JuU 1984/85:39

Justitieutskottets betänkande
1984/85:39

om domstolarna och den ekonomiska brottsligheten (prop. 1984/
85:178 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1984/85:178 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

3. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

4. lag om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt

rättegångsbalken.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 8.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1984/85:3126 av Per-Olof Strindberg m. fl.
(m), 1984/85:3127 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp) och 1984/85:3128
av Gunilla André m.fl. (c). Motionsyrkandena redovisas på s. 8.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1984185.7sami. Nr39

JuU 1984/85c39

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att nuvarande 2 kap. 4 a §' skall betecknas 2 kap. 4 b §,
dels att 1 kap. 8 § och 49 kap. 4 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 7 §, 2 kap. 4 a §
och 4 kap. 10 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

7 §2

Det ankommer företrädesvis på
de tingsrätter som regeringen bestämmer
att pröva vidlyftiga eller
annars särskilt krävande mål om
allmänt åtal i vilka bedömningen av
ekonomiska eller skatterättsliga
förhållanden har väsentlig betydelse.
Regeringen bestämmer dessa
tingsrätters domkretsar i fråga om
sådana mål.

När en tingsrätt handlägger mål
med stöd av första stycket får den
som är nämndeman vid en annan
tingsrätt där målet skulle ha kunnat
handläggas anlitas som nämndeman.

8 §3

Utöver vad som följer av 3 § får i
en tingsrätt, som avses i 7 §, vid
prövning av där avsedda mål såsom
särskilda ledamöter ingå, var
för sig eller tillsammans,

1. en person som förordnats som
ekonomisk expert enligt 4 kap.
10 a §, om det finns behov av särskild
fackkunskap inom rätten i fråga
om ekonomiska förhållanden,

2. en person som är eller har varit
lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol,
om det finns behov
av särskild fackkunskap inom
rätten i fråga om skatterättsliga
förhållanden.

' Paragrafen införd genom 1976: 560.

2 Förutvarande 1 kap. 7 § upphävd genom 1975: 502.

3 Senaste lydelse 1969:244.

JuU 1984/85:39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Deltar särskild ledamot vid huvudförhandlingen,
gäller i fråga om
antalet nämndemän 3 § andra
stycket andra och tredje meningar -

Om särskild sammansättning av Om särskild sammansättning av
tingsrätt vid behandling av vissa tingsrätt vid behandling av vissa

mål gäller vad därom är stadgat. mål gäller i övrigt vad därom är

stadgat.

2 kap.

4 a §

Utöver vad som följer av 4 § får i
hovrätten som särskilda ledamöter
ingå, var för sig eller tillsammans,

1. en person som förordnats som
ekonomisk expert eldigt 4 kap.
10 a §, om det finns behov av särskild
fackkunskap inom hovrätten i
fråga om ekonomiska förhållanden,

2. en person som är eller har varit
lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol,
om det finns behov
av särskild Jåckkunskap inom
hovrätten i fråga om skatterättsliga
förhållanden.

4 kap.

10 a §

Regeringen förordnar för tre år i
sänder dem som skall tjänstgöra
som ekonomiska experter enligt I
kap. 8 § och 2 kap. 4 a §. Under
treårsperioden får vid behov ytterligare
personer förordnas för återstående
del av perioden. Inträffar
medan en ekonomisk expert deltar i
behandlingen av ett mål en omständighet
som medför att förordnandet
skall upphöra att gälla, skall
förordnandet oberoende därav
anses ha fortsatt giltighet såvitt
avser det pågående målet.

Den som skall tjänstgöra som
ekonomisk expert skall vara svensk
medborgare och får ej vara omyndig
eller i konkurstillstånd.

1* Riksdagen 1984/85. 7sami. Nr 39

JuU 1984/85:39

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

49 kap.

4 §4

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om
rätten

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte -

3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att
tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 3 § 5
tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen
(1966:756) eller II § 5 lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och
kassettidningar funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses
där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran; 4.

utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om
ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som
ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till
målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,
sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt
15 kap. eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i
25-28 kap.;

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag
förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän
rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning
eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i
1, 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats
vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den
dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej
vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

1. avvisat ombud, biträde eller
försvarare;

I. avvisat ombud, biträde eller
försvarare eller ogillat ett yrkande
härom;

gången;

I fråga om missnöjesanmälan av
myndigheter, som enligt lag eller
förordnande med stöd av lag är behöriga
att överklaga beslut som
avses i andra stycket, gäller följande.
Har beslutet meddelats vid
sammanträde för förhandling vid
vilken myndigheten inte har varit
företrädd, skall missnöje anmälas
senast en vecka från dagen för beslutet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

4 Senaste lydelse 1983:497.

JuU 1984/85:39

2 Förslag till
Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 15 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §'

Har ett mål om brott enligt denna lag samband med en fråga om skatt
eller avgift som är anhängig vid en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet,
får handläggningen av brottmålet vila i avvaktan på utgången
i skatte- eller avgiftsfrågan endast om det är av avgörande betydelse
för prövningen av målet att den frågan avgörs först.

I mål som avses i första stycket
skall rätten samråda med förvaltningsdomstolen
eller förvaltningsmyndigheten
rörande målets handläggning,
om det inte är obehövligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

' Paragrafen införd genom 1983: 460.

JuU 1984/85:39

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 5 kap. I § lagen (1976:600) om offentlig
anställning' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Innehavare av ordinarie domartjänst
är ej skyldig att utöva annan
statlig tjänst än jämställd eller högre
domartjänst vid den domstol han
tillhör. Annan ordinarie underrättsdomare
än lagman är dock skyldig
att dessutom tjänstgöra som ledamot
i annan underrätt inom samma
hovrättsområde vid handläggning,
som kräver flera lagfarna domare
än en.

Föreslagen lydelse
kap.

1 §

En ordinarie domare är skyldig
att utöva en annan tjänst än sin
egen hara om det gäller en jämställd
eller högre domartjänst vid
den domstol som han tillhör. Dock
föreligger dessutom skyldighet att
tillfälligt tjänstgöra i en annan domstol 1.

för en rådman i tingsrätt: som
ledamot i en annan tingsrätt inom
samma hovrättsområde vid sådan
handläggning som kräver flera lagfarna
domare än en.

2. för en rådman i länsrätt: som
särskild ledamot i en tingsrätt eller
en hovrätt,

3. för ett kammarrättsråd: som
särskild ledamot i en hovrätt.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

' Lagen omtryckt 1982: 100.

JuU 1984/85:39

4 Förslag till

Lag om behörighet för justitiekansler!) att överklaga vissa beslut
enligt rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

Har en domstol avvisat en försvarare eller ogillat en framställning om att
avvisa en försvarare, får justitiekanslern, vid sidan av den rätt till överklagande
som tillkommer annan, överklaga beslutet. Detsamma gäller beslut
varigenom domstolen har återkallat ett förordnande av offentlig försvarare
eller ogillat en framställning om att ett sådant förordnande skall återkallas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

JuU 1984/85:39

Motionerna

I motion 1984/85:3126 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) hemställs att
riksdagen - med avslag på regeringens förslag om särskilda domstolar för
eko-brott - hos regeringen anhåller om förslag till ändring av rättegångsbalken
i syfte att samtliga tingsrätter och hovrätter skall få möjlighet att låta
experter på ekonomiska och skatterättsliga frågor ingå i rätten.

I motion 1984/85:3127 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen avslår propositionens hemställan 1, 2 och 3.

I motion 1984/85:3128 av Gunilla André m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:178 vad gäller koncentration av
vissa eko-brott till vissa tingsrätter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om expertmedverkan i underrätt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om det allmänna domstolsväsendets generella kompetens.

Utskottet

Inledning

De allmänna domstolarnas möjligheter att på ett ändamålsenligt sätt
handlägga mål om ekonomisk brottslighet (eko-mål) har behandlats dels av
kommissionen mot ekonomisk brottslighet (Ju 1982:05) i betänkandet (SOU
1984:3) Domstolar och eko-brott, dels av rättegångsutredningen (Ju
1977:06) i betänkandet (Ds Ju 1984:1) Domstolarna och deras sammansättning
i mål om ekonomisk brottslighet. Betänkandena har remissbehandlats
gemensamt.

De förslag i propositionen som gäller domstolarna och den ekonomiska
brottsligheten grundar sig på betänkandena och remissyttrandena däröver.

En annan fråga i propositionen gäller rätten att i vissa fall överklaga
allmänna domstolars beslut om avvisande av partsrepresentanter. I denna
del bygger propositionen på en skrivelse från riksåklagaren och remissyttranden
över den.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för att förstärka de allmänna domstolarnas
kompetens i mål om ekonomisk brottslighet. Vidlyftiga eller komplicerade
brottmål, i vilka ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har
väsentlig betydelse för bedömningen, skall enligt förslaget företrädesvis
handläggas av vissa tingsrätter som särskilt utsetts av regeringen. Avsikten är
att i princip en tingsrätt för var och en av de 13 åklagarregioner som landet
delas in i fr. o. m. den 1 juli 1985 skall utses. Dessa tingsrätter föreslås få

JuU 1984/85:39

möjlighet att i brottmål låta experter på ekonomiska och skatterättsliga
frågor ingå i rätten som särskilda ledamöter. De ekonomiska experterna skall
utses av domstolen bland personer som i förväg förordnats av regeringen.
Som ekonomiska experter skall främst kvalificerade revisorer anlitas. Som
skatterättsliga experter skall tjänstgöra domare från främst länsrätterna och
kammarrätterna.

Även hovrätterna får enligt förslaget möjlighet att anlita ekonomiska och
skatterättsliga experter.

I fråga om de allmänna domstolarnas handläggning av skattebrottmål
föreslås en uttrycklig skyldighet för domstolen att i sådana mål samråda med
en allmän förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet, där en fråga
om skatt eller avgift som har samband med skattebrottmålet är anhängig.

I propositionen tas också upp frågor om rätten att överklaga allmänna
domstolars beslut rörande avvisning av partsrepresentanter i rättegångar,
t. ex. försvarare. Bl. a. föreslås att justitiekanslern skall få rätt att överklaga
beslut som rör avvisning av försvarare.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

Allmänna överväganden

Den ekonomiska brottsligheten har på senare tid kommit att bli ett centralt
kriminalpolitiskt problem. Stora ansträngningar läggs ned på att komma till
rätta med brottsligheten. Riksdagen har nyligen med anledning av proposition
1984/85:32 bl. a. godkänt riktlinjer för det framtida arbetet mot
ekonomisk brottslighet m. m. (JuU 28, rskr. 270). För en utförlig redogörelse
för brottslighetens omfattning, skadeverkningar m. m. samt för genomförda
och planerade åtgärder hänvisar utskottet till det ärendet.

Såsom departementschefen framhåller i den nu aktuella propositionen är
det av avgörande betydelse vid bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten
att de samhällsorgan som har till uppgift att upptäcka, utreda och
beivra sådan brottslighet kan fullgöra dessa uppgifter på ett ändamålsenligt
sätt. Inte minst av det skälet att kvalificerad ekonomisk brottslighet ofta är
svår att upptäcka och utreda samtidigt som hela tiden nya och mer
sofistikerade brottstyper tillkommer är det enligt utskottets mening naturligt
att höga anspråk ställs på de berörda myndigheterna. Här vill utskottet också
peka på att statsmakterna under senare tid har satsat stora resurser på att
göra polis- och åklagarorganisationerna slagkraftiga när det gäller att beivra
den ekonomiska brottsligheten. Bl. a. har såväl polisen som åklagarväsendet
tillförts ett antal tjänster för kvalificerade ekonomer.

För att de gjorda insatserna skall få avsedd verkan krävs det emellertid att
hela det rättsliga förfarandet i mål om sådana brott är ändamålsenligt
utformat; ettvart av de olika leden-polis, åklagare, domstol - måste tillföras
resurser, kompetens, erfarenhet m. m. som svarar mot de andra ledens och
som i samspel med dem verkar för en effektiv brottsbekämpning.

JuU 1984/85:39

Expertmedverkan i vissa eko-mål
Gällande ordning

Vid handläggningen av brottmål består de allmänna domstolarna med
några få undantag, bl. a. i fråga om tryckfrihetsmål, av enbart jurister eller av
jurister och nämndemän. Om domstolen i ett enskilt fall behöver tillgång till
sakkunskap inom ett visst ämnesområde skaffas det genom sakkunnigbevisning
enligt 40 kap. rättegångsbalken (RB). En sakkunnig person avger då ett
yttrande till domstolen skriftligen eller vid förhör inför domstolen. En
sakkunnig kan anlitas av rätten eller åberopas av parterna.

Inom det svenska domstolssystemet finns också den ordningen att experter
knutits som särskilda ledamöter till rätten. Här kan fastighetsdomstolarna
och vattendomstolarna nämnas. Också i patentmål och sjömål ingår experter
i rätten. Ett exempel på en ordning där experten har en lösare anknytning
utgör den möjlighet som hyresnämnd har att anlita expert i vissa fall.

I princip har alla tingsrätter lika kompetens att handlägga och pröva mål.
Koncentration till vissa tingsrätter av speciella måltyper förekommer endast
undantagsvis i vårt land. Som exempel på mål som skall avgöras av särskilt
utsedda tingsrätter kan nämnas patentmål, tryckfrihetsmål, vattenmål,
fastighetsmål och sjömål.

Förslag

I propositionen föreslås att vidlyftiga eller annars särskilt krävande mål om
allmänt åtal, i vilka bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga
förhållanden har väsentlig betydelse, företrädesvis skall prövas av vissa
tingsrätter som regeringen utser.

Vid prövningen av de nu nämnda målen får enligt förslaget i tingsrätten
ingå såsom särskilda ledamöter, var för sig eller tillsammans, dels en person
som av regeringen förordnats som ekonomisk expert, om det finns behov av
särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden, dels
en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol,
om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om
skatterättsliga förhållanden.

När en eller två särskilda ledamöter ingår i tingsrätten skall antalet
nämndemän alltid vara minst fem.

Även hovrätt får enligt förslaget förstärkas med särskilda ledamöter på
samma sätt som tingsrätt.

När det gäller valet av personer som skall medverka som ekonomiska
experter uttalar departementschefen att i första hand godkända eller
auktoriserade revisorer bör komma i fråga. Även andra personer med
tillräcklig insikt och erfarenhet av företagsekonomiska frågor nämns, t. ex.
advokater med specialkunskaper på det ekonomiska området.

JuU 1984/85:39

I fråga om skatterättsliga experter är avsikten att domare från förvaltningsdomstol
skall anlitas.

För handläggningen av de mål det här gäller är avsikten att utse i princip en
tingsrätt för var och en av de 13 åklagarregioner som tillskapas den 1 juli
1985. Detta skall ankomma på regeringen som också skall bestämma
särskilda domkretsar i fråga om sådana mål.

Urvalet av mål som skall gå till de särskilt utsedda tingsrätterna skall i
princip göras av åklagaren - i praktiken nästan alltid av åklagare på den
regionala myndigheten - i samband med att åtal väcks. Åklagaren har således
att avgöra om han skall stämma in målet enligt ordningen för kvalificerade
eko-mål eller enligt de vanliga forumreglerna. De nuvarande bestämmelserna
om överflyttning av brottmål föreslås gälla oförändrade.

I motionerna yrkas avslag på förslaget att eko-mål koncentreras till vissa
tingsrätter. Motionärerna anför att den föreslagna ordningen innebär ett
viktigt avsteg från principen om att alla tingsrätter har lika kompetens. Om
förslaget genomförs skulle tingsrätterna skiktas i en mer kvalificerad grupp -de domstolar som prövar de speciellt krävande eko-målen - och en mindre
kvalificerad grupp - de domstolar som inte särskilt utsetts för sådana mål.
Detta kan motionärerna inte godta. Det anförs vidare som en icke acceptabel
konsekvens att de domare som inte tjänstgör i de särskilt utsedda domstolarna
och som därför inte får erfarenhet av de kvalificerade eko-målen på sikt
kommer att få sämre kunskaper, mer begränsade erfarenheter och sämre
överblick än sina kolleger i de särskilt utsedda tingsrätterna.

Även balansen i rättegången berörs. I motion 3127 tas upp det förhållandet
att bara åklagaren och inte den tilltalade enligt förslaget har något formellt
inflytande på frågan om ett mål skall handläggas av en specialiserad domstol.
I motion 3126 anförs vidare att samtliga tingsrätter bör få möjlighet att låta
experter på ekonomiska och skatterättsliga frågor ingå i rätten. I motion 3128
förespråkas möjlighet för domstolen att till sig knyta viss sakkunskap även
inom andra områden än eko-mål, t. ex. i fråga om databrott och miljöbrott.

Utskottets överväganden

Inledningsvis vill utskottet ansluta sig till departementschefens uttalanden
om att expertmedverkan, som redan förekommer i t. ex. fastighetsmål och
sjömål, är värdefull framför allt på det sättet att en expert inom sitt
specialområde kan tillföra övriga ledamöter ökade kunskaper på ett mer
allmänt plan. Som exempel kan för eko-målens del nämnas de insikter
rörande innebörd och konsekvenser av olika transaktioner från ekonomiska
och skatterättsliga synpunkter som en expert kan bibringa övriga ledamöter.
Enligt utskottets mening är det av stort värde att det på detta sätt skapas
ökade förutsättningar för domstolens ledamöter att förstå och objektivt
analysera det av parterna framlagda processmaterialet. Utskottet delar
således departementschefens uppfattning att medverkan av experter på

JuU 1984/85:39

ekonomiska och skatterättsliga frågor kan underlätta domstolsarbetet och
öka förutsättningarna för materiellt riktiga domslut i de aktuella målen.

Hur en reform som den föreslagna kommer att verka i praktiken är i
mycket beroende på det sätt på vilket den närmare utformas. Så är det t. ex.
viktigt att reglerna för expertdeltagande inte understöder utan i stället
motverkar den risk som alltid föreligger för att en experts uppfattning i en
specialfråga okritiskt godtas av icke-experterna. Den ordning som väljs
måste därför enligt utskottets uppfattning vara sådan att samspelet mellan
experterna och rättens övriga ledamöter kommer att kännetecknas av en
samverkan i balans.

Det är en allmän erfarenhet från domstolar där expertledamöter för
närvarande deltar att samarbetet främjas av att även de lagfarna ledamöterna
har specialkunskaper på det aktuella området. För att de lagfarna ledamöterna
skall förvärva sådan speciell insikt krävs att de har någorlunda regelbunden
kontakt med specialområdet. Utskottet bedömer det vidare som i hög
grad önskvärt att även experterna deltar i rätten relativt regelbundet.
Härigenom kan experterna skaffa sig erfarenhet av de frågor - inte bara inom
det egna specialområdet - som brukar förekomma i brottmål, något som i sin
tur ger dem förutsättningar att på ett bättre sätt utöva sin dömande funktion.

Vad nu sagts innebär, kort uttryckt, att utskottet anser att det för att
expertmedverkan i de aktuella eko-målen skall fungera på ett ändamålsenligt
sätt bör råda en sådan ordning att experterna och rättens övriga ledamöter
förvärvar särskilda kunskaper i och erfarenheter av dylika mål och av att
samarbeta i rätten med varandra. Sådana arbetsformer leder till en balans
mellan experter och lagfarna ledamöter som utskottet anser vara av
betydelse från rättssäkerhetssynpunkt.

En förutsättning för att en sådan ordning som nyss sagts skall kunna
åstadkommas är att handläggning i dessa former blir någorlunda frekvent.
Det antal brottmål som den föreslagna lagstiftningen tar sikte på är
emellertid förhållandevis litet. Det torde röra sig om något hundratal mål om
året för hela landet. Enligt utskottets bedömning blir därför den naturliga
slutsatsen att de aktuella eko-målen bör handläggas vid ett begränsat antal
tingsrätter, såsom föreslås i propositionen. På detta sätt kan de förutsättningar
uppfyllas för samarbetet mellan experter och övriga ledamöter som
utskottet nyss har uppställt.

Till belysning av de argument som motionsvägen framförts mot en
koncentration av de kvalificerade eko-målen till vissa tingsrätter vill utskottet
anföra följande.

Med all rätt är förtroendet för våra domstolar stort. Den rättskipning som
bedrivs i domstolarna ligger på hög nivå. Det är en främmande tanke för vårt
rättssystem att vissa domstolar skulle vara av högre kvalitet än andra.
Utskottet vill framhålla att påståenden om att tingsrätter som handlägger
exempelvis fastighetsmål eller sjömål skulle tillhöra en ”bättre klass” än
andra tingsrätter, beroende på att vissa målgrupper koncentrerats dit, inte

JuU 1984/85:39

torde ha framförts i tidigare lagstiftningsärenden. Inte heller i övrigt torde i
seriös debatt sådana synpunkter ha föresvävat någon med kunskaper om vårt
rättsväsende.

För utskottet, som ansluter sig till den grundläggande uppfattningen om
tingsrätternas inbördes likvärdighet, ter det sig svårförståeligt att det
föreliggande förslaget kan framställas som en systematisk nyhet med
principiellt allvarliga negativa verkningar för domstolsväsendet.

Enligt utskottets bedömning saknas det anledning att anta att en reform
som kommer att röra något hundratal mål om året av de totalt ca 80 000
brottmål som avgörs i landet kan få sådana negativa konsekvenser för
förtroendet för domstolarna, för domarnas kompetens m. m. som motionärerna
befarar. All sannolikhet talar enligt utskottets uppfattning för att de
skäl för en koncentration som utskottet berört i det föregående allmänt
uppfattas som naturliga och rimliga; en reform där koncentration av målen
till vissa domstolar motiveras huvudsakligen av att experter skall medverka i
dömandet ger inte fog för påståendet att målen i själva verket tas undan från
en viss tingsrätt därför att denna inte skulle hålla måttet. Och inte heller kan
det gärna hävdas att ett så litet antal mål som det här är fråga om kommer att
för arbetet vid en viss domstol eller för en viss domare få någon dominerande
roll. Såsom departementschefen framhåller skall en sådan ordning eftersträvas
att domaren å ena sidan sysslar i sådan utsträckning med eko-mål att han
får tillräcklig erfarenhet och vidmakthåller sina kunskaper och å andra sidan
har så många arbetsuppgiifter vid sidan av detta att han håller kontakt med
andra rättsområden.

Vad gäller domare som inte tjänstgör vid särskilt utsedda domstolar vill
utskottet påpeka att förslaget inte innebär att dessa skulle skäras av från
erfarenheter av vissa måltyper; det är ju inte mål angående vissa typer av
brott som föreslås bli koncentrerade till vissa tingsrätter utan individuella mål
rörande särskilt kvalificerade brott. Likartade sakfrågor kan sålunda mycket
väl komma att prövas både i de särskilt utsedda tingsrätterna och i övriga
tingsrätter. Det må vidare betonas att kritik inte brukar riktas mot den
omständigheten att vissa domare tidvis avgör exempelvis fastighetsmål
medan andra inte har möjlighet till det. I sammanhanget bör påpekas att det
här är fråga om ett mycket litet antal mål. Som framgår av vad departementschefen
uttalar skulle nämligen de flesta av de mål lagstiftningen tar sikte på
redan med de ordinarie forumreglerna - och alltså utan någon särskild regel
om koncentration - komma att handläggas vid de särskilt utsedda tingsrätterna.

Utskottet vill sammanfattningsvis uttala att utskottet ställer sig bakom
förslaget till koncentration av kvalificerade eko-mål till vissa tingsrätter och
avstyrker motionerna i motsvarande delar.

Av ställningstagandet i det föregående följer enligt utskottets mening att
några sådana uttalanden av riksdagen om expertmedverkan som begärs
motionsvägen inte påkallas.

JuU 1984/85:39

Vad beträffar motionsinvändningen om att den tilltalade enligt förslaget
inte getts något formellt inflytande på valet av domstol vill utskottet hänvisa
till departementschefens uttalanden i frågan (s. 61). Såsom han framhåller
torde i praktiken befogade önskemål från den tilltalades sida bli tillgodosedda
antingen genom att åklagaren beaktar dem innan målet stäms in till
domstol eller genom att åklagaren efter anhängiggörandet har möjlighet att
begära överflyttning av målet. Utskottet utgår från att riksåklagaren i sitt
arbete uppmärksammar vad nu sagts samt på lämpligt sätt sörjer för
önskvärd enhetlighet i den praktiska tillämpningen. Utskottet vill tillägga att
utskottet delar departementschefens uppfattning att, om det skulle visa sig
vara påkallat, frågan senare bör tas upp till förnyat övervägande.

Samråd i skattebrottmål

Det föreslås i propositionen att allmän domstol i skattebrottmål skall
samråda rörande handläggningen av målet med den allmänna förvaltningsdomstol
eller den förvaltningsmyndighet där en fråga om skatt eller avgift
som har samband med brottmålet handläggs. Undantag från denna skyldighet
föreslås gälla om samråd är obehövligt.

Kritik mot förslaget förs fram i motion 3127. Det pekas på att många
remissinstanser varit negativa till samrådsskyldighet bl. a. därför att en sådan
skulle vara onödig eller därför att det skulle finnas risk för att genom
samrådet processmaterial förs in i målet över huvudet på parterna.

Den 1 juli 1983 infördes en regel i 15 § skattebrottslagen (1971:69) som
innebär att vilandeförklaring av ett skattebrottmål i avvaktan på utgången av
skatteprocessen får äga rum endast om det är av avgörande betydelse för
prövningen av brottmålet att frågan om skattskyldighet i skatteprocessen
avgörs först. Samtidigt infördes i 16 och 17 §§ skattebrottslagen bestämmelser
om bl. a. förtursbehandling av skattefrågor när dessa är av väsentlig
betydelse för förundersökning eller åtal angående skattebrott. De nya
reglerna har haft effekt när det gäller att nedbringa de ofta långa handläggningstiderna
i främst de berörda skattemålen men även i skattebrottmålen.

I propositionen redogörs för de överväganden som gjorts och som
fortfarande pågår i fråga om integration av domstolsförfarandena i sådana
skattemål och skattebrottmål som har samband med varandra.

När det gäller mer begränsade förslag om samordning mellan skatteprocessen
och skattebrottsprocessen som nu läggs fram vill utskottet understryka
att samrådet främst skall syfta till att skapa underlag för den allmänna
domstolens ställningstagande till frågan om vilandeförklaring. Härjämte får
skattedomaren genom den kontakt som samrådet innebär på ett konkret sätt
upp ögonen för att den allmänna domstolen kan ha behov av ett snabbt
avgörande av målet i skattefrågan.

Såsom också framhålls av departementschefen skall samrådet i princip
endast avse upplysningar om befintligt processmaterial och om planerna för

JuU 1984/85:39

handläggningen. Utskottet vill särskilt framhålla att genom samrådsförfarande!
självfallet inte i målen får införas något nytt processmaterial över huvudet
på parterna. Givetvis bör parterna få redovisning för vad som kommit fram
vid sådant samrådsförfarande.

Utskottet, som inte har något att erinra mot departementschefens
uttalanden om hur samrådet praktiskt kan komma att gestaltas, godtar
förslaget om ändring i skattebrottslagen. Bifall till motionsyrkandet avstyrks
därför.

Övrigt

Utöver vad som sagts i det föregående har utskottet inte något att anföra
med anledning av propositionen eller motionerna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på lagförslaget om koncentration av eko-mål till
vissa tingsrätter, m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:178 i denna del och
med avslag på motion 1984/85:3126 i motsvarande del, motion
1984/85:3127 i motsvarande del och motion 1984/85:3128 i motsvarande
del (yrkandena 1 och 3) godkänner vad utskottet anfört i
detta avseende,

2. beträffande tillkännagivande om expertmedverkan

att riksdagen avslår motion 1984/85:3126 i denna del och motion
1984/85:3128 i denna del (yrkande 2),

3. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken,

4. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

5. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut
enligt rättegångsbalken,

6. beträffande samråd i skattebrottmål

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3127 i denna del antar
det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
skattebrottslagen (1971:69).

Stockholm den 14 maj 1985

På justitieutskottets vägnar
LENNART BLOM

JuU 1984/85:39

Närvarande: Lennart Blom (m), Lisa Mattson (s), Arne Nygren (s), Hans
Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Ulla-Britt Åbark (s), Arne
Svensson (m), Gunilla André (c), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck
(s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Birthe Sörestedt (s),
Inger Wickzén (m) och Elving Andersson (c).

Reservation

Lennart Blom (m), Arne Svensson (m), Gunilla André (c), Sven Munke
(m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Inger Wickzén (m) och Elving
Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Inledningsvis
vill” och slutar på s. 14 med ”förnyat övervägande” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill inledningsvis betona att vår rättsordning bygger på grundinställningen
att alla tingsrätter har lika kompetens att handlägga och pröva
mål. Denna uppfattning om tingsrätternas inbördes likvärdighet är allmänt
omfattad. Det är sålunda en för vårt rättssystem främmande tanke att vissa
domstolar skulle vara av högre kvalitet än andra.

Det förslag om koncentration av eko-målen till vissa tingsrätter som nu
föreligger innebär en nyskapelse i svensk brottmålsprocess. Som nyss sagts
har det hittills inte rått någon principiell skillnad mellan våra tingsrätter; alla
typer av brottmål handläggs vid varje tingsrätt, och fördelningen av målen
mellan domstolarna sker helt utan beaktande av målens karaktär. Regeringsförslagets
innebörd är att endast ca 13 av landets 97 tingsrätter fortsättningsvis
skall avgöra mål om kvalificerad ekonomisk brottslighet. I drygt 80
tingsrätter kommer således inga eko-mål av större omfattning att handläggas.

Mycket stark kritik har riktats mot. förslaget om koncentration av
eko-målen till vissa tingsrätter. En överväldigande majoritet av remissinstanserna
har avstyrkt en sådan ordning. Lagrådet har förklarat sig inte kunna
tillstyrka förslaget.

Utskottet gör följande bedömning av förslaget i denna del.

Det är, som nyss sagts, en viktig principiell förändring av underrätternas
kompetens att pröva vissa brottmål som föreslås i propositionen. Även om
det är ett relativt litet antal mål som skulle komma att beröras av reformen
och sålunda avlägsnas från de flesta tingsrätternas målområde står det enligt
utskottets uppfattning klart att verkningarna blir allvarliga och långtgående.
Såsom lagrådet anfört kan den föreslagna ordningen lätt leda till uppfattningen
att somliga tingsrätter är av högre kvalitet än andra. En sådan föreställning
hos allmänheten och inom rättsväsendet självt skulle enligt utskottets
mening kunna få skadliga konsekvenser; två sorters tingsrätter skulle komma
att finnas, dels en mer kvalificerad som dömer i de vidlyftiga eko-målen, dels

JuU 1984/85:39

en mindre kvalificerad som inte anförtros sådana mål. En sådan föreställning
om tingsrätter av olika kvalitet skulle framstå som än mer berättigad
eftersom de utvalda domstolarna förutses besitta sådan kompetens att de -men ej de övriga - kan döma i komplicerade mål också utan medverkan av
experter. Expertmedverkan föreslås nämligen inte bli obligatorisk i alla
eko-mål utan beroende av domstolens egen bedömning. Enligt utskottets
bestämda uppfattning kan det inte godtas att underrättsorganisationen, som
är ryggraden i vårt rättsväsende, utsätts för en så negativ förändring i
grundläggande avseende som skulle bli följden av förslaget.

I sammanhanget vill utskottet ytterligare framhålla vissa konsekvenser av
förslaget.

Det är oundvikligt att varje domares skicklighet i tjänsten påverkas av de
arbetsuppgifter som han eller hon har. Otvivelaktigt är det en fördel med
varierade arbetsuppgifter och erfarenheter från olika rättsområden. Domaren
förvärvar därigenom överblick och kunskap, något som utgör en god
grund för en konsekvent och kvalificerad rättstillämpning. Utskottet ser det
som en mycket olycklig utveckling om de kvalificerade eko-målen styrs till ett
fåtal domstolar och därmed också till ett litet antal av landets domare. På sikt
synes det inte kunna undvikas att kvaliteten hos den större delen av den
svenska domarkåren blir påverkad negativt härigenom.

Utskottet vill också framhålla att förslaget med all säkerhet kommer att
leda till ökade kostnader för domstolsväsendet. De insatser som kommer att
vara nödvändiga vid de specialiserade domstolarna för handläggningen av
eko-målen kommer inte att kunna motsvaras av några personalindragningar
vid övriga tingsrätter enligt utskottets bedömning, och slutresultatet kan
därför förväntas bli en ökad anslagsbelastning.

Sammanfattningsvis anser utskottebatt så starka skäl talar mot förslaget att
koncentrera handläggningen av kvalificerade eko-mål till vissa tingsrätter att
propositionen bör avslås i denna del.

Vad gäller frågan om medverkan av experter i brottmålsprocess, bl. a. i de
kvalificerade eko-målen, anser utskottet att många skäl talar för att en sådan
medverkan skulle kunna vara av godo. Även på andra områden, t. ex. i mål
om databrott och miljöbrott, kan en medverkan av experter tänkas vara
värdefull. Expertmedverkan bör emellertid enligt utskottets mening i princip
inte förbehållas vissa specialiserade domstolar, såsom i förslaget, utan mer
generellt kunna komma till användning när det finns behov därav.

Det finns i och för sig skäl som talar för att en möjlighet för domstolarna till
expertmedverkan i lämplig utsträckning bör öppnas redan nu. Samtidigt bör
det dock beaktas att denna fråga behandlas av rättegångsutredningen, som
inom den närmaste tiden kommer att redovisa sina överväganden. Därigenom
kommer ett fylligare underlag för ställningstagande i frågan att
föreligga. Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att riksdagen
inte omedelbart bör ta ställning till hur och när expertmedverkan i rättegång
bör införas. I stället bör det ankomma på regeringen att, så snart rättegångs -

JuU 1984/85:39

utredningens förslag i ämnet har beretts, för riksdagen lägga fram lagförslag
om expertmedverkan i de allmänna domstolarna. Vad utskottet nu har anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under momenten 1^1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande avslag på lagförslaget om koncentration av eko-mål till
vissa tingsrätter, m. m.

att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:178 i denna del
och med bifall till motion 1984/85:3126 i motsvarande del, motion
1984/85:3127 i motsvarande del och motion 1984/85:3128 i motsvarande
del (yrkandena 1 och 3) godkänner vad utskottet anfört i
detta avseende,

2. beträffande tillkännagivande om expertmedverkan

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3126 i denna del
och motion 1984/85:3128 i denna del (yrkande 2) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta avseende,

3. att riksdagen avslår det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken,

4. att riksdagen avslår det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

minab/gotab Stockholm 1985 82821