KrU 1984/85:5

Kulturutskottets betänkande
1984/85:5

om folkrörelser
Sammanfattning

Utskottet behandlar här två motioner med förslag som syftar till uttalande
om betydelsen av folkrörelsernas insatser i det svenska samhället samt
om att deras arbetsvillkor bör förbättras. Utskottet finner motionerna
besvarade med vad utskottet anfört.

Motionerna

1 motion 1983/84:2122 av Ingemar Eliasson (fp) och Jan-Erik Wikström
(fp) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrk. 1), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällets stöd till ideella
organisationer,

I motion 1983/84:2267 av Karl Boo m. fl. (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning på
statens framtida insatser för folkrörelserna.

I båda motionerna framhålls den viktiga roll folkrörelserna spelar i det
svenska samhället.

Enligt motion 2122 har de ideella folkrörelserna en mer framträdande
plats i det svenska samhället än i andra länder. Deras betydelse för den
demokratiska utvecklingen i vårt land har varit unik. Motionärerna poängterar
värdet av föreningsarbetet, dvs. det förhållandet att enskilda personer
frivilligt och oftast utan ersättning samverkar för att lösa olika ideella
uppgifter. Lagstiftningen måste, menar de, utformas så att goda förutsättningar
skapas för denna föreningsverksamhet.

I motionen anförs vidare att synen på folkrörelserna från samhällets
sida bör präglas av inställningen att stat och kommun inte skall svara för
verksamheter som folkrörelserna klarar lika bra eller bättre. Områden där
de ideella organisationena enligt motionärerna gjort betydande insatser är
alkoholistvården, biståndsarbetet och undervisningsväsendet med studieförbundens
och folkhögskolornas verksamhet.

Motionärerna understryker att det viktigaste inte är ett ekonomiskt stöd.
Förutsättningarna härför är f. n. begränsade. Det viktigaste är i stället att
man inom föreningslivet vet sig kunna räkna med statsmakternas och de
kommunala beslutsfattarnas sakliga uppskattning av de ideella insatserna.

I detta sammanhang anför motionärerna följande.

För att detta skall vara möjligt är det nödvändigt att folkrörelserna utan
hinder av ovidkommande styrning eller prioriteringar från stat och kom -

1 Riksdagen 1984/85. 13 sami. Nr 5

KrU 1984/85:5

2

mun kan arbeta med utgångspunkt från sina egna grundläggande värderingar.
Sådana värdebestämda utgångspunkter för skilda samhällsinsatser
ser vi som något i hög grad positivt också för staten och kommunerna.

De ideella organisationernas insatser är beroende av å ena sidan deras
egen vilja och förmåga att inspirera människor till ideella insatser, å andra
sidan av beslut av statliga och kommunala organ om utrymme och ekonomiska
förutsättningar för sådana insatser.

När beslut i sådana frågor fattas är det av stor både principiell och
praktisk betydelse att villkoren för organisationernas medverkan utformas
med stor hänsyn till kravet på likställighet mellan olika organisationer.
Särskild uppmärksamhet måste ägnas risken för att insatserna styrs i viss
riktning genom att bestämmelserna utformas så att vissa organisationer
gynnas medan andra missgynnas.

Motionärerna tar vidare upp den kritik som från fackligt håll riktats mot
det frivilliga arbete som medlemmar i ideella organisationer utför i syfte att
stödja organisationens verksamhet. Dessa insatser kan, sägs det, komma i
konflikt med de fackliga organisationernas intresse att värna om sina
medlemmars arbetstillfällen. Motionärerna menar att fackliga synpunkter
och krav i varje enskilt fall bör vägas mot den ideella föreningens situation
och arbetets art. De fackliga kraven kan inte utan vidare ges företräde vid
en sådan avvägning.

1 motion 2267 uttalas att folkrörelsernas arbetsmetoder och samhällets
inställning till folkrörelsernas roll måste omprövas och utvecklas. Motionärerna
pekar bl. a. på att förutsättningarna för folkrörelsernas verksamhet
förändrats genom de stora förändringar med storskalighet och inflyttning
till städerna som under senare tid präglat det svenska samhället.
Folkrörelserna har dock visat förmåga att förnya sin verksamhet på många
områden, exempelvis boende- och arbetsmiljöer och det sociala fältet.

I motionen föreslås vissa åtgärder för att förbättra folkrörelsernas arbetsvillkor.
Motionärerna anför att lokala miljöer, som ger goda förutsättningar
för människors samverkan och aktiva medverkan, måste slås fast
som ett centralt politiskt mål, med vilket samhällets alla insatser skall vara
förenliga. I fråga om samhällets bidrag till folkrörelserna är det angeläget
med förenklade regler och en garanterad ekonomisk grundtrygghet.

Grundbidragen bör vara så stora att organisationerna kan både vidareutveckla
existerande verksamhet och inleda försöks- och utvecklingsarbete.
Vidare menar motionärerna att en genomgripande försöks- och utredningsverksamhet
måste komma till stånd för att finna former för att till de
ideella föreningarna föra över vissa verksamheter som i dag utförs av
samhällsinstitutioner. Folkrörelserna bör kunna delta i forsknings- och
utvecklingsarbete via studieförbunden och ges uppgifter då det gäller att
föra ut kunskaper om ny teknik.

Motionärerna erinrar om den viktiga roll som referensgruppen för folkrörelsefrågor
har och understryker att den bör förstärkas. Referensgruppen
bör bli direkt delaktig i demokratiberedningens arbete på alla områden.

KrU 1984/85:5

3

Pågående utredningsarbete

1983 års demokratiberedning (C 1983:03) har i uppdrag (Dir 1983:44) att
pröva olika vägar att ytterligare fördjupa den kommunala demokratin och
därmed samhällsverksamhetens folkliga förankring. Enligt direktiven bör
beredningens arbete inriktas på

att studera och analysera problem och hinder som kan finnas för medborgarna
att delta i samhällsarbetet inom kommunen,
att lägga fram idéer och förslag om hur ett förändringsarbete kan bedrivas
som syftar till att öka medborgarnas, partiernas och övriga folkrörelsers
möjligheter till aktiv medverkan, delaktighet och ansvar i den
kommunala verksamheten,

att genom försöksverksamhet i kommuner och landstingskommuner
stimulera och utvärdera ny verksamhet — lokala organ, brukarmedverkan
m. m. — samt i övrigt arbeta för att vitalisera debatten kring beredningens
huvudfrågor.

När det gäller medborgarna och de politiska partierna bör utredningen
inventera vilka problem partierna kan möta när det gäller att engagera
medborgarna och undersöka vilka ytterligare åtgärder som behövs från
samhällets sida för att partierna skall kunna fördjupa den kommunala
demokratin genom en ökad medborgerlig aktivitet.

Enligt direktiven är det angeläget att försöksverksamheten med lokala
organ fullföljs och vidareutvecklas. Regeringen kommer att aktivt stödja
och följa den pågående försöksverksamheten. Vidare bör beredningen
studera och lämna förslag till på vilket sätt tillkomsten av lokala organ kan
utveckla kontakterna med medborgarna, partiorganisationerna och övriga
organisationer. Beredningen bör också studera hur kostnaderna för den
kommunala verksamheten påverkas av att lokala organ införs.

Frågor som rör brukarmedverkan och brukarinflytande berörs i direktiven.
Civilministern anser att det bör vara möjligt att inom ramen för det
representativa systemet öka medborgarnas ansvar för de delar av samhällsverksamheten
som de kommer i direkt beröring med i egenskap av brukare.
Detta kan gälla t. ex. eleverna i skolan, föräldrarna på daghemmen,
patienterna i sjukvården, pensionärerna i servicebostäderna, de anhöriga
till äldre och sjuka med vårdbehov samt hyresgästerna i de allmännyttiga
bostadsföretagen. Vidare anförs följande.

I takt med att samhällsservicen har blivit mer omfattande och förgrenad
har de förtroendevaldas möjligheter blivit mindre att fortlöpande följa hur
olika kommunala och landstingskommunala inrättningar sköts med hänsyn
till brukarnas behov och önskemål. För att få en bra anpassning av den
kommunala servicen till brukarnas behov och önskemål kan det i sådana
fall vara till fördel med ett mer utvecklat direkt brukarinflytande över
samhällsverksamheten. Ett sådant inflytande kan utövas antingen individuellt
eller i organiserad form.

Under senare år har nya kooperativa verksamhetsformer utvecklats för

1* Riksdagen 1984/85. 13 sami. Nr 5

KrU 1984/85:5

4

skötseln av vissa gemensamma angelägenheter. Beredningen bör i sitt
arbete belysa dessa verksamhetsformer.

Beträffande folkrörelsernas roll i den kommunala demokratin anför
civilministern följande.

Ett aktivt och rikt förgrenat föreningsliv i olika folkrörelser är en stor
tillgång i det lokala samhällsarbetet. Folkrörelserna tar som bärare av idéer
och värderingar ansvar för en verksamhet som vänder sig till breda befolkningsgrupper.

Beredningen bör överväga hur det lokala föreningslivet på dess egna
villkor kan samverka med kommunerna för att bättre utnyttja tillgängliga
ekonomiska resurser och bättre ta till vara de kunskaper och erfarenheter
som finns inom folkrörelserna. Detta kan ske genom att låta föreningarna
ta ett direkt ansvar för vissa verksamheter. Arbetet i denna del bör ske i
nära samarbete med berörda fackliga organisationer. Beredningen bör
stimulera till praktiska försök och granska de institutionella hinder som
finns för ett sådant direktansvar hos folkrörelserna.

Demokratiberedningen har i juni 1984 genom tilläggsdirektiv (Dir
1984:31) fått i uppdrag att utarbeta förslag som syftar till att öka elevernas
och föräldrarnas medverkan, delaktighet och ansvar i skolan. Därvid bör
beredningen överväga hur elev- och föräldrainflytandet skall samspela
med personalinfiytandet och avvägas med hänsyn till den styrning som
skolstyrelsen och i förekommande fall lokala organ skall fullgöra. Vidare
anges att beredningen bör undersöka följande frågor.

Beredningen bör också belysa hur frågan om det demokratiska samhällssystemet,
demokratins grundläggande värderingar, principer och olika
former kan ges en mer framträdande roll i undervisningen.

Beredningen bör stimulera försöksverksamhet inom ramen för gällande
bestämmelser och också föreslå de förändringar i bestämmelserna som kan
behövas för att möjliggöra ytterligare försöksverksamhet. Beredningen bör
vidare föreslå hur försöksverksamheten skall följas upp och utvärderas
samt hur ett fortsatt utvecklingsarbete inom detta område kan läggas upp.
I sitt arbete bör beredningen också bidra till att stimulera debatt och
studier inom området.

Såvitt möjligt bör beredningens arbete mynna ut i konkreta förslag till
bestämmelser om elev- och föräldrainflytandet i skolan.

Beredningen har under oktober 1984 lagt fram två diskussionsbetänkanden.
I Folkstyret i kommunerna Medverkan —Delaktighet —Ansvar (SOU
1984:83) tar beredningen upp olika problem i samband med folkstyret i
kommunerna, bl. a. lokalt folkstyre genom brukarmedverkan och folkrörelseanknuten
verksamhet. Vidare diskuteras lokalt utvecklingsarbete och
försök med ökad kommunal självstyrelse.

1 betänkandet (SOU 1984:84) Lokalt folkstyre genom brukarmedverkan
lämnas bl. a. exempel och erfarenheter från försök med brukarmedverkan
från barnomsorgen, kultur- och fritidsverksamheten, äldreomsorgen, hälso-
och sjukvården samt omsorgsverksamheten.

Barn- och ungdomsdelegationen (JU 1983:01), som tillkallades år 1982,

KrU 1984/85:5

5

har bl. a. i uppgift att vara ett samordnande och rådgivande organ för barnoch
ungdomsfrågor. I direktiven uttalas bl. a. följande.

Föräldrar behöver stöd i sitt arbete med att ge barn och ungdomar
omsorg och fostran. Den verksamhet med föräldrautbildning som börjats
bör vidareutvecklas. Föräldrarna behövs också i förskola och skola för att
närma barnens olika miljöer till varandra. Det är därför angeläget att
delegationen ger en övergripande belysning av i vilka former och i vilken
utsträckning medverkan och ansvarstagande från föräldrars samt barns
sida kan ske i förskola, skola och i fritidshemsverksamhet i vid bemärkelse.
Härigenom kan man uppnå att barn och ungdomar i ökad utsträckning
blir delaktiga i vuxenvärlden.

En annan viktig fråga som delegationen bör behandla är den kulturella
och den sociala omgivning barnen lever i. Föreningar och folkrörelser
spelar en viktig roll för att kunna tillgodose de behov som barn och
ungdomar har. En särskild fråga är därvid om folkrörelserna kan ta över
vissa av de uppgifter, exempelvis när det gäller fritidsaktiviteter, som i dag
samhället svarar för.

Referensgruppen för folkrörelsefrågor (KN 1976:A)

Folkrörelsernas arbetsvillkor i dagens samhälle behandlas i en särskild
referensgrupp som är knuten till civildepartementet. 1 denna referensgrupp
som tillkallades år 1975 ingår representanter för 40 av landets mer
betydande organisationer.

Referensgruppen har under senare år givit ut en rad debattskrifter. 1
detta sammanhang aktuella skrifter är Folkrörelsernas roll i den kommunala
demokratin, 1 morgon kooperation — ett folkrörelsealternativ samt
Folkrörelserna och demokratin.

Tidigare behandling

Vid sin behandling år 1983 av en motion om samhällets stöd till ideella
organisationer framhöll utskottet (KrU 1982/83:26) att den verksamhet
som bedrivs av folkrörelserna och det ideella föreningslivet är av största
betydelse för vårt samhällsliv. Demokratifrågorna har nära anknytning till
folkrörelsernas roll i samhället. Utskottet erinrade om att en mycket positiv
syn på folkrörelserna och det ideella föreningslivet också har präglat en
rad reformer under senare år, liksom årets budgetproposition.

Utskottet underströk vikten av att principen om organisationernas fria
och självständiga ställning iakttas på alla nivåer.

Utskottet

Förslag som främst syftar till att samhället skall erkänna betydelsen av
folkrörelsernas insatser och att folkrörelsernas arbetsvillkor skall förbättras
läggs fram i de två motioner som utskottet behandlar i detta betänkande.

KrU 1984/85:5

6

I motion 2122 (fp) framhålls den stora betydelse som de ideella folkrörelserna
har haft och fortfarande har för samhällsutvecklingen i vårt land.
Motionärerna betonar värdet av själva föreningsarbetet, att enskilda personer
frivilligt och oftast utan ersättning samverkar för att lösa olika
uppgifter. De menar att folkrörelsernas och de ideella föreningarnas verksamhet
på många områden utgör ett värdefullt komplement till insatser
från olika samhällsorgan. Synen på folkrörelserna från samhällets sida bör
präglas av inställningen att stat och kommun inte skall svara för verksamheter
som folkrörelserna klarar lika bra eller bättre. Motionärerna önskar
att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att det är nödvändigt att
folkrörelserna utan hinder av ovidkommande styrning eller prioriteringar
från stat och kommun kan arbeta med utgångspunkt i sina egna grundläggande
värderingar. De säger att det viktigaste inte är ett ökat ekonomiskt
stöd för vilket det f. n. inte finns förutsättningar. Viktigt är i stället att man
inom föreningslivet vet sig kunna räkna med statsmakternas och de kommunala
beslutsfattarnas sakliga uppskattning av de ideella insatserna.
Motionärerna tar även upp problem som kan uppstå vid bidragsgivning.
De uttalar att det är av stor principiell och praktisk betydelse att villkoren
för organisationernas medverkan utformas med hänsyn till kravet på
likställighet mellan olika organisationer.

I motionen erinras vidare om den kritik som de fackliga organisationerna
riktat mot frivilliga arbetsinsatser som medlemmar gjort, bl. a. vid de
ideella folkrörelsernas fritids- och semesteranläggningar. Liknande problem
har, enligt motionärerna, även uppstått vid frivilliga insatser i verksamheter
för vilka stat, landsting och kommuner ansvarar.

Folkrörelserna föddes, sägs i motion 2267 (c), som de många människornas
reaktion mot förtryck och misär. Människor i samma situation gick
samman för att hävda sin rätt, för att kämpa för sina ideal. Ett nät av
folkrörelser växte fram. Folkrörelserna kom att motsvara de flesta av
människornas mest grundläggande behov. Motionärerna anser att folkrörelserna
i dag är insiktsfulla om den nya utmaningen: Samhället blir aldrig
färdigbyggt. Det måste ständigt omskapas — förnyas — av ständigt nya
generationer medborgare.

Inom folkrörelserna finns beredskap att — på deras egna villkor — öka
ansvarstagandet för vårt gemensamma samhälle. Detta är ett uttryck för
många folkrörelsers gemensamma strävan att aktivt bidra till att omvandla
det storskaliga och komplicerade samhället till fungerande lokala miljöer,
där de flesta av livets behov kan få sin tillfredsställelse och där medmänniskorna
är varandras resurser, säger motionärerna.

Folkrörelserna frigör människors personliga engagemang, lockar till
ideella insatser som aldrig skulle kunna ersättas av samhälleliga förvaltningar.

Motionärerna framhåller också att de problem som folkrörelserna brottas
med bara till en del är orsakade av bristande förnyelse inom rörelserna.

KrU 1984/85:5

7

De yttre villkoren — hur samhället förändras och fungerar — påverkar på
många sätt direkt det lokala arbetet i folkrörelserna. Samhällets inställning
till folkrörelserna måste därför omprövas och utvecklas. Angelägna insatser
i detta syfte är att bidragsregler förenklas och ekonomisk grundtrygghet
skapas. Motionärerna förordar en rad åtgärder på olika områden. En
försöks- och utredningsverksamhet måste genomföras i syfte att till ideella
föreningar och kooperativ föra över vissa verksamheter som i dag samhälleliga
institutioner svarar för. Kommunerna bör ges möjligheter att samordna
sin verksamhet med bl. a. folkrörelser och kooperativ som bedriver
verksamhet inom kommunen. Vidare understryker motionärerna studieförbundens
viktiga roll i dagens samhälle. De tar även upp forsknings- och
utvecklingsfrågor och framhåller att folkrörelserna bör engagera sig på
dessa områden och aktivt verka för att sprida kunskap om nya tekniker,
främst då data- och mediateknik. Den referensgrupp för folkrörelsefrågor
som är knuten till civildepartementet bör få ökad betydelse och bli direkt
delaktig i demokratiberedningens arbete.

Vidare menar motionärerna att staten skall ge sitt erkännande till bl. a.
miljö- och fredsrörelserna samt till fem radioorganisationer med riksomfattande
spridning genom att fullfölja stödet till nya folkrörelser.

Utskottet instämmer i motionärernas bedömning att folkrörelserna har
haft och har stor betydelse för vårt samhällsliv. Folkrörelsernas och föreningslivets
arbete grundar sig på medlemmarnas egna insatser. Ett aktivt
föreningsliv är en nödvändig förutsättning för att människorna skall bli
mer delaktiga i det fortsatta samhällsbyggandet — inte minst på det lokala
planet.

Utskottet noterar med tillfredsställelse den positiva syn på folkrörelsernas
verksamhet som kommer till uttryck i direktiven till 1983 års demokratiberedning
(C 1983:03). Där framhåller civilministern folkrörelsernas
betydelse som bärare av idéer och värderingar med ansvar för en verksamhet
som vänder sig till breda befolkningsgrupper. Beredningen bör överväga
hur det lokala föreningslivet på dess egna villkor kan samverka med
kommunerna för att bättre utnyttja tillgängliga ekonomiska resurser och
bättre ta till vara de kunskaper och erfarenheter som finns inom folkrörelserna.
Detta kan ske genom att låta föreningarna ta ett direkt ansvar för
vissa verksamheter. Arbetet i denna del bör ske i nära samarbete med
berörda fackliga organisationer. Beredningen bör stimulera till praktiska
försök och granska de institutionella hinder som finns för ett sådant
direktansvar hos folkrörelserna.

Beredningen har i oktober 1984 lagt fram två diskussionsbetänkanden:
Folkstyret i kommunerna Medverkan —Delaktighet —Ansvar (SOU
1984:83) och Lokalt folkstyre genom brukarmedverkan (SOU 1984:84).
Dessa är f. n. föremål för en bred remissbehandling.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att den verksamhet som
bedrivs av stat och kommun bör komplettera folkrörelsernas verksamhet,
inte ersätta den. Det är viktigt att organisationerna förblir fria och själv -

KrU 1984/85:5

8

ständiga gentemot olika samhällsorgan och att deras rätt att verka på egna
villkor bevaras.

Utskottet vill dock understryka att samhället har det yttersta ansvaret för
att tillgodose medborgarnas grundläggande servicebehov. Ökade insatser
från folkrörelsernas sida får inte ske utifrån att samhället frånsäger sig
detta ansvar. En ekonomisk grundtrygghet är emellertid en förutsättning
för att folkrörelserna skall vidga sin verksamhet. Stat och kommun bör i
sitt agerande gentemot folkrörelserna följa principen att alla behandlas
lika. Verksamheter som ur samhällssynpunkt framstår som särskilt angelägna
kan dock prioriteras vid bidragsgivning.

Som nämnts i det föregående kritiseras i motion 2122 den negativa
attityd som fackliga organisationer enligt motionärerna har intagit gentemot
vissa former av frivilligt ideellt arbete. De av motionärerna aktualiserade
problemen behandlas i de två diskussionsbetänkandena från demokratiberedningen.
I betänkandet (SOU 1984:84) Lokalt folkstyre genom
brukarmedverkan redovisas erfarenheter från försök med sådan medverkan
inom olika områden som barnomsorgen, skolan, kultur- och fritidssektorn
samt hälso- och sjukvården. I det andra betänkandet (SOU
1984:83) tar beredningen bl. a. upp de anställdas delaktighet och ansvar
och framhåller att idéer om självförvaltning, kooperativa lösningar och
brukarmedverkan berör i hög grad dem som arbetar i kommuner och
landsting. Beredningen avser därför att i sitt fortsatta arbete överväga
frågan om de anställdas situation i en mer decentraliserad verksamhet med
ökat lokalt ansvar.

Av de båda utredningarna framgår klart att insatser i form av ideellt
arbete spelar en betydelsefull roll i det demokratiska samhällslivet. Det är
därför viktigt att sådana frivilliga insatser uppmuntras. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om att demokratiberedningen genom tilläggsdirektiv
skall ta upp frågan om elevers och föräldrars medverkan, delaktighet
och ansvar i skolan. Beredningen bör därvid överväga hur elevoch
föräldrainflytande! skall samspela med personalinflytandet.

Med hänsyn till vad här anförts finner utskottet att det inte finns skäl för
riksdagen att göra ett uttalande med anledning av motionen i här ifrågavarande
avseende.

I fråga om synpunkterna och förslagen i motion 2267 vill utskottet
framhålla att de rör mycket väsentliga problem i vårt samhälle. Utskottet
instämmer i motionärernas bedömning av studieförbundens viktiga insatser,
inte minst på kulturområdet. 1 detta sammanhang vill utskottet erinra
om att utbildningsutskottet behandlat förslag om bred utbildning i datafrågor
i studieförbundens regi. Utbildningsutskottet uttalade därvid (UbU
1983/84:14) sin tillfredsställelse med att den breda datautbildningen i bl. a.
studieförbundens regi fått en stor omfattning. Förslag om att olika former
av kooperativ verksamhet bör utvecklas som alternativ till en utbyggnad
av den offentliga sektorn har behandlats av konstitutionsutskottet senast

KrU 1984/85:5

9

i betänkande KU 1984/85:6. Konstitutionsutskottet framhöll härvid att
detta är ett stort och viktigt problem samt hänvisade till det arbete som
pågår inom demokratiberedningen.

Även förslag om delning av kommuner och om direkta val till kommundelsorgan
har behandlats av konstitutionsutskottet i ovan nämnda betänkande.

Frågan om stöd till radioorganisationerna behandlades av kulturutskottet
våren 1983 i betänkandet KrU 1982/83:26.

Med anledning av motionärernas synpunkter på verksamheten i samband
med Världsungdomsrådet vill utskottet påpeka att bidrag om ca 30
milj. kr. har lämnats för olika aktiviteter och projekt med sikte på barn och
ungdomar.

Mot denna bakgrund konstaterar utskottet att de av motionärerna
aktualiserade frågorna från olika utgångspunkter är föremål för uppmärksamhet.

När det gäller ställningen för den till civildepartementet knutna referensgruppen
vill utskottet erinra om att enligt demokratiberedningens
direktiv dess arbete i de delar som berör folkrörelserna bör ske i nära
samråd med referensgruppen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna får anses besvarade
med vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1983/84:2122 yrkande 1 och motion
1983/84:2267.

Stockholm den 29 november 1984

På kulturutskottets vägnar
INGRID SUNDBERG

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Karl Boo (c),
Lars-Ingvar Sörenson (s), Catarina Rönnung (s), Maja Bäckström (s), Lars
Ahlmark (m), Stina Gustavsson (c), Berit Oscarsson (s), Gunnar Thollander
(s), Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik Wikström (fp), Eva Hjelmström
(vpk), Anders Nilsson (s) och Lars Hjertén (m).