LU 1984/85:25

Lagutskottets betänkande
1984/85: 25

om vissa bulvanförhållanden (prop. 1984/85:111, delvis)
Sammanfattning

I proposition 1984/85:111 föreslås att en ny lag om vissa bulvanförhållanden
skall ersätta 1925 års lag om bulvanförhållande i fråga om fast egendom
och 1934 års lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.
En principiell nyhet är att både bulvanen och huvudmannen skall kunna
straffas om ett hinder mot att förvärva eller bibehålla viss egendom eller
rättighet kringgås genom bulvanförhållande. I propositionen föreslås vidare
att i 7 kap. jordabalken (JB) tas in en bestämmelse som skall hindra
att reglerna om besittningsskydd m. m. vid hyra och arrende kringgås
genom att fastighetsägaren upplåter nyttjanderätten till en bulvan som i sin
tur upplåter nyttjanderätten till den egentliga hyresgästen eller arrendatorn.

Propositionen innehåller dessutom ett förslag till ändring av jordabalkens
bestämmelser om bostadsarrende. Förslaget, som innebär en förstärkning
av koloniträdgårdsinnehavares besittningsskydd, berör inte bulvanförhållanden
och behandlas därför inte i detta betänkande.

Utskottet tillstyrker förslagen till bulvanlag och ändringar i 7 kap. JB,
och avstyrker motionsyrkanden om att nytt förslag till utformning av 1 §
bulvanlagen skall föreläggas riksdagen (fp), att endast den del av en fastighet
som berörs av bulvanförhållandet skall tvångsförsäljas (c) samt att
förslaget till ändringar i 7 kap. JB skall avslås (fp resp. m). Vidare avstyrker
utskottet en under allmänna motionstiden 1985 väckt motion om
andrahandshyresgästs ställning (vpk).

Utskottets c- och m-ledamöter har i reservationer yrkat bifall till motionsyrkandena
om försäljning av del av fastighet och om avslag på 7 kap.
31 § JB. Vpk-ledamoten har reserverat sig för bifall till vpk-motionen.

Propositionen

I proposition 1984/85: lil föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda
förslag till

1. lag om vissa bulvanförhållanden,

2. lag om ändring i jordabalken.

Lagförslaget 2, såvitt det avser förslaget till ändring av reglerna om
bostadsarrende i 10 kap. 1 § jordabalken (JB) i syfte att stärka koloniträdgårdsinnehavares
rättsställning, behandlar utskottet i betänkande LU
1984/85:36.

1 Riksdagen 1984185. 8 sami. Nr 25

LU 1984/85:25

Lagförslaget 1 har tagits in i bilaga 1. Förslaget till ändringar i JB i den
del som behandlas i detta betänkande framgår av bilaga 2.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad som anförs på s. 5—6.

Motionsyrkandena

A. Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1984185:2828 av Kjell Johansson och Hugo Bergdahl (båda fp)
yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära dels ett nytt förslag
till lag om vissa bulvanförhållanden där 1 § i det föreliggande förslaget har
kompletterats i enlighet med vad motionärerna har anfört i motionen, dels
ett nytt förslag till lag om ändring i jordabalken, där 7 kap. 31 § har
kompletterats i enlighet med vad motionärerna anfört i motionen.

I motion 1984/85:2829 av Martin Olsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring jämfört med förslaget till bulvanlag i proposition
1984/85:111 att - om fastighetsbildningsåtgärd gör det möjligt - endast
den del av fastighet som berörs av bulvanförhållandet tvångsförsäljs.

I motion 1984/85:2830 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) yrkas att riksdagen
avslår propositionen såvitt avser förslag betecknat 7 kap. 31 § jordabalken
gällande vissa upplåtelser i andra hand.

B. Motion väckt under allmänna motionstiden 1985

I motion 1984185:1665 av Tore Claeson m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen i
fråga om 12 kap. 39 § jordabalken antar följande som Motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

39 §

Hyresgästen får ej utan hyres- Har en bostadslägenhet under
värdens samtycke i andra hand minst tre år i följd varit upplåten till

upplåta lägenheten i dess helhet samma andrahandshyresgäst och

utom i fall som avses i andra upphör upplåtarens hyresavtal på

stycket eller i 40 §. grund av uppsägning eller eljest att

Har en bostadslägenhet upplåtits gälla, har andrahandshyresgästen

till en kommun, får kommunen upp- rätt att överta upplåtarens hyres låta

lägenheten i dess helhet i and- rätt och att få hyresavtalet förlängt

ra hand. Hyresvärden skall genast för egen del, om

underrättas om upplåtelsen. 1. han har sin bostad i lägenhe Om

förbud i vissa fall för hyres- ten,

värden att medverka till att en bo- 2. det inte är uppenbart obilligt

stadslägenhet upplåts i andra hand mot hyresvärden eller andra bo finns

bestämmelser i 6 § bostads- stadssökande att han får överta

anvisningslagen (1980:94). hyresrätten,

3. hyresvärden även i övrigt skäligen
kan nöjas med honom som
hyresgäst, samt

LU 1984/85:25

4. annat ej följer av 56—60 §§.

Vad som sagts nu gäller också
när hyresvärden sagt upp avtalet
till omedelbart upphörande på
grund av förverkande.

När andrahandshyresgästen
övertar hyresrätten, upphör hans
avtal med upplåtaren att gälla.

Utskottet

Inledning

Med bulvan avses i allmänhet någon som utåt uppträder i eget namn men
som i själva verket företräder en annan person. I många avseenden företer
bulvanskapet likheter med en situation då en person uppträder som ombud
eller kommissionär. Det utmärkande för en bulvan anses vara att han
handlar för annans räkning och i syfte att huvudmannen slutligen skall stå
för ett avtal, att han handlar i eget namn på grund av att huvudmannen i
eget intresse vill dölja sitt namn samt slutligen att bulvanen formellt sett
innehar samtliga rättsliga befogenheter medan de faktiska befogenheterna
utövas av huvudmannen. Rättshandlingar som bulvanen företar binder i
princip endast honom och inte huvudmannen.

Några allmänna civilrättsliga eller straffrättsliga regler om bulvanskap
finns inte. För en bulvan gäller samma regler som för en person som
handlar i eget namn och i eget intresse. På vissa områden finns dock
bestämmelser som syftar till att förhindra att lagbestämmelser kringgås
genom anlitande av bulvaner. Sådana regler finns främst i lagen (1925:221)
om bulvanförhållande i fråga om fast egendom samt i lagen (1934:239) om
bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Dessa lagar kompletterar
regler om förvärvsprövning i bl. a. jordförvärvslagen (1979:230),
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. samt
lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. Även bestämmelserna
i konkurslagen (1921:225) om näringsförbud riktar sig mot
bulvanförhållanden. Enligt bestämmelserna kan nämligen näringsförbud
meddelas inte bara en legal ställföreträdare för en juridisk person utan
också den som faktiskt handhaft ledningen eller förvaltningen av dess
angelägenheter.

I riksdagen väcktes under 1982 flera motioner om att ytterligare åtgärder
skulle vidtas mot den ekonomiska brottsligheten, bl. a. borde användandet
av bulvaner förhindras. Lagutskottet konstaterade i sitt av riksdagen godkända
betänkande LU 1982/83:16 att det i betydande utsträckning förekom
att bulvaner användes i samband med ekonomisk brottslighet och att
bulvanförhållanden utgjorde ett stort problem i kampen mot sådan brottslighet.
Genom att bulvaner anlitades sattes olika skydds- och kontroll -

LU 1984/85:25

regler ur spel och ingripanden från myndigheternas sida försvårades eller
omöjliggjordes. Ett allvarligt problem var också att allmänhetens tilltro till
myndigheternas förmåga att förhindra brottsliga eller illojala handlingar
minskade. Enligt utskottets mening fanns det således starka skäl som
talade för att samhällets möjligheter att ingripa vid bulvanförhållanden
måste ökas. En utredning av frågan borde därför komma till stånd.

När det gällde den närmare inriktningen av utredningsarbetet framhöll
utskottet att ett generellt förbud mot anlitande av bulvaner inte syntes vara
en framkomlig väg. Utskottet anförde vidare att svåra gränsdragningsproblem
kunde uppstå gentemot kommissionärs- och fullmaktsförhållanden.
Utskottet pekade också på att problemen med bulvanförhållanden i betydande
utsträckning orsakas av utrednings- och bevissvårigheter. Enligt
utskottets mening borde man därför liksom hittills skett ingripa med lagstiftningsåtgärder
på de rättsområden där behovet av att förhindra bulvanskap
är störst. Huruvida regler om bulvanförhållanden borde ges en
straffrättslig eller civilrättslig utformning ansåg sig utskottet inte då böra ta
ställning till. Viktigt var emellertid att en lagreglering tog sikte på huvudmannen
snarare än på bulvanen. Utskottet underströk betydelsen av att
utrednings- och bevisproblemen beträffande bulvanförhållanden uppmärksammades.

Frågan om utökade möjligheter för samhället att ingripa vid illegala
bulvanförhållanden överlämnades till kommissionen mot ekonomisk
brottslighet (eko-kommissionen) för överväganden. I sitt arbete tog kommissionen
särskilt fasta på lagutskottets uttalanden om utrednings- och
bevisproblemen beträffande bulvanförhållanden. Utredningsarbetet kom
därför att koncentreras till frågan om införandet av regler av presumtionskaraktär.
I motsats till vad utskottet anfört om att arbetet borde inrikta sig
på rättsområden där behovet av ingripanden mot bulvaner var störst bestämde
sig kommissionen emellertid för att lägga fram ett förslag till
generell lagstiftning. I betänkande (SOU 1983:46) Bulvanlag föreslog kommissionen
en lagstiftning med allmänna bestämmelser om bulvaner. Lagförslaget
innehåller bestämmelser om straff för både huvudmannen och
bulvanen samt civilrättsliga bestämmelser om ett solidariskt ekonomiskt
ansvar för huvudmannen och bulvanen för de skulder tili tredje man som
en bulvanhandling kan ge upphov till. Flera bestämmelser har presumtionskaraktär.
Kommissionens förslag till bulvanlag innehåller också särskilda
bestämmelser om vissa bulvanskap, som föreslås ersätta de ovan
nämnda bulvanlagarna från 1925 och 1934.

Det stora flertalet remissinstanser avstyrkte att den föreslagna bulvanlagen
lades till grund för lagstiftning. En allmän invändning var att det var
svårt att överblicka konsekvenserna av de föreslagna generella reglerna.

Mot bakgrund av remisskritiken har departementschefen inte funnit sig
kunna förorda att de av eko-kommissionen föreslagna allmänna bestämmelserna
om bulvaner läggs till grund för lagstiftning. I stället har den

LU 1984/85:25

kommitté som den 18 oktober 1984 tillkallades för att bl. a. utreda frågor
om betalningsansvaret för juridiska personers skulder m. m. fått i uppdrag
att också utreda frågan i vad mån huvudmannen i ett bulvanförhållande bör
åläggas ekonomiskt ansvar gentemot tredje man. Enligt direktiven bör
kommittén med utgångspunkt i eko-kommissionens förslag överväga även
andra åtgärder för att komma till rätta med de missförhållanden som
bulvanskap kan ge upphov till. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas
åt de problem som sammanhänger med svårigheterna att bevisa att det
föreligger ett bulvanförhållande.

Även om det således inte nu föreligger några förutsättningar för att
införa mer generella regler om bulvanskap har departementschefen funnit
sig böra på grundval av eko-kommissionens förslag förelägga riksdagen
förslag till modernisering av de båda bulvanlagarna från år 1925 och år
1934.

Frågor om användande av bulvaner i samband med hyra resp. arrende
har behandlats av hyresrättsutredningen i dess slutbetänkande (SOU
1981:77) Hyresrätt 3 och av arrendelagskommittén i dess slutbetänkande
(SOU 1981:80) Arrenderätt 2. De båda kommittéerna har lagt fram likartade
förslag till hur andrahandshyresgäst resp. underarrendator skall skyddas
mot att fastighetsägare som bulvan använder förstahandshyresgäst
resp. förstahandsarrendator. Förslagen har lagts till grund för propositionens
förslag till ändringar i 7 kap. JB.

Utskottet vill slutligen i detta sammanhang peka på att frågor om bulvanförhållanden
i samband med näringsförbud har behandlats av näringsförbudskommittén
i betänkandet (SOU 1984:59) Näringsförbud. Betänkandet
är för närvarande föremål för överväganden inom regeringens kansli. I ett
yttrande till justitieutskottet med anledning av proposition 1984/85: 32 om
riktlinjer för det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet m.m. har
näringsutskottet (NU 1984/85:4y) understrukit att det är erforderligt med
en verkningsfull lagstiftning om sådana bulvanförhållanden som kan föranledas
av näringsförbud etc.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny lag om vissa bulvanförhållanden skall
ersätta 1925 års lag om bulvanförhållande i fråga om fast egendom och 1934
års lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Den nya lagen
skall hindra att den som enligt gällande förvärvslagstiftning i fråga om
fastigheter och aktier m.m. inte får förvärva sådan egendom kringgår
lagstiftningen genom att använda sig av en bulvan. Den nya lagen innebär
liksom gällande lagstiftning att bulvanförhållandet skall upplösas genom
att kronofogdemyndigheten säljer den egendom som bulvanförhållandet
avser. I den nya lagen föreslås att både bulvanen och den s. k. huvudmannen
skall kunna straffas.

I propositionen föreslås vidare ändringar i 7 kap. JB för att hindra att
tl Riksdagen 1984185. 8 sami. Nr 25

LU 1984/85:25

bestämmelserna om besittningsskydd m. m. vid hyra och arrende kringgås
genom att fastighetsägaren upplåter nyttjanderätten till en bulvan som i sin
tur upplåter nyttjanderätten till den egentlige hyresgästen eller arrendatorn.
Ändringarna innebär att hyresgästen och arrendatorn får samma rätt i
förhållande till fastighetsägaren som de skulle ha haft om fastighetsägaren
hade upplåtit deras nyttjanderätt.

Lagen ont vissa bulvanförhållanden

Enligt utskottets mening ter sig i dag 1925 års och 1934 års bulvanlagar
föråldrade. Sålunda är det endast 1934 års lag som kriminaliserar ett
kringgående av förvärvslagstiftningen genom användande av bulvan, och
straffbestämmelserna i lagen riktar sig endast mot bulvanen medan huvudmannen
går fri från ansvar. Vidare är reglerna om avveckling av bulvanförhållandet
omständliga och svårtillämpade. Den nuvarande lagstiftningen är
vidare ofullständig så till vida att den endast omfattar kringgåenden av
förvärvskontrollen i fråga om fast egendom och aktier trots att förvärvslagstiftningen
omfattar betydligt fler slag av egendom eller rättigheter.

I vilken utsträckning det förekommer att förvärvslagstiftningen kringgås
genom användandet av bulvan är svårt att uttala sig om. Orsaken härtill är
svårigheterna att upptäcka ett bulvanförhållande. Lantbruksstyrelsen har i
sitt remissyttrande över eko-kommissionens betänkande emellertid uppgivit
att bulvanförhållanden sannolikt är ganska vanliga inom lantbruket.
Situationen är här den att någon som vill förvärva en jordbruksfastighet
men vägras förvärvstillstånd i stället arrenderar fastigheten. Jordägaren
behåller den formella äganderätten och svarar formellt för intecknad skuld.
Rättshandlingarna i övrigt företas av huvudmannen/arrendatorn. Ofta föreligger
en koppling mellan arrendeavgiften och den ursprungligt avtalade
köpeskillingen. Genom arrendeavgiften kompenseras bulvanen/fastighetsägaren
för sina utgifter för lånen. ”Bulvanarrende” karakteriseras i övrigt
av att arrendetiden brukar var lång och att arrendatorn tillerkänns vidsträckta
befogenheter. Ofta har arrendatorn rätt att avverka skog utöver
husbehov och att göra investeringar utan att höra den formella ägaren.
Som säkerhet för investeringen får arrendatorn pantbrev i fastigheten.
Arrendeavtalet innehåller också ofta vidsträckta skyldigheter för arrendatorn.

Som framhålls i propositionen synes även andra typer av kringgåenden
genom nyttjanderättsavtal förekomma. Bl. a. har tillståndsplikten i fråga
om hyresfastigheter och aktier i vissa fastighetsbolag kringgåtts genom
avtal som innebär att huvudmannen får nyttjanderätten till t. ex. den rörelse
där hyresfastigheten ingår. Ett kringgående av förvärvslagarna kan
också ske genom att huvudmannen förvärvar egendomen för huvudmannens
räkning varefter bulvanen förfogar över den som om han själv ägde
den.

LU 1984/85:25

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det finns ett behov av en
modern och effektiv bulvanlagstiftning. Det nu föreliggande förslaget till
bulvanlag innebär att de ovan redovisade bristerna i gällande lagstiftning
botas. Sålunda har bulvanlagen anpassats till gällande förvärvslagstiftning
och utgör i princip ett heltäckande komplement till denna. Vidare innehåller
lagen förutom regler om tvångsförsäljning av den egendom bulvanförhållandet
avser även straffbestämmelser. En betydande fördel med förslaget
är att kriminaliseringen riktas inte bara som för närvarande mot bulvanen
utan också mot hans huvudman. Enligt utskottets mening bör den
nya bulvanlagen kunna utgöra ett effektivt medel när det gäller att förhindra
ett kringgående av gällande förvärvslagar. Utskottet kan således helt
ställa sig bakom de grundprinciper som förslaget vilar på. I det följande
kommer utskottet därför endast att beröra vissa detaljer i förslaget.

I 1 § i lagförslaget anges att lagen gäller när ett bulvanförhållande används
för att kringgå ett sådant hinder mot att förvärva eller behålla viss
egendom eller rättighet som uppställs i åtta särskilt uppräknade lagar. I
fråga om tre av dessa anges i vilken paragraf de åsyftade föreskrifterna om
krav på tillstånd finns medan för de övriga fem lagarna inte görs någon
paragrafhänvisning. Sistnämnda förhållande kritiseras i motion 2828 (fp).
Motionärerna anser att 1 § bör kompletteras så att beträffande samtliga
däri uppräknade lagar anges i vilken eller vilka paragrafer de åsyftade
förbuden eller kraven på tillstånd finns. Motionärerna ansluter sig till vad
en av lagrådets ledamöter anfört vid granskningen av lagrådsremissens
lagförslag. Enligt motionärernas mening är det viktigt att lagstiftaren klargör
vid vilka tillfällen ett bulvanförhållande kommer att vara kriminaliserat.
Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär ett nytt
förslag till bulvanlag där 1 § kompletterats på det sätt motionärerna önskar.

Utskottet konstaterar till en början att motionärernas yrkande i själva
verket innebär en begäran om avslag på propositionen i denna del. Någon
anledning att avslå det föreliggande lagförslaget på de skäl som motionärerna
anfört finns dock inte. Den av motionärerna begärda kompletteringen
kan, om den anses erforderlig, utan svårigheter göras av riksdagen.
Med hänsyn härtill och då några andra skäl för avslag på förslaget inte
anförts avstyrker utskottet bifall till avslagsyrkandet.

Beträffande därefter frågan om 1 § bör kompletteras i enlighet med
motionärernas önskemål har utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna
om det viktiga i att av lagen klart framgår när ett bulvanförhållande
är kriminaliserat. Självfallet får det inte råda någon tvekan om när ett
förfarande är brottsligt. Utskottet vill emellertid peka på att lydelsen av
förslaget har, jämfört med lydelsen i lagrådsremissen, ändrats i klargörande
och förtydligande syfte i enlighet med vad lagrådets majoritet anfört.
Vidare bör observeras att de tre lagar, i fråga om vilka paragrafhänvisning
görs, nämligen lagen (1955:183) om bankrörelse, fondkommissionslagen

LU 1984/85:25

(1979:748) och lagen (1980: 2) om finansbolag behandlar väsentligen andra
frågor än förvärvskontroll. För undvikande av missförstånd behövs därför
en direkt hänvisning till de aktuella paragraferna som avser förvärv av
aktier i bankaktiebolag, fondkommissionsbolag resp. finansbolag och som
har direkt anknytning till 1982 års lag om utländska förvärv av svenska
företag. Annorlunda förhåller det sig däremot med de övriga fem uppräknade
lagarna, 1975 års lag om förvärv av hyresfastighet, 1976 års lag om
förvärv av eldistributionsanläggning, 1979 års jordförvärvslag, 1982 års lag
om utländska förvärv av fast egendom och den nyssnämnda 1982 års lag
om utländska förvärv av svenska företag. Dessa lagar är tillkomna just för
att kontrollera olika slag av förvärv. 1 § i lagförslaget till bulvanlag avser
också att kriminalisera ett kringgående av alla de hinder mot att förvärva
eller bibehålla viss egendom eller rättighet som uppställs i nämnda lagar.
Det kan således inte råda någon tvekan om det brottsliga i att med hjälp av
bulvan kringgå ett förvärvshinder i någon av dessa lagar. En hänvisning till
ett antal paragrafer i dessa lagar skulle därför inte göra lagtexten i 1 §
bulvanlagen tydligare utan tvärtom mera svårläst. Utskottet kan följaktligen
inte biträda motionärernas önskemål om en komplettering av 1 §.

I överensstämmelse med gällande rätt skall enligt förslaget sådan egendom
tvångsförsäljas, som har förvärvats genom ett kringgående av ett
förvärvsförbud med hjälp av bulvan. Enligt 3 § i lagförslaget skall tingsrätt
på talan av allmän åklagare förordna att kronofogdemyndigheten skall sälja
egendomen. Försäljningen skall ske på offentlig auktion eller, när det
gäller aktier, genom fondkommissionär. Kronofogdemyndigheten har
emellertid enligt 4 § rätt att besluta att försäljning inte skall ske, om det
visar sig att egendomen redan har överlåtits eller att bulvanförhållandet
har upphört på något annat sätt. Skulle det så småningom visa sig att den
åtgärd varigenom bulvanförhållandet upphörde inte består, t. ex. genom
att den nye förvärvaren inte får förvärvstillstånd, skall kronofogdemyndigheten
på nytt ta upp frågan om försäljning.

I 3 § behandlas inte frågan om vad som skall ske när bulvanförhållandet
endast avser en del av en fastighet. Frågan berörs dock i specialmotiveringen
(s. 21), i lagrådets yttrande (s. 39) och i slutprotokollet (s. 48).
Vidare tas frågan upp i motion 2829 (c).

Departementschefen anför i specialmotiveringen att en tvångsförsäljning
alltid bör avse en hel fastighet även om bulvanförhållandet avser endast en
del av fastigheten. Om tvångsförsäljningen skulle omfatta endast en del av
en fastighet skulle nämligen försäljningen bli beroende av att avstyckning
kan ske. En upplösning av bulvanförhållandet skulle sålunda i vissa fall
kunna förhindras.

Enligt lagrådets mening (majoriteten, två ledamöter) kan det väl förekomma
fall, särskilt då det är fråga om förtäckta arrenden, där den sålunda
anvisade lösningen är den enda möjliga. Lagrådet framhåller att det emellertid
kan vara tänkbart att bulvanförhållandet också kan avse egendom

LU 1984/85:25

som i och för sig skulle kunna bli föremål för avstyckning. Lagrådet anser
därför att departementschefens uttalande lämpligen bör kompletteras med
en reservation för fall då den egendom bulvanförhållandet avser kan avskiljas
genom en fastighetsbildningsåtgärd. En av lagrådets ledamöter anser
inte departementschefens uttalande stå i överensstämmelse med lagtextens
utformning och menar att lagtexten måste förtydligas om lagen
skall kunna tolkas på det sätt departementschefen gör. I frågan om en
försäljning alltid skall avse hela fastigheten instämmer han i de synpunkter
som lagrådets majoritet anför.

I slutprotokollet vidhåller departementschefen sin uppfattning och framhåller
att en tvångsförsäljning inte bör kompliceras med frågan om ny
fastighetsbildning. Departementschefen tillägger att denna ordning emellertid
inte nödvändigtvis innebär att det behöver bli en försäljning av hela
fastigheten, eftersom kronofogdemyndigheten kan inställa försäljningen
om bulvanförhållandet har upphört. Ett skäl att inställa försäljningen kan
enligt departementschefen givetvis vara att det område som bulvanförhållandet
avsett sedermera har försålts för att avskiljas.

I motion 2829 kritiseras departementschefens ställningstagande till
spörsmålet. Under hänvisning till att departementschefen avvisat lagrådets
synpunkter yrkar motionärerna att riksdagen skall besluta om sådan ändring
i regeringens förslag att - om fastighetsbildningsåtgärd gör det möjligt
— endast den del av fastighet som berörs av bulvanförhållandet tvångsförsäljs.
Motionärerna framhåller att det inte synes vara en rimlig avvägning
mellan olika intressen att tvångsvis försälja hela fastigheten om bulvanförhållandet
endast gäller en ringa del därav, t. ex. ett enstaka hus, en tomtplats
eller en båtplats, och det är möjligt att avstycka berörd del av
fastigheten.

Utskottet delar för sin del departementschefens uppfattning att tvångsförsäljningsförfarandet
inte bör kompliceras genom regler om att möjligheterna
till fastighetsbildningsåtgärder skall prövas. En sådan prövning skulle
också kunna i väsentlig grad försena tingsrättens avgörande av om det
föreligger ett bulvanförhållande och om en försäljning skall komma till
stånd och därmed i viss mån motverka syftet med bulvanlagen. Utskottet
kan därför inte tillstyrka motionärernas yrkande. Utskottet vill emellertid
tillägga att departementschefens uttalanden med anledning av lagrådets
synpunkter inte bör tolkas så snävt som motionärerna gjort. Som utskottet
ovan redovisat hänvisar departementschefen nämligen till den i 4 § bulvanlagen
föreslagna bestämmelsen om möjlighet för kronofogdemyndigheten
att inställa försäljningen om bulvanförhållandet upphört, och departementschefen
anför vidare att ett skäl att inställa försäljningen kan vara att
det område som bulvanförhållandet avser har sålts för att avskiljas från
fastigheten. Enligt utskottets mening är den av departementschefen förordade
lösningen betydligt smidigare än en begränsning av själva tvångsförsäljningen
och torde som regel leda till samma resultat. Det synes utskottet

LU 1984/85:25

nämligen naturligt att - om ett bulvanförhållande avser endast en del av en
fastighet och en tvångsförsäljning av hela fastigheten blir aktuell - man i
första hand strävar efter att få till stånd en frivillig försäljning av det
aktuella området. Sker en försäljning av området bör sedan kronofogdemyndigheten
kunna inställa försäljningen av fastigheten såvida det inte är
uppenbart att området inte går att avskilja från fastigheten. Motionärernas
önskemål om att en försäljning skall omfatta endast det område som
bulvanförhållandet avser, om det går att avskilja från fastigheten, torde
därför komma att i praktiken bli tillgodosett även med den i propositionen
förordade ordningen. Har kronofogdemyndigheten inställt tvångsförsäljningen
och skulle det senare visa sig att området inte kan avskiljas får
frågan om en försäljning av hela fastigheten tas upp på nytt.

Allmän åklagares talan hos tingsrätten om tvångsförsäljning skall, eftersom
annat inte föreskrivs i bulvanlagen, i princip handläggas i den för
tvistemål stadgade ordningen. Handläggs sådan talan gemensamt med åtal
enligt 2 § bulvanlagen torde dock rättegångsbalkens regler om brottmål bli
tillämpliga på målet i dess helhet. Den föreslagna ordningen överensstämmer
med vad som gäller enligt 1925 och 1934 års bulvanlagar.

Lagrådet ifrågasatte vid granskningen av lagrådsremissen om det inte
beträffande utredningen och förfarandet om tvångsförsäljning kunde införas
samma regler som numera enligt 199 d § konkurslagen gäller vid talan
om näringsförbud. Sådana regler skulle innebära att även en separat talan
om tvångsförsäljning skulle föras som brottmålstalan. I slutprotokollet
konstaterar departementschefen att det i och för sig kan ifrågasättas om
det inte på detta område kunde införas samma regler beträffande åklagares
talan som gäller vid talan om näringsförbud. Den av lagrådet ifrågasatta
ändringen skulle enligt departementschefen emellertid medföra åtskilliga
omarbetningar i lagtexten. En sådan omarbetning anser departementschefen
inte befogad med hänsyn till att det inte torde bli något praktiskt
vanligt fall att talan om tvångsförsäljning förs separat från ansvarstalan. I
propositionen föreslås därför ingen ändring i förslaget i lagrådsremissen.

Utskottet anser för sin del att det skulle vara en fördel om det för
åklagarens talan kunde tillämpas samma förfarande, oavsett om talan om
tvångsförsäljning förs separat eller gemensamt med åtal. Som lagrådet
påpekat gäller redan en sådan ordning vid talan om näringsförbud. En
motsvarande bestämmelse har också tagits upp i det förslag till lag om
förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall som förelagts riksdagen
genom proposition 1984/85:90. Ett införande av ett enhetligt förfarande i
det nu föreliggande lagförslaget skulle dock föra med sig åtskilliga omarbetningar
av lagtexten. En sådan omarbetning bör det ankomma på regeringen
att göra. Som utskottet i det föregående anfört är det emellertid
angeläget att snarast få till stånd en modern bulvanlagstiftning. Med hänsyn
härtill och då det i praktiken knappast torde bli något vanligt fall att
talan om tvångsförsäljning förs separat från ansvarstalan delar utskottet

LU 1984/85:25

departementschefens uppfattning att det inte kan anses befogat att nu
omarbeta lagförslaget. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen följer
utvecklingen och, om det skulle visa sig att de olika handläggningsförfarandena
medför praktiska problem, föreslår erforderliga ändringar i bulvanlagen.

Andrahandshyresgästernas ställning

Enligt 39 § hyreslagen får en hyresgäst inte utan hyresvärdens samtycke
upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand. Bostadshyresgäster, som
under viss tid inte är i tillfälle att använda lägenheten, får dock göra en
sådan upplåtelse, om hyresnämnden lämnar tillstånd till upplåtelsen. Tillstånd
skall lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för upplåtelsen
och hyresvärden inte har befogad anledning att vägra samtycke (40 §
hyreslagen).

Andrahandshyresgästen har inte någon självständig rätt gentemot hyresvärden.
Detta innebär att han inte har någon rätt att stanna kvar i lägenheten,
om förstahandshyresgästens avtal med hyresvärden upphör. I förhållandet
mellan förstahands- och andrahandshyresgästen gäller emellertid
besittningsskyddsreglerna.

Hyresrättsutredningen föreslog i sitt ovan (s. 5) omnämnda betänkande
att andrahandshyresgästernas ställning skulle förstärkas. Förslaget innebar
att andrahandshyresgästen skulle få en rätt att överta hyresavtalet och
få det förlängt, om förstahandshyresgästens rätt till bostadslägenheten
upphörde sedan andrahandshyresgästen bott i lägenheten i minst tre år.
Rätten att överta avtalet gällde dock bara om det inte var uppenbart obilligt
mot hyresvärden och andra bostadssökande. Dessutom krävdes att andrahandshyresgästen
skäligen kunde godtas som hyresgäst.

I motion 1665 (vpk) yrkas att hyresrättsutredningens förslag skall antas
av riksdagen. Till stöd för yrkandet hänvisar motionärerna till den stora
omfattning som andrahandsuthyrningar har och till den osäkerhet i fråga
om rätten att bo kvar som andrahandshyresgästen känner.

Utskottet erinrar om att riksdagen med anledning av motionsyrkanden
behandlade frågan om andrahandshyresgästernas ställning i samband med
att riksdagen våren 1984 prövade vissa i proposition 1983/84:137 framlagda
förslag till ändringar i hyreslagstiftningen. I yttrande till bostadsutskottet
framhöll lagutskottet (LU 1983/84: 5y), att andrahandshyresgästens ställning
är svag, och att utskottet därför hade förståelse för motionärernas
önskemål att hyresrättsutredningens förslag skulle genomföras. Enligt utskottets
mening hade emellertid detta förslag betydande nackdelar. Sålunda
var risken stor att förslaget, om det genomfördes, skulle leda till
systematiska andrahandsupplåtelser och en ökad s.k. svart handel med
andrahandskontrakt. Det fanns vidare risk för att hyresvärdarna och
förstahandshyresgästerna skulle bli mindre villiga att ställa lägenheter till
förfogande för andrahandsuthyrning. En sådan utveckling fann utskottet

LU 1984/85:25

av flera skäl inte önskvärd. Bl. a. skulle det innebära att evakueringen av
rivningsfastigheter försvårades.

Utskottet pekade också på att förslaget på ett betänkligt sätt naggade de
kommunala bostadsförsöijningsambitionerna i kanten. Genom en andrahandsupplåtelse
kan hyresvärden och hyresgästen nämligen kringgå reglerna
om skyldighet för hyresvärden att låta bostadsförmedlingen anvisa
en ny hyresgäst. Som framhölls i propositionen gav förslaget andrahandshyresgästerna
därför en möjlighet att ta sig förbi den ordinarie kön i
bostadsförmedlingen. Också andra skäl talade enligt utskottet mot förslaget.
Bl. a. innebar det inte någon lösning av problemen i de fall andrahandshyresgästen
i sin tur upplåter lägenheten till en tredje person.

På grund av det anförda ansåg utskottet att motionärernas önskemål inte
borde tillgodoses. Bostadsutskottet anslöt sig i sitt betänkande (BoU 1983/
84:29) till lagutskottets ställningstagande och avstyrkte bifall till motionerna.
Riksdagen biföll bostadsutskottets hemställan.

När frågan om ett genomförande av hyresrättsutredningens förslag nu
åter väckts konstaterar lagutskottet att de skäl som utskottet vid föregående
riksmöte anförde mot ett genomförande av förslaget alltjämt är giltiga.
Därtill kommer att det i propositionen framlagda förslaget till åtgärder mot
bulvanförhållanden vid hyra, vilket förslag utskottet kommer att behandla
i det följande avsnittet, innebär att andrahandshyresgästernas ställning
förbättras. Någon anledning för riksdagen att ändra sitt ställningstagande
till frågan föreligger således inte. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till
motion 1665.

Kringgående av bestämmelser om hyra och arrende

Som utskottet inledningsvis anfört framlade hyresrättsutredningen ett
förslag av innebörd att en andrahandsupplåtelse av en bostadslägenhet
skall i vissa angivna situationer, som kan tyda på att det föreligger ett
bulvanförhållande, t. ex. vid släktskapsförhållanden eller andra beroendeförhållanden
anses vara en upplåtelse direkt av fastighetsägaren. En motsvarande
bestämmelse föreslogs av arrendelagskommittén i fråga om arrende.

På grundval av de båda utredningarnas förslag föreslås i propositionen
en bestämmelse med syfte att ge underarrendatorn/andrahandshyresgästen
en förbättrad ställning i sådana fall då parterna i förstahandsupplåtelsen
kan antas avsiktligt missbruka detta rättsförhållande till nackdel förunderarrendatorn/andrahandshyresgästen.
Den nya bestämmelsen föreslås gälla
beträffande både bostadslägenheter och lokaler samt i fråga om alla typer
av arrende. Med hänsyn till regelns generella giltighet har den tagits in i en
ny paragraf 31 i 7 kap. JB., som innehåller allmänna bestämmelser om
nyttjanderätt.

För att den nya paragrafen skall få tillämpas förutsätts enligt lagtexten
att det råder ”intressegemenskap” mellan fastighetsägaren och den till

LU 1984/85:25

vilken han upplåtit nyttjanderätt. Om det med hänsyn till sådan intressegemenskap
eller till omständigheterna i övrigt kan antas att rättsförhållandet
utnyttjas för att kringgå någon bestämmelse i lag, som är till förmån för
en nyttjanderättshavare, får underarrendatorn/andrahandshyresgästen enligt
paragrafen samma rätt i förhållande till fastighetsägaren som han skulle
haft om denne själv upplåtit nyttjanderätten. I den allmänna motiveringen
till förslaget anför departementschefen att bestämmelsen vänder sig inte
bara mot rena bulvanfall, där avsikten redan från början kan antas ha varit
att kringgå t. ex. besittningsskyddsreglerna, utan även omfattar det fallet
då fastighetsägaren och förstahandshyresgästen/huvudarrendatorn i ett senare
skede utnyttjar det förhållandet att andrahandshyresgästen/underarrendatorn
inte har något rättsförhållande med fastighetsägaren, t. ex. för
att bli av med andrahandshyresgästen i sådana fall där förstahandshyresgästen
inte lyckas att ensam få bort andrahandshyresgästen.

1 motion 2830 (m) yrkas avslag på propositionen, såvitt avser förslaget
till 7 kap. 31 § JB, medan i motion 2828 (fp) yrkas att riksdagen skall
begära ett nytt förslag till lag om ändring i jordabalken där 7 kap. 31 § har
kompletterats i de hänseenden som motionärerna kräver. Även yrkandet i
sistnämnda motion får ses som ett yrkande om avslag på propositionen i nu
aktuell del. I motion 2830 kritiseras att innebörden av begreppet ”intressegemenskap”
inte preciserats i lagförslaget. Enligt motionärernas mening
måste detta uttryck definieras tydligare såväl i lagtexten som i motiven.
Uttrycket är, framhåller motionärerna, så allmänt att ett otal vanligt förekommande
relationer mellan människor kan komma att anses vara bulvanförhållanden.
Som exempel härpå nämner motionärerna gamla vänner och
arbetskamrater. Även i motion 2828 kritiseras uttrycket ”intressegemenskap”
såsom varande alltför oprecist. För att det skall nås större klarhet i
vilka personkonstellationer som bör anses omfattas av bestämmelserna
föreslår motionärerna att uttrycket ”intressegemenskap” ersätts med en
uppräkning av det slag som hyresrättsutredningen föreslog. I båda motionerna
kritiseras vidare att i propositionen inte närmare berörs vilken
inverkan det förhållandet att ett nyttjanderättsavtal uppkommer direkt
mellan fastighetsägaren och underarrendatorn/andrahandshyresgästen får
på ett tidigare nyttjanderättsavtal. Motionärerna i motion 2830 anser det
anmärkningsvärt att denna fråga inte ens antytts i propositionen. Enligt
motionärernas mening är det nödvändigt att man klargör vad som skall
gälla i fråga om förstahandsupplåtelserna innan den i propositionen föreslagna
ordningen genomförs. Motionärerna i motion 2828 anser att det
ursprungliga avtalet mellan fastighetsägaren och förstahandshyresgästen
bör falla när andrahandshyresgästen träder i förstahandshyresgästens ställe.
En sådan rättsföljd bör, anser motionärerna, framgå av lagtexten.

Beträffande först frågan om begreppet ”intressegemenskap” vill utskottet
framhålla att en uppräkning i enlighet med hyresrättsutredningens och
arrendelagskommitténs förslag av de olika situationer som kan tyda på att

LU 1984/85:25

det föreligger ett bulvanförhållande lätt kan leda till felaktiga motsatsslut.
Som departementschefen framhåller behöver en bulvan inte vara släkt med
hyresvärden eller stå i sådant beroendeförhållande som omfattas av uppräkningarna.
Departementschefen pekar på att sådana uppräkningar också
blir både komplicerade och svårförståeliga. Utskottet kan därför inte ställa
sig bakom förslaget i motion 2828 att uttrycket intressegemenskap skall
ersättas av en uppräkning i enlighet med utredningarnas förslag. Utskottet
vill vidare hänvisa till att lagförslaget fått sin slutliga utformning efter
lagrådsgranskningen. Lagrådet konstaterade att uttrycket ”intressegemenskap”
inte preciserats i lagtexten eller i motiven men att departementschefen
uttalat att viss ledning kunde hämtas av de uppräkningar som
innefattas i arrendelagskommitténs och hyresrättsutredningens lagförslag i
ämnet. Lagrådet anförde för sin del att, i vilken utsträckning en konstaterad
intressegemenskap bör kunna föranleda att missbruk åsyftas eller
föreligger, torde bli att avgöra med hänsyn till omständigheterna i varje
särskit fall. Enligt lagrådets mening kan man inte rimligen vara berättigad
att dra generella slutsatser i missbruksfrågan enbart av det förhållandet att
intressegemenskap föreligger. Därtill kan förhållandena vara alltför växlande.
Av betydelse för bedömningen torde enligt lagrådet ofta bli den
motivering kontrahenterna i förstahandsavtalet kan lämna för andrahandsupplåtelsen.
Även arten och graden av den aktuella intressegemenskapen
bör vara av betydelse. Lagrådet ansåg vidare att det allmänt sett torde
kunna förutsättas att antaganden om kringgåendeavsikt ter sig svårare att
göra i en situation då någon för underarrendatorn/andrahandshyresgästen
negativ följd av andrahandsupplåtelsen ännu inte uppkommit än i ett fall då
så redan skett. Lagrådet - som inte hade någon erinran mot en lagreglering
i huvudsak i enlighet med förslaget i lagrådsremissen - ville med
hänsyn till nu anförda synpunkter förorda att lagtexten förtydligades på det
sättet att däri angavs att ett antagande om kringgående skall grundas inte
bara på den rådande intressegemenskapen utan även på omständigheterna
i övrigt.

Med hänsyn till vad lagrådet sålunda anfört och till att propositionens
lagförslag utformats i enlighet med vad lagrådet förordat anser sig utskottet
böra godta den föreslagna utformningen av 7 kap. 31 § JB.

Vad därefter angår frågan om vilken inverkan det uppkomna avtalsförhållandet
mellan fastighetsägaren och underarrendatorn/andrahandshyresgästen
får på förstahandsupplåtelsen konstaterar utskottet att denna fråga,
såsom motionärerna påpekar, inte närmare berörts av departementschefen.
Lagrådet tog däremot upp spörsmålet och anförde att det lämpligen
borde överlämnas till rättstillämpningen. Med hänsyn till att lagrådets
uttalande inte närmare kommenterats av departementschefen i slutprotokollet
utgår utskottet från att departementschefen anslutit sig till lagrådets
ställningstagande.

LU 1984/85:25

Utskottet anser för sin del att det givetvis hade varit en fördel om det av
lagförslaget klart framgått vad som i den angivna situationen skall gälla i
fråga om det tidigare nyttjanderättsavtalet. Frågan är emellertid komplicerad
och det kan vara svårt att i lagtexten ge en heltäckande reglering.
Enligt utskottets mening får därför godtas att frågan överlämnas till rättstilllämpningen.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionerna 2828 i denna del
och 2830 samt tillstyrker propositionen i motsvarande del.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande bulvanförhållande som avser endast en del av en
fastighet

att riksdagen med avslag på motion 1984/85: 2829 godkänner vad
utskottet anfört därom,

2. beträffande förslag till lag om vissa bulvanförhållanden

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2828 i denna del
antar det i proposition 1984/85:111 framlagda förslaget till lag om
vissa bulvanförhållanden,

3. beträffande andrahandshyresgästernas ställning
att riksdagen avslår motion 1984/85:1665,

4. beträffande kringgående av bestämmelser om hyra och arrende
att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2828 i denna del och
motion 1984/85:2830 samt med bifall till proposition 1984/85: 111
i denna del antar i bilaga 2 framlagt förslag till lag om ändring i
jordabalken.

Stockholm den 11 april 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m). Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson (s)*, Nic Grönvall (m),
Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk), Bengt Silfverstrand (s)*, Berit
Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1984/85:25

Reservationer

1. Bulvanförhållande sorn avser endast en del av en fastighet (moni. 1)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Marianne
Karlsson (c), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c) och Sten Andersson
i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 10 med ”på nytt” bort ha följande lydelse.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte kan vara en rimlig
avvägning mellan motstående intressen att tvångsvis försälja en hel fastighet
om bulvanförhållandet endast avser en mindre del därav och det är
möjligt att avstycka berörd del av fastigheten. Som lagrådet anfört bör
därför departementschefens uttalande — att en tvångsförsäljning bör avse
hela fastigheten även om bulvanförhållandet avser endast en del av den -kompletteras med en reservation för fall då den egendom som bulvanförhållandet
avser kan avskiljas genom en fastighetsbildningsåtgärd. En sådan
tolkning av lagen stämmer också bättre överens med lagtextens utformning,

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande bulvanförhållande som avser endast en del av en
fastighet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2829 godkänner vad
utskottet anfört därom.

2. Andrahandshyresgästernas ställning (mom. 3)

Per Israelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”När
frågan” och slutar med ”motion 1665” bort ha följande lydelse:

I en till bostadsutskottets betänkande fogad reservation ansåg utskottets
minoritet (fp och vpk) att de problem som andrahandshyresgästernas rättsligt
svaga ställning förde med sig då borde lösas. De invändningar som
framförts i propositionen mot hyresrättsutredningens förslag var enligt
minoritetens mening inte tillräckligt vägande och torde delvis ha beaktats
redan av utredningen. Utredningens förslag borde därför genomföras.

När frågan om utredningens förslag nu åter väckts till följd av motion
1665 vill utskottet framhålla det angelägna i att man nu äntligen löser
problemet med andrahandshyresgästernas svaga ställning. Genom det i
propositionen framlagda förslaget till åtgärder mot bulvanförhållanden vid
hyra, vilket förslag utskottet kommer att behandla i det följande avsnittet,
förbättras visserligen andrahandshyresgästernas ställning i någon mån.
Alltjämt är dock andrahandshyresgästernas ställning svag i vissa hänseen -

LU 1984/85:25

den. Särskilt gäller det när en andrahandshyresgäst inte kan styrka att
fastighetsägaren och förstahandshyresgästen handlat i maskopi med varandra.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att det nu är dags för
riksdagen att med bifall till motion 1665 genomföra utredningens förslag,

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande andrahandshyresgästernas ställning

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1665 beslutar att i 12
kap. jordabalken införa en ny paragraf, 48 a §, med nedan angivna
lydelse.

48 a §

Har en bostadslägenhet under minst tre år i följd varit upplåten till
samma andrahandshyresgäst och upphör upplåtarens hyresavtal på grund
av uppsägning eller eljest att gälla, har andrahandshyresgästen rätt att
överta upplåtarens hyresrätt och att få hyresavtalet förlängt för egen del,
om

1. han har sin bostad i lägenheten,

2. det inte är uppenbart obilligt mot hyresvärden eller andra bostadssökande
att han får överta hyresrätten,

3. hyresvärden även i övrigt skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst,
samt

4. annat ej följer av 55-60 §§.

Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden sagt upp avtalet till
omedelbart upphörande på grund av förverkande.

När andrahandshyresgästen övertar hyresrätten, upphör hans avtal med
upplåtaren att gälla.

3. Kringgående av bestämmelser om hyra och arrende (mom. 4)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Marianne
Karlsson (c), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c) och Sten Andersson
i Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 13 med ”Beträffande
först” och slutar på s. 15 med ”motsvarande del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i de båda motionerna
nämligen att ordet ”intressegemenskap” är alltför opreciserat. Inte
heller ger lagtexten i övrigt eller motivuttalandena någon närmare ledning
för tolkningen av vad som skall avses med intressegemenskap. I propositionen
anger departementschefen endast att fastighetsägaren och förstahandshyresgästen
skall anses ha viss intressegemenskap om de kan antas
ha varit i maskopi med varandra. Lagrådet konstaterar för sin del att det
tydligen är avsett att uttrycket ”intressegemenskap” skall kunna ges en
vidsträckt innebörd.

LU 1984/85:25

Enligt utskottets mening kan en sådan lagstiftningsteknik, som regeringen
nu använder, inte accepteras. Självfallet måste i ett lagstiftningsärende
klargöras i vart fall vad som är den huvudsakliga innebörden av den nya
lagen. Om så inte sker torde de som berörs av lagen inte ha någon
möjlighet att kunna förutse om ett visst handlande kommer att stå i strid
mot lagens bestämmelser. Enligt utskottets mening måste därför uttrycket
”intressegemenskap” konkretiseras och förtydligas innan en lagstiftning
genomförs i enlighet med förslaget i propositionen.

Som motionärerna påtalat är det vidare enligt utskottets mening anmärkningsvärt
att i propositionen inte lämnas några anvisningar om vad som -när ett nytt nyttjanderättsavtal uppkommer mellan fastighetsägaren och
underarrendatorn/andrahandshyresgästen - skall ske med det tidigare
nyttjanderättsavtalet mellan fastighetsägaren och huvudarrendatom/förstahandshyresgästen.
Att som lagrådet förordat överlämna frågan till rättstillämpningen
anser utskottet inte godtagbart. Om inte de som berörs av
tillämpningen av lagrummet vet vad som gäller i fråga om de olika avtalen
skapas stor rättsosäkerhet och uppkommer risk för rättsförluster.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet således att det nu föreliggande
förslaget till införande av en ny paragraf 31 i 7 kap. JB har sådana brister
att det inte bör godtas av riksdagen. Bristerna är av den arten att det får
ankomma på regeringen att se över bestämmelsen. Utskottet tillstyrker
därför att riksdagen med bifall till motion 2830 och 2828 i denna del avslår
förslaget till lag om ändring i JB såvitt avser 7 kap. 31 §,

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande kringgående av bestämmelser om hyra och arrende
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2828 i denna del och
motion 1984/85:2830 avslår förslaget till lag om ändring i jordabalken
såvitt avser 7 kap. 31 §.

LU 1984/85:25

Bilaga I

Propositionens förslag till lag om vissa bulvanförhållanden Lag

om vissa bulvanförhållanden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag gäller när ett bulvanförhållande används för att kringgå ett
sådant hinder mot att förvärva eller behålla viss egendom eller rättighet
som uppställs i

1. 18 § lagen (1955:183) om bankrörelse,

2. lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

3. lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m. m.,

4. jordförvärvslagen (1979:230),

5. 8 a § fondkommissionslagen (1979:748),

6. 6 a § lagen (1980:2) om finansbolag,

7. lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., eller

8. lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Med ett bulvanförhållande avses i lagen att någon (bulvanen) utåt fram står

som ägare av viss egendom eller innehavare av viss rättighet men i
verkligheten innehar egendomen eller rättigheten huvudsakligen för annans
(huvudmannens) räkning.

Vad som sägs i det följande om egendom som ett bulvanförhållande
avser har tillämpning också på rättigheter.

Straff

2 § Kringgår en huvudman eller bulvan uppsåtligen ett sådant hinder
som avses i 1 § första stycket, skall han dömas till böter eller fängelse i
högst ett år. Detsamma gäller i fråga om den som är i huvudmannens eller
bulvanens ställe.

Tvångsförsäljning m. m.

3 § Om det föreligger ett sådant kringgående genom ett bulvanförhållande
som avses i 1 §, skall tingsrätt på talan av allmän åklagare förordna
att kronofogdemyndigheten skall sälja den egendom som bulvanförhållandet
avser på offentlig auktion eller, i fråga om aktier, genom fondkommissionär.

Talan enligt första stycket skall föras mot bulvanen. Huvudmannen skall
beredas tillfälle att yttra sig.

4 § Försäljning enligt 3 § får ske tidigast sex månader efter det att rättens
beslut om försäljning har vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten får besluta att försäljning inte skall ske, om det
visas att egendomen har överlåtits eller att bulvanförhållandet har upphört
på något annat sätt.

Om den åtgärd varigenom bulvanförhållandet upphörde inte består, skall
kronofogdemyndigheten på nytt ta upp frågan om försäljning.

LU 1984/85:25

5 § I fråga om försäljningen skall så anses och så förfaras som om
egendomen hade utmätts för fordran med bästa förmånsrätt däri efter
sådana rättigheter som besvärade egendomen redan innan bulvanförhållandet
inträdde och som har förmånsrätt före alla befintliga fordringar.

Försäljning får inte ske till huvudmannen eller bulvanen.
Bestämmelserna i 9 kap. 4 §, 10 kap. 19 § första stycket andra meningen
och tredje stycket samt 12 kap. 40 § första stycket andra meningen och
tredje stycket utsökningsbalken skall inte tillämpas på försäljningen.

Huvudmannen och bulvanen svarar solidariskt för kostnader som inte
kan tas ut enligt 17 kap. 7 § utsökningsbalken.

6 § Visas sannolika skäl för att det föreligger ett sådant kringgående
genom ett bulvanförhållande som avses i 1 § och kan det skäligen befaras
att en försäljning enligt 3 § annars kommer att försvåras, får rätten förordna
om kvarstad på den egendom som bulvanförhållandet avser eller om
förbud för huvudmannen och bulvanen och den som har nyttjanderätt till
egendomen att vidta vissa åtgärder eller utnyttja vissa befogenheter i fråga
om egendomen.

I fråga om förordnanden enligt första stycket gäller i övrigt i tillämpliga
delar vad som är föreskrivet om kvarstad i brottmål. Vid verkställigheten
av ett förordnande om kvarstad tillämpas dock vad som är föreskrivet om
verkställighet av beslut om kvarstad till säkerhet för bättre rätt.

Tillsyn

7 § De myndigheter som prövar frågor om tillstånd enligt de lagar som
anges i 1 § första stycket 2—4, 7 och 8 skall underrätta åklagarmyndigheten,
om det skäligen kan antas att det föreligger ett bulvanförhållande inom
myndighetens ansvarsområde.

Övriga bestämmelser

8 § Mål enligt denna lag tas upp av den tingsrätt där bulvanen skall svara
i en tvist om äganderätten till den egendom som bulvanförhållandet avser.

I fråga om skyldighet för parterna och andra att förete skriftliga handlingar
eller föremål gäller vad som är föreskrivet om tvistemål även om
talan förs om ansvar.

9 § Om talan enligt 3 § avser egendom som är av beskaffenhet att kunna
vara föremål för panträtt på grund av inteckning, skall rätten genast underrätta
vederbörande inskrivningsmyndighet om att sådan talan har väckts.
Inskrivningsmyndigheten skall anteckna detta i inskrivningsboken eller
inskriv ningsregistret.

Rätten skall vidare underrätta kronofogdemyndigheten när rättens beslut
om försäljning har vunnit laga kraft.

10 § Kronofogdemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas i den
ordning som föreskrivs i utsökningsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985, då lagen (1925:221) om
bulvanförhållande i fråga om fast egendom och lagen (1934:239) om bulvanförhållande
i fråga om aktier i vissa bolag skall upphöra att gälla.

2. Har ett bulvanförhållande inträtt före ikraftträdandet men avvecklas

LU 1984/85:25

det före utgången av år 1985, får dock straff enligt den nya lagen ådömas
endast den som kunde bestraffas enligt äldre lag.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om talan har väckts vid domstol
före ikraftträdandet av denna lag samt, såvitt avser 2 §, om gärningen
har begåtts dessförinnan.

4. Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har
ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

LU 1984/85:25

Bilaga 2

Regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken med
undantag för de ändringar som avser bostadsarrende (10
kap. 1 §)

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1 att i balken skall införas
en ny paragraf, 7 kap. 31 §, och närmast före 7 kap. 31 § en ny rubrik av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vissa upplåtelser i andra hand

7 kap. 31 §

Om en fastighetsägare har upplåtit
en nyttjanderätt till någon som
i sin tur har upplåtit arrende eller
hyra gäller följande. Om det råder
intressegemenskap mellan fastighetsägaren
och upplåtaren och det
med hänsyn härtill och till omständigheterna
i övrigt kan antas att
rättsförhållandet utnyttjas för att
kringgå någon bestämmelse i lag
som är till förmån för en nyttjanderättshavare,
har arrendatorn och
hyresgästen samma rätt i förhållande
till fastighetsägaren som de
skulle ha haft om fastighetsägaren
hade upplåtit deras nyttjanderätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

1 Balken omtryckt 1971: 1209.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985