KrU 1984/85:12

Kulturutskottets betänkande
1984/85:12

om idrott, rekreation och turism (prop. 1984/85:100 bil. 11 delvis)
Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande

dels proposition 1984/85:100 bil. 11 (jordbruksdepartementet) avsnittet

I. Idrott, rekreation och turism,

dels motioner med anknytning till den angivna delen av propositionen.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag i budgetpropositionen i
fråga om idrott, rekreation och turism. Anslagen gäller bl. a. bidrag till
verksamheten inom Sveriges riksidrottsförbund och Sveriges turistråd.

De motioner rörande idrotten som utskottet behandlar i detta sammanhang
rör en nordisk aktionsplan mot doping, de s. k. främjandeorganisationernas
anknytning till Riksidrottsförbundet, kommersialismen inom
idrotten, förslag om att tipsmedlens överskott skall överföras som stöd till
idrotten samt tillsättandet av en parlamentarisk utredning om kommersialismen
inom idrotten och formerna för social trygghet för idrottsmän på
elitnivå. Dessutom behandlas frågan om upphävande av förbudet mot
professionell boxning i vårt land.

Motionerna inom turism- och rekreationsområdet rör statliga insatser
för turismen inom vissa län, kapitalförsörjningen till Svenska turistföreningen,
gränsdragningsproblem mellan turismföretag och stat/kommun, en
effektivare marknadsföring i utlandet av Sverige som turistland samt ett
svenskt medlemskap i World Tourist Organization.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen, dock med viss ändring
som en följd av regeringens förslag i propositionen om fritt handredskapsfiske.
Motionerna avstyrks.

Sex reservationer och två särskilda yttranden fogas vid betänkandet.

NIONDE HUVUDTITELN

1. Stöd till idrotten. Regeringen har i proposition 1984/85:100 bilaga 11
(jordbruksdepartementet) under punkt I 1 (s. 106—108) föreslagit riksdagen
att till Stöd till idrotten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag
av 205 500 000 kr.

Motioner

I motion 1984/85:610 av Erkki Tammenoksa m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har

1 Riksdagen 1984/85. 13 sami. Nr 12

KrU 1984/85:12

framförts för att åstadkomma en gemensam nordisk aktionsplan för att
förhindra dopingens spridning inom idrotten.

I motion 1984/85:722 av Rune Ångström (fp) yrkas att riksdagen i
skrivelse till regeringen begär den organisationsförändring beträffande
vissa organisationer av folkrörelsekaraktär som omtalas i motionen.

I motion 1984/85:1819 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Elving
Andersson (c) yrkas att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1969:612)
om förbud mot professionell boxning.

I motion 1984/85:1834 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1.att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att föreläggas
riksdagen i syfte att motverka kommersialiseringen inom idrotten och
vända utvecklingen på sätt som föreslås i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
hela överskottet av tipsmedel på sikt skall överföras som stöd till idrotten
i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en parlamentarisk
utredning med uppdrag att utarbeta förslag om hur kommersialismens
grepp över idrotten skall brytas och utarbeta förslag till statliga
stipendieformer och former för social trygghet för idrottsutövare på elitnivå
i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

I propositionen föreslås att anslaget till idrotten höjs med 17 milj. kr. till
205,5 milj. kr.

Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF), för
den verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna
organisationer. Från anslaget utgår också bidrag till bl. a. vissa utanför
Riksidrottsförbundet stående organisationer och till studentkårernas motionsverksamhet.

Det framhålls i budgetpropositionen att idrottsrörelsen fullgör betydelsefulla
insatser i vårt samhälle. Särskilt betonas att motion och rekreation
är viktiga inslag i friskvårdsarbetet samt att idrottsrörelsen aktiverar
många ungdomar. Vidare framhålls det som angeläget att samhället ger sitt
stöd åt idrottsrörelsens strävan att bredda sin verksamhet ytterligare. Ökade
resurser föreslås för att ge kvinnoidrotten förbättrade verksamhetsvillkor.
Särskilda satsningar föreslås även på handikappade och invandrare
vilka är underrepresenterade inom idrottsrörelsen. Anslagsuppräkningen
medger också, enligt budgetpropositionen, en fortsatt satsning i enlighet
med riksidrottens målprogram att stödja föreningsliv, ledare och anläggningar
inom idrotten.

KrU 1984/85:12

Insatser mot doping

Föredragande statsrådet anför att inom ramen för det ökade anslaget
skall särskilda medel bl. a. avsättas för att motverka bruket av dopingpreparat.
För detta ändamål beräknas 2 milj. kr.

Dopingfrågan behandlas i motion 610 (s). Motionärerna vill att idrottsrörelsen
och samhället skall utarbeta en gemensam nordisk aktionsplan för
att förhindra dopingens spridning inom idrotten. Motionärerna menar att
Sverige skall vara initiativtagare till en sådan aktionsplan.

Som framgår av motionen finns en gemensam nordisk rekommendation
om genomförande av dopingkontroller. Rekommendationen gäller nordiska
idrottsutövare under tävling och träning i Norden. Rekommendationen
antogs år 1983 av Nordisk faelleskommitté som är ett gemensamt
nordiskt samarbetsorgan inom idrotten.

Enligt vad utskottet inhämtat arrangeras dessutom på nordisk basis
årligen återkommande dopingkonferenser där de nordiska länderna diskuterar
dopingfrågor. Sverige är värd för 1985 års konferens.

Antidopingfrågor har också behandlats på en Europarådskonferens för
ministrar ansvariga för idrottsfrågor (4th Conference of European Ministers
Responsible for Sport). Som resultat av konferensen har Europarådets
ministerkommitté godkänt en rekommendation om antidopingverksamhet
(No. R (84) 19). Rekommendationen innehåller bl. a. krav på regeringsåtgärder
rörande dopinganalyser och -kontroller.

Verksamheten för att bekämpa doping inom idrotten har successivt
byggts ut under de senare åren. Trots detta har dopingproblemen ökat och
utgör nu ett av idrottens största problemområden, vilket gäller såväl nationellt
som internationellt.

Utskottet konstaterar dock att ökade ansträngningar görs för att motverka
doping inom idrotten. Utskottet noterar med tillfredsställelse att frågan
behandlats både i det nordiska samarbetsorganet inom idrotten och i
Europarådets speciella konferens för idrottsansvariga ministrar. I den
ovan angivna rekommendationen ställs bl. a. krav på regeringsåtgärder
rörande dopinganalyser och -kontroller.

Sveriges ökade insatser kommer att ske inom informations- och utbildningsområdena
samt genom tätare dopingkontroller och utökad testkapacitet.

Utskottet anser under hänvisning till den lämnade redovisningen att
syftet med motion 610 kommer att bli tillgodosett utan någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionen.

Stödet till främjandeorganisationerna

Frågan om de s. k. främjandeorganisationerna behandlas i motion 722
(fp). Förslaget i motionen går ut på att lösgöra de s. k. främjandeorganisationerna
från anknytningen till RF. Motionären anser att RF:s myndig -

KrU 1984/85:12

hetsansvar gentemot organisationerna bör upphävas och att beredningen
av organisationernas anslagsframställning bör ske direkt i jordbruksdepartementet.

Frågan om främjandeorganisationernas anknytning till RF har under de
senaste tre åren vid fem tillfällen behandlats av riksdagen (KrU 1981/
82:19, KrU 1982/83:1, KrU 1982/83:25, KrU 1983/84:13 och KrU 1983/
84:22). En förändring av nuvarande ordning har därvid avvisats. Utskottet
erinrade i sitt betänkande KrU 1983/84:13, där ett motionsyrkande liknande
det nu aktuella behandlades, om att den nuvarande myndighetsorganisationen
bygger på förslag från idrottsutredningen (SOU 1969:29).
Utredningen ansåg att den ordning som nu gäller skulle innebära en
organisatorisk rationalisering och ge bäst garanti mot en splittring av
idrottsrörelsen.

Utskottet finner inte anledning att nu ändra uppfattning och avstyrker
motion 722.

Kommersialismen inom idrotten, m. m.

I motion 1834 (vpk) yrkande 1 hemställs om åtgärder för att motverka
kommersialismen inom idrotten. Motionärerna pekar på en rad omständigheter
som enligt deras mening är negativa för idrotten. De menar att
kommersialismen medför att de idrottsverksamheter som aktiverar flest
människor, som betyder mest för folkhälsan och som har den största
sociala funktionen får minst stöd. De menar vidare bl. a. att pengarna har
fått så stor betydelse inom elitidrotten att det ligger nära till hands att
drogbruket ökar. I motionen föreslås att en särskild fond för idrottens
främjande inrättas. Till en sådan fond skall enligt motionärerna alla sponsrade
medel överföras och fördelas i samråd med idrottsrörelsen.

Frågan om kommersialiseringen inom idrotten har behandlats tidigare
(KrU 1982/83:25, KrU 1983/84:13). Utskottet konstaterade i sitt betänkande
förra året att idrottsrörelsen själv noga följde utvecklingen och
ansåg inte att någon framställning från riksdagen enligt motionsförslaget
var påkallad. Utskottet pekade bl. a. på att RF i oktober 1983 fastställt
vissa riktlinjer för samverkan mellan idrottsrörelsen och näringslivet.

Riksidrottsmötet 1983 beslöt att idrottens utvecklingsarbete för den
närmaste treårsperioden skall koncentreras på sex områden. Bland dessa
områden ingår utvecklingen av idrottens ekonomisering. Enligt vad utskottet
inhämtat omfattar utvecklingsarbetet bl. a. idrottens förhållande
till och samverkan med myndigheter och näringsliv. Inte minst sponsorverksamheten
kommer att belysas. Utskottet noterar att samtidigt som
sponsorverksamheten ökar idrottens självfinansiering betonar idrottsrörelsen
vikten av att slå vakt om idrotten som en suverän folkrörelse.
Utskottet anser inte att någon framställning från riksdagen enligt motionsförslaget
är påkallad (yrkande 1).

KrU 1984/85:12

En snabbutredning av frågan om tipsmedlens användning begärs vidare
i motionen (yrkande 2). Motionärerna vill att ett förslag framläggs om hur
ett anslag motsvarande tipsmedlens överskott på sikt skall tillföras idrottsoch
friluftslivet.

Frågan om tipsmedlen har behandlats vid en rad tillfällen och senast
våren 1984 (KrU 1983/84:13). Utskottet hänvisade vid det tillfället till vad
utskottet anfört år 1977 (KrU 1976/77:33) om att idrotten har rätt till ett
betydande samhällsstöd oberoende av att den via tipsmedlen tillför statsverket
inkomster. Enligt utskottets uppfattning borde samhällets stöd till
idrotten på sedvanligt sätt avvägas vid bedömning av anslagsbelopp för
andra ändamål.

Enligt uppgifter som utskottet inhämtat har idrottsrörelsen totalt erhållit
34,3 milj. kr. av tipsmedlen sedan år 1979. Dessa medel har utgått till
speciella ändamål som t. ex. stöd till handikappidrotten, medel till RF:s
riksanläggning i Vålådalen och medel till Korporationsidrottsförbundets
kampanj ”Prima liv”.

Utskottet anser att tidigare, ovan återgiven motivering alltjämt äger full
giltighet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet yrkande 2 i motionen.

Motionärerna hemställer vidare om tillsättandet av en parlamentarisk
utredning som skall överväga formerna för de samhällsinsatser som behövs
för att kommersialismens grepp över idrotten skall brytas. Motionärerna
vill också att utredningen skall överväga någon form av statliga
stipendier som alternativ till förmåner som nu erhålls i det kommersiella
systemet och för att ge tryggare förhållanden för idrottsutövarna. Utredningen
skall också pröva hur elitidrottare kan ges trygghet efter den aktiva
perioden (yrkande 3).

Kulturutskottet har vid flera tillfällen tidigare och så sent som våren
1983 (KrU 1982/83:25) avstyrkt begäran om likartade utredningar.

Utskottet har erinrat bl. a. om att frågan om idrottens finansiering behandlats
i RF:s Idéprogram 1980. Beträffande elitidrottarnas sociala
trygghet har redogjorts för 1981 års riksidrottsmötes fastställda mål att
söka utveckla elitidrotten genom att förbättra den sociala situationen för
aktiva idrottare och ledare. Vidare har redogjorts för de idrotts- och
utbildningsstipendier som RF delar ut på 10 000 kr. till högst 150 elitidrottare
per år.

Elitidrottarnas situation berörs i budgetpropositionen (s. 107). Jordbruksministern
understryker vikten av att de som ägnar sig åt elitidrott ges
goda förutsättningar för detta. Enligt jordbruksministern bör det ankomma
på RF och specialidrottsförbunden att inom ramen för sina anslag
sörja för att så sker.

Utskottet konstaterar att RF har utarbetat ett idéprogram för elitidrotten
i Sverige med redogörelse för mål och åtgärdsprogram. De åtgärder RF
hittills vidtagit presenteras i programmet. Detta gäller bl. a. inrättandet av
idrottsgymnasier med grundfilosofin att unga elitidrottare skall få stöd för

1* Riksdagen 1984/85. 13 sami. Nr 12

KrU 1984/85:12

att klara kombinationen utbildning med idrottssatsning. RF har som mål
att det på högskolenivå skall arrangeras en utbildning som har en uppläggning
motsvarande idrottsgymnasiernas.

I idéprogrammet sägs också att RF bör verka för att idrottsrörelsen tar
ett utökat socialt och ekonomiskt ansvar för de aktivas situation.

Bland de av 1983 års riksidrottsmötes fastställda utvecklingsområden
återfinns elitidrotten. Enligt vad utskottet inhämtat skall utvecklingsarbetet
koncentreras till att analysera arbetsmarknadsvillkoren och möjligheterna
till en förbättrad yrkesutbildning för de aktiva. I projektet ingår även
att finna vägar för att ekonomiskt lösa ledarnas möjligheter att utan
lönebortfall kunna delta i idrottsledarutbildning och att fullgöra internationella
idrottsledaruppdrag.

Utskottet konstaterar att idrottsrörelsen ägnar stor uppmärksamhet åt
de frågor som motionärerna tar upp. Med hänsyn härtill och till vad
utskottet i övrigt anfört anser utskottet att motion 1834 yrkande 3 inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Förbudet mot professionell boxning

Efter förslag av regeringen antog riksdagen år 1969 lagen (1969:612) om
förbud mot professionell boxning (prop. 1969:118, 1969:1LU 51, rskr.
1969:344). Förbudet avser tävlings-, uppvisnings- eller träningsmatcher i
Sverige.

I motion 1819 (c) framställs krav på ett upphävande av förbudet mot
professionell boxning. Motionärerna anför att förbudet inte torde ha hindrat
en enda boxare som haft viljan och förmågan att utöva professionell
boxning från att utöva denna boxning. Som skäl för motionsyrkandet
anförs vidare bl. a. att om förbudet upphävs den professionella boxningen
skulle underkastas likvärdiga säkerhetsföreskrifter med dem, som gäller
inom svensk amatörboxning. Detta skulle, enligt motionärerna, innebära
en väsentlig förbättring av möjligheterna att begränsa de risker som finns
inom den professionella boxningen. Till följd av förbudet får svenska
professionella boxare i dagsläget underkasta sig andra länders säkerhetsföreskrifter,
vilket i regel innebär sämre säkerhetsföreskrifter än dem som
skulle gälla i Sverige, menar motionärerna.

Förbudet mot professionell boxning infördes bl. a. mot bakgrund av att
denna ansågs hälsofarligare än amatörboxningen. Säkerhetsbestämmelserna
var mindre omfattande och såväl matchtiden som boxarnas aktiva
tid var längre. Det utredningsarbete som föregått propositionen i ämnet
sammantaget med remissyttrandena visade enligt departementschefen att
de medicinska skadeverkningarna av boxningen — främst då hjärnskador
av kronisk natur — var allvarligare än man tidigare haft anledning räkna
med och av sådan art att boxningen från medicinsk synpunkt inte längre
kunde godtas i sin dåvarande form. Enligt departementschefens uppfatt -

KrU 1984/85:12

ning var det verklighetsfrämmande att räkna med att det beträffande den
professionella boxningen skulle införas säkerhetsföreskrifter vilka i godtagbar
grad kunde förebygga hälsoriskerna, särskilt med hänsyn till den
professionella boxningens internationella anknytning. Som ytterligare
skäl för en förbudslagstiftning angav departementschefen boxningens förråande
verkan och behovet att stävja det enligt hans mening osunda
ekonomiska intresse som gjorde sig gällande inom yrkesboxningen. Riksdagens
skäl för att godta propositionsförslaget överensstämde i allt väsentligt
med de skäl som redovisats i propositionen.

Såväl i det redovisade lagstiftningsärendet som vid flera tillfällen senare
har riksdagen haft att ta ställning till om även amatörboxning skall förbjudas.
Hitintills har propåer om ett sådant förbud avvisats.

Regeringen tillsatte i december 1979 en utredning om amatörboxningens
skadeverkningar, som i maj 1982 lämnade sitt betänkande (SOU
1982:22) Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. Utredningens
slutsats var att det inte kunde anses föreligga skäl för ett förbud mot svensk
amatörboxning i den utformning den för närvarande har.

1 1983 års budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 11 s. 136) anmälde
jordbruksministern att han med anledning av boxningsutredningens förslag
inte ansåg att något förbud mot amatörboxning borde införas. Däremot
ansåg han det, som också remissinstanserna framhållit, angeläget att
idrottsrörelsen vidtar åtgärder för att ytterligare minska skadeverkningarna
vid amatörboxning. Anmälningen föranledde inte något uttalande av
riksdagen.

Utskottet har inhämtat att RF sedermera tillsatt en arbetsgrupp med
bl. a. uppgift att se över och utveckla regler och säkerhetsbestämmelser för
amatörboxningen. Vidare har Idrottens forskningsråd avsatt medel för
bl. a. ett projekt avseende en undersökning om amatörboxningen förorsakar
påvisbara tecken på skada eller funktionsförändring i centrala nervsystemet.

Enligt utskottets mening har det under den tid som förflutit sedan
riksdagen fattade sitt beslut om förbud mot professionell boxning inte
inträffat någon omständighet som ger anledning att ompröva beslutet. De
motiv som låg till grund för beslutet är enligt utskottets mening fortfarande
bärande. Utskottet avstyrker således motionen.

Motionen aktualiserar den flera gånger tidigare behandlade frågan om
en utvidgning av förbudet mot professionell boxning i vårt land till att avse
även amatörboxning. Med hänsyn till innehållet i den år 1982 framlagda
utredningen om amatörboxningens skadeverkningar och till åtgärder som
därefter vidtagits inom idrottsrörelsen anser utskottet att det inte nu finns
skäl till något riksdagens initiativ för att vidga lagstiftningens tillämpningsområde.

KrU 1984/85:12

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Stöd till idrotten för budgetåret 1985/86 anvisar
ett reservationsanslag av 205 500 000 kr.,

2. beträffande en nordisk aktionsplan mot doping
att riksdagen avslår motion 1984/85:610,

3. beträffande det statliga stödet till främjandeorganisationerna
att riksdagen avslår motion 1984/85:722,

4. beträffande kommersialismen inom idrotten

att riksdagen avslår motion 1984/85:1834 yrkande 1,

5. beträffande tipsmedlens användning till idrotten

att riksdagen avslår motion 1984/85:1834 yrkande 2,

6. beträffande tillsättandet av en parlamentarisk utredning rörande
vissa idrottsfrågor

att riksdagen avslår motion 1984/85:1834 yrkande 3,

7. beträffande upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell
boxning

att riksdagen avslår motion 1984/85:1819.

2. Stöd till turism och rekreation. Regeringen har under punkt I 2 (s.
109 — 112) föreslagit riksdagen att till Stöd till turism och rekreation för
budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 75 800 000 kr.

Motioner

I motion 1984/85:373 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas — med
hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:372 — att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
främjande av fjällturismen, särskilt stödet till Svenska turistföreningens
fjällverksamhet.

I motion 1984/85:1497 av Kerstin Göthberg m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
föreslås för ett ökat samarbete i marknadsföringen utomlands av Sverige
som turistland samt angelägenheten av att utveckla prisbilliga paketresor
till Sverige.

I motion 1984/85:1521 av Jan Hyttring (c) och Bertil Jonasson (c) yrkas
— med hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:1520 — att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av statligt stöd till alpin sportanläggning i
Branäs, Värmland.

I motion 1984/85:1797 av Stig Alftin m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
statliga insatser för rekreation och turism i Gävleborgs län.

KrU 1984/85:12

I motion 1984/85:1825 av Per-Richard Molén (m) och Ingrid Hemmingsson
(m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
för att komma till rätta med gränsdragningsproblemen mellan turismföretag
och stat/kommun.

I motion 1984/85:2477 av Gunnel Jonäng (c) yrkas att riksdagen begär
att regeringen vidtar åtgärder för att förbereda Sveriges medlemskap i
World Tourist Organization (WTO).

I motion 1984/85:2766 av Ingemar Eliasson (fp) och Karin Söder (c)
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande behovet av samordnade satsningar på utlandsturism,

2. att riksdagen vad beträffar marknadsföringsåtgärder ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om samordningen med övriga nordiska
länder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande turismen i Värmland.

Utskottet

I propositionen föreslås att anslaget till Stöd till turism och rekreation
för budgetåret 1985/86 räknas upp med 4,1 milj. kr. till 75,8 milj. kr. Från
anslaget utgår medel till Sveriges turistråds verksamhet. Dessutom lämnas
bidrag till uppförande av turist- och rekreationsanläggningar av riksintresse
samt till utvecklings- och försöksverksamhet inom turist- och rekreationssektorn.
Från anslaget lämnas också bidrag till vissa ideella organisationer.

Inledning

Sveriges turistråd har genom beslut av riksdagen våren 1984 (prop.
1983/84:145, KrU 1983/84:22, rskr. 1983/84:353) givits ett övergripande
centralt ansvar för turist- och rekreationsfrågorna. Turistrådet skall utveckla
svensk turism och genom marknadsföringsåtgärder förbättra
svensk bytesbalans och sysselsättning samt stödja regional utveckling.
Turistrådet skall vidare medverka till att förbättra möjligheterna för breda
folkgrupper till turism och rekreation.

Rådet har fått en delvis ändrad organisation. Rådets ansvarsområde har
också vidgats genom att det fått nya arbetsuppgifter samt genom att det fått
överta den nedlagda rekreationsberedningens uppgifter och vissa uppgifter
från statens naturvårdsverk.

Två särskilda organ — en referensgrupp och en permanent delegation
— har inrättats. Referensgruppen är ett rådgivande organ till Turistrådet
i marknadsföringsfrågor. I referensgruppen finns företrädare för turistnäringen
och dess intresseorganisationer samt för vissa folkrörelser och
andra intressenter i svensk turism. Delegationen som är underställd rådets

KrU 1984/85:12

styrelse har tilldelats vissa myndighetsuppgifter. Delegationen har beslutanderätt
i fråga om bl. a. bidragsärenden och yttranden över arbetsmarknads-
och lokaliseringsärenden. En särskild planeringsavdelning underställd
delegationen svarar för beredning av dessa frågor.

Turistrådet har ansvaret för utarbetandet av en strukturplan för utveckling
av turism och rekreation. Strukturplanen syftar bl. a. till att samordna
de närings- och regionalpolitiska åtgärderna inom turist- och rekreationssektom.
Planen skall utgå från befintliga utvecklingsplaner och utredningsmaterial.
Erforderliga marknadsföringsåtgärder skall redovisas för
de olika resmål och områden som tas med i planen. Turistrådets arbete
med strukturplanen skall ske i samarbete med statens industriverk, arbetsmarknadsstyrelsen
och naturvårdsverket. Riksdagen framhöll i sitt beslut
i frågan att det är viktigt att strukturplanen utformas i nära samarbete med
såväl centrala myndigheter som de regionala och lokala myndigheterna.

Den närmare inriktningen av strukturplanen anges i regeringens uppdrag
till Turistrådet. Av uppdraget framgår bl. a. att strukturplanen fortlöpande
bör kunna fungera som beslutsunderlag för de ställningstaganden
som blir aktuella i den delegation som inrättats vid Turistrådet. Strukturplanen
skall även utgöra underlag för Sveriges turistråds långsiktiga verksamhetsplanering.
Strukturplanen bör härutöver utgöra en kunskapsbank
till förfogande för skilda organ eller intressenter inom turism och rekreation.
Strukturplanen utgör ett prioriteringsunderlag som bygger på bl. a.
regionala och lokala bedömningar till förfogande för såväl samhällsorgan
som näringsliv. Strukturplanen skall också kunna ge underlag för regionala
prioriteringar av insatser.

Enligt vad utskottet inhämtat avser Turistrådet att organisera strukturplanen
i form av en databas. Under 1984/85 har Turistrådet för avsikt att
precisera planens användningsområden och hur den skall byggas upp.
Under 1985/86 påbörjas inmatningen av data.

Turistnäringens ekonomiska problem kommer att behandlas i en särskild
branschstudie. Statens industriverk har fått i uppdrag att i samarbete
med arbetsmarknadsstyrelsen och Turistrådet genomföra denna studie.
Studien skall ta upp hur de samhälleliga insatserna kan samordnas för att
på bästa sätt stödja turistnäringen. Enligt beslut av riksdagen bör branschstudien
inarbetas i strukturplanen. Av regeringens uppdrag till industriverket
framgår att en analys av turistnäringens ekonomiska förutsättningar
och problem skall redovisas senast den 1 augusti 1985. Faktorer som bl. a.
företagsstorlek, ägar- och organisationsförhållanden, lönsamhet, marknadsförutsättningar
och lokalisering kommer att analyseras. I en andra
etapp som skall redovisas senast den 1 augusti 1986 skall förslag till
åtgärder lämnas. I förslagen skall bl. a. anges hur ansvaret för genomförande
och finansiering bör fördelas mellan olika organ och intressenter. I den
mån kostnader uppkommer för staten skall enligt regeringens uppdrag
redovisas hur dessa kan finansieras inom ramen för befintliga anslag.

KrU 1984/85:12

Regionala frågor

I tre av motionerna behandlas förslag som syftar till ökade statliga
satsningar i vissa landsdelar. I motionerna anförs såväl turistpolitiska som
arbetsmarknadspolitiska skäl för ökade statliga satsningar i de aktuella
områdena.

I motion 1797 (s) begärs att riksdagen skall göra vissa uttalanden om
statliga insatser för rekreation och turism i Gävleborgs län. Motionärerna
anser att det finns goda förutsättningar att bygga ut turistnäringen på olika
platser inom länet. De pekar på att olika områden inom länet har bedömts
vara mycket lämpliga för både när- och fjärrturism. Berörda kommuner
har långt framskridna planer på att bygga ut anläggningar för rekreation
och turism i enkla former. Dessutom har stora satsningar redan kommit i
gång inom länet. Dessa satsningar har gjorts med utgångspunkt i att det är
möjligt att utveckla turismen och sysselsättningen i länet. Det krävs emellertid
enligt motionärerna att samhället går in med ett stöd för utveckling
av dessa områden. Detta gäller såväl utveckling av s. k. tvåsäsongsområden
som utveckling av enkla boendeanläggningar i ensäsongsområden.

I motion 2766 (fp, c) yrkas i här aktuell del att riksdagen skall ställa sig
bakom vad som anförts i motionen beträffande turismen i Värmland. 1
motionen framhålls de goda förutsättningar som Värmland har för turismen.
Motionärerna framhåller även betydelsen av en ökad satsning på
turismen i Värmland av sysselsättningsskäl. I motionen tas också upp det
s. k. Branäsprojektet. Branäs behandlas även i motion 1521 (c). I båda
motionerna framhävs betydelsen av Branäsprojektet för norra delen av
Värmland, och en generös tilldelning av statligt stöd krävs i motionerna.
I motiveringen till motion 1521 pekas på att behovet av en utbyggd vinterturism
i norra Värmland är väl dokumenterat. Motionärerna anser att en
boendeanläggning skulle bli ett bra komplement till befintliga aktiviteter
för sommarturismen.

I 1984 års proposition om turist- och rekreationspolitiken (prop. 1983/
84:145 bil. 1) redovisades att de statliga ekonomiska insatserna på turistoch
rekreationssektorn kraftigt ökat under perioden 1975—1983. Detta har
skett genom olika arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder. Insatser
har främst gjorts i ekonomiskt och sysselsättningsmässigt svaga regioner,
i första hand inom det regionalpolitiska stödområdet (se även prop.
1984/85:115 om regional utveckling och utjämning som skall behandlas av
riksdagen senare under våren). Principerna för det statliga stödet behandlades
också i förra årets budgetproposition. I denna framhölls vikten av att
näringen inte bör bli beroende av olika statliga stödformer. Dessutom
framhölls i propositionen såväl som i kulturutskottets betänkande (KrU
1983/84:22 s. 25) att de statliga satsningar som lämnas bör prövas utifrån
en helhetssyn så att både arbetsmarknads-, rekreations- och turismsynpunkter
beaktas och dessa investeringar leder till stadigvarande sysselsättning.

KrU 1984/85:12

Utskottet vill framhålla att en sådan helhetsprövning erhålls genom att
den nya delegation som lyder under Sveriges turistråd har till uppgift att
verka för en samordning av de statliga insatserna för turism och rekreation.
Delegationen skall bl. a. yttra sig i arbetsmarknads- och lokaliseringsärenden
som är av betydelse från turist- och rekreationssynpunkt. Detta innebär
att Turistrådet bl. a. får möjlighet att göra marknadsbedömningar av
planerade satsningar, där det är aktuellt med statliga insatser. Förutsättningarna
för Turistrådets bedömningar kommer att ytterligare förbättras
sedan branschstudien slutförts och strukturplanen kan användas vid bedömningarna.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att motionerna 1797 och
2766 (yrkande 3) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt vad utskottet inhämtat har en ansökan lämnats in hos länsstyrelsen
i Värmland om ett lokaliseringsbidrag på ca 20 milj. kr. och ett lokaliseringslån
på 35 milj. kr. till en alpin sportanläggning i Branäs. Utskottet
anser att beredningen av detta ärende inte bör föregripas och avstyrker
motion 1521.

Fjällturismen

Motion 373 (fp) behandlar främjandet av fjällturism. I motionen framhålls
att en viss utbyggnad av övernattningsstugor behövs samt att flera av
de större fjällanläggningarna behöver renoveras och byggas ut. Motionärerna
menar att det är angeläget att Svenska Turistföreningen (STF) tillförs
de medel föreningen begärt i sin anslagsframställning.

I STF:s anslagsframställning redogörs för att Turistföreningens kapitalförsörjning
varit föremål för en utredning inom jordbruksdepartementet.
I arbetsgruppens rapport (Ds Jo 1981:3) Svenska turistföreningens fjällanläggningar,
som lämnades i mars 1981, beräknades behovet av kapitalinvesteringar
i fjällanläggningar uppgå till 70 milj. kr. under 1980-talet,
varav ca 33 milj. kr. gavs högsta prioritet.

Regeringen beslutade år 1981 att under en treårsperiod lämna 20 milj. kr.
i statsbidrag för de mest prioriterade investeringarna. Dessutom utgick ca
10 milj. kr. i brandförsäkringsmedel. Statsbidragen utgick i form av bidrag
till beredskapsarbeten, lokaliseringsstöd och anläggningsstöd från naturvårdsverkets
dåvarande anslag.

STF anför i sin anslagsframställning att ett fullföljande av denna upprustning
och utbyggnad fortfarande är aktuellt. Man begär att föreningen
genom statens försorg erhåller investeringsmedel för den fortsatta utbyggnaden
samt medel för reparation och ombyggnad av en fjällstation för 9,5
milj. kr., något som inte behandlades i nämnda utredning.

Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att Sveriges turistråd skall ha
en diskussion med STF om föreningens bidrag och att de frågor som
motionärerna aktualiserar beträffande kapitalförsörjningen till STF kommer
att behandlas i samband med dessa överläggningar.

KrU 1984/85:12

Driftskostnadsbidraget till STF:s fjällverksamhet för innevarande budgetår
uppgår till 650 000 kr. Enligt vad utskottet inhämtat kan man utgå
från att bidraget för nästa budgetår kommer att räknas upp med ca 3 %,
vilket är en uppräkning av samma storlek som sker i fråga om andra
liknande bidrag.

Med hänvisning till det anförda påkallar enligt utskottets mening motion
373 inte någon riksdagens åtgärd.

Turismförelag

I motion 1825 (m) behandlas gränsdragningsproblemen mellan turismföretagen
och stat/kommun. Motionärerna menar att kommunerna alltför
ofta tar på sig uppgifter som egentligen skulle hanteras av företag och vice
versa. Motionärerna framhåller att turismföretagen gör stora investeringar
i infrastruktur, dvs. vatten och avlopp, vägar, parkeringsplatser, spår och
leder m. m. Motionärerna menar att kommunerna står för den typen av
investeringar i infrastruktur då det gäller exempelvis industriområden. 1
motionen hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till
åtgärder för att komma till rätta med gränsdragningsproblemen mellan
turismföretag och stat/kommun.

I inledningen har utskottet redovisat att det skall göras en branschstudie
som skall analysera turistnäringens ekonomiska förutsättningar och problem
samt lämna förslag till åtgärder för att förbättra turistnäringens
villkor utan att beroendet av olika statliga stödformer ökar.

Utskottet vill också hänvisa till att stat-kommunberedningen enligt sina
direktiv (Dir. 1983:30) bl. a. skall analysera erfarenheterna av de kommunala
näringslivsinsatserna och belysa konsekvenser av olika kommunala
kompetensgränser inom näringslivet.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att någon särskild framställning
till regeringen med anledning av motion 1825 inte är erforderlig.

Utlandsturism m. m.

Motionerna 1497 (c) och 2766 (fp, c) behandlar frågor om en effektivare
samverkan i marknadsföringen av Sverige utomlands i syfte att öka antalet
utländska turister till Sverige. Som lämpliga samarbetspartners till Sveriges
turistråd nämns bl. a. Sveriges exportråd, turistbranschen, industrin
m. fl. I motion 1497 föreslås även en ökad satsning på svenska kulturevenemang
utomlands. I motionen framhålls även vikten av att prisbilliga
paketresor till Sverige tas fram. I motion 2766 behandlas, utöver det ovan
angivna, frågan om en ökad marknadsföringssamordning med övriga
nordiska länder. Motionärerna menar att en gemensam satsning särskilt på
USA-marknaden bör kunna leda till större framgångar för turistresor till
de nordiska länderna.

KrU 1984/85:12

Enligt vad utskottet inhämtat har Sveriges turistråd en råd samarbetsprojekt
med såväl turistbranschen som med Sveriges exportråd, svenska
institutioner utomlands, svensk industri och utländska företag. Dessa samarbetsprojekt
och kampanjer för Sverige som turistland är i största utsträckning
inriktade på speciella marknader, länder eller områden. Marknadsföringsinsatser
av mer generell karaktär görs också.

1 april 1985 arrangerar Turistrådet exempelvis Swedish Workshop 1985.
Detta är en säljkonferens för researrangörer. Syftet med konferensen som
hålls i Borlänge är att främja svensk turistnärings produktutbud på den
europeiska marknaden. Ca 120 svenska företag, hotellkedjor, transportföretag,
s. k. incoming operators, biluthyrningsföretag och regionala turistorganisationer
deltar med konkreta produkter. Turistrådet har bjudit in ca
200 researrangörer från de marknader som Turistrådet har bearbetat utomlands.
Även från Sverige har researrangörer inbjudits.

Ett annat liknande arrangemang anordnas av de officiella turistorganen
i Norden. I samarbete med de nationella flygbolagen och turistföretagen
i de fem nordiska länderna ordnas försäljningsmässan Third Nordic Travel
Mart i Stockholm under maj 1985.

Under år 1983 etablerades ett samarbete mellan Sveriges turistråd, SAS,
Destination Stockholm och Västkustens turistråd på de nordiska marknaderna.
Syftet är att sälja landarrangemang i Stockholm och Göteborg
kopplat till de interskandinaviska lågprisflygen. Produkten skall säljas
genom att BOKSER, som är Sveriges turistråds boknings- och servicesystem,
kommer att anslutas till SAS databokningssystem PNR. Kunderna
kan då boka landarrangemang samtidigt med resan. Produkten kan sedan
även bokas av SAS övriga försäljningskontor utanför Norden.

Då det gäller Sveriges turistråds insatser på olika marknader anser
utskottet att det finns skäl lämna följande relativt utförliga redovisning.

Sveriges turistråd har, förutom huvudkontoret i Stockholm, kontor i
Köpenhamn, Oslo, Helsingfors, London, Haag, Hamburg, Paris, Ziirich
och New York. Kontoren i Haag och Ziirich drivs i samverkan med
handelssekreterarna på resp. ort medan kontoret i New York drivs i viss
samverkan med Turistrådets motsvarigheter i övriga Norden. Turistrådet
är också representerat i Tokyo, Chicago, Los Angeles och Rio de Janeiro.

I både Danmark och Finland driver Turistrådet bl. a. kampanjer i samarbete
med olika rederier. I samtliga kampanjer presenteras bokningsbara
paketerbjudanden. 1 Norge marknadsförs vissa utvalda destinationer och
områden i Sverige. Samarbetet sker med regionala turistorgan, bokningsbolag,
rederier, flygbolag, hotellföretag, handel m. m.

Sveriges turistråd bearbetar för närvarande framför allt marknaderna i
Västtyskland, Holland och Storbritannien. Turistrådet har då det gäller
dessa och vissa övriga västeuropeiska länder under senare år prioriterat
information — rikstäckande eller begränsad till vissa delar av resp. land —
om Sverige som semesteralternativ. Informationen har getts via Sverige -

KrU 1984/85:12

kataloger, annonser, presentation av arrangörers och transportföretags
kataloger, medverkan i samarbete med svensk turistnäring på konferenser
och fackmässor m. m. Turistrådets strategi på Europamarknaden är att
rådet i samarbete med arrangörer, transportörer, svensk industri och massmedia
skall ge Sverige en plats på kartan som semestermål samt att informera
om det utbud av bokningsbara paketarrangemang som finns tillgängligt
i resekataloger från rederier och annan turistnäring.

På västtyska marknaden planeras ett treårigt nordiskt marknadsföringsprojekt.
Detta projekt ingår i den handlingsplan för ekonomisk utveckling
och full sysselsättning som antagits vid Nordiska rådets session på Island
i mars 1985. Projektet skall koncentreras till södra och mellersta delarna av
Västtyskland. Det planeras att man i projektet skall kombinera marknadsföringsåtgärder
med samnordiska kulturaktiviteter.

På USA-marknaden har Sveriges turistråds samarbetspartners framför
allt varit flygbolag och turoperatörer. Tillsammans med SAS har Turistrådet
bl. a. arrangerat ett 30-tal seminarier för researrangörer och ett 20-tal
Skandinavienorienterade seminarier i European Travel Commissions
(ETC) regi. ETC är ett samarbetsorgan för de västeuropeiska staternas
turistorganisationer. Under 1983/84 påbörjades en annonskampanj tillsammans
med det danska turistkontoret. Kampanjen kallades ”This Time
Scandinavia”. Parallellt med Turistrådets kampanj hade SAS en Skandinavienkampanj
som bedömdes ytterligare förstärka effekten av Turistrådets
kampanj i USA. Ett tillskott i Turistrådets verksamhet i USA är
dessutom de nya dansk-svenska turistkontor som i samarbete med SAS
öppnats i Chicago och i Los Angeles.

I sammanhanget kan nämnas att ett av USA:s största s. k. incentiveföretag
i juni 1984 valde Stockholm till prioriterad destination för 1985.
Detta bedöms ha stor betydelse för intresset för Sverige.

Även i Rio de Janeiro i Brasilien finns ett dansk-svenskt samarbete med
SAS. Detta samarbete har efter ett år ökat intresset för Skandinavien som
resmål. I detta projekt medverkar även bl. a. Sveriges exportråd.

Japan bedöms av Turistrådet vara en intressant och växande turistmarknad.
För närvarande är kontoret i Tokyo dansk-svenskt med ansvar att
tillsammans med bl. a. SAS och Japan Airlines marknadsföra Skandinavien.
Inom kort blir kontoret dansk-svensk-norskt.

Frågan om s. k. paketlösningar behandlades i förra årets turistproposition
(prop. 1983/84:145). Utskottet framhöll i sitt betänkande (KrU 1983/
84:22 s. 38) att det är angeläget med ökade insatser för att utforma och
marknadsföra lättöverskådliga paketlösningar för resor inom Sverige. Utskottet
pekade härvid på att ett särskilt företag — BOKSER Turistservice
AB — skulle bildas med uppgift att vidareutveckla och ansvara för ett
bokningssystem för turistservicen.

Enligt inhämtade uppgifter finns för bl. a. Stockholm och Göteborg s. k.
paketalternativ (”Stockholmspaket” resp. ”Göteborgspaket”). Dessa paket

KrU 1984/85:12

innehåller resa, övernattningar, sevärdheter och nöjen i ett arrangemang
och till särskilda priser under bl. a. veckoslut.

1 de av statsmakterna angivna målen för svensk turism framhålls behovet
av en effektiv marknadsföring såväl på utlandsmarknaderna som inom
vårt lands gränser. I budgetpropositionen anför föredragande statsrådet
att även om en glädjande ökning av turismen i vårt land kunnat konstateras
under de senaste åren bör det enligt hans mening finnas förutsättningar
för en betydligt kraftigare ökning, särskilt vad gäller de stora obearbetade
marknaderna i de folkrika delarna av Europa. Detta är angeläget eftersom
turismen har en ökande betydelse såväl för vår samhällsekonomi och
bytesbalans som för sysselsättningen. Föredragande statsrådet förutsätter
att visst utrymme skapas för ökade marknadsföringsinsatser inom ramen
för den föreslagna uppräkningen av anslaget.

Utskottet, som ansluter sig till dessa synpunkter, konstaterar att en rad
samarbetsprojekt pågår med bl. a. svenskt näringsliv och svenska institutioner
utomlands samt inte minst med de övriga nordiska länderna. Det är
enligt utskottets mening inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd
med anledning av motionerna 1497 eller 2766 yrkandena 1 och 2.

Motion 2477 (c) syftar till att Sverige skall bli medlem i World Tourist
Organization (WTO).

Enligt vad utskottet inhämtat har frågan om Sverige skall bli medlem i
WTO övervägts av regeringen vid flera tillfällen, senast år 1983. Svenska
turistintressen har då ansetts vara tillgodosedda genom medverkan i
OECD:s speciella turistkommitté och i European Travel Commission,
som är ett samarbetsorgan för de västeuropeiska staternas turistorganisationer.
Utskottet finner inte anledning att göra någon annan bedömning.
Utskottet avstyrker motion 2477.

Medelsberäkningen

Jordbruksutskottet har i sitt betänkande JoU 1984/85:26 om fritt handredskapsfiske
(prop. 1984/85:107) tillstyrkt regeringens förslag i nämnda
proposition om att 3 milj. kr. skall anvisas till Ersättning för intrång i
enskild Fiskerätt m. m. Det anges i propositionen att viss del av finansieringen
— ett belopp av 500 000 kr. — bör ske genom avräkning från
bidragsramen för turist- och rekreationsanläggningar av riksintresse under
förevarande anslag. Kulturutskottet ansluter sig till detta ställningstagande.
Som en följd härav — och då utskottet inte i övrigt har något att erinra
mot förslaget till medelsberäkning i budgetpropositionen — bör medelsanvisningen
under anslaget till Stöd till turism och rekreation minskas med
500 000 kr. i förhållande till regeringens förslag. Under anslaget bör således
anvisas 75 300 000 kr.

KrU 1984/85:12

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:100 till
Stöd till turism och rekreation för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 75 300 000 kr.,

2. beträffande statliga insatser för turism och rekreation inom vissa
områden

att riksdagen avslår

a) motion 1984/85:1797 (Gävleborgs län),

b) motion 1984/85:2766 yrkande 3 (Värmlands län),

c) motion 1984/85:1521 (alpin sportanläggning i Branäs, Värmland),

3. beträffande Jjällturismen

att riksdagen avslår motion 1984/85:373,

4. beträffande gränsdragningsproblemen mellan turismföretag och
stat/kommun

att riksdagen avslår motion 1984/85:1825,

5. beträffande marknadsföringen i utlandet av Sverige som turistland
m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:1497 och motion 1984/
85:2766 yrkandena 1 och 2,

6. beträffande Sveriges medlemskap i World Tourist Organization
(WTO)

att riksdagen avslår motion 1984/85:2477.

Stockholm den 19 mars 1985

På kulturutskottets vägnar
INGRID SUNDBERG

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Tyra Johansson
(s), Karl Boo (c), Lars-Ingvar Sörenson (s), Catarina Rönnung (s),
Maja Bäckström (s), Lars Ahlmark (m), Stina Gustavsson (c), Berit Oscarsson
(s), Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik Wikström (fp), Eva Hjelmström
(vpk), Anders Nilsson (s) och Håkan Stjernlöf (m).

Reservationer

1. Det statliga stödet till främjandeorganisationerna (punkt 1, mom. 3)

Ingrid Sundberg (m), Lars Ahlmark (m), Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik
Wikström (fp) och Håkan Stjernlöf (m) anser

KrU 1984/85:12

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar ”Frågan om
främjandeorganisationernas” och slutar ”motion 722” bort ha följande
lydelse:

Förslag om en förändring av främjandeorganisationernas anknytning
till RF har tidigare behandlats av riksdagen (bl. a. KrU 1983/84:13 och
KrU 1983/84:22). Förslagen har därvid avvisats. Utskottet delar motionärens
uppfattning att den nuvarande organisationen inte är tillfredsställande.
Främjandeorganisationerna själva har påtalat att det inte är lämpligt
att RF skall ha möjligheter att påverka organisationernas bidrag. Det finns
risk för att det kan uppstå viss konkurrens mellan idrott och andra former
för friluftsliv och friskvård.

Utskottet finner därför att den organisation som förordas i motionen —
och som innebär att främjandeorganisationernas anknytning till RF upphör
— snarast bör genomföras. Som anförs i motionen har några av
organisationerna en nära anknytning till tävlingsverksamhet — bl. a. vissa
hästsportorganisationer — och dessa bör därför, om de så önskar, få
behålla anknytningen till RF.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande det statliga stödet till främjandeorganisationerna
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:722 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Kommersialismen inom idrotten (punkt 1, mom. 4)

Eva Hjelmström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar ”Frågan om
kommersialiseringen” och slutar ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Idrottsrörelsen är en folkrörelse med bred anslutning. Den har en betydelsefull
social funktion genom att skapa möjligheter till gemenskap,
kamratskap och vänskap. Idrott som utövas på ett riktigt sätt kan befordra
folkhälsan och dämpa klassamhällets utslagningsmekanismer. Det finns
dock vissa negativa tendenser inom idrotten som t. ex. utvecklingen inom
elitidrotten.

Motionärerna pekar med rätta på att pengarna fått så stor betydelse
inom elitidrotten att det därmed också ligger nära till hands att droger
används i idrotten. Kommersialismens grepp över elitidrotten förvränger
hela idrottens syfte. Skall elitidrotten spela en positiv roll för ungdomen,
måste idrottsrörelsen hårt bekämpa otillåten stimulantia.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är nödvändigt med
kraftfulla insatser från samhällets sida för att motverka utvecklingen mot
kommersialism inom idrotten. Den pressade ekonomiska situation som
många idrottsklubbar nu befinner sig i medför ett ökat beroende av reklam -

KrU 1984/85:12

intäkter. Med insatser från RF och ett helt annat ekonomiskt stöd till
idrotten skulle de kommersiella krafternas grepp över idrotten kunna
bromsas.

Utskottet anser i likhet med vad motionärerna föreslagit att en särskild
fond för idrottens främjande inrättas. Till denna fond bör alla s. k. sponsrade
medel överföras och fördelas i samråd med idrottsrörelsen. Vid fördelningen
av dessa medel bör breddidrotten särskilt beaktas.

Med hänsyn till vad som anförts tillstyrker utskottet motion 1834 i denna
del (yrkande 1).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kommersialismen inom idrotten

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1834 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Tipsmedlens användning till idrotten (punkt 1, mom. 5)

Eva Hjelmström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”En snabbutredning”
och slutar ”i motionen” bort ha följande lydelse:

En snabbutredning av frågan om tipsmedlens användning begärs i
motion 1834 (yrkande 2). Motionärerna vill att ett förslag framläggs om
hur ett anslag motsvarande tipsmedlens överskott på sikt skall tillföras
idrotts- och friluftslivet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en sådan ekonomisk satsning
bör komma till stånd genom att på sikt hela behållningen av tipsmedlen
lämnas till idrottsrörelsen. Det bör därför snarast utredas hur tipsmedlen
kan användas inom idrottsrörelsen för att motverka de kommersiella
intressena bl. a. inom elitidrotten. Vidare är det angeläget att småklubbar,
kvinno- och handikappidrotten samt idrottsanläggningar i kommunerna
får stöd från tipsmedlen.

Med hänsyn till vad som anförts tillstyrker utskottet yrkande 2 i motionen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande tipsmedlens användning till idrotten

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1834 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Tillsättandet av en parlamentarisk utredning rörande vissa idrottsfrågor
(punkt 1, mom. 6)

Eva Hjelmström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Motionärerna
hemställer” och på s. 6 slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

KrU 1984/85:12

Motionärerna bakom motion 1834 hemställer om tillsättandet av en
parlamentarisk utredning som skall överväga formerna för de samhällsinsatser
som behövs för att kommersialismens grepp över idrotten skall
brytas. Motionärerna vill också att utredningen skall överväga någon form
av statliga stipendier som alternativ till förmåner som nu erhålls i det
kommersiella systemet och för att ge tryggare förhållanden för idrottsutövarna.
Utredningen skall också pröva hur elitidrottare kan ges trygghet
efter den aktiva perioden (yrkande 3).

Utskottet finner förslaget i motionen välmotiverat. Den rapport som
utarbetats av Riksidrottsförbundets arbetsgrupp angående idrottens kommersialisering
visar inte på några nya vägar. Den av utskottet förordade
utredningen bör som föreslås i motionen även ta upp frågan om statliga
stipendieformer för idrottsutövare på elitnivå samt lägga fram förslag till
åtgärder för hur elitidrottsmän kan ges social trygghet efter den aktiva
perioden.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet yrkande 3 i
motion 1834.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande tillsättandet av en parlamentarisk utredning rörande
vissa idrottsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1834 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Medelsanvisningen (punkt 2, mom. 1)

Ingrid Sundberg (m), Karl Boo (c), Lars Ahlmark (m), Stina Gustavsson
(c), Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik Wikström (fp) och Håkan Stjernlöf (m)
anser — under förutsättning av bifall till res. 1 i jordbruksutskottets betänkande
JoU 1984/85:26 -

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar ”Jordbruksutskottet
har” och slutar ”75 300 000 kr.” bort ha följande lydelse:

I proposition 1984/85:107 om ändring i lagen (1950:596) om rätt till
fiske m. m. (fritt handredskapsfiske) har regeringen föreslagit att 3 milj. kr.
skall anvisas till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m. Det anges
i propositionen att viss del av finansieringen — ett belopp av 500 000 kr.
— bör ske genom avräkning från bidragsramen för turist- och rekreationsanläggningar
av riksintresse under förevarande anslag.

1 en vid jordbruksutskottets betänkande JoU 1984/85:26 i ärendet fogad
reservation (nr 1) yrkas avslag på bl. a. förslaget till medelsanvisningen i
propositionen. Utskottet ansluter sig till ifrågavarande reservation. Det
finns därför enligt utskottets mening inte anledning att skära ner angivna
bidragsram. Då utskottet inte heller i övrigt har något att erinra mot
regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrker utskottet regeringens

KrU 1984/85:12

förslag i budgetpropositionen. Således bör riksdagen under anslaget anvisa
75 800 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Stöd till turism och rekreation för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 75 800 000 kr.,

6. Fjällturismen (punkt 2, mom. 3)

Jan-Erik Wikström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”Enligt vad
utskottet inhämtat är” och på s. 13 slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha
följande lydelse:

Utskottet har inhämtat att avsikten är att Sveriges turistråd skall ha en
diskussion med STF om föreningens bidrag och att de frågor som motionärerna
aktualiserar beträffande kapitalförsörjningen till STF kommer att
behandlas i samband med dessa överläggningar. Sedan resultatet av dessa
överläggningar redovisats bör regeringen i en positiv anda pröva frågan
om kapitalförsörjningen till STF:s fjällanläggningar. Dessa måste kunna
drivas vidare enligt den filosofi om låga priser och relativ avsaknad av lyx
som hittills karaktäriserat dem. Det är därför nödvändigt att tillskjuta
medel från det allmänna för att utbyggnaden skall komma till stånd.

Driftkostnadsbidraget till STF:s fjällanläggningar för innevarande år
uppgår till 650 000 kr. STF har begärt att detta bidrag skall höjas till
850 000 kr. i 1980 års penningvärde. Utskottet anser i likhet med motionärerna
att det är angeläget att STF erhåller de medel föreningen begärt.
Höjningen av bidraget bör kunna komma till stånd genom en omfördelning
inom den totala anslagsramen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande fjällturismen

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:373 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Turistrådets strukturplan och industriverkets branschstudie (punkt 2)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark, Gunnel Liljegren och Håkan Stjernlöf
(alla m) anför:

Vi vill i detta sammanhang erinra om att vi i en reservation till kulturutskottets
betänkande KrU 1983/84:22 avstyrkt förslaget i proposition

KrU 1984/85:12

1983/84:145 om utarbetande av en strukturplan. Vi reserverade oss också
emot att industriverket fick i uppdrag att genomföra en branschstudie
inom turistnäringen. Enligt vår uppfattning var det något som borde ingå
i Turistrådets normala arbete.

Vi vidhåller vår inställning men vid prövningen av de nu aktuella
frågorna har vi att utgå från att riksdagens majoritet i nämnda ärende
godtog att Turistrådet skall utarbeta en strukturplan och industriverket en
branschstudie.

2. Statliga insatser för visst turistprojekt (punkt 2, mom. 2 c)

Karl Boo (c), Stina Gustavsson (c) och Jan-Erik Wikström (fp) anför:

Vid behandlingen av regeringens turismproposition föregående år reserverade
vi oss mot beslutet att Turistrådet skulle göra en strukturplan.
Vidare ansåg vi att branschstudien var att betrakta som normal arbetsuppgift
för Sveriges turistråd. Någon särskild branschstudie utförd av industriverket
var däremot enligt vår mening inte påkallad.

De pågående arbetena med branschstudien och strukturplanen får enligt
vår mening inte fördröja angelägna satsningar på turism och rekreation.
Det s. k. Branäsprojektet synes uppfylla kravet för statligt stöd genom att
det leder till stadigvarande sysselsättning samtidigt som det tillgodoser
rekreations- och turismintressen.

Vi utgår från att ansökningen om statligt stöd till Branäsprojektet behandlas
utan att den fördröjs av pågående arbete med strukturplan.

KrU 1984/85:12

Innehåll

Inledning 1

Sammanfattning 1

Stöd till idrotten 1

Motioner 1

Utskottet 2

Insatser mot doping 3

Stödet till främjandeorganisationerna 3

Kommersialismen inom idrotten, m. m 4

Förbudet mot professionell boxning 6

Hemställan 8

Stöd till turism och rekreation 8

Motioner 8

Utskottet 9

Inledning 9

Regionala frågor 11

Fjällturismen 12

Turismföretag 13

Utlandsturism m. m 13

Medelsberäkningen 16

Hemställan 17

Reservationer

1. Det statliga stödet till främjandeorganisationerna (m, fp) 17

2. Kommersialismen inom idrotten (vpk) 18

3. Tipsmedlens användning till idrotten (vpk) 19

4. Tillsättandet av en parlamentarisk utredning rörande vissa
idrottsfrågor (vpk) 19

5. Medelsanvisningen (m, c, fp) 20

6. Fjällturismen (fp) 21

Särskilda yttranden

1. Turistrådets strukturplan och industriverkets branschstudie
(m) 21

2. Statliga insatser för visst turistprojekt (c, fp) 22