LU 1984/85:16

Lagutskottets betänkande
1984/85:16

om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland (prop.
1983/84:202)

Sammanfattning

År 1981 har två särskilt förordnade gränskommissioner företagit en
fullständig översyn av riksgränsen från Treriksröset till öppen sjö i Bottenviken
samt på skäret Märket i Ålands hav. I proposition 1983/84:202 föreslås
att riksdagen skall godkänna kommissionernas förslag till ändring av
riksgränsen.

En proposition med motsvarande innehåll har framlagts i Finland och
redan godkänts av den finska riksdagen.

Lagutskottet tillstyrker förslaget till gränsändring med undantag för ett ca
2 km långt avsnitt av Torne älv vid Vähänärä-forsen ca 10 km norr om
Haparanda. I fråga om denna del av älven har erinringar mot den föreslagna
gränsjusteringen framförts av Övre Vojakkala by. Utskottet har besökt
Vähänärä-forsen och vid en hearing i Haparanda har företrädare för Övre
Vojakkala by och vissa andra byar utefter älven, representanter för
Haparanda kommun samt ordföranden och sekreteraren i finsk-svenska
gränsälvskommissionen (den kommission som handhar vatten- och fiskefrågor
i gränsälvarna) beretts tillfälle att framföra synpunkter på förslaget till
gränsändring. Med hänsyn till vad som därvid förekommit har utskottet
funnit att det - oaktat att den finska riksdagen godkänt gränsöversynen - bör
göras en förnyad översyn av gränsen i denna del av älven. I avvaktan härpå
skall den nuvarande sträckningen av gränsen i Vähänärä-forsen gälla.

Utskottet har vidare förordat att gränskommissionerna vid framtida
gränsöversyner skall - om de finner att någon ändring av betydelse bör ske i
fråga om gränsens sträckning - ge lokala myndigheter och lokalbefolkningen
illfälle att yttra sig innan förslag till gränsens sträckning slutligen bestäms.
Särskilt viktigt är enligt utskottets mening ett sådant förfarande om
kommissionerna med gränsförslaget frångår huvudprinciperna för gränsens
bestämmande.

Utskottet har beträffande riksgränsens sträckning på skäret Märket
inhämtat yttrande från utrikesutskottet (bilaga 1).

Till betänkandet har fogats kartor över den föreslagna gränsdragningen
vid Vähänärä-forsen (bilaga 2 och 3) samt på Märket (bilaga 4).

1 Riksdagen 1984185. 8sami. Nr 16

LU 1984/85:16

Propositionen

I proposition 1983/84:202 föreslår regeringen (justitiedepartementet)

att riksdagen godkänner att regeringen med finska regeringen träffar
överenskommelse om ändring av riksgränsen i överensstämmelse med de
förslag som har lämnats i samband med 1981 års översyn av riksgränsen
mellan Sverige och Finland.

Propositionen har inte föranlett någon motion.

Utskottet

Bakgrund

Genom freden i Fredrikshamn år 1809 mellan Sverige och Ryssland kom
Torne, Muonio och Könkämä älvar att utgöra gräns mellan Sverige och
Finland. Riksgränsen skulle i huvudsak följa djupfåran i dessa älvar. I
Ålandshav kom riksgränsen att gå över skäret Märkets mittpunkt.

Själva fredstraktaten gav endast en summarisk beskrivning av den nya
riksgränsen. Redan åren 1810-1811 företogs därför en närmare beskrivning
och markering av land- och sjögränserna.

Byarna vid de nya gränsälvarna hade i avsevärd utsträckning ägor på båda
stränderna och på holmarna i älvarna. Det krävdes därför särskilda åtgärder
för att upphäva ägoblandningen. Ett ägoutbyte mellan länderna kom till
stånd genom en konvention år 1821 varefter förhållandena inom de egna
gränserna reglerades av vardera landet för sig. Speciella fastighetsrättsliga
problem vållade holmarna i älven. Utskottet återkommer närmare till dessa i
ett följande avsnitt.

I samband med 1821 års ägoutbyte företogs vissa justeringar av gränsen
kring Torneå och vid Torne älvs mynning. Den på 1810 års karta markerade
buktiga gränslinjen i vattenområden och försumpade marker ersattes på den
nya kartan av raka delsträckor.

År 1888 företogs en grundlig översyn av riksgränsen. Av intresse är att
gränskommissionerna föreslog att gränsen i forsen Matkakoski skulle gå över
klippan Isokallio mellan älvens båda grenar i enlighet med vad som beslutats
vid 1821 års gränsjusteringar. I denna del blev emellertid kommissionernas
förslag inte godkända av den ryska regeringen, vilken år 1892 genomdrev att
gränsen skulle följa djupfåran i den västra av de båda ägogrenarna och lämna
hela klippan inom ryskt område.

I samband med en uppgång av norsk-ryska riksgränsen uppfördes år 1897
Treriksröset. Några år därefter uppförde en svensk-rysk kommission ytterligare
några riksrösen i området omedelbart söder om Treriksröset. En
svensk-rysk gränskommission företog år 1912 en översyn av landgränsen men
arbetet härmed innefattade endast tillsyn och reparationer av gränsmarkeringama.

Efter Finlands självständighet genomfördes en första gränsöversyn åren

LU 1984/85:16

1926-1927. Översynen innebar i många avseenden väsentliga förbättringar
av gränsens bestämning, markering och dokumentation. Till de viktigaste
resultaten av denna översyn hör en principiell ändring av riksgränsen i
Haparanda-Torneå skärgård och tillkomsten av ett stort antal gränsmärken i
detta område. Gränsöversynen godkändes av Sverige år 1928 och av Finland
med visst undantag år 1929. När det gällde vissa åtgärder för gränsens
markering vid Närä bäck i Haparanda-Torneå-området fann sig Finlands
regering nämligen inte kunna godkänna kommissionernas förslag. Först år
1936 kunde överenskommelse träffas mellan länderna om gränsen vid Närä
bäck. Därefter kunde kompletterande arbeten vidtas, vilka godkändes av
regeringarna år 1939.

I anslutning till 1928-1929 års godkännanden av gränsöversynen enades
regeringarna om att framtida allmänna gränsöversyner skulle göras vart
tjugofemte år och avse fullständig undersökning av gränsens sträckning samt
underhåll av samtliga gränsmarkeringar med undantag av nationalitetsrös.
En sådan översyn genomfördes åren 1956-1957 och godkändes år 1961.
Därvid överenskoms att riksgränsen skall, oavsett framtida successiva
förändringar i gränsälvarnas djupfåra, bibehållas i det läge som redovisas i
gränsdokumenten intill dess något annat överenskoms vid en ny partiell eller
fullständig gränsöversyn. Gränsöversynen medförde att gränsen ändrades på
en plats i övre delen av Muonio älv, där holmen Niittysaari överfördes till
Finland. Vid gränsöversynen gjordes även preliminär undersökning beträffande
vissa s. k. suveränitetsholmar. På tre platser befanns att riksgränsen
gick fram i en uppgrundad gren av älven och att djupfåran i stället gick i en
annan älvgren. Sedan gränsöversynen avslutats gjordes en särskild framställning
av kommissionerna till regeringarna om att närmare utreda förutsättningarna
för att flytta gränsen vid suveränitetsholmama. Vidare borde
utredas möjligheten att överföra samtliga suveränitetsholmar till innehavarnas
fulla äganderätt. Beträffande denna fråga återkommer utskottet närmare
i ett följande avsnitt.

I enlighet med tidigare överenskommelse skulle nästa gränsdragning ske år
1981. Med anledning härav tillsattes en svensk och en finsk gränskommission
vilka framlagt det förslag som nu förelagts riksdagen för godkännande. En
proposition med motsvarande innehåll har redan bifallits av den finska
riksdagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner 1981 års översyn av
riksgränsen mellan Sverige och Finland. Den av särskilda gränskommissioner
utförda översynen innebär att riksgränsen skall ändras i Torne och
Muonio älvar och att därvid fyra stycken i Sverige belägna finska suveränitetsholmar
skall föras över till Finland och två i Finland belägna svenska
suveränitetsholmar skall föras över till Sverige. Vidare flyttas riksgränsen vid

1* Riksdagen 1984185. 8sami. Nr 16

LU 1984/85:16

forsen Vähänärä till en mittlinje i älven. Gränsöversynen innebär även en
ändring av riksgränsen på skäret Märket i Ålands hav.

Genomförandet av gränsöversynen

År 1979 förordnade regeringen att en översyn av riksgränsen mellan
Sverige och Finland skulle göras av en svensk gränskommission gemensamt
med en då redan tillsatt finsk gränskommission. Regeringen utfärdade i
samband med förordnandet en instruktion för översynen. Enligt instruktionen
skulle riksgränsen följa djupfåran i Könkämä, Muonio och Torne älvar.
Om djupfåran inte var entydig skulle vid djupfårans bestämning hänsyn
också tas till var den största vattenmängden rann fram. Om djupfårans läge
trots detta inte kunde fastläggas skulle gränsen fortfarande ha samma läge
som enligt 1956 års gränsöversyn. Kommissionen gavs rätt att, i den mån
vägande skäl bedömdes föreligga, efter överenskommelse med Finlands
gränskommission föreslå lokala avvikelser från dessa bestämmelser. Instruktionen
innehöll även bestämmelser om gränsdragningen på skäret Märket i
Ålands hav.

Efter överenskommelse med den finska regeringen meddelade den
svenska regeringen genom beslut den 17 november 1981 nya direktiv för
gränskommissionen i fråga om gränsdragningen på skäret Märket. Dessa
direktiv ligger till grund för det förslag som gränskommissionerna framlagt
beträffande Märket och som utskottet återkommer till i ett följande avsnitt.

Den finska gränskommissionen har haft instruktioner med i princip samma
innehåll som de svenska instruktionerna.

Gränsöversynen har innefattat en fullständig översyn av riksgränsen från
Treriksröset till öppen sjö i Bottenviken samt på skäret Märket i Ålands hav.
Under sommaren 1980 utfördes flygfotografering genom svensk försorg.
Därefter ombesörjdes under sommaren 1981 erforderliga fältarbeten. För
djupfårans bestämmande användes tolkning av 1980 års flygbilder samt
lodning med stake och ekolod. Lodning med ekolod kom till användning på
sådana platser där tveksamhet rådde om det dåvarande läget av djupfåran.

Gränskommissionerna företog i augusti 1981 en gemensam slutinspektion
av arbetena och riksgränsens sträckning i området Treriksröset-Torneå
skärgård. Inspektionen företogs med helikopter och landningar företogs på
platser av särskilt intresse. Därefter slutfördes inom kommissionerna
framställning av definitiva gränskartor och övriga gränsdokument. I en
skrivelse den 18 november 1982 överlämnade den svenska gränskommissionen
till regeringen de av de båda kommissionerna gemensamt upprättade
gränshandlingarna med bl. a. förslag till vissa gränsändringar i gränsälvarna
samt på skäret Märket.

LU 1984/85:16

Riksgränsens sträckning vid vissa suveränitetsholmar

Som utskottet redovisat inledningsvis har holmarna i gränsälvarna vållat
speciella fastighetsrättsliga problem. I 1810 års gränsregleringstraktat föreskrevs
att holmarna skulle få behållas av de dåvarande ägarna men utbyten
skulle ske så att holmarna om möjligt kom att i sin helhet tillhöra ettdera
riket. För de holmar beträffande vilka sådant utbyte ej kunde genomföras
skulle innehavarna erlägga en s. k. suveränitetsavgift till bevis om att de
erkände ”att det område, varav de hava nyttjanderätten, tillhör den andra
regeringen (appartient å 1’autre Souverain)”. Dessa holmar har därefter
benämnts suveränitetsholmar.

I gränsälvarna finns 51 suveränitetsholmar. Av dessa är 15 belägna i
Finland och innehas av svenska medborgare medan 36 är belägna i Sverige
och innehas av finländska medborgare. Flolmarnas totala areal är ungefär
500 hektar i vartdera landet.

Som utskottet tidigare anfört konstaterades vid 1956-1957 års gränsöversyn
att djupfåran på tre platser i Muonio och Torne älvar framgick i en annan
älvgren invid vissa suveränitetsholmar än den som omfattades av riksgränsen.
I de nu aktuella gränskommissionernas uppdrag har ingått att vidta de
tekniska åtgärder som krävs för en ändring av riksgränsen vid dessa holmar.

Kommissionerna har funnit att djupfåran vid en suveränitetsholme,
Alasaari, åter ändrat läge och att numera såväl riksgränsen som djupfåran
framgår öster om holmen. Enligt kommissionernas mening saknas därför
förutsättningar för en ändring av riksgränsen. Kommissionerna har föreslagit
att holmen Alasaari blir kvar i Sverige och således behåller sin egenskap av
suveränitetsholme. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.

När det gäller övriga aktuella suveränitetsholmar framgår alltjämt riksgränsen
och djupfåran på olika sidor om holmarna. Kommissionerna har
föreslagit att riksgränsen ändras så att den följer djupfåran. Förslaget
innebär att de i Pajala kommun belägna holmarna Keskisaari, Kuusisaari,
Isosaari och Koivusaari med angränsande vattenområden överförs från
Sverige till Finland. Det är fråga om sammanlagt 179 hektar land och 117
hektar vatten. Vidare överförs de i Ylitornio kommun i Finland belägna
holmarna Pappilan Sältinki och Huukkilantika om tillhopa 16 hektar med
angränsande vattenområden om 28 hektar till Sverige.

I propositionen föreslås att riksgränsen vid nämnda holmar ges den
sträckning som kommissionerna föreslagit. Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet erinrar om att när det gäller övriga i gränsälvarna befintliga
suveränitetsholmar föreslog en finsk-svensk utredning år 1975 att konstruktionen
med suveränitetsholmar borde avvecklas. Förslaget ledde dock inte
till någon proposition.

Med anledning av en motion hemställde utskottet i december 1979 i sitt av
riksdagen godkända betänkande LU 1979/80:13 att en kompletterande
utredning skulle göras på grundval av den finsk-svenska utredningens
förslag. Utskottet underströk vidare angelägenheten av att man från den

LU 1984/85:16

svenska regeringens sida tog upp nya förhandlingar med den finska
regeringen rörande suveränitetsholmarna.

Regeringen har därefter gett länsstyrelsen i Norrbottens län i uppdrag att
företa den begärda utredningen. Länsstyrelsen har i april 1984 till justitiedepartementet
överlämnat en kompletterande utredning beträffande suveränitetsholmarna.
Länsstyrelsens förslag har remissbehandlats. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer förhandlingar att tas upp med Finland sedan
riksgränsärendet avslutats. Avsikten är att därefter avlämna en proposition
till riksdagen.

Utskottet vill med anledning härav stryka under vikten av att propositionsarbetet
i Sverige och Finland samordnas så att propositioner samtidigt kan
föreläggas de svenska och finska riksdagarna.

Riksgränsen vid forsen Vähänärä

Vähänärä-forsen är belägen i Torne älv omedelbart nord och nordost om
den svenska halvön Revonsaari, ca 10 km norr om Haparanda. Riksgränsens
sträckning i älven framgår av bifogade bilaga 1.

Vattenområdet på den svenska sidan av gränsen tillhör Övre Vojakkala
by. Vid laga skifte år 1867 avsattes vattenområdet och strandremsan vid
forsen som samfällt för fastigheterna i byn.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner gränskommissionernas
förslag till justering av riksgränsen vid forsen Vähänärä. Förslaget innebär
att riksgränsens sträckning i forsens nedre del och det omedelbart nedströms
belägna selet flyttas till älvens mittlinje. Härigenom kommer ett halvmåneformat
område, ca 1 100 meter långt och med en största bredd av 190 meter,
att överföras till Finland. Samtidigt justeras gränsen i forsens övre del och
omedelbart uppströms därom så att ett område, ca 450 meter långt och med
en största bredd av 100 meter, överförs till Sverige.

I en till utskottet inkommen skrivelse har byåldermannen i Övre Vojakkala
by, med instämmande av byåldermännen i några uppströms och nedströms
belägna byar, framfört erinringar mot den föreslagna gränsjusteringen och
hemställt att denna inte skall fastställas.

Med anledning av bybornas hemställan har utskottet besökt Vähänäräforsen.
I besöket har deltagit sekreteraren i den svenska gränskommissionen.
Utskottet har tagit del av gränshandlingarna och lodprofilerna från de av
gränskommissionerna verkställda ekolodningarna samt av lodprofiler från
ekolodningar som ombesörjts av Övre Vojakkala by i omedelbar anslutning
till utskottets besök. Vid en hearing i Haparanda har företrädare för andra
byar och fiskeintressenter, representanter för Haparanda kommun samt
ordföranden och sekreteraren i den finsk-svenska gränsälvskommissionen
beretts tillfälle att framföra synpunkter på förslaget till gränsjustering.

Riksgränsen har i det aktuella älvavsnittet sedan länge haft i huvudsak
samma sträckning som den nuvarande gränsen. Vid 1956-1957 års gränsöver -

LU 1984/85:16

syn gjordes endast smärre förskjutningar i den sträckning gränsen fått vid
1926-1927 års gränsöversyn.

Lödningarna sommaren 1981 utfördes av de båda gränskommissionernas
sekreterare. Arbetet försvårades av att vid tillfället rådde extremt högvatten
med mycket kraftig strömföring. Resultatet av sekreterarnas arbete presenterades
för kommissionerna vid den ovan redovisade slutinspektionen i
augusti 1981. Vid Vähänärä-forsen landade kommissionerna på den finska
sidan av älven.

I protokollet från inspektionen har kommissionerna under 6 § antecknat
följande.

Sekreterarna hade föreslagit att riksgränsen vid Vähänärä (norr och öster
om Revonsaari på svenska sidan) skulle dras enligt en linje som anpassats till
vid ekolodningar av vissa sektioner erhållna djupmaxima, men med stöd av
flygbilderna givits en jämnare form än vad som skulle ha erhållits genom att
endast låta linjen sammanbinda dessa djupmaxima. Med hänsyn till att både
djupfårans och strömfårans läge var svåra att bestämma i detta område och
till att inte heller 1956 års gräns kunde anses lämplig beslöt kommissionerna
att i stället föreslå mittlinjen som riksgräns. Det uppdrogs åt sekreterarna att
närmare bestämma denna mittlinje och på arbetskartorna ändra den av dem
föreslagna linjen till enlighet med vad som nu beslutats.

Påståendet att 1956 års gräns inte kunde anses lämplig har inte närmare
motiverats i protokollet. Inte heller innehåller gränshandlingarna i övrigt
några uppgifter om varför kommissionerna funnit anledning att frångå de
grundläggande bestämmelserna i instruktionerna i fråga om gränsdragningen.

Vid sekreterarnas mätningar skedde lodning utefter fyra linjer från en
punkt (A) på svenska sidan solfjäderlikt till fyra olika punkter på den finska
stranden (B, B 1, B 2 och C). Lodlinjerna har markerats på kartan (bilaga 3).
Vid tre av linjerna fann sekreterarna djupmaxima som låg betydligt närmare
den svenska stranden än såväl 1956 års gräns som den nu föreslagna
mittlinjegränsen. Utefter den fjärde lodlinjen (A-C) låg djupmaxima i
anslutning till 1956 års gräns. Med bortseende från det sistnämnda mätresultatet
föreslog sekreterarna en djupfårelinje som låg nära den svenska
stranden. Sekreterarnas förslag har markerats på kartan (bilaga 2 och 3).

Företrädare för Övre Vojakkala by har med stöd av de egna mätresultaten
hävdat att den nuvarande riksgränsen alltjämt följer djupfåran. Vidare har
anförts att det finns en djuphåla utanför den svenska stranden och att
sekreterarnas tre ovannämnda djupmaxima har uppmätts i denna håla (se
bilaga 3). Djuphålan avgränsas uppströms av forsnacken, vilken bildar en
tröskel som torrläggs vid lågt vattenstånd. Sekreterarnas linje följer enligt
byborna således inte djupfåran. Vid normalt vattenstånd är vattnet stillastående
i djuphålan varför någon fisk inte går där. Byborna bedriver i dag ett
framgångsrikt nätfiske efter sik och harr i området mellan djuphålan och den
intill djupfåran/riksgränsen fredade zonen för laxen. Om gränskommissionernas
förslag till dragning av riksgränsen följs kommer Övre Vojakkala by

LU 1984/85:16

enligt byborna att förlora det enda vattenområde inom byns gränser där
nätfiske efter vandringsfisk kan bedrivas med framgång. Det vattenområde i
forsens övre del som enligt gränsförslaget kommer att tillföras byn är
värdelöst för byborna eftersom området i huvudsak utgörs av fredningszonen
och något nätfiske följaktligen inte kan bedrivas i området. Byborna har
också påpekat att det endast var finska bybor som fick tillfälle att närvara vid
gränskommissionernas inspektion och sammanträde och att man på svensk
sida fick kännedom om den föreslagna gränsändringen först sedan den finska
rilsdagen godkänt förslaget och de finska byborna därefter börjat fiska i det
område som föreslagits bli överfört till Finland.

Sekreteraren i den svenska gränskommissionen har upplyst att det med
hänsyn till bottenförhållandena inte är sannolikt att djupfåran i forsen under
tiden från 1956 flyttats från det då uppmätta läget till det läge som
sekreterarna fann år 1981. Sekreterarna utgick i stället från att tidigare
djupmätningar, som skett på ett primitivare sätt med lodstake, varit
felaktiga. Den svenske sekreteraren har vidare framhållit att inget i
sekreterarnas mätningar utesluter att bybornas påstående om en djuphåla är
riktigt.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda att det kan starkt ifrågasättas
om den linje som gränskommissionernas sekreterare dragit på arbetskartan
överensstämmer med djupfåran. Enligt utskottets mening talar i stället
mycket för att den nuvarande sträckningen av riksgränsen i huvudsak följer
djupfåran och att de vid tidigare gränsöversyner gjorda mätningarna således
varit riktiga. Utskottet håller vidare för troligt att det vid normalt vattenstånd
bör vara möjligt att med mer omfattande och detaljerade lödningar kunna
fastställa djupfårans verkliga läge. Något sakligt skäl för att avvika från
huvudprincipen om att riksgränsen skall följa djupfåran, om denna går att
fastställa, kan utskottet inte finna.

Som framgår av vad utskottet anfört i det föregående har den finska
riksdagen redan hunnit godkänna gränsöversynen. Utskottet har funnit det
tveksamt om Sverige under sådana förhållanden bör från sitt godkännande
undanta någon del av den av de båda länderna gemensamt verkställda
översynen. Utskottet vill emellertid erinra om att sådana undantag gjorts vid
tidigare gränsöversyner. Sålunda fann sig den finska regeringen vid 1926-1927 års gränsöversyn inte kunna godkänna det förslag som kommissionerna
lagt fram i fråga om gränsdragningen vid Närä bäck i Haparandaområdet.
Som utskottet inledningsvis redovisat fastställdes gränsen i detta avsnitt först
år 1936. Utskottet vill vidare peka på att det är först efter det finska
riksdagsbeslutet som omständigheter blivit kända som ger anledning till
tvivel om att gränskommissionerna haft ett rättvisande underlag för sitt
ställningstagande. Utskottet vill också hänvisa till det mycket goda förhållande
som sedan länge rått mellan invånarna på bägge sidor om gränsen i
Tornedalen. Gränsen har ofta kallats ”världens fredligaste gräns”. Enligt
utskottets mening är det synnerligen angeläget att denna goda grannsämja

LU 1984/85:16

bibehålls. Utskottet kan inte bortse från att förhållandet mellan lokalbefolkningen
på båda sidor av gränsen kan försämras om en för befolkningen
betydelsefull gränsändring genomförs trots att det kan ifrågasättas om
underlaget för beslutet är riktigt i sak. Såsom förhållandena nu utvecklats är
det enligt utskottets mening därför nödvändigt att förnyade mätningar görs
vid Vähänärä-forsen och att man på alla sätt försöker fastställa djupfårans
läge.

På anförda skäl anser sig utskottet - trots att den finska riksdagen redan
godkänt gränsöversynen - böra avstyrka bifall till regeringens hemställan att
riksdagen skall godkänna riksgränsen såvitt avser sträckningen vid Vähänärä-forsen.

Det gränsavsnitt som således bör undantas från riksdagens godkännande
begränsas i norr av skärningspunkten mellan gällande riksgräns och latituden
65°56’00” N och i söder av skärningspunkten mellan gällande riksgräns och
latituden 65°55’28” N. Skärningspunkterna har på kartan i bilaga 2 betecknats
nr 1 och 2. Latitudangivelserna har skett enligt finskt system. Om
svenskt system används blir motsvarande latitudangivelser 65°56’05,8” N
och 65° 55’33,8” N.

Utskottets ställningstagande innebär att den nuvarande gränssträckningen
gäller som gräns till dess nya mätningar verkställts och en ny överenskommelse
träffats om gränsens sträckning på det aktuella älvavsnittet. När och hur
förnyade mätningar skall ske får det ankomma på regeringen att överenskomma
med den finska regeringen om. Med hänsyn till den betydelse
gränsdragningen vid Vähänärä-forsen fått och med beaktande av att hela
gränsregleringen bör ha samma status synes det enligt utskottet lämpligt att
den svenska regeringen tillsätter en ny gränskommission.

Riksgränsen på skäret Märket

Skäret Märket i Ålands hav är en kal klippa, som har sin största längd,
drygt 300 meter, i ungefärlig öst-västlig riktning och sin största bredd, 120 å
130 meter, i nord-sydlig riktning. Skärets högsta punkt är vid normalt
vattenstånd ca 3,5 meter högre än havsytan. Vid Fredrikshamnsfreden år
1809 hade Märket en yta av något mindre än 2 hektar. Till följd av
landhöjningen har arealen ökat till ungefär 2,5 hektar vid normalt vattenstånd.

På Märket finns inte någon egentlig hamnplats och det är redan vid måttlig
vind svårt att lägga till med båt vid skäret. Alltefter vindriktningen måste
man välja endera av de två vikar som finns ungefär mitt på norra resp. södra
sidan. Av gammalt har därför båda ländernas medborgare och tjänstemän
vid olika myndigheter kunnat - oberoende av riksgränsen - gå i land var som
helst på skäret.

Finland uppförde år 1885 en fyr av tegel på Märket. Under åren 1886-1887
uppfördes vidare en vågbrytare nordost och nordväst om fyren och år 1889

LU 1984/85:16

byggdes en förrådsbyggnad intill fyren. Ytterligare en byggnad har senare
tillkommit. Sedan år 1979 är fyren inte bemannad utan driften är automatisk.
Vid fyren finns också en automatiserad meteorologisk station.

Skäret Märket nämns inte i 1809 års fredstraktat men av den topografiska
gränsbestämning som upprättades år 1811 framgår att riksgränsen går över
skärets mittpunkt (å travers le milieu de la mer d’Åland, öu elle coupe en
deux le rocher Märket). Samma mening upprepas i den topografiska
beskrivning som upprättades i samband med 1888 års översyn av riksgränsen.
Någon utmärkning av gränsen på Märket har aldrig skett. Inte heller har
gränsens sträckning på Märket berörts i 1926-1927 års och 1956-1957 års
gränsöversyner.

Mittpunkten på skäret har betydelse för konventionen den 20 oktober 1921
angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering (Ålandskonventionen).
Bestämmelserna i Ålandskonventionen är enligt artikel 2 i konventionen
tillämpliga på samtliga de öar, holmar och skär som är belägna inom
ett vattenområde avgränsat av bl. a. räta linjer mellan vissa angivna punkter.
En av dessa punkter är mittpunkten på Märket. Avsikten har varit att den
linje som avses i konventionen här skall sammanfalla med riksgränsen mellan
Finland och Sverige.

Det kan tilläggas att mittpunkten på skäret också är av vikt för 1972 års
kontinentalsockelöverenskommelse. Vidare har riksgränsens skärningspunkter
med skärets stränder betydelse för beräkningen av de båda
ländernas territorialvatten.

Den av Finland uppförda fyren med tillhörande byggnader är belägen
inom ett område 35-60 meter väster om skärets mittpunkt, dvs. på den
svenska delen av skäret. Orsaken till att fyranläggningen uppförts på svenskt
territorium framgår inte av propositionen eller gränshandlingarna.

Gränskommissionerna har i överensstämmelse med sina instruktioner
föreslagit en ny sträckning av riksgränsen på skäret. Till grund för förslaget
har legat önskemålet att fyranläggningen efter gränsöversynen skall vara
belägen på finländskt territorium. Förslaget har utformats så att ett område
om 3 913 m2 öster om den nuvarande riksgränsen överförs till Sverige medan
ett lika stort område kring fyrplatsen och alltså väster om den nuvarande
gränsen förs över till Finland. Enligt förslaget skall riksgränsen även i
fortsättningen gå genom skärets mittpunkt. Vidare skall riksgränsen, som på
skäret kommer att beskriva en sicksacklinje, återgå till nuvarande läge innan
den skär strandlinjen. Den närmare sträckningen av den föreslagna gränsen
framgår av bifogade karta, bilaga 4.

I propositionen föreslås att riksgränsen ges en ny sträckning på Märket i
överensstämmelse med gränskommissionernas förslag.

Utskottet har inhämtat yttrande från utrikesutskottet. Enligt utrikesutskottets
uppfattning är den nu föreslagna justeringen av riksgränsen på
Märket förenlig med bestämmelserna i artikel 2 i Ålandskonventionen.
Bestämmelserna i konventionen skall alltjämt gälla för hela den finska delen

LU 1984/85:16

av skäret, medan hela den svenska delen av skäret skall falla utanför
konventionens tillämpningsområde. Utrikesutskottet tillstyrker förslaget till
ändring av riksgränsen såvitt avser sträckningen på Märket.

Lagutskottet konstaterar att gränsförslaget tillgodoser önskemålet att den
finländska fyren med därtill hörande byggnader blir belägen på finländskt
territorium. Samtidigt uppfyller förslaget kravet att skäret delas lika mellan
de båda länderna. Med hänsyn till att den nya sträckningen av gränsen
sammanfaller med den nuvarande sträckningen, när gränsen skär strandlinjen
i norr och söder, påverkar förslaget inte den vidare sträckningen av
gränsen i havet norr och söder om Märket.

På grund av det anförda och med beaktande av att den föreslagna
gränsjusteringen inte kan anses oförenlig med bestämmelserna i Ålandskonventionen
tillstyrker lagutskottet förslaget till ändring av riksgränsen i vad
avser sträckningen på skäret Märket.

Enligt lagutskottets mening bör i enlighet med kommissionernas förslag
Sverige och Finland gemensamt bekräfta den på sedvana grundade rättigheten
för de båda ländernas medborgare och tjänstemän vid myndigheter att -oberoende av riksgränsen - gå i land på Märket.

Lagutskottet hänvisar avslutningsvis till att utrikesutskottet i sitt yttrande
noterar att Finlands utrikesministerium, såsom överenskommits, notifierat
Ålandskonventionens signatärmakter samt vissa andra länder om den
föreslagna gränsdragningen. Utrikesutskottet konstaterar vidare att inga
invändningar har rests mot notifikationen.

Övriga frågor

1 1956 års gränshandlingar anges utöver vad som ovan redovisats ytterligare
ett antal smärre undantag från djupfåreprincipen. Kommissionernas
förslag innebär att dessa undantag skall bestå. Utskottet tillstyrker förslaget
till gränsreglering i nu angivna delar. I övrigt har gränsöversynen gett vid
handen att djupfårans nuvarande läge och riksgränsens sträckning i gränsälvarna
- med undantag för ovan behandlade älvavsnitt - i stort sett stämmer
överens. Endast smärre gränsjusteringar har behövt vidtas.

Propositionen innehåller också förslag om vilka vitsord som bör tillmätas
gränsmarkeringar och olika gränshandlingar samt förslag om den framtida
skötseln av riksgränsen. Förslagen föranleder inga särskilda yttranden från
utskottets sida.

Av gränshandlingarna framgår att kommissionerna i vissa områden, där
gränsändringar föreslagits, låtit nedgjuta rör för avståndsskyltar men att
själva skyltarna inte ansetts böra sättas upp förrän länderna överenskommit
om gränsändringarna. På andra platser har kommissionerna låtit sätta upp
nya avståndsskyltar. Som utskottet konstaterat vid besöket i Vähänärä har så
varit fallet där. Sålunda har i punkten A satts upp en skylt som anger
avstånden till den av kommissionerna föreslagna riksgränsen. Utskottet

LU 1984/85:16

förutsätter att denna skylt nu kommer att tas ned.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att det är angeläget att man vid en
gränsöversyn tar till vara också den kännedom om förhållandena på platsen
som den lokala befolkningen har. Enligt utskottets mening bör det vid
framtida gränsöversyner åligga gränskommissionerna att - om de anser att en
gränsjustering av någon betydelse bör ske - ge lokala myndigheter och
lokalbefolkningen tillfälle att yttra sig innan förslag till gränsändring slutligen
fastställs. Ett sådant förfarande är särskilt viktigt om kommissionernas
förslag innebär en avvikelse från huvudprinciperna för gränsbestämningen.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:202 godkänner
att regeringen med finska regeringen träffar överenskommelse om
ändring av riksgränsen i överensstämmelse med de förslag som har
lämnats i samband med 1981 års översyn av riksgränsen mellan
Sverige och Finland med undantag för ett område vid Vähänäräforsen,
vars avgränsning närmare framgår av vad utskottet ovan
anfört,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om framtida gränsöversyner.

Stockholm den 29 januari 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Stig Olsson (s), Martin Olsson (c),
Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stig Gustafsson
(s), Per Israelsson (vpk), Inga-Britt Johansson (s), Kersti Johansson (c),
Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

LU 1984/85:16

Bilaga 1

Utrikesutskottets yttrande
1984/85:1 y

om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland på skäret
Märket i Ålands hav

Till lagutskottet

Lagutskottet beslutade den 4 oktober 1984 bereda utrikesutskottet tillfälle
att avge yttrande över proposition 1983/84:202 om ändring av riksgränsen
mellan Sverige och Finland såvitt avser ändringen av riksgränsen
på skäret Märket i Ålands hav.

Utrikesutskottet får anföra följande.

Riksgränsen går nu över skäret Märkets mittpunkt och delar detta mitt
itu.

Vid den översyn av riksgränsen mellan Sverige och Finland som företagits
av två gränskommissioner har dessa i överensstämmelse med sina
instruktioner föreslagit en ny sträckning av riksgränsen på skäret. Ett
område öster om den nuvarande riksgränsen överförs till Sverige medan
ett lika stort område väster om den nuvarande gränsen överförs till Finland.
Härigenom kommer en av Finland år 1885 uppförd fyr, som hittills
legat på den svenska delen av skäret, att ligga på den finländska sidan om
den nya gränsen.

Bestämmelserna i konventionen den 20 oktober 1921 angående Ålandsöarnas
icke-befästande och neutralisering (Ålandskonventionen) är enligt
artikel 2 i konventionen tillämpliga på samtliga de öar, holmar och skär
som är belägna inom ett vattenområde avgränsat av bl. a. räta linjer mellan
vissa punkter. En av dessa punkter är mittpunkten på skäret Märket.
Avsikten har varit att den linje som avses i konventionen här skall följa
riksgränsen mellan Finland och Sverige som löper mitt över detta skär.

Utrikesutskottet konstaterar att det nu föreliggande förslaget innebär en
justering av riksgränsen mellan Sverige och Finland, som medför en obetydlig
avvikelse från mittlinjen över skäret. Den nya linjen går dock fortfarande
genom skärets mittpunkt och återgår till nuvarande sträckning innan
den skär strandlinjen i norr och söder. Förslaget påverkar därmed inte den
vidare sträckningen av riksgränsen i havet norr och söder om skäret.

Enligt utskottets uppfattning är den nu föreslagna justeringen av riksgränsen
förenlig med bestämmelserna i artikel 2 i Ålandskonventionen.
Bestämmelserna i denna konvention skall alltjämt gälla för hela den finländska
delen av skäret, medan hela den svenska delen av skäret skall falla
utanför konventionens tillämpningsområde.

Utskottet noterar att Finlands utrikesministerium, såsom överenskommits,
notifierat Ålandskonventionens signatärmakter samt vissa andra

LU 1984/85:16

stater om den föreslagna gränsändringen. Utskottet konstaterar att inga
invändningar har rests mot notifikationen.

Utrikesutskottet kan med det anförda tillstyrka förslaget i proposition
1983/84:202 om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och
Finland om ändring av riksgränsen såvitt avser riksgränsen på skäret
Märket.

Stockholm den 23 oktober 1984

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s). Sture Korpås
(c). Carl Bildt (m). Sture Palm (s). Gunnel Jonäng (c). Sture Ericson (s).
Jan Bergqvist (s), Sten Sture Paterson (m), Ivar Virgin (m). Rune Ängström
(fp). Nils T. Svensson (s). Inger Koch (m). Gunnar Ström (s) och
Kenth Högström (s).

LU 1984/85:16

Bilaga 2

Gränsdragningen vid Vähänärä

Tome älv

Yli Vojakkala

Övre VVojakkala by

Revonsaari

Teppola
k saarni

TECKENFÖRKLARING

Djupfåra enligt 1956 års gränsöversyn =

År 1961 fastställd riksgräns

Djupfåra enligt 1981 års gränsöversyn =
Sekreterarnas förslag till kommissionen

Mittlinje enligt 1981 års gränsöversyn =
Kommissionernas och propositionens förslag

1 1 = latitud 65°56’00” N

LU 1984/85:16 16

Bilaga 3

Översikt över gränskommissionernas sekreterares lödningar vid Vähänärä

Torne älv

Yli Vojakkala

R I

Övre Wojakkala by

Revonsaari

TECKENFÖRKLARING

Djupfåra enligt 1956 års gränsöversyn = —

År 1961 fastställd riksgräns

Djupfåra enligt 1981 års gränsöversyn = —

Sekreterarnas förslag till kommissionen

Mittlinje enligt 1981 års gränsöversyn =
Kommissionernas och propositionens förslag

Lodlinjer = -p

Djupmaxima = *

Djuphåla enligt byborna =

LU 1984/85:16

Bilaga 4

Gränsdragningen på Märket

Teckenförklaring

Linjer från skärets mittpunkt

mot vissa kontinentalsockel punkter

Föreslagen riksgräns = ++++t-j Skärets

mittpunkt = \ '

Område överföres till ' ^

Sverige = A +

-f*

Område med fyrbyggnader +

överföres till Finland

lilli

■f