JoU 1984/85:31
Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:31
om anslag på tilläggsbudget III (prop. 1984/85:125)
I betänkandet behandlas regeringens förslag om anslag på tilläggsbudget
III till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde (prop. 1984/85:125 bil. 6) med undantag för punkt 1 som
behandlas av kulturutskottet.
NIONDE HUVUDTITELN
Jordbruksdepartementet m. m.
1. Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet
m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt 2 (s. 18-19) och
hemställer
att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges
lantbruksuniversitet m. m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten
för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 1 700 000
kr.
Miljövård
2. Mark för naturvård. Regeringen har under punkt 3 (s. 19-21) föreslagit
riksdagen att bemyndiga regeringen att medge det intrång i Abisko
nationalpark som föranleds av omläggning av järnvägen mellan Abisko och
Björkliden inkl. järnvägstunnel genom Nuolja.
Utskottet
Den planerade järnvägsomläggningen mellan Abisko och Björkliden
kommer, i den del den berör Abisko nationalpark, i likhet med tidigare
intrång att ske i den nordligaste delen av Abisko nationalpark. En fortsatt
drift av järnvägen Kiruna-Narvik är enligt propositionen av stor betydelse
inte bara för våra möjligheter att exportera järnmalm utan också för
sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen i Norrbotten. Med
hänsyn härtill och då den planerade järnvägssträckningen inte i allvarlig mån
kan anses inverka på de intressen för vilka nationalparken tillkommit, anser
föredraganden för sin del att intrånget bör få ske.
Statens naturvårdsverk, som yttrat sig i ärendet, tillstyrker intrånget i
nationalparken. Naturvårdsverket har intet att erinra mot den aktuella
linjesträckningen. För att påverkan i naturmiljön skall bli så ringa som
möjligt är det enligt verket önskvärt att överskottsmassorna transporteras
1 Riksdagen 1984/85.16 sami. Nr31
JoU 1984/85:31
2
bort och läggs utanför nationalparksområdet.
Utskottet vill understryka att det är nödvändigt att utformningen av
järnvägsomläggningen med därtill hörande transportvägar m. m. medför så
liten påverkan på naturen som möjligt. Utskottet förutsätter att de närmare
föreskrifter härom som aviseras i propositionen kommer att utformas så att
de ger erforderlig garanti härför.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen bemyndigar regeringen att medge det intrång i Abisko
nationalpark som enligt vad som framgår av propositionen föranleds
av omläggning av järnvägen mellan Abisko och Björkliden
inkl. järnvägstunnel genom Nuolja.
3. Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt 4 (s. 21-22) och hemställer
att riksdagen till Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp på
tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisar
ett reservationsanslag av 450 000 kr.
Stockholm den 23 april 1985
På jordbruksutskottets vägnar
HANS WACHTMEISTER
Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove
Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Margareta Winberg (s), Jens
Eriksson (m), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Bengt Kronblad (s),
Lennart Brunander (c) och Lars Ernestam (fp).
Särskilt yttrande (punkt 2)
Hans Wachtmeister anför:
Regeringen har föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att medge
ett nytt ingrepp i Abisko nationalpark, en ny stöt mot nationalparksidén i
allmänhet och Abisko i synnerhet.
År 1974 medgav riksdagen ett mycket hårt intrång i denna nationalpark,
varigenom 80-åriga forskningsserier spolierades, något som väckte en för
vårt land föga smickrande uppmärksamhet bland världens naturvetenskapsmän.
Då motiverades det vägbygge det gällde huvudsakligen av turistskäl
och ett allmänt förväntat uppsving för näringslivet i trakten. Om malmbanan
nämndes intet annat än att bilvägen Kiruna-Björkliden skulle läggas så nära
järnvägen som möjligt. Nu har plötsligt en omläggning av Nuoljatunneln
JoU 1984/85:31
3
genom nationalparken blivit en fråga av största vikt. Nog borde man väl av de
ämbetsverk vars verksamhet på ett eller annat sätt sammanhänger med
nationalparkerna kunna begära en mera framsynt planering, så att inte lagom
som ett bygge avslutats ett nytt med nya störningsmoment sätts i gång.
Ett studium av de svenska nationalparkernas historia är samtidigt ett
studium av ovilja eller i bästa fall oförmåga att förstå de ekologiska
sammanhangen. Ibland förefaller det som om vederbörande anser sig
tillräckligt ha beaktat dessa genom att t. ex. ha satt som villkor för intrång i en
nationalpark att en utredning av de ekologiska följderna först sker.
Hur lättvindigt man tar på sådana omständigheter framgår redan vid en
flyktig återblick på 1974 års vägbygge i Abisko nationalpark. Där satte
riksdagen som villkor för intrånget just att de ekologiska följderna först
skulle utredas. För den utredningen skulle vägverket komma med ett
program som skulle redovisas till länsstyrelsen i Norrbottens län. Dit kom
aldrig något program, men vägen, den byggde man ändå.
Den nu aktuella tunnelomläggningen kommer att snudda vid växtlokal för
en av våra sällsyntaste växter. Hur den kommer att påverkas genom
förändrad vattenavrinning vet vi inte i dag, men katastrofen torde i vart fall
inte vara långt borta.
Jordbruksministern har framhållit nödvändigheten av att arbetena medför
så liten påverkan på naturen som möjligt och avser att föreslå regeringen att
besluta om närmare föreskrifter i denna anda. Han menar också att den
planerade järnvägssträckningen inte i allvarlig mån kan anses inverka på de
intressen för vilka nationalparken tillkommit. Jag delar här ej hans åsikt.
Men vem definierar begreppet ”så liten påverkan på naturen som möjligt”?
En botanist torde ha helt andra bedömningsgrunder än en kommunalman.
Jordbruksutskottet har berömt sig av att ha presterat ”starka skrivningar” i
fall som det nu diskuterade - och det med rätta. Jag har också anslutit mig
därtill och nu inte anmält reservation. Men de öden som drabbat bl. a.
Abisko visar att starka skrivningar ej är nog, helt naturligt om inte ens statliga
verk bryr sig om dem.
Det finns enligt min mening med tanke på olika beslutsfattares olika
bedömningsgrunder bara ett sätt att lösa problemet och det är att uppehålla
en absolut respekt för nationalparksbegreppet.
minab/gotab Stockholm 1985 82653