JulJ 1984/85:14

Justitieutskottets betänkande
1984/85:14

om preskriptionshinder vid skattebrott, m.m. (prop. 1984/85:47
jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1984/85:47 har regeringen (finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område,

6. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

7. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

8. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,

9. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

10. lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar,

11. lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

12. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

Lagförslagen har granskats av lagrådet utom såvitt gäller en mindre del
av lagförslaget under 1 (17 §).

Skatteutskottet har yttrat sig över lagförslagen i vissa delar (se s. 28).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 20.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1984/85:150 av Per-Olof Strindberg m. fl.

(m), 1984/85:151 av Kjell Johansson m.fl. (fp) och 1984/85:152 av Nic
Grönvall (m) samt den under den allmänna motionstiden 1985 väckta
motionen 1984/85:689 av Gunilla André (c).

Motionsyrkandena redovisas på s. 20.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1984/85. 7 sami. Nr 14

JuU 1984/85:14

1 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebrottslagen (1971:69)
dels att 14 och 17 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 14 a-14 c §§, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt 3, 7, 8
eller 9 § ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för
brottet inom fem år från brottet.

Påföljd får ådömas för brott enligt
denna lag utan hinder av att

den misstänkte inte erhållit del av

åtal för brottet inom den tid som
anges i 35 kap. 1 § brottsbalken eller
första stycket denna paragraf,
om den misstänkte inom samma tid
har delgetts underrättelse om att
han är skäligen misstänkt för brottet.
Underrättelsen skall ha skett
under en förundersökning som sedermera
lett till allmänt åtal mot
den misstänkte för brottet. Den
skall ha utfärdats av åklagaren och
ange de omständigheter som utgör
grund för misstanken. Delgivningen
skall ha skett på sätt som gäller
för delgivning av stämning i brottmål.
Avvisas eller avskrivs mål mot
någon om brott som han delgetts
misstanke om enligt detta stycke
skall i fråga om möjligheten att
ådöma påföljd så anses som om
delgivning av underrättelsen inte
skett.

14 a §

För brott enligt 2 eller 4 § och för
försök till sådant brott får rätten på
ansökan av åklagaren besluta om
förlängning av den tid som anges i
35 kap. 1 § brottsbalken. Beslut om
förlängning får meddelas, om
stämning eller underrättelse enligt
14 § andra stycket avseende sådant
brott inte har kunnat delges den
misstänkte på grund av att han

JuU 1984/85:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. har saknat känt hemvist och
det inte har kunnat klarläggas var
han uppehållit sig,

2. inte har kunnat anträffas på
känt hemvist inom riket och det inte
har kunnat klarläggas var han uppehållit
sig samt det kan antas att
han hållit sig undan eller

3. har stadigvarande vistats utomlands.

Förlängningstiden skall bestämmas
med hänsyn till vad som kan
antas behövas för att delgivning
skall kunna ske med den misstänkte,
dock till minst sex månader. Visar
det sig att den bestämda tiden
är otillräcklig, får rätten på ansökan
av åklagaren medge ytterligare
förlängning.

Förlängning enligt denna paragraffår
inte omfatta längre tid än
sammanlagt fem år.

14 b §

En ansökan enligt 14 a § skall ha
kommit in till tingsrätten före utgången
av den tid som begärs förlängd.

Har ansökningen getts in i rätt
tid, bortfaller möjligheten att
ådöma påföljd för brottet tidigast
när beslut på grund av ansökningen
föreligger. Om ansökningen inte bifalls,
skall i fråga om möjligheten
att ådöma påföljd så anses som om
någon ansökan inte har gjorts.

14 c §

Tingsrättens handläggning av
mål enligt 14 a § är skriftlig. I handläggningen
får ingå muntlig förhandling
när det kan antas vara till
fördel för utredningen. Den misstänkte
och hans försvarare skall beredas
tillfälle att yttra sig över åklagarens
ansökan om så kan ske.

Beslut varigenom en domstol
lämnat en ansökan enligt 14 a §
utan bifall får inte överklagas. Beslut
av tingsrätt att medge förlängning
enligt 14 a § får överklagas
genom besvär. Besvärsinlagan

JuU 1984/85:14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall ha kommit in inom två veckor
från den dag då den misstänkte, på
sätt som gäller för delgivning av
stämning i brottmål, delgavs beslutet.

I övrigt skall vad som är föreskrivet
i rättegångsbalken rörande
brottmål gälla i tillämpliga delar.

17 §1

Förvaltningsmyndigheter som handlägger frågor om skatter eller avgifter
skall göra anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta
att brott enligt denna lag har begåtts. Detta gäller dock inte om det kan
antas att brottet inte kommer att medföra påföljd enligt denna lag eller om
anmälan av annat skäl inte behövs.

Har i lag eller i förordning meddelats
bestämmelse som avviker
från föreskrifterna i första stycket
gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

De nya bestämmelserna i 14 § andra stycket tillämpas endast på underrättelser
som delges efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1983:460.

JuU 1984/85:14

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 115 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

115 §2

Fråga om eftertaxering prövas av länsrätt efter ansökan av taxeringsintendent.
Kommun får ansöka om eftertaxering i fråga om kommunal inkomstskatt.
Ansökan om eftertaxering upptages till prövning av den länsrätt
som har haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering
det år ansökan avser.

Ansökan om eftertaxering skall ha kommit in till länsrätten inom fem år
efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans.
Ansökan om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i taxeringsmål
får dock upptagas till prövning, om den har kommit in inom ett år från
utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vann laga kraft.
Har den skattskyldige avlidit, skall ansökan om eftertaxering av hans
dödsbo ha kommit in inom två år efter utgången av det kalenderår, då
bouppteckning efter honom gavs in för registrering.

Har den skattskyldige, på sätt
anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen
(1971:69), delgetts underrättelse
om misstanke om brott
som avser hans taxering eller har
åtal väckts mot honom för sådant
brott, får ansökan om eftertaxering
för det år som brottet avser upptas
till prövning även efter utgången av
i andra stycket angiven tid. Detsamma
gäller, om tiden för att
ådöma den skattskyldige påföljd
för sådant brott har förlängts genom
beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Ansökan om eftertaxering får
också upptas till prövning efter utgången
av i andra stycket angiven
tid, om eftertaxeringen medför att
den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen
är fri från ansvar för
brott.

Ansökan enligt tredje stycket
skall ha kommit in före utgången av
kalenderåret efter det då någon av
de där angivna åtgärderna först
vidtogs. Ansökan enligt fjärde
stycket skall ha kommit in före ut 1

Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1979: 175.

tl Riksdagen 1984/85. 7 sami. Nr 14

Har skattskyldig åtalats för skattebrott
som avser hans taxering, får
ansökan om eftertaxering för det år
som brottet avser upptagas till
prövning även efter utgången av
den i andra stycket angivna tiden.
Detsamma gäller, om eftertaxering
medför att den skattskyldige enligt
12 § skattebrottslagen (1971:69) är
fri från ansvar för sådant brott. Ansökan
skall i fall som har sagts nu
ha kommit in före utgången av kalenderåret
efter det då åtalet
väcktes eller åtgärd som avses i 12 §
skattebrottslagen vidtogs. Har den
skattskyldige avlidit, skall ansökan
om eftertaxering av dödsboet ha
kommit in inom sex månader från
dödsfallet. Eftertaxering, som har
åsatts efter åtal mot den skattskyldige,
skall undanröjas av länsrätten,
om åtalet ej bifalls till någon
del. Detta gäller dock ej, om åtalet
ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

JuU 1984/85:14

Nuvarande lydelse

Tredje stycket skall tillämpas
också i fall då den som har företrätt
juridisk person åtalats för skattebrott
som avser den juridiske personens
taxering eller är fri från ansvar
för sådant brott på grund av 12 §
skattebrottslagen.

Föreslagen lydelse

gången av kalenderåret efter det då
åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har den skattskyldige
avlidit, skall dock ansökan
om eftertaxering av dödsboet ha
kommit in inom sex månader från
dödsfallet.

Eftertaxering, som har åsatts efter
ansökan enligt tredje stycket,
skall undanröjas av länsrätten, om
åtal inte väcks på grundval av den
förundersökning som föranlett underrättelsen
om brottsmisstanke eller
beslutet om tidsförlängning eller,
om åtal har väckts, åtalet inte
bifalls till någon del. Vad som har
sagts nu gäller dock inte, om den
skattskyldige är fri från ansvar med
stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje.-sjätte styckena skall också
tillämpas om brottet avser en juridisk
persons taxering och åtgärd
som avses i tredje stycket har vidtagits
mot den som har företrätt den
juridiska personen eller om företrädaren
är fri från ansvar för sådant
brott med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

JuU 1984/85:14

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 81 § uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

81 §2

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet
att inbetala skatt som innehållits för annan dömes till böter eller, om
gärningen rör betydande belopp eller annan försvårande omständighet
föreligger, till fängelse i högst ett år.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd förbrott enligt denna
paragraf ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för
brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

De nya bestämmelserna i 81 § fjärde stycket tillämpas endast på underrättelser
om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1983: 77.

Juli 1984/85:14

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1958:295) om sjömansskatt1 skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §2

Redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet
att inbetala skatt som innehållits för annan dömes till böter eller, om
gärningen rör betydande belopp eller annan försvårande omständighet
föreligger, till fängelse i högst ett år.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken
får påföljd för brott enligt
denna paragraf ådömas, om den
misstänkte häktats eller erhållit del
av åtal för brottet inom fem år från
brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Den nya bestämmelsen i 28 § tredje stycket tillämpas även på brott som
har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har
bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna i 28 § Ijärde stycket tillämpas endast på underrättelser
om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

2 Senaste lydelse 1971: 78.

JuU 1984/85:14 9

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område

Härigenom föreskrivs att 34 a § lagen (1967: 340) om prisreglering på
jordbrukets område1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 a§

Den som till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
fara för att avgift undandras döms till böter eller fängelse i högst två år, om
inte gärningen är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration
eller annan därmed jämförlig handling till ledning vid fastställande
av avgift döms till böter.

Detsamma gäller om en avgiftsskyldig som skall betala avgift till jordbruksnämnden
eller riksskatteverket eller om en tillverkare som är skyldig
att använda en viss råvara uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter
bokföringsskyldighet eller föreskriven skyldighet att föra och bevara räkenskaper
och därigenom allvarligt försvårar jordbruksnämndens eller
riksskatteverkets kontrollverksamhet.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första-tredje styckena.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

De nya bestämmelserna i 34 a § femte stycket tillämpas endast på
underrättelser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1984: 199.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 865.

JuU 1984/85:14

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 40 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §2

Efterbeskattning får ske först sedan slutligt beslut om fastställelse av
skatt har meddelats. Fråga om efterbeskattning skall väckas senast under
sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret
har gått till ända. Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om
skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller
slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit, påföres efterbeskattning hans dödsbo.
Sådan efterbeskattning får ske endast om fråga därom prövats senast
under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning
efter den skattskyldige lämnats in för registrering.

Har den skattskyldige, på sätt
anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen
(1971:69), delgetts underrättelse
om misstanke om brott
som avser mervärdeskatt för honom
eller har åtal väckts mot honom
för sådant brott, får efterbeskattning
ske för den redovisningsperiod
som brottet avser även efter
utgången av i första stycket angiven
tid. Detsamma gäller, om tiden
för att ådöma den skattskyldige påföljd
för sådant brott har förlängts
genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Efterbeskattning får också ske
efter utgången av i första stycket
angiven tid, om efterbeskattningen
medför att den skattskyldige enligt
12 § skattebrottslagen är fri från
ansvar för brott.

Efterbeskattning enligt tredje
stycket får ske endast om fråga därom
prövats före utgången av kalenderåret
efter det då någon av de där
angivna åtgärderna först vidtogs.
Efterbeskattning enligt fjärde
stycket får ske endast om fråga
därom prövats före utgången av
kalenderåret efter det då åtgärd

1 Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.

2 Senaste lydelse 1981: 1276.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott
som avser mervärdeskatt
för honom får, även efter utgången
av den i första eller andra -stycket
angivna tiden, efterbeskattning ske
för det år som brottet avser. Detsamma
gäller, om efterbeskattning
medför att den skattskyldige enligt
12 § skattebrottslagen (1971:69) är
fri från ansvar för sådant brott. Efterbeskattning
som har sagts nu får
dock ske endast om fråga därom
prövats före utgången av kalenderåret
efter det under vilket åtalet
väcktes eller åtgärd som avses i 12 §
skattebrottslagen vidtogs. Har den
skattskyldige avlidit, skall fråga om
efterbeskattning av dödsboet prövas
inom sex månader från dödsfallet.
Efterbeskattning som har åsatts
efter åtal mot den skattskyldige
skall undanröjas av länsstyrelsen,
om åtalet ej bifalls till någon del.
Detta gäller dock ej, om åtalet ogillas
med stöd av 12 § skattebrottslagen.

JuU 1984/85:14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tredje stycket skall tillämpas
också ifall då den som har företrätt
juridisk person åtalats för skattebrott
som avser mervärdeskatt för
den juridiske personen eller är fri
från ansvar för sådant brott på
grund av 12 § skattebrottslagen.

som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har den skattskyldige avlidit,
skall dock fråga om efterbeskattning
av dödsboet prövas inom
sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning som har åsatts
enligt tredje stycket skall undanröjas
av länsstyrelsen, om åtal inte
väcks på grundval av den förundersökning
som föranlett underrättelsen
om brottsmisstanke eller beslutet
om tidsförlängning eller, om
åtal har väckts, åtalet inte bifalls till
någon del. Vad som har sagts nu
gäller dock inte, om den skattskyldige
är fri från ansvar med stöd av
12 § skattebrottslagen.

Tredje-s/atte styckena skall också
tillämpas om brottet avser mervärdeskatt
för en juridisk person
och åtgärd som avses i tredje
stycket har vidtagits mot den som
har företrätt den juridiska personen
eller om företrädaren är fri från ansvar
för sådant brott med stöd av
12 § skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

JuU 1984/85:14 12

7 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 31 § kupongskattelagen (1970:624)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §2

Den som uppsåtligen bryter mot 7 § andra stycket eller 14 § första
stycket dömes, om åtgärden kan medföra för låg kupongskatt för honom
eller den han företräder, till böter eller fängelse i högst två år eller, om
brottet rör verkligt betydande belopp eller är av särskilt farlig art eller om
annan synnerligen försvårande omständighet föreligger, till fängelse i högst
sex år.

Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej för den som frivilligt
rättar oriktig uppgift eller eljest fullgör underlåten uppgiftsskyldighet.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt andra stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken
får påföljd för brott enligt
andra stycket ådömas, om den
misstänkte häktats eller erhållit del
av åtalför brottet inom fem år från
brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt denna paragraf.
Bestämmelserna i 14 a—
14 c §§ skattebrottslagen tillämpas
också på brott enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Den nya bestämmelsen i 31 § femte stycket tillämpas även på brott som
har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har
bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna i 31 § sjätte stycket tillämpas, såvitt gäller
underrättelser om brottsmisstanke, endast på underrättelser som delges
efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

2 Senaste lydelse 1971:98.

JuU 1984/85:14 13

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område Härigenom

föreskrivs att 21 § lagen (1974:226) om prisreglering på
fiskets område1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

Den som till ledning vid fastställande av avgift uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
fara för att avgift undandras, döms till böter eller fängelse i högst två år,
om inte gärningen är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge deklaration
eller annan därmed jämförlig handling till ledning vid fastställande
av avgift döms till böter.

Detsamma gäller om den som skall erlägga avgift enligt denna lag till
annan än tullmyndighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter
bokföringsskyldighet eller föreskriven skyldighet att föra och bevara räkenskaper
och därigenom allvarligt försvårar jordbruksnämndens kontrollverksamhet.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första - tredje styckena.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt första
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

De nya bestämmelserna i 21 § femte stycket tillämpas endast på underrättelser
om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1984: 200.

+2 Riksdagen 1984185. 7 sami. Nr 14

JuU 1984/85:14

9 Förslag till

Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

Härigenom föreskrivs att 7 § utsädeslagen (1976:298)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §2

Den som till utsädeskontrollen uppsåtligen avger handling med oriktig
uppgift och därigenom föranleder fara för att växtförädlingsavgift undandras
döms till böter eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov
oaktsamhet, döms till böter.

Den som till utsädeskontrollen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift om varas slag eller sort döms till böter, om inte
gärningen är belagd med straff enligt första stycket.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första eller andra stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken
får påföljd för brott enligt
första stycket första meningen ädömas,
om den misstänkte häktats eller
erhållit del av åtal för brottet
inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt första
stycket första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Den nya bestämmelsen i 7 § fjärde stycket tillämpas även på brott som
har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har
bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna i 7 § femte stycket tillämpas endast på underrättelser
om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1979: 298.

2 Senaste lydelse 1984:560.

JuU 1984/85:14

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

En uppdragsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter
att i föreskriven tid till länsstyrelsen betala in ett belopp som har innehållits,
döms till böter. Om gärningen rör betydande belopp eller någon annan
försvårande omständighet föreligger, döms till fängelse i högst ett år.

1 ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken
får påföljd för brott enligt
denna paragraf ådömas, om den
misstänkte häktats eller erhållit del
av åtal för brottet inom fem år från
brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Den nya bestämmelsen i 25 § tredje stycket tillämpas även på brott som
har begåtts före ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i 25 § fjärde stycket tillämpas endast på underrättelser
om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet.

JuU 1984/85:14

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

12 §

Har den skattskyldige åtalats för
skattebrott som avser skatt enligt
de författningar som anges i 1 kap.
1 § första stycket 1, får beskattningsmyndigheten
meddela beslut
om efterbeskattning även efter utgången
av de tider som anges i 10
och 11 §§. Detsamma gäller om efterbeskattning
medför att den
skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen
(1971:69) är fri från ansvar
för sådant brott. Beslutet om
efterbeskattning får i sådana fall
inte meddelas senare än under kalenderåret
efter det då åtalet
väcktes eller åtgärd som avses i 12 §
skattebrottslagen vidtogs. Har den
skattskyldige avlidit, får beskattningsmyndigheten
inte meddela beslut
om efterbeskattning av dödsboet
senare än sex månader från
dödsfallet. Efterbeskattning som
har påförts efter åtal mot den skattskyldige
skall undanröjas av beskattningsmyndigheten,
om åtalet
inte bifalls till någon del. Detta gäller
dock inte om åtalet ogillas med
stöd av 12 § skattebrottslagen.

Har den skattskyldige, på sätt
anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen
(1971:69), delgetts underrättelse
om misstanke om brott
som avser skatt enligt de författningar
som anges i 1 kap. 1 § första
stycket 1 eller enligt lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel
eller har åtal väckts mot honom
för sådant brott, får beskattningsmyndigheten
meddela beslut om efterbeskattning
för den redovisningsperiod
eller den skattepliktiga
händelse som brottet avser även efter
utgången av i 10# angiven tid.
Detsamma gäller om tiden för att
ådöma den skattskyldige påföljd
för sådant brott har förlängts genom
beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beskattningsmyndigheten får
också meddela beslut om efterbeskattning
efter utgången av i 10 §
angiven tid, om efterbeskattningen
medför att den skattskyldige enligt
12 § skattebrottslagen är fri från ansvar
för brott.

Beslutet om efterbeskattning enligt
första stycket får inte meddelas
senare än under kalenderåret efter
det då någon av de där angivna
åtgärderna först vidtogs. Beslutet
om efterbeskattning enligt andra
stycket får inte meddelas senare än
under kalenderåret efter det då åtgärd
som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har den skattskyldige
avlidit, får beskattningsmyndigheten
dock inte meddela beslut
om efterbeskattning av dödsboet
senare än sex månader från dödsfallet.

JuU 1984/85:14

Nuvarande lydelse

Första stycket skall tillämpas
också i fall då den som har företrätt
en juridisk person åtalats för skattebrott
som avser den juridiska personens
skatt eller är fri från ansvar
för sådant brott på grund av 12 §
skattebrottslagen.

Föreslagen lydelse

Efterbeskattning som har påförts
enligt första stycket skall undanröjas
av beskattningsmyndigheten,
om åtal inte väcks på grundval av
den förundersökning som föranlett
underrättelsen om brottsmisstanke
eller beslutet om tidsförlängning elter,
om åtal har väckts, åtalet inte
bifalls till någon del. Vad som har
sagts nu gäller dock inte om den
skattskyldige är fri från ansvar med
stöd av 12 § skattebrottslagen.

Första -fjärde styckena skall också
tillämpas om brottet avser en juridisk
persons skatt och åtgärd som
avses i första stycket har vidtagits
mot den som har företrätt den juridiska
personen eller om företrädaren
är fri från ansvar för sådant
brott med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

JuU 1984/85:14

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Den lokala skattemyndigheten får ålägga en arbetsgivare betalningsskyldighet
för ett utgiftsårs avgifter inom sju år efter utgiftsårets utgång. Har en
arbetsgivare avlidit får betalningsskyldighet dock inte åläggas dödsboet
enligt 22 § om inte frågan prövats inom två år efter utgången av det
kalenderår under vilket bouppteckning blivit ingiven för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för
skattebrott, som avser arbetsgivaravgifterna,
får den lokala skattemyndigheten
även efter utgången
av i första stycket angiven tid
ålägga betalningsskyldighet för det
utgiftsår som brottet avser. Detsamma
gäller när betalningsskyldighet
skall åläggas på grund av åtgärd
som avses i 12 § skattebrottslagen
(1971:69).

Betalningsskyldighet får inte
åläggas efter utgången av kalenderåret
efter det då åtalet väcktes eller
åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har arbetsgivaren
avlidit skall fråga om betalningsskyldighet
för dödsboet prövas
inom sex månader från dödsfallet.
Ett beslut om betalningsskyldighet
som meddelas sedan arbetsgivaren
har åtalats skall undanröjas
av den lokala skattemyndigheten
om åtalet inte bifalls till någon
del. Detta gäller dock inte om åtalet
ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Har arbetsgivaren, på sätt anges
i 14 § andra stycket skattebrottslagen
(1971:69), delgetts underrättelse
om misstanke om brott som
avser arbetsgivaravgifterna eller
har åtal väckts mot honom för sådant
brott, får den lokala skattemyndigheten
ålägga betalningsskyldighet
för det utgiftsår som brottet
avser även efter utgången av i första
stycket angiven tid. Detsamma
gäller om tiden för att ådöma arbetsgivaren
påföljd för sådant brott
har förlängts genom beslut enligt
14 a § skattebrottslagen.

Den lokala skattemyndigheten
får också ålägga betalningsskyldighet
efter utgången av i första
stycket angiven tid när sådan skyldighet
skall åläggas på grund av åtgärd
som avses i 12 § skattebrottslagen.

Betalningsskyldighet enligt andra
stycket får inte åläggas efter utgången
av kalenderåret efter det då
någon av de där angivna åtgärderna
först vidtogs. Betalningsskyldighet
enligt tredje stycket får inte
åläggas efter utgången av kalenderåret
efter det då åtgärd som
avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs.
Har arbetsgivaren avlidit skall
dock fråga om betalningsskyldighet
för dödsboet prövas inom sex månader
från dödsfallet.

Ett beslut om betalningsskyldighet
som meddelas enligt andra

JuU 1984/85:14

Nuvarande lydelse

Andra och tredje styckena skall
också tillämpas om den som har företrätt
juridisk person åtalats för
skattebrott som avser den juridiska
personens arbetsgivaravgifter eller
är fri från ansvar för sådant brott på
grund av 12 § skattebrottslagen.

Föreslagen lydelse

stycket skall undanröjas av den lokala
skattemyndigheten, om åtal
inte väcks på grundval av den förundersökning
som föranlett underrättelsen
om brottsmisstanke eller
beslutet om tidsförlängning eller,
om åtal har väckts, åtalet inte bifalls
till någon del. Vad som har
sagts nu gäller dock inte om arbetsgivaren
är fri från ansvar med stöd
av 12 § skattebrottslagen.

Andra - femte styckena skall
också tillämpas om brottet avser en
juridisk persons arbetsgivaravgifter
och åtgärd som avses i andra
stycket har vidtagits mot den som
har företrätt den juridiska personen
eller om företrädaren är fri från ansvar
för sådant brott med stöd av
12 § skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

De nya bestämmelserna i 20 § andra-sjätte styckena skall ha motsvarande
tillämpning i fråga om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift
enligt 1 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift som belöper på tid före
ikraftträdandet.

Juli 1984/85:14

Motionerna

I motion 1984/85:150 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m) hemställs att
riksdagen avslår propositionen utom såvitt avser förslaget om generell
förlängning av preskriptionstiden för vissa brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna.

I motion 1984/85:151 av Kjell Johansson m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
beslutar avslå proposition 1984/85:47 utom i den del som gäller förlängd
preskriptionstid för vissa brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna.

I motion 1984/85:152 av Nic Grönvall (m) yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:47, utom såvitt avser förslaget
om generell förlängning av preskriptionstiden för vissa brott mot
skatte- och avgiftsförfattningarna,

2. att riksdagen, för den händelse föregående yrkande faller, vid beslut
om viss förlängning av preskriptionstid till följd av uttalad brottsmisstanke
eller till följd av beslut av tingsrätt kompletterar dessa regler på sätt denna
motion anger.

I motion 1984/85:689 av Gunilla André (c) yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:47 såvitt avser brytande av
preskription vid delgivning av underrättelse om brottsmisstanke,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att fråga om en
samordning av nordisk lagstiftning om preskriptionshinder aktualiseras i
Nordiska rådet.

Utskottet

Inledning

Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen
(USS) har hittills avgett fem delbetänkanden. Tre av dessa har redan lagts
till grund för lagstiftning om bl. a. olika säkerhetsåtgärder i skatte- och
avgiftsprocessen. I delbetänkandet (SOU 1980:4) Preskriptionshinder vid
skattebrott har lagts fram förslag till ändrade bestämmelser om åtalspreskription
vid brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna och vissa följdändringar
i fråga om eftertaxering m. m.

Betänkandet har remissbehandlats. Propositionen bygger på betänkandet
och remissbehandlingen av den.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya bestämmelser om preskription av skattebrott
i syfte bl. a. att minska möjligheterna för en misstänkt att komma
undan lagföring för brottet.

JuU 1984/85:14

Enligt gällande bestämmelser om åtalspreskription får en domstol inte
döma till påföljd för ett brott om den misstänkte inte har häktats eller fått
del av åtalet inom viss tid från det att brottet begicks. Denna tid är för brott
enligt skattebrottslagen (1971:69) minst fem år. För andra brott mot skatteoch
avgiftsförfattningarna är den i många fall kortare.

I propositionen föreslås att preskriptionstiden för vissa brott mot skatteoch
avgiftsförfattningarna förlängs till fem år.

Vidare föreslås regler om att preskription av ett skattebrott skall kunna
hindras redan genom att den misstänkte personligen delges en underrättelse
om misstanke om brottet. Underrättelsen, som skall ha utfärdats av
åklagaren, måste ske vid en förundersökning som leder till allmänt åtal för
brottet. Dessa regler föreslås bli kompletterade, såvitt gäller vissa särskilt
allvarliga brott, nämligen skattebedrägeri, grovt skattebedrägeri och försök
därtill samt brott enligt 31 § första stycket kupongskattelagen
(1970:624), med bestämmelser om att preskriptionstiden för ett sådant
brott under vissa förutsättningar skall kunna förlängas i det särskilda fallet.
Den skall få förlängas om den misstänkte inte kunnat delges åtalet eller
underrättelsen om brottsmisstanke på grund av bl. a. att han håller sig
undan eller stadigvarande vistas utomlands. Förlängningen får omfatta
högst fem år. Beslut i fråga om förlängning av preskriptionstiden skall
fattas av tingsrätt.

Propositionen innehåller också förslag till följdändringar i fråga om
eftertaxering eller annan efterbeskattning i samband med skattebrott.

Det föreslås även en justering i skattebrottslagens bestämmelser om
förvaltningsmyndigheters skyldighet att anmäla misstanke om skattebrott.

De nya reglerna har föreslagits träda i kraft den 1 januari 1985.

Bakgrund
Gällande rätt

Inom straffrätten finns två former av preskription, åtalspreskription och
påföljdspreskription. De allmänna bestämmelserna om åtalspreskription
ges i 35 kap. brottsbalken (BrB) och innebär att påföljd för ett brott inte får
ådömas om den misstänkte inte har häktats eller erhållit del av åtal för
brottet inom viss tid från brottet. Denna tid är bestämd till olika antal år
beroende på det straff som högst kan följa på brottet. Preskriptionstiden är
två år om på brottet inte kan följa svårare straff än fängelse i ett år, fem år
om svåraste straffet är högre men inte över fängelse i två år, tio år om
svåraste straffet är högre men inte över fängelse i åtta år, femton år om
svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år och slutligen tjugofem
år om fängelse på livstid kan följa på brottet (1 §).

Preskriptionstiden löper enligt huvudregeln från den dag då brottet begicks
(4§).

Reglerna om åtalspreskription i BrB gäller också i fråga om brott inom
specialstraffrätten, alltså även beträffande brott mot skatte- och avgiftsför -

JuU 1984/85:14

fattningarna, i den mån avvikande bestämmelser inte har meddelats. Sådana
specialregler finns bl. a. i 14 § skattebrottslagen (1971:69) beträffande
preskriptionstidens längd. Där föreskrivs att påföljd för brott enligt 3,7,8
eller 9 § skattebrottslagen får ådömas utan hinder av vad som sägs i 35 kap.
1 § BrB, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom
fem år från brottet. Denna undantagsbestämmelse medför att
preskriptionstiden för brott enligt skattebrottslagen är minst fem år. De
brott som träffas av bestämmelsen och som sålunda har getts en längre
preskriptionstid än enligt BrB är skatteförseelse samt uppbördsbrotten
oredlig uppbördsredovisning, bristande uppbördsredovisning och vårdlös
uppbördsredovisning. Reglerna om preskriptionstid innebär för skattebrottens
del att preskriptionstiden är fem år för alla brott enligt skattebrottslagen
utom för grovt skattebedrägeri och grovt fall av försvårande av skattekontroll
för vilka tiden är tio år.

Med påföljdspreskription menas att en påföljd som har ådömts någon
bortfaller om åtgärder för verkställighet inte har vidtagits inom viss tid som
varierar efter påföljdens art och längd (7 och 8 §§).

I BrB finns vidare bestämmelser om absoluta preskriptionstider, dvs.
tider som gäller oberoende av om någon preskriptionshindrande åtgärd har
kommit till stånd (6§). Enligt paragrafen får påföljd i intet fall ådömas
sedan viss tid har förflutit från den dag då brottet begicks eller effekten av
det inträdde. För t. ex. brott varpå inte kan följa svårare straff än böter får
sålunda påföljd inte i något fall ådömas sedan fem år har förflutit.

Förarbeten angående de allmänna reglerna om åtalspreskription

Institutet åtalspreskription brukar rättspolitiskt motiveras bl. a. med att
statens straffanspråk inte bör upprätthållas under obegränsad tid; straffbehovet
försvagas allteftersom tiden löper, och från allmänpreventiv synpunkt
är det därför inte lika nödvändigt att för lång tid sedan begångna
brott blir beivrade som att så sker med brott som ännu är aktuella i det
allmänna medvetandet. Ett annat skäl som brukar tillmätas betydelse är att
det skulle drabba den misstänkte onödigt hårt att behöva riskera att lång
tid efter brottet ådömas straff, som kanske äventyrar den tillvaro han byggt
upp för sig (jfr SOU 1923:9 och SOU 1925:28).

Bestämmelserna i BrB om vilka åtgärder som innebär att preskriptionstiden
för ett brott avbryts går tillbaka till motsvarande regler i strafflagen.
Förslag om att införa andra preskriptionshindrande åtgärder än häktning
och delgivning av åtal har framförts flera gånger.

Saken behandlades i betänkanden av processlagberedningen (SOU
1944:9 och 10). Beredningen föreslog att preskription skulle avbrytas när
åtgärd vidtogs för brottets beivrande. Sådan åtgärd skulle anses vidtagen
då den misstänkte erhållit del av åtal eller när han vid förundersökning som
lett till åtal underrättats om den mot honom riktade misstanken. Bakgrunden
till beredningens förslag var att den nya rättegångsbalken föreskrev att

JuU 1984/85:14

åtal i regel skulle föregås av en förundersökning som var så fullständig att
målet kunde avgöras vid en huvudförhandling. Allmänt åtal skulle till följd
härav komma att anställas på ett senare stadium av brottsutredningen än
enligt den äldre rättegångsordningen. Beredningen anförde i sammanhanget
bl. a. att förundersökningen var att betrakta som en del av rättegången i
vidsträckt mening och att brottmålsförfarandet anses inlett redan genom
förundersökningen. Med hänsyn härtill var det enligt beredningen inte
följdriktigt att låta preskriptionen avbrytas först genom åtalet. Vad beredningen
hade föreslagit i saken förelädes riksdagen genom proposition
1946:329.

Ärendet behandlades av första lagutskottet (1LU 1946:59). Utskottet
förordade att de dittillsvarande principerna för preskriptions avbrytande -häktning eller delgivning av åtal — skulle bibehållas. Utskottet underströk
härvidlag betydelsen av att reglerna om åtalspreskription var klara och
enkla i tillämpningen och att i detta avseende företräde otvivelaktigt måste
ges åt ett system där preskription avbryts genom åtal framför ett där den
avgörande tidpunkten var när den misstänkte underrättas om misstanken
för ett brott. Vidare måste enligt utskottet beaktas att det i propositionen
föreslagna systemet skulle komma att medföra en förlängning av preskriptionstiderna
och att anledning saknades till en sådan förlängning. Av
betydelse var också uppfattningen att en preskriptionshindrande åtgärd
inte borde få företas på svagare grunder än som gällde för åtals väckande.
Riksdagen följde utskottet.

Under förarbetena till BrB övervägdes på nytt frågan om preskriptionshindrande
åtgärder. Strafflagberedningen anförde i sitt slutbetänkande
(SOU 1956: 55 s. 367 ff) att preskriptionstiden borde avbrytas på ett tidigare
stadium än delgivningen av åtal. Beredningen föreslog att reglerna
skulle utformas enligt den ordning som ursprungligen föreslagits av processlagberedningen
men som avvisats av riksdagen år 1946.

I propositionen med förslag till brottsbalk (prop. 1962:10 s. C 408 ff)
anförde departementschefen emellertid att det inte förelåg tillräcklig anledning
att bryta med det system som riksdagen antog år 1946. En övergång
till den ordning som strafflagberedningen förordat — nämligen att delgivning
av misstanke under förundersökningen skulle utgöra preskriptionshinder
— skulle enligt departementschefen i många fall komma att innebära
en betydande förlängning av preskriptionstiderna. Härtill kom, fortsatte
departementschefen, att den nämnda ordningen skulle medföra risk för
vissa komplikationer; bl. a. torde oklarhet lätt kunna uppkomma huruvida
delgiven misstanke avsett den gärning för vilken åtal väcks. Första lagutskottet
(1LU 1962:42 s. 87) anslöt sig till departementschefens synpunkter.
Riksdagen följde utskottet.

JuU 1984/85:14

Förarbeten angående åtalspreskription enligt skattebrottslagen

I förarbetena till skattebrottslagen (prop. 1971:10 s. 239) uttalade departementschefen
som motiv till den då införda ordningen bl. a. att skattebrotten
generellt sett - även om svårhetsgraden skiftade väsentligt - krävde
längre utredningstider än vad som i regel gällde för motsvarande brott
inom andra områden. Enligt departementschefen berodde detta i första
hand på åtalsmaterialets stora omfattning och heterogena karaktär. I skattebrottslagen
togs in en särbestämmelse om en preskriptionstid av fem år
för de brott i lagen som annars skulle få en tvåårig preskriptionstid enligt
reglerna i BrB.

Tidigare riksdagsbehandling av reglerna om åtalspreskription

Justitieutskottet behandlade år 1976 en motion om att förkorta de absoluta
preskriptionstiderna för olika brott. I sitt av riksdagen godkända
betänkande (JuU 1976/77: 3) förklarade sig utskottet inte vara berett att då
tillstyrka en lagändring enligt de riktlinjer som föreslagits i motionen.
Utskottet fann emellertid att starka skäl av såväl kriminalpolitisk som
processekonomisk natur syntes tala för att de absoluta preskriptionstiderna
förkortades, och utskottet förutsatte att frågan därom skulle tas upp
till prövning i lämpligt sammanhang.

I ett betänkande under hösten 1981 (JuU 1981/82:4) med anledning av
motioner om åtalspreskription slog utskottet fast att reglerna om åtalspreskription
måste vara klara och enkla så att de inte vållar tillämpningssvårigheter.
Detta gällde enligt utskottet inte minst beträffande reglerna
om hur preskriptionstiden avbryts. Utskottet ansåg att de bedömningar
som legat bakom statsmakternas tidigare beslut om vilka åtgärder som
skall utgöra preskriptionshinder alltjämt äger giltighet. En annan sak är,
påpekade utskottet, att särlösningar stundom kan påkallas för särskilda
typer av brott.

I ett betänkande i mars 1983 (JuU 1982/83:22) behandlade utskottet en
motion som riktade intresset på situationer där den för skattebrott misstänkte
lämnar landet för att utomlands avbida utgången av preskriptionstiden.
I motionen fördes fram tanken på en sådan lagändring att preskriptionstiden
för skattebrott avbryts när det konstateras att den misstänkte
har lämnat landet. Utskottet, som uttalade att motionsförslaget låg i linje
med det förslag av USS som för det dåvarande övervägdes i regeringskansliet
- och som nu är aktuellt i förevarande ärende - ansåg motionsförslaget
värt att pröva i det lagstiftningssammanhanget.

Allmänna överväganden

Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av att det som ett led i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten vidtas verkningsfulla åtgärder
mot skatte- och avgiftsundandragandet. En effektiv lagföring är härvid av
grundläggande betydelse. Såsom framhålls i propositionen finns det emel -

JuU 1984/85:14

lertid på skattebrottsområdet klara brister i detta avseende. Det är t. ex.
inte ovanligt att personer som är misstänkta för skattebrott går fria från
påföljd genom att hålla sig undan, många gånger utomlands, till dess att
brotten blivit preskriberade.

Det finns flera orsaker till att det straffprocessuella systemet inte fungerar
tillfredsställande på skatteområdet. Det förhållandet att skattebrott inte
utgör angrepp mot enskildas rättssfär gör att de generellt sett är svårare att
upptäcka än många andra brott. När de upptäcks sker det ofta lång tid efter
brottets begående. Normalt kräver skattebrott genomsnittligt längre
utredningstider än de flesta andra brottstyper. Sambandet mellan skattebrottmålet
och själva skattefrågan är vidare en betydelsefull faktor som
komplicerar handläggningen av skattebrottmålet och många gånger förlänger
tiden till dess det föreligger ett avgörande i skattebrottmålet. I
avsikt att komma till rätta med de långa handläggningstiderna i skattebrottmål
infördes den 1 juli 1983 en ny regel i skattebrottslagen (15 §); endast
om utgången i en skatteprocess är av avgörande betydelse för bedömningen
i ett skattebrottmål får den allmänna domstolen vilandeförklara skattebrottmålet
i avvaktan på utgången av skatteprocessen (prop. 1982/83:134,
JuU 36, rskr 378, SFS 1983:460). Utskottet betonade i det lagstiftningsärendet
(s. 6) det angelägna i att man kommer till rätta med de långa
handläggningstider som ofta förekommer i skattebrottmål (se även JuU
1981/82:28 s. 7 f). Såsom departementschefen framhåller i propositionen i
förevarande ärende står det emellertid klart att dessa åtgärder för att
påskynda handläggningen av skattebrottmålen inte har varit tillräckliga för
att undanröja bristerna. Alltjämt finns det ett stort utrymme för den misstänkte
att på förundersökningsstadiet sabotera utredningen eller hålla sig
undan så att åtal inte hinner delges inom preskriptionstiden.

Utskottet anser mot bakgrund av det sagda att det nu är nödvändigt att
med lagstiftning söka åstadkomma förbättringar i fråga om åtgärder mot
skattebrott.

I propositionen föreslås olika vägar för att minska möjligheterna att
undkomma lagföring för brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna.

Ett av förslagen i propositionen innebär att preskriptionsfristerna görs
enhetliga för i stort sett alla slag av skattebrott. Det föreslås sålunda att
preskriptionstiderna utsträcks till fem år för de brott inom skatte- och
avgiftsområdet där tiderna f. n. är kortare; endast i fråga om brott som
närmast är att anse som ordningsförseelser föreslås ingen ändring av
tidsfristerna.

Utskottet har inget att erinra mot propositionen såvitt gäller det nämnda
förslaget att skapa enhetliga preskriptionstider för brotten inom skatte- och
avgiftsområdet.

Utskottet övergår härefter till de delar av propositionen som avser
införande av en särskild reglering i fråga om preskriptionsavbrott och
förlängning av preskriptionstiden i särskilda fall för skattebrottmålens del.

När det gäller att välja metod för en ändrad reglering delar utskottet

JuU 1984/85:14

departementschefens uppfattning att lagstiftningen bör inriktas på preskriptionshindrande
och preskriptionsfördröjande åtgärder som vidtas i
enskilda fall. Som utskottet uttalat i ett tidigare ärende (JuU 1981/82:4 s. 8)
kan särlösningar påkallas för särskilda typer av brott. Utskottet kan sålunda
inte ställa sig bakom vad som sägs i motionerna 150 och 151 om att
preskriptionsreglerna måste vara desamma inom alla områden och att inga
särbestämmelser får finnas för skattebrottmålen. Det bör understrykas att
utskottet härigenom inte avviker från sina tidigare uttalade principer;
således anser utskottet att det är av grundläggande betydelse att preskriptionsreglerna
är klara och enkla så att de inte vållar tillämpningssvårigheter.

Utskottet återkommer härtill när utskottet i det följande var för sig
behandlar förslaget om att underrättelse om brottsmisstanke skall utgöra
preskriptionshinder och förslaget om att preskriptionstiden i enskilda fall
skall kunna förlängas.

Underrättelse om brottsmisstanke som preskriptionshinder

Som tidigare har nämnts hindras preskription enligt gällande rätt genom
att den misstänkte häktas eller får del av åtalet. Förslaget innebär att
preskriptionshindrande verkan skall tilläggas även en särskild skriftlig
underrättelse av åklagaren om skälig misstanke om skattebrott.

I motionerna 150, 151, 152 och 689 yrkas avslag på propositionen i denna
del.

Det är enligt utskottets mening uppenbart att det finns behov av en
möjlighet att, trots att varken häktning eller åtal är aktuellt vid den tidpunkten,
kunna hindra att ett skattebrott preskriberas. Både processlagberedningen
och strafflagberedningen har också tidigare lagt fram närbesläktade
förslag, dock utan att någon lagstiftning kommit till stånd. I det
förslag som nu föreligger har emellertid olägenheter som vidlått äldre
förslag undanröjts.

Förslagets utformning vad gäller ordningen för delgivningen av misstanke
innebär att ingen tvekan kommer att föreligga beträffande tidpunkten
för preskriptionsavbrottet. Inte heller i fråga om den misstänkta gärningens
omfattning kommer enligt utskottets mening någon oklarhet att råda.
Underrättelsen skall ange de omständigheter som ligger till grund för
misstanken. Som departementschefen framhåller måste uppgifterna om
gärningen anges noggrant. Vid ett kommande åtal är åklagaren i princip
bunden till den gärningsbeskrivning som han uttryckt i underrättelsen om
brottsmisstanke. Det krav på fullständig överensstämmelse mellan å ena
sidan beskrivningen av den gärning som misstanken avser och å andra
sidan beskrivningen av den åtalade gärningen som förs fram i motion 152
kan utskottet emellertid inte ansluta sig till. Enligt utskottets uppfattning
bör det vara tillåtet att göra en sådan justering av gärningsbeskrivningen
som inte går utöver vad som får ske enligt 45 kap. 5 § tredje stycket

JuU 1984/85:14

rättegångsbalken i fråga om åtal. Ett strängare krav på gärningsidentitet för
de aktuella situationerna är enligt utskottets mening varken rimligt eller
lämpligt.

I motion 689 tas upp frågan om en samordning av lagstiftningen inom de
nordiska länderna i Nordiska rådets regi. Det yrkas avslag på propositionen
i nu aktuell del med motiveringen att den svenska lagstiftningen eljest
skulle komma att skilja sig från övriga nordiska länders.

Utskottet, som vill framhålla att det föreligger tämligen betydande skillnader
i fråga om regler för åtalspreskription mellan de nordiska länderna
(se framställningen i SOU 1980:4 s. 69 ff), kan inte ställa sig bakom
motionsönskemålet.

Vad nyss sagts hindrar emellertid inte att utskottet samtidigt vill betona
det stora värde som ligger i ett nordiskt samarbete i lagstiftningfrågor; som
chefen för justitiedepartementet anför i årets budgetproposition är det
betydelsefullt med en så stor rättslikhet som möjligt mellan länderna.
Utskottet förutsätter att i det fortsatta arbetet strävandena är att även på
förevarande rättsområde nå så stor likhet i ländernas rättssystem som
möjligt.

Utskottet kan inte heller instämma i de principiella invändningar mot
förslaget som förs fram i motionerna 150 och 151 och som utskottet redan
har berört under rubriken Allmänna överväganden.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet bifall till propositionen i den nu
behandlade delen och avstyrker bifall till motionerna i motsvarande delar.

Förlängning av preskriptionstiden i det särskilda fallet

I propositionen föreslås beträffande de uppsåtliga brotten skattebedrägeri
och grovt skattebedrägeri och försök till sådana brott samt brott enligt
31 § första stycket kupongskattelagen (1970:624) att domstol skall få besluta
om förlängning av preskriptionstiden med upp till fem år om stämning
eller underrättelse om misstanke om brottet inte har kunnat delges den
misstänkte på grund av något av tre särskilt angivna skäl. Dessa skäl är (1)
att den misstänkte har saknat känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas
var han uppehållit sig eller (2) att den misstänkte inte har kunnat
anträffas på känt hemvist inom riket och det inte har kunnat klarläggas var
han uppehållit sig och det dessutom kan antas att han hållit sig undan eller
(3) att den misstänkte har stadigvarande vistats utomlands.

I motionerna 150, 151 och 152 yrkas avslag på propositionen i denna del.
I motion 151 framhålls att för skattebrott misstänkta personer inte bör
behandlas annorlunda än misstänkta i allmänhet genom extraordinära
preskriptionsregler.

Utskottet vill först uttala att det enligt utskottets mening finns ett klart
behov av regler som gör det möjligt att i speciella fall förhindra att ett brott
preskriberas därför att den misstänkte inte kan nås med preskriptionsavbrytande
åtgärder. Utskottet vill här särskilt peka på den situationen att en

JuU 1984/85:14

person som misstänks för ett kvalificerat skattebrott lämnar Sverige för att
utomlands avbida utgången av preskriptionstiden. Det är framför allt sådana
fall som medför stor publicitet, och det torde allmänt uppfattas som
stötande att rättsordningen inte har några verkningsfulla medel för att
förhindra att misstänkta skattebrottslingar på detta sätt undandrar sig
lagföring.

Det förslag som läggs fram i propositionen är så utformat att rättssäkerhetens
krav enligt utskottets uppfattning tillgodoses på ett fullt tillfredsställande
sätt. Ett väsentligt moment härvidlag ligger självfallet i den domstolsprövning
som skall ske i vaije särskilt ärende.

Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten av att det, innan
frågan om förlängning av preskriptionstiden aktualiseras, görs försök att
delge den misstänkte åtal eller underrättelse om misstanke om brott. Detta
gäller inte minst när den misstänkte vistas utomlands. Det kan enligt
utskottets mening inte godtas att man mer eller mindre allmänt avstår från
delgivningsförsök på grund av befarade delgivningssvårigheter. Endast
undantagsvis, när det står klart att delgivning inte kommer att kunna ske
inom den återstående ordinarie preskriptionstiden, bör det få förekomma
förlängning utan föregående delgivningsförsök. Utskottet vill också betona
att den nya ordningen självfallet inte får medföra att sådana fall där
förlängning kan komma i fråga uppfattas som mindre brådskande och att
förlängning i de fallen blir regel i stället för undantag. Tvärtom kan det
enligt utskottets mening just beträffande sådana brott som det här är fråga
om finnas anledning att - bl. a. av allmänpreventiva skäl — lägga ned
särskilda ansträngningar på att skyndsamt bringa lagföringen till ett slut.

Utskottet tillstyrker med det sagda bifall till propositionen i nu behandlad
del och avstyrker bifall till motionsyrkandena i samma delar.

Övrigt

Skatteutskottet har i sitt yttrande till justitieutskottet anfört bl. a. att de
föreslagna följdändringarna beträffande eftertaxering m. m. innebär att
gällande ordning i allt väsentligt skall behållas i sak och att skatteutskottet
beslutat avstå från vidare yttrande.

Justitieutskottet har inte något att invända i sak mot de lagförslag som
inte särskilt har berörts i det föregående.

Beträffande samtliga lagförslag bör ikraftträdandet bestämmas till den 1
juli 1985.

Vidare förordar utskottet att det i en uttrycklig övergångsbestämmelse
till berörda lagändringar föreskrivs att reglerna om preskriptionsavbrott
genom delgivning av brottsmisstanke och om förlängning av preskriptionstid
får tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet och som
inte dessförinnan har preskriberats.

JuU 1984/85:14

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande underrättelse som preskriptionshinder

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkandena 1
och 2 delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis och
yrkande 2) antar 14 § i det genom proposition 1984/85:47 framlagda
förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

2. beträffande förlängning av preskriptionstid i det särskilda fallet
att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkandena 1
och 2 delvis) antar 14 a, 14b och 14c §§ i det under moment 1
nämnda lagförslaget,

3. att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar det
under moment 1 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas
av utskottets hemställan ovan, dock med den ändringen att lagens
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ges följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 juli

nuari 1985. 1985.

De nya bestämmelserna i 14 § De nya bestämmelserna i 14 §
andra stycket tillämpas endast på andra stycket och 14 a § tillämpas

underrättelser som delges efter i- även på brott som har begåtts före

kraftträdandet. ikraftträdandet, om inte möjlighe ten

att ådöma påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Såvitt gäller underrättelse
om brottsmisstanke tillämpas de
nya bestämmelserna endast på underrättelser
som delges efter ikraftträdandet.

4. att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkandena 1
och 2 delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar
det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
kupongskattelagen (1970:624), dock med den ändringen att lagens
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ges följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 juli

nuari 1985. 1985.

JuU 1984/85:14

Regeringens förslag

Den nya bestämmelsen i 31 §
femte stycket tillämpas även på
brott som har begåtts före ikraftträdandet,
om inte möjligheten att
ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan
enligt äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna i 31 §
sjätte stycket tillämpas, såvitt gäller
underrättelse om brottsmisstanke,
endast på underrättelser som
delges efter ikraftträdandet.

Utskottets förslag

De nya bestämmelserna i 31 §
femte och sjätte styckena tillämpas
även på brott som har begåtts före
ikraftträdandet, om inte möjligheten
att ådöma påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Såvitt gäller underrättelse
om brottsmisstanke tillämpas de
nya bestämmelserna endast på underrättelser
som delges efter ikraftträdandet.

5. att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkandena 1
och 2 delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar
det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272), dock med den ändringen att lagens
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ges följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1985.

De nya bestämmelserna i 81 §
fjärde stycket tillämpas endast på
underrättelser om brottsmisstanke
som delges efter ikraftträdandet.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1985.

De nya bestämmelserna i 81 §
fjärde stycket tillämpas även på
brott som har begåtts före ikraftträdandet,
om inte möjligheten att
ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan
enligt äldre bestämmelser.
De tillämpas endast på underrättelser
om brottsmisstanke som
delges efter ikraftträdandet.

6. att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkandena 1
och 2 delvis) och 1984/85: 689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar
det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1958:295) om sjömansskatt, dock med den ändringen att
lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ges följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1985.

Den nya bestämmelsen i 28 §
tredje stycket tillämpas även på
brott som har begåtts före ikraft -

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1985.

De nya bestämmelserna i 28 §
tredje och fjärde styckena tillämpas
även på brott som har begåtts före

JuU 1984/85:14

Regeringens förslag

trädandet, om inte möjligheten att
ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan
enligt äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna i 28 §
fjärde stycket tillämpas endast på
underättelser om brottsmisstanke
som delges efter ikraftträdandet.

Utskottets förslag

ikraftträdandet, om inte möjligheten
att ådöma påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
Såvitt gäller underrättelse
om brottsmisstanke tillämpas de
nya bestämmelserna endast på underrättelser
som delges efter ikraftträdandet.

7. att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkandena 1
och 2 delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar
det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, dock
med den ändringen att lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse: -

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1985.

De nya bestämmelserna i 34 a §
femte stycket tillämpas endast på
underrättelser om brottsmisstanke
som delges efter ikraftträdandet.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1985.

De nya bestämmelserna i 34 a §
femte stycket tillämpas även på
brott som har begåtts före ikraftträdandet,
om inte möjligheten att
ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan
enligt äldre bestämmelser.
De tillämpas endast på underrättelser
om brottsmisstanke som
delges efter ikraftträdandet.

8. att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkandena 1 och
2 delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, dock med
den ändringen att lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1985.

De nya bestämmelserna i 21 §
femte stycket tillämpas endast på
underrättelser om brottsmisstanke
som delges efter ikraftträdandet.

U t skottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1985.

De nya bestämmelserna i 21 §
femte stycket tillämpas även på
brott som har begåtts före ikraftträdandet,
om inte möjligheten att
ådöma påföljd har bortfallit dess -

JuU 1984/85:14

Regeringens förslag

Utskottets förslag

förinnan enligt äldre bestämmelser.
De tillämpas endast på underrättelser
om brottsmisstanke som
delges efter ikraftträdandet.

9. att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkandena 1
och 2 delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar
det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
utsädeslagen (1976:298), dock med den ändringen att lagens
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ges följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1985.

Den nya bestämmelsen i 7 § fjärde
stycket tillämpas även på brott
som har begåtts före ikraftträdandet,
om inte möjligheten att ådöma
påföljd har bortfallit dessförinnan
enligt äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna i 7 §
femte stycket tillämpas endast på
underättelser om brottsmisstanke
som delges efter ikraftträdandet.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1985.

De nya bestämmelserna i 7 § fjärde
och femte styckena tillämpas även
på brott som har begåtts före ikraftträdandet,
om inte möjligheten att
ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan
enligt äldre bestämmelser.
Såvitt gäller underrättelse om
brottsmisstanke tillämpas de nya
bestämmelserna endast på underrättelser
som delges efter ikraftträdandet.

10. att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkandena 1
och 2 delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar
det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar, dock med den ändringen att lagens
ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ges följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1985.

Den nya bestämmelsen i 25 §
tredje stycket tillämpas även på
brott som har begåtts före ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i 25 §
fjärde stycket tillämpas endast på

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1985.

De nya bestämmelserna i 25 § tredje
och fjärde styckena tillämpas
även på brott som har begåtts före
ikraftträdandet, om inte möjligheten
att ådöma påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestäm -

JuU 1984/85:14

Regeringens förslag Utskottets förslag

underrättelser om brottsmisstanke melser. Såvitt gäller underrättelse

som delges efter ikraftträdandet. om brottsmisstanke tillämpas de

nya bestämmelserna endast på un derrättelser

som delges efter ikraftträdandet.

11. att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar de
genom propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

b. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

c. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

d. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare,

dock med den ändringen att tidpunkten för lagarnas ikraftträdande
bestäms till den 1 juli 1985.

Stockholm den 12 februari 1985
Påjustitieutskottets vägnar
LENNART BLOM

Närvarande: Lennart Blom (m), Lisa Mattson (s), Karin Söder (c), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Arne Svensson (m),
Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Lars-Erik Lovden (s), Sven Munke
(m), Hans Göran Franck (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s)
och Kerstin Anér (fp).

Reservation (morn. 1—11)

Lennart Blom (m), Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Sven Munke
(m) och Kerstin Anér (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 28 med ”har preskriberats” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill inledningsvis uttala sin anslutning till departementschefens
uppfattning om att det finns klara brister i effektiviteten i lagföringen
på skattebrottsområdet. Orsakerna härtill är naturligtvis många; brotten är
generellt sett svårare att upptäcka än många andra brott. När de upptäcks
sker det ofta lång tid efter brottets begående. Normalt kräver skattebrott

JuU 1984/85:14

genomsnittligt längre utredningstider än de flesta andra brottstyper. Sambandet
mellan skattebrottmålet och själva skattefrågan är vidare en betydelsefull
faktor som komplicerar handläggningen av skattebrottmålet och
många gånger förlänger tiden till dess det föreligger ett avgörande i skattebrottmålet.
Den nya lagstiftning som infördes den 1 juli 1983 för att man
skulle komma till rätta med de långa handläggningstiderna i skattebrottmål
har bidragit till att undanröja bristerna (se prop. 1982/83:134, JuU 36, rskr
378, SFS 1983:460). Alltjämt kvarstår emellertid många onöjaktigheter
som det är angeläget att ingripa mot.

Utskottet har inget att erinra mot propositionen såvitt gäller det nämnda
förslaget att skapa enhetliga preskriptionstider för brotten inom skatte- och
avgiftsområdet.

Därvid vill utskottet först som sin mening framhålla att man i kampen
mot skattebrottsligheten inte kan bortse ifrån den betydelse som det höga
skattetrycket har som orsak till brottsligheten. Grundläggande förändringar
i skattesystemet och därutöver bl. a. förhöjd effektivitet i uppbördsförfarandet
framstår som angelägna önskemål.

Dessa frågor berörs emellertid inte i propositionen. I stället föreslås dels
att preskriptionshindrande verkan skall tilläggas en särskild skriftlig underrättelse
av åklagaren om skälig misstanke om brott enligt skattebrottslagen,
dels att beträffande vissa brott domstol skall få besluta om förlängning
av preskriptionstiden med upp till fem år om stämning eller underrättelse
om misstanke om brottet inte har kunnat delges den misstänkte på grund
av något av tre särskilt angivna skäl. Det läggs vidare fram förslag om vissa
följdändringar i ett antal lagar.

I motionerna 150, 151 och 152 yrkas avslag på propositionen i dessa
delar. I motion 689 yrkas avslag endast såvitt gäller den först nämnda
delen.

Utskottet gör följande bedömning.

Förslagen att tillägga delgivning av underrättelse om brottsmisstanke
preskriptionsavbrytande verkan och att införa en möjlighet till förlängning
av preskriptionstid genom domstols beslut i det särskilda fallet är nyskapelser
i den svenska rättsordningen. De innebär påtagliga avvikelser från
de principer som hittills varit förhärskande på det straffrättsliga preskriptionsområdet
och leder till att det för skattebrottens del i viktiga hänseen -

JuU 1984/85:14

den skulle komma att gälla helt andra regler för preskriptionens avbrytande
och bestämmande än för andra brott.

Den föreslagna ordningen skulle komma att strida mot den allmänt
omfattade grundsatsen att reglerna om åtalspreskription skall vara klara
och enkla att tillämpa så att både den misstänkte och berörda myndigheter
utan nämnvärda svårigheter skall kunna avgöra om preskriptionstiden löpt
ut.

Enligt utskottets mening är de principiella invändningarna mot förslagen
- både i fråga om det materiella innehållet och i fråga om det förhållandet
att det skulle skapas en till sina konsekvenser svåröverskådlig särlagstiftning
på ett centralt straffrättsligt område - så allvarliga att förslagen måste
avvisas. Utskottet vill tillägga att utskottet ser en särskild fara ligga däri att
den föreslagna ordningen skulle inbjuda till ytterligare fördröjningar av
lagföringstiderna i de mål det här gäller. Med tillstyrkande av bifall till
motionerna i dessa delar avstyrker utskottet därför propositionen såvitt nu
är i fråga.

I motion 689 tas upp frågan om en samordning av lagstiftningen inom de
nordiska länderna i Nordiska rådets regi.

Vad nyss sagts hindrar emellertid inte att utskottet samtidigt vill betona
det stora värde som ligger i ett nordiskt samarbete i lagstiftningsfrågor;
som chefen för justitiedepartementet anför i årets budgetproposition är det
betydelsefullt med en så stor rättslikhet som möjligt mellan länderna.
Utskottet förutsätter att i det fortsatta arbetet strävandena är att även på
förevarande rättsområde nå så stor likhet i ländernas rättssystem som
möjligt.

Övrigt

Skatteutskottet har i sitt yttrande till justitieutskottet anfört bl. a. att de
föreslagna följdändringarna beträffande eftertaxering m.m. innebär att
gällande ordning i allt väsentligt skall behållas i sak och att skatteutskottet
beslutat avstå från vidare yttrande.

Justitieutskottet, som avstyrker bifall till de lagförslag som inte särskilt
har berörts i det föregående, anser beträffande de lagförslag till vilka
utskottet har tillstyrkt bifall att ikraftträdandet bör bestämmas till den 1 juli
1985.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande underrättelse som preskriptionshinder

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkande 1

JuU 1984/85:14

delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis och yrkande
2) avslår 14 § i det genom proposition 1984/85:47 framlagda
förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

2. beträffande förlängning av preskriptionstid i det särskilda fallet
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del och 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) avslår 14 a, 14 b och 14 c §§ i det under moment 1
nämnda lagförslaget,

3. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del och 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) avslår det under moment 1 nämnda lagförslaget i den mån
det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

4. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del och 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i kupongskattelagen (1970:624), dock med den ändringen
att 31 § samt lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

31 §

Den som uppsåtligen bryter mot 7§ andra stycket eller 14 § första
stycket dömes, om åtgärden kan medföra för låg kupongskatt för honom
eller den han företräder, till böter eller fängelse i högst två år eller, om
brottet rör verkligt betydande belopp eller är av särskilt farlig art eller om
annan synnerligen försvårande omständighet föreligger, till fängelse i högst
sex år.

Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej för den som frivilligt
rättar oriktig uppgift eller eljest fullgör underlåten uppgiftsskyldighet.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt andra stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt andra
stycket ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för
brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt denna paragraf.
Bestämmelserna i 14 a—

14 c§§ skattebrottslagen tillämpas
också på brott enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 juli
nuari 1985. 1985.

JuU 1984/85:14

Regeringens förslag Utskottets förslag

De nya bestämmelserna i 31 §
sjätte stycket tillämpas, såvitt gäller
underrättelser om brottsmisstanke,
endast på underrättelser
som delges efter ikraftträdandet.

5. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) avslår det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272),

6. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1958:295) om sjömansskatt, dock med den ändringen att
28 § samt lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ges
följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

28 §

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt denna
paragraf ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för
brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 juli
nuari 1985. 1985.

De nya bestämmelserna i 28 §
fjärde stycket tillämpas endast på
underrättelser om brottsmisstanke
som delges efter ikraftträdandet.

7. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) avslår det

JuU 1984/85:14

genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

8. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) avslår det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,

9. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
utsädeslagen (1976:298), dock med den ändringen att 7 § samt
lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ges följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag' Utskottets förslag

7 §

Den som till utsädeskontrollen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift om varas slag eller sort döms till böter, om inte '
gärningen är belagd med straff enligt första stycket.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första eller andra stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första
stycket första meningen ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit
del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt första
stycket första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 juli
nuari 1985. 1985.

De nya bestämmelserna i 7 §
femte stycket tillämpas endast på
underrättelser om brottsmisstanke
som delges efter ikraftträdandet.

10. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del, 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) och 1984/85:689 i denna del (yrkande 1 delvis) antar det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i

JuU 1984/85:14

lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar, dock med den ändringen att 25 §
samt lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ges följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

25 §

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt denna
paragraf ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för
brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69)
tillämpas på brott enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1985.

Den nya bestämmelsen i 25 § tredje
har begåtts före ikraftträdandet.

De nya bestämmelserna i 25 §
fjärde stycket tillämpas endast på
underrättelser om brottsmisstanke
som delges efter ikraftträdandet.

11. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:150 i denna del,
1984/85:151 i denna del och 1984/85:152 i denna del (yrkande 1
delvis) avslår de genom propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

b. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

c. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

d. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1985.

stycket tillämpas även på brott som

JuU 1984/85:14

Innehållsförteckning

Propositionen m. m 1

Propositionens lagförslag 2

1. Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) 2

2. Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 5

3. Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 7

4. Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt 8

5. Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område 9

6. Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt 10

7. Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 12

8. Lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets
område 13

9. Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298) 14

10. Lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar 15

11. Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
16

12. Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare 18

Motionerna 20

Utskottet 20

Inledning 20

Propositionens huvudsakliga innehåll 20

Bakgrund 21

Gällande rätt 21

Förarbeten angående de allmänna reglerna om åtalspreskription 22
Förarbeten angående åtalspreskription enligt skattebrottslagen . 24

Tidigare riksdagsbehandling av reglerna om åtalspreskription .. 24

Allmänna överväganden 24

Underrättelse om brottsmisstanke som preskriptionshinder 26

Förlängning av preskriptionstiden i det särskilda fallet 27

Övrigt 28

Utskottets hemställan 29

Reservation (mom. 1-11) (m, fp) 33

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985