KrU 1984/85:6

Kulturutskottets betänkande
1984/85:6

om vissa ortnamnsfrågor
Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande fyra motioner om ortnamnsverksamheten.
En av dem avser sockenbegreppet och sockennamnen. De
övriga motionerna avser vissa frågor om bevarande av ortnamn, som
behandlats i ortnamnskommitténs betänkande (SOU 1982:45) Ortnamns
värde och vård.

Motionerna avstyrks.

Motionerna

I motion 1983/84:737 av Gunhild Bolander (c) och Martin Olsson (c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av att slå vakt om socknen som begrepp och att
bevara sockennamnen för framtiden.

I motion 1983/84:2269 av Sivert Carlsson (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder som garanterar en lokal beslutanderätt
beträffande affärsverks och myndigheters benämning av orter.

I motion 1983/84:2275 av Inger Josefsson (c) yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om bevarande av postadresser.

I motion 1983/84:2283 av Hans Wachtmeister (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till lagstiftning som förhindrar sådan utarmning
av våra ortnamn som framgår av motionen.

Motionären tar upp frågor om ortnamn bl. a. på kartor, i fastighetsregistret
och i postadresser.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Begreppet socken

Ordet socken har samma ursprung som ordet söka. Det används för det
område på landsbygden inom vilket människorna sökt sig till samma
kyrka. Indelningen av landet i socknar betecknas ofta som ”naturvuxen”.

Sockenindelningen grundar sig enligt många forskare på en äldre förkristen
indelning, vilken — i likhet med indelningen i hundaren och
härader — bl. a. kan ha haft att göra med gemensamma skyldigheter som
att hålla och utrusta skepp och manskap till skeppen. Vissa socknars
förkristna namn tyder på att den territoriella indelningen har ett förkristet
ursprung.

1 Riksdagen 1984/85. 13 sami. Nr 6

KrU 1984/85:6

En annan förklaring tili sockenindelningen är att den skett först när den
behövdes för kyrkliga ändamål. Som stöd för detta har bl. a. hävdats att
sockengränser ibland skär över äldre hundare- och häradsgränser. Socknen
kan också ha sitt ursprung i en tidigare bygdegemenskap kring vissa
gemensamma förkristna angelägenheter av mindre slag. Denna gemenskap
har förstärkts när man ställts inför den stora uppgiften att bygga en
kyrka. I vissa fall har en socken också kunnat växa fram runt en redan
byggd, privat kyrka. Sockenindelningen kan i olika delar av landet och vid
olika tider ha skett på flera olika sätt. En redovisning av forskning om
äldre territoriell indelning i Sverige lämnas i Bebyggelsehistorisk tidskrift
nr 4 1982.

Tidigare riksdagsbehandling av ortnamnsfrågor

Fastighetsbeteckningsreformen

Riksdagen beslöt år 1968 (prop. 1968:1, bil. 4 s. 10, SU 1968:2, 3 LU
1968:5, rskr 1968:2) om riktlinjer för en reformering av fastighetsregistreringen.
Bl. a. skulle jordregistret och stadsregistret ersättas med ett enhetligt
fastighetsregister. 1 det gamla jordregistret är socknen registerområde.
I det nya fastighetsregistret skulle kommunen vara registerområde. Det
ströks under att man vid reformen skulle slå vakt om de nuvarande namnen
i registren. Beteckningsbyten skulle ske med stor försiktighet för att
bevara de kulturvärden som ligger i namntraditioner. Registerbeteckningarna
borde dessutom inte bli mer komplicerade eller omfattande än vad
som var oundgängligen nödvändigt.

Åren 1971 — 1973 avslog riksdagen på förslag av ett enhälligt civilutskott
(CU 1971:15, CU 1972:4, CU 1973:7) motioner i vilka föreslogs att socken
skulle vara registerområde.

Vid 1974 års riksdag (prop. 1974:48, CU 1974:30, rskr 1974:252) beslöts
om vissa ändringar i fastighetsbeteckningsreformen, bl. a. skulle en socken-
eller områdeskod ingå i registerbeteckningen. Civilutskottet anförde
att ett bestående territoriellt sockenbegrepp borde skapas som ger möjlighet
till kartredovisning och som därmed kan ha lokaliserande betydelse.
Utskottet förordade i linje härmed att socken och därmed sockennamnet
skulle anges på registerkarta och på den ekonomiska kartan som är en
allmän karta. Enligt civilutskottets uppfattning hade med den förordade
ordningen skapats den grundläggande förutsättningen för att bibehålla ett
sockennamn i och med att ett geografiskt område kom att vara bärare av
namnet. Därmed torde enligt utskottets uppfattning även de kulturhistoriska
aspekterna ha beaktats. Vad utskottet enhälligt anfört godkändes av
riksdagen.

Vid riksmötena 1978/79 samt 1980/81 -1983/84 (CU 1978/79:21, CU
1980/81:25, CU 1981 /82:20, CU 1982/83:19 och BoU 1983/84:16) avslogs
motioner om att socken eller församling och inte kommun skall vara

KrU 1984/85:6

registerområde. Civilutskottet anförde därvid bl. a. att den gällande lösningen
accepterats av företrädare för kulturvårdens intressen och att de
kommunala synpunkterna beaktats i allt väsentligt. Enligt utskottets bedömning
skulle därmed förutsättningar föreligga för en definitiv och accepterad
lösning. Även ekonomiska skäl anfördes mot motionsförslag att
avbryta fastighetsbeteckningsreformen som genomförs successivt i landets
olika delar.

Ortnamnens kulturhistoriska värde

1 en motion vid riksmötet 1977/78 erinrades om att riksdagen vid
beslutet om fastighetsbeteckningsreformen i princip uttalat sig för bibehållande
av alla ortnamn. Motionärerna framhöll att våra bostadsadresser är
bland de viktigaste bärarna av våra kulturhistoriskt värdefulla ortnamn.
De ansåg t. ex. att postverkets påbörjade försök med införande av nya
bostadsadresser på landsbygden bestående av vägnamn och vägnummer
var oroande. Förändringar av ortsbenämningar borde inte kunna genomföras
mot de berördas vilja, vare sig av datatekniska eller av andra skäl.
Motionärerna framhöll att förändringar beträffande ortnamnens användning
har väsentligt större betydelse än som hittills beaktats. Därför borde
en kulturhistorisk utvärdering göras.

Enligt kulturutskottets (KrU 1978/79:5) uppfattning var det en angelägen
kulturfråga som aktualiserats i motionen. Liksom den äldre, kulturhistoriskt
intressanta bebyggelsen har de gamla namnen på gårdar, byar och
socknar ett kulturellt värde som inte får underskattas.

I remissyttrande över motionen hade lantmäteriverket erinrat om att
verket i annat sammanhang hos regeringen förordat en utredning angående
bl. a. målinriktningen för ortnamnspolitiken. Verket ansåg att syftet
med motionen skulle bli tillgodosett om en dylik utredning kom till stånd.
Riksantikvarieämbetet och DOV A-nämnden tillstyrkte en allsidig utredning
om namnfrågor i riket.

Kulturutskottet fann det önskvärt att en allsidig utredning på ortnamnsområdet
kom till stånd och att i denna beaktades bl. a. de synpunkter som
anförts i de tre nämnda yttrandena över motionen. Vad utskottet enhälligt
anfört gav riksdagen som sin mening till känna för regeringen (rskr 1978/
79:22).

Utredningar

Ortnamnskommittén

I enlighet med riksdagens uttalande vid riksmötet 1978/79 tillkallades
en särskild utredare för att utreda frågor om ortnamnsverksamheten i riket
m. m. Utredaren antog tillsammans med sina sakkunniga och experter
namnet ortnamnskommittén. År 1982 överlämnades betänkandet (SOU
1982:45) Ortnamns värde och vård, vilket har remissbehandlats.

KrU 1984/85:6

I betänkandet föreslås en särskild lag om ortnamn. Den skall gälla sådan
ortnamnsverksamhet som utövas av statliga myndigheter, kommuner och
landstingskommuner samt församlingar och kyrkliga samfälligheter. Enligt
lagförslaget skall bl. a. kulturhistoriska synpunkter och vedertagna
språkriktighetsregler iakttas. I lagen föreslås ingå bestämmelser om att
regeringen fastställer namn på kommuner, landstingskommuner och församlingar
och att kommuner fastställer namn på kvarter, kommundelar,
gator, parker, torg m. m. inom kommunens område. Landstingskommuner,
församlingar och kyrkliga samfälligheter skall efter samråd med berörd
kommun fastställa namn på egna inrättningar.

Vidare lämnas i betänkandet förslag till principer för en god ortnamnspolitik.
Lantmäteriverket föreslås svara för samordning av den statliga
ortnamnsverksamheten och därvid stödja sig på ett samarbete med dialektoch
ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) och riksantikvarieämbetet
när det gäller språkvetenskapliga och kulturhistoriska aspekter.
Till lantmäteriverket skall en ortnamnsnämnd knytas. Myndigheter som
enligt praxis fastställer namn föreslås bli skyldiga att samråda med berörd
kommun. Det lämnas också förslag till reglering och rekommendationer
beträffande kommunal ortnamnsverksamhet.

I ett särskilt kapitel i betänkandet tas upp frågor som rör s. k. ortnamnsförmedlare,
såsom postverket, kartan, vägmärket och telefonkatalogen.
Då det gäller postens försök med vägnamn och vägnummer på landsbygden
konstateras att inga vetenskapliga undersökningar gjorts för att ta reda
på om sådan adressering hotar gårds- och bynamnens existens. Utgångspunkt
för övervägandena i utredningsbetänkandet är dock att det är önskvärt
att bevara och slå vakt om nedärvda gårds- och bynamn. Det erinras
om att utdelningsadressen av datatekniska skäl i princip inte kan innehålla
mer information än som ryms inom 27 positioner (dvs. bokstäver och
siffror samt mellanslag). Därför är det svårt att bevara äldre gårds- och
bynamn i en adress som också skall innefatta vägnamn och vägnummer.
Möjligheten att använda by- och gårdsnamn plus församlingsnamn/
sockennamn vid adresseringen diskuteras. Kommittén finner det angeläget
att posten (som beslutar om system för utdelningsadress) och kommunerna
(som brukar besluta om vägnamn i vissa fall) verkar för att gårds-,
by- och sockennamn i största möjliga utsträckning används i adresserna på
landsbygden. Det påpekas också att ett för riket enhetligt adresseringssystem
inte bör eftersträvas utan att lokala förhållanden bör vara avgörande.

Kommittén tar också upp frågan om ändrade ortsadresser när mindre
postkontor läggs ner och utdelningen centraliseras till annan ort. Fram till
år 1973 gjordes inga undantag från principen att ortsadressen skulle ändras
till den nya utdelningsortens namn. Fr. o. m. detta år kan emellertid en
ort få behålla sitt namn som ortsadress även sedan postkontoret lagts ner.
Kommittén anser att ortsadressen på detta sätt bör bevaras så långt det är
möjligt. Kommittén redovisar att postverket inte anser det möjligt att

KrU 1984/85:6

återinföra tidigare borttagna ortsadresser. Bl. a. anförs ekonomiska skäl
och svårigheter att ändra sorteringsorganisationen och postnummersystemet.
Postverket anser det också vara svårt att dra gränser för områden som
skulle få tillbaka gamla ortsadresser då ny bebyggelse kan ha tillkommit.
Kommittén har förståelse för postverkets argument och har inget förslag
i frågan. Däremot anser kommittén att undantag från regeln om att inte
återinföra borttagen ortsadress kan göras om det inte medför större besvär
och kostnader och om det tillstyrks av berörd kommun.

Kommittén konstaterar att rutinerna för namnsättningen av den ekonomiska
kartan, som innehåller omkring en miljon namn, innebär att de
ortnamn som satts ut är de i orten brukade och att de har underkastats en
språklig granskning. Detta namnförråd är utgångspunkten för namnsättningen
på den topografiska kartan i den mån den ekonomiska kartan är
utgiven före den topografiska. I annat fall har namnen på den topografiska
kartan gåtts igenom på likartat sätt. Båda kartorna revideras successivt. De
är ofta grundmaterial för framställning av andra kartor. Den ekonomiska
och den topografiska kartan är allmänna kartor som skall ges ut även
fortsättningsvis enligt riksdagens beslut vid riksmötet 1983/84 (prop.
1983/84:100, CU 1983/84:18, rskr 1983/84:192). Enligt ortnamnskommittén
bör namnen på de allmänna kartorna anses vara officiellt fastställda.
Kommittén anser att de allmänna kartorna spelar en väsentlig roll som
ortnamnsförmedlare och att de har en grundläggande betydelse för ortnamnsvården.

Kommittén betonar också vägmärkets mycket viktiga roll som ortnamnsförmedlare.
Den finner det önskvärt att ortnamnen på landsbygden
skyltas i generös utsträckning. Ortnamnsmärken som benämner län, tätorter,
kyrkor, vattendrag, berg, landskap m. m. hjälper till att bevara namnen
och deras kulturhistoriska och sociala värde. Vägverkets anvisningar för
uppsättning av vägmärken bör enligt kommittén tillgodose inte bara trafiktekniska
aspekter utan även medverka till att det nedärvda ortnamnsmaterialet
bevaras.

Kommittén lämnar även förslag om utökad verksamhet med ortnamnsförteckningar.

Slutligen föreslås regler för vården och användningen av ortnamn i
flerspråkiga områden.

1982 års kyrkokommitté

Enligt sina direktiv (Dir 1982:95) skall 1982 års kyrkokommitté (Kn
1982:05) göra en översyn av kyrkans struktur på lokalplanet. Översynen
skall i första hand syfta till att finna lämpliga former för att bilda ekonomiskt
och befolkningsmässigt bärkraftiga enheter, som kan utgöra underlag
för en differentierad och målinriktad kyrklig verksamhet på lokalplanet.
Samtidigt bör i princip församlingen och dess kyrka alltjämt kunna
utgöra bas för prästernas och deras medarbetares församlingsvårdande

KrU 1984/85:6

verksamhet. Befolkningsutvecklingen, ändrade geografiska förhållanden
m. m. kan dock, anförs det i direktiven, i särskilda fall motivera uppbrott
från det historiskt givna.

Kyrkokommittén avgav år 1983 ett diskussionsbetänkande (SOU
1983:55) Församlingen i framtiden. Som underlag för den fortsatta diskussionen
om den lokala organisationen hade kommittén utarbetat tre strukturmodeller
i vilka den nuvarande församlingsindelningen bibehålls antingen
genom att församlingarna alltjämt är kyrkokommuner eller genom
att de bildar verksamhetsdistrikt inom större kyrkokommuner.

Kyrkokommitténs diskussionsbetänkande har remitterats till ett stort
antal församlingar, domkapitel och andra kyrkliga organ. Svaren har
sammanställts i betänkandet (SOU 1984:75) Församlingarna om framtiden.

Kyrkokommittén beräknas avge ett nytt betänkande i början av år 1985.
Sedan kyrkomötet yttrat sig över detta avger kommittén ett slutbetänkande.

Utskottet

Sockenbegreppet och sockennamnen bör enligt motion 737 (c) bevaras
för framtiden. Motionärerna hävdar att socknen och sockenbegreppet nu
hotas av administrativa och andra åtgärder bl. a. inom fastighetsregistreringen
och i samband med kommande utredningsförslag om församlingsindelningen.
Socknen bör bevaras som en levande och naturlig grund för
mänsklig gemenskap.

Utskottet har i det föregående redovisat att riksdagen år 1968 beslöt att
kommun skall ersätta socken (jordregistersocken) som registerområde på
landsbygden. Vidare har riksdagen år 1974 av kulturhistoriska skäl beslutat
att jordregistersocken även efter den successiva reformens genomförande
skall anges på registerkarta och på den ekonomiska kartan. Riksdagen
har vid flera tillfällen efter år 1974 avslagit motioner om att avbryta
reformen och återinföra socken som registerområde. Riksdagen har därvid
bl. a. hänvisat till att den beslutade och gällande lösningen accepterats av
företrädare för kulturvårdens intressen. Den ännu arbetande 1982 års
kyrkokommitté har i ett diskussionsbetänkande lagt fram tre modeller för
en tänkt framtida territoriell församlingsindelning. I alla tre modellerna är
församlingen bevarad antingen som kyrkokommun eller som kyrkligt
verksamhetsområde inom en större kyrkokommun. I ortnamnskommitténs
betänkande (SOU 1982:45) tas upp bl. a. möjligheten att bevara sockennamn
i postutdelningsadresser på landsbygden.

Som utskottet i tidigare sammanhang framhållit har bl. a. gamla sockennamn
ett kulturellt värde. Mot bakgrund av vad som redovisats i det
föregående anser emellertid utskottet att riksdagen inte behöver göra det
i motion 737 begärda uttalandet för att begreppet socken och de gamla

KrU 1984/85:6

sockennamnen skall bevaras för framtiden. Motionen påkallar därför inte
någon riksdagens åtgärd.

I motion 2269 (c) hävdas att centralisering och rationalisering gör att
många ortnamn riskerar att försvinna — namn som har en kulturhistorisk
bakgrund, är väl förknippade med det aktuella området och bygden och
som för bygdens invånare omfattas med en självklar hembygdskänsla.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om åtgärder som
garanterar lokal beslutanderätt beträffande affärsverks och myndigheters
benämning av orter. I motionen tas främst upp de negativa effekterna av
ändrade ortsadresser när postverket lägger ner postanstalter och poststationer.
Frågan om att bevara postadresser tas upp även i motion 2275 (c).
Av både kulturhistoriska och praktiska skäl bör det enligt motionären vara
möjligt att återfå en tidigare ortsadress om en majoritet av postabonnenterna
önskar detta.

I motion 2283 (m) yrkas att riksdagen skall begära förslag till lag som
förhindrar utarmning av ortnamnen i vad gäller t. ex. kartor, fastighetsregistrering,
postadresser och församlingsindelning. Rationalisering och datoranvändning
får inte medföra att tusenåriga namn av enbart tekniska
skäl går förlorade för kommande generationer, anför motionären.

Utskottet uttalade vid riksmötet 1977/78 att bevarande av ortnamn är en
angelägen kulturfråga. Utskottet anförde också att de gamla namnen på
gårdar, byar och socknar — liksom den äldre, kulturhistoriskt intressanta
bebyggelsen — har ett kulturellt värde som inte får underskattas. En av
utskottet begärd utredning om ortnamnsverksamheten avgav år 1982 betänkandet
(SOU 1982:45) Ortnamns värde och vård. I detta behandlas
bl. a. de frågor som uppmärksammas i motionerna. Betänkandet och remissyttrandena
över detta bereds f. n. i regeringskansliet. Utskottet har
inhämtat att regeringen avser att förelägga riksdagen förslag med anledning
av betänkandet i budgetpropositionen år 1985. Med hänvisning till
pågående beredningsarbete rörande de aktuella frågorna avstyrker utskottet
motionerna 2269, 2275 och 2283.

Utskottet hemställer

1. beträffande sockenbegreppet och sockennamnen
att riksdagen avslår motion 1983/84:737,

2. beträffande affärsverks och myndigheters benämning av orter
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2269 och 1983/
84:2275,

3. beträffande lag om ortnamn

att riksdagen avslår motion 1983/84:2283.

Stockholm den 27 november 1984

På kulturutskottets vägnar
INGRID SUNDBERG

KrU 1984/85:6

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Karl Boo (c),
Lars-Ingvar Sörenson (s), Catarina Rönnung (s), Maja Bäckström (s), Lars
Ahlmark (m), Stina Gustavsson (c), Berit Oscarsson (s), Gunnar Thollander
(s), Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik Wikström (fp), Eva Hjelmström
(vpk), Mona Sahlin (s) och Lars Hjertén (m).

Särskilt yttrande

Karl Boo (c) och Stina Gustavsson (c) anför:

Som utskottet redovisat kan sockenbegreppet genom riksdagens beslut
år 1974 bevaras inom fastighetsregistreringen i registerbeteckningen och
på registerkartan när socknen försvinner som registerområde. Riksdagen
beslöt vid samma tillfälle att jordregistersocknarna skall bevaras även på
den ekonomiska kartan. Sådana kulturhistoriska hänsynstaganden bör
prägla även framtida beslut som rör sockenbegreppet och sockennamnen.

Den gamla sockenindelningen och de gamla sockennamnen överensstämmer
i stort med den nuvarande församlingsindelningen och de nuvarande
församlingsnamnen på landsbygden. Vi förutsätter att 1982 års
kyrkokommitté i sitt fortsatta arbete fullföljer sina och många remissinstansers
tankegångar om värdet av att bevara de territoriella församlingarna
och de gamla församlingsnamnen när ställning tas till framtida kyrkokommunala
förändringar.

Frågor om bevarande av gamla ortnamn behandlas i ortnamnskommitténs
betänkande SOU 1982:45. Även i detta har frågor som anknyter till
sockenbegreppet och sockennamnen aktualiserats, bl. a. möjligheten att
använda sockennamn i postens utdelningsadresser. Vi förutsätter att denna
möjlighet beaktas av kommunerna och postverket.

Liber Tryck Stockholm 1984