JuU 1984/85:18

Justitieutskottets betänkande
1984/85:18

om polisens arbetsformer m. m. (prop. 1984/85:81 jämte motioner)
Propositionen

I proposition 1984/85:81 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer i fråga om polisens arbetsformer på lokal
och regional nivå, utbildning och rekrytering som har förordats i propositionen.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs
i det följande under rubriken Utskottet på s. 3.

Motionerna

I samband med propositionen behandlar utskottet följande motioner.

I motion 1983/84:1154 av Erkki Tammenoksa (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
underlätta rekryteringen av tvåspråkiga poliser.

I motion 1984/85:278 av Kjell Johansson (fp) och Kerstin Anér (fp)
hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
motionärerna anfört angående besparingar inom polisorganisationen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
motionärerna anfört angående rekryteringen av personer med invandrarbakgrund
till polistjänster.

I motion 1984/85:279 av Gunnar Björk i Gävle (c) hemställs att riksdagen
fattar beslut i enlighet med polisberedningens förslag om en samordnad
hundverksamhet med regionala hundtjänstbefäl.

I motion 1984/85:280 av Kjell Mattsson (c) yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
angelägenheten av ett smidigt genomförande av organisationen på lokal och
regional nivå.

I motion 1984/85:281 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar inrätta en professur vid polishögskolan.

I motion 1984/85:798 av Kjell Mattsson (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att systemet med särskilda medborgarvittnen skall
upphöra,

2. att riksdagen beslutar att insynen i polisarbetet skall ske genom
polisstyrelsen och att detta får uttryck i lagstiftningen om polisstyrelsen.

1 Riksdagen 1984/85. 7sami. Nr 18

JuU 1984/85:18

Utskottet

Inledning

Det svenska polisväsendet förstatligades den 1 januari 1965. I samband
därmed ändrades organisationen på ett genomgripande sätt. Samtidigt
underströks att organisationsfrågorna måste ägnas fortlöpande uppmärksamhet
och att organisationen måste anpassas till förändringar i samhället.
År 1975 tillkallade chefen för justitiedepartementet efter regeringens
bemyndigande sakkunniga för en översyn i detta syfte, 1975 års polisutredning.

Polisutredningen avlämnade år 1979 principbetänkandet (SOU 1979:6)
Polisen. Efter remissbehandling lade regeringen för riksdagen fram förslag
till allmänna riktlinjer för en reform av polisväsendet (prop. 1980/81:13).
Riksdagen godkände år 1981 i huvudsak de av regeringen förordade
riktlinjerna (JuU 1980/81:24, rskr 210).

I enlighet med vad som förordats i den nyss nämnda propositionen - och
som godtagits av riksdagen - tillkallade chefen för justitiedepartementet
efter regeringens bemyndigande en kommitté med uppdrag att behandla
frågor om genomförandet av reformen rörande polisens uppgifter, utbildning
och organisation m. m. Kommittén antog namnet 1981 års polisberedning.

Polisberedningen har i olika promemorior och betänkanden lagt fram en
rad förslag i skilda ämnen.

Som ett första steg i polisreformens genomförande lade regeringen i
februari 1984 fram en proposition med förslag om ändrad organisation m. m.
för myndigheterna inom polisväsendet (prop. 1983/84:89). Förslagen byggde
- förutom på 1981 års riksdagsbeslut - huvudsakligen på betänkanden
avgivna av polisberedningen. Riksdagen godtog i allt väsentligt förslagen i
propositionen (JuU 1983/84:16, rskr 182).

Senare under våren 1984 beslutade riksdagen - också på grundval av 1981
års principbeslut och bl. a. förslag av polisberedningen - om en ny rättslig
reglering av polisverksamheten i en polislag (1984:387) (prop. 1983/84:111,
JuU 27, rskr 331). I anslutning härtill har också utfärdats bl. a. en ny
polisförordning (1984:730) och en ny instruktion för rikspolisstyrelsen
(1984:731).

Genomförandet av det första steget bestämdes till den 1 oktober 1984 (SFS
1984:721 ff).

De organisatoriska förändringar som sålunda genomförts var följande.

För att ge statsmakterna och myndigheterna inom polisväsendet ett bättre
underlag för beslut om resursfördelning m. m. har införts ett nytt planeringssystem.
- Medborgarinflytandet över polisväsendet har stärkts. Polisstyrelserna
har genom författningsändringar getts befogenhet att besluta om t. ex.
inriktningen av verksamheten vid myndigheten. Styrelserna har numera
också möjlighet att besluta om operativ verksamhet, utom när det gäller

JuU 1984/85:18

polisledning i särskilt fall. - En ny regional polisorganisation i Stockholms
län, i Göteborgs och Bohus län och i Jämtlands län har beslutats. Tjänsten
som länspolischef har där förenats med polismästartjänsten vid polismyndigheten
i Stockholm, Göteborg resp. Östersund. Vissa organisatoriska förändringar
rörande ledningen av den regionala verksamheten har beslutats. -Rikspolisstyrelsen kommer också fortsättningsvis att vara central förvaltningsmyndighet
för polisväsendet men flera av styrelsens tidigare uppgifter
har decentraliserats. Den centrala utbildningsverksamheten har samlats
organisatoriskt inom en polishögskola som får ställning som en byrå vid
rikspolisstyrelsen. Slutligen har rekryteringsverksamheten getts en ny inriktning
och organisation.

Förslag till det andra steget i polisreformens genomförande läggs fram i
den nu förevarande propositionen. Aveni denna del bygger förslaget på 1981
års riksdagsbeslut och på betänkanden från polisberedningen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslagen i propositionen innebär följande.

De lokala och de regionala myndigheterna ges ett avgörande inflytande
över verksamhetens inriktning och resursfördelningen inom polisväsendet
med utgångspunkt från de allmänna riktlinjer för verksamheten som
statsmakterna har beslutat. I den nya ordningen kommer det att finnas ett
system med basorganisation, som beslutas av regeringen, och i övrigt s. k. fria
resurser. De fria resurserna står till de lokala och regionala myndigheternas
förfogande. Systemet kompletteras med en ökad frihet för myndigheterna att
förfoga över sin egen budget inom s. k. medelsramar.

Systemet med basorganisation och fria resurser kräver vidare en ny
utbildningsordning för polispersonalen i enlighet med riksdagens tidigare
principbeslut. Syftet är att skapa en bättre utbildad polispersonal som skall
kunna användas inom hela organisationen. Vissa principer läggs fast om
innehållet i polisutbildningen och rekryteringen till polisväsendet. Vidare
föreslås en satsning på polisforskning.

Hos de lokala polismyndigheterna renodlas verksamheten vid de operativa
avdelningarna till förmån för egentlig polisverksamhet. Samtidigt stärks
kanslifunktionen. I denna kommer t. ex. alltid att finnas en funktion för
analys och planering av verksamheten.

I propositionen redovisas hur medborgarinflytandet på den regionala
nivån, länsstyrelsen, skall förstärkas. Flera principiellt viktiga frågor om
polisverksamheten skall i fortsättningen handläggas av länsstyrelsens styrelse.

Vissa viktiga polisiära verksamheter skall även i fortsättningen vara
regionala. Dit hör bekämpandet av narkotikabrottsligheten och den ekonomiska
brottsligheten samt trafikövervakningen. 1 propositionen föreslås
vidare en ändrad organisation för de tekniska rotlarna, polishundsverksam 1*

Riksdagen 1984/85. 7sami. Nr 18

JuU 1984/85:18

heten och sjöpolisverksamheten. Den nya ordningen innebär att dessa
enheter får regionala uppgifter.

Förslagen avses bli genomförda den 1 juli 1985.

Allmänna överväganden

Regeringens nyss beskrivna förslag till en fortsatt reformering av polisväsendet
kännetecknas - liksom tidigare förslag - av en strävan till ökad
demokratisering och decentralisering av polisväsendet. En sådan utveckling
har också utgjort det främsta målet för statsmakternas hittills fattade beslut
om reformering av polisväsendet.

Utskottet vill vidare konstatera att de nu föreliggande förslagen överlag
nära ansluter till riksdagens principbeslut år 1981 och till olika riksdagsuttalanden
därefter. Utskottet kan därför - utan annat ställningstagande i detalj
än sådant som påkallas av motionerna - ansluta sig till de riktlinjer för
genomförandet av polisreformens andra steg som chefen för justitiedepartementet
förordat i propositionen.

Innan utskottet går över till de särskilda motionsspörsmålen vill utskottet
uttrycka sin tillfredsställelse över att det stora reformarbete det här är fråga
om har kunnat beslutas under en i allt väsentligt fullständig politisk enighet.
Att så kunnat ske bidrar till att ge polisorganisationen och polisverksamheten
en stadga som länder både medborgarna och dem som arbetar inom polisen
till gagn. Samtidigt vill utskottet i linje med vad tidigare uttalats erinra om att
man - inte minst från riksdagens sida - måste ägna fortlöpande uppmärksamhet
åt den nya organisationens funktionsduglighet och ändamålsenlighet.

Medborgarvittnen

Polisreformen innebär bl. a. att de lokala polisorganen får ett ökat
inflytande över verksamheten samtidigt som medborgarinflytandet över
polisledningen i distrikten förstärks; den förtroendevalda polisstyrelsen
förvandlas från ett i huvudsak rådgivande organ till ett i egentlig mening
styrande organ för polisen. Det ankommer sålunda på polisstyrelsen att fatta
de långsiktiga besluten om fördelningen och användningen av resurserna
inom polisdistriktet och att handlägga bl. a. viktiga frågor om organisation
och verksamhetsplanering. Den i egentlig mening operativa polisledningen
utövas dock av polischefen eller av honom underställt polisbefäl; polisledning
i det särskilda fallet hör således inte till polisstyrelsens uppgifter.

I samband med att riksdagen år 1981 beslutade riktlinjer för polisreformen
skedde en lagreglering av systemet med medborgarvittnen. Enligt den
sålunda antagna lagen (1981:324) om medborgarvittnen får en kommun i
syfte att tillgodose allmänhetens intresse av insyn i polisverksamheten utse
trovärdiga personer att som medborgarvittnen följa polisens arbete i
polisdistriktet. Som exempel på uppgifter för medborgarvittnen kan nämnas

JuU 1984/85:18

närvaro vid polisförhör och när frihetsberövade personer förs in på polisstationerna.
- För kostnaderna för medborgarvittnen i Stockholms, Göteborgs
och Malmö polisdistrikt anvisas särskilda medel över statsbudgeten (prop.
1984/85:100 bil. 15 s. 131).

I motion 798 begärs att systemet med medborgarvittnen avskaffas.
Uppgiften att svara för insynen i polisarbetet bör enligt motionären i stället
ankomma på polisstyrelsen.

Utskottet vill med anledning av motionen först erinra om att lagen om
medborgarvittnen ger kommunerna en rätt men inte skyldighet att utse
medborgarvittnen för insyn i den lokala polisverksamheten. Såsom skedde i
lagstiftningsärendet år 1981 vill utskottet också framhålla att medborgarvittnen
kan medverka till att trygga rättssäkerheten och stärka förtroendet för
polis- och åklagarverksamheten samt - inte minst - vara en garanti mot
obefogade anmälningar mot befattningshavare inom poliskåren.

Som nyss sagts skall polisstyrelserna utgöra det styrande organet för
polisen och därvid fatta de långsiktiga besluten om bl. a. planeringen och
inriktningen av verksamheten i distriktet. Som utskottet uttalade när
enahanda motionsyrkande som det nu aktuella prövades förra året (JuU
1983/84:27) anser utskottet det redan av principiella skäl vara uteslutet att
såsom föreslås i motionen polisstyrelserna härjämte skulle ha uppgifter av
det slag som kan ankomma på medborgarvittnen. En sådan ordning skulle
f. ö. kunna komma i konflikt med de av riksdagen fastlagda principerna för
uppgiftsfördelningen mellan polisstyrelsen och polischefen och som bl. a.
innebär att de frågor som gäller polisledningen i särskilt fall exklusivt hör till
polischefens kompetensområde. I viss överensstämmelse med motionsönskemålet
vill utskottet dock tillägga att det givetvis ligger ett stort värde i att
polisstyrelsernas ledamöter i den utsträckning det är praktiskt möjligt följer
polisens arbete på fältet. Av viss betydelse i detta sammanhang är den
utbildning för förtroendevalda ledamöter i polisstyrelserna som aktualiseras i
anslutning till polisreformen. I denna del hänvisar utskottet till sitt uttalande i
betänkandet JuU 1983/84:16 s. 8.

Som framgår av det föregående kan utskottet i år lika litet som förra året
tillstyrka en ändring i de avseenden som motionären berör. Utskottet vill
dock tillägga att en utvärdering av systemet med medborgarvittnen kan
komma att aktualiseras i framtiden. Detta kan ske t. ex. om frågor om
polisledamöternas funktion tas upp som en följd av erfarenheterna av den
nyss nämnda pågående utbildningen. Det kan också påkallas av statsfinansiella
skäl. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen.

Rekrytering av polismän med invandrarbakgrund m. m.

I två motioner förespråkas en ökad rekrytering till polisyrket av personer
med tvåspråkighet eller invandrarbakgrund (motion 1154 och motion 278
yrkande 2). Det framhålls att tvåspråkighet inte bör förbigås vid meritvärde -

JuU 1984/85:18

ringen. Det betonas också att en sådan rekrytering utgör ett viktigt led i
ansträngningarna att skapa samhörighet och förståelse mellan olika grupper i
vårt land.

Villkoren för antagning till polisyrket behandlades i samband med
riksdagens principbeslut år 1981 (prop. 1980/81:13 s. 117 ff, JuU 24 s. 5).
Enligt beslutet ankommer det nu liksom tidigare på rikspolisstyrelsen att
lägga fast antagningskraven. Beslutet år 1981 innebar bl. a. att värnpliktskravet
för manliga sökande utgått och att en del andra krav mjukats upp;
arbetslivserfarenhet har tillagts ökad betydelse vid meritvärderingen.

I den sak motionärerna tagit upp har utskottet inhämtat att sökande med
invandrarbakgrund regelmässigt förekommer vid antagningen till polishögskolan
och att det antagits polisaspiranter med invandrarbakgrund från
Finland, Danmark, England, Förbundsrepubliken Tyskland, Polen,
Ungern, Jugoslavien, Grekland och Spanien. Någon statistik förs emellertid
inte beträffande antalet sökande eller antalet intagna med invandrarbakgrund.
Självfallet beaktas tvåspråkighet som en merit.

I linje med motionsönskemålen vill utskottet för sin del understryka vikten
av uttalandet i samband med 1981 års principbeslut om att det självfallet är av
värde om poliskåren företräder ett så brett befolkningsunderlag som möjligt
och om kårens sammansättning på skilda nivåer även avspeglar det förhållandet
att en betydande del av landets befolkning numera har invandrarbakgrund.
Utskottet utgår från att detta synsätt - som får särskild aktualitet när
den av riksdagen godkända nordiska språkkonventionen (prop. 1981/82:5,
KU 13) inom kort träder i kraft - även framgent präglar rekryteringsarbetet
och anser det mot denna bakgrund vara obehövligt med något särskilt
riksdagsuttalande med anledning av de nu behandlade motionsyrkandena.

Polishundstjänsten

Polishundstjänsten fick en fastare organisatorisk form först i samband med
polisväsendets förstatligande år 1965. Det fanns då ca 200 polishundar men
antalet har sedan dess mer än fördubblats. F. n. finns närmare 450
övervakningshundar och ca 25 hundar för eftersökning av narkotika m. m.
Dessutom finns en särskild organisation med fjällräddningshundar. I den
organisationen ingår tio av polisens övervakningshundar och ett 20-tal
hundar som ägs av privatpersoner men som är kontraktsbundna för
fjällräddningstjänst.

Avsikten var från början att samtliga polismyndigheter skulle tillföras
tjänstehundar. Detta genomfördes emellertid inte i praktiken. F. n. finns
övervakningshundar vid 104 polismyndigheter under det att 14 polismyndigheter
saknar tjänstehund. Vid 31 polismyndigheter finns fem eller fler
övervakningshundar, vilket ger möjlighet till s. k. dygnstäckning. Vid
flertalet polismyndigheter, 73 stycken, finns mellan en och fyra övervakningshundar.
Vid dessa myndigheter har man således inte tillgång till

JuU 1984/85:18

tjänstehund under hela dygnet.

Frågan om den framtida polishundstjänsten har behandlats av en av
rikspolisstyrelsen tillsatt projektgrupp och därefter av polisberedningen.
Beredningen har föreslagit att verksamheten organiseras regionalt samtidigt
som det på regional nivå inrättas en tjänst som regionalt hundbefäl.

Departementschefen ansluter sig i princip till de organisatoriska lösningar
som polisberedningen valt men tar avstånd från tanken att införa en ny,
administrativt inriktad tjänstestruktur på regional nivå.

I motion 279 begärs att riksdagen skall besluta om regionala hundtjänstbefäl
enligt polisberedningens förslag.

Utskottet vill först konstatera att det råder enighet om att hundverksamheten
fortsättningsvis bör organiseras som en regional aktivitet och att ansvaret
för den bör fördelas mellan länsstyrelse resp. polismyndighet i enlighet med
de principer som gäller för regional verksamhet. Som departementschefen
närmare utvecklar bör verksamheten vara lokalt knuten till de polismyndigheter
som har tillgång till hund i enlighet med vad som gäller f. n. Det
ankommer på regeringen att besluta vid vilka polismyndigheter det skall
finnas regional hundverksamhet, och det är länsstyrelsens uppgift att besluta
om dimensioneringen och inriktningen av verksamheten inom ramen för det
antal hundar som tilldelats länet.

I den särskilda frågan om inrättande av en regional tjänst som motionären
tar upp delar utskottet departementschefens bedömning. De ifrågavarande
regionala uppgifterna kan nämligen inte anses mer betungande än att de kan
inrymmas i den organisation som står till länsstyrelsens förfogande för
ledning och planering av annan regional verksamhet. Utskottet vill dock - i
nära anslutning till motionärens resonemang - framhålla vikten av att
ansvariga befattningshavare på både regional och lokal nivå noga beaktar
kraven på en god samordning och effektivisering av verksamheten. Med
dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 279.

Professur vid polishögskolan

I motion 281 begärs att riksdagen beslutar inrätta en professur vid
polishögskolan.

Frågan om inrättande av en professur i polisforskning vid polishögskolan
behandlades av utskottet vid budgetberedningen år 1982 (JuU 1981/82:37).

Utskottet uttalade därvid att det återstår åtskilligt att uträtta inom det
aktuella forskningsfältet, och utskottet instämde i uttalandena i då föreliggande
motioner om att polisarbetet med hänsyn till dess viktiga funktioner i
samhället motiverar särskilda forskningsinsatser. Utskottet ansåg också att
det därför kan finnas skäl för att en professur i ämnet inrättas eller att
forskningsverksamheten på området på annat sätt förstärks. Utskottet tilläde
att ett sådant ställningstagande också ligger i linje med statsmakternas
allmänna satsningar på en förstärkning av forskningen. Med hänsyn till

JuU 1984/85:18

frågans anknytning till polisberedningens arbete borde den enligt utskottets
mening närmare övervägas av polisberedningen. Vad utskottet uttalat gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Vid budgetberedningen våren 1983 behandlade utskottet samma fråga
med anledning av en motion i ämnet (JuU 1982/83:20). Utskottet förklarade
sig sakna anledning att göra annat ställningstagande än året dessförinnan.

Saken återkom motionsvägen vid riksdagsbehandlingen förra året av
första steget i polisreformens genomförande (JuU 1983/84:16 s. 17).

Utskottet noterade då att polisberedningen hade behandlat den aktuella
frågan. Beredningen hade därvid funnit att det är vissa problem förknippade
med att inrätta en forskartjänst med polisiär inriktning. Enligt beredningen
var de berörda problemen emellertid inte av så avgörande natur att man nu
borde avstå från att inrätta en professur knuten till polishögskolan.

Utskottet förklarade sig dela beredningens uppfattning och utgick från att
regeringen skulle återkomma till riksdagen i saken. Med hänsyn härtill
ansågs det inte finnas anledning till någon riksdagens åtgärd till följd av
motionsyrkandet. Yrkandet avslogs.

I den förevarande propositionen ansluter sig departementschefen till
beredningens principiella förslag att bygga upp en forskningsverksamhet
med polisväsendet som ämnesområde. Platsen för verksamheten bör enligt
departementschefen vara polishögskolan. Efter att ha lämnat synpunkter på
ämnesbeskrivningen uttalar departementschefen att polisforskningen - i vart
fall på sikt - bör byggas upp kring en professur i ämnet. Han uttalar dock
tveksamhet inför förslaget att redan nu inrätta en sådan tjänst. Verksamheten
bör enligt departementschefen t. v. byggas upp på en något lägre
forskningsnivå. Efter några år får man återkomma till frågan om en professur
i ämnet. - I årets budgetproposition beräknar departementschefen under
anslaget till rikspolisstyrelsen (prop. 1984/85:100 bilaga 4 s. 39) medel för två
tjänster som forskare i ämnet polisforskning vid polishögskolan och för en
administrativ tjänst.

Utskottet konstaterar att det råder en bred enighet kring tanken att inrätta
en professur vid polishögskolan med polisverksamheten som ämnesområde.
Som departementschefen närmare utvecklar i propositionen kan emellertid
under ett övergångsskede avgränsningen av ämnesområdet vålla vissa
problem. Med hänsyn härtill och då - som departementschefen också anför -den vetenskapliga kompetensen för en professorstjänst av naturliga skäl i dag
kan vara begränsad ansluter sig utskottet till bedömningen att verksamheten
bör inledas på en något lägre nivå. Enligt utskottets mening bör professuren
inrättas först efter några år, då ämnet funnit sina former och verksamheten
stabiliserats. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 281.

Övriga motionsspörsmäl

I två motioner tas upp ett par ämnen som berör genomförandet av
polisreformen från närmast budgetmässiga resp. administrativa synpunkter.

JuU 1984/85:18

I motion 278 förutsätts att ekonomiska besparingar uppkommer genom att
rikspolisstyrelsen i den nya organisationen har tillagts minskande uppgifter.
Dessa besparingar bör enligt motionärerna utnyttjas till förstärkning av
polisens allmänna brottsbekämpande verksamhet främst vad gäller narkotikabrottsligheten
(yrkande 1).

De förändringar som motionärerna utgår ifrån tillhör första steget i
polisreformen som genomfördes den 1 oktober 1984, och det utrymme för
besparingar som förutsätts i motionen saknas sålunda. Även om utskottet
hyser sympati för motionsönskemålet om satsningar mot narkotikabrottsligheten
kan utskottet därför inte tillstyrka motionen i den här delen. Utskottet
vill tillägga att även de nu aktuella reformerna torde komma att leda till ett
effektivare resursutnyttjande och därmed, framför allt på sikt, till betydande
rationaliseringsvinster. Hur sådana vinster bör behandlas är en fråga som
åren framöver får prövas i sedvanlig ordning i budgetregleringssammanhang.

I motion 280 efterlyses ett uttalande om vikten av ett smidigt genomförande
av den nya organisationen. Motionären tar sikte på tillsättandet av
tjänsterna i den organisation som omfattas av första steget i polisreformen.
Den ordning som tillämpas är enligt motionären onödigt byråkratisk. Han
förordar därför ett system där ledigförklarande inte erfordras eller där
behörigheten att söka tjänst eller långtidsvikariat i visst distrikt begränsas till
den som redan innehar tjänst eller långtidsvikariat i distriktet.

Utskottet kan konstatera att det förfarande motionären berör redan pågår.
Det regleras bl. a. av föreskrifter i förordningen (1984:733) om tillsättning av
vissa tjänster inom polisväsendet, som regeringen utfärdade den 23 augusti
1984. Bestämmelserna tillmötesgår på olika sätt motionärens önskemål,
bl. a. genom föreskrifter om begränsat ledigkungörande och om tillsättande
utan ledigkungörande. Utskottet, som utgår från att den praktiska tillämpningen
i linje med tankarna i motionen sker med all den smidighet som
omständigheterna medger, finner ej skäl till något särskilt uttalande från
riksdagens sida i saken. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medborgarvittnen

att riksdagen avslår motion 1984/85:798,

2. beträffande rekrytering av polismän med invandrarbakgrund m.m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:1154 och motion 1984/85:278 i
denna del (yrkande 2),

3. beträffande polishundstjänsten

att riksdagen avslår motion 1984/85:279,

4. beträffande professur vid polishögskolan
att riksdagen avslår motion 1984/85:281,

Juli 1984/85:18

5. beträffande besparingar

att riksdagen avslår motion 1984/85:278 i denna del (yrkande 1),

6. beträffande ledigförklarande av tjänster m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:280,

7. beträffande riktlinjer

att riksdagen godkänner de riktlinjer i fråga om polisens arbetsformer
på lokal och regional nivå, utbildning och rekrytering som
förordats i proposition 1984/85:81 i den mån de inte omfattas av
vad utskottet hemställt ovan.

Stockholm den 26 februari 1985

På justitieutskottets vägnar
LENNART BLOM

Närvarande: Lennart Blom (m). Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Karin
Söder (c), Björn Körlof (m). Helge Klöver (s). Arne Svensson (m). Gunilla
André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Lars-Erik Lövdén (s). Sven Munke (m).
Hans Petersson i Röstånga (fp), Hans Göran Franck (s). Birthe Sörestedt (s)
och Göran Magnusson (s).

Reservation

Professur vid polishögskolan (mom. 4)

Lennart Blom (m). Björn Körlof (m). Arne Svensson (m) och Sven Munke
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
konstaterar” och slutar med "motion 281” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det råder en bred enighet kring tanken att inrätta
en professur vid polishögskolan med polisverksamheten som ämnesområde.
Förra året fann utskottet - i likhet med polisberedningen - att de problem
som ansetts vara förknippade med inrättandet av en sådan tjänst inte var
sådana att man då borde avstå från att inrätta tjänsten, och utskottet utgick
från att regeringen skulle återkomma till riksdagen i saken.

När så nu sker har - som framgår av det föregående - regeringen intagit en
annan ståndpunkt än riksdagen gjorde förra året och förordar att verksamheten
inleds på en något lägre forskningsni vå.

Enligt utskottets mening saknas anledning att ytterligare fördröja beslutet
om inrättandet av professuren. Riksdagen bör därför nu bemyndiga regeringen
att inrätta tjänsten. Beslut om inrättandet bör fattas snarast möjligt,
varefter tillsättningsförfarandet får äga rum i sedvanlig ordning.

Erforderlig medelstilldelning får ske på tilläggsbudget. Vad utskottet nu
med anledning av motion 281 uttalat bör riksdagen som sin mening ge

JuU 1984/85:18

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande professur vid polishögskolan

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:281 dels bemyndigar
regeringen att inrätta en professur vid polishögskolan, dels som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet i övrigt anfört i
detta hänseende.

minab/gotab Stockholm 1985 82075