KU 1984/85:4

Konstitutionsutskottets betänkande
1984/85:4

om samhällsinformation m. m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner som rör samhällsinformation
med avseende på samordning, särskilda insatser för synskadade och s. k.
kungörandeannonsering. Utskottet hänvisar till det betänkande som en av
regeringen tillsatt särskild delegation för informationsfrågor - informationsdelegationen
- nyligen lagt fram och som innehåller förslag till förbättrad
samhällsinformation på olika områden. Betänkandet remissbehandlas f. n.
Två av motionerna avstyrks under hänvisning till pågående beredning av
detta ärende. Beträffande en tredje motion med förslag om särskilda bidrag
till de politiska partierna för informationsinsatser riktade till synskadade
uttalar utskottet att det bör ankomma på de politiska partierna att disponera
partistödet på effektivaste sätt med hänsyn även till grupper med särskilda
informationshinder. Med anledning av en fjärde motion som gäller kungörandeannonsering
m. m. föreslår utskottet att frågan blir föremål för en
översyn, vilken lämpligen kan ske i den kommande nya presstödsutredningen.

Motionsyrkandena

I motion 1983184:1115 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tillsättande av en parlamentarisk utredning angående samhällsinformationsoch
kungörandeannonsering.

I motion 1983/84:1404 av Wivi-Anne Radesjö m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer att åtgärder vidtas angående blanketters utformning
för att underlätta för synskadade.

I motionen 1983/84:2106 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas under
hänvisning till motion 1983/84:2105 att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag innebärande att de politiska partierna och ungdomsförbunden ges
möjlighet att genom bidrag från stat eller kommun ge ut information även för
synskadade.

I motionen 1983/84:2128 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (båda c)
yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om samordnad samhällsinformation.

1 Riksdagen 1984185. 4 sami Nr 4

KU 1984/85:4

De i motionerna upptagna frågorna

Utredning angående samhällsinformations- och kungörandeannonsering samt
samordning av samhällsinformationen

I motion 1115 (c) erinras om den begränsning som skett i den s. k.
kungörandeannonseringen och att den år 1982 inrättade informationsdelegationen
numera även skall pröva nya och mera kostnadseffektiva former för
dagspressannonseringen. Detta befarar motionärerna leder till ytterligare
inskränkningar i annonseringen och att de hittills gällande principerna i
praktiken sätts ur spel. Motionärerna anser att det är befogat att nu på ett
övergripande sätt se över samhällsinformations- och kungörandeannonseringen.
En lösning som borde prövas är att de medel som nu utgår i form av
presstöd till viss del kan användas för dagspressannonsering. En särskild
parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att föreslå nya riktlinjer
och bestämmelser för samhällsinformations- och kungörandeannonsering.

I motion 2128 (c) föreslås att samhällsinformationen skall kunna samordnas
på så sätt att en kommunvis uppställd servicekatalog framställs för såväl
statlig som kommunal och landstingskommunal information. Möjligheten att
inordna en sådan katalog i telefonkatalogen bör övervägas.

Särskilda informationsinsatser för synskadade

1 motionerna 1404 och 2106 tas frågor om förbättrad information till
synskadade upp. I motion 1404 erinrar motionärerna om att blanketter och
formulär ofta är mycket tättskrivna och med mycket liten stil. Detta skapar
särskilda problem för de synskadade. Enligt motionärerna borde det vara
möjligt att de vanligaste blanketterna utformas med kraftigare text och
markeringar. Vidare borde en förklaring i punktskrift vara tillgänglig för de
synskadade.

I motion 2106 föreslår motionärerna att de politiska partierna och
ungdomsförbunden skall få särskilda bidrag för att möjliggöra särskild
information riktad till de synskadade. De nuvarande höga produktionskostnaderna
motiverar särskilda bidrag.

Kortfattad bakgrund och pågående översynsarbete m. m.

År 1971 antog statsmakterna vissa riktlinjer för samhällets informationsåtgärder
(prop. 1971:56, FiU 1971:23, rskr 1971:182). Dessa riktlinjer innebar i
korthet följande:

- informationsåtgärder skall ses som en integrerad del av myndigheternas

verksamhet,

- informationsåtgärder skall ses som ett medel bland andra för att uppnå de

mål som gäller för vederbörande myndighets verksamhet,

KU 1984/85:4

- avgörande för om särskilda informationsåtgärder skall väljas bör vara om
dessa kan antas vara det mest effektiva medlet med beaktande av resultat
och kostnader,

- planering och budgetering av informationsverksamhet bör ske samordnat
med övriga åtgärder.

Genom ovannämnda riksdagsbeslut inrättades nämnden för samhällsinformation
(NSI) med uppdrag bl. a. att verka för samordning av de offentliga
organens informationsinsatser med utgångspunkt i medborgarnas samlade
informationsbehov.

År 1979 lades i allt väsentligt de riktlinjer fast som gällt sedan 1971 (prop.
1978/79:100, bil. 11, KU 1978/79:27, rskr 1978/79:221). Beträffande verksamheten
vid NSI konstaterades att förutsättningarna för dess verksamhet
delvis kommit att förändras under senare år. Den informationstekniska
kunskapen inom statsförvaltningen befanns då vara större än när nämnden
inrättades. I sammanhanget begränsades de medel som nämnden förfogat
över för att stödja myndigheternas informationsprojekt med hänsyn till att
myndigheternas egna medel för informationsändamål ökades.

Sedan en översyn om förutsättningarna för avveckling av NSI företagits
inom regeringskansliet föreslog regeringen i budgetpropositionen 1981 att
NSI borde avvecklas. I propositionen (1980/81:100, bil. 11) framhölls att de
antagna principerna för samhällsinformationen borde ligga fast. Vidare
underströks att det av bl. a. samhällsekonomiska skäl var viktigt att
samhällets resurser för information samordnas och utnyttjas effektivt. En
särskild delegation för samordning föreslogs inrättad för en försöksperiod av
tre år. Riksdagen ställde sig i allt väsentligt bakom regeringens förslag (KU
1980/81:20). Riksdagen förutsatte att delegationen fick tillräckliga kansliresurser
och att erfarenheterna av samordningsarbetet borde utvärderas i god
tid före treårsperiodens slut. Utvärderingen borde vidare redovisas för
riksdagen som underlag för ett ställningstagande till hur samordning m. m. av
informationsverksamheten skall ombesörjas i framtiden.

I budgetpropositionen 1984 anförde civilministern bl. a. att en viktig del av
de offentliga myndigheternas service till medborgarna är den informationsverksamhet
som myndigheterna bedriver. Vidare redovisades översiktligt
det arbete som bedrivs både inom informationsdelegationen och 1983 års
demokratiberedning med avseende på samhällsinformationen i stort och på
de problem som finns för enskilda människor när det gäller att komma i
kontakt med kommunala organ och serviceinrättningar.

Informationsdelegationen

Efter regeringens bemyndigande den 11 februari 1982 tillkallade dåvarande
chefen för budgetdepartementet, statsrådet Wirtén, en särskild delegation
för samordning av samhällets information. Delegationen antog namnet

KU 1984/85:4

informationsdelegationen. Delegationens huvuduppgift skulle vara att pröva
möjligheterna att få till stånd en effektiv samordning dels av de statliga
myndigheternas informationsverksamhet, dels av information av gemensamt
intresse för staten, kommunerna och landsting. Samordningen borde bl. a.
syfta till att åstadkomma besparingar. Frågor rörande medborgarnas behov
av information om sina rättigheter och skyldigheter skulle ges förtur framför
myndigheternas behov av att beskriva sin verksamhet. En närmare beskrivning
av delegationens uppgifter återfinns i direktiven 1982:4.

Genom tilläggsdirektiv (1983:29) i mars 1983 konkretiserades delegationens
fortsatta verksamhet genom att vissa arbetsuppgifter närmare preciserades.
Delegationen bör inom ramen för sitt uppdrag studera möjligheterna
tili rationalisering och kostnadsbesparingar genom projektsamverkan mellan
statliga myndigheter inbördes och mellan statliga myndigheter, kommuner
och landsting. Härvid bör även departementens roll i informationsflödet
analyseras. Vidare bör särskild uppmärksamhet ägnas åt eftersatta gruppers
problem. Utöver sina allmänna uppgifter bör delegationen enligt tilläggsdirektiven
belysa följande speciella frågor, nämligen

- samordnad upplysningstjänst för allmänheten,

- den s. k. samhällsguiden (som ges ut av civildepartementet),

- nya mediers betydelse,

- dagstidningsannonsering,

- upphandling och avtal,

- utbildning av informatörer,

- informationens utformning,

- statliga tidskrifter,

- kvarstående arbetsuppgifter från NSI (handledning, dokumentation).

Informationsdelegationen har nyligen avgivit betänkandet Samordnad
samhällsinformation. Stat-landsting-kommun (SOU 1984:68) och därmed
avslutat sitt uppdrag. De förslag som delegationen lagt fram framgår av
sammanfattningen vilken fogas som bilaga till detta betänkande.

Kungörandeannonsering

Föreskrifter om kungörandeannonsering finns i lagen 1977:654 om kungörande
i mål och ärenden hos myndighet m. m. Genom proposition
1983/84:7 framlades förslag om sådan ändring av lagen att möjligheten till
s. k. stödjande kungörande, dvs. kungörande i större utsträckning eller i
annan form än som särskilt föreskrivits, skulle kunna begränsas till de fall där
det föreligger särskilda skäl att utvidga det föreskrivna kungörandet.
Förslaget tog närmast sikte på att inskränka kungörande av uppgifter ur
handels- och föreningsregistret.

Konstitutionsutskottets majoritet godtog propositionens förslag, som
innebär att stödjande kungörande får ske även i andra tidningar än Post- och

KU 1984/85:4

Inrikes Tidningar. Utskottet anförde särskilt följande: ”Föreligger det skäl
för ett sådant stödjande kungörande bör med hänsyn till informationsbehovet
kungörandet i princip göras efter den s. k. totalitetsprincipen, dvs. i
samtliga tidningar inom orten. Detta bör ges regeringen till känna” (KU
1983/84:3).

I en reservation (2 c) yrkades avslag på propositionen samt att riksdagen
skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört om den betydelse
ortspressannonsering har för att ge allmänheten en god information.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottet.

Särskilda informationsinsatser för synskadade m. m.

Frågan rörande de handikappades, t. ex. synskadade, möjligheter att nås
av samhällets information här behandlats av riksdagen hösten 1983 med
anledning av en motion (1982/83:419) i vilken föreslogs att regeringen i
samarbete med handikapporganisationerna skulle låta utarbeta ett handlingsprogram
i saken. Konstitutionsutskottet (KU 1983/84:14) erinrade i sitt
betänkande om det särskilda stöd för taltidningar som infördes under 1982
(prop. 1981/82:129, KU 1981/82:31, prop. 1982/83:100, bil. 10, KU 1982/
83:26) och om det arbete som bedrivs av informationsdelegationen som följd
av dess tilläggsdirektiv 1983. Enligt dessa skall särskild uppmärksamhet
ägnas åt eftersatta gruppers problem. Enligt vad utskottet då inhämtat
samarbetade delegationen i denna del med olika handikapporganisationer
bl. a. statens handikappråd. Utskottet anförde att det var angeläget att
statsmakterna sökte finna lösningar på det berörda problemet. Motionen
föreslogs överlämnas till informationsdelegationen och den ansågs därmed
besvarad.

Vad gäller blanketters utformning inom statsförvaltningen åligger det de
skilda förvaltningsmyndigheterna att själva konstruera och fastställa blanketter.
Statskontoret har att verka för utformning av rationella blanketter
och dokument inom statsförvaltningen. Kontoret utformar i den delen
anvisningar i blanketteknik och lämnar rådgivning samt medverkar i
myndighetsutbildning. Samarbete sker med andra centrala myndigheter.
Riksdagen behandlade hösten 1976 ett par motioner rörande förenkling av
statliga blanketter (KU 1976/77:8).

Enligt vad som erfarits från statskontoret har man numera samarbete även
med handikapporganisationerna och därvid har även de synskadades problem
kommit att uppmärksammas.

De synskadades möjligheter när det gäller att få skriftligt material överfört
till annat medium har också uppmärksammats av förvaltningsutredningen i
betänkandet (SOU 1983:75) Ny förvaltningslag som f. n. bereds inom
justitiedepartementet. Utredningen har med tanke på de synskadade
föreslagit en utvidgning av den personkrets som skall kunna få tolkhjälp i
kontakter med myndigheterna.

KU 1984/85:4

Vad gäller de politiska partiernas och ungdomsförbundens möjligheter att
genom särskilda bidrag från stat eller kommun ge ut en särskild information
även för synskadade kan erinras om följande. Regler om statligt stöd till
politiska partier ges i lagen 1972:625. Kommun får enligt lagen 1969:596 om
kommunalt partistöd ge ekonomiskt bidrag till politiskt parti under vissa
förutsättningar.

Den av regeringen i maj månad 1983 tillsatta demokratiberedningen har
enligt sina direktiv (1983:44) bl. a. att göra en kartläggning av det kommunala
partistödet. Beredningen skall även studera frågor rörande kommunal
service och information. Den skall också redovisa idéer och förslag om hur
den kommunala informationen ytterligare kan förändras för att främja
medborgarnas och föreningslivets möjligheter till inflytande och medverkan
samt studera hur informationsteknologin och de nya medierna kan utnyttjas.

Utskottet

Förevarande motioner behandlar vissa frågor som rör samhällsinformationen.
I motion 1983/84:1115 (c) föreslås att en särskild parlamentarisk
utredning tillsätts med uppgift att se över frågorna om samhällsinformationsoch
kungörandeannonsering i dagspress på ett övergripande sätt. Motionärerna
anser att den pågående utvecklingen mot minskad dagspressannonsering
i skilda samhällsinformationsfrågor är olycklig och kan leda till att
medborgarna inte får del av väsentlig information. I motionen förordas, bl. a.
mot bakgrund av den nuvarande budgetsituationen, att en viss del av de
medel som i dag utgår i form av stöd till pressen skulle kunna användas till
samhällsannonsering i dagspressen.

Samordning av samhällsinformationen tas upp i motion 1983/84:2128 (c). I
motionen förordas att en bättre samordning av de statliga myndigheternas,
landstingens och kommunernas informationsverksamhet kommer till stånd.
Bl. a. pekas på möjligheten att framställa kommunvis uppställda servicekataloger
som eventuellt kunde ingå i telefonkatalogerna. Motionärerna anvisar
även andra uppslag och anser att särskilda åtgärder bör vidtas för s. k.
informationssvaga grupper.

Frågan om särskilda insatser för bl. a. synskadade behandlas i ett par
motioner. I motion 1983/84:1404 (s) föreslås att riksdagen hos regeringen
begär att särskilda åtgärder vidtas angående utformningen av blanketter i
syfte att underlätta för de synskadade. Vissa blanketter bör enligt motionärerna
kunna förses med s. k. punktskrift. I motion 1983/84:2106 (vpk)
förordas att de politiska partierna och ungdomsförbunden ges möjlighet att
genom bidrag från stat eller kommun ge ut information även för synskadade.
Enligt motionen bör de synskadade ges rätt till samma information som de
seende. Med hänsyn till de höga kostnaderna för produktion av punktskrift
erfordras särskilda insatser.

Frågan om samhällsinformationens inriktning, organisation och omfatt -

KU 1984/85:4

ning har, som framgår av redovisningen i recitavsnittet, varit föremål för
statsmakternas överväganden vid flera tillfällen under senare år. Mot
bakgrund av utvecklingen på området tillsattes en särskild informationsdelegation
i februari 1982 för att överväga möjligheten till samverkan och
samordning av myndigheternas informationsverksamhet. Denna delegation,
i vilken bl. a. företrädare för regeringskansliet, Landstingsförbundet och
Kommunförbundet ingått, har i augusti 1984 avslutat sitt arbete och till
civilministern avlämnat betänkandet Samordnad samhällsinformation (SOU
1984:68). F. n. pågår remissbehandling av betänkandet.

Informationsdelegationen föreslår att ett särskilt råd för samordning och
utveckling inrättas. I betänkandet lämnas en rad synpunkter och förslag
rörande samhällsinformationens utformning, den enskildes behov av information,
organisation av verksamheten, samordning (centralt, regionalt
och lokalt), användandet av nya medier (teledata, text-TV, närradio),
utbildning m. m. Vidare föreslås att den av civildepartementet utgivna
informationshandboken Samhällsguiden - som även ges ut som talbok - i
fortsättningen med fördel bör kunna redigeras av den till riksdagsförvaltningen
administrativt kopplade redaktionen för Från Riksdag & Departement.
Vad gäller samhällsinformationens utformning understryker delegationen
att myndigheternas ansvar är särskilt stort för grupper som har svårigheter att
själva finna information och som i större utsträckning än andra saknar
tillgång till dagspress och andra massmedier. Som ett kriterium på god
samhällsinformation anför delegationen att den skall vara anpassad till
medborgarnas situation och vara begriplig. Delegationen har även studerat
frågan rörande samhällsannonsering i dagspressen och därvid konstaterat att
förutsättningarna för myndigheternas annonsering förändrats sedan den s. k.
totalitetsprincipen infördes och att kostnaderna för annonseringen har ökat i
sådan omfattning att centrala myndigheter ofta väljer att avstå från
annonsering. Det förekommer vidare att vissa myndigheter minskar annonsernas
format och därmed läsbarheten. Delegationen anser att totalitetsprincipen
bör ändras så att det oavvisliga kravet på total dagstidningsannonsering
modifieras till en rekommendation och att begreppet ”rättigheter och
skyldigheter” konkretiseras. Delegationen har förutsatt att man inom
justitiedepartementet kommer att överväga frågan huruvida reglerna för
kungörandeannonsering kan förenklas ytterligare.

Som framgår av den lämnade redovisningen har informationsfrågorna
varit föremål för en ingående utredning genom informationsdelegationen.
Enligt vad utskottet erfarit utgår planeringen från att förslag beträffande
samhällsinformationen kommer att läggas fram för riksdagen under våren
1985 i anslutning till förslag rörande olika demokratifrågor. De frågor som
tagits upp i motionerna har enligt utskottet direkt samband med angivna
utredningsverksamhet. Syftet med motionerna 1404 och 2128 får därmed
anses i princip vara tillgodosett. Något särskilt uppdrag till regeringen är
sålunda enligt utskottet inte påkallat, varför motionerna avstyrks.

KU 1984/85:4

Förslaget i motion 2106 om särskilt bidrag till de politiska partierna för
information till synskadade ligger enligt utskottet vid sidan av samhällets
informationsverksamhet. Det bör ankomma på partierna att disponera nu
utgående partistöd på effektivaste sätt med hänsyn tagen även till grupper
med särskilda informationshinder. Motionsyrkandet avstyrks.

Vad gäller samhällsinformations- och kungörandeannonsering begärs i
motion 1115 att frågan snarast utreds. Som framgått har informationsdelegationen
vid sin översyn i denna del förordat att reglerna om kungörandeannonsering
närmare övervägs. Utskottet anser att det kan finnas skäl att,
som motionärerna föreslår, göra en översyn av dessa frågor i en parlamentariskt
sammansatt kommitté. Utskottet anser det lämpligt att uppdraget i så
fall ges till den kommitté som inom kort kan förväntas komma att tillsättas för
utredning av presstödsfrågor. Vad utskottet anfört i denna del bör ges
regeringen till känna.

Under hänvisning till det nu anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1115 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om kungörandeannonsering,
m. m.,

2. att riksdagen avslår motion 1983/84:1404,

3. att riksdagen avslår motion 1983/84:2128,

4. att riksdagen avslår motion 1983/84:2106.

Stockholm den 5 oktober 1984

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Bertil Fiskesjö (c), Kurt Ove Johansson (s),
Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c),
Sture Thun (s), Karin Ahrland (fp), Nils Berndtson (vpk), Ove Eriksson (m),
Ingvar Björk (s), Birger Hagård (m), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Ove
Karlsson (s) och Ingrid Fägersten (m).

Reservation

av Nils Berndtson (vpk) som beträffande särskilda insatser för synskadade
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar ”Förslaget i
motion” och slutar ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet utgår från att de av delegationen framlagda förslagen sammantagna
kommer att leda till en för de synskadade bättre anpassad samhällsinformation,
men självfallet även för andra grupper handikappade. I likhet
med vad som även anförs i motion 2106 finner utskottet att det finns särskild

KU 1984/85:4

anledning att genom särskilda bidrag till de politiska partierna ge de
synskadade möjligheter att kunna ta del av det politiska material som är så
väsentligt för individernas ställningstaganden i skilda samhällsfrågor och vid
de allmänna valen. Detta motiverar någon form av extra stöd till partierna
och deras ungdomsförbund. I anslutning till valen har förekommit vissa
särskilda medel för att möjliggöra information till olika grupper med
informationssvårigheter. Det är en viktig demokratisk princip att samhället
ser till att de handikappade får så goda förutsättningar som det över huvud
taget är möjligt att ta del i samhällslivet. Med anledning av motionen bör det
uppdras åt regeringen att framlägga förslag till ett särskilt stöd.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. att riksdagen bifaller motion 1983/84:2106.

KU 1984/85:4

Bilaga

Sammanfattning av betänkandet Samordnad samhällsinformation - stat -landsting - kommun (SOU 1984:68).

Informationsdelegationen har haft i uppdrag att överväga åtgärder för att
förbättra samhällsinformationen. I direktiven betonas bl. a. att möjligheter
till samverkan och samordning av informationsverksamheten mellan myndigheterna
skall uppmärksammas. Härutöver har vi haft i uppgift att bedriva
viss försöksverksamhet.

I detta betänkande redovisas i kapitel 1-6 underlaget för våra överväganden
och förslag. De senare presenteras i kapitel 7.

Synen på samhällsinformationen har under de senaste två årtiondena
förändrats betydligt. Ursprungligen inriktades verksamheten på informationskampanjer
i stor skala. Under 1970-talet medförde diskussionen om den
kommunala demokratins arbetsformer att framför allt den kommunala
informationen kom att ses i ett demokratiperspektiv. Under 1980-talet har
serviceaspekten på samhällsinformationen fått en starkare framtoning.

I kapitel 2 redovisas olika definitioner av samhällsinformation. Vi för inte
fram någon ny definition utan anger samhällsinformation som resultatet av
alla informationsåtgärder som syftar till att underlätta för medborgarna att få
del av sina rättigheter och förmåner samt uppfylla sina förpliktelser. I den
praktiska informationsverksamheten, som beskrivs i kapitel 3 och 4,
använder sig myndigheterna av såväl indirekta kontakter i form av
trycksaker, annonser etc. som direkta, muntliga kontakter via telefon,
informationscentraler o. d. Under senare år har myndigheterna i ökad
utsträckning strävat efter att skapa bättre personlig kontakt genom att
förbättra den direkta informationen.

I kapitel 5 redovisas ett antal frågor som vi särskilt studerat:
n information till grupper med särskilda behov

□ telefonservice

□ samhällskataloger

□ samhällsannonsering

□ bibliotekens roll som informationscentraler

□ myndigheternas externa tidskrifter

□ försök med teledata

□ de ekonomiska ramarna för samhällsinformationen.

I kapitel 6 diskuteras, på basis av en inventering av vissa grundläggande
problem, möjligheter till utveckling av samhällsinformationen. Svårigheterna
för medborgarna hänger samman med att denna, enligt vår uppfattning är
dels fragmentarisk och svår att överblicka, dels svårtillgänglig i olika

KU 1984/85:4

avseenden, inte minst från språklig synpunkt. För stora grupper finns
dessutom särskilda informationshinder av fysisk, social och ekonomisk art.
Myndigheternas problem med informationsverksamheten hänger främst
samman med brister i organisationen, minskade resurser samt begränsad
frihet vid val av medier.

I våra överväganden och förslag slår vi inledningsvis fast att medborgarnas
önskemål och behov måste vara utgångspunkten för en bedömning av hur
samhällsinformationen kan förbättras; samhällsinformationen bör ses i ett
serviceperspektiv.

Vi har formulerat ett antal kriterier för god samhällsinformation. Dessa
kriterier, som utgår från medborgarnas intressen och behov, säger att
informationen skall vara lättillgänglig, lokalt anpassad, överskådlig, avpassad
efter de individuella behoven, lättbegriplig samt att den skall skapa
handlingsberedskap hos mottagaren. Från myndigheternas synpunkt skall
informationen vara väl integrerad i verksamheten, vara professionellt
planerad och utformad samt spridas genom effektiva medier.

Med utgångspunkt i dessa kriterier lägger vi fram våra synpunkter och
förslag, som är av tre slag:

□ principiella synpunkter

□ rekommendationer till myndigheterna

□ förslag till organisatoriska förändringar och andra åtgärder.

Våra förslag är koncentrerade till möjligheterna att förbättra kontakterna
dels mellan den enskilde och myndigheterna, dels mellan och inom
myndigheterna. Principiellt anser vi att samhällsinformationen bör vara så
organiserad att ingen medborgare skall behöva ta mer än två kontakter för att
komma fram till rätt handläggare. Den första kontakten skall antingen vara
rätt eller ge rätt hänvisning.

I varje kommun eller centralort bör det enligt vår mening finnas någon
form av lokal informationscentral som är lätt att nå per telefon eller genom
besök. Informationscentralen bör kunna ge bred information om såväl statlig
som kommunal service och hjälp att kontakta rätt myndighet för olika
ärenden samt ha väl tilltagna öppettider. Kommunerna bör svara för att
informationscentraler t. ex. huvudbiblioteken bemannas och utrustas på
lämpligt sätt.

Beträffande myndigheternas telefonservice rekommenderar vi bl. a. följande.
Upplysningar om myndigheter samlas i en särskild sektion av telefonkatalogen
i anslutning till de gula sidorna, varvid myndigheterna grupperas i
block efter verksamhetens inriktning. Myndigheterna utarbetar riktlinjer för
hur frågor från allmänheten skall besvaras. Telefonväxlarna bör hållas öppna
under lunchtid för att allmänheten skall kunna lämna meddelanden eller få
hänvisning till annan myndighet. Regeringskansliets telefonservice till
allmänheten bör ses över i särskild ordning.

En grundläggande princip för samhällsinformationen är att ansvaret för
denna skall ligga på respektive myndighet och vara integrerad i verksamheten.
Detta medför såväl för- som nackdelar. Bland de sistnämnda kan
nämnas fragmentarisering och svåröverskådlighet för medborgarna samt
dubbelarbete och onödiga kostnader för myndigheterna. Mot denna
bakgrund finns det enligt delegationens mening ett stort behov av ett organ

KU 1984/85:4

som svarar för samordning av samhällsinformationen.

Vi föreslår därför att det inrättas ett råd för samhällsinformationen i form
av en stiftelse med staten, kommunförbundet och landstingsförbundet som
huvudmän. Informationsrådet skall svara för samordning av olika myndigheters
informationsverksamhet, verka för utveckling av samhällsinformationen
samt fungera som konsult för myndigheterna och vara huvudman för
vissa projekt. Rådet bör få ett kansli med fyra tjänster. Kostnaderna
beräknas till 2 milj. kr. per år. En samfinansiering mellan huvudmännen bör
enligt vår mening övervägas.

Rådets verksamhet kan medverka till att höja samhällsinformationens
effektivitet och sänka kostnaderna främst genom effektivare upphandling,
minskat dubbelarbete och rationellare val av medier.

Vi anser att det finns ett behov av samarbete i organiserade former för de
statliga länsorganen. Ett sådant samarbete bör syfta till att skapa en
gemensam, regional handlingslinje för vissa informationsåtgärder, samverkan
i olika slag av förhandlingar samt erfarenhetsutbyte och gemensamma
utbildningsinsatser. Vi föreslår därför att regeringen uppdrar åt länsstyrelserna
att bilda regionala informationsgrupper med kontaktpersoner från de
statliga länsorganen som har utåtriktad verksamhet. Grupperna bör samlas
kvartalsvis och ta upp frågor av gemensamt intresse. Länsstyrelserna svarar
för gruppernas behov av kansliresurser. De regionala grupperna bör ha
kontakt med landstingens informationsansvariga, kommunförbundets länsavdelningar
och vissa kommuner.

Vi föreslår att det tidigare nämnda informationsrådet blir huvudman för
Samhällsguiden. I huvudmannaskapet skall ingå alla frågor som har att göra
med planering, utgivning, marknadsföring samt metod- och produktutveckling.
Det redaktionella arbetet bör enligt vår mening läggas på ett annat
organ, lämpligen redaktionen för tidskriften Från Riksdag Departement.

Beträffande de nya mediernas roll i samhällsinformationen anför vi
följande. Teledata skall ses som ett komplement till annonser och trycksaker
och bör utvecklas främst som ett hjälpmedel för vidareinformatörer. Det är
angeläget att kontakt skapas mellan olika myndigheter så att informationsbaser,
som kan komma att byggas upp, får samma struktur och informationssökningen
därmed underlättas. Det föreslagna informationsrådet bör
här få ett samordningsansvar. Vi rekommenderar myndigheterna att utnyttja
möjligheten att kostnadsfritt lägga viss information i text-tv samt att regional
text-tv prövas inom något tv-distrikt. Vi ansluter oss till närradiokommitténs
förslag att myndigheter skall få förhandla med den lokala närradioföreningen
om utrymme i program med närradioföreningen som ansvarig programutgivare.

Med hjälp av bl. a. egna undersökningar har vi funnit att de statliga
myndigheternas externa tidskrifter med få undantag vänder sig till andra
målgrupper än allmänheten. De kan närmast ses som ett slags branschtidskrifter
och som alternativ till skrivelser, rapporter o. d. Mot denna
bakgrund är det enligt vår mening inte möjligt att sätta bestämda ekonomiska
ramar för tidskriftsutgivning med t. ex. ett absolut krav på självfinansiering.
Vi rekommenderar att ett eventuellt prenumerationspris sätts inte efter
självkostnadsprincipen utan efter mottagarens förväntade villighet att

KU 1984/85:4

betala. Vi anser att varje myndighet själv måste avgöra om annonsering skall
förekomma i en tidskrift och att all ackvisition av annonser bör skötas
fristående från redaktionen.

Viss samhällsinformation skall enligt lag annonseras i dagspressen enligt
den s. k. totalitetsprincipen. Motivet för denna är att alla medborgare skall ha
samma möjligheter att ta del av informationen oberoende av vilken tidning
de håller. Förutsättningarna för myndigheternas annonsering har emellertid i
flera avseende ändrats sedan totalitetsprincipen infördes. Bland annat har
antalet tidningar och därmed kostnaderna för annonsering ökat. Vi anser att
medborgarintresset bäst tillgodoses om myndigheterna fritt får välja de
medier för annonsering som har störst möjlighet att nå avsedda målgrupper
och föreslår därför att totalitetsprincipen modifieras till en rekommendation
och att begreppet rättigheter och skyldigheter konkretiseras.

Vad gäller utbildningen av samhällsinformatörer föreslår vi att regeringen
uppdrar åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att framlägga ett
förslag till allmän utbildningslinje för informationsyrkena. Statens institut
för personaladministration och utbildning (SIPU) föreslås få i uppdrag att
utarbeta ett program för vidareutbildning av statliga informatörer.

Vi föreslår att regeringen genom civildepartementet träffar ett avtal med
Nordiska centralen för masskommunikationsforskning (Nordicom) om
insamling av forsknings- och utvärderingsrapporter avseende samhällsinformationen
och årlig utgivning av ett specialnummer av Nordicom-Nytt med
aktuell bibliografi och vissa övergripande artiklar om samhällsinformation.

Vi framhåller slutligen att det är angeläget att myndigheterna utnyttjar sina
informationsresurser effektivare. Det föreslagna informationsrådet bör,
tillsammans med RRV, utarbeta riktlinjer för effektivare upphandling av
framför allt konsulttjänster och verka för att det träffas ett centralt
avropsavtal för tidskriftsutgivning. Delegationen anser att sådan samhällsinformation
som på ett avgörande sätt berör enskilda medborgare skall
tillhandahållas kostnadsfritt. För information som producerats i andra syften
bör myndigheterna ta avgifter.

minab/gotab Stockholm 1984 79154