JuU 1984/85:24

Justitieutskottets betänkande
1984/85:24

om översyn av lagen om TV-övervakning
Motioner

I motion 1984/85:416 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) föreslås att
riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen om
TV-övervakning i enlighet med vad som anges i motionen.

I motionen berörs reglerna för TV-övervakning av arbetsplatser. Motionärerna
anför att det på vissa arbetsplatser som är allmän plats, t. ex. ett
tågfärjeläge i en hamn, kan finnas anställda hos flera arbetsgivare. Det kan
gälla SJ-anställda, tullpersonal, hamnanställda och polismän. Motionärerna
anser att även de arbetsgivare som inte är sökande i ett ärende om
TV-övervakning av arbetsplatsen, liksom de skyddsombud, skyddskommittéer
eller organisationer som företräder anställda hos andra än den sökande,
skall få tillfälle att yttra sig i ärendet.

Motionärerna anför vidare att fackliga organisationer som företräder
anställda som berörs av TV-övervakning bör få rätt att överklaga beslut om
att sådan övervakning skall få ske.

I motion 1984/85:584 av Bengt Kindbom m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att en utredning för översyn av lagen om
TV-övervakning tillsätts.

Motionärerna anför att välfärdsstaten inte får bli en övervaknings- och
kontrollstat; de framhåller att TV-övervakningen har utvecklats från en
enkel teknik med kameror och TV-skärmar till en sofistikerad teknik där
information kan lagras med hjälp av videoteknik och stillbilder. Vidare anför
de att sammankoppling med ADB-teknik innebär en förstärkning av
TV-tekniken genom den stora kapacitet som då uppkommer för lagring och
behandling av information.

Motionärerna väcker frågan om en mer restriktiv tillståndsgivning och
framhåller att det saknas kunskap om hur många övervakningskameror som
länsstyrelserna har meddelat tillstånd för och vilka ändamålen för tillstånden
varit. Även kommunernas roll i tillståndsärenden berörs i motionen.

Gällande ordning

Frågor om personövervakning med TV-kamera regleras i lagen (1977:20)
om TV-övervakning. Den tillkom för att förstärka den enskildes skydd mot
integritetskränkningar i samband med övervakning och bevakning som sker
med TV-apparatur (prop. 1975/76:194, JuU 1976/77:14). Enligt lagen skall
TV-kamera brukas med tillbörlig hänsyn till de enskildas personliga integri -

1 Riksdagen 1984185.7sami. Nr 24

JuU 1984/85:24

tet. Den som använder TV-kamera skall fortlöpande och på ett verksamt sätt
upplysa om kameran och dess brukande. Överträdelser av skyldigheten att
lämna upplysningar straffas med böter. Dold TV-övervakning är således
förenad med straffansvar.

Lagen är tillämplig på TV-kamera som är anbringad så att den, utan att
manövreras på platsen, kan användas för personövervakning (övervakningskamera).
Lagen omfattar emellertid inte övervakningskamera som för
skyddsändamål används vid anläggning av betydelse från totalförsvarssynpunkt.
För att få ha en övervakningskamera anbringad så att den kan riktas
mot plats som är upplåten för eller annars nyttjas av allmänheten krävs
tillstånd. Som exempel på platser som inte får övervakas utan tillstånd kan
nämnas gator, torg samt tunnelbane- och järnvägsstationer. Andra exempel
är tåg, hotell, restauranger och affärslokaler i den mån och under den tid
allmänheten har tillträde till sådana utrymmen.

Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Tillstånd får meddelas endast
om kameran behövs för det ändamål den skall användas till och det saknas
anledning att anta att otillbörligt intrång i de enskildas integritet skall
uppkomma. Tillstånd skall förenas med föreskrifter om hur övervakningen
får anordnas och hur upplysning om övervakningen skall lämnas. Länsstyrelsen
skall också meddela vissa föreskrifter som kan anses erforderliga av
hänsyn till de enskildas personliga integritet. Innan tillstånd meddelas skall
yttrande inhämtas från den kommun inom vilken kameran skall brukas. Kan
en tillståndspliktig kamera som brukas av arbetsgivare riktas mot en
arbetsplats skall länsstyrelsen också ge skyddsombud, skyddskommitté eller
organisation som företräder de anställda på arbetsstället tillfälle att yttra sig.
Länsstyrelsen har en fortlöpande tillsyn över lagens efterlevnad och kan
ingripa med ändrade föreskrifter eller återkallelse av tillstånd om otillbörligt
intrång i de enskildas personliga integritet skulle uppkomma. För att utöva
tillsyn har länsstyrelsen bl. a. rätt att få tillträde till övervakningsanläggningen.
Den som har en tillståndspliktig TV-kamera utan tillstånd eller som
bryter mot länsstyrelsens föreskrifter straffas med böter.

Frågan om arbetsgivares rätt att anordna personövervakning på arbetsplats
som inte också är allmän plats har överlämnats till parterna på
arbetsmarknaden för att lösas förhandlingsvägen.

Talan mot länsstyrelsens beslut förs hos regeringen genom besvär.

Justitiekanslern (JK) har, i likhet med vad som gäller i andra integritetssammanhang
där de enskilda saknar besvärsrätt, rätt att föra talan mot beslut
av länsstyrelsen.

Vissa föreskrifter om tillståndsförfarandet ges i förordningen (1977:21) om
TV-övervakning. Där regleras bl. a. skyldigheten att till JK expediera beslut
enligt lagen om TV-övervakning.

JuU 1984/85:24

Tidigare riksdagsbehandling

Yttrande av fackliga organisationer m. m.

Spörsmålet om de lokala fackliga organisationernas inflytande på frågor
om TV-övervakning av en arbetsplats behandlades av utskottet med
anledning av en motion i lagstiftningsärendet om införande av lagen om
TV-övervakning (JuU 1976/77:14 s. 9).

I fråga om övervakning av arbetsplats som inte är allmän plats godtog
utskottet den av departementschefen förordade ordningen som bl. a. innebär
att i det enskilda fallet frågan om anordnande av TV-övervakning alltid bör
bli föremål för överläggningar mellan arbetsgivaren och anställda inom
företagsnämnder och skyddskommittéer eller andra organ för samrådsförfarande.
Utskottet uttalade därvid att det för det dåvarande med hänsyn till
den nya lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet - som innebar en
kraftig förstärkning av de fackliga organisationernas ställning i frågor om
förhandlingsrätt m. m. - saknades anledning att tillerkänna dessa organisationer
vetorätt för de aktuella fallen.

I fråga om arbetsplatser som samtidigt är allmän plats kom härtill, uttalade
utskottet, att vid den intresseavvägning som länsstyrelsen har att företa i ett
ansökningsärende efter att ha hört skyddsombud, skyddskommitté eller
organisation för de anställda, särskild vikt bör läggas vid de anställdas
uppfattning. Utskottet tilläde att det bör fordras skäl av särskild styrka för att
tillstånd skall få meddelas i strid mot klart uttalade önskemål från de
anställdas sida. Mot bakgrund härav ansåg utskottet skäl saknas att
tillerkänna de anställdas organisationer vetorätt.

Besvärsrätt för organisationer

Även frågan om besvärsrätt för organisationer som företräder de människor
som kan komma att bli övervakade togs upp av utskottet år 1976 med
anledning av en motion (JuU 1976/77:14 s. 10 f).

Utskottet erinrade först om att besvärsregelns utformning i lagen om
TV-övervakning står i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i
datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen
(1974:182). Utskottet framhöll också att möjligheten för allmänheten att
påkalla åtgärd av justitiekanslern inte borde underskattas.

Rörande den omfattning i vilken besvärsrätt tillkommer enskild konstaterade
utskottet att den aktuella regeln i lagen om TV-övervakning vilar på den
allmänna förvaltningsrättsliga grundsatsen att talan får föras av den som
beslutet angår om det gått honom emot. Besvärsrätt torde därför inte,
uttalade utskottet, i regel tillkomma någon enskild som kan bli berörd av
övervakningen. Frågan om en utsträckning av besvärsrätten när det gäller
tillstånd till TV-övervakning även till organisationer som företräder enskilda
borde emellertid enligt utskottets mening inte bedömas isolerad utan ses i sitt

1* Riksdagen 1984:85. 7sami Nr 24

Juli 1984/85:24

sammanhang med övrig förvaltningsrättslig lagstiftning. Utskottet uttalade
vidare att utvecklingen i praxis borde avvaktas innan ändringar aktualiserades.

Kommunernas roll

Innan tillstånd meddelas skall yttrande inhämtas från den kommun inom
vilken kameran skall brukas. Syftet med kommunens yttrande är att inhämta
lokala synpunkter. Kommunen skall inte primärt anlägga synpunkter på
behovet för sökanden att få bruka övervakningskameran, något som
emellertid inte hindrar att kommunen ändå kan ha anledning att gå in även på
denna fråga. Detta gäller särskilt i fall då övervakningen berör ett område
som kommunen själv ansvarar för (prop. 1975/76:194 s. 29).

Med anledning av ett motionskrav om kommunal vetorätt i fråga om
TV-övervakning uttalade utskottet i lagstiftningsärendet år 1976 (JuU
1976/77:14 s. 10) att kommunerna inte bör tillerkännas vetorätt i vidare mån
än som följer av allmänna ordningsstadgan (1956:617). Mot en sådan vetorätt
talade nämligen enligt utskottet att det ibland kan tänkas uppkomma konflikt
mellan riksintressen och lokala intressen. Utskottet påpekade också att
kommun, enligt vad som allmänt anses gälla, har besvärsrätt i fall när
tillstånd meddelats i strid mot kommunens avstyrkande. Erfarenheter av
rättstillämpningen borde enligt utskottets mening avvaktas innan frågan
övervägs ytterligare.

Yrkanden om översyn av lagen

Justitieutskottet behandlade vid två tillfällen under 1982/83 års riksmöte
och vid ett tillfälle under 1983/84 års riksmöte motioner vari begärdes en
översyn av lagen om TV-övervakning.

Vid det första tillfället skedde remissbehandling. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (JuU 1982/83:4) avstyrkte utskottet bifall till översynsyrkandet.
Utskottet anförde därvid att utskottet hyste förståelse för den
oro som motionärerna gav till känna inför den tekniska utvecklingens
möjligheter till övervakning och kontroll. Utskottet framhöll emellertid
samtidigt att lagen om TV-övervakning har till syfte just att förstärka den
enskildes skydd mot integritetskränkningar. Vid remissbehandlingen hade
inte gjorts gällande att det förelåg några brister i lagen. Inga önskemål om
förändringar hade framförts. Utskottet ansåg inte att de rådande förhållandena
gav anledning till några åtgärder från riksdagens sida. Enligt utskottet
var det dock angeläget att utvecklingen på området följdes med stor
uppmärksamhet, inte minst i förebyggande syfte, och att initiativ till översyn
togs när det påkallades av utvecklingen.

Vid det andra tillfället - i februari 1983 - uttalade utskottet (JuU
1982/83:18 s. 4) att utskottet inte fann skäl till någon annan bedömning än

JuU 1984/85:24

den som kommit till uttryck i utskottets betänkande JuU 1982/83:4.
Utskottet vidhöll alltså den bedömning utskottet nyss gjort och avstyrkte
bifall till motionen. Riksdagen följde utskottet.

Den senaste gången utskottet behandlade frågan - i mars 1984 - erinrade
utskottet om sitt tidigare uttalande om vikten från demokratisk synpunkt av
att diskussionen om enskildas integritet i förhållande till myndigheterna
alltid hålls levande. Utskottet uttalade att detta särskilt gäller på ett område
som det förevarande där - såsom motionsvägen anförts - utvecklingen lett till
att det nu finns teknik som innebär betydligt större risker för integritetskränkningar
än tidigare. Utskottet, som under ärendets beredning hade tagit
del av regeringens praxis i tillståndsfrågor, ansåg sig emellertid sakna skäl att
göra annan bedömning i saken än utskottet gjort tidigare. Utskottet
avstyrkte bifall till motionen och riksdagen följde utskottet (JuU 1983/
84:19).

Utredningsarbete m. m.

Förvaltningsrättsutredningen har i sitt slutbetänkande Ny förvaltningslag
(SOU 1983:73) behandlat bl. a. frågan om rätt att överklaga myndighets
beslut (s. 128 ff). Utredningen har inte föreslagit någon i sak ändrad
reglering i de avseenden som är aktuella i detta betänkande. Betänkandet
övervägs f. n. inom regeringskansliet.

I ett delbetänkande av tvångsmedelskommittén (Ds Ju 1981:22) Hemlig
avlyssning m. m. föreslogs hösten 1981 en ändring i lagen om TV-övervakning
av innehåll att från lagens tillämpningsområde skulle undantas övervakningskameror
som polisen använder för utredning om grövre brott. Förslaget
har därefter berörts i kommitténs slutbetänkande (SOU 1984:54) Tvångsmedel-Anonymitet-Integritet
(s. 259 ff). Även narkotikakommissionen har
hösten 1983 i promemorian (PM nr 5) Polisens insatser mot narkotikan lagt
fram ett liknande förslag. Förslagen har inte föranlett lagstiftning.

I ett av justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson den 5 oktober 1984
meddelat beslut (1984:1) JO om moderna efterforskningsmetoder i skatteoch
kronofogdemyndigheternas verksamhet - en undersökning av laglighet
och lämplighet har JO under rubriken Rekommendationer till lagstiftaren
uttalat att han anser att lagen om TV-övervakning bör ses över. Han har
vidare bl. a. anfört att med videoteknikens mycket hastiga utveckling den
lagen för honom framstår som ålderstigen och definitivt mogen för en
översyn (s. 28 och 52).

För en redogörelse för praxis i tillståndsfrågor avseende TV-övervakning
hänvisas till utskottets betänkande JuU 1983/84:19 s. 3 och 4.

Här bör också nämnas att kommunstyrelsen i Stockholms kommun i en
skrivelse till regeringen den 6 juni 1984 begärt att det görs en översyn av lagen
om TV-övervakning. Ärendet är ännu inte slutbehandlat.

Juli 1984/85:24

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet två motioner som avser lagstiftningen
om TV-övervakning.

Motion 416 tar upp frågor om TV-övervakning av arbetsplatser. Det
begärs att fackliga organisationer som företräder anställda som berörs av
TV-övervakning skall få rätt att överklaga beslut om sådan övervakning.
Motionärerna anser vidare att i fråga om TV-övervakning på arbetsplatser,
där anställda hos flera arbetsgivare finns, även de arbetsgivare, som inte är
sökande i ärendet liksom de skyddskommittéer m. fl. som företräder
anställda hos andra än den sökande skall få tillfälle att yttra sig i ärendet.

I motion 584 anförs att TV-övervakningen har utvecklats från en enkel
teknik med kameror och TV-skärmar till en sofistikerad teknik där information
kan lagras med hjälp av videoteknik och stillbilder. Sammankopplingen
med ADB-teknik har enligt motionärerna ytterligare förstärkt TV-tekniken
genom möjligheterna till lagring och behandling av information. Motionärerna,
som anser att de möjligheter till kontroll av enskilda som härigenom
uppkommer kan hota den personliga integriteten, begär en översyn av lagen.
Därvid begärs begränsningar i tillståndsgivningen och överväganden i fråga
om kommunernas roll.

Lagen (1977:20) om TV-övervakning syftar till att stärka den enskildes
skydd mot integritetskränkningar i samband med övervakning och bevakning
som sker med TV-apparatur. Ett principiellt straffsanktionerat förbud
mot dold TV-övervakning har införts genom lagen. Den som använder en
övervakningskamera är sålunda skyldig att fortlöpande och på ett verksamt
sätt upplysa om kameran och dess brukande. Enligt lagen skall övervakningskamera
brukas med tillbörlig hänsyn till de enskildas personliga integritet.
Det krävs tillstånd att ha en övervakningskamera så anbringad att den kan
riktas mot platser som är upplåtna för eller annars nyttjas av allmänheten,
t. ex. gator, torg och järnvägsstationer. Tillståndsplikten är straffsanktionerad.
Tillståndsfrågor prövas av länsstyrelsen, som också har att utöva en
fortlöpande tillsyn. Länsstyrelsen skall i samband med att tillstånd ges
meddela föreskrifter om bl. a. hur övervakningen får anordnas och hur
upplysningar om övervakningen skall lämnas. Om något otillbörligt intrång i
de enskildas personliga integritet skulle uppkomma efter tillståndsbeslutet,
får länsstyrelsen återkalla tillståndet eller ändra föreskrifterna. Länsstyrelsens
beslut kan överklagas hos regeringen genom besvär. Justitiekanslern har
rätt till besvärstalan för att tillvarata allmänna intressen.

De frågor som motionerna gäller avser dels vissa avgränsade ämnen såsom
inflytande och besvärsrätt, dels också en översyn av lagstiftningen mera
allmänt. Utskottet berör inledningsvis de mer begränsade frågorna.

När det gäller de lokala fackliga organisationernas inflytande på frågor om
TV-övervakning av arbetsplatser som utgör allmän plats vill utskottet först

JuU 1984/85:24

hänvisa till den bedömning av frågan som utskottet gjorde i lagstiftningsärendet
om införande av lagen om TV-övervakning. Utskottet uttalade då att vid
den intresseavvägning som länsstyrelsen har att företa i ett ansökningsärende
efter att ha hört skyddsombud, skyddskommitté eller organisation för de
anställda, särskild vikt bör läggas vid de anställdas uppfattning. Utskottet
tilläde att det bör fordras skäl av särskild styrka för att tillstånd skall få
meddelas i strid mot klart uttalade önskemål från de anställdas sida (JuU
1976/77:14 s. 9).

Aven frågan om besvärsrätt för organisationer som företräder dem som
kan komma att bli TV-övervakade berördes vid samma tillfälle av utskottet
(s. 10 f). Utskottet erinrade om att besvärsregelns utformning i lagen om
TV-övervakning står i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i
datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen
(1974:182). Utskottet framhöll också att möjligheten för allmänheten att
påkalla åtgärd av justitiekanslern inte borde underskattas. Utskottet uttalade
vidare att besvärsregeln i lagen om TV-övervakning vilar på den allmänna
förvaltningsrättsliga grundsatsen att talan får föras av den som beslutet angår
om det gått honom emot. Frågan om en utsträckning av besvärsrätten även
till organisationer som företräder enskilda borde enligt utskottets mening
inte bedömas isolerad utan ses i sitt sammanhang med övrig förvaltningsrättslig
lagstiftning. Utskottet ansåg att utvecklingen i praxis borde avvaktas
innan ändringar aktualiseras.

I samma lagstiftningsärende behandlades också kommunernas roll vid
tillståndsgivningen. Utskottet, som framhöll att det ibland kan tänkas
uppkomma konflikt mellan riksintressen och lokala intressen, uttalade sig
mot vetorätt för kommunerna. Utskottet påpekade också att kommun, enligt
vad som allmänt anses gälla, har besvärsrätt i fall när tillstånd meddelats i
strid mot kommunens avstyrkande. Erfarenheter av rättstillämpningen
borde enligt utskottets mening avvaktas innan frågan övervägs ytterligare
(s. 10).

Tvångsmedelskommittén och narkotikakommissionen (se Ds Ju 1981:22
och SOU 1984:54 samt PM nr 5 av narkotikakommissionen) har föreslagit att
övervakningskameror som används i brottsbekämpningssyfte i vissa fall skall
undantas från lagens tillämpningsområde.

Som framgår av det föregående har JO nyligen uttalat sig för en översyn av
lagen om TV-övervakning.

Med anledning av motionsyrkanden har utskottet de senaste åren vid tre
tillfällen tagit upp frågan om en översyn av lagen om TV-övervakning.

JuU 1984/85:24

samtidigt att lagen om TV-övervakning har till syfte just att förstärka den
enskildes skydd mot integritetskränkningar. Vid remissbehandlingen hade
inte gjorts gällande att det förelåg några brister i lagen och inga önskemål om
förändringar hade framförts. Utskottet ansåg inte att det fanns anledning till
några åtgärder från riksdagens sida. Enligt utskottet var det dock angeläget
att utvecklingen på området följdes med stor uppmärksamhet, inte minst i
förebyggande syfte, och att initiativ till översyn togs när det påkallades av
utvecklingen.

Vid det andra tillfället fann utskottet (JuU 1982/83:18 s. 4) inte skäl till
någon annan bedömning än den som kommit till uttryck i utskottets
betänkande JuU 1982/83:4 och avstyrkte bifall till motionen. Riksdagen
följde utskottet.

Den senaste gången utskottet behandlade frågan - i mars 1984 - erinrade
utskottet om sitt tidigare uttalande om vikten från demokratisk synpunkt av
att diskussionen om enskildas integritet i förhållande till myndigheterna
alltid hålls levande. Utskottet uttalade att detta särskilt gäller på ett område
som det förevarande där utvecklingen lett till att det nu finns teknik som
innebär betydligt större risker för integritetskränkningar än tidigare. Utskottet,
som under ärendets beredning hade tagit del av regeringens praxis i
tillståndsfrågor, ansåg sig emellertid sakna skäl att göra annan bedömning i
saken än utskottet gjort tidigare. Utskottet avstyrkte bifall till motionen och
riksdagen följde utskottet (JuU 1983/84:19 s. 5 f).

Vid bedömningen av föreliggande motionsfrågor vill utskottet först
återknyta till sina tidigare gjorda uttalanden om betydelsen av vaksamhet
och beredskap inför en teknisk utveckling som kan leda fram till integritetskränkande
kontroll och övervakning i samhället. Som utskottet framhöll i
november 1982 är det angeläget att en översyn av lagen om TV-övervakning
initieras när det påkallas av utvecklingen (JuU 1982/83:4 s. 9).

Inom justitiedepartementet pågår f. n. överväganden med anledning av
tvångsmedelskommitténs förslag till bl. a. ny lagreglering i fråga om tvångsmedel
och narkotikakommissionens förslag om bl. a. TV-övervakning.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer under beredningen av detta
lagstiftningsärende att tas upp vissa andra frågor rörande lagen om TVövervakning,
bl. a. sådana spörsmål om yttrande- och besvärsrätt för fackliga
organisationer m. fl. som aktualiserats i motion 416. Under beredningen av
ärendet kommer även de av JO i det förut nämnda beslutet anförda
synpunkterna att tas upp till övervägande.

Under hänvisning till vad nu anförts saknas enligt utskottets mening
anledning för riksdagen att ta initiativ till en sådan mera övergripande

Juli 1984/85:24

översyn som förordas i motion 584. Någon riksdagens åtgärd med anledning
av motion 416 påkallas inte heller.

Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:416 och 1984/85:584.

Stockholm den 19 mars 1985

På justitieutskottets vägnar
LENNART BLOM

Närvarande: Lennart Blom (m), Lisa Mattson (s), Karin Söder (c), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Arne
Svensson (m), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Lars-Erik Lövdén
(s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Hans Göran Franck
(s), Birthe Sörestedt (s) och Göran Magnusson (s).

Reservation

Lennart Blom (m), Karin Söder (c), Björn Körlof (m), Arne Svensson
(m), Gunilla André (c), Sven Munke (m) och Hans Petersson i Röstånga (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Vid
bedömningen” och slutar på s. 9 med ”till motionerna” bort ha följande
lydelse:

Inom justitiedepartementet pågår för närvarande vissa överväganden med
anledning av tvångsmedelskommitténs förslag till bl. a. ny lagreglering i fråga
om tvångsmedel och narkotikakommissionens förslag om bl. a. TV-övervakning.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer därvid att tas upp vissa
detaljfrågor som gäller TV-övervakning, bl. a. sådana som aktualiserats i
motion 416. Utskottet anser med anledning härav att någon riksdagens
åtgärd till följd av motion 416 inte påkallas.

Vad härefter gäller den i motion 584 begärda mera genomgripande
översynen av lagen om TV-övervakning vill utskottet anlägga följande
synpunkter.

Det finns numera enligt utskottets mening starka skäl som talar för att
riksdagen bör inta en annan hållning till motionsönskemålet än vid tidigare
tillfällen. Den snabba tekniska utvecklingen har öppnat och öppnar fortlöpande
nya möjligheter till kontroll och övervakning av enskilda på ett sätt
som statsmakterna inte på ett tillfredsställande vis längre kan överblicka. Det
är ofrånkomligt att den enskildes personliga integritet kan komma att hotas
genom utvecklingen av alltmer avancerade tekniska hjälpmedel för bl. a.
lagring och överföring av information. Trots de tekniska förändringar

JuU 1984/85:24

som ägt rum har lagen om TV-övervakning inte varit föremål för någon
översyn, och lagen måste nu i många hänseenden anses vara föråldrad.
Utskottet anser - i likhet med vad JO framhållit - att lagen om TVövervakning
från dessa utgångspunkter definitivt är mogen för en översyn.
Härtill har på senare tid kommit mer eller mindre oroande uppgifter från
kommunalt håll om en alltmer generös tillståndsgivning från länsstyrelsernas
sida. Detta aktualiserar en översyn av lagregleringen såväl i fråga om
förutsättningarna för tillstånd som i fråga om ordningen för central uppföljning
av rättstillämpningen och dess enhetlighet. Vad nu sagts leder utskottet
till uppfattningen att en samlad översyn av lagen bör komma till stånd såsom
förespråkas i motion 584.

Ett viktigt led i utredningsarbetet bör vara att utvärdera tillämpningen av
lagen och att pröva anpassningen av lagens regelsystem till ny teknik;
härvidlag bör särskilt uppmärksammas de ökade riskerna för integritetskränkningar.
Utskottet vill i detta hänseende betona vikten av framförhållning
i arbetet. Under utredningsarbetet bör vidare uppmärksammas det
alltmer utbredda bruket av TV-övervakning, och utskottet vill härvidlag
framhålla att utskottet redan i samband med lagens tillkomst uttalade sig för
en restriktiv användning av TV-övervakning i samhället. En grundlig
kartläggning av den hittillsvarande tillståndsgivningen är nödvändig som
underlag för övervägandena.

Utskottet vill också understryka vikten av att frågan om samverkan mellan
länsstyrelse, kommun, datainspektionen och andra myndigheter analyseras i
ett brett perspektiv så att hela integritetsskyddsområdet täcks.

Det utredningsarbete som utskottet uttalat sig för bör snarast komma till
stånd. Det bör ankomma på regeringen att besluta om formerna för
utredningsarbetet.

Vad utskottet nu med anledning av motion 584 anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen dels avslår motion 1984/85:416, dels med anledning av
motion 1984/85:584 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en översyn av lagen om TV-övervakning.

minab/gotab Stockholm 1985 82045