JoU 1984/85:33

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:33

om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag och uttalanden i
proposition 1984/85:166 om livsmedelspolitiken samt 25 motioner som väckts
med anledning av propositionen. I anslutning härtill behandlas också ett
sextiotal motioner från allmänna motionstiden, berörande olika livsmedelspolitiska
frågor.

De i propositionen framlagda förslagen till riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik
tillstyrks till övervägande del av utskottet.

Utskottet biträder sålunda att de av riksdagen år 1984 fastlagda målen för
livsmedelspolitiken bör gälla också i fortsättningen. Således bör huvudmålet
för livsmedelspolitiken vara att trygga vår livsmedelsförsörjning såväl i fred
som under avspärrning och krig. Vissa preciseringar görs i fråga om målen.

Resurserna i jordbruket bör i stort sett överensstämma med vad som behövs
för att trygga vår livsmedelsförsörjning och för de utfästelser Sverige
gjort i det internationella samarbetet mot världssvälten. För de kostnader
som uppstår till följd av att åkerarealen överstiger detta behov föreslås att
samhället under en övergångsperiod tar ett delansvar. Samhällets kostnader
för överskottsarealen bör enligt utskottets mening belasta statsbudgeten.
Det bör i första hand ankomma på jordbruket att aktivt arbeta för att anpassa
produktionen.

Konsumentmålet, som innebär att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel
av god kvalitet och till rimliga priser anser utskottet böra ligga fast.
Som inkomstmål för jordbrukarna bör som tidigare fastslagits gälla att dessa
får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard. Därutöver föreslås
som ett delmål att jordbruket och livsmedelsproduktionen måste ta hänsyn
till kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad
hushållning med våra naturresurser.

Ett prisstöd måste även i fortsättningen utgå till jordbruket vilket liksom
hittills i huvudsak bör lämnas genom ett gränsskydd. Regleringen bör fortlöpande
ses över i syfte att förenkla och begränsa den. Ordningen med
obundna överläggningar om priserna på jordbruksprodukter bör bibehållas.

1 propositionen förordas att en översyn görs beträffande högt skuldsatta
jordbrukares problem. Utskottet biträder detta förslag men anser att man i
avvaktan på översynen bör vidta särskilda åtgärder för att rekonstruera särskilt
skuldsatta jordbruksföretag för att underlätta de mest utsatta företagens

1 Riksdagen 19841X5. 16 sami Nr53

Rättelse: S. 2, rad 21 Står: inte oväsentligt höjs.

Rättat till: uppjusteras.

JoU 1984/85:33

situation. Utskottet föreslår att 40 milj. kr. för nästa budgetår anslås för
ändamålet.

Omfattningen av jordbruksproduktionen i norra Sverige bör bibehållas i
ungefär nuvarande omfattning. Stödet till sagda jordbruk bör liksom hittills
utgå i form av prisstöd och rationaliseringsstöd. En uppräkning av prisstödet
föreslås ske den 1 juli 1985. Utskottet biträder förslaget om ändrad stödområdesindelning
men förordar att man ser över beräkningsunderlaget ytterligare,
bl. a. när det gäller förhållandena i Norrlands inland. Utöver det
anslagsbelopp som förordas i propositionen bör 60 milj. kr. anvisas till särskilt
prisstöd till jordbruket i norra Sverige för uppräkning av örestalen på
olika produkter. Vid fördelningen av dessa medel bör mjölkproducenternas
situation beaktas. Utskottet anser att riksdagen bör uttala sig för en årlig
justering av prisstödet baserad på förändringar i det s. k. PM-index. Utskottet
framhåller vidare att budgetmedel bör användas för ökade insatser på
hithörande område.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att jordbruksnäringen tar ett
betydande ansvar i fråga om produktionens anpassning. Investeringsförbudet
inom animalieproduktionen föreslås bli förlängt med ett år. I fråga om de
differentierade avgifterna och pristilläggen inom ägg- resp. slaktsvinsproduktionen
förordar utskottet att dessa t. v. bibehålls och, framför allt när det
gäller pristilläggen, uppjusteras.

Förhållandena inom industri- och handelsleden bör utredas ytterligare.
Likaså bör en samlad utvärdering ske av frågan om livsmedlens kvalitet. De
kostförändringar som livsmedelskommittén förordat, dvs. främst minskad
konsumtion av fett och socker och ökad konsumtion av spannmålsprodukter
och potatis, bör beaktas inom livsmedelspolitiken. Ett förstärkt konsumentinflytande
förordas inom jordbruks- och fiskprisregleringen.

I fråga om export av livsmedel förordar utskottet ett nära samarbete mellan
jordbruksnäringen och industrin vid utformningen av exportpolitiken.

I propositionen betonas behovet av en ökad inhemsk produktion av
ammoniak i syfte att trygga vår livsmedelsförsörjning i en kris. I anslutning
härtill vill utskottet kraftigt understryka att frågan snarast får en lösning.

Utskottets ställningstagande till här behandlat regeringsförslag och motioner
innebär sammanfattningsvis att utskottet med vissa ovan angivna jämkningar
tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandena.

Till betänkandet är fogat 49 reservationer och 5 särskilda yttranden.

Propositionen

Hemställan

I proposition 1984/85:166 föreslår regeringen (jordbruksdepartementet)
riksdagen

dels att anta inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till

1. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om förbud under viss

JoU 1984/85:33

tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels ändring
i samma lag,

dels att

2. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om mål för livsmedelspoli
tiken,

3. godkänna vad i propositionen förordats om prisstöd och prisreglering
på jordbrukets område,

4. godkänna vad i propositionen förordats om stödet till jordbruket i norra
Sverige,

5. godkänna vad i propositionen förordats om åtgärder för produktionsanpassning.

Vidare bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen
i övrigt har anförts om livsmedelspolitiken, häribland den internationella
bakgrunden, industri- och handelsleden i livsmedelskedjan, livsmedlens
kvalitet, kost och hälsa, konsumentinflytande samt sårbarhets- och beredskapsfrågor.

Regeringen föreslår därjämte riksdagen att

6. medge att under budgetåret 1985/86 statsbidrag beviljas till jordbrukets
rationalisering med sammanlagt högst 40 000 000 kr.,

7. till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. för budgetåret 1985/86
anvisa ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.,

8. till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1985/86 anvisa
ett förslagsanslag av 352 000 000 kr.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik.
Dessa grundar sig på förslag som avgetts av 1983 års livsmedelskommitté.

De av riksdagen år 1984 fastlagda målen för livsmedelspolitiken bör gälla
också i fortsättningen. Således bör huvudmålet för livsmedelspolitiken vara
att trygga vår livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärrning och
krig. Vissa preciseringar görs i fråga om målen.

Resurserna i jordbruket bör i stort sett överensstämma med vad som behövs
för att trygga vår livsmedelsförsörjning och för de utfästelser Sverige
gjort i det internationella samarbetet mot världssvälten. För de kostnader
som uppstår till följd av att åkerarealen överstiger detta behov föreslås att
samhället under en övergångsperiod tar ett delansvar. Det bör i första hand
ankomma på jordbruket att aktivt arbeta för att anpassa produktionen.

Konsumentmålet, som innebär att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel
av god kvalitet och till rimliga priser ligger fast. Som inkomstmål för
jordbrukarna bör som tidigare fastslagits gälla att dessa får en med andra
jämförbara grupper likvärdig standard. Därutöver föreslås som ett delmål att
jordbruket och livsmedelsproduktionen måste ta hänsyn till kravet på en god

Rättelse: S. 13, rad 18 Utgår: Ingvar Eriksson Tillkommer: Sven Eric Lorentzon

JoU 1984/85:33

miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra
naturresurser.

Omfattningen av jordbruksproduktionen i norra Sverige bör bibehållas i
ungefär nuvarande omfattning. En uppräkning av prisstödet till jordbruket i
norra Sverige föreslås ske den 1 juli 1985.

1 propositionen föreslås att jordbruksnäringen tar ett betydande ansvar i
fråga om produktionens anpassning. Investeringsförbudet inom animalieproduktionen
föreslås bli förlängt med ett år. De differentierade avgifterna
och pristilläggen inom ägg- resp. slaktsvinsproduktionen föreslås tills vidare
inte tillämpas.

Förhållandena inom industri- och handelsleden bör utredas ytterligare.
Likaså bör en samlad utvärdering ske av frågan om livsmedlens kvalitet. De
kostförändringar som kommittén förordat, dvs. främst minskad konsumtion
av fett och socker och ökad konsumtion av spannmålsprodukter och potatis,
bör beaktas inom livsmedelspolitiken. Ett förstärkt konsumentinflytande
förordas inom jordbruks- och fiskprisregleringen.

I propositionen betonas behovet av en ökad inhemsk produktion av
ammoniak i syfte att trygga vår livsmedelsförsörjning i en kris.

Lagförslaget

Regeringens lagförslag har följande lydelse.

Förslag till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om förbud under viss
tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels
ändring i samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:147) om förbud under viss tid
mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, vilken gäller
till utgången av juni månad 1985,

dels att lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni månad
1986,

dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

JoU 1984/85:33

Föreslagen lydelse
H1

Nuvarande lydelse

För att motverka överskott inom
jordbrukets animalieproduktion är
nybyggnad av djurstallar för nötkreatur,
svin och fjäderfä förbjuden
intill utgången av juni månad 1985.

För att motverka överskott inom
jordbrukets anminalieproduktion är
nybyggnad av djurstallar för nötkreatur,
svin och fjäderfä förbjuden
intill utgången av juni månad 1986.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden 1984

I motion 1983/84:1025 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen uttalar sig för ökade forskningsinsatser om
alternativa odlingsmetoder.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1985

I motion 1984/85:533 av Gösta Andersson och Agne Hansson (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående jordbrukets stora betydelse för sysselsättning, lokal
service och turism i Kalmar län.

I motion 1984/85:539 av Einar Larsson och Arne Fransson (båda c) yrkas 1.

att riksdagen under innevarande riksmöte fattar ett principbeslut om att
tillförsäkra landets mjölkproducenter möjlighet till fem veckors semester
och att verksamheten organiseras enligt nuvarande ordning för avbytare.

2. att riksdagen beslutar att semesterverksamheten för mjölkproducenter
byggs upp successivt med start om en veckas semester fr. o. m. budgetåret
den 1 juli 1985-den 30 juni 1986.

I motion 1984/85:540 av Bengt Silfverstrand och Egon Jacobsson (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om reducering av fettvaruavgiften i syfte att befrämja produktutveckling
på matfettsområdet och en sundare kosthållning.

I motion 1984/85:633 av Kerstin Göthberg (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna jordbrukets stora betydelse för sysselsättning,
turism och lokal service i Västmanlands län.

1 Senaste lydelse 1984:86.

JoU 1984/85:33

I motion 1984/85:637 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan övervägs om en avgiftsfinansierad statskontroll
av giftfri odling av jordbruks- och trädgårdsprodukter.

I motion 1984/85:645 av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare
utredning om industri- och handelsledet på jordbruks- och livsmedelspolitikens
område.

I motion 1984/85:757 av Barbro Nilsson i Visby (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sockerbetsodlingen
anpassas så att vår försörjningsgrad förblir ca 95 % av konsumtionen
vid normalskörd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det kommande
avtalet mellan statens jordbruksnämnd och Sockerbolaget bör bli ett
rullande femårsavtal,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad forskning.

I motion 1984/85:880 av Kerstin Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts angående jordbrukets betydelse för Älvsborgs norra
länsdel.

I motion 1984/85:924 av Lennart Brunander och Inger Josefsson (båda c)
yrkas med hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:918 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att den svenska jordbrukspolitiken
även i fortsättningen utformas så att den odlade jorden bevaras.

I motion 1984/85:1072 av Elving Andersson och Kjell Mattsson (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående jordbrukets stora betydelse för sysselsättningen i
Göteborgs och Bohus län.

I motion 1984/85:1073 av Bo Arvidson och Ingvar Eriksson (båda m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om införselavgifter för kött från vissa djurslag m. m.

I motion 1984/85:1077 av Egon Jacobsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i denna motion angående
åtgärder för högt skuldsatta jordbrukare och åtgärder för att underlätta
möjligheterna för nytillträdande jordbrukare.

I motion 1984/85:1079 av Bengt Kindbom m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
angetts om jordbrukets roll för regionalpolitiken i Skaraborgs län samt att
åkerarealen bibehålls i nuvarande omfattning.

JoU 1984/85:33

I motion 1984/85:1086 av Per Petersson m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för att förbättra jordbrukets blockorganisation
samt en utredning om stimulanser i syfte att öka de enskilda jordbrukens
tillgång på reservelverk och lager av drivmedel.

I motion 1984/85:1090 av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon (båda m)
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att öka den svenska
exporten av livsmedel,

2. att riksdagen hos regeringen begär en undersökning av möjligheterna
att vidga förädlingsgraden av produkter från det svenska jordbruket i enlighet
med vad som anförts i motionen.

I motion 1984/85:1101 av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon yrkas,
med hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:1090,

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om utrikeshandelspolitiska initiativ
för att främja exporten av livsmedel i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om näringspolitiska åtgärder för att öka exporten av livsmedel.

I motion 1984/85:1394 av Stina Gustavsson och Rune Gustavsson (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående jordbrukets stora regionalpolitiska betydelse i Kronobergs
län.

I motion 1984/85:1401 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar
att självförsörjningsgraden vad beträffar socker skall vara minst
95%.

I motion 1984/85:1414 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om att åtgärder vidtas för att få till stånd förädling av
grönmassa, som en första åtgärd genom utveckling av verksamheten vid
Karpalunds sockerbruk.

I motion 1984/85:1416 av Olle Östrand m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar att investeringsstoppet inom animalieproduktionen
skall upphävas för Norrland,

2. att riksdagen beslutar att stödet till investeringar för fläskproduktionen
i Norrland får öka när särskilda skäl föreligger.

I motion 1984/85:1502 av Ingemar Hallenius m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utvecklingsarbete för livsmedelsindustrin i Skaraborgs län.

I motion 1984/85:1509 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas, med hänvisning
till vad som anförts i motion 1984/85:1505, att riksdagen som sin

JoU 1984/85:33

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående konkurrensbegränsningar
inom jordbrukets förädlingsled.

I motion 1984/85:1524 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (båda c) yrkas,
såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2), med hänvisning till vad som anförts i
motion 1984/85:1520,

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts för att livsmedelskommitténs förslag inte kan ligga till
grund för den framtida jordbruks- och livsmedelspolitiken.

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om de skillnader som finns i prisstödet mellan Norrlandslänen
och Värmlands mellanbygder.

I motion 1984/85:1527 av Anders Svärd och Britta Hammarbacken (båda
c) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att all jordbruksmark skall bevaras.

I motion 1984/85:2007 av Bo Arvidson och Ingvar Eriksson (båda m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder avseende importen av
lupinfrö för foderändamål.

I motion 1984/85:2010 av Gunhild Bolander (c) yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna nödvändigheten av att det
gotländska jordbruket ges minst samma förutsättningar till produktion som
hittills för att därmed säkerställa sysselsättningen inom länet.

I motion 1984/85:2014 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma åtgärder för ökade
möjligheter till export av dräktiga kvigor.

I motion 1984/85:2019 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s, m, c, vpk) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande områdesindelning för prisstöd till jordbruket i Jämtlands län.

I motion 1984/85:2025 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda c)
yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om inriktning av jordbrukspolitiken och jordbrukspolitiska
satsningar i vad gäller Västerbottens län.

I motion 1984/85:2028 av Kersti Johansson och Rune Backlund (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående jordbrukets stora betydelse för sysselsättning, lokal
service och turism i Jönköpings län.

I motion 1984/85:2029 av Larz Johansson m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om etableringskontroll av
anläggningar för animalieproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om avveckling av s. k. djurfabriker.

JoU 1984/85:33

I motion 1984/85:2031 av Stig Josefson m. fl. (c) yrkas att riksdagen begär
att regeringen vidtar åtgärder för att få till stånd en importreglering av kött
från åsna, mula, mulåsna, buffel, vildsvin och get.

I motion 1984/85:2040 av Sven Munke m. fl. (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om nya
användningsområden för fermenterad mjölk och den här redovisade metodens
betydelse för hanteringen av det svenska mjölköverskottet.

I motion 1984/85:2168 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1-3 och 11),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om återgång till kompensationssystem enligt PM-index,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om fortsatt prisstöd till jordbruket i norra Sverige,

3. att riksdagen upphäver lagen om tillfälligt förbud mot byggande av
djurstallar,

11. att riksdagen anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 5
milj. kr. minskat anslag till Bidrag till jordbrukets rationalisering m. m. på45
milj. kr.

I motion 1984/85:2240 av Stig Josefson m. fl. (c) yrkas, med hänvisning till
vad som anförts i motion 1984/85:2238, att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruks- och trädgårdsnäringen
samt naturvården i Malmöhus län.

I motion 1984/85:2304 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas, såvitt
nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen begär utredning om
den svenska ammoniakförsörjningen i enlighet med vad som i motionen
anförts.

I motion 1984/85:2577 av Gösta Andersson och Agne Hansson (båda c)
yrkas att riksdagen beslutar att en 95-procentig självförsörjningsgrad bör
gälla för den svenska sockerproduktionen.

I motion 1984/85:2581 av Bo Arvidson m. fl. (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
dels en ökad odling av proteingrödor, dels ökade satsningar på export av
högförädlade livsmedel och behovet av ökade medel härför till Swedish Food
Promotion.

I motion 1984/85:2582 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng (båda
c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om de speciella problem som jordbruket har i Gävleborg.

I motion 1984/85:2584 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

JoU 1984/85:33

angående förändrade regler för ”mjölkpension”.

I motion 1984/85:2585 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) yrkas
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om former för ekonomiskt utnyttjande av investerade resurser
inom fläskproduktionen och dess vidareförädling.

I motion 1984/85:2586 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om den svenska sockerbetsodlingens
och sockernäringens omfattning i enlighet med sockernäringskommitténs
förslag.

I motion 1984/85:2587 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om prisstödet till slaktsvinsproduktionen.

I motion 1984/85:2593 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c)
yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till omställningsstöd
till lantbrukare och handelsträdgårdsmästare som önskar övergå till odlingsformer
utan användning av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel.

I motion 1984/85:2595 av Ingrid Hemmingsson (m) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Jämtlands
län bör jämställas med Norrbottens län när det gäller prisstöd för potatisodlingar.

I motion 1984/85:2598 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda c)
yrkas att riksdagen beslutar stödja utforskning och utveckling av potatisodling
i norra Sverige i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motion 1984/85:2605 av Einar Larsson och Sigvard Persson (båda c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om exportfrämjande åtgärder för hästaveln.

I motion 1984/85:2607 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen begär
att regeringen snarast vidtar åtgärder så att lupiner ingår i jordbruksregleringen.

I motion 1984/85:2617 av Alf Wennerfors och Allan Åkerlind (båda m)
yrkas att riksdagen uttalar sig för en förändring av livsmedelspolitikens inriktning
i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1984/85:2699 av Martin Olsson och Sven-Erik Nordin (båda c)
yrkas, med hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:2697, att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utformning av jordbrukspolitik och prisstöd så att livsmedelsproduktionen
bibehålies i minst nuvarande omfattning i Västernorrlands
län.

JoU 1984/85:33

I motion 1984/85:2700 av Eric Jönsson m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om livsmedelsindustrin i Skåne.

I motion 1984/85:2743 av Karin Israelsson och Pär Granstedt (båda c)
yrkas, med hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:2742, att riksdagen
som sin mening ger regeringen i uppdrag att komplettera LMK med en
genomgång av prisbildningen i hela livsmedelskedjan.

I motion 1984/85:2745 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle (båda
c) yrkas, såvitt nu är i fråga, med hänvisning till vad som anförts i motion
1984/85:2744 (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen begär att jordbruksproduktionen
i länet upprätthålls för att garantera sysselsättningen inom
jordbruk och livsmedelsindustri.

I motion 1984/85:2748 av Rosa Östh och Sture Korpås (båda c) yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen angetts om jord- och skogsbrukets roll för sysselsättningen i Uppsala
län och att därmed åkerarealen bibehålls i nuvarande omfattning.

Motioner väckta med anledning av proposition 1984185:166

I motion 1984/85:3087 av Anita Bråkenhielm m. fl. (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen
av undervisningen vid våra lantbruksskolor.

I motion 1984/85:3088 av Birgitta Hambraeus (c) yrkas att riksdagen beslutar
som sin mening ge regeringen till känna att jordbruksförhandlingarna
enbart bör röra råvaruproduktionen för att minska prispressen och underlätta
övergången till alternativ odling.

I motion 1984/85:3089 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar uttala att all brukningsvärd åkerareal bör utnyttjas
för jordbruksproduktion,

2. att riksdagen beslutar att ansluta sig till i motionen anförda utgångspunkter
och mål för jordbruks- och livsmedelspolitiken,

3. att riksdagen beslutar att ansluta sig till vad som i motionen anförts om
prisstöd och prisreglering på jordbrukets område,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om styrmedel för att uppnå produktionsanpassning,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om jordbrukets försörjning av produktionsmedel i
krissituationer,

6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående Norrlandsstödet,

7. att riksdagen beslutar anslå 432 milj. kr. till Prisstöd för jordbruket i
norra Sverige, för budgetåret 1985/86.

JoU 1984/85:33

I motion 1984/85:3090 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för
budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag på 432 milj. kr.,

2. att riksdagen beslutar att finansieringen av prisstödet i sin helhet skall
ske via särskilda budgetmedel,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om rationaliseringsstöd,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om stöd till sortprovning m. m.

I motion 1984/85:3091 av Karin Israelsson (c) och Tore Nilsson (m) yrkas 1.

att riksdagen avvisar den i proposition 1984/85:166 föreslagna områdesindelningen
för prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

2. att riksdagen uttalar sig för att uppräkningen av prisstödet görs enligt nu
gällande områdesindelning med samma procentsats för de olika stödområdena.

I motion 1984/85:3092 av Jens Eriksson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att fisket skall ingå i beredskapsplaneringen på
samma sätt som jordbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande fiskets betydelse som livsmedel.

I motion 1984/85:3093 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppräkning av matsubventionerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om spannmålsodlingen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inkomstfördelning inom jordbruket,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljö och resursmål,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsförbudet inom animalieproduktionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om differentierade avgifter och pristillägg,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av de föreslagna åtgärderna.

I motion 1984/85:3094 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen med ändring i proposition 1984/85:166 beslutar att prisstödet
till jordbruket i norra Sverige skall beräknas till 80 000 000 kr. utöver
regeringens förslag,

JoU 1984/85:33

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prisstödets finansiering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om rationaliseringsstödet till jordbruket i norra Sverige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om tvåprissystemet på mjölk,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om ökning av resurserna till lantbruksuniversitetets avdelning i Röbäcksdalen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om slaketeri- och mejeriverksamheten i norra Sverige.

I motion 1984/85:3095 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om en arealanpassad animalieproduktion.

I motion 1984/85:3096 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående den framtida jordbruks- och livsmedelspolitiken.

I motion 1984/85:3097 av Bo Arvidson och Sven Eric Lorentzon (båda m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående

1. spannmålsproduktionens inriktning på högkvalitativa specialprodukter,

2. utveckling av proteingrödor,

3. forsknings- och försöksverksamhet kring energigrödor,

4. livsmedelsforskningens betydelse för kvalitet, utveckling och avsättning,

5. utnyttjande av jordbrukets råvaror inom industriella områden,

6. utbildningens och rådgivningens medverkan för att stimulera kvalitetsproduktion
och prövning av alternativa grödor.

I motion 1984/85:3098 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen godkänner vad i motionen förordas angående mål för
livsmedelspolitiken,

2. att riksdagen godkänner vad i motionen förordas angående val av kompensationsmodell,

3. att riksdagen med avslag på propositionens förslag beslutar att prisstödet
till jordbruket skall utgå av budgetmedel,

4. att riksdagen avslår förslaget om fortsatt giltighet för lagen (1983:147)
om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin
och fjäderfä,

5. att riksdagen med avslag på propositionens förslag beslutar att prisstödsområdena
i Norrlandsstödet ej bör förändras,

6. att riksdagen till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetaret

JoU 1984/85:33

1985/86 anvisar ett förslaganslag av 380 milj. kr.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts i fråga om prispolitikens utformning för att undvika att familjejordbruken
missgynnas,

8. att riksdagen som sin mening begär initiativ i jordbruksnämnden för att
undvika konkurrensbegränsande avgifter på substitut till jordbruksprodukter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående vikten av konkurrens i förädlingsledet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljö- och naturvårdsaspekter i jordbrukspolitiken,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående sambandet mellan livsmedelsöverskottet och svälten i världen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för en internationell sanering av stödet till jordbrukssektorn,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till nästa jordbruksutredning att utreda möjligheterna att
minska jordbruksregleringen.

I motion 1984/85:3099 av Nils Åsling (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för
budgetåret 1985/86 anvisa ett med 80 milj. kr. uppräknat förslagsanslag på
432 milj. kr.,

2. att riksdagen beslutar att finansieringen av prisstödet i sin helhet skall
ske via särskilda budgetmedel,

3. att riksdagen avvisar den i proposition 1984/85:166 föreslagna områdesindelningen
för prisstödet till jordbruket i norra Sverige för mjölk, kött,
fläsk och modersuggor,

4. att riksdagen beslutar uttala sig för att uppräkningen av prisstödet görs
enligt nu gällande områdesindelning med samma procentsatser för de olika
stödområdena.

I motion 1984/85:3101 av Bertil Jonasson och Jan Hyttring (båda c) yrkas
att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fördelning av anslaget till stödet till jordbruket i norra
Sverige.

I motion 1984/85:3102 av Gunhild Bolander (c) yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
investeringsstöd m. m. för alternativ odling inom trädgårdsnäringen.

I motion 1984/85:3103 av Mona Saint Cyr (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av meritvärdering
av de konsumentekonomiska specialkurserna samt om ökad

JoU 1984/85:33

uppmärksamhet åt utbildning i kost- och näringskunskap, särskilt i ungdomsskolan.

I motion 1984/85:3104 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att budgetmedel motsvarande 40 % av exportkostnaderna
för normalskörd årligen skall tillskjutas svensk spannmålshandel
ekonomisk förening u. p. a.,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om ett utökat svenskt katastrofbistånd,

3. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige finansieras
med budgetmedel som inte påverkar prisregleringen,

4. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige årligen
skall ses över,

5. att riksdagen beslutar att jordbruksprisförhandlingama skall grundas
på produktionsmedelsindex,

6. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om förlängning av lagen
(1983:147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur,
svin och fjäderfä,

7. att riksdagen beslutar att ett system med differentierade avgifter och
pristillägg inom ägg- resp. slaktsvinsproduktion tills vidare skall få tillämpas.

I motion 1984/85:3105 av Per-Richard Molén m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen uttalar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall bli
föremål för årliga justeringar utifrån utvecklingen av PM-index,

2. att riksdagen beslutar att utöver av regeringen föreslaget belopp om
352 000 000 kr. anvisa ytterligare 80 000 000 kr. och att dessa medel, som
nämnts i motionen, tas från de regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska
anslagen,

3. att riksdagen uttalar att prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall
finansieras via särskilda budgetmedel,

4. att riksdagen begär att regeringen under hösten 1985 återkommer med
förslag om nya regler för rationaliserings- och finansieringsstöd till jordbruket
i norra Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt i
motionen anförts.

I motion 1984/85:3106 av Ivar Franzén (c) yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om konsumentdelegationens
roll som rådgivande organ.

I motion 1984/85:3107 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda c)
yrkas att riksdagen uttalar sig för att Bjurholms och Vindelns församlingar
skall överföras till område 1.

I motion 1984/85:3108 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda c)
yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att inom

JoU 1984/85:33

ramen för bidraget till jordbrukets rationalisering skall 12 milj. kr. anslås till
Västerbottens län för budgetåret 1985/86.

I motion 1984/85:3109 av Lennart Brunander och Kerstin Andersson
(båda c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om sociala åtgärder för jordbrukare i syfte att underlätta
en omställning av animalieproduktionen,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående trygghetspaket för renskötare.

I motion 1984/85:3110 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng (båda
c) yrkas att riksdagen beslutar att prisstödet till norra Sverige och Gävleborg
utformas med beaktande av motionens synpunkter.

1 motion 1984/85:3111 av Barbro Nilsson i Visby (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär utredning rörande förändringar av stödet till jordbruket
i norra Sverige så att även Gotland kan omfattas av stödet.

Inhämtat yttrande m. m.

Näringsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över proposition
1984/85:166 om livsmedelspolitiken jämte motioner i de delar som avser industri-
och handelsleden. I sitt yttrande har näringsutskottet även behandlat
ett antal motioner om livsmedelsindustriella frågor, som vid årets början
remitterats till näringsutskottet. Ifrågavarande motioner, 1984/85:645,1101,
1502, 2700 yrkande 2 och 2743 har samtidigt överlämnats till jordbruksutskottet
för fortsatt beredning. Näringsutskottets yttrande (NU 1984/85:10 y)
är fogat som bilaga till detta betänkande.

Uppvaktningar, hearing, skrivelser m. m.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har vid en uppvaktning inför utskottet
under ledning av förbundsordföranden Sven Tågmark anfört synpunkter på
föreliggande regeringsförslag om livsmedelspolitiken. Från LRF:s sida har
betonats att riksdagen bör slå fast att familjejordbruket skall vara den dominerande
företagsformen och att den nuvarande åkerarealen bör behållas i
stort sett oförändrad. Från riksförbundets sida har även framhållits att investeringsförbudet
inom animalieproduktionen bör finnas kvar tills en tillfredsställande
balanssituation uppnåtts inom fläsk- och äggproduktionen.
Enligt LRF:s mening bör även strukturstödet för svinproduktionen liksom
differentierade avgifter för höns behållas. Bland övriga förslag kan nämnas
en uppräkning av Norrlandsstödet med 80 milj. kr. utöver regeringens förslag.
1 fråga om spannmålsregleringen är man från jordbrukets sida beredd
att i ett inledningsskede svara för 40 r'r av spannmålsöverskottets kostnader.

JoU 1984/85:33

Representanter för länsstyrelserna och lantbruksnämnderna i Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län under ledning av landshövding
Sven Johansson i Umeå har inför utskottet anfört synpunkter på föreliggande
proposition i fråga om det statliga stödet till jordbruket i norra Sverige. Vid
uppvaktning har önskemål framförts dels om en ordentlig höjning av prisstödet,
dels en vidgad ram för det regionala rationaliseringsstödet. Vidare
har framförts krav på omedelbara stödåtgärder för att hjälpa företag med hög
skuldsättning.

En uppvaktning under ledning av landshövding Sven Heurgren, Östersund,
har framfört synpunkter på behovet av förbättrade villkor för jordbruket
i Jämtlands län.

Malmöhus läns hushållningssällskap och Centralstyrelsen för Malmöhus
läns försöks- och växtskyddsringar har genom en särskild delegation under
ledning av hushållningssällskapets ordförande, f. landshövdingen Nils Hörjel,
framlagt förslag rörande möjligheterna att på olika sätt utnyttja en del av
landets åkerareal för annan produktion än spannmålsodling.

Sekreteraren i kommittén för översyn av stödet till jordbruket i norra
Sverige, förste lantbrukskonsulenten Jan Ingemansson, har lämnat utskottet
en närmare redogörelse för kommitténs beräkningsmetoder m. m. i vad
avser prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

Till utskottet har vidare inkommit ett antal skrivelser i anslutning till förevarande
ärende. Svenska samernas riksförbund har sålunda hemställt att
riksdagen i samband med en höjning av prisstödet till jordbruket i norra
Sverige inberäknar ett belopp om 2 milj. kr. för rennäringens ändamål och att
fördelningen av detta belopp får bestämmas vid överläggningar mellan näringen
och staten. Förutsättningar skulle härigenom skapas att införa ett
trygghetspaket för renskötare.

Sveriges industriförbund tar i en skrivelse upp frågan om prisregleringens
förhållande till nya produkter och uttalar sig bl. a. för att den tillverkningsavgift
som för närvarande utgår på vissa fettemulsioner snarast bör avvecklas.

Skrivelser har vidare inkommit i ärendet från vissa lokala och regionala
jordbrukarorganisationer med yrkanden om bl. a. förstärkt stöd till jordbruket
i norra Sverige.

Utskottet

Inledning

Riktlinjer för jordbrukspolitiken fastställdes av riksdagen år 1977 (prop.
1977/78:19, JoU 10, rskr. 103). Utvecklingen av samhällsekonomin under
slutet av 1970-talet och början av 1980-talet medförde emellertid att jordbrukspolitiken
inte längre fungerade på det sätt som riksdagen förutsatte när
den fattade sitt beslut år 1977. Samtidigt hade det blivit alltmer angeläget att
2 Riksdagen 1984185. lösaml. Nr 33

JoU 1984/85:33

sätta in jordbrukspolitiken i ett samlat livsmedelspolitiskt sammanhang. Med
stöd av regeringens bemyndigande den 9 december 1982 tillkallade jordbruksministern
därför en kommitté med uppgift att utforma en livsmedelspolitik.

Kommittén, 1983 års livsmedelskommitté, lade i oktober 1983 fram betänkandet
(Ds Jo 1983:10) Vissa jordbrukspolitiska förtursfrågor.

Riksdagen fastställde i februari 1984 övergripande mål för en samlad livsmedelspolitik
och antog en ny ordning för överläggningarna om jordbruksprisregleringen
(prop. 1983/84:76, JoU 20, rskr. 141). Den nya ordningen
med obundna överläggningar har tillämpats under regleringsåret 1984/85.

Livsmedelskommittén avlämnade den 9 november 1984 sitt huvudbetänkande
(SOU 1984:86) Jordbruks- och livsmedelspolitik. Betänkandet har
remissbehandlats.

I proposition 1984/85:166 lägger regeringen fram förslag till riktlinjer för
en samlad livsmedelspolitik. Förslagen bygger i allt väsentligt på livsmedelskommitténs
betänkanden och däröver avgivna remissyttranden. Förutom
mål och medel för livsmedelspolitiken tar regeringen i propositionen upp
frågor bl. a. beträffande den internationella bakgrunden, industri- och handelsleden
i livsmedelskedjan, livsmedlens kvalitet, kost och hälsa, konsumentinflytande
samt sårbarhets- och beredskapsfrågor.

Utskottet följer i fortsättningen den disposition som använts i propositionen
och koncentrerar sig därvid i huvudsak på propositionens huvuddrag och
de yrkanden som forts fram i motionerna. Propositionen har i de delar som ej
tas upp i betänkandet inte föranlett någon erinran eller i övrigt något uttalande
från utskottets sida.

Allmänna utgångspunkter

I ett inledande avsnitt av sitt anförande redogör jordbruksministern i stora
drag för utvecklingen inom livsmedelssektorn under de senaste årtiondena.

Som redovisas i propositionen sysselsätter den del av vårt näringsliv som
producerar, förädlar och distribuerar våra livsmedel och de insatsvaror som
behövs härför i dagens Sverige ungefär en halv miljon människor. Sammantaget
utgör livsmedelssektorn en betydande del av det svenska närlingslivet.
Konsumtionen av livsmedel uppgår till ca 80 miljarder kronor, dvs. runt
20 % av den totala privata konsumtionen av varor och tjänster.

Livsmedelssektorn brukar ofta beskrivas som en kedja med olika led.
Livsmedelskedjans första led är råvaruledet som främst omfattar jordbruket,
fisket och trädgårdsnäringen. Sedan följer industri- eller förädlingsledet, handelsledet
med både parti- och detaljhandel samt sist men inte minst hushållsledet
som dels lagrar, dels tillagar livsmedlen så att de kan konsumeras.
Hushållsledet består inte bara av enskilda hushåll utan också av offentliga
och privata storhushåll, dvs. främst sjukhus och skolbespisningar resp. restauranger.

JolJ 1984/85:33

Längs hela livsmedelskedjan finns företag som förser kedjans olika led
med de insatsvaror som behövs, t. ex. handelsgödsel och maskiner till jordbruket
och trädgårdsnäringen, redskap och utrustning till fisket, maskiner
och förpackningar till livsmedelsindustrin och handeln samt kylskåp och hushållsmaskiner
till hushållen. Alla leden förbrukar också energi i form av
t. ex. drivmedel och elström.

Av jordbruksministerns redogörelse framgår att utvecklingen inom livsmedelssektorn
har inneburit att en allt mindre del av resurserna i samhället
tas i anspråk för livsmedelsproduktionen. De frigjorda resurserna har kunnat
användas för produktion av andra varor och tjänster som behövs och efterfrågas
i samhället och har på så sätt bidragit till välståndsökningen. Att livsmedelssektorn
i sin helhet är rationell och effektiv är självfallet ett intresse
för hela samhället, inte minst för producenter och konsumenter.

Samtidigt har det särskilt under senare år blivit uppenbart att utvecklingen
inom livsmedelssektorn också har lett till förhållanden som inte i alla avseenden
är positiva. I propositionen pekar jordbruksministern på en rad problem.
Vissa produktionsformer i jordbruket och förädlingsindustrin främjar
inte en god livsmedelskvalitet och kan i vissa fall medföra risker för hälsa och
miljö. Den starka koncentrationen i förädlings- och handelsleden medför
risker för konkurrensbegränsningar, ökar vår sårbarhet och försämrar den
regionala balansen. Bruket av konserveringsmedel, andra livsmedelstillsatser
och bekämpningsmedel som både är en förutsättning för och en följd av
moderna distributionsformer oroar konsumenterna. De växande överskotten
pressar jordbrukets lönsamhet och leder på sikt till ökade priser för konsumenterna.

Flera av de problem som jordbruksministern har berört är gemensamma
för flera led i livsmedelskedjan. Livsmedlens kvalitet beror t. ex. på åtgärder
genom hela livsmedelskedjan.

På motsvarande sätt beror konsumentpriset på livsmedel på effektiviteten i
alla leden. En åtgärd som sänker kostnaderna i ett led i livsmedelskedjan kan
”ätas upp” av otillräcklig konkurrens eller överkapacitet i ett annat led.
Enligt jordbruksministerns mening är det mot denna bakgrund nödvändigt
att se livsmedelskedjan som en helhet. Samhällets åtgärder, som hittills har
varit inriktade på vissa delar av denna kedja, måste på ett bättre sätt samordnas
och inriktas på hela livsmedelssektorn. Uppmärksamheten måste enligt
jordbruksministerns mening mera än hittills riktas mot samspelet och
beroendet mellan de olika leden i livsmedelskedjan när det gäller framställningen
och distributionen av våra livsmedel. Vad som således behövs är enligt
jordbruksministerns mening en samlad syn på livsmedelssektorn, en livsmedelspolitik.

Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att samhällets syn på produktionen
och distributionen av livsmedel och de samhälleliga åtgärder som
berör livsmedelssektorn bör samordnas i en gemensam livsmedelspolitik.

JoU 1984/85:33

Den internationella bakgrunden

Liksom vid tidigare jordsbrukspolitiska ställningstaganden bör, anser
jordbruksministern, den internationella situationen på livsmedelsområdet
tillmätas betydelse vid utformningen av vår egen livsmedels- och jordbrukspolitik.
Även om denna politik siktar till att bibehålla en hög självförsörjningsgrad
och en hög grad av internationellt oberoende på detta område är
det ofrånkomligt att utvecklingen på det jordbrukspolitiska området i vår
omvärld får betydelse också för vår egen livsmedelspolitik - en betydelse som
ökat i takt med det växande överskott som under senare år fått avsättas på
exportmarknaderna.

Under senare år har de jordbrukspolitiska frågorna alltmer hamnat i centrum
för såväl den handelspolitiska som den utvecklingspolitiska utvecklingen.
Spänningarna mellan skyddade och i många fall starkt subventionerade
hemmamarknader och de fria världsmarknaderna har vuxit och lett till
alltmer öppna motsättningar mellan olika ländergrupper. Samtidigt har skillnaden
mellan den industrialiserade världen och u-världen i fråga om situationen
på livsmedelsområdet blivit alltmer drastisk.

Jordbruksfrågorna spelar därför en allt större roll i det internationella förhandlingsarbetet.
Olikheterna i stödsystem har t. ex föranlett ett tilltagande
antal konflikter som måste finna sin lösning under de närmaste åren. Den
växande överproduktionen av såväl animaliska som vegetabiliska livsmedel i
länder som skyddar och/eller subventionerar sin egen jordbruksproduktion
har lett till allvarliga störningar på världsmarknaden.

Enligt jordbruksministerns mening är det i dag svårt att säga vart utvecklingen
kommer att leda. En sak torde dock vara klar, nämligen att de ekonomiska
och handelspolitiska förutsättningarna för livsmedelsproduktionen
internationellt sett kommer att förändras under de närmast framförliggande
åren.

Den svenska livsmedelspolitiken måste därför läggas upp på ett sådant sätt
att man har en flexibel beredskap inför vad som kan bli resultatet av många
olika internationella diskussioner och förhandlingar som nu pågår eller som
kan komma att inledas inom kort.

Den globala livsmedelsförsörjningen

När det gäller den globala livsmedelsförsörjningen framhåller jordbruksministern
följande. Den enda varaktiga lösningen på livsmedelsproblemet i
u-ländema är, som också kommittén påpekar, att dessa länders förmåga att
producera sina egna livsmedel ökar. Detta ställer stora krav på u-landsregeringarnas
vilja och förmåga att politiskt prioritera jordbruk och landsbygdsutveckling.
Detta ställer också krav på större insatser från den rika
världen för utbildning och uppbyggnad av infrastrukturer m. m. för utveckling
av jordbruk och landsbygd.

JoU 1984/85:33

Av detta resonemang följer att Sverige på sikt inte bör bevara och utveckla
kapacitet för omfattande livsmedelshjälp och u-landsexport. Icke desto
mindre kommer det även under de närmaste åren att behövas livsmedelsbistånd
både för att avhjälpa akuta svältkatastrofer som dem vi har bevittnat i
Afrika och för att stödja utvecklingsprojekt i de allra fattigaste länderna.
Liksom kommittén anser jordbruksministern att en viss ökning av livsmedelsbiståndet
kan förutses för resten av 1980-talet.

I detta sammanhang understryker jordsbruksministern att livsmedelsbiståndet
måste ges under starkt hänsynstagande till det lokala jordbrukets
situation och ges en sådan utformning att det inte motverkar strävandena att
bygga upp u-ländernas egen livsmedelsproduktion.

Utskottet delar i huvudsak jordbruksministerns bedömningar såvitt avser
den globala livsmedelsförsörjningen.

Som bl. a. framhållits av styrelsen för internationell utveckling är det inte
orimligt att räkna med ett ökande utnyttjande av svenska livsmedel, främst
vete och vegetabiliska oljor, för katastrofändamål. Någon kraftig ökning av
livsmedelsbiståndet torde dock inte bli aktuell. De i motion 3098 av Bengt
Westerberg m. fl. (fp) resp. 3104 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) gjorda uttalandena
om sambandet mellan livsmedelsöverskottet och möjligheterna till utökat
svenskt katastrofbistånd står enligt utskottets mening i samklang med
dessa bedömningar. Angivna motioner synes inte påkalla någon riksdagens
vidare åtgärd, såvitt nu är i fråga (yrkande 11 resp. 2).

Världsmarknaden för jordbruks räv åror och livsmedel

I fråga om utvecklingen av den internationella marknaden för jordbruksprodukter
och livsmedel delar jordbruksministern i huvudsak livsmedelskommitténs
bedömningar. Som kommittén har framhållit utgör världshandeln
med jordbruksprodukter i de flesta fall endast en mindre del av produktionen.
Den internationella prisbildningen påverkas starkt av detta förhållande
liksom av de subventioner som utgår i de flesta länder, antingen
direkt på produktionen eller vid export av överskott. Övervägande skäl talar
därför för att världsmarknadspriserna även i framtiden normalt torde komma
att ligga under de svenska priserna. En fortsatt stor instabilitet kan emellertid
också förväntas och därför kan det inte uteslutas att priserna på världsmarknaden
vid vissa tillfällen kan bli högre än i Sverige.

Världsmarknaden för spannmål synes, som kommittén har påpekat, långsiktigt
kunna komma att utvecklas något gynnsammare för exportländerna
än motsvarande marknader för animalieprodukter.

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot i propositionen gjorda
uttalanden i här berörda avsnitt. Liksom jordbruksministern vill utskottet
samtidigt understryka att de ökande internationella motsättningarna förstärker
osäkerheten i de bedömningar som görs i dag. Detta gäller också med
hänsyn till de diskussioner som pågår i USA om en omläggning av jord -

JoU 1984/85:33

brukspolitiken samt att jordbruksfrågorna förväntas bli centrala i den förutsedda
nya förhandlingsrundan inom GATT.

Utrikeshandel och handelspolitiska förhållanden

I likhet med livsmedelskommittén och ett flertal remissinstanser anser
jordbruksministern att Sverige bör fortsätta att stödja de ansträngningar som
görs för att liberalisera den internationella handeln, så långt detta kan ske
utan att det grundläggande målet om försörjningstrygghet rubbas. Sådana
ansträngningar måste emellertid inte bara gälla gränsskydd och direkt stöd
till exporten. De måste även omfatta andra former av stöd till jordbruket
vilka har samma verkan som exportstöd. Om de internationella ansträngningar
som nu berörts skulle bli framgångsrika finns det enligt studier av
bl. a. OECD teoretisk möjlighet till en sådan internationell prisnivå att de
nationella regleringarna efter hand skulle kunna minskas. Liksom kommittén
och flera remissinstanser bedömer jordbruksministern emellertid att en
ensidig avveckling av skyddet för det svenska jordbruket inte är möjlig. En
sådan avveckling skulle få allvarliga konsekvenser för näringen och för landets
försörjningsförmåga i en kris.

Med hänsyn till bl. a. livsmedelsberedskapens krav måste enligt jordbruksministerns
uppfattning den helt övervägande delen av de livsmedel som
konsumeras inom landet härröra från svenskt jordbruk. Inte minst av hänsyn
till konsumenternas berättigade krav på goda valmöjligheter bör en import
av livsmedel och jordbruksråvaror upprätthållas även i framtiden. En viss
import kan också främja en sund konkurrens inom livsmedelsindustrin och är
vidare naturlig om vi vill främja exporten av svenska livsmedel. Vidare kan
andra länder, inte minst u-länderna, ställa berättigade krav på tillträde till
den svenska marknaden.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till den i propositionen sålunda
redovisade bedömningen.

Mot bakgrund av de uttalanden som gjorts i sammanhanget finner utskottet
att syftet med yrkande 12 i motion 3098 (fp) om åtgärder för en internationell
sanering av stödet till jordbrukssektorn kan väntas bli beaktat i det
fortsatta arbetet med hithörande frågor utan något särskilt påpekande från
riksdagens sida. Motionsyrkandet bör därför inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.

I propositionen redovisas i förevarande sammanhang vissa uttalanden av
livsmedelskommittén om förutsättningarna för svensk export av jordbruksråvaror
och livsmedel. Det framhålls i samband härmed att relativt goda
exportförutsättningar föreligger för vissa mera förädlade livsmedel till marknaderna
inom EG och EFTA. Kommittén understryker vikten av att alla
möjligheter tillvaratas för att främja en på sikt lönsam export av jordbruksråvaror
och livsmedel och att åtgärder härför övervägs. Denna uppfattning
delas av ett stort antal remissinstanser.

JoU 1984/85:33

Frågan om stöd till svensk export av högförädlade livsmedel, framför allt
på animalieområdet, berörs i några vid årets början väckta motioner. I motion
1090 av Sten Svensson och Sven Eric Lortenzon (båda m) begärs sålunda
ett samlat åtgärdsprogram för att öka den svenska exporten av livsmedel.
Möjligheterna att vidga förädlingsgraden av produkter från det svenska jordbruket
bör enligt motionärernas mening också undersökas. I motion 1101 av
samma motionärer (m) framförs önskemål om utrikeshandelspolitiska initiativ
för att främja exporten av nyssnämnda livsmedel. Vidare yrkas på näringspolitiska
åtgärder för att öka livsmedelsexporten. I motion 2581 av Bo
Arvidson m. fl. (m) förs bl. a. fram förslag om ökade satsningar på export av
högförädlade livsmedel. Motionärerna framhåller i samband härmed behovet
av medel härför till Swedish Food Promotion. Ingvar Eriksson och Bo
Arvidson (båda m) anvisar i motion 2585 vissa vägar för ekonomiskt utnyttjande
av investerade resurser inom fläskproduktionen och dess vidare förädling.
I motionen pekas på möjligheterna att använda överskottsspannmål
för produktion av fläsk och produkter därav för export.

Riksdagen har tidigare flera gånger behandlat motioner av motsvarande
innebörd (senast JoU 1983/84:37). Därvid har bl. a. hänvisats till vissa under
senare år vidtagna förstärkningar av Sveriges exportråds resurser för ändamålet.
Vad gäller åtgärder i övrigt i syfte att främja en ökad förädlingsgrad på
livsmedelsområdet, bl. a. i fråga om forskningsinsatser, har utskottet erinrat
om att forskningen inom livsmedelsområdet tillhör det som särskilt prioriterats
i de allmänna riktlinjer för forskningsverksamheten m. m. inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde som angavs i proposition
1981/82:106 om forskning m. m. Utskottet anslöt sig därvid också till synpunkten
att forskningsplaneringen i ökad utsträckning borde avse hela kedjan
från råvaran via förädlingsindustrin till marknaden osv. Motionerna har
mot bakgrund av det anförda inte ansetts påkalla någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Utskottet vill med anledning av de ånyo väckta motionerna i frågan erinra
om att regeringen i proposition 1984/85:121 om livsmedelsforskning redovisat
vissa riktlinjer i fråga om sådan forskning, innebärande en inriktning mot
en mera uttalad helhetssyn på livsmedelskedjan.

Frågan om utrikeshandelns roll för vår livsmedelsförsörjning har intagit en
framträdande plats i livsmedelskommitténs arbete. I direktiven till utredningen
sades sålunda att det var en viktig uppgift för kommittén att beakta
våra handelspolitiska intressen och åtaganden vid utformningen av livsmedelspolitiken.
Detta kunde bl. a. ske genom en livsmedelspolitik som inte
leder till överskott som måste avsättas till priser som av andra länder kan
uppfattas som subventionerade. Ett viktigt led i detta sammanhang utgör
också ett aktivt tillvaratagande av möjligheterna till export av bearbetade
varor. Kommittén har därför haft till uppgift att med beaktande av internationella
handelspolitiska regler analysera möjligheterna från olika utgångspunkter
att främja exporten av högförädlade livsmedel.

JoU 1984/85:33

Sorn anförs i propositionen har livsmedelskommitténs närmare behandling
av frågan om åtgärder för att främja exporten av vissa livsmedel redovisats i
ett särskilt betänkande. Betänkandet, Ds Jo 1985:1 Export av livsmedel, har
efter remissbehandling varit föremål för prövning inom regeringens
kansli.

Näringsutskottet som överlämnat motion 1101 (m) till jordbruksutskottet
har i yttrande i samband härmed (NU 1984/85:10 y) kort angivit huvuddragen
i det förslag som livsmedelskommittén lagt fram.

Näringsutskottet vill för sin del understryka vikten av att en ökad export av
livsmedel kan komma till stånd. För att den nuvarande obalansen mellan
produktion och konsumtion av jordbruksprodukter skall rättas till måste,
som framhålls i propositionen, både konsumtionen öka och produktionen
minska. Ökad export kan ses som ett alternativ till konsumtion inom landet
och är alltså en angelägen utvecklingsväg. Stabilitet i de svenska företagens
leveransförmåga är, som framhålls i bl. a. föreliggande motion, en förutsättning
för att exportsatsningarna skall lyckas. Om varaktig framgång skall
kunna nås får exporten därför inte bli beroende av fluktuationer i den inhemska
produktionsvolymen. Med hänsyn till vad som i nu föreliggande
proposition sägs om åtgärder på det internationella handelspolitiska planet
och med beaktande bl. a. av livsmedelskommitténs förslag till åtgärder för
att främja exporten av livsmedel finner näringsutskottet att det inte är nödvändigt
att riksdagen hos regeringen begär sådana utrikeshandelspolitiska
initiativ för att främja denna export som i motion 1101 påyrkas (yrkande
1).

Jordbruksutskottet delar näringsutskottets uppfattning. Såväl de frågor
som berörts i nu nämnda motion som i övriga nyss redovisade motioner som
rör exporten av livsmedel kan väntas i allt väsentligt bli beaktade i det fortsatta
arbetet utan något särskilt initiativ från riksdagens sida. Utskottet vill
fästa uppmärksamheten på att riksdagen snart får tillfälle att återkomma till
frågan om åtgärder för att främja exporten av livsmedel i samband med behandlingen
av proposition 1984/85:211 om reglering av priserna på jordbruksprodukter
m. m. Motionsyrkandena i fråga synes därför inte böra föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd.

Ej heller bör motion 2605 av Einar Larsson och Sigvard Persson (båda c)
med yrkande om vissa exportfrämjande åtgärder för hästaveln föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida. I detta sammanhang erinras om att riksdagen
år 1984 fattade beslut om (prop. 1983/84:100 bil. 11, JoU 1983/84:25,
rskr. 1983/84:209) att huvudmannaskapet för hästavelsarbetet och det direkta
ansvaret för hästkontrollen överfördes från staten till näringen. Vidare kan
nämnas att regeringen för närvarande prövar en framställning av föreningen
för hästkontroll om att få disponera vissa medel från fonden för främjande av
export av avelsdjur.

Vad gäller det i motion 1101 (m) begärda tillkännagivandet om näringspolitiska
åtgärder för att öka exporten (yrkande 2) anför näringsutskottet
följande.

JoU 1984/85:33

Det faller utanför näringsutskottets beredningsområde att gå in i en närmare
diskussion om utformningen av regleringspolitiken på jordbruksområdet.
Utifrån intresset av att industri- och exportföretagen ges goda utvecklingsmöjligheter
vill utskottet emellertid allmänt anföra följande.

Det är självfallet viktigt att företag som arbetar med vidareförädling och
export av livsmedeIsprodukter får arbeta på villkor som är likartade med dem
som gäller för andra sektorer av näringslivet. Konkurrenshämmande och
utvecklingshindrande faktorer hänförliga till livsmedelsindustrin själv eller
till jordbrukspolitiken bör därför så långt möjligt undanröjas. Det som i
propositionen (s. 60) sägs om att jordbruksprisregleringen inte skall vara så
utformad att den försvårar eller hindrar utvecklingen av nya produkter och
införandet av dessa på marknaden står i överensstämmelse med denna princip.
Ett ökat inflytande från industrin vid den praktiska tillämpningen av
jordbrukspolitiken kan vidare enligt näringsutskottets mening vara värt att
överväga.

För att det skall vara möjligt att upparbeta och behålla nya marknader
måste, som nyss nämndes, exportpolitiken bygga på långsiktighet. Detta är
nödvändigt för att ett förtroende hos utländska köpare skall kunna byggas
upp.

Näringsutskottet anser att riksdagen, i enlighet med önskemålen i motion
1984/85:1101 (m) genom ett särskilt uttalande till regeringen bör ansluta sig
till det nu sagda.

Jordbruksutskottet anser i likhet med näringsutskottet att exportpolitiken
måste bygga på långsiktighet om det skall vara möjligt att upparbeta och
behålla nya marknader för livsmedelsexporten. Ett nära samarbete mellan
jordbruksnäringens och industrins företrädare är givetvis önskvärt vid utformningen
av sagda politik.

Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att regeringen
i sin nyligen framlagda proposition 1984/85:211 om reglering av priserna
på jordbruksprodukter, m. m. redovisat förslag till åtgärder för att
stimulera exporten av livsmedel. Vad där sägs synes i allt väsentligt tillgodose
önskemålen i motion 1101 (m).

Livsmedelskedjan och dess olika led, m. m.

Innan jordbruksministern redovisar sina ställningstaganden i olika frågor
lämnar han en närmare redogörelse för livsmedelskedjan och dess olika led.
Hans redovisning bygger på den belysning av förhållandena och utvecklingen
inom livsmedelskedjan som kommittén har gjort. Belysningen visar det nära
samband och det ömsesidiga beroende som finns mellan de olika leden. Den
visar också att livsmedelssektorn sammantaget har stor betydelse både värdemässigt
och från sysselsättningssynpunkt. Under ett avsnitt Staten och
livsmedelssektorn lämnas vidare en redogörelse för den hittillsvarande jordbrukspolitiken
liksom för övrig livsmedelspolitik och annan politik av betydelse
för livsmedelspolitiken.

Propositionen har i angivna delar inte föranlett något särskilt uttalande
från utskottets sida.

JoU 1984/85:33

Mål för livsmedelspolitiken

Som nämnts i det föregående fattade riksdagen våren 1984 beslut om
övergripande mål för en samlad livsmedelspolitik (prop. 1983/84:76, JoU 20,
rskr. 141).

Riksdagens beslut innebär att huvudmålet för en samlad livsmedelspolitik
och därmed också för jordbrukspolitiken skall vara att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning
såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Detta
skall ske genom en långsiktig och planerad hushållning med de naturresurser
som utnyttjas i jordbruket och under hänsynstagande till miljön. Som likställda
delmål under det nyss angivna huvudmålet skall gälla att konsumenterna
får tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna
får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard.

Enligt riksdagsbeslutet skall inkomstmålet i första hand avse heltidssysselsatta
vid rationellt drivna jordbruksföretag. Som hittills skall det gälla i
alla delar av landet. Det är enligt riksdagsbeslutet angeläget att främja en
bättre och mer solidarisk inkomstfördelning mellan olika kategorier jordbrukare.
Inte minst gäller detta inkomstfördelningen mellan nyetablerade
och äldre jordbrukare. Samtidigt skall en önskvärd rationalisering främjas.
Familjejordbruket kommer också framöver att vara den dominerande företagsformen
inom ramen för en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion.
Den roll som jordbruket spelar för sysselsättningen i bygder där det
råder brist på andra arbetstillfällen understryks.

För att konsumentmålet skall uppnås krävs att jordbruksproduktionen
bedrivs rationellt. En fortlöpande rationalisering av jordbruksnäringen är
därför nödvändig. Rationaliseringspolitiken skall syfta till att bygga upp och
vidmakthålla effektiva jordbruksföretag. Olika former av samverkan mellan
jordbrukare, t. ex. gemensamt utnyttjande av maskiner, som innebär lägre
kostnader, liksom sambruk skall främjas. Konsumentmålet skall också innefatta
goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag, varför möjligheter
till produktutveckling bör tas till vara. Kvalitetskravet innefattar
enligt riksdagsbeslutet givetvis att livsmedlen är fullgoda från kost- och näringssynpunkt.

Övergripande mål

Jordbruksministern anser för sin del att de mål för livsmedelspolitiken som
riksdagen fastställde år 1984 bör gälla också i fortsättningen. Vissa preciseringar
bör emellertid nu göras.

Inom det ekonomiska försvaret studeras för närvarande olika typer av
krissituationer inför 1987 års försvarsbeslut. Härvid har begreppet avspärrning
kommit att anses alltför onyanserat som beskrivning av de olika störningar
i utrikeshandeln som kan förekomma. Beteckningen kriser, som täcker
in olika situationer, allt ifrån en total avspärrning till lättare störningar i vår

JoU 1984/85:33

utrikeshandel ger däremot en mera nyanserad beskrivning av tänkbara störningar
och har därför kommit att användas inom det ekonomiska försvaret i
övrigt.

I avvaktan på kommande försvarsbeslut bör dock uttrycket avspärrning
användas i detta sammanhang.

Ett huvudmål för livsmedelspolitiken bör således vara att trygga vårt lands
livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Ur
detta försörj ningsmål bör härledas produktionsmål för viktigare produktionsgrenar
inom jordbruket. Som likställda delmål under det nyss angivna
huvudmålet bör vidare gälla att konsumenterna får tillgång till livsmedel av
god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna får en med andra jämförbara
grupper likvärdig standard. Verksamheten i livsmedelskedjans alla
led bör bedrivas så effektivt och rationellt som möjligt samtidigt som andra
viktiga samhälleliga krav beaktas. Jordbruket och livsmedelsproduktionen
måste således liksom all annan verksamhet ta hänsyn till kravet på en god
miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra
naturresurser. Konsumenterna måste vidare kunna lita på att de produktionsmetoder
som används inte innebär några risker för livsmedlens kvalitet
eller för människors hälsa. För att främja en god regional balans och med
hänsyn till den betydelse som jordbruket har för sysselsättningen i bygder där
det råder brist på andra arbetstillfällen, bör jordbruket liksom hittills bedrivas
i hela landet. Härigenom får vi också en god försörjningsberedskap.
Jordbruksministern vill även understryka att familjejordbruket också i framtiden
kommer att vara den dominerande företagsformen i jordbruket.

Flertalet av de mål som jag nu har berört gäller livsmedelskedjans alla led.
Inkomstmålet bör emellertid endast gälla jordbruket.

Jordbruksministern erinar om att jordbrukspolitik hittills har definierats
som statliga åtgärder som påverkar jordbrukets förhållanden. Med livsmedelspolitik
bör som kommittén har föreslagit i analogi härmed avses åtgärder
från samhällets sida som berör livsmedelssektorn helt eller delvis. Livsmedelspolitik
har därmed ett vidare syfte än att enbart påverka jordbrukets
förhållanden. Redan av målbeskrivningen framgår att syftet är att trygga vårt
lands livsmedelsförsörjning. I livsmedelspolitiken står konsumenten i centrum.
Det är konsumentens krav på säker tillgång till fullgoda och hälsosamma
livsmedel till rimliga priser som skall tillgodoses. Samtidigt skall jordbrukarnas
krav på en med andra jämförbara grupper likvärdig standard väga
lika tungt.

Jordbrukspolitiken kommer med detta synsätt att i huvudsak ingå som en
del i livsmedelspolitiken. Jordbruksministern vill emellertid understryka att
ett jordbruksföretag också kan omfatta verksamhet som ligger utanför livsmedelssektorn,
t. ex. skogsbruk. I många sammanhang måste självfallet detta
förhållande liksom hittills beaktas.

I centerns partimotion 3089 av Thorbjörn Fälldin m. fl. konstateras att den
nu framlagda propositionen inte kan ge oss en samlad livsmedelspolitik och

JoU 1984/85:33

att den inte ens är ett steg på vägen mot ett samlat program för en sådan
politik. Även som jordbrukspolitiskt dokument anser motionärerna propositionen
tunn. I motionen erinras bl. a. om att jordbrukspolitiken, på samma
sätt som den ingår som ett viktigt led i livsmedelspolitiken, har nära anknytning
till andra områden, t. ex. miljö-, regional-, bistånds-, skogs- och naturresurspolitiken.
Genom att enbart se jordbruket som ett led i livsmedelskedjan
förloras enligt motionärernas mening den helhetssyn som är nödvändig
för en riktig bedömning av jordbrukets roll i samhällsekonomin och i samhällssystemet
i stort. Motionärerna anser att jordbruks- och livsmedelspolitiken
bör ha till huvudsyfte och mål att i alla lägen med hög säkerhet trygga
vårt folks försörjning med livsmedel och andra jordbruksbaserade varor.
Politiken bör därvid utformas så att den positivt bidrar till den globala livsmedelsförsörjningen
under beaktande av jordbrukets roll för bl. a. regional
balans, sysselsättning, resurshushållning och samhällsekonomin samt av effekterna
på bl. a. miljö, ekosystem och landskapsbild. En utgångspunkt för
politiken bör bl. a. vara att familjelantbruket skall vara den dominerande
företagsformen (yrkande 2 delvis).

Även folkpartiet hävdar i sin partimotion 3098 av Bengt Westerberg m. fl.
att enskilt ägda familjejordbruk bör vara den dominerande ägandeformen.
Enligt motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att
prispolitiken inte bör utformas så att familjejordbruken missgynnas (yrkande
7).

Utskottet har för sin del inte något att invända mot den övergripande
målbestämning för livsmedelspolitiken som angetts i propositionen. Det livsmedelspolitiska
synsätt som där föreslås innebär att de traditionella jordbrukspolitiska
medlen får samverka med samhällets insatser i förhållande till
industri- och handelsleden, med konsumentpolitiken i övrigt, t. ex. kost- och
näringsfrågor samt med beredskapsplanering och andra åtgärder till en samlad
livsmedelspolitik i syfte att trygga vår försörjning med fullgoda och hälsosamma
livsmedel.

I likhet med jordbruksministern vill utskottet understryka att det livsmedelspolitiska
synsätt som redovisas i propositionen inte innebär att samhället
tar på sig något ansvar för t. ex. inkomsterna i leden efter primärproduktionen.
Det innebär således inte att jordbruksprisregleringen utvidgas när det
gäller efterföljande led. I stället innebär förslagen på flera punkter avregleringar
och förenklingar i jordbruksprisregleringen.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att familjejordbruket
också i framtiden kommer att vara den dominerande företagsformen i jordbruket.
Familjejordbruket har enligt all hittillsvarande erfarenhet visat sig
vara den mest ändamålsenliga formen för bedrivande av ett effektivt jordbruk
i vårt land. Någon anledning att förmoda att det under överblickbar tid
skulle bli någon ändring i nämnda hänseende finns enligt utskottets mening
inte.

Under hänvisning till vad nu anförts föreslår utskottet att riksdagen god -

JoU 1984/85:33

känner vad i propositionen förordats i fråga om övergripande mål för livsmedelspolitiken.
De i sammanhanget behandlade yrkandena i motion 3089
(c) bör i enlighet härmed inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Inte
heller motion 3098 (fp) synes påkalla något särskilt initiativ från riksdagens
sida.

Livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket - vissa
utgångspunkter

Jordbruksministern framhåller att vi när vi fastställer produktionsmål för
jordbruket måste ta hänsyn till bl. a. livsmedelsberedskapens krav. Det råder
ett nära samband mellan vår försörjningsberedskap och produktionsmål
för jordbruket. Som en utgångspunkt för sina överväganden rörande produktionsmål
tar jordbruksministern därför upp den allmänna inriktningen av
vår försörjningsberedskap på livsmedelsområdet och vissa frågor som hänger
samman härmed.

I propositionen erinras om att inriktningen i stort av det ekonomiska försvaret
och därmed av livsmedelsberedskapen senast fastställdes av riksdagen
i samband med 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 1981/82:18,
rskr. 374 och 403). Beslutet innebär bl. a. att minimibehovet av livsmedel
måste kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörj ningskriser.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet anför jordbruksministern
att 1982 års försvarsbeslut innebär en delvis ny inriktning av det ekonomiska
försvaret. Inom ett fåtal prioriterade områden, av vilka livsmedelsområdet
är ett, skall beredskapsåtgärder vidtas i fred för att med hög säkerhet
trygga befolkningens överlevnad och samhällets funktion i kriser och krig
genom att tillgången på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster
säkerställs. Det uttalas särskilt att minimibehovet av livsmedel måste
kunna tillgodoses med hög säkerhet även i långvariga försörjningskriser.

I likhet med livsmedelskommittén anser jordbruksministern att försörjningen
med livsmedel även i fortsättningen i enlighet med 1982 års försvarsbeslut
bör inriktas på att ge hög säkerhet även vid långvariga kriser.

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot vad jordbruksministern
anfört i nu berört avseende.

Det påpekas i propositionen att det i fråga om animalieproduktionen
främst är mjölkproduktionens storlek som har betydelse för livsmedelsberedskapen.
Kommitténs analyser visar, med vissa antaganden om avkastningen
per ko, att antalet kor efter omställning bör uppgå till 600 000 för att
den mjölkproduktion som behövs för kriskosten skall kunna uppnås. Detta
förutsätter att tillgången på främst kvävegödselmedel och proteinfodermedel
är tillräcklig. Kommitténs expertgrupp för sårbarhetsfrågor har beräknat att
koantalet i fred på längre sikt inte bör understiga 550 000 för att det i en kris
skall vara möjligt att öka antalet till 600 000.

JoU 1984/85:33

Kommitténs beräkningar accepteras eller lämnas utan erinran av flertalet
remissinstanser. ÖEF anser emellertid att det med hänsyn till mjölkens stora
betydelse i kriskosten vore önskvärt med ett större fredstida koantal än
550 000. LRF anser att koantalet i fred inte bör tillåtas understiga
625 000.

För egen del vill jordbruksministern erinra om att vi för närvarande har ca
660 000 kor. Det överstiger det antal som kommittén bedömt behövas för att
klara mjölkförsörjningen under en krissituation.

I likhet med flera remissinstanser betonar jordbruksministern vidare vikten
av en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion. Härigenom får
vi också en god försörjningsberedskap. Vidare är det av vikt att vi kan trygga
vår försörjning med produktionsmedel i en kris. Detta gäller särskilt för
kvävegödselmedel. Jordbruksministern vill också i likhet med vissa remissinstanser
understryka den betydelse som odlingen av potatis, oljeväxter och
baljväxter har för vår livsmedelsberedskap.

Vänsterpartiet kommunisterna framhåller i sin partimotion 3093 av Lars
Werner m. fl. att de i likhet med ÖEF anser det önskvärt med ett större
fredstida koantal än 550 000. I motionen pekas vidare på att flera remissinstanser,
bl. a. ÖB, ÖEF och vissa länsstyrelser också tar upp behovet av
regional balans i livsmedelsproduktionen. Motionärerna delar deras uppfattning
av flera skäl. För det första är en sådan balans nödvändig av beredskapsskäl,
men det är också en fråga om livsmedlens kvalitet. Motionärerna
föreslår därför att regeringen omgående utreder frågan om en mer regional
spridning av livsmedelsproduktionen samt med det snaraste återkommer till
riksdagen med förslag. Härvid bör särskilt beaktas de norra delarna av vårt
land (yrkande 2).

Även i folkpartimotion 3098 berörs frågan om det fredstida koantalet. Mot
bakgrund av de i propositionen redovisade uppgifterna finner motionärerna
för sin del att en minskning av antalet mjölkkor från nuvarande antal av ca
660 000 kor är angelägen och anser att riksdagen bör uttala sig härför (yrkande
1 delvis).

Utskottet kan för sin del i allt väsentligt ansluta sig till vad jordbruksministern
anfört rörande sambandet mellan vår försörjningsberedskap och produktionsmål
för jordbruket och om utgångspunkterna för hans överväganden
rörande sagda mål.

Som framhålls i propositionen är det av animalieprodukterna främst
mjölkproduktionens storlek som har betydelse för livsmedelsberedskapen.
Gjorda undersökningar visar att antalet kor efter omställning bör uppgå till
600 000 för att erforderlig mjölkproduktion skall kunna uppnås under en
krissituation. För närvarande har vi ca 660 000 kor. Dessa uppgifter bör i och
för sig vara tillräckliga som underlag för hanteringen av hithörande frågor i
fortsättningen. Någon närmare precisering av lämpligt antal kor under fredstid
finner utskottet inte erforderlig.

Utskottet vill i likhet med jordbruksministern betona vikten av en geo -

JoU 1984/85:33

grafiskt väl differentierad jordbruksproduktion. Förhållandena i norra Sverige
förtjänar härvidlag särskild uppmärksamhet. Utskottet återkommer i
det följande med förslag om särskilda insatser i sistnämnda hänseende. Med
hänsyn till de uttalanden som görs i propositionen utgår utskottet från att
hithörande frågor kommer att särskilt beaktas även i fortsättningen av regeringen
och berörda myndigheter och att förslag om eventuellt erforderliga
åtgärder kommer att föreläggas riksdagen utan att riksdagen behöver göra
något särskilt påpekande härom.

Det anförda innebär att utskottet inte har någon erinran mot vad jordbruksministern
under här förevarande avsnitt förordat. Utskottet föreslår att
motion 3093 (vpk) yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen. Detsamma
gäller motion 3098 (fp) yrkande 1 i förevarande del.

Produktionsmål för jordbruket

I fråga om jordbruksproduktionens omfattning anför jordbruksministern
att vi även i fortsättningen bör ha en fredstida jordbruksproduktion i vårt
land som i stort sett motsvarar den inhemska konsumtionen. Resurserna i
jordbruket bör i stort sett överensstämma med vad som behövs för vår fredstida
konsumtion, vår livsmedelsberedskap i enlighet med 1982 års försvarsbeslut
och för de utfästelser Sverige gjort i det internationella samarbetet mot
världssvälten.

Enligt motion 3089 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) bör produktionsmålet
utformas som delmål för olika produkter, varvid utgångspunkten bör vara
den fredstida konsumtionen och behovet av fodermedel inom landet, exportmöjligheterna,
konsumenternas önskemål om varierat utbud, kostnaderna
för överskott och produktionsvärde från beredskapssynpunkt (yrkande
2 delvis).

Enligt motion 3098 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) bör med utgångspunkt
i det grundläggande försörjnings- eller beredskapsmålet produktionsmål
fastläggas för olika jordbruksprodukter (yrkande 1 delvis). Av de analyser
som livsmedelskommittén gjort och i vilka flertalet remissinstanser instämt,
bl. a. ÖEF, anser motionärerna det dock framgå att det i regel saknas skäl att
sätta upp andra produktionsmål än dem som följer av en produktion som
svarar mot inhemsk fredstida konsumtion.

Utskottet tillstyrker för sin del jordbruksministerns förslag rörande jordbruksproduktionens
totala omfattning. Som anförs i propositionen måste
näringen själv bära kostnaderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt
motiverade. Därför bör näringen i princip ges en stor frihet att producera
den volym som utifrån näringens utgångspunkter framstår som fördelaktig.
Det är viktigt att alla möjligheter tillvaratas att främja en lönsam
export av jordbruksråvaror och livsmedel. Det måste också finnas utrymme
för viss import i första hand av kompletteringskaraktär men även en viss
utbytesexport. I likhet med jordbruksministern anser utskottet att det liksom
hittills torde bli nödvändigt att staten medverkar i en marknadsreglering.

JoU 1984/85:33

Statens medverkan bör även fortsättningsvis bl. a. avse regleringsverksamhet
och avgiftsuppbörd. Detta ingick också i 1967 och 1977 års jordbrukspolitiska
beslut.

Motionerna 3089 (c) och 3098 (fp) bör mot bakgrund av vad utskottet
anfört i nyss berörda delar inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Vad gäller animaliska produkter innebär jordbruksministerns förslag att
mjölkproduktionen på sikt bör, under hänsynstagande till den produktion
som behövs för att klara försöjningen med mjölk och mejeriprodukter i en
kris, anpassas till en nivå som ungefärligen motsvarar konsumtionsutrymmet
för mjölk och mejeriprodukter i fred samt lönsam export. En geografiskt väl
differentierad mjölkproduktion är angelägen. För en produktion utöver våra
egna behov bör jordbruket och berörd livsmedelsindustri själva ha ansvaret.

I fråga om övriga animalieprodukter bör enligt propositionen någon mera
exakt produktionsvolym inte anges. Liksom hittills bör näringen själv bära
kostnaderna för en produktion av kött, fläsk, ägg och broiler utöver den
samhällsekonomiskt motiverade. Näringen bör då enligt jordbruksministerns
mening ha frihet att producera den volym som är fördelaktig utifrån
näringens egna utgångspunkter. Anpassningen av produktionen bör ske under
hänsynstagande till den enskildes sociala och ekonomiska trygghet.

Utskottet tillstyrker en anpassning av animalieproduktionen i enlighet
med regeringens förslag. Detta innebär bl. a. att utskottet inte biträder yrkandet
i centerns partimotion 3089 om fastställande av vissa produktionssiffror
för att kunna möta säsongvariationerna inom produktion och konsumtion
(yrkande 2 delvis). Motionen bör således avslås i förevarande
del.

Enligt det av utskottet förordade produktionsmålet för mjölkproduktionen
bör jordbruket och berörd livsmedelsindustri själva ha ansvaret för en
produktion utöver våra egna behov. I överensstämmelse härmed anser utskottet
att det bör ankomma på näringen att t. ex. undersöka möjligheterna
att vidga användningsområdet för mjölk genom s. k. fermentering som föreslås
i motion 2040 av Sven Munke m. fl. (m). Motionen bör därför inte
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Det kan i sammanhanget nämnas
att SMR enligt vad utskottet erfarit också haft frågan uppe till prövning.

I ett särskilt avsnitt beträffande produktionsmålet behandlas protein- och
oljeväxter samt energigrödor. Enligt jordbruksministerns uppfattning är det
angeläget att produktionen av proteinfoder inom landet ökar. Frågan bör
därför ägnas större uppmärksamhet inom ramen för jordbruksprisregleringen
och i rådgivningen till jordbruket. Utskottet tillstyrker således regeringens
förslag på denna punkt.

I propositionen riktas uppmärksamheten på att importen av lupinfrö under
senare år har ökat kraftigt vilket utgör ett allvarligt hot mot den inhemska
proteinfoderproduktionen, särskilt foderärter och bönor. Lupinfrö användes
ursprungligen som utsäde men kan efter förädling nu utnyttjas som foder.

JoU 1984/85:33

Importen av lupinfrö beläggs inte med införselavgift eftersom Sverige har
gjort ett åtagande om tullfrihet i GATT.

I två motioner från allmänna motionstiden, 2007 av Bo Arvidson och Ingvar
Eriksson (båda m) och 2607 av Einar Larsson m. fl. (c) begärs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder i syfte att begränsa importen av lupinfrö.

Utskottet delar för sin del uppfattningen att importen av lupinfrö tenderat
att bli ett allvarligt hot mot vår inhemska proteinproduktion. Som framgår av
propositionen har man emellertid från regeringens och berörda myndigheters
sida sin uppmärksamhet riktad på problemet. Den 1 mars 1985 infördes
sålunda övervakningslicens vid import av lupinfrö. Detta ger goda möjligheter
att följa utvecklingen av importen. Utvecklingen får som anförs i propositionen
utvisa i vad mån överläggningar inom ramen för GATT om detta
åtagande behöver initieras. Utskottet finner mot angiven bakgrund inte skäl
att nu påkalla någon vidare åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motionerna 2007 (m) och 2607 (c).

Enligt motion 2581 av Bo Arvidson m. fl. (m) bör riksdagen uttala sig för
att en omläggning av växtodlingen bör inriktas mot en ökad odling av proteingrödor.
Likaså måste man i förädlingssammanhang och vid import och
försäljning av utsäde mycket starkare prioritera spannmål med högre proteinhalt.
Detta gäller såväl spannmål för human konsumtion som till foderändamål.
Mot bakgrund av de uttalanden som görs i propositionen, och vilka
utskottet ställt sig bakom, synes motionen inte påfordra någon vidare åtgärd
från riksdagens sida.

I fråga om socker och potatis föreslår jordbruksministern att frågan om
produktion av socker och andra sötmedel, sprit samt stärkelse utreds. Det
ankommer på regeringen att ta ställning i denna fråga. Behovet av matpotatis
bör liksom hittills täckas av inhemsk produktion. Jordbruksministerns förslag
överensstämmer med vad livsmedelskommittén förordat.

Sockerbetsodlingens omfattning behandlas i ett antal motioner väckta under
årets början. I motion 757 av Barbro Nilsson i Visby (m), 1401 av Bo
Lundgren m. fl. (m), 2577 av Gösta Andersson och Agne Hansson (båda c)
och 2586 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) föreslås att riksdagen
fastställer att en självförsörjningsgrad av ca 95 % även i fortsättningen bör
gälla för vår sockerproduktion. Förslaget, som överensstämmer med vad
sockernäringskommittén lade fram år 1982, har även förts fram i centerns
partimotion 3089 med anledning av nu föreliggande proposition (yrkande 2
delvis). Åtgärder för utveckling av nya produkter ur betmassa förs bl. a. fram
i nyssnämnda motion 757 samt i motion 1414 av Nils Erik Wååg m. fl. (s).
Yrkandena, såvitt avser den svenska sockerproduktionens önskvärda omfattning,
ställs bl. a. mot bakgrund av vissa uttalanden år 1983 från regeringens
sida om att sockerimporten på sikt borde kunna ökas till 10-15 % av
behovet.

Utskottet vill för sin del anföra följande. Enligt beslut av 1977 och 1978 års
3 Riksdagen 1984/85. lösaml. Nr 33

JoU 1984/85:33

riksdagar skall den inhemska sockerbetsarealen avpassas så att den vid normalskörd
ger ett importutrymme på 10-15 % av vår totala sockerkonsumtion.
Detta skall ses som ett riktmärke för de genomsnittliga förhållandena
under en följd av år. Importutrymmet har särskild betydelse för sockerproducerande
u-länder.

Sockerbetsarealen för nu löpande prisregleringsperiod fastställdes av riksdagen
våren 1983. Beslutet innebären areal år 1985 på högst 51 500 ha, vilket
vid normalskörd för närvarande beräknas motsvara 95 % självförsörjningsgrad.

Produktion av sötmedel ur andra svenska råvaror än sockerbetor (främst
vete) är aktuell i Sverige. Betydande tekniska framsteg har gjorts på detta
område under senare år. Man kan också räkna med ytterligare framsteg
framöver. Därvid kan konkurrenssituationen för sockerbetor som råvara för
sötmedel komma att förändras till sockerbetornas nackdel. Sådana förändringar
av sockerbetsodlingens förutsättningar kan få stor betydelse för berörda
regioner.

Vad gäller fabrikspotatisodlingen kan de förändringar av odlingens förutsättningar
som kan komma att bli följden av konkurrens från andra råvaror
vid sprit- och stärkelsetillverkning komma att leda till en minskning av fabrikspotatisodlingen.
Mot denna bakgrund bör, som jordbruksministern har
föreslagit, hela frågan om framställning av socker och andra sötmedel, sprit
samt stärkelse göras till föremål för en särskild utredning. Utskottet delar
således jordbruksministerns uppfattning i denna fråga.

Enligt utskottets mening är det angeläget att utredningen snarast tillsätts
och att utredningsarbetet kommer att bedrivas skyndsamt. I avvaktan på den
kommande översynen bör motionerna 757 (m), 1401 (m), 1414 (s), 2577 (c),
2586 (m) och 3089 (c) yrkande 2 i denna del lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.

När det gäller åkerarealen och spannmålsodlingen redovisas i propositionen
uppgifter av livsmedelskommitténs experter enligt vilka den åkerareal
som - med hänsyn tagen till skördevariationer - på sikt behövs för vår livsmedelsförsörjning
uppgår till 2,6 miljoner ha. Detta förutsätter att tillgången
på kvävegödselmedel och bekämpningsmedel i en kris är tillräcklig. Den för
närvarande brukade åkerarealen i landet uppgår till sammanlagt drygt 2,9
miljoner ha.

Jordbruksministern föreslår att en produktion på överskottsarealen tills
vidare liksom hittills bör utgöras av spannmål.

Samhället bör ta ett delansvar för överskottsarealens kostnader. Andelen
för samhället bör vara 40 %, medan näringen svarar för 60 %, räknat vid
normalskörd. Samhällets kostnader beräknas första året bli 160 milj. kr. för
att därefter minska. En uppskattning av kostnaderna beräknas för en femårsperiod
till 600 milj. kr.

Enligt propositionen bör det i första hand ankomma på jordbruket att
aktivt arbeta för att anpassningsåtgärderna på vegetabilieområdet leder till

JoU 1984/85:33

att samhällets delansvar i finansieringen av överskottsproduktionen kan upphöra.
En utvärdering av anpassningsåtgärderna bör ske efter femårsperiodens
slut, varvid en bedömning görs om uppställda anpassningsmål uppnåtts
också beträffande kostnadsansvaret.

En totalfinansiering av samhällets kostnader skall ske. Denna bör ske
inom jordbrukssektorns ram.

Föreliggande förslag innebär slutligen att de kvantiteter av spannmål som
behövs för våra internationella utfästelser i kampen mot svälten i världen bör
ingå i den prisreglerade volymen.

I fråga om den närmare finansieringen av överskottsarealens kostnader
avser jordbruksministern att återkomma i sin anmälan av proposition om
reglering av priserna på vissa jordbruksprodukter, m. m.

Centerpartiet vänder sig i partimotion 3089 bestämt emot livsmedelskommitténs
beräkningar rörande åkerarealen, vilka utan invändning återgivits i
propositionen. Enligt motionen kan praktiskt taget all åkerjord, som nu
brukas, betraktas som långsiktigt brukningsvärd. Motionärerna yrkar därför
på att riksdagen uttalar sig för att all brukningsvärd åkerareal utnyttjas för
jordbruksproduktionen (yrkande 1). I följande c-motioner väckta vid årets
början uttrycker motionärerna samma tanke speciellt i vad avser de olika
regioner som de närmast representerar.

Motion	Motionärer	Region (motsv.)
533	Gösta Andersson
	och Agne Hansson	Kalmar län
633	Kerstin Göthberg	Västmanlands län
880	Kerstin Andersson och Ingvar Karlsson
	i Bengtsfors	Älvsborgs norra länsdel
924	Lennart Brunander och
	Inger Josefsson	Sjuhäradsbygden
1072	Elving Andersson
	och Kjell Mattsson	Göteborgs och Bohus län
1079	Bengt Kindbom m. fl.	Skaraborgs län
1394	Stina Gustavsson
	och Rune Gustavsson	Kronobergs län
1524:1	Jan Hyttring och
	Bertil Jonasson	Värmlands län
1527	Anders Svärd och
	Britta Hammarbacken	Örebro län
2010	Gunhild Bolander	Gotland
2025	Börje Hörnlund och
	Karin Israelsson	Västerbottens län
2028	Kersti Johansson m. fl.	Jönköpings län
2240	Stig Josefson m. fl.	Malmöhus län

JoU 1984/85:33

2699 Martin Olsson och

Sven-Erik Nordin
2745:1 Gunnel Jonäng och

Gunnar Björk i Gävle
2748 Rosa Östh och

Sture Korpås

Västernorrlands län

Uppsala län

Gävleborgs län

Beträffande ansvaret för överskottsarealens kostnader anser centerpartiet
enligt motion 3089 att staten bör bära kostnadsansvaret för det överskott som
uppkommer för spannmål vid normalskörd. Statens andel bör enligt motionärerna
kunna anges till 400 milj. kr. per år vid normala världsmarknadspriser.
Om volymerna ökar till följd av att animalieproduktionen minskar
bör statens tillskott till spannmålsregleringen öka. Vänsterpartiet kommunisterna
tillstyrker i sin partimotion 3093 (yrkande 3) ett delat kostnadsansvar
men anser att samhällets andel bör motsvara 60 %, medan näringen
svarar för 40 %. Samhällets kostnader bör enligt motionärernas mening tas
över budgeten. Moderata samlingspartiet och folkpartiet accepterar i sina
partimotioner, 3104 (yrkande 1) resp. 3098 (yrkande 3) regeringens förslag
till fördelning av kostnaderna mellan samhället och jordbruksnäringen, men
anser även de att samhällets kostnader bör belasta statsbudgeten.

Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att en produktion på överskottsarealen
tills vidare liksom hittills bör utgöras av spannmål. Utskottet
vill dock understryka vad som nämnts i propositionen att överskottsarealen
kan komma till en mera lönsam användning för andra ändamål, t. ex. energigrödor,
men att det torde dröja några år innan en rad ekonomiska och
tekniska frågor inom detta område har klarlagts. Frågan om åkerarealens
storlek bör inte ses enbart från vår egen försörjning med livsmedel, utan flera
alternativa användningsområden för åkermarken bör vägas in i bilden. Även
restriktioner i användningen av handelsgödsel och växtskyddsmedel, åkerarealens
betydelse för landskapsbilden, sysselsättning och regionalpolitik
måste också vägas in när det gäller den nuvarande åkerarealens användning.

Det förslag till fördelning av ansvaret för överskottsarealens kostnader
mellan samhället och näringen som läggs fram i propositionen finner utskottet
för sin del väl avvägt och kan därför biträda detsamma. Andelen för
samhället bör sålunda vara 40 % medan näringen svarar för 60 %. Utskottet
har heller ingen erinran mot de i propositionen gjorda kostnadsberäkningarna
i sammanhanget.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det i första hand bör ankomma
på jordbruket att aktivt arbeta för att anpassningsåtgärderna på vegetabilieområdet
leder till att samhällets delansvar i finansieringen av överskottsproduktionen
kan upphöra. Som sägs i propositionen bör en utvärdering av
anpassningsåtgärderna ske efter en femårsperiod.

Vad här anförts innebär bl. a. att utskottet avstyrker de förslag om längre

JoU 1984/85:33

gående kostnadsansvar från samhällets sida som lagts fram i motionerna 3089
(c) och 3093 (vpk).

Utskottets ställningstagande innebär också att utskottet ej funnit sig böra
förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av de olika motionsyrkandena
av regional natur som i det föregående redovisats.

I propositionen framkastas tanken att en totalfinansiering av samhällets
kostnader bör ske inom jordbrukssektorns ram, t. ex. genom minskade livsmedelssubventioner
eller prispåslag med avräkning av mervärdeskatteeffekterna
på prishöjningarna, såsom antyds i propositionen. Enligt utskottets
mening kan åtskilliga invändningar riktas mot förslaget, bl. a. av principiell
natur. Utskottet kan därför inte biträda regeringens förslag i förevarande
avseende utan föreslår för sin del att samhällets andel av överskottsarealens
kostnader får belasta statsbudgeten. Därvidlag har utskottet således samma
åsikt som den som redovisas i de fyra partimotionerna 3089 (c), 3093 (vpk),
3098 (fp) och 3104 (m) vilka alltså tillstyrks i berörda delar.

Som bl. a. visats i livsmedelskommitténs analyser minimeras den samhällsekonomiska
kostnaden för spannmålsöverskotten om de tas ut i form av
spannmål. Som kommittén också framhållit kan emellertid överskottsarealen
komma till en lönsammare användning för andra ändamål, t. ex. energigrödor.
Enligt experternas bedömning torde det dröja några år innan en
rad ekonomiska och tekniska frågor rörande detta område kan klarläggas.
Vad kommittén här anfört rörande osäkerheten kan också sägas gälla de s. k.
alternativa odlingsformerna.

Utskottet har valt att i förevarande sammanhang ta upp några vid föregående
och detta riksmöte väckta motioner med förslag till åtgärder i syfte att
på olika sätt främja en ökad användning av alternativa odlingsformer och
alternativ användning öv åkerarealen. Enligt den vid riksmötet 1983/84 väckta
motionen 1025 av Lars Werner m. fl. (vpk) bör riksdagen sålunda uttala sig
för ökade forskningsinsatser om alternativa odlingsmetoder (yrkande 1).
Motionärerna framhåller att ny forskning måste stimuleras för att man skall
få fram nya metoder för biologisk bekämpning av ogräs och skadeinsekter. I
den under årets allmänna motionstid väckta motionen 637 begär Nils Erik
Wååg m. fl. (s) att frågan om en avgiftsfinansierad statskontroll av giftfri
odling av jordbruks- och trädgårdsprodukter övervägs. Pär Granstedt och
Birgitta Hambraeus (båda c) hemställer i motion 2593 om förslag till omställningsstöd
till lantbrukare och handelsträdgårdsmästare som önskar övergå
till odlingsformer utan användning av kemikaliska bekämpningsmedel
och handelsgödsel. I den i detta ärende väckta följdmotionen 3087 av Anita
Bråkenhielm m. fl. (m) hemställs att undervisningen vid våra lantbruksskolor
inriktas så att den bidrar till att lämpliga ersättningsgrödor utprovas.
Enligt motion 3089 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) bör alternativ produktion,
t. ex. energigrödor, och ny miljövänlig teknik stimuleras. Vidare bör forskning
och försök inriktas på att finna alternativ användning av våra jordbruksgrödor
(yrkande 4 delvis). I motion 3097 pekar Bo Arvidson och Sven Eric

JoU 1984/85:33

Lorentzon (båda m) på en rad åtgärder för att komina till rätta med överskottsproblematiken.
Bland förslagen märks en ökad inriktning av spannmålsproduktionen
på högkvalitativa specialprodukter, utveckling av proteingrödor
samt forsknings- och försöksverksamhet kring energigrödor. Motionärerna
pekar också på livsmedelsforskningens betydelse för kvalitet, utveckling
och avsättning, möjligheterna att utnyttja jordbrukets råvaror inom
industriella områden samt vikten av utbildningens och rådgivningens medverkan
för att stimulera kvalitetsproduktion och prövning av alternativa grödor.
I motion 3102 av Gunhild Bolander (c) uppmärksammas slutligen trädgårdsnäringens
möjligheter att utnyttja åkermark till alternativ odling. Enligt
motionärens mening är det viktigt att investeringsstöd i form av lån och
bidrag kan ställas till förfogande härför.

Vad gäller energigrödor vill utskottet erinra om att kommittén för utredning
av förutsättningarna för låginblandning av motoralkoholer i drivmedel
m. m. som tidigare berörts fått i uppdrag att bl. a. bedöma förutsättningarna
för produktion av alternativa drivmedel ur jordbruksprodukter. Kommittén
skall även överväga förutsättningarna för användning av energigrödor för
andra ändamål inom energiområdet än produktion av motoralkoholer (dir.
1985:14).

Utskottet vill vidare erinra om att frågan om alternativa produktionsformer
var en av dem som ägnades ingående uppmärksamhet i samband med
1984 års forskningspolitiska riksdagsbeslut, såvitt avsåg jordbruksutskottets
område .Det framhölls i nämnda sammanhang att de problem vi står inför när
det gäller de nuvarande produktionsformernas risker för hälsa och miljö är av
den art och omfattning att vi allvarligt måste överväga möjligheterna till
sådana produktionsformer som med bibehållande av hög effektivitet motverkar
dessa risker. Som beslutsunderlag måste vi bl. a. skaffa oss ökade och
bättre kunskaper om alternativ till dagens produktionsformer. Det borde ske
genom en samlad och medveten satsning på FoU-arbete rörande sådana
alternativ.

Denna satsning på en integrerad forsknings- och utvecklingsverksamhet
om alternativa produktionsmetoder på jordbrukets och trädgårdsnäringens
områden bör enligt riksdagens beslut åstadkommas inom ett sammanhållet
program. Huvudansvaret för att upprätta ett sådant program och att stödja
FoU-verksamheten inom detta borde läggas på SJFR som hade att samråda
med bl. a. SLU och naturvårdsverket.

Den 11 juli 1984 fick SJFR i uppdrag att lägga fram ett sammanhållet
forskningsprogram med utgångspunkt i de riktlinjer som angavs i 1984 års
forskningsproposition. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni i år.
Avsikten med forskningsprogrammet är att få forskningsområdet närmare
definierat. Programmet skall vidare kunna ge underlag för en bedömning av
var angelägna önskemål om förstärkta resurser är mest motiverade.

I sammanhanget bör vidare hågkommas att SJFR i överensstämmelse med
föregående års forskningspolitiska beslut fr. o. m. nästa budgetår får en sam -

JoU 1984/85:33

manhållande funktion inom livsmedelsforskningen, varvid rådet bl. a. getts
ansvaret för grundläggande forskning av betydelse för livsmedelsområdet.
För att möjliggöra angelägen kunskapsuppbyggnad och stöd till livsmedelsforskningen
har särskilda medel tilldelats SJFR (prop. 1984/85:121, JoU
1984/85:27, rskr. 1984/85:224).

Utskottet finner sig i avvaktan på resultatet av här redovisade åtgärder inte
berett förorda någon vidare riksdagens åtgärd med anledning av motion
1983/84:1025 yrkande 1 samt motionerna 1984/85:637, 2593, 3087, 3089 yrkande
4 delvis, 3097 och 3102.

Konsumentmål

I propositionen framhålls att det år 1984 fastlagda konsumentmålet, som
innebär att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av god kvalitet och
till rimliga priser, ligger fast och även fortsättningsvis skall vara ett med inkomstmålet
för jordbruket likställt delmål under livsmedelspolitikens huvudmål.
Konsumentmålet innefattar vidare att konsumenterna skall ges
goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag och att livsmedlen är
fullgoda från kost- och näringssynpunkt.

Enligt centerns partimotion 3089 bör jordbruks- och livsmedelspolitiken
ha till syfte och mål att tillgodose berättigade konsumentintressen i fråga om
effektivitet i produktionen i samtliga led i livsmedelskedjan och hög kvalitet
till rimliga priser.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att det av riksdagen förra
året godtagna konsumentmålet inom livsmedelspolitiken bör ligga fast. Det
är enligt utskottets mening tillfredsställande att konsumentintressena härigenom
har getts en ökad tyngd.

För att konsumentmålet skall kunna uppfyllas förutsattes enligt 1984 års
riksdagsbeslut att jordbruksproduktionen bedrivs rationellt. Det är naturligtvis,
som bl. a. livsmedelskommittén framhållit, nödvändigt att rationell
produktion bedrivs i alla livsmedelskedjans led. Alla möjligheter måste tas
till vara för att på olika sätt tillgodose konsumenternas berättigade intresse av
att livsmedelspriserna hålls på en rimlig nivå. Olika former av kvalitetspåverkan
på livsmedel inom livsmedelskedjans olika led måste också följas med
uppmärksamhet.

Mot nu angiven bakgrund kan utskottet inte ställa sig bakom den utformning
av konsumentmålet som förordats i motion 3089. Denna avstyrks således
i förevarande del (yrkande 2 delvis).

Utskottet tar i detta sammanhang upp det i vpk-motionen 3093 framlagda
förslaget om ökning av livsmedelssubventionerna med 3 miljarder kronor
(yrkande 1) och det i samma motion framförda önskemålet om ett uttalande
av riksdagen rörande sättet för finansiering av höjda subventioner, samhällets
kostnad för spannmålsöverskottet samt förstärkta resurser till jordbruket
i norra Sverige (yrkande 8). Enligt motionärernas mening bör denna finan -

JoU 1984/85:33

siering ske genom skärpta skatter på stora förmögenheter och bolagsvinster
samt genom höjd moms på aktiehandeln.

Förslagen är enligt utskottets mening av sådan allmänt statsfinansiell och
skatteteknisk natur att de synes falla utom ramen för det ärende som utskottet
nu behandlar. Utskottet vill därför föreslå att motionen i berörda delar
icke föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Inkomstmål för jordbruket

Som inkomstmål för jordbrukarna bör som föregående år fastslagits gälla
att dessa får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard. Vid inkomstjämförelser
bör hänsyn tas till att jordbruket skall bära kostnaderna för
produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade.

Enligt centerpartimotion 3089 bör jordbruks- och livsmedelspolitiken ha
till syfte och mål att tillförsäkra dem som arbetar inom jordbruket i alla delar
av landet en med andra jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och social
standard. Inkomstmålet bör som hittills i första hand avse heltidssysselsatta
inom familjelantbruket. Det bör innefatta såväl inkomst- och standardnivå
som följsamhet med utvecklingen för andra grupper. Jämförelserna bör avse
grupper med motsvarande utbildning, arbetsinsatser och ansvar. Hänsyn bör
också tas till arbetstiden och dess förlängning. Inkomstföljsamheten bör baseras
på jämförelser med utvecklingen för stora löntagarkollektiv. Inkomstmålet
bör innefatta ett lönsamhetsmål, som inriktas på att ge jordbruksproduktionen
sådana villkor att fullgod företagsekonomisk lönsamhet uppnås
vid rationellt skötta familjeföretag. Införandet av inkomstmålet bör enligt
motionärernas mening inte kopplas till exportkostnaderna på sätt som föreslås.

Utskottet ansluter sig till den formulering av inkomstmålet som gjorts i
propositionen. Således biträder utskottet bl. a. regeringens förslag i fråga om
att kostnaderna för överskotten skall beaktas vid inkomstjämförelsema och
därmed bäras av jordbruket.

I propositionen pekas på de svårigheter som finns när det gäller att göra
jämförelser mellan jordbrukarnas och andra gruppers inkomst- och levnadsstandardförhållanden.
Den analys som utförts ger inte heller någon entydig
bild av de skillnader som i dessa avseenden kan finnas. Utskottet anser, i
likhet med jordbruksministern, att man översiktligt och fortlöpande får göra
avstämningar av dessa förhållanden i efterhand och då material föreligger.

Vad nu anförts innebär att utskottet inte biträder den i motion 3089 framförda
åsikten om hur inkomstmålet bör formuleras. Motionen avstyrks sålunda
i nämnda del (yrkande 2 delvis).

Under en särskild rubrik i detta avsnitt tar jordbruksministern upp frågan
om inkomstfördelningen inom jordbruket. Enligt jordbruksministerns me -

JoU 1984/85:33

ning är det angeläget med en bättre och mer solidarisk inkomstfördelning
mellan olika kategorier jordbrukare. I detta syfte bör

- leveranstillägget för mjölk kvarstå

- de sociala stödformerna vara kvar

- stöd kunna lämnas till jordbrukare som är mycket bundna, t.ex. mjölkproducenter,
så att dessa kan ta ut längre sammanhängande ledighet.

Vidare bör en utvärdering ske av etableringsstödet samt en översyn göras
beträffande högt skuldsatta jordbrukares problem.

Utskottet delar i allt väsentligt jordbruksministerns mening i nu berörda
avseenden.

Räntestöd är ett särskilt stöd som utgår till jordbrukare med särskilt höga
räntekostnader. Räntekostnaden är för jordbrukaren en kostnad som skiljer
sig från de flesta andra produktionskostnader genom att höga räntekostnader
vanligen inte motsvaras av en högre produktion. Under perioder med räntehöjningar
kommer därför jordbrukare med höga kostnader för lånat kapital
inte att genom generellt prisstöd erhålla full kompensation för dessa
kostnader. Räntestödet, som infördes år 1980 som en tillfällig åtgärd i syfte
att hjälpa jordbrukare som råkat i svårigheter till följd av de mycket starka
räntehöjningarna i slutet av 1970-talet, har utvärderats av lantbruksstyrelsen.
Detta stöd håller nu på att avvecklas.

Vänsterpartiet kommunisterna välkomnar i motion 3093 av Lars Werner
m. fl. förslaget om en översyn beträffande högt skuldsatta jordbrukares problem,
men motsätter sig att räntestödet avvecklas. Detta stöd bör enligt
motionärernas mening vara kvar i avvaktan på den översyn som skall
ske.

Utskottet vill nämna att lantbruksstyrelsen vid sin förra året genomförda
utvärdering av räntestödet fann att flera jordbruksföretag även fortsättningsvis
hade behov av stöd, varför det kunde diskuteras att förlänga stödformens
giltighet för vissa företag. Enligt utskottets mening torde det få förutsättas att
de stödgivande organen beaktar de möjligheter som alltjämt finns att utnyttja
räntestödet som ett instrument i ansträngningarna att i förekommande fall
hjälpa en jordbrukare. Utskottet vill i sammanhanget nämna att proposition
1984/85:211 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. bl. a.
innehåller ett förslag om ett års förskjutning av avvecklingen av stödet för
norra Sverige. Någon ytterligare riksdagens åtgärd på grund av motion 3093 i
förevarande del (yrkande 4) anser utskottet inte erforderlig.

Vad gäller den nyss berörda översynen har som nämnts i propositionen
livsmedelskommittén inte gjort någon närmare analys av den utsatta situation
som vissa nyetablerade och högt skuldsatta jordbrukare befinner sig i.
För att åstadkomma en nödvändig förbättring för dessa kategorier jordbrukare
bör enligt kommittén övervägas om möjligheterna till finansiell rekonstruktion
av företagen kan ökas ytterligare. Problemen är enligt kommitténs
mening av en sådan omfattning att det därutöver är angeläget att det snarast

JoU 1984/85:33

görs en särskild översyn av de utsatta jordbrukarnas situation. Översynen
bör även omfatta hur man i framtiden med risk för stigande kapitalkostnader
skall få till stånd en nyetablering utan tillgång till ett mycket stort eget kapital.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att vissa lantbruksföretag på
grund av sin skuldsättning har hamnat i särskilda svårigheter i den ekonomiska
utveckling som följde under senare delen av 1970-talet trots att de
etablerats i enlighet med de statliga myndigheternas rådgivning och stöd och i
övrigt är välskötta.

Lantbruksstyrelsen har på regeringens uppdrag inventerat behovet av särskilda
åtgärder för att dessa företag skall kunna bestå och på sikt bli lönsamma.

På basis av denna inventering föreslår utskottet att 40 milj. kr. skall anvisas
för sådana insatser. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att finna lämpliga
former för dessa åtgärder. Skulle på grund av inträffade justeringar av
räntenivån ytterligare företag råka i farozonen bör också dessa kunna omfattas
av åtgärderna.

Lantbruksstyrelsen bör följa utvecklingen och till regeringen redovisa behovet
av åtgärder.

Utskottet återkommer senare till hithörande frågor.

Enligt motion 1077 av Egon Jacobsson m. fl. (s) bör riksdagen begära att
åtgärder snarast vidtas för att dels underlätta för nyetablerade och högt
skuldsatta jordbruksföretag, dels underlätta för nya brukare att överta driften
av redan befintliga jordbruksföretag. Utskottet finner mot bakgrund av
vad i det föregående anförts att syftet med motionen synes bli tillgodosett
utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Enligt motion 539 av Einar Larsson och Arne Fransson (båda c) bör riksdagen
under innevarande riksmöte fatta ett principbeslut om att tillförsäkra
landets mjölkproducenter möjlighet till fem veckors semester. Semesterverksamheten
bör byggas ut successivt med start instundande budgetår.

Regeringens av utskottet nyss biträdda förslag innebär som i det föregående
angetts att stöd skall kunna lämnas till jordbrukare som är mycket
bundna, t. ex. mjölkproducenter, så att dessa kan ta ut längre sammanhängande
ledighet. Livsmedelskommittén som också behandlat denna fråga anser
att ett sådant stöd torde få ges genom en omfördelning mellan olika jordbrukargrupper.
Kommittén anser att det bör ankomma på berörda parter i
jordbruksprisöverläggningarna att vid behov ta upp frågan om ett sådant
stöd. Utskottet delar liksom jordbruksministern denna uppfattning. Med
hänsyn till vad nu anförts anser sig utskottet böra avstyrka föreliggande motion.

Miljö- och resursmål

Att trygga alla människors rätt till en god livsmiljö och att bevara och hushålla
med naturens resurser är viktiga mål för de samhälleliga strävandena.

JoU 1984/85:33

Det råder bred enighet i vårt land om att all verksamhet i samhället måste så
långt möjligt ta hänsyn till detta mål, även om det innebär vissa kortsiktiga
uppoffringar.

Enligt jordbruksministerns mening är det nödvändigt att så långt det är
möjligt och rimligt väga in miljö- och resurshushållningsaspekter i jordbruksoch
livsmedelspolitiken.

Utskottet finner för sin del vad som regeringen i propositionen förordat i
nu nämnda hänseende väl avvägt och kan därför ställa sig bakom regeringens
uttalanden. Jordbruket bör således i möjlig utsträckning använda miljövänliga
odlingsmetoder som också bidrar till en god hushållning med mark, vatten
och växtnäring. I rimlig utsträckning bör jordbruket bedrivas så att det
bidrar till att bevara genetisk variation och värdefulla delar av fauna och flora
i odlingslandskapet.

Något ytterligare uttalande i enlighet med vad som anges i folkpartimotion
3098 (yrkande 10) finner utskottet inte nödvändigt. Motionen bör således
inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd i denna del.

Ej heller finner utskottet erforderligt att i nu förevarande sammanhang
påkalla någon särskild åtgärd till följd av önskemålet i vpk-motion 3093 (yrkande
5) om en särskild studie av frågan om användandet av kemiska medel
och konstgödsel. Utskottet vill härvid bl. a. peka på det tidigare berörda
uppdraget till skogs- och jordbrukets forskningsråd att upprätta ett sammanhållet
forskningsprogram rörande alternativa produktionsformer inom jordbruket
och trädgårdsnäringen. Även detta motionsyrkande bör därför lämnas
utan bifall.

Medel för livsmedelspolitiken

Prisstöd och jordbruksprisreglering

Under förevarande avsnitt behandlar jordbruksministern först behovet av
prisstöd. Han framhåller därvid att ett ekonomiskt stöd även fortsättningsvis
måste lämnas till det svenska jordbruket. Stödet bör liksom nu lämnas som
ett prisstöd i huvudsak genom ett gränsskydd som vid behov kompletteras
med marknadsreglerande åtgärder (jordbruksprisreglering). Regleringen
bör fortlöpande ses över i syfte att förenkla och begränsa den.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till jordbruksministerns förslag, som
överensstämmer med vad livsmedelskommittén förordat. Kommittén har
liksom tidigare jordbruksutredningar även diskuterat andra vägar för att
lämna erforderligt stöd, t. ex. genom övergång till s. k. världsmarknadsprislinje
där jordbrukarna av skattemedel eller genom avgifter på konsumtionen
garanteras en viss inkomst, t. ex. i form av areal- eller pristillägg. Jordbruksministern
delar kommitténs bedömning att förutsättningarna för att övergå
till en sådan prislinje inte är större nu än tidigare. Såväl statsfinansiella skäl
som behovet av omfattande regleringar för själva jordbruksföretagen talar

JoU 1984/85:33

mot en världsmarknadsprislinje. Jordbruksministern erinrar om att det allt
emellanåt reses krav på en avreglering av det svenska jordbruket. Han välkomnar
en fortlöpande diskussion om de medel som används inom jordbrukspolitiken,
av vilka prisregleringen är ett.

Utskottet vill i likhet med jordbruksministern och flera remissinstanser
understryka att de möjligheter som kan finnas att förenkla och begränsa
jordbruksprisregleringen måste tillvaratas. Jordbruksnämnden bör liksom
tidigare fortlöpande se över regleringen i detta syfte. Det kan också finnas
skäl att göra särskilda granskningar för vissa produktområden.

Med nu angivna uttalanden bör motion 2617 av Alf Wennerfors och Allan
Åkerlind (båda m) om livsmedelspolitikens inriktning i väsentlig utsträckning
kunna anses besvarad. Motionen torde därför ej påkalla någon vidare
åtgärd från riksdagens sida. Detsamma gäller det i folkpartimotion 3098
framförda förslaget att ge en framtida utredning i uppdrag att undersöka
möjligheterna att minska jordbruksregleringen (yrkande 13).

Utskottet har i samband härmed funnit sig böra ta upp några motioner från
årets början vari föreslås avgiftsbeläggning eller andra åtgärder vid import av
vilt kött av åsna, mula, mulåsna, buffel, vildsvin och get. För närvarande
utgår ingen införselavgift för dessa köttslag. Motionärerna, Bo Arvidson och
Ingvar Eriksson (båda m) och Stig Josefson m. fl. (c), anser enligt motion
1073 resp. 2031, att det starkt kan ifrågasättas om det finns anledning att ha
avgiftsbefrielse från någon köttimport. Enligt vad som anförs i motionerna
har från jordbrukets företrädare påtalats att import av nyssnämnda produkter
försvårat avsättningen av svensk köttvara.

Med anledning av föreliggande yrkanden vill utskottet erinra om, såsom
också anges i motionerna, att befrielsen från införselavgift vid import av nu
ifrågavarande köttslag är reglerad i en GATT-överenskommelse av år 1967.
För införande av införselavgift eller annan importreglerande åtgärd i fråga
om dessa varor torde sålunda krävas en omförhandling inom ramen för
GATT, vid vilken givetvis kan komma att föras fram krav på kompenserande
åtgärder.

Livsmedelskommittén har för sin del noterat att Sverige helt saknar gränsskydd
för vissa produkter som direkt konkurrerar med de inhemska produkterna
eller annan avgiftsbelagd import. Detta gäller bl. a. fiskmjöl och kött
av åsna, buffel och get. Enligt kommitténs mening är det därför angeläget att
pröva möjligheterna till en reglering av denna import.

Enligt utskottets mening rör förevarande motioner frågor som bör, om så
befinns motiverat, kunna tas upp inom ramen för prisöverläggningarna. I
sammanhanget vill utskottet dock fästa uppmärksamheten på att kött från
inhemska vilda djurslag för närvarande ej omfattas av prisregleringen. Motionerna
1073 (m) och 2031 (c) bör i övrigt inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.

Beträffande val av prisregleringsled innebär föreliggande regeringsförslag
att prisregleringen för jordbruksprodukter liksom för närvarande i huvudsak

JoU 1984/85:33

bör avse partiledet för animalieprodukter och odlarledet för vegetabilieprodukter.
Inom ramen för den nuvarande regleringen bör enligt propositionen
följande åtgärder genomföras.

- Som ett första steg bör företag med integrerad produktion snarast möjligt
dela upp redovisningen mellan verksamhet inom och utom jordbruksprisregleringen.

- Som ett andra steg bör berörd förädlingsindustri frivilligt pröva möjligheterna
att dela upp verksamheten i fristående juridiska enheter.

- Vid jordbruksprisöverläggningarna bör i fortsättningen anges hur mycket
producentpriserna kan förväntas stiga till följd av den föreslagna partiprishöjningen.

- Uppföljningen av de föreslagna åtgärderna bör åläggas statens jordbruksnämnd.

I motion 3088 anför Birgitta Hambraeus (c) att jordbruksförhandlingarna
enbart bör röra råvaruproduktionen. Detta skulle ge goda möjligheter att
minska prispressen och samtidigt göra det möjligt för bönderna att driva
jordbruket med alternativa metoder utan handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel,
men med en mera arbetsintensiv teknik.

Utskottet vill erinra om att prisregleringsledet är det led där priserna bestäms
i jordbruksprisöverläggningarna. För animalieprodukter bestäms priserna
i huvudsak i partiledet och för vegetabilieprodukter i allmänhet i odlarledet.
Prisregleringen för animalieprodukter omfattar därför också en viss
del av förädlingen. Skälet till valet av prisregleringsled är bl. a. att möjligheterna
att fastställa ett korrekt gränsskydd underlättas av om regleringen
ligger i det led där internationell handel mot jordbruksprodukter sker. Mot
denna utformning av prisregleringen har riktats kritik. Livsmedelskommittén
har därför dels analyserat ett alternativ där priserna regleras i producentledet,
dels diskuterat ett alternativ med förändringar inom ramen för
nuvarande reglering.

Som anförs i propositionen är prisstödet i första hand avsett för jordbrukarna,
och förädlingen borde därför i största möjliga utsträckning hållas
utanför regleringen. Principiella skäl talar för en flyttning av regleringen.
Utskottet delar dock den bedömning som gjorts av kommittén och flertalet
remissinstanser och som biträtts av jordbruksministern att det nu bör vara
möjligt att komma till rätta med en stor del av problemen genom åtgärder
inom den nuvarande regleringen. I nuvarande system får konsumenterna vid
prisöverläggningarna en förhållandevis stor insyn i förädlingsindustrins verksamhet
genom att kostnaderna särredovisas och granskas för sig. Som har
påtalats av bl. a. konsumentdelegationen och LO skulle en flyttning av regleringen
kunna leda till ökade kostnader för konsumenterna bl. a. på grund
av den bristande konkurrensen i första förädlingsledet. Det är dessutom
tveksamt om några förenklingar skulle uppnås vid en flyttning av regleringen
eftersom gränsskyddet även i detta alternativ måste avse förädlade produkter.

JoU 1984/85:33

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag att prisregleringen
för jordbruksprodukter liksom för närvarande i huvudsak bör
avse partiledet för animalieprodukter och odlarledet för vegetabilieprodukter.
Motion 3088 (c) bör i enlighet härmed avslås.

Som anförs i propositionen har bl. a. hävdats att företag som bedriver
verksamhet såväl inom som utom nuvarande prisreglering får konkurrensfördelar
gentemot företag som enbart verkar utanför regleringen.

För att komma till rätta med de olägenheter som diskuteras i samband med
nuvarande utformning av regleringen anser jordbruksministern att en uppdelning
snarast möjligt bör ske av redovisningen på reglerad resp. icke reglerad
verksamhet inom företag med integrerad produktion i likhet med de
riktlinjer som gäller i den uppgörelse som har träffats mellan NO och Sveriges
slakteriförbund.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning i denna fråga. Genom
den förordade omläggningen av redovisningen bör man som framhålls i propositionen
få en bild av hur kostnaderna fördelar sig mellan reglerad och icke
reglerad verksamhet.

Det av regeringen förordade andra steget innebärande att berörd förädlingsindustri
frivilligt prövar möjligheterna att dela upp verksamheten i förstnämnda
enheter möter inte någon invändning från utskottets sida. En uppdelning
av verksamheten i enlighet med förslaget bör som anförs i propositionen
vara ägnat att eliminera en misstro såväl inom som utom jordbruksprisregleringen.

Om en uppdelning eller särredovisning inte kommer till stånd i önskvärd
omfattning och man finner att verkningarna av sådana uteblivna åtgärder
från allmän synpunkt har skadlig verkan får vid senare tidpunkt övervägas
om andra åtgärder med anledning härav behöver vidtas.

Centerpartiet avvisar i motion 3089 bestämt varje åtgärd som syftar till
tvångsmässig uppdelning av företag i skilda juridiska enheter. Enligt motionärernas
mening vore det en allvarlig kränkning av den kooperativa företagsformen
om de lantbrukskooperativa företagen skulle tvingas välja en
annan företagsform, dvs. aktiebolag, för viss del av verksamheten. Man
motsätter sig varje form av uttalande från riksdagen som kan tolkas som
påtryckning eller hotelse för att tvinga fram en lösning i av regeringen angiven
riktning (yrkande 3 delvis). Även i moderata samlingspartiets motion
3104 avvisar man förslag om en eventuell senare tvångsmässig företagsuppdelning,
vilken regeringen enligt motionen antyder. Enligt motionärernas
mening strider en sådan mot vedertagna principer för svenskt företagande.

Enligt utskottets mening gör motionärerna en alltför långtgående tolkning
av de uttalanden som görs i propositionen. Utskottet anser för sin del att med
företagens medverkan bör en till prisregleringen mera anpassad kostnadsredovisning
kunna åstadkommas så att en mera rättvis kostnadskompensation
för berörd produktion kan uppnås. Utskottet har i övrigt inte något att

JoU 1984/85:33

erinra mot vad jordbruksministern anfört i nu förevarande hänseenden. Till
följd härav anser utskottet att motion 3089 (c) inte påkallar någon särskild
riksdagens åtgärd i förevarande del.

I fråga om kompensationsmetod föreslår regeringen att den av riksdagen år
1984 fastställda ordningen med obundna överläggningar om priserna på jordbruksprodukter
bibehålls.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag.

Övergången till denna ordning skall ses som ett led i regeringens strävan att
bekämpa inflationsutvecklingen och minska riskerna för en ur jordbrukets
synvinkel ogynnsam kostnadsutveckling på produktionsmedel. I sådana
överläggningar kan även andra faktorer än kostnadsutvecklingen beaktas,
t. ex. marknadsförhållandena och förhållandena i jordbruket och samhällsekonomin
i övrigt. Hänsyn kan också tas till angelägenheten av att kunna
begränsa jordbrukets starka beroende av importerade produktionsmedel för
att därigenom minska sårbarheten vid en avspärrning.

Det här sagda innebär att utskottet tar avstånd från de förslag om återgång
till tidigare system med fastställande av kostnadskompensation enligt utvecklingen
av PM-index som läggs fram i partimotionerna 2168 och 3098 av Bengt
Westerberg m. fl. (fp), 3089 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) och 3104 av Ulf
Adelsohn m. fl. (m). Nämnda motioner avstyrks således i berörda avsnitt
(yrkande 1, yrkande 2, yrkande 3 i motsvarande del resp. yrkande 5).

När det gäller prisregleringens förhållande till nya produkter innebär propositionen
att jordbruksprisregleringen bör utformas så att den inte försvårar
eller hindrar utvecklingen av nya produkter och att de införs på marknaden.

I motion 540 hävdar Bengt Silfverstrand och Egon Jacobsson (båda s) att
vår nuvarande jordbruksprisreglering i praktiken verkar starkt hämmande
på utvecklingen av nya produkter. Som ett exempel härpå anges den s. k.
fettvaruavgiften som motionärerna anser ha verkat som ett hinder för en
utveckling av nya produkter på matfettsområdet, som skulle vara av stor
betydelse för konsumenten. Enligt motionärernas mening bör fettvaruavgiften
reduceras i syfte att befrämja produktutveckling på matfettsområdet och
en sundare kosthållning.

Ett yrkande i samma riktning läggs fram i partimotion 3098 från folkpartiet
som anser att riksdagen hos regeringen bör begära initiativ i jordbruksnämnden
för att undersöka konkurrensbegränsande avgifter på substitut till jordbruksprodukter
(yrkande 8).

Enligt centerpartiets motion 3089 bör introduktionen av nya produkter,
som inte är baserade på svenska jordbruksråvaror, ske under sådana former
att möjligheterna att uppnå de jordbrukspolitiska målen, bl. a. målet för
livsmedelsberedskapen och inkomstmålet, ej minskar. En ny produkt bör
inte ges fördelar framför en konkurrerande produkt, som av marknadsmässiga,
jordbrukspolitiska eller andra skäl t. ex. är belagd med avgift.

Det är enligt utskottets mening ett självklart intresse för konsumenterna

JoU 1984/85:33

att det finns utrymme för nya produkter och metoder på livsmedelsområdet.
Till följd av den snabba utvecklingen inom biokemin och livsmedelstekniken
kan jordbruksråvaror nu användas i fler produkter än tidigare. Detta ställer
krav på en anpassning av jordbruksprisregleringen. Utskottet delar den i
propositionen uttryckta uppfattningen att en positiv inställning bör intas till
nya produkter och att det bör finnas så få restriktioner som möjligt. Jordbruksprisregleringen
bör därför vara utformad så att den inte försvårar eller
hindrar utvecklingen av nya produkter och att de införs på marknaden.

Introduktionen av nya produkter kan medföra att prissättningen inom
jordbruksprisregleringen behöver modifieras. Utskottet delar jordbruksministerns
ståndpunkt att sådana modifieringar av gällande priser och avgifter
bör kunna göras som ett led i prisöverläggningarna på jordbrukets område.
Som livsmedelskommittén anfört ryms inom detta också att det bör finnas
möjligheter för etablerade produkter att möta nya produkter genom en skälig
priskonkurrens.

Utskottet föreslår med hänvisning till vad som nu anförts att riksdagen
lämnar motionerna 540 (s), 3089 (c) yrkande 3 delvis och 3098 (fp) yrkande 8
utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

Stödet till jordbruket i norra Sverige

Utgångspunkten för stödet till jordbruket i norra Sverige bör enligt propositionen
vara att jordbruksproduktionen i norra Sverige bibehålls i ungefär
nuvarande omfattning. Stödet till jordbruket i norra Sverige bör liksom hittills
utgå i form av prisstöd och rationaliseringsstöd.

Utskottet delar uppfattningen att det med hänsyn till jordbrukets stora
betydelse för befolkning, sysselsättning, service, miljö m. m. i norra Sverige
finns anledning att även fortsättningsvis behålla ett regionalpolitisk! motiverat
stöd för näringen i denna del av landet. Detta är betydelsefullt även från
försörjningsberedskapssynpunkt.

Som framhålls i propositionen är det viktigt att de speciella förhållanden
som råder i norra Sverige särskilt beaktas vid jordbrukspolitikens utformning.
Det finns flera skäl som talar för en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion
av i stort sett nuvarande storlek i norra Sverige.

I likhet med jordbruksministern anser utskottet det däremot inte möjligt
att, som framhållits från regionalt håll, för närvarande ha som mål att ytterligare
öka jordbruksproduktionen i norra Sverige. Det är inte heller möjligt
att, med hänsyn till bl. a. den fortsatta rationaliseringen som sker i jordbruket,
garantera att en viss resursmängd bibehålls i jordbruket inom detta
område.

Vad här anförts innebär att utskottet i fråga om utgångspunkterna för
Norrlandsstödet har samma synsätt som regeringen.

Regeringen föreslår att prisstödet i huvudsak bör vara utformat som för
närvarande. En viss ändring bör ske av prisstödområdena. Prisstöd bör även

JoU 1984/85:33

utgå för potatis. En uppräkning av prisstödet bör ske från den 1 juli
1985.

I ett antal motioner riktas kritik mot föreliggande förslag beträffande såväl
den allmänna utformningen av prisstödet som gränserna för prisstödsområdena.
Flera motionärer hävdar att den förordade ändringen i områdesindelningen
missgynnar jordbruket i inre Norrland. Särskilt anses områdena i
Jämtlands län i nämnda sammanhang ha blivit felaktigt klassificerade. Även i
fråga om andra delar av det norrländska stödområdet ifrågasätts ändringar i
regeringens förslag. I fyrpartimotion 2019 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s,
m, c, vpk) föreslås sålunda beträffande mjölkproduktionen en höjning av
stödnivån i de centrala delarna av Jämtlands län. Beträffande kött, fläsk och
modersuggor anser motionärerna att nuvarande inledning av länet bör bibehållas.
Ingrid Hemmingsson (m) föreslår i motion 2595 att Jämtlands län
jämställs med Norrbottens län när det gäller prisstöd för potatisodlingar.
Enligt motion 3099 av Nils Åsling (c) bör riksdagen avvisa den i propositionen
föreslagna områdesindelningen för prisstöd till mjölk, kött, fläsk och
modersuggor. I motionerna 2582 och 3110 riktar Gunnar Björk i Gävle och
Gunnel Jonäng (båda c) kritik mot bl. a. föreslagen utformning av prisstödet
i Gävleborgs län. Förslaget bygger enligt motionärernas mening på felaktiga
grunder. Bertil Jonasson och Jan Hyttring (båda c) yrkar i motionerna 1524
(yrkande 2) och 3101 bl. a. på en ändring av områdesgränserna för prisstöd
med särskilt sikte på förhållandena i Värmlands län. I motion 3091 av Karin
Israelsson (c) och Tore Nilsson (m) avvisas den i propositionen föreslagna
områdesindelningen med bl. a. den motiveringen att regeringens förslag är
ägnat att drabba inlandsjordbruket särskilt hårt genom försämringar av prisstödet
på mjölk. Även folkpartiet vänder sig i sin partimotion 3098 mot propositionens
förslag och anser att riksdagen bör besluta att prisstödsområdena
i Norrlandsstödet ej bör förändras (yrkande 5). Slutligen kan i sammanhanget
nämnas att Barbro Nilsson i Visby (m) enligt motion 3111 anser att Gotland
bör infogas i föreliggande regionala stöd och att en utredning bör undersöka
möjligheterna härför.

Utskottet får för egen del anföra följande i fråga om områdesindelningen
för prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

Regeringens förslag innebär att prisstödet liksom nu bör utgå till mjölk,
kött av nötkreatur och får, fläsk, smågrisproduktion samt getskötsel. Prisstöd
föreslås också utgå till potatisodling i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,
Västernorrlands och Gävleborgs län.

Stödet till jordbruket i norra Sverige har hittills differentierats på olika
områden så att stödet ökar successivt längre norrut och är högst i nordligaste
Sveriges inland. De geografiska gränserna vid denna differentiering bygger
på produktionskostnadskalkyler för olika områden. Det i propositionen
framförda förslaget till områdesindelning överensstämmer med livsmedelskommitténs
förslag som i sin tur ansluter sig till vad den år 1981 tillkallade
Norrlandskommittén förordade.

4 Riksdagen 1984185.16 sami. Nr33

JoU 1984/85:33

Som framgår av den föregående redogörelsen riktas i ett antal motioner
kritik mot föreliggande förslag rörande gränserna för prisstödsområdena och
stödnivåerna. Bl. a. har i flera motioner påpekats att ett genomförande av
den föreslagna förändringen i områdesindelningen allvarligt försämrar förhållandena
för jordbruket i Norrlands inland. Speciellt beträffande Jämtlands
län framhålls att det finns uppenbara brister i beräkningsunderlaget för
framtagandet av de produktionsresultat som legat till grund för regeringens
förslag. Enligt motionärernas mening bör nu gällande områdesindelning bibehållas
som en grund för stödberäkningen. Önskemål om ändringar i områdesindelningen
eller andra justeringar har som ovan redovisats framförts i
motioner rörande bl. a. Västerbottens och Gävleborgs län.

Den förordade ändringen i områdesindelningen är avsedd att träda i kraft
den 1 juli i år. Utskottet har för sin del inte tillräckligt underlag för att nu
kunna avgöra om de erinringar som görs mot propositionen i något avseende
motiverar en ändring av områdesindelningen i förhållande till regeringsförslaget.
Det är i och för sig naturligt att det kan föreligga olika uppfattningar
från företrädare för de olika länen om hur områdesindelningen skall utformas.
Man måste, som bl. a. livsmedelskommittén framhållit, inse att någon
absolut rättvisa aldrig kan åstadkommas vid fördelning av stödet. Emellertid
bör beaktas att Norrlandskommitténs beräkningar, på vilka föreliggande
förslag bygger, redovisades i ett betänkande år 1982. Självfallet kan omständigheter
därefter ha inträffat som ändrat förutsättningarna för stödberäkningen
i något avseende. Utskottet understryker att det är viktigt att målet att
jordbruksproduktionen i norra Sverige bör bibehållas i ungefär nuvarande
omfattning verkligen uppfylls och att jordbrukarna ges erforderliga förutsättningar
härför. Då bör det heller inte råda något tvivel om att produktionskalkyler
och övrigt beräkningsunderlag är så aktuellt och rättvisande
som möjligt. Den oro för att så inte skulle vara fallet som ges uttryck för i
motionerna och som även manifesteras i uttalanden och uppvaktningar från
företrädare för jordbruksnäringen i berörda delar av landet bör härvidlag tas
på allvar.

Utskottet har vid beaktande av de olika omständigheterna i ärendet ej
funnit tillräckliga skäl att motsätta sig att den förordade ändringen av prisstödsområdena
genomförs i enlighet med regeringens förslag. Mot bakgrund
av vad nyss anförts vill utskottet emellertid förorda att regeringen låter se
över beräkningsunderlaget ytterligare, bl. a. när det gäller förhållandena i
Norrlands inland, framför allt inom Storsjöområdet, där beräkningarna rönt
särskild kritik. Regeringen bör lämpligen uppdra åt statens jordbruksnämnd
att företa en sådan översyn. Utskottet utgår från att berörda frågor relativt
snabbt klarläggs och att en redogörelse för resultatet samt eventuella förslag
till förändringar sedan föreläggs riksdagen snarast möjligt. Utskottet har
under angiven förutsättning sålunda inte något att invända mot att prisstödet,
såvitt avser stödområden och produkter, tills vidare utformas på i propositionen
föreslaget sätt.

JoU 1984/85:33

Utskottet hemställer att riksdagen godkänner vad utskottet här anfört med
anledning av regeringens förslag och motionerna 1524 (c) yrkande 2,2019 (s,
m, c, vpk), 2582 (c), 2595 (m), 3091 (c) yrkande 1, 3098 (fp) yrkande 5,3099
(c) yrkande 3, 3101 (c), 3107 (c) samt 3110 (c) i förevarande del.

I vad avser lokala förändringar i områdesindelningen bör det liksom hittills
få ankomma på jordbruksnämnden att pröva hithörande frågor.

Vad gäller det i motion 3111 framförda förslaget att infoga Gotland i det
område som omfattas av prisstödet till jordbruket i norra Sverige vill utskottet
anföra följande. Mark- och klimatförhållanden är självfallet mycket olikartade
på Gotland i förhållande till de förhållanden som präglar nuvarande
stödområde i norra Sverige. Däremot företer jordbruket på Gotland i andra
avseenden otvivelaktigt vissa drag som överensstämmer med dem som råder
inom stödområdet. Sålunda föreligger på Gotland särskilda transportproblem,
med ökade kostnader i förhållande till det närliggande fastlandet.
Svårigheter föreligger i vissa avseenden för det gotländska jordbruket att
tillgodose förädlingsindustri med erforderligt underlag för verksamheten etc.
Gotlands särprägel i nu förevarande avseende belyses också i den tidigare
berörda motionen 2010 av Gunhild Bolander (c).

Dessa omständigheter bör enligt utskottets mening beaktas i samband med
överläggningarna rörande priserna. Så sker för övrigt också när det gäller
sockerregleringen. Att som föreslås i motion 3111 låta utreda frågan om att
införa ett stöd motsvarande prisstödet i norra Sverige för Gotland anser utskottet
emellertid inte motiverat. Motionsyrkandet härom bör därför lämnas
utan ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Medelsbehovet för prisstödet beräknas vid oförändrad produktionsvolym i
propositionen bli ca 340 milj. kr. för budgetåret 1985/86. Härutöver tillkommer
prisstödet till rennäringen med drygt 12 milj. kr. Detta innebär att medelsbehovet
skulle överstiga det för närvarande anvisade anslaget för ändamålet
med 22 milj. kr.

I flera motioner framhålls att den föreslagna uppräkningen av stödet är
helt otillräcklig om målsättningen om bibehållande av ett jordbruk i norra
Sverige i ungefär nuvarande omfattning skall kunna uppfyllas. Det påpekas i
flera av motionerna att jordbruket i norra Sverige kommit i en svår ekonomisk
situation bl. a. till följd av att man under senare år inte fått full kompensation
för kostnadsutvecklingen. Detta motiverar enligt motionärernas
mening en betydligt högre stödnivå än den som anges i propositionen. I
motionerna 3089 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), 3090 av Per-Ola Eriksson
m. fl. (c), 3094 av Lars Werner m. fl. (vpk), 3099 av Nils Åsling (c) och 3105
av Per-Richard Molén m. fl. (m) yrkas på en uppräkning av den sammanlagda
ramen för prisstödet för nästa budgetår med 80 milj. kr. utöver regeringens
förslag. I motion 3098 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) föreslås att
Norrlandsstödet justeras upp med 50 milj. kr., eller med 28 milj. kr. utöver
vad som föreslås i propositionen. Även i motion 2168 av Bengt Westerberg
m. fl. (fp) framhålls behovet av fortsatt ökat stöd.

JoU 1984/85:33

Utskottet har i det föregående understrukit att det är viktigt att målet att
jordbruksproduktionen i norra Sverige bör bibehållas i ungefär nuvarande
omfattning verkligen uppfylls och att jordbrukarna ges erforderliga förutsättningar
härför. Även utskottet är mot bl. a. denna bakgrund berett att
förorda en förstärkning av prisstödet som går längre än regeringens förslag.
Utskottet finner för sin del skäligt att ytterligare 60 milj. kr. anvisas för ändamålet.
Detta belopp bör användas för särskilt prisstöd till jordbruket i
norra Sverige i form av uppräkning av örestalen på olika produkter. Enligt
utskottets mening bör regeringen kunna uppdra åt statens jordbruksnämnd
att fördela beloppet på olika produkter. Vid fördelningen bör mjölkproducenternas
situation beaktas. Vad utskottet här anfört med anledning av regeringens
förslag och motionerna 2168 (fp) yrkande 2, 3089 (c) yrkande 7,
3090 (c) yrkande 1, 3094 (vpk) yrkande 1, 3099 (c) yrkande 1, 3105 (m)
yrkande 2 och 3098 (fp) yrkande 6 återkommer utskottet till i det följande vid
behandlingen av anslagsfrågor för nästa budgetår.

Livsmedelskommittén föreslog i sitt betänkande att prisstödet borde justeras
en gång per år. Justeringen borde enligt kommitténs mening kunna
baseras på förändringar av PM-index, varvid dock borde beaktas att det förekommer
en fortgående rationalisering i jordbruket. Detta innebär att PMindex
i regel inte borde slå igenom fullt ut vid justeringen. Vid den årliga
justeringen borde även beaktas produktionsutvecklingen i olika områden.

Kommitténs förslag har inte tagits upp i propositionen. I partimotioner
från moderata samlingspartiet, centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna liksom i flera enskilda motioner ställer man emellertid sig
bakom förslaget om en årlig justering av prisstödet.

Det påpekas i flera av motionerna att det för jordbrukarna och andra som
är beroende av jordbruksproduktionen i norra Sverige är angeläget att få
klarlagt vilka villkor som kommer att gälla för produktionen på längre sikt.
En av de väsentliga faktorerna i detta sammanhang är vilka principer som
skall ligga till grund för eventuella förändringar av prisstödet i framtiden.
Klara besked om principerna för de framtida förändringarna av prisstödet är
enligt motionärerna en förutsättning för de långsiktiga satsningar som behövs
för att bibehålla i stort sett nuvarande produktion i denna del av landet.

Utskottet delar den i motionerna framförda uppfattningen och biträder
alltså förslagen om att riksdagen gör ett uttalande till förmån för en årlig
justering av prisstödet till jordbruket i norra Sverige. Utskottet tillstyrker i
enlighet härmed motionsyrkandena 3091 av Karin Israelsson (c) och Tore
Nilsson (m) yrkande 2,3104 (m) yrkande 4, 3089 (c) yrkande 6 i förevarande
del, 3090 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c) yrkande 2 i förevarande del, 3094 av
Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 2 i förevarande del, 3098 (fp) yrkande 5 i
förevarande del, 3099 av Nils Åsling (c) yrkande 4, 3105 av Per-Richard
Molén m. fl. (m) yrkande 1 samt 3110 av Gunnar Björk i Gävle och Gunnel
Jonäng (båda c) i förevarande del.

Enligt propositionen bör finansieringen av det ökade prisstödet till norra

JoU 1984/85:33

Sverige ske genom en minskning av vissa budgetmedel som anslagits till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Jordbruksministern avser
att återkomma till detta i sin anmälan till proposition om reglering av priserna
på vissa jordbruksprodukter m. m.

I partimotionerna 3089 (c), 3094 (vpk) och 3104 (m) vänder man sig mot
regeringens uttalanden i finansieringsfrågan. Motionärerna framhåller att
prisstödet till jordbruket bör finansieras med särskilda medel över budgeten,
vilka inte påverkar prisregleringen. I huvudsak samma uppfattning hävdas i
motionerna 3090 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c), 3099 av Nils Åsling (c) och
3105 av Per-Richard Molén m. fl. (m).

Utskottet vill understryka att stödet till jordbruket i norra Sverige och då
framför allt prisstödet bör ses som ett regionalpolitisk! stöd. Utskottet delar
för sin del uppfattningen att budgetmedel bör användas för ökade insatser på
hithörande område. Utskottet biträder så till vida de förslag härom som
framförts i motionerna 3089 (c) yrkande 6 i förevarande del, 3090 (c) yrkande
2 i förevarande del, 3094 (vpk) yrkande 2 i förevarande del, 3099 (c) yrkande
2, 3104 (m) yrkande 3 samt 3105 (m) yrkandena 2 och 3.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen godkänna.

Utöver prisstöd till enskilda produkter och produktionsgrenar får av anslaget
för prisstöd till jordbruket i norra Sverige årligen användas högst 20 000
kr. för sortprövning av växtslag som är speciellt lämpade för norra Sverige.
Detta har redovisats i livsmedelskommitténs betänkande utan att något direkt
förslag har framlagts. Ej heller propositionen innehåller några synpunkter
i ämnet.

Frågan har uppmärksammats i några motioner som yrkar på att nu utgående
stöd till sortprövning inom ramen för prisstödet till jordbruket i norra
Sverige bibehålls och även räknas upp. I motion 3090 av Per-Ola Eriksson
m. fl. (c) påpekas sålunda att växtodlingen utgör grunden för animalieproduktionen
i norra Sverige. Om inte växtodlingen i detta område förbättras i
samma takt som i övriga delar av landet fruktar motionärerna att skillnaderna
i produktionskostnader mellan norra och mellersta Sverige kommer
att öka kraftigt. Det är därför angeläget att samhället avsätter tillräckliga
resurser för växtförädling och sortprovning inom området. Motsvarande synpunkter
förs fram i motionerna 3094 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 3110 av
Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng (båda c).

Utskottet anser att det närmast torde ankomma på regeringen och berörda
myndigheter att i samband med den årliga budgetbehandlingen undersöka
förutsättningarna för ett bibehållande av ifrågavarande stöd. Någon anledning
för riksdagen att nu ta något särskilt initiativ i frågan finner utskottet inte
föreligga. Motionerna 3090 (c) yrkande 4,3094 (vpk) yrkande 5 i förevarande
del och 3110 (c) i förevarande del bör därför inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.

Delvis i sammanhang med förenämnda fråga har i motion 3094 (vpk) yrkande
5 framförts förslag om att ökade resurser tillförs lantbruksuniversite Rättelse:

S. 53, rad 9 Står: Eriksson m. fl. (c) Tillkommer: , 3099 av Nils Åsling (c)
rad 16 Står: 3094 (vpk) yrkande 2 i förevarande del Tillkommer: , 3099 (c)
yrkande 2

JoU 1984/85:33

tets avdelning i Röbäcksdalen vid Umeå. Motionärerna, som framhåller behovet
av en utbyggd agrar forsknings- och försöksverksamhet utifrån de specifika
förhållanden som råder inom det norrländska jordbruket, anser att
regeringen bör ta initiativ till en snabb översyn rörande vilka resurser som
behövs.

Utskottet vill erinra om att det ankommer på ifrågavarande forskningsorgan,
i detta fall närmast lantbruksuniversitetet och skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR), att inom ramen för anvisade medel svara för den närmare
fördelningen av resurserna på olika forskningsområden och projekt. I
sammanhanget vill utskottet också erinra om den sammanhållande funktion
som nyssnämnda forskningsråd nyligen tilldelats inom livsmedelsforskningen
(prop. 1984/85:121, JoU 1984/85:27, rskr. 1984/85:224). Under hänvisning
till det anförda föreslår utskottet att motion 3094 (vpk) yrkande 5 i
förevarande del lämnas utan ytterligare åtgärd.

I samband med behandlingen av statsbudgeten för budgetåret 1985/86 såvitt
avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde uttalade sig utskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande 1984/85:25 (s. 20) att årliga
överläggningar mellan staten och företrädare för rennäringen borde komma
till stånd, i första hand avseende ekonomiska frågor och inom ramen för de
anslag som riksdagen anvisar. Enligt utskottets mening borde frågan om införande
av en trygghetsförsäkring för renskötare aktualiseras vid dessa överläggningar.
Det erinrades i sammanhanget om att jordbruksnämnden på
rennäringens område handlägger frågor som har med prisstöd och marknadsfrågor
att göra. Detta förhållande talade för att jordbruksnämnden vid
sidan av lantbruksstyrelsen måste ges en aktiv roll i de föreslagna överläggningarna,
så att nämndens sakkunskap i marknads- och prisfrågor utnyttjas.
Enligt utskottets uppfattning borde de förordade överläggningarna på myndighetsplanet
omfatta såväl lantbruksstyrelsen som jordbruksnämnden med
lantbruksstyrelsen som huvudansvarig och ske inom ramen för de anslag som
riksdagen anvisar på rennäringens område.

I motion 3109 av Lennart Brunander och Kerstin Andersson (båda c)
erinras om nyssnämnda riksdagsuttalanden. I anslutning härtill föreslår motionärerna
att riksdagen i nu förevarande sammanhang uttalar sig för att en
uppräkning av prisstödet till rennäringen inte som hittills omräknas i en ökning
per kontrollslaktad ren utan att ett belopp reserveras för premie till ett
trygghetspaket för renskötare inför de överläggningar som nu skall tas
upp.

Enligt utskottets mening bör ifrågavarande överläggningar i denna fråga
föras av berörda parter utan några bindande uttalanden från riksdagens sida.
Motionen bör därför inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens
sida, såvitt nu är i fråga (yrkande 2).

Finansieringsstöd till jordbruket utgår i hela landet i huvudsak i form av
lånegaranti (allmänt rationaliseringsstöd). Som ett komplement till det

JolJ 1984/85:33

allmänna rationaliseringsstödet utgår i norra Sverige regionalt rationaliseringsstöd.

Regionalt rationaliseringsstöd utgår i form av bidrag till utvecklingsbara
företag för utförande av större och samlade investeringar i byggnader och
markanläggningar. Bidrag kan även utgå till begränsat utvecklingsbara företag
för utförande av investeringar i byggnader och markanläggningar. Bidrag
utgår endast till begränsade investeringar, t. ex. ombyggnad av djurstall.

Enligt jordbruksministerns förslag bör en översyn vidtas beträffande utformningen
av finansieringsstödet. Översynen avses bl. a. omfatta ytterligare
utredning av ett av livsmedelskommittén föreslaget räntestöd. Samspelet
mellan de föreslagna räntebidragen och det räntebidrag som ingår i det s. k.
etableringsstödet bör också närmare studeras. Frågan om utformningen av
finansieringsstödet till jordbruket i norra Sverige bör behandlas i samband
med den översyn av de utsatta jordbrukarnas situation som berörts i tidigare
sammanhang. Även de frågor som rör investeringar i markanläggningar och
huvudavlopp bör tas upp och belysas ytterligare i anslutning till den tidigare
aviserade översynen.

I motion 3090 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c) framhålls att det är angeläget
att den aviserade utredningen genomförs mycket skyndsamt. Detta bör enligt
motionen ges regeringen till känna (yrkande 3). Även i motion 3094 av
Lars Werner m. fl. (vpk) framhålls det angelägna i att den aviserade översynen
görs mycket snabbt (yrkande 3 i förevarande del). Per-Richard Molén
m. fl. (m) anser enligt motion 3105 att regeringen redan i höst bör återkomma
med förslag om nya regler för rationaliserings- och finansieringsstöd till
jordbruket i norra Sverige (yrkande 4).

Utskottet har ingen erinran mot att en överarbetning sker av livsmedelskommitténs
förslag om räntebidrag och att vissa andra frågor som rör utformningen
av rationaliseringsstödet på i propositionen anförda skäl ytterligare
prövas i samband med den i det föregående förordade översynen av de
utsatta jordbrukarnas situation. Som anförs i propositionen ankommer det
på regeringen att besluta i denna fråga. Med hänsyn till angelägenheten av att
de frågor som skall utredas snarast bringas till en lösning förutsätter utskottet
att översynsarbetet kommer att bedrivas med den största skyndsamhet som
är möjlig utan att riksdagen gör något särskilt påpekande härom. Några särskilda
åtgärder bör sålunda inte vidtas från riksdagens sida med anledning av
nyssnämnda motioner i berörda avsnitt.

Översynen av högt skuldsatta och bl. a. härigenom utsatta jordbrukares
problem kommer som tidigare nämnts att anförtros åt lantbruksstyrelsen.
Även om styrelsen avser att bedriva sitt arbete med all möjlig skyndsamhet är
det ofrånkomligt att utredningsarbetet och kommande överväganden av frågan
kommer att kräva viss tidsutdräkt. Det är emellertid angeläget att det
redan nu vidtas åtgärder för att i avvaktan på resultatet av dessa överväganden
skapa lättnader i de mest utsatta jordbruksföretagens situation. Utskot -

JoU 1984/85:33

tet vill i enlighet härmed föreslå riksdagen att i nu förevarande sammanhang
besluta att särskilda medel anslås till åtgärder för att rekonstruera särskilt
skuldsatta jordbruksföretag. Meningen är att lantbruksstyrelsen skall ges i
uppdrag att genomföra rekonstruktionsåtgärdema. Detta bör ske genom lån
som kan användas för att lyfta av skulder och som bör vara ränte- och amorteringsfritt
till dess företaget kan bära dessa kostnader. Det bör ankomma på
regeringen eller efter regeringens bemyndigande lantbruksstyrelsen att utforma
de närmare bestämmelserna rörande vilka som skall vara stödberättigade,
lånebelopp och villkor i övrigt för ifrågavarande stödverksamhet. För
nästa budgetår beräknar utskottet i överensstämmelse med vad tidigare
anförts att sammanlagt 40 milj. kr. bör anvisas för ändamålet.

Utskottet återkommer i det följande till anslagsfrågan.

I motion 3105 av Per-Richard Molén m. fl. (m) förordas vissa allmänna
åtgärder för att förbättra jordbrukets möjligheter i norra Sverige. Motionärerna
för i detta sammanhang fram tanken på att slopa prisprövningen på
jordbruksfastigheter inom det norrländska jordbruket. Vidare anser motionärerna
att förvärvstillstånden för fysiska personer bör avskaffas. Ifrågavarande
jordpolitiska frågor är enligt utskottets mening av den natur att de ej
bör tas upp i nu förevarande sammanhang. De bör därför inte föranleda
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida (yrkande 5).

Åtgärder för produktionsanpassning

I sina inledande allmänna synpunkter under detta avsnitt framhåller jordbruksministern
att jordbruksnäringen bör ta ett betydande ansvar i fråga om
produktionens anpassning.

Utskottet delar jordbruksministerns sålunda deklarerade uppfattning. I
överensstämmelse härmed avstyrker utskottet den del av yrkande 4 i centerpartimotion
3089 vari begärs statsmakternas medverkan till att lämpliga
styrmedel sätts in för att styra animalieproduktionen.

Som anförs i propositionen har frågan om åtgärder för att anpassa produktionen
till viss del behandlats tidigare. I regeringens proposition 1983/
84:182 om reglering av priserna på jordbruksprodukter anmälde jordbruksministern
att vissa förändringar skulle ske av reglerna för awecklingsersättningen
samt att giltighetstiden skulle förlängas t. o. m. år 1985. Förändringen
av reglerna för awecklingsersättning synes ha inneburit att ett ökande antal
jordbrukare anslutit sig till systemet. Mot denna bakgrund finner jordbruksministern
det rimligt att awecklingsersättningen tills vidare bibehålls med
nuvarande villkor.

Utskottet har ingen erinran mot jordbruksministerns bedömning härvidlag
och anser således att awecklingsersättningen till mjölkproducenter med
oförändrade villkor bör bibehållas även efter 1985 års utgång. Den ändring
av villkoren för sagda ersättning som förordas i motion 2584 av Ingvar Eriksson
och Bo Arvidson (båda m) är utskottet sålunda inte berett att förorda.

JoU 1984/85:33

Vidare anser sig utskottet i nu förevarande sammanhang ej ha anledning
biträda yrkandet i motion 3096 av samma motionärer om awecklingsersättning
även till smågris- och slaktsvinsproducenter liksom ej heller deras motion
2014 om export av dräktiga kvigor som ett komplement till avvecklingsersättningssystemet.
Motionerna bör således avslås.

När det gäller ett s. k. tvåprissystem för mjölk anfördes i proposition 1983/
84:182 att de tekniska möjligheterna att införa ett sådant system, dock tidigast
fr. o. m. den 1 januari 1985, borde övervägas av statens jordbruksnämnd
och näringen. Förslag till ett sådant system har lämnats till regeringen av
SMR. Regeringen har den 18 april 1984 beslutat att ge näringen möjlighet att
tills vidare under vissa förutsättningar pröva systemet som ett styrmedel i
strävandena att få balans i mjölkproduktionen. Beslutet har utformats så, att
som villkor för utjämningsbidrag för mjölk skall gälla att mejeriföretag tilllämpar
ett tvåprissystem för mjölk. Systemet innebär bl. a. att vissa särbestämmelser
skall tillämpas i fråga om stödområdena 1, 2 och 3 i jordbruket i
norra Sverige, där förhållandena är sådana att alternativ till mjölkproduktionen
saknas. Ifrågavarande system skall tillämpas under en treårig försöksperiod.
Inför utgången av denna period skall en utvärdering göras.

De synpunkter som framförs i motion 3094 av Lars Werner m. fl. (vpk) i
denna fråga synes därmed i allt väsentligt beaktade. Motionen bör mot bakgrund
härav inte påkalla någon riksdagens ytterligare åtgärd i denna del
(yrkande 4).

I motion 3109 av Lennart Brunander och Kerstin Andersson (båda c)
anförs att en anpassning av animalieproduktionen på det sätt som föreslås i
propositionen kan få svåra effekter för sysselsättningen vid de berörda företagen.
För många lantbrukare är en minskning av animalieproduktionen inte
möjlig om de inte samtidigt kan finna andra utkomstmöjligheter. Det är
därför angeläget att samhället vidtar olika åtgärder av bl. a. social-, arbetsmarknads-
och regionalpolitisk karaktär för att underlätta lantbrukarnas omställning
och därmed förbättra förutsättningarna för en produktionsanpassning.
Motionärerna anser att riksdagen i ett särskilt uttalande som sin mening
bör ge regeringen detta till känna. I motionen pekas bl. a. på behovet av
förbättrade möjligheter till pensionering, förbättrade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning
samt stöd för utveckling av andra verksamhetsgrenar.

Att jordbrukarna skall ha en med andra jämförbara grupper likvärdig
standard bör enligt utskottets mening självfallet även innebära att de i en
omställningsprocess skall kunna komma i åtnjutande av motsvarande förmåner
eller insatser från samhällets sida som företagare verksamma inom
andra områden under motsvarande betingelser kan påräkna. Något särskilt
uttalande i frågan från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte erforderligt
med anledning av motion 3109 (c), såvitt nu är i fråga (yrkande
!)•

Jordbruksministern föreslår att investeringsförbudet inom animaliepro -

JoU 1984/85:33

duktionen förlängs ett år.

Livsmedelskommittén ansåg för sin del att något behov av fortsatt förbud
inte föreligger.

Enligt jordbruksministerns mening är det inte möjligt att med någon större
säkerhet ange vilken effekt lagen haft hittills. Man kan emellertid konstatera
att de redovisade nettoökningarna av antalet djurplatser har varit relativt
begränsade jämfört med de uppgifter som finns om planerade utbyggnader
för år 1983. Genom de möjligheter som finns att lämna dispens har en viss
investering kunnat ske även under tiden för investeringsförbudet. Dispenser
har lämnats främst på grund av övergångsbestämmelser, regionala hänsyn
och arbetsmiljö- eller djurskyddsskäl. Det finns således anledning tro att
investeringsstoppet verkat återhållande på investeringsaktiviteten.

En förlängning av investeringsförbudet bör också ses som en ytterligare
hjälp till näringen när det gäller produktionsanpassningen.

Utskottet har för sin del inte någon invändning mot att investeringsförbudet
som förordats förlängs ett år. Det kan finnas anledning att nästa år
pröva om behovet av ett förbud alltjämt kvarstår. Utskottet avstyrker i enlighet
med det anförda såväl förslagen om upphävande av investeringsförbudet
i motionerna 1416 av Olle Östrand m. fl. (s) yrkande 1, 2168 av Bengt
Westerberg m. fl. (fp) yrkande 3, 3098 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande
4 samt 3104 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkande 6, som det förslag om
förlängning av förbudet utan tidsbegränsning som läggs fram i motion 3093 av
Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 6.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet inte finner att de i motion
2029 av Larz Johansson m. fl. (c) framlagda förslagen om mera långsiktiga
åtgärder i form av etableringskontroll av anläggningar för animalieproduktion
m. m. bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Det i motion 1416 (s) framlagda förslaget om ökat stöd till investeringar för
fläskproduktion i Norrland bör i avvaktan på tidigare berörd översyn av det
regionala finansieringsstödet inte föranleda någon riksdagens åtgärd (yrkande
2).

I förevarande sammanhang vill utskottet erinra om att det ankommer på
naturvårdsverket att utfärda anvisningar för miljöskyddande åtgärder vid
animalieproduktionen. Det får förutsättas att dessa fortlöpande anpassas till
vad som från miljösynpunkt är nödvändigt med hänsyn till de erfarenheter
som efter hand vinns. Vidare bör nämnas att den veterinärmedicinska bedömningen
görs vid prövningen av byggnadsföretag enligt djurstallkungörelsen.
Utskottet finner under hänvisning till det anförda inte anledning föreslå
någon riksdagens särskilda åtgärd med anledning av motion 3095 av
Ingvar Eriksson och Bo Arvidsson (båda m) i vad avser utformningen av
kommande anvisningar om miljöskydd vid djurhållning.

Differentierade avgifter och pristillägg. Fr. o. m. den 1 januari 1979 infördes
en differentierad avgift för innehav av värphöns och fr. o. m. den 1 januari
1981 ett differentierat särskilt pristillägg för slaktsvin. Syftet med avgif -

JoU 1984/85:33

ten resp. tillägget är bl. a. att begränsa utbyggnaden av större företag och ge
utrymme för ökad animalieproduktion vid utvecklingsbara företag. Enligt
riksdagsbeslutet år 1977 borde de större producenterna stå för en större del
av exportkostnaden när pristryckande överskott föreligger inom fläsk- och
äggproduktionen.

Enligt den utvärdering som gjorts beträffande ifrågavarande avgift resp.
pristillägg anser kommittén det framgå att det är svårt att med bestämdhet
uttala sig om de haft avsedd effekt. Kommittén håller dock inte för troligt att
dessa avgifter på något avgörande sätt påverkat utbyggnaden av de större
företagen. Vidare kan man konstatera att den avsedda effekten neutraliserats
genom att förädlingsföretagen i sin prissättning kompenserat de större
företagen. Härutöver pekas på en hel del administrativa komplikationer.

Jordbruksministern föreslår därför att differentieringen i vad avser avgifterna
och tilläggen tas bort fr. o. m. den 1 januari 1986. Finansieringen av
den del av äggregleringen som för närvarande sker genom den differentierade
produktionsavgiften för ägg bör i stället kunna ske genom en icke differentierad
avgift av lämplig storlek.

I partimotioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna vänder man sig mot regeringens förslag om avveckling
av ifrågavarande styrinstrument inom animalieproduktionen. I motion
3104 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) pekas på att de differentierade pristilläggen
och avgifterna allt sedan de infördes endast har varit föremål för marginella
justeringar. Då effekten av åtminstone de differentierade pristilläggen så
gott som omedelbart neutraliserades av slakteriföretagen har de enligt motionärerna
inte spelat någon roll för fläskproducenterna. Ett system med
differentierade avgifter och pristillägg skulle för att vara verksamt behöva
justeras oftare. Då det är jordbruket självt som begärt systemet och som
betalar till det finner motionärerna emellertid inte skäl att upphäva det riksdagsbeslut
som gör förfarandet möjligt. Det får ankomma på parterna i
jordbruksprisöverläggningama att i avvaktan på en avveckling besluta om
lämpliga justeringar, Enligt motionen bör systemet tills vidare få tillämpas
(yrkande 7). I motion 3089 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) motsätter man sig
bestämt att strukturstödet för svin och avgiftssystemet för ägg upphör. Den
begränsade effekten på svinproduktionen beror enligt motionen på att stödbeloppet
varit för lågt. Det bör höjas till 30 kr. upp till 1 500 svin och eventuellt
utgå med 10 kr. mellan 1 500 och 2 500 svin. I motionen påpekas att ett
slopande av ”strukturtian” därför är direkt stötande inte minst mot bakgrund
av jordbruksministerns förordande av ökade inslag av ”solidarisk inkomstfördelning
mellan olika kategorier jordbrukare”. Propositionen lämnar enligt
motionärernas mening fritt fram för storskalig produktion till nackdel för
familjelantbruket (yrkande 4 i förevarande del). Enligt motion 3093 av Lars
Werner m. fl. (vpk) är det möjligt att avgifterna inte haft någon effekt när det
gällt att begränsa stordrift, men dessa avgifter har stor betydelse när det
gäller inkomstfördelning och medel till regleringskassan. I motionen anförs

JoU 1984/85:33

att verkan av nuvarande pristilläggssystem inom fläskproduktionen i viss
utsträckning mildrats för de stora jordbruksföretagen genom de rabatter som
slakterierna har lämnat till dessa. Detta oaktat skulle ett borttagande av
pristilläggen ha en mycket negativ effekt ur flera aspekter. De stora företagen
skulle få mycket stora inkomstförstärkningar, och därmed gynnas en
stordrift på området. Motionärerna föreslår därför att nuvarande avgifter på
äggproduktionen bibehålls på nuvarande nivå och att pristilläggen på fläskproduktionen
fördubblas (yrkande 7).

Även Gunnar Björk i Gävle och Gunnel Jonäng (båda c) går i motion 3110
emot regeringens förslag. De anser det ur såväl sitt läns, Gävleborgs, som
Norrlands synpunkter i övrigt viktigt att storproduktionsavgifterna ej tas
bort. Görs detta gynnas ej familjejordbruket/Norrlandsjordbruket utan stordriften,
djurfabrikerna, framhåller motionärerna.

Pristillägget inom slaktsvinsproduktionen behandlas även i den vid årets
början väckta motion 2587 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda c),
som finner att en avveckling av systemet i nuvarande överskottssituation
skulle vara särskilt olycklig. Motionärerna finner det i stället befogat med en
utvärdering av systemet och uppjustering av pristilläggens storlek.

Utskottet vill erinra om att systemet med differentierade avgifter och pristillägg
inom ägg- resp. slaktsvinsproduktionen infördes för att användas då
pristryckande överskott förelåg och för att åstadkomma en viss styrning av
produktionen. Syftet var också att få till stånd en ökad utjämning av inkomsterna
mellan olika jordbrukarkategorier. Enligt livsmedelskommitténs
mening är det svårt att med bestämdhet uttala sig om ifrågavarande avgifter
resp. pristillägg haft avsedd effekt. Kommittén håller som nämnts för sin del
inte för troligt att avgifterna och pristilläggen på något avgörande sätt påverkat
utbyggnaden av de större företagen. Som framhålls i motionerna har
de differentierade avgifterna och pristilläggen sedan de infördes endast varit
föremål för smärre justeringar. Det kan inte uteslutas att detta lett till att i
varje fall inom slaktsvinsproduktionen den avsedda effekten, som antyds i
propositionen, i viss mån neutraliserats genom förädlingsföretagens prissättning.
Utskottet finner för sin del att motionärernas uppfattning att systemets
begränsade effekt på svinproduktionen framför allt berott på att stödbeloppet
släpat efter i prisutvecklingen och numera framstår som alltför lågt. I
stället för att biträda förslaget om en avveckling av systemet med differentierade
avgifter resp. pristillägg, som enligt utskottets mening skulle vara
ägnat att försvaga familjejordbrukens ställning inom berörda produktionsgrenar,
vill utskottet för sin del förorda att ifrågavarande styrmedel tills
vidare bibehålls och att dessa, framför allt när det gäller pristilläggen, uppjusteras.
Enligt utskottets mening bör statens jordbruksnämnd efter överläggningar
med nämndens konsumentdelegation och lantbrukarnas förhandlingsdelegation
fatta beslut i frågan.

Utskottet hemställer att riksdagen godkänner vad utskottet förordat med
anledning av regeringens nu föreliggande förslag och de i anslutning härtill

JoU 1984/85:33

behandlade motionerna 2587 (m), 3089 (c) yrkande 4 i förevarande del, 3093
(vpk) yrkande 7, 3107 (c) yrkande 7 och 3110 (c) i förevarande del.

Industri- och handelsleden

Inom livsmedelskedjan spelar industri- och handelsleden en viktig och
ökande roll såväl sysselsättnings- och värdemässigt som för de slutliga konsumentpriserna
på livsmedel. Detta utgör enligt jordbruksministerns mening
ett starkt skäl för att i ökad utsträckning uppmärksamma även industri- och
handelsleden. Totalt sysselsätts närmare 190 000 personer inom dessa led,
vilket kan jämföras med ca 130 000 sysselsatta inom primärproduktionen.
Antalet sysselsatta har ökat betydligt allt eftersom ökade arbetsinsatser inom
förädlingen och distributionen har ersatt en del av de arbetsuppgifter som
tidigare utfördes inom primärproduktionen och hushållen. Denna utveckling
återspeglas också i andelen av konsumenternas livsmedelsutgifter. För sådana
livsmedel som i råvaruledet omfattas av jordbruksprisregleringen är
enligt kommitténs beräkningar industri- och handelsledens andel av konsumenternas
livsmedelsutgifter drygt 40 % och är därmed större än jordbrukets
andel.

Utvecklingen inom livsmedelsindustrin kännetecknas av en fortgående
koncentration av ägandet. Utvecklingen under 1970-talet innebar framför
allt att de privata företagens andel minskade mycket påtagligt, medan lantbrukskooperationen
ökade sin andel. Mycket betydelsefull var också ökningen
av de statliga företagens andelar. Ökningen för de utlandsägda företagen
framstår som mindre dramatisk. Företagsköp efter år 1980 har inneburit en
fortsatt ökning för de lantbrukskooperativa och de utlandsägda företagsgrupperna.

Det påpekas i propositionen att lantbrukskooperationen inom en stor del
av livsmedelsindustrin har en dominerande ställning. De kooperativa företagen
har ofta verksamhet såväl innanför som utanför jordbruksprisregleringen.
Ägarkoncentrationen gäller inte endast de lantbrukskooperativa
företagen. Även på andra områden inom livsmedelssektorn finns företag
med liknande dominans. Det är enligt jordbruksministerns mening angeläget
att det finns en väl fungerande konkurrens inom industriledet. Han anser
därför i likhet med kommittén att det är viktigt att lantbrukskooperationen
inte utnyttjar sin dominerande ställning i vissa branscher på ett otillbörligt
sätt. Detta gäller självfallet även övriga livsmedelsföretag med en liknande
ställning. Enligt konkurrenslagen görs ingen åtskillnad mellan olika företagstyper.
Jordbruksministern finner att lantbrukskooperationen i likhet med
vad som har uttalats i tidigare jordbrukspolitiska beslut i konkurrenshänseende
skall bedömas enligt samma normer och från samma utgångspunkter
som allmänt gäller enligt konkurrenslagstiftningen.

När det gäller konsumentekonomiska följder av koncentration och stordrift
framhåller livsmedelskommittén att dessa frågor bör kunna bli föremål

JoU 1984/85:33

för en närmare översyn i samband med en utvärdering av frågan om livsmedlens
kvalitet. En sådan översyn tillstyrks också av remissinstanserna.
Även jordbruksministern anser att den angivna översynen bör komma till
stånd. Han har för avsikt att föreslå regeringen att frågan studeras närmare i
samband med den samlade utvärdering av livsmedlens kvalitet som han berör
senare i propositionen.

Under förevarande avsnitt framhåller jordbruksministern slutligen att förhållandena
inom industri- och handelsleden enligt hans bedömning behöver
belysas ytterligare. Detta gäller särskilt vilka effekter den starka ägarkoncentrationen
har för konkurrensförhållandena inom livsmedelskedjan. Jordbruksministern
har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till
lämpliga former för en sådan utredning. Utredningen bör ske i nära samråd
med utvärderingen av koncentrationens effekter för livsmedlens kvalitet.

I folkpartimotionen 3098 av Bengt Westerberg m. fl. betonas att det finns
anledning att fortsättningsvis nogsamt följa den utveckling mot allt starkare
koncentration som sker i förädlings- och distributionsleden. Enligt motionärerna
är det angeläget att den utredning av effekterna av ägarkoncentrationen
i industri- och handelsleden som aviseras snarast kommer till stånd (yrkande
8).

Åtgärder i syfte att minska monopoltendenserna och motverka konkurrensbegränsningar
inom jordbrukets förädlingsled begärs också i den vid
årets början väckta folkpartimotionen 1509 av Bengt Westerberg m. fl. under
hänvisning till motivering i en av samma motionärer väckt motion
1505.

Enligt vpk-motionen 3094 av Lars Werner m. fl. (yrkande 6) bör regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer vidta erforderliga åtgärder
för att inte jordbruk i norra Sverige skall slås ut på grund av att förädlingsföretag
inom slakteri- och mejeriverksamheten läggs ned eller transporter
upphör.

Jordbruksutskottet har, såvitt avser industri- och handelsleden, berett näringsutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen och motioner med
anledning därav. Näringsutskottet har i yttrande (NU 1984/85:10 y) kommenterat
propositionen i angiven del jämte vissa följdmotioner i anslutning
härtill. Därjämte har näringsutskottet i yttrandet behandlat fem motioner
från allmänna motionstiden, vilka rör frågor om livsmedelsindustrin och som
tidigare hänvisats till näringsutskottet. Motionerna har med yttrandet, helt
eller delvis, överlämnats till jordbruksutskottet.

Av sistnämnda motioner har en, 1101 av Sten Svensson och Sven Eric
Lorentzon (båda m), tidigare behandlats under avsnittet Utrikeshandel och
handelspolitiska förhållanden. Av de övriga innehåller motion 645 av Lars
Werner m. fl. (vpk) yrkande om att riksdagen begär ytterligare utredningar
om industri- och handelsleden av livsmedelskedjan. Ett i viss mån liknande
önskemål för Karin Israelsson och Pär Granstedt (båda c) fram i motion
2743, som innebär att livsmedelskommitténs överväganden kompletteras

JoU 1984/85:33

med en genomgång av prisbildningen i hela livsmedelskedjan. Återstående
motioner tar upp frågor om utveckling av livsmedelsindustrin inom vissa
regioner. I motion 2700 av Eric Jönsson m. fl. (s) föreslås att riksdagen uttalar
sig för vissa åtgärder som ett led i utvecklingen av livsmedelsindustrin i
Skåne (yrkande 2). I motion 1502 av Ingemar Hallenius m. fl. (c) begärs ett
riksdagsuttalande till förmån för utvecklingsarbete för livsmedelsindustrin i
Skaraborgs län.

Näringsutskottet finner det värdefullt att livsmedelspolitiken utformas utifrån
en samlad syn på de olika länkarna i livsmedelskedjan. Härigenom kan
den industriella livsmedelsproduktionen resp. distributionen och handeln ses
i ett bredare sammanhang och deras relativa betydelse rätt uppskattas.

Det är, anser utskottet, uppenbart att industri- och handelsleden har en
betydelsefull roll att spela när det gäller att uppnå konsumentmålet inom
livsmedelspolitiken. Som påpekas i propositionen har dessa led en andel av
ca 40 % av konsumenternas livsmedelsutgifter. För sådana livsmedel som i
råvaruledet omfattas av jordbruksprisregleringen är denna andel större än
jordbrukets andel. Detta faktum utgör i sig ett tillräckligt skäl för att industrioch
handelsleden bör ges ökad uppmärksamhet. Ägarkoncentration och
stordriftstendenser inom bägge leden förstärker ytterligare motiven härför.
Dessa förhållanden är enligt näringsutskottets mening viktiga att studera
både därför att de kan ha betydelse när det gäller att nå det nyss nämnda
konsumentmålet och därför att de i ett bredare näringspolitiskt perspektiv
kan återverka på resursfördelning och effektivitet i ekonomin. Det är från
samtliga nu nämnda utgångspunkter angeläget att produktion och distribution
bedrivs rationellt och att det inom industri- och handelsleden finns en väl
fungerande konkurrens.

Näringsutskottet finner det därför tillfredsställande att regeringen i två
avseenden aviserar fördjupade utredningar om industri- och handelsleden.
Dels avses de konsumentekonomiska följderna av koncentration och stordrift
bli studerade, dels skall förhållandena inom industri- och handelsleden
belysas ytterligare med särskild tonvikt på hur den starka ägarkoncentrationen
påverkar konkurrensförhållandena inom livsmedelskedjan.

Jordbruksutskottet ansluter sig till näringsutskottets uppfattning i hithörande
frågor.

Näringsutskottet finner mot bakgrund av de i propositionen gjorda uttalandena
inget behov av att riksdagen gör ett sådant särskilt uttalande om
vikten av konkurrens i förädlingsledet som förespråkas i motion 3098

(fp)-

Vad gäller de två motioner som innehåller konkreta yrkanden om ytterligare
utredningar, 645 (vpk) och 2743 (c), finner näringsutskottet motionärernas
önskemål i huvudsak tillgodosedda med vad som aviserats i förevarande
proposition om livsmedelspolitiken. Utskottet anser för sin del inte att
föreliggande motioner bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Likaså anser näringsutskottet att riksdagen inte behöver vidta någon åt -

JoU 1984/85:33

gärd för att de grundläggande syftena med motion 2700 (s) om undersökning
rörande bl. a. koncentrationstendenserna inom distributionsledet av livsmedelskedjan
skall bli tillgodosedda.

Näringsutskottet har kommenterat vissa i motionerna 1509 (fp), 3098 (fp)
och 645 (vpk) förda resonemang som nära knyter an till det i propositionen
planerade utredningsarbetet om bl. a. effekterna av den starka ägarkoncentrationen
inom industri- och handelsleden men som också är riktade mot de
pris- och konkurrensövervakande myndigheternas verksamhet. Utskottet
finner att motionerna inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida i
de delar som här har berörts.

Vad gäller de förslag rörande regionala satsningar för utveckling av livsmedelsindustrin
i Skåne och Skaraborgs län som lagts fram i motionerna 2700
(s) resp. 1502 (c) noterar näringsutskottet att det finns flera gemensamma
drag i de båda motionerna. I båda betonas vikten av ökad vidareförädling,
produktionsutveckling och ökad export. Vidare uppmärksammas de mindre
företagens speciella roll och möjligheter. Det som i dessa avseenden sägs i
motionerna ställer sig näringsutskottet i allt väsentligt bakom. Emellertid
anser utskottet inte att det finns anledning för riksdagen att ta sådana specifika
initiativ som motionärerna föreslår och avstyrker därför motionerna.

Rörande den närmare motiveringen till näringsutskottets ställningstagande
som utskottet sålunda anslutit sig till vill utskottet hänvisa till den ingående
redogörelsen i näringsutskottets yttrande.

Jordbruksutskottet har vid sin prövning av här behandlade motioner och
motionsyrkanden inte funnit skäl till annan bedömning än näringsutskottet.

Jordbruksutskottet föreslår således bl. a. att yrkandet i motion 3098 (fp)
om särskilt uttalande i konkurrensfrågan bör lämnas utan åtgärd.

Likaså finner utskottet att de yrkanden om ytterligare utredningar som
framförs i motionerna 645 (vpk) och 2743 (c) bör avslås.

Vidare anser utskottet ej heller de i motionerna 1509 (fp), 3098 (fp) och
645 (vpk) förda resonemangen i anknytning till det planerade utredningsarbetet
böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Mot bakgrund av det förestående utredningsarbetet på förädlingsområdet
och med hänvisning jämväl till de insatser utskottet i det föregående förordat
i syfte att förbättra förutsättningarna för jordbruket i norra Sverige föreslår
utskottet vidare att motion 3094 (vpk) med förslag om vissa åtgärder (yrkande
6) rörande slakteri- och mejeriverksamheten i norra Sverige lämnas
utan åtgärd från riksdagens sida.

Livsmedlens kvalitet

I propositionen framhålls att frågan om livsmedelskvalitet är mycket komplex
och också från olika utgångspunkter har varit och är föremål för ett antal

JoU 1984/85:33

utredningar. Kvalitetsfrågan bör enligt jordbruksministerns förslag knytas
samman i hela dess vidd och göras till föremål för en samlad utvärdering.
Remissinstanserna har också i allmänhet framfört att kvalitetsfrämjande åtgärder
är angelägna och har tillstyrkt förslaget om en samlad utvärdering av
kvalitetsfrågorna. Jordbruksministern avser att senare återkomma till regeringen
med förslag om i vilka former en sådan utvärdering lämpligen bör
bedrivas. Då olika företeelser inom livsmedelskedjans industri- och handelsled
har stor betydelse för frågor rörande livsmedels kvalitet är det vid utvärderingens
genomförande väsentligt att man noga följer arbetet med översynen
av de konsumentekonomiska följderna av koncentrationen och stordrift.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot vad i propositionen anförts i
förevarande del.

Kost och hälsa

De kostrekommendationer som ges i propositionen innebär att de av livsmedelskommitténs
expertgrupp för kost- och hälsofrågor förordade kostförändringarna,
dvs, främst minskad konsumtion av fett och socker och ökad
konsumtion av spannmålsprodukter och potatis, bör beaktas inom den framtida
livsmedelspolitiken.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag och ställer sig alltså
bakom rekommendationerna.

I motion 3092 av Jens Eriksson m. fl. (m) uttrycks förvåning över att fisken
endast i förbigående berörs med några allmänna fraser i propositionen. Motionärerna
påpekar att fisken är värdefull som livsmedel och svarar för en
icke obetydlig del av vårt proteinbehov. Motionen utmynnar i ett yrkande att
riksdagen gör ett särskilt uttalande om fiskens betydelse som livsmedel.

Även utskottet anser att fisk utgör ett värdefullt inslag i kosten. Detta
konstaterande stämmer överens med de nyss angivna kostrekommendationerna.
Något sådant särskilt påpekande härom från riksdagens sida som
motionärerna efterlyser finner utskottet emellertid inte nödvändigt. Utskottet
föreslår därför att motion 3092 (m) lämnas utan ytterligare åtgärd i förevarande
del (yrkande 2).

Som medel för att åstadkomma de förändrade kostvanor som förordas i
propositionen bör enligt jordbruksministerns förslag i första hand användas -

information och utbildning

- produktutveckling

- livsmedelslagstiftningen

Behovet av utbildning tas upp i motion 3103 av Mona Saint Cyr (m) som
vill att riksdagen ger ett särskilt tillkännagivande om vikten av meritvärde -

5 Riksdagen 1984/85.16 sami. Nr 33

JoU 1984/85:33

ring av de konsumentekonomiska specialkurserna samt att ökad uppmärksamhet
ägnas utbildning i kost- och näringskunskap, särskilt i ungdomsskolan.

Som anförs i propositionen bör de viktigaste medlen för att nå de önskvärda
förändringarna av kostvanorna vara information och utbildning. Utskottet
delar i och för sig i stora delar motionärens synpunkter när det gäller
behovet av utbildning på olika nivåer och i fråga om vikten av att ge ämnet
kostkunskap ökad status inom utbildningen. Samma synpunkter präglar också
propositionen, där det bl. a. framhålls att frågor om kostens betydelse för
hälsan bör ha sin naturliga plats på alla olika nivåer i skolan.

Motion 3103 (m) synes mot angiven bakgrund inte påfordra någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.

Propositionen föranleder i denna del och i det särskilda avsnittet om kostinformation
i övrigt inte någon erinran från utskottets sida.

Konsumentinflytande

Enligt propositionen bör en översyn av konsumentdelegationens sammansättning
och arbetsformer göras i syfte att stärka konsumentintresset inom
jordbruks- och fiskprisregleringen.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation inrättades år 1962 och hade till
en början en mer rådgivande funktion. Sedan 1970-talets början har delegationen
i praktiken varit en med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation likvärdig
överläggande part. I delegationen ingår företrädare för allmänintresset
och det direkta konsumentintresset samt företrädare för förbrukarsidan
inom livsmedelssektorn. Konsumentdelegationens sammansättning har tagits
upp till diskussion vid åtskilliga tillfällen. Bl. a. har framförts att konsumentintressena
antingen borde renodlas eller förstärkas.

Jordbruksministern anför att det finns skäl att ytterligare understryka delegationens
roll som företrädare för konsumentintressena. Konsumentinflytandet
i delegationen bör därför stärkas. Jordbruksministern avser att senare
återkomma till regeringen med förslag om hur detta bör ske.

Centerpartiet har enligt sin partimotion 3089 ingen erinran mot att konsumentdelegationens
ställning och arbetsformer ses över. I motionen erinras
om att det vid inrättandet av delegationen underströks att den skulle vara
knuten till jordbruksnämnden och ha en rådgivande funktion. Motionärerna
påpekar att riksdagen inte tagit något beslut som innebär ändring härvidlag.
Det framhålls att parter vid prisöverläggningarna självfallet skall vara staten
och jordbruket, det sistnämnda företrätt av Lantbrukarnas förhandlingsdelegation.
Även Ivar Franzén (c) framhåller i motion 3106 konsumentdelegationens
roll som rådgivande organ. Motionären finner det från principiella
och konstitutionella utgångspunkter orimligt att ge t. ex. konsumentdelegationen
självständig förhandlingsrätt gentemot jordbruket. I motion 645 av
Lars Werner m. fl. (vpk) tas bl. a. upp frågan om att inrätta konsumentdelegationer
inom statens pris- och kartellnämnd.

JoU 1984/85:33

Utskottet finner det för sin del väl motiverat med en översyn av konsumentdelegationens
sammansättning och arbetsformer i syfte att stärka konsumentintresset
inom ifrågavarande prisregleringar. Utskottet vill dock erinra
om att det ankommer på regeringen att besluta i frågan. Några särskilda
åtgärder från riksdagens sida med anledning av förenämnda motioner finner
utskottet i detta läge inte påkallade i sammanhanget.

Sårbarhets- och beredskapsfrågor

Det framhålls i propositionen att vårt lands säkerhets- och försvarspolitik
förutsätter en godtagbar livsmedelsberedskap. Livsmedelskommittén bedömer
att försörjningen med nödvändiga livsmedel vid en avspärrning torde bli
acceptabel under första - och troligen andra - krisåret. En längre avspärrning
skulle enligt kommittén medföra svåra påfrestningar på livsmedelsförsörjningen.
Om Sverige blir indraget i krig måste man enligt kommittén lita till
att ett långtgående samarbete mellan myndigheter, näringsliv och försvarsmakt
kan klara de omedelbara behoven för befolkningens försörjning. Att i
detalj planera för hur man skall handla i en krissituation har inte bedömts
som meningsfullt. I ett sådant läge kommer det att krävas en stor flexibilitet,
och okonventionella lösningar kommer att behöva tillgripas.

Inom det ekonomiska försvaret bedrivs arbetet med att trygga vår försörjningsberedskap
i form av s. k. programplanering, som på myndighetsnivå
samordnas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Ansvarig myndighet för
livsmedelsberedskapen är statens jordbruksnämnd. Jordbruksnämnden har
samordningsansvaret för livsmedelsprogrammet, i vilket också lantbruksstyrelsen
och statens livsmedelsverk deltar.

Möjligheterna att i en kris upprätthålla en jordbruksproduktion som är
tillräcklig för en godtagbar kriskost beror främst av tillgången på handelsgödselkväve,
växtskyddsmedel och utsäde samt proteinfoder. Vid bedömning
av behovet av beredskapsåtgärder bör enligt propositionen kunna förutsättas
att en viss krisimport är möjlig.

När det gäller försörjningen med kvävegödselmedel anför jordbruksministern
att det är angeläget att få till stånd en ökad inhemsk produktion av
ammoniak.

Det bör enligt propositionen ankomma på försörj ningsansvariga myndigheter
att särskilt uppmärksamma möjligheterna att få till stånd en ökad inhemsk
produktion av ammoniak och föreslå erforderliga åtgärder.

Som framhålls i propositionen har av gödselmedlen kväve särskilt stor
betydelse för skördeutfallet.

Den årliga förbrukningen av handelsgödselkväve i Sverige beräknas år
1990 uppgå till 270 miljoner kg. Genom omställningen av jordbruket och
genom att skogsgödslingen upphör kan, enligt livsmedelskommittén, det totala
behovet i en kris sänkas till 30-40 % av det normala. Enligt kommitténs
bedömning är det av avgörande betydelse för livsmedelsförsörjningen vid en

Joli 1984/85:33

längre kris att den nyss angivna mängden kväve finns tillgänglig för jordbruket.

Kvävegödselmedel tillverkas ur ammoniak som i sin tur framställs av eldningsolja.
Landets enda kvarvarande ammoniakfabrik i Köping kan maximalt
producera ammoniak motsvarande ca 15 % av den normala förbrukningen
av handelsgödselkväve, dvs. mindre än halva krisbehovet vid en längre
avspärrning.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att det från beredskapssynpunkt
bästa alternativet är att en tillräcklig inhemsk produktion av ammoniak
finns redan under normala förhållanden. Utskottet vill kraftigt understryka
betydelsen av att frågan snarast får en ändamålsenlig lösning. Härigenom
skulle även syftet med den moderata kommittémotionen 2304 av
Arne Andersson i Ljung m. fl. tillgodoses i vad avser den svenska ammoniakförsörjningen.

Försörjningen med växtskyddsmedel och proteinfodermedel bör enligt
jordbruksministern i ökad utsträckning tryggas genom inhemsk produktion.
Uppmärksamhet bör även ägnas försörjningen med utsäde.

Uttalandena i propositionen möter ingen invändning från utskottets
sida.

I fråga om arbetskraft, maskiner och energi erinras i propositionen om att
en särskild organisation, jordbrukets blockorganisation, planlagts för att begränsa
verkningarna av inkallelser av lantbrukare och uttagning av traktorer
m. m. till försvarsmakten och civilförsvaret. Blockorganisationen skall kunna
träda i verksamhet vid främst krig eller krigsfara m. m. I organisationen
ingår jordbruk med mer än 2 ha åker, trädgårdsföretag med yrkesmässig
odling samt företag med större djurbesättningar. Blockorganisationen omfattar
för närvarande ca 115 000 företag.

Jordbrukets behov av arbetskraft och traktorer vid krig eller krigsfara tillgodoses
enligt jordbruksministerns förslag liksom hittills genom blockorganisationen.

När det gäller maskiner och reservdelar m. m. bedömer han att det vid en
långvarig kris bör vara möjligt att ta upp viss produktion inom landet.

Utskottet har inget att erinra mot jordbruksministerns bedömningar.

I den vid årets början väckta motion 1086 av Per Petersson m. fl. (m)
begärs åtgärder för att förbättra jordbrukets blockorganisation och en utredning
om stimulanser i syfte att öka de enskilda jordbrukens tillgång på
reservdelar och lager av drivmedel.

Med anledning av motionen vill utskottet i fråga om drivmedel hänvisa till
jordbruksministerns uttalande i nu föreliggande proposition (s. 83) där han
efter samråd med chefen för försvarsdepartementet och med statsrådet Dahl
understryker att det är angeläget att jordbrukets behov kan tillgodoses även
om krisen blir långvarig.

Beträffande elförsörjningen erinrar jordbruksministern i detta sammanhang
om att statsrådet Dahl i propositionen (1984/85:120) om riktlinjer för

JoU 1984/85:33

energipolitiken har förordat en försöksverksamhet med gemensamma reservkraftverk
inom ramen för jordbrukets blockorganisation. Det närmare
ansvaret för blockorganisationens planering och effektivitet ankommer på
statens jordbruksnämnd och lantbruksstyrelsen som har det fortlöpande
överinseendet över verksamheten.

Utskottet finner med hänsyn till vad här anförts att motion 1086 (m) inte
påkallar någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottets ställningstagande i fråga om sårbarhets- och beredskapsfrågor
innebär vidare bl. a. att utskottet inte funnit tillräckliga skäl att biträda förslaget
i motion 3089 (m) om att berörda myndigheter skulle få ett särskilt
uppdrag att efter utredning föreslå konkreta åtgärder för att trygga jordbrukets
försörjning med produktionsmedel i krissituationer. Motionsyrkandet
(yrkande 5) avstyrks således.

I motion 3092 av Jens Eriksson m. fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar
att fisket skall ingå i beredskapsplaneringen på samma sätt som jordbruket.

Utskottet har ej tillräckligt underlag för att nu kunna ta ställning till fisket
som en beredskapsresurs. Det torde emellertid enligt utskottets mening få
förutsättas att de försörjningsansvariga myndigheterna utan särskilt påpekande
härom har sin uppmärksamhet riktad även på fiskets möjligheter härvidlag.
Motionen bör därför inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd
(yrkande 1).

Anslagsfrågor

B 3. Bidrag till jordbrukets rationalisering m. m.

Från anslaget utbetalas bidrag till yttre och inre rationalisering enligt förordningen
(1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering (ändrad
senast 1983:209). Därutöver används anslaget för vissa speciella ändamål.

Med hänvisning till vad som anförts i propositionen beträffande en översyn
av frågor rörande det regionala rationaliseringsstödet och investeringar i
markanläggningar förordar jordbruksministern att rationaliseringsstödet utgår
oförändrat under nästa budgetår. I enlighet härmed föreslås att bidragsramen
för budgetåret 1985/86 fastställs till 40 milj. kr. Anslaget bör föras upp
med 50 milj. kr.

Utskottet har inte något att invända mot de i propositionen gjorda medelsberäkningarna
såvitt avser den hittillsvarande bidragsverksamheten.
Detta innebär att utskottet ej funnit sig böra tillstyrka vare sig förslaget i
motion 3094 (vpk) om uppräkning av anslaget med 10 milj. kr. (yrkande 3 i
förevarande del) eller förslaget i motion 2168 (fp) om ett i förhållande till
regeringens förslag med 5 milj. kr. minskat anslag (yrkande 11). Dessa motionsyrkanden
avstyrks alltså.

Det bör ankomma på regeringen eller efter regeringens bedömande på

JoU 1984/85:33

lantbruksstyrelsen att svara för den närmare medelsfördelningen under
anslaget. Med hänsyn härtill finner utskottet inte heller skäl biträda yrkandet
i motion 3108 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda c) om viss
anslagstilldelning till Västerbottens län.

Utskottet har i det föregående föreslagit att 40 milj. kr. bör anslås till
åtgärder för att rekonstruera särskilt skuldtyngda jordbruksföretag. Sagda
belopp bör anvisas på en särskild post under detta anslag. Utskottet hemställer
att riksdagen godkänner utskottets förslag och således beslutar att
anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. för nästa budgetår
förs upp med 90 milj. kr.

C 6. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige

Statens jordbruksnämnd disponerar anslaget för pristillägg enligt förordningen
(1978:472) om prisstöd till vissa jordbruk (omtryckt 1980:490, ändrad
1982:960, 1984:474) och enligt kungörelsen (1973:508) om prisstöd till rennäringen
(ändrad senast 1984:475).

Medelsbehovet under anslaget beräknas i propositionen till 352 milj. kr.
vid antagande om oförändrad produktionsvolym.

Utskottet har i det föregående föreslagit att utöver förenämnda belopp
sammanlagt 60 milj. kr. skall anslås till särskilt prisstöd i form av uppräkning
av örestalen på olika produkter. För sin del beräknar utskottet sålunda medelsbehovet
under detta anslag till 412 milj. kr. för nästa budgetår.

De förslag till anslagsuppräkningar, som med delvis olika motivering lagts
fram i motion 3089 (c) yrkande 7, 3090 (c) yrkande 1, 3094 (vpk) yrkande 1,
3099 (c) yrkande 1 och 3105 (m) yrkande 2 liksom yrkande 6 i motion 3098
(fp) bör såvitt de ej tillgodosetts med vad utskottet föreslagit inte föranleda
någon vidare åtgärd från riksdagens sida. Detsamma gäller motion 2168 yrkande
2.

Hemställan

Utskottet hemställer

Den internationella bakgrunden

1. beträffande den globala livsmedelsförsörjningen

a) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3098 yrkande 11 utan vidare
åtgärd,

b) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3104 yrkande 2 utan vidare
åtgärd,

2. beträffande utrikeshandel och handelspolitiska förhållanden

a) att riksdagen lämnar motion 1984/85:1090 utan vidare åtgärd.

Joli 1984/85:33

b) att riksdagen lämnar motion 1984/85:1101 yrkande 1 utan vidare
åtgärd,

c) att riksdagen lämnar motion 1984/85:2581 andra dels-satsen
utan vidare åtgärd,

d) att riksdagen avslår motion 1984/85:2585,

e) att riksdagen avslår motion 1984/85:2605,

f) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3098 yrkande 12 utan vidare
åtgärd,

g) att riksdagen lämnar motion 1984/85:1101 yrkande 2 utan vidare
åtgärd,

Mål för livsmedelspolitiken

3. beträffande övergripande mål för livsmedelspolitiken

a) att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3089 yrkande 2 i
motsvarande del godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:3098 yrkande 7,

4. beträffande livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket
- vissa utgångspunkter

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:3093 yrkande 2,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:3098 yrkande 1 i motsvarande
del,

5. beträffande jordbruksproduktionens omfattning

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:3089 yrkande 2 i
motsvarande del och 1984/85:3098 yrkande 1 i motsvarande del
godkänner vad som förordats i propositionen,

6. beträffande animaliska produkter

a) att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3089 yrkande 2 i
motsvarande del godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:2040,

7. beträffande protein- och oljeväxter samt energigrödor

a) att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen lämnar motionerna 1984/85:2007 och 1984/
85:2607 utan vidare åtgärd,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:2581 första dels-satsen,

8. beträffande socker och potatis

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:757,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:1401,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:1414,

d) att riksdagen avslår motion 1984/85:2577,

e) att riksdagen avslår motion 1984/85:2586,

f) att riksdagen avslår motion 1984/85:3089 yrkande 2 i motsvarande
del,

Rättelse: S. 74, näst sista raden i punkt 25 Står: 1984/85:3094 yrkande 2 i motsvarande
del Tillkommer: , 1984/85:3099 yrkande 2

JoU 1984/85:33

9. beträffande jordbrukets betydelse inom vissa regioner

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:533,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:633,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:880,

d) att riksdagen avslår motion 1984/85:924,

e) att riksdagen avslår motion 1984/85:1072,

f) att riksdagen avslår motion 1984/85:1079,

g) att riksdagen avslår motion 1984/85:1394,

h) att riksdagen avslår motion 1984/85:1524 yrkande 1,

i) att riksdagen avslår motion 1984/85:1527,
j) att riksdagen avslår motion 1984/85:2010,
k) att riksdagen avslår motion 1984/85:2025,

1) att riksdagen avslår motion 1984/85:2028,
m) att riksdagen avslår motion 1984/85:2240,
n) att riksdagen avslår motion 1984/85:2699,

o) att riksdagen avslår motion 1984/85:2745 yrkande 1,
p) att riksdagen avslår motion 1984/85:2748,

10. beträffande samhällets kostnadsansvar för överskottsarealen

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:3089 yrkande 1 i
motsvarande del och 1984/85:3093 yrkande 3 i motsvarande del
godkänner vad som förordats i propositionen,

11. beträffande finansieringen av samhällets kostnader för överskottsarealen att

riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1984/85:3089 yrkande 1 i motsvarande del, 1984/85:3093 yrkande
3 i motsvarande del, 1984/85:3098 yrkande 3 och 1984/85:3104
yrkande 1 godkänner vad utskottet förordat,

12. beträffande åkerarealen och spannmålsodlingen i övrigt

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,

13. beträffande alternativ användning av åkerarealen

a) att riksdagen lämnar motion 1983/84:1025 yrkande 1 utan vidare
åtgärd,

b) att riksdagen lämnar motion 1984/85:637 utan vidare åtgärd,

c) att riksdagen lämnar motion 1984/85:2593 utan vidare åtgärd,

d) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3087 utan vidare åtgärd,

e) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3089 yrkande 4 i motsvarande
del utan vidare åtgärd,

f) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3097 utan vidare åtgärd,

g) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3102 utan vidare åtgärd,

14. beträffande konsumentmål

a) att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3089 yrkande 2 i

JoU 1984/85:33

motsvarande del godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:3093 yrkandena 1 och 8,

15. beträffande inkomstmål för jordbruket

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3089 yrkande 2 i motsvarande
del godkänner vad som förordats i propositionen,

16. beträffande inkomstfördelning inom jordbruket

a) att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen lämnar motion 1984/85:539 utan vidare åtgärd,

c) att riksdagen lämnar motion 1984/85:1077 utan vidare åtgärd,

d) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3093 yrkande 4 i motsvarande
del utan vidare åtgärd,

17. beträffande miljö- och resursmål

a) att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3093 yrkande 5 utan vidare
åtgärd,

c) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3098 yrkande 10 utan vidare
åtgärd,

Medel för livsmedelspolitiken

18. beträffande behov av prisstöd

a) att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1073 och 1984/
85:2031,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:2617,

d) att riksdagen avslår motion 1984/85:3098 yrkande 13,

19. beträffande val av prisregleringsled

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:3088 och 1984/
85:3089 yrkande 3 i motsvarande del godkänner vad som förordats
i propositionen,

20. beträffande kompensationsmetod

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:2168 yrkande 1,
1984/85:3089 yrkande 3 i motsvarande del, 1984/85:3098 yrkande 2
och 1984/85:3104 yrkande 5 godkänner vad som förordats i propositionen,

21. beträffande prisregleringens förhållande till nya produkter

a) att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen lämnar motion 1984/85:540 utan vidare åtgärd,

c) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3089 yrkande 3 i motsvarande
del utan vidare åtgärd,

d) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3098 yrkande 8 utan vidare
åtgärd,

JoU 1984/85:33

22. beträffande utgångspunkter för stödet till jordbruket i norra Sverige att

riksdagen godkänner vad sorn förordats i propositionen,

23. beträffande områdesindelningen för prisstödet

a) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1984/85:1524 yrkande 2, 1984/85:2019, 1984/85:2582, 1984/
85:2595, 1984/85:3091 yrkande 1, 1984/85:3098 yrkande 5 i motsvarande
del, 1984/85:3099 yrkande 3,1984/85:3101,1984/85:3107
och 1984/85:3110 i motsvarande del godkänner vad utskottet förordat,

b) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3111 utan vidare åtgärd,

24. beträffande ärliga justeringar av prisstödet

att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall till
motionerna 1984/85:3089 yrkande 6 i motsvarande del, 1984/
85:3090 yrkande 2 i motsvarande del, 1984/85:3091 yrkande 2,
1984/85:3094 yrkande 2 i motsvarande del, 1984/85:3098 yrkande 5
i motsvarande del, 1984/85:3099 yrkande 4,1984/85:3104 yrkande
4, 1984/85:3105 yrkande 1 och 1984/85:3110 i motsvarande del
godkänner vad utskottet förordat,

25. beträffande finansieringen av prisstödet

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3105 yrkandena 2 och 3, samt med bifall till motionerna
1984/85:3089 yrkande 6 i motsvarande del, 1984/85:3090 yrkande 2
i motsvarande del, 1984/85:3094 yrkande 2 i motsvarande del,
1984/85:3099 yrkande 2 och 1984/85:3104 yrkande 3 godkänner vad
utskottet anfört,

26. beträffande stöd till sortprövning m. m.

a) att riksdagen lämnar motion 1984/85:2598 utan vidare åtgärd,

b) att riksdagen lämnar motionerna 1984/85:3090 yrkande 4, och
1984/85:3094 yrkande 5 i motsvarande del och 1984/85:3110 i
motsvarande del utan vidare åtgärd,

27. beträffande ökade resurser till Röbäcksdalen

att riksdagen avslår motion 1984/85:3094 yrkande 5 i motsvarande
del,

28. beträffande medel till trygghetspaket för renskötare

att riksdagen lämnar motion 1984/85:3109 yrkande 2 utan vidare
åtgärd,

29. beträffande rationaliseringsstödet

att riksdagen lämnar motionerna 1984/85:3090 yrkande 3, 1984/
85:3094 yrkande 3 i motsvarande del och 1984/85:3105 yrkande 4
utan vidare åtgärd,

30. beträffande vissa jordpolitiska frågor

att riksdagen avslår motion 1984/85:3105 yrkande 5,

31. beträffande allmänna synpunkter pä produktionsanpassningen

a) att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3089 yrkande 4 i

JoU 1984/85:33

motsvarande del godkänner vad som förordats i propositionen,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:2014,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:2584,

d) att riksdagen avslår motion 1984/85:3094 yrkande 4 i motsvarande
del,

e) att riksdagen avslår motion 1984/85:3096,

f) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3109 yrkande 1 utan vidare
åtgärd,

32. beträffande investeringsförbudet inom animalieproduktionen

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:1416 yrkande
1, 1984/85:2168 yrkande 3, 1984/85:3093 yrkande 6, 1984/85:3098
yrkande 4 och 1984/85:3104 yrkande 6 godkänner vad som förordats
i propositionen,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:1416 yrkande 2,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:2029,

d) att riksdagen avslår motion 1984/85:3095,

33. beträffande differentierade avgifter och pristillägg

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1984/85:2587,1984/85:3089 yrkande 4 i motsvarande del, 1984/
85:3093 yrkande 7, 1984/85:3104 yrkande 7 och 1984/85:3110 i
motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

34. beträffande industri- och handelsleden

a) att riksdagen i fråga om ytterligare utredningar avslår motionerna
1984/85:645 i motsvarande del och 1984/85:2743,

b) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1502 och 1984/85:2700
yrkande 2,

c) att riksdagen i fråga om lantbrukskooperationen m. m. lämnar
motionerna 1984/85:645 i motsvarande del, 1984/85:1509 och 1984/
85:3098 yrkande 9 i motsvarande del utan vidare åtgärd,

d) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3094 yrkande 6 utan vidare
åtgärd,

e) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3098 yrkande 9 i återstående
del utan vidare åtgärd,

35. beträffande kost och hälsa

a) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3092 yrkande 2 utan vidare
åtgärd,

b) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3103 utan vidare åtgärd,

36. beträffande konsumentinflytande

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:645 i motsvarande del,
1984/85:3089 yrkande 3 i motsvarande del och 1984/85:3106,

37. beträffande försörjningen med kvävegödselmedel

att riksdagen lämnar motion 1984/85:2304 yrkande 1 utan vidare
åtgärd,

38. beträffande arbetskraft, maskiner och energi m. m.

JoU 1984/85:33

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:1086,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:3089 yrkande 5,

c) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3092 yrkande 1 utan vidare
åtgärd,

Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

39. beträffande jordbrukets rationalisering, m. m.

a) att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1984/85:2168 yrkande 11 i motsvarande del och
1984/85:3094 yrkande 3 i motsvarande del medger att under budgetåret
1985/86 statsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering
med sammanlagt högst 40 000 000 kr.,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:3108,

c) att riksdagen godkänner vad utskottet anfört i fråga om stöd till
åtgärder för att rekonstruera särskilt skuldtyngda jordbruksföretag,

d) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1984/85:2168 yrkande 11 i motsvarande del
och 1984/85:3094 yrkande 3 i motsvarande del till Bidrag till jordbrukets
rationalisering, m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 90 000 000 kr.,

40. beträffande prisstöd till jordbruket i norra Sverige

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1984/85:2168 yrkande 2,1984/85:3089 yrkande 7,1984/85:3090
yrkande 1,1984/85:3094 yrkande 1,1984/85:3098 yrkande 6, 1984/
85:3099 yrkande 1 och 1984/85:3105 yrkande 2 till Prisstöd till
jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 412 000 000 kr.,

41. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen godkänner vad som i övrigt förordats i propositionen.

Stockholm den 21 maj 1985

På jordbruksutskottets vägnar
ANDERS DAHLGREN

Närvarande: andre vice talman Anders Dahlgren (c), Håkan Strömberg (s),
Arne Andersson i Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m),
Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m). Kerstin
Andersson (c), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson
(fp), Johan Andersson (vpk), Åke Selberg (s) och Ulf Lönnqvist (s).

JoU 1984/85:33

Reservationer

1. Allmänna utgångspunkter

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Kerstin Andersson (c) och John
Andersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar
med ”Utskottet anser” och slutar med ”gemensam livsmedelspolitik” bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del endast påpeka att det - som närmare utvecklas i
centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas motioner - genom propositionen
inte ges något samlat program för en livsmedelspolitik. De löst påhängda
avsnitten om bl. a. industri- och handelsleden ger inte täckning för
något tal om en samlad livsmedelspolitik.

2. Den globala livsmedelsförsörjningen (mom. 1)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet delar”
och slutar med ”globala livsmedelsförsörjningen” bort ha följande lydelse: Utskottet

vill erinra om att svält och livsmedelsbrist gör det omöjligt för
flera hundra miljoner av våra medmänniskor att leva ett människovärdigt liv.
Självklart skall vi på olika sätt medverka till att de hungrande folken själva
får möjligheter att producera sin föda. Men vi kan inte under tiden passivt se
på när människor svälter och därtill aktivt begränsa våra egna produktionsresurser.
Vår solidaritet måste komma de människor till del som svälter nu.
Ingenting tyder på att svältkatastroferna kommer att upphöra inom den tidshorisont
för vilken vi nu formar jordbrukspolitiken.

3. Den globala livsmedelsförsörjningen (mom. 1 a)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Sorn bl. a.”
och slutar med ”(yrkande 11 resp. 12)” bort ha följande lydelse:

Som bl. a. (= utskottet) bli aktuell. Utskottet vill i detta sammanhang
härmed kort beröra frågan om sambandet mellan vårt livsmedelsöverskott
och svälten i världen. Enigheten är stor om att Sverige skall hjälpa
till vid katastrofer och att det svenska katastrofbiståndet, bl. a. i form av
spannmål, bör öka. Däremot är det inte, såsom ibland framskymtat i debatten,
någon långsiktig lösning på världens försörjningsproblem att Sverige
planerar för permanenta spannmålsöverskott och exporterar till u-länderna.
En sådan export från flera länder får ogynnsamma effekter på u-ländernas
egen situation. Utskottet menar i stället att svenskt bistånd gör störst nytta
om det inriktas på att skapa förutsättningar för en inhemsk livsmedelspro -

JoU 1984/85:33

duktion och landsbygdsutveckling i de fattiga länderna. Annars finns stor risk
att en sådan nödvändig utbyggnad av den egna jordbruksproduktionen uteblir
och att svälten blir ett bestående inslag. U-ländernas försörjning kan
långsiktigt bara avhjälpas om deras egen produktion av livsmedel ökar.

En helt annan sak är att det överskott som ändå på kort sikt uppkommer i
svensk spannmålsproduktion på ett eller annat sätt bör komma de fattiga
länderna till godo, t. ex. i form av en generös katastrofhjälp. Utskottet finner
det således inte acceptabelt att svenskt vete ligger och ruttnar eller bränns
upp medan flera hundra miljoner människor i u-länderna svälter. Vad här
anförts innebär att utskottet delar den uppfattning som redovisas i motion
3098 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) i förevarande avseende.

dels utskottets hemställan under 1 a bort ha följande lydelse:

1. beträffande den globala livsmedelsförsörjningen

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3098 yrkande
11,

4. Utrikeshandel och handelspolitiska förhållanden (mom. 2 f)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Mot bakgrund”
och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

I anslutning härtill finner utskottet skäl understryka uttalandet i motion
3098 (fp) att Sverige har all anledning att bl. a. inom ramen för GATT verka
för en internationell sanering av stödet till jordbruket. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 f bort ha följande lydelse:

2. beträffande utrikeshandel och handelspolitiska förhållanden

f) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3098 yrkande
12,

5. Övergripande mål för livsmedelspolitiken (mom. 3 a)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”i jordbruksprisregleringen” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar i likhet med centerpartiet i partimotionen 3089 att
den nu framlagda propositionen inte kan ge oss en samlad livsmedelspolitik
och att den inte ens är ett steg på vägen mot ett samlat program för en sådan

JoU 1984/85:33

politik. De löst påhängda avsnitten om kost och hälsa, livsmedlens kvalitet
och industri- och handelsleden ger inte täckning för något tal om livsmedelspolitik.

Även som jordbrukspolitiskt dokument är propositionen tunn. Utskottet
vill erinra om att jordbrukspolitiken, på samma sätt som den ingår som ett
viktigt led i livsmedelspolitiken, har nära anknytningar till andra områden,
t. ex. miljö-, regional-, bistånds-, skogs- och naturresurspolitiken. Genom
att enbart se jordbruket som ett led i livsmedelskedjan förloras den helhetssyn,
som är nödvändig för en riktig bedömning av jordbrukets roll i samhällsekonomin
och i samhällssystemet i stort. Som framhålls i motion 3089 bör
jordbruks- och livsmedelspolitiken ha till huvudsyfte och mål att i alla lägen
med hög säkerhet trygga försörjningen av livsmedel och andra jordbruksbaserade
varor. Politiken bör därutöver positivt bidra till den globala livsmedelsförsörjningen
under beaktande av jordbrukets roll för bl. a. regional
balans, sysselsättning, resurshushållning och samhällsekonomi samt av effekterna
på bl. a. miljö, ekosystem och landskapsbild.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Under
hänvisning” och på s. 29 slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer att riksdagen godkänner vad utskottet sålunda förordat
i fråga om övergripande mål för livsmedelspolitiken.

dels utskottets hemställan under 3 a bort ha följande lydelse:

3. beträffande övergripande mål för livsmedelspolitiken

a) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3089 yrkande 2 i motsvarande del godkänner vad utskottet
förordat,

6. Övergripande mål för livsmedelspolitiken (mom. 3 b)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Inte heller”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

I sitt förord för enskilt ägda familjejordbruk har folkpartiet, som tidigare
nämnts, i motion 3098 påpekat vikten av att prispolitiken inte utformas så att
familjejordbruken missgynnas. Motionärerna anser det bl. a. angeläget att
inte heller lantbrukskooperationen missgynnar familjejordbruken. Detta förekommer
i praktiken inom fläskproduktionen genom pristillägg till storleverantörer
av grisar, som samtidigt får rabatter som storkonsumenter av foder.
Detta leder till en utomordentligt besvärlig konkurrenssituation för familjejordbruken.
Till viss del kan prissättningen vara motiverad av kostnadsskillnader
för foderleverantörer och slakterier, men av allt att döma är det
inte hela förklaringen, anförs det i motionen.

JoU 1984/85:33

Utskottet, som delar motionärernas uppfattning, föreslår att riksdagen
som sin mening ger regeringen detta till känna.

dels utskottets hemställan under 3 b bort ha följande lydelse:

3. beträffande övergripande mål för livsmedelspolitiken

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3098 yrkande 7,

7. Livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket - vissa utgångspunkter
(mom. 4)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”sagda mål” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del framhålla att vårt lands livsmedelsförsörjning vid
avspärrning och krig endast kan tryggas om vi bevarar den brukningsvärda
åkerarealen och därtill vidtar åtgärder för att avsevärt förbättra vår kristida
försörjning av kvävegödselmedel, proteinfoder och andra insatsvaror, som
nu importeras.

dels den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Det anförda”
och slutar med ”avsnitt förordas” bort utgå.

8. Livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket - vissa utgångspunkter
(mom. 4 a)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 31 slutar med ”påpekande härom” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill (= utskottet) sistnämnda hänseende. I sammanhanget
förtjänar dock påpekas att flera remissinstanser, bl. a. ÖB, ÖEF och
vissa länsstyrelser, tar upp behovet av regional balans i livsmedelsproduktionen.
Utskottet delar deras uppfattning av flera skäl. Dels är detta nödvändigt
av beredskapsskäl, dels är det en fråga om livsmedlens kvalitet. Utskottet
föreslår därför att regeringen omgående utreder frågan om en mer regional
spridning av livsmedelsproduktionen samt med det snaraste återkommer till
riksdagen med förslag. Härvid bör särskilt beaktas de norra delarna av vårt
land. Vad här anförts innebär att utskottet ställer sig bakom motion 3093
(vpk) i motsvarande del (yrkande 2).

dels den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
föreslår” och slutar med ”av riksdagen” bort utgå.

JoU 1984/85:33

dels utskottets hemställan under 4 a bort ha följande lydelse:

4. beträffande livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket
- vissa utgångspunkter

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3093 yrkande 2,

9. Jordbruksproduktionens omfattning (mom. 5)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och på s. 32 slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att produktionsmålet för jordbruket, som framhålls
i motion 3089 (c), bör utformas som delmål för olika produkter, varvid
utgångspunkten bör vara den fredstida konsumtionen och behovet av fodermedel
i landet, exportmöjligheterna, konsumenternas önskemål om varierat
utbud, kostnaderna för överskott och produktionens värde ur beredskapssynpunkt.
Vidare bör eftersträvas att den geografiska spridningen av produktionen
blir god. För detta behövs bl. a. ett särskilt stöd till jordbruket i
norra Sverige. Liksom hittills torde det bli nödvändigt att staten medverkar i
en marknadsreglering. Statens medverkan bör även fortsättningsvis bl. a.
avse regleringsverksamhet och avgiftsuppbörd. Detta ingick också i 1967 och
1977 års jordbrukspolitiska beslut.

För marknadsreglerande åtgärder bör som hittills få tas upp slaktdjursavgifter,
förmalningsavgifter, fodermedelsavgifter och fettvaruavgifter etc.

Utskottet hemställer att riksdagen godkänner vad utskottet här förordat
med anledning av regeringens förslag och motion 3089 (c) i motsvarande del.
Motion 3098 (fp) synes inte påtala någon ytterligare riksdagens åtgärd, såvitt
nu är i fråga.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande jordbruksproduktionens omfattning

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3089 yrkande 2 i motsvarande del samt med avslag på motion
1984/85:3098 yrkande 1 i motsvarande del godkänner vad utskottet
förordat,

10, Animaliska produkter (mom. 6 a)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

6 Riksdagen 1984185.16 sami. Nr33

JoU 1984/85:33

Utskottet tillstyrker en anpassning av mjölkproduktionen i huvudsaklig
överensstämmelse med regeringens förslag.

I fråga om övriga animalieprodukter bör enligt utskottets mening eftersträvas
att produktionen inom landet är så stor att konsumtionen fortlöpande
kan tillgodoses med färska livsmedel och därutöver täcka eventuella utfästelser
i fråga om världssvälten. Denna volym bör betraktas som ur samhällets
och konsumenternas synpunkt lämplig, eller, om man så vill, som samhällsekonomiskt
motiverad. Därmed bör den också omfattas av jordbruksregleringen.
Import som anses motiverad för att tillgodose konsumenternas önskemål
om varierat utbud bör betraktas som utbytesexport. För att kunna
möta säsongvariationer inom produktion och konsumtion beräknas i dag
totalproduktionen behöva överstiga den årliga konsumtionen med:

för mjölk 160 Mkg
för svinkött 25-35 Mkg
för ägg 5 Mkg.

Vad här anförts innebär att utskottet i denna del ansluter sig till den i
centerpartimotionen 3089 gjorda bedömningen.

dels utskottets hemställan under 6 a bort ha följande lydelse:

6. beträffande animaliska produkter

a) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3089 yrkande 2 i motsvarande del godkänner vad utskottet
förordat,

11. Protein- och oljeväxter samt energigrödor (mom. 7 b)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Arne Andersson i Ljung (m),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c)
och Jens Eriksson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”och 2607 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (= utskottet) inhemska proteinproduktion. Av

propositionen framgår att man från regeringens och berörda myndigheters
sida har uppmärksammat problemet. Den 1 mars 1985 har sålunda införts
övervakningslicens vid import av lupinfrö. Sverige har som nämnts inom
ramen för GATT gjort ett åtagande om tullfrihet för lupinfrö. Enligt jordbruksministern
bör utvecklingen få utvisa i vad mån överläggningar om sagda
åtagande behöver initieras. Enligt utskottets mening vittnar detta ställningstagande
om en allvarlig underskattning av det hot mot vår inhemska proteinproduktion
som ifrågavarande import utgör. Utskottet vill för sin del förorda
att man från svensk sida omgående påkallar överläggningar i ämnet.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 2007 (m) och 2607 (c)
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

JoU 1984/85:33

dels utskottets hemställan under 7 b bort ha följande lydelse:

7. beträffande protein- och oljeväxter samt energigrödor

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1984/85:2007 och
1984/85:2607,

12. Socker och potatis (mom. 8)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 34 slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av vad jordbruksministern anför framhålla att
sockernäringsutredningens betänkande jämte remissyttranden får anses utgöra
tillräcklig grund för förslag rörande den framtida sockerproduktionens
önskvärda omfattning m. m. Enligt utskottets mening är det angeläget att
förslag i ämnet snarast föreläggs riksdagen.

Det ankommer på regeringen att ta ställning i fråga om de utredningar i
övrigt som aviseras under förevarande punkt.

Vad utskottet här anfört med anledning av förenämnda motioner bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande socker och potatis

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:757, 1984/
85:1401, 1984/85:1414, 1984/85:2577, 1984/85:2586 och 1984/
85:3089 yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

13. Samhällets kostnadsansvar för överskottsarealen (mom. 10)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Arne Andersson i Ljung (m),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c),
Jens Eriksson (m) och Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 37 slutar med ”och 3093 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att regeringen i propositionen inte närmare preciserat
vårt framtida behov av åkerareal utan endast redovisat uppgifter från livsmedelskommitténs
experter som beräknat att den åkerareal som - med hänsyn
tagen till skördevariationer - på sikt behövs för vår livsmedelsförsörjning
uppgår till ca 2,6 miljoner ha. Detta förutsätter enligt samma källa att tillgången
på kvävegödselmedel, bekämpningsmedel och proteinfoder i en kris

JoU 1984/85:33

är tillräcklig. Analysen visar enligt i propositionen citerade uppgifter från
livsmedelskommittén att behovet av åkerareal för vår egen livsmedelsförsörjning
understiger den nu brukade arealen, som uppgår till drygt 2,9 miljoner
ha. Även om det inte sägs klart ut är det dock tydligt att man från
regeringens sida siktar mot en anpassning av åkerarealen i riktning mot den
lägre siffran. Utskottet vill dock fästa uppmärksamheten på att frågan om
åkerarealens storlek - som för övrigt även livsmedelskommittén framhållit -inte bör ses enbart från utgångspunkten av vår egen försörjning med livsmedel.
Den rymmer sålunda flera ytterligare aspekter som bör vägas in i
bilden, såsom alternativa användningsmöjligheter, restriktioner i fråga om
användningen av handelsgödselmedel och växtskyddsmedel. I sammanhanget
bör även framhållas de icke obetydliga fördelar för samhället i form av ett
öppet odlingslandskap som den brukade åkerarealen erbjuder liksom även
dess betydelse från sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt. Behovet
att kunna bidra med livsmedelsbistånd i katastrofsituationer bör även beaktas.
Areal kommer i ökad omfattning att behöva tas i anspråk för odling av
energi- och industriråvaror. För sin del fäster utskottet stort avseende vid de
allvarliga följdverkningar av samhällsekonomisk art som skulle uppstå vid en
omfattande nedläggning av åkermark i vårt land. En sådan nedläggning skulle
ofrånkomligt drabba redan svaga bygder, såsom de redan glesbefolkade
delarna av södra Svealand och Götalands skogs- och mellanbygder. Under
förutsättning att inga särskilda åtgärder sätts in för att hålla produktionen
uppe i norra Sverige kommer självfallet större delar av åkermarken därstädes
att slås ut först. Enligt 1977 års riktlinjer för jordbrukspolitiken bör våra
naturliga resurser i fråga om jordbruksjord utnyttjas för jordbruksproduktion
och den brukningsvärda åkerjorden skyddas från exploatering för andra
ändamål. Mot bakgrund av vad i det föregående anförts finner utskottet inte
skäl att ändra denna målsättning i samband med föreliggande livsmedelpolitiska
beslut. Från samhällets sida bör således inte vidtas några särskilda
åtgärder för att minska åkerarealen. Som bl. a. anförts i motion 3089 (c)
torde praktiskt taget all åkerjord, som nu brukas, kunna betecknas som
långsiktigt brukningsvärd.

En produktion på överskottsarealen bör tills vidare liksom hittills utgöras
av spannmål.

Samhällsekonomiska skäl av avsevärd tyngd talar sålunda enligt utskottets
mening för den nyss förordade inriktningen av produktionsmålsättningen i
fråga om åkerarealen. Detta motiverar att samhället tar ett delansvar för
överskottsarealens kostnader. Utskottet anser för sin del att samhällets andel
bör vara 60 %, medan näringen svarar för 40 %, räknat vid normalskörd.

Vad här anförts innebär att utskottet med anledning av förslag i motionerna
3089 (c) och 3093 (vpk) i motsvarande delar förordar ett längre gående
kostnadsansvar från samhällets sida än vad som föreslås i propositionen.

JoU 1984/85:33

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande samhällets kostnadsansvar för överskottsarealen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motionerna
1984/85:3089 yrkande 1 i motsvarande del och 1984/85:3093
yrkande 3 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

14. Finansieringen av samhällets kostnader för överskottsarealen (mom.
11)

Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson, Martin Segerstedt,
Margareta Winberg, Åke Selberg och Ulf Lönnqvist (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”1 propositionen”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan för sin del biträda det i propositionen framlagda förslaget att
en totalfinansiering av samhällets kostnader för överskottsarealen skall ske.
Som jordbruksministern anför bör denna ske inom jordbrukssektorns ram.
Frågan om den närmare finansieringen kommer som tidigare nämnts att behandlas
i ett senare sammanhang. Med hänsyn härtill finner utskottet att de
fyra partimotionerna 3089 (c), 3093 (vpk), 3098 (fp) och 3104 (m) inte bör
föranleda någon åtgärd i nu berörda avseenden.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande finansieringen av samhällets kostnader för överskottsarealen att

riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:3089 yrkande 1 i
motsvarande del, 1984/85:3093 yrkande 3 i motsvarande del,
1984/85:3098 yrkande 3 och 1984/85:3104 yrkande 1 godkänner
vad som förordats i propositionen,

15. Alternativ användning av åkerarealen (mom. 13)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Vad gäller” och
slutar med ”(dir. 1985:14)” bort ha följande lydelse:

Vad gäller (= utskottet) (dir. 1985:14). I detta sammanhang vill

utskottet påminna om att etanolproduktion baserad på spannmål eller sockerbetor
ger ett värdefullt proteinfoder, som skulle förbättra vår livsmedelsberedskap.
Utskottet kan inte acceptera den försening som en parlamentarisk
utredning innebär. Enligt utskottets mening finns tillräckligt underlag
för ett principbeslut i dag. Målsättningen bör vara att en låginblandning av
etanol i all motorbensin skall vara genomförd i början på 1990-talet. Med
denna genomförandetid finns möjligheter att efter hand göra erforderliga
anpassningar för att introduktionen skall ske så smidigt och effektivt som

JoU 1984/85:33

möjligt. Försenas principbeslutet är risken stor att oljeindustrin binder upp
sig i alternativa investeringar, vilket minskar etanolens konkurrenskraft. Ett
optimalt utnyttjande av etanolens olika möjligheter kräver att berörda parter
får besked om introduktion av etanol redan nu.

16. Konsumentmål (mom. 14 a)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”(yrkande 2 delvis)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 3089 (c) framförda uppfattningen att jordbruks-
och livsmedelspolitiken bör ha till syfte och mål att tillgodose berättigade
konsumentintressen i fråga om effektivitet i produktionen i samtliga
led i livsmedelskedjan och hög kvalitet på produkterna så att konsumenterna
kan få säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Däri
innefattas också ett variationsrikt utbud som tillgodoser olika smakriktningar
och önskemål i fråga om beredning. Livsmedelssubventioner gör det lättare
att samtidigt uppnå inkomst- och konsumentmålen.

Utskottet vill erinra om att begreppet konsumentmålet inte har använts i
dessa sammanhang tidigare. Det har sin motsvarighet i effektivitetsmålet
inom jordbrukspolitiken, som här kan sägas ha utsträckts till att gälla hela
livsmedelskedjan. Som framhölls redan i 1977 års jordbrukspolitiska beslut
kan man med jordbrukspolitiska medel endast påverka den del av livsmedelskedjan
som omfattas av jordbruksprisregleringen. Effektiviteten och behandlingen
i industri- och handelsleden är av största betydelse för varornas
pris och kvalitet, när de når konsumenterna. Utbudet av livsmedel skall ge
konsumenterna goda möjligheter att förse sig med en varierad och ur näringssynpunkt
väl avvägd kost.

Utskottet förordar således att konsumentmålet utformas på sätt som anges
i motion 3089 (c).

dels utskottets hemställan under 14 a bort ha följande lydelse:

14. beträffande konsumentmålet

a) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3089 yrkande 2 i motsvarande del godkänner vad utskottet
förordat,

Joli 1984/85:33

17. Inkomstmålet (mom. 15)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”(yrkande 2 delvis)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill bestämt motsätta sig den formulering av inkomstmålet som
gjorts i propositionen och som bl. a. innebär att jordbrukarna skall tvingas
acceptera en sämre inkomst- och standardutveckling än de grupper inkomstföljsamheten
kopplats till. För egen del vill utskottet ansluta sig till de synpunkter
på inkomstmålet som läggs fram i motion 3089 (c) och som i det
föregående utförligt redovisats.

Utskottet hemställer vad utskottet här förordat.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande inkomstmål för jordbruket

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3089 yrkande 2 i motsvarande del godkänner vad utskottet
förordat,

18. Inkomstfördelning inom jordbruket (mom. 16 b)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Regeringens
av” och slutar med ”föreliggande motion” bort ha följande lydelse:

Det nuvarande systemet för avbytarverksamhet innebär en möjlig ledighet
för jordbrukare om cirka en dag per vecka. Enligt utskottets mening bör
systemet successivt byggas ut att omfatta även semesterledighet på sätt som
redovisas i motion 539. Utskottet anser i likhet med livsmedelskommittén att
det bör ankomma på berörda parter i jordbruksöverläggningarna att ta upp
frågan om stöd från samhället till en sådan utbyggnad. Det är angeläget att
frågan om att bereda ifrågavarande jordbrukare möjlighet till en längre sammanhängande
ledighet snarast får en tillfredsställande lösning. Det bör
ankomma på regeringen att överväga vilka åtgärder som från samhällets sida
kan vidtas för att bidra härtill.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion 539 (c) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 16 b bort ha följande lydelse:

16. beträffande inkomstfördelning inom jordbruket

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:539,

JoU 1984/85:33

19. Miljö- och resursmål (mom. 17 b)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Ej heller” och
slutar med ”utan bifall” bort ha följande lydelse:

I motion 3093 (vpk) påpekas att ytterligare åtgärder måste till om målet är
att minimera användandet av kemiska medel i jordbruket samt att minska
olika läckage från jordbruksmarken. Visserligen skall en satsning nu ske på
forskning om alternativa odlingsmetoder, men resultat av denna satsning
ligger långt fram i tiden.

Motionärerna anser därför att frågan om en minskning av användandet av
kemiska medel och konstgödsel måste studeras närmare. I en sådan studie
måste alla aspekter vägas in och så långt möjligt olika handlingsvägar preciseras
för att uppnå högt ställda miljö- och resursmål. Det bör ankomma på
regeringen att en sådan studie genomförs.

Utskottet ansluter sig till motionärernas synpunkter och föreslår att riksdagen
i ett särskilt uttalande ställer sig bakom förenämnda utredningskrav.

dels utskottets hemställan under 17 b bort ha följande lydelse:

17. beträffande miljö- och resursmål

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3093 yrkande
5,

20. Miljö- och resursmål (mom. 17 c)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Något ytterligare”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I folkpartimotion 3098 framhålls jordbrukets betydelse för landskapsbild
och miljö. Många som är verksamma inom jordbruk har också en genuin
känsla för miljö- och naturvård. Men modernt jordbruk innebär också naturvårdsproblem
i viktiga avseenden. Jordbrukslandskapet består av monokulturer.
Genom ogräsbekämpning, dikning av våtmarker, borttagande av
åkerholmar osv. försöker man undanröja olika ursprungliga naturinslag. Det
sker i syfte att effektivisera jordbruket. Enligt motionen är emellertid de
långsiktiga ekologiska följderna av detta inte klarlagda. Det finns inslag i
dagens traditionella jordbruksdrift som innebär ett hot också mot jordbrukets
långsiktiga effektivitet. Miljö- och naturvårdsaspekter måste ges en betydande
vikt i den framtida jordbrukspolitiken, framhålls det i motionen.

Utskottet vill för sin del understryka motionärernas uttalande.

JoU 1984/85:33

dels utskottets hemställan uner 17 c bort ha följande lydelse:

17. beträffande miljö- och resursmål

c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3098 yrkande
10,

21. Behov av prisstöd (mom. 18 b)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Arne Andersson i Ljung (m),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c)
och Jens Eriksson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Enligt utskottets”
och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det starka skäl för att avgiftsbelägga importen
av sådant viltkött av åsna, mulåsna, buffel m. fl. djurslag som omnämns i
motionerna 1973 (m) och 2031 (c). Även livsmedelskommittén fann det som
nämnts angeläget att pröva möjligheterna till en reglering av denna import.
Utskottet föreslår att riksdagen uttalar sitt stöd för att man från Sveriges sida
inom ramen för GATT snarast tar upp överläggningar i frågan i överensstämmelse
med motionärernas förslag.

dels utskottets hemställan under 18 b bort ha följande lydelse:

18. beträffande behov av prisstöd

b) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1984/85:1073 och
1984/85:2031,

22. Behov av prisstöd (mom. 18 d)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Med nu” och
slutar med ”(yrkande 13)” bort ha följande lydelse:

Med nu (= utskottet) riksdagens sida. Däremot vill utskottet

mot bakgrund av vad nyss nämnts ansluta sig till det i folkpartimotion 3098
framförda förslaget att ge en framtida utredning i uppdrag att undersöka
möjligheterna att minska jordbruksregleringen (yrkande 13).

dels utskottets hemställan under 18 d bort ha följande lydelse:

18. beträffande behov av prisstöd

d) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3098 yrkande
13,

JoU 1984/85:33

23. Val av prisregleringsled (moni. 19)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Arne Andersson i Ljung (m),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c)
och Jens Eriksson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 47 slutar med ”förevarande del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet avvisar i likhet med motionärerna i motion 3089 (c) bestämt
varje åtgärd som syftar till tvångsmässig uppdelning av företag i skilda juridiska
enheter. Enligt utskottets mening vore det en allvarlig kränkning av
den kooperativa företagsformen om de lantbrukskooperativa företagen skulle
tvingas välja en annan företagsform, dvs. aktiebolag, för viss del av verksamheten.
Enligt utskottets mening skulle det vara synnerligen olyckligt om
ett uttalande från riksdagen skulle kunna tolkas som påtryckning eller hotelse
för att tvinga fram en lösning i av regeringen angiven riktning. Som
anförs i motion 3104 (m) strider en tvångsmässig företagsuppdelning mot
vedertagna principer för svenskt företagande.

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande val av prisregleringsled
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3089 yrkande 3 i motsvarande del samt med avslag på motion
1984/85:3088 godkänner vad utskottet förordat,

24. Kompensationsmetod (mom. 20)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Arne Andersson i Ljung (m),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c),
Jens Eriksson (m) och Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”resp. yrkande 5)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del föreslå att en återgång sker till den kompensationsmodell
som tillämpades i samband med prisöverläggningarna under
större delen av 1970-talet och fram t. o. m. år 1980. Denna modell innebar att
en automatisk kostnadskompensation utgick för fördyringen av produktionsmedlen
i jordbruket, mätt enligt s. k. PM-index, samt för den faktiska kostnadsutvecklingen
inom berörd livsmedelsindustri. Eftersom produktionsmedlen
svarar för den helt övervägande delen av jordbrukets totala kostnader
är systemet med obundna överläggningar enligt utskottets uppfattning
ägnat att skapa osäkerhet bland jordbrukarna, vilket bl. a. lägger hinder i
vägen för en rationell planering av den framtida verksamheten.

JoU 1984/85:33

dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande kompensationsmetod

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt med bifall
till motionerna 1984/85:2168 yrkande 1, 1984/85:3089 yrkande 3 i
motsvarande del, 1984/85:3098 yrkande 2 och 1984/85:3104 yrkande
5 godkänner vad utskottet anfört,

25. Prisregleringens förhållande till nya produkter (mom. 21 c)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Enligt centerpartiets”
och slutar med ”med avgift” bort ha följande lydelse:

Enligt centerpartiets (= utskottet) med avgift.

Utskottet har i denna fråga samma uppfattning som motionärerna. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 21 c bort ha följande lydelse:

21. beträffande prisregleringens förhållande till nya produkter

c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3089 yrkande 3 i
motsvarande del,

26. Prisregleringens förhållande till nya produkter (mom. 21 d)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Det är” och
på s. 48 slutar med ”på marknaden” bort ha följande lydelse:

Det är (= utskottet) på marknaden. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka vad som anförs i motion 3098 (fp) om vikten av att det
finns utrymme för alternativa produkter i Sverige, både produkter som baseras
på annan produktionsteknik inom jordbrukssektorn (alternativ odling,
alternativ djuruppfödning osv.) och substitut till rena jordbruksprodukter
(typ Vispädel). För att stärka konkurrensen och valfriheten borde jordbruksnämnden
enligt utskottets mening ta bort den särskilda avgift som lagts på
Vispädel för att minska dess konkurrenskraft i förhållande till grädde.

dels utskottets hemställan under 21 d bort ha följande lydelse:

21. beträffande prisregleringens förhållande till nya produkter

d) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3098 yrkande

JoU 1984/85:33

27. Områdesindelningen för prisstödet (mom. 23 a)

Arne Andersson i Ljung (m), Margareta Winberg (s) och Börje Stensson
(fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”föreslaget sätt” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund härav vill utskottet förorda att tidpunkten för ändringen av
områdesindelningen förskjuts ett år och alltså inte genomförs förrän den 1
juli 1986. Detta skulle ge möjlighet att granska föreliggande förslag till områdesindelning,
komplettera med de i kritiken framförda uteblivna beräkningsfaktorema
och använda den mest aktuella statistiken för beräkningsunderlaget.
Regeringen skulle lämpligen kunna uppdra åt statens jordbruksnämnd
att snarast företa en sådan omprövning. Eventuella förslag till riksdagen
med anledning härav bör kunna tas upp i samband med nästkommande
års budgetbehandling. Utskottet har inte något att invända mot att stöd till
potatisodlingen tills vidare på i propositionen föreslaget sätt. Den föreslagna
uppräkningen av Norrlandsstödet i övrigt skall enligt utskottets mening gälla
oaktat att områdesförändringen uppskjuts ett år.

dels utskottets hemställan under 23 a bort ha följande lydelse:

23. beträffande områdesindelningen för prisstödet

a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med anledning
av motionerna 1984/85:1524 yrkande 2, 1984/85:2019, 1984/
85:2582, 1984/85:2595, 1984/85:3091 yrkande 1, 1984/85:3098 yrkande
5 i motsvarande del, 1984/85:3099 yrkande 3,1984/85:3101,
1984/85:3107 och 1984/85:3110 i motsvarande del godkänner vad
utskottet förordat,

28. Årliga justeringar av prisstödet (mom. 24)

Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson, Martin Segerstedt,
Margareta Winberg, Åke Selberg och Ulf Lönnqvist (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det naturligt att prisstödet i samband med
sedvanlig budgetprövning årligen ses över mot bakgrund av kostnadsutveckling
och andra inverkande faktorer. Något riksdagsuttalande av det slag som
förordas i motionerna anser sig utskottet inte böra förorda. Utskottet avstyrker
i enlighet härmed motionerna 3089 (c), 3090 (c), 3091 (c, m), 3094 (vpk),
3098 (fp), 3099 (c), 3104 (m) och 3105 (m) i motsvarande delar.

dels utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande årliga justeringar av prisstödet

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:3089 yrkande 6 i

Joli 1984/85:33

motsvarande del, 1984/85:3090 yrkande 2 i motsvarande del, 1984/
85:3091 yrkande 2, 1984/85:3094 yrkande 2 i motsvarande del,
1984/85:3098 yrkande 5 i motsvarande del, 1984/85:3099 yrkande
4, 1984/85:3104 yrkande 4, 1984/85:3105 yrkande 1 och 1984/
85:3110 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

29. Finansieringen av prisstödet (moni. 25)

Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson, Martin Segerstedt,
Margareta Winberg, Åke Selberg och Ulf Lönnqvist (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”riksdagen godkänna” bort ha följande lydelse:

Utskottet har för sin del inte någon erinran mot jordbruksministerns uttalanden
på denna punkt. Som framgår av propositionen avser regeringen att
återkomma till frågan om finansieringen av det ökade prisstödet i propositionen
om jordbruksprisregleringen. Partimotionerna 3089 (c), 3094 (vpk),
3104 (m) samt de enskilda motionerna 3090 (c) och 3105 (m) synes därför inte
böra föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

dels utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande finansieringen av prisstödet

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:3089 yrkande 6 i
motsvarande del, 1984/85:3090 yrkande 2 i motsvarande del, 1984/
85:3094 yrkande 2 i motsvarande del, 1984/85:3104 yrkande 3 och
1984/85:3105 yrkandena 2 och 3 godkänner vad som förordats i
propositionen,

30. Ökade resurser till Röbäcksdalen (mom. 27)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 3094 (vpk) hävdade uppfattningen att det
behövs en utbyggd agrar forsknings- och försöksverksamhet på såväl byggnads-,
mekaniserings- som växtodlingsområdet som tar sikte på de specifika
förhållanden som råder inom norrländska jordbruk.

Med detta som bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att
ökade resurser måste tillföras lantbruksuniversitetets avdelning i Röbäcksdalen
i Umeå. Vilka resurser som behövs och hur detta skall ske bör bli
föremål för en snabb översyn. Det bör som sägs i motionen ankomma på
regeringen att ta initiativ i denna fråga.

JoU 1984/85:33

dels utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande ökade resurser till Röbäcksdalen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3094 yrkande 5 i motsvarande
del,

31. Allmänna synpunkter på produktionsanpassningen (mom. 31 e)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Arne Andersson i Ljung (m),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson och
Jens Eriksson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 57 slutar med ”således avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet har (= utskottet) att förorda. Däremot finner utskottet
det i motion 3096 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) framlagda
förslaget om awecklingsersättning även till smågris- och slaktsvinsproducenter
värt att pröva som ett led i den analys av olika möjligheter att styra animalieproduktionen
som föreslås i motion 3089 (c). Som redovisas i proposition
1984/85:211 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.
har frågan också aktualiserats av statens jordbruksnämnd och LRF.

Enligt utskottets mening bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet här anfört.

dels utskottets hemställan under 31 e bort ha följande lydelse:

31. beträffande allmänna synpunkter på produktionsanpassningen

e) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3096,

32. Investeringsförbudet inom animalieproduktionen (mom. 32 a)

Arne Andersson i Ljung (m), Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon
(m), Jens Eriksson (m) och Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”(vpk) yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar livsmedelskommitténs och flera motionärers uppfattning
att något investeringsförbud inom animalieproduktionen inte längre behövs.
Som bl. a. framhålls i partimotioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet
är effekterna av hittillsvarande ingrepp mycket osäkra. Den marginella
effekt som förbudet haft står inte i rimlig proportion till de negativa
effekter det fört med sig. Förbudet har också skapat mycken onödig byråkrati.
Utskottet biträder i enlighet med det anförda såväl de förslag om generellt
upphävande av investeringsförbudet som lagts fram i motionerna 2168
och 3098 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 3 resp. 4 samt 3104 av Ulf

JoU 1984/85:33

Adelsohn m. fl. (m) yrkande 6, liksom det förslag om upphävande av förbudet
i Norrland som förts fram av Olle Östrand m. fl. (s) i motion 1416
yrkande 1.

dels utskottets hemställan under 32 a bort ha följande lydelse:

32. beträffande investeringsförbudet inom animalieproduktionen
a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motion 1984/
85:3093 yrkande 6 samt med anledning av motionerna 1984/85:
1416 yrkande 1, 1984/85:2168 yrkande 3, 1984/85:3098 yrkande 4
och 1984/85:3104 yrkande 6 godkänner vad utskottet förordat,

33. Industri- och handelsleden (mom. 34 a)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med ”Likaså finner”
och slutar med ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som sägs i motion 3093 (c) finner näringsutskottet att detäven
med de utredningar som regeringen nu aviserar - saknas en utredning
som på allvar kunde ta ett samlat grepp över hela livsmedelskedjan. Synpunkter
motsvarande dem som näringsutskottet nu har redovisat får ett
konkret uttryck i motion 2743 (c). Där uppmärksammas den centrala frågan
om prisbildningen i livsmedelskedjans förädlings- och distributionsled. Denna
betecknas som en fråga som, med tanke på att en så betydande del av det
slutliga priset hos konsumenterna är hänförliga till dessa led, inte har behandlats
tillräckligt ingående i livsmedelskommitténs arbete. Näringsutskottet
delar motionärernas uppfattning. Prisbildningen borde i enlighet med vad
de förordar bli föremål för ytterligare utredning. Näringsutskottet anser att
det bör framgå av direktiven för de nya utredningar om industri- och handelsleden
som regeringen aviserar att en genomgång av prisbildningen i hela
livsmedelskedjan är en av de centrala uppgifterna. Även prisbildningen inom
insatsvaruledet bör studeras. Om en utredning kommer till stånd med den
uppläggning som näringsutskottet här har förordat skulle också önskemålen i
motion 645 (vpk) delvis bli tillgodosedda.

Jordbruksutskottet ansluter sig till näringsutskottets uppfattning och hemställer
att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.

dels utskottets hemställan under 34 a bort ha följande lydelse:

34. beträffande industri- och handelsleden

a) att riksdagen i fråga om ytterligare utredningar som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet med bifall till motion 1984/
85:2743 och med anledning av motion 1984/85:645 i motsvarande
del anfört.

JoU 1984/85:33

34. Industri- och handelsleden (morn. 34 a)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Likaså finner”
och slutar med ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Trots att utredningsmaterialet från livsmedelskommittén är synnerligen
omfattande har industri- och handelsleden - inkl. insatsvaruledet - enligt
näringsutskottets mening inte uppmärksammats tillräckligt i utredningsarbetet.
Särskilt anmärkningsvärt är detta med tanke på att dessa led, om mervärdeskatt
inräknas, svarar för mer än 90 % av konsumenternas livsmedelsutgifter
och att dessa led domineras av monopolföretag. Det framstår därför
som nödvändigt med grundligare utredningar. Det är värdefullt att regeringen
nu i propositionen aviserar att industri- och handelsleden skall utredas
ytterligare. Ett primärt syfte bör därvid vara att ökad insyn och kontroll i
monopolföretagen skall bli möjlig. Dessa utredningar borde, i enlighet med
vad som förespråkas i motion 645 (vpk), omfatta också insatsvaruledet, dvs.
de led som svarar för försörjningen med t. ex. gödselmedel, bekämpningsmedel
och maskinell utrustning till jordbruket. Det nu sagda bör riksdagen
genom ett särskilt uttalande ge regeringen till känna. Näringsutskottet tillstyrker
alltså förslaget härom i motion 645 (vpk). Det som näringsutskottet
här har sagt om vikten av bättre utredningsunderlag ligger också i linje med
vad som sägs i motion 2743 (c) med avseende på prisbildningen i livsmedelskedjan
och med det som allmänt anförs i motion 3093 (c) om en utredning
som kunde ta ett samlat grepp om hela livsmedelskedjan.

Jordbruksutskottet, som delar näringsutskottets uppfattning, anser således
att riksdagen genom ett särskilt uttalande bör ge det nu sagda regeringen
till känna.

dels utskottets hemställan under 34 a bort ha följande lydelse:

34. beträffande industri- och handelsleden

a) att riksdagen i fråga om ytterligare utredningar som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet med bifall till motion 1984/
85:645 i motsvarande del och med anledning av motion 1984/
85:2743 anfört,

35. Industri- och handelsleden (mom. 34 c)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Arne Andersson i Ljung (m),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c)
och Jens Eriksson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Vidare anser”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Lantbrukskooperationen spelar en positiv roll i samhället och den har stor

JoU 1984/85:33

betydelse för uppnåendet av de jordbrukspolitiska målen. Den beskrivning
av lantbrukskooperationens möjligheter att missbruka sin dominerande
ställning inom vissa led av livsmedelskedjan som finns i motionerna får inte
läggas till grund för kritik och åtgärder så länge något missbruk inte förekommer.

Det finns enligt näringsutskottets mening med hänsyn till det nu sagda
inget skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av det som i
motionerna 1509 (fp), 3098 (fp) och 645 (vpk) sägs om lantbrukskooperationen
och om ökad insyn och kontroll i monopolföretag inom livsmedelskedjan.
Utskottet vill i detta sammanhang ytterligare anföra att påtryckningar
syftande till en uppdelning av lantbrukskooperativa företag i skilda juridiska
personer enligt utskottets mening inte bör förekomma. Detta skulle
innebära en allvarlig diskriminering av den kooperativa företagsformen.

dels utskottets hemställan under 34 c bort ha följande lydelse:

34. beträffande industri- och handelsleden

c) att riksdagen i fråga om lantbrukskooperationen m. m. som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet med avslag på motionerna
1984/85:645 i motsvarande del, 1984/85:1509 och 1984/
85:3098 yrkande 9 i motsvarande del anfört,

36. Industri- och handelsleden (mom. 34 c)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Vidare anser”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar den uppfattning som näringsfrihetsombudsmannen
(NO) har gett uttryck för och som redovisas i motionerna 1509 (fp) och
3098 (fp). Risken för skadliga konkurrensbegränsningar genom lantbrukskooperationens
dominerande ställning inom livsmedelssektorn måste på
olika sätt uppmärksammas. Utskottet vill understryka vikten av att NO och
SPK gör sådana insatser att de monopolliknande förhållandena inom jordbrukets
förädlingsled så långt möjligt begränsas. Marknadsdomstolen
konstaterade år 1982 att den lantbrukskooperativa slakteriorganisationens
dominerande ställning medförde skadlig verkan, varefter en förhandlingslösning
nåddes. Motsvarande uppmärksamhet bör enligt utskottets uppfattning
riktas även mot andra delar av livsmedelsmarknaden.

Näringsutskottet vill också understryka det som i propositionen sägs om
vikten av att lantbrukskooperationen inte missbrukar sin dominerande ställning
i vissa branscher på ett otillbörligt sätt. Som också framhålls i propositionen
måste lantbrukskooperationen i konkurrenshänseende bedömas enligt
samma normer som enligt konkurrenslagen gäller för näringslivet i övrigt.

7 Riksdagen 1984/85. 16 sami. Nr 33

JoU 1984/85:33

Det som nu sagts anser näringsutskottet att riksdagen bör ge regeringen till
känna som sin mening. Därigenom skulle önskemålen i motionerna 1509 (fp)
och 3098 (fp) bli tillgodosedda.

Jordbruksutskottet biträder näringsutskottets förslag.

dels utskottets hemställan under 34 c bort ha följande lydelse:

34. beträffande industri- och handelsleden

c) att riksdagen i fråga om lantbrukskooperationen m. m. som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet med bifall till motionerna
1984/85:1509 och 1984/85:3098 yrkande 9 i motsvarande
del och med anledning av motion 1984/85:645 i motsvarande del
anfört,

37. Industri- och handelsleden (mom 34 c)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med ”Vidare anser”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Industri- och handelsleden domineras av monopolföretag och kännetecknas
av stark koncentration. En del ägs av lantbrukskooperationen. Näringsutskottet
instämmer i det som i propositionen sägs om vikten av att lantbrukskooperationen
inte missbrukar sin dominerande ställning. Detta gäller
naturligtvis i lika mån andra monopolföretag som är verksamma inom livsmedelssektorn
alltifrån insatsvaruledet till livsmedelsdetaljhandeln. Ökad
insyn och kontroll i dessa företag i enlighet med vad som förordas i motion
645 (vpk) bör enligt näringsutskottets mening ske. Som har föreslagits i det
föregående kan detta ske genom den där förordade konsumentdelegationen.
Väsenligt är emellertid också att de pris- och konkurrensövervakande myndigheterna
mera aktivt än nu uppmärksammar förhållandena inom de nu
nämnda företagen och vidtar åtgärder för att monopolförhållandena inte
skall missbrukas. Det som utskottet här har anfört ligger också i linje med det
som sägs om lantbrukskooperationen i motionerna 1509 (fp) och 3098
(fp)-

Jordbruksutskottet ansluter sig till vad näringsutskottet anfört.

dels utskottets hemställan under 34 c bort ha följande lydelse:

34. beträffande industri- och handelsleden

c) att riksdagen i fråga om lantbrukskooperationen m. m. som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av
motionerna 1984/85:645 i motsvarande del, 1984/85:1509 och 1984/
85:3098 yrkande 9 i motsvarande del anfört,

JoU 1984/85:33

38. Industri- och handelsleden (mom. 34 e)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Jordbruksutskottet
föreslår” och slutar med ”motion 3098 (fp)” bort ha följande lydelse: Med

hänsyn till jordbruksnäringens särställning, med ett starkt skydd mot
importkonkurrens, är det nödvändigt att statsmakterna bevakar konsumenternas
intresse av rimliga priser. Detta bör ske bl. a. genom krav på jordbruket
och mellanleden att successivt öka effektiviteten i produktionen. Det
finns, som framhålls i motion 3098 (fp), starkt oroande tendenser till koncentration
inom livsmedelskedjans förädlings- och handelsled. Det är mot
denna bakgrund värdefullt att regeringen aviserar fortsatta utredningar om
bl. a. struktur- och ägarförhållandena inom dessa led. Det är angeläget att
dessa utredningar kommer till stånd med det snaraste. I enlighet med vad
som föreslås i motionerna bör riksdagen genom ett särskilt uttalande markera
den vikt som riksdagen lägger vid att konkurrensen är effektiv i livsmedelskedjans
förädlings- och handelsled.

dels utskottets hemställan under 34 e bort ha följande lydelse:

34. beträffande industri- och handelsleden

e) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3098 yrkande 9 i
återstående del,

39. Konsumentinflytande (mom. 36)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Kerstin Andersson (c) och Jens
Eriksson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”i sammanhanget” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ingen erinran mot att konsumentdelegationens ställning och
arbetsformer ses över. Utskottet erinrar om att delegationen inrättats genom
beslut av riksdagen år 1962 och att det därvid underströks att delegationen
skulle vara knuten till jordbruksnämnden och ha en rådgivande funktion.
Riksdagen har inte tagit något beslut som innebär ändring härvidlag. Parter
vid överläggningarna skall självfallet vara staten och jordbruket. I sin rådgivande
funktion har konsumentdelegationen en viktig roll vare sig staten
företräds av jordbruksnämnden eller av särskilda delegerade. Utskottet
anser det angeläget att de statsrättsliga aspekterna grundligt övervägs vid den
förestående översynen så att statsrättsligt korrekta former iakttas. Vad utskottet
här anfört med anledning av föreliggande motioner från centerpartiet
i ämnet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Rättelse: S. 99, rad 10 nedifrån Står: år 1982 Rättat till: år 1962

JoU 1984/85:33

100

dels utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande konsumentinflytande
att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:3089 yrkande
3 i motsvarande del och 1984/85:3106 samt med avslag på motion
1984/85:645 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

40. Konsumentinflytande (mom. 36)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”i sammanhanget” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner (= utskottet) i frågan. I detta sammanhang vill

utskottet nämna om att den ytterligare utredning om industri- och handelsleden
som tidigare berörts bl. a. skulle syfta till att konsumenterna skall få
ökad insyn i de monopolföretag som nu dominerar väsentliga delar av dessa
led. Om dessutom en konsumentdelegation blev knuten till statens pris- och
kartellnämnd, med en förhandlingsfunktion i enlighet med förslaget i motion
645 (vpk), samt prisstopp, prisövervakning och priskontroll i ökad utsträckning
kom till användning skulle konsumenterna verkligen få ett ökat inflytande
över matpriserna. Utskottet finner att förslagen i detta syfte i motion
645 (vpk) bör genomföras med det snaraste.

dels utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande konsumentinflytande

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:645 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1984/85:3089 yrkande 3 i motsvarande
del och 1984/85:3106 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

41. Försörjningen med kvävegödselmedel (mom. 37)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Arne Andersson i Ljung (m),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c)
och Jens Eriksson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”svenska ammoniakförsörjningen” bort ha följande
lydelse:

JoU 1984/85:33

101

Vad utskottet här anfört med anledning av regeringens förslag och den
moderata kommittémotionen 2304 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (yrkande
1) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottet hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande försörjningen med kvävegödselmedel

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:2304 yrkande 1,

42. Arbetskraft, maskiner och energi m. m. (mom. 38 c)

Andre vice talman Anders Dahlgren (c), Arne Andersson i Ljung (m),
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c)
och Jens Eriksson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Utskottet har
ej” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

I motion 3092 av Jens Eriksson m. fl. (m) redovisas vägande skäl för att
fisket skall ingå i beredskapsplaneringen på samma sätt som jordbruket.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

dels utskottets hemställan under 38 c bort ha följande lydelse:

38. beträffande arbetskraft, maskiner och energi m. m.

c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motion 1984/85:3092 yrkande
1,

43. Jordbrukets rationalisering m. m. (mom. 39 c)

Arne Andersson i Ljung (m), Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon
(m), Jens Eriksson (m) och Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”hithörande frågor”,

dels den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Översynen
av” och på s. 56 slutar med ”till anslagsfrågan”,

dels utskottets hemställan under 39 c bort utgå.

44. Jordbrukets rationalisering m. m. (mom. 39 c motiveringen)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Översynen av”
och på s. 56 slutar med ”för ändamålet” bort ha följande lydelse:

JoU 1984/85:33

102

Översynen av (= utskottet) skuldsatta jordbruksföretag. I

många fall har samhället ett borgensansvar för hårt skuldsatta jordbrukare. I
nuvarande läge för jordbruket och i de fall där det finns förutsättning för
rekonstruktion av den pågående driften bör samhället tillämpa ett generöst
ackordsförfarande för jordbruk som hotas av konkurs.

Under den tid som de hårt skuldsattas problem utreds av lantbruksstyrelsen
och innan en låneform konstruerats som innebär en lägre ränte- och
amorteringskostnad under de första svåra åren, måste åtgärder vidtas för att
minska räntebelastningen särskilt för yngre och nystartade jordbrukare.
Bl. a. bör de medel som i detta sammanhang anslås kunna utnyttjas för en
förlängning av räntestödet. För nästa budgetår beräknar utskottet att sammanlagt
40 milj. kr. bör anvisas för ändamålet.

45. Jordbrukets rationalisering, m. m. (mom. 39 d)

under förutsättning av bifall till reservation 43

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och
Jens Eriksson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”90 milj. kr.” bort utgå,

dels utskottets hemställan under 39 d bort ha följande lydelse:

39. beträffande jordbrukets rationalisering, m m.

d) att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1984/85:2168 yrkande 11 i motsvarande del och
1984/85:3094 yrkande 3 i motsvarande del till Bidrag till jordbrukets
rationalisering, m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 50 000 000 kr.,

46. Jordbrukets rationalisering, m. m. (mom. 39 d)

under förutsättning av bifall till reservation 43
Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med ”Utskottet har
inte” och på s. 70 slutar med ”90 milj. kr.” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget i motion 2168 (fp) att förevarande bidragsanslag
för nästa budgetår bör kunna minska med 5 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag. I övrigt har utskottet inte något att invända mot de i
propositionen gjorda beräkningarna såvitt anser bidragsverksamheten. Förslaget
i motion 3094 (vpk) om en uppräkning av anslaget med 10 milj. kr.
avstyrks alltså. Det bör (= utskottet) Västerbottens län.

JoU 1984/85:33

103

dels utskottets hemställan under 39 d bort ha följande lydelse:

39. beträffande jordbrukets rationalisering, m. m.

d) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:2168 yrkande 11 i motsvarande del samt med avslag på
motion 1984/85:3094 yrkande 3 i motsvarande del till Bidrag till
jordbrukets rationalisering, m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 45 000 000 kr.,

47. Jordbrukets rationalisering, m. m. (mom. 39 d)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med ”Utskottet har
inte” och på s. 70 slutar med ”90 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion 3094 (vpk) att anslag till investeringar
räknas upp med 10 milj. kr. utöver regeringens nivå. I övrigt har utskottet
inte något att invända mot de i propositionen gjorda beräkningarna,
såvitt avser den hittillsvarande bidragsverksamheten. Förslaget i motion

2168 (fp) att minska anslaget med 5 milj. kr. avstyrks alltså. Det bör

(= utskottet) Västerbottens län.

Utskottet har (= utskottet) detta anslag. Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner utskottets förslag och således beslutar att anslaget
för nästa budgetår förs upp med 100 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 39 d bort ha följande lydelse:

39. beträffande jordbrukets rationalisering, m. m.

d) att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3094 yrkande 3 i motsvarande del samt med avslag på motion
1984/85:2168 yrkande 11 i motsvarande del till Bidrag till jordbrukets
rationalisering, m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 100 000 000 kr.,

48. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige (mom. 40)

Arne Andersson i Ljung (m), Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon
(m), Jens Eriksson (m) och Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”situation beaktas” bort ha följande lydelse:

Utskottet har (= utskottet) regeringens förslag. Utskottet

finner för sin del skäligt att Norrlandsstödet justeras upp med sammanlagt 50
milj. kr., eller 28 milj. kr. mer än vad som föreslås i propositionen.

dels den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”nästa budgetår” bort ha följande lydelse:

JoU 1984/85:33

104

Utskottet har i det föregående föreslagit att utöver förenämnda belopp
sammanlagt 28 milj. kr. skall anslås för uppräkning av prisstödet för nästa
budgetår. För sin del räknar utskottet sålunda medelsbehovet under detta
anslag till 380 milj. kr. för nästa budgetår.

dels utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande prisstöd till jordbruket i norra Sverige

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1984/85:2168 yrkande 2,1984/85:3089 yrkande 7,1984/85:3090 yrkande
1, 1984/85:3094 yrkande 1, 1984/85:3098 yrkande 6, 1984/
85:3099 yrkande 1 och 1984/85:3105 yrkande 2 till Prisstöd till jordbruket
i norra Sverige anvisar ett förslagsanslag av 380 000 000
kr.,

49. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige (mom. 40)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”situation beaktas” bort ha följande lydelse:

Utskottet har (= utskottet) regeringens förslag. Utskottet finner

för sin del skäligt att ytterligare 80 milj. kr. anvisas för ändamålet.

dels den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”nästa budgetår” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att utöver förenämnda belopp
sammanlagt 80 milj. kr. skall anslås för uppräkning av prisstödet för nästa
budgetår. För sin del räknar utskottet sålunda medelsbehovet under detta
anslag till 432 milj. kr. för nästa budgetår.

dels utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande prisstöd till jordbruket i norra Sverige

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1984/85:2168 yrkande 2,1984/85:3089 yrkande 7,1984/85:3090 yrkande
1, 1984/85:3094 yrkande 1, 1984/85:3098 yrkande 6, 1984/
85:3099 yrkande 1 och 1984/85:3105 yrkande 2 till Prisstöd till jordbruket
i norra Sverige anvisar ett förslagsanslag av 432 000 000
kr.,

JoU 1984/85:33

105

Särskilda yttranden

1. Synpunkter på förslaget om en samlad livsmedelspolitik

John Andersson (vpk) anför:

Allmänt om livsmedelspolitiken

Regeringens proposition 1984/85:166 om livsmedelspolitiken sägs vara ett
förslag till riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik. I vår partimotion (1984/
85:3093) till nu aktuell .proposition anförde vi att vi hade svårt att dra en
sådan slutsats, en värdering som delas av flera remissinstanser.

Detta var också utgångspunkten för vår kritik av såväl livsmedelskommitténs
betänkande som den framlagda propositionen. Vi menade att bägge
dessa var en besvikelse för såväl näringen som för konsumenterna. Vi saknade
förslag om hur matpriserna skulle hållas nere eller hur kvaliteten på
maten kan förbättras. Vi kritiserade också vad som sades vara ett samlat
grepp om livsmedelspolitiken där en fixering skett vid överskottet i jordbruksproduktionen
.

Vår motion anvisade andra vägar än vad som föreslogs i propositionen. Vi
förordade därför en övergång till jordbruks- och livsmedelsproduktionen i
ekonomisk, biologisk och regional balans där en allt större inriktning på
förbättrad matkvalitet förverkligas. Det finns knappast något bättre tillfälle
till en omläggning än när man har ett tryckande överskott.

Vi såg det som ett angeläget mål att - i det längre perspektivet - eftersträva
samstämmighet mellan de skilda krav som på senare år alltmer gjort sig gällande
i den jordbrukspolitiska diskussionen: de ekologiska och miljömässiga
kraven, överskottsproblemen, bevarandet av familjejordbruken, en större
social rättvisa mellan olika jordbrukarkategorier samt en hälsomässigt sund
inriktning av produktion och konsumtionsvanor. Även med avseende på de
hälsopolitiska målen ter sig en samstämmighet naturlig mellan konsumentintresset
av att få sunda och näringsriktiga livsmedel och det sociala intresset
av att inte gynna långtgående stordrift, hård exploatering och långt driven
kemikalieanvändning. Den långsiktiga inriktning som vi förespråkar har givetvis
också en väsentlig regionalpolitisk sida.

I vår långsiktiga inriktning av livsmedelspolitiken ingick också att den
orättvisa matskatten skulle avvecklas. Vpk förordar därför att momsen på
mat slopas i tre etapper. De två första genom kraftiga ökningar av livsmedelssubventionerna
och tredje steget genom att hela matmomsen slopas.
Som ett första led föreslog vi därför en ökning av livsmedelssubventionerna
för nästa budgetår med 3 miljarder kronor.

För en sådan omläggning av jordbruks- och livsmedelspolitiken ansåg vi att
staten skulle ha huvudansvaret, då den är att betrakta som en samhällsangelägenhet.
Av detta följde att vi ansåg att samhällets andel av överskottsarealens
kostnader skulle vara 60%, medan näringen skulle svara för
40%.

JoU 1984/85:33

106

Utskottsbehandlingen

Vid utskottets behandling av propositionen och motionerna fick vi bl. a.
stöd för vårt yrkande om fördelningstal mellan samhälle och näring. Däremot
fick andra viktiga yrkanden i våra motioner inte stöd. Detta faktum och
även att regeringen riskerade ett voteringsnederlag i fördelningsfrågan resulterade
i förhandlingar mellan vpk och regeringspartiet. Resultatet blev en
överenskommelse om fördelningstalet. Vidare att det särskilda prisstödet till
norra Sverige uppräknades med 60 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit
samt att 40 milj. kr.' anslås för stöd till skuldsatta jordbrukare.

Denna överenskommelse får till följd att vi inte fullföljer våra yrkanden i
motionerna vad avser dessa punkter.

Den önskvärda och nödvändiga omläggningen av jordbruks- och livsmedelspolitiken
med minskat överskott, bevarad åkerareal, minskad kemikalieanvändning,
slopad matmoms, bättre och billigare mat synes inte nu bli
verklighet. Givetvis återkommer vi med våra krav om åtgärder för en helt ny
jordbruks- och livsmedelspolitik.

Kompensationsmetod

Vid förra riksmötet beslöt riksdagen att en ordning med obundna överläggningar
skulle prövas för den prisregleringsperiod som började den 1 juli
1984. I jordbruksutskottets betänkande (JoU 1983/84:20) sades bl. a.:
”Självfallet får inte detta tolkas så att jordbruket inte skall få någon kompensation
för ökade kostnader.”

Nu har vi två års erfarenhet av obundna förhandlingar. Förra året förhandlade
näringen med en kommission direkt underställd regeringen och då
uppstod inga problem. Vid årets överläggningar förhandlade näringen med
jordbruksnämnden och dess konsumentdelegation. Nu nåddes ingen överenskommelse.

I anledning av detta vill jag göra följande markering. När jag nu accepterar
ett kompensationssystem med obundna förhandlingar så utgår jag ifrån vad
som beslutades i enlighet med jordbruksutskottets betänkande 1983/84:20.
Skulle det visa sig att jordbruket inte fortsättningsvis kommer att erhålla
kompensation för ökade kostnader kommer jag givetvis att ompröva mitt
ställningstagande. Jag kommer vidare att överväga om inte direkta förhandlingar
mellan näringen och regeringen bör genomföras eftersom jordbruksnämndens
och konsumentdelegationens nuvarande roll och befogenheter är
mycket oklara.

2. Familjejordbruket (mom. 3)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c)
anför:

Vi noterar med tillfredsställelse att utskottet i sin helhet numera stöder en

JoU 1984/85:33

107

satsning på familjejordbruket. Vi utgår från att man nu också är beredd att
medverka till ekonomiska och andra åtgärder som gör en sådan inriktning av
jordbrukspolitiken möjlig. I detta sammanhang måste särskilt betonas vikten
av att motverka en fortsatt övergång till stordrift och industrialisering av
jordbruksproduktionen. Följaktligen måste styrmedel finnas som skapar förutsättningar
för en integrerad produktion inom familjejordbruket.

3. Samhällets kostnadsansvar för överskottsarealen (mom. 10)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c)
anför:

Vid årets början väcktes ett antal centermotioner, 533,633,880,924,1072,
1079, 1394, 1524 yrkande 1, 1527, 2010, 2025, 2028, 2240, 2699, 2745 och
2748, i vilka det yrkas att all brukningsvärd åkermark utnyttjas för jordbruksproduktion.
Vid bifall till det som anförs i reservation 10 får kraven i
nämnda motioner anses tillgodosedda.

4. Jordbruksprisregleringen (mom. 18)

Andre vice talman Anders Dahlgren och Kerstin Andersson (båda c)
anför:

Vi har inget att invända mot vad utskottet anför om att tillvarata möjligheterna
till förenkling av jordbruksprisregleringen. Emellertid vill vi särskilt
fästa uppmärksamheten på att den rådande världsmarknadssituationen på
livsmedel och det högre kostnadsläget i Sverige, särskilt då de höjda räntekostnaderna,
innebär att behovet av stöd från samhället ingalunda minskat.
Förenkling av jordbruksprisregleringen måste ses i detta sammanhang och
får ej leda till försämrade förhållanden för svenskt jordbruk.

5. Arealanpassad animalieproduktion (mom. 32 d)

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och
Jens Eriksson (alla m) anför:

I motion 3095 begär motionärerna att kommande anvisningar om miljöskydd
vid djurhållning vid ny-, till- och ombyggnad skall baseras på en arealanpassad
animalieproduktion.

Vi anser att de i motionen framförda synpunkterna förtjänar att uppmärksammas.
Det är inte minst ur miljösynpunkt angeläget att tillräckligt arealunderlag
finns för spridning av gödsel.

Den i proposition 1984/85:127 om program mot luftföroreningar och försurning
aviserade översynen av gällande anvisningar bör ske snarast så att
nya anvisningar kan tillämpas vid den tidpunkt investeringsförbudet inom
animalieproduktionen upphör.

JoU 1984/85:33

108

Bilaga

Näringsutskottets yttrande
1984/85:10 y

om livsmedelsindustri och livsmedelshandel (prop. 1984/85:166 delvis)

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:166 om livsmedelspolitiken jämte motioner med anledning
härav, allt såvitt avser frågor om industri- och handelsleden.

Regeringen har genom propositionen bl. a. berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad som där (s. 69 f.) anförs om industri- och handelsleden i
livsmedelskedjan. Näringsutskottet kommenterar i det följande propositionen
i denna del och därjämte synpunkter i fyra av de motioner som har väckts
med anledning av propositionen och i en till jordbruksutskottet hänvisad
motion från allmänna motionstiden. Dessa fem motioner redovisas i det
följande.

Fem motioner från allmänna motionstiden, vilka rör frågor om livsmedelsindustrin,
har tidigare hänvisats till näringsutskottet. Näringsutskottet
behandlar i detta sammanhang även dessa motioner, som också redovisas i
det följande, och överlämnar dem, under förutsättning av jordbruksutskottets
medgivande, till jordbruksutskottet med detta yttrande.

Propositionen

Livsmedelssektorn fungerar i vårt samhälle inte på ett i alla avseenden
tillfredsställande sätt, sägs det i propositionen. Den starka koncentrationen i
förädlings- och handelsleden anses bidra till detta. Denna koncentration
medför risker för konkurrensbegränsningar, ökar sårbarheten och förvärrar
den regionala obalansen.

Konsumentpriset på livsmedel beror på effektiviteten i alla leden, anförs
det vidare. En åtgärd som sänker kostnaderna i ett led i livsmedelskedjan kan
motverkas av otillräcklig konkurrens eller överkapacitet i ett annat led.
Detta nämns som ett av flera samband som gör att livsmedelskedjan måste
ses som en helhet. Regeringen har därför i propositionen velat samordna
samhällets syn på produktionen och distributionen av livsmedel och de
samhälleliga åtgärder som berör livsmedelssektorn i en gemensam livsmedelspolitik.

Målet för denna livsmedelspolitik formuleras på följande sätt:

Ett huvudmål för livsmedelspolitiken bör således vara att trygga vårt lands

livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig .

Som likställda delmål under det nyss angivna huvudmålet bör vidare gälla att
konsumenterna får tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser och

JoU 1984/85:33

109

att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard.
Verksamheten i livsmedelskedjans alla led bör bedrivas så effektivt och
rationellt som möjligt samtidigt som andra viktiga samhälleliga krav beaktas

Det livsmedelspolitiska synsätt som föreslås innebär att de traditionella
jordbrukspolitiska medlen får samverka med samhällets insatser i förhållande
till industri- och handelsleden, med konsumentpolitik i övrigt samt med
beredskapsplanering och andra åtgärder till en samlad livsmedelspolitik.

I propositionen redovisas (s. 24 f.) uppgifter om saluvärde, sysselsättning
och struktur inom industri- och handelsleden.

Livsmedelsindustrin sysselsatte år 1982 ca 70 000 personer, motsvarande
ca 9 % av antalet sysselsatta inom tillverkningsindustrin. Saluvärdet på
livsmedelsindustrins produktion (exkl. spritdrycks- och tobaksindustri) var
51 miljarder kronor och förädlingsvärdet 15 miljarder kronor.

En stark koncentration till färre och större anläggningar har varit
utmärkande för utvecklingen under efterkrigstiden. Också i fråga om
ägandet har utvecklingen präglats av en fortgående koncentration. Ett fåtal
stora ägargrupper dominerar. Lantbrukskooperationen är störst och svarar
för 45 % av livsmedelsindustrins totala produktion. Den privata svenskägda
industrin har en andel av ca 31 %, konsumentkooperationen ca 12 %, de
utlandsägda företagen ca 7 % och staten ca 6 %.

Beträffande handelsledet framhålls bl. a. att drygt 75 % av partihandeln
med dagligvaror förmedlas via de tre stora handelsblocken KF, ICA och
DAG AB. Blockens andel har därmed ökat betydligt - år 1973 var den 52 %.
Inom detaljhandeln har butiksstrukturen förändrats kraftigt i riktning mot
ökad stordrift. År 1950 fanns närmare 30 000 butiker inom dagligvaruområdet.
År 1982 var motsvarande siffra knappt 9 000.

Uppgifter redovisas om industri- resp. handeisledets andelar av
livsmedelsutgifterna. År 1983 var dessa andelar 17 % resp. 24 %. Andelarna
var ungefär desamma för sådana livsmedel som i råvaruledet omfattades av
jordbruksprisregleringen och för övriga livsmedel. Den allmänna bilden är,
påpekas det, att jordbrukets andel av matkronan sjunker.

Den starka koncentrationen av ägandet såväl inom livsmedelsindustrin
som inom distribution och handel uppmärksammas i propositionen. Behovet
av en väl fungerande konkurrens understryks. Även koncentrationen av
tillverkningen till större och färre produktionsenheter och utvecklingen mot
stordrift också när det gäller distributionscentraler och butiker påtalas.
Vidare betonas att det för att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel till
rimliga priser är viktigt att tillverkningen och distributionen fungerar
effektivt.

Eftersom industri- och handelsleden spelar en viktig och ökande roll inom
livsmedelskedjan i fråga om sysselsättning och värde liksom med avseende på
de slutliga konsumentpriserna på livsmedel finns det enligt propositionen
anledning att i ökad utsträckning uppmärksamma dessa led. Det framhålls

JoU 1984/85:33

110

som angeläget att det statistiska underlaget förbättras och att forskning
rörande livsmedelsindustrins och handelns förhållanden prioriteras. I propositionen
aviseras vidare att en översyn av de konsumentekonomiska följderna
av koncentration och stordrift skall genomföras i anslutning till en
planerad samlad utvärdering av livsmedlens kvalitet. Dessutom meddelas att
en utredning kommer att tillsättas med uppgift att ytterligare belysa
förhållandena inom industri- och handelsleden. Särskilt skall härvid studeras
vilka effekter den starka ägarkoncentrationen har för konkurrensförhållandena
inom livsmedelskedjan.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

Av de motioner som har väckts med anledning av propositionen är det fyra
som näringsutskottet kommenterar.

1 motion 1984/85:3098 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i fråga, (9) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående vikten av konkurrens i förädlingsledet.

De övriga tre motionerna är:

1984/85:3089 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c),

1984/85:3093 av Lars Werner m. fl. (vpk) och

1984/85:3104 av Ulf Adelsohn m. fl. (m).

Motioner från allmänna motionstiden

Den till jordbruksutskottet hänvisade motion från allmänna motionstiden
som behandlas här är

1984/85:1509 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari - med motivering i
motion 1984/85:1505 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts angående konkurrensbegränsning inom
jordbrukets förädlingsled.

De motioner från allmänna motionstiden som har hänvisats till näringsutskottet
och med detta yttrande överlämnas till jordbruksutskottet är
följande:

1984/85:645 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare
utredning om industri- och handelsledet för jordbruks- och livsmedelspolitikens
område,

1984/85:1101 av Sten Svensson (m) och Sven Eric Lorentzon (m), vari -med motivering i motion 1984/85:1090 - hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller om utrikeshandelspolitiska initiativ för att
främja exporten av livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,

JoU 1984/85:33

lil

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
näringspolitiska åtgärder för att öka exporten av livsmedel,

1984/85:1502 av Ingemar Hallenius m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
utvecklingsarbete för livsmedelsindustrin i Skaraborgs län,

1984/85:2700 av Eric Jönsson m. fl. (s), såvitt avser hemställan (2) att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
livsmedelsindustrin i Skåne,

1984/85:2743 av Karin Israelsson (c), och Pär Granstedt (c), vari - med
motivering i motion 1984/85:2742 - hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen i uppdrag att komplettera LMK [1983 års livsmedelskommitté]
med en genomgång av prisbildningen i hela livsmedelskedjan.

Översikt av motionernas innehåll

I moderata samlingspartiets partimotion 1984/85:3104 uppmärksammas
möjligheterna och anges förutsättningarna för en ökad avsättning av
livsmedel på export. I folkpartiets partimotion 1984/85:3098 behandlas
koncentrationstendenserna i livsmedelskedjans industri- och handelsled.
Motionärerna understryker vikten av att den utredning i ämnet som aviseras i
propositionen kommer till stånd snarast. Med anledning av samma utredningsplaner
sägs i centerpartiets partimotion 1984/85:3089 att man saknar en
utredning som på allvar kunde ta ett samlat grepp över hela livsmedelskedjan.
Koncentrationstendenserna uppmärksammas också i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion 1984/85:3093. Motionärerna utvecklar emellertid
inte sina synpunkter där utan hänvisar till sin motion i ämnet från den
allmänna motionstiden. Denna motion, 1984/85:645, utmynnar i krav på
ytterligare utredning av industri- och handelsleden alltifrån insatsvaruledet
till livsmedelshandeln. Vidare föreslås ett ökat konsumentinflytande över
matpengarna. Ytterligare utredningar krävs också i motion 1984/85:2743 (c).
Där önskas en genomgång av prisbildningen i hela livsmedelskedjan. De
mindre företagens möjligheter att hävda sig på en marknad som domineras
av ett fåtal stora livsmedelsgrossister borde uppmärksammas, sägs det i
motion 1984/85:2700 (s), som också utmynnar i önskemål om ett särskilt
program syftande till att främja livsmedelsexport från Skåne.

Möjligheterna till ökad export av livsmedel uppmärksammas generellt i
motion 1984/85:1101 (m), som bl. a. innehåller förslag till en samlad statlig
strategi för att exporten av förädlade livsmedel skall främjas. I motionen
anges också hur förutsättningarna för en ökad export kan förbättras genom
andra åtgärder inom ramen för näringspolitiken.

Särskilda insatser inriktade på de mindre och medelstora jordbruks- och
livsmedelsföretagen i Skaraborgs län förespråkas i motion 1984/85:1502 (c).

JoU 1984/85:33

112

Näringsutskottet

Industri- och handelsleden i livsmedelskedjan

I propositionen redovisas samspelet och beroendet mellan de olika leden i
livsmedelskedjan när det gäller produktionen och distributionen av livsmedel.
Målen för livsmedelspolitiken formuleras och utvecklas närmare utifrån
detta synsätt. Av intresse från näringsutskottets utgångspunkter är framför
allt konsumentmålet. Under huvudmålet - att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning-uppställs
detta som ett av två likställda mål och formuleras så att
konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga
priser. Regeringen understryker att det, för att detta mål skall nås, är
nödvändigt att rationell produktion bedrivs i alla livsmedelskedjans led. De
struktur- och ägarförhållanden m. m. som utmärker industri- och handelsleden
gör det enligt propositionen motiverat att mot nu angivna bakgrund låta
ytterligare utreda dessa led.

Näringsutskottet finner det värdefullt att livsmedelspolitiken utformas
utifrån en samlad syn på de olika länkarna i livsmedelskedjan. Härigenom
kan den industriella livsmedelsproduktionen resp. distributionen och handeln
ses i ett bredare sammanhang och deras relativa betydelse uppskattas
rätt.

Det är, anser näringsutskottet, uppenbart att industri- och handelsleden
har en betydelsefull roll att spela när det gäller att uppnå konsumentmålet
inom livsmedelspolitiken. Som påpekas i propositionen har dessa led en
andel av ca 40 % av konsumenternas livsmedelsutgifter. För sådana livsmedel
som i råvaruledet omfattas av jordbruksprisregleringen är denna andel
större än jordbrukets andel. Detta faktum utgör i sig ett tillräckligt skäl för att
industri- och handelsleden bör ägnas ökad uppmärksamhet. Ägarkoncentration
och stordriftstendenser inom bägge leden förstärker ytterligare motiven
härför. Dessa förhållanden är enligt näringsutskottets mening viktiga att
studera både därför att de kan ha betydelse när det gäller att nå det nyss
nämnda konsumentmålet och därför att de i ett bredare näringspolitiskt
perspektiv kan återverka på resursfördelning och effektivitet i ekonomin.
Det är från samtliga nu nämnda utgångspunkter angeläget att produktion och
distribution bedrivs rationellt och att det inom industri- och handelsleden
finns en väl fungerande konkurrens.

Det är därför enligt näringsutskottets mening tillfredsställande att regeringen
i två avseenden aviserar fördjupade utredningar om industri- och
handelsleden. Dels avses de konsumentekonomiska följderna av koncentration
och stordrift blir studerade, dels skall förhållandena inom industri- och
handelsleden belysas ytterligare med särskild tonvikt på hur den starka
ägarkoncentrationen påverkar konkurrensförhållandena inom livsmedelskedjan.

Det som anförs i propositionen i denna del motsägs inte i någon av de
aktuella motionerna. Det får uttryckligt stöd i motion 1984/85:3098 (fp). Där

JoU 1984/85:33

113

anförs att det finns anledning att i fortsättningen noga följa den utveckling
mot allt starkare koncentration som sker i förädlings- och distributionsleden.
Motionärerna instämmer i och understryker det som sägs i propositionen om
betydelsen av en väl fungerande konkurrens i industriledet. De finner det
angeläget att den utredning om effekterna av ägarkoncentrationen i industrioch
handelsleden som aviseras kommer till stånd snarast. De lämnar också
synpunkter på lantbrukskooperationens dominerande ställning i vissa industriled.
Till detta återkommer näringsutskottet strax. Motionen utmynnar i
förslag att riksdagen skall göra ett särskilt uttalande till regeringen om vikten
av konkurrens i förädlingsledet.

Vikten av en väl fungerande konkurrens inom industri- och handelsleden
understryks i propositionen. Näringsutskottet har nyss gett uttryck för
samma uppfattning och uttalat tillfredsställelse över att fördjupade utredningar
inom området kommer att ske. Det finns enligt utskottets mening
inget behov av att riksdagen gör ett särskilt uttalande till regeringen av den
innebörd som förespråkas i motion 1984/85:3098 (fp).

Det förhållandet att större delen av konsumenternas matpengar inte går
till jordbruket utan till industri- och handelsleden före och efter jordbruket
uppmärksammas i motion 1984/85:645 (vpk). Dessa led domineras av
monopolföretag och kännetecknas av en snabb koncentration, säger motionärerna.
De anser att det är nödvändigt med ökad insyn och kontroll i
monopolen och de koncentrerade företagen i de nu nämnda leden. Detta
gäller tillförseln av bl. a. handelsgödsel, bekämpningsmedel och maskiner till
jordbruket samt livsmedelsindustrin, de stora livsmedelsgrossisterna och
livsmedelsdetaljhandeln. Industri- och handelsleden bör ytterligare utredas,
anförs det vidare i motionen. Även förpacknings- och transportmedlens
andel i matpriserna borde klarläggas. För att konsumentinflytandet över
matpengarna skall öka borde bl. a. prövas att inrätta konsumentdelegationer
inom statens pris- och kartellnämnd (SPK). I större utsträckning borde också
priskontroll, prisövervakning och prisstopp användas. Företagen måste då
förhandla om sina krav på prishöjningar. Konsumenterna skulle på så sätt få
möjlighet till insyn och påverkan. I motionen påyrkas att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som anförts i motionen om ytterligare utredningar
avseende industri- och handelsleden.

Vissa likheter med den nu nämnda motionen har motion 1984/85:2743 (c),
vars motivering finns i motion 1984/85:2742. Där uttrycks besvikelse över att
1983 års livsmedelskommitté har ägnat för liten uppmärksamhet åt de
kostnader som uppkommer i förädlings- och handelsleden av livsmedelskedjan.
Kommittén har, säger motionärerna, inte heller uppmärksammat
skattens prishöjande effekt. Sammanlagt utgör de nämnda komponenterna,
åtminstone för vissa varor, mer än hälften av varans pris. Motionärerna anser
att regeringen borde komplettera livsmedelskommitténs arbete med en
genomgång av prisbildningen i hela livsmedelskedjan. Utan särskilt yrkande

8 Riksdagen 1984185. 16 sami. Nr 33

JoU 1984/85:33

114

anförs i motion 1984/85:3089 (c) att man saknar en utredning som på allvar
kunde ta ett samlat grepp över hela livsmedelskedjan.

Näringsutskottet vill först erinra om att insyn i och kontroll av monopol
och koncentrerade företag, något som önskas i motion 1984/85:645 (vpk),
kan ske genom de pris- och konkurrensövervakande myndigheterna. Till
denna fråga återkommer näringsutskottet i ett följande avsnitt. I det nu
aktuella sammanhanget tar utskottet upp dels yrkandena i denna motion och
i motion 1984/85:2743 (c) om ytterligare utredningar i vissa avseenden av
industri- och handelsleden, dels det som - utan att utmynna i särskild
hemställan - sägs i motion 1984/85:645 (vpk) om former för ökat konsumentinflytande.

De två motioner som innehåller konkreta yrkanden om utredningar
avseende industri- och handelsleden av livsmedelskedjan har väckts under
allmänna motionstiden. Härefter har regeringen i propositionen om livsmedelspolitiken
aviserat att ytterligare utredningar skall göras när det gäller just
dessa slag av näringsverksamhet. Bl. a. kommer effekterna av koncentrationstendenserna
på konkurrensförhållandena inom livsmedelskedjan och
de konsumentekonomiska följderna av koncentration och stordrift att
utredas. Näringsutskottet finner med hänsyn härtill att motionärernas
önskemål i huvudsak är tillgodosedda. Näringsutskottet anser också att talet i
motion 1984/85:3089 (c) om avsaknaden av en utredning med samlat grepp
över hela livsmedelskedjan saknar grund med tanke på det omfattande
utredningsarbete som har gjorts och de kompletteringar som nu kommer att
ske.

Det framgår inte uttryckligen att utredningsarbetet skall omfatta också det
s. k. insatsvaruledet i livsmedelskedjan. Också detta led borde enligt motion
1984/85:645 (vpk) inbegripas i den utredning som där förordas. Med tanke på
den helhetssyn på livsmedelssektorn som regeringen har låtit prägla överväganden
och förslag i propositionen synes det näringsutskottet naturligt att
också frågan om avgränsningen av det kommande utredningsuppdraget
prövas i ett sådant perspektiv.

Vad gäller önskemålen i motion 1984/85:2743 (c) om en genomgång av
prisbildningen i hela livsmedelskedjan vill näringsutskottet först erinra om
att livsmedelskommittén har låtit utreda hur stora andelar av konsumenternas
livsmedelsutgifter som olika led av livsmedelskedjan svarar för. De
utredningar som regeringen aviserar om industri- och handelsleden i
livsmedelskedjan kan förväntas ge kompletterande information om prisbildningen.
Därmed torde motionärernas önskemåi åtminstone delvis komma
att bli tillgodosedda. Något uttalande av riksdagen i ämnet anser näringsutskottet
med hänsyn till det nu sagda inte behövligt.

Näringsutskottet vill med anledning av de aktuella motionerna också
erinra om att livsmedelsindustrin och olika sektorer av denna tidigare har
utretts av SPK och av statens industriverk. SPK följer också fortlöpande
strukturutvecklingen inom bl. a. parti- och detaljhandel och redovisar

JoU 1984/85:33

115

utvecklingen av marginaler m. m. inom handeln. Livsmedelssektorns förädlings-
och distributionsled får anses höra till de sektorer av svenskt näringsliv
som i särskild grad uppmärksammas av de statliga utredningsorganen.

Vad så gäller förslaget i motion 1984/85:645 (vpk) om ett ökat konsumentinflytande
över livsmedelspriserna vill näringsutskottet från sina utgångspunkter
anföra följande.

Av propositionen framgår (s. 78) att en översyn skall göras av konsumentdelegationens
sammansättning och arbetsformer i syfte att stärka
konsumentintresset inom jordbruks- och fiskprisregleringen. Att finna
former för konsumentinflytande i livsmedelskedjans senare led, dvs. inom
industri och handel, sägs också vara angeläget. Konsumentinflytandet skulle
här kunna förstärkas genom förbättrad konsumentinformation.

Med hänsyn till det nu nämnda och till den prisövervakning och aktiva
utredningsverksamhet inom livsmedelsområdet som SPK svarar för anser
näringsutskottet att inte heller denna del av motion 1984/85:645 (vpk) bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Näringsutskottet behandlar slutligen i det nu aktuella sammanhanget
motion 1984/85:2700 (s). I denna uppmärksammas den starka koncentration
som råder i distributionsledet av livsmedelskedjan genom dominansen för
KF, ICA och DAGAB. Småföretagen inom livsmedelsindustrin kan, anför
motionärerna, inte alltid anpassa sin produktion till de särskilda krav i fråga
om t. ex. transporttålighet, hållbarhet, produktionsvolym och prisflexibilitet
som de stora distributörerna ställer. Mot bakgrund av behovet av ökad
förädling av livsmedel borde de mindre livsmedelsföretagens roll och
möjligheter närmare utredas. I det sammanhanget borde också uppmärksammas
i vad mån de stora grossisternas inköpspolitik påverkar de mindre
företagens försäljningsmöjligheter.

Åter vill näringsutskottet här hänvisa till att konkurrensfrågorna inom
bl. a. livsmedelssektorns distributions- och handelsled kommer att utredas
ytterligare. Att just den problematik som uppmärksammas av motionärerna
skall studeras särskilt nämns visserligen inte uttryckligen i propositionen.
Det förefaller dock självklart att den kommer att aktualiseras i utredningsarbetet.
Utskottet noterar också jordbruksminister Svante Lundkvists uttalande
i propositionen (s. 71) att det är angeläget med en decentralisering av
besluten i inköps- och marknadsföringsfrågor inom handeln för att motverka
riskerna för en försämrad konkurrens. Handeln bör också, anför han,
eftersträva att ge olika producenter likvärdiga möjligheter att distribuera
varor till butikerna.

Med hänsyn till det nu sagda anser näringsutskottet att riksdagen inte
behöver vidta någon åtgärd för att de grundläggande syftena med motion
1984/85:2700 (s) skall bli tillgodosedda i här aktuell del.

JoU 1984/85:33

116

Särskilda konkurrensbegränsningsfrågor

Det utredningsarbete som regeringen aviserar skall bl. a. avse effekterna
av den starka ägarkoncentrationen. I några av motionerna finns resonemang
som nära knyter an till det planerade utredningsarbetet men som också är
särskilt riktade till de pris- och konkurrensövervakande myndigheterna.
Näringsutskottet vill något kommentera dessa uttalanden.

I folkpartiets partimotion 1984/85:1505 uppmärksammas en råd företeelser
i samhället som enligt motionärerna hotar marknadsekonomin. Olika
åtgärder föreslås i syfte att denna skall stärkas. En företeelse som uppmärksammas
är de konkurrensbegränsningar inom jordbrukets förädlingsled som
sägs följa av den kraftiga dominansen för de lantbrukskooperativa företagen.
I motionen nämns bl. a. risken för att konkurrenssnedvridande effekter kan
uppstå genom att lantbrukskooperativa företag som är verksamma i förädlingsledet
kan använda prisregleringsmedel för att täcka kostnader i vidareförädlingen.
Genom en felaktig prissättning kan andra företag konkurreras
ut. Vidare kan utanförstående företag förvärvas med hjälp av prisregleringsmedel.
Enligt motionärerna är det väsentligt att SPK och näringsfrihetsombudsmannen
(NO) bevakar att de angivna monopolliknande förhållandena
så långt möjligt begränsas. De anser också att motsvarande uppmärksamhet
som har ägnats konkurrensförhållandena inom köttbranschen - som år 1982
blev föremål för ett beslut av marknadsdomstolen - borde riktas mot andra
delar av livsmedelsmarknaden, t. ex. knäckebrödstillverkningen och bryggerinäringen.
Det här aktuella yrkandet framställs i motion 1984/85:1509.

Också i motion 1984/85:3098 (fp), som har väckts med anledning av
propositionen, uppmärksammas lantbrukskooperationen särskilt och anförs
att dess dominans inom t. ex. mejeri- och slaktleden är starkt oroande.

Med anledning av vad som sägs i motionerna vill näringsutskottet erinra
om vad jordbruksministern i propositionen (s. 70) uttalar om lantbrukskooperationen.
Han säger där att det är viktigt att lantbrukskooperationen
inte utnyttjar sin dominerande ställning i vissa branscher på ett otillbörligt
sätt och att detsamma självfallet skall gälla även övriga livsmedelsföretag
med en liknande ställning. Vidare anförs att lantbrukskooperationen i
konkurrenshänseende skall bedömas enligt samma normer och från samma
utgångspunkter som allmänt gäller enligt konkurrenslagstiftningen.

Näringsutskottet ansluter sig till det nu sagda och erinrar om att utskottet i
sitt betänkande våren 1984 om kooperationens kapitalförsörjning (NU
1983/84:24 s. 8) gjorde ett uttalande av liknande innebörd.

Näringsutskottet vill som kommentar till de nu nämnda motionerna
ytterligare hänvisa till vad som i propositionen (s. 57) sägs i anslutning till
förslag om i vilket led prisregleringarna skall sättas in. Nuvarande ordning,
enligt vilken prisregleringen i huvudsak avser partiledet för animalieprodukter
och odlarledet för vegetabilieprodukter, föreslås bestå. I propositionen
föreslås emellertid att företag med integrerad produktion snarast möjligt

JoU 1984/85:33

117

skall dela upp redovisningen mellan verksamhet inom och verksamhet utom
prisregleringsledet. Vidare förordas att berörda företag inom förädlingsindustrin
frivilligt prövar möjligheterna att dela upp verksamheten i fristående
juridiska enheter.

Näringsutskottet konstaterar att sådana förändringar skulle ligga i linje
med de grundläggande syftena med motionerna i här aktuell del.

I motion 1984/85:1509 (fp) understryks betydelsen av att NO och SPK
agerar i syfte att konkurrensbegränsningarna inom jordbrukets förädlingsled
skall minskas. Motionärerna pekar också ut ett par områden av livsmedelsmarknaden
som enligt deras uppfattning bör bli föremål för särskild
uppmärksamhet. Ökad insyn och kontroll i monopolen och de koncentrerade
företagen inom livsmedelskedjan alltifrån insatsvaruledet till livsmedelshandeln
efterlyses vidare i motion 1984/85:645 (vpk).

Den lagstiftning som här är aktuell utgörs av dels konkurrenslagen
(1982:729), dels lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och
konkurrensförhållanden. Ansvariga myndigheter är NO och SPK. SPK utför
ofta på NO:s uppdrag utredningar som är nödvändiga för NO:s verksamhet.
Näringsutskottet anser att det bör ankomma på NO att avgöra vilka
konkurrensbegränsande företeelser som motiverar en närmare granskning
från ämbetets sida. Nämnas kan att NO under senare år har granskat
överenskommelser eller företagsförvärv inom bl. a. köttbranschen, kvarnoch
bageriindustrin samt fodermedels-, handelsgödsels- och lantbruksmaskinbranscherna.
Marknadsförhållandena avseende ogräsbekämpningsmedel
och handelsgödsel har vidare nyligen utretts av SPK för NO:s räkning.
Struktur och konkurrens på dryckesmarknaden är ett av de utredningsprojekt
som för närvarande bedrivs inom SPK.

Med hänsyn till det nu sagda finner näringsutskottet att motionerna
1984/85:1509 (fp), 1984/85:3098 (fp) och 1984/85:645 (vpk) inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida i de delar som här har berörts.

Export

I motion 1984/85:3104 (m) anförs bl. a. att det är angeläget att jordbruket
liksom näringslivet i övrigt så långt möjligt befrias från hämmande regleringar
och ingrepp i näringsutövningen. Motionärerna anser att nuvarande
regleringar inom jordbruket måste minska. Jordbrukets lönsamhetsproblem
kan, anförs det vidare, lösas på två sätt. Det ena skulle vara att lönsamheten
inom jordbruk och förädlingsindustri bringas ned till en sådan nivå att ett
stort antal företag lämnar marknaden. De som blir kvar skulle då endast
producera för hemmamarknadens behov. Det andra - som motionärerna
förordar - skulle innebära att avsättningen av svenska livsmedel inom landet
ökas och att bättre priser erhålls för exportkvantiteterna. Livsmedelsexporten
måste då inriktas på långsiktiga kontrakt med så goda villkor som möjligt.
Beträffande möjligheterna till export av animaliska produkter har motionä -

JoU 1984/85:33

118

rerna en något mer optimistisk bedömning än regeringen. Livsmedelsproducenterna
borde få dra nytta av dessa möjligheter. En långsiktig export med
tillfredsställande lönsamhet förutsätter att exportverksamheten ges en högre
prioritet än nu, anförs det i motionen. Något särskilt yrkande är inte knutet
till motionen i denna del.

I motion 1984/85:1101 (m) anges, utifrån samma grundläggande synsätt
som i den nyss återgivna motionen, förutsättningar för en ökad export av
livsmedel. Motionärerna framhåller bl. a. möjligheterna att upparbeta nya
marknader i utvecklingsländerna och i de nya industriländerna i Sydostasien.
Utvecklingen hindras emellertid, menar de, av att livsmedelssektorn är
genomsyrad av statlig regleringspolitik. Detta har lett till ett allt högre
kostnadsläge och allt större svårigheter för företagen att utveckla sin
konkurrenskraft. Om förädlingsindustrin hade ett mer konkurrenskraftigt
kostnadsläge skulle en mer lönsam vidareförädling och en väsentligt ökad
export bli möjlig, hävdar motionärerna. Den nuvarande jordbruksprisregleringen
måste därför förenklas, speciellt i vad avser export av förädlade
produkter. Behovet av att exportmarknaderna byggs upp med ett längre
tidsperspektiv och att företagen ges möjlighet att teckna långsiktiga kontrakt
med sina utländska kunder understryks också i denna motion. En framgångsrik
export förutsätter ett visst överskott av animalier, anför motionärerna.

Mot den nu angivna bakgrunden tecknas i motionen huvudpunkterna i en
statlig strategi syftande till ökad export av förädlade livsmedel. Ett samlat
program för främjande av livsmedelsexporten bör sålunda utarbetas av
regeringen. Detta skulle bl. a. bygga på ökad samordning. Ökat finansiellt
stöd bör genom omfördelningar ges för livsmedelsexporten inom ramen för
ett exportstödsprogram motsvarande det som har beslutats för bygg- och
energisektorerna. Tullsänkningar bör eftersträvas i förhandlingar med EG.
De bilaterala jordbruksavtalen med Finland och Norge bör utnyttjas för att
få till stånd tullreduktioner också i handeln med dessa länder. De nordiska
ländernas livsmedelslagstiftning bör harmoniseras. Samarbetsorganet Swedish
Food Promotion bör ges erforderliga finansiella resurser för att kunna
fylla sin uppgift på ett meningsfullt sätt. Regleringsföreningarna - främst
Svensk Kötthandel - bör inrikta sin verksamhet på att i ökad utsträckning
främja export av ett brett sortiment med förädlade produkter. Motionärerna
förespråkar också att det inom ramen för biståndspolitiken skall bli möjligt
med ett ökat återflöde av biståndsmedel till produkter och teknik från det
svenska jord- och skogsbruket. Motionen utmynnar i förslag att riksdagen
skall dels hos regeringen anhålla om utrikeshandelspolitiska initiativ för att
främja exporten av livsmedel, dels i ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad som i motionen anförs om näringspolitiska åtgärder för att öka exporten
av livsmedel.

Näringsutskottet vill här först erinra om vad som i propositionen (s. 42)
sägs i anslutning till att produktionsmålet för jordbruket definieras. Näringen

JoU 1984/85:33

119

måste, uttalar jordbruksministern, själv svara för kostnaderna för en
produktion utöver den som är samhällsekonomiskt motiverad. Näringen bör
i princip ges stor frihet att producera den volym som utifrån dess egna
utgångspunkter framstår som fördelaktig. I propositionen understryks vikten
av att alla möjligheter tillvaratas att främja en lönsam export av jordbruksråvaror
och livsmedel.

Även näringsutskottet vill betona att det är angeläget att en ökad export av
livsmedel kan komma till stånd. För att den nuvarande obalansen mellan
produktion och konsumtion av jordbruksprodukter skall rättas till måste,
som framhålls i propositionen, både konsumtionen öka och produktionen
minska. Ökad export kan ses som ett alternativ till konsumtion inom landet
och är alltså en angelägen utvecklingsväg. Stabilitet i de svenska företagens
leveransförmåga är, som framhålls i de båda motionerna, en förutsättning för
att exportsatsningarna skall lyckas. Om varaktig framgång skall kunna nås
får därför exporten inte bli beroende av fluktuationer i den inhemska
produktionsvolymen.

Med anledning av det som sägs i motion 1984/85:1101 (m) om åtgärder på
det internationella handelspolitiska planet vill näringsutskottet hänvisa till
vad som på denna punkt uttalas i propositionen (s. 19). Där anförs att
Sverige bör fortsätta att stödja de ansträngningar som görs för att liberalisera
den internationella handeln, så långt detta kan ske utan att grundläggande
mål i fråga om försörjningstrygghet rubbas. En ensidig avveckling av skyddet
för det svenska jordbruket bedöms inte vara möjlig.

Näringsutskottet utgår från att regeringen tar till vara möjligheterna till en
liberalisering av den internationella handeln med jordbruks- och livsmedelsprodukter
som kan vara till gagn för en ökad svensk export av livsmedel.
Utskottet utgår också från att möjligheterna till undanröjande av olika
tekniska handelshinder inom livsmedelssektorn uppmärksammas inom ramen
för det arbete regeringen bedriver när det gäller denna typ av
handelshinder. Utskottet noterar att livsmedelskommittén i sitt betänkande
om export av livsmedel (Ds Jo 1985:1) har anfört att de tekniska handelshindren
inom livsmedelssektorn är av betydande omfattning och att de utgör en
betydande exporthämmande faktor.

Vad så beträffar konkreta förslag i övrigt i motion 1984/85:1101 (m) när det
gäller att främja exporten av livsmedel kan nämnas att livsmedelskommittén
i det nyss nämnda betänkandet lade fram förslag till åtgärder som kunde
främja en ökad export av vissa livsmedel. Huvuddragen i dessa förslag
återges i det följande.

Om man ser till förädlingsindustrin - i motsats till råvaruproduktionen -finns goda förutsättningar att nå lönsamhet i själva förädlingsverksamheten
även när den sker för export, anför kommittén. Detta förutsätter emellertid i
regel att råvarorna kan erhållas till världsmarknadspris. En samlad aktion
från alla intressenter för att främja den svenska livsmedelsexporten är

JoU 1984/85:33

120

motiverad. Huvudansvaret vid en exportsatsning måste ligga på de exporterande
företagen. Från statens sida kan emellertid exporten främjas. Statens
insatser kan vara av två slag. Dels kan handelspolitiska åtgärder vidtas,
såsom insatser i syfte att minska tullar och kvantitativa regleringar samt
harmonisera livsmedelslagstiftning, dels kan insatser göras till stöd för de
exporterande företagen. Som exempel på det senare nämns att Swedish Food
Promotion, som är ett exportfrämjande organ inom Sveriges exportråd, bör
kunna utvecklas. Utrikesrepresentationen och handelskontoren skulle kunna
åläggas att ytterligare uppmärksamma möjligheterna till svensk livsmedelsexport.
Övriga myndigheter borde inom sina resp. områden aktivt stödja
exporten. I fråga om exportkrediter borde övervägas möjligheterna att för
livsmedel ge s. k. subventionerade krediter. Gruppen föreslår att ett centralt
främjande organ för svensk export av alla typer av livsmedel bildas med
utgångspunkt i det nuvarande Swedish Food Promotion. Verksamheten
avses finansieras dels genom att kollektiva medel tillförs från staten och de
näringsgrenar som har intresse av verksamheten, dels genom att organet tar
betalt för utförda tjänster. Exportrådet föreslås vara huvudman för verksamheten.

Regeringen har i proposition 1984/85:211 om reglering av priserna på vissa
jordbruksprodukter, m. m. tagit ställning till kommitténs förslag. I den
propositionen (s. 21) understryks intresset av att en lönsam avsättning av
överskotten inom jordbruksnäringen kan ske. Någon ändring av gällande
ordning för statsstödd exportkreditgivning för att möjliggöra stöd till
livsmedelsexport vill regeringen inte förorda. I övrigt ställer sig regeringen
emellertid i huvudsak bakom kommitténs förslag. Med föreslagna medel från
staten och förutsatta bidrag från jordbruket och Exportrådet kommer 6 milj.
kr. att under budgetåret 1985/86 stå till förfogande för verksamheten för ett
nytt centralt organ med uppgift att främja exporten av svenska livsmedel.

Det betonas i propositionen att exporten inte får innebära att konsumenterna
får vidkännas högre livsmedelspriser än vad som är rimligt och att
exportsatsningen inte får tillåtas fördröja en anpassning av jordbruket.

Med hänsyn till det som näringsutskottet nu har sagt om export av
livsmedel och om regeringens förslag för att denna skall främjas finner
utskottet att det inte är nödvändigt att riksdagen hos regeringen begär sådana
utrikeshandelspolitiska initiativ för att främja exporten av livsmedel som
påyrkas i motion 1984/85:1101 (m).

I vad gäller det i samma motion begärda tillkännagivandet angående
näringspolitiska åtgärder för att öka exporten vill näringsutskottet anföra
följande.

Det faller utanför näringsutskottets beredningsområde att gå in i en
närmare diskussion om utformningen av regleringspolitiken på jordbruksområdet.
Utifrån intresset av att industri- och exportföretagen ges goda
utvecklingsmöjligheter vill utskottet emellertid allmänt anföra följande.

JoU 1984/85:33

121

Det är självfallet viktigt att företag som arbetar med vidareförädling och
export av livsmedelsprodukter får arbeta på villkor som är likartade med dem
som gäller för andra sektorer av näringslivet. Konkurrenshämmande och
utvecklingshindrande faktorer hänförliga till livsmedelsindustrin själv eller
till jordbrukspolitiken bör därför så långt möjligt undanröjas. Det som i
propositionen (s. 60) sägs om att jordbruksprisregleringen inte skall vara så
utformad att den försvårar eller hindrar utvecklingen av nya produkter och
införandet av dessa på marknaden står i överensstämmelse med denna
princip. Ett ökat inflytande från industrin vid den praktiska tillämpningen av
jordbrukspolitiken kan vidare enligt näringsutskottets mening vara värt att
överväga.

Näringsutskottet anser att riksdagen, i enlighet med önskemålen i motion
1984/85:1101 (m), genom ett särskilt uttalande till regeringen bör ansluta sig
till det nu sagda.

Regionala satsningar för utveckling av livsmedelsindustrin

Motion 1984/85:2700 (s) innehåller en råd förslag till åtgärder som skulle
kunna stimulera utvecklingen av näringslivet i Skåne. Livsmedelsindustrin är
en av de sektorer som uppmärksammas. Enligt motionärerna finns ett behov
av ökad vidareförädling av jordbruksprodukter. Genom en sådan skulle det
bli möjligt att ta till vara stora delar av det nuvarande jordbruksöverskottet,
t. ex. genom ökad export. En förutsättning är emellertid att ett utvidgat
samarbete kommer till stånd mellan livsmedelsindustrin och den forskning
på livsmedelsområdet som bedrivs bl. a. vid universiteten. Enligt motionärerna
borde regeringen låta utarbeta ett särskilt exportstödsprogram för
Skåne, öka det nuvarande exportstödet och avdela en större del av detta för
att främja skånsk livsmedelsexport. De mindre och medelstora företagens
roll och möjligheter borde också utredas mot bakgrund av behovet av en
ökad förädling av livsmedel. I motionen påyrkas ett tillkännagivande av
riksdagen av nu angiven innebörd.

Jord- och skogsbruket och förädlingsindustrier baserade på råvaror från
denna näring har stor betydelse för sysselsättningen i Skaraborgs län, anförs
det i motion 1984/85:1502 (c). En långsiktig anpassningsprocess inom
jordbruks- och livsmedelsindustrisektorerna borde underlättas på olika sätt.
Bl. a. måste livsmedelsindustrin ges tid och resurser att genom aktiv
forskning och produktutveckling samt förbättrad marknadsföring anpassa sig
till 1990-talets ändrade förutsättningar. De mindre och medelstora företagen
borde genom sin flexibilitet kunna spela en viktig roll i omvandlingsarbetet.
Arbetet skulle enligt motionärerna framför allt syfta till en noggrann

JoU 1984/85:33

122

identifiering av möjligheter som befintliga företag har när det gäller bl. a.
produktutveckling, vidareförädling, marknadsföring, export, underleveranser
och kapitalförsörjning. Skaraborgs län borde tillföras resurser så att det
utvecklingsarbete som redan bedrivs inom företag samt hushållningssällskapet
och utvecklingsfonden i länet kan påskyndas och samordnas. Också
denna motion utmynnar i ett förslag att riksdagen genom ett särskilt
uttalande till regeringen skall ansluta sig till det som sägs i motionen.

Näringsutskottet noterar att det finns flera gemensamma drag i de två
motionerna. I båda betonas vikten av ökad vidareförädling, produktutveckling
och ökad export och uppmärksammas de mindre företagens speciella roll
och möjligheter. Det som i dessa avseenden sägs i motionerna ställer sig
näringsutskottet i allt väsentligt bakom. Åtgärder av åsyftat slag kan
underlätta en ökad avsättning av livsmedelsprodukter både inom och utom
landet. Som nyss nämndes måste ju den anpassning inom jordbrukssektorn
som bedöms nödvändig ske både genom att konsumtionen ökas och genom
att produktionen begränsas.

När det gäller åtgärder som kan bidra till den utveckling som motionärerna
önskar vill näringsutskottet erinra om att statliga insatser inom ramen för
t. ex. stödet till teknisk forskning och utveckling, småföretagsutveckling,
regional utveckling och export kan omfatta verksamheter inom livsmedelssektorn
lika väl som inom andra sektorer av näringslivet. Näringsutskottet
finner det av vikt att de anslagsbeviljande organen beaktar även livsmedelsindustrins
speciella problem och möjligheter med hänsyn till värdet av att
exporten och importersättande produktion kan ökas. Utvecklingsinsatser
kan av naturliga skäl antas bli aktuella framför allt i sådana områden i Sverige
som har särskilda förutsättningar för livsmedelsproduktion, livsmedelsteknisk
utveckling eller livsmedelsforskning, som t. ex. i de i motionerna
nämnda länen. Näringsutskottet anser emellertid inte att det finns anledning
för riksdagen att ta sådana specifika regionalt inriktade initiativ som
motionärerna föreslår, såsom att besluta om ett särskilt exportstödsprogram
för Skåne eller bevilja särskilda resurser till Skaraborgs län för en koncentrerad
småföretagssatsning. De små och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter
borde också kunna tas till vara utan någon sådan särskild utredning
som förordas. Enligt näringsutskottets mening är det således inte motiverat
med någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna.

Stockholm den 9 maj 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

JoU 1984/85:33

123

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Sten Svensson (m),
Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m). Sivert Andersson
(s), Ivar Franzén (c), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars
Andersson (s) och Oswald Söderqvist (vpk).

Avvikande meningar

1. En samlad livsmedelspolitik

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser
att den del av utskottets yttrande - under rubriken Industri- och handelsleden
i livsmedelskedjan - som börjar med ”Näringsutskottet finner” och slutar
med ”uppskattas rätt” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill inledningsvis understryka att en samlad livsmedelspolitik
behövs. Som närmare utvecklas i centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas motioner med anledning av propositionen ges emellertid
genom denna inget samlat program för en livsmedelspolitik. De löst
påhängda avsnitten om bl. a. industri- och handelsleden ger inte täckning för
något tal om en samlad livsmedelspolitik.

2. Konkurrensen i industri- och handelsleden

Christer Eirefelt (fp) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Industri- och handelsleden i livsmedelskedjan - som börjar med
”Vikten av” och slutar med ”1984/85:3098 (fp)” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till jordbruksnäringens särställning, med ett starkt skydd mot
importkonkurrens, är det nödvändigt att statsmakterna bevakar konsumenternas
intresse av rimliga priser. Detta bör ske bl. a. genom krav på
jordbruket och mellanleden att successivt öka effektiviteten i produktionen.
Det finns, som framhålls i motion 1984/85:3098 (fp), starkt oroande
tendenser till koncentration inom livsmedelskedjans förädlings- och handelsled.
Det är mot denna bakgrund värdefullt att regeringen aviserar fortsatta
utredningar om bl. a. struktur- och ägarförhållandena inom dessa led. Det är
angeläget att dessa utredningar kommer till stånd med det snaraste. I
enlighet med vad som föreslås i motionen bör riksdagen genom ett särskilt
uttalande markera den vikt som riksdagen lägger vid att konkurrensen är
effektiv i livsmedelskedjans förädlings- och handelsled.

3. Utredning av industri- och handelsleden

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av utskottets
yttrande - under rubriken Industri- och handelsleden av livsmedelskedjan -som börjar med ”De två” och slutar med ”statliga utredningsorganen” bort
ha följande lydelse:

JoU 1984/85:33

124

I likhet med vad som sägs i motion 1984/85:3089 (c) finner näringsutskottet
att det - även med de utredningar som regeringen nu aviserar - saknas en
utredning som på allvar kunde ta ett samlat grepp över hela livsmedelskedjan.
Synpunkter motsvarande dem som näringsutskottet nu har redovisat får
ett konkret uttryck i motion 1984/85:2743 (c). Där uppmärksammas den
centrala frågan om prisbildningen i livsmedelskedjans förädlings- och
distributionsled. Denna betecknas som en fråga som, med tanke på att en så
betydande del av det slutliga priset hos konsumenterna är hänförlig till dessa
led, inte har behandlats tillräckligt ingående i livsmedelskommitténs arbete.
Näringsutskottet delar motionärernas uppfattning. Prisbildningen borde i
enlighet med vad de förordar bli föremål för ytterligare utredning. Näringsutskottet
anser att det bör framgå av direktiven för de nya utredningar om
industri- och handelsleden som regeringen aviserar att en genomgång av
prisbildningen i hela livsmedelskedjan är en av de centrala uppgifterna. Även
prisbildningen inom insatsvaruledet bör studeras. Om en utredning kommer
till stånd med den uppläggning som näringsutskottet här har förordat skulle
också önskemålen i motion 1984/85:645 (vpk) delvis bli tillgodosedda.

4. Utredning av industri- och handelsleden

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Industri- och handelsleden i livsmedelskedjan - som börjar med
”De två” och slutar med ”statliga utredningsorganen” bort ha följande
lydelse:

Trots att utredningsmaterialet från livsmedelskommittén är synnerligen
omfattande har industri- och handelsleden - inkl. insatsvaruledet - enligt
näringsutskottets mening inte uppmärksammats tillräckligt i utredningsarbetet.
Särskilt anmärkningsvärt är detta med tanke på att dessa led, om
mervärdeskatt inräknas, svarar för mer än 90 % av konsumenternas
livsmedelsutgifter och att dessa led domineras av monopolföretag. Det
framstår därför som nödvändigt med grundligare utredningar. Det är
värdefullt att regeringen nu i propositionen aviserar att industri- och
handelsleden skall utredas ytterligare. Ett primärt syfte bör därvid vara att
ökad insyn och kontroll i monopolföretagen skall bli möjlig. Dessa utredningar
borde, i enlighet med vad som förespråkas i motion 1984/85:645 (vpk),
omfatta också insatsvaruledet, dvs. de företag som svarar för försörjningen
med t. ex. gödselmedel, bekämpningsmedel och maskinell utrustning till
jordbruket. Det nu sagda bör riksdagen genom ett särskilt uttalande ge
regeringen till känna. Näringsutskottet tillstyrker alltså förslaget härom i
motion 1984/85:645 (vpk). Det som näringsutskottet här har sagt om vikten
av bättre utredningsunderlag ligger också i linje med vad som sägs i motion
1984/85:2743 (c) med avseende på prisbildningen i livsmedelskedjan och med
det som allmänt anförs i motion 1984/85:3089 (c) om en utredning som kunde
ta ett samlat grepp om hela livsmedelskedjan.

JoU 1984/85:33

125

5. Konsumentinflytande

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Industri- och handelsleden i livsmedelskedjan - som börjar med
”Av propositionen” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande
lydelse:

Den ytterligare utredning om industri- och handelsleden i livsmedelskedjan
som nyss har förordats skulle bl. a. syfta till att konsumenterna skall få
ökad insyn i de monopolföretag som nu dominerar väsentliga delar av dessa
led. Om dessutom en konsumentdelegation blev knuten till SPK, med en
förhandlingsfunktion i enlighet med förslaget i motion 1984/85:645 (vpk),
och om prisstopp, prisövervakning och priskontroll i ökad utsträckning kom
till användning skulle konsumenterna verkligen få ett ökat inflytande över
matpriserna. Näringsutskottet finner att förslagen i detta syfte i motion
1984/85:645 (vpk) bör genomföras med det snaraste.

6. Lantbrukskooperationen m. m.

Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Per-Richard Molén (m), Ivar
Franzén (c), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av
utskottets yttrande - under rubriken Särskilda konkurrensbegränsningsfrågor-som
börjar med ”Med anledning” och slutar med ”har berörts” bort ha
följande lydelse:

Lantbrukskooperationen spelar en positiv roll i samhället och den har stor
betydelse för uppnåendet av de jordbrukspolitiska målen. Den beskrivning
av lantbrukskooperationens möjligheter att missbruka sin dominerande
ställning inom vissa led av livsmedelskedjan som finns i motionerna får inte
läggas till grund för kritik och åtgärder så länge något missbruk inte
förekommer.

Det finns enligt näringsutskottets mening med hänsyn till det nu sagda
inget skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av det som i
motionerna 1984/85:1509 (fp). 1984/85:3098 (fp) och 1984/85:645 (vpk) sägs
om lantbrukskooperationen och om ökad insyn och kontroll i monopolföretag
inom livsmedelskedjan. Utskottet vill i detta sammanhang ytterligare
anföra att påtryckningar syftande till en uppdelning av lantbrukskooperativa
företag i skilda juridiska personer enligt utskottets mening inte bör förekomma.
Detta skulle innebära en allvarlig diskriminering av den kooperativa
företagsformen.

7. Lantbrukskooperationen m.m.

Christer Eirefelt (fp) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Särskilda konkurrensbegränsningsfrågor - som börjar med ”Med
anledning" och slutar med "har berörts” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar den uppfattning som NO har gett uttryck för och

JoU 1984/85:33

126

som redovisas i motionerna 1984/85:1509 (fp) och 1984/85:3098 (fp). Risken
för skadliga konkurrensbegränsningar genom lantbrukskooperationens dominerande
ställning inom livsmedelssektorn måste på olika sätt uppmärksammas.
Utskottet vill understryka vikten av att NO och SPK gör sådana
insatser att de monopolliknande förhållandena inom jordbrukets förädlingsled
så långt möjligt begränsas. Marknadsdomstolen konstaterade år 1982 att
den lantbrukskooperativa slakteriorganisationens dominerande ställning
medförde skadlig verkan, varefter en förhandlingslösning nåddes. Motsvarande
uppmärksamhet bör enligt utskottets uppfattning riktas även mot
andra delar av livsmedelsmarknaden.

Näringsutskottet vill också understryka det som i propositionen sägs om
vikten av att lantbrukskooperationen inte missbrukar sin dominerande
ställning i vissa branscher på ett otillbörligt sätt. Som också framhålls i
propositionen måste lantbrukskooperationen i konkurrenshänseende bedömas
enligt samma normer som enligt konkurrenslagen gäller för näringslivet i
övrigt.

Det som nu sagts anser näringsutskottet att riksdagen bör ge regeringen till
känna som sin mening. Därigenom skulle önskemålen i motionerna 1984/
85:1509 (fp) och 1984/85:3098 (fp) bli tillgodosedda.

8. Lantbrukskooperationen ni.m.

Oswald Söderqvist (vpk) anser att den del av utskottets yttrande - under
rubriken Särskilda konkurrensbegränsningsfrågor - som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”har berörts” bort ha följande lydelse:

Industri- och handelsleden domineras av monopolföretag och kännetecknas
av stark koncentration. En del ägs av lantbrukskooperationen. Näringsutskottet
instämmer i det som i propositionen sägs om vikten av att
lantbrukskooperationen inte missbrukar sin dominerande ställning. Detta
gäller naturligtvis i lika mån andra monopolföretag som är verksamma inom
livsmedelssektorn alltifrån insatsvaruledet till livsmedelshandeln. Ökad
insyn och kontroll i dessa företag i enlighet med vad som förordas i motion
1984/85:645 (vpk) bör enligt näringsutskottets mening ske. Som har föreslagits
i det föregående kan detta ske genom den där förordade konsumentdelegationen.
Väsentligt är emellertid också att de pris- och konkurrensövervakande
myndigheterna än mera aktivt än nu uppmärksammar förhållandena
inom de nämnda företagen och vidtar åtgärder för att monopolförhållandena
inte skall missbrukas. Det som utskottet här har anfört ligger också i linje
med det som sägs om lantbrukskooperationen i motionerna 1984/85:1509
(fp) och 1984/85:3098 (fp).

JoU 1984/85:33 127

JoU 1984/85:33
Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Hemställan 2

Propositionens huvudsakliga innehåll i3

Lagförslag 4

Motionerna 5

Motion väckt under allmänna motionstiden 1984 5

Motion väckta under allmänna motionstiden 1985 5

Motioner väckta med anledning av propositionen 1984/85:166. . . 11

Inhämtat yttrande m. m 16

Uppvaktningar, hearing, skrivelser m. m 16

Utskottet 17

Inledning 17

Allmänna utgångspunkter 18

Den internationella bakgrunden 20

Den globala livsmedelsförsörjningen 20

Världsmarknaden för jordbruksvaror och livsmedel 21

Utrikeshandel och handelspolitiska förhållanden 22

Livsmedelskedjan och dess olika led, m. m 25

Mål för livsmedelspolitiken 26

Övergripande mål 26

Livsmedelsberedskap och produktionsmål för jordbruket - vissa
utgångspunkter 29

Produktionsmål för jordbruket 31

Konsumentmål 39

Inkomstmål för jordbruket 40

Miljö- och resursmål 42

Medel för livsmedelspolitiken 43

Prisstöd jordbruksprisreglering 43

Stödet till jordbruket i norra Sverige 48

Åtgärder för produktionsanpassning 56

Industri- och handelsleden 61

Livsmedlens kvalitet 64

Kost och hälsa 65

Konsumentinflytande 66

Sårbarhets- och beredskapsfrågor 67

Anslagsfrågor 69

B 3. Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m 69

C 6. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige 70

Hemställan 70

Reservationer 77

JoU 1984/85:33 128

Särskilda yttranden 105

Bilaga 108

Näringsutskottets yttrande 1984/85:10 108

minab/gotab Stockholm 1985 82965