Konstitutionsutskottets betänkande
1984/85:6

om kommunala frågor
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet 15 motioner med förslag rörande
den kommunala demokratin, kommunal kompetens och vissa kommunalrättsliga
frågor. Även förslag om det kommunala partistödet samt det
kyrkokommunala partistödet tar utskottet här upp.

Bland förslagen märks följande:
interpellations- och frågeinstituten
debattregler
bordläggning

rätt för små partier till insyn i styrelsers och nämnders arbete

arvodesersättning

kommundelningar

direkt valda lokala organ

kommunal kompetens i näringslivsfrågor

kommunal vårdnadsersättning

revision

överklagande av kommunala beslut
jävsfrågor

Utskottet framhåller i fråga om partistödet på kommunal och kyrkokommunal
nivå att det kan bli aktuellt med partiöverläggningar. Flertalet övriga
motioner avstyrks med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.

Till betänkandet har fogats följande reservationer och särskilda yttranden:
Reservationer

1. Arvodesersättning (c)

2. Direkt valda lokala organ (c, fp)

3. Kommundelningar (c)

4. Demokratiberedningens uppdrag (c)

5. Kommunal vårdnadsersättning (m, c)

6. Näringspolitiska frågor (m)

7. Kommunalbesvär (m)

1 Riksdagen 1984185. 4 sami. Nr 6

KU 1984/85:6

2

Särskilda yttranden

1. Arbetsformer i kommunala församlingar (vpk)

2. Kommunal vårdnadsersättning (fp)

3. Direkt valda lokala organ (m)

4. Demokratiberedningens uppdrag (m)

5. Redovisning av statlig förhyrning av lokaler i Storstockholmsområdet (c)

6. Avveckling av viss kommunal planering (m)

Motionerna

Yrkanden

I motion 1983/84:294 av Bertil Fiskesjö (c) och Sven-Erik Nordin (c)
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om utredning och
förslag om rätt för kyrklig kommun att bevilja partistöd i enlighet med vad
som anförts i motionen.

I motion 1983/84:381 av Sten Svensson (m) hemställs att riksdagen beslutar
hos regeringen anhålla om tilläggsdirektiv till stat-kommunberedningen av
den innebörd som angivits i motionen.

I motion 1983/84:470 av Allan Ekström (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring av kommunallagen att kommunalt
organ icke skall ha rätt att sätta sig över domstols utslag genom att fatta nytt
beslut rörande samma sak.

1 motion 1983/84:471 av Lars Ernestam (fp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om översyn av
reglerna för jäv.

I motion 1983/84:745 av Gunnar Thollander (s) och Thure Jadestig (s)
hemställs att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen om kommunalt partistöd

Härigenom föreskrivs att lagen om kommunalt partistöd (SFS 1969:596)
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Kommun får har i fullmäktige.

Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning på landstingskommun och
landsting samt kyrkokommun och kyrkofullmäktige.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därpå meddelade
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I motion 1983/84:929 av Karin Ahrland (fp) och Lars Ernestam (fp) yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller om lagförslag rörande interpellationsinstitutet
i kommunala församlingar av ovan angiven innebörd.

KU 1984/85:6

3

I motion 1983/84:932 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag med syfte att i
kommunallagen införa debattregler i enlighet med vad som angetts i
motionen.

I motion 1983/84:934 av Hans Nyhage (m) hemställs att riksdagen beslutar
att bestämmelserna i kommunallagen angående bordläggning av ett ärende i
kommunalfullmäktige på motsvarande sätt skall gälla för bordläggning av
ärenden i kommunala nämnder och styrelser.

I motion 1983/84:1353 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs - såvitt nu
är i fråga -

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs rörande delning av kommuner,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning som möjliggör
inrättande av direkt valda lokala organ,

4. att riksdagen som sin mening uttalar vad i motionen anges rörande
grunderna för den kommunala arvodessättningen till förtroendevalda.

I motion 1983/84:1387 av Margit Gennser (m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande avveckling av statligt
styrd kommunal planering,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande bättre reglering av
den kommunala kompetensen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande former och regler för
överklagande av kommunala beslut,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande effektivisering av
den kommunala revisionen.

I motion 1983/84:1399 av Martin Olsson (c) och Rosa Östh (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i kommunallagen
innebärande förbud för kommun att ingå i handelsbolag.

I motion 1983/84:1405 av Sonja Rembo (m) och Ann-Cathrine Haglund
(m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheterna
att införa kommunal vårdnadsersättning.

I motion 1983/84:1408 av Per-Olof Strindberg (m) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att en översyn av det
kommunala partistödets konstruktion skyndsamt skall komma till stånd.

I motion 1983/84:1412 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till ändring i kommunallagen i syfte att
garantera samtliga partier insyn i kommunala nämnders arbete i enlighet
med vad som i motionen anförts.

I motion 1983/84:2129 av Olof Johansson (c) och Karin Andersson (c)
hemställs - såvitt nu är i fråga -

KU 1984/85:6

4

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning som möjliggör
inrättande av direkt valda lokala organ,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts ang. uppdrag till 1983 års demokratiberedning,

4. att riksdagen begär att regeringen lämnar redovisning och förslag om
den statliga förhyrningen av lokaler inom Storstockholms kärnområde i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Den kommunala demokratin m. m.

Interpellation

Motionsmotivering

Enligt motion 1983/84:929 av Karin Ahrland (fp) och Lars Ernestam (fp)
borde kommunfullmäktige endast i två fall ha rätt att vägra interpellation
eller fråga. För det första om ämnet inte faller inom deras kompetensområde
och för det andra om det för svaret skulle krävas en så omfattande och så
kostsam utredning att denna står i uppenbart orimlig proportion till det värde
som besvarandet av interpellationen kan väntas ge.

I en öppen demokrati bör det vara en självklarhet att valda politiker skall
ha möjlighet att föra en offentlig debatt i alla frågor de har att bevaka, säger
motionärerna.

Gällande regler

Enligt 2 kap. 24 § kommunallagen, KL, får ledamot i fullmäktige framställa
interpellation till ordföranden i styrelsen, annan nämnd eller beredning. I
Stockholms kommun får dock interpellation framställas endast till borgarråd.
Interpellation får framställas i ämnen som tillhör fullmäktiges, styrelsens,
annan nämnds eller berednings handläggning. Interpellation får dock
inte framställas i ärenden som rör utövning av befogenheten att för enskild
bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande.

Tidigare behandling

Vid behandlingen år 1977 av förslag om ny kommunallag (prop. 1975/
76:187, KU 1976/77:25 s. 19,65 f.) uttalade utskottet allmänt att möjligheterna
för ledamöterna i fullmäktige att väcka motioner och att framställa
interpellationer och s. k. enkla frågor är väsentliga ur kommunaldemokratisk
synvinkel. Det är därför lämpligt, sade utskottet, att dessa institut ges ett stöd
i lagen. Det är också i linje med utskottets principiella inställning att
kommunerna och landstingen själva skall besluta om sina arbetsformer att
detaljbestämmelserna rörande dessa institut införs i arbetsordningen.

KU 1984/85:6

5

Utskottet gick även in på frågan om hur området för interpellationsrätten
skulle avgränsas. Utskottet konstaterade att förslaget i propositionen inte
innebär någon förändring av gällande rätt. Interpellation får avse endast
”ämne som tillhör fullmäktiges handläggning”. Utskottet anförde vidare
följande:

Med detta förstås att interpellationsämnen skall falla såväl inom den
allmänna kommunala resp. landstingskommunala kompetensen som inom
ramen för de frågor som kan behandlas av fullmäktige. Härigenom utesluts
bl. a. interpellationsdebatter i allmänpolitiska frågor, liksom i frågor som
nämnderna enligt särskilda författningar har att pröva utan att vara ansvariga
för sina åtgärder inför fullmäktige.

Vid behandlingen år 1983 av förslag i proposition 1982/83:97 om att
ämnesområdet för interpellationer och frågor inte längre skulle vara
begränsat till ämnen som tillhör fullmäktiges handläggning utan också med
visst undantag kunna avse ämnen som tillhör styrelsens, annan nämnds eller
berednings handläggning, uttalade utskottet (KU 1982/83:28) bl. a. följande:

Förslaget i proposition 97 omfattar också en viss utvidgning av interpellations-
och frågerätten i kommunerna. Utskottet finner denna utvidgning
välmotiverad och vill i sammanhanget framhålla att också andra möjligheter
kan finnas att ytterligare utveckla interpellations- och frågeinstituten. Det
kan förutsättas att frågan följs av civildepartementet vid dess kontinuerliga
bevakning av kommunallagsfrågor.

Debattregler

Motionsmotivering

I motion 1983/84:932 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) erinras om att det i
kommunallagen inte finns några debattregler angivna. Motionärerna hävdar
att debatterna i kommuner och landsting tenderar att bli längre. Det finns
därför, anser de, risk för att den tid som det kommunala arbetet kräver
avskräcker många från att engagera sig i kommunalpolitiken. Debattrestriktioner
bör därför kunna prövas som ett led i strävandena att förbättra
villkoren för det kommunalpolitiska arbetet.

Motionärerna förordar därför att debattregler som dock inte bör vara
tvingande införs i kommunallagen.

Gällande regler

Föreskrifter om den ordning i vilken talare får yttra sig under överläggningen
kan men behöver inte meddelas i den för fullmäktige (landsting)
obligatoriska arbetsordningen. I Svenska kommunförbundets normalarbetsordning
föreskrivs följande:

”Varje ledamot i kommunfullmäktige har rätt att yttra sig i alla frågor, i

KU 1984/85:6

6

vilka överläggning får äga rum. Ledamot och annan, som har rätt att deltaga i
fullmäktiges överläggningar, får ordet i den ordning, i vilken han anmält sig
och blivit uppropad, och har därutöver rätt att för kort inlägg, innefattande
replik, upplysning eller rättelse i anledning av vad en talare anfört, få ordet
under högst två minuter omedelbart efter den talare, som har ordet, då
begäran om att få göra inlägget framställes.

Skulle någon i sitt yttrande avlägsna sig från ämnet får ordföranden med
klubbslag fästa talarens uppmärksamhet härpå. Om denne ej låter sig rätta,
har ordföranden att fråntaga honom ordet. I övrigt får ingen avbryta en talare
under hans anförande.”

Inom ramen för dessa ordningsföreskrifter gäller att sedan överläggningen
öppnats kan varken ordföranden eller fullmäktige avbryta debatten, så länge
någon fullmäktig ännu begär ordet.

Bordläggning av ärenden i styrelser och nämnder

Motionsmotivering

Reglerna för bordläggning av ärenden i kommunstyrelse och kommunala
nämnder tas upp i motion 1983/84:934 av Hans Nyhage (m).

Motionären önskar att de nuvarande reglerna med krav på enkel majoritet
skall ändras. Som skäl härför anger han att det finns exempel på att
majoriteten i en nämnd har avslagit minoritetens begäran om bordläggning.
Ett sådant beslut bidrar enligt motionären inte till en seriös behandling av
frågorna eller till att stärka tilltron till politikerna.

Gällande regler

Enligt 2 kap. 20 § kommunallagen skall ärenden i fullmäktige bordläggas
om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För
bordläggning i fråga om val eller tidigare bordlagt ärende krävs beslut av
fullmäktige med enkel majoritet. Bestämmelsen gäller ej för nämnd, som
äger att med vanlig majoritet besluta om bordläggning.

Insyn för samtliga partier i kommunala nämnders arbete

Motionsmotivering

I motion 1983/84:1412 av Lars Werner m. fl. (vpk) aktualiseras frågan hur
små partier skall kunna bli representerade i kommunala nämnder och
styrelser. Motionärerna skisserar olika lösningar, förenliga med kommunallagens
bestämmelser, men påpekar att dessa förutsätter att de stora partierna
är villiga att medverka.

Motionärerna förordar därför att små partier, utan representation i
nämnder och styrelser, ges rätt till insyn i centrala nämnder och styrelser

KU 1984/85:6

7

genom att antingen ”extra suppleantplatser” eller närvarorätt enligt 3 kap.
15 § KL obligatoriskt inrättas om ett parti utan styrelse- och nämndrepresentation
så önskar.

Gällande regler

I 3 kap. KL lämnas vissa bestämmelser om kommunala styrelsers och
nämnders sammansättning.

I 2 § föreskrivs att ledamöter och suppleanter i styrelsen väljs av
fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får
inte vara färre än fem och antalet suppleanter bör vara minst lika stort som
antalet ledamöter.

Enligt 7 § får styrelsen kalla ledamot eller suppleant i fullmäktige, annan
nämnd eller beredning, tjänsteman hos kommuner eller landstingskommuner
eller särskild sakkunnig att närvara vid sammanträde med styrelsen. Den
som kallas till sammanträde får, om styrelsen beslutar det, deltaga i
överläggningarna men ej i besluten.

113 § sägs att fullmäktige tillsätter nämnder för förvaltning och verkställighet
som enligt särskilda författningar ankommer på dessa. För förvaltning
och verkställighet i övrigt får fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs.
Ledamöter och suppleanter i sådan nämnd väljs av fullmäktige till det antal
som fullmäktige bestämmer.

Enligt 15 § får fullmäktige besluta att ledamot eller suppleant i fullmäktige,
styrelsen, annan nämnd eller beredning får närvara vid styrelsens eller annan
nämnds sammanträden, även om han ej är ledamot eller suppleant i styrelsen
eller nämnden, och deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt få sin
mening antecknad i protokollet.

Pågående utredningsarbete

1983 års demokratiberedning (C 1983:03) har genom tilläggsdirektiv (Dir
1984:1) fått i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om kommuner och
landstingskommuner. I direktiven anförs bl. a. följande:

Utgångspunkten för arbetet bör vara regeringsformens principstadganden
om kommunerna. Beredningen bör analysera hur en framtida lagstiftning om
kommunerna och landstingskommunerna bör förhålla sig till regeringsformen
och däri bl. a. dess bestämmelse att endast grunderna för kommunernas
organisation och verksamhetsformer behöver anges i lag.

Ett övergripande mål för beredningen bör vara att stärka de förtroendevaldas
ställning i kommuner och landstingskommuner. Lagstiftningen på det
kommunala området bör vara så utformad att den oförmedlat kan användas
av de förtroendevalda i deras arbete. Särskild uppmärksamhet bör därför
ägnas åt att skapa systematik i det kommunala lagkomplexet med utgångspunkt
i allmänhetens och de förtroendevaldas behov av vägledning. Utredningsarbetet
bör också vara inriktat på att ta till vara möjligheterna till

KU 1984/85:6

8

förenklingar i regelsystemet.

Det är väsentligt att en ny kommunallag utformas så att viktiga principer
för kommunal verksamhet kan utläsas ur själva lagen. Den bör utgöra själva
grunden i regelsystemet och därför på ett mera heltäckande sätt än i dag ange
ramarna för hela den kommunala verksamheten. Beredningen bör från dessa
utgångspunkter överväga den systematiska uppbyggnaden av ett framtida
regelverk. En viktig uppgift för beredningen blir alltså att överväga vilka
regler som skall stå i kommunallagen och vilka som bör ha sin plats i annan
lagstiftning. Beredningen bör härvid också ta upp sådana från informativ
synpunkt centrala frågor som kapitelindelning och rubriksättning.

En framtida lagstiftning bör präglas av stor frihet för kommuner och
landstingskommuner att själva organisera sin verksamhet. Lagstiftningen
bör utformas mot bakgrund av den helhetssyn som alltmer styr den
kommunala verksamheten och medför att gränserna mellan olika sektorer
blir mindre skarpa. En ny kommunallag bör vara uppbyggd så att den medger
smidiga förändringar i verksamheten.

Tidigare behandling

Vid behandlingen av förslaget till en ny kommunallag diskuterade
utskottet (KU 1976/77:25 s.72) utförligt bestämmelsen i 2§ om antalet
ledamöter och suppleanter i styrelser och nämnder. Utskottet anförde bl. a.
följande:

I denna paragraf sägs att fullmäktige väljer ledamöter och suppleanter i
styrelsen till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får
dock inte vara lägre än fem. Beträffande antalet suppleanter finns ingen
motsvarande formell lägsta gräns.

Såsom redovisas i demokratiutredningens huvudbetänkande (SOU
1975:41 s. 121-123) finns det f. n. i medeltal tolv ledamöter i kommunstyrelserna,
liksom i förvaltningsutskotten. I allmänhet har utsetts nästan lika
många suppleanter som ordinarie ledamöter. Anledningen till att det likväl
föreslås en bestämmelse i kommunallagen om ett så pass lågt minimiantal
som fem styrelseledamöter är att det för de speciallagsreglerade nämnderna i
resp. författningar hänvisas till vad som gäller för styrelsen. För vissa av dessa
nämnder har det bedömts olämpligt att föreskriva ett högre antal ledamöter
än fem.

Utskottet får för sin del framhålla att ett ökat antal ledamöter i de
kommunala och landstingskommunala styrelserna, liksom i de övriga
nämnderna, ger en möjlighet att engagera fler medborgare i arbetet. Större
nämnder ger även bättre möjligheter för småpartier att bli representerade.
Utskottet kan därför av principiella kommunaldemokratiska skäl instämma i
demokratiutredningens rekommendation att en ökning av antalet ledamöter
bör göras i de nämnder som f. n. har ett litet antal ledamöter. Eftersom det
likväl i vissa undantagsfall även i framtiden kan finnas behov av att ha ett så
pass lågt antal nämndledamöter som fem, anser utskottet att propositionens
förslag i denna del kan tillstyrkas.

Våren 1984 behandlade utskottet förslag om försöksverksamhet med ökad
kommunal självstyrelse (prop. 1983/84:152, KU 1983/84:32) där det bl. a.
föreslogs en friare kommunal nämndorganisation. I motioner från centerpartiet
och folkpartiet uttalades farhågor för att detta förslag skulle kunna

KU 1984/85:6

9

medföra en långt gående sammanslagning av nämnder, med risk för ökad
maktkoncentration till ett fåtal förtroendevalda och minskad möjlighet för
olika minoritetsgrupper att delta i den kommunala beslutsprocessen. Med
anledning härav uttalade utskottet följande.

Enligt utskottets uppfattning bör försöksverksamheten omfatta möjligheter
till en friare nämndorganisation i enlighet med det framlagda lagförslaget.
En viktig fråga vid utvärderingen blir, som också framhålls i propositionen,
att undersöka hur medborgarnas deltagande i den kommunala beslutsprocessen
påverkas av den ändrade styrningen. I sammanhanget vill utskottet
framhålla att förslaget till ökad användning av institutionsstyrelser bör
medföra vidgat medborgardeltagande i försökskommunerna.

Centerpartiets företrädare reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Arvodese rsättning

Motionsmotivering

Centerpartiet erinrar i sin partimotion 1983/84:1353 om den kritik som
partiet år 1983 riktade mot regeringens förslag om rätt till ersättning för
förlorad arbetsförtjänst.

Partiet hävdade att reformen skulle leda till oacceptabla orättvisor och att
den enda rimliga principen är att alla förtroendevalda erhåller arvode enligt
enhetliga regler.

I den här aktuella motionen upprepas ett förslag som centerpartiet förde
fram vid behandlingen av proposition 1982/83:97, nämligen att det borde
vara möjligt att ge arvodesersättning för del av eller hela arbetstiden om en
anställd måste vara ledig ett helt arbetsskift för att kunna närvara vid ett kort
sammanträde.

Gällande regler

Bestämmelser om ersättning till förtroendevalda finns i 2 kap. 29 § och
3 kap. 16 § KL. Enligt dessa paragrafer får fullmäktige besluta att det till
ledamot och suppleant i fullmäktige eller beredning och till ledamot och
suppleant i styrelsen eller annan nämnd skall i skälig omfattning utgå
ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget,
förlorad förtjänst samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner.

Om fullmäktige beslutar att arvode skall utgå skall arvodet bestämmas till
lika belopp för lika uppdrag.

KU 1984/85:6

10

Tidigare behandling

Våren 1983 behandlade utskottet regeringens förslag (prop. 1982/83:97,
KU 1982/83:28) om att kommuner och landsting skulle få möjlighet att
besluta om ersättning till förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst vid
fullgörande av kommunala och landstingskommunala uppdrag. I sitt av
riksdagen godkända betänkande KU 1982/83:28 uttalade utskottet därvid
bl. a. följande:

Utskottet har tidigare i olika sammanhang understrukit vikten av att
bereda alla grupper i samhället tillfälle att på så lika villkor som möjligt
fullgöra kommunala förtroendeuppdrag. Förslaget om rätt till ersättning för
förlorad arbetsförtjänst kan vara ett viktigt led i att uppnå detta mål. Det har
nämligen visat sig att de nuvarande formerna för ersättning särskilt missgynnar
anställda inom den privata sektorn, t. ex. arbetare och tjänstemän inom
industrin. Speciella svårigheter att åta sig kommunala uppdrag har av detta
skäl förelegat för t. ex. skiftarbetare. Rätt till ersättning för förlorad
arbetsförtjänst är ägnad att öka intresset hos bl. a. sådana kategorier för
kommunala uppdrag. Detta är enligt utskottets mening ett vägande skäl för
att godta propositionens förslag. Men självfallet måste också andra reformmöjligheter
prövas, syftande till att göra de kommunala församlingarna mera
representativa för medborgarna och därmed stärka den kommunala demokratin.

Utskottet ansluter sig till vad som uttalas i propositionen att frågorna om
storleken av arvoden och andra ersättningar bör prövas av kommunerna
själva.

Centerpartiets företrädare i utskottet vände sig i en reservation mot
förslaget om ersättning för förlorad arbetsförtjänst som de ansåg skulle öka
orättvisorna, särskilt som kommunerna samtidigt förutsätts minska arvodena.
Vissa grupper skulle därmed erhålla stora förbättringar medan försämringar
skulle inträda för andra, t. ex. deltidsanställda, pensionärer, hemarbetande,
lantbrukare och studenter. Propositionens syfte att komma till rätta
med snedrekryteringsproblemen skulle således förfelas. I flera av de
exemplifierade grupperna dominerar kvinnorna. Också utvecklingen mot en
starkare kvinnorepresentation skulle alltså motverkas.

Reservanterna menade att ersättningsproblemen måste lösas genom att
arvodesfrågan omprövas. Arvodena bör självfallet utgå efter en enhetlig
princip men det måste åligga kommunerna att tillse att arvodesnivån är sådan
att flertalet inkomsttagare kan åta sig kommunala uppdrag utan att förlora
ekonomiskt.

Pågående utredningsarbete

I direktiven (Dir 1983:44) till 1983 års demokratiberedning påpekas att
under senare år en rad åtgärder vidtagits för att förbättra de förtroendevaldas
arbetsförutsättningar i kommuner och landsting. Beredningen bör, sägs det,

KU 1984/85:6

11

följa utvecklingen av de åtgärder som vidtagits och vid behov lämna förslag
till ytterligare åtgärder.

Direkt valda lokala organ

Motionsmotivering

I motion 1983/84:1353 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) anförs att den
kommunaldemokratiska kommittén bl. a. hade i uppgift att utarbeta förslag
till direktval av kommundelsorgan.

Denna fråga ingår, sägs det, inte i demokratiberedningens uppdrag.
Motionärerna anser därför att regeringen bör ge demokratiberedningen
tilläggsdirektiv som inrymmer denna viktiga uppgift.

I huvudsak samma synpunkter förs fram i motion 1983/84:2129 (c).

Utredningsförslag

Kommunaldemokratiska kommittén presenterade i betänkandet (Ds Kn
1981:8) Direktvalda lokala organ ett diskussionsunderlag i direktvalsfrågan
för att få vägledning inför sitt fortsatta arbete. Betänkandet har remissbehandlats.

Tidigare behandling

Förslag som rör direktval av lokala organ har avvisats av utskottet åren
1983 och 1984 (KU 1982/83:21, KU 1983/84:32). Reservationer i denna fråga
fogades till betänkandena år 1983 från centern och folkpartiet och år 1984
från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet. Riksdagen
följde utskottet.

Delning av kommun

Motionsmotivering

Centerpartiet påpekar i motion 1983/84:1353 att partiet varit berett att
tillmötesgå lokala önskemål om delning av kommun i de fall då en delning
skulle medföra en förstärkning av den kommunala demokratin. Motionärerna
beklagar att den socialdemokratiska regeringen synes vilja tillämpa en
annan praxis i fråga om kommundelningar. De menar att om denna metod
för att stärka den kommunala demokratin i det närmaste uteslutes skulle
detta innebära en oacceptabel nedvärdering av den lokala opinionen.

KU 1984/85:6

12

Tidigare behandling

Förslag som överensstämmer med det nu föreliggande har behandlats av
utskottet tidigare. I sitt av riksdagen godkända betänkande KU 1982/83:21
uttalade utskottet att kommunaldemokratiska skäl någon enstaka gång kan
motivera att en kommun delas. Utskottet delade dock civilministerns
uppfattning att problemen med den kommunala demokratin i första hand bör
lösas på annat sätt än genom ytterligare kommundelningar. Utskottet
menade att inrättande av lokala organ är ett bättre sätt att fördjupa den
kommunala demokratin än kommundelningar.

Centerpartiets och folkpartiets ledamöter reserverade sig till förmån för
motionsyrkandet.

Våren 1984 avstyrkte utskottet (KU 1983/84:32) förslag om att regeringen
skall ha en positiv inställning till delning av kommuner. Företrädare för
moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet reserverade sig till
förmån för motionsförslaget.

Uppdrag till 1983 års demokratiberedning

Motionsmotivering

I motion 1983/84:2129 av Olof Johansson (c) och Karin Andersson (c)
anges några frågor som demokratiberedningen bör få i uppdrag att närmare
analysera och utreda. Motionärerna anser att olika former för kooperativa
verksamheter bör utvecklas som alternativ till en utbyggnad av den offentliga
sektorn eller omfattande privatisering och avgiftsfinansiering. De anför att
det behövs åtgärder som underlättar för människor att utnyttja kooperationen.
Olika modeller för kooperativ verksamhet bör utarbetas och prövas.
Utredningen bör vidare även se över statsbidrag, skatter och låneregler i
syfte att underlätta utbyggnaden av kooperativ verksamhet.

Vidare tar motionärerna upp olika åtgärder för att främja en utveckling
mot fungerande lokalsamhällen. Det hävdas att det krävs radikala förändringar
av samhälle och arbetsliv för att komma till rätta med de nya problem
som människorna nu möter. Motionärerna tar upp samhällsplaneringen som
bör inriktas på att föra samman olika funktioner. Arbetsplatsen bör planeras
i närheten av bostadsområdena. Nya former för att utveckla verksamheten i
grannskapet måste prövas bl. a. genom att underlätta utbyggnaden av en
lokal kooperativ sektor.

Ytterligare en fråga som berörs i motionen är hur datatekniken och
mikroelektroniken skall kunna användas för att främja integration och
motverka segregation. Motionärerna förordar att Stockholms kommun,
byggforskningsrådet och andra lämpliga intressenter gemensamt skall svara
för ett försöks- och utvecklingsprojekt. Syftet med detta projekt skall vara att
undersöka möjligheterna att stärka närmiljöns servicestruktur i frågor om

KU 1984/85:6

13

utbildning, samhällsinformation, kommunikation, offentliga och privata
tjänster samt den lokala demokratin.

Pågående utredningsarbete

I direktiven till 1983 års demokratiberedning (C 1983:03) anför civilministern
att det bör vara möjligt att inom ramen för det representativa systemet
öka medborgarnas ansvar för de delar av samhällsverksamheten som de
kommer i direkt beröring med i egenskap av brukare. I direktiven anförs
vidare:

I takt med att samhällsservicen har blivit mer omfattande och förgrenad
har de förtroendevaldas möjligheter blivit mindre att fortlöpande följa hur
olika kommunala och landstingskommunala inrättningar sköts med hänsyn
till brukarnas behov och önskemål. För att få en bra anpassning av den
kommunala servicen till brukarnas behov och önskemål kan det i sådana fall
vara till fördel med ett mer utvecklat direkt brukarinflytande över samhällsverksamheten.
Ett sådant inflytande kan utövas antingen individuellt eller i
organiserad form.

Under senare år har nya kooperativa verksamhetsformer utvecklats för
skötseln av vissa gemensamma angelägenheter. Beredningen bör i sitt arbete
belysa dessa verksamhetsformer.

Beredningen bör studera brukarinflytandets och brukarmedverkans alla
aspekter och därvid ta del av de erfarenheter som finns bl. a. i de övriga
nordiska länderna.

Beredningen bör undersöka hur kommuner och landstingskommuner kan
stimuleras till att genom t. ex. försöksverksamhet pröva olika former av
brukarmedverkan och brukarinflytande. Detta bör ske i nära samarbete med
berörda fackliga organisationer.

Inom civildepartementets referensgrupp för folkrörelsefrågor pågår ett
översynsarbete som berör relationerna mellan samhället och folkrörelserna.
Inom ramen för detta arbete har två rapporter utarbetats, I morgon
kooperation - ett folkrörelsealternativ och Att skapa kooperativ - En
handledning.

Vidare finns inom industridepartementet en delegation för arbetskooperation.

Tidigare behandling

Vid 1982/83 års riksmöte avvisade utskottet (KU 1982/83:21) motionsförslag
om kooperativ verksamhet. Utskottet hänvisade därvid till det arbete
som pågår inom civildepartementet. Centerpartiets ledamöter reserverade
sig till förmån för motionen. Riksdagen följde utskottet.

KU 1984/85:6

14

Avveckling av statligt styrd kommunal planering

Motionsmotivering

I motion 1983/84:1387 av Margit Gennser (m) åberopas en sammanställning
av olika kommunala planeringsformer som presenteras i betänkandet
(SOU 1982:37) Kommunal planering i förändring.

Motionären anser att flertalet av dessa planeringsformer kan avvecklas och
ersättas av andra medel för information till statliga myndigheter. Som skäl
härför anför hon att den statligt utformade kommunala planeringen har haft
en expansiv inverkan på den kommunala demokratin. De kommunala
planerna för verksamheten arbetas fram, hävdas det, utan hänsyn till
ekonomiska begränsningar. Systemet har bidragit till den offentliga sektorns
snabba tillväxt.

Utredningsförslag

Stat-kommungruppen (Kn 1980:03) har i betänkandet (SOU 1982:37)
Kommunal planering i förändring redovisat en översyn av den obligatoriska
kommunala planeringen. Stat-kommungruppen anger bl. a. vissa allmänna
principer för samverkan mellan stat och kommun i fråga om den kommunala
planeringen. Sammanfattningsvis bör enligt gruppen följande allmänna
principer kunna ligga till grund för statsmakternas överväganden beträffande
såväl befintliga som eventuellt kommande planeringsformer.

o Kommunal planering skall utgå från kommunala mål och behov
o En samordnad, resursanpassad och politiskt förankrad kommunal planering
är av stor betydelse för såväl statliga som kommunala ställningstaganden o

Statsmakterna och kommunerna bör genom olika åtgärder främja den
kommunala nivåplaneringen (kommunplaneringen)
o Statsmakterna bör i första hand främja den kommunala nivåplaneringen
genom minskad reglering av den sektoriella kommunala planeringen
o Statlig reglering av den sektoriella kommunala planeringen bör endast
förekomma om särskilda skäl finns
o De statliga kraven på kommunal planering som grund för statsbidrag bör
ersättas med kontroll i andra former
o Statens behov av uppgifter om den kommunala planeringen bör tillgodoses
på annat sätt än genom reglerad planeringsverksamhet, t. ex. genom
främst enkäter

o Om obligatorisk kommunal planering förekommer bör den till sin
utformning vara oreglerad
o Eventuell planeringsskyldighet för kommunerna skall ha lagstöd
o Planeringsskyldighet för kommunerna bör ej förekomma för fakultativ
verksamhet

o En statlig reglering av kommunal planering bör i första hand innebära att
eventuella planer skall antas av fullmäktige
o Statliga myndigheter bör ej ha rätt att ge ut föreskrifter för kommunal
planering

KU 1984/85:6

15

Interpellationssvar

Civilminister Holmberg svarade den 7 november 1983 (RD 1983/84:18) pä
en interpellation av Margit Gennser (m) om den sektoriella samhällsplaneringen.
Interpellationen gällde om civilministern var beredd att komma med
förslag om avskaffande av de statliga kraven på kommunal barnomsorgsplanering,
bostadsförsörjningsplanering och andra sektorsplaner och då också
stoppa arbetet med Fobalt.

Statsrådet erinrade i sitt svar om stat-kommunberedningens uppdrag. Han
framhöll att kommunal planering i första hand är till för kommunerna, och
inte för staten. Samtidigt finns det emellertid ett betydande statligt intresse
av en väl fungerande kommunal planering. Riksdag och regering har det
övergripande ansvaret för samhällsutvecklingen liksom för medborgarnas
välfärd. Vidare anförde statsrådet att det därför från statligt håll alltid finns
ett behov av information om hur den kommunala verksamheten utvecklas.
Men kommunal planering är av vikt för statsmakterna inte endast som
informationskälla utan även genom att den ofta i sin tur utgör underlag för
statlig planeringsverksamhet och för statliga beslut.

Statlig förhyrning av lokaler i Storstockholmsområdet

Motionsmotivering

Möjligheterna att sprida arbetsplatserna i storstäderna - framför allt i
Stockholm - aktualiseras i motion 1983/84:2129 (c). Motionärerna påpekar
att lokalkostnaderna för myndigheter som är placerade i Stockholms centrala
delar är betydande. Det är därför i högsta grad befogat att staten som
hyresgäst medverkar till att pressa ned sina egna kostnader samtidigt som
man dämpar utvecklingen av lokalhyresgäster i Stockholms centrala delar.

De erinrar om det uppdrag som givits byggnadsstyrelsen år 1981 beträffande
förhyrda lokaler. Enligt detta skall byggnadsstyrelsen i den fortsatta
lokalförsörjningsplaneringen, innan förlängning av hyresavtal beslutas,
beakta möjligheterna att begränsa lokalkostnaderna samt att förbättra den
bristande balansen i relationen mellan arbetsplatser och bostäder inom
Storstockholmsområdets olika delar.

Med anledning härav har byggnadsstyrelsen i samband med ny förhyrning
satt hyrestak för myndigheterna. Motionärerna förordar att regeringen nu
redovisar erfarenheterna från denna verksamhet och anmäler dessa för
riksdagen.

KU 1984/85:6

16

Tidigare behandling

Arbetsmarknadsutskottet behandlade år 1982 motionsförslag (c) om att
regeringen skulle tillkalla en arbetsgrupp med företrädare för statsmakterna
och Stockholms läns landsting. Arbetsgruppen skulle ha till uppgift att
utarbeta en plan för att inom en fastställd tid omfördela statliga arbetsplatser
i regionen med syfte att uppnå en mer balanserad arbetsmarknad i länet.

Med anledning av detta förslag anförde arbetsmarknadsutskottet (AU
1981/82:23 s. 151) bl. a. följande:

Utskottet har i tidigare sammanhang uttalat sig positivt om en spridning av
arbetstillfällena inom länen. Enligt utskottets uppfattning bör det emellertid
i första hand ankomma på de regionala organen att verka för en sådan
utveckling. Inom Stockholms län har f. ö. landstinget i dagarna fattat beslut
om en flyttning till Handens kommun av fyra av landstingets förvaltningskontor.
Huvudsyftet med beslutet är att se till att södra delen av Stockholmsregionen
får fler kontorsarbetsplatser.

Vidare vill utskottet hänvisa till att decentraliseringsdelegationen i sitt
arbete även bevakar inomregionala fördelningsfrågor.

I sammanhanget kan slutligen nämnas att storstadsregionernas utveckling
f. n. studeras inom ramen för ett samnordiskt projekt.

Kommunalt partistöd

Motionsmotivering

I motion 1983/84:1408 (m) kritiseras den nuvarande utformningen av det
kommunala partistödet. Motionären påpekar att även om partiernas utgifter
varierar är dock vissa fasta utgifter lika för alla partier. Han förordar att en
allmän översyn görs av det kommunala och landstingskommunala partistödet.
Härvid bör man överväga att tillämpa samma princip som numera gäller
för det statliga partistödet, dvs. ett för alla bidragsberättigade partier lika
stort grundbidrag samt därutöver ett visst bidrag per mandat.

Gällande ordning

I lagen (1969:596) om kommunalt partistöd stadgas att kommun får lämna
ekonomiskt bidrag till politiskt parti som under den tid beslutet om bidrag
avser är representerat i kommunens fullmäktige. Beslutet skall enligt lagen
innehålla att bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje
plats som partiet under nämnda tid har i fullmäktige. Lagen skall ha
motsvarande tillämpning på landstingskommun och landsting.

Pågående utredning

I demokratiberedningens direktiv framhålls att det kommunala partistödet
har haft stor betydelse för partiernas aktivitet.

KU 1984/85:6

17

Beredningen bör i enlighet med riksdagens beslut (KU 1981/82:18, rskr
136) ta fram vissa uppgifter om det kommunala partistödet. Det gäller t. ex.
stödåtgärdernas omfattning på nationell, regional och lokal nivå, i vilken
utsträckning medel omfördelas mellan olika nivåer inom de politiska
partierna och vilka modeller för beräkning av det kommunala partistödet
som i praktiken tillämpas i kommuner och landstingskommuner. Även andra
uppgifter av kartläggningskaraktär kan bli aktuella att ta fram.

Tidigare behandling

Frågan om en förändring av det kommunala partistödets konstruktion har
utskottet behandlat vid ett flertal tidigare tillfällen. Vid behandlingen år 1981
(KU 1981/82:18) lämnades en utförlig redovisning av omfattningen av det
kommunala stödet till de politiska partierna. Då frågan behandlades våren
1982 avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande KU
1981/82:16 motionsyrkanden med hänvisning till bl. a. den sammankoppling
mellan partistödet på statlig och kommunal nivå som gjordes i 1972 års
partistödsbeslut. Frågan om det kommunala partistödets konstruktion har
därför ansetts endast böra prövas inom ramen för en allmän översyn av
partistödet, vilken bör föregås av överläggningar mellan de politiska
partierna.

Utskottet ansåg dock att en ytterligare kartläggning av det offentliga stödet
till de politiska partierna borde göras. I en reservation från tre moderater
förordades att i kartläggningen borde ingå en undersökning av ett partistöd
innefattande ett grundbidrag samt ett stöd per mandat.

Vid behandlingen våren 1983 av partistödsfrågan hänvisade utskottet till
sina tidigare ställningstaganden och uttalade att en översyn av det kommunala
partistödet ej bör ske isolerat från andra partistödsfrågor. Det ankommer
annars, sade utskottet, på regeringen att i samråd med de politiska partierna
ta initiativ till en sådan översyn som utskottet finner angelägen.

Häremot reserverade sig moderata samlingspartiets och folkpartiets
företrädare i utskottet. Riksdagen följde utskottet.

*

Kyrkokommunalt partistöd

Molionsmotivering

I motionerna 1983/84:294 (c) och 1983/84:745 (s) framhålls att lagen om
kommunalt partistöd inte omfattar församlingar och kyrkliga samfälligheter.
Det finns därför, säger motionärerna, f. n. inte några lagliga möjligheter att
stödja de politiska partier som är representerade i kyrkofullmäktige.

I motion 1983/84:294 påpekas att valdeltagandet vid kyrkofullmäktigevalen
genomgående är mycket lågt, vilket ur allmän demokratisk synpunkt är
beklagligt. En förutsättning för ett högt valdeltagande är att olika menings -

2 Riksdagen 1984185. 4 samt. Nr 6

KU 1984/85:6

18

riktningar kan nå ut till medborgarna med information och valmaterial.
Härför krävs dock ett ekonomiskt stöd. Kyrkofullmäktige bör därför
tillerkännas rätt att besluta om partistöd enligt samma grunder som gäller för
kommunfullmäktige.

Gällande rätt

Enligt 12 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval får församling besluta
att parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkofullmäktige skall
erhålla bidrag av församlingen till partiets kostnader för valsedlar. Beslutet
skall innehålla att ersättning utgår till varje sådant parti efter enhetliga
grunder.

Någon annan form av partistöd i de kyrkliga kommunerna existerar f. n.
inte.

Pågående utredningar

Folkstyrelsekommittén (Ju 1984:05) som tillkallades i juni 1984 skall enligt
direktiven (Dir 1984:23) även ta upp frågan om de kyrkliga valen. I
direktiven anförs följande:

Frågan om de kyrkliga valen har ett nära samband med frågorna om
mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen för riksdagsval och
kommunalval. Detta samband bör beaktas i kommitténs arbete.

I fråga om valen till kyrkofullmäktige kan konstateras att valdeltagandet
f. n. är påfallande lågt. Det är därför angeläget att kommittén överväger på
vilket sätt man kan främja ett ökat deltagande i dessa val.

Det har på olika håll påpekats att den administration som krävs för att
genomföra valen till kyrkofullmäktige är tungrodd och onödigt kostnadskrävande.
Mot den bakgrunden har riksskatteverket efter en utvärdering av
erfarenheterna från 1982 års val förordat att det genomförs en förutsättningslös
och grundläggande översyn av kyrkofullmäktigvalen. Jag delar riksskatteverkets
uppfattning. Kommittén bör därför överväga kyrkofullmäktigvalens
utformning även från dessa utgångspunkter.

1982 års kyrkokommitté (C 1982:05) har i uppdrag att utreda svenska
kyrkans struktur på lokalplanet, m. m. I direktiven (1982:95) anförs bl. a. att
i utredningsarbetet bör också uppmärksammas frågorna om vem som skall
bära kostnaderna för de olika delarna av den kyrkliga verksamheten och
vilka organ som bör utöva den kyrkokommunala beskattningsrätten.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1976/77, 1979/80 och 1982/83 års riksmöten behandlades motionsförslag
med i princip samma syfte som i de nu aktuella motionerna. Vid samtliga
tillfällen avstyrkte konstitutionsutskottet motionerna som avslogs av riksda -

KU 1984/85:6

19

gen. År 1983 hänvisade utskottet till sitt uttalande i betänkande 1979/80:18,
vari utskottet anförde bl. a. följande:

Utskottet vill erinra om att de kyrkliga kommunerna är långt mindre
enhetliga än de borgerliga kommunerna. I ett stort antal församlingar finns
över huvud taget inte kyrkofullmäktige. Församlingarna varierar också
starkt när det gäller partiförhållanden. Ett partistöd som är kopierat efter vad
som gäller i de borgerliga kommunerna är därför knappast den lämpligaste
vägen för att generellt främja en förbättrad information om de kyrkokommunala
frågorna.

I de pågående utredningarna i anslutning till stat-kyrka-problematiken
berörs bl. a. frågor om de kyrkliga valen. Utredningarna arbetar med
inriktningen att frågor om svenska kyrkans framtida ställning och arbetsformer
skall behandlas av riksdag och kyrkomöte 1981. Enligt utskottets mening
bör resultaten av det pågående utredningsarbetet avvaktas innan riksdagen
tar något initiativ i den i motionen aktualiserade frågan.

Företrädare för centerpartiet och folkpartiet reserverade sig.

1984 års kyrkomöte

Vid 1984 års kyrkomöte behandlades en motion (1984:24) med förslag som
syftade till införande av ett kyrkokommunalt partistöd. Kyrkolagsutskottet
erinrade i sitt betänkande 1984:15 om konstitutionsutskottets ställningstaganden
vid 1976/77, 1979/80 och 1982/83 års riksmöten.

Kyrkoutskottet anförde vidare följande:

I motsats till de uppfattningar som framkommit under riksdagsbehandlingen
hävdar kyrkolagsutskottet att förhållandena nu motiverar att likartade
regler om partistöd införs för kyrkans församlingar och samfälligheter.
Genom nya bestämmelser i 1982 års lag om församlingar och kyrkliga
samfälligheter kommer kyrkofullmäktige att inrättas i långt fler församlingar
än tidigare. Ansvaret för församlingens informationsverksamhet har, i likhet
med vad som skedde vid kommunallagsrevisionen år 1977, lyfts fram och
preciserats. Behovet av och önskemålet om att öka uppmärksamheten
omkring och intresset för de kyrkliga valen är starkt hos kyrkans folk.
Utskottet instämmer därför i motionärernas uppfattning om att möjligheten
till partistöd bör införas.

För att partistödet inte skall framstå som kopierat på vad som gäller för de
borgerliga kommunerna bör bestämmelsen införas i lagen om kyrkofullmäktigeval
och ersätta den nuvarande bestämmelsen om ersättning för valsedelskostnad.

Den kommunala kompetensen
Vårdnadsersättning

Motionsmotivering

I motion 1983/84:1405 av Sonja Rembo (m) och Ann-Cathrine Haglund
(m) hävdas att samhällets subventionering av den kommunala barnomsorgen

Rättelse: S. 30, de tre sista raderna Står: förordningen (1984:644) Rättat till: lagen
(1984:382)

KU 1984/85:6

20

är orättvis. Motionärerna anför att de föräldrar vilkas barn inte erhållit eller
av olika skäl inte önskar kommunal daghemsplats måste skattevägen
subventionera de familjer som har daghemsplats samtidigt som de själva får
stå för hela kostnaden för omsorgen om de egna barnen. Ett antal kommuner
har, sägs det, diskuterat möjligheterna för kommunerna att lämna vårdnadsersättning.
Enligt nuvarande lagstiftning är det inte möjligt. Enligt motionärerna
skulle rätt för kommunerna att inom ramen för sin ekonomi utbetala
vårdnadsersättning ge dem en högre grad av självbestämmande. De förordar
därför att familjeekonomiska kommittén skall få i uppdrag att utreda
möjligheterna för kommunal vårdnadsersättning.

Gällande rätt m. m.

Frågan huruvida kommunal vårdnadsersättning är förenlig med de kommunala
kompetensbestämmelserna har nyligen prövats genom kommunalbesvär.
Kommunfullmäktige i Robertsfors beslöt den 11 september 1980 om
kommunal vårdnadsersättning till föräldrar för vård av barn i åldern 1-2 år
med 1 000 kr. per barn och månad. Beslutet överklagades hos länsstyrelsen i
Västerbottens län. Klagandena gjorde gällande att beslutet inte avsåg någon
kommunal angelägenhet. Länsstyrelsen upphävde den 4 december samma år
beslutet med följande motivering:

Vårdnaden av barn regleras i 6 kap. föräldrabalken. Enligt 2 och 3 §§
åligger det vårdnadshavaren att i skilda avseenden dra försorg om barnet.

Kommunfullmäktiges beslut innebär att ersättning av kommunala medel
avses komma att utgå till ifrågavarande vårdnadshavare för något som utgör
deras lagstadgade skyldighet. Detta kan inte vara en angelägenhet för
kommunen, om inte den kommunala ersättningen grundas på en uttrycklig
författningsbestämmelse. Någon sådan bestämmelse finns inte. Kommunfullmäktige
har därför överskridit sin befogenhet.

Besvär över länsstyrelsens beslut anfördes hos regeringsrätten. I dom den
22 september 1981 gjorde regeringsrätten ej ändring i länsstyrelsens beslut.

Kommunfullmäktige i Lund har i juni 1984 beslutat att Lunds kommun
fr. o. m. den 1 januari 1986 skall införa socialt bidrag till barnfamiljer.
Kommunfullmäktige stöder sitt beslut på vissa bestämmelser i socialtjänstlagen
(1980:620).

Kommunfullmäktiges beslut har överklagats till kammarrätten i Göteborg.

Utredning

Familjeekonomiska kommittén (S 1979:06) har avgett sitt huvudbetänkande
(SOU 1983:14) Barn kostar. Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

KU 1984/85:6

21

Tidigare behandling

Motioner (m samt c) med samma innebörd som den här aktuella har
behandlats av riksdagen åren 1981 och 1983. Utskottet (KU 1981/82:6, KU
1982/83:21) redovisade vid bägge tillfällena regeringsrättens dom och
framhöll att det står klart att lagstiftningen måste ändras för att det skall bli
möjligt att införa kommunal vårdnadsersättning. Utskottet förklarade sig
inte berett att förorda sådana lagändringar och avstyrkte alltså motionerna.
Riksdagen följde utskottet. Företrädare för moderata samlingspartiet,
centerpartiet och folkpartiet reserverade sig år 1983 och uttalade sig för att
regeringen borde lägga fram förslag om ändring av den kommunala
kompetensen i fråga om vårdnadsersättning.

Näringspolitiska frågor

Motionsmotivering

Motion 1983/84:1387 av Margit Gennser (m) tar upp den kommunala
kompetensen med avseende på näringslivet. Motionären anför att ökad
kommunal handlingsfrihet är eftersträvansvärd. En förutsättning härför är
att ramen för den kommunala kompetensen läggs bättre fast än vad som f. n.
är fallet. Vad gäller den allmänna kommunala kompetensen bör kommunallagen
få en modern utformning. Enligt motionen bör en kompetenslagstiftning
bygga på en mycket restriktiv hållning vad gäller stöd till näringslivet.
Den bör vidare betona vikten av att kommuner och landstingskommuner
behandlar sina medlemmar lika, så att inte vissa medlemmar obehörigt
gynnas eller missgynnas i förhållande till andra.

I motion 1983/84:381 av Sten Svensson (m) redovisas ett avtal som ingåtts
mellan en kommun och en bank i samband med köp och försäljning av fast
egendom. Beslut i det aktuella fallet fattades i kommunfullmäktige efter
votering. Orsaken till att kommunfullmäktiges beslut inte överklagades
genom kommunalbesvär torde enligt motionären främst bero på oklarhet om
hur kommunallagen skall tolkas i dylikt fall. Han anser därför att frågan om
kommunerna har kompetens eller skall ha befogenhet att ingå avtal i
samband med köp och försäljning av fast egendom bör klarläggas. Detta kan
lämpligen ske genom att stat-kommunberedningen får tilläggsdirektiv.

Enligt motion 1983/84:1399 av Martin Olsson (c) och Rosa Östh (c) har
Uppsala kommuns beslut att bilda handelsbolag tillsammans med HSB
aktualiserat frågan om kommun får ingå som delägare i ett handelsbolag.

Motionärerna menar att handelsbolags konstruktion med det solidariska
ansvaret gör att det inte finns tillräckliga skäl för att kommun eller
landstingskommun skall ha rätt att ingå i ett handelsbolag. Denna bolagsform
kan nämligen medföra risker, eftersom kommunen inom ramen för det
solidariska ansvaret kan drabbas av hela betalningsansvaret. De andra

KU 1984/85:6

22

formerna inom vilka kommunal verksamhet kan bedrivas är enligt motionärernas
uppfattning tillräckliga.

Gällande rätt

I betänkandet (SOU 1982:20) Kommunerna och näringslivet sammanfattas
rättsläget på följande sätt:

De kommunala befogenheterna med avseende på näringslivet är bara i
några undantagsfall reglerade i speciallagstiftning. Sådan lagstiftning finns i
fråga om turistväsendet och i fråga om sysselsättning för handikappade. I
övrigt är man hänvisad till den allmänna kompetensbestämmelsen i 1 kap. 4 §
KL enligt vilken kommunerna och landstingskommunerna själva får sköta
sina angelägenheter. Sitt mera konkreta innehåll får denna paragraf genom
en del uttalanden som regering och riksdag gjorde år 1948 då lagrummet fick
sitt nuvarande sakliga innehåll. Den numera viktigaste källan för bestämning
av paragrafens innehåll är regeringsrättens avgöranden i kommunalbesvärsmål.
Under de drygt tre decennier som paragrafen har funnits till har det
förekommit ett mycket stort antal avgöranden som närmare belyser just de
kommunala befogenheterna med avseende på näringslivet. Detta redan på
grund av sin kvantitet svåröverskådliga material är av särskilt intresse
eftersom innehållet i 1 kap. 4 § KL inte är en gång för alla fastlagt utan har
erkänts kunna variera efter samhällets och teknikens utveckling.

Kommunerna har av tradition en helt oomstridd rätt att engagera sig i en
serie verksamhetsgrenar som enligt vanligt språkbruk är att anse som en del
av det svenska näringslivet. Det handlar här i främsta rummet om engagemang
i rörelser för att bygga och driva kollektivanläggningar av olika slag
exempelvis hamnar, flygplatser, el-verk och va-verk eller för att lämna
kollektivservice exempelvis på kommunikationsväsendets område. Formen
för den kommunala insatsen i sådana rörelser är av underordnad betydelse.
Det föreligger exempelvis stor frihet när det gäller att välja mellan att driva
verksamheter av hithörande slag inom den kommunallagsreglerade organisationen
eller i ett aktiebolag. Gränsen mellan denna del av näringslivet, där
kommunerna har i stort sett fria händer, och den andra delen av näringslivet -av utredningen kallad det egentliga näringslivet - är teoretiskt oklar men
vållar i praktiken inte några större bekymmer. Till det egentliga näringslivet
är framför allt att hänföra varuproduktionen och främst då den industriella
produktionen. I fråga om kommunernas och landstingskommunernas förhållande
till denna del av näringslivet gäller flera i förarbeten och rättspraxis
strängt upprätthållna restriktioner i fråga om kommunala ingripanden.
Huvudregeln är att kommunerna inte får stödja enskilda företag. Denna
regel har dock vissa undantag.

En kommun får vidta åtgärder som syftar till att allmänt främja näringslivets
utveckling inom kommunen. Kommunerna får ställa i ordning byggklara
industriområden och tillhandahålla lokaler för hantverk och småindustri med
plats för flera företag. Kommunerna har också vissa om än mycket
begränsade möjligheter att engagera sig i utställningar, mässor och andra
former av kollektiv marknadsföring och branschstöd. Det är emellertid helt
klart att näringslivets kapitalförsörjning i princip inte är någon kommunal
angelägenhet.

Av huvudregeln följer att det inte är en kommunal angelägenhet att under
normala förhållanden ge individuellt stöd till det egentliga näringslivet eller

KU 1984/85:6

23

att göra andra liknande ingripanden där. Källan för denna huvudregel är
bl. a. ett flertal riksdagsbeslut om riktlinjer för regionalpolitiken och
arbetsmarknadspolitiken. Utgångspunkten för dessa riksdagsbeslut har varit
att behovet av samhälleligt stöd till näringslivet i princip skall tillgodoses av
staten. Kommunerna och landstingskommunerna har emellertid en del
extraordinära befogenheter på området. De flesta av dem är av nödrättslig
natur. De viktigaste omständigheterna som kan rättfärdiga kommunala
ingripanden i det egentliga näringslivet är sysselsättningskris i kommunen
eller landstingskommunen, bortfall av enskild service av viktigare art och
intresset av att skydda kommunala tillgångar som på nödrättslig grund eller
på annan kompetensenlig grund har tillförts det enskilda näringslivet.

Vissa pågående utredningar

Stat-kommunberedningen (C 1983:02) tillkallades i mars 1983 för att
utreda frågan om ökad samverkan mellan stat och kommun samt förenkling
av statliga regler.

I direktiven erinras om att förutsättningarna att vidga den kommunala
självstyrelsen har ökat under senare år. Framför allt har den senaste
kommunindelningsreformen förbättrat möjligheterna för kommunerna att
på egen hand sköta sina uppgifter. Vid utformningen av det statliga
regelsystemet måste dock en avvägning ske mellan olika intressen. Önskemålet
om lokalt självbestämmande måste vägas mot kraven på samordning,
lika tillgång till samhällsservice och rättssäkerhet.

Det är angeläget, sägs det, att de kostnadsdrivande aspekterna på den
statliga regleringen ägnas stor uppmärksamhet. Det är också viktigt att ta till
vara de effektiviseringar som kan uppnås genom en förstärkt samverkan
mellan statlig och kommunal verksamhet liksom inom den kommunala
sektorn. Enligt direktiven bör syftet med översynsarbetet främst vara att
föreslå förändringar i det statliga regelsystemet som leder till effektivitetshöjningar
och kostnadsreduceringar i den kommunala verksamheten. Med den
uppläggningen bör beredningens arbete bl. a. inriktas på att åstadkomma
positiva kommunalekonomiska effekter samt effektivare former för kommunernas
möjligheter att medverka i samhällets sysselsättningspolitik och att
tillgodose behoven inom de prioriterade service- och vårdområdena.

Frågan om kommunernas och landstingens roll i näringspolitiken ingår i
beredningens utredningsuppdrag. Beredningen bör analysera och överväga
kommunernas och landstingskommunernas kompetens i närings- och sysselsättningspolitiken
.

I detta sammanhang uttalar civilministern vidare följande:

Samhällets insatser inom dessa områden är ofta en fråga om samverkan
mellan stat och kommun. Kommuner och landstingskommuner har i ökad
utsträckning kommit att ägna sig åt närings- och sysselsättningspolitiska
frågor. Detta har lett till en diskussion om kommunernas och landstingskommunernas
lagenliga kompetens när det gäller dessa frågor. I olika sammanhang
har också krav rests på en allmän översyn av gränserna för de
kommunala insatserna.

KU 1984/85:6

24

Riksdagen begärde hösten 1979 en utredning med bl. a. redovisning av
kommunernas nuvarande befogenheter i fråga om näringsfrämjande åtgärder.
En sådan redovisning har nu gjorts av utredningen om kommunal
kompetenslagstiftning i betänkandet (SOU 1982:20) Kommunerna och
näringslivet. Betänkandet innehåller bl. a. en beskrivning av gällande rätt i
fråga om kommunernas förhållande till näringslivet. Det har inte ingått i
utredarens uppdrag att överväga några förändringar av den kommunala
kompetensen i dessa frågor. Kommunernas roll när det gäller näringslivet
har också tagits upp av industrisaneringsutredningen, som har haft till uppgift
att utreda frågan om planmässig sanering efter industrinedläggningar. I
utredningens betänkande (SOU 1982:10) Sanering efter industrinedläggningar
föreslås att en särskild utredning görs om kommunernas kompetens
inom näringslivssektorn. I ett flertal socialdemokratiska riksdagsmotioner
begärs också att en översyn skall göras av ramarna för kommunernas insatser
i näringspolitiken.

Det finns enligt min mening starka skäl att nu ta upp frågan om
kommunernas och landstingskommunernas roll i närings- och sysselsättningspolitiken.
Det har varit naturligt att ta olika initiativ på lokal och
regional nivå för att främja näringslivets utveckling och öka sysselsättningen.
Det nära samband som finns med de statliga åtgärderna inom dessa områden
talar för att utredningsarbetet bör läggas hos beredningen. En naturlig
utgångspunkt bör vara att analysera erfarenheterna av de kommunala
näringslivsinsatserna samt belysa konsekvenserna av olika kommunala
kompetensgränser inom näringslivsområdet. Statens industriverk har fått i
uppdrag att kartlägga omfattning, inriktning och vissa samhällsekonomiska
effekter av den kommunala näringspolitiken. Denna kartläggning bör bl. a.
utgöra underlag för beredningens analyser. Beredningen bör vidare ta upp
och pröva former för att uppnå ökad samverkan mellan olika statliga och
kommunala organ samt företag och fackliga organisationer. I detta sammanhang
bör beredningen överväga frågan om kommunal representation i
styrelsen för större företag.

Stat- och kommunberedningen har den 13 september 1984 fått i uppdrag
att göra en samlad bedömning av betänkandena (SOU 1982:13) Kommunalföretaget
och (DsC 1983:6) Interkommunal samverkan i privaträttslig form
samt betänkandet (DsC 1983:15) Kommunalförbund. Samtliga dessa betänkanden
har remissbehandlats.

Kommunal revision

Motionsmotivering

1 motion 1983/84:1387 av Margit Gennser (m) diskuteras ingående den
kommunala revisionens utformning och betydelse. Motionären anför att de
förändringar som har aktualiserats genom senaste årens berättigade kritik av
den kommunala sektorns tillväxt och byråkratisering förutsätter bl. a. en
översyn av den kommunala revisionen. Ju självständigare kommunernas
ställning blir, desto viktigare är det att ett fristående kontrollinstrument
tillskapas även om en kommunal revision som ligger utanför den kommunala

KU 1984/85:6

25

förvaltningen kan uppfattas som ”mindre kommunaldemokratisk” än det
nuvarande systemet.

Sammanfattningsvis anförs följande:

Den kommunala revisionen har veterligen aldrig varit föremål för någon
egentlig samlad analys. Det finns goda skäl att en sådan kommer till stånd.
Syftet bör vara att utveckla revisionen till ett mera effektivt kontrollinstrument,
som kompletterar laglighetskontrollen genom besvärsreglerna och
minskar behovet av speciell statlig styrning. Frågorna om revisionens
oberoende ställning, om politikers och tjänstemäns ansvar och om förhållandet
till annan, främst statlig kontroll är av central betydelse. Åtskilliga
uppslag finns, som antytts i det föregående, att hämta från erfarenheter från
andra länder.

Gällande regler m. m.

Revision. I enlighet med kommunallagsutredningens förslag togs bestämmelserna
om revision in i ett särskilt kapitel (5 kap.) i den nya kommunallagen.
Härigenom markerades revisorernas oberoende ställning och självständighet
i förhållande till förvaltningsorganen.

Enligt 5 kap. 1 § väljer nyvalda fullmäktige under år då val i hela riket av
fullmäktige har ägt rum tre eller flera revisorer samt minst lika många
revisorssuppleanter för granskning av de tre följande årens verksamhet.
Beträffande valbarhet till revisor eller revisorssuppleant m.m. gäller i allt
väsentligt samma regler för valbarhet till fullmäktige.

5 kap. 2 § innehåller jävsregler.

Enligt 5 kap. 3 § granskar revisorerna styrelsens och övriga nämnders
verksamhet. De prövar om verksamheten har utövats på ett ändamålsenligt
och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den kontroll som har utövats inom nämnderna är
tillräcklig.

I fråga om valbarheten anförde kommunallagsutredningen (SOU 1974:99
s. 334) att behovet av att kunna tillföra revisionen sakkunskap utifrån
numera tillgodoses genom att samtliga kommuner och landstingskommuner
anlitar någon form av fackrevision. För de förtroendevalda revisorerna bör
enligt utredningens mening i princip samma valbarhetsvillkor gälla som för
andra förtroendeuppdrag. I propositionen (prop. 1975/76:187 s. 524) ansluter
sig kommunministern till denna uppfattning.

Tidigare behandling

Vid behandlingen våren 1983 av förslag om skärpta krav på den kommunala
revisionens oberoende och på kommunal revisors kompetens redovisade
utskottet (KU 1982/83:21) gällande bestämmelser om den kommunala
revisionen. Utskottet som avstyrkte förslagen hänvisade bl. a. till den
verksamhet som bedrivs av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

KU 1984/85:6

26

Översyn av jävsregler

Motionsmotivering

I motion 1983/84:471 av Lars Ernestam (fp) erinras om reglerna om jäv
enligt 4 och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290).

Med hänvisning till bestämmelserna om att rätt att anföra besvär mot
kommunal nämnds beslut om jäv, anser motionären att den jävförklarade
ledamotens ställning är så oklar att det är rimligt att nuvarande jävsregler ses
över. Han konstaterar att förvaltningsrättsutredningens förslag i betänkandet
(SOU 1983:73) endast innebär begränsade förändringar i nuvarande
jävsregler.

Utredningen har, sägs det, uttalat sig för att en förutsättningslös översyn av
jävsreglerna borde ske vid lämpligt tillfälle.

Gällande regler

Kommunallagens bestämmelser om jäv lämnas beträffande ledamot i
fullmäktige i 2 kap. 13 § enligt vilken ledamot i fullmäktige inte får delta i
ärende som personligen rör honom själv eller hans maka, föräldrar, barn
eller syskon eller annan honom närstående.

Motsvarande regler finns i 3 kap. 9 § för ledamot i styrelsen och annan som
har att handlägga ärende i styrelsen samt i 3 kap. 13 § för ledamöter i nämnd
för oreglerad förvaltning.

Jävsbestämmelserna i förvaltningslagen (1971:290) lämnas i 4 och 5 §§.

Förvaltningslagens jävsregler gäller för ledamot av specialreglerad nämnd,
t. ex. social-, hälsovårds- och byggnadsnämnd samt skolstyrelse och kommunal
arbetstagare, tjänsteman, som handlägger ärende hos sådan nämnd.
Dessa jävsregler har annat innehåll beträffande jävsgrunder, väsentligt
strängare än kommunallagens både beträffande grundläggande materiella
rekvisit och formella såsom ställföreträdar-, tvåinstans- och ombudsjäv
vartill kommer ett allmänt förtroendejäv. I specialreglerad nämnd gäller de
skärpta jävsreglerna även för ärenden, där beslut överklagas med kommunalbesvär
och alltså om det kunnat fattas av enbart kommunallagsreglerad
nämnd varit underkastat kommunallagsjäven. Ehuru förvaltningslagen
saknar uttrycklig bestämmelse om att jävig ledamot (eller tjänsteman) skall
avträda är detta förutsatt.

Utredningsförslag

Förvaltningsrättsutredningen (FRU) gör i sitt betänkande (SOU 1983:73)
Ny förvaltningslag följande övervägande beträffande jäv.

FRU har stannat för att föreslå att man i samband med antagandet av en ny
förvaltningslag behåller de nuvarande jävsreglerna med endast tre begränsade
ändringar i sak samt f. ö. vissa formella jämkningar. Till denna ståndpunkt

KU 1984/85:6

27

har FRU kommit främst med hänsyn till att jäv är ett ämne av betydande
räckvidd, som skär igenom ett stort antal lagar och andra författningar. Att
vid denna översyn av förvaltningslagen ompröva jävsreglerna från grunden
har FRU inte ansett motiverat. Det har inte framkommit någonting som
tyder på sådana missförhållanden inom förvaltningen som gör ett så
vittsyftande arbete påkallat i detta sammanhang. En annan sak är att en
förutsättningslös översyn av jävsfrågor i allmänhet kan vara av värde vid
lämpligt tillfälle.

Kommunalbesvär

Motionsmotivering

Enligt motion 1983/84:470 av Allan Ekström (m) har kommunfullmäktige i
en sydsvensk kommun kringgått regeringsrättens dom genom att fatta nytt
beslut i samma ärende.

Motionären anför att det måste från rättssäkerhetssynpunkter vara
angeläget att med kraft slå vakt om den kontrollrätt rörande besluts laglighet,
som medlemmarna i en kommun tillerkänns genom kommunallagen i form
av kommunalbesvär. Det kan icke framstå annat än som stötande att en
kommun skall ha möjlighet att rent av sabotera en domstols utslag på sätt
som skett.

I motion 1983/84:1387 av Margit Gennser (m) hävdas att kommunallagens
besvärsregler är föråldrade och inte klart avspeglar rättsläget. Motionären
erinrar om de förslag till nya bestämmelser som kommunalbesvärskommittén
har lagt fram. Hon förordar att regeringen skall lägga fram förslag som
grundar sig på kommunalbesvärskommitténs betänkande som dock bör
kompletteras med mera allsidiga överväganden och gränsdragning mellan
kommunalbesvär och förvaltningsbesvär.

Gällande bestämmelser

Rätt att besvära sig över beslut av kommunfullmäktige och landsting
tillkommer enligt 7 kap. 1 § KL varje medlem av kommunen resp.
landstingskommunen. Medlem av kommun är enligt 1 kap. 3 § KL den som
är kyrkobokförd i kommunen, äger fast egendom där eller är taxerad till
kommunalskatt där. Medlem av landstingskommun är den som är medlem av
kommun inom landstingskommunen.

1 1977 års kommunallag beskrivs fem grunder för kommunalbesvär. Den
första är formell - att beslutet inte kommit till i laga ordning. De fyra övriga
rör beslutets sakliga innehåll: om det står i strid med lag eller annan
författning, om det på annat sätt överskrider kommunfullmäktiges (eller
annan beslutsfattares) befogenhet, om det kränker klagandens enskilda rätt
eller annars vilar på orättvis grund. De två sistnämnda besvärsgrunderna har
till syfte att värna om enskilda invånare.

KU 1984/85:6

28

Besvärsgrunderna i kommunalbesvärsmål har i stort sett varit oförändrade
sedan 1862 års kommunalreform. Med ledning av en lång tids praxis har
därför med tiden ett antal konkreta principer för den kommunala kompetensen
kunnat utformas. Lokaliseringsprincipen innebär att en angelägenhet
måste uppbäras av ett till kommunen knutet intresse för att kunna bli föremål
för kommunernas omvårdnad. Likställighetsprincipen ger uttryck för ett
krav på att kommunmedlemmarna skall behandlas lika av kommunen. Vid
avgiftsfinansierad verksamhet gäller en självkostnadsprincip, som innebär
att det totala vederlag kommunen uppbär av dem som nyttjar verksamheten
inte får väsentligt överstiga kommunens kostnader för denna. Vidare brukar
man anse att förbud gäller i vissa hänseenden, bl. a. förbud mot att ge
understöd åt enskild utan stöd i lag.

För att kunna göra undantag från de begränsningar av den kommunala
kompetensen som gäller enligt kommunallagen eller enligt rättspraxis har
särskilda kompetenslagar stiftats. Här kan nämnas lagen (1962:638) om rätt
för kommun att bistå utländska studerande, lagen (1968:131) om vissa
kommunala befogenheter inom turistväsendet, lagen (1969:596) om kommunalt
partistöd, lagen (1970:663) om vissa befogenheter i fråga om sysselsättning
för handikappade samt lagen (1975:494) om rätt för kommun och
landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp.

I betänkandet (SOU 1982:20) Kommunerna och näringslivet lämnas en
redogörelse för rättsfall rörande förhållandet mellan kommunal verksamhet
och det som utredningen kallar det egentliga näringslivet under perioden
1926-1981.

Utredningsförslag

En utgångspunkt för kommunalbesvärskommitténs (Kn 1977:05) förslag i
betänkandet (SOU 1982:41) Överklagande av kommunala beslut är att
rätten för kommuninvånarna att anföra kommunalbesvär bör utformas så att
den blir en viktig länk för att upprätthålla den kommunala demokratin.
Utredarna föreslår därför att förbudet mot att besvära sig begränsas till
beslut som gäller beredning eller verkställighet av fullmäktigebeslut. Kretsen
av dem som har rätt att föra talan mot kommunen utvidgas också något.
Ideella föreningar i allmänhet föreslås få kommunal besvärsrätt om föreningens
styrelse har sitt säte i kommunen.

Beträffande besvärsgrunderna föreslår utredningen tre nya prövningsgrunder.
Dessa överensstämmer i huvudsak med tre av de fem gamla
besvärsgrunderna.

Ett kommunalt beslut skall enligt förslaget kunna upphävas om det
kommit till i oriktig ordning, avser något annat än en kommunal angelägenhet,
i något fall står i strid mot kommunallagen eller en föreskrift som skall
tillämpas.

Besvärsinstansen kan enbart upphäva ett felaktigt beslut. Däremot kan

KU 1984/85:6

29

den inte sätta något nytt beslut i stället för det felaktiga eller ändra i det
felaktiga beslutet. Detta är en grundregel som utredningen nu föreslår införd
i lagen.

Utredarna diskuterar även gränsdragningen mellan kommunalbesvär och
förvaltningsbesvär för olika typer av kommunala beslut. De försöker ange
vissa principer för hur man väljer mellan de bägge typerna.

I betänkandet berörs frågan om efterlevnaden av rättsliga avgöranden som
träffats i kommunalbesvärsväg. I detta sammanhang anför kommittén
följande.

I vissa fall kan uppkomma oklara lägen när följdbeslut upphävs. När
(såsom i RÅ 1972 ref. 68) det överklagade beslutet utgör endast en
bekräftelse av ett tidigare beslut förändras formellt sett inte rättsläget av att
det senare beslutet blir upphävt. Det tidigare beslutet står ju kvar och kan
alltjämt tillämpas. Bestämmelsen i 7 kap. 6 § KL om återgång av verkställighet
synes formellt sett inte utgöra något hinder häremot. Emellertid måste
man utgå från det förhållandet att kommunalbesvärsinstitutet inte satt sin
tillit till tvångsmedel gentemot kommunerna utan av gammalt förutsatt att
kommunerna uppträder lojalt mot de rättsliga avgöranden som träffas i
kommunalbesvärsväg. Man bör därför inte betrakta ett sådant upphävande
som ett slag i luften utan snarare som ett viktigt besked till den berörda
kommunen som bör vara vägledande för framtiden. (I prejudikatfall sträcker
sig intresset för avgörandet även till andra kommuner.)

I fall där i enlighet med det nyss sagda prövning i kommunalbesvärsväg kan
ske i efterhand beträffande en på det kommunala planet tidigare avgjord
fråga kan det ändå hända att det väntade resultatet uteblir. Detta kan ha
olika orsaker. Kommunalbesvärsprövningens huvudsakliga inriktning gäller
frågan om det kommunala beslutet är lagenligt från offentligrättslig synpunkt.
I vissa lägen kan vid upphävande av ett kommunalt beslut hinder mot
återgång möta i form av civilrättsliga bindningar eller andra omständigheter
som gör en ändring praktiskt omöjlig eller oförsvarlig med hänsyn till värden
av ekonomiskt slag som står på spel. Vid upphävande föreligger det
skyldighet för kommunen att noga pröva alla möjligheter till återgång av ett
redan verkställt beslut. Därvid har kommunen att beakta sådana omständigheter
som gör en rättelse ogenomförbar i praktiken. Problemet kan därför
synas höra hemma huvudsakligen på det kommunala planet. Man kan
emellertid inte helt bortse från de olägenheter som kan uppkomma när ett
kommunalt beslut upphävs i ett läge där rättelse visar sig omöjlig att
genomföra i praktiken. Det är därför naturligt att, även om ansvaret för dessa
överväganden i första hand ligger hos kommunen, besvärsinstansen anser sig
oförhindrad att vid beslutstillfället beakta föreliggande återgångshinder. På
grundval av hittillsvarande rättspraxis kan någon entydig princip för dylik
modifiering av den på KL grundade besvärsprövningen knappast hävdas.

Såsom nämnts kan det förekomma att åtgärder som innebär fullföljande av
ett i och för sig otillåtet kommunalt engagemang får anses försvarliga med
hänsyn till överväganden av ekonomisk art, exempelvis hänsyn till intresset
av att undvika värdeförstöring. Ett för kommunen positivt avgörande kan
sägas i dessa fall utgöra en extension av själva den offentligrättsliga
kommunala kompetensregeln.

I betänkandet lämnas exempel på sådana fall där ekonomiska överväganden
varit inblandade vid bedömningen av kommunala engagemang som i

KU 1984/85:6

30

övrigt varit tvivelaktiga från kompetenssynpunkt.

Demokratiberedningen har i tilläggsdirektiv (1984:1) fått i uppdrag att
studera kommunallagens förhållande till den allmänna offentligrättsliga
lagstiftningen, t. ex. förvaltningslagen (1971:290). Beredningen bör, sägs
det, därvid överväga de synpunkter som förvaltningsrättsutredningen fört
fram om förhållandet mellan en ny förvaltningslag och kommunallagen.

Frågesvar

1 februari 1984 (RD 1983/84:88) svarade civilminister Bo Holmberg på
frågor (1983/84:343 och 365) från Karin Ahrland (fp) och Görel Bohlin (m)
om åtgärder mot beslut som strider mot kommunallagen.

Frågeställarna hänvisade till vissa uppgifter i pressen angående de
omständigheter under vilka Sigtuna kommun har tecknat aktier i ett bolag.
Enligt vad som uppges skulle kommunstyrelsen ha fattat beslutet om
aktieteckningen trots att kammarrätten hade meddelat verkställighetsförbud
i avvaktan på att anförda kommunalbesvär prövades.

Karin Ahrland frågade om justitieministern avser att vidta några åtgärder
för att förhindra att kommuner på detta sätt kan bryta mot lagen.

Görel Bohlin frågade om justitieministern avser att granska de beskrivna
företeelserna och att söka täppa till det glapp i lagstiftningen som tycks
finnas.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande 15 motioner i kommunala frågor.
Flera motioner syftar till att på olika sätt stärka den kommunala demokratin.
Det gäller bl. a. sådana frågor som rör förändringar i kommunindelningen,
inrättande av direktvalda kommunala organ, förbättringar vad beträffar de
kommunala församlingarnas arbetsformer samt partiernas och de förtroendevaldas
ekonomiska villkor i det kommunala arbetet. Den kommunala
kompetensen och andra frågor med kommunalrättslig anknytning tas också
upp i motionerna.

Till en början vill utskottet erinra om att sedan år 1977 då den nu gällande
kommunallagen (1977:179) trädde i kraft har det kommunala området varit
föremål för en rad förslag och utredningar. En grundläggande utgångspunkt
härvidlag har just varit att söka stärka folkstyrelsen i kommuner och
landsting. Bland de nya lagar som stiftats sedan år 1977 märks lagen
(1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna, lagen (1983:565) om
politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner samt lagen
(1984:382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation.

KU 1984/85:6

31

Ett stort antal utredningsförslag har lagts fram under de senaste åren.
Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) som avslutade sitt uppdrag
1983 har bl. a. presenterat förslag om lokala organ i kommuner,
direktval av kommundelsorgan samt om lokala organ i landstingskommuner.
Kommittén har även haft ansvaret för genomförande av ett större forskningsprojekt
för utvärdering av kommunindelningsreformen. Andra utredningsförslag
av intresse för de frågor som utskottet tar upp i det följande rör
kommunerna och näringslivet, kommunalföretagen och överklagande av
kommunala beslut.

Regeringen har härefter tillsatt två beredningar som har till uppgift att
överväga ett flertal frågor rörande den kommunala självstyrelsen och
demokratin samt den kommunala organisationen. Stat-kommunberedningen
(C 1983:02) skall bl. a. se över formerna för samverkan mellan statlig och
kommunal verksamhet samt för samverkan inom den kommunala sektorn.
Beredningen skall vidare analysera och överväga kommunernas och landstingskommunernas
roll i närings- och sysselsättningspolitiken samt överväga
en eventuell vidgning av den kommunala kompetensen för att möjliggöra
solidaritetsyttringar i internationella frågor.

1983 års demokratiberedning (C 1983:03) har fått i uppdrag bl. a. att pröva
olika vägar för att ytterligare fördjupa den kommunala demokratin och
därmed samhällsverksamhetens folkliga förankring.

I det följande redovisar utskottet under olika rubriker sina ställningstaganden
till de förslag som tagits upp i motionerna.

Kommunaldemokratiska frågor

Arbetsformerna i kommunfullmäktige berörs i flera motioner. En utvidgning
av rätten att framställa interpellationer och frågor förordar Karin
Ahrland (fp) och Lars Ernestam (fp) i motion 1983/84:929. De anför att
kommunfullmäktige endast borde kunna vägra interpellation eller frågor i
två fall, nämligen om ämnet faller utanför fullmäktiges kompetensområde
eller om besvarandet skulle kräva en orimligt omfattande och kostsam
utredning.

I motion 1983/84:932 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) föreslås att möjligheterna
att införa debattregler i kommunallagen bör utredas. Debatterna i kommuner
och landsting tenderar, enligt motionärerna, att bli allt längre. Vissa
debattrestriktioner borde därför kunna införas som ett led i strävandena att
förbättra villkoren för det kommunalpolitiska arbetet.

Enligt motion 1983/84:934 av Hans Nyhage (m) bör de regler om
handläggning av ärenden som gäller för kommunfullmäktige även gälla för
bordläggning av ärenden i kommunala nämnder och styrelser. Enligt nu
gällande bestämmelser skall ärende bordläggas i fullmäktige om det begärs
av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. I styrelser och nämnder

KU 1984/85:6

32

krävs däremot endast vanlig majoritet för beslut om bordläggning.

Förslaget i vänsterpartiet kommunisternas motion 1983/84:1412 syftar till
att skapa garantier för de små partierna till insyn i kommunala styrelsers och
nämnders verksamhet.

Som utskottet redovisat i det föregående har 1983 års demokratiberedning
till uppgift att bl. a. följa utvecklingen av de åtgärder som har vidtagits för att
förbättra de förtroendevaldas arbetsförutsättningar samt vid behov lämna
förslag till ytterligare åtgärder. Beredningen skall enligt tilläggsdirektiv (Dir
1984:1) göra en översyn av lagstiftningen om kommuner och landstingskommuner.
Ett övergripande mål för beredningen är härvid att stärka de
förtroendevaldas ställning i kommuner och landsting.

Förslagen i samtliga här aktuella motioner har till syfte att på olika sätt
förbättra arbetsförutsättningarna för de förtroendevalda. Utskottet konstaterar
att de frågor som motionärerna tagit upp ligger inom ramen för
demokratiberedningens uppdrag och räknar därmed med att de kommer att
behandlas av beredningen. Mot denna bakgrund anser utskottet inte påkallat
att nu föreslå riksdagen att ta ytterligare initiativ med anledning av
motionerna. Motionerna 1983/84:929, 932, 934 och 1412 får anses besvarade
med vad utskottet anfört.

Centerpartiet förordar i motion 1983/84:1353 ett riksdagsuttalande av
innebörd att alla förtroendevalda bör erhålla arvode enligt enhetliga regler.
Utskottet vill erinra om att riksdagen våren 1983 beslöt (prop. 1983/84:97,
KU 1983/84:28, rskr 347) att kommuner och landsting skulle få möjligheter
att besluta om ersättning till förtroendevalda för förlorad arbetsförtjänst vid
fullgörande av kommunala och landstingskommunala uppdrag.

Det bör tilläggas att de nya bestämmelserna om rätt till ersättning för
förlorad arbetsförtjänst trädde i kraft så sent som vid årsskiftet 1983-1984.
Detta innebär att det gått alltför kort tid för att man skall ha en bestämd
uppfattning om hur de nya bestämmelserna verkar. Utvecklingen på
området följs av demokratiberedningen. Utskottet är med hänvisning till det
anförda inte berett att föreslå riksdagen att göra en framställning till
regeringen enligt yrkande 4 i motion 1983/84:1353.

Enligt samma motion samt motion 1983/84:2129 av Olov Johansson (c) och
Karin Andersson (c) bör regeringen lägga fram förslag som gör det möj ligt att
inrätta direkt valda lokala organ.

Kommunaldemokratiska kommittén har i betänkandet (DsKn 1981:8)
redovisat vilka principer som kan läggas till grund för direktval av lokala
organ. En omfattande försöksverksamhet pågår f. n. i kommunerna. Kommunerna
har genom lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna
fått större frihet att decentralisera sin verksamhet. Med stöd av denna lag
pågår eller planeras försök med lokala organ. Våren 1984 beslöt riksdagen
(prop. 1983/84:152, KU 1983/84:32, rskr 368) att en försöksverksamhet med
ökat kommunalt självstyre skall genomföras i högst nio kommuner och tre
landstingskommuner under en period av fyra år.

KU 1984/85:6

33

Enligt demokratiberedningens direktiv är det angeläget att försöksverksamheten
med lokala organ fullföljs och vidareutvecklas. Beredningens
arbete bör inriktas bl. a. på att genom försöksverksamhet i kommuner och
landstingskommuner stimulera och utvärdera ny verksamhet.

Utskottet anser att det är av största vikt att olika former prövas i syfte att
öka medborgarnas aktiva medverkan, delaktighet och ansvar i den kommunala
verksamheten för att på det sättet stärka den kommunala demokratin.
När det gäller införande av direktval till de lokala organen bör dock enligt
utskottets mening ytterligare erfarenheter av den nu pågående försöksverksamheten
erhållas innan definitiv ställning till denna fråga tas. Utskottet
avstyrker alltså motion 1983/84:1353 yrkande 2 och motion 1983/84:2129
yrkande 1.

I centerns partimotion framhålls vidare att ytterligare kommundelningar
är ett led i att stärka den kommunala demokratin. Motionärerna hävdar att
regeringen har en alltför negativ inställning i denna fråga.

Denna fråga har behandlats av riksdagen vid åtskilliga tillfällen tidigare. I
1983 års budgetproposition (prop. 1982/83:100, bilaga 15) uttalas att gjorda
utvärderingar visar att kommundelningar bl. a. leder till ekonomiska påfrestningar
för berörda kommuner. Framställningar om delning av kommuner
bör därför prövas restriktivt. Detta gäller särskilt i fall då den berörda
kommunen motsätter sig en delning. Civilministern erinrade i detta sammanhang
om att enligt 1 kap. 1 § lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i
kommuner, landstingskommuner och församlingar, får beslut om indelningsändring
mot en berörd kommuns vilja meddelas endast om det finns
synnerliga skäl.

Konstitutionsutskottet framhöll år 1983 (KU 1982/83:21) med anledning
av motionsyrkanden med i huvudsak samma syfte som det nu föreliggande att
kommundemokratiska skäl någon gång kan motivera att en kommun delas.
Utskottet förordade emellertid att problemen med den kommunala demokratin
i första hand bör lösas på annat sätt än genom ytterligare kommundelningar.
Utskottet har inte funnit anledning att frångå denna ståndpunkt.
Motion 1983/84:1353 yrkande 1 avstyrks alltså.

I motion 1983/84:2129 av Olof Johansson (c) och Karin Andersson (c)
pekas på en rad frågor som de anser bör ingå i demokratiberedningens
utredningsuppdrag. Olika former av kooperativ verksamhet bör utvecklas
som alternativ till en utbyggnad av den offentliga sektorn eller till privatisering
och avgiftsfinansiering. Motionärerna önskar vidare att demokratiberedningen
skall närmare analysera och utreda vilka åtgärder som krävs för att
fungerande lokalsamhällen skall kunna utvecklas. Initiativ bör tas till ett
särskilt försöks- och utvecklingsprojekt om möjligheterna att utnyttja
datateknikens och mikroelektronikens utveckling för att stärka närmiljöns
servicestruktur. Hemställan i motionen går ut på att riksdagen skall göra ett
uttalande enligt vad som anförts i motionen.

Enligt utskottets uppfattning är det stora och viktiga problem som

3 Riksdagen 1984185. 4 sami. Nr 6

KU 1984/85:6

34

motionärerna har aktualiserat. Det bör nämnas att under senare år har
kooperativ verksamhet behandlats i det översynsarbete om relationerna
mellan samhället och folkrörelserna som pågår inom civildepartementet.
Inom ramen för detta arbete har två rapporter som berör kooperativ
verksamhet utarbetats.

Utskottet konstaterar att motionärernas frågeställningar ligger väl i linje
med demokratiberedningens uppdrag. Beredningen skall bl. a. belysa de nya
kooperativa verksamhetsformer som utvecklats för skötseln av vissa gemensamma
angelägenheter. Vidare har beredningen att studera olika aspekter på
det s.k. brukarinflytande! och brukarmedverkan. I fråga om service och
information anges i direktiven att beredningen bör studera hur informationsteknologin
och de nya medierna kan utnyttjas för att vidga och fördjupa den
kommunala demokratin. Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att
det inte f. n. finns anledning för riksdagen att ta något initiativ med anledning
av motionen i här berörd del. Motion 1983/84:2129 yrkande 3 avstyrks
följaktligen.

Förslag som rör partistöd läggs fram i tre motioner. Av dessa tar en upp det
kommunala partistödet medan två behandlar det kyrkokommunala. PerOlof
Strindberg (m) kritiserar i motion 1983/84:1408 den nuvarande utformningen
av det kommunala partistödet. Han anser att det bör göras en översyn
av stödet varvid man bör överväga att det får samma utformning som
partistödet på statlig nivå.

Utskottet har vid sin behandling åren 1981, 1982 och 1983 av förslag med
samma syfte som det nu föreliggande hänvisat till den koppling mellan
partistödet på statlig och kommunal nivå som gjordes i 1972 års partistödsbeslut.
Frågan om det kommunala partistödets konstruktion har därför
ansetts endast böra prövas inom ramen för en allmän översyn av partistödet,
vilken bör föregås av förhandlingar mellan de politiska partierna. Som
tidigare redovisats ingår en undersökning av det kommunala partistödet i
demokratiberedningens arbetsuppgift. Beredningen skall ta fram uppgifter
om stödåtgärdernas omfattning på nationell, regional och lokal nivå, i vilken
utsträckning medel omfördelas mellan olika nivåer inom de politiska
partierna och vilka modeller för beräkning av det kommunala partistödet
som i praktiken tillämpas i kommuner och landstingskommuner.

Enligt utskottets mening kan det uppkomma behov av partiledaröverläggningar
om formerna för det nuvarande partistödet såsom ett resultat av den
kartläggning som nu sker inom demokratiberedningen. Denna beräknas
enligt vad utskottet erfarit vara avslutad i början av år 1985.

Förslagen i motionerna 1983/84:294 av Bertil Fiskesjö (c) och Sven-Erik
Nordin (c) samt 1983/84:745 av Gunnar Thollander (s) och Thure Jadestig (s)
syftar till att kyrkokommunalt partistöd skall införas. Härigenom skulle,
enligt motionärerna, möjligheterna öka till information om de kyrkliga
frågorna och intresset stimuleras för kyrkofullmäktige valen.

Förslag i samma syfte har på utskottets förslag vid flera tillfällen tidigare

KU 1984/85:6

35

avvisats av riksdagen. Utskottet har därvid erinrat om att de kyrkliga
kommunerna är långt mindre enhetliga än de borgerliga kommunerna. I ett
stort antal kommuner finns över huvud inte kyrkofullmäktige. Vidare
varierar församlingarna starkt när det gäller partiförhållandena.

Vid 1984 års kyrkomöte behandlades en motion (1984:24) om införande av
ett kyrkokommunalt partistöd. I sitt av kyrkomötet godkända betänkande
LU 1984:15 anslöt sig kyrkolagsutskottet till motionärernas uppfattning om
att möjligheterna till ett partistöd bör införas.

Kyrkolagsutskottet hävdade att förhållandena nu ändrats då 1982 års lag
om församlingar och kyrkliga samfälligheter medför att kyrkofullmäktige
kommer att inrättas i långt fler församlingar än tidigare. Vidare har ansvaret
för informationsverksamheten lyfts fram och preciserats.

I folkstyrelsekommitténs (Ju 1984:05) uppdrag ingår bl. a. att överväga på
vilket sätt man kan främja ett ökat deltagande i valen till kyrkofullmäktige.

Utskottet har som nyss framgått i fråga om det kommunala partistödet
uttalat att det kan bli aktuellt med partiledaröverläggningar om partistödsfrågor.
Enligt utskottets mening är det i så fall lämpligt att frågan om ett
kyrkokommunalt partistöd behandlas i detta sammanhang. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1983/84:1408, 1983/84:294 och 1983/
1983/84:745 bör ges regeringen till känna som riksdagens mening.

Kompetensfrågor

Den grundläggande kompetensregeln finns i lkap. 4§ kommunallagen
(1977:179) . Enligt denna får kommun och landstingskommun själva vårda
sina angelägenheter. Denna bestämmelse har i sak oförändrad överflyttats
från tidigare kommunallagar.

Utskottet har i det föregående redovisat regler och rättspraxis beträffande
kommunalbesvär. I korthet gäller att beslut av kommunfullmäktige och
landstinget får överklagas av den som är medlem av kommunen resp.
landstingskommunen. Besvären får grundas endast på omständigheter som
innebär att beslutet ej har tillkommit i laga ordning, står i strid mot lag eller
annan författning, på annat sätt överskrider kommunfullmäktiges eller
landstingets befogenheter, kränker klagandens enskilda rätt eller annars
vilar på orättvis grund.

Med ledning av en lång tids praxis har ett antal konkreta principer för den
kommunala kompetensen utformats. Lokaliseringsprincipen innebär att som
en kommunal angelägenhet ej anses uppgift som saknar anknytning till
kommunens område eller dess medlemmar. Likställighetsprincipen kräver
att kommunens medlemmar behandlas lika så att inte vissa medlemmar
obehörigen gynnas eller missgynnas i förhållande till andra. Vid avgiftsfinansierad
verksamhet gäller en självkostnadsprincip som innebär att kommunala
avgifter skall bestämmas så att de ej överskrider självkostnaden. Vidare
gäller att en kommun ej får lämna ekonomiskt stöd åt enskild eller driva

KU 1984/85:6

36

näringsverksamhet i annat fall än då det på särskild grund är tillåtet.

I motion 1983/84:1405 av Sonja Rembo (m) och Ann-Cathrine Haglund
(m) föreslås att möjligheterna att införa kommunal vårdnadsersättning till
föräldrar för vård av eget barn skall utredas. Motionärerna föreslår att
familjeekonomiska kommittén (S. 1979:06) bör få detta utredningsuppdrag.

Utskottet vill erinra om att denna kommitté avgett sitt slutbetänkande
(SOU 1983:14) Barn kostar och alltså slutfört sitt arbete.

Utskottet har vid flera tillfällen avvisat motionsförslag om lagstiftning i
syfte att införa kommunal vårdnadsersättning. Utskottet har inte funnit
anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt och avstyrker alltså motionen.

Den kommunala kompetensen i näringspolitiska frågor behandlas i tre
motioner.

Med hänvisning till ett speciellt fall begär Sten Svensson (m) i motion
1983/84:381 att frågan om kommunernas kompetens att ingå avtal i samband
med köp och försäljning av fast egendom bör klarläggas. Motionären anser
att detta lämpligen kan ske genom att stat-kommunberedningen (C 1983:03)
får tilläggsdirektiv. Hemställan i motion 1983/84:1399 av Martin Olsson (c)
och Rosa Östh (c) syftar till en ändring i kommunallagen innebärande förbud
för kommunerna att ingå i handelsbolag. Denna bolagsform kan, säger
motionärerna, medföra ekonomiska risker, då kommunerna inom ramen för
det solidariska ansvaret kan få ta på sig hela betalningsansvaret. Ett yrkande i
motion 1983/84:1387 av Margit Gennser (m) går ut på att regeringen skall
lägga fram förslag om en bättre reglering av den kommunala kompetensen.

Utskottet har i det föregående ingående redogjort för stat-kommunberedningens
utredningsuppdrag. I direktiven påpekas att samhällets insatser
inom dessa områden ofta är en fråga om samverkan mellan stat och kommun.
Kommuner och landstingskommuner har i ökad utsträckning kommit att
ägna sig åt närings- och sysselsättningspolitiska frågor. Detta har lett till en
diskussion om kommunernas och landstingskommunernas lagenliga kompetens
när det gäller dessa frågor.

Det finns, sägs det i direktiven, starka skäl att nu ta upp frågan om
kommunernas och landstingskommunernas roll i närings- och sysselsättningspolitiken.
Beträffande beredningens arbete anges bl. a. att en utgångspunkt
bör vara att analysera erfarenheterna av de kommunala näringslivsinsatserna
samt belysa konsekvenserna av olika kommunala kompetensgränser
inom näringslivsområdet.

Våren 1983 uttalade sig utskottet för att en översyn av den kommunala
kompetensen på det näringspolitiska området borde komma till stånd.
Utskottet finner det därför tillfredsställande att denna fråga nu blir utredd.
Vad avser förslagen i motionerna torde dessa ligga inom ramen för
stat-kommunberedningens arbete. Mot bakgrund av vad som anförts finner
utskottet inte att riksdagen har anledning att göra någon framställning till
regeringen enligt här aktuella yrkanden i motionerna 1983/84:381, 1983/
84:1387 yrkande 2 och 1983/84:1399.

KU 1984/85:6

37

I motion 1983/84:2129 av Olof Johansson (c) och Karin Andersson (c)
begärs att regeringen skall lämna redovisning och förslag om den statliga
förhyrningen av lokaler inom Storstockholms kärnområde. Motionärerna
hänvisar till ett regeringsbeslut från år 1981 enligt vilken byggnadsstyrelsen i
planeringen för den statliga lokalförsörjningen skall beakta möjligheterna att
begränsa totalkostnaderna samt att förbättra den bristande balansen i
relationen mellan arbetsplatser och bostäder inom Storstockholms olika
delar.

Byggnadsstyrelsen har lokalansvaret för största delen av den statliga civila
verksamheten bl. a. i Storstockholmsområdet. I sina anslagsframställningar
för varje nytt budgetår redovisar byggnadsstyrelsen bl. a. lokalhållningen, i
vilken ingår förvaltning av befintligt fastighetskapital samt anskaffning av
lokaler. På detta område gäller vissa riktlinjer som bl. a. bygger på ett stort
antal regeringsbeslut.

Syftet med det här aktuella förslaget är i första hand att få till stånd en
bättre balans mellan arbetsplatser och bostäder i olika delar av Storstockholmsområdet.

Enligt vad utskottet inhämtat undersöker byggnadsstyrelsen kontinuerligt
om det finns möjligheter att flytta myndigheter till lokaler utanför de centrala
delarna av Stockholm. Utskottet hänvisar till det i det föregående redovisade
uttalandet av arbetsmarknadsutskottet (AU 1981/82:23) och anser för sin del
icke påkallat att i detta sammanhang föreslå riksdagen att göra den i
motionen föreslagna framställningen till regeringen. Motionen i här aktuell
del (yrkande 4) avstyrks följaktligen.

Övriga kommunalrättsliga frågor

En översyn av den kommunala revisionen föreslås i motion 1983/84:1387
(yrkande 4) av Margit Gennser (m). Syftet med denna översyn bör, säger
motionären, vara att utveckla revisionen till ett mer effektivt kontrollinstrument,
som kompletterar den laglighetskontroll som sker genom besvärsreglerna.

Då utskottet år 1983 avvisade förslag med i huvudsak samma syfte som det
nu föreliggande hänvisade utskottet bl. a. till den verksamhet på revisionsområdet
som bedrivs av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Enligt vad utskottet erfarit anlitar det övervägande flertalet kommuner
någon form av fackrevision, i huvudsak då genom revisionskontor knutna till
Kommunförbundets länsavdelningar.

Utskottet finner inte anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande.
Motionen i här aktuell del avstyrks sålunda.

Ytterligare ett förslag (yrkande 1) i samma motion går ut på att statligt styrd
kommunal planering bör avvecklas. Motionären önskar att regeringen skall
lägga fram förslag härom. Hon åberopar en sammanställning av olika
kommunala planeringsformer som lämnas i betänkandet (SOU 1982:37)

4 Riksdagen 1984185. 4 sami Nr 6

KU 1984/85:6

38

Kommunal planering i förändring och hävdar att flertalet planeringsformer
kan avvecklas.

Utskottet har i det föregående översiktligt redovisat förslagen i betänkandet
samt det svar på en interpellation i denna fråga av Margit Gennser som
civilminister Holmberg lämnade i november 1983 (RD 1983/84:18). Av
svaret framgår att stat-kommunberedningen har i uppdrag att göra en
översyn av de planeringsformer som tillskapades under 1960- och 1970-talen.

Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet yrkande 1 i motion
1983/84:1387.

Bestämmelserna om kommunalbesvär tas upp i två motioner. I motion
1983/84:470 av Allan Ekström (m) föreslås att kommunallagen skall ändras
så att kommunalt organ inte skall ha rätt att sätta sig över domstols utslag
genom att fatta beslut i samma sak. Motionären hänvisar till ett fall då
kommunfullmäktige i en sydsvensk kommun kringgått regeringsrättens dom
genom att fatta nytt beslut i samma ärende.

Reglerna för kommunalbesvär är föråldrade och avspeglar inte klart
rättsläget hävdas i motion 1983/84:1387 (yrkande 3) av Margit Gennser (m).
Motionären önskar att regeringen skall lägga fram förslag som grundar sig på
kommunalbesvärskommitténs betänkande. Detta bör dock kompletteras
med överväganden av gränsdragningen mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär.

Fall av i princip samma karaktär som det i motion 1983/84:470 redovisade
har föranlett frågor i riksdagen. Civilministern underströk i sitt svar den 18
oktober 1984 att det är oacceptabelt att kommunala organ eller förtroendevalda
sätter sig över givna regler för den kommunala verksamheten eller
trotsar domstolarnas avgöranden i kommunalbesvärsmål. Civilministern
anförde vidare bl. a. följande.

I första hand har beslutsfattarna att ta sitt politiska ansvar inför väljarna.
Låt mig tillägga att de förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner
också har ett ansvar för den kommunala självstyrelsen som sådan. Den
långtgående frihet som kommunerna har i svenskt samhällsskick förutsätter
att man från kommunal sida följer de lager som riksdagen har stiftat.

Rättsordningen tillhandahåller dessutom ett system med sanktioner mot
oriktiga kommunala förfaranden.

Utskottet vill understryka vikten av vad civilministern uttalar. En grundläggande
förutsättning är att kommunerna uppträder lojalt mot de rättsliga
avgöranden som träffas i kommunal besvärsväg. Så sker också i det helt
övervägande antalet fall.

I detta sammanhang bör, som kommunalrättskommittén påpekar, även
beaktas att i vissa lägen vid upphävande av ett kommunalt beslut hinder mot
återgång kan möta i form av civilrättsliga bindningar eller andra omständigheter
som gör en ändring praktiskt omöjlig eller oförsvarlig med hänsyn
till värden av ekonomiskt slag som står på spel. Därvid har kommunen att ta
hänsyn till sådana omständigheter som gör en rättelse ogenomförbar i

KU 1984/85:6

39

praktiken. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motion
1983/84:470.

Vad beträffar förslaget i motion 1983/84:1387 vill utskottet hänvisa till att
demokratiberedningen genom tilläggsdirektiv (Dir. 1984:1) har fått i uppdrag
att studera kommunallagens förhållande till den allmänna offentligrättsliga
lagstiftningen, t. ex. förvaltningslagen (1971:290). Beredningen skall
därvid ta upp frågorna om förhållandet mellan kommunallagen och förvaltningslagen
med utgångspunkt i vad förvaltningsrättsutredningen förordat i
betänkandet (SOU 1983:73) Ny förvaltningslag. Mot denna bakgrund anser
utskottet att syftet med nu ifrågavarande motionsyrkande är tillgodosett. Det
finns alltså inte anledning för riksdagen att göra någon framställning till
regeringen med anledning av motion 1983/84:1387 yrkande 3.

En översyn av reglerna för jäv begärs i motion 1983/84:471 av Lars
Ernestam (fp). Motionären hänvisar till att förvaltningsrättsutredningen i
betänkandet (SOU 1983:73) Ny förvaltningslag bl. a. uttalat att en förutsättningslös
översyn av jävsfrågan i allmänhet kan vara av värde.

Frågan om kommunallagens förhållande till den allmänna offentligrättsliga
lagstiftningen skall, som utskottet påpekat i det föregående, studeras av
demokratiberedningen. I detta sammanhang skall beredningen ta upp de i
betänkandet berörda frågorna om förhållandet till förvaltningslagen. Beredningens
överväganden i denna fråga kommer att redovisas i ett särskilt
principbetänkande våren 1985. Utskottet anser att resultatet av pågående
arbete bör avvaktas. Motionen får anses besvarad med det anförda.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetsformer i kommunala församlingar

att riksdagen

a) avslår motion 1983/84:929 (interpellation och frågor),

b) avslår motion 1983/84:932 (debattregler),

c) avslår motion 1983/84:934 (bordläggning),

d) avslår motion 1983/84:1412 (insyn i styrelser och nämnder),

2. beträffande arvodesersättning

att riksdagen avslår motion 1983/84:1353 yrkande 4,

3. beträffande direkt valda lokala organ

att riksdagen avslår motion 1983/84:1353 yrkande 2 och motion

1983/84:2129 yrkande 1,

4. beträffande kommundelningar

att riksdagen avslår motion 1983/84:1353 yrkande 1,

5. beträffande demokratiberedningens uppdrag

att riksdagen avslår motion 1983/84:2129 yrkande 3,

6. beträffande partistöd på kommunal och kyrkokommunal nivå

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1408 samt motio -

KU 1984/85:6

40

nema 1983/84:294 och 1983/84:745 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande kommunal vårdnadsersättning
att riksdagen avslår motion 1983/84:1405,

8. beträffande näringspolitiska frågor
att riksdagen

a) avslår motion 1983/84:381,

b) avslår motion 1983/84:1387 yrkande 2,

c) avslår motion 1983/84:1399,

9. beträffande avveckling av viss kommunal planering
att riksdagen avslår motion 1983/84:1387 yrkande 1,

10. beträffande redovisning av statlig förhyrning av lokaler i Storstockholmsområdet att

riksdagen avslår motion 1983/84:2129 yrkande 4,

11. beträffande kommunal revision

att riksdagen avslår motion 1983/84:1387 yrkande 4,

12. beträffande kommunalbesvär
att riksdagen

a) avslår motion 1983/84:470,

b) avslår motion 1983/84:1387 yrkande 3,

13. beträffande översyn av jävsregler

att riksdagen avslår motion 1983/84:471.

Stockholm den 25 oktober 1984

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Yngve Nyquist (s). Bertil Fiskesjö (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s). Kerstin Nilsson (s). Gunnar Biörck i Värmdö
(m), Sven-Erik Nordin (c), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp),
Nils Berndtson (vpk), Ove Eriksson (m), Ingvar Björk (s). Lahja Exner (s).
Ove Karlsson (s) och Ingrid Fägersten (m).

Reservationer

1. Arvodesersättning (mom. 2)

Bertil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar ”Det bör” och
slutar ”motion 1983/84:1353” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de nu gällande reglerna för

KU 1984/85:6

41

ersättning till förtroendeman för förlorad arbetsförtjänst bör omprövas.
Arvodena bör självfallet utgå efter en enhetlig princip men det måste åligga
kommunerna att tillse att arvodesnivån är sådan att flertalet inkomsttagare
kan åta sig kommunala uppdrag utan att förlora ekonomiskt på dessa. Redan
inom den nuvarande lagstiftningens ram finns möjligheter till förbättringar,
t. ex. genom att - som sker på vissa håll - ersätta inte bara själva arbetstiden
utan också den restid som åtgår för att fullgöra uppdraget. På liknande sätt
borde man kunna utge arvodesersättning för del av eller hela arbetstiden om
en anställd måste vara ledig ett helt arbetsskift för att kunna närvara vid ett
kort sammanträde. Ett sådant system skulle underlätta för stora grupper,
t. ex. deltidsanställda, pensionärer, egenföretagare och studerande, att
engagera sig i politiskt arbete.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande arvodesersättning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1353 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Direkt valda lokala organ (mom. 3)

Bertil Fiskesjö (c), Sven-Erik Nordin (c) och Karin Ahrland (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse det stora intresse som finns i
kommunerna för att inrätta lokala organ. Detta är en väg att öka medborgarnas
aktiva medverkan och delaktighet i den kommunala verksamheten och
därigenom stärka den kommunala demokratin. Det är därför viktigt att den
nu pågående försöksverksamheten byggs ut och får en bättre lokal förankring
genom att ledamöterna i de lokala organen väljs direkt av dem som bor i resp.
område eller stadsdel. Härigenom skulle de lokala organen komma att vara
representativa för den lokala befolkningen.

Utskottet noterar med beklagande att demokratiberedningens uppdrag
inte innefattar att utarbeta förslag till direkta val av kommundelsorgan.
Enligt utskottets mening bör beredningen genom tilläggsdirektiv få i uppgift
att snarast utarbeta förslag om inrättande av direkt valda lokala organ.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande direkt valda lokala organ

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1353 yrkande 2 och
1983/84:2129 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

Rättelse: S. 42, rad 2 Tillkommer nya namnunderskrifter.

S. 46 Tillkommer: 7. Kommunal revision översynen.

KU 1984/85:6

42

3. Kommundelningar (mom. 4)

Bertil Fiskesjö (c), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c),
Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Ove Eriksson (m) och Ingrid
Fägersten (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar ”Konstitutionsutskottet
framhöll” och slutar ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan om kommundelning är det enligt utskottets mening
viktigt att söka finna den bästa lösningen i det enskilda fallet. Det är inte
konstruktivt att, som regeringen synes göra, inta en principiellt restriktiv
hållning. Utskottet anser liksom motionärerna att en sådan åtgärd i många
fall kan vara ett medel att stärka den kommunala demokratin. Vad utskottet
här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande kommundelningar
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1353 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Demokratiberedningens uppdrag (mom. 5)

Bertil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar ”Enligt
utskottet” och på s. 34 slutar ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Motionärernas förslag syftar till att förändra den offentliga sektorns
verksamhet och att finna nya former för vård av och omsorg om barn, äldre
och andra i behov av hjälp. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en
utbyggnad av olika former av kooperativ verksamhet skulle kunna utgöra ett
alternativ till en utbyggnad av den offentliga sektorn eller till omfattande
privatisering och avgiftsfinansiering. En kooperativ verksamhet skulle även
bidra till ökad samverkan på lokal nivå och tillgodose människors behov av
delaktighet och gemenskap. Om kooperativ verksamhet skall kunna bli ett
alternativ till den offentliga sektorn krävs det olika åtgärder. Då måste vissa
lagar och regler som nu lägger hinder i vägen för kooperativa verksamheter
inom den offentliga sektorn ändras. Skatteregler, statsbidrag och låneregler
bör bli föremål för översyn. Utskottet anser att demokratiberedningen bör få
i uppdrag att göra en sådan översyn. I detta sammanhang bör beredningen
även ta upp frågan om vilka åtgärder som krävs för att främja en utveckling
mot fungerande lokalsamhällen. Ytterligare en fråga som beredningen bör
analysera är hur utvecklingen inom datatekniken och mikroelektroniken kan
utnyttjas i samhällsplaneringen.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion 1983/84:2129 bör ges
regeringen till känna.

KU 1984/85:6

43

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande demokratiberedningens uppdrag
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2129, yrkande 3, som
sin mening.ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Kommunal vårdnadsersättning (mom. 7)

Bertil Fiskesjö (c), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c),
Elisabeth Fleetwood (m), Ove Eriksson (m) och Ingrid Fägersten (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. ^ som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”alltså motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att samhällets stöd till barnfamiljerna
bör utgå som en vårdnadsersättning som är neutral i förhållande till den
form av barnomsorg som den enskilda familjen väljer. Härigenom skapas
förutsättningar för valfrihet och större ekonomisk rättvisa mellan olika
former av barntillsyn.

I flera kommuner har man efterlyst möjligheten att ge kommunal
vårdnadsersättning till föräldrar för vård av egna barn. När frågan prövades
för några år sedan kom regeringsrätten till slutsatsen att detta inte kunde ske
med direkt stöd i KL. I någon kommun har man beslutat om en form av
vårdnadsersättning med stöd av den nya socialtjänstlagen (1980:620). Detta
beslut har överklagats och prövas nu av förvaltningsdomstol. Det är enligt
utskottets mening angeläget att KL ändras så att tveksamheten om kommuns
rätt att ge vårdnadsersättning undanröjs. Denna fråga bör snarast utredas.
Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande kommunal vårdnadsersättning
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1405 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Näringspolitiska frågor (mom. 8)

Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood, Ove Eriksson och Ingrid
Fägersten (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar ”Våren 1983”
och slutar ”och 1983/84:1399” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att utskottet våren 1983 framhöll att den kommunala
kompetensen på det näringspolitiska området borde ses över konstaterar
utskottet med tillfredsställelse att frågan nu kommer att utredas. Vad avser
förslagen i motionerna torde dessa ligga inom ramen för stat-kommunberedningens
arbete.

I fråga om beredningens arbete vill utskottet ansluta sig till de synpunkter

KU 1984/85:6

44

som förs fram i motion 1983/84:1387, nämligen att en kompetenslagstiftning
bör bygga på en mycket restriktiv inställning i fråga om stöd till näringslivet.
Vidare är det viktigt att det klart slås fast att kommuner och landstingskommuner
skall behandla sina medlemmar lika.

Vad utskottet har anfört om grunderna för lagstiftning om den kommunala
kompetensen bör ges regeringen till känna. Beträffande förslagen i motionerna
1983/84:381 och 1983/84:1399 torde dessa ligga inom ramen för
stat-kommunberedningens uppdrag. Motionerna avstyrks sålunda.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande näringspolitiska frågor
att riksdagen

a) (=utskottet),

b) med bifall till motion 1983/84:1387 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) (=utskottet).

7. Kommunalbesvär (mom. 12)

Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood, Ove Eriksson och Ingrid
Fägersten (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”1 detta” och på
s. 39 slutar ”motion 1983/84:470” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar dock med beklagande att det i fler fall än det i
motion 1983/84:470 åberopade har förekommit att kommunala organ eller
förtroendevalda sätter sig över givna regler för den kommunala verksamheten
eller trotsar domstolarnas avgöranden i kommunalbesvärsmål. Det är
enligt utskottets mening icke acceptabelt att kommun skall kunna sabotera
en domstols utslag. Regeringen bör därför lägga fram förslag till ändring av
kommunallagen innebärande att kommunalt organ inte skall ha rätt att sätta
sig över domstolsutslag genom att fatta nytt beslut i samma ärende samt
föreslå former för sanktioner mot kommuner som överträder lagen. Vad
utskottet här anfört bör ges regeringen till känna. Motion 1983/84:470
tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande kommunalbesvär
att riksdagen

a) med bifall till motion 1983/84:470 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

b) (=utskottet).

KU 1984/85:6

45

Särskilda yttranden

1. Arbetsformer i kommunala församlingar (mom. 1)

Nils Berndtson (vpk) anför:

Det är enligt min uppfattning angeläget att även små partier garanteras
möjlighet att följa arbetet i styrelser och nämnder. Detta är en förutsättning
för att även representanterna för dessa partier kan utföra sitt politiska
uppdrag på det sätt som deras väljare har rätt att kräva av dem. Jag vill därför
framhålla, att det är viktigt att frågan om de politiska partiernas representation
i kommunala nämnder och styrelser behandlas av demokratiberedningen.

2. Direkt valda lokala organ (mom. 3)

Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood, Ove Eriksson och Ingrid
Fägersten (alla m) anför:

Vi menar att alla möjligheter att fördjupa den kommunala demokratin bör
tas till vara. En möjlighet är att införa direktval till de lokala organen. Det är
dock lämpligt att först avvakta de erfarenheter som den nu pågående
försöksverksamheten ger innan frågan om direktval kan övervägas.

3. Demokratiberedningens uppdrag (mom. 5)

Gunnar Biörck i Värmdö (m), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland
(fp), Ove Eriksson (m) och Ingrid Fägersten (m) anför:

Det är otvivelaktigt angeläget att de synpunkter och önskemål som förs
fram i motion 1983/84:2129 om bl. a. kooperativ verksamhet och utbyggnad
av fungerande lokalsamhällen penetreras och diskuteras. Vi menar dock att
demokratiberedningen har i uppdrag att ta upp dessa frågor. Det finns därför
inte anledning för riksdagen att - som motionärerna förordar - begära att
beredningen skall få tilläggsdirektiv.

4. Kommunal vårdnadsersattning (mom. 7)

Karin Ahrland (fp) anför:

Frågan om kommuns möjlighet att besluta om ersättning till föräldrar för
vård av egna barn är f. n. föremål för rättslig prövning. Ett beslut av
kommunfullmäktige i Lund att fr. o. m. år 1986 införa ett system med socialt
bidrag till barnfamiljer med stöd av socialtjänstlagen har överklagats till
kammarrätten. Frågan om kommunernas rätt att utge vårdnadsersättning
kan möjligen komma i ett nytt läge beroende på domstolens ställningstagande.
I detta läge är det enligt min mening inte påkallat att riksdagen begär en
utredning. Dessutom finns redan två utredningar där frågor om den
kommunala kompetensen behandlas. I folkpartiets familjepolitiska program

KU 1984/85:6

46

finns ett förslag till obeskattad statlig vårdnadsersättning - småbarnstillägg.
Detta föreslås utgå till alla barn i förskoleåldern utan speciell knytning till
någon viss omsorgsform.

5. Avveckling av viss kommunal planering (mom. 9)

Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood, Ove Eriksson och Ingrid
Fägersten (alla m) anför:

Vi vill framhålla att det är viktigt att problemen kring de statliga
planeringskravens effekter på den kommunala utvecklingen noga penetreras.
Med hänsyn till det uppdrag som stat-kommunberedningen har kan vi
nöja oss med att markera vår principiella ståndpunkt.

6. Redovisning av statlig förhyrning av lokaler i Storstockholmsområdet

(mom. 10)

Bertil Fiskesjö (c) och Sven-Erik Nordin (c) anför:

Vi anser liksom förslagsställarna i motion 1983/84:2129 att det är angeläget
att nya arbetsplatser lokaliseras till områden som i dag har brist på
arbetsplatser. De möjligheter som finns att sprida arbetstillfällena inom
Storstockholmsområdet bör tas till vara. Byggnadsstyrelsen som ansvarar för
lokalhållningen för statliga myndigheter har här en viktig uppgift att
åstadkomma en decentralisering av den offentliga förvaltningen.

7. Kommunal revision (mom. 11)

Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood, Ove Eriksson och Ingrid
Fägersten (alla m) anför:

Den kommunala revisionen är ett unikt kontrollsystem i så måtto att staten
endast i kommunallagen drar upp ramarna för den kommunala revisionens
uppgifter och inriktning. Med hänsyn till de nya styrformerna och den
kommunala sektorns expansion är det angeläget att se över den kommunala
revisionens former och innehåll. Vi förutsätter, att stat-kommunberedningen
beaktar dessa problem och gör den erforderliga översynen.

KU 1984/85:6

47

Bilaga 1

Molionsförteckning

Motion 1983/84: Behandlas i utskottets

recit yttr. hemst. res/s. y.

s. s. s. s.

294	17	34	39
381	21	36	40
470	27	38	40	44
471	26	39	40
745	17	34	40
929	4	31	39
932	5	31	39
934	6	31	39
1353: 1.	11	33	39	42
2.	11	32	39	41, 45
4.	9	32	39	40
1387: 1.	14	37	40	46
2.	21	36	40	43
3.	27	39	40
4.	24	37	40
1399	21	36	40
1405	19	36	40	43, 45
1408	16	34	39
1412	6	32	39	45
2129: 1.	11	32	39	41, 45
3.	12	33	39	42, 45
4.	15	37	40	46

KU 1984/85:6

48

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning 1

Motionsyrkanden .» 2

Den kommunala demokratin, m.m 4

Interpellation 4

Debattregler 5

Bordläggning av ärenden i styrelser och nämnder 6

Insyn för samtliga partier i kommunala nämnders arbete 6

Arvodesersättning 9

Direkt valda lokala organ 11

Delning av kommun 11

Uppdrag till 1983 års demokratiberedning 12

Avveckling av statligt styrd kommunal planering 14

Statlig förhyrning av lokaler i Storstockholmsområdet 15

Kommunalt partistöd 16

Kyrkokommunalt partistöd 17

Den kommunala kompetensen 19

Kommunal vårdnadsersättning 19

Näringspolitiska frågor 21

Kommunal revision 24

Översyn av jävsregler 26

Kommunalbesvär 27

Utskottet 30

Inledning * 30

Kommunaldemokratiska frågor 31

Kompetensfrågor 35

Övriga kommunalrättsliga frågor 37

Utskottets hemställan 39

Reservationer 40

1. Arvodesersättning (c) 40

2. Direkt valda lokala organ (c, fp) 41

3. Kommundelningar (c) 42

4. Demokratiberedningens uppdrag (c) 42

5. Kommunal vårdnadsersättning (m, c) 43

6. Näringspolitiska frågor (m) 43

7. Kommunalbesvär (m) 44

KU 1984/85:6

49

Särskilda yttranden 45

1. Arbetsformer i kommunala församlingar (vpk) 45

2. Direkt valda lokala organ (m) 45

3. Demokratiberedningens uppdrag (m) 45

4. Kommunal vårdnadsersättning (fp) 45

5. Avveckling av viss kommunal planering (m) 46

6. Redovisning av statlig förhyrning av lokaler i Storstockholmsområdet
(c) 46

Motionsförteckning

47

minab/gotab Stockholm 1984 79148