Lagutskottets betänkande
1984/85:20

om panträttsreglerna i jordabalken och sjölagen m. m. (prop. 1984/
85:54)
Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1984/85:54 vari framläggs förslag till
vissa ändringar i jordbalken och sjölagen, m.m. Ändringarna avser bl. a.
reglerna om godtrosförvärv av panträtt i fast egendom samt den s. k.
utmätningsräntan. Utmätningsräntan är f. n. 10 % för fastighetspantbrev
och 6 % för skeppspantbrev men skall enligt propositionen motsvara
diskontot ökat med 4 procentenheter. Under en övergångstid av tre år skall
äldre bestämmelser om räntan kunna tillämpas.

Förslagen i propositionen tillstyrks av utskottet. När det gäller utmätningsräntan
för fastighetspantbrev förordar utskottet dock att någon särskild
övergångstid inte skall gälla; detta med anledning av vad riksskatteverket
anfört i en inkommen skrivelse. Vidare förordas att ändringarna träder i kraft
först den 1 juli 1985.

Propositionen

I proposition 1984/85:54 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i jordabalken,

2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som

innehaves av tredje man,

4. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek,

5. lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649) om
företagshypotek.

Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför nedan.

Utskottet

Propositionen innehåller förslag till lagändringar som syftar till att göra
reglerna för kreditgivning mot säkerhet i fastigheter eller skepp mera
ändamålsenliga. Till grund för förslagen ligger ett av pantbrevsutredningen
år 1982 avgivet betänkande (SOU 1982:57) Pantbrev.

En viktig fråga som tas upp i propositionen är jordabalkens (JB) regler om

1 Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 20

LU 1984/85:20

godtrosförvärv av panträtt. Ett pantbrev i en fastighet tillhör alltid fastighetsägaren
och det är därför endast i princip denne som kan pantsätta pantbrevet.
I vissa fall kan dock godtrosförvärv av panträtt förekomma. Ett sådant fall är
då fastighetsägaren har överlåtit sin fastighet och därefter pantsätter ett
pantbrev. Enligt 6 kap. 7 § JB blir pantsättningen giltig om borgenären var i
god tro beträffande överlåtelsen. Enligt uttalanden under förarbetena till JB
kan god tro föreligga om pantsättaren är angiven som lagfaren ägare i ett
gravationsbevis som inte är äldre än sex månader.

Reglerna i sjölagen (1891:35 s. 1) om panträtt i skepp m. m. ansluter nära
till JB:s panträttsregler. Någon motsvarighet till godtrosregeln i 6 kap. 7 § JB
finns dock inte.

I propositionen föreslås att 6 kap. 7 § JB kompletteras med en bestämmelse
som ger borgenären rätt att vid panträttsupplåtelsen förlita sig på
uppgifterna om vem som är lagfaren ägare till fastigheten i ett högst sex
månader gammalt gravationsbevis. I fråga om fastigheter som redovisas i det
inskrivningsregister som förs med hjälp av automatisk databehandling
föreslås att gravationsbeviset får vara högst en månad gammalt. Vidare
föreslås bestämmelser i både jordabalken och sjölagen om att någon förnyad
ägarkontroll inte skall behövas när en generell pantförskrivning utnyttjas för
nya krediter. När lån flyttas över eller konverteras på sedvanliga villkor skall
det enligt förslaget inte heller behövas någon ny ägarkontroll.

Utskottet vill framhålla att det ovan redovisade uttalandet om rätten att
förlita sig på ett sex månader gammalt gravationsbevis skedde i en tid då
fastighetsböckerna fördes endast manuellt och då expeditionstiderna vid
inskrivningsmyndigheterna ofta kunde vara långa. Numera har emellertid
automatisk databehandling (ADB) införts vid 25 av landets 94 inskrivningsmyndigheter
och övergång till ADB pågår eller planeras vid andra myndigheter.
Möjligheterna att snabbt få aktuella uppgifter om fastigheter har således
ökat. Som framhålls av departementschefen kan det mot bakgrunden av
uttalandet under förarbetena till JB uppstå tvekan om hur godtrosregeln
skall tillämpas då fastigheten i fråga redovisas med ADB. Enligt utskottets
mening är det värdefullt att detta tillämpningsproblem nu föreslås bli löst.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att det finns anledning att i
godtrossammanhang acceptera upp till sex månader gamla gravationsbevis
endast när det gäller fastigheter som redovisas i manuellt förda fastighetsböcker.
Beträffande fastigheter i inskrivningsregister som förs med hjälp av
ADB bör gravationsbeviset få vara högst en månad gammalt. Utskottet
tillstyrker således den föreslagna ändringen av 6 kap. 7§ JB. Inte heller
förslagen om ägarkontroll vid generell pantförskrivning samt vid konvertering
m. m. av lån föranleder några erinringar och tillstyrks därför.

I propositionen föreslås också vissa ändringar i 6 kap. 3 § JB, 264 § sjölagen
samt 2 kap. 5 § lagen (1984:649) om företagshypotek. Enligt dessa lagrum får
en borgenär med panträtt rätt att vid medelsfördelning erhålla utdelning för
sin fordran intill pantbrevets belopp jämte visst tillägg. Tillägget får inte

LU 1984/85:20

överstiga 15 % av pantbrevets belopp (det s. k. fasta tillägget) jämte viss årlig
ränta från den dag utmätning skedde, konkursansökan gjordes eller medlen
nedsattes (den s. k. utmätningsräntan). Utmätningsräntan på fastighetspantbrev
är sedan den 1 juli 198110 % men var tidigare 6 %. På skeppspantbrev
är utmätningsräntan fortfarande 6 % och på hypoteksbrev 10 %.

Förslaget i propositionen innebär att utmätningsräntan skall motsvara det
av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot ökat med 4
procentenheter. Vidare föreslås att en borgenärs rätt till betalning inte skall
omfatta tillägget, om pantbrevet har utmätts på ansökan av borgenären eller
om pantbrevet är pantförskrivet till honom i andra hand.

Som framhålls i propositionen är avsikten med bestämmelserna om särskilt
tillägg till pantbrevets belopp att parterna skall kunna utnyttja hela det
intecknade beloppet vid långivningen. Ränteläget är emellertid f. n. sådant
att en långivare som ger ett lån upp till det intecknade beloppet inte får full
säkerhet för räntor och tilläggsförpliktelser. Tillägget fungerar således inte
längre på det sätt som ursprungligen avsetts. Utskottet finner det därför
motiverat att utmätningsräntan höjs. Den föreslagna höjningen till 4
procentenheter över diskontot som f. n. är 9,5% är lämpligt avvägd och
utskottet förordar att förslaget genomförs. Likaså tillstyrker utskottet att
utmätning och underhandspantsättning inte längre skall omfatta tillägget.

De nya reglerna om utmätningsräntans storlek skall enligt övergångsbestämmelserna
till ändringen i JB inte tillämpas när fastigheten utmätts,
konkursansökan gjorts eller medel nedsatts före ikraftträdandet. Under en
övergångstid av tre år efter ikraftträdandet skall vidare äldre bestämmelser
tillämpas om fastighetsägaren, panträttshavare eller vissa rättighetsinnehavare
framställer yrkande härom vid bevakningssammanträde eller sammanträde
för medelsfördelning. En liknande övergångsbestämmelse föreslås i
sjölagen.

Riksskatteverket (RSV) har i skrivelse till utskottet framfört invändningar
mot att äldre bestämmelser skall tillämpas också på exekutiva förfaranden
som inleds efter ikraftträdandet. Enligt RSV får förslaget till följd att
kronofogdemyndigheterna får förbereda två alternativa sakägarförteckningar
inför exekutiva auktioner, vilket kommer att medföra ett betydande
merarbete. Enligt RSV bör övergångsbestämmelsen slopas när det gäller
fastighetspantbrev. När det gäller skeppspantbreven framhåller RSV att
antalet exekutiva försäljningar av skepp visserligen är litet men att det är en
fördel om övergångsreglerna för fastigheter och skepp är enhetliga.

Med anledning av vad RSV anfört vill utskottet framhålla att civilrättslig
lagstiftning i princip inte bör ges retroaktiv verkan. Vid en bedömning av
frågan om en övergångsregel är befogad måste emellertid beaktas att när det
gäller fastighetspantbreven skiljer sig det ekonomiska resultatet för parterna
av den föreslagna nya regeln om utmätningsräntan inte mycket från vad som
f. n. gäller; med nuvarande diskonto stiger sålunda räntan med endast 3,5 %.

LU 1984/85:20

I sammanhanget bör också beaktas att höjningen år 1981 av utmätningsräntan
från 6 till 10 % gjordes omedelbart tillämplig på exekutiva förfaranden
som inletts efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsreglering motsvarande
den nu föreslagna infördes alltså inte och avsaknaden härav har såvitt
känt inte inneburit några nackdelar för kreditmarknaden. Med hänsyn härtill
och till vad RSV anfört om merarbetet för kronofogdemyndigheterna anser
utskottet att man också nu bör kunna låta höjningen av utmätningsräntan bli
omedelbart tillämplig på exekutiva förfaranden som inleds efter ikraftträdandet.
Något annorlunda ställer sig saken när det gäller skeppspantbreven.
Antalet exekutiva försäljningar av skepp är litet. De praktiska problemen vid
sådana försäljningar som den föreslagna övergångsbestämmelsen kan få
torde därför kunna övervinnas. Härtill kommer att höjningen av utmätningsräntan
för skeppspantbrev blir betydligt kraftigare än när det gäller
fastighetspantbreven. Sammanfattningsvis förordar utskottet således att
övergångstiden för höjningen av utmätningsräntan slopas när det gäller
fastighetspantbreven men inte beträffande skeppspantbreven.

I propositionen föreslås slutligen att i sjölagen införs bestämmelser om
sammanföring av inteckningar som motsvarar vad som redan gäller enligt
jordabalken samt vissa lättnader i underrättelseförfarandet enligt lagen
(1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man.

Förslagen föranleder inte några erinringar från utskottets sida.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1985 utom såvitt avser
ändringarna i den nya lagstiftning om företagshypotek som avses träda i kraft
den 1 januari 1986, dvs. samtidigt med denna lagstiftning. Propositionen har
emellertid avlämnats så sent under hösten 1984 att den inte kunnat behandlas
av riksdagen före årsskiftet. Ikraftträdandetidpunkten bör bestämmas till
den 1 juli 1985. Någon särskild ikraftträdandebestämmelse erfordras inte
beträffande ändringarna i lagstiftningen om företagshypotek.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det i proposition 1984/85:54 framlagda förslaget
till lag om ändring i jordabalken med den ändringen att 1. och 2.
övergångsbestämmelserna erhåller följande som Utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1985.

2. Äldre bestämmelser i 6 kap. 3 §
första stycket skall tillämpas på pantbrev,
som gäller på grund av inteckning
som har sökts före ikraftträdandet
av denna lag, om fastigheten har
utmätts, konkursansökan har gjorts
eller de medel som i övrigt skall

Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1
juli 1985.

LU 1984/85:20

Regeringens förslag Utskottets förslag

fördelas har nedsatts fördelas har nedsatts före ikraftträ a)

före ikraftträdandet eller dandet.

b) efter ikraftträdandet men före
utgången av år 1987.

1 fall som avses i första stycket b
krävs dessutom att ett yrkande om
tillämpning av äldre bestämmelser
framställs av fastighetens ägare, av
någon som har panträtt i fastigheten
på grund av inteckning som har sökts
före ikraftträdandet eller av en innehavare
av nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft, vars rättighet
har inskrivits före ikraftträdandet.

Yrkandet skall, när det är fråga om
en exekutiv försäljning av fastigheten,
framställas senast vid bevakningssammanträdet
och i annat fall
vid det sammanträde som skall hållas
för medelsfördelning. Ett yrkande
om tillämpning av äldre bestämmelser
i 6 kap. 3 § första stycket skall
lämnas utan avseende, om det framställs
av en innehavare av nyttjanderätt,
servitut eller rätt till elektrisk
kraft och det uppenbarligen saknar
betydelse för innehavarens rätt om de
äldre eller de nya bestämmelserna
tillämpas.

2. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till lag
om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) och lag om ändring i lagen
(1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje
man med den ändringen att dels ikraftträdandetidpunkten för
lagförslagen bestäms till den 1 juli 1985, dels 2. övergångsbestämmelserna
till lagen om ändring i sjölagen erhåller följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

2. Äldre bestämmelser i 264 § första
stycket skall tillämpas på pantbrev,
som gäller på grund av inteckning
som har sökts före ikraftträdandet
av denna lag, om skeppet eller
skeppsbygget har utmätts, konkursansökan
har gjorts eller de medel
som i övrigt skall fördelas har nedsatts -

Utskottets förslag

LU 1984/85:20

Regeringens förslag

a) före ikraftträdandet eller

Utskottets förslag

a) före ikraftträdandet eller

b) efter ikraftträdandet men före b) efter ikraftträdandet men före

I fall som avses i första stycket b krävs dessutom att ett yrkande om
tillämpning av äldre bestämmelser framställs av skeppets eller skeppsbyggets
ägare eller av någon som har panträtt i skeppet eller skeppsbygget på grund
av inteckning som har sökts före ikraftträdandet eller av någon som har
retentionsrätt som uppkommit före ikraftträdandet. Yrkandet skall, när det
är fråga om en exekutiv försäljning av skeppet eller skeppsbygget, framställas
senast vid bevakningssammanträdet och i annat fall vid det sammanträde
som skall hållas för medelsfördelning.

3. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till lag
om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek och lag om
ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649) om
företagshypotek med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen
till lagförslagen utgår.

Stockholm den 12 februari 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk), Sten Andersson i Malmö (m) och Sven Skoglund (m).

utgången av år 1987.

utgången av juni månad 1988.

LU 1984/85:20

Bilaga

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels att 6 kap. 3 och 7 §§ samt 18 kap. 8 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas en ny paragraf, 6 kap. 7a §, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

3 §2

När myndighet vid utsökning eller
i annat fall fördelar medel mellan
rättsägare i fastighet, har borgenär
rätt att för fordran, som är
förenad med panträtt i fastigheten,
med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt lag få betalning ur
medlen intill pantbrevets belopp. I
den mån detta ej förslår, erhåller
borgenären betalning ur medlen genom
ett tillägg. Detta får icke överstiga
femton procent av pantbrevets
belopp jämte tio procent årlig
ränta på detta belopp från den dag
då fastigheten utmättes, konkursansökan
gjordes eller de medel nedsattes
som eljest skall fördelas.

När myndighet vid utsökning eller
i annat fall fördelar medel mellan
rättsägare i fastighet, har borgenär
rätt att för fordran, som är
förenad med panträtt i fastigheten,
med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt lag få betalning ur
medlen intill pantbrevets belopp. I
den mån detta ej förslår, erhåller
borgenären betalning ur medlen genom
ett tillägg. Detta får icke överstiga
femton procent av pantbrevets
belopp jämte ränta på detta belopp
från den dag då fastigheten utmättes,
konkursansökan gjordes eller
de medel nedsattes som eljest
skall fördelas. Räntan beräknas för
år enligt en räntefot som motsvarar
det av riksbanken fastställda, vid
varje tid gällande diskontot ökat
med fyra procentenheter. Förändringar
i diskontot som inträffar efter
upprättandet av sakägarförteckning
skall inte beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och har inteckningarna
samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra, skall
bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens
sammanlagda belopp.

En borgenärs rätt till betalning
omfattar inte tillägget, om pantbrevet
har utmätts på ansökan av borgenären
eller om pantbrevet är
pantförskrivet till honom i andra
hand.

' Balken omtryckt 1971: 1209.
2 Senaste lydelse 1981: 194.

LU 1984/85:20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Har fastighet överlåtits och har därefter förre ägaren upplåtit panträtt i
fastigheten, gäller upplåtelsen, om borgenären vid upplåtelsen eller, när
fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken ägde
eller bort äga kännedom om äganderättsöverlåtelsen. Om fastigheten överlåtits
även till annan, äger vad som sagts nu tillämpning i fråga om upplåtelse
som den senare förvärvaren gjort.

Första stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått genom
sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.

Vid tillämpning av första stycket
skalI den som förlitat sig på ett
högst sex månader gammalt eller, i
fråga om förhållanden i inskrivningsregister,
högst en månad
gammalt gravationsbevis anses ha
varit i god tro, om det inte framgår
av omständigheterna att han på annat
sätt har fått eller borde ha fått
kännedom om äganderättsöverlåtelsen.

7a §

Har panträtt upplåtits till säkerhet
för en fordran som ännu inte
har uppkommit och var upplåtaren
vid överlämnandet av pantbrevet
behörig att upplåta panträtten eller
var borgenären då i god tro på sätt
anges i 7 §, gäller panträtten till
säkerhet för fordringen även om
upplåtaren inte längre är ägare till
fastigheten när fordringen uppkommer.
Vad nu sagts gäller dock inte,
om borgenären före fordringens
uppkomst har fått kännedom om
att upplåtaren inte längre är ägare
till fastigheten.

Vad som sägs i första stycket
gäller även när ett pantbrev utgör
säkerhet för en fordran och fordringen
därefter byts ut mot en annan
fordran utan några andra ändringar
än sådana som normalt förekommer
vid fordringsutbyten av det
slag som det är fråga om.

18 kap.

8 §

Har ärende angående anteckning enligt 19 kap. 20 § att talan blivit väckt
om äganderätt till fast egendom eller enligt 20 kap. 14 § att ägares rätt
att förfoga över egendomen är inskränkt eller enligt 7 § förköpslagen

LU 1984/85:20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1967:868) att kommun beslutat utöva förköpsrätt i fråga om egendomen
upptagits på inskrivningsdag, får den som därefter förvärvat egendomen
eller annan rättighet i depna än panträtt icke till stöd för beståndet av
förvärvet eller rätten till ersättning enligt 4 § andra stycket åberopa att han
vid förvärvet varken ägde eller bort äga kännedom om omständighet som
avses med anteckningen. Motsvarande gäller i fråga om anteckning enligt
21 kap. 4 § att tomträttshavares rätt att upplåta servitut eller rätt till
elektrisk kraft i tomträtten är inskränkt.

Bestämmelserna i 6 kap. 7 § tredje
stycket och 7a § gäller också vid
bedömningen av om vid förvärv av
panträtt god tro föreligger i fråga
om en omständighet som avses
med anteckning enligt första
stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Äldre bestämmelser i 6 kap. 3 § första stycket skall tillämpas på
pantbrev, som gäller på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet
av denna lag, om fastigheten har utmätts, konkursansökan har
gjorts eller de medel som i övrigt skall fördelas har nedsatts

a) före ikraftträdandet eller

b) efter ikraftträdandet men före utgången av år 1987.

I fall som avses i första stycket b krävs dessutom att ett yrkande om
tillämpning av äldre bestämmelser framställs av fastighetens ägare, av
någon som har panträtt i fastigheten på grund av inteckning som har sökts
före ikraftträdandet eller av en innehavare av nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft, vars rättighet har inskrivits före ikraftträdandet.
Yrkandet skall, när det är fråga om en exekutiv försäljning av fastigheten,
framställas senast vid bevakningssammanträdet och i annat fall vid det
sammanträde som skall hållas för medelsfördelning. Ett yrkande om
tillämpning av äldre bestämmelser i 6 kap. 3 § första stycket skall lämnas
utan avseende, om det framställs av en innehavare av nyttjanderätt, servitut
eller rätt till elektrisk kraft och det uppenbarligen saknar betydelse för
innehavarens rätt om de äldre eller de nya bestämmelserna tillämpas.

3. Vad som sägs i 6 kap. 3 § tredje stycket gäller inte, om utmätningen
eller pantförskrivningen i andra hand har skett före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891: 35 s. I)1
dels att 23 och 264 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 269a och 287a §§, av
nedan angivna lydelse.

1 Lagen omtryckt 1975: 1289.

LU 1984/85:20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23 §

Införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret
skall, efter utgången
av den inskrivningsdag då
ärendet om införingen upptogs,
anses känd för var och en vars rätt
till skepp eller skeppsbygge beror
av god tro rörande omständighet
som införingen avser.

264 §

När myndighet vid utsökning eller
i annat fall fördelar medel mellan
rättsägare i skepp eller skeppsbygge,
har borgenär rätt att för
fordran som är förenad med panträtt
i egendomen, med den företrädesrätt
inteckningen medför enligt
denna eller annan lag, få betalning
ur medlen intill pantbrevets belopp.
I den mån detta ej förslår, erhåller
borgenären betalning ur medlen genom
ett tillägg. Detta får ej överstiga
femton procent av pantbrevets
belopp jämte sex procent årlig
ränta på detta belopp från den dag
då egendomen utmättes, konkursansökan
gjordes eller de medel nedsattes
som eljest skola fördelas.

Ha flera pantbrev överlämnats
som pant för fordran och ha inteckningarna
samma företrädesrätt eller
gälla de omedelbart efter varandra,
skola bestämmelserna i första
stycket om pantbrevets belopp
avse pantbrevens sammanlagda belopp.

När myndighet vid utsökning eller
i annat fall fördelar medel mellan
rättsägare i skepp eller skeppsbygge,
har borgenär rätt att för
fordran som är förenad med panträtt
i egendomen, med den företrädesrätt
inteckningen medför enligt
denna eller annan lag, få betalning
ur medlen intill pantbrevets belopp.
1 den mån detta ej förslår, erhåller
borgenären betalning ur medlen genom
ett tillägg. Detta får ej överstiga
femton procent av pantbrevets
belopp jämte ränta på detta belopp
från den dag då egendomen
utmättes, konkursansökan gjordes
eller de medel nedsattes som eljest
skall fördelas. Räntan beräknas för
år enligt en räntefot som motsvarar
det av riksbanken fastställda, vid
varje tid gällande diskontot ökat
med fyra procentenheter. Förändringar
i diskontot,som inträffar efter
upprättandet av sakägarförteckning
skall inte beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats
som pant för fordran och har inteckningarna
samma företrädesrätt
eller gäller de omedelbart efter varandra,
skall bestämmelserna i första
stycket om pantbrevets belopp
avse pantbrevens sammanlagda belopp.

En borgenärs rätt till betalning
omfattar inte tillägget, om pantbrevet
har utmätts på ansökan av borgenären
eller om pantbrevet är
pantförskrivet till honom i andra
hand.

LU 1984/85:20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

269a §

Har panträtt upplåtits till säkerhet
för en fordran sorn ännu inte
har uppkommit och var upplåtaren
vid överlämnandet av pantbrevet
behörig att upplåta panträtten eller
var förhållandena då sådana som
anges i 269 §, gäller panträtten till
säkerhet för fordringen även om
upplåtaren när fordringen uppkommer
inte längre är ägare med rätt
att förfoga över egendomen genom
panträttsupplåtelse. Vad nu sagts
gäller dock inte, om borgenären
före fordringens uppkomst har fått
kännedom om att upplåtaren inte
hade rätt att upplåta panträtt.

287 a §

Inteckningar som gäller i samma
myntslag och har inbördes lika rätt
eller gäller omedelbart efter varandra
får på ansökan av skeppets
eller skeppsbyggets ägare och efter
medgivande av pantbrevens innehavare
föras samman till en inteckning
(sammanföring). Denna
inteckning skall gälla med den förmånsrätt
som tillkommer den av de
i sammanföringen ingående inteckningarna
som har sämsta rätt.

En inteckning som avses i första
stycket skall förklaras gälla för ett
lägre belopp än det som de sammanförda
inteckningarna sammanlagt
uppgår till, om sökanden begär
det och pantbrevens innehavare
medger det.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Äldre bestämmelser i 264 § första stycket skall tillämpas på pantbrev,
som gäller på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet av

LU 1984/85:20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna lag, om skeppet eller skeppsbygget har utmätts, konkursansökan

har gjorts eller de medel som i övrigt skall fördelas har nedsatts

a) före ikraftträdandet eller

b) efter ikraftträdandet men före utgången av år 1987.

I fall som avses i första stycket b krävs dessutom att ett yrkande om
tillämpning av äldre bestämmelser framställs av skeppets eller skeppsbyggets
ägare eller av någon som har panträtt i skeppet eller skeppsbygget på
grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet eller av någon som
har retentionsrätt som uppkommit före ikraftträdandet. Yrkandet skall,
när det är fråga om en exekutiv försäljning av skeppet eller skeppsbygget,
framställas senast vid bevakningssammanträdet och i annat fall vid det
sammanträde som skall hållas för medelsfördelning.

3. Vad som sägs i 264 § tredje stycket gäller inte, om utmätningen eller
pantförskrivningen i andra hand har skett före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom
som innehaves av tredje man

Härigenom föreskrivs att lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom
som innehaves av tredje man skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vad i lag är stadgat om rätt för
den som har lös pant i händer att
därur njuta betalning skall gälla
även där lös egendom, vari panträtt
är utfäst, innehaves av tredje man,
och denne om utfästelsen underrättats
av pantsättaren, eller ock
panthavaren hos tredje mannen företett
skriftlig handling som visar
att panträtt blivit utfäst.

Föreslagen lydelse

Vad i lag är stadgat om rätt för
den som har lös pant i händer att
därur njuta betalning skall gälla
även där lös egendom, vari panträtt
är utfast, innehaves av tredje man,
och denne om utfästelsen underrättats
av pantsättaren, eller ock
panthavaren hos tredje mannen företett
skriftlig handling som visar
att panträtt blivit utfäst. Avser
pantutfästelsen ett pantbrev och
har panthavaren underrättat tredje
mannen om utfästelsen skriftligen
eller på annat från bevissynpunkt
likvärdigt sätt är dock panthavarens
rätt skyddad, även om han inte
har företett handling som visar att
panträtt utfästs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

LU 1984/85:20

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1984:649) om företagshypotek
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

En borgenär som har företagshypotek
till säkerhet för sin fordran
har rätt att vid utmätning eller i
konkurs, med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt lag, få betalt
för fordringen ur egendom som
omfattas av hypoleket intill företagshypoteksbrevets
belopp. I den
mån detta inte förslår har borgenären
rätt att få betalt ur egendomen
genom ett tillägg. Tillägget får
inte överstiga femton procent av
hypoteksbrevets belopp jämte tio
procent årlig ränta på detta belopp
från den dag då egendomen utmättes
eller konkursansökan
gjordes.

En borgenär som har företagshypotek
till säkerhet för sin fordran
har rätt att vid ufmätning eller i
konkurs, med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt lag, få betalt
för fordringen ur egendom som
omfattas av hypoteket intill företagshypoteksbrevets
belopp. 1 den
mån detta inte förslår har borgenären
rätt att få betalt ur egendomen
genom ett tillägg. Tillägget får
inte överstiga femton procent av
hypoteksbrevets belopp jämte ränta
på detta belopp från den dag då
egendomen utmättes eller konkursansökan
gjordes. Räntan beräknas
för år enligt en räntefot som motsvarar
det av riksbanken fastställda,
vid varje tid gällande diskontot
ökat med fyra procentenheter.

Har flera hypoteksbrev överlämnats som säkerhet för fordran och har
inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra,
skall bestämmelserna i första stycket om hypoteksbrevets belopp
avse hypoteksbrevens sammanlagda belopp.

Borgenärens rätt till betalning ur egendomen gäller, även om fordringen
har preskriberats eller inte har anmälts av borgenären efter kallelse på
okända borgenärer.

En borgenärs rätt till betalning
omfattar inte tillägget, om hypoteksbrevet
utgör säkerhet för honom
i andra hand.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

LU 1984/85:20

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649)
om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 10 och 11 §§ lagen (1984:650) om införande av
lagen (1984:649) om företagshypotek skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Om en borgenär har företagshy- Om en borgenär har företagshypotek
för sin fordran på grund av en potek för sin fordran på grund av en

inteckning som har beviljats eller inteckning som har beviljats eller

sökts före ikraftträdandet av lagen sökts före ikraftträdandet av lagen

(1984:649) om företagshypotek (1984:649) om företagshypotek

skall, i fråga om hans rätt till betal- skall, i fråga om hans rätt till betalning
vid utmätning eller konkurs, ning vid utmätning eller konkurs,

äldre bestämmelser tillämpas i stäl- äldre bestämmelser tillämpas i stället
för 2 kap. 5 § lagen om företags- let för 2 kap. 5§ första—tredje

hypotek, om det yrkas av någon styckena lagen om företagshypo vars

rätt beror därav. Detta gäller tek, om det yrkas av någon vars rätt

dock endast om betalningen för- beror därav. Detta gäller dock en anleds

av en utmätning som har dast om betalningen föranleds av en

skett före utgången av år 1990 eller utmätning som har skett före utav
en konkurs efter ansökan som gången av år 1990 eller av en kon har

gjorts före samma tidpunkt. kurs efter ansökan som har gjorts

före samma tidpunkt.

Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet av lagen om
företagshypotek en inteckningshandling som avses i nämnda stycke i samband
med någon inteckningsåtgärd har ersatts med företagshypoteksbrev.

Vad som sägs i 2 kap. 5 § fjärde
stycket lagen om företagshypotek
gäller inte, om hypoteksbrevet har
lämnats som säkerhet till borgenären
i andra hand före ikraftträdandet
av lagen om företagshypotek.

11 §

Om en borgenär har företagshypotek
för en vid ikraftträdandet av
lagen (1984:649) om företagshypotek
föreliggande fordran på grund
av en inteckning som har beviljats
eller sökts före ikraftträdandet och
fordringens förfallodag inträffar efter
utgången av år 1990, gäller följande.
Borgenären får säga upp
fordringen till betalning inom sex
månader, om en tillämpning av 2
kap. 5 § lagen om företagshypotek

LU 1984/85:20

Nuvarande lydelse

medför att inteckningssäkerhetens
värde går ned väsentligt och gäldenären
inte efter anfordran ställer ytterligare
säkerhet som borgenären
skäligen kan godta. Uppsägningen
får inte ske förrän sex månader har
förflutit från det gäldenären har anmodats
att ställa ytterligare säkerhet
och inte heller före utgången av
år 1988 eller senare än att tiden för
att fullgöra betalningen infaller före
utgången av år 1990.

Föreslagen lydelse

gen om företagshypotek medför att
inteckningssäkerhetens värde går
ned väsentligt och gäldenären inte
efter anfordran ställer ytterligare
säkerhet som borgenären skäligen
kan godta. Uppsägningen får inte
ske förrän sex månader har förflutit
från det gäldenären har anmodats
att ställa ytterligare säkerhet och
inte heller före utgången av år 1988
eller senare än att tiden för att fullgöra
betalningen infaller före utgången
av år 1990.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.