KU 1984/85:36

Konstitutionsutskottets betänkande
1984/85: 36

om riksdagens arbetsformer, m. m. (prop. 1984/85:190)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas

dels proposition 1984/85:190 om försök med nya arbetsformer i riksdagen
jämte motioner,
dels ett antal under allmän motionstid väckta motioner rörande riksdagens
arbetsformer och vissa frågor med anknytning till folkstyrelsekommitténs
fortsatta arbete,
dels av lag-, försvars- och bostadsutskotten väckta frågor om överflyttning
av vissa ärenden, m. m.

Utskottet tillstyrker med vissa ändringar de genom propositionen framlagda
förslagen om en försöksverksamhet med nya arbetsformer i riksdagsarbetet.
Försöksverksamheten avser i första hand 1985/86 års riksmöte.
Den skall bli föremål för en kontinuerlig uppföljning och en förutsättningslös
utvärdering. Utskottet avser att senare ta upp frågan om försöksverksamheten
skall fortsätta även under riksmötet 1986/87.

De största förändringarna i förhållande till nuvarande ordning föreslås i
fråga om spörsmålsinstituten. Under försöksperioden skall prövas ett frågeinstitut
där frågor som väckts senast kl. 13 på tisdagen skall kunna
besvaras på torsdagen i samma vecka. Antalet anföranden i frågedebatterna
begränsas till tre för varje talare. Tiderna för anförandena blir också
något kortare än enligt gällande regler. För interpellationsdebatternas del
förordas begränsningar såväl i vad gäller antalet anföranden som tiderna
för varje anförande. Syftet med detta är främst att förhindra att dessa
debatter blir för utdragna.

Genom propositionen har lagts fram även andra förslag rörande riksdagsdebatterna.
Folkstyrelsekommittén har pekat på vissa möjligheter
som finns inom ramen för gällande regler att få till stånd debatter i aktuella
ämnen i riksdagen. Utskottet uttalar sig för att dessa möjligheter utnyttjas
under försöksperioden. Kommittén har också pekat på en möjlighet att
genom tidsmaximering och kvotering av talartiden mellan partierna kunna
korta ned debattiden i vissa större debatter. Utskottet anser att denna
möjlighet skall kunna prövas under försöksperioden under förutsättning att
partierna är överens om det. Utskottet pekar i detta sammanhang också på
andra sätt att åstadkomma frivilliga debattbegränsningar.

Utskottet behandlar också vissa genom propositionen framlagda förslag
som rör riksdagens inre arbete. Dessa förslag går ut på att åstadkomma en
jämnare arbetsrytm, en förenklad utskottsbehandling och ett färre antal
omröstningar.

1 Riksdagen 1984/85. 4 sami. Nr 36

KU 1984/85:36

I reservationer (vpk) yrkas avslag på de föreslagna debattbegränsningarna
i fråge- och interpellationsdebatterna. En reservation (m) har också
lämnats beträffande den tid interpellant skall förfoga över i interpellationsdebatterna.
I fråga om samordnade voteringar i kammaren yrkas i en
reservation (vpk) att riksdagen skall göra principuttalanden i ett par hänseenden.
Vissa av förslagen inom försöksverksamheten kommenteras även i
särskilda yttranden (c och vpk).

I betänkandet behandlar utskottet också följande motionsvägen väckta
frågor, som rör riksdagens arbetsformer eller som har anknytning till
folkstyrelsekommitténs arbete, nämligen
sammansättningen av riksdagens utskott,
utskottsminoritets rätt att begära utredning m. m.,
rätt att kalla till utskottssammanträde,
offentliga utskottssammanträden,
riksdagens behandling av motioner,
ändrad benämning på trafikutskottet,
rätten att disponera riksdagsmandat,
frågor rörande valsystemet.

Beträffande sammansättningen av riksdagens utskott föreslår utskottet
att frågan skall behandlas av folkstyrelsekommittén. De flesta av motionsförslagen
i övrigt anser utskottet besvarade med hänvisning till folkstyrelsekommitténs
arbete. Reservationer har lämnats beträffande sammansättningen
av riksdagens utskott (vpk) samt offentliga utskottssammanträden
(m, fp). Särskilda yttranden har lämnats i fråga om sammansättningen av
riksdagens utskott av Wivi-Anne Cederqvist (s) och beträffande utskottsminoritets
rätt att begära utredning, m. m. (c, m, fp).

Slutligen lägger utskottet med utnyttjande av sin initiativrätt fram förslag
bl. a. om vissa ändringar i ärendefördelningen mellan lag-, försvars- och
bostadsutskotten. Det skall i sammanhanget nämnas att en särskild arbetsgrupp
inom konstitutionsutskottet som fortlöpande behandlar frågor om
arbetsförhållandena i riksdagen kommer att se över eventuella behov av
ytterligare förändringar rörande ärendefördelningen mellan utskotten.

De ändringar i riksdagsordningen som föranleds av förslagen i propositionen
och av ändringarna i ärendefördelningen, m. m. föreslås träda i kraft
den 1 juli 1985.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1984/85:190

dels föreslagit riksdagen att anta ett inom justitiedepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i riksdagsordningen,

dels lämnat riksdagen tillfälle att ta del av föredragande statsrådets
redovisning för folkstyrelsekommitténs förslag om en försöksverksamhet
med nya arbetsformer i riksdagen.

Propositionens lagförslag framgår av bilaga 7 till detta betänkande.

KU 1984/85:36

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen
1984/85:3196 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s, fp, c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om en försöksverksamhet under
riksmötet 1985/86 angående tider för arbetsplena enligt vad som i motionen
framhållits.

1984185:3197 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att förslaget om kvotering av
debattid mellan partigrupperna inte skall genomföras.

1984185:3198 av Lars Werner m.fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen med ändring av proposition 1984/85:190

1. beträffande frågor och interpellationer

a) beslutar avslå förslaget att fråga som ej besvarats vid frågestund
förfaller,

b) beslutar avslå de föreslagna begränsningarna av debattinlägg i frågeoch
interpellationsdebatter,

2. beträffande kortare debatter i riksdagen

beslutar avslå förslaget om kvotering av debattider mellan partierna,

3. beträffande förenklad utskottsbehandling

uttalar vad som i motionen anförts om utskottsbehandlingens betydelse
för ärendenas beredning,

4. beträffande färre omröstningar i riksdagen

uttalar vad som i motionen anförts om sambandet mellan debatt och
beslut i ärendehanteringen,

5. beträffande riksdagens utskott

beslutar att partier som vid val till riksdagen erhållit minst fyra procent
av rösterna i riket erhåller platser i utskotten enligt styrkeförhållandena i
riksdagen.

1984185:3199 av Karin Ahrland m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om kvotering av debattid mellan partierna,

2. att riksdagen beslutar ändra tilläggsbestämmelserna 6.1.3 i 6 kap. i
riksdagsordningen i enlighet med vad som anges i motionen.

Motioner från de allmänna motionstiderna 1984 och 1985
1983184:746 av Lars Werner m.fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar införa bestämmelser i riksdagsordningen
som garanterar samtliga partier, vilka vid val till riksdagen
erhållit minst 4% av rösterna i riket, representation i riksdagens utskott.

KU 1984/85:36

1984185:288 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

I motionen yrkas såvitt nu är i fråga

2. att riksdagen beslutar att RO 4:10 andra stycket skall ha följande
lydelse:

Begär minst en tredjedel av ledamöterna i ett utskott vid behandlingen
av ett ärende att upplysningar eller yttranden skall inhämtas från myndighet
som avses i första stycket, skall utskottet föranstalta om detta, såvida
det icke finner att därmed förenat dröjsmål med ärendets behandling skulle
leda till avsevärt men. Utskottet skall i det betänkande som avges i ärendet
utförligt ange de skäl som föranlett utskottet att avslå minoritetens begäran.

1984185:393 av Karin Ahrland och Lars Ernestam (båda fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om översyn av 4 kap. 10 § RO.

1984/85:452 av Ulf Adelsohn m.fl. (m)

I motionen yrkas såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen beslutar att uttala att fyraåriga mandatperioder och
skilda valdagar för riksdags- och kommunalval bör införas,

2. att riksdagen beslutar att uttala sig för att minoritetsskyddet i regeringsformen
och riksdagsordningen skall stärkas.

1984/85:670 av Kjell A. Mattsson (c) och Oskar Lindkvist (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ändra reglerna om kallelse till
utskottssammanträde i enlighet med vad i motionen förordats.

1984185:811 av Görel Bohlin (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar ändra namnet på trafikutskottet
till kommunikationsutskottet.

1984/85:816 av Lars Werner m. fl. (vpk)

1984185:817 av Lars Werner m.fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att pågående utredningsarbete bör ha inriktningen att den nuvarande 4-procentsspärren vid val till riksdagen slopas.

1984/85:933 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen yrkas att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att överväga
på vad sätt riksdagens behandling av motioner skulle kunna göras
mera seriös och konstruktiv.

KU 1984/85:36

1984185:934 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen yrkas att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att överväga
åtgärder ledande till en fördelning av den allmänna motionstiden på
sätt som anges i motionen.

1984185:937 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförs i motionen om ett klargörande av vem eller vad som
disponerar ett partis riksdagsmandat.

1984/85:2340 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkstyrelsekommitténs arbete vad gäller avskaffande av den
gemensamma valdagen för å ena sidan kommunfullmäktige- och landstingsval
och å andra sidan riksdagsval, införande av fyraåriga mandatperioder
för riksdagen och de kommunala församlingarna och ökat inslag av
personval,

2. att riksdagen antar följande lydelse av 4 kap. 12 § riksdagsordningen:

12 § Utskott skall är närvarande. Sammanträde för inhämtande

av upplysningar eller yttranden som sägs i 10 § skall dock vara offentligt
om minst en tredjedel av utskottets ledamöter så begär.

Inledning

Sommaren 1984 tillsattes en parlamentarisk kommitté (folkstyrelsekommittén)
med uppdrag att föreslå åtgärder för att förbättra folkstyrelsens
villkor. 1 kommittén finns företrädare för samtliga fem riksdagspartier.

Enligt direktiven (dir. 1983:23) har utredningsarbetet till syfte främst att
förbättra medborgarnas möjligheter att göra sitt inflytande gällande i politiken,
att stärka riksdagens ställning som centralt politiskt forum och att
skapa ökade förutsättningar för handlingskraftiga regeringar. Tilläggsdirektiv
till kommittén har senare beslutats den 20 december 1984 (dir.
1984:44). Enligt dessa skall kommittén göra en utvärdering och översyn av
valsystemet.

I kommitténs huvuduppgifter ingår att föreslå åtgärder för att effektivisera
och vitalisera riksdagens arbete. Beträffande uppläggningen av utredningsarbetet
i denna del framhålls i direktiven att vissa åtgärder kan tänkas
bli genomförda utan lagändringar eller efter ändringar i riksdagsordningen
(RO). I så fall kan det enligt direktiven vara lämpligt att förslagen bereds
vidare i den arbetsgrupp inom konstitutionsutskottet som behandlar arbetsförhållandena
i riksdagen. I direktiven förutskickas därför att kommittén
skall kunna behandla förslag av detta slag särskilt och med viss förtur.

Folkstyrelsekommittén har den 14 mars 1985 avgett delbetänkandet

KU 1984/85:36

Försök med nya arbetsformer i riksdagen. Betänkandet ligger till grund för
den proposition som regeringen nu lagt fram för riksdagen.

I det följande behandlar utskottet först propositionens och kommitténs
förslag om en försöksverksamhet i riksdagen och de följdmotioner som
väckts med anledning av propositionen. Därefter kommer utskottet att
behandla ett antal under allmän motionstid väckta motioner rörande riksdagens
arbetsformer! I sammanhanget tar utskottet också upp till behandling
några motioner rörande valsystemet, m. m. som har anknytning till det
fortsatta arbetet inom folkstyrelsekommittén.

Slutligen behandlar utskottet frågan om överflyttning av vissa ärenden
som väckts i framställningar som konstitutionsutskottet mottagit från lag-,
försvars- och bostadsutskotten. I samband därmed tar utskottet upp en
fråga om en redaktionell ändring i RO 7.1.1.

Försöksverksamhet i riksdagen

Förslagen i korthet

Den försöksverksamhet med nya arbetsformer som folkstyrelsekommittén
tagit initiativ till och som regeringen lagt proposition om har i första
hand inriktats på att stärka riksdagens ställning som ett centralt, politiskt
forum.

I propositionen framhålls med instämmande i vad kommittén anfört att
det skulle vara en stimulans för det politiska arbetet och den allmänna
debatten om aktuella frågor kunde komma upp snabbare till behandling i
riksdagen. Det framhölls också som viktigt från folkstyrelsens synpunkt
att de valda representanternas åsikter kommer fram på ett tidigt stadium av
debatten som annars lätt präglas av massmediernas perspektiv.

För att åstadkomma mer aktuella debatter i riksdagen föreslås att det i
försöksverksamheten prövas ett nytt frågeinstitut där frågor som inlämnats
senast kl. 13.00 på tisdagen besvaras vid en frågestund på torsdagseftermiddagen
i samma vecka. Förslaget förutsätter en ändring i RO.

Kommittén har pekat också på andra möjligheter att få till stånd aktuella
debatter i riksdagen:

- debatter i aktuella ämnen kan vid behov anordnas på förslag av regeringen
eller en partigrupp,

- remissdebatter, dvs. debatter i anslutning till att en proposition hänvisas
till utskott, anordnas i större utsträckning,

- regeringen redovisar på torsdagseftermiddagen viktigare regeringsbeslut
vid en informationsstund som kan följas av frågor från ledamöterna.

Dessa möjligheter att anordna fler aktuella debatter avses kunna förverkligas
utan några författningsändringar. Någon slutlig ställning till de
olika uppslagen kan dock enligt propositionen inte tas i detta ärende.
Enligt propositionen måste fortsatta diskussioner äga rum mellan bl.a.
företrädare för talmanskonferensen och KU samt för regeringen.

KU 1984/85:36

Kommittén har också strävat efter att finna möjligheter att korta ned
debatterna och öka livaktigheten. Syftet har också varit att förbättra planeringssituationen
i riksdagen. Samtidigt är kommittén angelägen om att
bevara stor frihet för den enskilde riksdagsledamoten att delta i debatterna.
Kommittén förordar i detta sammanhang:

— tidsmaximering av vissa större debatter genom beslut av kammaren på
förslag av talmannen och kvotering av den beslutade tiden mellan partigrupperna
i huvudsak i förhållande till deras storlek i riksdagen,

— begränsning av inläggen i interpellationsdebatterna,

— en form för frågedebatterna som innebär korta, snabba och direkta
meningsutbyten mellan statsråd och frågeställare.

Även i denna del har kommitténs förslag förelagts riksdagen. Beträffande
interpellations- och frågedebatterna förutsätts nya tilläggsbestämmelser
i RO.

Kommittén har slutligen tagit upp vissa frågor som gäller riksdagens inre
arbete. För att åstadkomma jämnare arbetsbelastning på hösten förordas
att alla utskott samlas minst en gång under sommaruppehållen 1986 och
1987 och att detta sker på en gemensam dag. Mot bakgrund av det starkt
ökande antalet propositioner och motioner under senare år rekommenderar
kommittén vissa förenklingar i utskottsarbetet. Kommittén anser det
också önskvärt att det blir längre uppehåll mellan voteringarna i kammaren
och förordar vissa metoder för detta. Enligt propositionen bör kommitténs
förslag om förenklad utskottsbehandling och ett ökat bruk av sammanförda
voteringar vara ägnade att effektivisera riksdagsarbetet.

Försöksverksamheten bör enligt förslaget påbörjas under riksmötet
1985/86. Kommittén kommer att följa försöket och bl. a. på grundval av
erfarenheterna återkomma med förslag i frågan. Försöksverksamheten
skall också följas upp av konstitutionsutskottet och av dess särskilda
arbetsgrupp för arbetsförhållandena i riksdagen. Avsikten är enligt förslaget
att konstitutionsutskottet skall ta upp frågan om försöksverksamheten
skall fortsätta också under följande riksmöte. De ändringar i RO som berör
försöksverksamheten föreslås få giltighet endast för 1985/86 års riksmöte.
Om dessa bestämmelser inte före det riksmötets utgång ges förlängd giltighet,
kommer enligt förslaget de nuvarande bestämmelserna att bli tillämpliga
på nytt fr. o. m. riksmötet 1986/87.

Beträffande bakgrunden till förslaget och dess närmare innehåll hänvisas
till propositionen och till kommitténs betänkande som bilagts propositionen.

Motiveringar till motionsyrkandena

Med anledning av propositionen har väckts fyra följdmotioner.

Enligt motion 3196 av Sven-Gösta Signell m. fl. (s, fp, c) innebär förslaget
om försöksverksamheten en positiv utveckling av riksdagens arbetsformer.
Utöver den föreslagna försöksverksamheten med formerna för

KU 1984/85:36

interpellationer och frågor förordar motionärerna en försöksverksamhet
även med tiderna för arbetsplenum.

Enligt motionärernas förslag bör tid för arbetsplenum reserveras onsdagar
och torsdagar mellan 09.00 och 19.00. Detta innebär att svar på interpellationer
och frågor bör lämnas på fredagar och ej som i förslaget torsdagar.
Tisdagar bör enligt motionärerna dagtiden reserveras för utskottsarbete
och kvällstiden för gruppmöten. Utskottsarbetet kan enligt motionärerna
även förekomma, om utskotten så anser, på annan tid under veckan
som ej sammanfaller med plenitid. De två eller tre sista veckorna höst- och
vårsessionen kan även tisdagar och eventuellt fredagar tas i anspråk för
arbetsplenum. Tid för eventuella fredagsplenum kan vara mellan kl. 08.00
och 13.00. Tisdag samma tid som för onsdagar och torsdagar.

Motionärerna motiverar sitt förslag med att arbetsplena under dagtid
kan betraktas som en demokratifråga. I en levande demokrati är det,
menar motionärerna, viktigt med en allsidig information från riksdagen om
debatter och beslut. Under senare år har det, framhåller motionärerna,
visat sig att massmedias bevakning på kvällstid av riksdagen är sämre än
på dagtid. Motionärerna hänvisar också till att arbetsplena på kvällstid
innebär en obekväm arbetssituation för ett stort antal tjänstemän och att
det även innebär extra lönekostnader.

Enligt motion 3197 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) kan effekterna av den
föreslagna ordningen ifrågasättas. Eftersom det rör sig om en försöksverksamhet
vill motionärerna inte motsätta sig att den prövas. Ett av förslagen
anser dock motionärerna inte skall genomföras. Det gäller förslaget att
debattiden i vissa debatter skall kunna kortas ned genom en kvotering av
den beslutade taletiden mellan olika partigrupper efter deras storlek i
riksdagen. Motionärerna anser att den angivna metoden är tvivelaktig ur
principiell synpunkt. Den kan, fortsätter de, inte heller bli särskilt verkningsfull
för en begränsning av debattiderna eftersom enligt regeringsformen
talare alltid har rätt att anmäla sig utanför kvoten i sakdebatter. Till
detta kommer att kvoteringsmetoden ger ökade administrativa besvär och
kan leda till tvister om tillämpningen.

Enligt motion 3198 av Lars Werner m.fl. (vpk) bör förslaget att frågor
kan inlämnas på tisdag och besvaras på torsdag prövas. Däremot motsätter
sig motionärerna förslaget att en fråga skall förfalla om den inte besvaras
vid första tillfället. Obesvarad fråga bör i stället kvarstå till nästa frågestund,
om den inte återkallas. Den föreslagna begränsningen av taletiden i
frågedebatter bör enligt motionen inte genomföras.

De föreslagna debattreglerna vid interpellationsdebatter innebär enligt
motionen krångel och inskränkningar i ledamöternas rättigheter. Motionärerna
yrkar därför avslag på förslaget om särskilda debattregler vid interpellationsdebatter.

Motionärerna motsätter sig inte förslaget om en försöksverksamhet med
särskilda debatter, men anser sig inte kunna godta en kvotering av vissa

KU 1984/85:36

debatter. Också en sådan ordning skulle enligt motionärerna allvarligt
inskränka de enskilda ledamöternas rättigheter och innebära en byråkratisering.

Förslaget om utskottssammanträden på sensommaren i syfte att ärenden
skall ligga klara för kammarbehandling vid riksdagens start kan enligt
motionen vara värt att pröva eftersom det bör bidra till en jämnare arbetsbelastning.

Beträffande sådan förenklad utskottsbehandling som förordas av kommittén
vill motionärerna betona att detta inte får innebära allvarlig försämring
av sakbehandlingen. Förändrade rutiner i utskottsarbetet får inte
inkräkta på beredning och sakbehandling av ärendena. Detta viktiga förhållande
bör enligt motionen beaktas i sammanhanget.

När det gäller förslaget om färre omröstningar i kammaren vill motionärerna
starkt betona att avståndet mellan debatt och beslut i ärenden inte får
bli för stort. Detta är enligt motionen viktigt både för massmedias bevakning
och för informationen till allmänheten. Huvudregeln bör enligt motionärernas
mening vara att gemensamma voteringar kan tillämpas i flera
ärenden från samma utskott, eller från flera utskott då ärendena har
beröring med varandra. Också detta bör enligt motionen slås fast i ett
uttalande av riksdagen.

Kommitténs förslag att viktigare regeringsbeslut skall kunna redovisas i
samband med torsdagens frågestund bör enligt motionen bli föremål för
ytterligare överväganden.

1 vpk-motionen tas upp också frågan om utskottets sammansättning.
Denna fråga behandlar utskottet i ett särskilt avsnitt i detta betänkande.

Motionärerna i motion 3199 av Karin Ahrland m.fl. (fp) ansluter sig till
de framlagda förslagen utom vad avser förslaget att korta debattiderna.

Den fria debatträtten är, framhåller motionärerna, en hörnpelare i
svensk parlamentarism. Vissa begränsningar i den fria taletiden har på
senare tid gjorts av praktiska skäl. Det gäller främst begränsningen av
taletiden till sex minuter för talare som ej förhandsanmält sig. Vissa begränsningar
av talerätten i fråge- och interpellationsdebatter är också
ofrånkomliga. Att som propositionen och utredningen föreslår övergå till
ett system med generell begränsning av taletiden ställer sig dock motionärerna
inte bakom. Motionärerna anför också att en sådan kvotering har den
grundläggande svagheten att man inte tar hänsyn till att olika partier
värderar olika politiska frågor olika tungt. En viss fråga kan av ett parti
upplevas som utomordentligt betydelsefull och kräva lång debattid, medan
ett annat parti kan finna frågan mindre betydelsefull och därför mindre
debattkrävande. Många frågor är av regional natur, och där kan partiernas
varierande regionala anknytning avgöra partiernas intresse att delta i debatten.

Den föreslagna metoden torde enligt motionärernas mening dessutom bli
verkningslös som instrument att förkorta debattiden generellt i riksdagen

KU 1984/85:36

eftersom möjligheten att utan förhandsanmälan tala i sex minuter kvarstår
även i den på föreslaget sätt k voterade debatten. En av orsakerna till den
långa plenitiden är att så många smärre ärenden upptas till avgörande och
ofta till votering i riksdagen. Den av utredningen föreslagna metoden att
begränsa debatterna avses ej gälla debatter i dessa smärre ärenden. Också
av detta skäl kan enligt motionärerna förslaget väntas bli tämligen verkningslöst
som instrument att generellt förkorta debattiden i kammaren. En
kvotering av taletiden kan dessutom väntas leda till konflikter mellan
partierna om kammarens debattordning, t. ex. när kvoteringsregeln skall
användas — och till ökat administrativt besvär.

Slutligen påpekar motionärerna vissa oklarheter rörande replikrätten
och statsråds rätt till särskilt inlägg i den i propositionen föreslagna tillläggsbestämmelsen
6.1.3. Motionärerna hemställer att utskottet omarbetar
lagtexten så att den blir tydligare.

Sammansättningen av riksdagens utskott

Motionerna

1 två under allmän motionstid väckta motioner från vänsterpartiet kommunisterna,
1983/84:746 och 1984/85:816, hemställs att RO skall tillföras
bestämmelser som garanterar samtliga partier, vilka vid val till riksdagen
erhållit minst 4% av rösterna i riket, representation i riksdagens utskott.
Det är enligt motionerna angeläget att sådana regler finns för utskottens
sammansättning efter höstens val. Ett yrkande av samma innebörd har
väckts också i vpk:s följdmotion 3198 med anledning av proposition
1984/85:190 (yrkande 5).

Gällande ordning, m.m.

Riksdagen skall senast på åttonde dagen efter dagen för första sammanträdet
med kammaren under riksdagens valperiod tillsätta sexton utskott.
Valet avser hela valperioden. Utskotten väljs var för sig i en bestämd
ordning (RO 4:2 med tilläggsbestämmelser). Varje utskott skall bestå av 15
ledamöter och minst lika många suppleanter (RO 4: 3, 4.3.1, 7: 8).

Val inom riksdagen bereds av riksdagens valberedning. I denna skall
varje partigrupp som motsvarar parti som vid riksdagsvalet har fått fyra
procent eller mera av rösterna i hela riket besätta minst en plats. Därutöver
fördelas tio platser proportionellt mellan samma partigrupper (RO 7:2).

Utskottsval, liksom andra val inom riksdagen som avser två eller flera
personer, kan förrättas enligt ett acklamationsförfarande (RO 7:3) eller
med slutna sedlar (RO 7:4).

Det förstnämnda förfarandet, som är det vanliga, förutsätter överläggningar
mellan partigrupperna om hur platserna i riksdagsorganet skall
fördelas dem emellan. Överläggningarna utmynnar i en gemensam lista

KU 1984/85:36

som upptar namnen på så många personer som valet avser. Om listan har
godkänts av alla i valberedningens sammanträde deltagande ledamöter
eller av alla utom en ställer talmannen proposition på godkännande av
listan och förklarar de på denna upptagna personerna valda.

Val med slutna sedlar skall i stället förrättas om detta begärs av ett visst
minsta antal ledamöter. För utskottsvalens del måste sådant valförfarande
begäras av minst 22 ledamöter. Platserna fördelas då utskottsvis proportionellt
mellan partier i enlighet med d’Hondts metod utan kartellförbud.
Med parti avses därvid vaije grupp av ledamöter som vid valet uppträder
under särskild beteckning.

Våren 1979 antog riksdagen på förslag av den s.k. arbetsformsutredningen
(förs. 1978/79:15) en rekommendation som skulle vara vägledande
vid upprättande av de gemensamma listorna.

Enligt rekommendation bör vid de överläggningar som äger rum mellan
partierna eftersträvas proportionell fördelning av det totala antalet utskottsplatser
i enlighet med partiernas styrkeförhållanden i riksdagen. Om
inte enighet kan uppnås beträffande frågan om i vilka utskott parti skall bli
representerat när partiet med den förordade metoden inte erhåller platser i
samtliga utskott ankommer det enligt rekommendationen på valberedningen
att föreslå'riksdagen en lösning av den frågan. Valberedningen kan
enligt rekommendationen även finna anledning att i vissa fall modifiera
metoden för att åstadkomma likartade majoritetsförhållanden i samtliga
utskott.

I det läge som uppkom efter valet hösten 1979 kunde det inte träffas
någon uppgörelse om vpk:s utskottsrepresentation enligt huvudprincipen i
rekommendationen, varför ett valförfarande enligt bestämmelserna i RO
7:4 fick tillgripas vid utskottsvalen. Vpk, som i 1979 års val hade erövrat
20 mandat, blev då utan utskottsplatser. Vid utskottsvalen 1982 tillämpades
med vissa mindre undantag huvudprincipen i rekommendationen
från 1979. Vpk, som också i 1982 års val fått 20 mandat, blev representerat
i 13 utskott.

Tidigare behandling

I sitt betänkande SOU 1972:15 med förslag till ny regeringsform och ny
riksdagsordning övervägde grundlagberedningen olika sätt att nå en lösning
i fråga om de mindre riksdagspartiernas utskottsrepresentation. Bl. a.
prövades att låta den proportionella fördelningen avse det sammanlagda
antalet utskottsplatser, dvs. samma metod som förordas i den rekommendation
som riksdagen antog några år senare. Beredningen stannade dock
för att inte föreslå någon ändring i gällande ordning och förklarade sig
därvid fästa avgörande vikt vid att de politiskt relevanta styrkeförhållandena
i kammaren så nära som möjligt skulle komma att avspeglas i varje
utskott och annat riksdagsorgan. På grund därav hade tanken på en samtidig
fördelning av samtliga utskottsplatser fått falla. Beredningen nämnde i

KU 1984/85:36

detta sammanhang att den funnit att den valmetod som RO anvisade,
d’Hondts metod utan förbindelse med faktiskt kartellförbud, var den enda
metod som garanterade att såväl ett parti med absolut majoritet i kammaren
som två eller flera samverkande partier med kammarmajoritet kunde
tillvinna sig majoritet i varje utskott.

Den av talmanskonferensen år 1973 tillsatta utredningen angående en
allmän översyn av riksdagens arbetsformer behandlade i sin slutrapport
(förs. 1978/79:15) frågan om utskottens sammansättning.

Utredningen studerade under våren och sommaren 1977 ett stort antal
modeller för lösning av frågan om vpk:s utskottsrepresentation. Främst
diskuterades två metoder varav den ena innefattade en proportionell fördelning
av samtliga utskottsplatser. Den andra metoden gick ut på att med
bibehållande av nuvarande ordning för utskottsvalen medge rätt för orepresenterat
parti i utskott att utse en observatör.

Utredningen kunde efter slutligt övervägande av frågan om utskottsrepresentation
inte Finna en helt tillfredsställande metod att säkerställa önskemålet
om sådan representation för samtliga partier som uppnått den s. k.
fyraprocentsgränsen. Utredningen föreslog sålunda inte någon ändring i
gällande regler om utseende och val av riksdagens utskott. I stället beslöt
utredningen att lämna den rekommendation som tidigare omnämnts.

I samband med grundlagsreformen behandlade utskottet (KU 1973:26)
ett motionsyrkande (vpk) om att varje partigrupp, motsvarande parti som
vid riksdagsvalet fått minst fyra procent av rösterna i hela landet, ägde rätt
att besätta en plats i varje utskott. Det föreslogs också att antalet ledamöter
i utskott skulle vara 17 och att platserna i övrigt skulle tillsättas
proportionellt.

I sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte utskottet motionsyrkandet
och framhöll härvid att det föreliggande förslaget i allt väsentligt
överensstämde med gällande ordning. Liksom grundlagberedningen och
departementschefen ansåg utskottet det inte vara påkallat att överväga
genomgripande ändringar i detta hänseende.

Frågan togs åter upp i en vpk-motion vid 1976/77 års riksmöte. Utskottet
(KU 1976/77:36) uttalade bl. a. följande:

Erfarenheterna av arbetet i riksdagsutskotten efter enkammarreformen
visar att den beredning i utskott som riksdagsärendena underkastas har
utomordentligt stor betydelse inte minst ur informationssynpunkt för de
enskilda riksdagsledamöterna. Utskotten har till sitt förfogande kvalificerad
sekreterarpersonal som biträder utskotten med utredningar och föredragningar
av ärendena. I ökad omfattning förekommer att upplysningar
inhämtas utifrån genom remiss till myndigheter, organisationer etc, eller
genom s. k. hearings inför utskotten. Genom de studiebesök utskotten
företar både inom landet och utomlands får utskotten värdefull information
som har stor betydelse för riksdagsarbetet.

KU 1984/85:36

Mot angiven bakgrund är det självfallet av stort intresse för alla de i
riksdagen representerade partierna att delta i utskottsarbetet. Även från
allmän synpunkt får det anses mindre tillfredsställande att den nuvarande
ordningen för val till utskott kan leda till att parti helt ställs utanför
utskottsarbetet. Det bör emellertid erinras om att det tidigare i praktiken
förekommit uppgörelser som gett alla riksdagspartier utskottsrepresentation
i förhållande till partiernas styrka. Ett sådant resultat har kunnat
uppnås inom ramen för gällande regler.

Enligt utskottet torde utredningen om riksdagens arbetsformer vara
oförhindrad att ta upp frågor om bl. a. utskottens sammansättning till
övervägande. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

En motion (vpk) i samma ämne under 1977/78 års riksdag avstyrktes
med hänvisning till arbetsformsutredningens arbete (KU 1977/78: 29).

Vid 1978/79 års riksmöte gjordes den rekommendation som tidigare
omnämnts.

Frågan om partiernas utskottsrepresentation behandlades av riksdagen
senast hösten 1983 med anledning av motioner från vpk. Konstitutionsutskottet
(KU 1983/84:10) hänvisade till att frågan behandlades av en särskild
arbetsgrupp inom utskottet. Motionerna besvarades med hänvisning
härtill.

Behandlingen i utskottets arbetsgrupp

Konstitutionsutskottets arbetsgrupp för arbetsförhållandena i riksdagen
har på utskottets uppdrag behandlat principerna för utskottens sammansättning.
Arbetsgruppen har i mars 1985 till utskottet redovisat resultatet
av de överläggningar som hållits i frågan.

Utskottets arbetsgrupp har med hänvisning till det tidigare utskottsbetänkande!
KU 1976/77:36 samstämmigt framhållit att det finns ett starkt
intresse av att samtliga riksdagspartier i så stor utsträckning som möjligt
skall kunna delta i den beredningsprocess som sker i utskotten. Arbetsgruppen
har också betonat det värde som en så bred utskottsrepresentation
som möjligt har för kammarens arbete. Detta arbete underlättas givetvis
av att de yrkanden som framställs varit föremål för beredning i utskotten.

Förutom intresset av en så bred utskottsrepresentation som möjligt har i
de överläggningar arbetsgruppen haft emellertid även framhållits varje
riksdagsledamots intresse av att få delta i utskottsarbetet. En lösning som
skall tillgodose de mindre partiernas intresse av utskottsrepresentation
bör, har det gjorts gällande, inte få en sådan utformning att utsikterna för
en ledamot att få utskottsplats blir förminskade om ledamoten tillhör ett
större parti än ett mindre. En annan fråga gäller förhållandet att sammansättningen
i utskotten skall återspegla de politiskt relevanta styrkeförhållandena
i riksdagen. Detta har kommit till uttryck bl. a. i en undantagsregel
i den av riksdagen år 1979 beslutade rekommendationen rörande fördel -

KU 1984/85:36

ningen av utskottsplatserna. Undantagsregeln gör det möjligt för valberedningen
att kunna ta hänsyn till att majoritetssidan i kammaren skall kunna
få majoritet i samtliga utskott. Vidare har inom arbetsgruppen bl. a. framförts
synpunkten att en eventuell förändring i gällande system för utskottsrepresentation
skall ske med hänsynstagande till att dagens parlamentariska
situation med fem riksdagspartier kan komma att förändras i framtiden.

Arbetsgruppen har inte kommit fram till någon samstämmig uppfattning
av hur frågan skall kunna lösas. Enligt arbetsgruppen skulle en lösning som
syftar till att tillgodose alla de olika intressen som gör sig gällande kräva
betydande förändringar i utskottsorganisationen.

I detta sammanhang har arbetsgruppen sett på hur frågan om de mindre
partiernas utskottsrepresentation är tillgodosedd i andra nordiska länder.
Det system som tillämpas i Norge är enligt arbetsgruppens mening ett
intressant exempel på ett system som medför en garanti för mindre partier
att vara representerade i utskottsarbetet samtidigt som det också skapar
utrymme för samtliga ledamöter att kunna delta i utskottsarbetet. Överfört
till svenska förhållanden skulle det norska systemet - bl. a. med hänsyn
till att antalet ledamöter i den svenska riksdagen är avsevärt större än i
stortinget - enligt arbetsgruppens uppfattning kräva förändringar som
förutsätter en omprövning av de principer som ursprungligen drogs upp av
grundlagberedningen och som ligger till grund för gällande utskottsorganisation.

Arbetsgruppen har inte ansett det ligga inom dess uppdrag att i förevarande
sammanhang ta ställning till den vidsträckta frågan om större förändringar
i utskottsorganisationen. Arbetsgruppen har dock pekat på att frågan
om utskottsorganisationens utformning har ett samband med folkstyrelsekommitténs
arbete.

Större garantier än för närvarande för mindre partiers utskottsrepresentation
kan således enligt arbetsgruppen inte tillskapas inom ramen för den
nuvarande utskottsorganisationen utan att detta måste gå ut över andra
intressen som enligt vad som redovisats tidigare gjorts gällande inom
arbetsgruppen. Det blir då ytterst fråga om vilken vikt man vill tillmäta de
olika intressena. Arbetsgruppen har inte kommit fram till någon samstämmig
uppfattning om att intresset av en garanterad utskottsrepresentation
för mindre partier skulle väga tyngre än andra motstående intressen.

Utskottsminoritets rätt att begära utredning, m. m.

Motionerna

Frågan om tillämpningen av bestämmelserna i RO 4: 10 om en utskottsminoritets
rätt att få till stånd ytterligare utredning tas upp i tre motioner
från den allmänna motionstiden i år.

Samma fråga har varit föremål för intresse i talmanskonferensen. Genom
beslut i protokoll den 12 december 1984 har talmanskonferensen

KU 1984/85:36

hänvisat frågan till konstitutionsutskottet för prövning. Utskottet har med
anledning härav i årets granskning (KU 1984/85:35) gjort en undersökning
av utskottens praxis när det gäller remittering av lagförslag till lagrådet.

I motion 1984/85: 288 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) anförs bl. a. att det vid
flera tillfällen under senare år inträffat att majoriteten i olika utskott utan
att kunna ange några andra skäl än brådska har avslagit minoritetens krav
på t. ex. lagrådsgranskning av propositioner som regeringen inte låtit passera
lagrådet. Den praxis som enligt motionärerna håller på att etableras
överensstämmer, menar motionärerna, inte med intentionerna bakom gällande
bestämmelser; den leder till sämre beredning av viktiga lagförslag
och den ger upphov till formstrider av ett slag som helst bör undvikas.
Motionärerna föreslår ett tillägg till RO 4:10 som innebär krav på utförlig
redovisning från majoritetens sida av de skäl som föranlett avslag på ett
minoritetskrav om utredning i ett ärende. Dessa skäl skall enligt motionen
redovisas i det betänkande som sedan avges i ärendet (motionens yrkande
2).

I motion 1984/85:393 av Karin Ahrland och Lars Ernestam (båda fp)
kritiseras tillämpningen av RO 4:10 från i huvudsak samma utgångspunkter
som i motion 288. Motionärerna i motion 393 anser att bestämmelsens
tillämpning måste ses över och att bestämmelsen skall ändras så att den
kan uppfylla sitt syfte. Enligt motionärerna bör det lämpligen uppdras åt
folkstyrelsekommittén att utreda frågan och föreslå erforderliga ändringar.

I motion 1984/85:452 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) tas upp frågan om
tillämpningen om RO 4: 10 med betoning på en minoritets möjlighet att få
ett ärende lagrådsbehandlat (yrkande 2). Enligt motionen finns det anledning
för folkstyrelsekommittén att se över bestämmelserna vad gäller
lagrådsremiss. Riksdagsordningen bör enligt motionen också kompletteras
med andra former av minoritetsskydd. Exempel på detta är enligt motionen
att en minoritet ges rätten att skjuta en frågas avgörande framåt i tiden.
För beslut i vissa frågor kan sålunda enligt motionärerna föreskrivas att
kvalificerad majoritet erfordras. Eftersom frågan om minoritetsskydd finns
med i direktiven till folkstyrelsekommittén utgår motionärerna från att
denna utarbetar konkreta förslag som är ägnade att stärka minoritetsskyddet
i författningen. Vidare anser motionärerna att den rätt för en minoritet
att begära folkomröstning i grundlagsfråga som finns i dag bör utsträckas
till frågor som rör den enskildes fri- och rättigheter. Folkstyrelsekommittén
bör enligt motionen närmare utreda hur en avgränsning kan ske.

Gällande ordning, m. m.

Enligt RO 4:10 kan utskott begära in upplysningar och yttranden från
statliga myndigheter. Om minst en tredjedel av ledamöterna i ett utskott
vid behandlingen av ett ärende begär det, skall utskottet föranstalta om
sådan utredning, såvida det icke finner att därmed förenat dröjsmål med
ärendets behandling skulle leda till avsevärt men.

KU 1984/85:36

Möjligheten för en utskottsminoritet att få till stånd utredning inom
utskottet tillkom på initiativ av grundlagberedningen. Beredningen framhöll
att frågan om en minoritets rätt att påfordra viss utredning inom ett
utskott knappast var något praktiskt viktigt problem i den svenska riksdagen
eftersom minoritetens krav på sakupplysningar brukade beaktas av
majoriteten. Från principiell synpunkt ansåg dock beredningen betydelsefullt
att det skapades garantier för att rimliga krav från minoriteten på
ytterligare belysning i sak av ett ärende kunde tillgodoses.

Den främsta invändningen mot en obetingad minoritetsbefogenhet var
enligt grundlagberedningen att det kunde bli svårt att värja sig mot risken
för förhalning av ett ärende. Emellertid kunde frånvaron av en sådan
befogenhet, menade beredningen, svårligen kompenseras genom höjda
anslag till partigrupperna eller genom utbyggnad av upplysningstjänsten, i
all synnerhet när det var fråga om kompletterande uppgifter i ett propositionsärende.

Utskottsmajoritetens möjlighet att motsätta sig utredning, om denna
medför dröjsmål med ärendets handläggning i riksdagen och detta dröjsmål
leder till avsevärt men, skulle enligt grundlagberedningen vara en spärr
mot missbruk. Avsevärt men kunde enligt beredningen föreligga t. ex. när
ett brådskande och viktigt beslut försenades.

För det fall att en framställning från en minoritet om yttrande inte skulle
vidarebefordras av utskottet till myndigheten därför att obehörigt dröjsmål
skulle bli följden, borde utskottet enligt grundlagberedningen sedermera i
betänkandet i ärendet ange skälen för detta sitt ställningstagande.

Med stöd av RO 4:10 kan ett riksdagsutskott också besluta om lagrådsremiss.
Grundlagberedningen ansåg att minoritetsbefogenheten inte skulle
omfatta lagrådsremisser. Härvid hänvisade beredningen till att lagrådets
kompetens sträckte sig över hela lagstiftningsfältet och att därför en befogenhet
också för en minoritet att påkalla lagrådets bistånd skulle kunna
leda till en oacceptabel ökning av lagrådets arbete. Grundlagberedningens
förslag om att begränsa minoritetsbefogenheten beträffande lagrådsremisser
blev dock inte genomfört.

På initiativ av rättighetsskyddsutredningen (SOU 1978: 34) genomfördes
fr. o. m. den 1 januari 1980 nya regler om remittering av lagförslag till
lagrådet. Möjligheten för en utskottsminoritet att få till stånd lagrådsremiss
betraktades av rättighetsskyddsutredningen vid sidan av regeringens skyldighet
att motivera varför lagrådet ej hörts som en garanti för att de nya
reglerna om lagrådsremiss skulle tillämpas lojalt.

Beträffande folkstyrelsekommitténs fortsatta arbete framgår av direktiven
att kommittén är oförhindrad att ta upp frågor som rör minoritetsskydd
och att även göra en allmän översyn av folkomröstningsinstitutet.

KU 1984/85:36

Rätt att kalla till utskottssammanträde

Motionen

Enligt motion 1984/85:670 av Kjell Mattsson (c) och Oskar Lindkvist (s)
bör det övervägas en ändring i RO i syfte att bereda en minoritet i utskottet
möjlighet att få till stånd ett utskottssammanträde. Som skäl för en sådan
ordning anför motionärerna att det kan uppstå en situation där en utskottsordförande
har en annan uppfattning än vissa av utskottets ledamöter om
det nödvändiga eller lämpliga i att kalla till sammanträde vid en viss
tidpunkt. Ett förslag till lagändring bör enligt motionärerna kunna utformas
av konstitutionsutskottet.

Gällande ordning

Enligt gällande regler sammanträder utskott första gången under valperioden
på kallelse av talmannen. Därefter sammanträder utskott på kallelse
av ordföranden (RO 4.11.1).

Offentliga utskottsutfrågningar

Motionen

I motion 1984/85: 2340 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs om en
ändring i RO 4: 12 av innebörd att s.k. utskottsutfrågningar skall vara
offentliga om det begärs av minst en tredjedel av utskottets ledamöter
(yrkande 2).

Gällande ordning, m. m.

Gällande bestämmelser i RO 4: 12 innebär att utskottssammanträden vid
vilka förekommer s. k. utfrågningar i likhet med andra utskottssammanträden
skall äga rum bakom stängda dörrar. Enligt folkstyrelsekommitténs
direktiv är kommittén oförhindrad att ta upp denna fråga.

Behandling av motioner i riksdagen

Motionerna

Frågor rörande riksdagens behandling av motioner tas upp i motionerna
1984/85:933 och 934 av Gunnar Biörck i Värmdö (m). I den förstnämnda
motionen diskuteras förhållandet att en stor andel av de motioner som
väcks i riksdagen leder till avslag. Det gäller främst de under den allmänna
motionstiden väckta motionerna. Enligt motionen bör det övervägas åtgärder
i avsikt att göra riksdagens behandling av motioner mera seriös och
konstruktiv.

1 den andra motionen framhåller motionären att den nuvarande allmänna
motionstiden, den 10-den 25 januari, medför en anhopning av motioner,
som vållar kammarkansli, utskott och tryckeriservicen betydande pro -

2 Riksdagen 1984185. 4 samt. Nr 36

KU 1984/85:36

blem. Behandlingen av ett mycket stort antal av dessa motioner uppskjuts
till höstriksdagen. Enligt motionen kunde övervägas en uppdelning av
motionstiden så att de två första veckorna av vårsessionen hade allmän
motionstid beträffande frågor i vilka ett riksdagsbeslut skulle inverka på
den statsbudget, som skall fastställas av riksdagen i juni samma år. Motioner
i frågor som icke har ekonomisk betydelse för budgetarbetet under
våren, skulle sedan få väckas vid en motsvarande allmän motionstid de
första två veckorna av höstsessionen, alternativt de två sista veckorna av
vårsessionen, men då endast för att under sommaruppehållet kunna tryckas
och handläggas inom utskottskanslierna.

Enligt motionären bör riksdagen uppdra åt talmanskonferensen att överväga
de åtgärder som aktualiserats i motionerna.

Pågående arbete

Frågor rörande motionsrätten och motionsbehandlingen i riksdagen ingår
i uppdraget för folkstyrelsekommittén.

Kommittén har i det tidigare omnämnda delbetänkandet redovisat en
statistik över utvecklingen av antalet motioner under enkammarriksdagens
tid. Statistiken visar på en stigande tendens från valperiod till valperiod.
När det gäller under allmän motionstid väckta motioner har antalet under
1983 och 1984 väckta motioner uppgått till mer än 2000 motioner, något
som inte inträffat tidigare, inte ens under det sista riksmötet i en valperiod.
Vid den allmänna motionstiden 1985 avlämnades 2546 motioner.

Kommittén framhåller att den fria motionsrätten är ett karaktäristiskt
inslag i riksdagens arbete. Man bör därför, menar kommittén, undvika att
införa några begränsningar i denna rätt. Enligt kommitténs uppfattning
finns det emellertid anledning att se med viss oro på utvecklingen på
motionssidan. Särskilt i utskottsarbetet är motionsbehandlingen en betungande
del, som tar i anspråk mycket tid och resurser. Det finns därför
anledning för ledamöter och partigrupper att överväga om avslagna motioner
behöver upprepas och om flera motioner av samma innehåll behöver
väckas av motionärer inom samma partigrupp. Ledamöter och partigrupper
bör också avstå från att försöka ”tänja ut” följdmotionsinstitutet. En
följdmotion som väcks måste alltid kunna hängas upp på ett förslag i en
proposition.

Vissa åtgärder som kommittén föreslagit inom ramen för försöksverksamheten
har beröring med motionsbehandlingen. Kommittén är oförhindrad
att pröva frågor rörande motionsbehandlingen också i sitt fortsatta
arbete. Av kommitténs delbetänkande framgår att kommittén kommer att
ta upp frågan om mera genomgripande förändringar i riksdagens arbetsrytm.
Kommittén nämner i detta sammanhang bl. a. tidpunkten för avlämnandet
av de fristående motionerna.

KU 1984/85:36

Ändring av namn på riksdagsutskott

Motionen

En ändrad benämning på trafikutskottet till kommunikationsutskottet
föreslås i motion 1984/85:811 av Görel Bohlin (m). Som skäl för ändrad
benämning anför motionärerna bl. a. bättre överensstämmelse med utskottets
ansvarsområde. Benämningen kommunikationsutskottet skulle också
enligt motionären stämma bättre överens med benämningen på motsvarande
utskott i andra länders parlament.

Tidigare behandling
Konstitutionsutskottet behandlade hösten 1984 denna fråga med anledning
av en motion som väckts av samma motionär. Utskottet (KU
1984/85:11) avstyrkte motionen. Riksdagen följde utskottet.

Rätten att disponera riksdagsmandat

Motionen

I motion 1984/85:937 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) tas upp frågan om
ledningen för ett parti skall kunna göra gällande att någon som valts till
riksdagsledamot eller som senare kan ifrågakomma som ersättare för sådan
av hänsyn till partiet bör träda tillbaka till förmån för annan, som i
valet röstmässigt placerats efter honom eller henne. Motionären framhåller
att gällande regler i regeringsformen inte är helt klara i detta hänseende och
att folkstyrelsekommittén bör få i uppdrag att utreda frågan vidare.

Gällande regler

Grundläggande bestämmelser om riksdagens bildande och riksdagsledamots
ställning finns i 3 och 4 kap. regeringsformen. Av betydelse i sammanhanget
är bl. a. följande regler. Enligt 3 kap. 7 § fördelas mandaten i
riksdagen mellan partier. Med parti avses därvid varje sammanslutning
eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild beteckning. För
vaije mandat som ett parti har erhållit utses enligt 3 kap. 9 § en riksdagsledamot
samt ersättare för honom eller henne. Förfarandet regleras närmare
i vallagen. 1 4 kap. 7 § regeringsformen anges hur en riksdagsledamot eller
ersättare lämnar sitt uppdrag under valperioden. Riksdagens medgivande
krävs därvid utom i de fall då ledamoten eller ersättaren antingen förklarats
obehörig av valprövningsnämnden eller skilts från uppdraget av domstol.

Tidigare behandling
Utskottet behandlade våren 1984 med anledning av en väckt motion
frågan om sambandet mellan mandat och parti. Den då aktuella motionen
syftade närmast till en lagändring som skulle förhindra att en person som

KU 1984/85:36

valts in för ett visst parti under valperioden byter parti men ändå sitter
kvar på sitt f. d. partis mandat. Utskottet uttalade med anledning av
motionen att det svenska valsystemet utmärks av att väljarna röstar på
parti snarare än på person. Varje mandat är emellertid, framhöll utskottet,
knutet till en viss individ. Ingen ledamot av riksdagen kan därför utom i
vissa undantagsfall tvingas att mot sin vilja frånträda sitt mandat.

Frågor rörande valsystemet

Motionerna

I sin partimotion 1984/85:452 föreslår moderata samlingspartiet att riksdagen
skall besluta att uttala att fyraåriga mandatperioder och skilda
valdagar för riksdags- och kommunalval bör införas (yrkande 1).

Folkpartiet tar i sin motion 1984/85: 2340 upp vissa frågor som det enligt
partiet är angeläget att folkstyrelsekommittén skall prioritera i sitt arbete
(yrkande 1). Det gäller frågor om den gemensamma valdagen, mandatperiodernas
längd och frågan om personval. Partiet anger som sin grundinställning
att valen till riksdagen och de kommunala församlingarna bör ske
vid olika tillfällen och att mandatperioden bör förlängas till fyra år i båda
fallen. Vidare anser folkpartiet att ett ökat inslag av personval i valsystemet
är angeläget. Enligt motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad som anförts i motionen.

I en partimotion från vänsterpartiet kommunisterna, 1984/85:817, tas
upp frågan om 4-procentsspärren vid riksdagsvalet. Enligt motionen bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att pågående utredningsarbete
bör ha inriktningen att den nuvarande 4-procentsspärren vid val till
riksdagen slopas.

Pågående arbete

Enligt folkstyrelsekommitténs direktiv är det en central uppgift för kommittén
att utreda förutsättningar för en förlängning av mandatperioderna.
Kommittén bör enligt direktiven försöka skapa förutsättningar för att det
skall bli möjligt att uppnå bred politisk enighet i frågan. Också frågan om
den gemensamma valdagen, som enligt direktiven har samband med den
förstnämnda frågan, skall behandlas av kommittén.

Beträffande frågan om personval är det enligt folkstyrelsekommitténs
direktiv naturligt att denna fråga och frågan om valkretsarnas storlek tas
upp till förnyat övervägande. Kommittén bör enligt direktiven härvid göra
den ytterligare utredning av dessa frågor som kan behövas.

Frågor rörande småpartispärren ligger också inom folkstyrelsekommitténs
uppdrag. Enligt kommittédirektiven (dir. 1984:23) bör det finnas en
småpartispärr i valsystemet på den nuvarande nivån. Denna spärr behöver
enligt direktiven dock inte ha just den utformning som den har för närvarande.
1 tilläggsdirektiv (dir. 1984: 44) har kommittén fått i uppdrag att

KU 1984/85:36

pröva bl. a. frågan om åtgärder som syftar till att förhindra att småpartispärren
kringgås.

Överflyttning av vissa ärendegrupper mellan utskott

Framställningarna

Lag-, försvars- och bostadsutskotten har i skrivelser till konstitutionsutskottet
tagit upp frågan om överflyttning av vissa ärendegrupper dem
emellan. I skrivelserna hemställs att konstitutionsutskottet med begagnande
av sin initiativrätt enligt RO 3:7 skall förelägga riksdagen förslag i
frågan.

I skrivelserna från lagutskottet och bostadsutskottet anförs att ärenden
om hyra och bostadsrätt under senare år fått en alltmer bostadspolitisk
inriktning medan frågor med civilrättsliga aspekter fått en mer undanskymd
plats. Detta förhållande har medfört att gränsdragningen mellan
LU:s och BoU:s beredningsområden blivit flytande och att det i ett flertal
ärenden blivit nödvändigt för det ena utskottet att inhämta yttranden från
det andra. Sedan inom regeringskansliet ärenden om hyra, bostadsrätt och
tomträtt numera överflyttats från justitiedepartementet till bostadsdepartementet
synes det lämpligt att motsvarande ärenden inom riksdagen flyttas
från LU till BoU. Härigenom skulle de nuvarande fördelningsproblemen
minska väsentligt.

I lagutskottets skrivelse anförs vidare att LU:s arbetsvolym minskar om
den ovannämnda förändringen genomförs och att därför någon annan
ärendegrupp bör överflyttas till LU. Lagutskottet och bostadsutskottet
anser det vara lämpligt att de ärenden som rör exekutionsväsendet, dvs.
främst ärenden rörande kronofogdemyndigheterna som nu bereds av BoU,
överflyttas till LU. En sådan överflyttning anses naturlig eftersom LU har
ansvaret för den exekutionsrättsliga lagstiftningen och då LU i samband
med beredningen av ärenden om lagstiftning om exekution och konkurs i
flera fall har haft att ta ställning till frågor om prioritering samt handläggningsrutiner
och resurser hos kronofogdemyndigheterna trots att budgetfrågorna
inom verksamhetsområdet hör till BoU. En betydande fördel
skulle sålunda enligt utskotten vinnas om även frågor om anslag till kronofogdemyndigheten
överfördes till LU. Härigenom skulle detta verksamhetsområde
få en enhetlig utskottsbehandling.

En annan fråga, som tas upp i skrivelserna från försvars- och bostadsutskotten,
gäller beredningen av ärenden om civilförsvar och fredstida räddningstjänst.

Enligt RO 4.6.7 bereder FöU bl. a. ärenden om civilförsvar samt frågor
om samordning inom totalförsvaret. BoU skall enligt RO 4.6.16 bereda
ärenden bl. a. om brand väsendet. I detta ligger att BoU har beredningsansvaret
för frågor om allmän räddningstjänst.

Bostadsutskottet anser i sin skrivelse att det finns anledning att föreslå

KU 1984/85:36

ett ändrat beredningsansvar för de frågor om räddningstjänst som nu
handläggs av BoU. Dessa frågor bör i fortsättningen handläggas av FöU.
En sådan ändring i ansvarsfördelningen mellan de båda utskotten förefaller
enligt försvars- och bostadsutskotten rimlig mot bakgrund av den anknytning
som den civila räddningstjänsten kommer att få till civilförsvarsverksamheten
med hänsyn till pågående reformer på dessa områden.

I försvarsutskottets skrivelse tas upp ytterligare en fråga.

Av försvarsutskottets skrivelse framgår att ändringar i ärendefördelningen
i regeringskansliet med åtföljande ändringar i statsbudgeten under senare
år medfört att vissa ärenden förts över från BoU till FöU utan att detta
har motsvarats av någon ändring av FöU:s tilläggsbestämmelse. Ärendena
gäller dels kommunal beredskap, dels civilbefälhavarna.

Beträffande civilbefälhavarna har dessa främst samordningsuppgifter.
Ärenden om civilbefälhavarna kan därför enligt försvarsutskottet beredas
av FöU på grundval av uppgiften att bereda frågor om samordning inom
totalförsvaret, något som redan framgår av RO 4.6.7.

I fråga om den kommunala beredskapen framhåller FöU att statens
befattning med denna till huvuddelen avser samordning. Karaktären av
samordning av den statliga verksamheten för kommunal beredskap skulle
enligt FöU i och för sig kunna tala för samma slutsats som beträffande
civilbefälhavarna. Andra skäl talar enligt FöU emellertid för att ärenden
om kommunal beredskap anges i tilläggsbestämmelsen för försvarsutskottet.
Enligt tilläggsbestämmelsen för bostadsutskottet skall BoU nämligen
bereda sådana kommunfrågor som inte tillhör konstitutionsutskottets beredning.
Om kommunal beredskap inte anges i försvarsutskottets tilläggsbestämmelse
kommer dessa ärenden formellt sett att falla under BoU:s beredningsområde.
Ett annat skäl att uttryckligen omnämna den kommunala
beredskapen i tilläggsbestämmelsen för FöU är enligt försvarsutskottet
den kommunala beredskapens betydelse och karaktärsskillnad i förhållande
till annan verksamhet.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1984/85: 190 om
försök med nya arbetsformer i riksdagen och de motioner som väckts med
anledning av propositionen. Till grund för propositionen föreligger ett
delbetänkande av folkstyrelsekommittén. I sammanhanget tar utskottet
upp till behandling även ett antal under allmän motionstid väckta motioner
som rör samma ämnesområde. Vidare behandlar utskottet förslag om
överflyttning av vissa ärendegrupper som berör lag-, försvars- och bostadsutskotten
och som väckts av utskotten själva. I samband därmed tar
utskottet även upp frågan om en ändring av redaktionell natur i en tilläggsbestämmelse
till riksdagsordningen.

Den försöksverksamhet som propositionen berör har i första hand inrik -

KU 1984/85:36

tats på att stärka riksdagens ställning som ett centralt, politiskt forum. De
konkreta åtgärder som föreslås i detta hänseende syftar till att möjliggöra
att aktuella frågor skall kunna komma upp till snabbare behandling i
riksdagen. Samtidigt förordas åtgärder för att förkorta vissa debatter och
stimulera livaktigheten i kammardebatterna. Försöksverksamheten skall
enligt förslaget påbörjas under riksmötet 1985/86. Den skall följas upp i den
särskilda arbetsgrupp inom konstitutionsutskottet som behandlar frågor
om arbetsförhållandena i riksdagen. Utskottet avser att senare pröva om
försöksverksamheten skall fortsätta också under riksmötet 1986/87.

Utskottet tillstyrker i princip de förslag som lagts fram och som innebär
att försök med vissa nya arbetsformer i riksdagen skall prövas under 1985/
86 års riksmöte.

Det kan enligt utskottet konstateras att formerna för riksdagsarbetet
under försöksperioden kommer att i viktiga hänseenden avvika från nuvarande
ordning. Karaktären av försöksverksamhet gör det dock möjligt att
pröva om de förslag som nu lagts fram i praktiken är ändamålsenliga och
ägnade att förbättra riksdagens arbetsformer. Utskottet vill understryka
att försöksverksamheten måste bli föremål för en förutsättningslös utvärdering
och att ett slutligt ställningstagande till de föreslagna åtgärderna kan
göras först efter noggranna överväganden med anledning av resultatet av
utvärderingen. Under försöksperioden kan även uppkomma behov av att
gå in och göra modifieringar eller ytterst att avbryta försöket i någon del.
Det blir därför en viktig uppgift för utskottets arbetsgrupp att sedan försöksverksamheten
inletts kontinuerligt följa utvecklingen för att snabbt
kunna påtala eventuellt uppkommande svårigheter med de nya arbetsformerna.

Utskottet övergår härefter till behandlingen av försöksverksamhetens
närmare utformning.

Kommittén har studerat utvecklingen av fråge- och interpellationsinstituten
och kommit till den uppfattningen att det finns vissa brister i dessa.
Den karaktärsskillnad som är tänkt att råda mellan interpellationer och
frågor har enligt kommittén alltmer suddats ut. Sålunda är det en stor del
av interpellationerna som behandlar en frågeställning som är så begränsad
att den snarare borde föranlett en fråga. A andra sidan tas problem av
ganska omfattande slag inte sällan upp i frågor.

Ett annat problem som kommittén pekat på är det förhållandet att under
de senaste åren har endast omkring en fjärdedel av frågorna besvarats i
”rätt” tid, dvs. senast vid den frågestund som infaller närmast efter sex
dagar från det att frågan anmäldes. Detta problem har konstitutionsutskottet
uppmärksammat tidigare. Utskottet har därvid pekat på risken för att
aktualiteten hos en fråga går förlorad om svaret dröjer alltför länge.

Ett tredje problem med spörsmålsinstituten är enligt kommitténs uppfattning
att debatterna tenderar att bli ganska utdragna. De generösa debattreglerna
i kombination med den ökade tillströmningen av frågor har

KU 1984/85:36

medfört att spörsmålsdebatterna tar i anspråk en stor andel av kammarens
sammanträdestid.

Mot denna bakgrund har i överensstämmelse med vad kommittén förordat
i propositionen lagts fram förslag om ett ändrat frågeinstitut under
försöksperioden.

1 den nya frågeformen skall frågorna lämnas in senast på tisdagar kl.

13.00. Svar skall lämnas på torsdagseftermiddagen samma vecka. Frågor
som inte besvaras vid denna frågestund skall enligt förslaget förfalla.
Härigenom anses aktualitetskravet kunna tillgodoses bättre än för närvarande.
För den nya frågeformen föreslås att nya debattregler skall tillämpas.
Statsråden skall lämna sitt svar under högst två minuter och skall då
inte behöva ge någon sammanfattning av frågan. Frågeställaren skall sedan
få lika lång tid för replik. Frågeställare och statsråd skall därefter ha
möjlighet till ytterligare två repliker, var och en på högst en minut. Någon
mera replikväxling skall inte vara tillåten. Taletiden för varje fråga begränsas
alltså till åtta minuter. Vid frågestunden skall finnas en lista som
återger frågorna och som skall hållas tillgänglig bl. a. i kammaren och på
åhörarläktaren. Frågorna skall ropas upp av talmannen i den ordning som
de finns upptagna på listan.

Frågestunden bör enligt kommittén i princip inte få ta i anspråk mer än
en timme med böljan exempelvis kl. 14.00 på torsdagseftermiddagen.
Pågår arbetsplenum får detta avbrytas. Ett problem uppstår om det ställs
flera frågor än som kan besvaras under en timme, dvs. minst åtta. Kommittén
har övervägt någon form av begränsning när det gäller antalet frågor
som skall besvaras muntligt vid frågestunden. Kommittén har emellertid
stannat för att föreslå att frågestunden under försöksperioden får fortsätta
tills alla frågor har besvarats muntligt. Skulle det visa sig att frågestunderna
tenderar att ta väsentligt längre tid i anspråk får man enligt kommittén
överväga att införa begränsningar av något slag.

Förslagen om ett ändrat frågeinstitut kommenteras i tre av följdmotionerna.

I motion 3196 av Gösta Signell m.fl. (s. fp, c) förordas att det inom
försöksverksamheten vidtas vissa åtgärder för att arbetsplena i större
utsträckning skall kunna äga rum på dagtid. Tid för arbetsplena bör enligt
motionärerna reserveras onsdagar och torsdagar mellan kl. 09.00 och

19.00. De två eller tre sista veckorna under höst- och vårterminerna kan
enligt motionärerna även tisdagar och eventuellt fredagar tas i anspråk för
arbetsplena. Som en följd av detta förslag menar motionärerna att tid för
frågesvar bör reserveras på fredagar och inte som i förslaget på torsdagar.

Enligt motion 3197 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) är det möjligt att förslaget
om att frågor som inte besvarats vid torsdagens frågetimme skall förfalla
kan komma att innebära en allmän försvagning av frågeinstitutet. Att
avgöra vilka frågor som skall besvaras blir enligt motionärernas mening en
grannlaga uppgift. En effekt kan bli, menar de, att för statsråd besvärande

KU 1984/85:36

frågor lätt hamnar i kategorin icke besvarade frågor. Det finns bl. a. ur
denna synpunkt enligt motionärerna anledning att ifrågasätta de samlade
effekterna av den föreslagna ordningen. Eftersom det rör sig om en försöksverksamhet
motsätter sig motionärerna dock inte att den prövas.
Motionärerna har således inte framställt något yrkande beträffande frågeinstitutet.

Enligt motion 3198 av Lars Werner m.fl. (vpk) ökar i det nya systemet
risken för att ett statsråd kan vara förhindrad att svara på en fråga. Det är
enligt motionärernas mening inte rimligt att detta skall leda till att en
ledamot tvingas upprepa sin fråga för att få den besvarad senare. En
obesvarad fråga bör därför enligt motionärernas mening kvarstå till nästa
frågestund om den inte återkallas av frågeställaren. Beträffande den föreslagna
begränsningen av taletiden i frågedebatter anser motionärerna att
gällande ordning bör tillämpas också i fortsättningen.

Som framgår av vad utskottet nyss anfört har de nu framlagda förslagen
rörande bl. a. frågeinstitutet tillkommit i syfte att försöka komma till rätta
med olika problem som uppkommit med den nuvarande ordningen. Samtidigt
ingår de som ett led i den för försöksverksamheten övergripande
målsättningen att skapa ett större intresse från allmänhetens och massmediernas
sida för de debatter som förs i riksdagen. Hur väl en ny frågeform
av den typ som föreslagits kan bidra till att åstadkomma förbättringar i de
nämnda avseendena och vilka konsekvenser i övrigt som den kan leda till
är det enligt utskottets mening inte möjligt att med säkerhet bedöma på
förhand. Eftersom det är fråga om en tidsbegränsad försöksverksamhet
anser utskottet emellertid att eventuellt uppkommande svårigheter inte bör
få hindra att det påbörjas ett försök med ett ändrat frågeinstitut. Utskottet
vill härvid också hänvisa till vad utskottet inledningsvis uttalat om den
kontinuerliga uppföljning som skall ske redan från försöksperiodens början.
Skulle försöket inte slå väl ut i något avseende finns sålunda möjlighet
att göra modifieringar eller ytterst att avbryta försöket.

Beträffande den närmare utformningen av det frågeinstitut som bör
prövas under försöksperioden vill utskottet anföra följande.

Förslaget om att frågestunder skall hållas på torsdagar anser utskottet
vara av stort värde av hänsyn till den övergripande målsättning med
försöksverksamheten som utskottet nyss framhöll. Det är sålunda en fördel
om frågestunden förläggs till en tidpunkt som infaller mitt i riksdagens
arbetsvecka. Enligt utskottets mening bör därför propositionens förslag
inte ändras i detta hänseende. Utskottet avstyrker sålunda förslaget i
motion 3196 att frågestunden skall förläggas till fredagar.

Detta medför samtidigt att en av förutsättningarna för den av motionärerna
förordade utvidgningen av försöksverksamheten till att omfatta även
tiderna för arbetsplena bortfaller. I sistnämnda avseende har motionsförslagen
emellertid också anknytning till de frågor rörande mera genomgripande
förändringar i riksdagens arbetsrytm som folkstyrelsekommittén

KU 1984/85:36

kommer att behandla i sitt fortsatta arbete. Utskottet vill inte förorda att
försöksverksamheten utvidgas på det sätt motionärerna föreslagit. Utskottet
anser emellertid att de förslag som motionärerna lagt fram kan övervägas
inom ramen för den uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten
som skall ske i utskottets särskilda arbetsgrupp. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet även i övrigt den i motion 3196 föreslagna
utvidgningen av försöksverksamheten.

När det gäller förslaget att en fråga skall förfalla om den inte blivit
besvarad vid torsdagens frågestund, vill utskottet förorda en ändring.

Frågeinstitutet skall kunna utgöra ett hjälpmedel vid den parlamentariska
kontrollen av statsrådens tjänsteutövning. Det bör därför vara en utgångspunkt
för frågeinstitutets utformning att så många som möjligt av de
frågor som ställs också blir besvarande. Det är enligt utskottets mening
mot denna bakgrund tveksamt om det kan accepteras att en fråga som inte
blivit besvarad automatiskt förfaller. Å andra sidan innebär en sådan
bestämmelse en fördel ur aktualitetssynpunkt därigenom att den ledamot
som inte fått svar på en fråga får anledning att överväga om frågeställningen
fortfarande är aktuell och om frågan därför skall väckas på nytt.

Utskottet vill förorda en lösning som innebär, att en fråga som inte
besvarats vid frågestunden skall förfalla, om inte den ledamot som har
framställt frågan senast kl. 13.00 tisdagen närmast före nästa frågestund
meddelar kammarkansliet att frågan skall kvarstå till den frågestunden.
Det meddelande som kan lämnas till kammarkansliet bör enligt utskottets
mening kunna ske helt informellt, t. ex. genom ett telefonsamtal. Meddelandet
får sedan av kammarkansliet vidarebefordras till det berörda statsrådet.
Genom denna ändring kan en fråga förnyas en vecka i taget på ett
mycket enkelt sätt. Samtidigt får dock den ledamot som väckt frågan
anledning att överväga om frågan fortfarande är intressant till nästa frågestund.
Därigenom får även aktualitetsintresset anses tillgodosett. Med
denna utformning av förfalloregeln anser utskottet erinringarna mot förslaget
i motion 3197 och yrkande 1 a i motion 3198 vara tillgodosedda.

Enligt kommittén skall kammarkansliet kunna upplysa om vilka statsråd
som anmält att de inte kan infinna sig i riksdagen på torsdagseftermiddagen
och besvara frågor. Utskottet utgår ifrån att man från regeringskansliets
sida under veckan före frågestunden till kammarkansliet fortlöpande anmäler
vilka statsråd som ej har möjlighet att besvara frågor den nästkommande
frågestunden. Utskottet vill i detta sammanhang också nämna att
om det närmast ansvariga statsrådet har förhinder nästkommande frågestund
detta i och för sig inte uppställer något hinder mot att en fråga ändå
väcks till den frågestunden. Om så skulle ske får inom regeringskansliet
övervägas om något annat statsråd skall lämna svaret.

Utskottet anser även att de föreslagna begränsningarna av antalet anföranden
i frågedebatterna och tiden för varje anförande bör prövas under

KU 1984/85:36

försöksperioden och avstyrker därför yrkandet i motion 3198 att nuvarande
regler skall tillämpas (yrkande 1 b, delvis).

Kommittén har framhållit att de praktiska arrangemangen i plenisalen
bör anpassas så att ett snabbt och direkt meningsutbyte i frågedebatterna
främjas och att TV:s möjlighet att bevaka frågestunderna förbättras. Utskottet
instämmer i detta. Som kommittén framhållit bör talmannen kunna
finna praktiska former för detta. Bestämmelsen i RO 2.15.4 om att den som
yttrar sig skall tala från talarstolen eller från sin plats i plenisalen kan
härvid komma att begränsa möjligheterna att åstadkomma ett lämpligt
arrangemang. Det framlagda lagförslaget bör därför enligt utskottets mening
tillföras en särskild bestämmelse som gör det möjligt för talmannen att
vidta de åtgärder han finner erforderliga.

Med de ändringar i den föreslagna tilläggsbestämmelsen 6.2.3 som utskottet
förordat får bestämmelsen den utformning som framgår av bilaga
2.

I sammanhanget vill utskottet nämna att det enligt den föreslagna ordningen
inte kommer att vara formellt möjligt att besvara frågor i samband
med en interpellation. Kommittén har med anledning härav påpekat att det
inte finns något hinder mot att ett statsråd som avser att inom kort besvara
en interpellation i ett angränsande ämne under hand meddelar den ledamot
som har framställt frågan att han i samband med interpellationssvaret
avser att ta upp den frågeställning som ledamoten aktualiserat och att han
därför inte avser att besvara frågan på torsdagen. Frågan kommer då att
förfalla, men ledamoten får i stället möjlighet att förhandsanmäla sig till
interpellationsdebatten, och den väckta frågan kan då bli föremål för
debatt. Utskottet kommer under försöksperioden att särskilt uppmärksamma
om det uppstår några olägenheter med den nya ordningen i detta
hänseende.

Beträffande interpellationsdebatterna föreslås i propositionen att särskilda
regler skall gälla under försöksperioden.

Enligt den praxis för dessa debatter som för närvarande tillämpas förfogar
statsrådet och interpellanten över var sitt icke tidsbegränsat anförande.
Detsamma gäller för andra föranmälda talare. Därutöver har talarna möjlighet
att debattera med varandra med ett obegränsat antal anföranden.
Vaije sådant anförande kan för statsrådets del vara längst tio minuter och
för andra talare sex minuter. Talare som anmäler sig debattdagen eller
under debatten har möjlighet att delta i debatten med ett obegränsat antal
sexminutersanföranden.

Interpellanter och svarande statsråd skall enligt propositionens förslag
få hålla högst två anföranden medan andra deltagare i en interpellationsdebatt
inte skall kunna erhålla ordet för mer än ett anförande. Därutöver skall
finnas replikrätt för ledamöterna. Statsråd skall enligt förslaget även ha
möjlighet att utnyttja sin rätt till särskilda inlägg enligt RO 2:15. Sådana
inlägg från det svarande statsrådet bör dock enligt förslaget inte ge rätt till

KU 1984/85:36

genmäle. Det föreslås också begränsning i tiden för varje inlägg. Anföranden
av interpellant, statsråd och föranmälda talare föreslås få vara högst
tio minuter. För ej föranmälda talare skall liksom för närvarande gälla en
begränsning till sex minuter. Även repliktiden föreslås vara oförändrad
liksom längden av statsrådens särskilda inlägg, dvs. tre resp. tio minuter.

I motion 3198 av Lars Werner m.fl. (vpk) har yrkats avslag på de
föreslagna begränsningarna av anförandena i interpellationsdebatterna.
Reglerna innebär enligt motionen krångel och inskränkningar i ledamöternas
rättigheter.

I motion 3199 av Karin Ahrland m.fl. (fp) påpekas vissa oklarheter
rörande replikrätten och statsråds rätt till särskilt inlägg i den i propositionen
föreslagna nya tilläggsbestämmelsen 6.1.3. Motionärerna hemställer
att utskottet omarbetar lagtexten så att den blir tydligare.

Utskottet anser att sådana begränsningar i talerätten i interpellationsdebatterna
som föreslagits för försöksperioden bör kunna bidra till en ökad
koncentration kring de centrala frågeställningarna utan att för den skull
möjligheterna att kunna föra en meningsfull debatt försämras. Förslaget
bör närmast ses som en spärr mot att debatterna blir alltför utdragna.

Emellertid bör några ändringar göras i den tekniska utformningen av
debattreglerna. Om antalet anföranden begränsas på föreslaget sätt kan det
antas att möjligheten att få repliker i stället för att förbruka huvudanföranden
kommer att utnyttjas i stor utsträckning. Debattsituationen skulle
därför i många fall kunna bli avsevärt mera komplicerad än enligt dagens
system.

Enligt utskottets mening bör debattreglerna i stället utformas enligt
följande.

Det svarande statsrådet och interpellanten bör ha rätt till högst tre
anföranden vardera. Andra ledamöter som deltar i debatten bör också ha
rätt till tre anföranden om de anmält sig till debatten dagen före. Ej
föranmäld talare bör däremot få rätt till högst två anföranden. Härigenom
får talare som föranmält sig till debatten en förmån framför en talare som
inte gjort detta.

När det gäller tiderna för varje anförande anser utskottet i likhet med
propositionens förslag att statsrådets första anförande, dvs. då interpellationssvaret
avges, bör få räcka i tio minuter. De två ytterligare anföranden
som statsrådet får förfoga över i den debatt som följer sedan svaret lämnats
bör däremot begränsas ytterligare. Med hänsyn till att statsrådet kan få
debattera mot flera talare synes det utskottet lämpligt att statsrådet får sex
minuters taletid på vardera anförandet.

Beträffande tiden för interpellantens första anförande bör detta, i likhet
med de anföranden som statsrådet förfogar över i den debatt som följer på
svaret, få räcka i sex minuter. Interpellantens övriga två anföranden bör
dock kunna inskränkas till tre minuter vardera. Samma tidsbegränsningar
som skall gälla för interpellantens anförande bör gälla också för annan

KU 1984/85:36

föranmäld talare. Icke föranmälda talares två anföranden bör få räcka i sex
resp. tre minuter.

Genom att antalet anföranden för alla talare utökas skapas ett bättre
utrymme för att debatterna skall kunna föras enligt samma enkla grundmodell
som enligt dagens system, dvs. att talarna avlöser varandra i den
ordning som de upptagits på talarlistan och som de under debatten anmäler
sig för anförande.

När det gäller replikrätten följer statsrådets rätt till kortare inlägg av
huvudbestämmelsen RO 2:15. Av samma bestämmelse följer att ledamot
oberoende av talarordningen med talmannens medgivande kan få ordet för
genmäle till annan talare. Någon ändring i dessa huvudbestämmelser för
interpellationsdebatternas del bör enligt utskottets mening inte övervägas
f. n. I likhet med vad som föreslagits i propositionen bör det dock finnas en
spärr mot att repliker kan följa på statsråds särskilda inlägg. Detta bör gälla
såväl inlägg av det svarande statsrådet som av annat statsråd. Tiden för de
särskilda inläggen bör dock förkortas till tre minuter för varje sådant
inlägg. Även om det alltså formellt sett kommer att finnas kvar replikmöjlighet
på statsråds anförande förutsätter de av utskottet förordade debattreglerna
att talarna avstår från att begära repliker så länge de har anföranden
kvar och i stället begagnar sig av de anföranden som de har rätt till.
Om en ledamot som i debatten redan förbrukat sina anföranden önskar
t. ex. bemöta ett angrepp från en annan ledamot som gått in i debatten bör
dock möjligheten att få replik på den senares anförande följa allmänna
regler.

Inom utskottet har i samråd med kammarkansliet utarbetats ett lagförslag
i enlighet med den modell som utskottet förordat. Lagförslaget finns
intaget i bilaga 2 till detta betänkande.

Utskottet förordar att riksdagen med anledning av propositionen i denna
del antar det av utskottet framlagda förslaget till tilläggsbestämmelse 6.1.3
RO och avslår motion 3198, yrkande 1 b, såvitt nu är i fråga. Beträffande
motion 3199, yrkande 2, går utskottets förslag utöver de ändringar som
motionen syftar till. Enligt utskottets mening torde dock motionen kunna
anses vara i viss mån tillgodosedd genom de debattregler som utskottet
föreslagit.

Med anledning av de föreslagna förändringarna i interpellations- och
frågeinstituten har i propositionen ifrågasatts det fortsatta behovet av
bestämmelsen i andra stycket i RO 6:1. Där föreskrivs att ett statsråd
muntligen skall meddela riksdagen varför en interpellation inte besvaras
inom den föreskrivna fyraveckorsfristen. Utskottet kommer att beakta
denna erinran i samband med uppföljningen av försöksverksamheten.

I sammanhanget vill utskottet även erinra om kommitténs uttalande att
den tid på tisdagar som i dag används för frågedebatter kommer att bli
”ledig” och skulle kunna tas i anspråk för interpellationsdebatter. På så
sätt skulle behovet att anordna sådana debatter på måndagar minskas.

KU 1984/85:36

I propositionen pekas på vissa möjligheter att få till stånd fler debatter i
aktuella frågor i riksdagen.

Redan nuvarande regler möjliggör i och för sig sådana debatter. Med
stöd av RO 2:10 anordnas sålunda allmänpolitiska debatter varje vinter
och höst. Möjlighet finns för regeringen att enligt RO 3:6 lämna ett muntligt
eller skriftligt meddelande till riksdagen. Om meddelandet är muntligt,
kan det utgöra utgångspunkten för en debatt. Också andra debatter, t. ex.
remissdebatter, kan förekomma i samband med att en proposition hänvisas
till ett utskott.

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i propositionen att det vore
värdefullt om fristående debatter i aktuella ämnen under försöksverksamheten
kunde anordnas vid behov. Rent praktiskt bör det, som det är tänkt i
förslaget, kunna ske genom att regeringen eller en partigrupp tar initiativ
därtill, då en viktig och hastigt aktualiserad fråga dyker upp. En förutsättning
bör också vara att frågan inte på annat sätt tas upp till behandling i
riksdagen under den närmaste tiden. Beträffande schemaläggningen av
aktuella debatter bör det undvikas att lägga in debatterna så att de inkräktar
på arbetsplenum eller andra schemalagda ärenden. De bör heller inte
planeras in så att de inkräktar på utskottens eller partigruppernas sammanträdestider.
Det är vidare en fördel om debatterna kan hållas på dagtid.
Som kommittén påpekat kan det under vissa perioder blir svårt att undvika
att en aktuell debatt kommer att inkräkta på tid som eljest skulle använts
för arbetsplenum.

Även remissdebatter bör enligt utskottet kunna anordnas i större utsträckning
än för närvarande.

En ytterligare möjlighet som kommittén har pekat på är att regeringen
vid en särskild informationsstund på torsdagseftermiddagen redovisar viktigare
regeringsbeslut för riksdagen. Detta skulle kunna ske i anslutning till
frågestunden.

Under cirka en kvarts timme skulle regeringen då muntligt informera
riksdagen om viktigare regeringsbeslut som har fattats vid torsdagens regeringssammanträde.
Det skulle enligt kommittén stå regeringen fritt att
utnyttja möjligheten eller att avstå därifrån, beroende på om några beslut
av tillräckligt stort allmänt intresse har fattats. Enligt kommittén skulle
regeringens information kunna följas av en kort frågestund på ca 15 minuter,
då riksdagens ledamöter skulle ha tillfälle att ställa frågor till närvarande
statsråd om den information som lämnas.

Detta förslag om möjlighet att anordna en särskild informationsstund på
torsdagseftermiddagen anser utskottet vara värt att pröva under försöksperioden.
Utskottet vill emellertid understryka att en sådan informationsstund
inte bör få utgöra en utgångspunkt för en debatt i vanlig mening.
Detta skulle kunna inverka menligt på planeringen av kammararbetet. De
frågor som kan ställas till statsråden måste alltså gälla kompletterande
sakupplysningar till den information som lämnats.

KU 1984/85:36

Det finns enligt utskottets mening behov av närmare riktlinjer rörande
bl. a. formerna för informationsstunden. Det bör ankomma på utskottets
arbetsgrupp att överväga detta. Arbetsgruppen bör härvid samråda med
företrädare för talmanskonferensen och för regeringen.

Genom propositionen har riksdagen — utöver förslagen om debattbegränsningarna
som rör frågor och interpellationer — förelagts ett ytterligare
förslag som gäller debattiderna. Kommittén har framhållit att det inte
bara är fråge- och interpellationsdebatterna som ofta blir ganska långdragna
utan detta gäller även andra debatter i riksdagen. Ett särskilt
problem utgör enligt kommittén de allmänpolitiska debatterna som
sträcker sig över två, ibland tre dagar. Kommittén framhåller att intresset
från allmänhetens och massmediernas sida avtar starkt mot slutet av dessa
debatter. Även andra längre debatter torde enligt kommittén drabbas av
samma ”trötthetsfenomen”.

Kommittén förordar att man i försöksverksamheten prövar en modell
för begränsning av debattider som sedan länge tilllämpats för större debatter
i det norska stortinget. Modellen innebär att talmannen före en sådan
debatt utarbetar ett förslag om debattens totala längd (exkl. repliker) och
debattidens fördelning mellan partierna. Detta bör enligt förslaget ske i
samråd med partiernas företrädare i talmanskonferensen och efter förslag
från det berörda utskottet om debatten avser ett utskottsärende. Vid
fördelningen av debattiden skall man enligt kommittén utgå från partiernas
procentuella representation i riksdagen med ett tillägg för de minsta partierna
och ett avdrag för de största. Talmannens förslag skall föreläggas
riksdagen som i enlighet med RO 2:14 utan föregående överläggning beslutar
i frågan.

Något förbud kan, framhåller kommittén, grundlagsenlig! inte uppställas
mot att talare anmäler sig utanför partikvoten i sådana debatter som gäller
avgörande av ärende (se RF 4:4). Inte heller i andra debatter bör det enligt
kommittén vara förbjudet för andra än dem som ryms inom kvoten att yttra
sig. Däremot anser kommittén att längden av sådana anföranden bör
genom riksdagsbeslutet begränsas till sex minuter.

Enligt motion 3197 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) bör förslaget om kvotering
av debattid mellan partigrupperna inte genomföras. Detsamma yrkas i
motion 3198 av Lars Werner m.fl. (vpk). Också motionärerna i motion
3198 av Karin Ahrland m. fl. (fp) är negativa till förslaget.

I motionerna anförs bl. a. principiella skäl mot denna typ av debattrestriktioner.
Det framhålls även att den föreslagna ordningen kan förväntas
leda till ökat administrativt besvär och att beslut om debattrestriktionerna i
vart fall riskerar att bli verkningslösa eftersom det fortfarande skall finnas
möjlighet för talare att anmäla sig utanför partikvoten.

Det måste enligt utskottets mening vara en självklar utgångspunkt för
varje förändring som berör debattreglerna i riksdagen att den inte på något
avgörande sätt medför inskränkningar i varje talares möjlighet att få göra

KU 1984/85:36

sin mening gällande i debatterna. Utskottet delar således den uppfattning
om värdet av den fria yttranderätten som kommit till uttryck i motionerna.

Det bör sålunda enligt utskottets mening inte kunna komma i fråga att i
förslaget avsedda debattrestriktioner beslutas utan att alla partier genom
sina företrädare i talmanskonferensen är överens om detta. Under förutsättning
av att sådan enighet uppnås kan utskottet inte se något avgörande
hinder mot att en möjlighet att korta ned vissa debatter med tidsmaximering
och kvotering mellan partierna skall stå till buds under försöksperioden.
Utskottet anser att motionerna 3197, 3198 yrkande 2 och 3199
yrkande 1 får anses vara besvarade med vad utskottet anfört.

Som kommittén påpekat kan denna begränsade försöksverksamhet med
kortare taletider inte vara någon lösning på problemet att debatter i viktiga
politiska frågor anhopas mot slutet av våren och hösten. Detta problem är
förenat med ojämnheter i riksdagens arbetsrytm och måste därför lösas
med andra medel, något som kommittén kommer att ta upp i sitt fortsatta
arbete. I många fall kan det dock tänkas att en viss rationalisering av
debatterna kan åstadkommas genom överenskommelser inom utskotten.
Utskottens ledamöter har möjlighet att inför kammarens behandling av
större ärenden, som hittills i vissa fall skett, samråda om det behov av
debatt som finns i ärendena och att ålägga sig själva en viss återhållsamhet
i syfte att få ett större mått av koncentration i debatterna. Det skulle enligt
konstitutionsutskottets mening vara värdefullt om utskotten under försöksperioden
inför debatter i större ärenden undersöker i vad mån debatterna
kan koncentreras på detta sätt.

Genom propositionen har riksdagen även förelagts vissa förslag av folkstyrelsekommittén
rörande riksdagens inre arbete.

Kommittén kommer i sitt arbete, som nyss nämndes, att ta upp frågor
om mera genomgripande förändringar i riksdagens arbetsrytm. Redan i
försöksverksamheten bör det enligt kommittén vara möjligt att pröva vissa
åtgärder i syfte att utjämna kammarens arbetsbörda.

Kommittén förordar att man inom ramen för försöksverksamheten prövar
en ordning under mellanvalsåren 1986 och 1987 som innebär att utskotten
samlas till sommarsammanträden på en för alla utskott gemensam dag
som bestäms av talmanskonferensen. En lämplig dag skulle enligt kommittén
kunna vara sista tisdagen i augusti. Enligt kommitténs uppfattning är
det viktigt att alla utskott sammanträder denna dag så att även partigrupperna
och andra partiorgan kan samlas till överläggning. Härigenom kan
enligt kommitténs mening också ärenden av kontroversiell karaktär behandlas.

Kommittén föreslår vidare att propositioner som väcks under sommaruppehållen
1986 och 1987 fram till den 15 augusti delas till ledamöterna
före den dag i augusti då samtliga utskott förutsätts sammanträda. Därmed
bör det vara möjligt att för dessa propositioner förkorta motionstiden, som
börjar löpa först vid riksmötets start i oktober. Dessa propositioner bör

KU 1984/85:36

därmed kunna utskottsbehandlas i början av oktober i stället för som nu i
slutet. Förslaget måste föranleda en ändring i RO.

Med anledning av kommitténs förslag har till konstitutionsutskottet inkommit
skrivelser från företrädare för den s. k. kanslichefsgruppen i riksdagen.
I skrivelsen avstyrks förslaget om sommarsammanträden under
hänvisning till bl. a. att utskotten själva måste få avgöra om det står några
beaktansvärda vinster att göra med att hålla sammanträde under sommaruppehållet.
Andra skäl som anförs mot den föreslagna ordningen är svårigheter
att genomföra studieresor och skäl av personalpolitisk natur. I ytterligare
en skrivelse från Riksdagens SACO/SR-förening och Statsanställdas
förbunds avdelning inom riksdagen uttalas att det inte torde föreligga något
nämnvärt utrymme för sommarsammanträden med hänsyn till att arbetsbelastningen
under riksmötestid ger upphov till kompensationsledighet
som jämte semester skall tas ut under sommarmånaderna. I skrivelsen tas
upp även frågan om riksdagspersonalens arbetssituation mera allmänt.

Enligt utskottets mening ligger det ett betydande värde i att utskotten
utnyttjar sommartiden under sommaren för att få fram ärenden som kan
kammarbehandlas redan i början av riksmötet. Särskilt fördelaktigt vore
det om utskottens sommarsammanträden vid ett tillfälle hölls på en gemensam
dag då också partigrupperna kunde vara samlade. Det måste emellertid
ytterst ankomma på utskotten själva att överväga och ta ställning till
behovet av sommarsammanträden. Därvid måste kammarens behov av
jämnare arbetsfördelning under hösten särskilt beaktas.

Utskottet förordar att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen, i vilken
samtliga utskottspresidier finns företrädda, att så snart som möjligt rekommendera
en lämplig dag i augusti 1986 på vilken sammanträden kan hållas.
Därvid bör en samordning ske med de utskott som ämnar genomföra
studieresor under sommaren.

Konstitutionsutskottet kommer att genom den särskilda arbetsgruppen
för arbetsförhållandena i riksdagen att under nästa riksmöte följa upp i
vilken omfattning utskotten kommer att hålla sammanträden på den bestämda
dagen. Arbetsgruppen får också överväga den av kommittén aktualiserade
frågan om förkortning av motionstider för propositioner som
väcks under sommaruppehållen 1986 och 1987. Arbetsgruppen bör vara
oförhindrad att även ta upp andra frågor som kan föranledas av kommitténs
förslag om sommarsammanträden på gemensam dag.

Beträffande de frågor rörande riksdagspersonalens arbetsförhållanden
som tas upp i de tidigare nämnda skrivelserna vill utskottet erinra om att
dessa frågor hänger samman med den vidare frågeställningen om ojämnheterna
i riksdagens arbetsrytm. Åtgärder för att kunna åstadkomma mer
genomgripande förändringar i det avseendet kommer som framgått tidigare
i betänkandet att prövas inom folkstyrelsekommittén.

En möjlighet att även på våren åstadkomma viss utjämning i arbetsrytmen
föreligger, som kommittén påpekat, om utskotten under januari för3
Riksdagen 1984185. 4 sami. Nr 36

KU 1984/85:36

söker slutbehandla propositionsärenden från hösten utan att avvakta den
allmänna motionstidens utgång. Utskottet instämmer i detta och förordar
att denna möjlighet beaktas av utskotten.

Kommittén har mot bakgrund av det ökande antalet propositioner och
framför allt motioner också tagit upp frågan om möjligheter att åstadkomma
förenklingar i utskottsarbetet.

Det bör enligt kommitténs uppfattning vara möjligt att förenkla behandlingen
av propositioner och motioner i utskotten i vissa hänseenden utan
att ge avkall på det krav på grundlig utskottsbehandling som är ett utmärkande
drag för den svenska riksdagen. Utskotten bör enligt kommittén
t. ex. i ökad utsträckning kunna övergå från remisser till muntliga utfrågningar.
Kommittén vill också ifrågasätta om inte bruket att inhämta yttranden
mellan utskotten har blivit alltför vidsträckt. Samråd mellan utskotten
skulle ofta, framhåller kommittén, kunna ske mer informellt. Kommittén
pekar också på olika fördelar med att behandla flera motionsförslag på
samma område i ett sammanhang i s.k. paketbetänkanden. Vidare anser
kommittén att arbetet med motionsärenden kan inledas med en genomgång
av motionsförslagen för att bedöma utredningsbehovet och ge kansliet
riktlinjer för utredningsarbetet. Det är då möjligt att man kan komma fram
till den ordningen att vissa motioner behöver utredas i mycket begränsad
omfattning eller inte alls. Hit hör t. ex. motioner som upprepas gång på
gång eller som utskottet kan ta ställning till redan på grundval av innehållet
i motionerna.

Med anledning av vad kommittén anfört rörande förenklad utskottsbehandling
yrkas i motion 3198 av Lars Werner m. fl. (vpk) att riksdagen bör
betona att sådana förenklingar inte får innebära en allvarlig försämring av
sakbehandlingen. Förändrade rutiner i utskottsarbetet får inte inkräkta på
beredning och sakbehandling av ärendena.

Förenklingsförslagen kommenteras även i de tidigare nämnda skrivelserna
från företrädare för kanslichefsgruppen och från Riksdagens SACO/SR-förening
och avdelningen för Statsanställdas förbund inom riksdagen.
Kanslicheferna instämmer i kommitténs synpunkter rörande s. k.
paketbetänkanden men framhåller att frågan om förenklad utskottsbehandling
bör vidareutvecklas i första hand inom vaije utskott för sig. I skrivelsen
från SACO/SR-föreningen och Statsanställdas förbunds avdelning
framhålls att förslagen om förenklingar i utskottsarbetet är otillräckliga när
det gäller effekterna på arbetssituationen.

Utskottet anser att de uppslag om förenklingar i utskottsarbetet som
kommittén pekat på är väl värda att överväga. Med anledning av vad som
anförts i motion 3198 vill utskottet framhålla att kommittén förutsatt att
förenklingarna skall kunna uppnås utan att detta skall inkräkta på principen
om en grundlig utskottsbehandling. De möjligheter som kommittén
pekat på får självfallet användas med urskilning. Utredningsbehovet och i
vilken form detta skall tillgodoses måste bedömas av varje utskott i vaije

KU 1984/85:36

enskilt ärende. Enligt utskottet finns det inte behov av att riksdagen vid
sidan av vad utskottet nu anfört gör något särskilt uttalande i frågan.
Motion 3198, yrkande 3, bör dock anses besvarad med hänvisning till vad
utskottet anfört.

Kommittén har behandlat också frågan om längre uppehåll mellan voteringar
i kammaren.

För att komma till rätta med det förhållandet att omröstningar i kammaren
inte skall komma alltför tätt har sedan ett par år tillbaka prövats
olika vägar. Fr. o. m. våren 1983 har ledamöterna i stor utsträckning avstått
från att begära rösträkning. Härigenom har antalet voteringar med
rösträkningar minskats. En metod som också prövas sedan våren 1983 är
samlad debatt och samtidiga voteringar i flera ärenden från samma utskott.
Ytterligare en metod att få till stånd färre omröstningstillfällen är den som
nyss berördes, nämligen att utskotten sammanför motioner i näraliggande
ärenden i ett s.k. paketbetänkande i stället för att behandla dem i flera
betänkanden.

Kommittén anser att man under försöksperioden bör kunna gå vidare på
de tre vägar som redan används. Kommittén vill ge ett särskilt förord för
att utskotten i större utsträckning avger paketbetänkanden. När det gäller
metoden med samtidiga voteringar om flera betänkanden rekommenderar
kommittén att denna också bör kunna användas då betänkandena kommer
från olika utskott. Därigenom ökas möjligheterna till längre tidsintervall
mellan voteringarna. Vidare anser kommittén det vara en lämplig ordning
att debatterna avslutas på kvällen och att överläggningen då förklaras
avslutad men att voteringen äger rum följande dag. Det blir då inte möjligt
för nya talare att anmäla sig vid voteringstillfället.

I motion 3198, yrkande 4, av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen i ett uttalande skall betona att avståndet mellan debatt och beslut
i ärenden inte får bli för stort. Detta är enligt motionärernas mening viktigt
både för massmediernas bevakning och för informationen till allmänheten.
Huvudregeln bör enligt motionen vara att gemensamma voteringar kan
tillämpas i flera ärenden från samma utskott, eller från flera utskott då
ärendena har beröring med varandra.

De åtgärder som redan vidtagits för att minska antalet voteringstillfällen
har enligt utskottets mening haft en mycket gynnsam effekt. Det är emellertid
fortfarande vanligt med kortare uppehåll än en timme. Det finns
sålunda skäl att som kommittén förordat nu gå ett steg vidare.

Utskottet tillstyrker att de metoder som kommittén förordat prövas
under försöksperioden. Beträffande motion 3198, yrkande 4, vill utskottet
erinra om vad utskottets arbetsgrupp för frågor rörande riksdagens arbetsförhållanden
uttalade i en skrivelse till talmanskonferensen (se KU
1982/83:25, bilaga 2) när den tog initiativet till ordningen med samlad
debatt och samtidiga voteringar i flera ärenden. Arbetsgruppen framhöll
att samtidiga voteringar inte automatiskt skulle tillämpas då flera betän -

KU 1984/85:36

kanden från samma utskott är upptagna på kammarens föredragningslista.
I sådana fall då det finns ett stort intresse från riksdag, regering och
allmänhet att beslutet i ett ärende fattas så snabbt som möjligt borde enligt
arbetsgruppen beslutet inte vänta tills ett eller flera andra ärenden har
slutdebatterats. I andra fall då intresset av att hålla ihop debatt och beslut
inte är lika stort, borde man enligt arbetsgruppen genom att sammanföra
voteringar eftersträva uppehåll mellan omröstningstillfällena på minst en
timme.

Den informationsaspekt som betonats i motion 3198 har sålunda beaktats
i samband med de tidigare besluten i denna fråga. Motion 3198,
yrkande 4, kan anses delvis tillgodosedd genom vad utskottet anfört.

I sin motion 3198, yrkande 5, med anledning av proposition 190 har
vänsterpartiet kommunisterna tagit upp frågan om sammansättningen av
riksdagens utskott. Vpk har även tidigare väckt frågan i motionerna
1983/84:746 och 1984/85:816. Enligt motionerna bör det inför höstens val
införas bestämmelser i RO som garanterar samtliga partier, vilka uppnått
den s. k. 4-procentsspärren, representation i riksdagens utskott.

Utskottet har vid tidigare behandling av denna fråga starkt understrukit
det intresse som alla de i riksdagen representerade partierna har att få delta
i utskottsarbetet. Även ur allmän synpunkt har utskottet ansett det mindre
tillfredsställande att den gällande ordningen för val till utskott kan leda till
att parti helt ställs utanför utskottsarbetet.

Utskottets arbetsgrupp för arbetsförhållandena i riksdagen har på utskottets
uppdrag behandlat principerna för utskottens sammansättning.
Arbetsgruppen har härvid prövat olika vägar att finna en lösning på problemet.

Det synsätt utskottet tidigare givit uttryck för har varit en naturlig
utgångspunkt för de överläggningar som förevarit inom utskottets arbetsgrupp.
Emellertid har arbetsgruppen också visat på de svårigheter som
inställer sig om man samtidigt skall kunna tillgodose intresset av utskottsrepresentation
för mindre partier och andra intressen som gör sig gällande i
sammanhanget. Enligt en uppfattning måste en lösning uppnås som innebär
att de mindre partiernas intresse av utskottsrepresentation inte får
tillgodoses på ett sätt som samtidigt medför att andra intressen får träda
tillbaka. Detta för med sig ett behov av att ompröva principerna för den
gällande utskottsorganisationen. Enligt en annan uppfattning skulle det
vara möjligt att nå en lösning utan mera omfattande ändringar i gällande
utskottsorganisation. Man måste då tänka sig ett system enligt vilket
intresset av en garanterad utskottsrepresentation för mindre partier tillåts
få väga något tyngre än andra motstående intressen.

Utskottet konstaterar att det inte är möjligt att uppnå en bred enighet för
en lösning utefter någon av dessa två linjer. Frågan bör därför enligt
utskottets mening prövas i ett vidare sammanhang. Eftersom folkstyrelsekommittén
behandlar frågor rörande riksdagen och dess arbetsformer an -

KU 1984/85:36

ser utskottet det naturligt att kommitténs uppdrag får omfatta även frågan
om principerna för utskottens sammansättning. Utskottet avstyrker således
motionernas yrkanden om ändrade regler för utskottsrepresentation
och förordar att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
behovet av ytterligare utredning.

I de under allmänna motionstiden i år väckta motionerna 1984/85:288,
yrkande 2, av Bertil Fiskesjö m. fl. (c), 1984/85:393 av Karin Ahrland och
Lars Ernestam (båda fp) samt 1984/85:452, yrkande 2, av Ulf Adelsohn
m. fl. (m) tas upp frågan om tillämpningen av bestämmelsen i RO 4:10 om
utskottsminoritets rätt att begära utredning. Samma fråga har varit föremål
för överläggningar i talmanskonferensen.

Motion 288 innehåller ett förslag till ändring i RO 4:10. Ändringen skulle
ha till syfte att en utskottsmajoritet som avslår ett minoritetsönskemål om
ytterligare utredning måste i det utskottsbetänkande som avges i ärendet
utförligt redovisa skälen för att utredningskravet avslagits. Enligt motionerna
393 och 452 bör folkstyrelsekommittén överväga frågan. I motion
452 tas även upp fråga om utsträckning av minoritetsskyddet i andra
hänseenden.

Med anledning av det förslag om ändring i RO 4:10 som lagts fram i
motion 288 vill utskottet nämna att det, som utskottet redovisat i recitavsnittet
ovan, förutsattes i lagmotiven till bestämmelsen att ett utskott som
avslår minoritetens utredningsyrkande i det sedermera avlämnade betänkandet
bör ange skälen för detta sitt ställningstagande.

Enligt folkstyrelsekommitténs direktiv är kommittén oförhindrad att ta
upp de frågor som väckts i motionerna. Utskottet utgår ifrån att dessa
frågor också kommer att behandlas i kommittén. Det är enligt utskottets
uppfattning önskvärt att kommittén i det sammanhanget tar upp också
frågan om det skall finnas ett minoritetsskydd också i fråga om yttranden
mellan utskott.

Utskottet anser att motionerna 288, yrkande 2, 393 och 452, yrkande 2,
får anses besvarade med vad utskottet nu anfört.

I motion 1984/85:670 av Kjell Mattsson (c) och Oskar Lindkvist (s) tas
upp frågan om en regel i RO som skall garantera en utskottsminoritet en
rätt att kalla till utskottssammanträde. Enligt gällande ordning är det i
normala fall ordföranden som utfärdar sådan kallelse. Denna regel torde
enligt vad utskottet känner till inte ha föranlett något problem i det avseende
som motionärerna tar upp.

Det finns således enligt utskottets uppfattning knappast något skäl att nu
ta upp frågan om eventuell ändring i den aktuella bestämmelsen. Utskottet
har emellertid uppdragit åt sin arbetsgrupp för arbetsförhållandena i riksdagen
att se över bestämmelsen ur den synpunkt som aktualiserats genom
motionen. Motionen får enligt utskottets mening anses vara besvarad med
vad utskottet nu anfört.

I motion 1984/85: 2340, yrkande 2, av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hem4
Riksdagen 1984185. 4 sami. Nr 36

KU 1984/85:36

38.

ställs om en ändring i RO 4:12 av innebörd att offentliga utskottssammanträden
skall kunna anordnas och att sådant sammanträde skall komma till
stånd om det begärs av minst en tredjedel av utskottets ledamöter.

Frågan om offentliga utskottssammanträden kommer att tas upp inom
folkstyrelsekommittén. Enligt utskottets mening bör kommitténs överväganden
avvaktas innan riksdagen tar ställning till frågan om en ändring i
RO:s regler i detta hänseende. Utskottet anser att motionen bör vara
besvarad genom vad utskottet anfört om arbetet inom folkstyrelsekommittén.

Frågor rörande riksdagens behandling av motioner tas upp i motionerna
1984/85:933 och 934 av Gunnar Biörck i Värmdö (m). I motion 933 diskuteras
bl. a. det förhållandet att en stor andel av de främst under allmänna
motionstiden väckta motionerna leder till avslag. I motion 934 förordas en
uppdelning av den allmänna motionstiden till två perioder. Enligt motionerna
bör riksdagen uppdra åt talmanskonferensen att överväga åtgärder
beträffande de i motionerna aktualiserade frågorna.

Som framgår av recitavsnittet ovan har folkstyrelsekommittén sammanställt
viss statistik bl. a. över utvecklingen av antalet motioner i riksdagen
och uttryckt viss oro över det ökande antalet motioner. Kommittén är
oförhinrad att i sitt arbete pröva frågor rörande motionsbehandlingen. I
samband med att kommittén behandlar frågan om mera genomgripande
förändringar i riksdagens arbetsrutiner kommer kommittén in bl. a. på
tidpunkten för avlämnande av de fristående motionerna. Frågeställningarna
i motionerna 933 och 934 har sålunda samband med frågor som kommittén
skall behandla eller som kan komma att tas upp inom kommittén.
Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas innan det
övervägs utredning också i andra former.

En fråga som gäller den tekniska utformningen av utskottsbetänkanden
och som tas upp i motion 933 bör dock kunna behandlas närmare i konstitutionsutskottets
arbetsgrupp. Enligt motionen är det vanligt att även
motioner som i en eller annan form bestås en välvillig skrivning eller anses
besvarade i utskottens hemställan förs till kategorin ”avslag”. Arbetsgruppen
bör i första hand göra en undersökning av utskottens praxis i detta
hänseende.

Med det anförda anser utskottet att motionerna 933 och 934 kan anses i
viss mån tillgodosedda.

En ändrad benämning på trafikutskottet till kommunikationsutskottet
föreslås i motion 1984/85: 811 av Görel Bohlin (m). Riksdagen behandlade
hösten 1984 denna fråga med anledning av en motion av samma motionär
och avslog motionen.

Utskottet finnér inte skäl att för närvarande ändra det tidigare ställningstagandet
och avstyrker åter motionskravet.

I motion 1984/85:937 av Gunnar Biörck i Värmdö tas upp rätten att
disponera riksdagsmandat. Motionären anför att regeringsformens regler

KU 1984/85:36

inte är helt klara beträffande frågan om ledningen för ett parti skall kunna
göra gällande att någon som valts till riksdagsledamot eller senare kan
ifrågakomma som ersättare för sådan bör träda tillbaka till förmån för
annan, som i valet placerats röstmässigt efter honom eller henne.

Som utskottet tidigare uttalat i samband med behandlingen av en motion
rörande sambandet mellan mandat och parti (KU 1983/84:26) är vaije
mandat knutet till en individ. Ingen ledamot av riksdagen kan, utom i
särskilda i regeringsformen angivna undantagsfall, tvingas att mot sin vilja
frånträda sitt mandat. Utskottet kan inte finna att det föreligger ett behov
av att, som motionären yrkat, ge folkstyrelsekommittén i uppdrag att
utreda denna fråga vidare. Motionen avstyrks följaktligen.

1 tre motioner från den allmänna motionstiden i år tas upp vissa frågor
rörande valsystemet. Enligt moderata samlingspartiets motion 1984/85:
452, yrkande 1, bör riksdagen besluta ett uttalande om att fyraåriga mandatperioder
och skilda valdagar för riksdags- och kommunalval bör införas.
I en motion från folkpartiet, 1984/85:2340, yrkande 1, behandlas också
mandatperioderna vid val till riksdagen och de kommunala församlingarna.
Dessa bör enligt motionen utsträckas till fyra år. Vidare anser folkpartiet
att ett ökat inslag av personval i valsystemet är angeläget.

Enligt en partimotion från vänsterpartiet kommunisterna, 1984/85:817,
bör det pågående utredningsarbetet syfta till att den nuvarande 4-procentsspärren
vid val till riksdagen slopas.

De frågor som tas upp i motionerna kommer att behandlas i folkstyrelsekommitténs
fortsatta arbete. De särskilda önskemål om valsystemets utformning
i de i motionerna berörda hänseendena kommer sålunda att
övervägas. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa utredningsarbetet
genom uttalanden eller tillkännagivanden till regeringen. Motionerna
får emellertid anses besvarade genom vad utskottet anfört om det pågående
utredningsarbetet.

Lag-, försvars- och bostadsutskotten har i skrivelser till konstitutionsutskottet
hemställt om överflyttning av vissa ärendegrupper dem emellan. I
huvudsak innebär förslagen att ärenden om hyra, bostadsrätt och tomträtt
skall flyttas från lagutskottet till bostadsutskottet. Ärenden om kronofogdemyndigheterna
flyttas i stället från bostadsutskottet till lagutskottet.
Försvarsutskottet skall från bostadsutskottet överta beredningen av ärenden
rörande brand väsendet.

Skälen för den ändrade ärendefördelningen mellan lag- och bostadsutskotten
är främst att i fortsättningen undvika vissa fördelningsproblem
som uppkommit med den nuvarande ordningen. Överflyttningen av ärenden
mellan försvars- och bostadsutskotten föranleds främst av organisatoriska
förändringar vad gäller räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten.

Utskottet har beslutat att med utnyttjande av sin initiativrätt enligt RO
3:7 förelägga riksdagen förslag i enlighet med skrivelserna från de berörda

KU 1984/85:36

utskotten. Förslagen föranleder de ändringar i RO 4.6.5, 4.6.7 och 4.6.16
som framgår av bilaga 2 till detta betänkande.

I samband med behandlingen av ovan nämnda framställningar har inom
utskottet väckts frågan om inte ärenden rörande medborgarskapslagstiftningen
bör beredas av konstitutionsutskottet. Denna fråga har utskottet
behandlat tidigare och senast hösten 1984 (KU 1984/85:11) med anledning
av en väckt motion. Samtidigt behandlades vissa andra frågor rörande
ärendefördelningen mellan utskott. Utskottet ville innan ytterligare erfarenheter
vunnits av den år 1983 genomförda utskottsreformen inte ta
initiativ till nya ändringar.

De framställningar från utskott som konstitutionsutskottet nu behandlat
visar enligt utskottet på att det kan vara av värde att i lämplig form
överväga behovet av ytterligare förändringar. Utskottet vill i detta sammanhang
upplysningsvis nämna att utskottets särskilda arbetsgrupp i samband
med detta ärendes behandling fått i uppdrag att se över eventuella
behov av ytterligare förändringar rörande ärendefördelningen och, om så
skulle vara fallet, redovisa detta till utskottet.

Slutligen vill utskottet föreslå en redaktionell ändring i RO 7.1.1. Enligt
bestämmelsens andra stycke skall kammaren för varje valperiod utse arton
riksdagsledamöter med uppdrag att följa verksamheten vid Statsföretag
AB och Svenska Varv AB. Vid årsskiftet 1984/85 ändrade Statsföretag sitt
namn till Procordia AB. Utskottet förordar med anledning härav den
ändring i RO 7.1.1 som framgår av bilaga 2 till detta betänkande.

I sammanhanget vill utskottet nämna att frågan om eventuell ändring i
systemet med de arton särskilt utsedda ledamöterna för närvarande bereds
inom utskottets arbetsgrupp.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett ändrat frågeinstitut, m. m.

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del antar
det i bilaga 2 intagna förslaget till tilläggsbestämmelse 6.2.3
riksdagsordningen och förklarar motion 1984/85:3198, yrkande
1 a, besvarad med vad utskottet anfört samt avslår motionerna
1984/85:3196 och 3198, yrkande 1 b såvitt nu är i fråga,

2. beträffande interpellationsdebatterna

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
med avslag på motion 3198, yrkande 1 b såvitt nu är i fråga, antar
det i bilaga 2 intagna förslaget till tilläggsbestämmelse 6.1.3
riksdagsordningen samt förklarar motion 1984/85:3199, yrkande
2, vara delvis besvarad med de ändrade debattregler som utskottet
föreslagit,

KU 1984/85:36

3. beträffande fler debatter i aktuella frågor i riksdagen

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del godkänner
vad utskottet föreslagit,

4. beträffande debattiderna

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del godkänner
vad utskottet föreslagit samt förklarar motionerna
1984/85:3197, 1984/85:3198, yrkande 2, och 1984/85:3199, yrkande
1, besvarade härmed,

5. beträffande åtgärder i syfte att utjämna kammarens arbetsbörda
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del godkänner
vad utskottet föreslagit,

6. beträffande förenklingar i ut skotts arbete t

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del godkänner
vad utskottet föreslagit och förklarar motion
1984/85:3198, yrkande 3, besvarad härmed,

7. beträffande längre uppehåll mellan voteringar i kammaren

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del godkänner
vad utskottet föreslagit och förklarar motion
1984/85:3198, yrkande 4, till viss del besvarad härmed,

8. beträffande en försöksverksamhet med nya arbetsformer i övrigt
att riksdagen med anledning av propositionen i övrigt godkänner
vad utskottet föreslagit,

9. beträffande sammansättningen av riksdagens utskott

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:746, 1984/85:
816 och 3198, yrkande 5, som sin mening ger regeringen känna
vad utskottet anfört rörande behovet av ytterligare utredning,

10. beträffande utskottsminoritets rätt att begära utredning, m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1984/85:288, yrkande 2,
1984/85:393 och 1984/85:452, yrkande 2, besvarade med vad
utskottet anfört rörande det pågående utredningsarbetet,

11. beträffande rätt att kalla till utskottssammanträde

att riksdagen förklarar motion 1984/85:670 besvarad med vad
utskottet anfört rörande utredning inom utskottets arbetsgrupp,

12. beträffande offentliga utskottssammanträden

att riksdagen förklarar motion 1984/85:2340, yrkande 2, besvarad
med vad utskottet anfört rörande det pågående utredningsarbetet,

13. beträffande riksdagens behandling av motioner

att riksdagen förklarar motionerna 1984/85:933 och 934 besvarade
med vad utskottet anfört rörande det pågående utredningsarbetet
m. m.,

14. beträffande ändrad benämning på trafikutskottet
att riksdagen avslår motion 1984/85:811,

15. beträffande rätten att disponera riksdagsmandat
att riksdagen avslår motion 1984/85:937,

KU 1984/85:36

16. beträffande frågor rörande valsystemet

att riksdagen förklarar motionerna 1984/85:452, yrkande 1,
1984/85:2340, yrkande 1, och 1984/85:817 besvarade med vad
utskottet anfört rörande det pågående utredningsarbetet,

17. beträffande överflyttning av vissa ärendegrupper mellan utskott,
m. m.

att riksdagen antar det i bilaga 2 intagna förslaget till tilläggsbestämmelserna
4.6.5, 4.6.7, 4.6.16 och 7.1.1 riksdagsordningen.

Stockholm den 28 maj 1985

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Yngve Nyquist (s), Bertil Fiskesjö (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove Johansson (s),
Kerstin Nilsson (s), Sven-Erik Nordin (c), Sture Thun (s), Karin Ahrland
(fp), Ove Eriksson (m), Birger Hagård (m), Axel Wennerholm (m), Maj
Kempe (vpk) och Björn Ericson (s).

KU 1984/85:36

Reservationer

1. Ett ändrat frågeinstitut (mom. 1.)

Maj Kempe (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 27 slutar med ”(yrkande 1 b, delvis).” bort ha följande
lydelse:

Också beträffande begränsningarna av antalet anföranden och tiden för
varje anförande i frågedebatterna vill utskottet förorda en ändring i det
framlagda förslaget. Eventuella fördelar med sådana begränsningar kan
enligt utskottets mening knappast anses uppväga de olägenheter som begränsningarna
innebär för talarna. Utskottet förordar sålunda med bifall till
motion 3198, yrkande 1 b, såvitt nu är i fråga, att nuvarande bestämmelser
skall tillämpas även i fortsättningen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande ett ändrat frågeinstitut, m. m.

att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och
med bifall till motion 1984/85:3198, yrkande 1 b såvitt nu är i
fråga, antar det i bilaga 2 intagna förslaget till tilläggsbestämmelse
6.2.3 riksdagsordningen, dock med den ändringen att tredje
stycket skall utgå och att hänvisningen till tilläggsbestämmelse

6.2.2 skall avse endast den sistnämnda bestämmelsens första
stycke samt förklarar motion 1984/85:3198, yrkande 1 a, besvarad
med vad utskottet anfört och avslår motion 1984/85:3196,

2. Interpellationsdebatterna (mom. 2)

Maj Kempe (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 29 slutar med ”utskottet föreslagit” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening innebär de föreslagna reglerna, som framhållits
i motion 3198, krångel och inskränkningar i ledamöternas rättigheter. I
likhet med vad utskottet ovan anfört rörande frågedebatterna kan även
ifrågasättas om eventuella fördelar med sådana debattbegränsningar uppväger
de olägenheter som uppstår för talarna. Utskottet tillstyrker sålunda
yrkande 1 b i motion 3198, såvitt nu är i fråga, och avstyrker propositionen
i denna del. Med hänsyn härtill bör motion 3199, yrkande 2, inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

KU 1984/85:36

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande interpellationsdebatterna

att riksdagen med bifall till motion 3198, yrkande 1 b såvitt nu är
i fråga, avslår propositionen i denna del samt lämnar motion 3199
yrkande 2 utan åtgärd,

3. Interpellationsdebatterna (mom. 2)

Hans Nyhage, Ove Eriksson, Birger Hagård och Axel Wennerholm
(samtliga m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 som boljar med
”Beträffande tiden” och på s. 29 slutar med ”tre minuter” bort ha följande
lydelse:

Beträffande interpellantens första anförande bör samma tid gälla för
detta som för statsrådets första anförande, dvs. tio minuter. Interpellanten
bör ha samma tid på sig att gå i svaromål som statsrådet förfogar över för
att besvara interpellationen. Interpellantens övriga två anföranden bör
dock kunna inskränkas till tre minuter vardera. Samma tidsbegränsningar
som skall gälla för interpellantens anföranden bör gälla också för andra
föranmälda talare med den skillnaden att det första anförandet här bör
inskränkas till sex minuter. Icke föranmälda talares två anföranden bör få
räcka i sex resp. tre minuter.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande interpellationsdebatterna

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 3198, yrkande 1 a såvitt nu är i fråga, antar det i bilaga 2
intagna lagförslaget såvitt avser tilläggsbestämmelse 6.1.3 riksdagsordningen
med den ändringen att tiden för interpellantens
första anförande skall få räcka längst tio minuter samt förklarar
motion 1984/85:3199, yrkande 2, vara delvis besvarad med de
ändrade debattregler som utskottet föreslagit,

4. Längre uppehåll mellan voteringar i kammaren (mom. 7)

Maj Kempe (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 böijar med ”De
åtgärder” och på s. 36 slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad kommittén föreslagit i denna del men vill
samtidigt framhålla att de principer som angivits i motion 3198 bör vara
vägledande vid tillämpningen av de riktlinjer som kommittén dragit upp.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 3198, yrkande 4.

KU 1984/85:36

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande längre uppehåll mellan voteringar i kammaren
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3198, yrkande 4,
godkänner vad utskottet föreslagit,

5. Sammansättningen av riksdagens utskott (mom. 9)

Maj Kempe (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 som böljar med
”Utskottet konstaterar” och på s. 37 slutar med ”ytterligare utredning”
bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det råder enighet om att det inte är tillfredsställande
med en ordning som innebär att de i riksdagen representerade
partierna kan ställas utanför den beredningsprocess som äger rum i utskotten.
Det starka intresse som alla partier har av att få delta i utskottsarbetet
har på senare tid ytterligare förstärkts genom att finansutskottet skall ta
över lönedelegationens verksamhet (se KU 1984/85:34) och senast genom
de förslag om nya arbetsformer i utskotten som arbetats fram inom folkstyrelsekommittén.
Dessa förändringar får verkan redan under nästa riksmöte.

Vid utskottsbehandlingen av de nu förevarande motionerna har uppkommit
fråga om att utreda partiernas utskottsrepresentation i ett vidare
sammanhang. Utskottet anser i och för sig att folkstyrelsekommittén kunde
få i uppdrag att finna en lösning som garanterar de partier som uppnått
4-procentsspärren utskottsplatser och som, om möjligt, samtidigt tar hänsyn
till andra intressen som gjorts gällande i sammanhanget.

Det kan enligt utskottets mening emellertid inte accepteras att den
osäkerhet rörande mindre partiers utskottsrepresentation som gällande
ordning för med sig får råda inför riksdagens nästa valperiod. Utskottet vill
därför förorda att riksdagen nu beslutar införa regler i RO som skall
garantera samtliga partier, som vid val till riksdagen uppnått den s.k. 4-procentsspärren. platser i riksdagens utskott. Lagregleringen bör bygga på
samma huvudprincip för fördelningen av utskottsplatserna som i den rekommendation
som riksdagen antog år 1979. Ett förslag till en sådan
lagreglering lämnas i bilaga 3.

Förslaget har utformats så att något val i egentlig mening inte behöver
äga rum. Det blir i stället en uppgift för valberedningen eller talmannen/
kammarkansliet att beräkna hur många platser varje parti skall besätta av
det totala antalet utskottsplatser. Valberedningens huvuduppgift när det
gäller att utse utskott inträffar först därefter. Den skall utforma förslag till
mandatfördelning mellan patierna i de olika utskotten. I det arbetet måste
målsättningen vara att åstadkomma så likartad partipolitisk representation
som möjligt i utskotten. Skälet till att valberedningen endast bör ta ställ 5

Riksdagen 1984185. 4 samt. Nr 36

KU 1984/85:36

ning till mandatfördelningen och inte till vilka personer som skall bekläda
mandaten är att majoriteten inte bör ges inflytande över vilka som skall
representera partierna i de olika utskotten. Partigrupperna bör i stället
efter det att kammaren godkänt mandatfördelningen anmäla till talmannen
vem som skall representera partiet på de tilldelade mandaten. När kammaren
går till beslut om mandatfördelningen kan utöver valberedningens
förslag även andra förslag ställas. Kammaren tar ställning till förslagen i
sin helhet på en gång, inte för varje utskott för sig. Eftersom ärendet inte är
något personval blir det inte aktuellt med val med slutna sedlar, varför
omröstningen blir enkel. Om valberedningen inte blir enig kommer mot-'
förslag att läggas. Det eller de partier som inte är nöjda kommer förmodligen
att lägga fram var sitt förslag, således ett fåtal. När kammaren har
fastställt mandatfördelningen bör det ankomma på partigrupperna att till
talmannen anmäla vilka personer som skall inneha mandaten. Tillsättandet
av utskott avslutas med att talmannen för kammaren läser upp vilka
personer som anmälts av resp. partigrupp.

Utskottet förordar att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:746,
1984/85:816 samt 1984/85: 3198 yrkande 5 beslutar att i RO införa regler i
enlighet med lagförslaget i bilaga 3 till detta betänkande. Eftersom lagändringen
bör träda i kraft den 1 juli 1985 förutsätter utskottet att huvudbestämmelserna
i lagförslaget kan antas genom ett beslut av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande sammansättningen av riksdagens utskott

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:746, 1984/85:816
samt 1984/85:3198, yrkande 5, antar det i bilaga 3 framlagda
lagförslaget,

6. Offentliga utskottsammanträden (mom. 12)

Hans Nyhage (m), Karin Ahrland (fp), Ove Eriksson (m), Birger Hagård
(m) och Axel Wennerholm (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som böijar med ”Frågan
om” och som slutar med ”inom folkstyrelsekommittén” bort ha följande
lydelse:

Det är enligt utskottets mening en brist ur informationssynpunkt att
riksdagens utskott inte har någon legal möjlighet att kunna hålla utfrågningar
där allmänheten har tillträde. Dagens system med utskottsutfrågningar
inom lyckta dörrar kan inte anses motsvara de krav man i en
modern demokrati skall ställa när det gäller allmänhetens och massmediernas
möjligheter till insyn i den verksamhet som bedrivs i landets högsta
beslutande organ. Offentliga utskottsutfrågningar skulle även kunna bidra
till att skapa ett större intresse för riksdagens arbete och ligger således i
linje med ambitionerna bakom den försöksverksamhet med nya arbetsformer
som utskottet behandlat tidigare i betänkandet.

KU 1984/85:36

Eftersom frågan om offentliga utskottsutfrågningar skall behandlas av
folkstyrelsekommittén, bör enligt utskottets mening kommittén få i uppdrag
att med förtur lägga fram ett förslag till ändring i riksdagsordningen
som öppnar möjlighet till sådana utfrågningar. Det är enligt utskottets
mening angeläget att förslaget utformas så att en minoritet, bestående av
en tredjedel av utskottets ledamöter, skall ha rätt att få till stånd offentliga
utskottsutfrågningar. Utskottet förordar att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet nu anfört.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande offentliga utskottssammanträden

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2340, yrkande 2,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
utarbetande av ett lagförslag som skall öppna möjlighet för utskotten
att kunna hålla offentliga utskottsutfrågningar.

Särskilda yttranden

1. Försöksverksamhet med nya arbetsformer

Bertil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin (båda c) anför:

Ett övergripande syfte med det försök med vissa nya inslag i arbetsformerna,
som skall inledas under 1985/86 års riksmöte, är att bätte tillgodose
aktualitetsaspekten i de debatter som förs i kammaren och att stimulera
livaktigheten. Detta syfte är i och för sig vällovligt. Emellertid är det enligt
vår mening tveksamt om de framlagda förslagen verkligen är ägnade att
åstadkomma några mer påtagliga förbättringar i de nämnda avseendena.
För att en effektivare arbetsordning skall åstadkommas i riksdagen krävs
det betydligt mera genomgripande förändringar. Vi har i olika sammanhang,
bl. a. i motioner i riksdagen, lagt fram förslag med detta syfte. Vi har
i motion 1984/85:3197 erinrat om detta och hänvisar till vad vi där anfört. I
vad gäller det nu aktuella förslaget inskränker vi oss här till att på några
speciella punkter kommentera utskottets förslag.

Den utformning som det nya frågeinstitutet kommer att få kan leda till
att färre frågor kommer att besvaras. Därmed minskar riksdagens kontroll
av regeringen och möjligheten att i riksdagen få till stånd debatt i aktuella
frågor inom rimlig tid. Det förefaller också opraktiskt att göra en fullständig
boskillnad mellan interpellationsdebatter och frågedebatter. Den nuvarande
ordningen som innebär att interpellationer och frågor som berör
samma ämne debatteras vid ett och samma tillfälle har klara fördelar.

Beträffande förslaget om kvotering av debattid mellan partigrupperna
har vi i vår motion yrkat att detta inte skall genomföras. Vi kvarstår vid de
invändningar mot förslaget som vi gjort i motionen. Med hänsyn till vad

KU 1984/85:36

utskottet uttalat om att det skall råda fullständig enighet mellan partierna
om denna möjlighet skall kunna prövas under försöksperioden har vi
avstått från att reservera oss i frågan.

De metoder som kommittén pekat på för att åstadkomma förändringar i
utskottsarbetet baserar sig enligt vår mening på alltför generella antaganden
om hur utskottsarbetet bedrivs. Vi vill starkt betona att kravet på
grundlig utskottsbehandling inte får åsidosättas och att det måste ankomma
på det beredande utskottet att i vatje enskilt ärende bedöma utredningsbehovet.
Förfarandet att det sakberedande utskottet i ärenden som
ligger i gränsområdet mellan olika utskotts kompetens inhämtar yttrande
från andra berörda utskott är enligt vår mening värdefullt och bör bibehållas.

2. Försöksverksamhet med nya arbetsformer

Maj Kempe (vpk) anför:

I vpk:s partimotion har det i vissa hänseenden yrkats ändringar i propositionsförslagen
eller kompletterande uttalanden från riksdagen. Som
framgår av utskottets betänkande har vissa av motionsyrkandena blivit
väsentligen tillgodosedda genom de ändringar eller uttalanden som utskottet
gjort och jag har därför kunnat avstå från särskilda yrkanden i dessa
fall. På ett par punkter vill jag emellertid tillägga följande.

När det gäller de praktiska arrangemangen vid frågestunden, som det
skall ankomma på talmannen att kunna besluta om, känner jag mig inte helt
övertygad om att det kan vara motiverat med lösningar som starkt avviker
från rutinerna vid andra debatter i kammaren.

Beträffande förslaget om kvotering av talartider har utskottet uttalat att
försök med detta förutsätter att det uppnås enighet mellan partigrupperna.
Jag vill betona att partiernas behov av att klargöra sina ståndpunkter inte
utan vidare kan relateras till mandatantalet. I vissa fall, t. ex. när det gäller
regionalpolitiska debatter, blir det också svårt att inom ramen för en
kvotering tillgodose alla önskemål om att delta i debatterna.

3. Sammansättningen av riksdagens utskott (mom. 9)

Wivi-Anne Cederqvist (s) anför:

Som ledamot i konstitutionsutskottets arbetsgrupp för arbetsförhållandena
i riksdagen har jag gett mitt stöd åt vpk:s krav på att i RO införa
särskilda regler som skall garantera samtliga partier som passerat den s. k.
4-procentsspärren platser i riksdagens utskott. Under utskottsbehandlingen
har vi också från socialdemokratiskt håll framhållit att vi varit beredda
att biträda detta krav. Ett beslut som gäller en för riksdagsarbetet så
grundläggande fråga bör emellertid inte genomdrivas utan en bred uppslutning
från partiernas sida. Jag beklagar att vi inte lyckats få en sådan

KU 1984/85:36

uppslutning. Det får därför bli en uppgift för folkstyrelsekommittén att i
samband med sin behandling av frågor som rör riksdagens arbetsformer
snarast försöka åstadkomma en lösning på denna viktiga demokratifråga.

4. Utskottsminoritets rätt att begära utredning, m. m.

Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Sven-Erik Nordin (c), Karin
Ahrland (fp), Ove Eriksson (m), Birger Hagård (m) och Axel Wennerholm
(m) anför:

Frågan rörande tillämpningen av de bestämmelser i riksdagsordningen
som ger en utskottsminoritet rätt att begära utredning tas upp i flera
motioner. Utskottet har förklarat sig utgå ifrån att frågan kommer att
behandlas i folkstyrelsekommitténs fortsatta arbete.

Det är enligt vår mening angeläget att folkstyrelsekommittén snabbt tar
upp denna fråga och försöker uppnå en lösning som bättre än för närvarande
tillgodoser utskottsminoritetens intresse.

KU 1984/85:36

Bilaga 1

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att i riksdagsordningen1 skall införas två nya

tilläggsbestämmelser, 6.1.3 och 6.2.3, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

6.1.3

Vid 1985/86 års riksmöte skall
följande tillämpas.

I samband med att ett statsråd
besvarar en interpellation får den
ledamot som framställt interpellationen
endast hålla två anföranden.
Statsrådet får hålla ett anförande
utöver svaret. Annan talare får inte
hålla mer än ett anförande. Varje
anförande av interpellanter eller
statsråd får räcka längst tio minuter.
Ett anförande av någon annan
talare får räcka längst sex minuter.
Anföranden av ledamöter, som senast
dagen före det sammanträde
då svaret skall lämnas har gjort anmälan
till kammarkansliet om att
de önskar ordet vid överläggningen,
får dock pågå i tio minuter.

Genmälen får inte avges på särskilda
inlägg som det statsråd som
besvarar interpellationen gör till
bemötande av andra talare.

6.2.3

Vid 1985186 års riksmöte skall
följande tillämpas i stället för tillläggsbestämmelse
6.2.2.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1983:86.

KU 1984/85:36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

När en fråga besvaras får det
första anförandet från varje talare
räcka längst två minuter. Anföranden
därefter får räcka längst en minut.
Varje talare får ordet högst tre
gånger.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

KU 1984/85:36

Bilaga 2

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1
dels att tilläggsbestämmelserna 4.6.5, 4.6.7, 4.6.16 och 7.1.1 skall ha
nedan angivna lydelse,
dels att i riksdagsordningen skall införas två nya tilläggsbestämmelser,

6.1.3 och 6.2.3, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

4.i

Lagutskottet skall bereda ärenden
rörande giftermåls-, föräldra-,
ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken
eller lagar som ersätter
eller anknyter till föreskrifter i dessa
balkar, i den mån ärendena icke
tillhör annat utskotts beredning.
Det skall även bereda ärenden som
gäller konsumentskydd eller försäkringsavtalsrätt,
bolags- och föreningsrätt,
växel- och checkrätt,
skadeståndsrätt, immaterialrätt,
transporträtt, konkursrätt, internationell
privaträtt samt lagstiftning i
andra ärenden av allmänt privaträttslig
beskaffenhet.

Försvarsutskottet skall bereda
ärenden om militärt försvar, civilförsvar,
psykologiskt försvar, ekonomiskt
försvar och vapenfri tjänst
samt frågor om samordning inom
totalförsvaret.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1983:86.

2 Senaste lydelse 1983:474.

Lagutskottet skall bereda ärenden
rörande giftermåls-, föräldra-,
ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken
eller lagar som ersätter
eller anknyter till föreskrifter i dessa
balkar, i den mån ärendena icke
tillhör annat utskotts beredning.
Det skall vidare bereda ärenden
som gäller försäkringsavtalsrätt,
bolags- och föreningsrätt med undantag
för bostadsrätt, växel- och
checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt,
transporträtt, konkursrätt,
internationell privaträtt samt
lagstiftning i andra ärenden av allmänt
privaträttslig beskaffenhet.
Utskottet skall även bereda ärenden
om konsumentskydd samt exekutionsväsendet.

Försvarsutskottet skall bereda
ärenden om militärt försvar, civilförsvar
och fredstida räddningstjänst,
ekonomiskt försvar, psykologiskt
försvar, kommunal beredskap
och vapenfri tjänst samt frågor
om samordning inom totalförsvaret.

KU 1984/85:36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4.6.163

Bostadsutskottet skall bereda
ärenden om bostadspolitiken, bebyggelseplanläggning,
byggnadsväsende!,
fysisk planering, expropriation,
fastighetsbildning, lantmäteriväsendet,
länsförvaltningen med lokala
skattemyndigheter och exekutionsväsendet,
brandväsendet och
rikets administrativa indelning samt
sådana kommunfrågor som icke tillhör
konstitutionsutskottets beredning.

Bostadsutskottet skall bereda
ärenden om bostadspolitiken, hyra,
bostadsrätt, tomträtt, bebyggelseplanläggning,
byggnadsväsende!,
fysisk planering, expropriation, fastighetsbildning
och lantmäteriväsendet.
Det skall även bereda ärenden
om länsförvaltningen med lokala
skattemyndigheter och rikets
administrativa indelning samt sådana
kommunfrågor som icke tillhör
något annat utskotts beredning.

6 kap.

6.1.3

Vid 1985186 års riksmöte skall
följande tillämpas.

När ett statsråd besvarar en interpellation
får svaret lämnas i ett
anförande som räcker längst tio minuter.
Statsrådet kan därutöver få
ordet för ytterligare två anföranden
i interpellationsdebatten om vardera
längst sex minuter.

Interpellanten och andra ledamöter
som senast dagen före det
sammanträde då svaret skall lämnas
har anmält att de önskar ordet
vid överläggningen kan få ordet för
högst tre anföranden, varav det
första får räcka längst sex minuter
och övriga två längst tre minuter.

Andra talare kan få ordet för
högst två anföranden, varav det
första får räcka längst sex minuter
och det andra längst tre minuter.

Kortare inlägg från statsråd som
avses i 2 kap. 15 § får i en interpellationsdebatt
ej överstiga tre minuter.
På sådana inlägg får inte avges
genmäle.

3 Senaste lydelse 1983:474.

KU 1984/85:36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6.2.3

Vid 1985/86 års riksmöte skall
följande tillämpas i stället för tillläggsbestämmelse
6.2.2.

Frågor besvaras vid en frågestund
varje torsdag som riksdagen
sammanträder. Vid denna frågestund
besvaras frågor som har ingivits
till kammarkansliet senast kl.
13 under tisdagen i samma vecka.
En fråga som inte besvaras vid denna
frågestund förfaller om inte den
ledamot, som ingivit frågan, senast
kl. 13 tisdagen närmast före nästkommande
frågestund meddelar
kammarkansliet att frågan skall
kvarstå till den frågestunden.

När en fråga besvaras får det
första anförandet från varje talare
räcka längst två minuter. Anföranden
därefter får räcka längst en minut.
Varje talare får ordet högst tre
gånger.

Vid frågestund får talmannen
utan hinder av tilläggsbestämmelse
2.15.4 anvisa plats i plenisalen från
vilken talare skall yttra sig.

7 kap.

7.1.1

Utöver de val som kammaren förrättar enligt regeringsformen och riksdagsordningen
skall den företaga val till

1. riksgäldsfullmäktige,

2. Nordiska rådets svenska delegation,

3. Europarådets svenska delegation,

4. styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

Kammaren skall också för riks- Kammaren skall också för riksdagens
valperiod utse aderton leda- dagens valperiod utse aderton ledamöter
av riksdagen med uppdrag möter av riksdagen med uppdrag

att följa verksamheten vid Statsfö- att följa verksamheten vid Procor retag

AB och Svenska Varv AB. dia AB och Svenska Varv AB.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

KU 1984/85:36

Bilaga 3

(Lagförslag till reservation 5).

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen'
dels att i riksdagsordningen skall införas två nya bestämmelser, 4 kap. 3
a och 3 b §§, av nedan angivna lydelse,
dels att tilläggsbestämmelse 4.2.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

4.2.I2

Riksdagen skall senast på åttonde dagen efter dagen för första sammanträdet
med kammaren under riksdagens valperiod tillsätta följande sexton
utskott:

1. ett konstitutionsutskott (KU),

2. ett finansutskott (FiU),

3. ett skatteutskott (SkU),

4. ett justitieutskott (JuU),

5. ett lagutskott (LU),

6. ett utrikesutskott (UU),

7. ett försvarsutskott (FöU),

8. ett socialförsäkringsutskott (SfU),

9. ett socialutskott (SoU),

10. ett kulturutskott (KrU),

11. ett utbildningsutskott (UbU),

12. ett trafikutskott (TU),

13. ett jordbruksutskott (JoU),

14. ett näringsutskott (NU),

15. ett arbetsmarknadsutskott (AU) och

16. ett bostadsutskott (BoU).

Utskotten väljs i den ordning de

har tagits upp ovan.

3 a §

Vid tillsättning av utskott sorn
avses i 4 kap. 2 § första stycket
skall det sammanlagda antalet utskottsplatser
fördelas proportionellt
mellan partigrupper som
avses i 7 kap. 2 §. Valberedningen
förelägger kammaren förslag till
fördelning av platser i utskotten.
Inom en vecka från riksmötets öppnande
anmäler partigrupperna till

1 Riksdagsordningen omtryckt 1983: 86.

2 Senaste lydelse 1983:474.

KU 1984/85:36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

talmannen vilka ledamöter som
skall inneha respektive plats. Görs
ej sådan anmälan utser talmannen
ledamöterna. Talmannen meddelar
därefter kammaren vilka som blivit
utsedda till ledamöter i utskotten.

Parti får ej i något utskott ges en
sådan representation att den med
mer än en plats avviker från representationen
i övriga utskott.

3 b §

Bestämmelserna i 7 kap. 7-14 §§
jämte tilläggsbestämmelser äger
motsvarande tillämpning på tillsättning
av utskott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

KU 1984/85:36

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Motioner med anledning av propositionen 3

Motioner från de allmänna motionstiderna 1984 och 1985 3

Inledning 5

Försöksverksamhet i riksdagen 6

Förslagen i korthet 6

Motiveringar till motionsyrkandena 7

Sammansättningen av riksdagens utskott 10

Motionerna 10

Gällande ordning 10

Tidigare behandling 11

Behandlingen i utskottets arbetsgrupp 13

Utskottsminoritets rätt att begära utredning, m.m 14

Motionerna 14

Gällande ordning, m. m 15

Rätt att kalla till utskottssammanträde 17

Motionen 17

Gällande ordning, m. m 17

Offentliga utskottsutfrågningar 17

Motionen 17

Gällande ordning, m.m 17

Behandling av motioner i riksdagen 17

Motionerna 17

Pågående arbete 18

Ändring av namn på riksdagsutskott 19

Motionen 19

Tidigare behandling 19

Rätten att disponera riksdagsmandat 19

Motionen 19

Gällande regler 19

Tidigare behandling 19

Frågor rörande valsystemet 20

Motionerna 20

Pågående arbete 20

Överflyttning av vissa ärendegrupper mellan utskott 21

Framställningarna 21

Utskottet 22

Utskottets hemställan 40

Reservationer 43

1. Ett ändrat frågeinstitut (vpk) 43

2. Interpellationsdebatterna (vpk) 43

3. Interpellationsdebatterna (m) 44

4. Längre uppehåll mellan voteringar i kammaren (vpk) 44

5. Sammansättningen av riksdagens utskott (vpk) 45

6. Offentliga utskottsutfrågningar (m, fp) 46

KU 1984/85:36

Särskilda yttranden 47

1. Försöksverksamhet med nya arbetsformer (c) 47

2. Försöksverksamhet med nya arbetsformer (vpk) 47

3. Sammansättningen av riksdagens utskott (Wivi-Anne Cederqvist,
s) 48

4. Utskottsminoritets rätt att begära utredning (c, m, fp) 48

Bilagor 50

Propositionens lagförslag (bilaga 1) 50

Utskottets lagförslag (bilaga 2) 52

Lagförslag för reservation 5 (bilaga 3) 55

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985