Justitieutskottets betänkande

1984/85:23

om effektivare delgivning (prop. 1984/85:109 jämte motioner)

Propositionen

I proposition 1984/85:109 har regeringen (justifiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

5. lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

6. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Rörande proposifionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet fill vad som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 17.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av propositionen väckta motionerna 1984/85:2844 av Bertil Fiskesjö (c) och Kersti Johansson (c), 1984/85:2845 av Karin Ahrland (fp) och 1984/85:2846 av Per-Olof Strindberg (m). Mofionsyrkandena redovisas på s. 17.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1984/85. 7 saml. Nr 23

JuU 1984/85:23

JuU 1984/85:23 2

1 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428) dels att 3 och 19 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 26-30 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§'

Myndighet ombesörjer delgivning genom att sända handlingen med posten eller överiämna den med bud eller på annat sätt till den sökte, varvid som bevis att denne har mottagit försändelsen begäres delgivningskvitto eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om det finns anledning antaga att delgivningskvitto elier mottagningsbevis ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får myndighet som regeringen bestämmer ombesörja att handlingen överlämnas till den sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (särskild postdelgiv-ning).

När det är lämpligt, får en myndighet delge kallelser, meddelanden och andra handlingar med enkelt innehåll genom att innehållet läses upp vid telefonsamtal med den sökte och handlingen därefter sänds till denne med posten (tele-fondelgivning). Sådan delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar, varigenom mål eller ärenden anhängiggörs.

Kan delgivning e/ske enligt/ön- Kan delgivning inte ske enligt
ta eller andra stycket, får delgiv- första - tredje styckena, får del
ning ske genom stämningsman eller givning ske genom stämningsman
annan, vars intyg enligt 24 § första eller annan, vars intyg enligt 24 §
stycket utgör fullt bevis om del- första stycket utgör fullt bevis om
givning (ståmningsmannadelgiv- delgivning (stämningsmannadel-
ning). givning).

I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning).

19 §

Delgivning har skett genom att den som sökes för delgivning själv har mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia oavsett på vilket sätt den kommit honom till hända. Har den sökte kvitterat postförsändelse som hämtats av bud, skall den anses ha kommit honom till hända samma dag som den avhämtats på posten.

Senaste lydelse 1978:768. Senaste lydelse 1978:768.

JuU 1984/85:23 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förekommer vid surskild postdelgivning eller stumningsmannadelgiv-ning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot hundlingen, anses delgivning ändå hu skett.

Delgivning skull anses hu skett

enligt 6 § andra stycket genom ull hundlingen ur tillgänglig och meddelandet delgivits,

enligt 12 eller 13 § genom att det enligt 3 S tredje stycket, 12 eller

blivit fullgjort somyiircAArnv-där, 13 § genom utt det blivit fullgjort

nom föreskrivs dur,

enligt 15 § undru stycket sista punkten genom utt handlingen lumnuts i den söktes hemvist eller fästs på dörren fill hans bustud,

enligt 17 $ på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under förulsattning alt del blivit fullgjort som föreskrives i purugrufens förstu stycke.

26 §

En fastighetsägare, arrendator eller innehavare av hostadslägeii-liel är skyldig att på begäran av en stämtiingsinan eller annan som unges i 24 S första eller andra stycket uppge om den som söks för delgivning är bosalt på fastigheten eller i lägenheten eller annars disponerar utrymme där. Med jäsiig-hetsägare jämställs tomträttshavare.

27 §

En arbetsgivare skall på begäran av en siämningsman eller aiman som unges i 24 § första eller andni stycket uppge om den som söks för delgivning är anställd hos honom samt, om så är fallet, upplysa om den söktes arbetstider, arbetsplats och om andra förhålUinden som rör anställningen och kan underlätta delgiv/ungen.

28 §

Vad som sägs i 26 och 27 §§ gäller inte i fråga om den som står i sådant förhållande lill den sökte som anges i 36 kap. 3 § rättegångsbalken.

29 §

För att verkställa delgivning har stämningsman. åklagare, polisman, kronofogde och exekutiv tjänsteman vid kronofogdetnyn-dighet rutt att få tillträde till enskdt område som inte utgör bostad.

Vägras annan än polisman tillträde som han enligt första stycket har rätt till. skall polismyndighet på begäran av honom lämna biträde. Polisman får. efter beslut av polismyndighet, .själv bereda sig tillträde.

30 §

Den som uppsåtligen underlåter att lämna uppgifter enligt 27 § eller lämnar oriktiga uppgifter döms till böter, högst ettusen kronor.

Denna lag (rader i kraft den 1 juli 1985.

För eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas, hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller underkastas kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får husrannsakan företagas hos honom, så ock hos annan, om synnerlig anledning förekommer, att den sökte uppehåller sig där.

För eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas, hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten, delges stämning i brottmål eller underkastas kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får husrannsakan företas hos honom, så ock hos annan, om synneriig anledning förekommer, att den sökte uppehåller sig där. Husrann.sakan för delgivning av stämning i brottmål får företas endast om det Jör brottet är stadgat fängelse.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Kan husrannsakan antagas bliva av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den, hos vilken åtgärden företages, bör, om ej fara är i dröjsmål, tåtgärden icke vidtagas utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan må av rätten upplagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet äge rätten även på yrkande av målsägande så ock självmant upptaga fråga därom.

Förordnande om husrannsakan meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Förordnande om husrannsakan för delgivning av stämning i brottmål skall alllid meddelas av rätlen. Kan / annat fall husrannsakan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör, om ej fara är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas utan rättens förordnande.

Fråga om husrann.sakan får rätten ta upp på yrkande av undersöka ningsledaren eller åklagaren. Efter åtalet yi/r rätten även på yrkande av målsägande eller självmant ta upp en sådan fråga. Fråga om husrannsakan för delgivning av stämning i brottmål tas upp av rätten .självmant eller på yrkande av polismyndighet eller åklagaren.

Utan förordnande, som sägs i 4 §, må X)ol\f,manföretaga husrannsakan, om åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller att verkställa beslag å föremål, som å färsk gärning följts eller spårats, så ock eljest, då fara år i dröjsmål.

Utan förordnande, som sägs i 4 §,/f/r polisman/örrrt husrannsakan, om åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller att verkställa beslag av föremål, som på färsk gärning följts eller spårats, så ock eljest, då fara är i dröjsmål. Vad som sagts nu gäller ej husrannsakan för delgivning av stämning i brottmål.

Parts första inlaga i rättegången skall innehålla uppgift å hans personnummer och postadress. Vidare bör angivas partens yrke och telefonnummer samt de övriga omständigheter, som äro av betydelse för delgivning med honom. Har part vidtalat ombud alt företräda honom, skola ombudets namn. postadress och telefonnummer angivas.

Stämningsansökan hör tillika innehålla uppgift å svaranden i de hänseenden som sägs i andra stvckei.

En enskild parts första inlaga i rättegången skall innehålla uppgift om partens

1. yrke samt personnummer eller
organisationsnummer.

2. postadress och adress till ar
betsplats samt i förekommande fall
annan adress där parten kan an
träffas Jör delgivning genom stäm
nings man.

3. telefonnummer till bostaden
och arbetsplatsen, dock att num
mer avseende hemligt telefonabon
nemang behöver uppges endast om
rätten begär det. samt

4. förhållanden i övrigt av bety
delse för delgivning med honom.

Förs partens talan av ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter lämnas även otn denne. Har parten vidtalat ett ombud all företräda Itonotn, skall ombudets namn. postadress och telefonnummer anges.

En stämningsansökan skall dessutom innehålla uppgift om enskild svarande i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena. Uppgift <>"! svarandens eller dennes ställföreträdares yrke. ar-

JuU 1984/85:23 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hetsplats, telefonnummer och ombud behöver lämnas endast om uppgiften utan särskild utredning är tillgänglig för sökanden. Saknar svaranden känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detta.

Begär en part att ett vittne eller
annan skall höras, är parlen i den
utsträckning sotn anges i fiärde
stycket skyldig all lämna uppgifter
beträffande denne.
Sker ändring iförhållande, .som Uppgifter som avses i första -

part sålunda uppgivit, skall parlen femte styckena skall gälla förhål-
utan dröjsmål anmäla det till rät- landena när uppgiflerna lämnas till
ten. rätten. Ändras något av dessa för-

hållanden eller är en uppgifi ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till rätten.

Uppfyller en stämningsansökan inte föreskrifterna i I S första -fjärde styckena, .vkail .sökanden föreläggas alt komplettera ansökningen, om inte bristen är av ringa betydelse förfrågan om delgivning. Följs inte föreläggandet och är saken sådan alt förlikning därom är tillåten, får rätten avvi.sa ansökningen, om det inte är oskäligt.

Den som utan att vara part skall höra.s i en rättegång är skyldig all på begäran av rätten lämna uppgift om egna förhållanden i den iii-.sträckning .som i fråga om part anges i I § andra och sjätte styckena.

12 §'

Den som enligt I eller II § skall lämna uppgifter om egna förhållanden får vid vite föreläggas att fullgöra sin uppgiftsskyldighel.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

' Förutvarande 10 S upphävd genom 1970:429. * Förutvarande 11 i upphävd genom 1970:429. ' Förutvarande 12 S upphävd genom 1970:429.

Skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Sökandens hemvist och postadress skola uppgivas. Göres ansökan muntligen, skall, / den mån det erfordras, uppteckning därav ske. Fullmakt för ombud erfordras ej, med mindre rätten finner fullmakt böra företes.

En skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Ansökningen skall innehålla uppgifter om sökanden och om motpart, om sådan finns, i den utsträckning som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken. Görs ansökningen muntligen, skall den upptecknas, om det behövs. Fullmakt för ombud behöver inte företes, såvida inte rätten anser att det bör ske.

Begär en part att ett vittne eller annan skall höras, är parlen i den utsträckning som anges i 33 kap. I § fiärde stycket rättegångsbalken skyldig att lämna uppgifter beträffande denne.

Uppgifter som avses i tredje och fiärde styckena skall gälla förhållandena när uppgiflerna lämnas till rätten. Ändras något av dessa förhållanden eller är en uppgift ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till rätten.

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn. personnummer, yrke. hemvist, postadress och telefonnummer saml gäldenärens namn och postadress. Om det behövs för delgivning med gäldenären, skall uppgift även lämnas om annan adress där han kan anträffas samt hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa delta. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvist, telefonnummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt I § andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av den handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits.

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 § andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av den handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits.

Nuvarande lydelse viss av rätten bestämd tid efter det lagsökningshandlingarna blivit honom delgivna skriftligen svara å ansökningen vid påföljd att målet ändå avgöres. Föreläggandet, som skall tecknas å ena exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning till gäldenären att hos rätten anmäla personnummer, hemvist, postadress och telefonnummer, såvida tillförlitlig uppgifi härom icke föreligger.

Föreslagen lydelse av rätten bestämd tid efter det lagsökningshandlingarna delgivits honom skriftligen svara/å ansökningen vid påföljd att målet ändå avgörs. Föreläggandet, som skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning till gäldenären att lämna de uppgifter om sig som avses i 33 kap. I § första-tredje styckena rättegångsbalken i den mån uppgifterna i an.sökningen är ofullständiga ellerfelaktiga. Rätlen får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i dessa hänseenden.

Vid utsättande av tiden för svars avgivande har rätten att taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Har gäldenären känt hemvist inom riket, må tiden icke utan synneriiga skäl bestämmas längre än till två veckor.

Ansökning om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och postadress. Om det behövs för delgivning med gälde nären, skall uppgift även lämnas om annan adress där han kan an-träffas samt hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgifi lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detta. Vidare hör anges gäldenärens yrke, hemvist, telefonnummer och andra omständigheter som är av betydelse för delgivning. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Ansökning om betalningsföreläggande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs.

JuU 1984/85:23 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderiig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning muntligen, skall genom rättens försorg mot föreskriven avgift uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga att uppteckningen är riktig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i endast ett exemplar, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderiig avskrift.

22 §"

Upptages ansökningen, förelägge rätten gäldenären att, såframt han vill helt eller till någon del bestrida ansökningen, inom viss av rätten bestämd tid efter det ansökningen jämte räkning, om sådan åberopats, blivit honom delgiven, skriftligen hos rätten anmäla sitt bestridande vid påföljd att utmätning eljest mä ske. Vid utsättande av tiden föranmälan av bestridande har rätten att taga hänsyn fill belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Utan synnerliga skäl må tiden icke bestämmas längre än till två veckor.

Har borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostnad å målet, skall rätten i föreläggandet angiva vad i sådant hänseende skall, om bestridande ej sker, utgå utöver kostnaden för blivande delgivning. Ersättningen utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Föreläggandet, som skall tecknas Föreläggandet, som skall tecknas

å ena exemplaret av ansökningen, på del ena exemplaret av ansök-
skall tillika innehålla anmaning till ningen, skall tillika innehålla an-
gäldenären att hos rätten anmäla maning till gäldenären att lämna de
personnummer, hemvist, post- uppgifter om sig som avses i 33
adress och telefonnummer, såvida kap. I § första—tredje styckena rät-
tillförlitlig uppgifi härom icke före- tegångsbalken i den mån uppgif-
ligger. terna i ansökningen är ofullstän-

diga ellerfelaktiga. Rätten får förelägga gäldenären alt vid vite lämna uppgifter i dessa hänseenden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

■■ Senaste lydelse 1981:848.

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenärens namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer saml gäldenärens namn och postadress. Om del behövs för delgivning med gäldenären, skall uppgift även lämnas om annan adress där han kan anträffas samt hans personnummer. Saknar gäldenären känd adress, skall uppgifi lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detta. Vidare bör anges gäldenärens yrke, hemvist, telefonnummer och andra omständigheter sotn är av betydelse för delgivning. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 § andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfattas av fö-retagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller företagshypotek har upplåtits.

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 § andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfattas av företagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller företagshypotek har upplåtits.

Ansöknings- eller besvärshandling från enskild bör innehålla uppgift om hans namn, personnummer, yrke, postadress och telefonnummer. Handlingen skall vara egenhändigt undertecknad av honom eller hans ombud.

En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild skall vara egenhändigt undertecknad av honom eller'hans ombud. Den skall innehålla uppgift om hans

1. yrke saml personnummer eller
organisationsnummer,

2. postadress och adress till ar
betsplats samt i förekommande fall
annan adress där han kan anträffas
för delgivning genom stämnings-
man,

3. telefonnummer till bostaden
och arbetsplatsen, dock att num
mer avseende hemligt telefonabon
nemang behöver uppges endast om
rätten begär det, samt

4. förhållanden i övrigt av bety
delse för delgivning med honom.

Förs den enskildes talan av ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter lämnas även om denne. Har den enskilde vidtalat ett ombud att företräda honom, skall ombudels namn, postadress och telefonnummer anges.

En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild skall dessutom innehålla uppgifter om enskild motpart, om sådan finns, i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena. Uppgift om motpartens eller dennes ställföreträdares yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver lämnas endast om uppgiften utan särskild utredning är tillgänglig för den enskilde. Saknar motparten känd adress, skall uppgift lämnas otn den utredning som gjorts för all fastställa delta.

Är ansöknings- eller besvärshandling så ofullständig att den icke kan läggas till grund för prövning i sak, skall rätten förelägga sökanden eller klaganden att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att hans talan annars ej upplages till prövning.

Är ansöknings- eller besvärshandling så ofullständig att den inte kan läggas till grund för prövning i sak, skall rätten förelägga sökanden eller klaganden att inom viss fid avhjälpa bristen vid påföljd att hans talan annars inte las upp till prövning. Detsamma gäller om handlingen inte uppfyller föreskrifterna i 3 §, såvida inte bristen är av ringa betydelse förfrågan om delgivning.

JuU 1984/85:23 15

7 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980: 100)' dels att 14 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 7 kap. skall införas en ny paragraf, 26 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 26*'

Sekretess gäller i verksamhei som avser delgivning enligt delgivningslagen (1970:428) jör uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas alt den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgifi i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

14 kap. 2f Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i I $ lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid en myndighet där uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller

3. fillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver fömndersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Vad nu sagts gäller dock inte uppgift hos televerket om telefonnummer till enskilds bostad, om den enskdde hos televerket be-

' Lagen omtryckt 1982: 1106. - Senaste lydelse 1984:316.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 - 6 §§, 8 kap.

8 § första stycket, 9 eller 15 § eller

9 kap. 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i tredje stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straffan fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje stycket gäller inte uppgift som omfattas av sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 - 6 §§, 8 kap.

8 § första stycket, 9 eller 15 § eller

9 kap. 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i fiärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Tredje och Jjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.

JuU 1984/85:23 17

Motionerna

I motion 1984/85:2844 av Bertil Fiskesjö (c) och Kersti Johansson (c) hemställs att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om formerna för telefon- och arbetsplatsdelgivning samt myndighets uppgiftslämnande.

I motion 1984/85:2845 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/85:109 i den del som gäller förslaget till upplysningsskyldighet för fastighetsägare m.fl. samt arbetsgivare.

I mofion 1984/85:2846 av Per-Olof Strindberg (m) hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att part i första inlaga i rättegång skall vara skyldig att uppge motparts personnummer,

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att fastighetsägare m. fl. skall vara skyldiga att lämna vissa upplysningar om den som söks för delgivning,

3. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att husrannsakan skall få ske för att söka efter den som skall delges en stämning i brottmål.

Utskottet

Inledning

I propositionen läggs fram ett antal förslag som syftar till att effekfivisera delgivningsverksamheten i mål och ärenden hos domstolar och andra myndigheter. Förslagen bygger på en promemoria (Ds Ju 1983:13) Effektivare delgivning och remissbehandling av den.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Bakgrunden till förslagen i propositionen är att domstolar och andra myndigheter under senare år mött allt större svårigheter när det gäller att genomföra delgivning i mål och ärenden, något som medfört bl. a. försämrad service för enskilda rättssökande, ökade kostnader för det rättsliga förfarandet och svårigheter för myndigheterna att på ett rationellt sätt fullgöra sina arbetsuppgifter.

Förslagen går sammanfattningsvis ut på att förbättra förutsättningarna för delgivning i enklare former, att skapa bättre möjligheter för myndigheterna att vid behov själva efterforska adresserna fill dem som skall delges samt att underlätta fältarbetet för stämningsmännen.

För att förbättra förutsättningarna för delgivning i enklare former föreslås i propositionen att kraven på en sökande skärps när det gäller att tillhandahålla uppgifter för delgivningsändamål om såväl egna som motpartens förhållanden. En ökad uppgiftsskyldighet föreslås också för sökandens motpart, vittnen m.fl. Vidare föreslås att domstolarna i viss utsträckning får möjlighet

JuU 1984/85:23 18

att avvisa en ansökan, om sökanden inte har lämnat föreskrivna uppgifter om motparten och heller inte har efterkommit ett föreläggande om komplettering. Avvisning skall kunna ske endast under förutsättning alt det inte är oskäligt. Det föreslås också att de allmänna domstolarna får förelägga parter, vittnen m. fl. att vid vite lämna föreskrivna uppgifter om egna förhållanden av betydelse för delgivning.

För att underlätta för myndigheterna att få tillgång till uppgifter om enskilda som behövs för delgivning föreslås vissa ändringar i sekretesslagen (1980:100). Förslaget innebär att en myndighet skall vara skyldig att på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter om en enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats oavsett om sekretess gäller för uppgiften hos den myndighet som innehar uppgiften. Undantag från uppgiftsskyldigheten skall dock gälla för sekretesskyddad uppgift hos televerket om telefonnummer till en enskilds bostad.

1 samma syfte föreslås att bl. a. fastighetsägare och arbetsgivare med vissa undantag skall vara skyldiga att på förfrågan av en stämningsman lämna vissa upplysningar om den som söks för delgivning. En arbetsgivare som vägrar att lämna uppgifter när han är skyldig att göra det eller som lämnar oriktiga uppgifter skall kunna dömas till böter.

Det föreslås också att det i sekretesslagen tas in en bestämmelse om sekretess för integritetskänsliga uppgifter om enskilda som förekommer i delgivningsverksamheten.

Vidare skall fastighetsägare m.fl. samt arbetsgivare vara skyldiga att medverka till att stämningsmän får tillträde till fasfigheter och arbetsplatser för att genomföra delgivning. Det föreslås också att stämningsmän skall få rätt till tillträde till enskilt område som inte utgör bostad samt rätt att påkalla biträde av polismyndighet, om tillträde vägras dem.

Ett annat förslag är att en domstol skall kunna besluta om att husrannsakan får ske för att söka efter den som skall delges en stämning i brottmål. Som förutsättning skall gälla att fängelse är stadgat för brottet.

1 propositionen läggs också fram förslag om en ny delgivningsform (telefondelgivning) som innebär att en myndighet per telefon skall få överbringa innehållet i kallelser, meddelanden och andra handlingar av enkel beskaffenhet till den sökte.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

Allmänna överväganden

Utskottet vill inledningsvis, i likhet med departementschefen, understryka betydelsen av att delgivningsverksamheten fungerar effektivt. Om det brister i detta avseende försvåras en rationell planering av myndighetens verksamhet och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. När del gäller t. ex. domstolarna leder misslyckade delgivningsförsök inte sällan till att en förhandling måste ställas in vilket i sin tur medför svårigheter för domstols-

JuU 1984/85:23 19

personalen, åklagare, advokater m. fl. som har infunnit sig att utnyttja den spillfid som uppkommer. En annan effekt är att det i många fall uppstår en påtaglig disproportion mellan den tid som behövs för den egentliga handläggningen och den tid som myndigheten måste ägna åt olika delgivningspro-blem.

För enskilda medför en ineffekfiv delgivningsverksamhet negativa konsekvenser framför allt genom alt handläggningstiderna blir långa. I t. ex. civilrättsliga tvister löper enskilda risk att göra rättsförluster på grund av att ett långsamt rättegångsförfarande lämnar stora möjligheter för gäldenärer och andra att undandra egendom eller att vidta andra åtgärder för att sabotera en kommande verkställighet. När del gäller brottmålen är det från kriminalpolifisk synpunkt otillfredsställande att handläggningen av målen drar ut på tiden. Brister i delgivningssystemet försvårar samhällets möjligheter att utreda brott. Inte minst vid ekonomiska brott ingår det ofta som ett led i verksamheten att den misstänkte genom alt undandra sig delgivning förhindrar eller försvårar myndigheternas utredningsarbete.

Utskottet ser med fillfredsställelse på att förbättringar nu föreslås i syfte att höja effekfiviteten inom delgivningsverksamheten, och utskottet ställer sig bakom den inriktning på reformen som har valts; genom att öka effekfiviteten hos de enklare delgivningsformerna minskas tillströmningen av ärenden fill den mer tidsödande och kostnadskrävande stämningsmannadelgivning-en. Härigenom kan delgivningsfiderna antas bli väsentligt förkortade samtidigt som resurserna inom siämningsmannaverksamhelen koncentreras fill de svårare fallen.

Vid utformningen av regler om delgivning måste man självfallet ta stor hänsyn fill den enskildes intresse av skydd för sin personliga integritet. Samtidigt måste man beakta att en väl fungerande delgivningsverksamhet är viktig för samhällets möjligheter att fillgodose enskilda rättssökandes krav på effektivitet i förvaltning och rättskipning liksom det allmänna intresset av en effektiv brottsbekämpning. Utskottet kan i stort ställa sig bakom den avvägning mellan dessa intressen som präglar förslagen i proposifionen.

I det följande tar utskottet närmare upp vissa av förslagen i propositionen.

Personnummer i stämningsansökningar m. m.

Till grund för delgivningslagen (1970:428) ligger bl. a. principen att det ankommer på den domstol eller annan myndighet som handlägger ett mål eller ärende att ombesörja delgivningen, och att samhället svarar för delgivningskostnaderna. Föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i ett mål eller ärende om den som skall delges finns i de lagar och förordningar som innehåller bestämmelser om att delgivning skall ske. Föreskrifterna innebär i allmänhet att sökanden i sin ansökan utöver uppgifter om parternas namn skall lämna uppgift om både sin egen och motpartens postadress. I övrigt är bestämmelserna om sökandens uppgiftsskyldighel oenhetliga till

JuU 1984/85:23 20

både innehåll och utformning. I några fall har sökanden ålagts en relativt omfattande uppgiftsskyldighet, i andra fall är uppgiftsskyldigheten begränsad lill ett fåtal uppgifter. 1 en del fall är uppgifterna obligatoriska, i andra fall är bestämmelsen om vilka uppgifter som skall lämnas utformad som en rekommendation.

Enligt nuvarande lydelse av 33 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) skall en parts första inlaga i rättegången innehålla uppgift om hans namn, hemvist, personnummer och postadress. Parterna är således för närvarande skyldiga att lämna dessa uppgifter om sig själva. I paragrafen ges vidare en rekommendation till parterna att lämna uppgift om även sitt yrke, telefonnummer och de övriga omständigheter som har betydelse för delgivning med dem. I samma paragraf ges också en rekommendation om att en stämningsansökan bör innehålla motsvarande uppgifter om motparten. Uppgift om motpartens namn och hemvist är dock alltid obligatorisk.

Motsvarande regler i 2 § lagsökningslagen (1946:808) innebär att borgenärens ansökan skall innehålla uppgift om hans namn, personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och postadress. Om det behövs för delgivning med gäldenären skall uppgift lämnas även om bl. a. dennes personnummer.

I propositionen föreslås en enhetlig reglering i bl. a. RB, lagsökningslagen och förvaltningsprocesslagen (1971:291) med skärpta krav på parterna när det gäller att tillhandahålla uppgifter som behövs för delgivning. Bl. a. föreslås att en part i sin första inlaga skall uppge både sitt och motpartens personnummer. Om en sökande inte har lämnat föreskrivna uppgifter om motparten föreslås att i vissa fall avvisning skall kunna ske. Som förutsättning härför skall gälla att parten inte har efterkommit ett föreläggande om komplettering av ansökningen med de föreskrivna uppgifterna och alt det inte är oskäligt att avvisning sker. Såvitt gäller de allmänna domstolarna skall avvisning inte få ske i indispositiva tvistemål eller i brottmål.

I motion 2846 kritiseras förslaget om en vidgad skyldighet alt uppge personnummer. Motionären anser att det finns risk för att felaktiga personnummer kan komma att anges. Vidare anser motionären del vara olämphgt att utöka skyldigheten att uppge personnummer innan den kommitté som har till uppgift att utreda användningen av personnummer i samhället har avlämnat sitt förslag.

Den kommitté som motionären åsyftar är den parlamentariskt sammansatta data- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06), som påbörjat sitt arbete under oktober månad 1984. Enligt sina direktiv (Dir. 1984:27) skall kommittén kartlägga den nuvarande användningen och belysa de fördelar och nackdelar som är förenade med bruket av personnummer. Kommittén skall bl. a. granska om användningen av personnummer kan medföra otillbörligt intrång i den personliga integriteten och vid behov föreslå de begränsningar i bruket av personnummer som kan anses påkallade. Kommittén bör även undersöka om några av de författningar med bestämmelser som

JuU 1984/85:23 21

innehåller krav på uppgift om personnummer bör ändras. Kommitténs arbete bör enligt direktiven bedrivas skyndsamt och i varje fall slutföras inom två år.

Tillgången fill personnummer har ofta stor betydelse för både eflerforsk-ningsarbetet och idenfifikationen av parterna. Såsom utskottet tidigare framhållit är det angeläget att man kommer till rätta med de problem som numera råder på delgivningsområdet och som har allvariiga konsekvenser för bl. a. rättsväsendets effektivitet. I likhet med departementschefen bedömer utskottel inte en vidgad uppgiftsskyldighel för parterna i mål eller ärenden såvitt gäller personnummer som ett otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Inte heller i övrigt anser utskottet att därav skulle följa några beaktansvärda olägenheter för parterna. Tvärtom kan bruket av personnummer leda till ökad snabbhet i förfarandet med påtagliga fördelar för både parter och myndigheter. Vidare anser utskottet - till skillnad mot motionären - avgörande hinder inte möta mot alt genomföra lagförslaget i denna del trots att data- och offentlighetskommitténs överväganden i fråga om personnummeranvändningen ännu inte föreligger. Samtidigt bör naturligtvis framhållas att denna liksom andra frågor som berör användningen av personnummer kan komma i ett annat läge när resultatet av kommitténs arbete har presenterats.

Med anledning av motionärens farhågor alt felaktiga personnummer kan komma i omlopp och åstadkomma skada för enskilda om förslaget genomförs vill utskottet nämna att förslaget också innebär skyldighet för part att ulan dröjsmål fill rätten anmäla om en uppgift visat sig vara felaktig. Härtill kommer att det givelvis är en uppgifi för myndigheterna att vara observanta på att det kan förekomma fel i uppgivna personnummer.

Med hänvisning fill vad nu har sagts tillstyrker utskottet bifall lill propositionen i berörd del och avstyrker bifall till motion 2846 i motsvarande del.

Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. och arbetsgivare

I propositionen föreslås att i delgivningslagen införs en skyldighet för fastighetsägare, tomträttshavare, arrendatorer och innehavare av bostadslägenheter att på begäran av bl. a. siämningsman uppge om den som söks för delgivning är bosatt på fastigheten eller i lägenheten eller annars disponerar utrymme där. Arbetsgivare föreslås bli skyldiga att uppge om den som söks för delgivning är anställd hos honom och i förekommande fall upplysa om den söktes arbetstider, arbetsplats och andra förhållanden som rör anställningen och som kan underlätta delgivningen.

Skyldigheten att lämna upplysningar gäller inte närstående till den sökte.

En arbetsgivare som vägrar lämna begärda uppgifter eller som lämnar orikfiga uppgifter skall enligt förslaget kunna dömas till böter,

I motionerna 2845 och 2846 yrkas avslag på propositionen i denna del.

JuU 1984/85:23 22

Motionärerna anför alt del är olämpligt all enskilda åläggs att medverka i den myndighetsutövning som delgivning innebär. I moiion 2845 anför motionären att av integritetsskäl kretsen av personer som blir delaktiga i efterforskningen av den sökte inte bör vidgas. Även i motion 2846 åberopas integritetshänsyn för avslag på propositionsförslaget. - En besläktad fråga tas upp i motion 2844, där motionärerna uttalar att delgivning på arbetsplats bör förekomma endast restriktivt och utföras så föga integriletskränkande som möjligt.

Utskottet vill först uttala sin anslutning till departementschefens uppfattning att samhällets och enskildas intresse av att myndigheternas handläggning av ett mål eller ärende kan ske snabbt och till låga kostnader har en sådan tyngd att den som inte vill medverka till delgivning i enklare former får finna sig i att detta beteende medför vissa konsekvenser. Del är enligt utskottels mening rimligt alt den som avsikfiigt håller sig undan kan få utstå visst obehag som följer t. ex. av att delgivning sker genom stämningsman på arbetsplatsen eller av att stämningsmannen kontaktar anhöriga eller grannar för att få fram erforderliga uppgifter för delgivning. Sådana efterforskningsmetoder, som inte står i strid med gällande regler på området, kan många gånger inte undvikas om delgivning skall kunna genomföras. Utskottet vill emellertid i denna fråga, i linje med vad som uttalas i propositionen (s. 38), betona att stämningsmannadelgivning på den söktes arbetsplats naturligtvis bör tillgripas endast i de fall då del inte är möjligt för stämningsmannen att delge den sökte på annat sätt. Departementschefen uttalar i propositionen att han anser att när det gäller stämningsmannadelgivning med den sökte på dennes arbetsplats och myndigheters och stämningsmäns kontakter med den sökte eller annan på dennes arbetsplats det i delgivningsförordningen (1979:101) bör tas in föreskrifter som i möjligaste mån garanterar att detta sker på ett sätt som inte i onödan vållar den sökte olägenheter.

Utskottet anser att önskemålet i motion 2844 är tillgodosett genom vad nu har sagts, och utskottet avstyrker bifall lill motionen såvitt nu är i fråga.

Utskottet vill härefter framhålla att del förekommer sådana besvärliga delgivningsfall där alla ansträngningar med enklare delgivningsformer har misslyckats och stämningsmannen vid sina efterforskningar inte får begärda upplysningar av t. ex. en fasfighetsägare eller en arbetsgivare. Dessa vägrar kanske att besvara frågor om bostadsadress eller arbetstider och det kan t. o. m. hända att den eftersökte får hjälp att hålla sig undan.

Departementschefen anför all det är angeläget att stämningsmännen -framför allt i mera kvalificerade delgivningsfall - får rätt att inhämta upplysningar från fastighetsägare m.fl. och från arbetsgivare.

Utskottet delar uppfattningen att det för sådana fall, när delgivning visat sig omöjlig att utföra med enklare metoder, bör införas en rätt för stämningsmän att av bl. a. fastighetsägare och arbetsgivare erhålla vissa upplysningar om den eftersökte som kan göra det möjligt att påträffa honom. Utskottet, som inte ansluter sig till motionärernas avvisande syn på förslaget.

JuU 1984/85:23 23

godtar detta men vill samtidigt uttala att hänsynen till enskildas integritet måste tillmätas avsevärd betydelse när upplysningsskyldighet aktualiseras. Utskottet anser således att återhållsamhet bör iakttas i tillämpningen av de föreslagna reglerna.

Med det sagda tillstyrker utskottet bifall till proposifionen i den aktuella delen och avstyrker bifall till motsvarande yrkanden i motionerna 2845 och 2846.

Husrannsakan

För att söka efter den som skall delges en stämning i brottmål föreslås i propositionen att husrannsakan skall få ske efter beslut av domstol. För att så skall få ske skall för brottet vara stadgat fängelse.

Mot förslaget riktas invändningar i motion 2846. Motionären anför bl. a. att delgivning i brottmål inte har en sådan betydelse att den för den enskilde mycket ingripande åtgärden husrannsakan bör få användas.

En grundläggande regel är att stämning i brottmål måste delges den misstänkte personligen. Det är inte tillåtet att använda någon annan delgivningsform, t.ex. s.k. surrogatdelgivning eller kungörelsedelgivning. Om den som söks för delgivning uppehåller sig i ett utrymme dit han vägrar stämningsmannen tillträde - den sökte öppnar t. ex. inte dörren fill sin bostad - finns det för närvarande inte något verksamt medel för att genomföra delgivningen. Genom att hålla sig undan delgivning av stämningen kan den misstänkte förhala eller t.o.m. förhindra att brottet beivras.,

Enligt utskottets mening kan det inte godtas att en person som är misstänkt för brott skall kunna undandra sig lagföring och straff genom att på sätt här är aktuellt akfivt hålla sig undan delgivning. Det finns enligt utskottets mening starka skäl att för sådana fall skapa ett medel för att delgivning skall kunna genomföras.

Mot bakgrund härav och även med beaktande av de redan befintliga regler i RB som i olika situationer öppnar möjlighet för husrannsakan -1, ex, för att genomföra hämtning till förhör eller lill huvudförhandling i brottmål - finner utskottet att förslaget i denna del bör genomföras. Utskottet kan sålunda inte ansluta sig till tankarna i motion 2846. Det bör samtidigt framhållas alt enligt förslaget metoden får användas bara i fråga om brott av viss svårhetsgrad och efter beslut av domstol i det särskilda fallet.

Som departementschefen påpekar ligger det i sakens natur att husrannsakan kommer fill användning endast när det är nödvändigt för att delgivning skall kunna ske; andra möjligheter bör alltså ha prövats utan framgång eller på mycket goda grunder ha bedömts som utsiktslösa, t. ex. därför att den sökte notoriskt är svår alt delge.

Utskottet tillstyrker med det sagda bifall till proposifionen i denna del och avstyrker bifall till motion 2846.

JuU 1984/85:23 24

Telefondelgivning

I propositionen föreslås en ny form av delgivning som innebär att en myndighet per telefon får överbringa innehållet i kallelser, meddelanden och andra handlingar av enkel beskaffenhet till den sökte. Handlingen skall därefter sändas till denne med posten i vanligt brev. Därigenom skall delgivning anses ha skett. Telefondelgivning får dock inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärende anhängiggörs.

Telefondelgivning berörs i moiion 2844. Motionärerna anför att delgivningsförordningen klart bör ange i vilka fall telefondelgivning kan tillåtas.

Såsom sägs i propositionen torde telefondelgivning främst lämpa sig för kallelser till förhandlingar, förhör eller förrättningar. Även för delgivning av andra enkla meddelanden eller avgöranden eller för underrättelser om alt mål eller ärenden har anhängiggjorts eller avgjorts bör telefondelgivning kunna användas. Delgivning av enkla förelägganden bör också kunna ske per telefon. Telefondelgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs. Dit hör bl. a. sådana ansökningar som avses i 3 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och fullföljdsinlagor av olika slag.

Departementschefen redogör i propositionen för hur institutet närmare bör hanteras, t. ex. beträffande identifiering av den som delgivningen avser och kontroll av uppgifter. Utskottet har ingenfing att erinra häremot och vill samtidigt understryka vikten av att telefondelgivning inte används om tjänstemannen vid telefonsamtalet känner någon osäkerhet om exempelvis partens identitet eller misstänker att denne inte kan tillgodogöra sig innehållet i samtalet.

Utskottet, som utgår från att regeringen i delgivningsförordningen meddelar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen, anser inte att motionen påkallar någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tillstyrker alltså bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion 2844 i motsvarande del.

Myndighets uppgiftslämnande

1 motion 2844 anförs att förslaget alt myndigheter skall få fillgång till vissa uppgifter från andra myndigheter inte får innebära att databaser samkörs.

Det föreslås i propositionen ändringar i sekretesslagen (1980:100) som innebär att en myndighet skall vara skyldig att på begäran av en annan myndighei lämna ut uppgifter om en enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats, om uppgiften behövs för delgivning med den sökte oavsett om sekretess gäller för uppgiften hos den myndighet som innehar uppgiften. Undantag från uppgiftsskyldigheten skall dock gälla för sekretesskyddad uppgifi hos televerket om telefonnummer till en enskilds bostad. Vidare föreslås en sekretessregel till skydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden som förekommer i delgivningsverksamheten.

JuU 1984/85:23 25

När det gäller automatisk databehandling av delgivningsuppgifter lämnas i propositionen (s. 33 f) en redogörelse för en försöksverksamhet som pågår vid delgivningscentralen vid polismyndigheten i Stockholm (en enhet inom den lokala polisorganisationen). Målsättningen är att registrering av uppdragen och registerhållningen skall ske med hjälp av ADB-teknik. Registrering och sökning i registren avses ske vid bildskärmsterminal med möjlighet till utskrift av registerutdrag på radskrivare.

I propositionen redogörs vidare för de förslag om ADB-stöd i delgivningsverksamhet som lades fram i den inledningsvis nämnda promemorian Effektivare delgivning och remissinstansernas syn på frågorna.

Departementschefen uttalar för sin del att han anser att en utformning av ADB-stöd i enlighet med vad som skisserats i promemorian i hög grad torde kunna bidra till att effektivisera stämningsmannaverksamheten. Han anser också det lämpligt att man vid uppbyggandet av nya eller vid översyn av befintliga ADB-system för diarieföring och målregistrering undersöker möjligheterna till kontroll av adressuppgifter mot SPAR (statens person- och adressregister) i enlighet med vad som redan nu sker i REX-systemet (redovisningssystem för exekufionsväsendet). Departementschefen uttalar vidare att - som flera remissinstanser har påpekat - frågan om terminalåtkomst till vissa av de register som anges i promemorian aktualiserar frågor om sekretess- och integritetsskydd. Dessa frågor bör enligt departementschefen utredas närmare sedan erfarenhet vunnits av försöksverksamheten med ADB-stöd vid delgivningscentralen i Stockholm.

Här bör nämnas att det enligt 2 § andra stycket 4 datalagen (1973:289) i princip krävs tillstånd av datainspekfionen för att inrätta och föra personregister som skall innehålla personuppgift som hämtas från något annat register. Bestämmelsen innebär alltså att det normalt fordras tillstånd för samköming av personregister.

Mot bakgrund av vad nu sagts anser inte utskottel att någon riksdagens åtgärd bör förekomma med anledning av motionsönskemålet.

Utskottet avstyrker således bifall till moiion 2844 i den aktuella delen.

Övrigt

I övrigt föranleder propositionen eller mofionerna inte något uttalande av utskottet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande personnummer i stämningsansökningar m. m. att riksdagen med avslag på mofion 1984/85:2846 i denna del (yrkande 1) antar 33 kap. 1 § i det genom proposition 1984/85:109 framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken och 3 § i

JuU 1984/85:23 26

det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

2. beträffande upplysningsskyldighet för fastighetsägare m.fl. och
arbetsgivare

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2845 och motion 1984/85:2846 i denna del (yrkande 2) antar 26-28 och 30 §§ i det genom proposifionen framlagda förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

3. beträffande sättet för delgivning på arbetsplats

att riksdagen avslår motion 1984/85:2844 i denna del,

4. beträffande telefondelgivning

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2844 i denna del antar 3 och 19 §§ i det under moment 2 nämnda lagförslaget,

5. att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

6. beträffande husrannsakan

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2846 i denna del (yrkande 3) antar 28 kap. 2, 4 och 5 §§ i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken,

7. att riksdagen antar det under moment 6 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

8. beträffande myndighets uppgiftslämnande

att riksdagen avslår motion 1984/85:2844 i denna del,

9. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) i den mån
det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

10. att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen fill

a. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstols
ärenden,

b. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

c. lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen
(1946:808),

d. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den 19 mars 1985

På justitieutskottets vägnar LENNART BLOM

Närvarande: Lennart Blom (m), Lisa Mattson (s), Karin Söder (c), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Arne Svensson (m), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Lars-Erik Lövdén (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s) och Göran Magnusson (s).

JuU 1984/85:23 27

Reservationer

1. Personnummer i stämningsansökningar m.m. (mom. 1)

Lennart Blom (m), Björn Körlof (m), Arne Svensson (m) och Sven Munke (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Tillgången fill" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i denna del anföra följande.

Många människor är i dag med rätta kritiska mot den utbredda användningen av personnummer i samhället. Även om det onekligen är fördelar med personnummer som identifikafionsbegrepp är emellerfid nackdelarna med personnummeranvändningen betydande. En viktig nackdel är att personnummer kan användas på sätt som medför otillbörligt intrång i den personliga integriteten.

Det är ett välkänt förhållande att det ofta är mycket svårt att få rättelse av en felaktig uppgift som kommit att inflyta i en myndighets hantering, t. ex. ett felaktigt personnummer. I dagarna har datainspektionen i en framställning till regeringen riktat uppmärksamheten bl. a. på dessa svårigheter. Ett genomförande av förslaget om obligatorisk användning av personnummer i stämningsansökningar m. m. kommer med all säkerhet att leda till att -såsom också datainspektionen påpekat i sitt remissyttrande - felaktiga personnummer ibland kommer i omlopp. Utskottet förutser att enskilda på grund av felaktiga personnummeruppgifter i många fall kommer att åsamkas betydande olägenheter och anser därför att starka skäl talar mot förslaget i denna del. Härjämte vill utskottet som sin mening framhålla att det framstår som särdeles olämpligt att nu ytterligare utvidga användningen av personnummer i samhället samtidigt som data- och offentlighetskommittén ser över bruket av personnummer i syfte att föreslå de begränsningar som kan anses påkallade.

Utskottet anser med hänvisning till det sagda och i linje med önskemålen i motion 2846 att skyldighet inte skall införas för part att i stämningsansökningar och liknande handlingar uppge motparts personnummer. De förändringar i föreliggande lagförslag som erfordras i detta syfte bör utformas inom regeringskansliet. Ett nytt förslag i dessa delar bör föreläggas riksdagen före lagstiftningens ikraftträdande. I avvaktan härpå bör propositionen avslås i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande personnummer i stämningsansökningar m. m. att riksdagen med anledning av mofion 1984/85:2846 i denna del (yrkande 1) avslår 33 kap. 1 § i det genom proposifion 1984/85:109 framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken och 3 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) samt som sin mening ger

JuU 1984/85:23 28

regeringen fill känna vad utskottet anfört om nytt förslag i detta hänseende.

2. Upplysningsskyldighet för fasitighetsägare m. fl. och arbetsgivare (mom. 2)

Lennart Blom (m), Björn Kcirlof (m), Arne Svensson (m), Sven Munke (m) och Hans Petersson i Röstänga (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med "Utskottet vill härefter" och slutar på s. 23 med "och 2846" bort ha följande lydelse:

Departementschefen anför i propositionen att det är angeläget att stämningsmännen - framför allt i mer kvalificerade delgivningsfall - får rätt att inhämta upplysningar från fastighetsägare m.fl. och från arbetsgivare.

Utskottet vill för sin del framhålla att det visserligen är ett angeläget samhällsintresse att delgivningsverksamheten fungerar effektivt, men att detta intresse också måste vägas mot andra viktiga hänsyn. Förslaget att föreskriva uppgiftsskyldighet för bl. a. fastighetsägare och arbetsgivare innebär enligt utskottets mening ett principielh olämphgt åläggande för privatpersoner att medverka i den myndighetsutövning som delgivning utgör. Härfill kommer att det av hänsyn till den söktes personliga integritet kan vara olyckligt att kretsen av personer som deltar i efterforskningarna vidgas till att omfatta exempelvis hyresvärdar och arbetsgivare. I många fall kan säkerligen också relationerna mellan den sökte och den som lämnar en uppgift allvarligt komma att skadas härigenom. Vid avvägningen kan man inte bortse från att den sökte kan ha varit svåranträffbar på grund av omständigheter som han inte rått över eller av helt legitima skäl.

Sammanfattningsvis anser utskottet så starka skäl tala mot förslaget i aktuell del att utskottet - i likhet med vad som yrkas i motionerna 2845 och 2846 - avstyrker bifall till propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. och arbetsgivare

att riksdagen med bifall till mofion 1984/85:2845 och motion 1984/85:2846 i denna del (yrkande 2) avslår 26-28 och 30 §§ i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428).

JuU 1984/85:23 29

Särskilt yttrande

Myndighets uppgiftslämnande (mom. 8)

Karin Söder (c) och Gunilla André (c) anför:

I anslutning fill utskottets behandling av önskemålet i mofion 2844 om ett uttalande mot samköming av olika databaser vill vi först slå fast att regeringsförslaget i den föreliggande propositionen inte innebär utökade möjligheter till samköming. Vi konstaterar detta med tillfredsställelse och vill notera att detta ligger i linje med de riktlinjer som dragits upp från centerpartihåll i motion 1984/85:2749 om datapolitiken. Dessa riktlinjer innebär bl. a. att data- och offentlighetskommittén - som är att betrakta som en allmän integritetsskyddsutredning - skall få arbeta färdigt innan några avgörande utökningar av samkörningar mellan olika dataregister sker. Vi utgår från att dessa synpunkter beaktas vid de överväganden som kan komma att göras i fråga om myndigheters uppgiftslämnande mellan varandra i delgivningsverksamheten.

JuU 1984/85:23 30

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................... 1

Propositionens lagförslag .................................... ..... 2

1. Lagom ändring i delgivningslagen (1970:428)........ 2

2. Lag om ändring i rättegångsbalken ................... ..... 5

3. Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden 8

4. Lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808) ...... 9

5. Lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen (1946:808) 12

6. Lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) 13

7. Lag om ändring i sekretesslagen (1980; 100)........ 15

Motionerna....................................................... 17

Utskottet......................................................... 17

Inledning ....;................................................... 17

Proposifionens huvudsakliga innehåll...................... ... 17

Allmänna överväganden...................................... ... 18

Personnummer i stämningsansökningar m. m............ ... 19

Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m.fl. och arbetsgivare .. 21

Husrannsakan .................................................. ... 23

Telefondelgivning............................................... ... 24

Myndighets uppgiftslämnande............................... ... 24

Övrigt ............................................................ ... 25

Utskottets hemställan ........................................ 25

Reservationer.................................................... 27

1. Personnummer i stämningsansökningar m. m. (mom. 1) (m) 27

2. Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. och arbetsgivare
(mom. 2) (m, fp) ........................................... 28

Särskilt yttrande................................................ 29

Myndighets uppgiftslämnande (mom. 8) (c) .......... 29