LU 1984/85:38
Lagutskottets betänkande
1984/85:38
om internationella faderskapsfrågor m. m. (prop. 1984/85:124)
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1984/85:124, vari framläggs förslag
till lagstiftning om internationella faderskapsfrågor. Vidare behandlas
en med anledning av propositionen väckt motion (m) om att svensk domstol
alltid skall vara behörig när parterna är svenska medborgare och en
fristående motion (fp) om rätt för utländska medborgare att få gemensam
vårdnad efter anmälan till pastorsämbete.
Den föreslagna lagen om internationella faderskapsfrågor innehåller
bl. a. regler om svensk domstols behörighet i faderskapsmål, om svensk
socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap och om vilket
lands lag som skall tillämpas. Reglerna innebär att när det gäller barn med
hemvist i Sverige blir svensk myndighet behörig och skall svensk lag
tillämpas. Vidare föreslås att utländska faderskapsavgöranden och utländska
fastställelser av faderskap som grundas på erkännande skall godtas här
i landet i en vidsträckt omfattning.
I propositionen föreslås också att namnlagen ändras. Förslaget innebär
att den lagen inte längre skall tillämpas på isländska medborgare med
hemvist i Sverige, om de inte önskar det.
Utskottet tillstyrker bifall till de lagförslag som läggs fram i propositionen
och avstyrker bifall till motionsyrkandena.
Ledamöterna från moderata samlingspartiet och från centerpartiet reserverar
sig för bifall till m-motionen.
Propositionen
I proposition 1984/85:124 föreslår regeringen (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda
förslag till
1. lag om internationella faderskapsfrågor,
2. lag om ändring i föräldrabalken,
3. lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid
utredning av faderskap,
4. lag om ändring i namnlagen (1982:670).
Lagförslagen har fogats till detta betänkande som bilaga.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 3.
1 Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 38
LU 1984/85:38
2
Motionsyrkandena
A. Motion väckt med anledning av propositionen
Motion 1984/85:2893 av Mona Saint Cyr (m), vari yrkas att riksdagen,
med avslag på regeringens förslag i denna del, beslutar att svensk domstol
skall vara behörig i faderskapsmål om samtliga parter är svenska medborgare.
B. Motion väckt under allmänna motionstiden 1985
Motion 1984/85:1247av Ingemar Eliasson och Kenth Skårvik (båda fp),
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att gällande regler
om enkelt anmälningsförfarande för erhållande av gemensam vårdnad om
barn, bör bli tillämplig även där föräldrar har utländskt medborgarskap.
Utskottet
Inledning
I svensk rätt regleras frågor om faderskap i föräldrabalken (FB). När
svenska myndigheter har att ta ställning till en faderskapsfråga med anknytning
till något annat land kan även utländsk rätt samt utländska
faderskapsdomar och andra utländska faderskapsfastställelser få betydelse.
1 lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden
(NFL) föreskrivs bl. a. att en lagakraftvunnen dom som har meddelats i
Danmark, Finland, Island eller Norge och som avser faderskap i princip
skall gälla även i Sverige. Vidare finns lagen (1936:79) om erkännande och
verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. Enligt den lagen, som
avser tvistemålsdomar i allmänhet, gäller vissa schweiziska faderskapsdomar
i Sverige.
Utöver de två nyssnämnda lagarna finns inte i Sverige några lagregler
om hur internationella faderskapsfrågor skall behandlas. Sverige är inte
heller anslutet till någon konvention som behandlar internationellt privaträttsliga
frågor om faderskap. Dessa frågor är för övrigt inte i någon högre
grad reglerade genom internationella överenskommelser.
I brist på lagregler på området har de svenska domstolarna varit hänvisade
till att utveckla lösningar på internationellt privat- och processrättsliga
problem som rör frågor om faderskap. De lösningar som valts i
rättspraxis har i en del fall efter hand kommit att framstå som mindre
lämpliga med hänsyn till barnets bästa. Sålunda har i mål om hävande av
legal faderskapspresumtion bedömningen skett enligt lagen i den stat där
barnets mor och hennes man var medborgare vid tiden för barnets födelse.
Detta har i många fall lett till att talan har fått avvisas, eftersom ett hävande
LU 1984/85:38
3
av faderskapet i dessa fall enligt vissa länders lagar endast kan ske på talan
av mannen. Vidare har enligt gällande rätt utländska faderskapsdomar i
princip inte ansetts kunna erkännas här utan stöd i lag. Rättsläget är också
mer eller mindre osäkert på en rad punkter, t. ex. i vilken utsträckning en
utländsk faderskapsfastställelse kan godtas här när den skett i annan form
än genom dom.
Nämnda förhållanden, i förening med den ökande invandringen till
Sverige, föranledde lagutskottet (LU 1978/79:4) att med anledning av en
motion vid riksmötet 1977/78 förorda att en utredning skulle komma till
stånd rörande de internationellt privat- och processrättsliga reglerna på
faderskapsrättens område. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna.
Med anledning av riksdagens begäran tillkallade regeringen en särskild
utredare för att utreda internationella faderskapsfrågor. Denne redovisade
resultatet av sitt uppdrag i betänkandet (SOU 1983:25) Internationella
faderskapsfrågor. Betänkandet har remissbehandlats och legat till grund
för propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Förslag till lag om internationella faderskapsfrågor innehåller bl. a.
regler om svensk domstols behörighet i faderskapsmål och om svensk
socialnämnds medverkan vid fastställelse av faderskap. Lagförslaget reglerar
också vilket lands lag som skall tillämpas i mål om faderskap till barn.
I lagförslaget finns också bestämmelser om giltigheten av utländsk domstols
faderskapsavgöranden och utländska faderskapserkännanden.
Lagen är avsedd att tillämpas generellt. Undantag har dock gjorts för
sådana frågor som regleras i NFL. Detta innebär att de bestämmelser i
förslaget, vilka angår svenska myndigheters behörighet och lagval, blir
tillämpliga utan inskränkning även i nordiska förhållanden. Vidare kompletteras
lagförslaget av lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet
av dom som har meddelats i Schweiz.
Enligt förslaget är det i första hand barnets anknytning till ett visst land
som är avgörande för bl. a. frågor om svensk myndighets behörighet och
vilket lands lag som skall tillämpas. 1 regel är barnets hemvist avgörande.
När det gäller barn med hemvist i Sverige blir således svensk myndighet
behörig, och i princip skall svensk lag tillämpas. Utländska faderskapsdomar
och utländska fastställelser av faderskap genom erkännande skall
godtas här i landet om det inte finns särskilda skäl som talar mot det.
Förslaget till ändring i namnlagen innebär att namnlagen blir tillämplig
på svenska medborgare med hemvist i Island och att isländska medborgare
med hemvist i Sverige får välja mellan att använda sig av den svenska
namnlagen och sin nationella lag.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.
LU 1984/85:38
4
Allmänna synpunkter
Utskottet noterar med tillfredsställelse att det nu läggs fram ett lagförslag
som medför en lösning av de flesta internationellt privat- och processrättsliga
problemen som rör frågor om faderskap. Förslaget grundas på
domicilprincipen, dvs. det är hemvistförhållandena och inte medborgarskapet
som är bestämmande för domstolens behörighet och valet av tilllämplig
lag. I detta hänseende ligger förslaget i linje med den utveckling
som skett inom den internationella familjerätten, såväl i Sverige som
utomlands. Utskottet konstaterar att förslaget i många fall innebär en
avvikelse från vad som hittills gällt. Det är emellertid just valet av domicilprincipen
som medför att många av de nuvarande onöjaktigheterna kan
botas. De föreslagna reglerna om svensk myndighets behörighet och om
val av tillämplig lag bör leda till resultat som överensstämmer med barnets
intresse. Detta intresse tillgodoses även genom att lagförslaget gör det
möjligt att här i landet godta utländska faderskapsavgöranden och utländska
faderskapsfastställelser genom erkännanden i vidsträckt omfattning. Utskottet
vill också peka på att förslaget tillgodoser behovet av praktiska och
lättillämpade regler. Handläggningen av internationella faderskapsfrågor
vid svenska myndigheter kommer således att underlättas, vilket är en stor
fördel inte minst för folkbokföringsmyndigheterna och socialnämnderna
som handlägger den övervägande delen av dessa frågor.
Enligt utskottets mening är förslaget väl ägnat att läggas till grund för
lagstiftning. I det följande kommer utskottet att närmare behandla frågan
om svensk domstols behörighet.
Domstols behörighet
Svensk rätt saknar som nämnts skrivna lagregler om domsrätt i mål om
faderskap. Den viktigaste rättskällan utgör därför rättspraxis. Denna rättspraxis
täcker dock bara delvis detta område. 1 mål om fastställande av
faderskap visar rättspraxis att svenska domstolar oavsett barnets medborgarskap
är behöriga när barnet har hemvist i Sverige. Vad angår mål om
hävande av en legal faderskapspresumtion är det något osäkert om detsamma
gäller i fall då barnet inte är svensk medborgare.
1 propositionen föreslås att ett mål om faderskap får tas upp av svensk
domstol när barnet har hemvist i Sverige. Vidare föreslås att svensk domstol
skall vara behörig i ett sådant mål när talan förs mot en man som har
hemvist här i landet eller mot flera män som alla har hemvist här. Slutligen
föreslås att domsrätt skall föreligga när det med hänsyn till barnets, moderns
eller mannens anknytning till Sverige finns särskilda skäl att målet
prövas här i landet.
1 motion 2893 framförs kritik mot de föreslagna reglerna om domstols
behörighet. Enligt motionären är förslaget i denna del otillräckligt i de fall
då samtliga inblandade är svenska medborgare. De förutsättningar som
föreslås gälla för att målet skall kunna prövas av svensk domstol är enligt
LU 1984/85:38
5
motionären så snävt angivna att endast ett fåtal personer kommer att
kunna utnyttja möjligheten. Motionären anser att det föreligger starka skäl
att följa utredningens förslag att svensk domstol skall vara behörig, om
samtliga parter är svenska medborgare. En sådan reglering överensstämmer
enligt motionären med gällande rätt och med svensk tradition samt
medför att svenska medborgare får tillgång till landets domstolar i familjerättsliga
frågor, oberoende av var medborgaren är bosatt.
Som motionären påpekar föreslog utredningen att anknytning genom
medborgarskap i viss utsträckning borde medföra att svensk domstol blir
behörig i mål om faderskap. Förslaget framlades dock under viss tvekan.
Bl. a. fanns det enligt utredningsmannen inte något större praktiskt behov
av sådana behörighetsregler. Utskottet delar denna uppfattning och vill
framhålla att det torde vara mycket sällsynt att en faderskapstalan väcks
här i landet om det inte föreligger någon annan anknytning till Sverige än
svenskt medborgarskap.
Enligt utskottets mening talar även andra skäl mot behörighetsregler
som grundas på medborgarskap. Utvecklingen både i Sverige och utomlands
går alltmer mot att barn vid födseln får dubbla medborgarskap, om
föräldrarna har olika nationalitet. Det blir också vanligare att vuxna
personer får dubbelt medborgarskap. Man beräknar att det i Sverige för
närvarande finns totalt omkring 100 000 personer med dubbla medborgarskap
och att det varje år tillkommer ca 10 000 personer med två eller flera
medborgarskap. Denna utveckling medför att medborgarskapet som anknytningsfaktor
minskar i betydelse som grund för svensk domsrätt. Det
torde vidare vara svårt att motivera svensk domsrätt när exempelvis mannen
och barnet sedan länge varit bosatta utomlands, även om samtliga
inblandade har svenskt medborgarskap. Utskottet vill också peka på att
det inte går att helt bortse från den risk som finns att en svensk dom i ett
sådant fall inte godtas i parternas hemvistland.
Som framhålls i propositionen (s. 17) kan det emellertid finnas fall där
det skulle vara stötande att utestänga svenska medborgare från svensk
domstol enbart på den grunden att de saknar hemvist i Sverige. Utskottet
anser, i likhet med departementschefen, att svensk domstol bör vara behörig
i vissa fall där hemvistlandets rättssystem eller lagar är sådana att en
faderskapsfråga inte kan prövas i det landet eller är sådana att prövningen
leder till ett resultat som är stötande för svensk rättskänsla. Särskilt när
samtliga inblandade är svenska medborgare framstår det som befogat att
de i dessa fall kan vända sig till svensk domstol. Enligt utskottets mening
innebär den i propositionen föreslagna regeln att svensk domstol skall vara
behörig när det med hänsyn till parts anknytning finns särskilda skäl att
pröva en faderskapsfråga här i landet att motionärens önskemål i väsentlig
mån tillgodoses.
På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 2893 och
tillstyrker bifall till propositionen i motsvarande del.
LU 1984/85:38
6
Propositionen i övrigt
Förslaget till lag om internationella faderskapsfrågor föranleder i övrigt
inga särskilda uttalanden från utskottets sida. Inte heller de övriga lagförslagen
ger anledning till kommentar av utskottet.
Utländska medborgares rätt till gemensam vårdnad om barn
Riksdagen beslöt våren 1983 om ändringar i bl. a. FB:s bestämmelser
om vårdnad och umgänge (prop. 1981/82:168, LU 1982/83:17). De nya
bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1983.
Föräldrar som inte är gifta med varandra kan få gemensam vårdnad om
sina barn efter gemensam ansökan hos domstol (6 kap. 4 § första stycket
FB). Genom 1983 års lagstiftning infördes, som ett alternativ till domstolsförfarandet,
en möjlighet för sådana föräldrar att få gemensam vårdnad
efter anmälan till pastorsämbetet under förutsättning att vårdnadsfrågan
inte tidigare prövats av domstol och att föräldrarna och barnet är svenska
medborgare (6 kap. 4 § andra stycket FB).
1 motion 1247 framhåller motionärerna att 1983 års lagändring i denna
del innebär en olikartad behandling av utländska medborgare. Även en
svensk medborgare som har barn tillsammans med en utländsk medborgare
drabbas av bestämmelsen. Dessa familjer får fortfarande genomgå
den mer omständliga ansökningsproceduren och måste dessutom erlägga
en särskild ansökningsavgift på 210 kr. till domstolen. Anmälningsförfarandet
för föräldrar med svenskt medborgarskap är däremot kostnadsfritt.
Enligt motionärerna bör de skäl som talade för införandet av det enklare
förfarandet rimligtvis även gälla i fall där någon av föräldrarna har utländskt
medborgarskap. Motionärerna anser att också rättviseskäl i enlighet
med jämlikhetsmålen i invandrarpolitiken talar för en ändring. Motionärerna
yrkar därför att FB skall ändras så att även utländska medborgare
kan få gemensam vårdnad efter anmälan till pastorsämbetet.
Utskottet erinrar om att syftet med begränsningen av möjligheten att
anmäla gemensam vårdnad var att pastorsämbetets handläggning skulle
underlättas. Genom att anmälningsförfarandet får utnyttjas endast när
föräldrarna och barnet är svenska medborgare behöver nämligen pastorsämbetet
inte pröva huruvida svensk myndighet är behörig eller huruvida
svensk eller utländsk lag skall tillämpas. I sammanhanget bör påpekas att
de i propositionen föreslagna reglerna om internationella faderskapsfrågor
inte gäller frågor om vårdnad. Med hänsyn till att frågor om vårdnaden
om barn i fall då någon av föräldrarna eller barnet är utländsk medborgare
kan vara komplicerade bör enligt utskottets mening sådana frågor även i
fortsättningen prövas av domstol. Utskottet som inte kan anse att reglerna
i FB är diskriminerande, avstyrker följaktligen bifall till motion 1247.
LU 1984/85:38
7
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslag till lag om internationella faderskapsfrågor
att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2893 antar det i
proposition 1984/85:124 framlagda förslaget till lag om internationella
faderskapsfrågor,
2. beträffande proposition 1984/85:124 i övrigt
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
a) lag om ändring i föräldrabalken,
b) lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning
m. m. vid utredning av faderskap,
c) lag om ändring i namnlagen (1982:670),
3. beträffande utländska medborgares rätt till gemensam vårdnad
om barn
att riksdagen avslår motion 1984/85:1247.
Stockholm den 25 april 1985
På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG
Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s)*, Martin
Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i
Gamleby (s), Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m)*, Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s)*, Stig Gustafsson (s)*, Inga-Britt Johansson
(s), Kersti Johansson (c), Inger Wickzén (m) och Berit Löfstedt (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
Förslag till lag om internationella faderskapsfrågor (mom. 1)
Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Kersti Johansson (c) och Inger
Wickzén (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sorn
motionären” och slutar med ”motsvarande del.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening talar principiella skäl för att svensk domstol
alltid skall vara behörig i familjerättsliga mål när samtliga inblandade är
svenska medborgare. I enlighet med utredningens förslag bör således
LU 1984/85:38
8
svenska medborgare ha tillgång till svenska domstolar oberoende av var de
är bosatta. Utskottet vill också peka på att nationalitetsprincipen traditionellt
spelat en central roll i svensk internationell familjerätt och att utredningens
förslag, såvitt nu är i fråga, överensstämmer med gällande rätt.
Några bärande skäl för att nu frångå denna princip har inte anförts i
propositionen.
Utskottet anser således i likhet med motionären att svensk domstol bör
vara behörig när samtliga inblandade är svenska medborgare. Utskottet
tillstyrker därför bifall till motion 2893.
dels att utskottet under moment 1 bort hemställa
1. beträffande förslag till lag om internationalla faderskapsfrägor
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2893 antar det i proposition
1984/85:124framlagda förslaget till lagom internationella
faderskapsfrägor med den ändringen att 4 § erhåller följande såsom
Utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
4§
Mål om faderskap får tas upp av Mål om faderskap får tas upp av
svensk domstol, svensk domstol,
1. om barnet har hemvist i Sverige, 1. om barnet har hemvist i Sverige,
2. om talan förs mot en man som 2. om talan förs mot en man som
har hemvist i Sverige eller mot flera har hemvist i Sverige eller mot flera
män som alla har hemvist här, eller män som alla har hemvist här,
3. om det i andra fall med hänsyn 3. om barnet, modern och den man
till barnets, moderns eller mannens eller de män vars faderskap målet
anknytning till Sverige finns sär- gäller är svenska medborgare, eller
skilda skäl att målet prövas här i 4. om det i andra fall med hänsyn
landet. till barnets, moderns eller mannens
anknytning till Sverige finns särskilda
skäl att målet prövas här i
landet.
Om det sedan talan har väckts inträffar en ändring av de omständigheter
som grundar svensk domstols behörighet enligt första stycket, upphör inte
domstolens behörighet.
LU 1984/85:38
9
Bilaga
Propositionens lagförslag
1 Förslag till
Lag om internationella faderskapsfrågor
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller frågor om faderskap till barn i internationella förhållanden.
I förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge gäller lagen
(1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden i stället för
7-10 §§.
Faderskap omedelbart på grund av lag
2 § En man som är eller har varit gift med ett barns mor skall anses som
barnets far, då det följer av lagen i den stat där barnet vid födelsen fick
hemvist eller, om inte någon skall anses som barnets far enligt den lagen,
då det följer av lagen i en stat där barnet vid födelsen blev medborgare.
Fick barnet vid födelsen hemvist i Sverige, skall frågan dock alltid bedömas
enligt svensk lag.
Fastställelse och hävande av faderskap
3 § Ett faderskap kan fastställas genom erkännande av faderskapet under
medverkan av en svensk socialnämnd, om nämnden är skyldig att utreda
faderskapet enligt 2 kap. 1 eller 9 § föräldrabalken.
I fråga om fastställande av faderskap enligt första stycket tillämpas
svensk lag.
Har erkännandet lämnats utomlands, skall det även om detta inte följer
av andra stycket anses giltigt till formen, om det uppfyller formföreskrifterna
i den främmande statens lag.
4 § Mål om faderskap får tas upp av svensk domstol,
1. om barnet har hemvist i Sverige,
2. om talan förs mot en man som har hemvist i Sverige eller mot flera
män som alla har hemvist här, eller
3. om det i andra fall med hänsyn till barnets, moderns eller mannens
anknytning till Sverige finns särskilda skäl att målet prövas här i landet.
Om det sedan talan har väckts inträffar en ändring av de omständigheter
som grundar svensk domstols behörighet enligt första stycket, upphör inte
domstolens behörighet.
5 § En talan vid svensk domstol om fastställande av faderskap eller om
hävande av ett faderskap, som gäller enligt 2 §, skall prövas enligt lagen i
den stat där barnet har sitt hemvist när målet avgörs i första instans.
Frågan huruvida ett faderskap, som gäller enligt 2 §, skall anses hävt
genom en fastställelse av att en annan man är barnets far bedöms enligt
samma lag som har tillämpats vid fastställelsen.
LU 1984/85:38
10
6 § Har ett faderskap fastställts genom erkännande, skall en talan vid
svensk domstol om ogiltigförklaring av erkännandet prövas enligt den eller
de lagar som bestämmer fastställelsens giltighet här i landet. En ogiltigförklaring
får dock alltid meddelas med stöd av svensk lag, om talan
grundas på att den som har lämnat erkännandet inte är far till barnet.
Giltigheten av utländska faderskapsavgöranden m. m.
7 § Ett avgörande av en utländsk domstol som innebär att ett faderskap
har fastställts eller hävts och som har vunnit laga kraft gäller i Sverige, om
det med hänsyn till en parts hemvist eller medborgarskap eller annan
anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i den främmande
staten.
Det utländska avgörandet gäller dock inte i Sverige,
1. om svaranden, i fall där han eller hon inte har gått i svaromål, inte har
fått kännedom om den väckta talan i tillräcklig tid för att kunna svara i
saken eller om svaranden annars inte har fått rimliga möjligheter att föra
sin talan i den utländska rättegången,
2. om avgörandet strider mot en svensk dom,
3. om avgörandet strider mot ett här i landet giltigt utländskt avgörande i
en rättegång som böljade tidigare än den andra utländska rättegången,
4. om avgörandet strider mot en här i landet giltig fastställelse av faderskap
i annan form än genom domstolsavgörande och den fastställelsen har
skett innan den utländska rättegången böljade,
5. om en rättegång om faderskapet pågår i Sverige, eller
6. om det utomlands pågår en rättegång om faderskapet som har börjat
tidigare än den andra utländska rättegången och som kan antas leda till ett
här i landet giltigt avgörande.
8 § En utländsk fastställelse av faderskap genom erkännande gäller i Sverige,
om den är giltig enligt lagen i en stat där barnet eller den som har
lämnat erkännandet hade hemvist eller i en stat där någon av dem var
medborgare.
Erkännandet skall även om det inte följer av första stycket anses giltigt
till formen, om det uppfyller formföreskrifterna i lagen i den stat där
erkännandet lämnades.
Den utländska fastställelsen gäller dock inte i Sverige,
1. om den strider mot ett här i landet giltigt avgörande i en rättegång som
böljade innan fastställelsen skedde,
2. om den strider mot en tidigare, här i landet giltig fastställelse av
faderskap i annan form än genom domstolsavgörande,
3. om det i Sverige pågår en rättegång om faderskapet som har böljat
innan fastställelsen skedde,
4. om det utomlands pågår en rättegång om faderskapet som har böljat
innan fastställelsen skedde och som kan antas leda till ett här i landet giltigt
avgörande, eller
5. om erkännandet är uppenbart oriktigt.
9 § Frågan huruvida ett avgörande som avses i 7 § gäller i Sverige kan
prövas av Svea hovrätt på ansökan av någon som har varit part i den
utländska rättegången och vars rätt frågan rör. Uppkommer en sådan fråga
inför en annan svensk myndighet än en domstol, får även myndigheten vid
behov begära en sådan prövning av hovrätten.
LU 1984/85:38
11
Innan hovrätten prövar frågan skall sökandens motpart få tillfälle att
yttra sig över ansökningen, om det kan ske. Har hovrättens prövning
begärts av en myndighet, gäller detsamma var och en som har varit part i
den utländska rättegången och som kan vara part även i hovrätten.
10 § Väcks vid en svensk domstol talan om faderskapet till ett barn men
pågår redan en rättegång om faderskapet utomlands, skall talan avvisas
eller förklaras vilande i väntan på ett avgörande i den utländska rättegången
som har vunnit laga kraft, om det kan antas att detta avgörande blir
giltigt här i landet. Talan får dock prövas, om det finns särskilda skäl.
Pågår den utländska rättegången i Schweiz, skall i fall som avses i 7 §
lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i
Schweiz den bestämmelsen i stället tillämpas.
Gemensamma bestämmelser
11 § Om prövningen av en fråga enligt denna lag beror på någons hemvist
eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och han eller hon då är avliden,
avgörs frågan med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet.
Om prövningen av en fråga beror på barnets hemvist eller medborgarskap
vid en viss tidpunkt och är barnet då ännu inte fött, är i stället
moderns hemvist eller medborgarskap vid den tidpunkten avgörande.
12 § En bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas och ett avgörande
av en utländsk domstol eller en utländsk fastställelse av faderskap genom
erkännande gäller inte i Sverige, om det skulle vara uppenbart oförenligt
med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa bestämmelsen
eller att erkänna avgörandet eller fastställelsen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
2. Vad som föreskrivs i 5 § andra stycket gäller även om fastställelsen av
den andre mannens faderskap har skett före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ tillämpas även på ett domstolsavgörande
som har meddelats före ikraftträdandet och på en fastställelse som dessförinnan
har skett genom erkännande. Hade avgörandet eller fastställelsen
giltighet i Sverige vid ikraftträdandet, gäller avgörandet eller fastställelsen
fortfarande. Ett avgörande eller en fastställelse, som strider mot en annan
dom eller fastställelse i annan form som gällde här vid ikraftträdandet, har
inte giltighet här i landet.
LU 1984/85:38
12
2 Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken1
dels att 2 kap. 1, 2 och 9 §§ samt 3 kap. 3 § skall ha nedan angivna
lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall lyda ”Mål om hävande av
faderskap”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap
Skall ej enligt 1 kap. 1 § viss man
anses som barns fader, åligger det
socialnämnden att försöka utreda
vem som är fader till barnet och
sörja för att faderskapet fastställes,
om den som har vårdnaden om barnet
är kyrkobokförd i riket eller vistas
här eller om i annat fall vårdnadshavaren
begär det och barnet
är svensk medborgare.
Uppgift enligt 1 § åvilar socialnämnden
i den kommun där den
som har vårdnaden om barnet är
kyrkobokförd. Är vårdnadshavaren
ej kyrkobokförd i riket, åvilar uppgiften
socialnämnden i den kommun
där han vistas eller, om han ej
vistas i riket, socialnämnden i
Stockholm.
Skall viss man enligt 1 kap. 1 §
anses som barns fader och är vårdnadshavare
för barnet kyrkobokförd
i riket eller vistas vårdnadshavare
här eller är barnet svensk
medborgare, skall socialnämnden,
om vårdnadshavare eller mannen
begär det och det finnes lämpligt,
utreda om annan man kan vara fader
till barnet.
Beträffande utredningen skola
2—6 och 8 §§ äga motsvarande
tillämpning, varvid dock vad som
sägs i 2 § om vårdnadshavare skall
gälla modern, när vårdnaden om
§
Skall inte enligt 1 kap. 1 § en viss
man anses som far till ett barn som
står under någons vårdnad, är socialnämnden
skyldig att försöka utreda
vem som är far till barnet och
se till att faderskapet fastställs, om
barnet har hemvist i Sverige.
Uppgifterna enligt 1 § åligger socialnämnden
i den kommun där
barnet är kyrkobokfört.
§
Skall en viss man enligt 1 kap. 1 §
anses som far till ett barn som står
under någons vårdnad och har barnet
hemvist i Sverige, skall socialnämnden,
om vårdnadshavaren eller
någon av vårdnadshavarna eller
mannen begär det och det är lämpligt,
utreda om någon annan man
kan vara far till barnet.
Ifråga om utredningen tillämpas
2—6 och 8 §§. Utredningen får läggas
ned, om det föreligger skäl som
anges i 7 § första stycket 1 eller 4
eller om det annars är lämpligt.
1 Balken omtryckt 1983:485.
LU 1984/85:38
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
barnet utövas gemensamt av henne
och mannen. Utredningen får läggas
ned, om det föreligger skäl som
anges i 7 § första stycket 1 eller 4
eller det annars finnes lämpligt.
Talan mot socialnämnds beslut
att icke påbölja utredning enligt
denna paragraf eller att lägga ned
påbörjad utredning föres hos länsstyrelsen
genom besvär. Mot länsstyrelsens
beslut föres talan hos
kammarrätten genom besvär.
Talan mot en socialnämnds beslut
att inte påbörja utredning enligt
denna paragraf eller att lägga ned
en påbörjad utredning/örs hos länsstyrelsen
genom besvär. Mot länsstyrelsens
beslut förs talan hos
kammarrätten genom besvär.
kap.
3 §
Talan som avses i 1 eller 2 § får
väckas vid rätten i den ort där barnet
har sitt hemvist eller, om det
har avlidit, vid den rätt som har att
upptaga tvist om arv efter barnet.
Målet upptages av Stockholms
tingsrätt, om ej annan behörig
domstol finns.
Talan som avses i 1 eller 2 § får
väckas vid rätten i den ort där barnet
har sitt hemvist eller, om det
har avlidit, vid den rätt som har att
ta upp tvist om arv efter barnet.
Finns det inte någon annan behörig
domstol, skall målet tas upp av
Stockholms tingsrätt.
Detsamma gäller talan enligt I
kap. 4 § tredje stycket om att ett
faderskapserkännande saknar verkan
mot den som har lämnat det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m vid
utredning av faderskap
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958:642) om blodundersökning
m. m. vid utredning av faderskap1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
1 mål om faderskap enligt 3 kap. I mål om förklaring att en viss
föräldrabalken kan rätten, där det man inte är far eller om faststäl
yrkas
av part eller eljest finnes er- lande av faderskap kan rätten på
forderligt, förordna att blodunder- yrkande av någon av parterna eller
sökning eller annan undersökning när det annars behövs förordna om
rörande ärftliga egenskaper, som blodundersökning eller annan un
kan
ske utan nämnvärt men, skall dersökning rörande ärftliga egen -
1 Lagen omtryckt 1982: 1060.
LU 1984/85:38
14
Nuvarande lydelse
äga rum med avseende på modern
och barnet samt, såvitt angår mål
om förklaring att viss man ej är fader,
mannen i äktenskapet och, i
mål om fastställande av faderskap,
man mot vilken talan föres. Förekommer
anledning till antagande
att annan haft samlag med modern
under tid då barnet kan vara avlat,
får förordnande om undersökning
avse jämväl honom.
Innan förordnande meddelas, skall
beredas tillfälle att yttra sig.
Föreslagen lydelse
skaper som kan ske utan nämnvärt
men. Förordnandet kan avse modern
och barnet samt, i mål om förklaring
att en viss man inte är far,
mannen i äktenskapet och, i mål om
fastställande av faderskap, man
mot vilken talan förs. Finns det anledning
att anta att någon annan
man har haft samlag med modem
under den tid då barnet kan vara
avlat, får förordnandet avse också
denne.
den som förordnandet skulle avse
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
4 Förslag till
Lag om ändring i namnlagen (1982:670)
Härigenom föreskrivs att 50 och 51
nedan angivna lydelse.
namnlagen (1982:670)' skall ha
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
50 §
Denna lag tillämpas inte på
svenska medborgare som har hemvist
i Danmark, Finland, Island eller
Norge.
Denna lag tillämpas inte på
svenska medborgare som har hemvist
i Danmark, Finland eller
Norge.
51 §
Lagen tillämpas på danska,
finska, isländska och norska medborgare
som har hemvist i Sverige.
Lagen tillämpas på danska, finska
och norska medborgare som har
hemvist i Sverige.
Andra utländska medborgare som har hemvist i Sverige får med tillämpning
av denna lag förvärva, ändra eller behålla namn genom anmälan till
pastorsämbetet eller efter ansökan hos patent- och registreringsverket. I
fråga om efternamn som har förvärvats på detta sätt tillämpas 16-23 §§.
Utländska medborgare som har hemvist i Sverige får också bära mellannamn
enligt denna lag efter anmälan till pastorsämbetet.
När utländska medborgare adopteras här i landet enligt svensk lag
tillämpas alltid 2-4 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
' Lagen omtryckt 1982: 1134.
Liber Tryck AB Stockholm 1985