Juli 1984/85:1

Justitieutskottets betänkande
1984/85:1

om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
(prop. 1983/84:197)

Propositionen

I proposition 1983/84:197 föreslår regeringen (justitiedepartementet) att
riksdagen godkänner en konvention den 21 mars 1983 om överförande av
dömda personer med de förbehåll och förklaringar som angetts i propositionen
samt antar ett genom propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet
av brottmålsdom.

Lagförslaget, som granskats av lagrådet, har följande lydelse.

1 Riksdagen 1984185. 7 sami. Nr I

JjuU 1984/85:1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:260) om internatioifellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
dels att i 1, 8, 34, 36, 37 och 41 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot
"regeringen",

dels att 2, 3, 4, 6, 23, 25 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 25 a, 25 b och 34 a §§.
samt närmast före 34 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Avser förordnande enligt I §
verkställighet av dom eller annat
avgörande meddelat i främmande
stat som tillträtt den i Haag den 28
maj 1970 undertecknade europeiska
konventionen om brottmålsdoms
internationella rättsverkningar
(brottmålsdomskonventionen)
eller avser förordnandet verkställighet
i sådan stat av påföljd eller
förverkande som ådömts, ålagts eller
beslutats av svensk domstol eller
annan svensk myndighet, gäller
4-41 §§, i den mån ej annat anges i
förordnandet.

Gäller förordnandet annan främmande
stat än som sägs i första
stycket, meddelar Konungen bestämmelser
om prövning av fråga
om verkställighet i Sverige av påföljd
eller förverkande som ådömts,
ålagts eller beslutats i den främmande
staten eller fråga om verkställighet
i den främmande staten
av påföljd eller förverkande som
ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige.
Bestämmelserna i 25—34 §§
gäller dock i tillämpliga delar.

Om synnerliga skäl föreligger,
kan Konungen, även om förordnande
som avses i I § ej meddelats,
för visst fall förordna, att frihetsberövande
påföljd som ådömts

Föreslagen lydelse

Avser förordnande enligt I §
verkställighet enligt den i Haag den
28 maj 1970 undertecknade europeiska
konventionen om brottmålsdoms
internationella rättsverkningar
(brottmålsdomskonventionen)
gäller 4-24, 26 och 28-41 §§.iden
mån ej annat anges i förordnandet.

Avser förordnande enligt I §
verkställighet enligt den i Strasbourg
den 21 mars 1983 undertecknade
konventionen om överförande
av dömda personer (överförandekonventionen)
gäller 25 a, 25 b,
34 a, 35 och 37-41 §§.

Gäller förordnande enligt I §
verkställighet enligt annan överenskommelse
med främmande stat
än som anges i första eller andra
stycket meddelar regeringen bestämmelser
om prövning av fråga
om verkställighet i Sverige av påföljd
eller förverkande som ådömts.
ålagts eller beslutats i den främmande
staten eller fråga om verkställighet
i den främmande staten
av påföljd eller förverkande som
ådömts. ålagts eller beslutats i Sverige.
Bestämmelserna i 25—34
gäller dock i tillämpliga delar.

Om synnerliga skäl föreligger,
kan regeringen, även om förordnande
som avses i I § ej meddelats,
för visst fall förordna, att frihetsberövande
påföljd som ådömts

Juli 1984/85:1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

svensk medborgare eller utlänning
med hemvist i Sverige genom dom
eller annat avgörande meddelat av
domstol eller annan behörig myndighet
i främmande stat får verkställas
i Sverige enligt denna lag,
eller att verkställighet av frihetsberövande
påföljd som icke avser
överlämnande till särskild vård och
som här i landet ådömts eller ålagts
medborgare eller någon som har
hemvist i viss främmande stat får
anförtros myndighet i den främmande
staten.

I fall som avses i första stycket
äger 2 § andra stycket motsvarande
tillämpning.

I fall som avses i första stycket
äger 2 § tredje stycket motsvarande
tillämpning.

4 §

Med europeisk brottmålsdom
förstås i denna lag dom eller annat
avgörande, vars verkställighet skall
prövas enligt brottmålsdomskonventionen.

Med europeisk brottmålsdom
förstås i denna lag dom eller annat
avgörande varigenom domstol eller
annan myndighet i stat som tillträtt
hrottmålsdomskonventionen har
ådömt eller ålagt någon påföljd för
brott eller förklarat egendom förverkad.

Med utevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet
avgörande som meddelats här i landet eller i främmande stat av domstol
eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut om
förverkande riktats har varit personligen närvarande vid förhandling i
saken inför domstol.

Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande, om ej
annat särskilt föreskrives.

6 S

Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan avslås

1. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott,

2. om det finnes grundad anledning antaga att domen föranletts eller den
däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn tili ras, religion, nationalitet
eller politisk åsikt,

3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående
förundersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande
av ordningsbot, eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen ej skall
väckas eller fullföljas,

4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i den stat där
påföljden bestämts.

5. om påföljden ej kan verkställas här i landet,

6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främmande
staten,

7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år,

11 Riksdagen 1984/85. 7 sami. Nr I

JuU 1984/85:1

Nuvarande lydelse

8. om en tillämpning av 35 kap.
7-10 §§ eller 36 kap. 10 § brottsbalken
skulle innebära att påföljden
bortfallit.

Föreslagen lydelse

8. om en tillämpning av 35 kap.
7—9 §§ eller 36 kap. 10 § brottsbalken
skulle innebära att påföljden
bortfallit.

Har i den främmande staten vidtagits åtgärd som enligt lagen i den staten
medför att tiden för bortfallande av påföljd uppskjutes, skall åtgärden ha
samma verkan här i landet vid tillämpning av första stycket 8.

23 §

Är den dömde berövad friheten i den främmande staten när han för
verkställighet av där ådömd påföljd överföres till Sverige, får han ej med
anledning av annat brott, vilket begåtts innan han överfördes hit, här i
landet lagforas, anhållas eller häktas eller berövas friheten för verkställighet
av påföljd eller underkastas annan inskränkning i sin personliga
frihet, om icke behörig myndighet i den främmande staten lämnat sitt
samtycke till åtgärden eller den dömde under en sammanhängande tid av
fyrtiofem dagar haft möjlighet att lämna landet men ej gjort detta eller efter
att ha lämnat landet frivilligt återvänt hit.

Första stycket utgör ej hinder
mot att åtgärder vidtages för att
verkställa beslut om den dömdes
avvisning, förpassning, förvisning
eller utvisning eller för att avbryta
åtalspreskription.

Skall enligt förordnande som
avses i 2 § andra stycket eller 3 §
verkställighet ske här i landet av
påföljd för brott, för vilket lagföring
ägt rum i främmande stat, vilken
ej tillträtt brottmålsdomskonventionen,
gäller i fråga om sådan verkställighet
vad som är föreskrivet om
verkställighet av påföljd som
ådömts genom svensk domstols lagakraftägande
dom, om ej annat
följer av vad nedan sägs.

Skall enligt förordnandet verkställighet
ske i Sverige utan att ny
påföljd bestämts här i landet av
domstol eller annan myndighet enligt
svensk lag, får verkställighet
äga rum utan hinder av att påföljden
är strängare än som enligt
svensk lag kunnat följa på brottet
eller brotten. Ådömda böter får
verkställas, även om bötesbeloppet
överstiger det högsta bötesbelopp
som kunnat ådömas enligt svensk

Första stycket utgör ej hinder
mot att åtgärder vidtages för att
verkställa beslut om den dömdes
avvisning eller utvisning eller för
att avbryta åtalspreskription.

Skall enligt förordnande som
avses i 2 § tredje stycket eller 3 §
verkställighet ske här i landet av
påföljd för brott, för vilket lagföring
ägt rum i främmande stat, gäller i
fråga om sådan verkställighet vad
som är föreskrivet om verkställighet
av påföljd som ådömts genom
svensk domstols lagakraftägande
dom, om ej annat följer av vad nedan
sägs.

Skall verkställigheten ske i Sverige
utan att ny påföljd bestämts här i
landet av domstol eller annan myndighet
enligt svensk lag, får verkställighet
äga rum utan hinder av att
påföljden är strängare än som enligt
svensk lag kunnat följa på brotten.
Ådömda böter får verkställas, även
om bötesbeloppet överstiger det
högsta bötesbelopp som kunnat
ådömas enligt svensk lag. Innebär
den ådömda påföljden frihetsberö -

JuU 1984/85:1

Nuvarande lydelse

lag. Innebär den ådömda påföljden
frihetsberövande, gäller bestämmelserna
i svensk lag om verkställighet
av påföljd av närmast motsvarande
art.

Verkställighet i fall som avses i
denna paragraf får icke i något fall
ske på sådant sätt att påföljden blir
att anse som strängare än den påföljd
som ådömts i den främmande
staten. Vid verkställighet enligt
andra stycket skall, i den mån det
kan ske, den dömde räknas till godo
vad han kan ha utstått av påföljden
i den främmande staten samt tid
varunder han med anledning av
brott som avses med påföljden varit
anhållen eller häktad i den främmande
staten eller här i landet.

Föreslagen lydelse

vande, gäller bestämmelserna i
svensk lag om verkställighet av påföljd
av närmast motsvarande art.

Verkställighet i fall som avses i
denna paragraf får icke i något fall
ske på sådant sätt att påföljden blir
att anse som strängare än den påföljd
som ådömts i den främmande
staten. Vid verkställighet enligt
andra stycket skall, i den mån det
kan ske och följer av den överenskommelse
med främmande stat
som är i fråga, den dömde räknas
till godo vad han kan ha utstått av
påföljden i den främmande staten
samt tid varunder han med anledning
av brott som avses med påföljden
varit anhållen eller häktad i den
främmande staten eller här i landet.

25 a §

Verkställighet enligt överförandekonventionen
av frihetsberövande
påföljd som på grund av
brottslig gärning har ådömts eller
beslutats av domstol i stat som har
tillträtt nämnda konvention får ske
i Sverige, om

1. den dömde är svensk medborgare
eller har hemvist här,

2. den dömde har samtyckt till
att verkställighet sker i Sverige,

3. den gärning som påföljden
avser motsvarar brott enligt svensk
lag, och

4. den tid för frihetsberövande
som återstod när framställning om
verkställighet kom in uppgick till
minst sex månader eller särskilda
skäl talar för att verkställigheten
ändå förs över till Sverige.

Framställning om verkställighet i
Sverige görs av behörig myndighet
i den främmande staten hos utrikesdepartementet
och prövas av regeringen.
Regeringen kan också
själv göra framställning hos främmande
stat om att verkställigheten
skall ske i Sverige.

JuU 1984/85:1

Nuvarande lydelse

Fråga om verkställighet i främmande
stat av här i landet ådömd
eller ålagd påföljd i fall som omfattas
av förordnande enligt I § upptages
av kriminalvårdsstyrelsen eller,
i fråga om verkställighet av
böter eller förverkande, annan
myndighet som Konungen bestämmer.
Framställning om verkställighet
får ej göras, om med motsvarande
tillämpning av 5 § andra
stycket 1-8 hinder mot verkställighet
i den främmande staten kan
antagas föreligga.

Framställning om verkställighet
av frihetsberövande påföljd får ej
göras, om den dömde är svensk
medborgare och själv motsätter sig
åtgärden. Uppkommer fråga om
verkställighet av frihetsberövande

Föreslagen lydelse
» §

Skall verkställighet enligt överförandekonventionen
ske i Sverige
av frihetsberövande påföljd, kan
regeringen efter omständigheterna
antingen

1. själv meddela de närmare föreskrifter
som behövs för verkställigheten
i Sverige, eller

2. överlämna åt riksåklagaren
att göra ansökan hos rätten om att
ny påföljd skall bestämmas enligt
vad i svensk lag är föreskrivet om
påföljd för motsvarande gärning.

Vid verkställighet enligt denna
paragraf tillämpas 24 § första och
andra styckena.

[fall som avses i första stycket I
gäller i tillämpliga delar 25 § andra
och tredje styckena.

Ifall som avses i första stycket 2
gäller i tillämpliga delar 9 §, 10 §
andra stycket samt 11-13 och
15 §§. Påföljden får inte bestämmas
till enbart böter. I fråga om
anhållande, häktning, reseförbud
och anmälningsskyldighet gäller 24
och 25 kap. rättegångsbalken.

Fråga om verkställighet i främmande
stat av här i landet ådömd
eller ålagd påföljd enligt förordnande
som avses i 2 § första eller
tredje stycket upptages av kriminalvårdsstyrelsen
eller, i fråga om
verkställighet av böter eller förverkande,
annan myndighet som regeringen
bestämmer. Framställning
om verkställighet får ej göras, om
med motsvarande tillämpning av
5 § andra stycket 1-8 hinder mot
verkställighet i den främmande staten
kan antagas föreligga.

JuU 1984/85:1

Nuvarande lydelse

påföljd som ådömts eller ålagts annan
än svensk medborgare, skall
den centrala utlänningsmyndigheten
höras, om icke den dömde samtycker
till åtgärden. Avstyrker utlänningsmyndigheten
att framställning
göres, underställes ärendet
Konungen för avgörande.

Har Konungen enligt 3 § förordnat.
att verkställighet av påföljd i
visst fall får anförtros myndighet i
främmande stat. ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen
att framställning
om verkställighet göres i den främmande
staten.

Föreslagen lydelse

påföljd som ådömts eller ålagts annan
än svensk medborgare, skall
statens invandrarverk höras, om
icke den dömde samtycker till åtgärden.
Avstyrker invandrarverket
att framställning göres, underställes
ärendet regeringen för avgörande.

Har regeringen enligt 3 § förordnat
att verkställighet av påföljd i
visst fall får anförtros myndighet i
främmande stat. ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen
att framställning
om verkställighet göres i den främmande
staten.

Verkställighet enligt överförandekonventionen 34

a §

Fråga ont verkställighet enligt
överförandekonventionen i främmande
stat av här i landet ådömd
påföljd upptas av kriminalvårdsstyrelsen.
Framställning om sådan
verkställighet får inte göras, om
med motsvarande tillämpning av
25 a S första stycket hinder mot
verkställighet i den främmande staten
kan anias föreligga.

Fråga om verkställighet enligt
första stycket på begäran av främmande
stat prövas av kriminalvårdsstyrelsen
med motsvarande
tillämpning av 25 a § första stycket.

I fall som avses i denna paragraf
gäller 28, 29 och 33 SS första
stycket i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

JuU 1984/85:1

Utskottet

Brottslighetens ökade internationalisering har skapat behov av ett intensivare
samarbete mellan staterna när det gäller olika brottsbekämpande
åtgärder, däribland verkställighet av brottmålsdomar. Inom Norden förekommer
sedan gammalt ett långtgående samarbete i fråga om domsverkställighet
som regleras genom enhetlig lagstiftning. För Sveriges del är
huvudbestämmelserna om detta samarbete intagna i lagen (1963:193) om
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet
av straff m. m.

Även inom Europarådet har bedrivits arbete på att få till stånd samverkan
mellan medlemsstaterna i fråga om verkställighet av brottmålsdomar.
Sålunda öppnades år 1970 för undertecknande en inom rådet utarbetad
konvention om brottmålsdomars internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen).
I samband med att Sverige tillträdde konventionen
år 1972 antogs lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom (prop. 1972:98. JuU 16 och 26, rskr 233
och 285).

Brottmålsdomskonventionen har kommit att tillämpas ytterst sparsamt
och har inte motsvarat de förväntningar man hade vid dess tillkomst. Bl. a.
av dessa skäl har inom Europarådet utarbetats ytterligare en konvention
på området, konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda
personer (överförandekonventionen).

Syftet med överförandekonventionen är att underlätta överförandet av
utländska intagna till hemlandet genom att erbjuda en enkel och lättillgänglig
ordning för en sådan procedur. Den nya konventionen avses komplettera
brottmålsdomskonventionen.

Överförandekonventionen skiljer sig från brottmålsdomskonventionen
huvudsakligen i följande avseenden. Den föreskriver ett enklare förfarande.
Den medger att överförande av straffverkställighet kan begäras inte
bara av domslandet utan också av den stat som önskar överta verkställigheten.
Den förutsätter den dömdes medgivande till överförandet. Den är
avsedd att kunna tillträdas även av stater utanför Europarådet.

Utskottet ser positivt på åtgärder som kan förbättra det internationella
samarbetet på straffrättens och kriminalpolitikens område, och utskottet
tillstyrker att Sverige - som deltagit aktivt i Europarådets konventionsarbete
- tillträder överförandekonventionen. Ett svenskt tillträde skulle f. ö.
ligga i linje med vad utskottet tidigare uttalat om värdet från humanitär
synpunkt av att en i Sverige dömd utlänning får möjlighet att avtjäna
straffet i sitt hemland (JuU 1981/82:44 s. 9 och 1982/83:25 s. 10). Utskottet
har inget att erinra mot att konventionen godkänns med de förbehåll och
förklaringar som angetts i propositionen. Utskottet har heller inte funnit
anledning till erinran mot det framlagda lagförslaget. I sammanhanget vill
utskottet endast uttrycka sitt beklagande över att konventionen delvis fått

JuU 1984/85:1

en annan utformning än som varit önskvärt från svensk sida; som framhålls
i propositionen hade det onekligen varit en fördel om verkställigheten
kunnat överföras oberoende av samtycke från den dömde när det gäller
utländska intagna som jämte fängelse dömts till utvisning. Utskottet utgår
från att Sverige i det fortsatta internationella arbetet på området söker få
de svenska intressena tillgodosedda.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det genom proposition 1983/84:197 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

2. att riksdagen godkänner konventionen den 21 mars 1983 om
överförande av dömda personer med de förbehåll och förklaringar
som har angetts i propositionen.

Stockholm den 23 oktober 1984
Påjustitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Karin
Söder (c), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Arne
Svensson (m), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Lars-Erik Lövdén
(s), Sven Munke (m). Hans Petersson i Röstånga (fp), Hans Göran Franck
(s) och Birthe Sörestedt (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

■