Konstitutionsutskottets betänkande

1984/85:7

angående datafrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas en rad motioner om datapolitiken, i första
hand med anknytning till integritetsproblemen. Bland frågor som tas upp i
motionerna kan nämnas lagstiftning om samkörningsproblem, användningen
av personnummer, krav på restriktivitet i myndigheternas uppgiftslämnande,
statliga myndigheters försäljningsverksamhet av datauppgifter, behovet
av vidgade utbildningsinsatser på data- och informationsteknikens
område, krav på ökade ansträngningar att göra datameddelanden begripliga,
en intensifiering av det nordiska samarbetet på data- och elektronikområdet,
krav på en förstärkning av datainspektionens tillsyn av den privata sektorns
databehandling, krav på personlig signatur på alla körningar av datoriserade
personregister och rätt för sjukvårdspatienter att göra ”dataundantag”, dvs.
förbjuda att uppgifter om dem överförs till dataregister.

Utskottet har ansett flertalet motioner besvarade med hänvisning bl. a. till
den nyligen tillsatta personnummerkommitténs uppgifter. Övriga motioner
har avstyrkts av utskottet. Till betänkandet har fogats två reservationer
(båda m) och fyra särskilda yttranden (2 m, 1 fp och 1 vpk).

Motionsyrkandena

I motion 1982/83:274 av Joakim Ollén m.fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar med verkan fr. o. m. den 1 juli 1983 ändra 25 § datalagen, 23 §
kreditupplysningslagen och 19 § inkassolagen (som samtliga har exakt
samma lydelse) enligt följande som Motionärernas förslag betecknade
förslag

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Talan mot datainspektionens be- Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringen genom be- slut föres hos regeringsrätten genom

svär. Justitiekanslem får föra talan besvär. Justitiekanslern får föra ta för

att tillvarataga allmänna in- lan för att tillvarataga allmänna intressen
tressen.

I motion 1982183:364 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c)
hemställs att riksdagen beslutar hos regeringen begära utredning om
myndigheternas försäljning av sammanställningar ur personregistren i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1 Riksdagen 1984/85. 4sami. Nr 7

KU 1984/85:7

I motion 1982/83:511 av Ola Ullsten m. fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av datalagstiftningen
i syfte att ålägga datateknikens användare vissa minimikrav i fråga om
rättelserutiner till skydd för den enskilde,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om samköming och integritet.

I motion 1982183:1137 av Joakim Ollén (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det tekniska och juridiska ansvaret bör
läggas på statskontoret resp. datainspektionen eller annan för de juridiska
frågornas bedömning särskilt lämpad myndighet.

I motion 1982183:1669 av Thorbjörn Fälldin m. fl. yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om redovisning av datalagens tillämpning,

2. att riksdagen beslutar att 4 § datalagen skall ha följande som Motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Tillstånd att endast om särskilda skäl föreligger.

Tillstånd att inrätta och föra personregister
som inhämtats frän något
annat personregister, om inte registreringen
av uppgifterna eller utlämnandet
av dessa sker med stöd av
författning, datainspektionens beslut
eller med den registrerades medgivande,
får endast meddelas om särskilda
skäl föreligger.

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om begränsningar av massuttag av offentliga register för
kommersiella ändamål.

I motion 1983/84:333 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att bestämmelser utfärdas, som garanterar
att alla operationer i datoriserade personregister på lämpligt sätt ”signeras”
av den som verkställer operationen.

I motion 1983184:433 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsningar i myndigheters rätt att begära, insamla, vidarebefordra,
registrera och lagra personuppgifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om begränsning av storleken på enskilda dataregister,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samköming av dataregister med olika typer av information,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ansvarig

KU 1984/85:7

registerförare skall utses för varje dataregister,

6. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning beträffande
begränsningen av användningen av personnummer.

I motion 1983184:937 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om

a. principerna för datateknikens användning,

b. behovet av vidgade utbildningsinsatser i data- och informationsteknik
på alla nivåer,

c. kravet på tillämpning av restriktiva regler vid uppgiftsinsamling,

d. restriktiva förutsättningar för samköming av dataregister,

e. möjligheten att införa pseudonymer,

f. utvecklingen av s. k. grannskapscentraler i glesbygd,

g. metoder för att stärka kvinnornas möjligheter i informationssamhället,

h. möjligheterna att förbättra konsumentinformationen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av allmänt
tillgängliga informationscentraler, t. ex. inom post och bibliotek,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system med elektronisk
replikrätt.

I motion 1983184:1391 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående personnummeranvändningen i SPAR,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående rätten för SPAR och andra myndigheter att
lämna ut personnummer tillsammans med andra uppgifter.

I motion 1983/84:1393 av Bengt Kindbom m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av av datalagens tillämpning,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om särskild registerlagstiftning,

3. att riksdagen beslutar att 4§ datalagen skall ha följande lydelse:

Tillstånd att endast om särskilda skäl föreligger.

Tillstånd att inrätta och föra personregister som inhämtats från något
annat personregister, om inte registreringen av uppgifterna eller utlämnandet
av dessa sker med stöd av författning, datainspektionens beslut eller med
den registrerades medgivande, får endast meddelas om särskilda skäl
föreligger.

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om datadelegationens utredning av personnummeranvändningen,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om begränsningar av massuttag från offentliga
register för kommersiella ändamål,

KU 1984/85:7

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om datorutskrivna handlingar,

7. att riksdagen beslutar begära att regeringen intensifierar det nordiska
samarbetet inom data- och elektronikområdet.

I motion 1983184:1401 av Margareta Persson och Wivi-Anne Cederqvist
(båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om datainspektionens arbete.

I motion 1983/84:2069 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som har
anförts i motionen beträffande myndigheters rätt att begära, insamla,
vidarebefordra, registrera och lagra personuppgifter,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om tilläggsdirektiv till datadelegationen
i syfte att minska användningen av personnummer.

I motion 1983/84:2112 av Rune Rydén och Lennart Blom (båda m) vari
yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att de rättsliga grunderna för
myndigheters kommersiella verksamhet vid försäljningar av personuppgifter
ur dataregister utreds.

I motion 1983/84:2133 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag innebärande föreskrift
att enskild person är berättigad att beträffande upplysningar av personlig
natur i journal inom sjukvården eller i personakt inom socialvården göra
förbehåll benämnt ”dataundantag”, innebärande att sådana uppgifter icke
får överföras till automatiskt dataregister,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag med föreskrift att
anteckning om dataundantag skall införas i journalen/personakten i fråga när
sådant begärts av den berörde,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag med föreskrift att
myndigheterna inom sjukvården och socialvården skall åläggas att i varje
särskilt fall när anteckning om upplysningar av personlig natur skall ske
informera den berörde om att vederbörande har rätt att göra förbehåll om
dataundantag,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag med föreskrift att i de
fall då den enskilde på grund av sjukdom eller annat hinder vid tillfället i
fråga inte kan utöva rätten att göra förbehåll om dataundantag, vederbörande
så snart möjlighet härtill föreligger skall upplysas om denna rättighet.

I motion 1983/84:2136 av Björn Molin och Kenth Skårvik (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av klara regler för s. k. myndighetsfrämmande verksamhet.

KU 1984/85:7

Motioner angående en översyn av datalagen och restriktioner mot s. k.
samköming m. m.

Motion 1982/83:274 av Joakim Ollén m. fl. (m) tar upp frågan om
besvärsinstans vad gäller datainspektionens beslut. Enligt motionen har
domstolarna en lång erfarenhet av den typ av frågor som besvär enligt
datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen tar sikte på. Med hänsyn
till att det i dessa ärenden ytterst är fråga om problem med anknytning till
mänskliga fri- och rättigheter är enligt motionen regeringsrätten bättre
lämpad än regeringen att vara besvärsinstans, särskilt med hänsyn till att
dessa frågor inte bör vara föremål för växlande politiska vindar.

Gällande rätt m. m.

Enligt 25 § datalagen (1973:289) skall talan mot datainspektionens beslut
föras hos regeringen genom besvär. Samma regler gäller enligt 23 § kreditupplysningslagen
(1973:1173) och 19 § inkassolagen (1974:182).

Vid införandet av datalagen (prop. 1973:33) uttalade föredragande
statsrådet viss förståelse för att regeringsrätten skulle bli besvärsinstans men
stannade för den nuvarande lösningen med hänsyn till att frågornas natur
gjorde regeringen lämpligast. Från propositionen citeras följande:

Enligt OSK:s förslag skall besvär över datainspektionens beslut anföras
hos Kungl. Maj:t. Detta förslag har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen.
Några remissinstanser, nämligen DON, JO och Sveriges advokatsamfund,
anser emellertid att datainspektionens beslut i stället bör
överklagas hos regeringsrätten. DON och advokatsamfundet pekar härvid på
att regeringsrätten är besvärsinstans när det gäller beslut om utlämnande av
allmän handling. JO framhåller för sin del att de gränsdragningar som görs i
datainspektionens tillståndsärenden kommer att bli rättsskapande. Härtill
kommer att datainspektionen i fråga om myndigheters register måste beakta,
tolka och tillämpa offentlighets- och sekretessreglerna. Mot denna bakgrund
finner JO det ytterst angeläget med en möjlighet att vinna domstolsprövning
av datainspektionens ställningstaganden i tillståndsärenden och i ärenden om
föreläggande och föreskrifter.

För min del medger jag att vissa skäl, bl. a. sambandet med offentlighetsoch
sekretessreglerna, talar för att datainspektionens beslut skall kunna
överklagas hos regeringsrätten. De avgöranden som det kan bli fråga om är
emellertid till huvudsaklig del av sådan natur att de inte lämpligen bör prövas
av domstol. Sålunda är det i första hand fråga om att avgöra hur man bäst
skall förebygga riskerna för otillbörligt intrång i personlig integritet. Vidare
måste i vissa fall en avvägning ske mot samhällsekonomiska intressen. Med
hänsyn härtill anser jag i likhet med OSK och de allra flesta remissinstanserna
att talan mot datainspektionens beslut bör föras hos Kungl. Maj:t. En
bestämmelse härom har tagits upp som ett första stycke i förevarande
paragraf.

Motionerna av Thorbjörn Fälldin (c) och av Bengt Kindbom m. fl. (c)
behandlar bl. a. den nyligen införda ändringen av datalagen som innebär att

1 * Riksdagen 1984/85.4 sami. Nr 7

KU 1984/85:7

varje registeransvarig för personregister skall ha en licens utfärdad av
datainspektionen och att om register innehåller i olika hänseenden särskilt
känsliga uppgifter skall dessutom krävas tillstånd av datainspektionen för
registerföringen. Enligt motionerna bör datainspektionen redovisa effekterna
av den nya ordningen. Vidare föreslås i båda motionerna en ändring i 4 §
datalagen i syfte att ytterligare inskränka möjligheterna till samköming av
olika register. Enligt motionerna är det också viktigt att riksdagen kan
kontrollera vilka data som registreras i vissa av de statliga registren. På grund
härav bör riksdagen uttala sig för att även andra statliga personregister än
skatteregistret och det statliga personregistret för adressaktualisering, personnummersättning
m. m. (SPAR) bör författningsregleras. Även motionerna
1982/83:510 av Ola Ullsten m. fl. (fp), 1983/84:433 av Ulf Adelsohn m. fl.
(m) och 1983/84:937 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) behandlar bl. a.
samkörningsproblem. I den moderata partimotionen pekas också på faran av
stora register från samkörnings- och sårbarhetssynpunkter.

Särskilda regler för samköming

Enligt 2 § 4 datalagen erfordras i princip tillstånd av datainspektionen för
att inrätta eller föra personregister som skall innehålla personuppgifter som
inhämtats från annat personregister. För inrättande av vissa särskilt integritetskänsliga
register krävs enligt 4 § datalagen särskilda eller synnerliga skäl.

Den nuvarande lydelsen av 4§ datalagen tillkom 1982 (1982:446) i
samband med att Sverige godkände en konvention om skydd för enskilda vid
automatisk databehandling. Den svenska anslutningen till konventionen
medförde vissa lagändringar bl. a. i 4 § datalagen.

Lämnar datainspektionen tillstånd till samköming skall den enligt 6§
första stycket datalagen meddela särskilda föreskrifter om det behövs för att
förebygga risk för otillbörligt intrång i någons personliga integritet. Datainspektionen
kan t. ex. meddela föreskrifter om hur personnummer får
användas i ett register eller helt förbjuda viss användning.

Den i följande avsnitt närmare omnämnda personnummerutredningen
skall enligt sina direktiv vara oförhindrad att föreslå ändringar i datalagen
och sekretesslagen såvitt gäller integritetsfrågor som kan ha samband med
personnummeranvändning (s. 8).

Användningen av personnummer m. m.

Frågan om att förbjuda eller begränsa integritetskänslig eller onödig
användning av personnummer tas upp i motionerna 1983/84:433 av Ulf
Adelsohn m. fl. (m), 1983/84:937 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp), 1983/
84:1391 av Gunnar Hökmark (m), 1983/84:1393 av Bengt Kindbom m. fl. (c)

KU 1984/85:7

och 1983/84:2068, vartill 2069 hänvisar, av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c).
Partimotionerna 1983/84:433 (m), 937 (fp) och 2069 (c) begär begränsningar i
myndigheternas uppgiftsinsamlande och efterlyser en klarare reglering
angående vilka typer av uppgifter som en myndighet skall begära.

Pågående utredning

Regeringen tillsatte våren 1984 en parlamentarisk utredning om användningen
av personnummer både inom den offentliga och den enskilda sektorn
(Dir. 1984:27). Utredningen bör kartlägga den nuvarande ordningen och
belysa de fördelar och nackdelar som är förenade med bruket av personnummer.
Den bör bl. a. granska om användningen av personnummer kan
medföra otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Kommer den fram
till att en viss användning av personnummer kan medföra risk för integritetskränkningar
bör den ta ställning till hur detta hot skall kunna avvärjas och
föreslå lämpliga åtgärder. I direktiven redogörs bl. a. för omfattningen och
användningen av personnummer vid uppgiftslämnande. För att belysa i vilka
olika sammanhang personnummer används finns anledning att återge
följande ur direktiven:

Personnumret används framför allt som hjälpmedel vid identifiering av
personer. Det är också vanligt att personnumret används som sökbegrepp i
ADB-stödda personregister och som kopplingsbegrepp när man vill samköra
flera personregister.

Jag har redan sagt att personnumren utnyttjas i folkbokföringen. En
omfattande användning av personnummer förekommer också inom andra
delar av den offentliga sektorn, t. ex. inom skatteförvaltningen, hälso- och
sjukvården och socialtjänsten. Även inom den enskilda sektorn används
personnumren i betydande omfattning.

Ett flertal författningar innehåller regler om att personnummer skall eller
bör anges i inlagor till myndigheter. Som exempel kan nämnas bestämmelser
om taxering, skatt och uppbörd, tull, prisreglering, folk- och bostadsräkning,
val, förundersökning, rättegång, lagsökning, utmätning, ordningsvakter,
pass, jakt, vapen, inkassoverksamhet, kreditupplysning, arbetslöshetsförsäkring,
försäkringsrörelse, aktiebolag, utländska förvärv av svenska företag
och fast egendom i Sverige, handel med skrot och begagnade varor,
yrkestrafik, transportförmedling, biluthyrning och körkort.

I andra sammanhang inom såväl den offentliga som den enskilda sektorn
kan krav på personnummer grundas på avtal av olika slag. Det förekommer
inte sällan att den som beställer en vara eller tjänst krävs på uppgift om sitt
personnummer. Den enskildes möjlighet att avstå från att uppge sitt
personnummer är i praktiken ofta begränsad, om han vill ha varan eller
tjänsten.

Som ett resultat av att uppgifter om personnummer lämnas till myndigheter,
företag etc. förekommer sådana uppgifter i ett stort antal ADB-register
både inom den offentliga och den enskilda sektorn.

Inom den offentliga sektorn förs register med personnummer över t. ex.
skattskyldiga, fastighetsägare, vissa funktionärer i aktiebolag, bilägare,

KU 1984/85:7

körkortsinnehavare, straffade, patienter, blodgivare, bostadssökande och
elabonnenter.

Inom den enskilda sektorn förs register med personnummer över t. ex.
anställda, köpare, prenumeranter, hyresgäster, leverantörer, kontokortsinnehavare
och föreningsmedlemmar.

Kommittén som bör vara färdig inom två år är oförhindrad att också ta upp
andra frågor som har samband med användningen av personnummer.

Myndigheternas försäljningsverksamhet av datauppgifter

Motionerna 1982/83:364 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda
c), 1982/83:1669 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), 1983/84:1393 av Bengt
Kindbom m. fl. (c), 1983/84:2112 av Rune Rydén och Lennart Blom (båda
m) samt 1983/84:2136 av Björn Molin och Kenth Skårvik (båda fp) tar alla
upp frågan om den försäljning som vissa myndigheter bedriver av personuppgifter
från dataregister och framhåller de risker från integritetssynpunkt som
dessa register utgör. Det pekas bl. a. också på att sådan försäljningsverksamhet
i princip är främmande för de uppgifter som myndigheterna författningsenligt
har att utföra.

Pågående utredningsarbete m. m.

Regeringen lämnade 1982 docenten Peter Zeipel vid institutet för rättsinformation
vid Stockholms universitet i uppdrag att utföra en vetenskaplig
undersökning rörande tillämpningen av offentlighetsprincipen vid myndigheternas
användning av ADB. Vid riksdagsbehandlingen av proposition
1981/82:37 om offentlighetsprincipen och ADB uttalade konstitutionsutskottet
(KU 1981/82:21) bl. a. att utskottet självfallet inte hade något att erinra
mot att en förberedande probleminventering gjordes men att utskottet
förutsatte att med hänsyn till ämnets vikt något förslag till lösning inte
förelädes riksdagen innan frågan också blivit penetrerad i en parlamentariskt
sammansatt utredning. Detta uttalande, som riksdagen ställde sig bakom,
gavs regeringen till känna.

Enligt uppgift från justitiedepartementet är frågan om utredningsdirektiv
angående offentlighetsprincipens förhållande till ADB under övervägande
inom departementet. I anslutning härtill övervägs också bl. a. frågan om
utredning av myndigheternas försäljningsverksamhet av ADB-uppgifter.

Rättelse av felaktiga datameddelanden, m. m.

I motion 1982/83:510 av Ola Ullsten m. fl. (fp), till vilken motion 511
hänvisar, föreslås dels att rättelsemöjligheter skall byggas in i datasystemen,
dels att alla datasystem som innehåller betalningsorder till den enskilde skall
vara försedda med rimlighetskontroller.

KU 1984/85:7

Även motionerna 1983/84:333 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), 433 av Ulf
Adelsohn m. fl. (m), 937 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) och 1393 av Bengt
Kindbom m. fl. (c) tar upp frågor som har samband med riktigheten av
databesked. I Gunnar Biörcks motion framhålls vikten av att databeslut
signeras så att man när en felaktighet upptäcks kan ställa den som är skyldig
till felet till ansvar. I den moderata partimotionen pekas på svårigheterna att
få rättelse i felaktiga databesked. Varje dataregister bör därför enligt
motionen ha en särskilt utsedd registerförare med ett ansvar gentemot den
enskilde medborgaren. I folkpartimotionen föreslås införande av en elektronisk
replikrätt för den enskilde vid datafel. I Bengt Kindboms m. fl. (c)
motion framhålls vikten av att från servicesynpunkt alla datautskrivna
handlingar bör vara försedda med uppgift om vilken handläggare som svarar
för handlingarna.

Gällande rätt

Datalagen innehåller en rad bestämmelser om den registeransvariges
skyldigheter, bl. a. skall när en handling sänds från den registeransvarige till
den registrerade upplysning lämnas om vem som är avsändare eller om den
registeransvariges licensnummer hos datainspektionen. Förekommer anledning
till misstanke att en personuppgift som ingår i ett personregister är
felaktig skall den registeransvarige utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för
att utröna uppgiftens riktighet och, om skäl föreligger, rätta den eller utesluta
den ur registret. Om en felaktig uppgift lämnats till någon annan än den
registrerade skall den registeransvarige i princip på begäran av den registrerade
underrätta mottagaren om rättelsen (7 a och 8 §§ datalagen).

Rättelserutiner vid databehandling hör också till de frågor som enligt vad
som redovisats i det föregående är under övervägande i justitiedepartementet.

Vissa frågor angående datauppgifter i sjukjournaler, m. m.

I motion 1983/84:2133 av Wiggo Komstedt m. fl. (m) begärs lagstiftning
angående rätt för enskilda att i fråga om uppgifter inom sjuk- och
socialvården göra ”dataundantag”, dvs. förbjuda att uppgifter om dem
överförs till dataregister. I motionen pekas på de risker från integritetssynpunkt
som är förenade med att så känsliga uppgifter som sjukdoms- och
socialanteckningar förs över till stora dataregister.

Gällande rätt

Datalagen innehåller i 4 § särskilda bestämmelser om vissa känsliga
register. Således får tillstånd att inrätta och föra register som innehåller
uppgifter om t. ex. sjukdom eller socialvård endast om särskilda skäl

KU 1984/85:7

föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag och författning har
att föra förteckning över sådana uppgifter.

Innehåller register uppgifter om t. ex. vissa psykiska sjukdomsförhållanden
fordras synnerliga skäl för att sådant tillstånd skall ges.

Det bör i sammanhanget erinras om att sekretesslagen (1980:100) föreskriver
mycket sträng sekretess för uppgifter inom hälso- och sjukvården och
inom socialtjänsten.

Övriga i motionerna upptagna frågor

Motionen av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) behandlar förutom de frågor
som berörts i det föregående också principerna för datateknikens användning,
behovet av vidgade utbildningsinsatser i data- och informationsteknik
på alla nivåer, utvecklingen av s. k. grannskapscentraler i glesbygd, metoder
för att stärka kommunernas möjligheter i informationssamhället, möjligheterna
att förbättra konsumentinformationen. Motionen tar också upp frågan
om allmänt tillgängliga informationscentraler. Det framhålls allmänt i
motionen att datatekniken inte får användas för att öka kontrollen och
regleringen av enskilda människor utan i stället måste leda till att människorna
får en ökad kontroll av myndigheter och den politiska beslutsprocessen.
För detta behövs ökade insatser för att ge människorna kunskaper i den nya
tekniken. Vidare måste myndigheterna ställa resurser till förfogande för att
hjälpa människorna till rätta när det gäller begagnandet av olika register.
Detta kan enligt motionen realiseras genom att informationscentraler t. ex.
på posten eller på offentliga bibliotek ställs till allmänhetens förfogande.

S. k. grannskapscentraler med olika organisationers och företags databehandling
och datakommunikation kan inrättas i glesbygden.

För att inte kvinnorna skall få sin situation försämrad i datasamhället bör
särskilda resurser avsättas för utbildning av kvinnor i informationsteknik.
Även kvotering till viss utbildning kan enligt motionen övervägas.

Beträffande allmänhetens tillgång till dataterminaler inom den offentliga
sektorn bör nämnas att riksdagen (prop. 1981/82:37, KU 1981/82:21) 1982
antog vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen om bl. a.
skyldighet för myndigheterna att ordna sina dataregister så att man
underlättar för den enskilde att ta del av dem, att bereda den enskilde själv
tillfälle att använda myndigheternas dataterminaler, att hålla beskrivningar
på bl. a. sina dataregister tillgängliga för allmänheten och slutligen att
assistera den enskilde när han vill ta del av dataupptagningar.

Motion 1982/83:1137 av Joakim Ollén m. fl. (m) behandlar frågan om
vilken statlig myndighet som skall ha ansvaret för att ADB-frågorna bevakas
och följs inom den offentliga sektorn. Det är enligt motionen viktigt att
ansvaret för den juridiska bedömningen ligger på en myndighet och att
ansvaret för den tekniska anpassningen av genomförandet läggs på en annan.

KU 1984/85:7

Som det är nu ligger hela ansvaret på statskontoret som, när det så finner
lämpligt, skall inhämta datainspektionens yttrande.

I samband med riksdagsbehandlingen av propositionen om ADB och
offentlighet (prop. 1981/82:37) anförde konstitutionsutskottet i anledning av
en socialdemokratisk motion följande i frågan:

Utskottet ansluter sig till vad som anförts i motion 144 om vikten av en
uppföljning från statsmakternas sida av utvecklingen på ADB-området från i
första hand offentlighetssynpunkt. Det är därför angeläget att regeringen
snarast tar ställning till vilken myndighet som bör anförtros denna uppgift.
Med hänsyn till den olika kompetens som de båda i sammanhanget aktuella
myndigheterna - datainspektionen och statskontoret - besitter, kan det
enligt utskottets mening ifrågasättas om inte båda dessa myndigheters
kunskaper och erfarenheter bör tas i anspråk. Övervakningsuppgiften bör
självfallet kompletteras med sådant skriftligt informationsmaterial som
propositionen aviserar. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Därmed är yrkandet i den socialdemokratiska motionen tillgodosett.

I förordningen (1965:703) med instruktion för statskontoret föreläde efter
riksdagsbehandlingen av nyssnämnda proposition regeringen statskontoret
att inom ramen för tillgängliga resurser ge de statliga myndigheterna råd och
upplysningar i fråga om automatisk databehandling. Statskontoret fick också
en rådgivande funktion på området när det gäller kommunerna. Det åligger
vidare statskontoret enligt förordningen att i rådgivningsverksamheten
samråda med datainspektionen i den utsträckning som behövs med hänsyn
till inspektionens uppgifter enligt datalagen.

Motion 1983/84:1401 av Margareta Persson och Wivi-Anne Cederqvist
(båda s) tar upp frågan om datainspektionens tillsyn av den privata sektorns
databehandling. Det framhålls i motionen att datainspektionens tillsyn i
praktiken kommit att koncentreras kring den offentliga förvaltningen men
lämnat det privata näringslivets system utan tillsyn. Enligt motionen
upplever i dag många anställda inom den privata sektorn att personaladministrativa
system och produktionsstyrningssystem medför starka intrång i deras
personliga integritet. Detta kan, anförs det, vara långt mer styrande för
enskilda människors dagliga arbete än den offentliga förvaltningens databehandling.

Som framhålls i motionen omiattar datainspektionens oefogenheter alla
typer av personregister, såväl offentliga som privata.

Motion 1983/84:1393 av Bengt Kindbom m. fl. (c) innehåller slutligen ett
yrkande om ett intensifierat samarbete mellan de nordiska länderna på dataoch
elektronikområdet. Det framhålls att en särskild arbetsgrupp under
Nordiska ministerrådet, Datateknologigruppen, har utrett dessa frågor.
Enligt motionen är det viktigt att man från svensk sida nu följer upp
samarbetet.

Det bör nämnas att i personnummerutredningens direktiv ingår att studera
användningen av personnummer i andra länder.

KU 1984/85:7

Utskottet

Flertalet av de motioner som behandlas i detta betänkande syftar till
åtgärder som kan stärka skyddet för människors integritet i datasamhället.
Det är problem som under en följd av år i olika sammanhang prövats av
riksdagen och bl. a. lett till lagstiftning. Utskottet vill särskilt peka på
tillkomsten av datalagen och på de från integritetssynpunkt viktiga ändringar
som därefter gjorts i datalagen (se t. ex. KU 1976/77:21, 1978/79:37 och
1981/82:33). Vidare bör nämnas de ändringar av tryckfrihetsförordningen
och sekretesslagen som antogs 1982 och som bl. a. innebar en förstärkning av
offentlighetsprincipen i vad gäller allmänhetens tillgång till myndigheternas
upptagningar för automatisk databehandling (KU 1981/82:21).

Trots de insatser som gjorts finns det utan tvivel en oro i samhället på grund
av datorernas förmåga att lagra information om den enskilda människan.
Denna oro återspeglas i motionerna. Mot denna bakgrund är det tillfredsställande
att regeringen nu tillsatt en parlamentarisk utredning om användningen
av personnummer (Dir. 1984:27). Utredningen, som bör vara färdig
senast 1986, skall belysa de fördelar och nackdelar som är förenade med
bruket av personnummer och granska om detta bruk kan medföra otillbörligt
intrång i den personliga integriteten. I utredningsarbetet skall bl. a. ingå att
studera användningen av personnummer i de andra nordiska länderna.

De krav som framförs i motionerna 1982/83:511, yrkande 2, av Ola Ullsten
m. fl. (fp), 1982/83:1669, yrkandena 1 och 2, av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c),
1983/84:433, yrkandena 2-4 och 6, av Ulf Adelsohn m. fl. (m), 1983/84:937,
yrkandena 1 a, c och d, av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp), 1983/84:1391 av
Gunnar Hökmark (m), 1983/84:1393, yrkandena 1-4 och 7, av Bengt
Kindbom m. fl. (c) samt 1983/84:2069 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) har alla
enligt utskottets mening en klar anknytning till de utredningsuppgifter som
ålagts personnummerkommittén och får således anses tillgodosedda. Motionsyrkandena
är härmed besvarade.

I september 1984 tillkännagav regeringen att tilläggsdirektiv till personnummerkommittén
håller på att utarbetas i justitiedepartementet. Avsikten
är att ge kommittén i uppdrag att belysa de problem som är förenade med
offentlighetsprincipens förhållande till ADB-upptagningar och undersöka
om reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen är tillräckligt anpassade till
hanteringen av ADB-upptagningar. Kommittén kan därvid föreslå de
grundlagsändringar som kan vara befogade. Som framhålls i regeringens
pressmeddelande tillgodoses härmed ett önskemål som utskottet uttalade i
samband med beredningen av nyssnämnda proposition om offentlighet och
ADB. Vidare pågår enligt vad utskottet erfarit ett beredningsarbete inom
justitiedepartementet som syftar till att ytterligare bredda kommitténs
uppdrag. De frågor utöver de nämnda som sålunda skall ingå i utredningsuppdraget
är bl. a. myndigheternas försäljning av uppgifter från ADBregister
och olika problem hänförliga till rättelse av datauppgifter. Detta

KU 1984/85:7

innebär enligt utskottets mening att även de frågor som tas upp i motionerna
1982/83:364 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt (båda c), 1982/83:511,
yrkande 1, av Ola Ullsten m. fl. (fp), 1982/83:1669, yrkande 3, av Thorbjörn
Fälldin m. fl. (c), 1983/84:333 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), 1983/84:433,
yrkande 5, av Ulf Adelsohn m. fl. (m), 1983/84:937, yrkande 1 e och yrkande
3, av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp), 1983/84:1393, yrkandena 5 och 6, av
Bengt Kindbom m. fl. (c), 1983/84:2112 av Rune Rydén och Lennart Blom
(båda m) samt 1983/84:2136 av Björn Molin och Kenth Skårvik (båda fp)
kommer att behandlas av kommittén. Även dessa motionsyrkanden bör
följaktligen anses besvarade.

Enligt motion 1982/83:274 av Joakim Ollén m. fl. (m) bör regeringsrätten
och inte regeringen vara besvärsinstans vid besvär över datainspektionens
beslut.

Vid datalagens tillkomst uttalade föredragande statsrådet viss sympati för
att överprövningen skulle ligga hos regeringsrätten, men ansåg dock att
datainspektionens beslut hade sådan politisk betydelse både när det gällde
att förebygga risker för otillbörliga intrång i personlig integritet och när det
gällde att göra avvägningar mot samhällsekonomiska intressen att regeringen
(Kungl. Maj:t) borde vara besvärsinstans. Detta var också den åsikt som
företräddes av flertalet remissinstanser.

Enligt utskottets mening finns det ofta ett betydande politiskt inslag i den
bedömning som måste göras vid en överprövning av datainspektionens
beslut. Utskottet anser det därför motiverat att behålla regeringen som
besvärsinstans i dessa frågor. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Motion 1983/84:937 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) tar förutom de i det
föregående besvarade yrkandena upp några frågor med anknytning till
utbildning och information i datafrågor. Utskottet vill erinra om att dessa
frågor är eller har varit föremål för studier i olika utredningssammanhang,
t. ex. i datadelegationen, dataeffektutredningen, dataelektroniska kommittén
och riktlinjekommittén. Dataeffektutredningen har i sitt slutbetänkande
Datorer och arbetslivets förändring (SOU 1984:20) flera förslag om utbildning
på dataområdet. Riktlinjekommittén avlämnade 1983 betänkandet
Politiska styrmedel (SOU 1983:40), där konsumentinformationen ingår som
ett viktigt led. Betänkandena har ännu inte lett till lagstiftning. Dessutom
pågår i skolor och på arbetsplatser, såväl privata som offentliga, en intensiv
utbildning i datafrågor.

Som framgått är informations- och utbildningsfrågorna föremål för så stor
uppmärksamhet från statsmakternas sida att något nytt riksdagens initiativ
på området inte kan anses nödvändigt. Motionsyrkandena avstyrks därför.

Datainspektionens tillsyn av den privata sektorns databehandling tas upp i
motion 1983/84:1401 av Margareta Persson och Wivi-Anne Cederqvist (båda
s) och det påtalas att inspektionens tillsyn kommit att koncentreras på den
offentliga sektorn. Enligt motionen upplever många anställda inom den
privata sektorn att personaladministrativa system och produktionsstyrnings -

KU 1984/85:7

system konstruerats på ett sätt som inneburit ett starkt intrång i de anställdas
personliga integritet.

Dataeffektutredningen har i sitt i det föregående omnämnda slutbetänkande
berört problem som sammanhänger med datatekniken och de anställdas
integritet. Bl. a. har utredningen förordat en viss skärpning av datalagen för
att tillgodose integritetsbehoven. Förslaget går ut på att man lokalt i
företagen skall få möjlighet att ta ställning till om den typ av uppgifter det här
kan vara fråga om skall få registreras och utnyttjas vid bedömning och
värdering av enskilda anställda.

Det är enligt utskottets mening ett viktigt integritetsproblem som behandlas
i motionen. Datateknikens användning måste utformas med full respekt
för den enskildes integritet. Detta gäller både de offentliga och de privata
datasystemen. System som leder till otillbörlig kontroll av de anställda bör
givetvis inte förekomma. Tekniken på en arbetsplats får aldrig drivas så långt
att de anställdas integritet sätts i fara. Riksdagen har nyligen tagit ställning till
en liknande fråga som den som behandlas i motionen med anledning av en
motion av Marie-Ann Johansson (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk).
Arbetsmarknadsutskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande
(AU 1984/85:3) att statsmakternas ställningstagande till dataeffektutredningens
förslag borde avvaktas. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning.
Motionen får anses besvarad härmed.

Motion 1983/84:2133 av Wiggo Komstedt m. fl. (m) tar upp frågan om rätt
för den enskilde att begära ”dataundantag” beträffande uppgifter inom sjukoch
socialvården, dvs. förbjuda att sådana uppgifter överförs till dataregister.

Utskottet vill erinra om att enligt 4 § datalagen får tillstånd att inrätta och
föra register som innehåller uppgifter om t. ex. sjukdom eller socialvård
endast om särskilda skäl föreligger meddelas annan än den som enligt lag
eller författning har att föra förteckning över sådana uppgifter. Det bör i
sammanhanget också nämnas att för sjukvårds- och socialuppgifter gäller
stränga sekretessregler. Att därutöver införa möjligheter till s. k. dataundantag
är enligt utskottets mening ägnat att onödigt komplicera rutinerna, vilket
i sin tur kan få negativa effekter för den enskilde. Utskottet avstyrker därför
motionen.

Frågan om vilken statlig myndighet som skall ha ansvaret för att
ADB-frågorna följs och bevakas inom den offentliga sektorn tas upp i motion
1982/83:1137 av Joakim Ollén m. fl. (m). Enligt motionen är det lämpligast
om det juridiska ansvaret ligger hos en myndighet och ansvaret för den
tekniska anpassningen och genomförandet på en annan.

Enligt förordningen (1965:703) med instruktion för statskontoret åligger
det statskontoret att inom ramen för tillgängliga resurser ge de statliga
myndigheterna råd och upplysningar i frågor om automatisk databehandling.
Statskontoret har enligt sin instruktion också en rådgivande funktion på
området när det gäller kommunerna. I instruktionen föreskrivs vidare att

KU 1984/85:7

statskontoret i sin rådgivningsverksamhet skall samråda med datainspektionen
i den utsträckning som behövs med hänsyn till inspektionens uppgifter
enligt datalagen.

Nämnda bestämmelser i statskontorets instruktion tillkom efter riksdagsbehandlingen
av propositionen om offentlighet och ADB (prop. 1981/82:37).

I sitt yttrande över propositionen underströk konstitutionsutskottet (KU
1981/82:21) vikten av att utvecklingen på ADB-området från i första hand
offentlighetssynpunkt följdes upp av statsmakterna. Utskottet uttalade
därvid bl. a. att det med hänsyn till den olika kompetens som de båda i
sammanhanget aktuella myndigheterna - datainspektionen och statskontoret
- besitter kunde ifrågasättas om inte båda dessa myndigheters kunskaper
och erfarenheter borde tas i anspråk. Utskottets uttalande ledde till ett
tillkännagivande till regeringen. Utskottet har fortfarande'samma uppfattning
i frågan och utgår från att den nuvarande ordningen innebär att
riksdagens intentioner följs. Någon riksdagens åtgärd är därför inte påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande datafrågor med anknytning till personnummerfrågan
att riksdagen förklarar motionerna 1982/83:511, yrkande 2, 1982/
83:1669, yrkandena 1 och 2, 1983/84:433, yrkandena 2-4 och 6,
1983/84:937, yrkandena 1 a, c och d, 1983/84:1391, 1983/84:1393,
yrkandena 1-4 och 7 samt 1983/84:2069 besvarade med vad
utskottet anfört om personnummerkommitténs arbete,

2. beträffande myndigheternas försäljning av datauppgifter och om
rättelse av databesked

att riksdagen förklarar motionerna 1982/83:364, 1982/83:511, yrkande
1, 1982/83:1669, yrkande 3, 1983/84:333, 1983/84:433,
yrkande 5, 1983/84:937, yrkandena 1 e och 3, 1983/84:1393,
yrkandena 5 och 6,1983/84:2112 samt 1983/84:2136 besvarade med
vad utskottet anfört om tilläggsdirektiv till personnummerkommittén,

3. beträffande besvärsinstans vid besvär över datainspektionens beslut
att riksdagen avslår motion 1982/83:274,

4. beträffande utbildning och information om datafrågor

att riksdagen avslår motion 1983/84:937, yrkandena 1 b, f, g och h
samt 2,

5. beträffande registreringsfrågor på den privata sektorn

att riksdagen förklarar motion 1983/84:1401 besvarad med vad
utskottet anfört,

6. beträffande ”dataundantag” inom sjukvården
att riksdagen avslår motion 1983/84:2133,

KU 1984/85:7

7. beträffande ansvarig myndighet för bevakningen av ADB-frägor
inom den offentliga sektorn
att riksdagen avslår motion 1982/83:1137.

Stockholm den 15 november 1984

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s), Kerstin Nilsson (s),
Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Sture Thun (s), Anita
Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Ove Eriksson (m),
Bengt Kindbom (c) och Marie-Ann Johansson (vpk).

Reservationer

1. Besvärsinstans vid besvär över datainspektionens beslut (mom. 3)

av Anders Björck, Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood och Ove
Eriksson (alla m), vilka ansett

dels att utskottet på s. 13 fr. o. m. det stycke som börjar ”Enligt motion
1982/83:274” t.o.m. det stycke som slutar ”avstyrks följaktligen” bort
anföra följande:

Enligt motion 1982/83:274 av Joakim Ollén m. fl. (m) bör regeringsrätten
och inte regeringen vara besvärsinstans vid besvär över datainspektionens
beslut.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att flytta besvärsprövningen
av ifrågavarande ärenden till regeringsrätten, som med hänsyn till sin övriga
verksamhet har särskild kompetens att bedöma frågorna.

Som anförs i motionen får det också anses olämpligt att frågor om
mänskliga fri- och rättigheter, dit besvär över datalagen kan höra, blir
föremål för bedömningar av regeringar med växlande politiska åsiktsinriktningar.
Genom att lägga besvärsprövningen hos regeringsrätten undviker
man varje antydan till misstanke om att ovidkommande synpunkter tillåtits
påverka avgörandet av ett besvärsärende på ifrågavarande område. Motion
1982/83:274 bör därför bifallas.

KU 1984/85:7

dels att utskottets hemställan i mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:274 antar följande som
utskottets förslag betecknade lydelse av

a) 25 § datalagen (1973:289),

b) 23 § kreditupplysningslagen (1973:1173) och

c) 19 § inkassolagen (1974:182):

a) Förslag till lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrivs att 25 § datalagen (1973:289) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse
25 §

Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringen genom besvär.
Justitiekanslern får föra talan
för att tillvarata allmänna intressen.

Av utskottet föreslagen lydelse
25 §

Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringsrätten genom
besvär. Justitiekanslern får föra talan
för att tillvarata allmänna intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

b) Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs att 23 § kreditupplysningslagen (1973:1173) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
23 §

Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringen genom besvär.
Justitiekanslern får föra talan
för att tillvarata allmänna intressen.

Av utskottet föreslagen lydelse
23 §

Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringsrätten genom
besvär. Justitiekanslern får föra talan
för att tillvarata allmänna intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

KU 1984/85:7

c) Förslag till lag om ändring i inkassolagen (1974:182)

Härigenom föreskrivs att 19 § inkassolagen (1974:182) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse
19 §

Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringen genom besvär.
Justitiekanslern får föra talan
för att tillvarata allmänna intressen.

Av utskottet föreslagen lydelse
19 §

Talan mot datainspektionens beslut
föres hos regeringsrätten genom
besvär. Justitiekanslern får föra talan
för att tillvarata allmänna intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2. Rätt till dataundantag (mom. 6)

av Anders Björck, Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood och Ove
Eriksson (alla m), vilka ansett

dels att utskottets yttrande på s. 14 fr. o. m. det stycke som börjar ”Motion
1983/84:2133” t. o. m. det stycke på samma sida som slutar ”därför motionen”
bort ha följande lydelse:

Enligt datalagen är det endast under särskilda förhållanden tillåtet att
inrätta och föra dataregister som innehåller uppgifter om t. ex. sjukvård.
Sådant tillstånd får således endast om särskilda skäl föreligger meddelas
annan än den som enligt lag eller författning har att föra förteckning över
uppgifterna. Vidare gäller stränga sekretessregler för sjukvårds- och socialuppgifter.
För skyddet av den enskildes integritet är detta viktiga regler.

Men enligt utskottets mening måste man i det moderna datasamhället
ställa kraven högre. Den enskilde kan som patient inom sjukvården eller
klient inom socialvården bli föremål för mycket ingående utredningar som ett
led i vården eller behandlingen. Det är ofta av vikt i den akuta behandlingssituationen
att sådana utredningar görs. Överförs alla dessa uppgifter och
iakttagelser på data kan de emellertid upplevas som ytterst integritetskränkande
och dessutom få en betydelse som sträcker sig långt utöver vad som är
nödvändigt för den pågående vården eller behandlingen. Utskottet anser det
därför motiverat att som föreslås i motionen införa en laglig möjlighet för den
enskilde att begära s. k. dataundantag. Lagstiftningen härom bör innehålla
regler om att en enskild har rätt att begära att uppgifter av ifrågavarande art
inte överförs till data, att begäran om dataundantag skall antecknas i journal

KU 1984/85:7

eller personakt och att myndigheter inom social- och sjukvård skall ha
skyldighet att underrätta de berörda om möjligheten till dataundantag.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande dataundantag inom sjukvården
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2133 hos regeringen
begär förslag till lagstiftning om införande av s. k. dataundantag
inom hälso- och sjukvården samt socialvården.

Särskilda yttranden
Personnummerkommitténs arbetsuppgifter

av Anders Björck, Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood och Ove
Eriksson (alla m).

I motion 1983/84:433 har framställts en rad yrkanden avseende problem
sammanhängande med användningen av datorer, framför allt i offentlig
verksamhet. Utskottet har ansett samtliga yrkanden besvarade med hänvisning
till pågående eller aviserat utredningsarbete i personnummerkommittén.
Vi har accepterat att frågorna behandlas i denna parlamentariskt
sammansatta kommitté. Vi anser det dock nödvändigt att närmare precisera
våra önskemål om utredningsarbetets inriktning.

En central fråga för kommittén bör vara att utreda omfattningen av
myndigheternas uppgiftsinsamlande. Det behövs en klarare reglering av
vilken typ av uppgifter om den enskilde som en viss myndighet har rätt att
begära. Myndigheterna skall inte automatiskt ha rätt till information om
enskilda människor. Det är enligt vår mening närmast en självklarhet att den
enskilde själv skall ha stor rådighet över uppgifter hänförliga till honom själv.
Den ökade användningen av datorer gör omfattningen av uppgiftslämnandet
till en mycket aktuell fråga.

Likaledes är det viktigt att utreda varje myndighets rätt att själv avgöra
vilka uppgifter om den enskilde som skall registreras. Även här måste man
kräva klara och entydiga regler som anpassas efter varje myndighets
verksamhet.

En tredje viktig fråga som utredningsarbetet måste inriktas på är
möjligheten till uppgiftsutbyte mellan olika myndigheter. En myndighet
skall i princip inte ha rätt att vidarebefordra uppgifter till en annan
myndighet. Det är ett oavvisligt krav att varje myndighet i första hand skall
beakta den enskildes rätt till integritet. Som en följd härav bör i princip
samkörningar av dataregister, innehållande olika slags information, vara
förbjudna och undantag från förbudet endast kunna medges av datainspektionen,
såvitt samköming inte är direkt medgivet i lag. Detta leder till att s. k.
storregister som baseras på samkörningar inte bör få förekomma. Men
frågan bör också ställas om hur stor mängd uppgifter som bör finnas i ett
register liksom hur många individer som skall få förekomma i ett register.

För att möjliggöra en snabb rättelse av felaktiga databesked bör varje

KU 1984/85:7

dataregister ha en särskilt utsedd registerförare med ett ansvar gentemot den
enskilde.

Beträffande användningen av personnummer bör utredningens utgångspunkt
vara en ökad restriktivitet. Det bör vara förbehållet vissa myndigheter
att utnyttja personnummer som registerbegrepp, och rätten att lämna ut
personnummer bör begränsas.

Slutligen är det enligt vår mening av utomordentlig betydelse att utredningen
hittar en lösning på de problem som är förenade med offentlighetsprincipen
i förhållande till automatisk databehandling. Det är ett vitalt
intresse att den offentliga verksamheten blir föremål för insyn och att den
enskilde kan kontrollera myndigheternas verksamhet. Samtidigt måste den
enskilde skyddas från insyn i personligt känsliga uppgifter. Möjligheter till
sekretess för integritetskänsliga uppgifter måste således ytterligare penetreras.

Det är vår allmänna utgångspunkt att nu angivna problem kommer att
behandlas av personnummerkommittén, vars arbete enligt nu föreliggande
direktiv bör vara avslutat inom två år. Vi utgår från att de ytterligare
uppgifter som kommer att läggas på kommittén inte skall behöva förlänga
utredningsarbetet.

2. Personnummerkommitténs sammansättning

av Marie-Ann Johansson (vpk).

I detta betänkande hänvisas flertalet motioner angående datateknik och
personlig integritet till den s. k. personnummerkommittén. Denna kommitté
kommer genom tilläggsdirektiv att få nya uppgifter. Det kan nu konstateras
att kommittén kommer att utreda en mängd frågor av central betydelse för
den personliga integriteten i samband med dataregistrering. Bl. a. har
kommittén till uppdrag att föreslå erforderliga grundlagsändringar.

Jag vill mot bakgrund av detta påpeka det anmärkningsvärda i att inte
samtliga riksdagspartier beretts tillfälle att delta i kommitténs arbete.
Vänsterpartiet kommunisterna är således inte representerat i personnummerkommittén.
Det borde enligt min mening ligga i alla parters intresse att
denna typ av frågor bereds av en så brett sammansatt parlamentarisk
utredning som är möjligt.

3. Rätt till s. k. dataundantag

av Karin Ahrland (fp).

jag medger att sådant dataundantag som föreslås i motion 1983/84:2133
skulle kunna vara av värde från integritetssynpunkt. Jag befarar emellertid
att en regel av denna innebörd skulle medföra risker för att olika vårdbehövande
behandlades olika, beroende på vederbörandes egen insikt. Jag
instämmer i utskottets farhågor för att man, om man införde en sådan regel,

KU 1984/85:7

skulle kunna onödigt komplicera rutinerna och att därmed för den enskilde
negativa effekter skulle kunna inträda. Jag har därför stannat för att följa
utskottet i denna fråga.

4. Ansvaret för att ADB-frågorna följs och bevakas inom den offentliga
sektorn

av Anders Björck, Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood och Ove
Eriksson (alla m).

Utskottets uttalande i föreliggande frågor innebär att utskottet vidhåller
den inställning som riksdagen gav uttryck för 1982. Detta är tillfredsställande
men vi känner oss föranlåtna att understryka vikten av att regeringen
övervakar att riksdagens intentioner verkligen följs.

I den mån datainspektionen skulle behöva ytterligare resurser för att
kunna fullgöra sin del av ansvaret förutsätter vi att fördelningen av de
resurser som står till förfogande för ändamålet blir föremål för regeringens
överväganden.

mlnab/goUtb Stockholm 1984 79293