KU 1984/85:28

Konstitutionsutskottets betänkande
1984/85:28

om vissa vallagsfrågor (prop. 1984/85:119 samt motioner)
Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1984/85:119 om ändring i
vallagen m. m. I propositionen föreslås bl. a. att reglerna för tilldelning av
valsedlar ändras på så sätt att ett parti som uppnår eller vid det senaste valet
uppnådde mer än en procent av rösterna i riksdagsvalet skall få gratis
valsedlar till samma antal som riksdagspartierna. Vidare föreslås ändrade
regler för registrering av partibeteckning samt för poströstning i kyrkofullmäktigval.
Det föreslås också att förfarandet med brevröstning i Förbundsrepubliken
Tyskland, som försöksvis gällde vid 1982 års val, skall komma till
användning även vid 1985 års val.

I betänkandet behandlas därutöver följande frågor som tagits upp i nedan
angivna motioner som väckts under allmänna motionstiden 1985.

- Ändrade villkor för budröstning vid allmänna val - motion 1984/85:287 av
Bertil Fiskesjö m. fl. (c),

- Möjlighet till andrahandsröstning - motion 1984/85:398 av Marianne
Karlsson (c),

- Generell möjlighet till brevröstning - motion 1984/85:400 av Per-Olof
Strindberg (m).

Utskottet har tillstyrkt propositionens förslag samt avstyrkt motionerna.
Reservationer har avgetts beträffande frågorna om villkor för budröstning
(m, c, fp) och om brevröstning (m). På sistnämnda punkt har även ett särskilt
yttrande avgetts (fp).

Propositionen

1 proposition 1984/85:119 om ändring i vallagen (1972:620) m.m., har
regeringen föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda
förslagen till

1. lag om ändring i vallagen (1972:620),

2. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

3. lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland.

Propositionens innehåll är i huvudsak följande.

Antalet kostnadsfria valsedlar till riksdagspartierna minskas från fem till
fyra gånger antalet röstberättigade. I gengäld tilldelas ett parti som uppnår
eller vid föregående val uppnådde mer än en procent av rösterna i
riksdagsvalet gratis valsedlar till samma antal som riksdagspartierna. Ett

1 Riksdagen 1984/85. 4 samt. Nr 28

KU 1984/85:28

parti som vid föregående riksdagsval har fått mer än en procent av rösterna
får partimarkerade valsedlar utlagda i vallokaler, på postkontor etc. genom
riksskatteverkets (RSV) försorg. Motsvarande justeringar görs beträffande
valen till kommunfullmäktige och landsting.

För att styrka att en ansökan om registrering av partibeteckning biträds av
föreskrivet antal röstberättigade medlemmar skall ett parti kunna välja att - i
stället för att till RSV ge in egenhändigt undertecknade förklaringar från
medlemmarna - förete ett intyg av notarius publicus om att de föreskrivna
förklaringarna har visats upp för honom.

Alla partier får, oavsett om de har registrerat sin partibeteckning eller inte,
rätt att lägga ut partimarkerade valsedlar i eller i anslutning till lokal där
poströstning äger rum.

Röstningen på postkontor i kyrkofullmäktigvalen får i fortsättningen bara
ske t.o.m. torsdagen före valdagen. Den preliminära rösträkningen av
poströsterna skall vidare ske i vallokalen och inte som nu hos valnämnden.

Vid 1985 års val till riksdag och vid samma års val av landstingsledamöter
och kommunfullmäktige får röstberättigade som vistas i Förbundsrepubliken
Tyskland rösta genom att därifrån sända sina valsedlar till valnämnden med
posten (brevröstning). Brevröstningen är avsedd att gå till på samma sätt som
vid valen 1982.

Motionerna

I motion 1984185:287 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att 11 kap. 3 § vallagen skall ha den lydelse som anges nedan:

3 § Väljare, som fyllt 18 år. Vårdare är den som yrkesmässigt eller på

ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mer varaktigt slag. Sådan

valsedelsförsändelse för dem. Vårdare skall ange i vilket vårdnadsför hållande

han står till väljaren. Vittne skall vara vittne.

I motionen påpekas att det inte bara är släktingar utan även vårdare som
kan tjänstgöra som bud vid röstning med valsedelsförsändelse. Överklaganden
till valprövningsnämnden visar emellertid att begreppet vårdare tolkas
olika och att det har förekommit att valförrättare vägrat att godta valsedelsförsändelser
av det skälet att man inte ansett att budet kunnat göra anspråk
på att vara vårdare för den röstande. Den osäkerhet som finns härvidlag är
enligt motionen inte tillfredsställande. Ökad information på denna punkt
löser inte det grundläggande problem som uppkommit genom att vallagen
inte närmare anger vad som skall avses med vårdare. Vallagen bör därför
ändras på så sätt att begreppet vårdare preciseras till att avse de fall där ett
vårdnadsförhållande verkligen föreligger. Det bör således vara fråga om ett
stabilt, varaktigt och/eller av samhället sanktionerat vårdnadsförhållande.
Vidare bör enligt motionärerna vårdnadsförhållandet kunna styrkas inför
röstmottagaren. Detta kan enklast ske genom en föreskrift om att arten av
vårdnad skall anges på själva valsedelsförsändelsen. Därigenom bör det

KU 1984/85:28

enligt motionen bli möjligt att i efterhand lätt kunna kontrollera uppgiften.

I motion 1984/85:398 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
beslutar om ändring i vallagen i enlighet med motionen.

I motionen föreslås att de som röstar på parti som inte vinner inträde i
riksdagen ges möjlighet att som andra alternativ också avge röst på annat
parti som vid valtillfället är ett riksdagsparti. Därigenom skulle man enligt
motionären förhindra att röstande ställs utanför det demokratiska systemet
på grund av fyraprocentsspärren.

I motion 1984185:400 av Per-Olof Strindberg (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till brevröstning som ett komplement
till röstning på svenska beskickningar och konsulat.

Motionären hänvisar bl. a. till den försöksverksamhet som genomfördes i
Förbundsrepubliken Tyskland vid 1982 års val samt att Utlandssvenskarnas
förening i ett remissyttrande över betänkandet Rösträtt och medborgarskap
(SOU 1984:11 och 12) framhållit att brevröstning bör införas som en
komplettering till röstmottagningen i utlandet och gälla generellt i utlandet.
Motionären framhåller även att det genom bättre information bör vara
möjligt att reducera antalet ogiltiga röster, vilket var högt vid den omnämnda
försöksverksamheten.

Utskottet

I föreliggande proposition behandlas vissa vallagsfrågor. Till grund för
propositionen ligger i olika sammanhang företagna utredningar. Folkstyrelsekommittén
har i en skrivelse till justitiedepartementet redovisat förslag
beträffande dels en begränsning av tiden för poströstning i kyrkofullmäktigvalen,
dels reglerna för tillhandahållande av valsedlar till de politiska
partierna i riksdagsval. De föreslagna ändringarna i reglerna för poströstning
syftar till att undanröja vissa brister i bevarandet av valhemligheten som
framkommit vid 1982 års val. Förutsättningarna för registrering av partibeteckning
har utretts inom justitiedepartementet. Genom den föreslagna
ändringen i denna del kan det undvikas att uppgifter om enskildas partitillhörighet
måste offentliggöras i registreringsärendet. Frågan om brevröstning i
Förbundsrepubliken Tyskland har behandlats av 1983 års rösträttskommitté i
betänkandet (SOU 1984:11 och 12) Rösträtt och medborgarskap samt i en
promemoria utarbetad av RSV. I nämnda promemoria har RSV i egenskap
av central valmyndighet sammanställt och analyserat erfarenheterna från
1982 års val samt lagt fram vissa förslag till ändringar i valförfarandet.

Propositionens förslag överensstämmer i huvudsak med utredningsförslagen.
Propositionen har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet
biträder propositionens förslag.

Utskottet tar i detta betänkande även upp tre under den allmänna
motionstiden 1985 väckta motioner rörande vallagsfrågor.

I motion 1984/85:400 av Per-Olof Strindberg (m) begärs att riksdagen skall

1* Riksdagen 1984185. 4 sami. Nr 28

KU 1984/85:28

hemställa om förslag hos regeringen om generell möjlighet till brevröstning
som ett komplement till röstning på svenska beskickningar och konsulat.
Motionären hänvisar bl. a. till den försöksverksamhet som genomfördes i
Förbundsrepubliken Tyskland inför valen år 1982 samt framhåller att det
genom bättre information bör vara möjligt att reducera antalet underkända
röster, vilket var högt vid den omnämnda försöksverksamheten.

Sedan länge har röstberättigade som vistas utomlands kunnat utöva sin
rösträtt vid allmänna val och folkomröstningar genom att rösta på svenska
beskickningar eller konsulat (10 kap. 7-11 §§ vallagen). I stort sett har
röstmottagningen hos utlandsmyndigheterna hittills kunnat genomföras utan
invändningar från andra stater. Ett undantag utgör dock Schweiz som redan
på 1950-talet motsatte sig röstmottagning hos svenska utlandsmyndigheter i
landet. Röstmottagning hos de svenska utlandsmyndigheterna i Schweiz har
därför inte genomförts sedan 1956 års val. Inför 1982 års val visade det sig att
inte heller Förbundsrepubliken Tyskland längre godtog röstmottagning på
de svenska utlandsmyndigheterna där. Som en försöksverksamhet infördes
därför år 1982 en särskild ordning med brevröstning för de röstberättigade
som vistades i Förbundsrepubliken Tyskland (prop. 1981/82:224, KU
1981/82:37, rskr. 1981/82:384).

RSV har i den tidigare nämnda promemorian om erfarenheterna av 1982
års val behandlat försöksverksamheten med brevröstning. RSV konstaterar
att det administrativt inte utgör något större problem att hantera brevröstningen.
Andelen underkända brevröster blev dock stor (11 %). Erfarenheterna
av brevröstningen vid 1982 års val har även utvärderats av 1983 års
rösträttskommitté. Kommittén har också tagit upp den principiella frågan
om brevröstningen skall användas mera generellt i framtiden.

Kommittén konstaterade att en utvidgad användning av brevröstningsförfarandet
skulle innebära att det blev praktiskt genomförbart för fler personer
som vistas utomlands att delta i de svenska valen. Det skulle dock medföra att
många väljare började använda denna röstningsmetod i stället för att utnyttja
det säkra och väl utvecklade förfarandet att rösta hos utlandsmyndigheterna.
Därigenom skulle antalet underkända röster öka. De vinster som ett utvidgat
brevröstningsförfarande skulle kunna ge i form av ökade möjligheter att
delta i valen uppvägde enligt kommitténs mening inte de ökade riskerna för
att röster skulle underkännas. Kommittén fann därför inte tillräckliga skäl
föreligga för att föreslå att brevröstning införs permanent.

Frågan om brevröstning har som tidigare framgått behandlats även i den
nu aktuella propositionen 1984/85:119, varvid föredragande departementschefen
har förklarat att det inte föreligger några avgörande praktiska hinder
mot att utnyttja brevröstningsmetoden även i fortsättningen. Liksom kommittén
anser han dock att det inte finns skäl att generellt införa ett förfarande
med brevröstning för röstberättigade som är bosatta utomlands eller som av
någon annan anledning vistas utomlands i samband med ett val.

Inte heller enligt utskottets mening bör en generell möjlighet till brevröst -

KU 1984/85:28

ning införas. Såsom rösträttskommittén framhållit uppväger de vinster i form
av ett ökat valdeltagande som en utvidgning av möjligheterna till brevröstning
skulle kunna medföra inte riskerna av ett ökat antal underkända röster.
Brevröstningsförfarandet bör därför även fortsättningsvis användas endast i
de fall då röstning vid svenska utlandsmyndigheter inte kan genomföras i
något visst land. Utskottet avstyrker med det anförda motion 1984/85:400.

I motion 1984/85:398 av Marianne Karlsson (c) begärs att vallagen skall
ändras så att andrahandsröstning blir möjlig. Enligt motionen bör de som
röstar på ett parti sorn inte vinner inträde i riksdagen ges möjlighet att som
andra alternativ också avge röst på annat parti som vid valtillfället är ett
riksdagsparti.

Frågan om andrahandsröstning har behandlats i konstitutionsutskottets
betänkande KU 1978/79:15 med anledning av en motion (1977/78:909) vari
liknande tankegångar framfördes som i den nu aktuella motionen. Utskottet
anförde att motionsyrkandet hade beröringspunkter med personvals- och
valkretsutredningens arbete (SOU 1977:94). Ett system med andrahandsröstning
skulle emellertid enligt utskottet helt ändra förutsättningarna för det
personvalssystem som utredningen föreslog. Eftersom personvalsutredningens
förslag hade remissbehandlats och var föremål för beredning inom
regeringskansliet borde enligt utskottets mening resultatet av denna beredning
avvaktas innan ytterligare utredningar på detta område företogs.
Riksdagen följde utskottet.

Personvals- och valkretsutredningens förslag ledde inte till lagstiftning.
Enligt direktiven (Dir. 1984:23) till folkstyrelsekommittén är det naturligt att
kommittén tar upp de av personvals- och valkretsutredningen behandlade
frågorna om personval och mindre valkretsar till förnyat övervägande, och
kommittén bör därför göra den ytterligare utredning av dessa frågor som kan
behövas. Även spärren för små partier hör till de frågor som kommittén
kommer att ta upp till övervägande. Frågan om andrahandsröstning har nära
samband med det utredningsarbete som pågår inom folkstyrelsekommittén.
Enligt utskottets mening finns det med hänsyn härtill inte anledning för
riksdagen att för närvarande ta ställning till motionens förslag. Yrkandet i
motion 1984/85:398 avstyrks därför.

Motion 1984/85:287 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) tar upp frågan om villkoren
för budröstning. I motionen begärs en precisering i 11 kap. 3 § vallagen
beträffande begreppet vårdare. Vidare bör enligt motionen den som uppger
sig vara vårdare kunna styrka inför röstmottagaren att så är fallet. En
föreskrift om att arten av vårdnad skall anges på själva valsedelsförsändelsen
föreslås därför bli införd i nämnda stadgande.

Motionsyrkanden av samma innebörd som det nu aktuella har behandlats
av riksdagen vid flera tillfällen, senast hösten 1984 (KU 1984/85:10).
Utskottets majoritet avstyrkte därvid två motioner som tog upp denna fråga
och hänvisade till den bedömning som utskottet gjort under föregående
riksmöte. Utskottet underströk vidare vikten av att budröstningsförfarandet

KU 1984/85:28

och partiernas värvning hålls klart isär samt att det var av särskild betydelse
att de som medverkar i röstningsförfarandet på vårdinstitutioner följer
gällande regler. Det kunde enligt utskottet förutsättas att de politiska
partierna kommer att verka för att de aktiva i det lokala valarbetet blir
orienterade om gällande föreskrifter. Riksdagen följde utskottet.

Enligt utskottets mening föreligger inte skäl att frångå den bedömning
riksdagen tidigare gjort i denna fråga. Motion 1984/85:287 avstyrks således.
Utskottet hemställer

1.att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:119 antar de i
propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i vallagen (1972:620),

b) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,

c) lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland,

2. att riksdagen beträffande frågan om brevröstning avslår motion
1984/85:400,

3. att riksdagen beträffande frågan om andrahandsröstning avslår
motion 1984/85:398,

4. att riksdagen beträffande villkoren för budröstning avslår motion
1984/85:287.

Stockholm den 14 mars 1985

På konstitutionsutskottet vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s)*, Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove
Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik
Nordin (c)*, Sture Thun (s), Anita Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m),
Karin Ahrland (fp) och Nils Berndtson (vpk).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Brevröstning (mom. 2)

av Anders Björck, Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö och Elisabeth
Fleetwood (alla m) vilka anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar ”Inte heller” och
på s. 5 slutar ”motion 1984/85:400.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar flera skäl för att generellt införa brevröstning
i utlandet. Avstånden till de svenska utlandsmyndigheterna kan i många

KU 1984/85:28

fall vara mycket stora, vilket medför att många svenskar i utlandet av tidsskäl
och av ekonomiska skäl ej kan utnyttja sin rösträtt. Det är därför angeläget
att röstberättigade som vistas utomlands som ett alternativ kan välja
brevröstningsförfarandet. Brevröstning är vidare ekonomiskt fördelaktig för
statsverket genom att utlandsmyndigheternas arbetsbelastning minskar. Det
kan dessutom antas att antalet ogiltiga brevröster kommer att minska
avsevärt om brevröstningen blir ett bestående komplement till annan
utlandsröstning. Även ökad information och bättre anvisningar bör bidra till
minskat antal fel. Utskottet delar mot bakgrund härav motionärens uppfattning
att regeringen bör framlägga ett förslag som generellt möjliggör för
svenskar som vistas utomlands att brevrösta. Med det anförda tillstyrker
utskottet motion 1984/85:400.

dels att utskottet under moment 2 bort hemställa:

2. att riksdagen beträffande frågan om brevröstning med bifall till
motion 1984/85:400 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Villkoren för budröstning (mom. 4)

av Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck
i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Elisabeth Fleetwood (m) och Karin
Ahrland (fp) vilka anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar ”Enligt
utskottets” och slutar ”avstyrks således.” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion 1984/85:287 samt även i en gemensam borgerlig
reservation till det nämnda utskottsbetänkandet är olika former av budröstning
ett viktigt komplement till den personliga röstavgivningen. Det är
samtidigt av största vikt att riskerna för otillbörlig påverkan vid budröstning i
görligaste mån undanröjs. Erfarenheten visar att särskilda problem uppkommit
i vad gäller budröstning genom vårdare. Rena missbruk, i några fall
beivrade vid domstol, har förekommit. Det har vidare, vilket även påpekas i
motionen, rått stor osäkerhet om vad som skall avses med vårdare i vallagens
mening. Denna osäkerhet kan inte undanröjas med allmänna uttalanden från
riksdagens sida utan kräver att lagtexten ändras. En precisering i enlighet
med motionens förslag bör därför göras av detta begrepp. Därmed bör
således avses ett stabilt, varaktigt och/eller av samhället sanktionerat
vårdnadsförhållande. Gränsen bör gå vid de insatser som normalt görs av en
hemsamarit.

Utskottet delar även motionärernas åsikt att det är viktigt att den som
uppger sig vara vårdare kan styrka inför röstmottagaren att så är fallet.
Såsom påpekas i motionen är det inte realistiskt att utgå från att valförrättarna
skall ha sådan personkännedom att en muntlig uppgift kan anses
tillgodose kontrollkravet. Genom en föreskrift om att vårdaren skall ange i

KU 1984/85:28

vilken egenskap han lämnar väljaren vård på själva valsedelsförsändelsen
blir det möjligt att åtminstone i efterhand företa kontroller. En bestämmelse
av föreslagen typ torde därför även ha en preventiv effekt.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda motion 1984/85:287.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. att riksdagen beträffande villkoren för budröstning med bifall till
motion 1984/85:287 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

Väljare, som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder ej
kan inställa sig i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd eller, om han vistas utomlands,
hos närmaste utlandsmyndighet
där röstning äger rum, får lämna
valsedel genom bud. Bud får den
vara som är väljarens barn, barnbarn,
fader, moder eller syskon eller
hans vårdare och som fyllt 18 år.
Sådan valsedelsförsändelse anordnas
på följande sätt.

Väljaren lägger för varje val själv
in sin valsedel i ett innerkuvert. I
närvaro av budet och ett vittne lägger
han sedan in iordningställda innerkuvert
i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse
och tillsluter detta.
Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet
försäkran på heder och
samvete att han förfarit på detta sätt
samt att han av anledning som anges
i första stycket ej kan inställa sig för
röstning i vallokalen för valdistriktet
eller hos utlandsmyndigheten. Budet
och vittnet intygar skriftligen att
väljaren egenhändigt undertecknat

3 §

Väljare, som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder ej
kan inställa sig i vallokalen för det
valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd eller, om han vistas utomlands,
hos närmaste utlandsmyndighet
där röstning äger rum, får lämna
valsedel genom bud. Bud får den
vara som är väljarens barn, barnbarn,
fader, moder eller syskon eller
hans vårdare och som fyllt 18 år.
Vårdare är den som yrkesmässigt
eller på ett därmed likartat sätt ger
väljaren vård av mera varaktigt slag.
Sådan valsedelsförsändelse anordnas
på följande sätt.

KU 1984/85:28

Nuvarande lydelse
försäkran samt att något förhållande
som strider mot innehållet ej är känt
för dem. Vittne skall ha fyllt 18 år.
Väljarens make eller barn eller makens
barn får ej vara vittne.

Föreslagen lydelse
försäkran samt att något förhållande
som strider mot innehållet ej är känt
för dem. Vårdare skall ange i vilket
vårdnadsförhållande han står till väljaren.
Vittne skall ha fyllt 18 år.
Väljarens make eller barn eller makens
barn får ej vara vittne.

Särskilt yttrande

Karin Ahrland (fp) anför beträffande frågan om brevröstning:

Enligt min mening bör strävan vara att ge envar röstberättigad oavsett var
han eller hon bor en inte blott teoretisk utan även en praktisk möjlighet att
rösta.

Den teoretiska möjligheten finns i dag överallt utom i Förbundsrepubliken
Tyskland och i Schweiz. Den praktiska möjligheten är ofta begränsad på
grund av långa avstånd till svensk beskickning eller särskild röstmottagning.

Samtidigt anser jag det ligga ett värde i sig i att väljaren personligen lämnar
valsedeln till valförrättaren eller röstmottagaren. Jag är därför inte beredd
att förorda att brevröstning införs generellt.

Jag har noga övervägt om det skulle gå att finna en modell för att kunna
införa brevröstning för dem som inte kan tänkas nå ett röstmottagningsställe.
Jag har då funnit att på grund av de praktiska problemen med hänsyn till
varierande infrastruktur det knappast är ens teoretiskt möjligt att finna en
modell som är tillämplig generellt i världen.

Med hänsyn härtill och till att det med största sannolikhet endast gäller en
liten minoritet utlandssvenskar har jag anslutit mig till utskottets majoritet.

minab/gotab Stockholm 1985 82394