LU 1984/85:39

Lagutskottets betänkande
1984/85:39

om konsumentpolitiska frågor (prop. 1984/85:100, bil. 9 C 4)
Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels proposition 1984/85:100 bilaga
9 (finansdepartementet) i vad avser anslag till konsumentverket, dels 14
motioner som väckts under den allmänna motionstiden.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen i den aktuella delen och
avstyrker bifall till tre motionsyrkanden (fp resp. m) vari tas upp frågor
som rör anslaget till konsumentverket och en sammanslagning av statens
pris- och kartellnämnd (SPK) från konsumentverket. Ledamöterna från
moderata samlingspartiet har reserverat sig till förmån för en sänkning av
anslaget till konsumentverket och för den begärda sammanslagningen av
SPK och konsumentverket.

Tre motioner (c, fp resp. m) behandlar spörsmål om den framtida
inriktningen av konsumentpolitiken. Utskottet avstyrker bifall till
motionsyrkandena. Reservationer har avgivits av ledamöterna från moderata
samlingspartiet såvitt avser m-motionen. 1 två motioner (båda c)
begärs statligt stöd till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna. Reservation har avgetts av utskottets
c-ledamöter.

I fem motioner (c, fp och s) har begärts att på kosmetiska produkter skall
anges om innehållet testats på djur. Utskottet tillstyrker att riksdagen med
anledning av motionsyrkandena ger regeringen till känna att kraftfulla
insatser bör göras för att så småningom få till stånd en sådan innehållsdeklaration.

Slutligen avstyrker utskottet bifall till ett antal motioner som tar upp
frågor om prisinformation i detaljvaruhandeln (s, fp), åtgärder mot mindre
seriös bilhandel (c), normregler för försäkringsbolagen (m) samt videotex
för varuinformation (fp). Utskottets ställningstaganden motiveras i huvudsak
med att frågorna redan är föremål för uppmärksamhet och utredningar
och att några åtgärder från riksdagens sida därför inte är erforderliga. När
det gäller frågan om prisinformation vid införandet av datakassor har
utskottet uttalat att den individuella prismärkningen måste behållas till
dess att en för konsumenterna tillfredsställande prisinformation kan säkerställas
på annat sätt.

Propositionen

I proposition 1984/85:100 bilaga 9 (finansdepartementet) punkt C 4
föreslår regeringen att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 45 651 000 kr.

1 Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 39

LU 1984/85:39

Motionerna

I motion 1984/85:555 av Ulla Tillander (c) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motion
1984/85:554 anförs om åtgärder mot mindre seriös bilhandel.

I motion 1984/85:834 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng
(båda c) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att ett statsbidragssystem införs för
att ge statsbidrag till hemkonsulenter ute i länen.

I motion 1984/85:837 av Stina Gustavsson m. fl. (c, fp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att förhandlingar tas upp med hushållningssällskapen
om ekonomiskt stöd till deras hemkonsulentverksamhet.

I motion 1984/85:838 av Erik Olsson (m) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen om normregler mellan försäkringsbolagen och försäkringstagarna.

I motion 1984/85:970 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén
(båda s) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande hur prisinformationen i dagligvaruhandeln skall
utformas vid införande av datakassor.

I motion 1984/85:1083 av Martin Olsson (c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om införande av regler om att det på kosmetiska preparat och
hygieniska artiklar skall anges om den färdiga produkten eller i denna
ingående ingredienser testats på djur före produktens framställande.

I motion 1984/85:1249 av Birgitta Hambraeus (c) yrkas
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen framförts om en konsumentpolitik för större socialt och
ekologiskt ansvar.

I motion 1984/85:2035 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas — såvitt nu är
i fråga —

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om införande av regler om
märkning av kosmetiska och hygieniska produkter som testats, helt eller
delvis, med plågsamma djurförsök.

Yrkandena 1 —6 har hänvisats till jordbruksutskottet.

1 motion 1984/85:2243 av Kerstin Anér (fp) och Pär Granstedt (c) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att all kosmetika
och hygienprodukter märks med uppgift om de är testade på djur eller ej.

LU 1984/85:39

I motion 1984/85:2320 av Bertil Fiskesjö och andre vice talman Anders
Dahlgren (båda c) yrkas

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motion 1984/85:2015 anförts om märkning av kosmetiska artiklar.

I motion 1984/85:2398 av Christer Eirefelt och Björn Molin (båda fp)
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sagts om riktlinjerna för konsumentpolitiken,

2. att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1985/86 anvisar ett
i förhållande till regeringens förslag med 2 000 000 kr. minskat anslag.

1 motion 1984/85:2401 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om konsumentpolitikens inriktning,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förslag i besparingssyfte
som syftar till sammanslagning av statens pris- och kartellnämnd
och konsumentverket i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att till Konsumentverket för budgetåret 1985/86
anvisa ett förslagsanslag av 43 801 000 kr.

I motion 1984/85:2686 av Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (båda
s) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1984/85:2685 anförts beträffande märkning av kosmetiska produkter.

I motion 1984/85:2827 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs
i motion 1984/85:1493 om att konsumentverket bör få i uppdrag att
överväga hur videotex kan användas för kvalificerad varuinformation.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i betänkandet frågan om anslag till konsumentverket
för budgetåret 1985/86 jämte två motioner (motionerna 2398 yrkande
2 och 2401 yrkandena 2 och 3) som har anknytning till myndighetens
anslag och organisation. Vidare tar utskottet upp frågan om den framtida
konsumentpolitikens inriktning (med anledning av motionerna 2398 yrkande
1, 2401 yrkande 1 och 1249). Utskottet behandlar därjämte elva
motioner vari tagits upp följande ämnen, stöd till hushållningssällskapens
hemkonsulenter (motionerna 834 och 837), prismärkning av varor vid
övergång till datoriserade kassor (motion 970), innehållsmärkning på kosmetika
(motionerna 1083, 2035 yrkande 7, 2243, 2320 och 2686), åtgärder

1* Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 39

LU 1984/85:39

mot mindre seriös bilhandel (motion 555), försäkringsbolagens normvillkor
(motion 838) samt videotex för varuinformation (motion 2827).

I fråga om motion 2401 yrkande 2 om sammanslagning av SPK och
konsumentverket har yttrande avgivits av näringsutskottet (NU 1984/85:5

y)-

Företrädare för konsumentverket har inför lagutskottet lämnat synpunkter
på förslagen i propositionen och i motionerna.

Anslags- och organisationsfrågor

Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor
och har till uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras
ställning på marknaden. I anslutning härtill fullgörs de uppgifter som
enligt marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden ankommer på konsumentombudsmannen.
Även vissa andra viktiga uppgifter åvilar verket bl. a. enligt konsumentkreditlagen
(1977:981), konsumentförsäkringslagen (1980:30) och
förordningen (1979:638) om statligt stöd till glesbygd.

Medel för konsumentverkets verksamhet anvisas i programtermer. Programtermerna
är fyra och har hittills benämnts marknadsinriktade aktiviteter,
systeminriktade aktiviteter, allmän information och varuprovningar
m. m. på uppdrag. Regeringen har efter framställning från konsumentverket
beslutat en viss omorganisation såvitt avser informationsfunktionen
inom verket. Förändringen innebär att de ovannämnda programmen får
ökat ansvar för informationen inom sina resp. områden. Informationsbyrån
har omorganiserats till en tidskriftsenhet med ansvar för utgivning av
verkets periodiska tidskrifter. Ansvaret för förlagsproduktionen har lagts
på resp. program. Vidare har ett informationssekretariat inrättats. Sekretariatet
har knutits direkt till verkschefen. Med hänsyn till dessa förändringar
har benämningen på program 3 ändrats från Allmän information
till Tidskrifter.

En viktig förändring av konsumentverksamheten under det löpande
budgetåret har varit avskaffandet av hemkonsulentverksamheten den 1
januari 1985 (proposition 1983/84:100 bil. 15, BoU 1983/84:26). Frågan
om hur samverkan mellan konsumentverk och kommunerna därefter skall
slutligt utformas och om ytterligare stöd till kommunerna kan behöva ges
av verket prövas av konsumentpolitiska kommittén, vars arbete beräknas
vara avslutat under våren 1985. I avvaktan på utredningens resultat och
statsmakternas ställningstaganden därtill Fick verket i uppdrag att under
våren 1984 till regeringen lämna förslag om hur man övergångsvis skulle
kunna fullfölja de arbetsuppgifter som ålegat hemkonsulenterna. Konsumentverkets
förslag, som närmare framgår av lagutskottets yttrande
(1983/84:4 y) till bostadsutskottet, innebar bl. a. att man skulle bibehålla
en del av hemkonsulenterna och ha kvar en viss regional organisation.

LU 1984/85:39

Förslaget godtogs dock inte av regeringen. I stället har konsumentverket
för tiden den 1 januari — den 30 juni 1985 tillförts 750 000 kr. för att inom
verket lösa de aktuella uppgifterna.

1 budgetpropositionen föreslås att riksdagen till konsumentverket för
budgetåret 1985/86 anvisar ett anslag av 45 651 000 kr. I detta belopp ingår
1,5 milj. kr. avsedda för fullföljandet av de uppgifter som tidigare ålegat
hemkonsulenterna.

I motion 2398 (fp) framhålls att konsumentverkets begränsade resurser
framtvingar en sträng prioritering. Vid sidan av information till konsumenterna
bör konsumentverket koncentrera sig på att definiera konsumentproblemen
och stimulera näringslivet att söka lösningar på problemen.
Sådan verksamhet bör få större resurser på bekostnad av handläggningen
av ärenden rörande otillbörlig marknadsföring och förhandlingar
med företagen. Motionärerna yrkar (yrkande 2) mot bakgrund av det
anförda att riksdagen till konsumentverket anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 2 000 000 kr. minskat anslag, dvs. ett anslag av
43 651 000 kr. Hur minskningen beräknats eller vilka besparingar som
skall göras framgår inte av motionen.

Även i motion 2401 (m) begärs en minskning av anslaget. Motionärerna
yrkar (yrkande 3) att anslaget skall bestämmas till 43 801 000 kr., dvs. en
minskning med 1 850 000 kr. jämfört med regeringens förslag. Av besparingarna
avser 1 500 000 kr. de medel som konsumentverket föreslås erhålla
för att fullfölja de arbetsuppgifter som ålegat hemkonsulenterna. Resterande
350 000 kr. avser den personalförstärkning konsumentverket enligt
propositionen beviljats för olika insatser med anledning av den blivande
konsumenttjänstlagen. Enligt motionärerna bör nämnda uppgifter kunna
lösas genom omfördelningar inom konsumentverket. Motionärerna framhåller
vidare att statens konsumentpolitiska insatser i första hand bör
inriktas på information och service och inte mot att styra företagen genom
detaljerade s. k. riktlinjer. Enligt motionärerna bör konsumentverket vidare
prioritera hushållsekonomisk forskning, utbildning och information.
Motionärerna anser att en annan viktig uppgift är test av varor, varvid
olika typer av säkerhetsutrustning, t. ex. för brandlarm, förtjänar särskild
uppmärksamhet.

Utskottet vill till en början framhålla att motionärerna felaktigt synes
utgå från att konsumentverkets verksamhet i huvudsak är inriktad på
handläggning av ärenden om marknadsföring och på förhandlingar om
s. k. riktlinjer. Av verkets resurser används i själva verket endast 10—15 %
för ärendehandläggning och 5 — 10 % för åstadkommande av riktlinjer och
överenskommelser medan 20—25 % åtgår för information om varuutbud
m. m. och 15 % för hushållstekniska undersökningar. Enligt vad konsumentverkets
företrädare upplyst ökar insatserna när det gäller information
och hushållstekniska undersökningar under det att arbetet med riktlinjerna
minskar. Medan under fyraårsperioden 1977—1980 33 riktlinjer utfär -

LU 1984/85:39

dades har sålunda antalet under perioden 1981 — 1984 sjunkit till 11. Motionärernas
önskemål om inriktningen på konsumentverkets verksamhet
är således redan i huvudsak tillgodosedda. 1 sammanhanget bör framhållas
att test av brandvarnare — ett önskemål som framförs i motion 2401 —
redan har utförts av verket och att riktlinjer för brandvarnare för bostäder
har utfärdats (KOVFS 1978:3).

Utskottet erinrar om att ett förslag till konsumenttjänstlag nyligen förelagts
riksdagen (proposition 1984/85:110). Förslaget kan väntas bli behandlat
av riksdagen senare under vårsessionen. I sina anslagsäskanden
har konsumentverket begärt 350 000 kr. avseende två extra tjänster för
information om konsumenttjänstlagen och för översyn av tidigare överenskommelser
angående avtalsvillkor på tjänsteområdet. Som framgår av
det ovan anförda utgår motionärerna i motion 2401 från att det i budgetpropositionen
föreslagna anslaget innefattar även de sålunda begärda
medlen för personalförstärkningar. Så är emellertid inte fallet. Departementschefen
förklarar sig endast utgå från att utrymme för verkets arbete
med anledning av konsumenttjänstlagen kommer att finnas genom att
verkets intäkter bedöms bli något högre än vad han beräknade föregående
budgetår. Hur stora medel som verket härigenom kan räkna med att få för
arbetet med konsumenttjänstlagen framgår dock inte av propositionen.
Enligt vad utskottet inhämtat kan intäkterna från försäljning av publikationer
m. m. under löpande budgetår bedömas överstiga de i 1984 års
budgetproposition beräknade intäkterna med 245 000 kr., vilket belopp
konsumentverket således får använda för arbetet med konsumenttjänstlagen.

Utskottet vill stryka under att det med hänsyn till det statsfinansiella
läget självfallet är viktigt att rimliga besparingsmöjligheter tas till vara.
Konsumentverket har liksom flertalet myndigheter under de senaste åren
fått vidkännas nedskärningar i sin verksamhet. Anslaget till konsumentverket
i årets budgetproposition har också beräknats med utgångspunkt i
huvudförslaget vilket reellt sett innebär en fortsatt minskning av resurserna.
Den resursminskning som skett under senare år har lett till att antalet
anställda har minskat från 235 budgetåret 1978/79 till 197 innevarande
budgetår och kommer att minska under nästa budgetår till 189. Verket har
i sina anslagsäskanden och inför utskottet påtalat att en fortsatt minskning
av resurserna medför ambitionssänkningar när det gäller marknadsbevakning,
utredningsverksamhet, produktion av informations- och utbildningsmaterial,
produktsäkerhetsarbete, utbildning och varuförsörjning.
Genom rationaliseringar, främst minskning av lokalkostnaderna, räknar
verket dock med att kunna begränsa den del av resursminskningarna som
rör den operativa verksamheten. Verkschefen har i sin egenskap av konsumentombudsman
(KO) förklarat sig oroad över minskningen av resurserna
med hänsyn till ökningen av antalet marknadsföringsärenden. Inte
minst har antalet anmälningar från konkurrentföretag ökat.

LU 1984/85:39

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att en nedskärning av det
i propositionen föreslagna anslaget i enlighet med motionärernas förslag
skulle innebära att för konsumenterna värdefull verksamhet fick eftersättas,
något som utskottet inte anser sig kunna medverka till. Som utskottet
redovisat i det föregående har avskaffandet av hemkonsulentorganisationen
inneburit att vissa av hemkonsulenternas arbetsuppgifter fått övertas
av konsumentverket. Enligt utskottets mening synes det inte möjligt för
verket att fullfölja dessa uppgifter utan en extra resurstilldelning. Verket
bör därför erhålla de i budgetpropositionen föreslagna 1,5 milj. kr. för
denna verksamhet. Utskottet vill vidare stryka under att det är angeläget
att arbetet med den nya konsumenttjänstlagen prioriteras. För att lagen
snabbt skall få genomslag på marknaden är det, såsom konsumentverket
och departementschefen framhåller, nödvändigt att omförhandlingar
m. m. av gällande avtalsvillkor kommer till stånd tämligen omgående.
Konsumentverket bör därför få för detta ändamål behålla det intäktsöverskott
som uppkommit i förhållande till de budgeterade intäkterna för
innevarande budgetår.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motion 2398 yrkande 2 och
motion 2401 yrkande 3.

En besparingsmöjlighet på litet längre sikt föreslås vidare i motion 2401
yrkande 2, nämligen en sammanslagning av stålens pris- och kartellnämnd
(SPK) med konsumentverket till ett organ. Samtidigt bör enligt motionärernas
mening konsumentverkets nuvarande provningsverksamhet överflyttas
till statens provningsanstalt. Motionärerna anser att en sådan omorganisation
bör ge stora rationaliseringsvinster och därmed betydande besparingar.

Utskottet erinrar om att motionsyrkanden om en sammanslagning av
SPK med konsumentverket har prövats och avslagits av riksdagen såväl år
1983 som år 1984. Näringsutskottet (NU 1982/83:45, NU 1983/84:16 och
NU 1983/84:6 y) har därvid funnit att tanken på en sammanslagning
framstår som orealistisk med hänsyn till att myndigheternas aktiviteter är
av mycket olika karaktär och riktar sig till skilda målgrupper. Då lagutskottet
behandlade frågan våren 1984 (LU 1983/84:28) konstaterade utskottet
att några nya omständigheter inte hade tillkommit sedan riksdagen
senast prövade frågan i december 1983. Lagutskottet fann inte heller i
övrigt några skäl som talade för ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen, vilket riksdagen
godkände.

Lagutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över det nu
aktuella motionsyrkandet. 1 yttrande NU 1984/85:5 y (se bilaga) konstaterar
näringsutskottet på nytt att motionärernas förslag innebär att två stora,
sinsemellan i huvudsak skiljaktiga grupper av uppgifter skulle sammanföras
hos en myndighet. Motionärerna har, fastslår näringsutskottet, inte
försökt att närmare förklara hur en sådan sammanslagning skulle kunna

1 ** Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 39

LU 1984/85:39

ge upphov till betydande besparingar. Allmänna stordriftsfördelar synes
vara vad de väsentligen har att hänvisa till. Det förhållandet att mindre
enheters uppgång i en större obestridligen ofta medför effektivitetsförluster
har motionärerna enligt näringsutskottet inte fäst någon vikt vid. Näringsutskottet
finner att motionärerna inte har angett tillräckliga skäl ens
för utredning om en så genomgripande omorganisation som den de föreslår.
Med hänsyn till att vid ärendets behandling i näringsutskottet ledamöter
från moderata samlingspartiet har hävdat att de avsedda besparingarna
skulle åstadkommas genom att en stor del av konsumentverkets
nuvarande funktioner skulle upphöra framhåller näringsutskottet att det
på nuvarande stadium — innan konsumentpolitiska kommitténs slutbetänkande
har framlagts och remissbehandlats — inte finns något underlag
för bedömningen att statens konsumentpolitiska insatser kan komma att
reduceras så mycket att vad näringsutskottet har anfört förlorar sin tyngd.

Lagutskottet kan helt ansluta till näringsutskottets ställningstaganden
och avstyrker följaktligen bifall till motion 2401 yrkande 2.

Konsumentpolitikens inriktning m. m.

I de ovannämnda motionerna 2398 och 2401 behandlas också frågor om
den framtida konsumentpolitikens inriktning. Motionärerna yrkar (yrkande
1 i båda motionerna) att vad de anfört härom i motionerna skall ges
regeringen till känna.

I motion 2398 erinras om att Sverige saknar egentliga konsumentorganisationer
och framhålls att politikerna som allmänrepresentanter därför
bör svara för att konsumentintresset blir tillgodosett. Det är enligt motionärerna
vidare viktigt att stimulera bildandet av frivilliga konsumentorganisationer.
Motionärerna understryker vikten av konsumentskydd och
konsumentupplysning och anser att målet bör vara ett utbyggt varudeklarationssystem
som tas fram på frivillighetens väg. Enligt motionärernas
uppfattning är en stark satsning på konsumentinformation nödvändig.
Informationen bör utformas som ett stöd åt konsumenten utan att därför
bli styrande. Motionärerna anser vidare att konsumenten skulle vara betjänt
av att vissa av de offentliga monopolen bryts och att alternativa
former stimuleras. Även inom den privata produktionen måste enligt
motionärernas uppfattning alla tendenser till monopol motverkas. Motionärerna
understryker att en annan viktig fråga är tillförlitliga system för
prismärkning och jämförpriser. I detta sammanhang diskuterar motionärerna
också prismärkning vid införandet av datakassor. Utskottet återkommer
närmare till motionärernas synpunkter härom i ett senare avsnitt
av betänkandet.

Motionärerna i motion 2401 framhåller att för dem är konsumentpolitik
ett viktigt medel för att stärka marknadsekonomin. Konsumentpolitiken
bör därför inriktas på att underlätta för konsumenterna att träffa välgrundade
och fria egna val. Moderat konsumentpolitik kan enligt motionärer -

LU 1984/85:39

na i korthet sammanfattas i följande punkter, nämligen lägre skattetryck
som gör att konsumenterna har mer pengar att själva bestämma över,
valfrihet i konsumtionen i stället för mera myndighetsstyrning, respekt för
konsumenternas förmåga att träffa egna val, konkurrens i produktionen så
att företagen får anstränga sig att tillverka vad konsumenterna vill ha och
till lägsta möjliga priser, förbättrad information och goda kunskaper vilket
stärker konsumenternas möjligheter att påverka utbudet av varor och
tjänster, större inslag av konsumentutbildning i den grundläggande undervisningen,
främjande av hushållsekonomisk och hushållsteknisk forskning
för hemarbetets rationalisering, skydd mot vilseledande reklam och osunda
försäljningsmetoder, bibehållandet av fria affärstider samt ingen onödig
förbudslagstiftning.

De frågor som tas upp i motion 2398 ligger inom ramen för konsumentpolitiska
kommitténs utredningsarbete. De fördes också fram av samma
motionärer i en motion till föregående års riksmöte. På hemställan av
utskottet överlämnades motionen till kommittén för att tas i beaktande
under utredningsarbetet. Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening
anmärkningsvärt att motionärerna nu återkommer till riksdagen med
en begäran om tillkännagivande till regeringen i samma frågor. Utskottet
avstyrker bifall till yrkande 1 i motion 2398.

Även flertalet av de punkter som tas upp i motion 2401 ligger inom
ramen för kommitténs arbete. Kommittén skall under senare delen av
våren 1985 redovisa resultatet av sitt utredningsarbete. Enligt utskottets
mening bör kommitténs överväganden avvaktas innan några ställningstaganden
tas till konsumentpolitikens framtida inriktning. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion 2401 yrkande 1.

En helt annan inriktning på konsumentpolitiken förordas i motion 1249
(c). Motionären hänvisar till att de nya folkrörelserna för solidaritet och
miljö har skapat en större medvetenhet om hur våra handlingar påverkar
världens problem och en ökad förståelse för att det är betydelsefullt inte
bara vad som köps utan också av vem. Om de statliga och kommunala
konsumentrådgivningsorganen fick till uppgift att hjälpa konsumenterna
att sätta in sitt handlande i ett helhetsperspektiv borde enligt motionärens
uppfattning produktionen kunna påverkas. Motionären anser att företag
som har en socialt och ekologiskt ansvarig inställning skulle gynnas på de
kortsiktigas bekostnad enbart genom att deras policy blev känd. Enligt
motionärens mening bör riksdagen uttala sig för att konsumentverkets
instruktioner ändras så att upplysningar om olika företags produktionsmetoder,
arbetsorganisationer, inköpspolitik etc. lämnas konsumenterna
i syfte att styra produktionen i socialt och ekologiskt ansvarig riktning.
Motionären yrkar att vad som sålunda anförts om en konsumentpolitik för
större socialt och ekologiskt ansvar ges regeringen till känna.

Utskottet anser för sin del att motionärens synpunkter är intressanta och
tankeväckande. Ett genomförande av förslaget i motionen skulle innebära

LU 1984/85:39

en breddning av konsumentverksamheten men samtidigt kräva mycket
omfattande resurser. Enligt utskottets mening är därför förslaget i vart fall
för närvarande inte möjligt att genomföra. Utskottet vill dock framhålla att
det på längre sikt kan finnas anledning att sträva efter att få till stånd en
konsumentpolitik som syftar till att skapa ett större socialt och ekologiskt
ansvar. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att något sådant tillkännagivande
som motionären yrkar inte nu bör göras av riksdagen.

Stöd till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet

Som utskottet redovisat i det föregående avvecklades hemkonsulentorganisationen
den 1 januari 1985. Konsumentverkets företrädare har lämnat
följande upplysningar om utvecklingen därefter av konsumentpolitiken.
Den av hemkonsulenterna tidigare ombesörjda marknadsbevakningen
har tagits över av konsumentverket, som börjat bygga upp ett samarbete
med SPK och statistiska centralbyrån (SCB) i syfte att få deras
medverkan i uppföljningen av beslutade riktlinjer. Även en del kommuner
har förklarat sig villiga att delta i detta arbete. Också den av hemkonsulenterna
bedrivna utbildningsverksamheten har förts över till konsumentverket
som har inrättat en ny tjänst för dessa uppgifter. På utbildningsområdet
driver konsumentverket vidare en viss projektverksamhet, bl. a. ett tvåårigt
utbildningsprojekt inom Örebro län för vilket den tidigare hemkonsulenten
i länet har engagerats på konsultbasis. Ansvaret för den direkta rådgivningen
till konsumenterna har lagts över på kommunerna. Som en ren
följd av avvecklingen av hemkonsulentverksamheten har ett 20-tal kommuner,
däribland flera större kommuner, såsom Falun och Uddevalla,
beslutat att inrätta kommunal konsumentverksamhet. I några fall har man
beslutat gå över kommungränserna och ordna en konsumentrådgivning
gemensamt för flera kommuner. Det är nu endast ett 50-tal kommuner som
saknar konsumentrådgivningsverksamhet. Av dessa är det bara ett 20-tal
som inte har några planer på att så småningom inrätta konsumentverksamhet.
I nästan samtliga fall rör det sig om små kommuner. Enligt gjorda
beräkningar har nu 90 % av befolkningen tillgång till kommunal konsumentrådgivning.
Av de tidigare hemkonsulenterna har två anställts som
kommunala konsumentvägledare, en har anställts av konsumentverket
och en är tjänstledig från länsstyrelsen för upprätthållande av lärartjänst.
Övriga hemkonsulenter kvarstår i tjänst vid länsstyrelserna. Vid omplaceringarna
har länsstyrelserna sökt ta vara på den konsumentpolitiska erfarenheten,
och drygt 50 % av hemkonsulenterna är knutna till verksamheter
med konsumentpolitiska inslag, såsom varuförsörjningsfrågor och glesbygdsstöd
till dagligvaruhandeln.

1 motionerna 834 (c) och 837 (c, fp) beklagas att hemkonsulentverksamheten
avvecklats, och motionärerna framhåller att flera kommuner saknar
en tillfredsställande konsumentrådgivning. Man påpekar vidare att avsaknaden
av möjlighet att få kommunal konsumentrådgivning lett till att

LU 1984/85:39

hushållningssällskapens hemkonsulenter fått en ökad arbetsbörda. Särskilt
kraftig har ökningen varit efter det att hemkonsulentverksamheten
vid länsstyrelserna upphörde. I motion 837 understryks att hushållningssällskapens
konsumentpolitiska verksamhet i dag är beroende av de medel
sällskapen själva kan bidra med. Verksamheten har från att vara en hjälp
för medlemmarna utvecklats vidare och efterfrågas i dag av en bred allmänhet.
Motionärerna anser att den resurs som således finns vid hushållningssällskapen
bör tas till vara i allmänhetens tjänst. Det är följaktligen
befogat, framhåller motionärerna, med ett statligt stöd för hushållningssällskapens
konsumentverksamhet. Motionärerna yrkar med stöd av det
anförda att riksdagen skall begära att förhandlingar tas upp med hushållningssällskapen
om ekonomiskt stöd till deras hemkonsulentverksamhet.
Även motionärerna i motion 834 anser det rimligt att staten går in och
bidrar till hushållningssällskapens konsumentpolitiska verksamhet. Enligt
motionärernas mening bör staten betala statsbidrag med ett belopp motsvarande
minst en halv årslön per län. Medel för denna utgift bör kunna
tas av konsumentverkets anslag. Motionärerna yrkar att riksdagen hos
regeringen begär att ett statsbidragssystem införs för hushållningssällskapens
hemkonsulentverksamhet.

Enligt utskottets mening är den verksamhet som hushållningssällskapens
hemkonsulenter bedriver i många hänseenden värdefull. Särskilt
viktiga är de insatser som görs på kostområdet. Enligt vad utskottet inhämtat
har konsumentverket, som också ser mycket positivt på hushållningssällskapens
verksamhet, etablerat kontakter med sällskapen för att ta reda
på hur verket skall kunna stödja verksamheten. Det har därvid framkommit
att hushållningssällskapen har ett stort intresse av att få informationsoch
utbildningsmaterial. Problemet är att hushållningssällskapen i första
hand efterfrågar material om kostinformation, något som konsumentverket
i dag saknar. Man arbetar dock inom verket med att söka få fram
kursmaterial till skolor när det gäller kostinformation. Hur problemet med
kostnaderna för informationsmaterialet skall lösas är ännu inte klart.

Utskottet anser det angeläget att samarbetet mellan konsumentverket
och hushållningssällskapen kan fortsätta och breddas. I konsumentpolitiska
kommitténs uppdrag ingår bl. a. att pröva det allmännas stöd av folkrörelsernas
och andra frivilliga organisationers insatser i konsumentpolitiken.
Utskottet förutsätter att konsumentverket och regeringen i avvaktan
på resultaten av kommitténs arbete tar de initiativ som kan vara erforderliga
för att lösa de akuta ekonomiska problem som finns när det gäller
distribution av informations- och utbildningsmaterial till hushållningssällskapen.
Ett införande av ett statsbidragssystem av det slag som förordas i
motion 834 kan utskottet däremot inte finna påkallat eller lämpligt. Inte
heller anser utskottet att det finns något behov av att i enlighet med
förslaget i motion 837 hos regeringen begära förhandlingar med hushållningssällskapen.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna 834
och 837.

LU 1984/85:39

Prismärkning på varor

En allt större del av varusortimentet i handeln märks med den s. k.
EAN-koden. Varumärkningen sker då med en sifferkod och en optiskt
läsbar strecksymbol. I butikskassan avläses EAN-symbolen med en optisk
läsare ansluten till en dator. Butiksdatorn identifierar varan, anger pris och
övriga uppgifter. Uppgifterna noteras på kassakvittot och ger samtidigt
butiken information om varuflödet genom butiken.

Konsumentverket har efter förhandlingar med representanter för handeln
utfärdat riktlinjer för prisinformation till konsumenter vid marknadsföring
av varor i detaljhandeln. Riktlinjerna trädde i kraft den 1 januari
1983. Om prisinformation i allmänhet gäller enligt riktlinjerna att den skall
vara tydlig och lättläst och presenteras på ett sådant sätt att det inte uppstår
någon tvekan om vilken vara den avser. I förebyggande syfte träffade
konsumentverket år 1979 en överenskommelse med näringslivet om att vid
införandet av butiksdator den individuella prismärkningen skulle behållas
till dess att en för konsumenterna tillfredsställande prisinformation och
kontroll säkerställts. Konsumentverkets styrelse har i december 1984 beslutat
att denna överenskommelse skall stå fast.

I motion 970 (s) anförs att det framstår som alltmer uppenbart att de
parter som diskuterat denna fråga sedan 1979 inte kan lösa uppgiften. De
rekommendationer som finns på området kan enligt motionärernas uppfattning
knappast anses som tillräckligt bindande. Motionärerna anser att
det finns en uppenbar risk för att man genom ensidiga beslut tar bort
prisinformationen på varje enskild vara. För att säkerställa konsumenternas
rätt till god prisinformation, vilket i dag innebär en individuell prisinformation,
finner motionärerna det nödvändigt att frågan snarast blir
föremål för utredning. I ett sådant utredningsarbete bör enligt motionärernas
mening lagstiftningsalternativet inte uteslutas. Motionärerna yrkar att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om hur prisinformationen skall utformas vid införande av datakassor.

Även i motion 2398 (fp) diskuteras prismärkningen. Motionärerna framhåller
att med ökande livsmedelspriser blir tillförlitliga system för prismärkning
och jämförpriser av stor vikt för konsumenterna. Enligt motionärernas
uppfattning är det därför nödvändigt att kunder även efter införandet
av datakassor med klartextkvitton kan få en god prisinformation
med hjälp av en prisangivelse på varan så länge inte andra hjälpmedel för
prisinformation finns i butiken. Motionärerna yrkar att vad sålunda anförts
ges regeringen till känna.

Företrädarna för konsumentverket har uppgivit att det efter överenskommelsen
år 1979 dröjde några år innan datakassor började komma i
bruk. Under mellantiden föll överenskommelsen i glömska inom dagligvaruhandeln.
Konsumentverkets styrelse har därför genom det ovan redovisade
beslutet i december 1984 velat aktualisera överenskommelsen. De

LU 1984/85:39

viktigaste näringslivsblocken, såsom kooperationen och ICA, har förklarat
sig dela konsumentverkets uppfattning att överenskommelsen från år
1979 skall stå fast. SPK har fått i uppdrag att under våren 1985 göra en
undersökning hos konsumenterna i sådana butiker som gått över till datakassor
för att utröna konsumenternas inställning till prismärkningsfrågan.
Konsumentombudsmannen har tillagt att det torde vara mycket svårt att
med stöd av marknadsföringslagen driva kravet på individuell prismärkning.

Enligt utskottets mening är det en viktig fråga som tas upp i motionerna.
Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till den uppfattning som avspeglas
i konsumentverkets ställningstagande och i motionerna, nämligen att den
individuella prismärkningen på varor måste bibehållas till dess att en för
konsumenterna tillfredsställande prisinformation kan säkerställas på annat
sätt. Utskottet vill erinra om att konsumentpolitiska kommittén enligt
sina direktiv bl. a. skall uppmärksamma den snabbt ökade användningen
av datateknik och datakommunikation i handeln. Med hänsyn härtill är
det inte erforderligt med någon ytterligare utredning av frågan. Enligt
utskottets mening bör — i avvaktan på resultatet av konsumentverkets
beslut i december 1984, konsumentpolitiska kommitténs arbete och den
i SPK:s regi pågående undersökningen om konsumenternas inställning till
prisfrågan — inte heller i övrigt några åtgärder vidtas från statsmakternas
sida. Utskottet vill emellertid tillägga att, skulle det visa sig att det inte går
att på frivillighetens väg få en tillfredsställande ordning till stånd, är det
nödvändigt att regeringen tar upp frågan till behandling och därvid även
prövar möjligheten till lagstiftning på området.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motion 970 och motion
2398 i denna del.

Datastyrd konsumentinformation

1 motion 2827 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära att
konsumentverket ges i uppdrag att överväga hur videotex kan användas
för kvalificerad varuinformation. Motiveringen till yrkandet återfinns i
fp:s datamotion 1493. Motionärerna anför i den motionen att rådgivning
om marknadens olika utbud blir allt viktigare. Med videotex (teledata)
samt text-TV kan viktig information om varor och tjänster ställas till
många konsumenters disposition. Enligt motionärernas mening bör därför
varu- och tjänsteförteckningar med produktinformation sammanställas i
videotex. Hur detta närmare skall ske bör konsumentverket få i uppdrag
att överväga.

Frågan om användandet av datakommunikation inom konsumentinformationen
har blivit allt aktuellare. Utomlands har man redan börjat använda
sig av teledata o. d. i anslutning till text-TV, något som utskottet
kunde konstatera vid ett studiebesök i Frankrike 1983. Enligt vad utskottet

LU 1984/85:39

inhämtat arbetar också konsumentverket målmedvetet med frågan. Under
1985 kommer några försöksprojekt att bedrivas i samarbete med vissa
större kommuner. Bl. a. kommer man att pröva marknadsöversikter på
teledata och hushållsteknisk information via persondator. Även information
om konsumentverkets riktlinjer och om marknadsdomstolens avgöranden
skall läggas in på data. När det gäller teledata behövs det enligt
verkets uppfattning en systemutveckling för att kunna få till stånd en god
konsumentinformation.

Med hänsyn till att ett utvecklingsarbete på området sålunda redan
bedrivs av konsumentverket behöver något sådant uppdrag som motionärerna
begärt inte ges åt verket. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
2827.

Innehållsmärkning på kosmetiska produkter

I fem motioner tas upp frågan om en förbättrad konsumentinformation
beträffande kosmetiska och hygieniska medel, såvitt avser uppgifter om att
produkten eller i denna ingående ingredienser testats på djur.

1 motion 1083 (c) anförs att inom kosmetikaindustrin sker tester på djur
i stor utsträckning i olika länder. Testerna, som ofta är mycket plågsamma,
är av tre slag, nämligen ögonirritationstester, giftighetstester och hudirritationstester.
Enligt motionärens uppfattning måste strävandena vara att
ersätta djurförsöken med alternativa försöksmetoder inom de olika områden
där djurförsök förekommer. Motionären påpekar vidare att forskning
för att få fram alternativ till djurtester sker i flera länder och att det redan
förekommer att företag inte djurtestar sina produkter. Motionären hänvisar
också till att Nordiska rådet år 1979 uttalade sig mot djurförsök för
tester av kosmetika samt att riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig för att
regeringen borde i internationella sammanhang arbeta för begränsning av
djurtester inom kosmetikaområdet. Motionären anser att det borde bli en
obligatorisk skyldighet att på varje kosmetikaförpackning ange om den
färdiga produkten eller i den ingående ingredienser testats på djur före
produktens framställande. Enligt motionären bör lämpligen bestämmelser
om sådan obligatorisk uppgiftsskyldighet införas samtidigt som annan
lagstiftning om innehållsdeklaration för kosmetiska preparat m. m. Införandet
av en uppgiftsskyldighet om djurtester bör ses som ett betydelsefullt
steg mot förbud mot marknadsföring i Sverige av kosmetiska preparat som
testats på djur. Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som sålunda anförts i motionen. I motion 2035
(c) yrkas (yrkande 7) att riksdagen hos regeringen hemställer om införande
av regler om märkning av kosmetiska och hygieniska produkter som testats
vid plågsamma djurförsök. Motionärerna anför till stöd för sitt yrkande
bl. a. att många människor tar avstånd från plågsamma djurförsök och
därför skulle föredra att använda produkter som inte är testade på djur.

LU 1984/85:39

Motionärerna hänvisar vidare till att det redan finns sådana produkter
tillgängliga på marknaden. Enligt motionärerna är det angeläget att ge
konsumenterna en reell valfrihet på detta område. Det bör därför införas
en lagstadgad skyldighet om märkning av kosmetiska produkter med
uppgift om att produkten testats vid plågsamma djurförsök. Även i motion
2243 (fp, c) begärs förslag till lag om märkning av kosmetiska produkter
med uppgift om de är testade på djur eller ej. Motiveringen till yrkandet
återfinns i motion 2006. Däri anförs bl. a. att alla försäljare och tillverkare
av kosmetika i Sverige bör lämna uppgifter om deras varor testats vid
djurförsök. Enligt motionärerna skulle en innehållsmärkning verksamt
bidra till att plågsamma djurtester skulle försvinna. Motionärerna menar
att så snart tillverkarna ser sig tvungna att ta fram icke plågsamma tester
kommer de också att göra det. Motionärerna i motion 2320 (c) yrkar att
riksdagen ger regeringen till känna som sin mening vad de anför i huvudmotion
2015 om att märkning av kosmetika skall innehålla uppgifter om
varan testats på djur eller ej. Motionärerna anser det upprörande att
plågsamma djurförsök — ofta i mycket stor skala — används för att ta
fram produkter som inte har något som helst medicinskt intresse. Motionärerna
understryker att det naturligtvis är viktigt att kosmetiska produkter
som saluförs inte ger skador. Finns det grundade misstankar om sådana
skador bör man avstå från att producera eller saluföra dessa produkter. 1
motion 2686 (s) slutligen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad
de i huvudmotion 2685 anfört om märkning av kosmetikaprodukter. Motionärerna
framhåller att i Sverige finns åtminstone ett fyrtiotal märken av
kosmetika- och hygienprodukter som inte är testade på djur. Enligt motionärerna
frågar allt fler efter sådana preparat, som dock kan vara svåra att
hitta, eftersom preparaten inte har någon innehållsdeklaration. Motionärerna
anser att en märkning av produkterna bör komma till stånd och
menar att en lämplig lösning skulle vara att ge konsumentpolitiska kommittén
tilläggsdirektiv i frågan.

Utskottet erinrar om att frågor om förbud mot tester på djur av kosmetika
och om obligatoriska uppgifter på kosmetiska produkter om djurtester
har med anledning av motioner behandlats av riksdagen vid ett flertal
tillfällen under senare år efter beredning i jordbruksutskottet eller näringsutskottet,
senast i december 1984 efter beredning av näringsutskottet. För
den tidigare riksdagsbehandlingen av frågorna hänvisas till den i näringsutskottets
betänkande NU 1984/85:7 intagna redogörelsen. Näringsutskottet
hänvisade i nämnda betänkande till att socialstyrelsen hade tagit
fram ett förslag till bestämmelser om innehåll och märkning av kosmetiska
och hygieniska produkter men att styrelsen ännu inte hade tagit slutlig
ställning till förslaget. Enligt näringsutskottet väntades förslaget komma
att leda till att bestämmelser införs om obligatorisk märkning av medlen.
Näringsutskottet pekade också på att näringsidkare med stöd av marknadsföringslagen
kan åläggas att vid marknadsföringen av en vara lämna

LU 1984/85:39

information av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Gällande lagstiftning
öppnade alltså möjligheter för prövning av önskemål om konsumentinformation
av olika slag. Av vad sålunda anförts framgick enligt
näringsutskottet att motionärernas önskemål kunde komma att tillgodoses
i andra sammanhang. Med hänsyn härtill ansåg näringsutskottet inte att
det då fanns anledning till något initiativ från riksdagens sida. Näringsutskottet
avstyrkte därför bifall till motionerna vilket riksdagen godkände.

Sedan näringsutskottet behandlade frågan har arbetet med nya märkningsbestämmelser
vilat. Anledningen härtill har varit att även kemikommissionen
tagit upp frågor om märkning och registrering av kosmetika och
att man velat avvakta statsmakternas ställningstaganden i anledning härav.
I proposition 1984/85:118 om kemikaliekontroll föreslås att socialstyrelsen
får myndighetsansvaret för kosmetiska och hygieniska preparat.
Departementschefen hänvisar i propositionen (s. 81) till socialstyrelsens
uppdrag beträffande nya märkningsbestämmelser för sådana produkter.

Enligt utskottets mening är det en angelägen och viktig fråga som tas
upp i motionerna. Frågans betydelse belyses också av att den under senare
år varit föremål för upprepade motionsyrkanden och att det nu föreligger
fem motioner av företrädare för olika partier. Utskottet vill stryka under
att det självfallet är viktigt att kosmetiska preparat inte ger allergireaktioner
eller andra skador. Preparaten behöver därför givetvis testas innan de
börjar saluföras. Den vanligaste testmetoden i dag synes vara olika former
av djurtest. Uppenbart går det inte att undvika att sådana tester är plågsamma.
Utskottet hänvisar till den beskrivning av testerna som finns i
motionerna.

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av att det här inte är
fråga om produkter som har ett viktigt medicinskt intresse anser utskottet
att det är angeläget att man söker få till stånd en begränsning av djurtesterna
och en övergång till andra testmetoder. Ett verksamt medel härvidlag
skulle enligt utskottets mening kunna vara införandet av obligatoriska
uppgifter på varuförpackningarna om använda djurtester. Produkter som
försetts med uppgifter om verkställda djurtester skulle kunna drabbas av
ett köpmotstånd vilket i sin tur skulle kunna påverka producenterna att
använda alternativa testmetoder. Sådana metoder finns också redan tillgängliga
på marknaden.

Frågan om utformande av en innehållsdeklaration av önskat slag på
kosmetika är emellertid komplicerad. Som konsumentverkets företrädare
framhåller kan en sådan information lätt bli missvisande och ge konsumenten
ett intryck av att ett användande av varan är helt riskfritt från
allergisynpunkt, även om så inte skulle vara fallet. Enligt utskottets mening
kan man inte heller bortse från att det ofta kan vara mycket svårt att
konstatera huruvida en i produkten ingående ingrediens tidigare i något
sammanhang testats på djur. Det är därför en uppenbar risk för att en på
en varuförpackning angiven uppgift om att djurtest inte förekommit i

LU 1984/85:39

själva verket inte är riktig. De nu angivna svårigheterna bör emellertid inte
få leda till att man avstår från att söka få till stånd en information på
kosmetikaförpackningar. Utskottet anser det därför angeläget att riksdagen
nu gör ett klart uttalande om vikten av att en sådan varudeklaration
kommer till stånd.

På anförda skäl förordar utskottet att riksdagen med anledning av
motionerna ger regeringen till känna behovet av kraftfulla insatser från
statsmakternas sida i syfte att få till stånd en ordning som innebär att på
kosmetiska och hygieniska preparat anges om preparatet eller dess olika
beståndsdelar testats på djur.

Försäkringsbolagens normvillkor

I motion 838 (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad motionären anfört om normregler mellan försäkringsbolagen
och försäkringstagarna. Motionären framhåller bl. a. att försäkringsbolagens
information om försäkringsvillkor ofta är otillfredsställande. I många
fall är det svårt för försäkringstagarna att kunna få en klar bild av vad
försäkringen omfattar. Motionären påpekar att vid tecknande av en försäkring
måste bolaget ta reda på vad försäkringstagaren vill ha försäkrat
så att framtida tvister undviks. Motionären erinrar vidare om att försäkringsbolagen
i samband med konsumentförsäkringslagens ikraftträdande
den 1 januari 1981 sammanställde normvillkor för hem-, villia- och fritidshusförsäkringar.
Enligt motionären upphörde detta samarbete mellan försäkringsbolagen
redan år 1982 och därefter har försäkringsbolagen inte
samarbetat vid utformandet av försäkringsvillkoren, vilket måste upplevas
som negativt.

Konsumentverkets företrädare har upplyst att normvillkoren kom att
innebära en negativ begränsning av utvecklingen av nya försäkringsprodukter.
Sedan samarbetet om normvillkor upplösts har förhållandena
enligt verket förbättrats. Det anförda visar enligt utskottets mening att det
är viktigt med en konkurrens mellan försäkringsgivarna även på detta
område, om man skall få till stånd ett rikt utbud av olika försäkringslösningar.
För den presumtive försäkringstagaren är det en fördel om han har
flera olika försäkringslösningar att välja mellan. Han får då möjlighet att
välja en lösning som passar just hans förhållanden. Det är således inte för
försäkringsbranschen gemensamma försäljningsvillkor vid olika slag av
försäkringsobjekt som behöver tillskapas. Vad som i stället är viktigt är att
försäkringsbolagen talar samma språk, dvs. att ett försäkringsvillkor hos
en försäkringsgivare betyder samma sak som ett motsvarande försäkringsvillkor
hos en annan försäkringsgivare. Det finns således ett stort behov av
standardiserade termer och villkor. Vidare är det angeläget att försäkringsvillkoren
presenteras på ett lättfattligt och informativt sätt. Ett uppfyllande
av nu angivna krav är nödvändigt för att försäkringstagaren skall ha en

LU 1984/85:39

reell möjlighet att välja mellan olika försäkringslösningar. Enligt vad
utskottet inhämtat har konsumentverket och försäkringsinspektionen fortlöpande
överläggningar med försäkringsbranschen i frågor som rör utformandet
av olika försäkringsvillkor. Utskottet vill också hänvisa till den
verksamhet som bedrivs av den av staten och försäkringsgivarna gemensamt
inrättade Konsumenternas försäkringsbyrå. Byrån har till uppgift att
gratis ge råd och hjälp i olika försäkringsärenden bl. a. när det gäller
information om försäkringsvillkor.

Med hänsyn till den verksamhet som sålunda bedrivs när det gäller
utformandet av försäkringsvillkor och information om dessa synes syftet
med motionen redan vara tillgodosett. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion 838.

Konsumentskydd på bilområdet

I motion 555 (c) yrkas att riksdagen ger som sin mening regeringen till
känna vad i motion 554 anförts om åtgärder mot mindre seriös bilhandel.
I sistnämnda motion lämnas en närmare redogörelse för ett köp av en
begagnad personbil efter en annons i dagspressen. Köpet har inte skett hos
en etablerad bilhandlare. Omgående efter köpet drabbades bilen av omfattande
fel och det har sedan inte gått att få till stånd en ekonomisk uppgörelse
med säljaren. Mot bakgrund av detta fall anser motionären bl. a. att
konsumentnämnderna i kommunerna har en stor uppgift att fylla när det
gäller vägledning till bilkonsumenterna. En viktig åtgärd skulle enligt
motionären kunna vara att införa obligatorisk konditionstest vid ägarbyte.

Till den i motionen lämnade beskrivningen aV fallet med den begagnade
bilen vill utskottet foga att allmänna reklamationsnämnden (ARN) nu
avlämnat yttrande i ärendet till tingsrätten och att ARN i yttrandet slår fast
att säljaren är att anse som näringsidkare.

Utskottet konstaterar att ett huvudmotiv för att vidta konsumentpolitiska
åtgärder på bilområdet självfallet är att bilen är en tung post i hushållens
ekonomi. Inom ramen för konsumentverkets uppgifter har också
väsentliga insatser gjorts för att stärka konsumentskyddet. Bl. a. har konsumentverket
uppmärksammat — och vidtagit åtgärder på — områden
som nya bilars bränsleförbrukning, konsumentinformation om bilekonomi/bilunderhåll,
avtalsvillkor i köpekontrakt och garantiformulär, bilbranschens
marknadsföringsmetoder m. m. Efter år 1982 har intresset
koncentrerats på två problemområden, nämligen köp av begagnad bil och
bilreparationer. På det förra och i motionen aktualiserade problemområdet
har konsumentverket nyligen tagit fram riktlinjer för information om
begagnade personbilar, vilka träder i kraft den 1 juli 1985 (KOVFS
1985:3). Riktlinjerna gäller när näringsidkaren saluhåller begagnad personbil
till enskild konsument till ett pris överstigande 5 000 kr. Enligt
riktlinjerna skall en begagnad personbil, när den saluhålls, vara försedd

LU 1984/85:39

med en skriftlig varudeklaration. Beträffande varudeklarationens innehåll
hänvisas till riktlinjerna. Bakgrunden till riktlinjerna är att konsumentverket
anser att kunden bör ha tillgång till samma information om bilen som
säljaren skaffar sig. Enligt vad konsumentverkets företrädare upplyst har
Motorbranschens riksförbund (MRF) dock inte velat godta riktlinjerna,
utan utfärdat egna rekommendationer. Det kan därför bli aktuellt att så
småningom föra ett ärende till marknadsdomstolen.

Utskottet vill tillägga att även generella konsumentpolitiska insatser kan
få stor betydelse för bilområdet. Som utskottet redovisat i det föregående
(s. 6) har riksdagen förelagts ett förslag till konsumenttjänstlag (proposition
1984/85:110). Lagförslaget får, om det antas att riksdagen, betydelse
på detta område framför allt när det gäller bilreparationer. I fråga om köp
av bil vill utskottet vidare hänvisa till att konsumentköpsutredningen år
1984 lagt fram förslag till en ny konsumentköplag (SOU 1984:25). Förslaget
har remissbehandlats och bereds nu inom justitiedepartementet med
sikte på att en proposition i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under
år 1986.

Med hänsyn till de åtgärder på bilområdet som redan vidtagits och till
pågående utredningsarbete anser utskottet att det inte är erforderligt att
riksdagen hos regeringen påkallar ytterligare åtgärder. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion 555.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till konsumentverket

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 9
punkt C 4 och med avslag på motionerna 1984/85:2398 yrkande
2 och 1984/85:2401 yrkande 3 till Konsumentverket för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 45 651 000 kr.,

2. beträffande sammanslagning av statens pris- och kartellnämnd
med konsumentverket

att riksdagen avslår motion 1984/85:2401 yrkande 2,

3. beträffande konsumentpolitikens inriktning m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1249, 1984/85:2398
yrkande 1 i denna del och 1984/85: 2401 yrkande 1,

4. beträffande stöd till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet att

riksdagen avslår motionerna 1984/85:834 och 1984/85:837,

5. beträffande prismärkning på varor

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:970 och 1984/85:2398
yrkande 1 i denna del,

6. beträffande datastyrd konsumentinformation
att riksdagen avslår motion 1984/85:2827,

LU 1984/85:39

7. beträffande innehållsmärkning på kosmetiska produkter

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:1083,
1984/85:2035 yrkande 7, 1984/85:2243, 1984/85:2320 och
1984/85:2686 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om kraftfulla insatser för att få till stånd en
deklaration på kosmetiska och hygieniska preparat med angivande
av om preparatet eller någon av dess beståndsdelar testats
på djur,

8. beträffande försäkringsgivarnas normregler
att riksdagen avslår motion 1984/85:838,

9. beträffande konsumentskydd på bilområdet
att riksdagen avslår motion 1984/85:555.

Stockholm den 25 april 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s)*, Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne
Andersson i Gamleby (s), Allan Ekström (m)*, Marianne Karlsson (c),
Owe Andréasson (s)*, Nic Grönvall (m)*, Per Israelsson (vpk), Inga-Britt
Johansson (s), Kersti Johansson (c) och Berit Löfstedt (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Anslag till konsumentverket (mom. 1)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 6 med ”utfärdats (KOVFS 1978:3)” bort utgå.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 7 med ”motion 2401 yrkande 3” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill stryka under att det med hänsyn till det statsfinansiella
läget självfallet är viktigt att rimliga besparingsmöjligheter tas till vara.
Anslaget till konsumentverket har i årets budgetproposition visserligen
beräknats med utgångspunkt i huvudförslaget vilket reellt sett innebär en
fortsatt minskning av resurserna. Enligt utskottets mening fordrar emeller -

LU 1984/85:39

tid en stram budgetbehandling att riksdagen undersöker om inte möjlighet
finns att genomföra ytterligare besparingar utan att därför för konsumenterna
viktiga arbetsuppgifter behöver eftersättas.

Som framgår av det ovan anförda har som en följd av hemkonsulentorganisationens
avveckling vissa arbetsuppgifter överförts till konsumentverket.
1 propositionen föreslås konsumentverket få 1,5 milj. kr. för nästa
budgetår för att övergångsvis kunna fullfölja de arbetsuppgifter som ålegat
hemkonsulenterna. Utskottet anser att vid anslagsprövningen emellertid
måste beaktas att konsumentverket redan för innevarande budgetår erhållit
750 000 kr. för samma ändamål. Det arbete av övergångskaraktär som
återstår att fullfölja bör verket kunna klara av genom omfördelningar och
genom att senarelägga mindre angelägna projekt. Utskottet delar därför
uppfattningen i motion 2401 att konsumentverket inte bör tillföras några
ytterligare medel för nu angivet ändamål.

Som utskottet redovisat ovan har en proposition med förslag till konsumenttjänstlag
förelagts riksdagen. Lagutskottet har ännu inte avslutat behandlingen
av propositionen. Det är därför fortfarande ovisst om förslaget
kommer att antas av riksdagen eller, om så skulle ske, när ett ikraftträdande
kan väntas äga rum. Med hänsyn härtill kan utskottet ansluta sig till
ställningstagandet i motion 2401 att några särskilda medel för information
m. m. om den nya lagen inte bör tillföras konsumentverket. Utskottet vill
tillägga att det alltid torde ingå i ett centralt ämbetsverks uppgifter att
informera om sådan ny lagstiftning som faller inom ämbetsverkets ansvarsområde.
Särskilt gäller det konsumentverket som har som en huvuduppgift
att sprida information till konsumenterna. Utskottet förutsätter
därför att verket redan har tillgänglig handlingsberedskap och medel
reserverade för erforderliga informationsinsatser. Det är visserligen riktigt
som anförs i verkets anslagsframställan att tidigare överenskommelser
med näringslivet angående avtalsvillkor på tjänsteområdet kan komma att
behöva ses över om en ny lagstiftning införs. Enligt utskottets mening bör
emellertid detta arbete kunna ske inom ramen för det sedvanliga arbetet
med olika överenskommelser med näringslivet. Självfallet får därvid översynen
av gällande överenskommelser prioriteras. Såsom framhålls såväl i
motion 2398 som 2401 bör för övrigt sådan verksamhet som syftar till att
styra företagen reduceras. En prioritering av en översyn av gällande överenskommelser
innebär därför inga nackdelar för verksamheten i övrigt.

Sammanfattningsvis förordar utskottet således med anledning av motionerna
2398 yrkande 2 och 2401 yrkande 3 att anslaget till konsumentverket
skärs ned. En reducering bör ske dels med de 1,5 milj. kr. som konsumentverket
föreslås få för att fullfölja hemkonsulenternas tidigare uppgifter,
dels med 245 000 kr. motsvarande det intäktsöverskott som uppkommit
jämfört med de beräknade intäkterna för löpande budgetår och som konsumentverket
föreslagits få använda för information m. m. om konsumenttjänstlagen.
Till konsumentverket bör följaktligen för budgetåret 1985/86
anvisas ett anslag av 43 906 000 kr.

LU 1984/85:39

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande anslag till konsumentverket

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:100 bilaga
9 punkt C 4 och motionerna 1984/85:2398 yrkande 2 och 1984/
85:2401 yrkande 3 till Konsumentverket för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 43 906 000 kr.

2. Sammanslagning av statens pris- och kartellnämnd med konsumentverket
(mom. 2)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Lagutskottet
kan” och slutar med ”motion 1984/85:2401 yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

I en till näringsutskottets yttrande fogad avvikande mening finner de
moderata ledamöterna i utskottet motionärernas argumentation övertygande.
En sammanslagning av SPK med konsumentverket — till en myndighet
som kan benämnas statens pris- och konsumentnämnd — framstår
enligt den avvikande meningen som ett naturligt inslag i en omdaning av
konsumentpolitiken, inriktad på att denna skall fungera som ett medel att
stärka marknadsekonomin och stimulera en fri konkurrens. De omfattande
regleringar som nu kännetecknar statens verksamhet på konsumentområdet
bör avvecklas, varefter information i prisfrågor skulle, sorn rimligt är,
bli den dominerande uppgiften för den statliga myndigheten på detta
område. En genomgång av SPK:s och konsumentverkets verksamhet i
syfte att närmare dokumentera vilka samordningsvinster som står att vinna
bör enligt den avvikande meningen snarast komma till stånd. 1 den
avvikande meningen förordas att riksdagen redan nu i princip bör ansluta
sig till tanken på en sammanslagning av de båda myndigheterna genom att,
såsom yrkas i motionen, begära att regeringen lägger fram förslag om en
sådan omorganisation.

Lagutskottet kan helt ansluta sig till vad som anförs i den avvikande
meningen och tillstyrker följaktligen bifall till motion 1984/85:2401 yrkande
2.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande sammanslagning av statens pris- och kartellnämnd
med konsumentverket

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2401 yrkande 2
begär att regeringen i besparingssyfte lägger fram förslag till en
sammanslagning av statens pris- och kartellnämnd med konsumentverket.

LU 1984/85:39

3. Konsumentpolitikens inriktning m. m. (mom. 3)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Även
flertalet” och slutar med ”motion 1984/85:2401 yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

Även flertalet av de synpunkter som tas upp i motion 2401 ligger inom
ramen för konsumentpolitiska kommitténs arbete. Med hänsyn till att
kommittén inom kort kommer att redovisa resultatet av sitt utredningsarbete
bör dock något överlämnande av motionen till kommittén inte ske. 1
stället bör riksdagen ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
om konsumentpolitikens framtida inriktning i syfte att synpunkterna skall
beaktas vid beredningen av konsumentpolitiska kommitténs förslag.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

3. beträffande konsumentpolitikens inriktning m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:1249 och
1984/85:2398 yrkande 1 i denna del och med bifall till motion
1984/85:2401 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad som i sistnämnda motion anförs om konsumentpolitikens
framtida inriktning.

4. Stöd till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet (mom. 4)

Martin Olsson, Marianne Karlsson och Kersti Johansson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”och 837” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att samarbetet mellan konsumentverket
och hushållningssällskapen kan fortsätta och breddas. Härigenom kan
också samhället på bästa sätt ta till vara den resurs för konsumentrådgivning
som finns hos hushållningssällskapens hemkonsulenter. Att behovet
av sådan rådgivning är stort framgår bl. a. av att dessa hemkonsulenter fått
en kraftigt ökad arbetsbörda efter det att den statliga hemkonsulentverksamheten
tyvärr hade avvecklats. För att det ökade samarbetet med konsumentverket
skall kunna komma till stånd fordras emellertid att hushållningssällskapen
får statligt stöd härtill. Enligt utskottets mening är ett
sådant stöd rimligt också av den anledningen att hushållningssällskapens
hemkonsulenter kommit att få ta över en del av den verksamhet som
tidigare bedrevs av länsstyrelsernas hemkonsulenter. Utskottet vill vidare
peka på att det är angeläget att frågan om ekonomiskt stöd snarast får sin
lösning. Som framgår av vad utskottet anfört ovan har man ännu inte
lyckats klara av hur man skall göra med kostnaderna för distribution av
informationsmaterial från konsumentverket till hushållningssällskapen.

LU 1984/85:39

På anförda skäl anser utskottet att man inte kan vänta till dess slutlig
ställning kan tas till ett förslag från konsumentpolitiska kommittén. Som
yrkas i motion 837 bör därför förhandlingar snarast tas upp med hushållningssällskapen
om ekonomiskt stöd till deras hemkonsulentverksamhet.
Utskottet tillstyrker bifall till motion 837.

När det därefter gäller yrkandet i motion 834 anser utskottet att det
skulle föra för långt att nu, innan konsumentpolitiska kommittén hunnit
lämna sitt förslag, besluta om införandet av ett sådant statsbidragssystem
som motionärerna yrkar. Genom vad utskottet ovan förordat blir emellertid
motionärernas önskemål i viss mån tillgodosedda.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande stöd till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:837 och med anledning
av motion 1984/85:834 hos regeringen begär att förhandlingar
tas upp med hushållningssällskapen om ekonomiskt stöd
till deras hemkonsulentverksamhet.

Särskilt yttrande

Stöd till hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet (mom. 4)

Per Israelsson (vpk) anför:

När riksdagen vid föregående års riksmöte hade att ta ställning till
frågan om ett avvecklande av den statliga hemkonsulentverksamheten
motsatte sig vänsterpartiet kommunisterna att verksamheten skulle avvecklas.
Min mening är alltjämt att en avveckling aldrig borde ha skett.
Som framgår av vad utskottet anför är det fortfarande ett 50-tal kommuner
som inte har någon kommunal konsumentvägledning. Invånarna i dessa
kommuner har därför svårt att få nödvändigt stöd och hjälp i konsumentfrågor.
Den redovisning som konsumentverkets företrädare lämnat utskottet
om vad som skett efter avvecklingen visar att ett stort antal av hemkonsulenterna
nu har arbetsuppgifter som inte alls eller endast i liten mån har
någon anknytning till konsumentpolitisk verksamhet. Enligt min mening
är det ett resursslöseri att inte bättre ta till vara den resurs som hemkonsulenterna
utgör för konsumentpolitisk verksamhet. När utvecklingen nu
blivit som den är kan jag självfallet ansluta mig till utskottets uttalande att
det är viktigt att samarbetet mellan konsumentverket och hushållningssällskapen
kan fortsätta och breddas. Enligt min mening är särskilt den
kostrådgivning som sällskapen lämnar viktig. Jag kan också i övrigt helt
ansluta mig till vad utskottet anför i fråga om ekonomiskt stöd för hushållningssällskapens
hemkonsulentverksamhet.

LU 1984/85:39

Bilaga

Näringsutskottets yttrande
1984/85:5 y

om sammanslagning av statens pris- och kartellnämnd och konsumentverket Till

lagutskottet

Lagutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1984/85:2401 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) i vad avser sammanslagning
av statens pris- och kartellnämnd (SPK) och konsumentverket (yrkande 2).

Näringsutskottet yttrade sig förra året (NU 1983/84:6 y. LU 1983/84:28)
över en motion med samma innebörd. Därvid lämnade näringsutskottet en
redogörelse för SPK:s uppgifter och organisation, till vilken utskottet nu
hänvisar. Utskottet vill härutöver anföra följande.

Motionsyrkandet är grundat på önskemål om en ändrad inriktning av
statens konsumentpolitiska insatser. Dessa bör, menar motionärerna, i
första hand ta sikte på information och service. En del av konsumentverkets
uppgifter skulle överföras till annan myndighet eller avvecklas. Motionärerna
vill att konsumentverkets anslag för nästa budgetår skall minskas något i
förhållande till vad regeringen har föreslagit. Även efter denna reduktion
skulle verket dock ha betydligt större organisation än den myndighet, SPK,
som det enligt motionärerna borde slås samman med. SPK:s ekonomiska
omslutning under det kommande budgetåret skulle liksom för närvarande -med en personal motsvarande 174 heltidstjänster-bli ungefär två tredjedelar
av konsumentverkets.

SPK är, som näringsutskottet även tidigare har framhållit, i första hand ett
utredningsorgan. Regeringen och andra myndigheter, särskilt näringsfrihetsombudsmannen,
är dess främsta avnämare. Bland dess uppgifter ingår också
att sprida allmän kännedom om rådande pris- och konkurrensförhållanden.
Statsmakterna genomförde år 1975 en klar kompetensfördelning mellan SPK
och konsumentverket i fråga om prisinformation.

När motsvarande förslag förra året behandlades först i näringsutskottet
och därefter i lagutskottet anförde dess förespråkare att en sammanslagning
av de båda myndigheterna skulle leda till en tidsenlig och rationell
myndighetsorganisation på pris- och konsumentpolitikens område. Stora
kostnadsbesparingar skulle uppenbarligen bli möjliga, tilläde de. I kammardebatten
(RD 1983/84:145 s. 140) hävdade huvudmotionären att sammanslagningen
skulle innebära en bättre samordning av informationen till
konsumenterna. Han bemötte invändningen att SPK och konsumentverket
hade aktiviteter av olika karaktär och att de med sin information riktade sig
till skilda målgrupper. Kritikerna uppmanades att inse att det mycket väl
inom en och samma myndighet kunde förekomma olika aktiviteter och

LU 1984/85:39

information riktad mot olika intressegrupper och att samordning inom en
myndighet kunde innebära betydande besparingar. I linje härmed talas i den
nu aktuella motionen om att ytterligare rationaliseringsvinster borde kunna
göras genom en samordning av den konsumentinformation som de båda
verken producerar.

Vid ärendets behandling i näringsutskottet har motionens förespråkare
hävdat att de avsedda besparingarna i huvudsak skulle åstadkommas genom
att en mycket stor del av konsumentverkets nuvarande funktioner skulle
upphöra. Statens pris- och konsumentnämnd har angetts som ett lämpligt
namn på den tillämnade nya myndigheten.

Frågan om den statliga konsumentpolitikens inriktning övervägs för
närvarande av konsumentpolitiska kommittén (Fi 1983:03). Enligt kommitténs
direktiv skall den statliga organisationen på det konsumentpolitiska
området med bl. a. ett konsumentverk som central förvaltningsmyndighet i
stort ligga fast. Utredningen kommer inom kort att avge sitt slutbetänkande.

Vad beträffar motionärernas förslag konstaterar näringsutskottet på nytt
att det innebär att två stora, sinsemellan i huvudsak skiljaktiga grupper av
uppgifter skulle sammanföras hos en myndighet. Motionärerna har, vill
utskottet slå fast, inte försökt att närmare förklara hur en sådan sammanslagning
skulle kunna ge upphov till betydande besparingar. De har inte pekat på
något dubbelarbete som skulle kunna elimineras. Allmänna stordriftsfördelar
synes vara vad de väsentligen har att hänvisa till. Det förhållandet att
mindre enheters uppgång i en större obestridligen ofta medför effektivitetsförluster
har de inte fäst någon vikt vid. Näringsutskottet finner att
motionärerna inte har angett tillräckliga skäl ens för utredning om en så
genomgripande omorganisation som den de föreslår.

I anslutning till de synpunkter som motionens förespråkare har tillfogat
under utskottsbehandlingen vill näringsutskottet anföra följande. På nuvarande
stadium - innan konsumentpolitiska kommitténs slutbetänkande har
framlagts och remissbehandlats - finns det inget underlag för bedömningen
att statens konsumentpolitiska insatser kan komma att reduceras så mycket
att vad utskottet nyss har anfört förlorar sin tyngd. SPK:s viktiga uppgifter
när det gäller att utreda och sprida kännedom om konkurrensförhållanden
inom näringslivet kommer inte till uttryck i den föreslagna benämningen på
den nya myndigheten.

Med hänvisning till vad som nu sagts avstyrker näringsutskottet det
berörda motionsyrkandet.

Stockholm den 21 mars 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

LU 1984/85:39

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Lilly Hansson (s), Erik
Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson
(m), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m),
Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist (s), Lars Ahlström (m), Sylvia Pettersson (s)
och Hugo Bergdahl (fp).

Avvikande mening

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser att den avslutande del av yttrandet som börjar med ”Vad
beträffar” och slutar med ”berörda motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet finner motionärernas argumentation övertygande. En
sammanslagning av SPK och konsumentverket - till en myndighet som kan
benämnas statens pris- och konsumentnämnd - framstår som ett naturligt
inslag i en omdaning av konsumentpolitiken, inriktad på att denna skall
fungera som ett medel att stärka marknadsekonomin och stimulera en fri
konkurrens. De omfattande regleringar som nu kännetecknar statens
verksamhet på konsumentområdet bör avvecklas. Information i prisfrågor
skulle därefter, som rimligt är, bli den dominerande uppgiften för den statliga
myndigheten på detta område. En genomgång av SPK:s och konsumentverkets
verksamhet i syfte att närmare dokumentera vilka samordningsvinster
som står att vinna bör snarast komma till stånd. Redan nu bör riksdagen i
princip ansluta sig till tanken på en sammanslagning av de båda myndigheterna
genom att, såsom påyrkas i motionen, begära att regeringen lägger fram
förslag om en sådan omorganisation.