KU 1984/85:11

Konstitutionsutskottets betänkande
1984/85:11

om vissa riksdagsfrågor
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal under allmän motionstid
väckta motioner rörande bl. a. följande frågor

utskottsorganisationen,

beslutsordningen i riksdagen,

uppskov med behandlingen av riksdagsärenden,

information om riksdagsarbetet,

sammanförande av motioner efter ämnesområden.

Beträffande beslutsordningen i riksdagen föreslår utskottet vissa ändringar
i riksdagsordningen (RO).

Den ena ändringen syftar till att slå fast en uttrycklig regel om att ett
utskottsbetänkande skall kunna tas upp till omröstning endast när kammaren
har arbetsplenum. Härigenom undanröjs en teoretisk möjlighet för att
riksdagen vid ett sammanträde, då endast ett litet antal ledamöter är
närvarande, på formella grunder tvingas fatta ett beslut som står i strid med
riksdagsmajoritetens vilja. Initiativet till lagändringen har tagits i en
gemensam motion av företrädare för samtliga riksdagspartier.

I sammanhanget föreslår utskottet med utnyttjande av sin initiativrätt att
talmannen skall kunna väcka förslag om att ett utskottsbetänkande skall få
avgöras efter endast en bordläggning. Sådan förslagsrätt tillkommer enligt
gällande ordning endast utskott.

De motioner som väckts i övriga frågor avstyrker utskottet med hänvisning
till tidigare eller pågående utredningsarbete.

Särskilt yttrande (c) har lämnats rörande tillämpningen av den s. k.
eliminationsmetoden vid omröstning i riksdagen.

Motionsyrkandena

1982183:188 av Bertil Fiskesjö m. fl.(c).

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppgift
att på det sätt som angetts i motionen utreda beslutsordningen i riksdagen.

1982183:423 av Sven-Gösta Signell (s).

I motionen yrkas att riksdagen måtte besluta att uppdra åt riksdagens
förvaltningsstyrelse att vidta åtgärder beträffande tryckning av motioner
enligt vad som i motionen framhållits.

Behandlas
i utskottets
yttr. s. hemst. p.

5, 14 2a

12, 16 5

1 Riksdagen 1984/85. 4 sami. Nr II

KU 1984/85:11

1982183:693 av Sture Palm (s).

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om sådana ändrade regler för
uppskov med behandling av riksdagsärenden som angivits i motionen.

1983184:332 av Gunnar Biörck i Värmdö (m).

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att frågor om villkoren för svenskt
medborgarskap och därav följande förpliktelser och förmåner tillförs
konstitutionsutskottets beredningsområde.

1983184:380 av Gunnar Biörck i Värmdö (m).

I motionen yrkas att riksdagen uppdrar åt talmannen att inbjuda representanter
för massmedierna till överläggningar om ändamålsenliga åtgärder för
att öka medborgarnas kännedom om riksdagens överläggningar och beslut.

1983/84:1380 av Monica Andersson (s).

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om en prövning av möjligheterna
att inom nuvarande riksdagsordning förstärka det kommunala sambandet,
t. ex. genom att ett särskilt kommunalt utskott inrättas.

1983184:1382 av Görel Bohlin (m).

I motionen yrkas att riksdagen beslutar ändra benämningen på riksdagens
trafikutskott till kommunikationsutskottet.

1983184:1410 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m. fl. (m, s, fp, c,
vpk).

I motionen yrkas att riksdagen i lämpligt sammanhang beslutar överväga
sådan ändring av riksdagens beslutsordning att sådan överrumpling som har
exemplifierats i motionen förhindras.

1983/84:2112 av Rune Rydén och Lennart Blom (båda m).

I motionen yrkas att riksdagen prövar möjligheten att hänföra beredningen
av samtliga datapolitiska frågor till ett riksdagsutskotts beredning
(yrkande 1) (motiv i 2111).

1983/84:2139 av Per Unckel (m).

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ansvaret för mediapolitiken inom regeringskansliet,

2. att riksdagen beslutar genomföra en sådan omfördelning av ärenden
mellan riksdagens kultur- och konstitutionsutskott att ansvaret för alla
massmediafrågor i fortsättningen åvilar konstitutionsutskottet.

Utskottsorganisationen, m. m.

Motionerna

Ärendefördelningen mellan riksdagens utskott tas upp i tre motioner.

Enligt motion 1983/84:332 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) bör frågor om
villkoren för svenskt medborgarskap och därav följande förpliktelser och

KU 1984/85:11

förmåner behandlas av konstitutionsutskottet. Motionären anför principiella
skäl för en sådan ordning och pekar härvid på förhållandet att medborgarskapet
har en avgörande betydelse för tillämpningen av ett flertal bestämmelser i
våra grundlagar och i riksdagsordningen.

Mot bakgrund av erfarenheter i riksdagsdebatten förordas i motion
1983/84:2112, yrkande 1, av Rune Rydén och Lennart Blom (båda m) att
riksdagen prövar möjligheten att hänföra beredningen av samtliga datapolitiska
frågor till ett utskott. Skälen för detta yrkande utvecklas närmare i
motion 1983/84:2111 av samma motionärer. Det framhålls bl. a. behovet av
en helhetssyn i dessa frågor. Nuvarande uppsplittring på flera utskott
framstår knappast som rationell, menar motionärerna.

En omfördelning av ärenden mellan konstitutions- och kulturutskotten så
att ansvaret för alla massmediefrågor i fortsättningen skall åvila konstitutionsutskottet
förordas i motion 1983/84:2139 av Per Unckel (m). I motionen
poängteras massmediefrågornas samband med yttrandefriheten. Genom att
överflytta samtliga mediefrågor till det utskott som har ansvar för grundlagsfrågorna
skulle riksdagen enligt motionen skapa en klarare syn på frågornas
karaktär (yrkande 2). Motionären tar i sammanhanget också upp handläggningen
av massmediefrågor inom regeringskansliet. Dessa frågor handläggs i
dag i utbildningsdepartementet. Motionären framhåller att det är regeringen
själv som beslutar om departementsorganisationen och ärendefördelningen
mellan departementen. Riksdagen bör emellertid, menar motionären, som
sin mening ge regeringen till känna att en överflyttning av mediefrågorna till
justitiedepartementet är angelägen för att markera frågornas anknytning till
de medborgerliga fri- och rättigheterna (yrkande 1).

I motion 1983/84:1380 av Monica Andersson (s) har väckts fråga om
inrättande av ett kommunalt utskott i riksdagen. I ett sådant utskott skulle,
anför motionären, partierna kunna placera representanter med särskild
erfarenhet av kommunal verksamhet. Motionären menar att en sådan
ordning bättre än nu skulle tillgodose intresset av en god belysning av
effekterna av famlagda förslag för kommuner och landsting.

En fråga om ändrad benämning på trafikutskottet tas upp i motion
1983/84:1382 av Görel Bohlin (m). Benämningen kommunikationsutskottet
skulle enligt motionen bättre täcka utskottets ansvarsområde och stämma
bättre överens med benämningen på motsvarande utskott i andra länders
parlament.

Tidigare behandling

Frågor om utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskotten
har senast utretts av en särskild kommitté som tillsattes av talmanskonferensen
hösten 1980. I kommittén var samtliga riksdagspartier representerade.

Kommitténs förslag behandlades av riksdagen under vårsessionen 1983.
De ändringar i olika tilläggsbestämmelser till 4 kap. RO som därvid

KU 1984/85:11

beslutades har trätt i kraft den 1 juli 1983 (SFS 1983:474).

Till grund för riksdagens beslut förelåg ett enhälligt betänkande av
konstitutionsutskottet (KU 1982/83:31). Under ärendets beredning i konstitutionsutskottet
hade samtliga övriga utskott beretts tillfälle att yttra sig över
utskottskommitténs förslag och med anledning av förslaget väckta motioner.

Konstitutionsutskottet kunde konstatera att det förelåg enighet om att det
inte fanns något behov av mer omfattande reformer av utskottsorganisationen.
I likhet med kommittén ansåg utskottet att det inte borde komma i fråga
att slå samman vissa utskott. Inte heller fanns anledning att bryta upp den
gällande utskottsorganisationen genom att bilda nya utskott.

Beträffande medborgarskapslagstiftningen väcktes i en följdmotion (c, fp,
m) fråga om att överföra beredningen av ärenden rörande invandrare samt
utlännings- och medborgarskapslagstiftning från arbetsmarknadsutskottet
till socialförsäkringsutskottet.

Konstitutionsutskottet uttalade att det i och för sig kunde anföras skäl för
att medborgarskapslagstiftningen skulle beredas av konstitutionsutskottet.
Utskottet ville dock ej motsätta sig att denna lagstiftning flyttades till det
utskott som skulle bereda utlännings- och invandrarfrågorna. Konstitutionsutskottet
förutsatte härvid att socialförsäkringsutskottet vid behandling av
frågor inom medborgarskapsområdet, som är av betydelse i grundlagssammanhang,
skulle inhämta konstitutionsutskottets yttrande.

I sitt betänkande tog konstitutionsutskottet upp även frågan om gränsdragningen
mellan konstitutionsutskottet och kulturutskottet i massmediefrågor.
Utskottet erinrade härvid om tilläggsbestämmelsen i RO 4.6.1 att KU bl. a.
skall bereda ärenden om presstöd, lagstiftning om radio, television och film
liksom andra ärenden som angår yttrandefrihet, opinionsbildning och
religionsfrihet. Kulturutskottet hade enligt RO 4.6.10 att bereda ärenden om
radio och television i den mån de inte tillhörde KU:s beredning. Efter en
redovisning av bl. a. hur dessa bestämmelser tillämpats under 1971-1981/82
års riksmöten konstaterade konstitutionsutskottet att uppdelningen mellan
KU och KrU visat sig vara oklar. I avvaktan på att pågående utredningsarbete
om grundlagsregleringen av yttrandefriheten skulle avslutas borde enligt
konstitutionsutskottets mening i princip lagstiftningsärenden om radio,
television och film liksom andra ärenden angående yttrandefrihet, opinionsbildning
och religionsfrihet beredas av KU. Övriga ärenden om radio och
television borde beredas av kulturutskottet. Yttranden i dessa ärenden,
fortsatte konstitutionsutskottet, borde som regel inhämtas från det utskott
som inte har det direkta beredningsansvaret.

KU 1984/85:11

Beslutsordningen i riksdagen

Beslutsteknik, m. m.

Motionen

I motion 1982/83:188 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) förordas en utredning om
beslutsordningen i riksdagen.

Enligt motionärerna skall beslutsformerna i en parlamentarisk församling
garantera att besluten kan fattas i ordnade former och på ett för de
deltagande förutsebart sätt. De skall vidare vara så utformade att de inte i sig
kan påverka besluten i sak. Det skall vara de deltagandes åsikter i sakfrågan
som skall fälla utslaget vid beslutstillfället, inte tekniskt eller taktiskt
betingade uppläggningar av själva beslutsordningen. Debatten inför ett
beslut skall handla om sakfrågan, inte om procedurfrågor.

Syftet med den föreslagna översynen bör enligt motionen vara att få fram
regler för beslutsfattandet som på ett mera entydigt sätt tillgodoser de
kriterier som ovan angetts och som därmed kan förhindra upprepningar av de
procedurdebatter som förekom inför skattebesluten i december 1982.

En viktig uppgift för utredningen bör enligt motionen vara att otvetydigt
klarlägga vilka regler som faktiskt gäller enligt författningen. I det sammanhanget
bör utredningen ta ställning till den sammankoppling som förekommer
mellan ärenden av skilda slag. En annan fråga för utredningen är
innebörden och tillämpningen av den s. k. eliminationsmetoden, dvs. den
ordning som används vid beslutsfattandet när mer än två förslag föreligger i
samma ärende.

Gällande regler

Ärende i riksdagen avgörs med acklamation, eller, om ledamot yrkar det,
genom omröstning (votering). Om det för ett positivt beslut fordras
anslutning från särskilt flertal, skall ärendet alltid avgöras genom omröstning
(RO 5:3).

Vid acklamation ställer talmannen proposition på varje yrkande som har
framställts under överläggningen. Propositionen avfattas så att den kan
besvaras med ja eller nej. Talmannen tillkännager hur beslutet har utfallit
enligt hans uppfattning och befäster det med klubbslag, om ej omröstning
begärs (RO 5:4).

När ärende avgörs genom omröstning ställs mot det yrkande, som enligt
talmannens uppfattning har vunnit riksdagens bifall vid acklamationsförfarande,
annat yrkande som kontraproposition. När acklamation ej har skett,
t. ex. i de fall då det fordras anslutning från särskilt flertal, bestämmer
talmannen vilket yrkande som skall vara ja-proposition. Föreligger flera än
två yrkanden som kan ställas mot varandra, skall först genom acklamation
eller omröstning beslutas vilket yrkande som skall vara kontraproposition
(RO 5:5 1 st.).

1* Riksdagen 1984185. 4sami. Nr 11

KU 1984/85:11

Omröstning görs öppet. Talmannen tillkännager hur omröstningen har
utfallit och befäster beslutet med klubbslag (RO 5:5 2 st.).

Vid omröstning gäller som riksdagens beslut den mening varom mer än
hälften av de röstande förenar sig om ej annat anges i regeringsformen eller
riksdagsordningen (RF 4:5).

Frågans tidigare behandling m. m.

De två huvudtyper av parlamentariska voteringsmetoder som används när
tre eller flera yrkanden föreligger i samma fråga är seriemetoden och
eliminationsmetoden. Gemensamt för de båda metoderna är att yrkandena
föreläggs de röstande för ställningstagande i viss ordningsföljd. Enligt
seriemetoden ställs varje yrkande för sig under omröstning i den på förhand
bestämda ordningen (”serien”). Det yrkande som först erhåller fler ja-röster
än nej-röster, är antaget. Övriga eventuellt kvarstående yrkanden har fallit.
Enligt eliminationsmetoden föreläggs yrkandena till omröstning så att de
röstande får ta ställning till två förslag i sänder, vilka ställs mot varandra. Det
som segrar går vidare till nästa omröstning medan det andra är förkastat
("elimination”). Till sist återstår endast ett förslag som blir församlingens
beslut.

I riksdagen tillämpas sedan gammalt eliminationsmetoden. Mot bakgrund
av den kritik som riktats mot denna metod ägnade både författningsutredningen
och grundlagberedningen stor uppmärksamhet åt frågan. Författningsutredningen
föreslog emellertid att dittillsvarande praxis skulle bibehållas
i huvudsak men ansåg att frågan om voteringsmetod ytterligare borde
övervägas. Grundlagberedningen diskuterade olika alternativ - eliminationsmetoden
i nuvarande utformning, en metod med två voteringsomgångar
inom ramen för eliminationsmetoden och seriemetoden. Men även grundlagberedningen
stannade för att föreslå ett bibehållande av eliminationsmetoden.
Motiveringen var i huvudsak följande:

Det förefaller beredningen klart att ingen voteringsmetod kan tillgodose
alla de krav man önskar ställa: att metoden skall vara enkel och lättillämpad,
att den skall hindra ”taktisk” röstning och förekomma beslut, bakom vilka
står endast en minoritet, att varje grupp i riksdagen kan dels markera sin egen
ståndpunkt, dels ge uttryck för subsidiära preferenser, osv. Inte heller
eliminationsmetoden, såsom den nu tillämpas, går fri från andra däri att den
sedan länge tillämpas inte blott i riksdagen utan även inom kommunerna och
organisationslivet. En bred majoritet inom riksdagen är till freds med
metoden. Under flera år har taktiska manövrer vid voteringarna varit
sällsynta. Som regel har de som avser att stödja ja-förslaget i huvudvoteringen
avstått från att deltaga i förberedande votering. Beredningen har för sin
del kommit till slutsatsen att andra voteringsmetoder i vart fall inte har
sådana förtjänster att de uppväger de nackdelar som skulle vara förenade
med att bryta bestående ordning.

KU 1984/85:11

Folkpartiets ledamot av grundlagberedningen reserverade sig till förmån
för seriemetoden. Han framhöll att det i en demokrati bör vara naturligt att
parlamentet använder sig av en voteringsmetod som i varje fall ej är behäftad
med sådana svagheter, att voteringen av taktiska skäl kan ge ett resultat som
icke tillgodoser en majoritets önskan. Vidare hänvisade han till att de flesta
europeiska parlament, bl. a. Danmarks och Norges, liksom Europarådet och
FN, använder seriemetoden vid sina voteringar.

Vid frågans behandling i riksdagen (prop. 1973:90) väcktes en motion (fp)
med samma innebörd som reservationen i grundlagberedningen. Utskottet
(KU 1973:26) anslöt sig till det förslag till voteringsmetod som förordats av
beredningen och avstyrkte motionen.

I en reservation (fp) vidhölls förslaget att ersätta eliminationsmetoden
med seriemetoden. Argumenten var i princip desamma som i reservationen
till grundlagberedningens förslag. Reservanten föreslog att talmannen skulle
besluta i vilken ordning yrkandena skulle tas upp till omröstning. De
förutsatte att liksom i andra parlament där seriemetoden tillämpas en fast
praxis i detta avseende skulle utvecklas.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Fråga om en generell kvorumregel, m. m.

Motionen

Utifrån ett tänkt exempel påvisas i motion 1983/84:1410 av Ingegerd
Troedsson m. fl. (m, s, fp, c, vpk) att en minoritet i riksdagen under vissa
omständigheter skulle kunna driva igenom ett formellt oantastligt riksdagsbeslut
som inte överensstämmer med majoritetens vilja.

Enligt RO 5:1 skall ett utskottsbetänkande bordläggas två gånger innan
ärendet får företas till avgörande. När ärendet förekommer för tredje
gången, dvs. när det på kammarens föredragningslista till visst sammanträde
finns upptaget såsom ett två gånger bordlagt ärende, är det formellt klart att
avgöras vid detta sammanträde, även om avsikten har varit att hålla
arbetsplenum först en senare dag. Denna omständighet kan enligt motionärerna
medföra överrumpling. Om ärendet skulle förekomma för tredje
gången när inte alla ledamöter befinner sig i riksdagshuset, t. ex. vid ett
fredagssammanträde för besvarande av interpellationer, finns det - åtminstone
teoretiskt - en möjlighet för endast ett litet antal ledamöter att tvinga
fram votering av ett utskottsbetänkande som egentligen var tänkt att
behandlas vid arbetsplenum påföljande vecka. Det är avsaknaden av en
generell kvorumbestämmelse som gör detta möjligt.

Enligt motionen bör riksdagen i lämpligt sammanhang överväga åtgärder
för att förhindra denna möjlighet. En av flera tänkbara lösningar utöver krav
på viss närvaro vid beslut som avgörs genom votering kan enligt motionen
vara att ett ärende inte får avgöras vid annat sammanträde än sådant som i
kallelse och anslag har angivits som arbetsplenum.

KU 1984/85:11

Gällande ordning, m. m.

Det finns såväl i regeringsformen som i RO flera regler som uppställer ett
skydd mot att en minoritet inom riksdagen skall kunna driva igenom beslut
som inte stämmer överens med majoritetens vilja. I motionen nämns som
exempel bestämmelser om föredragningslista till kammarens sammanträden
och om talmannens skyldighet att föredra ärenden i den ordning som de har
tagits upp på föredragningslistan (RO 2:7). Ett annat i motionen nämnt
exempel är föreskriften i RO 2:6 om att kallelse till kammarsammanträde
skall anslås minst 14 timmar i förväg. En kallelse med kortare varsel kan
förekomma men då endast under förutsättning att mer än hälften av
riksdagens ledamöter medger att sammanträde får hållas. Den sistnämnda
bestämmelsen är en sorts kvorumregel, dvs. bestämmelsen kräver att ett visst
antal ledamöter skall vara närvarande för att riksdagen skall vara beslutsmässig.
Liknande regler finns för särskilda fall, t. ex. för ändring i RO.

Grundlagberedningen övervägde (SOU 1982:15, s. 279) frågan om att
införa en allmän kvorumregel i RO, men avstod från att lägga fram ett förslag
i frågan. En allmän kvorumregel skulle enligt grundlagberedningen kunna
öppna en obstruktionsmöjlighet för en minoritet. Den bedömdes också
kunna leda till tidsförlust och besvär i kammararbetet.

Bordläggning av utskottsbetänkanden
Frågeställningen

Utskottet har uppmärksammat att framställningar från utskotten om att
ärenden skall avgöras efter endast en bordläggning ofta görs av hänsyn till
planeringen av arbetet i kammaren. Inte sällan anmäler kammarkansliet
under hand önskemål hos berörda utskott att några ärenden skall kunna tas
upp efter endast en bordläggning och att utskotten skall göra framställning
därom till kammaren. Med hänsyn till att initiativet till ett förkortat
bordläggningsförfarande sålunda i många fall i praktiken utgår från kammarkansliet,
har konstitutionsutskottet tagit upp frågan om talmannen bör ha en
självständig förslagsrätt i kammaren till sådant förkortat bordläggningsförfarande.

Gällande ordning, m. m.

Ett utskottsbetänkande skall före ärendets avgörande bordläggas vid två
sammanträden med kammaren om inte riksdagen på utskottets förslag
beslutar att ärendet skall avgöras efter endast en bordläggning (RO 5:1).

Syftet med bordläggning av utskottsbetänkanden kan enligt grundlagberedningen
sägas vara trefaldigt: att varsla riksdagsledamöterna om de
ärenden som står inför sitt avgörande, att ge rum för inläsning och

KU 1984/85:11

övervägande av betänkandena och att möjliggöra mer än en överläggning i
kammaren före avgörandet (SOU 1972:15 s. 278).

Föreskriften om att ett ärende i vissa fall skall kunna avgöras efter endast
en bordläggning är en av flera bestämmelser som har till syfte att underlätta
snabbehandling av ett ärende. Andra sådana föreskrifter är den i RO 4:1 om
att ett ärende kan hänvisas till utskott utan föregående bordläggning,
stadgandet i RO 3:11 om förkortad motionstid och bestämmelsen i RO 2:6 att
riksdagen kan sammanträda med mindre än 14 timmars varsel om mer än
hälften av riksdagens ledamöter medger det. Beslut om förkortad motionstid
kan fattas endast på förslag av regeringen. Däremot kan talmannen väcka
förslag om hänvisning av ärende till utskott utan föregående bordläggning.
Talmannen kan också väcka förslag om sammanträde med mindre än 14
timmars varsel.

Tanken bakom de nämnda bestämmelserna torde ha varit att möjliggöra
snabbehandling av brådskande ärenden. Enligt vad som inhämtats från
kammarkansliet har emellertid framställningar från utskotten om att ärenden
skall avgöras efter endast en bordläggning ofta gjorts av andra skäl och
då framför allt av hänsyn till planeringen av arbetet i kammaren. Så är
regelmässigt fallet med finansutskottets sammanställningar av statsbudgeten
för det kommande budgetåret i riksmötets slutskede. I andra fall har viss
debatt förutskickats äga rum viss dag. Sedermera kan det då visa sig att
utskottet får svårt att hinna bordlägga ärendet tidigare än vid kammarsammanträdet
närmast före den utsatta dagen och begär då att ärendet skall
avgöras efter endast en bordläggning. Inte sällan tas initiativet från kammarkansliet.
Ett mycket stort antal ärenden kan ibland väntas bli färdiga för
avgörande viss dag under det att det till plenum dagen dessförinnan beräknas
finnas endast ett mindre antal ärenden. I sådana fall föreslås under hand från
kammarkansliet att några ärenden skall kunna tas upp efter endast en
bordläggning och att utskotten skall göra framställning härom. Med hänsyn
till att sådana ärendeanhopningar resp. otillräckligt belastade arbetsplena
ibland uppmärksammas först kort tid i förväg kan det bli komplicerat att i tid
få fram en begäran från utskotten att ett ärende skall avgöras efter endast en
bordläggning.

Uppskov med behandlingen av riksdagsärenden

Motionen

Enligt motion 1982/83:693 av Sture Palm (s) har gällande regler om
uppskov visat sig vara mindre ändamålsenliga. Bl. a. har talmanskonferensens
inflytande över uppskovsbesluten närmast visat sig vara en formalitet.
Vidare sker framställningar om uppskov ofta så sent att det i praktiken inte är
möjligt för riksdagen att avslå dem. En tredje komplikation utgörs av att
regeringen och riksdagens verk numera ofta lägger fram förslag för riksdagen
under de sista veckorna av ett riksmöte.

KU 1984/85:11

Motionären anser att ett slopande av regeln om samråd med talmanskonferensen
bör övervägas. Vidare borde i tilläggsbestämmelse till riksdagsordningen
uttryckligen anges att ett ärende som väckts efter viss dag, förslagsvis
30 april, skall avgöras först under nästa riksmöte om inte det utskott till vilket
ärendet hänvisats anser att ärendet bör behandlas under innevarande
riksmöte.

Gällande regler

Genom särskilt beslut kan riksdagen till närmast följande lagtima riksmöte
uppskjuta behandlingen av ett ärende. Budgetärende som gäller närmast
följande budgetår får dock uppskjutas endast om det kan ske utan olägenhet
för budgetregleringen. Uppskovsbeslut kan upprepas. Ett ärende skall dock
avgöras före utgången av kalenderåret efter det då ärendet väcktes (RO
5:10).

Beslut att uppskjuta ett ärende fattas på framställning av utskott till vars
handläggning ärendet hör. Utskottet skall inhämta yttrande från talmanskonferensen.
Även utan framställning från ett utskott kan kammaren besluta
om uppskov i samband med behandlingen av ett utskottsbetänkande (RO
5.10.1). Därvid behöver talmanskonferensens yttrande ej inhämtas.

Information om riksdagsarbetet

Motionen

I motion 1983/84:380 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) uttrycks farhågor
om att den växelverkan mellan medborgaropinion och riksdagsaktiviteter
som enligt motionen utgör ett väsentligt element i den demokratiska
beslutsprocessen håller på att försvagas genom en alltför otillräcklig rapportering
från riksdagen till medborgarna, samtidigt som politisk information
och politisk påverkan med större eftertryck och skicklighet manipuleras av
krafter utanför riksdagen. Motionen innehåller en analys av orsakerna till
denna förändring och en diskussion om åtgärder för att öka intresset för
riksdagsdebatterna. En sådan åtgärd kan enligt motionen vara att pröva
vägar för att vitalisera kammardebatten. Motionären förordar att riksdagen
skall uppdra åt talmannen att inbjuda representanter för massmedierna till
överläggningar om ändamålsenliga åtgärder för att öka medborgarnas
kännedom om riksdagens överläggningar och beslut.

Tidigare och pågående utredningsverksamhet

Riksdagens utåtriktade information har utretts av riksdagens informationsutredning
1973-1976. I samband härmed inrättades en riksdagens
informationstjänst och en befattning som pressekreterare. Utredningen
genomförde år 1974 ett försök med omfattande annonsering i dagspressen

KU 1984/85:11

rörande vissa riksdagsärenden. Sedan utredningen lagts ned genomfördes
ytterligare ett försök år 1977 med annonsering. Den senare etappen leddes av
en av talmanskonferensen tillsatt informationsgrupp. Förslag om ytterligare
riksomfattande annonsering avvisades av talmanskonferensen 1979, bl. a.
med hänsyn till resultat av den utvärdering av informationseffekten som
genomförts och de förhållandevis stora kostnader annonseringen innebar.
Informationsgruppen upphörde en tid därefter.

I maj 1980 tillsatte talmanskonferensen en grupp för utvärdering av
riksdagens utåtriktade informationsverksamhet. Samtliga riksdagspartier
var företrädda i översynsgruppen. Översynsgruppen, som gick igenom ett
flertal informationsfrågor, ansåg att något ytterligare försök med riksomfattande
försöksannonsering inte skulle genomföras med hänsyn till att
kostnaderna bedömdes som alltför höga i förhållande till informationseffekten.
Översynsgruppen förordade en hel del åtgärder till förbättring av
informationsarbetet i riksdagen. Åtskilligt av vad gruppen föreslagit har
sedermera genomförts av förvaltningskontoret.

I den regelbundna annonseringen i de i Stockholm utgivna dagstidningarna
lämnas numera - bl. a. med anledning av förslag från den ovan nämnda
översynsgruppen - upplysningar om var riksdagstryck och övrigt informationsmaterial
tillhandahålls. Även utvidgade varianter av annonser med
angivande av större för allmänheten intressanta ärenden förs in vid skilda
tillfällen.

Genom en organisatorisk förändring år 1983 av riksdagens förvaltningskontor
har de utåtriktade informationsverksamheterna samlats i en nybildad
enhet under ledning av en informationschef i syfte att bl. a. effektivisera
verksamheten. Samtidigt bildades en till informationsenheten knuten referensgrupp
med representanter bl. a. för samtliga riksdagspartier. Referensgruppen
behandlar bl. a. policyfrågor i informationsarbetet.

En av uppgifterna för den nyligen tillsatta folkstyrelsekommittén är att ta
upp frågan om riksdagens ställning i den politiska debatten. I kommitténs
direktiv (Dir. 1984:23) framhölls att diskussionerna i dagsaktuella politiska
frågor förs i stor utsträckning på annat håll, i första hand i tidningar, radio och
TV. Av direktiven framgår att kommittén bör undersöka möjligheterna av
att snabbare kunna anordna debatter i dagsaktuella frågor.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen behandlade hösten 1983 en annan motion, 1982/83:412, av
Gunnar Biörck i Värmdö (m), i vilken hade hemställts att riksdagen skulle
låta utreda möjligheten att genom annonsering i pressen informera medborgarna
om riksdagens behandling av och beslut i ärenden av allmänt
medborgerligt intresse.

Konstitutionsutskottet hänvisade i sitt betänkande (KU 1983/84:10) till att

KU 1984/85:11

åtskilligt hade gjorts inom riksdagen under senare år för att förbättra
informationen.

Utskottet förklarade sig instämma i motionärens syfte men ville med
hänsyn till de åtgärder som redan vidtagits på området inte förorda något
initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrkte således motionen. Riksdagen
följde utskottet.

Sammanförande av riksdagsmotioner efter ämnesområden

I motion 1982/83:423 av Sven-Gösta Signell (s) föreslås att de motioner
som väckts främst under allmänna motionstiden bör föras samman efter
ämnesområden och därefter tryckas i samlade häften. Nuvarande ordning
där motioner helt oberoende av ämnen sammanförs i svåröverblickbara
häften bör därför överges. Motionären pekar på de svårigheter vad gäller
åtkomlighet och överblickbarhet som är en följd av den hittillsvarande
ordningen. Inte minst för myndigheter, organisationer och intresserad
allmänhet, men även riksdagsledamöter, bör en övergång till ämnesindelade
motionshäften vara av värde. Motionären antar att föreslagen ändring kan
innebära även kostnadsmässiga fördelar.

Remissyttranden över motionsförslaget har lämnats av riksdagsdirektören
och förvaltningsdirektören. Enligt yttrandena skulle en ny rutin i motionshanteringen
föranleda komplikationer som behöver utredas närmare. Som
ett led i denna utredning tillämpar kammarkansliet efter den allmänna
motionstidens utgång 1984 på försök ändrade rutiner beträffande motioner
med anledning av särpropositioner.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande vissa frågor rörande riksdagens
arbetsformer.

I några under den allmänna motionstiden 1984 väckta motioner tas upp
olika frågor gällande utskottsorganisationen i riksdagen.

Tre av motionerna rör ärendefördelningen mellan utskotten. En överflyttning
av beredningen av medborgarskapsfrågor från socialförsäkringsutskottet
till konstitutionsutskottet förordas i motion 1983/84:332 av Gunnar
Biörck i Värmdö (m). Medborgarskapets betydelse för ett flertal bestämmelser
i grundlag och i RO talar enligt motionären för en sådan överflyttning.
Enligt motion 1983/84:2112 av Rune Rydén och Lennart Blom (båda m) bör
riksdagen överväga att hänföra beredningen av samtliga datapolitiska frågor
till ett utskott (yrkande 1). Detta skulle enligt motionärerna tillgodose
behovet av en helhetssyn i dessa frågor. I motion 1983/84:2139 av Per Unckel
(m) förordas en omfördelning av ärenden mellan konstitutions- och kulturutskotten
så att ansvaret för alla massmediefrågor i fortsättningen skulle åvila
konstitutionsutskottet (yrkande 2). Sambandet mellan massmediefrågorna

KU 1984/85:11

och yttrandefriheten motiverar en sådan omfördelning, framhåller motionären.
I sammanhanget tar motionären också upp beredningen av mediefrågorna
i regeringskansliet. Riksdagen bör enligt motionen som sin mening ge
regeringen till känna att en överflyttning av mediefrågorna till justitiedepartementet
är angelägen för att markera frågornas fri- och rättighetskaraktär
(yrkande 1).

Ytterligare ett par frågor rörande utskottsorganisationen tas upp i
motionerna 1983/84:1380 av Monica Andersson (s) och 1983/84:1382 av
Görel Bohlin (m). I motion 1380 väcks fråga om att inrätta ett kommunalt
utskott i riksdagen. Ledamöter med särskild erfarenhet av kommunal
verksamhet skulle enligt motionen kunna placeras i ett sådant utskott.
Effekterna för kommuner och landsting av framlagda förslag skulle då kunna
belysas bättre. En ändrad benämning på trafikutskottet till kommunikationsutskottet
föreslås i motion 1382. Som skäl för ändrad benämning anförs bl. a.
bättre överensstämmelse med utskottets ansvarsområde.

Riksdagen beslutade våren 1983 ett flertal ändringar i RO:s bestämmelser
om ärendefördelningen mellan utskotten. Ändringarna har trätt i kraft den 1
juli 1983. Reformen föregicks av utredning om utskottsorganisationen i en av
talmanskonferensen tillsatt kommitté och av en omfattande beredning i
konstititionsutskottet.

Vissa av de i motionerna aktualiserade frågorna ägnades särskild uppmärksamhet
under den tidigare utskottsbehandlingen. Beträffande beredningen
av medborgarskapsärenden och gränsdragningen mellan konstitutionsutskottet
och kulturutskottet i massmediefrågor stannade konstitutionsutskottet
för lösningar i enlighet med de bestämmelser som nu gäller, men
gjorde samtidigt vissa uttalanden rörande uppkommande gränsdragningsfrågor.
I fråga om medborgarskapsärendena påpekade utskottet behovet av att
inhämta yttrande från konstitutionsutskottet när socialförsäkringsutskottet
bereder ärenden inom detta område med anknytning till grundlagarna. Vad
gäller gränsdragningen mellan konstitutions- och kulturutskotten i massmediefrågor
förutsatte utskottet att yttranden i dessa ärenden som regel skulle
inhämtas från det utskott som inte hade det direkta beredningsansvaret.
Utskottet tilläde att det pågående arbetet med grundlagsregleringen av
yttrandefriheten borde avvaktas. Vidare framhöll utskottet att det inte fanns
anledning att bryta upp den gällande utskottsorganisationen genom att bilda
nya utskott.

Även om de argument som motionärerna för fram till stöd för sina förslag
om ändringar i ärendefördelningen och utskottsorganisationen i olika
hänseenden är beaktansvärda, vill utskottet inte ta initiativ till nya ändringar
innan ytterligare erfarenheter vunnits av den år 1983 genomförda reformen.
Vad gäller gränsdragningen mellan konstitutions- och kulturutskotten i
massmediefrågorna vill utskottet nämna att lagstiftningsarbetet rörande
grundlagsregleringen av yttrandefriheten ännu inte är avslutat.

Beträffande den i motion 2139, yrkande 1, väckta frågan om beredningen

KU 1984/85:11

av massmedieärenden i regeringskansliet vill utskottet framhålla att enligt
gällande ordning är det regeringen själv som beslutar om den närmare
ärendefördelningen mellan departementen. Utskottet vill inte förorda ett
uttalande till regeringen i frågan. Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört
avstyrker utskottet motionerna 1983/84:332, 1380, 1382, 2112, yrkande 1,
och 2139.

I två motioner har uppmärksammats vissa frågor rörande beslutsordningen
i riksdagen.

Enligt motion 1982/83:188 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) bör talmanskonferensen
få i uppgift att göra en översyn av beslutsordningen i syfte att få fram
regler som skall garantera att beslutsfattarnas åsikter i sakfrågan och inte
tekniskt och taktiskt betingade uppläggningar av själva beslutsordningen
skall fälla utslaget vid beslutstillfället. Utredningen bör enligt motionen bl. a.
undersöka innebörden av och tillämpningen av den i riksdagen tillämpade
s. k. eliminationsmetoden. Utredningen bör vara oförhindrad att ta upp
också andra frågor som har med beslutsformerna att göra.

I det utredningsarbete som ligger till grund för RO ägnades valet av
voteringsmetod åtskilligt intresse. Grundlagberedningen diskuterade olika
alternativ, men stannade för att föreslå att ett bibehållande av den sedan
gammalt i riksdagen tillämpade eliminationsmetoden. Denna metod hade
enligt beredningen ett särskilt försteg framför andra voteringsmetoder
eftersom den sedan länge tillämpats inte blott i riksdagen utan även inom
kommunerna och i organisationslivet. Taktiska manövrer vid voteringarna
hade enligt beredningen varit sällsynta. Beredningen kom fram till slutsatsen
att andra voteringsmetoder i vart fall inte hade sådana förtjänster att de
skulle kunna uppväga de nackdelar som skulle vara förenade med att bryta
den dittillsvarande ordningen.

Enligt utskottets mening har de problem som kan uppstå i samband med
eliminationsmetoden blivit ingående belysta i förarbetena till RO. Inte heller
den kanske närmast till hands liggande alternativa voteringsmetoden, den
s. k. seriemetoden, är helt tillförlitlig i de hänseenden som avses i motionen.
Möjligheterna att undvika taktiska manövrer i beslutförfarandet är därför
enligt utskottets mening, oavsett tillämplig voteringsmetod. ytterst beroende
av beslutsdeltagarnas vilja att avstå från att av taktiska skäl stödja andra
förslag än sådana som de från saklig synpunkt menar bör vinna bifall.
Utskottet vill inte ta initiativ till en förnyad utredning av hithörande frågor,
men vill betona vikten av att man såväl i arbetet i utskotten med att formulera
yrkanden i hemställan som vid röstningen i kammaren inte låter taktiska
överväganden rörande voteringsproceduren vara bestämmande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1982/83:188.

En annan fråga rörande beslutsordningen har tagits upp i motion
1983/84:1410 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m, s, fp, c, vpk). Motionärerna
pekar på en möjlighet för endast ett litet antal ledamöter att, t. ex. vid ett
fredagssammanträde för besvarande av interpellationer, tvinga fram votering
av ett två gånger bordlagt utskottsbetänkande som egentligen skall

KU 1984/85:11

behandlas vid ett kommande arbetsplenum. Härigenom skulle riksdagen
komma att fatta ett beslut som inte överensstämmer med majoritetens vilja.
Det är avsaknaden av en generell kvorumbestämmelse som gör detta möjligt.
En av flera tänkbara lösningar på problemet vid sidan av en generell
kvorumregel skulle enligt motionen vara, att ett ärende inte får avgöras vid
annat sammanträde än sådant som i kallelse och anslag angivits som
arbetsplenum.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att RO bör innehålla någon
form av spärr i det hänseende som motionärerna aktualiserat.

Problemet bör enligt utskottets mening inte lösas genom införande i RO av
en generell kvorumbestämmelse. En sådan bestämmelse övervägdes av
grundlagberedningen, som dock avstod från att lägga fram ett förslag därom,
bl. a. med hänsyn till att detta skulle kunna leda till tidsförlust och besvär i
kammararbetet. Det alternativa förslag som finns i motionen torde dock vara
tillfyllest. Med hänsyn till karaktären hos andra i kammaren förekommande
ärendetyper än utskottsbetänkanden och de särskilda regler som gäller för
dessa kan ändringen begränsas till att avse endast utskottsbetänkanden.
Utskottet förordar således, med tillstyrkande av det alternativa förslaget i
motion 1983/84:1410, de ändringar i RO 2:6, 2:7 och 5:3 som framgår av
bilaga till detta betänkande. Ändringarna bör kunna ske genom ett beslut av
riksdagen och träda i kraft den 1 februari 1985.

I detta sammanhang vill utskottet ta upp ytterligare en fråga om ändring i
RO:s bestämmelser.

Som framgår av utskottets redogörelse i recitavsnittet ovan, har utskottet
uppmärksammat att förslag om att avgöra ett utskottsbetänkande efter
endast en bordläggning ofta väcks av hänsyn till kammarens arbete och inte
sällan på kammarkansliets initiativ. Talmannen har emellertid inte någon
självständig förslagsrätt till sådant förkortat bordläggningsförfarande, utan
kammarkansliet är hänvisat till att under hand ta kontakt med de olika
utskotten och framställa önskemål om att utskottet skall väcka förslag i
frågan.

Utskottet anser att prakiska skäl talar för att talmannen bör få rätt att i
kammaren väcka förslag om att utskottsbetänkande skall avgöras efter
endast en bordläggning, när detta är angeläget för planeringen av kammararbetet.
Utskottet vill därför med utnyttjande av sin initiativrätt föreslå
riksdagen att en bestämmelse härom införs i RO 5:1. För att förhindra
överrumpling bör samtidigt föreskrivas att talmannens förslag skall föregås
av samråd med utskottets presidium och att förslaget skall tillkännages för
kammaren i samband med att ärendet anmäls för bordläggning samt att
anteckning skall göras på kammarens föredragningslista i likhet med vad som
gäller när utskottet framlägger motsvarande förslag. Sådana regler bör tas in i
tilläggsbestämmelserna till RO 2.7.2 och 5.1.1. Utskottets ändringsförslag
framgår av bilaga till detta betänkande. En av ändringarna berör huvudbestämmelse
i RO. I likhet med vad utskottet förordat rörande ändringarna i

KU 1984/85:11

2:6, 2:7 och 5:3 bör också ändringen i 5:1 kunna ske genom ett beslut, så att
samtliga här föreslagna ändringar kan träda i kraft den 1 februari 1985.

I motion 1982/83:693 av Sture Palm (s) tas upp förfarandet vid uppskov
med behandling av riksdagsärenden. De frågor som motionären aktualiserar
bör enligt utskottets mening övervägas närmare. Med hänsyn till att frågor
rörande uppskovsinstitutet ligger inom ramen för folkstyrelsekommitténs
uppdrag anser utskottet emellertid att resultatet av kommitténs arbete med
riksdagsfrågorna bör avvaktas. Utskottet finner motionen besvarad med det
anförda.

Frågor rörande information om riksdagsarbetet behandlas i motion 1983/
84:380 av Gunnar Biörck i Värmdö (m). Motionären framhåller att den
växelverkan mellan medborgaropinion och riksdagsaktiviteter som är ett
väsentligt element i den demokratiska beslutsprocessen håller på att
försvagas genom en alltför otillräcklig rapportering från riksdagen till
medborgarna, samtidigt som politisk information och politisk påverkan med
större eftertryck och skicklighet manipuleras av krafter utanför riksdagen.
Olika åtgärder för att ändra detta förhållande diskuteras i motionen. En
sådan åtgärd är enligt motionären att pröva åtgärder för att vitalisera
kammardebatterna. En annan åtgärd skulle enligt motionen vara att hålla
överläggningar med massmedierna i syfte att diskutera ändamålsenliga
åtgärder.

Utskottet instämmer med motionären i angelägenheten av att riksdagens
utåtriktade information sker i sådana former att den bidrar till att stimulera
allmänhetens och massmediernas intresse för den debatt som förs i riksdagen.
Det har emellertid på senare år gjorts ansträngningar för att förbättra
informationen om riksdagens arbete. Så sent som 1983 bildades inom
förvaltningskontoret i samband med en omorganisation en särskild informationsenhet
i syfte att effektivisera informationsarbetet. Samtidigt bildades en
till informationsenheten knuten referensgrupp med representanter bl. a. för
samtliga riksdagspartier. Referensgruppen behandlar bl. a. policyfrågor i
informationsarbetet.

Utskottet anser sig med hänsyn till redan vidtagna åtgärder inte nu böra ta
ytterligare initiativ i frågan. Med anledning av vad som i motionen anförts
rörande åtgärder för att vitalisera kammardebatterna vill utskottet även
nämna att frågan om åtgärder i detta syfte f. n. prövas av folkstyrelsekommittén.
I denna del kan motionen således anses tillgodosedd med hänsyn till det
pågående utredningsarbetet.

1 motion 1982/83:423 av Sven-Gösta Signell (s) tas upp en fråga om
sammanförande av motioner efter ämnesområden. Främst de under allmänna
motionstiden väckta motionerna bör enligt motionen sammanföras efter
ämnesområden och därefter tryckas i samlade häften. Motionären pekar på
de svårigheter vad gäller åtkomlighet och överblickbarhet som är en följd av
den nuvarande ordningen.

Enligt utskottets mening vore det önskvärt att åstadkomma en sådan

KU 1984/85:11

ämnesvis sammanföring av motioner som förordas i motion 423. Av de
remissyttranden som lämnats till utskottet i frågan framgår dock att en sådan
ordning skulle vålla komplikationer i kammarens arbete och i tryckningsarbetet.
Frågan bör därför utredas närmare.

Utskottet kan således i nuläget inte ta ställning till möjligheterna att ändra
rutinerna vid motionshanteringen. Utskottet anser emellertid att denna fråga
kan behandlas vidare inom konstitutionsutskottets arbetsgrupp för riksdagsfrågor
i samarbete med kammarkansliet och förvaltningskontoret.

Utskottet anser motionen besvarad med det nu anförda.

Med anledning av att det lagförslag som utskottet lägger fram berör
huvudbestämmelser i RO, vill utskottet slutligen erinra om bestämmelsen i 8
kap. 16 § regeringsformen. Som förutsättning för ändring genom endast ett
beslut föreskrivs i nämnda bestämmelse att minst tre fjärdedelar av de
röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter skall förena sig om
beslutet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utskottsorganisationen, m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:332, 1380, 1382, 2112,
yrkande 1, och 2139,

2. beträffande beslutsordningen i riksdagen, m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1982/83:188 om beslutsteknik,
m. m.,

b) att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1410 beslutar att i
riksdagsordningen införa föreskrifter som förhindrar överrumplingsbeslut
vid behandlingen av utskottsbetänkanden,

c) att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen införa föreskrift
om rätt för talmannen att föreslå att utskottsbetänkande skall
avgöras efter endast en bordläggning,

3. beträffande uppskov med behandlingen av riksdagsärenden
att riksdagen avslår motion 1982/83:693,

4. beträffande information om riksdagsarbetet
att riksdagen avslår motion 1983/84:380,

5. beträffande sammanförande av motioner efter ämnesområden
att riksdagen avslår motion 1982/83:423,

6. beträffande lagändringar

a) att riksdagen antar det i bilaga intagna lagförslaget såvitt avser
ändring i 2 kap. 6 och 7 §§ samt 5 kap. 1 och 3 §§ riksdagsordningen.

KU 1984/85:11

b) att riksdagen antar det i bilaga intagna lagförslaget såvitt avser
ändring i tilläggsbestämmelserna 2.7.2 och 5.1.1 riksdagsordningen.

Stockholm den 22 november 1984

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove
Johansson (s). Kerstin Nilsson (s). Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik
Nordin (c), Sture Thun (s), Elisabeth Fleetwood (m), Sören Lekberg (s),
Lars Ernestam (fp) och Marie-Ann Johansson (vpk).

Särskilt yttrande

beträffande beslutsordningen i riksdagen (beslutsteknik, m. m.)

Bertil Fiskesjö och Sven-Erik Nordin (båda c) anför följande:

Som påpekats i motion 1982/83:188 är det en förutsättning för att den vid
omröstning i riksdagen tillämpade eliminationsmetoden skall fungera tillfredsställande
att de ledamöter, som ansluter sig till det förslag som enligt
talmannens mening efter den första frågerundan kvarstår som huvudförslaget,
avstår från att rösta i voteringarna om kontraproposition. Detta
förfaringssätt är också gammal god praxis i riksdagen.

I samband med skattebesluten i december 1982 förekom det omfattande
procedurdiskussioner i kammaren. Under debatten uttalade statsministern
att socialdemokraterna vid omröstningen skulle vara beredda att bryta mot
gällande praxis.

Det är enligt vår mening av yttersta vikt att motverka en återupprepning av
sådana procedurdiskussioner som förekom 1982. Faran med sådana diskussioner
är inte bara att de tar uppmärksamheten från de sakfrågor riksdagen
har att besluta om och att de är tidsödande. De bidrar också i hög grad till att
undergräva respekten för riksdagsordningens regler och sedan länge tillämpad
praxis.

Utskottet har nu markerat sin inställning i frågan genom att uttala sig mot
taktiska överväganden rörande voteringsproceduren. Skulle detta uttalande
inte respekteras kan det bli nödvändigt att övergå till annan voteringsmetod.

KU 1984/85:11

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen"
dels att 2 kap. 6 och 7 §§ samt 5 kap. 1 och 3 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att tilläggsbestämmelserna 2.7.2 och 5.1.1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Kallelse till annat sammanträde
än som avses i 1 kap. 5 eller 6 §
utfärdas av talmannen. Kallelsen
skall anslås i riksdagens lokaler senast
klockan 18 dagen före sammanträdet
och minst fjorton timmar i
förväg. Om synnerliga skäl föreligger,
får kallelsen dock anslås senare.
I sådant fall får sammanträdet hållas
endast om mer än hälften av riksdagens
ledamöter medgiver det.

Talmannen skall till varje sammanträde
låta upprätta föredragningslista
över alla på kammarens
bord vilande ärenden. Undantag får
göras för ärende som antages bli
behandlat inom stängda dörrar. Vid
sammanträdet skall talmannen föredraga
ärendena i den ordning vari
de har tagits upp på föredragningslista.
Med ärende jämställes val som
skall förrättas vid sammanträdet.

Kallelse till annat sammanträde
än som avses i 1 kap. 5 eller 6 §
utfärdas av talmannen. Av kallelsen
skall framgå om sammanträdet är ett
arbetsplenum vid vilket utskottsbetänkande
får tas upp till avgörande.

Kallelsen skall anslås i riksdagens
lokaler senast klockan 18 dagen före
sammanträdet och minst fjorton timmar
i förväg. Om synnerliga skäl
föreligger, får kallelsen dock anslås
senare. I sådant fall får sammanträdet
hållas endast om mer än hälften
av riksdagens ledamöter medgiver
det.

Talmannen skall till varje sammanträde
låta upprätta föredragningslista
över alla på kammarens
bord vilande ärenden. Undantag får
göras för ärende som antages bli
behandlat inom stängda dörrar. Av
föredragningslistan skall framgå om
sammanträdet är ett arbetsplenum
vid vilket utskottsbetänkande får tas
upp till avgörande.

Vid sammanträdet skall talmannen
föredraga ärendena i den ordning
vari de har tagits upp på föredragningslistan.
Med ärende jämställes
val som skall förrättas vid
sammanträdet.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1983:86.
Senaste lydelse av 5 kap. 1 § 1983:954.

KU 1984/85:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tilläggsbestämmelse 2.7.2

För varje ärende göres anteckning För varje ärende göres anteckning

om bordläggning. Har utskott hem- om bordläggning. Har utskott eller

ställt att ärende skall avgöras efter talmannen hemställt att ärende skall

endast en bordläggning, anmärkes avgöras efter endast en bordlägg det

särskilt. ning, anmärkes det särskilt.

5 kap.

1 §

Utskotts betänkande skall före Utskotts betänkande skall före

ärendets avgörande bordläggas vid ärendets avgörande bordläggas vid

två sammanträden med kammaren, två sammanträden med kammaren,

om ej riksdagen på utskottets förslag om ej riksdagen på utskottets eller

beslutar att ärendet skall avgöras talmannens förslag beslutar att ären efter

endast en bordläggning. Be- det skall avgöras efter endast en

stämmelserom ytterligare bordlägg- bordläggning. Bestämmelser om yt ning

av utskottsbetänkande finns i terligare bordläggning av utskotts 6

§ andra stycket. betänkande finns i 6 § andra stycket.

Yrkande enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen att lagförslag
skall vila får framställas när utskottets betänkande över förslaget har anmälts
i kammaren.

Tilläggsbestämmelse 5.1.1

Utskottsbetänkande får icke anmälas i kammaren förrän det har delats ut
till riksdagens ledamöter.

Talmannen skall samråda med utskottets
ordförande och vice ordförande
innan han väcker förslag sorn
avses il § förstastycket. När talmannen
väcker sådant förslag skall detta
anmälas i kammaren i samband med
att utskottsbetänkandet anmäls till
bordläggning.

KU 1984/85:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

3 §

Ärende i vilket överläggning äger Ärende i vilket överläggning äger

rum får ej upptagas till avgörande rum får ej upptagas till avgörande

förrän kammaren på talmannens förrän kammaren på talmannens

förslag har funnit överläggningen av- förslag har funnit överläggningen avslutad.
slutad. Utskottsbetänkande får upp tagas

till avgörande endast vid sammanträde
som i kallelse enligt 2 kap.
6 § och i föredragningslista enligt 2
kap. 7 § angivits som arbetsplenum.

Ärende avgöres med acklamation eller, om ledamot yrkar det, genom
omröstning. Fordras för beslut anslutning från särskilt flertal, skall ärendet
alltid avgöras genom omröstning.

Avgörandet av ärende skall, om det behövs, delas upp på skilda beslut.
Föreligger yrkande som avses i 1 § andra stycket att lagförslag skall vila och
dessutom yrkande att förslaget skall förkastas, skall riksdagen pröva
sistnämnda yrkande innan förslaget ställes under omröstning om omedelbart
antagande.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1985.

KU 1984/85:11

Innehållsförteckning

Sammanfattning * 1

Motionsyrkandena 1

Utskottsorganisationen ,m.m 2

Motionerna 2

Tidigare behandling 3

Beslutsordningen i riksdagen 5

Beslutsteknik, m. m 5

Motionen 5

Gällande regler 5

Frågans tidigare behandling, m m 6

Fråga om en generell kvorumregel 7

Motionen 7

Gällande ordning, m. m 8

Bordläggning av utskottsbetänkanden 8

Frågeställningen 8

Gällande ordning, m.m 8

Uppskov med behandlingen av riksdagsärenden 9

Motionen *. 9

Gällande regler 10

Information om riksdagsarbetet 10

Motionen 10

Tidigare och pågående utredningsverksamhet 10

Tidigare riksdagsbehandling 11

Sammanförande av riksdagsmotioner efter ämnesområden 12

Utskottet 12

Utskottets hemställan 17

Särskilt yttrande 18

Bilaga (lagförslag) 19