KU 1984/85:12
Konstitutionsutskottets betänkande
1984/85:12
om inrättande av en statsrådslönenämnd (prop. 1984/85:17)
Propositionen
I propositionen föreslås att en statsrådslönenämnd inrättas med uppgift att
fr. o. m. år 1985 besluta om statsrådens arvoden och övriga avlöningsförmåner
samt hemställs att riksdagen godkänner det framlagda förslaget.
Motionerna
I motion 1984185:97 av Anders Björck m. fl. (m) hemställs att riksdagen
avslår regeringens förslag om inrättande av en beslutande statsrådslönenämnd
(yrkande 1) och att riksdagen beslutar godkänna att en rådgivande
statsrådslönenämnd inrättas (yrkande 2).
Enligt motionen finns stora oklarheter i regeringens förslag bl. a. genom
att det av förslaget inte framgår hur ledamöterna i nämnden skall utses, hur
många ledamöter som skall ingå i nämnden eller vilken tidsperiod uppdraget
skall omfatta. Motionärerna anser att det även framdeles skall tillkomma
regeringen att besluta om statsrådens avlöningsförmåner. Det är enligt
motionärerna principiellt olämpligt att skapa en ordning där landets regering
skall vara underordnad en nämnd. Vidare hävdas att det saknas skäl till att en
regering inte skall ta det fulla ansvaret för statsrådens lönesättning.
I motion 1984/85:98 av Staffan Burenstam Linder (m) hemställs att
riksdagen avslår proposition 1984/85:17.
Enligt motionen behövs det inte någon särskild statsrådslönenämnd.
Nämnden innebär en ytterligare byråkratisering. Förslaget är tillkommet
därför att regeringen inte vågar ta ansvaret för att fastställa sin egen lön.
Motionären hävdar att det i stället vore rimligt att konstatera att statsrådslönerna
skall ligga på en nivå som svarar mot statsrådens ansvar och som
rimmar med kraven på dem att i olika avseenden hålla en mot ämbetet
svarande standard. Lönenivån skall också ta hänsyn till statsrådens begränsade
möjligheter att hålla nere levnadskostnaderna genom eget arbete i och
kring hemmet. Om detta gjordes klart skulle enligt motionären en del andra
missförstånd, vilka regeringen bidragit till att skapa, samtidigt kunna
undanröjas.
I motion 1984/85:99 av Bertil Fiskesjö (c) hemställs att riksdagen avslår
förslaget om inrättande av en särskild statsrådslönenämnd.
Motionären hävdar att det genom förslaget tillskapas en onödig byråkratisk
utväxt och att förslaget är betänkligt ur principiell synpunkt. Något
1 Riksdagen 1984/85. 4 sami. Nr 12
KU 1984/85:12
2
behov av en särskild nämnd finns enligt motionären inte. Statsrådslönekommitténs
förslag vad gäller lönesättningen bör dock fullföljas.
Utskottet
I proposition 1984/85:17 föreslås att en särskild statsrådslönenämnd skall
inrättas med uppgift att följa utvecklingen på löneområdet och besluta om
statsrådens arvoden och andra förmåner. Till grund för propositionens
förslag ligger ett betänkande av statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8)
Riktlinjer för statsrådens löner och traktamenten. Kommittén föreslog vissa
höjningar av statsrådens arvoden samt lade fram riktlinjer för statsministerns
och övriga statsråds framtida arvoden. Kommittén föreslog också att en
rådgivande statsrådslönenämnd skulle inrättas för att följa utvecklingen på
löneområdet och lämna förslag till regeringen om förändringar av statsrådens
förmåner. Propositionens förslag överensstämmer med kommitténs utom så
till vida att nämnden enligt propositionen skall besluta om förmånerna och
inte enbart vara rådgivande.
I en inom utskottets kansli upprättad promemoria redovisas vissa konstitutionella
aspekter med anledning av propositionens förslag (se bilaga).
Enligt utskottets mening är det av värde att en permanent nämnd av nu
aktuellt slag inrättas. På grundval av nämndens bedömningar bör det bli
möjligt att göra regelbundna justeringar av regeringsledamöternas arvoden
m. m. Eftersläpningar med åtföljande stora arvodeshöjningar vid ett och
samma tillfälle som förekommit under senare år kan därigenom undvikas.
Utskottet anser att de riktlinjer som kommittén lagt fram är väl avvägda.
Utskottet delar även föredragande statsrådets uppfattning att nämndens
bedömningar bör vara avgörande beträffande hithörande frågor. Med det
anförda tillstyrker utskottet proposition 1984/85:17. Motionsyrkandena
avstyrks.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:17 och med avslag på
motionerna 1984/85:97, 1984/85:98 och 1984/85:99 godkänner att
en statsrådslönenämnd med de uppgifter som angetts i propositionen
inrättas.
Stockholm den 22 november 1984
På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON
KU 1984/85:12
3
Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s). Hans Nyhage (m). Kurt Ove
Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik
Nordin (c), Sture Thun (s), Elisabeth Fleetwood (m), Nils Berndtson (vpk),
Sören Lekberg (s) och Lars Ernestam (fp).
Reservationer
1. Anders Björck, Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö och Elisabeth
Fleetwood (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar ”Enligt
utskottets” och slutar ”Motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det av värde att en permanent nämnd av nu
aktuellt slag inrättas. På grundval av nämndens bedömningar bör det bli
möjligt att göra regelbundna justeringar av regeringsledamöternas arvoden
m. m. Eftersläpningar i detta hänseende som förekommit under senare år
kan därigenom undvikas. Utskottet kan ansluta sig till de riktlinjer som
kommittén lagt fram. Enligt utskottet bör emellertid nämnden från principiell
synpunkt inte vara beslutande utan ha rådgivande funktioner. Som
hittills bör följaktligen ansvaret för hithörande frågor ytterst vila på
regeringen även om det kan förutsättas att nämndens förslag kommer att
följas. Beträffande nämndens uppgifter i övrigt har utskottet inget att
invända mot propositionens förslag. Utskottet avstyrker således propositionens
förslag såvitt gäller att nämnden skall vara beslutande men tillstyrker
propositionen i övrigt.
Utskottet anser med det anförda motion 1984/85:97 tillgodosedd och
avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:97 och med anledning av
proposition 1984/85:17 samt med avslag på motionerna 1984/85:98
och 1984/85:99 godkänner att en statsrådslönenämnd inrättas, men
att den i enlighet med vad utskottet anfört skall vara rådgivande.
2. Bertil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar ”Enligt
utskottets” och slutar med ”Motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening har det i propositionen inte på ett tillfredsställande
sätt visats att det skulle föreligga något behov av en statsrådslönenämnd.
Förslaget om att inrätta en beslutande nämnd är vidare betänkligt från
principiell synpunkt. Nämnden skulle få en ställning som beslutsfattande
organ över regeringen, vilket torde vara svårt att förena med de principer på
KU 1984/85:12
4
vilka regeringsformen bygger. Utskottet vill vidare erinra om att det är
riksdagen som vid budgetregleringen i sista hand har avgörandet även när det
gäller frågor om statsrådens arvoden.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrks motionerna 1984/85:98 och
1984/85:99. Propositionen samt motion 1984/85:97 avstyrks.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:98 och 1984/85:99
avslår proposition 1984/85:17 och motion 1984/85:97.
KU 1984/85:12
5
Konstitutionsutskottets kansli Bilaga
1984-11-19
PM
angående statsrådslönenämnd
Regeringsformen (RF) bygger på principen att finansmakten, inkl.
makten över utgifterna, ytterst skall ligga hos riksdagen. När det gäller frågor
om statstjänstemännens anställningsvillkor har en inom riksdagen utsedd
lönedelegation att på riksdagens vägnar godkänna avtal i sådana frågor.
Enligt ett nyligen framlagt förslag skall lönedelegationens uppgifter tas över
av finansutskottet. Ersättningen till statsråden betraktas som arvoden. Dessa
arvoden anses emellertid inte avtalsbara och kan därför inte prövas av
lönedelegationen. Statsrådens arvoden fastställs i stället sedan flera år av
regeringen. Grunden härför synes vara att regeringen ansett sig ha riksdagens
bemyndigande att fastställa arvoden av detta slag. Angående denna
fråga hänvisas vidare till betänkandet (Ds C 1983:2) Riksdagen och statstjänstemännens
anställningsvillkor.
Kostnaderna för statsrådens arvoden belastar resp. departements anslag
för förvaltningskostnader. Storleken av dessa anslag fastställs av riksdagen
vid budgetregleringen. Det är således riksdagen som i sista hand har ansvaret
även för frågorna om statsrådens arvoden.
Enligt RF:s terminologi är samtliga statliga och kommunala organ med
undantag av riksdagen och de kommunala beslutande församlingarna
myndigheter. De myndigheter som handhar den offentliga förvaltningen
kallas förvaltningsmyndigheter. Enligt 11 kap. 6 § RF lyder de statliga
förvaltningsmyndigheterna under regeringen, om myndigheten inte enligt
RF eller annan lag är en myndighet under riksdagen.
En statsrådslönenämnd med de uppgifter som föreslås i propositionen är
att betrakta som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen.
Förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen är skyldiga att följa
inte bara regeringens normmässiga direktiv utan i princip även dess
befallningar i särskilda fall. Viktiga begränsningar i lydnadsplikten finns
emellertid i 11 kap. 7 § RF som förbjuder regeringen att i särskilda fall
bestämma hur myndigheterna skall besluta i ärenden som rör myndighetsutövning
mot enskilda eller kommuner eller som rör tillämpning av lag.
Enligt 8 kap. 13 § 1 st. 2 RF får regeringen genom förordningar besluta om
föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen. Denna
normgivningskompetens brukar kallas regeringens restkompetens. Hit hör
bl. a. den administrativa normgivningen, dvs. den normgivning som närmare
reglerar den statliga förvaltningens organisation och arbetsformer. Föreskrifter
av denna typ finns bl. a. i allmänna verkstadgan (1965:600) och i de
olika myndigheternas instruktioner. Också föreskrifter som ger myndighe
-
KU 1984/85:12
6
terna rätt att fatta beslut som innebär myndighetsutövning mot enskilda eller
kommuner faller inom området för regeringens restkompetens i den mån det
inte är fråga om betungande föreskrifter; till restkompetensen hör t. ex.
föreskrifter om statsbidrag och andra förmåner.
I frågor av de slag som nu har nämnts kan regeringen alltså direkt på grund
av RF:s regler meddela föreskrifter som innebär att beslutskompetens läggs
på myndigheter under regeringen, såvida riksdagen inte med stöd av 8 kap.
14 § RF redan har meddelat föreskrifter i frågan genom lag. Om det är fråga
om myndighetsutövning mot enskilda eller kommuner, kan regeringen
däremot inte ge direktiv i det särskilda fallet om hur den överlämnade
beslutskompetensen skall utnyttjas.