Justitieutskottets betänkande
1984/85:23

om effektivare delgivning (prop. 1984/85:109 jämte motioner)
Propositionen

I proposition 1984/85:109 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

4. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

5. lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen
(1946:808),

6. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 17.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1984/85:2844 av Bertil Fiskesjö (c) och
Kersti Johansson (c), 1984/85:2845 av Karin Ahrland (fp) och 1984/85:2846
av Per-Olof Strindberg (m). Motionsyrkandena redovisas på s. 17.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1984185. 7sami. Nr 23

JuU 1984/85:23

1 Förslag till
Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428)
dels att 3 och 19 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 26-30 §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

Myndighet ombesörjer delgivning genom att sända handlingen med posten
eller överlämna den med bud eller på annat sätt till den sökte, varvid
som bevis att denne har mottagit försändelsen begäres delgivningskvitto
eller mottagningsbevis (ordinär delgivning).

Om det finns anledning antaga att delgivningskvitto eller mottagningsbevis
ej kommer att lämnas eller ej kommer att erhållas i tid, får myndighet
som regeringen bestämmer ombesörja att handlingen överlämnas till den
sökte i särskild ordning genom postverkets försorg (särskild postdelgivning).

När det är lämpligt, får en myndighet
delge kallelser, meddelanden
och andra handlingar med enkelt
innehåll genom att innehållet
läses upp vid telefonsamtal med
den sökte och handlingen därefter
sänds till denne med posten (telefondelgivning).
Sådan delgivning
får inte avse stämningsansökningar
eller andra handlingar, varigenom
mål eller ärenden anhängiggörs.

Kan delgivning inte ske enligt
första - tredje styckena, får delgivning
ske genom stämningsman
eller annan, vars intyg enligt 24 §
första stycket utgör fullt bevis om
delgivning (stämningsmannadelgivning).

1 fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse
(kungörelsedelgivning).

19 §2

Delgivning har skett genom att den som sökes för delgivning själv har
mottagit handlingen i huvudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia
oavsett på vilket sätt den kommit honom till handa. Har den sökte kvitterat
postförsändelse som hämtats av bud, skall den anses ha kommit honom till
handa samma dag som den avhämtats på posten.

1 Senaste lydelse 1978:768.

2 Senaste lydelse 1978:768.

Kan delgivning ej ske enligt första
eller andra stycket, får delgivning
ske genom stämningsman eller
annan, vars intyg enligt 24 § första
stycket utgör fullt bevis om delgivning
(stämningsmannadelgivning).

JuU 1984/85:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsntannadelgivning
att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen,
anses delgivning ändå ha skett.

Delgivning skall anses ha skett

enligt 6 § andra stycket genom att handlingen är tillgänglig och meddelandet
delgivits,

enligt 12 eller 13 § genom alt det enligt 3 § tredje stycket, 12 eller
blivit fullgjort som föreskrives där, 13 § genom att det blivit fullgjort

som föreskrivs där,

enligt IS $ andra stycket sista punkten genom att handlingen lämnats i
den söktes hemvist eller fästs på dörren till hans bostad.

enligt 17 Ii på tionde dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning under
förutsättning att det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens första
stycke.

26 $

En fastighetsägare, arrendator
eller innehavare av bostadslägenhet
är skyldig att på begäran av en
stämningsman eller annan som
anges i 24 § första eller andra
stycket uppge om den som söks för
delgivning är bosatt på fastigheten
eller i lägenheten eller annars disponerar
utrymme där. Med fastighetsägare
jämställs tomtrtittsliavare.

27 §

En arbetsgivare skall på begäran
av en stämningsman eller annan
som anges i 24 § JÖrsta eller andra
stycket uppge om den som söks för
delgivning är anställd hos honom
samt, om så är fallet, upplysa om
den söktes arbetstider, arbetsplats
och om andra förhållanden som rör
anställningen och kan underlätta
delgivningen.

28 §

Vad som sägs i 26 och 27 §§ gäller
inte i fråga om den som står i
sådant förhållande till den sökte
som anges i 36 kap. 3 § rättegångsbalken.

JuU 1984/85:23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29 §

För alt verkställa delgivning har
stämningsman, åklagare, polisman.
kronofogde och exekutiv
tjänsteman vid kronofogdemyndighet
rätt att få tillträde till enskilt
område som inte utgör hostad.

Vägras annan än polisman tillträde
som han enligt första stycket
har rätt till. skall polismyndighet på
begäran av honom lämna biträde.
Polisman får. efter beslut av polismyndighet.
själv bereda sig tillträde.

30 §

Den som uppsåtligen underlåter
att lämna uppgifter enligt 27 § eller
lämnar oriktiga uppgifter döms till
böter, högst ettusen kronor.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

JuU 1984/85:23

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att 28 kap. 2. 4 och 5 §§ samt 33 kap. I § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i 33 kap. skall införas tre nya paragrafer. 10—12 §§, av-nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap.

2 §

För eftersökande av den som
skall gripas, anhållas eller häktas,
hämtas till förhör eller till inställelse
vid rätten eller underkastas
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning
får husrannsakan företagas
hos honom, så ock hos annan,
om synnerlig anledning förekommer,
att den sökte uppehåller sig
där.

Förordnande om husrannsakan
meddelas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. Kan
husrannsakan antagas bliva av stor
omfattning eller medföra synnerlig
olägenhet för den, hos vilken åtgärden
företages, bör, om ej fara är i
dröjsmål, åtgärden icke vidtagas
utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan må av
rätten upptagas på yrkande av undersökningsledaren
eller åklagaren.
Efter åtalet äge rätten även på yrkande
av målsägande så ock självmant
upptaga fråga därom.

För eftersökande av den som
skall gripas, anhållas eller häktas,
hämtas till förhör eller till inställelse
vid rätten, delges stämning i
brottmål eller underkastas kroppsvisitation
eller kroppsbesiktning får
husrannsakan företas hos honom,
så ock hos annan, om synnerlig anledning
förekommer, att den sökte
uppehåller sig där. Husrannsakan
för delgivning av stämning i brottmål
får företas endast om det för
brottet är stadgat fängelse.

Förordnande om husrannsakan
meddelas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten. Förordnande
om husrannsakan för delgivning
av stämning i brottmål
skall alltid meddelas av rätten. Kan
i annat fall husrannsakan antas bli
av stor omfattning eller medföra
synnerlig olägenhet för den hos vilken
åtgärden företas, bör, om ej
fara är i dröjsmål, åtgärden inte vidtas
utan rättens förordnande.

Fråga om husrannsakan får rätten
ta upp på yrkande av undersökningsledaren
eller åklagaren. Efter
åtalet får rätten även på yrkande av
målsägande eller självmant ta upp
en sådan fråga. Fråga om husrannsakan
för delgivning av stämning i
brottmål tas upp av rätten självmant
eller på yrkande av polismyndighet
eller åklagaren.

' Senaste lydelse 1984: 388 (jfr 1984: 722).

JuU 1984/85:23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Utan förordnande, som sägs i
4 §, må polisman företaga husrannsakan,
om åtgärden har till syfte att
eftersöka den som skall gripas, anhållas
eller häktas eller hämtas till
förhör eller till inställelse vid rätten
eller att verkställa beslag å föremål,
som å färsk gärning följts eller spårats,
så ock eljest, då fara är i dröjsmål.

Utan förordnande, som sägs i
4 §,/(3r polisman företa husrannsakan,
om åtgärden har till syfte att
eftersöka den som skall gripas, anhållas
eller häktas eller hämtas till
förhör eller till inställelse vid rätten
eller att verkställa beslag av föremål,
som på färsk gärning följts eller
spårats, så ock eljest, då fara är i
dröjsmål. Vad som sagts na gäller
ej husrannsakan för delgivning av
stämning i brottmål.

33 kap.

I f

Ansökan, anmälan eller annan inlaga i rättegång skall innehålla uppgift å
domstolen samt parternas namn och hemvist.

Parts första inlaga i rättegången
skall innehålla uppgift å hans personnummer
och postadress. Vidare
hör angivas partens yrke och telefonnummer
samt de övriga omständigheter.
som iiro av betydelse för
delgivning med honom. Har part
vidtalat ombud att företräda honom.
skola ombudets namn. postadress
och telefonnummer angivas.

Stämningsansökan hör tillika innehålla
uppgift M svaranden i de
hänseenden som sägs i andra
stycket.

En enskild parts första inlaga i
rättegången skall innehålla uppgift
om partens

1. yrke samt personnummer eller
organisationsnummer.

2. postadress och adress till arbetsplats
samt i förekommande fall
annan adress där parten kan anträffas
för delgivning genom stämningsman.

3. telefonnummer till bostaden
och arbetsplatsen, dock att nummer
avseende hemligt telefonabonnemang
behöver uppges endast om
rätten begär det, samt

4. förhållanden i övrigt av betydelse
för delgivning med honom.

Förs partens talan av ställföreträdare.
skall motsvarande uppgifter
lämnas även om denne. Har
parten vidtalat ett ombud ali företräda
honom, skall ombudets
namn, postadress och telefonnummer
anges.

En stämningsansökan skall dessutom
innehålla uppgift om enskild
svarande i de hänseenden som
anges i andra och tredje styckena.
Uppgift om svarandens eller
dennes ställföreträdares yrke, ar -

2 Senaste lydelse 1973:240.

JuU 1984/85:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betsplats, telefonnummer och ombud
behöver lumnäs endast om
uppgiften utan särskild utredning
är tillgänglig för sökanden. Saknar
svaranden känd adress, skall uppgift
lämnas om den utredning som
gjorts för att fastställa detta.

Begär en part att ett vittne eller
annan skall höras, är parten i den
utsträckning som anges i fjärde
stycket skyldig att lämna uppgifter
beträffande denne.

Sker ändring i förhållande, som Uppgifter som avses i första -part sålunda uppgivit, skall parten femte styckena skall gälla förhäl utan

dröjsmål anmäla det till rät- landena när uppgifterna lämnas till

ten. rätten. Ändras något av dessa för hållanden

eller är en uppgift ofullständig
eller felaktig, skall det utan
dröjsmål anmälas till rätten.

10 §3

Uppfyller en stämningsansökan
inte föreskrifterna i I § första -fjärde styckena, skall sökanden
föreläggas alt komplettera ansökningen,
om inte bristen är av ringa
betydelse för frågan om delgivning.
Följs inte föreläggandet och är saken
sådan att förlikning därom är
tillåten, får rätten avvisa ansökningen,
om det inte är oskäligt.

11 §“

Den som utan att vara part skall
höras i en rättegång är skyldig att
på begäran av rätten lämna uppgift
om egna förhållanden i den utsträckning
som i fråga om part
anges i I § andra och sjätte styckena.

12 §5

Den som enligt I eller II § skall
lämna uppgifter om egna förhållanden
får vid vite föreläggas att fullgöra
sin uppgiftsskyldighet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1985.

5 Förutvarande 10 5 upphävd genom 1970:429.

4 Förutvarande 11 5 upphävd genom 1970:429.

5 Förutvarande 12 S upphävd genom 1970:429.

JuU 1984/85:23

3 Förslag till

om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden -

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Ansökan må göras muntligen eller skriftligen hos rätten.

I ansökan skall sökanden uppgiva de omständigheter å vilka den grundas
och den åtgärd som påkallas samt de omständigheter som betinga rättens
behörighet, om ej denna framgår av vad eljest anföres. De skriftliga handlingar
som åberopas skola samtidigt inlämnas.

Skriftlig ansökan skall vara egenhändigt
undertecknad av sökanden
eller hans ombud. Sökandens hemvist
och postadress skola uppgivas.
Göres ansökan muntligen, skall, i
den mån det erfordras, uppteckning
därav ske. Fullmakt för ombud
erfordras ej, med mindre rätten
finner fullmakt höra företes.

En skriftlig ansökan skall vara
egenhändigt undertecknad av sökanden
eller hans ombud. Ansökningen
skall innehålla uppgifter om
sökanden och om motpart, om sådan
finns, i den utsträckning som
anges i 33 kap. I § rättegångsbalken.
Görs ansökningen muntligen,
skall den upptecknas, om det behövs.
Fullmakt för ombud behöver
inte företes, såvida inte rätten anser
att det bör ske.

Begär en part att ett vittne eller
annan skall höras, är parten i den
utsträckning som anges i 33 kap.
I § fjärde stycket rättegångsbalken
skyldig att lämna uppgifter beträffande
denne.

Uppgifter som avses i tredje och
fjärde styckena skall gälla förhållandena
när uppgifterna lämnas till
rätten. Ändras något av dessa förhållanden
eller är en uppgift ofullständig
eller felaktig, skall det utan
dröjsmål anmälas till rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

JuU 1984/85:23

4 Förslag till
Lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808)

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 19 och 22 §§ lagsökningslagen (1946:808)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Lagsökning skall göras skriftligen
hos allmän underrätt. Ansökningen
skall innehålla uppgift om
borgenärens namn, personnummer,
yrke, hemvist, postadress och
telefonnummer samt gäldenärens
namn och postadress. Om det behövs
för delgivning med golde närén,
skall uppgift även lämnas om
annan adress där han kan anträffas
samt hans personnummer. Saknar
gäldenären känd adress, skall uppgift
lämnas om den utredning som
gjorts för att fastställa detta. Vidare
bör anges gäldenärens yrke,
hemvist, telefonnummer och andra
omständigheter som är av betydelse
för delgivning. Dessutom skall
anges fordringens belopp och den
ränta som fordras. Borgenären
skall också ange de omständigheter
som betingar rättens behörighet,
om denna inte framgår av vad som
annars anförs. Vid ansökningen
skall fogas styrkt avskrift av den
handling varpå fordringen grundas
och, då betalning enligt 1 § andra
stycket söks ur fast egendom,
skepp eller skeppsbygge, av den
handling varigenom panträtt i egendomen
upplåtits.

Lagsökning skall göras skriftligen
hos allmän underrätt. Ansökningen
skall innehålla uppgifter om
parterna i den utsträckning som
anges i 33 kap. I § rättegångsbalken.
Dessutom skall anges fordringens
belopp och den ränta som fordras.
Borgenären skall också ange de
omständigheter som betingar rättens
behörighet, om denna inte
framgår av vad som annars anförs.
Vid ansökningen skall fogas styrkt
avskrift av den handling varpå fordringen
grundas och, då betalning
enligt 1 § andra stycket söks ur fast
egendom, skepp eller skeppsbygge,
av den handling varigenom panträtt
i egendomen upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket inges i två
exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans
ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift
ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet.

4 §2

Upptages ansökningen, före- Upptas ansökningen, skall rätten

lägge rätten gäldenären att inom förelägga gäldenären att inom viss

1 Nuvarande lydelse enligt 1982:297.

2 Senaste lydelse 1973:241.

1* Riksdagen 1984185. 7sami. Nr23

JuU 1984/85:23

Föreslagen lydelse
av rätten bestämd tid efter det lagsökningshandlingarna
delgivits honom
skriftligen svara på ansökningen
vid påföljd att målet ändå avgörs.
Föreläggandet, som skall
tecknas på det ena exemplaret av
ansökningen, skall tillika innehålla
anmaning till gäldenären att lämna
de uppgifter om sig som avses i 33
kap. I § första—tredje styckena rättegångsbalken
i den mån uppgifterna
i ansökningen är ofullständiga
eller felaktiga. Rätten får förelägga
gäldenären att vid vite lämna
uppgifter i dessa hänseenden.

Vid utsättande av tiden för svars avgivande har rätten att taga hänsyn till
belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna
väntas bliva honom delgivna. Har gäldenären känt hemvist inom riket, må
tiden icke utan synnerliga skäl bestämmas längre än till två veckor.

Nuvarande lydelse
viss av rätten bestämd tid efter det
lagsökningshandlingarna blivit honom
delgivna skriftligen svara å ansökningen
vid påföljd att målet
ändå avgöres. Föreläggandet, som
skall tecknas å ena exemplaret av
ansökningen, skall tillika innehålla
anmaning till gäldenären att hos
rätten anmäla personnummer,
hemvist, postadress och telefonnummer,
såvida tillförlitlig uppgift
härom icke föreligger.

19 §3

Ansökning om betalningsföreläggande
skall göras skriftligen eller
muntligen hos allmän underrätt.
Ansökningen skall innehålla uppgift
om borgenärens namn, personnummer,
yrke, hemvist, postadress
och telefonnummer samt gäldenärens
namn och postadress. Om det
behövs för delgivning med gäldenären,
skall uppgift även lämnas
om annan adress där han kan anträffas
samt hans personnummer.
Saknar gäldenären känd adress,
skall uppgift lämnas om den utredning
som gjorts för att fastställa
detta. Vidare bör anges gäl de närens
yrke, hemvist, telefonnummer
och andra omständigheter som är
av betydelse för delgivning. Dessutom
skall anges fordringens belopp
och den ränta som fordras.
Borgenären skall i ansökningen eller
i räkning som åberopas också
tydligt och fullständigt ange grunden
för fordringen och tiden för
dess tillkomst samt de omständigheter
som betingar rättens behörighet,
om denna inte framgår av vad
som annars anförs.

Ansökning om betalningsföreläggande
skall göras skriftligen eller
muntligen hos allmän underrätt.
Ansökningen skall innehålla uppgifter
om parterna i den utsträckning
som anges i 33 kap. I § rättegångsbalken.
Dessutom skall anges
fordringens belopp och den ränta
som fordras. Borgenären skall i ansökningen
eller i räkning som åberopas
också tydligt och fullständigt
ange grunden för fordringen och tiden
för dess tillkomst samt de omständigheter
som betingar rättens
behörighet, om denna inte framgår
av vad som annars anförs.

’ Senaste lydelse 1982: 297.

JuU 1984/85:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara
egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett
exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig
avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning muntligen,
skall genom rättens försorg mot föreskriven avgift uppteckning därav
ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift
intyga att uppteckningen är riktig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i
endast ett exemplar, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig
avskrift.

22 §4

Upptages ansökningen, förelägge rätten gäldenären att, såframt han vill
helt eller till någon del bestrida ansökningen, inom viss av rätten bestämd
tid efter det ansökningen jämte räkning, om sådan åberopats, blivit honom
delgiven, skriftligen hos rätten anmäla sitt bestridande vid påföljd att
utmätning eljest må ske. Vid utsättande av tiden för anmälan av bestridande
har rätten att taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären
bor eller handlingarna eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Utan
synnerliga skäl må tiden icke bestämmas längre än till två veckor.

Har borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostnad å målet,
skall rätten i föreläggandet angiva vad i sådant hänseende skall, om bestridande
ej sker, utgå utöver kostnaden för blivande delgivning. Ersättningen
utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Föreläggandet, som skall tecknas
å ena exemplaret av ansökningen,
skall tillika innehålla anmaning till
gäldenären att hos rätten anmäla
personnummer, hemvist, postadress
och telefonnummer, såvida
tillförlitlig uppgift härom icke föreligger.

Föreläggandet, som skall tecknas
på det ena exemplaret av ansökningen,
skall tillika innehålla anmaning
till gäldenären att lämna de
uppgifter om sig som avses i 33
kap. I § första—tredje styckena rättegångsbalken
i den män uppgifterna
i ansökningen är ofullständiga
eller felaktiga. Rätten får förelägga
gäldenären att vid vite lämna
uppgifter i dessa hänseenden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

4 Senaste lydelse 1981:848.

JuU 1984/85:23

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen
(1946:808)

Härigenom föreskrivs att 2 § lagsökningslagen (1946:808) i paragrafens
lydelse enligt lagen (1984:660) om ändring i nämnda lag skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Lagsökning skall göras skriftligen
hos allmän underrätt. Ansökningen
skall innehålla uppgift om
borgenärens namn, personnummer,
yrke, hemvist, postadress och
telefonnummer samt gäldenärens
namn och postadress. Om det behövs
för delgivning med gäldenären,
skall uppgift även lämnas
om annan adress där han kan anträffas
samt hans personnummer.
Saknar gäldenären känd adress,
skall uppgift lämnas om den utredning
som gjorts för att fastställa
detta. Vidare bör anges gäldenärens
yrke, hemvist, telefonnummer
och andra omständigheter som är
av betydelse för delgivning. Dessutom
skall anges fordringens belopp
och den ränta som fordras.
Borgenären skall också ange de
omständigheter som betingar rättens
behörighet, om denna inte
framgår av vad som annars anförs.
Vid ansökningen skall fogas styrkt
avskrift av den handling varpå fordringen
grundas och, då betalning
enligt 1 § andra stycket söks ur fast
egendom, skepp eller skeppsbygge
eller egendom som omfattas av företagshypotek,
av den handling
varigenom panträtt i egendomen eller
företagshypotek har upplåtits.

Lagsökning skall göras skriftligen
hos allmän underrätt. Ansökningen
skall innehålla uppgifter om
parterna i den utsträckning som
anges i 33 kap. I § rättegångsbalken.
Dessutom skall anges fordringens
belopp och den ränta som fordras.
Borgenären skall också ange de
omständigheter som betingar rättens
behörighet, om denna inte
framgår av vad som annars anförs.
Vid ansökningen skall fogas styrkt
avskrift av den handling varpå fordringen
grundas och, då betalning
enligt I § andra stycket söks ur fast
egendom, skepp eller skeppsbygge
eller egendom som omfattas av
företagshypotek, av den handling
varigenom panträtt i egendomen eller
företagshypotek har upplåtits.

1 Senaste lydelse 1984:660.

JuU 1984/85:23

6 Förslag till
Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs att 3 och 5 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Ansökan, besvär, anmälan, underställning och annan åtgärd, varigenom
mål anhängiggöres, skall ske skriftligen.

Ansöknings- eller besvärshandling
från enskild bör innehålla uppgift
om hans namn, personnummer,
yrke, postadress och telefonnummer.
Handlingen skall vara
egenhändigt undertecknad av honom
eller hans ombud.

En ansöknings- eller besvärshandling
från en enskild skall vara
egenhändigt undertecknad av honom
eller hans ombud. Den skall
innehålla uppgift om hans

1. yrke samt personnummer eller
organisationsnummer,

2. postadress och adress till arbetsplats
samt i förekommande fall
annan adress där han kan anträffas
för delgivning genom stämningsman,

3. telefonnummer till bostaden
och arbetsplatsen, dock att nummer
avseende hemligt telefonabonnemang
behöver uppges endast om
rätten begär det, samt

4. förhållanden i övrigt av betydelse
för delgivning med honom.

Förs den enskildes talan av ställföreträdare,
skall motsvarande
uppgifter lämnas även om denne.
Har den enskilde vidtalat ett ombud
att företräda honom, skall ombudets
namn, postadress och telefonnummer
anges.

En ansöknings- eller besvärshandling
från en enskild skall dessutom
innehålla uppgifter om enskild
motpart, om sådan finns, i de
hänseenden som anges i andra och
tredje styckena. Uppgift om motpartens
eller dennes ställföreträdares
yrke, arbetsplats, telefonnummer
och ombud behöver lämnas
endast om uppgiften utan särskild
utredning är tillgänglig för
den enskilde. Saknar motparten
känd adress, skall uppgift lämnas
om den utredning som gjorts för att
fastställa detta.

JuU 1984/85:23

Nuvarande lydelse

Är ansöknings- eller besvärshandling
så ofullständig att den icke
kan läggas till grund för prövning i
sak, skall rätten förelägga sökanden
eller klaganden att inom viss tid avhjälpa
bristen vid påföljd att hans
talan annars ej upptages till prövning.

Föreslagen lydelse

Uppgifter som avses i andra —
fjärde styckena skall gälla förhållandena
när uppgifterna lämnas till
rätten. Ändras något av dessa förhållanden
eller är en uppgift ofullständig
eller felaktig, skall det utan
dröjsmål anmälas till rätten.

Är ansöknings- eller besvärshandling
så ofullständig att den inte
kan läggas till grund för prövning i
sak, skall rätten förelägga sökanden
eller klaganden att inom viss tid avhjälpa
bristen vid påföljd att hans
talan annars inte tas upp till prövning.
Detsamma gäller om handlingen
inte uppfyller föreskrifterna i
3 §, såvida inte bristen är av ringa
betydelse för frågan om delgivning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

JuU 1984/85:23

7 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980: 100)'

dels att 14 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 7 kap. skall införas en ny paragraf, 26 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

26 §

Sekretess gäller i verksamhet
som avser delgivning enligt delgivningslagen
(1970:428) för uppgift
om enskilds personliga förhållanden,
om det kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående
lider men om uppgiften
röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling
gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

14 kap.

2 §:

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i I § lämnas
till myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande
från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten
mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid en myndighet där
uppgiften förekommer,

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften
förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande
av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning
i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift
om enskilds adress, telefonnummer
och arbetsplats lämnas till en myndighet,
om uppgiften behövs där
för delgivning enligt delgivningslagen
(1970:428). Vad nu sagts gäller
dock inte uppgift hos televerket om
telefonnummer till enskilds bostad,
om den enskilde hos televerket be 1

Lagen omtryckt 1982: 1106.

: Senaste lydelse 1984:316.

JuU 1984/85:23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gärl att abonnemanget skall hållas
hemligt och uppgiften omfattas av
sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje
stycket.

Sekretess hindrar inte att uppgift sorn angår misstanke om brott lämnas
till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att
ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan

antas föranleda annan påföljd än

För uppgift som omfattas av sekretess
enligt 7 kap. 1 - 6 §§, 8 kap.

8 § första stycket, 9 eller 15 § eller

9 kap. 7 §, 8 § första eller andra
stycket eller 9 § andra stycket gäller
vad som föreskrivs i tredje
stycket endast såvitt angår misstanke
om brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i
två år. Dock hindrar sekretess enligt
7 kap. 1 eller 4 § inte att uppgift
som angår misstanke om brott enligt
3, 4 eller 6 kap. brottsbalken
mot någon som inte har fyllt arton
år lämnas till åklagarmyndighet eller
polismyndighet.

Tredje stycket gäller inte uppgift
som omfattas av sekretess enligt
9 kap. 9 § första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

För uppgift som omfattas av sekretess
enligt 7 kap. 1 - 6 §§, 8 kap.

8 § första stycket, 9 eller 15 § eller

9 kap. 7 §, 8 § första eller andra
stycket eller 9 § andra stycket gäller
vad som föreskrivs i fjärde
stycket endast såvitt angår misstanke
om brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i
två år. Dock hindrar sekretess enligt
7 kap. 1 eller 4 § inte att uppgift
som angår misstanke om brott enligt
3, 4 eller 6 kap. brottsbalken
mot någon som inte har fyllt arton
år lämnas till åklagarmyndighet eller
polismyndighet.

Tredje och fjärde styckena gäller
inte uppgift som omfattas av sekretess
enligt 9 kap. 9 § första stycket.

JuU 1984/85:23

Motionerna

I motion 1984/85:2844 av Bertil Fiskesjö (c) och Kersti Johansson (c)
hemställs att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om formerna för telefon- och arbetsplatsdelgivning samt
myndighets uppgiftslämnande.

I motion 1984/85:2845 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen
beslutar avslå proposition 1984/85:109 i den del som gäller förslaget till
upplysningsskyldighet för fastighetsägare m.fl. samt arbetsgivare.

I motion 1984/85:2846 av Per-Olof Strindberg (m) hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att part i första inlaga i
rättegång skall vara skyldig att uppge motparts personnummer,

2. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att fastighetsägare m. fl.
skall vara skyldiga att lämna vissa upplysningar om den som söks för
delgivning,

3. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser att husrannsakan skall få
ske för att söka efter den som skall delges en stämning i brottmål.

Utskottet

Inledning

I propositionen läggs fram ett antal förslag som syftar till att effektivisera
delgivningsverksamheten i mål och ärenden hos domstolar och andra
myndigheter. Förslagen bygger på en promemoria (Ds Ju 1983:13) Effektivare
delgivning och remissbehandling av den.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Bakgrunden till förslagen i propositionen är att domstolar och andra
myndigheter under senare år mött allt större svårigheter när det gäller att
genomföra delgivning i mål och ärenden, något som medfört bl. a. försämrad
service för enskilda rättssökande, ökade kostnader för det rättsliga förfarandet
och svårigheter för myndigheterna att på ett rationellt sätt fullgöra sina
arbetsuppgifter.

Förslagen går sammanfattningsvis ut på att förbättra förutsättningarna för
delgivning i enklare former, att skapa bättre möjligheter för myndigheterna
att vid behov själva efterforska adresserna till dem som skall delges samt att
underlätta fältarbetet för stämningsmännen.

För att förbättra förutsättningarna för delgivning i enklare former föreslås i
propositionen att kraven på en sökande skärps när det gäller att tillhandahålla
uppgifter för delgivningsändamål om såväl egna som motpartens förhållanden.
En ökad uppgiftsskyldighet föreslås också för sökandens motpart,
vittnen m. fl. Vidare föreslås att domstolarna i viss utsträckning får möjlighet

JulJ 1984/85:23

att avvisa en ansökan, om sökanden inte har lämnat föreskrivna uppgifter om
motparten och heller inte har efterkommit ett föreläggande om komplettering.
Avvisning skall kunna ske endast under förutsättning att det inte är
oskäligt. Det föreslås också att de allmänna domstolarna får förelägga parter,
vittnen m. fl. att vid vite lämna föreskrivna uppgifter om egna förhållanden
av betydelse för delgivning.

För att underlätta för myndigheterna att få tillgång till uppgifter om
enskilda som behövs för delgivning föreslås vissa ändringar i sekretesslagen
(1980:100). Förslaget innebär att en myndighet skall vara skyldig att på
begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter om en enskilds adress,
telefonnummer och arbetsplats oavsett om sekretess gäller för uppgiften hos
den myndighet som innehar uppgiften. Undantag från uppgiftsskyldigheten
skall dock gälla för sekretesskyddad uppgift hos televerket om telefonnummer
till en enskilds bostad.

I samma syfte föreslås att bl. a. fastighetsägare och arbetsgivare med vissa
undantag skall vara skyldiga att på förfrågan av en stämningsman lämna vissa
upplysningar om den som söks för delgivning. En arbetsgivare som vägrar att
lämna uppgifter när han är skyldig att göra det eller som lämnar oriktiga
uppgifter skall kunna dömas till böter.

Det föreslås också att det i sekretesslagen tas in en bestämmelse om
sekretess för integritetskänsliga uppgifter om enskilda som förekommer i
delgivningsverksamheten.

Vidare skall fastighetsägare m. fl. samt arbetsgivare vara skyldiga att
medverka till att stämningsmän får tillträde till fastigheter och arbetsplatser
för att genomföra delgivning. Det föreslås också att stämningsmän skall få
rätt till tillträde till enskilt område som inte utgör bostad samt rätt att påkalla
biträde av polismyndighet, om tillträde vägras dem.

Ett annat förslag är att en domstol skall kunna besluta om att husrannsakan
får ske för att söka efter den som skall delges en stämning i brottmål. Som
förutsättning skall gälla att fängelse är stadgat för brottet.

I propositionen läggs också fram förslag om en ny delgivningsform
(telefondelgivning) som innebär att en myndighet per telefon skall få
överbringa innehållet i kallelser, meddelanden och andra handlingar av
enkel beskaffenhet till den sökte.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

Allmänna överväganden

Utskottet vill inledningsvis, i likhet med departementschefen, understryka
betydelsen av att delgivningsverksamheten fungerar effektivt. Om det brister
i detta avseende försvåras en rationell planering av myndighetens verksamhet
och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. När det gäller t. ex.
domstolarna leder misslyckade delgivningsförsök inte sällan till att en
förhandling måste ställas in vilket i sin tur medför svårigheter för domstols -

JuU 1984/85:23

personalen, åklagare, advokater m. fl. som har infunnit sig att utnyttja den
spilltid som uppkommer. En annan effekt är att det i många fall uppstår en
påtaglig disproportion mellan den tid som behövs för den egentliga handläggningen
och den tid som myndigheten måste ägna åt olika delgivningsproblem.

För enskilda medför en ineffektiv delgivningsverksamhet negativa konsekvenser
framför allt genom att handläggningstiderna blir långa. I t. ex.
civilrättsliga tvister löper enskilda risk att göra rättsförluster på grund av att
ett långsamt rättegångsförfarande lämnar stora möjligheter för gäldenärer
och andra att undandra egendom eller att vidta andra åtgärder för att
sabotera en kommande verkställighet. När det gäller brottmålen är det från
kriminalpolitisk synpunkt otillfredsställande att handläggningen av målen
drar ut på tiden. Brister i delgivningssystemet försvårar samhällets möjligheter
att utreda brott. Inte minst vid ekonomiska brott ingår det ofta som ett led
i verksamheten att den misstänkte genom att undandra sig delgivning
förhindrar eller försvårar myndigheternas utredningsarbete.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att förbättringar nu föreslås i syfte att
höja effektiviteten inom delgivningsverksamheten, och utskottet ställer sig
bakom den inriktning på reformen som har valts; genom att öka effektiviteten
hos de enklare delgivningsformerna minskas tillströmningen av ärenden
till den mer tidsödande och kostnadskrävande stämningsmannadelgivningen.
Härigenom kan delgivningstiderna antas bli väsentligt förkortade
samtidigt som resurserna inom stämningsmannaverksamheten koncentreras
till de svårare fallen.

Vid utformningen av regler om delgivning måste man självfallet ta stor
hänsyn till den enskildes intresse av skydd för sin personliga integritet.
Samtidigt måste man beakta att en väl fungerande delgivningsverksamhet är
viktig för samhällets möjligheter att tillgodose enskilda rättssökandes krav på
effektivitet i förvaltning och rättskipning liksom det allmänna intresset av en
effektiv brottsbekämpning. Utskottet kan i stort ställa sig bakom den
avvägning mellan dessa intressen som präglar förslagen i propositionen.

I det följande tar utskottet närmare upp vissa av förslagen i propositionen.

Personnummer i stämningsansökningar m.m.

Till grund för delgivningslagen (1970:428) ligger bl. a. principen att det
ankommer på den domstol eller annan myndighet som handlägger ett mål
eller ärende att ombesörja delgivningen, och att samhället svarar för
delgivningskostnaderna. Föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i
ett mål eller ärende om den som skall delges finns i de lagar och förordningar
som innehåller bestämmelser om att delgivning skall ske. Föreskrifterna
innebär i allmänhet att sökanden i sin ansökan utöver uppgifter om parternas
namn skall lämna uppgift om både sin egen och motpartens postadress. I
övrigt är bestämmelserna om sökandens uppgiftsskyldighet oenhetliga till

JuU 1984/85:23

både innehåll och utformning. I några fall har sökanden ålagts en relativt
omfattande uppgiftsskyldighet, i andra fall är uppgiftsskyldigheten begränsad
till ett fåtal uppgifter. I en del fall är uppgifterna obligatoriska, i andra fall
är bestämmelsen om vilka uppgifter som skall lämnas utformad som en
rekommendation.

Enligt nuvarande lydelse av 33 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) skall en
parts första inlaga i rättegången innehålla uppgift om hans namn, hemvist,
personnummer och postadress. Parterna är således för närvarande skyldiga
att lämna dessa uppgifter om sig själva. I paragrafen ges vidare en
rekommendation till parterna att lämna uppgift om även sitt yrke, telefonnummer
och de övriga omständigheter som har betydelse för delgivning med
dem. I samma paragraf ges också en rekommendation om att en stämningsansökan
bör innehålla motsvarande uppgifter om motparten. Uppgift om
motpartens namn och hemvist är dock alltid obligatorisk.

Motsvarande regler i 2 § lagsökningslagen (1946:808) innebär att borgenärens
ansökan skall innehålla uppgift om hans namn, personnummer, yrke,
hemvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och postadress.
Om det behövs för delgivning med gäldenären skall uppgift lämnas även
om bl. a. dennes personnummer.

I propositionen föreslås en enhetlig reglering i bl. a. RB, lagsökningslagen
och förvaltningsprocesslagen (1971:291) med skärpta krav på parterna när
det gäller att tillhandahålla uppgifter som behövs för delgivning. Bl. a.
föreslås att en part i sin första inlaga skall uppge både sitt och motpartens
personnummer. Om en sökande inte har lämnat föreskrivna uppgifter om
motparten föreslås att i vissa fall avvisning skall kunna ske. Som förutsättning
härför skall gälla att parten inte har efterkommit ett föreläggande om
komplettering av ansökningen med de föreskrivna uppgifterna och att det
inte är oskäligt att avvisning sker. Såvitt gäller de allmänna domstolarna skall
avvisning inte få ske i indispositiva tvistemål eller i brottmål.

I motion 2846 kritiseras förslaget om en vidgad skyldighet att uppge
personnummer. Motionären anser att det finns risk för att felaktiga
personnummer kan komma att anges. Vidare anser motionären det vara
olämpligt att utöka skyldigheten att uppge personnummer innan den
kommitté som har till uppgift att utreda användningen av personnummer i
samhället har avlämnat sitt förslag.

Den kommitté som motionären åsyftar är den parlamentariskt sammansatta
data- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06), som påbörjat sitt arbete
under oktober månad 1984. Enligt sina direktiv (Dir. 1984:27) skall
kommittén kartlägga den nuvarande användningen och belysa de fördelar
och nackdelar som är förenade med bruket av personnummer. Kommittén
skall bl. a. granska om användningen av personnummer kan medföra
otillbörligt intrång i den personliga integriteten och vid behov föreslå de
begränsningar i bruket av personnummer som kan anses påkallade. Kommittén
bör även undersöka om några av de författningar med bestämmelser som

JuU 1984/85:23

innehåller krav på uppgift om personnummer bör ändras. Kommitténs
arbete bör enligt direktiven bedrivas skyndsamt och i varje fall slutföras inom
två år.

Tillgången till personnummer har ofta stor betydelse för både efterforskningsarbetet
och identifikationen av parterna. Såsom utskottet tidigare
framhållit är det angeläget att man kommer till rätta med de problem som
numera råder på delgivningsområdet och som har allvarliga konsekvenser för
bl. a. rättsväsendets effektivitet. I likhet med departementschefen bedömer
utskottet inte en vidgad uppgiftsskyldighet för parterna i mål eller ärenden
såvitt gäller personnummer som ett otillbörligt intrång i den personliga
integriteten. Inte heller i övrigt anser utskottet att därav skulle följa några
beaktansvärda olägenheter för parterna. Tvärtom kan bruket av personnummer
leda till ökad snabbhet i förfarandet med påtagliga fördelar för både
parter och myndigheter. Vidare anser utskottet - till skillnad mot motionären
- avgörande hinder inte möta mot att genomföra lagförslaget i denna del trots
att data- och offentlighetskommitténs överväganden i fråga om personnummeranvändningen
ännu inte föreligger. Samtidigt bör naturligtvis framhållas
att denna liksom andra frågor som berör användningen av personnummer
kan komma i ett annat läge när resultatet av kommitténs arbete har
presenterats.

Med anledning av motionärens farhågor att felaktiga personnummer kan
komma i omlopp och åstadkomma skada för enskilda om förslaget genomförs
vill utskottet nämna att förslaget också innebär skyldighet för part att
utan dröjsmål till rätten anmäla om en uppgift visat sig vara felaktig. Härtill
kommer att det givetvis är en uppgift för myndigheterna att vara observanta
på att det kan förekomma fel i uppgivna personnummer.

Med hänvisning till vad nu har sagts tillstyrker utskottet bifall till
propositionen i berörd del och avstyrker bifall till motion 2846 i motsvarande
del.

Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m.fl. och arbetsgivare

I propositionen föreslås att i delgivningslagen införs en skyldighet för
fastighetsägare, tomträttshavare, arrendatorer och innehavare av bostadslägenheter
att på begäran av bl. a. stämningsman uppge om den som söks för
delgivning är bosatt på fastigheten eller i lägenheten eller annars disponerar
utrymme där. Arbetsgivare föreslås bli skyldiga att uppge om den som söks
för delgivning är anställd hos honom och i förekommande fall upplysa om
den söktes arbetstider, arbetsplats och andra förhållanden som rör anställningen
och som kan underlätta delgivningen.

Skyldigheten att lämna upplysningar gäller inte närstående till den sökte.

En arbetsgivare som vägrar lämna begärda uppgifter eller som lämnar
oriktiga uppgifter skall enligt förslaget kunna dömas till böter.

I motionerna 2845 och 2846 yrkas avslag på propositionen i denna del.

JuU 1984/85:23

Motionärerna anför att det är olämpligt att enskilda åläggs att medverka i den
myndighetsutövning som delgivning innebär. I motion 2845 anför motionären
att av integritetsskäl kretsen av personer som blir delaktiga i efterforskningen
av den sökte inte bör vidgas. Även i motion 2846 åberopas
integritetshänsyn för avslag på propositionsförslaget. - En besläktad fråga
tas upp i motion 2844, där motionärerna uttalar att delgivning på arbetsplats
bör förekomma endast restriktivt och utföras så föga integritetskränkande
som möjligt.

Utskottet vill först uttala sin anslutning till departementschefens uppfattning
att samhällets och enskildas intresse av att myndigheternas handläggning
av ett mål eller ärende kan ske snabbt och till låga kostnader har en
sådan tyngd att den som inte vill medverka till delgivning i enklare former får
finna sig i att detta beteende medför vissa konsekvenser. Det är enligt
utskottets mening rimligt att den som avsiktligt håller sig undan kan få utstå
visst obehag som följer t. ex. av att delgivning sker genom stämningsman på
arbetsplatsen eller av att stämningsmannen kontaktar anhöriga eller grannar
för att få fram erforderliga uppgifter för delgivning. Sådana efterforskningsmetoder,
som inte står i strid med gällande regler på området, kan många
gånger inte undvikas om delgivning skall kunna genomföras. Utskottet vill
emellertid i denna fråga, i linje med vad som uttalas i propositionen (s. 38),
betona att stämningsmannadelgivning på den söktes arbetsplats naturligtvis
bör tillgripas endast i de fall då det inte är möjligt för stämningsmannen att
delge den sökte på annat sätt. Departementschefen uttalar i propositionen
att han anser att när det gäller stämningsmannadelgivning med den sökte på
dennes arbetsplats och myndigheters och stämningsmäns kontakter med den
sökte eller annan på dennes arbetsplats det i delgivningsförordningen
(1979:101) bör tas in föreskrifter som i möjligaste mån garanterar att detta
sker på ett sätt som inte i onödan vållar den sökte olägenheter.

Utskottet anser att önskemålet i motion 2844 är tillgodosett genom vad nu
har sagts, och utskottet avstyrker bifall till motionen såvitt nu är i fråga.

Utskottet vill härefter framhålla att det förekommer sådana besvärliga
delgivningsfall där alla ansträngningar med enklare delgivningsformer har
misslyckats och stämningsmannen vid sina efterforskningar inte får begärda
upplysningar av t. ex. en fastighetsägare eller en arbetsgivare. Dessa vägrar
kanske att besvara frågor om bostadsadress eller arbetstider och det kan
t. o. m. hända att den eftersökte får hjälp att hålla sig undan.

Departementschefen anför att det är angeläget att stämningsmännen -framför allt i mera kvalificerade delgivningsfall - får rätt att inhämta
upplysningar från fastighetsägare m.fl. och från arbetsgivare.

Utskottet delar uppfattningen att det för sådana fall, när delgivning visat
sig omöjlig att utföra med enklare metoder, bör införas en rätt för
stämningsmän att av bl. a. fastighetsägare och arbetsgivare erhålla vissa
upplysningar om den eftersökte som kan göra det möjligt att påträffa honom.
Utskottet, som inte ansluter sig till motionärernas avvisande syn på förslaget,

JuU 1984/85:23

godtar detta men vill samtidigt uttala att hänsynen till enskildas integritet
måste tillmätas avsevärd betydelse när upplysningsskyldighet aktualiseras.
Utskottet anser således att återhållsamhet bör iakttas i tillämpningen av de
föreslagna reglerna.

Med det sagda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i den aktuella
delen och avstyrker bifall till motsvarande yrkanden i motionerna 2845 och
2846.

Husrannsakan

För att söka efter den som skall delges en stämning i brottmål föreslås i
propositionen att husrannsakan skall få ske efter beslut av domstol. För att så
skall få ske skall för brottet vara stadgat fängelse.

Mot förslaget riktas invändningar i motion 2846. Motionären anför bl. a.
att delgivning i brottmål inte har en sådan betydelse att den för den enskilde
mycket ingripande åtgärden husrannsakan bör få användas.

En grundläggande regel är att stämning i brottmål måste delges den
misstänkte personligen. Det är inte tillåtet att använda någon annan
delgivningsform, t. ex. s. k. surrogatdelgivning eller kungörelsedelgivning.
Om den som söks för delgivning uppehåller sig i ett utrymme dit han vägrar
stämningsmannen tillträde - den sökte öppnar t. ex. inte dörren till sin bostad
- finns det för närvarande inte något verksamt medel för att genomföra
delgivningen. Genom att hålla sig undan delgivning av stämningen kan den
misstänkte förhala eller t. o. m. förhindra att brottet beivras.

Enligt utskottets mening kan det inte godtas att en person som är misstänkt
för brott skall kunna undandra sig lagföring och straff genom att på sätt här är
aktuellt aktivt hålla sig undan delgivning. Det finns enligt utskottets mening
starka skäl att för sådana fall skapa ett medel för att delgivning skall kunna
genomföras.

Mot bakgrund härav och även med beaktande av de redan befintliga regler
i RB som i olika situationer öppnar möjlighet för husrannsakan -1, ex. för att
genomföra hämtning till förhör eller till huvudförhandling i brottmål - finner
utskottet att förslaget i denna del bör genomföras. Utskottet kan sålunda inte
ansluta sig till tankarna i motion 2846. Det bör samtidigt framhållas att enligt
förslaget metoden får användas bara i fråga om brott av viss svårhetsgrad och
efter beslut av domstol i det särskilda fallet.

Som departementschefen påpekar ligger det i sakens natur att husrannsakan
kommer till användning endast när det är nödvändigt för att delgivning
skall kunna ske; andra möjligheter bör alltså ha prövats utan framgång eller
på mycket goda grunder ha bedömts som utsiktslösa, t. ex. därför att den
sökte notoriskt är svår att delge.

Utskottet tillstyrker med det sagda bifall till propositionen i denna del och
avstyrker bifall till motion 2846.

JuU 1984/85:23

Telefondelgi v ning

I propositionen föreslås en ny form av delgivning som innebär att en
myndighet per telefon får överbringa innehållet i kallelser, meddelanden och
andra handlingar av enkel beskaffenhet till den sökte. Handlingen skall
därefter sändas till denne med posten i vanligt brev. Därigenom skall
delgivning anses ha skett. Telefondelgivning får dock inte avse stämningsansökningar
eller andra handlingar varigenom mål eller ärende anhängiggörs.

Telefondelgivning berörs i motion 2844. Motionärerna anför att delgivningsförordningen
klart bör ange i vilka fall telefondelgivning kan tillåtas.

Såsom sägs i propositionen torde telefondelgivning främst lämpa sig för
kallelser till förhandlingar, förhör eller förrättningar. Även för delgivning av
andra enkla meddelanden eller avgöranden eller för underrättelser om att
mål eller ärenden har anhängiggjorts eller avgjorts bör telefondelgivning
kunna användas. Delgivning av enkla förelägganden bör också kunna ske per
telefon. Telefondelgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra
handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs. Dit hör bl. a. sådana
ansökningar som avses i 3 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) och
fullföljdsinlagor av olika slag.

Departementschefen redogör i propositionen för hur institutet närmare
bör hanteras, t. ex. beträffande identifiering av den som delgivningen avser
och kontroll av uppgifter. Utskottet har ingenting att erinra häremot och vill
samtidigt understryka vikten av att telefondelgivning inte används om
tjänstemannen vid telefonsamtalet känner någon osäkerhet om exempelvis
partens identitet eller misstänker att denne inte kan tillgodogöra sig
innehållet i samtalet.

Utskottet, som utgår från att regeringen i delgivningsförordningen meddelar
de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen, anser inte att
motionen påkallar någon riksdagens åtgärd.

Utskottet tillstyrker alltså bifall till propositionen i denna del och avstyrker
bifall till motion 2844 i motsvarande del.

Myndighets uppgiftslämnande

I motion 2844 anförs att förslaget att myndigheter skall få tillgång till vissa
uppgifter från andra myndigheter inte får innebära att databaser samkörs.

Det föreslås i propositionen ändringar i sekretesslagen (1980:100) som
innebär att en myndighet skall vara skyldig att på begäran av en annan
myndighet lämna ut uppgifter om en enskilds adress, telefonnummer och
arbetsplats, om uppgiften behövs för delgivning med den sökte oavsett om
sekretess gäller för uppgiften hos den myndighet som innehar uppgiften.
Undantag från uppgiftsskyldigheten skall dock gälla för sekretesskyddad
uppgift hos televerket om telefonnummer till en enskilds bostad. Vidare
föreslås en sekretessregel till skydd för uppgifter om enskildas personliga
förhållanden som förekommer i delgivningsverksamheten.

JuU 1984/85:23

När det gäller automatisk databehandling av delgivningsuppgifter lämnas i
propositionen (s. 33 f) en redogörelse för en försöksverksamhet som pågår
vid delgivningscentralen vid polismyndigheten i Stockholm (en enhet inom
den lokala polisorganisationen). Målsättningen är att registrering av uppdragen
och registerhållningen skall ske med hjälp av ADB-teknik. Registrering
och sökning i registren avses ske vid bildskärmsterminal med möjlighet till
utskrift av registerutdrag på radskrivare.

I propositionen redogörs vidare för de förslag om ADB-stöd i delgivningsverksamhet
som lades fram i den inledningsvis nämnda promemorian
Effektivare delgivning och remissinstansernas syn på frågorna.

Departementschefen uttalar för sin del att han anser att en utformning av
ADB-stöd i enlighet med vad som skisserats i promemorian i hög grad torde
kunna bidra till att effektivisera stämningsmannaverksamheten. Han anser
också det lämpligt att man vid uppbyggandet av nya eller vid översyn av
befintliga ADB-system för diarieföring och målregistrering undersöker
möjligheterna till kontroll av adressuppgifter mot SPAR (statens person- och
adressregister) i enlighet med vad som redan nu sker i REX-systemet
(redovisningssystem för exekutionsväsendet). Departementschefen uttalar
vidare att - som flera remissinstanser har påpekat - frågan om terminalåtkomst
till vissa av de register som anges i promemorian aktualiserar frågor
om sekretess- och integritetsskydd. Dessa frågor bör enligt departementschefen
utredas närmare sedan erfarenhet vunnits av försöksverksamheten
med ADB-stöd vid delgivningscentralen i Stockholm.

Här bör nämnas att det enligt 2 § andra stycket 4 datalagen (1973:289) i
princip krävs tillstånd av datainspektionen för att inrätta och föra personregister
som skall innehålla personuppgift som hämtas från något annat
register. Bestämmelsen innebär alltså att det normalt fordras tillstånd för
samköming av personregister.

Mot bakgrund av vad nu sagts anser inte utskottet att någon riksdagens
åtgärd bör förekomma med anledning av motionsönskemålet.

Utskottet avstyrker således bifall till motion 2844 i den aktuella delen.

Övrigt

I övrigt föranleder propositionen eller motionerna inte något uttalande av
utskottet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande personnummer i stämningsansökningar m. m.
att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2846 i denna del
(yrkande 1) antar 33 kap. 1 § i det genom proposition 1984/85:109
framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken och 3 § i

JuU 1984/85:23

det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291),

2. beträffande upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. och
arbetsgivare

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2845 och motion
1984/85:2846 i denna del (yrkande 2) antar 26-28 och 30 §§ i det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
delgivningslagen (1970:428),

3. beträffande sättet för delgivning pä arbetsplats

att riksdagen avslår motion 1984/85:2844 i denna del,

4. beträffande telefondelgivning

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2844 i denna del antar
3 och 19 §§ i det under moment 2 nämnda lagförslaget,

5. att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget i den
mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

6. beträffande husrannsakan

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2846 i denna del
(yrkande 3) antar 28 kap. 2, 4 och 5 §§ i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken,

7. att riksdagen antar det under moment 6 nämnda lagförslaget i den
mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

8. beträffande myndighets upp gifts lämnande

att riksdagen avslår motion 1984/85:2844 i denna del,

9. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) i den mån
det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

10. att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen
till

a. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

b. lag om ändring i lagsökningslagen (1946:808),

c. lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen
(1946:808),

d. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den 19 mars 1985

På justitieutskottets vägnar
LENNART BLOM

Närvarande: Lennart Blom (m), Lisa Mattson (s), Karin Söder (c), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Arne
Svensson (m), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Lars-Erik Lövdén
(s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Hans Göran Franck
(s), Birthe Sörestedt (s) och Göran Magnusson (s).

JuU 1984/85:23

Reservationer

1. Personnummer i stämningsansökningar m. m. (mom. 1)

Lennart Blom (m), Björn Körlof (m), Arne Svensson (m) och Sven Munke
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Tillgången
till” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i denna del anföra följande.

Många människor är i dag med rätta kritiska mot den utbredda användningen
av personnummer i samhället. Även om det onekligen är fördelar
med personnummer som identifikationsbegrepp är emellertid nackdelarna
med personnummeranvändningen betydande. En viktig nackdel är att
personnummer kan användas på sätt som medför otillbörligt intrång i den
personliga integriteten.

Det är ett välkänt förhållande att det ofta är mycket svårt att få rättelse av
en felaktig uppgift som kommit att inflyta i en myndighets hantering, t. ex. ett
felaktigt personnummer. I dagarna har datainspektionen i en framställning
till regeringen riktat uppmärksamheten bl. a. på dessa svårigheter. Ett
genomförande av förslaget om obligatorisk användning av personnummer i
stämningsansökningar m. m. kommer med all säkerhet att leda till att -såsom också datainspektionen påpekat i sitt remissyttrande - felaktiga
personnummer ibland kommer i omlopp. Utskottet förutser att enskilda på
grund av felaktiga personnummeruppgifter i många fall kommer att åsamkas
betydande olägenheter och anser därför att starka skäl talar mot förslaget i
denna del. Härjämte vill utskottet som sin mening framhålla att det framstår
som särdeles olämpligt att nu ytterligare utvidga användningen av personnummer
i samhället samtidigt som data- och offentlighetskommittén ser över
bruket av personnummer i syfte att föreslå de begränsningar som kan anses
påkallade.

Utskottet anser med hänvisning till det sagda och i linje med önskemålen i
motion 2846 att skyldighet inte skall införas för part att i stämningsansökningar
och liknande handlingar uppge motparts personnummer. De förändringar
i föreliggande lagförslag som erfordras i detta syfte bör utformas inom
regeringskansliet. Ett nytt förslag i dessa delar bör föreläggas riksdagen före
lagstiftningens ikraftträdande. I avvaktan härpå bör propositionen avslås i
aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande personnummer i stämningsansökningar m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2846 i denna del
(yrkande 1) avslår 33 kap. 1 § i det genom proposition 1984/85:109
framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken och 3 § i
det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291) samt som sin mening ger

JuU 1984/85:23

regeringen till känna vad utskottet anfört om nytt förslag i detta
hänseende.

2. Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. och arbetsgivare (mom. 2)

Lennart Blom (m), Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Sven Munke
(m) och Hans Petersson i Röstånga (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Utskottet
vill härefter” och slutar på s. 23 med ”och 2846” bort ha följande lydelse:

Departementschefen anför i propositionen att det är angeläget att
stämningsmännen - framför allt i mer kvalificerade delgivningsfall - får rätt
att inhämta upplysningar från fastighetsägare m. fl. och från arbetsgivare.

Utskottet vill för sin del framhålla att det visserligen är ett angeläget
samhällsintresse att delgivningsverksamheten fungerar effektivt, men att
detta intresse också måste vägas mot andra viktiga hänsyn. Förslaget att
föreskriva uppgiftsskyldighet för bl. a. fastighetsägare och arbetsgivare
innebär enligt utskottets mening ett principiellt olämpligt åläggande för
privatpersoner att medverka i den myndighetsutövning som delgivning
utgör. Härtill kommer att det av hänsyn till den söktes personliga integritet
kan vara olyckligt att kretsen av personer som deltar i efterforskningarna
vidgas till att omfatta exempelvis hyresvärdar och arbetsgivare. I många fall
kan säkerligen också relationerna mellan den sökte och den som lämnar en
uppgift allvarligt komma att skadas härigenom. Vid avvägningen kan man
inte bortse från att den sökte kan ha varit svåranträffbar på grund av
omständigheter som han inte rått över eller av helt legitima skäl.

Sammanfattningsvis anser utskottet så starka skäl tala mot förslaget i
aktuell del att utskottet - i likhet med vad som yrkas i motionerna 2845 och
2846 - avstyrker bifall till propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande upplysningsskyldighet för fastighetsägare m.fl. och
arbetsgivare

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2845 och motion
1984/85:2846 i denna del (yrkande 2) avslår 26-28 och 30 §§ i det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
delgivningslagen (1970:428).

JuU 1984/85:23

Särskilt yttrande

Myndighets uppgiftslämnande (mom. 8)

Karin Söder (c) och Gunilla André (c) anför:

I anslutning till utskottets behandling av önskemålet i motion 2844 om ett
uttalande mot samköming av olika databaser vill vi först slå fast att
regeringsförslaget i den föreliggande propositionen inte innebär utökade
möjligheter till samköming. Vi konstaterar detta med tillfredsställelse och
vill notera att detta ligger i linje med de riktlinjer som dragits upp från
centerpartihåll i motion 1984/85:2749 om datapolitiken. Dessa riktlinjer
innebär bl. a. att data- och offentlighetskommittén - som är att betrakta som
en allmän integritetsskyddsutredning - skall få arbeta färdigt innan några
avgörande utökningar av samkörningar mellan olika dataregister sker. Vi
utgår från att dessa synpunkter beaktas vid de överväganden som kan komma
att göras i fråga om myndigheters uppgiftslämnande mellan varandra i
delgivningsverksamheten.

JuU 1984/85:23 30

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Propositionens lagförslag 2

1. Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) 2

2. Lag om ändring i rättegångsbalken 5

3. Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden
8

4. Lagom ändring i lagsökningslagen (1946:808) 9

5. Lag om ändring i lagen (1984:660) om ändring i lagsökningslagen
(1946:808) 12

6. Lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) 13

7. Lagom ändring i sekretesslagen (1980:100) 15

Motionerna 17

Utskottet 17

Inledning 17

Propositionens huvudsakliga innehåll 17

Allmänna överväganden 18

Personnummer i stämningsansökningar m. m 19

Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. och arbetsgivare .. 21

Husrannsakan 23

Telefondelgivning 24

Myndighets uppgiftslämnande 24

Övrigt 25

Utskottets hemställan 25

Reservationer 27

1. Personnummer i stämningsansökningar m. m. (mom. l)(m) .... 27

2. Upplysningsskyldighet för fastighetsägare m. fl. och arbetsgivare
(mom. 2) (m, fp) 28

Särskilt yttrande 29

Myndighets uppgiftslämnande (mom. 8) (c) 29

—

minab/gotab Stockholm 1985 82374