LU 1984/85:10

Lagutskottets betänkande
1984/85:10

om artificiella inseminationer (prop. 1984/85:2)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1984/85:2 om artificiella
inseminationer. Propositionen innehåller förslag till en ny bestämmelse i
föräldrabalken som reglerar faderskapet till barn som har kommit till
genom insemination. Bestämmelsen innebär att om ett barn har avlats
genom insemination med samtycke av moderns make eller av en man som
bodde tillsammans med modern under äktenskapsliknande förhållanden,
skall mannen som lämnat samtycket anses som barnets rättslige far. I
propositionen läggs vidare fram förslag om en ny lag som skall reglera
inseminationsverksamheten som sådan. Den föreslagna lagen om insemination
innehåller bl. a. bestämmelser om att barnet, när det uppnått tillräcklig
mognad, skall ha rätt att få veta vem spermagivaren är. Slutligen
föreslås i propositionen vissa ändringar i sekretesslagen. Propositionens
lagförslag har tagits in i bilaga I till betänkandet.

Med anledning av propositionen har väckts tolv motioner. Motionsyrkandena
redovisas på s. 2f. i betänkandet.

Utskottet har inhämtat yttrande från socialutskottet över propositionen
och motionerna såvitt de berör socialutskottets beredningsområde. Yttrandet
(SoU 1984/85:2 y) återfinns som bilaga 2 till betänkandet.

Företrädare för gruppen för adoptionsfrågor vid familjerättssektionen
inom Stockholms socialförvaltning har vid sammanträffande med representanter
för utskottet framfört synpunkter med anledning av förslagen.
Vidare har skrivelser inkommit i ärendet.

Utskottet tillstyrker med några smärre ändringsförslag (se bilaga 3 till
betänkandet) bifall till propositionen. Den nya lagstiftningen föreslås träda
i kraft den 1 mars 1985. Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats 23 reservationer. En ledamot (m) reserverar
sig till förmån för avslag på hela propositionen och anser att regeringen bör
lägga fram ett nytt förslag som innefattar förbud mot givarinseminationer.
Övriga ledamöter i utskottet biträder förslaget om att en bestämmelse skall
införas i föräldrabalken som reglerar faderskapsfrågan vid insemination.
Tre ledamöter (m) menar dock att bestämmelsen borde ha fått en delvis
annan utformning. Såvitt gäller förslagen till lagstiftning om inseminationsverksamheten
och ändringar i sekretesslagen anser samma tre
m-ledamöter att dessa förslag i sin helhet bör avslås av riksdagen. En
ledamot (c) godtar lagstiftning på området men vill att den skall begränsas i
1 Riksdagen 1984185. 8 sami. Nr 10

LU 1984/85:10

förhållande (ill regeringens förslag. Bl. a. bör bestämmelsen om barnets
rätt att få veta sitt ursprung utgå. Denna uppfattning får stöd av de tre
m-ledamöterna för det fall deras krav på avslag på förslaget till inseminationslag
inte vinner bifall. Även på andra punkter har reservationer avgetts.
Ledamoten från vpk reserverar sig i enlighet med yrkandena i en
partimotion i ämnet.

Propositionen

I proposition 1984/85:2 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag
till

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om insemination,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Lagförslagen har tagits in i bilaga I till betänkandet.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen hänvisas till vad
utskottet anför på s. 7 f.

Motionerna

Motion 1984/85:15 av Anita Bråkenhielm (m) och Gunnar Biörck i
Värmdö (m), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 3 § lagen om insemination skall ha följande
lydelse:

Insemination med och obstetrik.

Efter tillstånd från socialstyrelsen får även läkare med specialistkompetens
i gynekologi och obstetrik, verksam vid privat sjukhus eller i öppen
vård, vid offentlig eller privat mottagning, utföra sådan insemination.

Läkaren skall 70 år.

2. att riksdagen uttalar sig för att det inte alltid skall vara nödvändigt att
hela förundersökningen och uppföljningen av givarinseminationspatienter
sker vid den klinik där själva inseminationen görs.

Motion 1984185:16 av Lennart Pettersson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen
avslår 4 § i förslaget till lag om insemination.

Motion 1984/85:17 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att i 3 § första stycket förslag till lag om
insemination stryks ”vid allmänna sjukhus”,

2. att riksdagen beslutar att i 3 § andra stycket samma lagförslag stryks
”med hänsyn till makarnas eller de sammanboendes medicinska, psykologiska
och sociala förhållanden”,

3. att riksdagen beslutar att en förutsättning för att insemination skall få
utföras är att ansvarig läkare kan visa att de journaler som upprättas i

LU 1984/85:10

samband med behandlingen förvaras på ett betryggande sätt som garanterar
integriteten för spermagivare, föräldrar och barn samt att socialstyrelsen
skall göra denna prövning,

4. att riksdagen i övrigt beslutar bifalla proposition 1984/85:2.

Motion 1984/85:18 av Helge Hagberg m.fl. (s), vari yrkas att riksdagen
avslår förslaget om att avskaffa spermagivarens anonymitet vid artificiell
insemination.

Motion 1984/85:19 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anta förslaget om ändring av 1 kap. 6 §
föräldrabalken,

2. att riksdagen beslutar att anta förslaget om ändring av 7 kap. 1 §
första stycket sekretesslagen,

3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om nytt fjärde stycke i 7 kap.
1 § sekretesslagen,

4. att riksdagen beslutar att anta följande förslag till inseminationslag:

Förslag till

Lag om insemination

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med insemination förstås i denna lag införande av sperma i en kvinna
på konstlad väg.

2 § Insemination får utföras endast om kvinnan är gift eller bor tillsammans
med en man under äktenskapsliknande förhållanden. För inseminationen
krävs skriftligt samtycke av maken eller den man som kvinnan bor
tillsammans med.

3 § Fryst sperma får inte utan socialstyrelsens tillstånd föras in hit i
landet annat än av allmänna sjukhus.

4 § Den som vanemässigt eller för att bereda sig vinning utför insemination
i strid mot denna lag eller under angivna förhållanden tillhandahåller
sperma för sådan insemination döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Motion 1984185:20 av Ulla-Britt Åbark (s) och Hans Göran Franck (s),
vari yrkas att riksdagen avslår den del i förslaget som innefattas i 4 § Lag
om insemination.

LU 1984/85:10

Motion 1984185:21 av Björn Körlof m. fl. (m), vari yrkas

1. alt riksdagen med avslag på proposition 1984/85:2 hos regeringen
begär nytt förslag i enlighet med de riktlinjer som framförs i motionen,

2. att riksdagen därest yrkande 1 inte vinner bifall beslutar att införsel
av fryst sperma från utlandet skall förbjudas.

Motion 1984185:22 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas

1. att riksdagen med ändring i regeringens förslag beslutar anta följande
som motionärernas förslag betecknade

Förslag till

Lag om insemination

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs följande.

Med insemination förstås —

Motionärernas förslag
1 §

- på konstlad väg.

Insemination får utföras endast
om kvinnan är gift eller bor tillsammans
med en man under äktenskapsliknande
förhållanden. För
inseminationen krävs skriftligt samtycke
av maken eller den man som
kvinnan bor tillsammans med.

Om en kvinna är gift eller bor
tillsammans med en man under
äktenskapsliknande förhållanden,
krävs för inseminationen skriftligt
samtycke av maken eller den man
som kvinnan bor tillsammans med.

3 §

Insemination med sperma gynekologi och obstetrik.

Läkaren skall pröva om det med
hänsyn till makarnas eller de samboendes
medicinska, psykologiska
och sociala förhållanden är lämpligt
att inseminationen äger rum. Inseminationen
får utföras endast om
det kan antas att det blivande barnet
kommer att växa upp under
goda förhållanden. Vägras insemination,
får makarna eller de samboende
begära att socialstyrelsen
prövar frågan. Socialstyrelsens beslut
får inte överklagas.

Läkaren väljer lämplig spermagivare.
Uppgifter om denne skall antecknas
i en särskild journal som
skall bevaras i minst 70 år.

Socialnämnden skall pröva om
det med hänsyn till den sökandes
medicinska, psykologiska och sociala
förhållanden är lämpligt att inseminationen
äger rum. Inseminationen
får utföras endast om det
kan antas att det blivande barnet
kommer att växa upp under goda
förhållanden. Vägras insemination,
får den sökande begära att socialstyrelsen
prövar frågan. Socialstyrelsens
beslut får inte överklagas.

LU 1984/85:10

Regeringens förslag Motionärernas förslag

mination där inseminationen leder
till att ett barn föds. Givaren bör
underrättas om när ett harn fötts
som följd av insemination med
sperma från honom.

4 §

Ett barn som fram dessa uppgifter.

5 §

Om det i ut dessa uppgifter.

6 §

Fryst sperma får inte utan social- Fryst sperma får inte föras in hit i
styrelsens tillstånd föras in hit i lan- landet,
det annat än av allmänna sjukhus.

7 §

Den som vanemässigt högst sex månader.

Denna lag träder I januari 1985.

Bestämmelsen i 4 § sperma före ikraftträdandet.

2. att riksdagen uttalar att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas för
att följa verksamheten med insemination i dess olika aspekter,

3. att riksdagen uttalar att frågan om insemination på nytt bör bli föremål
för riksdagens prövning inom fem år och att därvid ett betänkande från
den under punkt två nämnda parlamentariska kommittén bör föreligga.

Motion 1984185:23 av Christer Eirefelt (fp) och Hans Petersson i Röstånga
(fp), vari yrkas att riksdagen beslutar att 4 § i förslaget till lag om
insemination utgår.

Motion 1984185:24 av Allan Åkerlind (m) och Tore Nilsson (m), vari
yrkas att riksdagen vid behandlingen av proposition 1984/85: 2 bifaller de
förändringar i förhållande till propositionsförslaget som föreslås i motionen.

1 motionen tas upp frågor rörande samtycke för insemination, straffbestämmelsen
vid olaga insemination och anteckning i kyrkobok beträffande
barn som kommit till genom insemination.

Motion 1984185:25 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Ivar Franzén (c),
vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att legalisera givarinsemination.

2. att riksdagen beslutar hemställa att regeringen återkommer med ett
nytt förslag enligt de riktlinjer som anges i motionen.

LU 1984/85:10

Motion 1984185:26 av Margit Gennser m. fl. (m), vari yrkas

I. att riksdagen beslutar att i 1 kap. föräldrabalken skall införas en ny
paragraf, 6 §, med nedanstående lydelse:

1 kap.

6 §

Har insemination utförts på modern med skriftligt samtycke av hennes
make eller annan man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande
förhållanden och är det med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen, skall vid
tillämpningen av 2—5 §§ den som har lämnat samtycket anses som barnets
fader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Lagen skall dock inte gälla i
fråga om inseminationer som har utförts före ikraftträdandet.

2. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om insemination,

3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100),

4. att riksdagen begär att regeringen ser över och låter utreda de frågor
av familje- och arvsrättslig natur som kan bli aktuella med hänsyn till att
barn tillkommer genom artificiell insemination.

Utskottet

Inledning

Sedan länge finns möjlighet att avhjälpa ofrivillig barnlöshet genom
artificiell insemination, dvs. genom att införa sperma i kvinnan på konstlad
väg. Insemination sker i flertalet fall med sperma från en anonym givare,
s. k. givarinsemination. Det förekommer också att sperma från kvinnans
make överförs till henne genom insemination, s. k. makeinsemination.
Termen makeinsemination används även för de fall där insemination sker
med sperma från en man som kvinnan bor tillsammans med under äktenskapsliknande
förhållanden.

Givarinsemination har förekommit i Sverige sedan i vart fall 1920-talet.
Inseminationsverksamheten var till en början av blygsam omfattning. En
undersökning av dåvarande medicinalstyrelsen avseende tiden juli 1945 -juni 1948 visar att det under den tidsperioden utfördes 95 inseminationer.
Dessa resulterade i 7 graviditeter. Under 1960- och 1970-talen ökade inseminationsverksamheten
successivt. Av en undersökning, som utfördes av
socialstyrelsen år 1980. framgår att åren 1975-1979 föddes sammanlagt
663 barn efter givarinsemination vid kvinnokliniker i landet. Under de två
sista åren av undersökningsperioden föddes sammanlagt 305 barn. Två
gynekologer bedrev enligt undersökningen verksamhet med givarinsemination
i privat regi. De redovisade 12 graviditeter var under perioden.

LU 1984/85:10

Man räknar nu med att det i Sverige årligen föds minst 230 barn efter
givarinsemination och ca 40 barn efter makeinsemination. Givarinsemination
utförs vid nio av landets 56 kvinnokliniker och av fem privatpraktiserande
gynekologer. Verksamheten med makeinsemination bedrivs vid 27
kvinnokliniker samt av minst 26 privatpraktiserande gynekologer.

Också utomlands förekommer verksamhet med givarinsemination. I
Europa föds varje år minst 2000 barn och i USA minst 10000 barn som
avlats genom givarinsemination. Trots att inseminationsverksamhet förekommer
i stora delar av världen är lagstiftning om den sällsynt. I Sverige —
liksom i hela Västeuropa - saknas f. n. lagstiftning på området. Vissa
delstater i USA och i Canada har emellertid under de senaste åren infört
lagbestämmelser för att säkra inseminationsbarnens rättsliga ställning.

Frågan om en lagreglering av verksamheten med insemination har tidigare
diskuterats och utretts i Sverige (se SOU 1946:49 och 1953:9). Som
framgår ovan ledde arbetet emellertid inte till någon lagstiftning.

Riksdagen behandlade frågor om lagstiftning rörande artificiell insemination
vid 1981/82 års riksmöte (LU 1981/82: 24) med anledning av motioner
i ämnet. I en motion (s) begärdes en översyn av faderskapsreglerna i
syfte att trygga barnets rätt till en far. och i en annan motion (m) yrkades
att frågan om barnets rätt att få kunskap om det verkliga, biologiska
faderskapet skulle prövas. Efter det att dessa motioner väckts men innan
utskottet behandlade motionerna tillsattes en särskild utredning, inseminationsutredningen,
med uppdrag att utreda frågan om artificiella inseminationer.
På hemställan av utskottet avslogs motionerna med hänvisning till
inseminationsutredningens arbete. Riksdagen ansåg vidare att det saknades
skäl att i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet förbjuda verksamheten
med artificiell insemination vilket hade begärts i ytterligare en
motion (m).

Inseminationsutredningen avgav i september 1983 betänkandet (SOU
1983:42) Barn genom insemination. Betänkandet, som har remissbehandlats.
ligger till grund för förslagen i den nu aktuella propositionen.

1 det följande kommer utskottet efter en redogörelse för propositionens
huvudsakliga innehåll att behandla förslagen i propositionen och de med
anledning av propositionen väckta motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lagstiftning om artificiell insemination.
Lagstiftningen består av dels en ny bestämmelse i I kap. föräldrabalken
om faderskapet till barn som har kommit till genom insemination, dels
en ny lag om inseminationsverksamheten som sådan, dels ock vissa ändringar
i sekretesslagen (1980: 100).

Den föreslagna nya bestämmelsen i 1 kap. föräldrabalken innebär att ett
barn som har kommit till genom insemination med samtycke av moderns
make eller av en man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande
förhållanden får samma rättsliga ställning i förhållande till

LU 1984/85:10

denne som om barnet hade kommit till på naturlig väg. Denne man skall
alltså anses som barnets rättslige far.

Enligt den nya lagen om insemination skall inseminationsbehandling i
fortsättningen utföras bara på kvinnor som är gifta eller bor tillsammans
med en man under äktenskapsliknande förhållanden. En förutsättning skall
vidare vara att mannen har skriftligen samtyckt till inseminationen.

Givarinsemination skall få utföras bara på allmänna sjukhus under överinseende
av en gynekolog. I detta fall skall också krävas att det med
hänsyn till makarnas eller till de samboendes medicinska, psykologiska
och sociala förhållanden är lämpligt att inseminationen äger rum. Bedömningen
av om så är fallet skall ytterst göras av den ansvarige läkaren.
Denne skall även välja lämplig spermagivare. Vid detta val får inte några
mer speciella önskemål om givarens egenskaper eller kvaliteter i övrigt
tillgodoses.

Ett barn som har kommit till genom insemination bör enligt propositionen
normalt upplysas om detta genom föräldrarna när det är lämpligt.
Sedan barnet har uppnått tillräcklig mognad skall det också ha rätt att få
veta vem spermagivaren är. Barnet kan vända sig till socialnämnden på
orten eller till det sjukhus som har utfört inseminationen för att få del av
uppgifter om givaren. 1 övrigt skall alla uppgifter om denne i princip vara
sekretessbelagda.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.

Behovet av lagstiftning

Några särskilda regler om faderskap till barn som kommit tili genom
insemination finns som inledningsvis nämnts inte i vårt land. När barn föds
i ett bestående äktenskap skall mannen i äktenskapet anses som barnets far
enligt den s. k. faderskapspresumtionen i föräldrabalken. Av ett uppmärksammat
rättsfall — det s.k. Haparandafallet (NJA 1983 s. 320) — framgår
att presumtionen kan hävas när det gäller ett barn som kommit till genom
givarinsemination. Mannen kan nämligen utan begränsning i tiden föra
talan om att han inte är far till barnet. Enligt 1 kap. 2 § första stycket 2
föräldrabalken skall rätten förklara att mannen inte är far till barnet om det
på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas
för visst att mannen inte är barnets far. Är modern ogift eller har en
faderskapspresumtion hävts, går det inte att rättsligt binda någon vid
faderskapet till ett barn som avlats genom givarinsemination.

Också bestämmelser om inseminationsverksamheten som sådan saknas.
Verksamheten ses i dag som en medicinsk behandling och är underkastad
de regler som allmänt gäller för sådan behandling.

I motionerna 1984185:21 (m) och 25 (c) begärs avslag på propositionen
och nytt förslag. Motionärerna anser att verksamheten med makeinsemination
inte ger upphov till några särskilda problem. Däremot kan motionärerna
inte godta propositionens förslag såvitt avser givarinsemination utan
menar att denna verksamhet bör förbjudas. 1 motion 21 framhålls bl. a. att

LU 1984/85:10

ett barn som avlats genom givarinsemination kan riskera att bli faderslöst
oavsett om frågan om givarinsemination lagregleras eller ej. Vidare sägs att
det saknas forskning om situationen för de barn som kommit till genom
givarinsemination och för de familjer som de växer upp i, varför stor
försiktighet måste iakttas vid lagstiftning på området. Motionärerna ställer
sig också mycket tveksamma till om det alls är möjligt för föräldrar och
givare att föreställa sig vilka svårbemästrade problem som i sinom tid kan
aktualiseras på grund av att ett barn har kommit till genom givarinsemination.
Risken är vidare påtaglig för att barnet kan fara illa av att få kännedom
om att det tillkommit genom givarinsemination. Att barnet sedan kan
fa reda på vem som är den biologiske fadern utgör enligt motionärerna inte
någon garanti för att barnet skall slippa bestående skadeverkningar av
psykisk och psyko-social karaktär. Motionärerna anför sammanfattningsvis
att givarinsemination kan ge upphov till så allvarliga etiska, psykologiska
och sociala problem för berörda personer att verksamheten bör
förbjudas. Liknande synpunkter framförs i motion 25.

I motion 21 föreslås att givarinsemination skall förbjudas i lag och att
förbudet skall vara förenat med en straffbestämmelse. Motionärerna yrkar
(yrkande 1) att riksdagen med avslag på propositionen hos regeringen
begär ett nytt förslag i enlighet med dessa riktlinjer. I motion 25 yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag att legalisera givarinsemination och
hos regeringen anhåller om ett nytt förslag.

Utskottet vill till en böljan erinra om att artificiell insemination är en
sedan länge väl etablerad medicinsk metod för att avhjälpa barnlöshet hos
makar eller samboende par som inte kan få barn på naturlig väg. Både i
Sverige och utomlands har inseminationsverksamheten tilldragit sig ett
successivt ökande intresse, och verksamheten har numera fått en inte
obetydlig omfattning. Därvid har givarinsemination visat sig vara den
metod som i övervägande utsträckning kommit till användning för att lösa
makarnas eller de samboendes problem. Uppenbart utgör givarinsemination
ett reellt alternativ och fyller en funktion för många som är ofrivilligt
barnlösa. Utskottet delar därför departementschefens uppfattning att det
inte ter sig rimligt att nu förbjuda verksamheten. Härtill kommer att ett
förbud sannolikt inte skulle leda till att verksamheten upphörde i Sverige
utan i vart fall i viss utsträckning fortsatte i okontrollerade former. Det kan
också befaras att många skulle utnyttja möjligheterna till insemination
utomlands. Inte minst med tanke på barnets bästa framstår det därför som
angeläget att verksamheten med givarinsemination kan fortsätta under från
samhällets synpunkt sett godtagbara former.

Utskottet vill vidare framhålla att det inte är acceptabelt att barn som
kommit till genom insemination har en osäker ställning i familjerättsligt
hänseende. Enligt utskottets mening är det därför av största vikt att man
snarast får till stånd en ändring i föräldrabalkens faderskapsregler som
bättre än f. n. tillgodoser barnets intressen.

LU 1984/85:10

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkande 1 i motion 21 och
till motion 25.

Ändring i föräldrabalken

Som tidigare nämnts finns det f. n. inte några bestämmelser som direkt
tar sikte på att reglera frågan om faderskapet till barn som avlats genom
insemination. De allmänna reglerna i föräldrabalken (FB) blir därför
tillämpliga. Av dessa följer att om kvinnan var gift vid barnets födelse,
skall mannen i äktenskapet anses som barnets far (1 kap. 1 § FB). Samma
presumtionsregel gäller om kvinnan är änka och barnet föds så kort tid
efter mannens död att det kan vara avlat dessförinnan. Som utskottet
berört i föregående avsnitt kan presumtionen på talan av mannen eller
barnet hävas av domstol, bl. a. om det på grund av barnets arvsanlag eller
annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen inte är barnets
far.

Dessa bestämmelser medför knappast några problem när det gäller makeinsemination
på gift kvinna. Mannen i äktenskapet befinner sig då rättsligt
sett i samma situation i förhållande till barnet som om barnet avlats av
honom på naturlig väg. Vid givarinsemination däremot anses mannen
visserligen enligt huvudregeln som rättslig far till barnet men han kan —
oavsett om han har samtyckt till inseminationen eller ej - utan begränsning
i tiden hos domstol begära och få förklaring att han inte är far till
barnet.

Var kvinnan inte gift eller har domstol hävt faderskapspresumtionen
skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom (1 kap. 3 § FB).
Ett erkännande av faderskap skall vara skriftligt och bevittnat av två
personer (1 kap. 4 § FB). Erkännandet skall dessutom för att bli giltigt
godkännas av socialnämnden. Nämnden får lämna sitt godkännande endast
om det kan antas att mannen är far till barnet. När faderskap skall
fastställas genom dom gäller enligt 1 kap. 5 § FB att domstolen skall
förklara en man vara far om det är utrett att han har haft samlag med
barnets mor under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till
samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.

Vid makeinsemination på ogift kvinna med sperma från hennes samboende
man är rättsläget mer komplicerat än vid makeinsemination på gift
* kvinna. Visserligen torde några rättsliga problem inte uppkomma om mannen
erkänner faderskapet. Men skulle mannen däremot vägra erkänna
faderskapet uppkommer frågan om domstol kan förklara mannen vara far
enligt 1 kap. 5 § FB. En av förutsättningarna för fastställelse av faderskapet
är ju, som ovan redovisats, att det är sannolikt att barnet avlats av
honom. Frågan har inte prövats i rättspraxis, varför rättsläget får anses
oklart.

När det gäller ett barn som tillkommit genom givarinsemination på ogift
kvinna torde ett faderskapserkännande av kvinnans samboende inte bli

LU 1984/85:10

rättsligen giltigt. Socialnämnden får nämligen lämna sitt godkännande endast
om det kan antas att mannen i fråga är far till barnet. Vid givarinsemination
saknas också förutsättningar för att genom dom få faderskapet
fastställt.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet sålunda att det rättsliga skyddet
för barn som kommit till genom insemination är tillfredsställande vid
makeinsemination på gift kvinna. Har barnet kommit till genom givarinsemination
på gift kvinna är rättsskyddet däremot i vissa fall bristfälligt.
Detsamma gäller i fråga om barn som kommit till genom makeinsemination
på ogift kvinna. När det slutligen gäller givarinsemination på ogift kvinna
torde det det över huvud taget inte finnas möjligheter att få ett faderskap
fastställt. Som utskottet redan framhållit i det föregående avsnittet kan inte
längre accepteras att inseminationsbarn har en osäker ställning i familjerättsligt
hänseende.

Förslaget i propositionen om införandet av en ny bestämmelse (6 §) i 1
kap. FB syftar till att ge inseminationsbarnen en så säker familjerättslig
ställning som möjligt. I den föreslagna bestämmelsen stadgas att om insemination
har utförts på modern med samtycke av hennes make eller annan
man som bodde tillsammans med henne under äktenskapsliknande förhållanden,
skall vid tillämpning av 1 kap. 2—5 §§ FB den som har lämnat
samtycket anses som barnets far. En förutsättning härför skall dock vara
att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har
avlats genom inseminationen.

Den föreslagna bestämmelsen innebär att, om modern var gift vid barnets
födelse, mannen i princip inte längre skall ha möjlighet att få faderskapspresumtionen
hävd annat än om inseminationen skett utan samtycke
från hans sida eller om han kan göra sannolikt att barnet i själva verket inte
har avlats genom inseminationen utan vid samlag med någon annan man.
Var modern inte gift när barnet föddes följer av förslaget att socialnämnden
får godkänna ett erkännande av faderskap som lämnas av en man som
kvinnan bodde tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden
och som samtyckt till inseminationen. Om den samboende mannen vägrar
att lämna faderskapserkännande och faderskapet följaktligen måste fastställas
genom dom kan domstolen enligt den föreslagna bestämmelsen och
I kap. 5 § FB förklara den samboende mannen som far oavsett om barnet
tillkommit genom makeinsemination eller genom givarinsemination. En
förutsättning är dock att det med hänsyn till samtliga omständigheter är
sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen.

Enligt propositionen skall det inte vara möjligt att efter givarinsemination
föra talan om faderskap mot givaren.

Utskottet hälsar för sin del med tillfredsställelse att frågorna om faderskap
vid såväl makeinsemination som givarinsemination nu blir reglerade.
Enligt utskottets mening synes den föreslagna faderskapsbestämmelsen
allmänt sett väl tillgodose strävandena att så långt som möjligt trygga

LU 1984/85:10

barnets rättsliga ställning. Utformningen av bestämmelsen har dock väckt
vissa frågor som utskottet kommer att behandla i det följande.

För att bestämmelsen skall bli tillämplig krävs som nämnts samtycke av
kvinnans make eller annan man som bodde tillsammans med henne under
äktenskapsliknande förhållanden. Regeln har en motsvarighet i 2 § förslaget
till lag om insemination där det föreskrivs att insemination får utföras
endast om kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande
förhållanden. Den sist nämnda bestämmelsen medger att
insemination i princip får utföras på en gift kvinna, oavsett om hon bor
tillsammans med sin make eller ej. Av ordalydelsen i propositionens förslag
till ändring i FB kan man emellertid enligt utskottets mening få
intrycket att det för tillämpning av faderskapsregeln skall krävas att den
gifta kvinnan också bodde tillsammans med sin make. För att klargöra att
så inte skall vara fallet utan att faderskapsregeln skall tillämpas oavsett om
kvinnan bor tillsammans med sin make eller ej, föreslår utskottet att ordet
”av” skjuts in mellan orden ”eller” och ”annan man”.

I den föreslagna bestämmelsen uppställs inte något krav på samtyckets
form. För att fastställa faderskapet till ett barn som har kommit till genom
insemination räcker det således att maken eller den samboende mannen
muntligen har samtyckt till inseminationen. I 2 § förslaget till lag om
insemination krävs däremot, för att insemination skall få utföras, ett skriftligt
samtycke från mannen i fråga.

Den bristande överensstämmelsen mellan de båda reglerna kritiseras i
motion 1984185:26 (m). Motionärerna anser (yrkande I delvis) att också
bestämmelsen i FB bör innehålla ett krav på skriftligt samtycke.

Utskottet vill framhålla att bestämmelsen i FB har en vidare räckvidd än
reglerna i inseminationslagen. För att ett faderskap skall kunna fastställas
krävs nämligen inte att inseminationen utförts enligt den nya inseminationslagen.
Bestämmelsen i FB kan sålunda bli tillämplig exempelvis om
barnet har avlats genom insemination som har ägt rum utomlands. Enligt
utskottets mening tillgodoser en sådan vid utformning av faderskapsregeln
bäst barnets behov av att tillförsäkras en far. Att ett inseminationsbarn
skulle kunna berövas möjligheten att få faderskapet fastställt enbart på den
formella grunden att mannens samtycke inte är skriftligt skulle enligt
utskottets mening upplevas som i hög grad stötande. Utskottet delar därför
departementschefens uppfattning att i FB inte bör uppställas krav på att
samtycke skall lämnas skriftligen. Utskottet avstyrker således bifall till
motion 26 i denna del.

Som påpekas i propositionen får, om tvist uppkommer i frågan om
samtycke verkligen lämnats, spörsmålet i sista hand prövas av domstol.
Avgörande vid denna prövning bör då vara om mannen har gett uttryck för
en vilja att ta på sig det rättsliga ansvaret som far till det blivande barnet
och detta har framförts till modern eller den ansvarige läkaren.

En fråga av mer specifik karaktär som kommit upp under utskottsbe -

LU 1984/85:10

handlingen rör tillämpningen av bestämmelserna i FB för det fall att ett
barn fötts efter insemination på en gift kvinna som bodde tillsammans med
en annan man än sin make och samtycke lämnats av den samboende
mannen. Utskottet kan inte finna att ett sådant fall skall behöva uppkomma
annat än rent undantagsvis. Enligt den föreslagna lagen om insemination
skall nämligen göras en prövning av om det är lämpligt att insemination
äger rum. Det framstår enligt utskottets mening som uteslutet att
insemination kommer att tillåtas i den nu aktuella situationen. Förhållandena
kan emellertid vara sådana att barnet avlats efter insemination som
skett i strid mot inseminationslagen. Utskottet vill i det sammanhanget
erinra om att bestämmelsen i 1 kap. 1 § FB innebär att mannen i äktenskapet
skall anses som barnets far. I den nu föreslagna bestämmelsen i 1 kap.
6 § FB föreskrivs som tidigare nämnts att mannen som lämnat samtycke
skall anses som barnets far vid tillämpning av 1 kap. 2—5 §§ FB. Bestämmelsen
i 1 kap. 6 § FB blir således inte direkt tillämplig i det nu aktuella
fallet utan mannen i äktenskapet skall enligt 1 kap. 1 § FB anses som
barnets far. Först om presumtionen hävs kan 1 kap. 6 § tillämpas. Det kan
synas otillfredsställande att den man som lämnat samtycke till inseminationen
och som är beredd att ta på sig faderskapet inte också omedelbart
kan bli barnets far. Situationen kan dock jämföras med den då en gift
kvinna på naturlig väg får barn med en annan man än sin make. Liksom i
sådana fall kan faderskapsfrågan i inseminationsfallet lösas genom att
maken skriftligen godkänner den andre mannens erkännande av faderskapet.
Något behov av att ändra lydelsen på den föreslagna bestämmelsen i
FB för dessa speciella fall anser utskottet inte föreligga.

Såsom utskottet kommer att närmare behandla i ett följande avsnitt (s.
16) får enligt inseminationslagen insemination inte utföras på ogift,
ensamstående kvinna. Skulle en sådan kvinna få insemination i strid mot
lagen och skulle en man ha lämnat samtycke till inseminationen kan han,
oavsett sin relation till kvinnan, likväl inte bli rättslig far till det barn som
avlats genom inseminationen. Kravet i 1 kap. 6 § FB om sammanlevnad
under äktenskapsliknande förhållanden lägger nämligen hinder i vägen
härför. Inseminationsbarn till ogift ensamstående moder kan således, med
undantag för den ovanliga situationen att spermagivaren frivilligt åtar sig
faderskapet, inte få faderskapet fastställt. Detta förhållande kan i förstone
synas mindre tillfredsställande. En annan ordning skulle emellertid enligt
utskottets uppfattning öppna vägen för flera svårlösta situationer och
innebära att lagstiftaren i alltför hög grad fjärmade sig från de etiska
värderingar som i övrigt präglar förslagen om lagreglering vid insemination.
Utskottet vill vidare peka på att utformningen av förslaget till faderskapsregler
vid insemination kan medföra att även i andra fall faderskap
undantagsvis inte kan fastställas. Det kan t. ex. bli fallet då givarinsemination
har utförts utan att ett giltigt samtycke har förelegat och utan att
givaren själv vill ta på sig faderskapet genom ett erkännande. I detta

LU 1984/85:10

sammanhang får utskottet också erinra om att även barn som kommit till
på naturlig väg enligt gällande bestämmelser kan bli utan rättslig far. Enligt
utskottets mening är det rimligt att man, när man nu står i begrepp att
reglera faderskap vid insemination, ställer upp vissa krav för att ett faderskap
skall anses föreligga. Ett sådant krav bör, anser utskottet, vara att
mannen och kvinnan bodde tillsammans under äktenskapsliknande
former.

I övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i FB föreslås att
lagen inte skall gälla i fråga om inseminationer som har utförts före ikraftträdandet.
I syfte att ge ett bättre rättsskydd åt de inseminationsbarn som
har avlats före lagens ikraftträdande föreslås emellertid en särskild regel
om begränsningar av mannens talerätt. Regeln innebär att om insemination
har utförts före lagens ikraftträdande på en kvinna med samtycke av
hennes make eller samboende och om det med hänsyn till samtliga omständigheter
är sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen, får
mannen efter en övergångstid av ett år från ikraftträdandet inte längre
väcka talan om förklaring att han inte är far till barnet.

Enligt motionärerna i motion 26 (m) bör ändringen i FB inte ges någon
retroaktiv verkan utan endast gälla för inseminationer som skett efter
ikraftträdandet. I motionen yrkas därför (yrkande 1 delvis) avslag på
bestämmelsen om talerätten.

Utskottet erinrar om att övergångsbestämmelserna har utformats efter
förslag av lagrådet. Som utskottet ovan anfört har den av motionärerna
aktualiserade bestämmelsen tillkommit i syfte att ge ett bättre skydd åt de
inseminationsbarn som avlats före lagens ikraftträdande. Bestämmelsen
ger också enligt utskottets mening mannen skäligt rådrum för att ta ställning
till om han skall väcka talan om att han inte är far till barnet. Med
hänsyn till det anförda kan, anser utskottet, några vägande invändningar
mot bestämmelsen inte göras. Motion 26 avstyrks således även i denna del.

Utskottet föreslår att en justering av övergångsbestämmelserna görs i
enlighet med vad som har förordats ovan (s. 12) beträffande bestämmelsen
i 1 kap. 6 § FB.

Lag om insemination

I den i propositionen föreslagna lagen om insemination regleras förutsättningarna
och formerna för inseminationsverksamheten som sådan. I
1 § ges en definition av vad som skall förstås med insemination, dvs. att
det är fråga om införande av sperma i en kvinna på konstlad väg. I 2—3 §§
finns bestämmelser om de närmare förutsättningarna för att insemination
skall få utföras. Enligt 4 § skall barnet ha en principiell rätt att få veta sitt
ursprung. I 5 § regleras frågor med anknytning till sekretesslagen. 6 §
innehåller regler om fryst sperma och i 7 § återfinns vissa straffbestämmelser.

Frågan om en lagreglering av inseminationsverksamheten redan nu bör

LU 1984/85:10

komma till stånd tas upp i motion 26 (m). Motionärerna yrkar (yrkande 2)
att riksdagen skall besluta avslå förslaget till lag om insemination. I motionen
anförs att grundläggande värderingsskillnader i frågor om behandling
av barnlöshet och lagreglering av olika medicinska behandlingsmetoder
borde ha fått en vidare belysning i lagstiftningsärendet, allra helst som en
ny lag om insemination kan komma att påverka framtida lagar på det
medicinska fältet. Enligt motionärernas mening bör alla, som så önskar, ha
rätt att söka hjälp för infertilitet. Samtidigt måste ett stort ansvar läggas på
den enskilde läkaren, ett ansvar som inte enbart är av medicinsk natur.
Förslaget till lag om insemination berör, menar motionärerna, principiellt
utomordentligt väsentliga frågor, nämligen om samhället (staten) skall ha
rätt att kontrollera förhållanden som rör människors allra mest privata
sfär. I förlängningen kan den allra yttersta konsekvensen komma att bli att
barnalstrande steg för steg ställs under statlig kontroll, anför motionärerna.

Utskottet vill för sin del framhålla att man vid bedömningen av frågan
om lagreglering av inseminationsverksamheten i högre grad än f. n. bör
förlägga tyngdpunkten vid det blivande barnets bästa. Verksamheten har
hittills huvudsakligen setts som en metod att avhjälpa barnlöshet hos
makar eller samboende medan knappast någon uppmärksamhet har ägnats
åt de barn som kommit till genom insemination. Särskilt verksamheten
med givarinsemination har numera nått en sådan omfattning och rymmer i
sig så många delvis mycket svåra frågor av etisk och psyko-social natur att
statsmakterna av omsorg om de blivande barnen inte längre bör godta en
oreglerad verksamhet.

Frågan måste enligt utskottets mening också ses i ett större sammanhang.
Som socialutskottet framhåller i sitt yttrande är insemination bara en
av flera tänkbara metoder att behandla barnlöshet. I yttrandet pekas på
den snabba utvecklingen av olika medicinska tekniker på området, något
som enligt socialutskottet har rest nya etiska problem och inger viss oro
inför framtiden. Socialutskottet anser att det är hög tid att en lagstiftning
kommer till stånd beträffande insemination och finner det angeläget att
lagstiftaren i framtiden har en bättre beredskap för att i tid hindra icke
önskvärda utvecklingstendenser. Lagutskottet, som delar socialutskottets
synsätt, anser att det inte finns skäl att avvakta med en lagstiftning beträffande
insemination i väntan på att denna och andra metoder för att avhjälpa
barnlöshet skall bli belysta ytterligare. 1 stället får en lagreglering av
inseminationsverksamheten ses som ett första steg på vägen mot en aktiv
lagstiftning på området.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkande 2 i
motion 26.

I motion 1984185:19 (c) tas upp frågan om lagstiftningens omfattning.
Motionärerna anser att de bestämmelser i lagen som reglerar verksamheten
med givarinsemination — 3,4 och 5 §§ — bör utgå. I motionen pekas

LU 1984/85:10

särskilt på de konsekvenser som förslaget att slopa anonymitetsskyddet
för givaren kan få. Utskottet återkommer nedan under de aktuella paragraferna
närmare till innehållet i motionen.

Som tidigare har berörts föreslås i 2 § att insemination skall få utföras
endast om kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande
förhållanden. Dessutom krävs att mannen har lämnat skriftligt
samtycke till inseminationen.

I motion 1984185:22 (vpk) begärs (yrkande 1 delvis) att bestämmelsen
skall ha sådan lydelse att även kvinnor som inte är gifta eller samboende
skall få möjlighet till insemination. Motionärerna anser att man inte bör
göra skillnad mellan olika grupper kvinnor med hänsyn till den samlevnadsform
de valt, utan att lagstiftningen bör vara neutral i förhållande till
hushålls- och samlevnadsförhållanden.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det inte kan anses
som en allmän mänsklig rättighet att under alla förhållanden få tillgång till
insemination. Verksamheten bör, som departementschefen framhåller, begränsas
till de fall som har medfört att metoden har böljat användas,
nämligen för att avhjälpa ofrivillig barnlöshet hos makar eller samboende.
Som utskottet tidigare uttalat måste en strävan också vara att så långt som
möjligt se till det blivande barnets bästa. Det måste, såsom framhållits av
inseminationsutredningen, beaktas att bland barnpsykiatrer och barnpsykologer
betonas särskilt vikten för barnets utveckling att det har både en
mor och en far. I sammanhanget vill utskottet också erinra om att, som
tidigare redovisats, något rättsligt faderskap inte kan fastställas för barn
som kommit till genom insemination på en ogift, ensamboende kvinna. Det
kan naturligtvis hävdas att det redan i dag förekommer att faderskapet till
ett barn inte kan fastställas, och att man därför borde kunna undantagsvis
acceptera att också ett barn som avlats genom insemination kommer att
sakna en far. Enligt utskottets mening skulle den av motionärerna förordade
ordningen innebära att samhället direkt medverkar till att barnet redan
från böljan berövas möjligheten att få ett rättsligt faderskap fastställt.
Utskottet anser sig därför inte kunna biträda motionsförslaget.

Utskottet avstyrker med det anförda motion 22 i denna del.

Motionärerna i motion 1984185:24 (m) anser att det bör krävas att det
skriftliga samtycket skall vara bevittnat av två personer för att några
problem inte skall uppstå angående dess rättsliga verkan. I motionen
begärs att 2 § ändras i enlighet härmed.

Utskottet vill peka på att uppgifter rörande insemination enligt en uttrycklig
bestämmelse i sekretesslagen skall vara sekretesskyddade. Ett
krav på bevittning skulle enligt utskottets mening på ett betänkligt sätt
urholka detta skydd, samtidigt som det knappast skulle fylla någon reell
funktion. Utskottet vill i sammanhanget tillägga att något formkrav inte har
ställts upp för återkallelse av samtycket, och för fastställande av faderskap
vid insemination är det tillräckligt med muntligt samtycke.

LU 1984/85:10

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 24 i
denna del.

I 3 § regleras förutsättningarna för verksamheten med givarinsemination.

I första stycket föreskrivs att givarinsemination får utföras endast vid
allmänna sjukhus under överinseende av läkare med specialistkompetens i
gynekologi och obstetrik.

Andra stycket innehåller bestämmelser om att läkaren skall pröva om
det med hänsyn till makarnas eller de samboendes medicinska, psykologiska
och sociala förhållanden är lämpligt att inseminationen äger rum.
Inseminationen får därvid utföras endast om det kan antas att det blivande
barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. I andra stycket
stadgas vidare att om insemination vägras, kan makarna eller de samboende
begära att socialstyrelsen prövar frågan. Socialstyrelsens beslut får
inte överklagas.

I tredje stycket slutligen sägs att det är läkaren som väljer spermagivare
och att uppgifter om givaren skall antecknas i en särskild journal som skall
bevaras i minst 70 år.

Som ovan anförts (s. 15 f.) yrkar motionärerna i motion 19 (c) att 3 § helt
bör utgå ur förslaget till inseminationslag (yrkande 4 delvis). I motionen
framhålls bl. a. att verksamheten med givarinsemination fortfarande har
ganska liten omfattning i vårt land och att något krav på särskild lagstiftning
inte rests från direkt berörda parter.

Utskottet vill för sin del framhålla att verksamheten med givarinsemination
inte bara bör ses ur snävt medicinsk synvinkel. Med tanke på de
blivande barnens bästa måste också de etiska och psyko-sociala aspekterna
av verksamheten vägas in. Det är därför enligt utskottets mening
rimligt att man i inseminationslagen klart anger vilka förutsättningar som
bör gälla för verksamheten. Utskottet avstyrker således bifall till motion 19

1 denna del.

1 motion 1984/85:17 (fp) yrkas (yrkande 1) att det i 3 § första stycket
intagna kravet på att givarinsemination skall få utföras endast "vid allmänna
sjukhus” skall utgå. Motionärerna framhåller bl. a. att en privatpraktiserande
gynekolog ofta har sådan kontakt med sina patienter att det
är lättare för honom eller henne att ta ställning till frågan om insemination
än en läkare i allmän sjukvård. I motionen anförs vidare att om de villkor
uppfylls för journalförvaring som motionärerna förespråkar (se yrkande 3),
bör det också vara ett skäl för att låta privatpraktiserande läkare utföra
givarinsemination.

Också motionärerna i motion 1984185:15 (m) anser att privatpraktiserande
läkare skall få möjlighet att bedriva verksamhet med givarinsemination.
I motionen föreslås (yrkande 1) att bestämmelsen i 3 § kompletteras
med en regel som innebär att även läkare med specialistkompetens i

2 Riksdagen 1984185. 8 sami. Nr 10

LU 1984/85:10

gynekologi och obstetrik som är verksam vid privat sjukhus eller i öppen
vård, vid offentlig eller privat mottagning, skall få utföra givarinsemination.
En förutsättning skall dock vara att socialstyrelsen har gett tillstånd
till verksamheten.

Socialutskottet erinrar i sitt yttrande om att verksamheten med givarinsemination
omfattar såväl medicinska som etiska, psykologiska och sociala
frågor. Verksamheten bör därför enligt socialutskottet få utövas endast
vid sådana inrättningar som har tillgång till - förutom erfarna gynekologer
- psykologer, kuratorer eller motsvarande personal som vid behov kan
biträda läkaren. Sjukhusen måste vidare kunna erbjuda god rådgivning och
service i övrigt. Socialutskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning
att givarinsemination bör få utföras endast vid allmänna sjukhus.
Därvid förutsätter socialutskottet att verksamheten i praktiken kommer att
begränsas till vissa större och resursstarka sjukhus. Först om verksamheten
koncentreras blir det enligt socialutskottet möjligt att få en sådan
överblick över verksamheten som erfordras för den forskning och uppföljning
som utskottet anser önskvärd.

Lagutskottet ansluter sig för sin del till ställningstagandet att verksamheten
med givarinsemination bör begränsas till de allmänna sjukhusen. Lagutskottet
avstyrker således bifall till yrkandena 1 i motionerna 15 och 17.

Enligt motionärerna i motion 17 (j'p) bör vidare det i 3 § andra stycket
föreslagna kravet på att läkaren skall företa en lämplighetsprövning ”med
hänsyn till makarnas eller de samboendes medicinska, psykologiska och
sociala förhållanden” utgå ur lagförslaget (yrkande 2). Motionärerna accepterar
att läkaren genom samtal eller på annat sätt skapar sig en bild av
det barnlösa parets förmåga att fungera som goda föräldrar, men inte att
dessa samtal skall drivas så långt att det blir fråga om en psyko-social
utredning. Paret måste enligt motionärerna självt i normalfallet ta huvudansvaret
för bedömningen av sin förmåga att klara av ett kommande
föräldraskap.

Enligt utskottets mening framstår det som självklart att den ansvarige
läkaren gör en medicinsk bedömning av om det är lämpligt och erforderligt
att givarinsemination äger rum. Så sker för övrigt redan i dag. Vidare är det
enligt inseminationsutredningen vanligtvis så att inseminationsbehandlingen
föregås av ett eller flera ingående samtal mellan den ansvarige läkaren
och det ifrågavarande paret. Samtalen har då närmast karaktären av rådgivning
till paren. Läkaren redogör bl. a. för de medicinska aspekterna, det
tekniska förfarandet och söker utröna parets sociala förhållanden och
motiv för att välja insemination framför t. ex. adoption. Utskottet anser att
det är av stort värde att det barnlösa paret får möjlighet att, med en person
med erfarenhet av problem kring barnlöshet, diskutera sin egen situation
och få råd och information om de alternativ som står till buds och vad
dessa innebär från medicinsk, psyko-social och rättslig synpunkt. 1 tidigare
avsnitt av betänkandet har utskottet vidare understrukit vikten av att man

LU 1984/85:10

vid insemination beaktar också det blivande barnets bästa. Det är med
hänsyn härtill enligt utskottets mening nödvändigt att någon form av prövning
görs av makarnas eller de samboendes lämplighet att ta hand om
barnet. Som socialutskottet anfört i sitt yttrande får från fall till fall bedömas
vad som bör krävas i fråga om utredning, rådgivning eller annat stöd.
Enligt socialutskottet torde det i många fall räcka med att utredaren samtalar
med makarna eller de samboende vid ett eller ett par tillfällen. 1
propositionen har förutsatts att socialstyrelsen kommer att utfärda allmänna
råd för inseminationsverksamheten. Socialstyrelsen bör därvid,
som framhålls av socialutskottet, överväga bl. a. vilka råd som kan erfordras
för den aktuella utredningsverksamheten.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkande 2 i motion 17.

Frågan om vem som bör göra den psyko-sociala prövningen tas upp i
motion 22 (vpk). Motionärerna anser i likhet med inseminationsutredningen
att denna prövning bör göras av socialnämnden och yrkar (yrkande 1
delvis) att 3 § andra stycket ändras i enlighet härmed.

Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande till att inseminationsutredningens
förslag i denna del fått ganska stark kritik under remissbehandlingen och
att en klar majoritet av remissinstanserna har förordat att uppgiften skall
skötas vid det sjukhus där inseminationen skall äga rum. I likhet med
departementschefen har socialutskottet stannat för att prövningen bör
göras vid sjukhuset, bl. a. med hänsyn till det nära samband som råder
mellan de medicinska och de psyko-sociala faktorerna. Lagutskottet, som
delar denna uppfattning, vill tillägga att den tidigare förordade koncentrationen
av verksamheten till vissa allmänna sjukhus rimligen bör medföra
att det finns goda garantier för att det barnlösa paret där möter personer
med erfarenhet av barnlöshetsproblem. Som framhålls i propositionen
utesluter detta ställningstagande inte att ett samarbete sker i vissa fall
mellan sjukhuset och socialnämnden. Utskottet avstyrker härmed bifall till
motion 22 yrkande 1 i denna del.

I motion 22 (vpk) tas också upp frågan om en begränsning av antalet
barn som en och samme givare får ge upphov till. Motionärerna föreslår
(yrkande 1 delvis) att i 3 § tredje stycket skall införas bestämmelser om
dels att sperma från en och samme givare får användas för högst fyra fall
av insemination där inseminationen leder till att ett barn föds, dels att
givaren bör underrättas om när ett barn har fötts som följd av insemination
med sperma från honom.

Frågan om en övre gräns för det antal graviditeter som en och samme
givare får ge upphov till har sin bakgrund i möjligheten att ett barn, som
har kommit till genom insemination, vid vuxen ålder får barn med någon
som också har avlats av givaren utan att de känner till att denne har varit
givare. Risken för att en sådan situation skall inträffa är självfallet liten,
men enligt utskottets mening är det ändå rimligt att varje spermagivare får
ge upphov till endast ett begränsat antal barn. F. n. tillämpas vid vissa

LU 1984/85:10

sjukhus en gräns på 4-6 barn per givare, och departementschefen anser att
denna gräns kan vara en lämplig utgångspunkt. Departementschefen hänvisar
vidare till att socialstyrelsen bör meddela allmänna råd i bl. a. denna
fråga. Socialutskottet framhåller i sitt yttrande att det med hänsyn härtill
inte är erforderligt att reglera frågan om en övre gräns för antalet graviditeter
direkt i lagtexten. Att spermagivaren skall, såsom motionärerna föreslagit,
få rätt att få upplysning om födda barn anser socialutskottet inte
böra komma i fråga. Lagutskottet ansluter sig till socialutskottets uttalanden
och avstyrker följaktligen bifall till motion 22 också i dessa delar.

1 motion 17 (J'p) yrkas (yrkande 3) att riksdagen beslutar att en förutsättning
för att insemination skall få utföras är att ansvarig läkare kan visa att
förvaringen av journaler, som upprättas i samband med behandlingen,
sker på ett betryggande sätt, så att integriteten för spermagivare, föräldrar
och barn garanteras. Socialstyrelsen skall enligt yrkandet svara för denna
prövning. Motionärerna framhåller att frågan om förvaringen av journalerna
är så viktig att endast de läkare eller kliniker som har en journalföring
som garanterar sekretessen för de inblandade, bör ges tillstånd att utföra
givarinsemination.

Lagutskottet vill till en början erinra om att uppgifter rörande insemination
skall vara sekretessbelagda enligt ett uttryckligt stadgande i sekretesslagen.
Det är därför, som också socialutskottet framhållit, viktigt att journalerna
förs och förvaras på sådant sätt att integriteten för berörda parter
kan garanteras. Socialutskottet anför vidare i sitt yttrande att ansvaret för
att journalerna förvaras så att uppgifterna inte kan åtkommas av obehöriga
åvilar sjukhuset. Enligt socialutskottet ankommer det på socialstyrelsen
att meddela allmänna råd om de närmare rutiner som erfordras för att
uppnå fullständig säkerhet i journalhanteringen. Lagutskottet delar den
uppfattning som socialutskottet gett uttryck för. Genom vad sålunda anförts
får motionärernas önskemål anses ha blivit i huvudsak tillgodosedda.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet
är därför inte påkallad. Lagutskottet avstyrker således bifall till
yrkande 3 i motion 17.

I motion 15 (m) yrkas (yrkande 2) att riksdagen skall uttala sig för att det
inte alltid skall vara nödvändigt att hela undersökningen och uppföljningen
av givarinseminationspatienter sker vid den klinik där själva inseminationen
görs. Enligt motionärerna skulle det ställa till köproblem och onödiga
geografiska bekymmer, framför allt för människor i glesbygd, om hela
processen måste skötas vid större sjukhus.

I denna fråga framhåller socialutskottet i sitt yttrande att det slutliga
ansvaret för såväl rådgivning som utredning och prövning av det lämpliga i
att insemination äger rum, under alla omständigheter måste åvila den
ansvarige läkaren vid det allmänna sjukhuset. Detta utesluter inte, anför
socialutskottet, att vissa uppgifter kan anförtros den remitterande läkaren.
Socialstyrelsen bör enligt socialutskottet överväga de praktiska samarbets -

LU 1984/85:10

frågorna inom ramen för arbetet med allmänna råd för inseminationsverksamheten.

Motionsyrkandet får enligt lagutskottets mening anses tillgodosett med
vad socialutskottet anfört. Något särskilt uttalande från riksdagens sida
anser lagutskottet inte erforderligt och avstyrker därför bifall till yrkande 2
i motion 15.

I 4 § regleras frågan om barnets rätt att få veta sitt ursprung. Enligt den
föreslagna bestämmelsen skall ett barn som kommit till genom givarinsemination
ha rätt att få del av de uppgifter om spermagivaren som har
antecknats i sjukhusets journal. En förutsättning härför är att barnet har
uppnått tillräcklig mognad. Om barnet vänder sig till socialnämnden för att
få hjälp att efterforska sitt ursprung, skall nämnden vara skyldig att biträda
barnet med att skaffa fram uppgifterna.

Frågan om hur barnet över huvud taget skall få reda på att det kommit
till genom givarinsemination regleras inte i lagen. Det bör enligt departementschefen
vara föräldrarnas sak att. när det är möjligt och lämpligt,
berätta för barnet hur det har kommit till. I propositionen betonas vikten
av öppenhet från föräldrarnas sida gentemot barnet i denna fråga. Mot den
bakgrunden talar enligt departementschefen övervägande skäl för att barnet
inte rimligen bör utestängas från uppgifter om vem som varit givare.
Departementschefen tror inte att man på allvar behöver befara att den
föreslagna ordningen skall inverka menligt på barnets familjerelation eller
skapa oöverkomliga problem för inseminationsverksamheten.

I motionerna 1984/85:16 (s), 18 (s), 20 (s) och 23 (fp) yrkas att riksdagen
skall avslå förslaget till 4 §. Ett yrkande med liknande innebörd framställs
som tidigare nämnts av motionärerna i motion 19 (c). Förslaget att häva
anonymiteten kritiseras också i motionerna 21 (m) och 26 (m).

Motionärerna åberopar bl. a. följande till stöd för att bevara anonymiteten
för spermagivarna. Förslaget tar inte hänsyn till de närmast berörda
parternas inställning i frågan, och det saknas belägg för vad som ur barnets
synvinkel är det bästa. Det sociala föräldraskapet måste sättas främst, dvs.
samhället bör stödja den långvariga relation som byggs upp mellan barnet
och dess sociala föräldrar. Förslaget kan leda till att det uppstår allvarliga
konflikter och psykiska störningar i familjen. Också givaren och hans
familj kan hamna i ett utsatt läge vid en kontakt från barnet med givaren. 1
värsta fall kan det leda till att annars harmoniskt fungerande familjer slits
sönder - såväl barnets som spermagivarens. Ett borttagande av anonymitetsskyddet
kommer också att radikalt ändra förutsättningarna för inseminationsverksamheten.
Antalet spermagivare kommer att minska kraftigt.
Verksamheten kommer att bedrivas illegalt. Vidare kan de som har
råd till det åka utomlands för att få inseminationsbehandling. Den svenska
lagstiftningen kan därmed bli en klasslag. Det pekas också på att risken för
spridning av uppgifterna i sjukhusjournalerna är mycket stor, trots sekretessen.

LU 1984/85:10

Utskottet vill till en början erinra om att den nuvarande verksamheten
med insemination bedrivs under stor sekretess, och en strävan är att dölja
både för utomstående och för barnet självt hur barnet har kommit till.
Inseminationsutredningens förslag om att barnet skulle få kunskap om sitt
ursprung väckte därför stor uppmärksamhet. Remissutfallet över förslaget
blev också mycket splittrat. Det är även den fråga som föranlett flest
motioner och där motionärerna återfinns hos alla partier utom vpk. Med
hänsyn till att frågan innehåller etiska och psyko-sociala moment av stor
vikt, något som innebär känsliga och svåra överväganden och ställningstaganden,
är det enligt utskottet inte förvånande att meningarna är så delade.

Enligt utskottets mening måste utgångspunkten — liksom vid all annan
lagstiftning som rör barn - vara att så långt möjligt tillvarata barnets
intresse. I flera av motionerna har dock hävdats att det saknas tillräckligt
underlag för bedömningen av vad som är bäst för barnet. Utskottet gör för
sin del följande överväganden.

Föräldrar som av olika anledningar väljer att inte berätta för barnet att
det kommit till genom givarinsemination kan, liksom andra föräldrar,
ställas inför barnets frågor och tvivel om sin härkomst. Barn som då möts
av svar som inte är sanningsenliga har ofta förmågan att känna detta, vilket
kan leda till att tvivlen växer sig starkare och relationen till föräldrarna
försämras. Frånsett detta är risken ändå stor att barnet förr eller senare får
vetskap om hur det har kommit till. Det kan ske vid en skilsmässa mellan
föräldrarna, vid ett gräl mellan dem eller genom ett förfluget ord från någon
släkting som känner till förhållandena. Att barnet på detta sätt får vetskap
om sitt ursprung, kan enligt utskottets mening aldrig vara bra för barnet
och kan ohjälpligt skada förhållandet till föräldrarna. Det bör därför vara i
både barnets och föräldrarnas intresse att föräldrarna berättar för barnet
hur det har kommit till. När barnet skall få reda på detta är inte möjligt att
generellt ange. Det är dock viktigt att barnet har tillräcklig mognad för att
kunna ta emot ett budskap som i förstone kan upplevas som svårt och
chockerande av barnet och medföra känslomässiga problem. Det kan. som
socialstyrelsen uttalat under remissbehandlingen, inte heller uteslutas att
det kan förekomma fall där det inte skulle vara förenligt med barnets bästa
att lämna barnet upplysning om inseminationen. Även om samhället bör
kunna ge föräldrarna hjälp och stöd i dessa svåra frågor är det till slut ändå
bara föräldrarna som kan besluta huruvida och när barnet bör underrättas
om hur det har kommit till. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets
mening inte möjligt att i lag reglera frågan om underrättelse till barnet.
Utskottet ansluter sig därför till departementschefens ställningstagande på
denna punkt. Utskottet vill samtidigt stryka under angelägenheten av att
frågan redan vid den information och utredning som enligt förslaget skall
föregå inseminationsbehandlingen ingående diskuteras med föräldrarna
och att därvid betonas vikten av öppenhet mot barnet.

En sak är att barnet sålunda bör få veta att det har kommit till genom

LU 1984/85:10

insemination, en annan är om barnet därmed också skall få rätt att veta
vem som är dess biologiske far. Med utskottets ovan redovisade synsätt är
det rimligt att barnet, om det har uttryckt ett bestämt önskemål om att få
reda på vem som är dess biologiske far, också skall ha möjlighet att skaffa
sig kännedom om detta. Utskottet erinrar om att man i andra sammanhang
framhåller värdet av att känna sitt ursprung. Ett ändrat synsätt har sålunda
successivt vuxit fram när det gäller adoptivbarns rätt att få reda på sin
biologiska härstamning. Att lagstiftaren nu medvetet skulle medverka till
att utestänga vissa barn från möjligheten att få kunskap om sitt ursprung
anser utskottet inte godtagbart. Propositionens förslag i denna del bör
således genomföras.

Som utskottet ovan framhållit bör barnet ha uppnått en viss mognad för
att barnet skall kunna underrättas om att det kommit till genom insemination.
Kravet på tillräcklig mognad gäller i än högre grad i fråga om rätt för
barnet att ta del av uppgifter om sin biologiske far. Barnets mognadsgrad
torde oftast kunna bedömas först efter ett samtal med barnet. Någon
åldersgräns kan därför inte fastställas i lag. Antingen ett samtal sker med
barnet vid det aktuella sjukhuset eller hos socialnämnden är det viktigt att
barnet ges möjligheter att tala om sin situation med någon insiktsfull
person. Barnet kan nämligen behöva hjälp med att bearbeta känslomässiga
problem samt råd och stöd i övrigt i frågor som har med inseminationen
och relationerna till föräldrarna att göra.

Utskottet anser att det inte nu är möjligt att ha någon uppfattning om i
vilken utsträckning barn kommer att efterforska sin bakgrund och om en
sådan kunskap också kommer att leda till att barnet vill ta kontakt med den
biologiske fadern. Utskottet vill dock stryka under nödvändigheten av att
också givare informeras om vad hans medverkan kan få för följder.

Utskottet vill inte utesluta att den nu förespråkade lagstiftningen rörande
insemination kan, såsom motionärerna hävdar, leda till att verksamheten
i vart fall till en början avtar. Den debatt som, bl. a. i samband med
detta lagstiftningsärende, på senare tid har förts i massmedia och på andra
håll bör emellertid enligt utskottets mening på sikt kunna leda till en mer
naturlig inställning till dessa frågor och därmed bidra bl. a. till den eftersträvansvärda
öppenheten mellan föräldrar och barn. Utskottet har därför
svårt att tro att propositionens förslag kommer att medföra några oöverstigliga
problem. Även om vissa svårigheter uppstår övergångsvis måste
dessa, som departementschefen framhåller, rimligen kunna bemästras.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till samtliga nu aktuella motionsyrkanden.
Som utskottet återkommer till i ett senare avsnitt är det
självfallet angeläget att den nya lagstiftningens effekter noga följs och
utvärderas.

Som tidigare nämnts läggs i propositionen fram förslag om att i sekretesslagen
skall införas en uttrycklig bestämmelse om att uppgifter rörande

LU 1984/85:10

insemination skall vara sekretesskyddade. 5 § förslaget till lag om insemination
innehåller föreskrifter om att detta sekretesskydd kan brytas när
uppgifterna behövs i ett mål om faderskap. Den som är ansvarig för
inseminationen eller annan som har tillgång till uppgifterna skall då vara
skyldig att på begäran av domstolen lämna ut dessa uppgifter.

Motionärerna i motion 19 (c) framställer ett yrkande (yrkande 4) som
innebär att riksdagen skall besluta avslå förslaget till 5 §. Grunden för
yrkandet är att motionärerna anser att verksamheten med givarinsemination
inte bör regleras särskilt.

Med tanke på angelägenheten av att få frågan om faderskapet till ett barn
klarlagd, anser utskottet att bestämmelsen i 5 § behövs. I sammanhanget
kan tilläggas att bestämmelsen är tillämplig när det gäller både makeinsemination
och givarinsemination. Även om man i likhet med motionärerna
vill skydda givarens anonymitet, kan ifrågasättas om inte bestämmelsen
är erforderlig. Faderskapsmålet kan ju gälla frågan om barnet avlats genom
makeinsemination eller vid ett samlag som kvinnan haft med annan man
under konceptionstiden.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 19, yrkande 4 i
denna del.

I propositionen och i socialutskottets yttrande diskuteras användningen
av fryst sperma i inseminationsverksamheten. Socialutskottet framhåller
bl. a. att fryst sperma bör användas bara om ett sådant förfarande
påtagligt underlättar och förenklar verksamheten. Enligt socialutskottet
föreligger i regel inte skäl för att använda fryst sperma vid makeinsemination.
Däremot kan, anför socialutskottet, användning av sådan sperma ofta
vara motiverad när det gäller givarinsemination. I propositionen förordas,
att sperma inte bör förvaras fryst under längre tid än ett år, men det
framhålls samtidigt att läkaren bör kunna bestämma en längre förvaringstid
om det är motiverat i ett enskilt fall. Med anledning härav uttalar socialutskottet
i sitt yttrande att sperma inte bör fa förvaras fryst under längre tid
än högst ett år.

Lagutskottet kan ansluta sig till vad socialutskottet anfört. Bl. a. föreligger
det sålunda i regel inte skäl för att använda fryst sperma vid makeinsemination.
Lagutskottet vill dock påpeka att det i vissa fall kan vara motiverat
att fryst sperma kommer till användning även vid makeinsemination.
Ett sådant fall kan vara när, som påpekas i motion 26, en man skall
genomgå en operation eller annan medicinsk behandling som medför risk
för sterilitet.

Enligt 6 § skall det i princip vara förbjudet att föra in fryst sperma från
utlandet. Syftet med förbudet är främst att förhindra att kommersiellt
drivna spermabanker i utlandet per postorder eller på annat sätt levererar
sperma till en kvinna här i landet för självinsemination. Allmänna sjukhus
skall dock enligt 6 § utan särskilt tillstånd få föra in fryst sperma från

LU 1984/85:10

utlandet. Också andra än allmänna sjukhus kan enligt 6 § efter särskilt
tillstånd av socialstyrelsen få föra in fryst sperma från utlandet.

I motionerna 21 (m) och 22 (vpk) yrkas (yrkande 2 resp. yrkande 1
delvis) att riksdagen beslutar förbjuda införsel av fryst sperma från utlandet.
Motionärerna framhåller bl. a. att de barn som föds efter insemination
med fryst sperma från utlandet inte kommer att ha någon möjlighet att få
reda på sitt biologiska ursprung. I motion 21 påpekas dessutom att förfarandet
också torde utesluta en medicinsk kontroll av givaren.

Socialutskottet anför i denna fråga bl. a. följande.

Utskottet anser för sin del att det med tanke på etniska minoritetsgrupper
finns ett visst intresse av att kunna införa fryst sperma från utlandet. I
andra fall ter det sig emellertid mycket tveksamt med införsel av fryst
sperma. Under alla förhållanden bör en omfattande handel med fryst
sperma förhindras. Detta talar för att det även beträffande allmänna sjukhus
bör krävas att socialstyrelsen efter prövning finner skäl att tillåta
införsel. Tillstånd bör meddelas främst för de fall det är svårt att här i
landet finna en lämplig donator med hänsyn till önskemålet om att barnet
inte bör avvika för mycket utseendemässigt från den som avses bli barnets
sociale far.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att 6 § i lagförslaget
ges följande lydelse:

”Fryst sperma får inte utan socialstyrelsens tillstånd föras in hit i landet.
”

Lagutskottet delar socialutskottets uppfattning att ett totalt förbud mot
införsel av fryst sperma inte bör komma i fråga. Lagutskottet avstyrker
därför bifall till de aktuella yrkandena i motionerna 21 och 22. Också i
övrigt ansluter sig lagutskottet till socialutskottets uttalanden och förordar
att 6 § ändras i enlighet med socialutskottets förslag.

I straffbestämmelsen i 7 § stadgas att den som vanemässigt eller för att
bereda sig vinning utför insemination i strid mot den föreslagna lagen kan
dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Motsvarande gäller för
den som vanemässigt eller för att bereda sig vinning tillhandahåller sperma
för illegal insemination. Med ”vanemässigt” får enligt departementschefen
förstås att någon vid upprepade tillfällen erbjuder sina tjänster åt olika
kvinnor. Departementschefen framhåller att kravet på vanemässighet inte
kan anses uppfyllt om någon i ett enskilt fall hjälper en kvinna att bli gravid
genom insemination, även om inseminationen utförs eller sperman tillhandahålls
vid flera tillfällen.

Motionärerna i motion 24 (m) anser att kraven på att det skall föreligga
vanemässighet eller vinning för att straffbestämmelsen skall bli tillämplig
öppnar alltför vida möjligheter att kringgå lagen. I motionen föreslås därför
att orden ”vanemässigt eller för att bereda sig vinning” utgår ur 7 §.

Utskottet vill peka på att ett bifall till motionsyrkandet skulle innebära
att varje inseminationsverksamhet som sker i strid mot den föreslagna
lagen blir straffbar. Sålunda skulle t. ex. en kvinna som på privat väg

LU 1984/85:10

skaffar sig sperma som hon låter inseminera på sig själv kunna dömas till
böter eller fängelse. Enligt utskottets mening skulle det leda alltför långt att
bestraffa varje befattning med verksamheten som inte bedrivs i enlighet
med lagens föreskrifter. Någon form av avgränsning av det straffvärda
området är därför erforderlig. Givetvis kan man diskutera hur denna avgränsning
skall utformas. Enligt utskottets mening bör man emellertid med
hänsyn till att det nu är första gången som man lagreglerar inseminationsverksamheten
iaktta viss försiktighet och endast straffbelägga mer kvalificerade
överträdelser av lagen. Utskottet anser för sin del att den i propositionen
valda lösningen, som överensstämmer med inseminationsutredningens
förslag, är lämplig.

Det kan tilläggas att en läkare som överträder lagens bestämmelser i
vissa fall kan åläggas ansvar i annan ordning. Sålunda kan en läkare som
inte utför en behandling i överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet enligt 12 § läkarinstruktionen (1963:41) dömas till böter eller
fängelse i högst sex månader. Det kan exempelvis gälla fall då en läkare
utför insemination utan att de medicinska förhållandena är godtagbara,
såsom då kvinnans hälsa inte medger att hon föder barn. Vidare kan en
läkare enligt 10 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m. fl. åläggas disciplinpåföljd om han uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter vad som åligger honom i hans yrkesutövning och felet inte
är ringa. I fråga om övrig hälso- och sjukvårdspersonal finns också möjlighet
till disciplinär bestraffning med tillämpning av 12 § tillsynslagen.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion 24 i denna del.

I de föreslagna övergångsbestämmelserna till lagen om insemination
stadgas att bestämmelsen i 4 §, som rör barnets rätt att få veta sitt ursprung,
inte skall gälla i fall då spermagivaren har lämnat sperma före
lagens ikraftträdande. Ett barn som avlats genom insemination med sådan
sperma har således inte rätt att få veta vem givaren är.

Som tidigare har nämnts anser motionärerna i motion 19 (c) att bl. a. 4 §
bör utgå ur lagen. I konsekvens härmed begär de att också den ovan
redovisade övergångsbestämmelsen skall slopas (yrkande 4 delvis).

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget till 4 §. När det gäller
den aktuella övergångsbestämmelsen har den enligt utskottets mening fått
en principiellt sett riktig utformning, och utskottet avstyrker således bifall
till motion 19, yrkande 4 i denna del. Utskottet vill emellertid tillägga att
det, av hänsyn till de blivande barnens bästa, är angeläget att sperma som
har lämnats före ikraftträdandet inte används efter denna tidpunkt. För att
misstag och missförstånd skall undvikas bör sperma som finns i behåll vid
ikraftträdandet snarast förstöras.

LU 1984/85:10

Ändring i sekretesslagen

I propositionen föreslås att i 7 kap. 1 § första stycket sekretesslagen
(1980:100) skall införas en uttrycklig bestämmelse om att uppgifter om
insemination skall vara sekretesskyddade. Bestämmelserna om sekretess
skall gälla inseminationsverksamheten i dess helhet, dvs. alla uppgifter
som kommer fram från det frågan om insemination har väckts till dess att
ett barn har avlats genom inseminationen. I princip skall sekretess föreligga
i förhållande till såväl myndigheter och andra utomstående som till de
makar eller samboende som har begärt insemination, den man som har
tillhandahållit sperma och det barn som har kommit till genom inseminationen.
Av 4 § förslaget till inseminationslag följder dock att barnet självt
under vissa förutsättningar skall ha rätt att få del av de uppgifter om
givaren som har antecknats på sjukhuset. I propositionen föreslås därför
att en bestämmelse skall införas i 7 kap. 1 § sekretesslagen om att uppgifter
om insemination i vissa fall får lämnas ut till en enskild enligt vad
som föreskrivs i inseminationslagen. 1 sammanhanget kan erinras om att
enligt 5 § förslaget till inseminationslag sekretessen kan brytas också i fall
när uppgifterna behövs i ett faderskapsmål.

Motionärerna i motion 26 (m) anser som tidigare nämnts att förslaget till
lag om insemination i sin helhet skall avslås av riksdagen. Som en följd
härav yrkar de (yrkande 3) att även förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
helt skall avslås.

Motionärerna i motion 19 (c) har ingen erinran mot att i 7 kap. I §
sekretesslagen införs en uttrycklig bestämmelse om att uppgifter om insemination
skall vara sekretesskyddade. Däremot anser de att bestämmelsen
i samma lagrum om att uppgifter om insemination i vissa fall skall kunna
lämnas ut till enskild, skall avslås av riksdagen (yrkande 3). Det nu aktuella
yrkandet skall ses mot bakgrund av motionärernas tidigare redovisade
inställning att bl. a. 4 § bör utgå ur förslaget till inseminationslag.

Utskottet vill erinra om att sekretess enligt nuvarande bestämmelser i
7 kap. 1 § sekretesslagen gäller dels inom hälso- och sjukvården, dels vid
annan medicinsk verksamhet. Uppgifter rörande insemination torde kunna
inordnas under begreppet annan medicinsk verksamhet och skulle således
redan i dag vara sekretesskyddade. Enligt utskottets mening är det dock i
tydlighetens intresse av värde att i lagtexten klart slå fast att uppgifter om
insemination skall vara sekretessbelagda. Utskottet avstyrker således bifall
till motion 26, yrkande 3 i denna del.

Vid sina tidigare redovisade överväganden har utskottet funnit att ett
barn som kommit till genom insemination skall ha en principiell rätt att få
veta vem som är dess biologiske far. Som följer härav bör därför sekretesslagen
innehålla bestämmelser som gör det möjligt för barnet att utnyttja
denna rätt. Den föreslagna bestämmelsen, som innebär att sekretessen kan
brytas av barnet, bör därför införas. Utskottet avstyrker härmed bifall till
yrkande 3 i denna del i motion 26 och till yrkande 3 i motion 19.

LU 1984/85:10

Övriga frågor

Nedan behandlar utskottet dels ett motionsyrkande rörande fråga om
anteckning i kyrkoböckerna om insemination, dels motionsyrkanden om
utredning och uppföljning av inseminationsverksamheten.

I motion 24 (m) tas upp en fråga om kyrkobokföringen. Motionärerna
pekar på att också barn som inte har kommit till genom insemination kan
vara osäkra på sitt ursprung och misstänka att de i själva verket kommit till
på detta sätt. För dessa finns det enligt motionärerna inga möjligheter att få
veta sanningen. Förslaget i propositionen tar enligt motionärernas mening
inte heller hänsyn till släktforskningens intresse av att efter sekretesstidens
utgång kunna få korrekta uppgifter om en persons ursprung eller om hans
biologiska avkomma. Motionärerna föreslår med hänvisning till det anförda
att namnet på den biologiske fadern skall skrivas in i sjukhusets
journal enligt propositionens förslag, men att därutöver en hänvisningsanteckning
skall göras i kyrkobok till journalen i fråga. Detta förslag kan,
anför motionärerna, sägas uppfylla kravet att folkbokföringen skall vara
sanningsenlig. I motionen yrkas att propositionen ändras i enlighet med
förslaget.

Lagutskottet har i denna fråga berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig.
Skatteutskottet har dock avstått fVån att avge yttrande.

Lagutskottet erinrar om att inseminationsutredningen föreslog att uppgift
om att ett barn kommit till genom givarinsemination skulle antecknas
hos pastorsämbetet. Uppgiften skulle förmedlas av den ansvarige läkaren
och föras in på sådant sätt att den blev sekretesskyddad. Praktiskt taget
alla remissinstanser har tagit avstånd från utredningens förslag i denna del.
Departementschefen uttalar i propositionen att inte heller han anser att en
registrering vid pastorsämbetet skulle fylla någon egentlig funktion.

Utskottet vill peka på att en anteckning hos pastorsämbetet om inseminationen
skulle, även om den var sekretessbelagd, få spridning hos ett inte
oväsentligt antal personer. Utskottet anser inte en sådan ordning godtagbar
och kan redan av detta skäl inte biträda motionärernas förslag. Det kan
tilläggas att ett barn, som inte har tillkommit genom insemination, men
som misstänker att så likväl kan vara fallet, har möjlighet att vända sig till
sjukhus eller socialnämnden med begäran om bistånd och hjälp med att få
klarhet i frågan. Som departementschefen framhåller skulle en registrering
hos pastorsämbetet inte heller fylla någon egentlig funktion. Ett barn som
söker sitt ursprung kan nämligen aldrig få full klarhet om detta enbart
genom att vända sig till pastorsämbetet. För släktforskningen torde en
anteckning om insemination sakna värde eftersom anteckningen skulle
vara sekretessbelagd och sjukhusets journalhandlingar skall förvaras i
högst 70 år.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 24 också i
nu aktuell del.

LU 1984/85:10

I motion 26 (m) yrkas (yrkande 4) att riksdagen begär att regeringen ser
över och låter utreda de frågor av familje- och arvsrättslig natur sorn kan
bli aktuella med hänsyn till att barn kommer till genom insemination.

Utskottet erinrar om att motionärerna i princip har godtagit förslaget om
att i föräldrabalken skall införas bestämmelser om faderskapet till barn
som avlats genom insemination. Eftersom arvsrätten regleras med utgångspunkt
i den familjerättsliga lagstiftningen krävs inte några särskilda
regler i ärvdabalken om rätten till arv. Mot bakgrund härav kan utskottet
inte finna att det föreligger något behov av att utreda de familje- och
arvsrättsliga frågorna. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkande 4 i
motion 26.

Motionärerna i motion 22 (vpk) föreslår att riksdagen uttalar dels att en
parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att följa verksamheten med
insemination i dess olika aspekter (yrkande 2), dels att frågan om insemination
på nytt bör bli föremål för riksdagens prövning inom fem år och att
ett betänkande från den parlamentariska kommittén då bör föreligga (yrkande
3).

Socialutskottet har i sitt yttrande uttalat att det är önskvärt med forskning
och uppföljning av inseminationsverksamheten och att detta arbete
också bör mynna ut i en utvärdering av verksamheten. Som framgår av
yttrandet har socialutskottet nyligen i betänkande SoU 1984/85:4 framhållit
att det behövs ett permanent medicinskt-etiskt organ, gärna med tvärvetenskaplig
inriktning, där bl. a. parlamentariker, sjukvårdsansvariga, forskare
och teologer kan samråda i medicinskt-etiska frågor och där grundläggande,
gemensamma värderingar kan formuleras. Riksdagen har ställt sig
bakom vad socialutskottet har anfört och gett regeringen det till känna.

Lagutskottet, som för egen del vill stryka under angelägenheten av att
den nya lagstiftningen följs upp och att erfarenheterna av lagstiftningen
utvärderas, delar socialutskottets uppfattning att den nödvändiga uppföljningen
och utvärderingen av inseminationsverksamheten lämpligen torde
kunna anförtros det nämnda medicinskt-etiska organet. I likhet med socialutskottet
anser lagutskottet att riksdagen inte på förhand bör binda sig för
en omprövning inom viss tid av inseminationsverksamheten. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandena 2 och 3 i motion 22.

Ikraftträdande m.m.

I propositionen föreslås att lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari
1985. Riksdagen kommer emellertid inte att kunna behandla ärendet
förrän i mitten av december 1984, vilket medför att de nya författningarna
inte hinner komma ut i SFS före årsskiftet. Redan av detta skäl måste
ikraftträdandet senareläggas. Vidare har förutsatts att socialstyrelsen skall
utfärda allmänna råd till ledning för verksamheten. Även i övrigt kan
krävas visst förberedelsearbete, bl. a. när det gäller information om riksdagens
beslut. Dessa omständigheter gör att det måste förflyta viss tid mellan

LU 1984/85:10

riksdagsbeslut och lagstiftningens ikraftträdande. Sett från barnens bästa
är det dock angeläget att bestämmelserna träder i kraft så snart som
möjligt. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att ikraftträdandetidpunkten
bestäms till den 1 mars 1985. I övergångsbestämmelserna till förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken bör samtidigt i motsvarande mån en
justering göras i fråga om tidpunkten för väckande av talan om förklaring
att någon inte är får till ett barn.

De delar av propositionen och de motionsyrkanden som utskottet inte
har berört särskilt i betänkandet föranleder inte några uttalanden från
utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1984185:2 och begäran om
nytt lagförslag

att riksdagen avslår motion 1984/85:21 yrkande 1 och motion
1984/85: 25 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande ändring i föräldrabalken

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:26 yrkande 1 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
med den ändringen att 1 kap. 6 § och övergångsbestämmelserna
erhåller i bilaga 3 som utskottets förslag betecknade
lydelse,

3. beträffande avslag på lagförslaget om insemination

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:26 yrkande 2 godkänner vad utskottet
anfört,

4. beträffande äktenskap eller samboende som förutsättning för
insemination

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:22 yrkande 1 i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört,

5. beträffande bevillning av samtycke till insemination

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:24 i motsvarande del godkänner vad
utskottet anfört,

6. beträffande lagtexten i 2 § inseminationslagen

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om insemination såvitt avser 2 § ,

7. beträffande avslag på förslaget om särskilda regler om givarinsemination att

riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med

LU 1984/85:10

avslag på motion 1984/85: 19 yrkande 4 i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört,

8. beträffande insemination vid allmänna sjukhus

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:15 yrkande 1 och motion 1984/85: 17
yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,

9. beträffande kravet på psyko-social utredning i inseminationsärenden att

riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:17 yrkande 2 godkänner vad utskottet
anfört,

10. beträffande socialnämnds medverkan vid psyko-social utredning
att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:22 yrkande 1 i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört,

11. beträffande val av spermagivare m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:22 yrkande 1 i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört,

12. beträffande förvaring av journalhandlingar

att riksdagen avslår motion 1984/85: 17 yrkande 3,

13. beträffande undersökning m.m. av inseminationspatienter vid
inseminationskliniken

att riksdagen avslår motion 1984/85: 15 yrkande 2,

14. beträffande lagtexten 3 § inseminationslagen

att riksdagen antar 3 § förslaget till lag om insemination,

15. beträffande anonymitet för spermagivare

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:16, 1984/85:18,
1984/85: 19 yrkande 4 i denna del, 1984/85:20 och 1984/85:23
antar 4 § förslaget till lag om insemination,

16. beträffande uppgifter i faderskapsmål

att riksdagen med avslag på motion 1984/85: 19 yrkande 4 i denna
del antar 5 § förslaget till lag om insemination,

17. beträffande import av fryst sperma

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:21 yrkande 2 och
motion 1984/85:22 yrkande 1 i denna del antar 6 § förslaget till
lag om insemination med den ändringen att paragrafen erhåller i
bilaga 3 som utskottets förslag betecknade lydelse,

18. beträffande straffbestämmelsen

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:24 i denna del antar
7 § förslaget till lag om insemination,

19. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:19 yrkande 4 i denna
del antar övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om inse -

LU 1984/85:10

mination med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten bestäms
till den 1 mars 1985,

20. beträffande förslaget till lag om insemination i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om insemination i den mån
det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

21. beträffande avslag på förslaget om ändring i sekretesslagen

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:26 yrkande 3 godkänner vad utskottet
anfört,

22. beträffande utlämnande av uppgifter om insemination

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:19 yrkande 3 godkänner vad utskottet
anfört,

23. beträffande förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) med den ändringen att
ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 mars 1985,

24. beträffande kyrkobokföring

att riksdagen avslår motion 1984/85:24 i denna del,

25. beträffande familje- och arvsrättsliga frågor

att riksdagen avslår motion 1984/85:26 yrkande 4,

26. beträffande uppföljning av inseminationsverksamheten
att riksdagen avslår motion 1984/85: 22 yrkandena 2 och 3,

27. beträffande motionsyrkanden i övrigt

att riksdagen avslår motion 1984/85:17 yrkande 4 samt motion
1984/85:19 yrkandena 1 och 2 allt i den mån yrkandena inte
omfattas av vad utskottet hemställt ovan.

Stockholm den 6 december 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Ingemar Konradsson (s), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Per Israelsson (vpk), Bengt Silfverstrand
(s), Margit Gennser (m), Kersti Johansson (c), Berit Löfstedt (s) och
Sten Andersson i Malmö (m).

LU 1984/85:10

Reservationer

1. Avslag på proposition 1984/85:2 och begäran om nytt lagförslag (mom. 1)

Allan Ekström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet
vill till” och slutar på s. 30 med ”utskottets sida.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är - såsom påpekats i motion 21 — den avgörande
frågan, huruvida insemination verkligen bör tillåtas eller ej. Det är
då först att skilja mellan det fallet att insemination sker med sperma från
kvinnans äkte man (makeinsemination) och det fallet att sperman tillhandahålls
av en annan man (givarinsemination).

I det förstnämnda fallet - makeinsemination — är det fråga om att
avhjälpa ofrivillig barnlöshet i äktenskapet med medicinskt-gynekologiska
åtgärder. Enligt utskottet saknas det all anledning att motsätta sig en sådan
ordning. Tvärtom är det glädjande att läkarvetenskapen gjort det möjligt
att förverkliga makars önskan att få barn tillsammans. De nuvarande
bestämmelserna i föräldrabalken är helt tillräckliga för att säkra barnets
börd. Den biologiske fadern är ju densamme som mannen i äktenskapet
och han skall därför enligt 1 kap. 1 § nämnda balk anses som barnets fader.
Särskilda regler behövs ej heller i den närliggande situationen att mannen
och kvinnan lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och
mannen erkänner faderskapet. Det saknar juridisk betydelse på vilket sätt
sperman överförs från mannen.

Samhället bör således inte lägga hinder i vägen för den metod för
befruktning som makeinsemination utgör. Den föreslagna lagen om insemination
behövs inte för att tillåta detta förfarande.

Utskottet övergår härefter till att behandla givarinsemination. Att beakta
är då först den föreslagna ändringen i portalkapitlet till föräldrabalken,
innebärande att det här intages regler om olika grader av samlevnad.
Utskottet motsätter sig detta, enär den naturliga samlevnadsformen alltjämt
är äktenskapet. En ändring i denna grundsyn hör hemma i överväganden
rörande en ny giftermålsbalk.

I sammanhanget vill utskottet peka på den brist i juridisk exakthet som
dessutom är förknippad med ett införande av ”sambo”-begreppet i 1 kap.
föräldrabalken. Rättsverkan av det samtycke varom stadgas i den föreslagna
paragrafen (1 kap. 6 §) är knuten till - och sålunda gjord beroende av -det kriteriet att ”mannen bodde tillsammans med kvinnan under äktenskapsliknande
förhållanden”. Det måste dock vara mannen obetaget att
förneka, att hans relation till kvinnan rent faktiskt varit av sådan karaktär.
Talan härom måste kunna föras vid domstol. Skulle mannen vinna framgång,
blir samtycket utan rättslig verkan. Skulle kvinnan i det nyssnämnda
fallet vara gift med en annan man än den hon lever tillsammans med, blir
den äkte mannen fader i föräldrabalkens mening på grund av den allmänna
3 Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 10

LU 1984/85:10

presumtionsregeln i I kap. I §. Barnet - som här förutsattes vara avlat
med sperma från en helt utomstående man - får då två ”rättsliga” fäder,
dels den äkte mannen på grund av presumtionsregeln. dels ock ”sambon"
på grund av dennes samtycke enligt I kap. 6 §; en form av rättsligt
”tvegifte”. Påtalade brister - vilka uppmärksammats under ärendets beredning
(Höglund, Svensk Juristtidning 1984 s. 635) - talar i sig för att
förslaget till ingrepp i föräldrabalken bör förkastas i dess föreliggande
skick.

Vid bedömningen härefter av givarinsemination i sak tillkommer enligt
utskottet en hel rad omständigheter av medicinsk, etisk och psyko-social
natur.

En självklar förutsättning måste till en början vara, att det blivande
barnets behov och intresse tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Som
inseminationsutredningen själv påpekat vet man i dag mycket litet om hur
ett inseminationsbarns förhållanden på sikt utvecklas och vilka svårigheter
och problem som kan uppkomma för det under uppväxttiden. Forskningen
på detta område har enligt utredningens egen uppfattning varit ytterst
bristfällig. Bristen på forskning är att bedöma desto allvarligare som socialstyrelsen
åberopat detta förhållande i sitt remissvar till stöd för sin uppfattning
att man bör dröja med att genomföra lagförslaget. Bristen på vetenskapligt
underlag gäller enligt styrelsen inte minst de psykologiska och
psykiatriska, framför allt de barnpsykiatriska, aspekterna på inseminationsverksamheten.

Ett exempel på behovet av fördjupad forskning avser frågan, huruvida
det genom insemination alstrade barnet bör ha rätt att få kännedom om att
det tillkommit på så sätt och att få uppgift om den biologiske faderns
identitet. Stor del av intresset hos allmänheten kretsar häromkring. Många
motioner berör också denna fråga liksom för övrigt frågan om konsekvenserna
för övriga inblandade personer av att upplysning ges om spermagivaren.
Hur påverkas föräldrarnas situation, om de vet att en för dem okänd
person, spermagivaren, kommer in i deras liv, när barnet uppnått en viss
ålder? Och hur blir situationen för spermagivaren och dennes familj?

En annan fråga som enligt utskottet inte kan lämnas obesvarad är,
huruvida givarinsemination är — som det uttrycks i motion 21 - förenlig
med etiska normer som vilar på västerländsk kristen grund. 1 äktenskapet
blir makarna en unik enhet. Ett uttryck härför är barnet. Vid givarinsemination
tränger sig en tredje part emellan och bryter sönder enheten. Följderna
av denna asymmetri i äktenskapet utgör en uppgift för forskningen
att klarlägga. Befruktningsmetoden kan dessutom användas i rasförädlande
syfte. Det lär t. ex. vara möjligt att i USA köpa nobelpristagarsperma.
I sammanhanget är också att uppmärksamma de föreliggande
möjligheterna till befruktning i provrör (s. k. surrogatmödrar), äggdonation
— överförande av ägg från en kvinna till en annan — och infrysning av
levande embryon. Till uppräkningen kan läggas frågan om spermabanker

LU 1984/85:10

- som gör det möjligt med befruktning av ett ägg vid långt senare tidpunkt

- och blandning av sperma från flera givare samt frågan om det största
antal gånger som samme man bör få tillhandahålla sperma av ärftlighetsskäl.

För utskottet framstår det som uppenbart att det behövs en genomtänkt
etik rörande de olika frågor som den snabba utvecklingen på det medicinska
området ger upphov till innan samhället lämnar sitt godkännande av
ifrågavarande verksamhet.

I anslutning till det anförda reser sig enligt utskottet spörsmålet, om det
skulle överensstämma med straffrättsliga principer att på ett barns ”rättslige”
fader tillämpa de nya bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken rörande
sexuellt umgänge med ”avkomling”. Som lagrådet framhållit borde detta
spörsmål ha lösts i lagstiftningsärendet.

Sammanfattningsvis saknas enligt utskottet det underlag i olika avseenden
som är oundgängligen nödvändigt för att i ett sammanhang kunna taga
ställning till frågan om tillåtligheten av det manipulerande med livet som
artificiell insemination i själva verket utgör. Som framgått avses inte härmed
makeinsemination. I avvaktan på ett sådant ställningstagande bör
verksamheten med givarinsemination vara förbjuden och det bör ankomma
på regeringen att snarast framlägga förslag till lag härom. Den föreslagna
lagregleringen bör således nu avslås i sin helhet.

Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till yrkande 1 i motion 21 och
till motion 25. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till
samtliga övriga motionsyrkanden.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande avslag på proposition 1984185:2 och begäran om
nytt lagförslag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:21 yrkande 1 och
motion 1984/85:25 yrkandena 1 och 2

dels avslår proposition 1984/85:2 och motionerna 1984/85:15,
1984/85:16, 1984/85:17, 1984/85:18, 1984/85:19, 1984/85:20,
1984/85:21 yrkande 2, 1984/85:22, 1984/85:23, 1984/85:24 och
1984/85:26,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ett nytt lagförslag.

2. Ändring i föräldrabalken (mom. 2)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som böljar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”ansvarige läkaren.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att man, som motionärerna

LU 1984/85:10

begär, bör kräva skriftligt samtycke av mannen för att faderskap skall
fastställas enligt den föreslagna bestämmelsen i FB. Genom att föreskriva
skriftlig form för samtycke undgår man flera av de besvärande bevisprövningsproblem
som kan uppkomma med propositionens förslag. 1 sammanhanget
vill utskottet peka på att ett erkännande av faderskapet enligt 1 kap.
4 § FB skall ske skriftligen.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 26 i denna del.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att en bärande princip för all lagstiftning är att
nya regler bara skall äga giltighet för förhållanden som uppkommit efter
reglernas ikraftträdande. Det skall således vara möjligt att, då en rättshandling
företas, kunna överblicka konsekvenserna av sitt handlande.
Enligt utskottets mening bör dessa allmänna principer gälla också i fråga
om övergångsbestämmelserna till den föreslagna regeln i FB. Utskottet
delar därför motionärernas uppfattning att den nya 6 § i 1 kap. FB bara
skall äga giltighet för inseminationer som har skett efter lagens ikraftträdande.
Motion 26 i denna del tillstyrks därmed av utskottet.

dels ock att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande ändring i föräldrabalken

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:26 yrkande 1 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
med den ändringen att 1 kap. 6 § och övergångsbestämmelserna
erhåller i bilaga 4 som reservanternas förslag betecknade
lydelse.

3. Avslag på lagförslaget om insemination (mom. 3)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m)anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 15 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 26 med ”snarast förstöras.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i motionens yrkande, inte minst därför att propositionen
alltför ytligt och knapphändigt beaktat de grundläggande och djupgående
värderingsskillnader som finns gällande frågor om barnlöshet och
medicinsk behandling av barnlöshet.

Den föreslagna inseminationslagen innebär en lagreglering av viss medicinsk
behandlingsmetod. Denna typ av lagreglering anser utskottet icke
önskvärd. Medicinsk behandling måste förbli en fråga mellan patient och
läkare. Att den enskilde läkaren alltid måste utöva sitt yrke i enlighet med
vetenskap och beprövad erfarenhet är en sedan lång tid fastlagd konven -

LU 1984/85:10

tion. Häri innefattas också att läkaren måste beakta frågor av etisk natur i
sin verksamhet.

Utskottet vill framhålla att propositionen om inseminationslag berör
principiellt väsentliga frågor, nämligen om staten skall ha rätt att kontrollera
förhållanden som gäller människors intimaste frågor. Det har hävdats att
frågan om insemination inte kan betraktas som den enskildes angelägenhet,
därför att åtgärden berör en tredje part, barnet, vars intresse staten
anser sig i dessa fall behöva skydda. Utskottet kan inte underlåta att
påpeka att inget barn någonsin kan välja sina föräldrar. Att vid insemination
föreskriva om kontroll av de blivande föräldrarnas lämplighet kan
enligt utskottet leda till att toleransen för människors rätt att grunda familj
uppluckras. Utskottet vill hänvisa till 8:e och I2:e artiklarna i Europakonventionen
om de mänskliga rättigheterna, som reglerar frågor om respekt
för familjelivet samt om rätten att grunda familj. Utskottet är av den
uppfattningen att den föreslagna inseminationslagen, som innehåller förbud
att bilda familj i vissa fall genom insemination, strider mot framför allt
12:e artikeln i Europakonventionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 26 i denna del.
Förslaget till lag om insemination bör således avslås liksom de motionsyrkanden
vari yrkats ändring i lagförslaget.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

3. beträffande avslag på lagförslaget om insemination

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:26 yrkande 2 och med
avslag på propositionen i denna del godkänner vad utskottet
anfört.

4. (morn. 4—11 och 14—20)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) anser - under förutsättning av bifall till reservation nr 3 - att utskottet
under momenten 4-11 och 14-20 bort hemställa

att riksdagen avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag
om insemination och motionerna 1984/85:15 yrkande I, 1984/
85:16, 1984/85:17 yrkandena 1 och 2, 1984/85:18, 1984/85:19
yrkande 4, 1984/85:20, 1984/85:21 yrkande 2, 1984/85:22 yrkande
1, 1984/85: 23 och 1984/85:24 i motsvarande del.

5. Äktenskap eller samboende som förutsättning för insemination (mom. 4)

Per Israelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som böljar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill peka på att enligt 3 § förslaget till inseminationslag skall en

LU 1984/85:10

lämplighetsprövning ske innan insemination får utföras. En förutsättning
för insemination är därvid att det kan antas att det blivande barnet kommer
att växa upp under goda förhållanden. En ensamstående kvinna kan enligt
utskottets mening många gånger väl uppfylla denna förutsättning. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att enligt 4 kap. FB ensamstående kan
ges tillstånd att adoptera ett barn. Mot den bakgrunden framstår det enligt
utskottets mening som svårförklarligt att man vill motsätta sig insemination
på ensamstående kvinnor.

En invändning som riktats mot förslaget att tillåta insemination på ensamstående
kvinna är att något rättsligt faderskap inte skulle kunna fastställas
för barnet. Utskottet vill för sin del framhålla dels att barn i de ovan
nämnda adoptionsfallen i princip får endast en rättslig förälder, dels att det
i dag föds många barn som kommit till på naturlig väg och där faderskapet
inte kan fastställas. Vidare innebär den föreslagna nya bestämmelsen i FB
om faderskap vid insemination att något faderskap inte kan fastställas om
t. ex. samtycke från mannen saknades. På grund härav kan, anser utskottet,
den framförda invändningen inte tillmätas avgörande betydelse när det
gäller frågan om insemination på ensamstående.

Enligt utskottets mening talar sålunda övervägande skäl för att man, när
det gäller rätten till insemination, inte bör göra någon skillnad mellan olika
grupper av kvinnor med hänsyn till den samlevnadsform de valt. Utskottet
tillstyrker därför bifall till motion 22 yrkande 1 i denna del.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande äktenskap eller samboende som förutsättning för
insemination

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:22 yrkande I i denna
del och med avslag på propositionen i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört.

6. Lagtexten i 2 § inseminationslagen (mom. 6)

Per Israelsson (vpk) anser - under förutsättning av bifall till reservation
nr 5 - att utskottet under moment 6 bort hemställa

6. beträffande lagtexten i 2 § inseminationslagen

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om insemination såvitt avser 2 § med den ändringen att paragrafen
erhåller i bilaga 4 som reservanternas förslag betecknade
lydelse.

7. Avslag på förslaget om särskilda regler om givarinsemination (mom. 7)

Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med "Utskottet
vill” och slutar på s. 21 med "motion 15.” bort ha följande lydelse:

LU 1984/85:10

Utskottet erinrar om att verksamheten med givarinsemination bedrivs
vid ett tiotal kvinnokliniker och av ett litet antal privatpraktiserande gynekologer.
Verksamheten handläggs enligt de regler som allmänt gäller enligt
läkarinstruktionen och de författningar i övrigt som reglerar hälso- och
sjukvård, t. ex. bestämmelserna om sekretess i sekretesslagen. Några olägenheter
när det gäller de former den nuvarande verksamheten bedrivs
under, har inte framkommit. Inte heller har något krav på lagreglering
framställts från direkt berörda parter. Utskottet kan sammantaget inte
finna att den reglering av givarinseminationsverksamheten som föreslås i
3 § svarar mot något påvisbart och angeläget behov. Bestämmelsen bör
därför, som motionärerna i motion 19 yrkar, utgå ur den föreslagna inseminationslagen.
I enlighet härmed bör motionerna 15 yrkandena 1 och 2,
17 yrkandena 1-3 och 22 yrkande 1 i motsvarande del avslås av riksdagen.

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa

7. beträffande avslag på förslaget om särskilda regler om givarinsemination att

riksdagen med bifall till motion 1984/85: 19 yrkande 4 i denna
del och med avslag på propositionen i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört.

8. (mom. 8—11 samt 14)

Kersti Johansson (c) anser - under förutsättning av bifall till reservation
nr 7 - att utskottet under momenten 8-11 samt 14 bort hemställa

att riksdagen avslår 3 § förslaget till lag om insemination och
motionerna 1984/85: 15 yrkande I, 1984/85: 17 yrkandena 1 och 2
och 1984/85:22 yrkande 1 i motsvarande del.

9. Insemination vid allmanna sjukhus (mom. 8)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) samt Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Socialutskottet
erinrar” och slutar med "och 17.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det är viktigt att
verksamheten med givarinsemination anförtros läkare med erfarenhet av
barnlöshetsutredningar och att garantier skapas för att verksamheten bedrivs
under etiskt godtagbara former. Därav drar utskottet emellertid inte
slutsatsen att enbart de allmänna sjukhusen bör få bedriva sådan verksamhet.
Privat verksamma och även offentligt anställda gynekologer i öppen
vård har enligt utskottets mening i många fall en omfattande erfarenhet av
behandling och utredning av fertilitetsproblematik. Sådan leder ofta till
mångåriga, kontinuerliga kontakter mellan patient och läkare, där det

LU 1984/85:10

personliga förhållandet är mycket betydelsefullt. En privatpraktiserande
gynekolog kan därför ofta ha lättare att bedöma lämpligheten av insemination
än den läkare vid allmänt sjukhus som enligt propositionens förslag
skall få patienten på behandling.

Det sagda leder enligt utskottets uppfattning till att också läkare med
specialistkompetens i gynekologi och obstetrik som är verksamma i privat
vård eller i offentlig öppen vård bör medges rätt att bedriva verksamhet
med givarinsemination. Med tanke på att de allmänna krav som måste
ställas på verksamheten skall vara uppfyllda, bör verksamheten, som
framhålls i motion 15, få bedrivas av läkaren först sedan socialstyrelsen
lämnat honom eller henne sitt tillstånd.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkande I i
motion 15. Yrkandet i motion 17 får härmed anses i huvudsak tillgodosett.

dels att utskottet under moment 8 bort hemställa

8. beträffande insemination vid allmänna sjukhus

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:15 yrkande 1 och med
anledning av motion 1984/85:17 yrkande I och propositionen i
denna del godkänner vad utskottet anfört.

10. Socialnämnds medverkan vid psyko-social utredning (mom. 10)

Per Israelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Socialutskottet
hänvisar” och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill peka på att förslaget i propositionen om att den psykosociala
utredningen skall skötas vid sjukhuset innebär att läkare - och de
psykologer och psykiatrer vid sjukhuset som ev. kommer att anlitas i
samband med utredningen — kommer att tillföras delvis nya och för dem
främmande arbetsuppgifter. En enligt utskottets mening bättre lösning är
att den erforderliga utredningsverksamheten läggs på socialnämnderna
som — åtminstone på de större orterna — genom ärenden om adoption har
skaffat sig kunskaper och erfarenheter beträffande denna typ av verksamhet.
Eftersom adoption och insemination kan vara alternativa lösningar på
ofrivillig barnlöshet kan socialnämnden också hjälpa det barnlösa paret
med att skaffa sig en helhetsbedömning av vilket alternativ som passar
dem bäst för att komma till rätta med barnlöshetsproblemet.

Övervägande skäl talar således för att den psyko-sociala utredningen bör
åvila socialnämnden. Utskottet tillstyrker därför bifall till motion 22 yrkande
1 i denna del.

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa

10. beträffande socialnämnds medverkan vid psvko-social utredning
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:22 yrkande 1 i denna

LU 1984/85:10

del och med avslag på propositionen i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört.

11. Val av spermagivare m. m. (mom. 11)

Per Israelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Frågan
om” och slutar på s. 20 med ”dessa delar.” bort ha följande lydelse:

Med tanke på riskerna för att ett barn, som har kommit till genom
givarinsemination, vid vuxen ålder får barn med någon som också har
avlats av givaren, bör enligt utskottets mening i lagen sättas en gräns för
antalet barn som en och samme givare får ge upphov till. Som motionärerna
föreslagit är fyra barn per givare en lämplig gräns. Vidare bör föreskrivas
att spermagivaren skall få veta hur många barn han har gett upphov till;
detta för att han skall kunna bedöma dels om han vill fortsätta som
spermagivare eller ej, dels hur många barn han i en framtid kan tänkas få
kontakt med.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 22 i dessa delar.

dels att utskottet under moment 11 bort hemställa

11. beträffande val av spermagivare m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:22 yrkande 1 i denna
del och med anledning av propositionen i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört.

12. Lagtexten i 3 § inseminationslagen (mom. 14)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) samt Kersti Johansson (c) anser — under förutsättning av bifall till
reservation nr 9 - att utskottet under moment 14 bort hemställa
14. beträffande lagtexten i 3 § inseminationslagen

att riksdagen antar 3 § förslaget till lag om insemination med den
ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4 som reservanternas
förslag betecknade lydelse.

13. Lagtexten i 3 § inseminationslagen (mom. 14)

Per Israelsson (vpk) anser - under förutsättning av bifall till reservationerna
nr 10 och 11 - att utskottet under moment 14 bort hemställa

14. beträffande lagtexten i 3 § inseminationslagen

att riksdagen antar 3 § förslaget till lag om insemination med den
ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4 som reservanternas
förslag betecknade lydelse.

LU 1984/85:10

14. Anonymitet för spermagivare (mom. 15)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) samt Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 22 med "Utskottet
vill” och slutar på s. 23 med "och utvärderas.” bort ha följande
lydelse:

När det gäller frågan om spermagivarens anonymitet vill utskottet först
framhålla att man måste utgå ifrån att det barnlösa par som väljer givarinsemination
som en lösning på sitt barnlöshetsproblem noga har tänkt över
sin situation och vägt olika alternativ mot varandra. Barnet som föds är
således planerat, efterlängtat och välkommet. Till detta skall läggas att
föräldrarnas förhållanden är mera stabila än hos genomsnittet sammanlevande;
skilsmässor är sällsynt förekommande. Barnet har mot denna bakgrund
de bästa förutsättningar att växa upp under goda förhållanden.

Enligt utskottets mening måste man vid sina överväganden i frågan om
anonymitetsskyddet närmare granska vad den föreslagna bestämmelsen i
4 § kommer att få för effekter.

I propositionen betonas sålunda att föräldrarna skall tala om för barnet
hur det har kommit till. Utskottet vill peka på att enligt en enkät som
genomförts vid fertilitetslaboratoriet i Malmö uppgav 95% av föräldrarna
att de inte tänkte berätta något för barnen om inseminationen. De allmänna
uttalanden som görs i propositionen om önskvärdheten av att föräldrarna
informerar barnen är med hänsyn härtill av allt att döma verkningslösa.
Föräldrarna vill uppenbarligen att barnen i alla avseenden skall betraktas
som deras egna. Detta framstår för dem som en grundläggande förutsättning
för inseminationen och det är kanske just av denna anledning som de
väljer insemination. Därmed blir också bestämmelserna om att barnet skall
ha tillgång till uppgifterna om spermagivaren av ringa värde. Förutsättningen
för ett utnyttjande av denna möjlighet är ju att barnet vet om att den
biologiske fadern är en annan än den rättslige och sociale. Det är föga
troligt att föräldrarnas attityd kommer att förändras till en större öppenhet
av det skälet att en ny lag gör det möjligt för barnet att eftersöka den
biologiske fadern. Detta kan tvärtom medverka till att föräldrarna blir ännu
mera bestämda i sin uppfattning att inte tala om för barnet att det tillkommit
genom insemination. Ett röjande av detta skulle ju kunna leda till ur
föräldrarnas synpunkt helt onödiga och oönskade komplikationer. Av psykologiska
och sociala skäl och av omsorg om barnet kommer således
föräldrarna säkerligen liksom hittills att eftersträva en långtgående sekretess.
Detta måste man således acceptera som en utgångspunkt vid bedömningen
av den föreslagna lagens effekt.

Utskottet vill vidare peka på att lagförslaget i propositionen innebär en
uttrycklig legitimation av verksamheten med givarinsemination. Samtidigt
kommer förutsättningarna för verksamheten att ändras radikalt om förslå -

LU 1984/85:10

get att slopa anonymitetsskyddet för givaren genomförs. Enligt utskottets
mening kommer det fortsättningsvis att bli mycket svårt, kanske helt
omöjligt, att få spermagivare till sjukhus och gynekologer, när givarna vet,
att deras identitet kan komma att röjas. Sekretessen har varit en förutsättning
för deras medverkan. Redan bristen på spermagivare kan således
medföra att sjukhusen tvingas upphöra med verksamheten. En annan
omständighet som måste beaktas är att många presumtiva föräldrar i
fortsättningen inte vill anlita sjukhusen därför att deras önskan är, som
ovan redovisats, att givaren inte skall kunna spåras. Risken för illegal
verksamhet utanför de etablerade och lojala klinikernas ram är uppenbar.
Det finns inte heller något som hindrar att kvinnor söker sig utomlands för
att få insemination genomförd. Ett sådant förfarande kommer normalt sett
att vara förbehållet par som har de ekonomiska resurserna härför. De nu
nämnda konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen får enligt utskottets
mening anses fullt realistiska och inger betydande oro.

Även om det skulle vara så att verksamheten i enstaka fall kan komma
att fungera så som lagförslaget utgår ifrån, kan starkt ifrågasättas om detta
är till gagn för någon part.

Man måste, anser utskottet, fråga sig hur föräldrasituationen påverkas
om båda föräldrarna vet, att en för dem helt okänd person, spermagivaren,
kan komma in i deras liv. Vilken effekt kommer detta t. ex. att ha för den
rättslige faderns helhjärtade engagemang för barnet? Risken för negativ
påverkan på föräldrarollen är enligt utskottets mening uppenbar, vilket
inte är till båtnad för barnet.

Enligt utskottets mening kan det vidare starkt ifrågasättas om det verkligen
är bra för barnet att, kanske någon gång i tonåren, få veta att den som
barnet under barndoms- och ungdomsåren reservationslöst uppfattat som
sin far inte är barnets biologiske far. Risken är, anser utskottet, mycket
stor för att sådan kunskap leder till allvarliga konflikter och psykiska
störningar i familjen.

Också spermagivarens situation måste beaktas i sammanhanget. Förslaget
innebär att givaren tiotals år efter spermadonationen och när han
kanske för länge sedan själv bildat familj och har egna barn, kan sökas upp
av för honom helt okända ungdomar, som han inte har några känslomässiga
relationer till. Frågan är då hur givaren och hans familj kommer att
uppleva detta. I värsta fall kan avslöjandet av spermagivaren leda till att
annars harmoniskt fungerande familjer slits sönder — såväl barnens som
spermagivarnas.

Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på den risk för informationsläckor
till obehöriga som uppkommer med den journalföring och den
arkivering av journalerna som lagförslaget förutsätter. Även om antalet
personer som formellt skall få tillgång till journalerna är begränsat så blir
det ändå ett betydande antal människor som får insyn. Redan den omständigheten
att journalerna skall arkiveras och förvaras så länge och därmed

LU 1984/85:10

kunna hanteras av många olika personer gör att risken för spridning av
uppgifterna i journalerna till andra än som avsetts är mycket stor.

Det ovan anförda visar enligt utskottets mening att den föreslagna bestämmelsen
kommer att leda till en utveckling som ingen anser önskvärd.
Inte heller är bestämmelsen till gagn för de människor som närmast berörs.
Ett genomförande av bestämmelsen skulle tvärtom kunna leda till oro,
splittring och risk för psyko-sociala störningar i familjerna. I stället för att
medverka till detta, bör det enligt utskottet vara samhällets uppgift att
stödja den relation som byggs upp mellan barnet och dess sociala föräldrar.
Detta måste, anser utskottet, bäst gagna barnets intressen.

Utskottet tillstyrker således bifall till de nu aktuella motionerna och
avstyrker bifall till propositionens förslag att häva anonymitetsskyddet.

dels att utskottet under moment 15 bort hemställa

15. beträffande anonymitet för spermagivare

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:16, 1984/85:18,
1984/85:19 yrkande 4 i denna del, 1984/85:20 och 1984/85:23
avslår 4 § förslaget till lag om insemination.

15. Uppgifter i faderskapsmål (mom. 16)

Kersti Johansson (c) anser - under förutsättning av bifall till reservation
nr 14 —

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Med
tanke” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare funnit att bestämmelsen i 3 § om reglering av
förutsättningarna för insemination och regeln i 4 § om barnets rätt att få
veta sitt ursprung bör utgå ur lagstiftningen. Den föreslagna bestämmelsen
i 5 § om att sekretessen i vissa fall kan brytas om uppgifterna behövs i ett
faderskapsmål fyller då knappast någon funktion och bör således också
utgå ur inseminationslagen. Härmed tillstyrker utskottet bifall till motion
19, yrkande 4 i denna del.

dels att utskottet under moment 16 bort hemställa

16. beträffande uppgifter i faderskapsmål

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:19 yrkande 4 i denna
del avslår 5 § förslaget till lag om insemination.

16. Import av fryst sperma (mom. 17)

Allan Ekström (m) och Per Israelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Lagutskottet
delar" och slutar med "socialutskottets förslag." bort ha följande
lydelse:

LU 1984/85:10

Lagutskottet vill för sin del framhålla att en av grundtankarna bakom
förslaget att reglera givarinseminationsverksamheten är att barnet skall ges
möjlighet att få reda på sitt biologiska ursprung. Om man tillåter import av
fryst sperma från utlandet — även om det sker i kontrollerade former —
innebär det att man medvetet berövar barnet denna möjlighet. En sådan
ordning står enligt utskottets mening i strid mot lagstiftningens intentioner.
Som framhålls i motion 21 torde man inte heller kunna kontrollera givarens
medicinska status. Införsel av fryst sperma för givarinsemination bör
därför inte tillåtas.

Utskottet har övervägt om import bör tillåtas för makeinsemination,
dvs. för sådana fall där ena maken är bosatt i Sverige och den andre
befinner sig utomlands. Enligt utskottets uppfattning måste dessa fall bli så
sällan förekommande och är knappast så behjärtansvärda att de motiverar
att man öppnar en möjlighet till import.

Utskottet anser sammantaget således att import av fryst sperma från
utlandet över huvud taget inte bör få förekomma. Med detta tillstyrker
utskottet bifall till de aktuella yrkandena i motionerna 21 och 22.

dels att utskottet under moment 17 bort hemställa

17. beträffande import av fryst sperma

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:21 yrkande 2 och
motion 1984/85:22 yrkande 1 i denna del antar 6 § förslaget till
lag om insemination med den ändringen att paragrafen erhåller i
bilaga 4 som reservanternas förslag betecknade lydelse.

17. Övergångsbestämmelserna (mom. 19)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) samt Kersti Johansson (c) anser — under förutsättning av bifall till
reservation nr 14 -

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”snarast förstöras.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan avstyrkt förslaget till 4 § rörande barnets rätt att få
veta sitt ursprung. Som en följd härav bör också den del av övergångsbestämmelserna
som tar sikte på 4 § utgå ur lagförslaget i enlighet med
yrkandet i denna del i motion 19.

dels att utskottet under moment 19 bort hemställa

19. beträffande övergångsbestämmelserna

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:19 yrkande 4 i denna
del antar övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om insemination
med den ändringen att bestämmelserna erhåller i bilaga
4 som reservanternas förslag betecknade lydelse.

LU 1984/85:10

18. Avslag på förslaget om ändring i sekretesslagen (mom. 21)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) anser — under förutsättning av bifall till reservationerna nr 3 och 4 —

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 19.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan funnit att någon lagstiftning som reglerar inseminationsverksamheten
som sådan inte bör införas. Som en konsekvens av
detta ställningstagande bör inte heller några ändringar göras i sekretesslagen.
Utskottet tillstyrker således bifall till yrkande 3 i motion 26. Härmed
får yrkande 3 i motion 19 anses i huvudsak tillgodosett.

dels att utskottet under moment 21 bort hemställa

21. beträffande avslag på förslaget om ändring i sekretesslagen
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:26 yrkande 3 och med
avslag på propositionen i denna del godkänner vad utskottet
anfört.

19. (mom. 22 och 23)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) anser — under förutsättning av bifall till reservation nr 18 - att utskottet
under momenten 22 och 23 bort hemställa

att riksdagen avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i sekretesslagen (1980: 100) och motion 1984/85:19
yrkande 3 i den mån yrkandet inte tillgodoses genom vad utskottet
hemställer i detta moment.

20. Utlämnande av uppgifter om insemination (mom. 22)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) samt Kersti Johansson (c) anser — under förutsättning av bifall till
reservation nr 14 —

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som böljar med ”Vid
sina” och slutar med ”motion 19.” bort ha följande lydelse:

Som framgår av utskottets tidigare överväganden har utskottet funnit att
bestämmelsen i 4 § inseminationslagen om barnets rätt att få veta sitt
ursprung bör utgå ur lagstiftningen. Den föreslagna regeln i sekretesslagen
om att sekretessen i vissa fall kan brytas tar sikte på 4 § och bör i
konsekvens med ställningstagandet till denna paragraf utgå ur förslaget till
ändring i sekretesslagen. Detta innebär att utskottet tillstyrker bifall till
yrkande 3 i motion 19. Härmed tillgodoses yrkande 3 i denna del i motion

26.

LU 1984/85:10

dels att utskottet under moment 22 bort hemställa

22. beträffande utlämnande av uppgifter om insemination

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:19 yrkande 3 och med
avslag på propositionen i denna del godkänner vad utskottet
anfört.

21. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (mom. 23)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) samt Kersti Johansson (c) anser — under förutsättning av bifall till
reservation nr 20 - att utskottet under moment 23 bort hemställa

23. beträffande förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) med den ändringen att 7
kap. 1 § erhåller i bilaga 4 som reservanternas förslag betecknade
lydelse.

22. Familje- och arvsrättsliga frågor (mom. 25)

Per-Olof Strindberg, Margit Gennser och Sten Andersson i Malmö (alla
m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”motion 26.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har beaktat att den vetenskapliga utvecklingen på fertilitetsområdet
kommer att erbjuda nya metoder för att häva infertilitet. En del av
dessa kommer att kunna användas så att de skapar allvarliga etiska problem.
Enskilda människor reagerar dock normalt mot oetiskt beteende.
Lagar som icke överensstämmer med människors rättsmedvetande leder
till en icke önskvärd utveckling.

Nya tekniker för att häva infertilitet kan skapa förhållanden som kan
kräva ytterligare förändringar i den familje- och arvsrättsliga lagstiftningen.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att se över denna lagstiftning
och inför riksdagen framlägga erforderliga förslag. Utskottet tillstyrker
därför yrkande 4 i motion 26.

dels att utskottet under moment 25 bort hemställa

25. beträffande familje- oell arvsrättsliga frågor

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:26 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning
av frågor av familje- och arvsrättslig natur.

LU 1984/85:10

23. Uppföljning av inseminationsverksamheten (mom. 26)

Per Israelsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Lagutskottet,
som” och slutar med ”motion 22.” bort ha följande lydelse:
Lagutskottet vill för egen del understryka angelägenheten av att den nya
lagstiftningen följs upp och att erfarenheterna av lagstiftningen utvärderas.
Lagutskottet kan dock inte dela socialutskottets uppfattning att den nödvändiga
uppföljningen och utvärderingen lämpligen bör kunna anförtros
det nämnda medicinskt-etiska organet. I stället bör en parlamentariskt
sammansatt kommitté tillsättas för att följa verksamheten med insemination
i dess olika aspekter. Kommitténs arbete bör ha en sådan inriktning att
riksdagen får möjlighet att inom fem år på nytt ta ställning till frågan om
givarinsemination. Riksdagen bör således med bifall till yrkande 2 i motion
22 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om tillsättande
av en parlamentarisk kommitté. Vidare bör riksdagen i enlighet med
yrkande 3 i samma motion ge regeringen till känna att frågan om insemination
på nytt bör bli föremål för riksdagens prövning inom fem år och att
därvid ett betänkande från den parlamentariska kommittén bör föreligga.

dels att utskottet under moment 26 bort hemställa

26. beträffande uppföljning av inseminationsverksamheten

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:22 yrkandena 2 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
tillsättandet av en parlamentarisk kommitté m. m.

LU 1984/85:10

Bilaga I

Lagförslagen i proposition 1984/85:2

1 Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att i 1 kap. föräldrabalken1 skall införas en ny
paragraf, 6 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6 §

Har insemination utförts på modern
med samtycke av hennes
make eller annan man som bodde
tillsammans med henne under äktenskapsliknande
förhållanden och
är det med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet
har avlats genom inseminationen,
skall vid tillämpning av 2—5 §§ den
som har lämnat samtycket anses
som barnets fader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Lagen skall dock inte gälla i
fråga om inseminationer som har utförts före ikraftträdandet.

Har insemination utförts före lagens ikraftträdande på en kvinna med
samtycke av hennes make eller annan man som bodde tillsammans med
henne under äktenskapsliknande förhållanden och är det med hänsyn till
samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen,
får efter utgången av år 1985 talan inte väckas om förklaring enligt 1
kap. 2 § första stycket om att mannen inte är far till barnet eller enligt 1
kap. 4 § tredje stycket om att ett erkännande av faderskapet som mannen
har lämnat saknar verkan mot honom.

1 Balken omtryckt 1983:485.

4 Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 10

LU 1984/85:10

2 Förslag till
Lag om insemination

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med insemination förstås i denna lag införande av sperma i en kvinna
på konstlad väg.

3 § Insemination med sperma från annan man än den som kvinnan är gift
eller bor tillsammans med får utföras endast vid allmänna sjukhus under
överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik.

Läkaren skall pröva om det med hänsyn till makarnas eller de samboendes
medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att
inseminationen äger rum. Inseminationen får utföras endast om det kan
antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.
Vägras insemination, får makarna eller de samboende begära att
socialstyrelsen prövar frågan. Socialstyrelsens beslut får inte överklagas.

Läkaren väljer lämplig spermagivare. Uppgifter om denne skall antecknas
i en särskild journal, som skall bevaras i minst 70 år.

4 § Ett barn som har avlats genom insemination som avses i 3 § har rätt
att, om det har uppnått tillräcklig mognad, självt få del av de uppgifter om
spermagivaren som har antecknats i sjukhusets särskilda journal. Socialnämnden
är skyldig att på begäran biträda barnet med att skaffa fram dessa
uppgifter.

5 § Om det i ett mål om faderskap till barn är nödvändigt att få del av de
uppgifter som finns om en insemination, är den som är ansvarig för inseminationen
eller annan som har tillgång till uppgifterna skyldig att på
begäran av domstolen lämna ut dessa uppgifter.

6 § Fryst sperma får inte utan socialstyrelsens tillstånd föras in hit i
landet annat än av allmänna sjukhus.

7 § Den som vanemässigt eller för att bereda sig vinning utför insemination
i strid mot denna lag eller under angivna förhållanden tillhandahåller
sperma för sådan insemination döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Bestämmelsen i 4 § gäller inte i fall då spermagivaren har lämnat sperma
före ikraftträdandet.

LU 1984/85:10

3 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. I § sekretesslagen (1980: 100) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.
1 §

Sekretess gäller, om inte annat
följer av 2 §. inom hälso- och sjukvården
för uppgift om enskilds hälsotillstånd
eller andra personliga
förhållanden, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående
lider men. Detsamma gäller
i annan medicinsk verksamhet, såsom
rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk
undersökning, fastställande
av könstillhörighet, abort, sterilisering.
kastrering och åtgärder mot
smittsamma sjukdomar, samt i
verksamhet som avser omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Sekretess gäller, om inte annat
följer av 2 §. inom hälso- och sjukvården
för uppgift om enskilds hälsotillstånd
eller andra personliga
förhållanden, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående
lider men. Detsamma gäller
i annan medicinsk verksamhet, såsom
rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk
undersökning, insemination.
fastställande av könstillhörighet.
abort, sterilisering, kastrering
och åtgärder mot smittsamma sjukdomar,
samt i verksamhet som
avser omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda.

Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos
myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över
allmän eller enskild hälso- och sjukvård.

1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Utan hinder av första stycket får
uppgifter om insemination i vissa
fall liimnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i lagen <1984:000)
om insemination.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

LU 1984/85:10

Socialutskottets yttrande
1984/85:2 y

om artificiella inseminationer

Till lagutskottet

Lagutskottet har beslutat inhämta yttrande från socialutskottet över
proposition 1984/85:2 om artificiella inseminationer jämte med anledning av
propositionen väckta motioner, såvitt propositionen och motionerna berör
socialutskottets beredningsområde. Med anledning av propositionen har
följande motioner väckts, nämligen motionerna 1984/85:15 av Anita Bråkenhielm
(m) och Gunnar Biörck i Värmdö (m), 1984/85:16 av Lennart
Pettersson m.fl. (s), 1984/85:17 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp), 1984/85:18
av Helge Hagberg m.fl. (s), 1984/85:19 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c),
1984/85:20 av Ulla-Britt Åbark (s) och Hans Göran Franck (s), 1984/85:21 av
Björn Körlof m. fl. (m), 1984/85:22 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1984/85:23
av Christer Eirefelt (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp), 1984/85:24 av
Allan Åkerlind (m) och Tore Nilsson (m), 1984/85:25 av Anna WohlinAndersson
(c) och Ivar Franzén (c) samt 1984/85:26 av Margit Gennser m. fl.
(m).

Utskottet

Propositionen innehåller förslag till lagstiftning beträffande artificiell
insemination, dvs. införande av sperma i en kvinna på konstlad väg. Till
grund för propositionen ligger inseminationsutredningens betänkande (SOU
1983:42) Barn genom insemination. Lagförslagen består av dels en helt ny lag
om insemination, vilken skall reglera inseminationsverksamheten som
sådan, dels vissa ändringar i föräldrabalken och sekretesslagen (1980:100).

Insemination av kvinnor har förekommit i Sverige i blygsam omfattning
sedan flera decennier men har under senare år ökat i omfattning. I flertalet
fall sker insemination med sperma från en anonym man, s. k. givarinsemination,
men i mindre utsträckning sker också insemination med sperma från
kvinnans make eller samboende man, s. k. makeinsemination. Under senare
tid har det i Sverige årligen fötts ca 230 barn efter givarinsemination och ca 40
barn efter makeinsemination. Någon särskild lagstiftning för inseminationsverksamheten
finns inte f. n., utan verksamheten har betraktats som vilken
medicinsk behandling som helst och således bedrivits från så gott som
uteslutande medicinska utgångspunkter.

När det gäller frågan om lagreglering av inseminationsverksamheten
framhåller departementschefen att han finner det uppenbart att insemination
fyller en funktion för de makar eller andra samboende par som inte kan få
barn på naturlig väg. Enligt hans mening är det inte godtagbart att denna

Bilaga 2

LU 1984/85:10

verksamhet kan bedrivas utan särskild tillsyn från samhällets sida och utan att
lagstiftaren har tagit ställning till de delvis mycket känsliga frågor som
verksamheten ger upphov till. Man bör därför inte dröja med lagstiftning på
området.

I motion 1984/85:26 (m) hemställs bl. a. att förslaget till lag om insemination
avslås i dess helhet. Enligt motionärerna borde grundläggande värderingsskillnader
ha fått en vidare belysning, allra helst som en ny lag om
insemination kan komma att påverka framtida lagar på det medicinska fältet.
Vidare framhålls bl. a. att lagförslaget berör principiellt utomordentligt
väsentliga frågor, nämligen om samhället (staten) skall ha rätt att kontrollera
förhållanden som berör människors allra mest privata sfär.

I motion 1984185:19 (c) föreslås att regler angående givarinsemination
utgår ur lagförslaget. Motionärernas förslag innebär att det för givarinsemination
inte skall gälla andra regler än för makeinsemination. Det främsta
skälet till motionärernas ståndpunkt är att regeringens lagförslag innebär att
spermagivarens anonymitetsskydd begränsas (se vidare nedan).

Utskottet vill inledningsvis erinra om att insemination bara är en av flera
tänkbara metoder att behandla barnlöshet. Den snabba utvecklingen av
olika medicinska tekniker på detta område har på senare tid rest nya etiska
problem och inger viss oro inför framtiden. Socialutskottet har nyligen
utförligt behandlat dessa frågor i betänkande SoU 1984/85:4, vartill hänvisas.
Rent allmänt kan emellertid sägas att lagstiftaren alltför sent uppmärksammat
den utveckling som skett. Det är angeläget att man i framtiden har en
bättre beredskap för att i tid hindra icke önskvärda utvecklingstendenser.

När det gäller insemination kan konstateras att sådan har utförts under
lång tid och på senare år också i avsevärd omfattning. Enligt utskottets
mening är det därför hög tid att en lagstiftning som tillvaratar barnens
intressen kommer till stånd på detta område. Särskilt verksamheten med
givarinsemination rymmer så mycket av etiska och psykosociala aspekter att
det bör ankomma på statsmakterna att ta ställning till om och under vilka
förutsättningar den skall få bedrivas.

Motion 1984/85:26 (m), som i här aktuell del innebär att inseminationsverksanrheten
även i fortsättningen skall lämnas oreglerad, avstyrks. När det
gäller motion 1984/85:19 (c) vill utskottet i det här sammanhanget endast
framhålla att det enligt utskottets mening framför allt är verksamheten med
givarinsemination som kräver en närmare reglering. Frågan om spermagivarens
anonymitetsskydd återkommer utskottet till längre fram i yttrandet.

En allmän förutsättning för att insemination skall få utföras är enligt
propositionen att kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under
äktenskapsliknande förhållanden. Departementschefen framhåller att verksamheten
med givarinsemination, i varje fall f. n., bör begränsas till de fall
som har medfört att metoden har börjat användas, nämligen då det av olika
skäl brister i de naturliga förutsättningarna att nå ett havandeskap.

5 Riksdagen 1984185. 8 sami. Nr 10

LU 1984/85:10

I motion 1984185:22 (vpk) begärs att lagen skall ha sådan lydelse att även
kvinnor som inte är gifta eller samboende med någon man skall ha rätt till
insemination, dvs. givarinsemination. Motionärerna framhåller att man inte
skall göra skillnad mellan olika grupper av kvinnor med hänsyn till den
samlevnadsform de har valt, utan lagstiftningen bör vara neutral i förhållande
till hushålls- och samlevnadsförhållanden.

I likhet med inseminationsutredningen och departementschefen anser
utskottet att det inte kan anses som en allmän mänsklig rättighet att under
alla förhållanden få tillgång till givarinsemination. Samhället bör inte
medverka till en så känslig verksamhet som givarinsemination om inte barnet
kan antas få en positiv utveckling. Det råder knappast några delade meningar
om att det är önskvärt att ett barn har inte bara en mor utan även en far.
Redan den omständigheten att inseminationsbarnets sociale far inte är den
biologiske fadern kan ge upphov till problem. Att helt beröva barnet en
fadersgestalt anser utskottet inte godtagbart. Barnets bästa måste här gå före
likställigheten mellan olika kvinnogrupper. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motion 1984/85:22 (vpk) i här aktuell del.

Frågan om förbud mot givarinsemination tas upp i två motioner. Det gäller
motionerna 1984185:21 (m) (förstahandsyrkandet) och 1984/85:25 (c), som
båda innehåller krav på att givarinsemination skall förbjudas. Den först
nämnda motionen innehåller dessutom ett krav på att förbudet skall vara
straffsanktionerat. Motionärerna yrkar avslag på propositionen och begär att
ett nytt förslag skall föreläggas riksdagen i enlighet härmed. I motion
1984/85:21 (m) framhålls att det saknas forskning om situationen för de barn
som avlats genom givarinsemination och för de familjer som de växer upp i
och att man därför bör vara försiktig med lagstiftning på området. Motionärerna
ställer sig mycket tveksamma till om det alls är möjligt för vare sig
föräldrar elier givare att till fullo föreställa sig vilka svårbemästrade problem
som i sinom tid kan aktualiseras på grund av att ett barn har kommit till efter
givarinsemination. Risken är påtaglig att barnet kan fara illa av att få veta att
det har kommit till genom givarinsemination och att den biologiske fadern är
en främling. Möjligheten för barnet att få reda på vem som är den biologiske
fadern utgör enligt motionärerna inte någon garanti mot att barnet skall
undgå bestående skadeverkningar av psykisk och psykosocial karaktär.
Sammanfattningsvis menar motionärerna att givarinsemination kan ge
upphov till så allvarliga etiska, psykologiska och sociala problem för berörda
personer att verksamheten bör förbjudas. Också i motion 1984/85:25 (c)
påtalas att givarinsemination kan skapa till synes olösliga problem för såväl
barnet som den biologiske fadern, varför verksamheten inte bör tillåtas.

Av propositionen framgår att några remissinstanser har förordat ett förbud
mot givarinsemination, eftersom verksamheten innefattar svåra etiska
avvägningar. Departementschefen menar emellertid att verksamheten har
nätt en sådan omfattning att det inte skulle te sig rimligt att nu förbjuda den.

LU 1984/85:10

även om man - som några remissinstanser framhållit - skulle hysa tveksamhet
från etiska synpunkter inför denna befruktningsmetod. Departementschefen
framhåller vidare att det är angeläget att verksamheten bedrivs i
kontrollerade former och att det blivande barnets bästa tillgodoses så långt
det är möjligt.

Utskottet instämmer i vad departementschefen har anfört i denna fråga
men vill därutöver tillägga följande. Minst 10 % av alla parförhållanden är
ofrivilligt barnlösa. Givarinsemination är den inseminationsform som kvantitativt
sett har den största betydelsen för att lösa deras problem. Ett förbud
mot den verksamheten skulle sannolikt leda till en ökad risk för att sådan
insemination sker i okontrollerade förmer, vilket vore olyckligt.

En viktig förutsättning för att givarinsemination skall få bedrivas är också
att barnets intressen kan tillgodoses på ett godtagbart sätt. Utskottet vill
härvid erinra om inseminationsutredningens bedömning att utgångsläget för
ett inseminationsbarn i allmänhet får anses vara ganska gott. Barnet är ju i
högsta grad önskat och planerat och det barnlösa paret lever i regel i ett
stabilt förhållande. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet motion 1984/
85:21 (m) i här aktuell del och motion 1984/85:25 (c).

Den fråga som har tilldragit sig störst uppmärksamhet inte bara under
utredningsarbetet och remissbehandlingen utan också i den allmänna
debatten gäller barnets rätt att få veta sitt ursprung, en fråga som alltså
sammanfaller med frågan om spermagivarens anonymitetsskydd. I propositionen
föreslås att ett barn som kommit till genom givarinsemination skall ha
rätt att, när det har uppnått tillräcklig mognad, få veta vem som är dess
biologiske far (4 § lagförslaget). Barnet (och endast barnet självt) har då rätt
att få del av de uppgifter om spermagivaren, bl.a. namnet, som har
antecknats i den särskilda journal som skall föras vid det sjukhus där
inseminationen har ägt rum. Frågan om i vad mån barnet över huvud taget
skall upplysas om att det har kommit till genom givarinsemination regleras
inte i lagförslaget utan överlämnas till föräldrarna. Departementschefen
anser emellertid att föräldrarna bör upplysa barnet om detta vid lämplig
tidpunkt (prop. s. 15 och 27).

När det gäller frågan om barnets rätt att få veta vem givaren är bryter sig
åsikterna avsevärt, inte minst bland remissinstanserna. Inte heller inseminationsutredningen
är helt enig på den punkten. Departementschefen säger sig
ha förståelse för att denna fråga kan vara föremål för olika uppfattningar.
Men om man liksom han utgår från att barnet som regel skall få reda på att
det har kommit till genom insemination, talar enligt hans mening övervägande
skäl för att barnet inte rimligen bör utestängas från tillgängliga uppgifter
om vem som är den biologiske fadern. Till skillnad från en del remissinstanser
tror inte departementschefen att man på allvar behöver befara att den
föreslagna ordningen skall skada relationerna i barnets familj och inte heller
att den kommer att skapa oöverkomliga problem för inseminationsverksam -

LU 1984/85:10

heten på grund av brist på lämpliga givare.

I motionerna 1984185:16 (s), 1984/85:18 (s), 1984/85:20 (s) och 1984/85:23
(fp) yrkas avslag på propositionen såvitt avser förslaget om barnets lagstadgade
rätt att få del av uppgifter om givaren (4 § i lagförslaget). Sammantaget
pekas det i dessa motioner på bl. a. följande faktorer. Opinionen är mycket
splittrad i denna fråga. Det saknas pålitligt belägg för vad som är bäst för
barnet i det här sammanhanget. Den föreslagna bestämmelsen kan leda till
att det blir svår brist på lämpliga spermagivare. En undersökning vid
fertilitetslaboratoriet i Malmö visar att nästan alla föräldrar vill att givaren
skall vara anonymitetsskyddad. Om bestämmelsen antas kan många kvinnor
låta sig insemineras illegalt, kanske utomlands.

Som nämnts tidigare i yttrandet anser motionärerna i motion 1984/85:19
(c) att det mest avgörande skälet till att lagförslaget i propositionen inte kan
godtas är att förslaget innebär att spermagivarens identitet skall kunna röjas.
Motionärerna tror inte att verksamheten med givarinsemination kommer att
fungera på det sätt som lagförslaget förutsätter, bl. a. eftersom föräldrarna i
regel inte kommer att upplysa barnet om hur det har kommit till. Även om
verksamheten i enstaka fall kan komma att fungera på det sätt lagförslaget
utgår från, ifrågasätter motionärerna om detta är till gagn för vare sig
föräldrar, barn eller spermagivare; Enligt motionärerna kan avslöjandet av
spermagivaren i värsta fall leda till att annars harmoniskt fungerande familjer
slits sönder - såväl barnets som spermagivarens.

Frågan om anonymitetsskyddet är den mest kontroversiella och svårbedömda
beträffande hela inseminationsverksamheten. Svårigheten består
huvudsakligen i att det finns tre parter vars intressen skall beaktas, nämligen
inseminationsbarnets, föräldrarnas och spermagivarens samt att dessa parters
intressen åtminstone delvis står emot varandra. Denna intressekonflikt
måste enligt utskottets bestämda mening lösas med utgångspunkt från att
barnets behov och intressen skall sättas främst. Föräldrarna och spermagivaren
är ju vuxna människor som själva kan bestämma om de vill ikläda sig det
ansvar som följer av deras handlande enligt de regler som gäller. Barnet
(eller kanske snarare det blivande barnet) har däremot av naturliga skäl
ingen som helst möjlighet att påverka sin framtida ställning. Det måste därför
ankomma på lagstiftaren att ta ansvar för den saken.

Från flera håll har den åsikten framförts att föräldrarna i regel inte talar om
för sitt barn att det har kommit till genom givarinsemination och att en
bestämmelse som ger barnet rätt att få reda på vem som är den biologiske
fadern därför blir utan nämnvärd betydelse. Utskottet anser det emellertid
troligt att det efter hand blir allt mera vanligt att föräldrarna berättar för
barnet hur det kommit till. För detta talar bl. a. det förhållandet att
inseminationsverksamheten först på senare tid har blivit mer allmänt känd -inte minst genom detta lagstiftningsärende - vilket kan förväntas leda till en
mer naturlig inställning till dessa frågor och öka föräldrarnas beredskap att
vara öppna och ärliga mot sina barn. Man måste också räkna med att vissa

LU 1984/85:10

barn iner av en tillfällighet kan få vetskap eller i varje fall misstanke om att
den rättslige och sociale fadern inte är densamme som den biologiske. Det
kan t.ex. komma fram om föräldrarna separerar eller vid gräl dem emellan.
Det finns alltså anledning att tro att åtskilliga barn kommer att få veta eller
misstänka-1, ex. vid jämförelser av utseenden - att de har kommit till genom
givarinsemination. Hur stor del av dessa barn som sedan har intresse av att
vilja ta reda på vem som är den biologiske fadern är svårt att säga, men man
torde kunna utgå från att det alltid kommer att finnas vissa barn som har detta
önskemål.

Ett barn som vid mogen ålder uttalar en bestämd vilja att få klarhet i sitt
biologiska ursprung måste antas ha ett seriöst intresse av att få veta detta. Ett
sådant önskemål bör respekteras. Enligt utskottets mening mäste därför
lagstiftaren se till att inte barnet redan på förhand berövas möjligheten att få
veta vem som är dess biologiske far. Endast barnet självt torde - vid
tillräcklig mognad - kunna avgöra vad som ligger i dess intresse i det här
sammanhanget. Det bör också påpekas att svensk lagstiftning i andra
sammanhang hävdar principen att barn bör ha rätt att känna till sina
biologiska föräldrar. Utskottet anser att den principen bör gälla alla barn
oavsett hur dc har avlats och därmed också barn som har kommit till efter
givarinsemination.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan ställer sig socialutskottet bakom
regeringens förslag i denna del och avstyrker samtliga här behandlade
motioner.

De närmare förutsättningarna för verksamhet med givarinsemination anges
i 3 § lagförslaget. Där föreskrivs till att börja med att givarinsemination får
utföras endast på allmänna sjukhus och under överinseende av läkare med
specialistkompetens i gynekologi och obstetrik. Vidare föreskrivs att insemination
får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer
att växa upp under goda förhållanden. Den ansvarige läkaren skall pröva
denna fråga mot bakgrund av det aktuella parets medicinska, psykologiska
och sociala förhållanden.

Departementschefen framhåller att verksamheten med givarinsemination
inte bara rymmer medicinska frågor utan också problem av etisk och
psykosocial natur. Det är därför viktigt att verksamheten anförtros åt läkare
med erfarenhet av barnlöshetsutredningar och att garantier skapas för att
den bedrivs under etiskt godtagbara former. Det bör också finnas tillgång till
psykologisk expertis som kan biträda läkaren i den psykosociala utredningen.
Departementschefen anser därför att givarinsemination endast skall få
utföras på allmänna sjukhus. De krav som sålunda ställs på verksamheten
torde enligt departementschefen leda till att verksamheten kommer att
begränsas till de större och resursstarkare inrättningarna.

I motion 1984/85:15 (m) yrkas en delvis ändrad lydelse av 3 § i lagförslaget.
Motionsförslaget innebär att - efter tillstånd av socialstyrelsen - givarinse -

LU 1984/85:10

mination skall få utföras av gynekologer även vid privata sjukhus och i öppen
vård, såväl offentlig som privat. Motionärerna framhåller att kompetensen
och lämpligheten att syssla med svår fertilitetsproblematik ofta inte har att
göra med avancerade tekniska resurser och givetvis aldrig med vem som är
arbetsgivare. Vidare yrkas i denna motion att riksdagen uttalar sig för att det
inte alltid skall vara nödvändigt att hela patientundersökningen inför en
givarinsemination och uppföljningen efter en sådan sker vid den klinik där
själva inseminationen utförs. Motionärerna framhåller att det skulle ställa till
köproblem och onödiga geografiska bekymmer, framför allt i glesbygd, om
hela processen måste skötas vid större sjukhus.

1 motion 1984/85:17 (fp) yrkas att det i regeringsförslaget intagna kravet på
att givarinsemination skall få utföras endast ”vid allmänna sjukhus" skall
utgå, liksom kravet på att läkaren skall företa sin lämplighetsprövning "med
hänsyn till makarnas eller de samboendes medicinska, psykologiska och
sociala förhållanden”. Vidare yrkas att regeringsförslaget kompletteras med
en bestämmelse som innebär att en förutsättning för att givarinsemination
skall få utföras är att ansvarig läkare kan visa att de journaler som upprättas i
samband med behandlingen förvaras på ett sätt som garanterar integriteten
för spermagivare, föräldrar och barn. Socialstyrelsen skall svara för denna
prövning. Motionärerna framhåller att frågan om förvaringen av journalerna
är så viktig att endast de läkare eller kliniker, som har en journalförvaring
som garanterar sekretessen för de inblandade, bör ges tillstånd att utföra
givarinsemination. Om dessa villkor för journalförvaring uppfylls anser
motionärerna att även privatpraktiserande gynekologer bör få möjlighet att
utföra givarinsemination. Motionärerna säger sig vidare kunna acceptera att
den för inseminationen ansvarige läkaren genom samtal eller på annat sätt
skapar sig en bild av parets förmåga att fungera som goda föräldrar till ett
inseminationsbarn, men inte att dessa samtal skall drivas så långt att det blir
fråga om en "psykosocial utredning”. I normalfallet anser motionärerna att
de blivande föräldrarna själva måste ta huvudansvaret för bedömningen av
sin förmåga att klara föräldraskapet.

Vad gäller hanteringen av de särskilda journaler som skall upprättas vid
givarinsemination - där uppgifter om givaren skall antecknas - delar
utskottet motionärernas uppfattning om vikten av att dessa journaler förs
och förvaras på ett sådant sätt att integriteten för de inblandade kan
garanteras. Den i propositionen föreslagna ordningen innebär att dessa
journaler kommer att vara sekretesskyddade i förhållande till alla utom
inseminationsbarnet självt (när det uppnått tillräcklig mognad). Ansvaret för
att journalerna förvaras så att uppgifterna inte kan åtkommas av obehöriga
åvilar sjukhuset. Det ankommer på socialstyrelsen att meddela allmänna råd
om de närmare rutiner som erfordras för att uppnå fullständig säkerhet i
journalhanteringen.

Beträffande den av motionärerna ifrågasatta begränsningen till allmänna
sjukhus gör utskottet följande överväganden. Som anförs av departements -

LU 1984/85:10

chefen omfattar verksamheten med givarinsemination såväl medicinska som
etiska, psykologiska och sociala frågor. Verksamheten bör därför få utövas
endast vid sådana inrättningar som, förutom erfarna gynekologer, också har
tillgång till psykologer, kuratorer eller motsvarande personal som vid behov
kan biträda läkaren. Sjukhusen måste vidare kunna erbjuda god rådgivning
och service i övrigt, inte minst för det fall att ett inseminationsbarn begär
uppgift om sitt biologiska ursprung. Utskottet ansluter sig därför till
departementschefens uppfattning att givarinsemination bör få utföras endast
vid allmänna sjukhus och förutsätter därvid att verksamheten i praktiken
kommer att begränsas till vissa större och resursstarkare sjukhus. Först om
verksamheten koncentreras blir det möjligt att få en sådan överblick över
verksamheten som är en förutsättning för den forskning och uppföljning som
utskottet anser önskvärd (se vidare nedan). För samma ståndpunkt talar
även de särskilda kraven på att journalerna förs och förvaras på betryggande
sätt, upp till 70 år efter resp. behandling. En koncentration gör det dessutom
lättare för de inseminationsbarn som vill söka uppgifter om sitt biologiska
ursprung.

Av det som sagts i det föregående framgår indirekt också att utskottet inte
delar uppfattningen i motion 1984/85:17 (fp) att kravet på psykosocial
utredning bör slopas. Även för de mest insiktsfulla personer kan det vara
svårt att överblicka alla konsekvenser som en givarinsemination kan föra
med sig. Det är vidare angeläget att det barnlösa paret får hjälp att bearbeta
problemen med barnlöshet. Det kan leda till att de kan se mera realistiskt på
sin situation och sina möjligheter att klara av de svårigheter som en
insemination eventuellt kan föra med sig. Det är också viktigt att klargöra
barnets behov i sammanhanget. Vad som här krävs i fråga om utredning,
rådgivning eller annat stöd får bedömas från fall till fall. Som departementschefen
har framhållit torde det i många fall räcka med att utredaren samtalar
med makarna eller de samboende vid ett eller ett par tillfällen. Det får
ankomma på socialstyrelsen att överväga vilka allmänna råd som kan
behövas för utredningsverksamheten.

Vad gäller de i motion 1984/85:15 (m) framförda synpunkterna på
samarbete mellan den klinik där själva inseminationen utförs och andra
läkarmottagningar vill utskottet framhålla att det slutliga ansvaret för såväl
rådgivning som utredning och prövning av det lämpliga i att insemination
äger rum under alla omständigheter måste åvila den ansvarige läkaren vid det
allmänna sjukhuset. Detta utesluter inte att vissa uppgifter kan anförtros den
remitterande läkaren. Socialstyrelsen bör överväga de praktiska samarbetsfrågorna
inom ramen för arbetet med allmänna råd för inseminationsverksamheten.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion
1984/85:15 (m) och motion 1984/85:17 (fp) yrkandena 1-3.

I motion 1984/85:22 (vpk) yrkas att 3 § i lagförslaget ändras så att den
psykosociala prövningen, i enlighet med inseminationsutredningens förslag,

LU 1984/85:10

skall göras av socialnämnden och inte av läkaren. Vidare föreslås i motionen
att det i lagtexten skall skrivas in dels att sperma från en och samme givare får
användas för högst fyra fall av insemination där inseminationen leder till att
ett barn föds, dels att givaren bör underrättas när ett barn fötts till följd av
insemination med sperma från honom. Motionärerna anser att spermagivaren
bör få veta hur många barn han har gett upphov till för att han skall kunna
bedöma om han vill fortsätta som donator och hur många barn som han
framdeles kan tänkas få kontakt med.

Inseminationsutredningens förslag att lägga den psykosociala prövningen
på socialnämnden har utsatts för ganska stark kritik under remissbehandlingen.
En klar majoritet av remissinstanserna har förordat att den uppgiften
skall skötas vid det sjukhus där inseminationen skall äga rum. Departementschefen,
som har stannat för det sist nämnda alternativet, framhåller bl. a. att
inte minst det nära samband som räder mellan de medicinska och de
psykosociala faktorerna talar för att bedömningen bör göras på samma ställe.
Som redan har framgått av det föregående ansluter sig utskottet till
departementschefens ståndpunkt i denna fråga. Härutöver kan tilläggas att
även det tidigare berörda intresset av betryggande sekretess i verksamheten
talar för att de känsliga uppgifter det är fråga om inte sprids till flera
myndigheter.

När det gäller frågan om i vad mån antalet barn per givare bör begränsas
får utskottet hänvisa till att det i specialmotiveringen till 3 § i lagförslaget
framhålls att en gräns på 4-6 barn per givare kan vara en lämplig
utgångspunkt och att det kan vara lämpligt att socialstyrelsen meddelar
allmänna råd i frågan. Utskottet delar departementschefens uppfattning att
det inte är erforderligt att reglera denna fråga direkt i lagtexten. Någon rätt
för spermagivaren att få upplysning om födda barn anser utskottet inte böra
komma i fråga. Utskottet avstyrker således motion 1984/85:22 (vpk) i här
aktuella delar.

Frågan om uppföljning och utvärdering av inseminationsverksarnheten tas
också upp i motion 1984185:22 (vpk). Motionärerna hemställer att riksdagen
uttalar dels att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att följa
verksamheten med insemination i dess olika aspekter, dels att frågan om
insemination på nytt bör bli föremål för riksdagens prövning inom fem år och
att ett betänkande från nämnda kommitté då bör föreligga.

Socialutskottet har redan i det föregående uttalat sig för att det är önskvärt
med forskning och uppföljning av inseminationsverksamheten. Detta arbete
bör givetvis också mynna ut i en utvärdering av verksamheten, särskilt med
avseende på inseminationsbarnens situation men också föräldrarnas och
spermagivarnas. Det behövs också mer forskning i frågan om orsakerna till
ofrivillig barnlöshet. Utskottet har i sitt betänkande SoU 1984/85:4 om vissa
medicinsk-etiska frågor enhälligt uttalat att det behövs ett permanent
medicinsk-etiskt organ, gärna med tvärvetenskaplig inriktning, där bl. a.

LU 1984/85:10

parlamentariker, sjukvårdsansvariga, forskare och teologer kan samråda i
medicinsk-etiska frågor och där grundläggande, gemensamma värderingar
kan formuleras. Riksdagen föreslås ge regeringen till känna vad utskottet
anfört i denna del. Den nödvändiga uppföljningen och utvärderingen av
inseminationsverksamheten torde lämpligen kunna anförtros detta organ.
Att riksdagen på förhand binder sig för en omprövning inom viss tid av
inseminationsverksamheten kan däremot inte anses lämpligt. Utskottet
avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1983/84:22 (vpk) i här
aktuell del.

Lagförslaget i propositionen innehåller inte några regler angående användning
av fryst sperma för insemination. I specialmotiveringen till 6 § i
lagförslaget uttalas emellertid att vid makeinsemination i princip endast färsk
sperma bör användas, medan det vid givarinsemination kan finnas skäl att
använda fryst sperma för att underlätta och förenkla verksamheten. Med
hänsyn till att behandlingsperioden för en kvinna normalt är 6-9 månader och
sperma från samme givare bör användas under hela perioden, förordas att
sperman inte förvaras fryst under längre tid än ett år. Det sägs dock i
specialmotiveringen att läkaren bör kunna bestämma en längre förvaringstid
om det är motiverat i ett enskilt fall.

Enligt utskottets uppfattning bör fryst sperma användas bara om ett sådant
förfarande påtagligt underlättar och förenklar verksamheten. Vid makeinsemination
föreligger i regel inte skäl för att använda fryst sperma, eftersom
maken eller den samboende mannen normalt kan förväntas följa med
kvinnan till behandlingen. Vid givarinsemination kan det däremot ofta vara
motiverat att använda fryst sperma, eftersom spermagivningen och behandlingen
av kvinnan då kan göras tidsmässigt oberoende av varandra. Ju längre
tid som får förflyta mellan spermagivningen och inseminationen, desto större
är risken att förutsättningarna hinner ändras. Givaren kan t. ex. ha avlidit.
Han kan också ha ändrat inställning till sin verksamhet, även om den
ansvarige läkaren av något skäl inte fått meddelande om detta. I förlängningen
skymtar etiska problem som kan uppkomma vid befruktning med sedan
länge nedfryst sperma. Utskottet anser därför att sperma inte bör få förvaras
fryst under längre tid än högst ett år.

Införsel av fryst sperma från utlandet får enligt lagförslaget i propositionen
(6 §) göras av dels allmänna sjukhus, dels efter tillstånd av socialstyrelsen
även av annan. I propositionen framhålls bl. a. att det kan finnas barnlösa par
som tillhör en etnisk minoritetsgrupp bland invandrare och för vilka lämplig
givare inte finns att tillgå här i landet.

I motionerna 1984185:21 (m) (andrahandsyrkandet) och 1984185:22 (vpk)
yrkas att riksdagen skall förbjuda införsel av fryst sperma från utlandet.
Motionärerna framhåller bl. a. att de barn som föds efter insemination med
fryst sperma från utlandet inte kommer att ha någon möjlighet att få reda på
sitt biologiska ursprung. I motion 1984/85:21 (m) påtalas också att förfaran 6

Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 10

LU 1984/85:10

det med import av fryst sperma utesluter en medicinsk kontroll av givaren.

Utskottet anser för sin del att det med tanke på etniska minoritetsgrupper
finns ett visst intresse av att kunna införa fryst sperma från utlandet. I andra
fall ter det sig emellertid mycket tveksamt med införsel av fryst sperma.
Under alla förhållanden bör en omfattande handel med fryst sperma
förhindras. Detta talar för att det även beträffande allmänna sjukhus bör
krävas att socialstyrelsen efter prövning finner skäl att tillåta införsel.
Tillstånd bör meddelas främst för de fall det är svårt att här i landet finna en
lämplig donator med hänsyn till önskemålet om att barnet inte bör avvika för
mycket utseendemässigt från den som avses bli barnets sociale får.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att 6 § i lagförslaget ges
följande lydelse:

”Fryst sperma får inte utan socialstyrelsens tillstånd föras in hit i landet."
Motionerna 1984/85:21 (m) och 1984/85:22 (vpk) i här aktuella delar får
härigenom anses i huvudsak tillgodosedda.

Sammanfattningsvis tillstyrker socialutskottet förslaget till lag om insemination
med den ändring av 6 § som nyss nämnts och avstyrker samtliga
motioner i här behandlade delar.

Vad som i övrigt anförs i propositionen och motionerna föranleder inte
något uttalande från socialutskottets sida.

Stockholm den 13 november 1984

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp). Evert Svensson (s), John Johnsson (s),
Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s). Ingvar Eriksson (m),
Inga Lantz (vpk), Göran Ericsson (m). Rosa Östh (c), Aina Westin (s) och
Karin Israelsson (c).

Avvikande meningar

1. av Blenda Littmarck (m) och Ann-Cathrine Haglund (m) som anser att
utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I propositionen framhålls att s. k. makeinsemination - insemination med
sperma från kvinnans make eller annan man som bor tillsammans med
kvinnan under äktenskapsliknande förhållanden - inte ger upphov till några
särskilda etiska eller psykosociala problem. Utskottet delar denna uppfattning.

Vid s. k. givarinsemination - insemination med sperma från en anonym

LU 1984/85:10

givare - uppstår dock medicinska, etiska och psykosociala problem.

Utskottet finner propositionens lösning av dessa frågor olycklig och kan
inte godta förslaget såvitt avser givarinsemination. Enligt utskottets mening
talar ett flertal skäl mot att givarinsemination skall av lagstiftaren accepteras
som en metod att alstra barn.

Utskottet anser att det inte kan betraktas som någon allmän mänsklig
rättighet att få tillgång till givarinsemination. Avsaknaden av forskning om
situtionen såväl för barn som tillkommit genom givarinsemination som de
familjer de växer upp i gör att stor försiktighet måste iakttas vid lagstiftning
gällande ifrågavarande område.

I propositionen framhålls att makarna eller de samboende skall få råd och
upplysningar om ”de särskilda problem som möter vid en givarinsemination”
och att de måste ges tid att tänka igenom situationen. Detta är i och för sig en
lovvärd ambition. Utskottet måste emellertid uttrycka stor tveksamhet till
om det alls är möjligt för människor att till fullo föreställa sig vilka
svårbemästrade problem som i sinom tid kan aktualiseras. Det är uppenbart
att väldiga - sannolikt ofta olösliga - konflikter kan uppstå inom en familj på
grund av att givarinsemination ägt rum

Även beträffande spermagivaren måste enligt propositionen omfattande
utredning företas. Medicinska undersökningar gällande givarens kroppsliga
och själsliga tillstånd måste ske och hans lämplighet från psykosocial
synpunkt beaktas. Det understryks att givaren skall bli informerad om att
barnet i framtiden kan komma att kontakta honom. Även i detta sammanhang
är utskottet mycket tveksamt vad gäller en människas möjlighet att rätt
sätta sig in i de konsekvenser som handlandet kan medföra flera tiotal år
senare.

Departementschefen framhåller att han anser att det från principiell
synpunkt är viktigt att ett barn som kommit till genom givarinsemination får
reda på detta genom sina föräldrar. Barnet skall även ha möjlighet att få veta
vem som har varit givare. I propositionen betonas vidare att barnet kan
behöva hjälp med att bearbeta känslomässiga problem som gör sig gällande i
sammanhanget. Departementschefen förklarar att han inte tror att detta
skall inverka menligt på barnets familjerelation. Denna uppfattning kan
utskottet inte dela. Utskottet menar tvärtom att såväl barnet och dess familj
som givaren och hans familj kan komma att utsättas för stora påfrestningar.
Risken är enligt utskottets mening påtaglig att barnet kan fara illa av att få
kännedom om att det tillkommit genom givarinsemination och att den
biologiske fadern är en främling. Att barnet sedan kan få reda på vem den
biologiske fadern är ger inte några garantier för att barnet skall slippa
bestående skadeverkningar av psykisk och psykosocial karaktär.

De synpunkter utskottet ovan framfört belyser vilka allvarliga problem -etiska, psykologiska och sociala - som givarinsemination kan ge upphov till
för berörda personer. Utskottet finner därför övertygande skäl föreligga för
att förbjuda denna verksamhet.

LU 1984/85:10

Mot denna inställning kan anföras att om givarinsemination likväl sker
kommer barnet att vara faderlöst, sävida modern inte är gift. Till detta kan
sägas att en sådan situation kan uppstå redan i dag, exempelvis om en
faderskapstalan vid domstol lämnas utan bifall. Även om rätten till givarinsemination
lagfästs skulle samma läge kunna inträffa. Detta blev följden om
människor ordnade givarinsemination pä annat sätt än lagtexten föreskriver.
Det är fullt tänkbart med en sådan utveckling exempelvis beträffande
personer som inte erhållit tillstånd till givarinsemination eller av någon orsak
- kanske önskemål om viss givare - inte vill att inseminationen skall komma
till myndigheternas kännedom.

Det önskemål om barn som ligger bakom att somliga är beredda att nyttja
givarinsemination skulle kunna tillgodoses på annat sätt. I dag krävs ett
tidsödande, komplicerat och för adoptivföräldrarna dyrbart förfarande vid
adoption. Om möjligheterna till adoption underlättas skulle det säkert
medföra att givarinsemination blev mindre efterfrågad.

Utskottet är medvetet om att den av regeringen nu föreslagna lagstiftningen,
om den genomförs, kanske leder till att givarinsemination praktiskt taget
upphör. Även om detta skulle vara en avsedd effekt innebär propositionen
att statsmakterna skall sanktionera en enligt utskottets mening tveksam
verksamhet. En sådan sanktion strider mot den för utskottet självklara
strävan att låta lagstiftningen styras av etiska normer som vilar pä västerländsk,
kristen grund.

Utskottet föreslår således att givarinsemination i lag förbjuds. Förbudet
skall vara förenat med en straffbestämmelse som torde kunna ha samma
innehåll som 7 § i lagförslaget i den nu föreliggande propositionen och rikta
sig mot dem som vanemässigt, eller för att bereda sig vinning, utför
insemination i strid mot lagen. Förbudet skall inte omfatta s. k. makeinsemination.

Föreliggande proposition bör alltså avslås och regeringen lägga fram ett
nytt förslag i enlighet med de i motion 1984/85:21 (m) anförda riktlinjerna.

Skulle riksdagens majoritet ändå godkänna propositionen bör enligt
utskottets mening undantag göras i fråga om införsel i landet av fryst sperma.
Det bör under alla omständigheter vara förbjudet.

Utskottet tillstyrker således motion 1984/85:21 (m). Övriga motionsyrkanden
påkallar inte något uttalande från utskottets sida.

2. av Ingvar Eriksson (m) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande som
börjar på s. 53 med ”När det” och slutar på s. 62 med ”Socialutskottets
sida” bort ha följande lydelse:

Grundläggande värderingsskillnader borde i utredningen och propositionen
om artificiell insemination fått en vidare belysning, allra helst som en ny
lag om insemination kan komma att påverka framtida lagar på det
medicinska fältet. Den av regeringen valda utredningsmodellen med en

LU 1984/85:10

särskild utredare endast biträdd av sakkunniga ger begränsad belysning av
frågeställningar, som gäller grundläggande moraliska, etiska och religiösa
värderingar.

Meningarna om givarinseminationernas berättigande är delade. Uppfattningen
att givarinseminationer helt skall förbjudas motiveras med att en
tredje part dras in i ett förhållande, som skall vara exklusivt för man och
hustru (eller för motsvarande förhållande fastän äktenskap ej föreligger). Ett
sådant "trepartsförhållande" anses i grunden moraliskt felaktigt, vilka
motiven än varit.

En annan motivering för förbud eller mycket restriktiv hållning till
insemination är att man ser inseminationen som ett hot mot relationerna i
äktenskapet. Barnet blir biologiskt moderns och givarens, vilket kan -hävdas det - skapa svårartade samlevnadsproblem. Detta anses sedan kunna
störa barnets utveckling.

Mot detta kan anföras att ett barn som kommit till genom givarinsemination
är ett mycket efterlängtat barn. Ofta har man och hustru under lång tid
gjort allt för att få ett barn. En graviditet även om den kommit till genom
insemination kommer därför att upplevas som en lycklig tilldragelse. Det
faktum att paret delar erfarenhet av havandeskap på samma sätt som alla
andra par stärker deras förhållande som föräldrar.

I propositionen föreslås att givarens anonymitet skall hävas, om barnet,
när det nått tillräcklig mognad, så begär. Att barnet skall ha rätt att få
grundläggande uppgifter om givarens etniska ursprung och genetiska hälsa
kan eventuellt ges lagstöd, men att häva givarens anonymitet anser utskottet
vara felaktigt. Anonymiteten ger dels legalt skydd för spermagivaren, dels
minimeras effekterna av att en tredje part kommer in i familjen. Utan
anonymitet kommer det dessutom att bli betydligt svårare att finna lämpliga
spermagivare på grund av att deras anonymitet kan röjas och de kanske
subjektivt kan uppleva sig tvungna att ikläda sig faderskapets förpliktelser.
Utskottet vill därför understryka att det ur flera aspekter måste anses
felaktigt att genom lagstiftning urholka det anonymitetsskydd som en
spermagivare f. n. har enligt medicinsk praxis.

Lagförslaget tilldelar också läkaren en myndighetsroll, som är oförenlig
med läkarens roll som patientens förtrogna och förtroendeman. Alltför
många små steg har redan tagits i svensk lagstiftning på den väg som
förvandlar läkaren till representant för myndigheter med myndighetsutövning
som viktig uppgift. Detta är en mycket betänklig utveckling.

Det diskuterade lagförslaget berör principiellt utomordentligt väsentliga
frågor, nämligen om samhället (staten) skall ha rätt att kontrollera förhållanden
som berör människors allra mest privata sfär. Det har hävdats att frågan
om insemination inte kan betraktas som den enskildes angelägenhet därför
att åtgärden berör en tredje part, barnet, vars intresse staten anser sig i dessa
fall behöva skydda. Till detta kan sägas att inget barn någonsin kan välja sina
föräldrar. Att vid insemination stadga om viss kontroll av de blivande

LU 1984/85:10

föräldrarnas lämplighet kan däremot leda till att toleransen för människors
rätt att fritt grunda familj på sikt uppluckras. 1 förlängningen kan alltså den
allra yttersta konsekvensen komma att bli att barnalstrande steg för steg ställs
under statlig kontroll. Till detta kommer att lagförslaget ytterligare uppluckrar
läkarens från staten sälvständiga ställning till förmån för rollen som
företrädare för staten. Detta kommer inte minst till synes i förslaget om
förbud för privatpraktiserande att företa insemination.

Den vetenskapliga utvecklingen på fertilitetsområdet kommer att erbjuda
nya metoder för att häva infertilitet. En del av dessa kommer givetvis att
kunna användas så att de skapar allvarliga etiska problem. Enskilda
människor brukar dock mycket klart reagera mot oetiska beteenden.
Konventioner som fördömer missbruk brukar dessutom vara betydligt
effektivare när det gäller att hindra en sådan utveckling än lagar som stiftas
utan ursprung i konventioner. Till detta kommer att missbruk av medicinsk
kunskap snarare har satts i system av företrädare för statsmakter än av
enskilda.

Det är uppenbart att nya tekniker för att häva infertilitet skapar
förhållanden, som kräver förändringar i den familje- och arvsrättsliga
lagstiftningen. Att i detalj fastslå vilka förändringar som bör genomföras i
denna typ av lagstiftning är inte möjligt. Därför bör riksdagen uppdra åt
regeringen att se över denna typ av lagstiftning och inför riksdagen framlägga
erforderliga förslag.

Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att övervägande skäl talar
emot en särskild lagreglering av inseminationsverksamheten. Med tillstyrkande
av motion 1984/85:26 (m) i här aktuell del avstyrker således utskottet
förslaget till lag om insemination i dess helhet. De motionsyrkanden som rör
det närmare innehållet i lagförslaget påkallar därför inget uttalande från
utskottets sida.

3. av Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 53 som börjar med "När
det” och slutar med ”i yttrandet" bort utgå,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 54 med "Frågan
om” och slutar på s. 60 med "aktuella delar” bort utgå.

dels att utskottet bort anföra följande:

När det gäller frågan om särskild lagstiftning avseende givarinsemination
anser utskottet helt allmänt att för införandet av alla nya lagregler bör gälla,
att det skall finnas ett påvisbart och angeläget behov. Detta är av särskild vikt
för regler som innebär intrång i och begränsning av den personliga
integriteten. De samlade effekterna av föreslagna regler måste således
övervägas noga.

Inseminationsverksamhet har förekommit länge såväl utomlands som i

LU 1984/85:10

vårt land. även om antalet kända fall hos oss fortfarande är ganska litet.
Enligt vad utredningen uppger bedrivs verksamheten vid ett tiotal kvinnokliniker
och av ett litet antal privatpraktiserande gynekologer. Verksamheten
har hittills handlagts enligt de regler som allmänt gäller enligt läkarinstruktionen
och de författningar i övrigt som reglerar hälso- och sjukvård, t. ex.
bestämmelserna om sekretess i sekretesslagen. Av intresse i sammanhanget
är att något krav på särskild lagstiftning inte rests från direkt berörda parter.

Det viktigaste och avgörande i propositionsförslaget är att spermagivarens
identitet skall kunna röjas. I motiven återkommer man ofta till det i och för
sig tungt vägande argumentet att det är barnets rätt och barnets situation som
skall sättas i centrum. Man utgår vidare ifrån att det under alla omständigheter
är bra för barnet att kunna få veta vem som är den biologiske fadern.
Detta tillgodoses genom den föreslagna lagen, menar man.

Så är det inte. Genom en bestämmelse i lagen och en följdändring av
sekretesslagen stadgas visserligen att ett barn som avlats genom insemination
skall, när det uppnått en tillräcklig mognad, få rätt att få del av de uppgifter
om spermagivaren som finns i den journal, som sjukhuset åläggs att föra och
bevara. Men det är väl att märka, att varken sjukhuset eller någon annan
myndighet åläggs att informera barnet om att det tillkommit genom
insemination.

De allmänna uttalanden som görs i utredningen och propositionen om
önskvärdheten av att föräldrarna informerar barnen är av allt att döma
verkningslösa. Av de undersökningar som redovisas i utredningen och i
några remissvar framgår klart att föräldrarna inte har för avsikt att tala om för
barnen att de tillkommit genom insemination. De vill att barnen i alla
avseenden skall betraktas som deras egna. Detta framstår som en grundläggande
förutsättning för inseminationen. Därmed blir också bestämmelserna
om att barnet skall ha tillgång till uppgifterna om spermagivaren av ringa
värde. Förutsättningen för ett utnyttjande av denna möjlighet är ju att barnet
vet om att den biologiske fadern är en annan iin den rättslige och sociale. Det
är föga troligt att föräldrarnas attityd kommer att förändras till en större
öppenhet av det skälet att en ny lag gör det möjligt för barnet att eftersöka
den biologiske fadern. Detta kan tvärtom medverka till att föräldrarna blir
ännu mera bestämda i sin uppfattning att inte tala om för barnet att det
tillkommit genom insemination. Ett röjande av detta skulle ju kunna leda till
ur föräldrarnas synpunkt helt onödiga och oönskade komplikationer. Av
psykologiska och sociala skäl och av omsorg om barnet kommer således
föräldrarna säkerligen liksom hittills att eftersträva en långtgående sekretess.
Detta måste man således acceptera som en utgångspunkt för bedömningen
av den föreslagna lagens effekt.

Många menar att det fortsättningsvis kommer att bli mycket svårt, kanske
helt omöjligt, att fä spermagivare till sjukhus och gynekologer, när givarna
vet. att deras identitet kan komma att röjås. Sekretessen har varit en
förutsättning för deras medverkan. Redan bristen på spermagivare kan

LU 1984/85:10

således medföra att sjukhusen tvingas upphöra med verksamheten. Därtill
kommer att de presumtiva föräldrarna i fortsättningen inte vill anlita
sjukhusen därför att deras önskan är, som ovan redovisats, att givaren inte
skall kunna spåras. Risken för illegal verksamhet utanför de etablerade och
lojala klinikernas ram är uppenbar.

Även om det skulle vara så att verksamheten i enstaka fall kan komma att
fungera så som lagförslaget utgår ifrån, kan man starkt ifrågasätta om detta är
till gagn för någon part.

Hur påverkas föräldrasituationen om håda föräldrarna vet, att en för dem
helt okänd person, spermagivaren, kommer in i deras liv. när barnet uppnår
en viss ålder? Vilken effekt kommer detta t. ex. att ha för den rättslige
faderns helhjärtade engagemang för barnet? Risken för negativ påverkan på
föräldrarollen är uppenbar, vilket inte är till båtnad för barnet.

Är det verkligen, som förslaget förutsätter, alltid bra för barnet att någon
gång i tonåren plötsligt få veta, att den som barnet under barndoms- och
ungdomsåren reservationslöst uppfattat som fadern inte är barnets biologiske
far? Säkerligen inte.

Och hur blir situationen för spermagivaren? Tiotals år efter spermadonationen,
när givaren kanske för länge sedan bildat familj och har egna barn,
kan flera för honom helt okända ungdomar, som han inte har några
känslomässiga relationer till, söka upp honom och tala om att han är deras
biologiske far. Hur påverkar detta honom och hans familj?

Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på den risk för informationsläckor
till obehöriga som uppkommer med den journalföring och den
arkivering av journalerna som lagförslaget förutsätter. Även om antalet
personer som formellt skall få tillgång till journalerna är begränsat så blir det
ändå ett betydande antal människor som får insyn. Redan den omständigheten
att journalerna skall arkiveras och förvaras så länge och därmed kunna
hanteras av många olika personer gör att risken för spridning av uppgifterna i
journalerna till andra än som avsetts är mycket stor.

Den genomgång som gjorts av de troliga effekterna av den föreslagna
lagen visar, att de syften som förslagsställarna angett inte kommer att
tillgodoses genom lagen, att den kommer att medverka till en utveckling som
ingen anser önskvärd samt att lagen inte skulle vara till gagn för de människor
som närmast berörs av lagen. Därför anser utskottet att de delar av förslaget
till lag om insemination som inte erfordras för att uppnå målsättningen med
ändringen i föräldrabalken, dvs. att inseminationer inte får utföras utan
samtycke av kvinnans make eller annan man som bor tillsammans med henne
under äktenskapsliknande förhållanden, bör avslås. Vidare bör även förslaget
om ändring av sekretesslagen i den del som avser att öppna möjlighet till
utlämnande av spermagivares identitet avslås. Detta innebär att paragraferna
3, 4 och 5 i förslaget till inseminationslag inte bör antas. Det förslag som
framlagts i motion 1984/85:19 bör således genomföras.

De motionsyrkanden som rör innehållet i 3 och 4 SS i propositionsförslaget
påkallar därför inget uttalande från riksdagens sida.

LU 1984/85:10

4. av Ingemar Eliasson (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 58 med "Beträffande
den” och slutar på s. 59 med "biologiska ursprung” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i propositionens bedömning att det är viktigt att
verksamheten med givarinsemination anförtros läkare med erfarenhet av
barnlöshetsutredningar och att garantier skapas för att den bedrivs under
etiskt godtagbara former. Därav drar utskottet emellertid inte slutsatsen att
enbart de allmänna sjukhusen bör få bedriva sådan inseminationsverksamhet.
Under förutsättning att journalförvaringen är helt betryggande bör även
privatpraktiserande gynekologer få möjlighet att genomföra givarinsemination.
En privatpraktiserande gynekolog har ofta sådan kontakt med och
kännedom om sina patienter att det är lättare för denna att ta ställning till
lämpligheten av insemination än för den läkare i allmän sjukvård som enligt
propositionens förslag får patienten på behandling efter remiss. Utskottet
tillstyrker således motion 1984/85:17 (fp) yrkande 1 samt motion 1984/85:15
(m) i motsvarande del.

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 59 som böljar med "Med
hänvisning” och slutar med ”yrkandena 1-3” bort utgå.

5. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 60 som böljar med ”Inseminationsutredningens
förslag” och slutar med ”aktuella delar” bort ha
följande lydelse:

Utskottet stöder inseminationsutredningens förslag när det gäller utredningsförfarandet
för dem som söker givarinsemination. Den psykosociala
utredningen bör således enligt utskottets mening ligga på socialnämnden och
inte som föreslås i propositionen hos den ansvarige läkaren.

Utskottet anser vidare att spermagivaren bör få veta hur många barn han
genom sin sädesvätska givit upphov till. Detta för att han ska kunna bedöma
huruvida han vill fortsätta att ställa upp som donator eller ej samt hur många
barn han i en framtid kan tänkas få kontakt med. Fyra barn per donator bör
dessutom vara ett maximum. Dessa förhållanden bör regleras direkt i
lagtexten på det sätt som föreslås i motion 1984/85:22 (vpk) (yrkande 1 i
motsvarande del).

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 61 som börjar med "Att
riksdagen” och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Arbetet hos detta organ bör ges en sådan inriktning att riksdagen får
möjlighet att inom fem år på nytt ta ställning till frågan om givarinsemination.
Sjukvårdshuvudmännen bör vid sin fördelning av resurser för verksamheten
beakta att frågan kommer att omprövas. Detta bör riksdagen ge

LU 1984/85:10

regeringen till känna i enlighet med vad som föreslås i motion 1984/85:22
(vpk) (yrkande 3).

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse: För

att möjliggöra för barnet när det blir 18 år eller eljest anses moget att
kunna få reda på sitt biologiska ursprung är ett totalförbud för ”spermaimport”
nödvändigt. Utskottet föreslår därför - med tillstyrkande av motion
1984/85:22 (vpk) yrkande 1 i motsvarande del samt motion 1984/85:21 (m)
yrkande 2 - att 6 § i lagförslaget ges följande lydelse:

”Fryst sperma får inte föras in hit i landet”.

LU 1984/85:10

Bilaga 3

Av utskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens lagförslag
Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 kap.

Har insemination utförts på modern
med samtycke av hennes
make eller annan man som bodde
tillsammans med henne under äktenskapsliknande
förhållanden och
är det med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet
har avlats genom inseminationen,
skall vid tillämpning av 2-5 §§ den
som har lämnat samtycket anses
som barnets fader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1985. Lagen skall dock inte
gälla i fråga om inseminationer som
har utförts före ikraftträdandet.

Har insemination utförts före lagens
ikraftträdande på en kvinna
med samtycke av hennes make eller
annan man som bodde tillsammans
med henne under äktenskapsliknande
förhållanden och är det
med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet har avlats
genom inseminationen. får efter utgången
av år 1985 talan inte väckas
om förklaring enligt 1 kap. 2 § första
stycket om att mannen inte är far
till barnet eller enligt I kap. 4 §
tredje stycket om att ett erkännande
av faderskapet som mannen har
lämnat saknar verkan mot honom.

Har insemination utförts på modern
med samtycke av hennes
make eller av annan man som
bodde tillsammans med henne under
äktenskapsliknande förhållanden
och är det med hänsyn till
samtliga omständigheter sannolikt
att barnet har avlats genom inseminationen,
skall vid tillämpning av
2—5 §§ den som har lämnat samtycket
anses som barnets fader.

Denna lag träder i kraft den 1
mars 1985. Lagen skall dock inte
gälla i fråga om inseminationer som
har utförts före ikraftträdandet.

Har insemination utförts före lagens
ikraftträdande på en kvinna
med samtycke av hennes make eller
av annan man som bodde tillsammans
med henne under äktenskapsliknande
förhållanden och är
det med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet
har avlats genom inseminationen,
får efter utgången av februari månad
år 1986 talan inte väckas om
förklaring enligt 1 kap. 2 § första
stycket om att mannen inte är far
till barnet eller enligt 1 kap. 4 §
tredje stycket om att ett erkännande
av faderskapet som mannen har
lämnat saknar verkan mot honom.

Förslaget till lag om insemination

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 §

Fryst sperma får inte utan social- Fryst sperma får inte utan socialstyrelsens
tillstånd föras in hit i lan- styrelsens tillstånd föras in hit i lan det

annat än av allmänna sjukhus. det.

LU 1984/85:10

Bilaga 4

Av reservanterna framlagda förslag till ändringar i regeringens lagförslag Förslaget

till lag om ändring i föräldrabalken

Vid moment 2 i utskottets hemställan

Regeringens förslag med av utskot- Reservanternas förslag

tet föreslagna ändringar (reservation 2)

1 kap.

6 §

Har insemination utförts på mo- Har insemination utförts på modern
med samtycke av hennes dem med skriftligt samtycke av

make eller av annan man som hennes make eller av annan man

bodde tillsammans med henne un- sorn bodde tillsammans med henne

der äktenskapsliknande förhållan- under äktenskapsliknande förhål den

och är det med hänsyn till landen och är det med hänsyn till

samtliga omständigheter sannolikt samtliga omständigheter sannolikt

att barnet har avlats genom inse- att barnet har avlats genom inse minationen,

skall vid tillämpning av minationen, skall vid tillämpning av

2-5 §§ den som har lämnat sam- 2-5 §§ den som har lämnat samtycket
anses som barnets fader. tycket anses som barnets fader.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1985. Lagen skall dock inte gälla i
fråga om inseminationer som har utförts före ikraftträdandet.

Har insemination utförts före lagens
ikraftträdande på en kvinna
med samtycke av hennes make eller
av annan man som bodde tillsammans
med henne under äktenskapsliknande
förhållanden och är det
med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet har
avlats genom inseminationen, får
efter utgången av februari månad
år 1986 talan inte väckas om förklaring
enligt 1 kap. 2 § första stycket
om att mannen inte är far till barnet
eller enligt 1 kap. 4 § tredje stycket
om att ett erkännande av faderskapet
som mannen har lämnat saknar
verkan mot honom.

LU 1984/85:10

Förslaget till lag om insemination

Vid moment 6 i utskottets hemställan
Regeringens förslag

Insemination får utföras endast
om kvinnan är gift eller bor tillsammans
med en man under äktenskapsliknande
förhållanden. För inseminationen
krävs skriftligt samtycke
av maken eller den man som
kvinnan bor tillsammans med.

Reservanternas förslag
(reservation 6)

Om en kvinna är gift eller bor
tillsammans med en man under äktenskapsliknande
förhållanden,
krävs för inseminationen skriftligt
samtycke av maken eller den man
som kvinnan bor tillsammans med.

Vid moment 14 i utskottets hemställan

Regeringens förslag Reservanternas förslag

(reservation 12)

3 §

Insemination med sperma från annan man än den som kvinnan är gift
eller bor tillsammans med får utföras endast vid allmänna sjukhus under
överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik.

Efter tillstånd från socialstyrelsen
får även läkare med specialistkompetens
i gynekologi och obstetrik,
verksam vid privat sjukhus eller
i öppen vård, vid offentlig eller
privat mottagning, utföra sådan insemination.

Läkaren skall pröva om det med hänsyn till makarnas eller de samboendes
medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att
inseminationen äger rum. Inseminationen får utföras endast om det kan
antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.
Vägras insemination, får makarna eller de samboende begära att
socialstyrelsen prövar frågan. Socialstyrelsens beslut får inte överklagas.

Läkaren väljer lämplig spermagivare. Uppgifter om denne skall antecknas
i en särskild journal, som skall bevaras i minst 70 år.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

(reservation 13)

3 §

Läkaren skall pröva om det med Läkaren skall pröva om det med

hänsyn till makarnas eller de sam- hänsyn till den sökandes medicin boendes

medicinska, psykologiska ska förhållanden är lämpligt att in och

sociala förhållanden är lämpligt seminationen äger rum. Vidare

LU 1984/85:10

Regeringens förslag

att inseminationen äger rum. Inseminationen
får utföras endast om
det kan antas att det blivande barnet
kommer att växa upp under
goda förhållanden. Vägras insemination,
får makarna eller de samboende
begära att socialstyrelsen
prövar frågan. Socialstyrelsens beslut
får inte överklagas.

Läkaren väljer lämplig spermagivare.
Uppgifter om denne skall antecknas
i en särskild journal, som
skall bevaras i minst 70 år.

Reservanternas förslag

skall socialnämnden pröva om det
med hänsyn till den sökandes psykologiska
och sociala förhållanden
är lämpligt att inseminationen äger
rum. Inseminationen får utföras endast
om det kan antas att det blivande
barnet kommer att växa upp
under goda förhållanden. Vägras
insemination, får den sökande begära
att socialstyrelsen prövar frågan.
Socialstyrelsens beslut får inte
överklagas.

Läkaren väljer lämplig spermagivare.
Uppgifter om denne skall antecknas
i en särskild journal, som
skall bevaras i minst 70 år. Sperma
från en och samme givare får användas
för högst fyra fall av insemination
där inseminationen leder
till att ett barn föds. Givaren bör
underrättas om när ett barn fötts
som följd av insemination med
sperma från honom.

Vid moment 17 i utskottets hemställan

Regeringens förslag med av utskot- Reservanternas förslag

tet föreslagna ändringar (reservation 16)

6 §

Fryst sperma får inte utan social- Fryst sperma får inte föras in hit i
styrelsens tillstånd föras in hit i lan- landet,
det.

Vid moment 19 i utskottets hemställan

Regeringens förslag med av utskot- Reservanternas förslag

tet föreslagna ändringar (reservation 17)

Denna lag träder i kraft den I mars 1985.
Bestämmelserna i 4 § gäller inte i
fall då spermagivaren har lämnat
sperma före ikraftträdandet.

LU 1984/85:10

Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Vid moment 23 i utskottets hemställan

Regeringens förslag med av utskot- Reservanternas förslag

tet föreslagna ändringar (reservation 21)

7 kap.

1 §

Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvården
för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden,
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon honom närstående lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk
verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk undersökning, insemination,
fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kastrering
och åtgärder mot smittsamma sjukdomar, samt i verksamhet som
avser omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos
myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn över
allmän eller enskild hälso- och sjukvård.

1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Utan hinder av första stycket får
uppgifter om insemination i vissa
fall lämnas till enskild enligt vad
som föreskrivs i lagen (1984:000)
om insemination.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1985.

LU 1984/85:10 76

Innehåll

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Utskottet 6

Inledning 6

Propositionens huvudsakliga innehåll 7

Behovet av lagstiftning 8

Ändring i föräldrabalken 10

Lag om insemination 14

Ändring i sekretesslagen 27

Övriga frågor 28

Ikraftträdande m. m 29

Utskottets hemställan 30

Reservationer 33

Bilagor

1. Lagförslagen i proposition 1984/85:2 49

2. Socialutskottets yttrande 1984/85:2 y 52

3. Av utskottet framlagda förslag till ändringar i regeringens lagförslag
71

4. Av reservanterna framlagda förslag till ändringar i regeringens
lagförslag 72

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984