JoU 1984/85:30

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:30

om kemikaliekontroll (prop. 1984/85:118)
Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande förslag till lagstiftning om kemiska
produkter och om inrättande av en ny myndighet för kemikaliekontroll,
benämnd kemikalieinspektionen. I propositionen och de i samband
härmed behandlade motionerna behandlas bl. a. mål och riktlinjer för
kemikaliekontrollen. Vidare tas upp vissa anslagsfrågor för budgetåret
1985/86 på miljövårdens område.

Utskottet tillstyrker till alla delar regeringens förslag och överväganden.
Samtliga i ärendet behandlade motioner avstyrks eller föreslås lämnade
utan åtgärd, i många fall med hänvisning till den skärpning av kemikaliekontrollen
m. m. som propositionen innebär.

Till betänkandet har fogats 20 reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels en ny lag om kemiska produkter, dels en ny
myndighet för kemikaliekontroll, benämnd kemikalieinspektionen.

Den nya lagen är tillämplig på hantering och import av kemiska ämnen
och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är att förebygga att
skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens
inneboende egenskaper. Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt
får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva att lagens bestämmelser om kemiska produkter skall tillämpas
på varor, som innehåller eller har behandlats med en sådan produkt.
Genom lagen upphävs lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor.

Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall enligt lagen
utreda produktens egenskaper i enlighet med vetenskap och beprövad
erfarenhet. Också den som i övrigt yrkesmässigt hanterar kemiska produkter
skall ha tillgång till behövlig kemisk och toxikologisk kompetens.
Vid överlåtelse av kemiska produkter skall lämnas sådan information som
är av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Informationen kan
lämnas genom märkning eller på annat sätt.

Kemikalieinspektionen ersätter produktkontrollnämnden men får också
uppgifter som inte åvilat nämnden. Kemikalieinspektionen skall bedriva
allmän utredningsverksamhet avseende hälso- och miljörisker i samband
med hanteringen av kemiska produkter samt utföra förhandsgranskning av

1 Riksdagen 1984/85. 16 sami. Nr 30

JoU 1984/85:30

nya kemiska ämnen och utredningsarbete avseende ämnen som redan är i
bruk. Vidare skall kemikalieinspektionen registrera bekämpningsmedel
samt vidmakthålla och utveckla ett allmänt produktregister. I kemikalieinspektionens
uppgifter ingår dessutom att utöva tillsyn enligt den nya lagen
av tillverkare, importörer och andra leverantörer av kemiska produkter
samt att meddela föreskrifter om t. ex. produktutredningar och produktinformation.

Lagen föreslås träda i kraft samt kemikalieinspektionen påbörja sin
verksamhet den ljanuari 1986.

Hemställan

1 propositionen har regeringen föreslagit riksdagen

dels att anta inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

1. lag om kemiska produkter,

2. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

3. lag om ändring i brandlagen (1974:80),

4. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),

5. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark,

dels att

6. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för organisationen
av kemikaliekontrollen,

7. godkänna att en fristående myndighet för kemikaliekontroll, kemikalieinspektionen,
med de uppgifter som i propositionen angetts inrättas
den I januari 1986,

8. bemyndiga regeringen att vid kemikalieinspektionen inrätta en ordinarie
tjänst för generaldirektör med beteckningen p,

9. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och andra åtgärder
som behövs för att kunna genomföra de organisationsförändringar
som redovisats i propositionen,

10. besluta att produktkontrollnämnden skall upphöra vid utgången av
december 1985.

Över lagförslaget under 1 ovan har yttrande avgetts av lagrådet.

Vidare har regeringen, under rubriken Anslagsfrågor för budgetåret
1985/86, föreslagit riksdagen att

1. till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag
av 105 875 000 kr.,

2. till Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor för budgetåret
1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 4 600 000 kr.,

3. till Toxikologisk informationsservice, m. m. budgetåret 1985/86 anvisa
ett reservationsanslag av 5 850 000 kr.,

4. till Kemikalieinspektionen (nytt anslag) för budgetåret 1985/86 anvisa
ett förslagsanslag av 1 000 kr.

JoU 1984/85:30

Lagförslagen

De till utskottet remitterade lagförslagen har följande lydelse:

1 Förslag till

Lag om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag är tillämplig på hantering och import av kemiska ämnen
och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är att förebygga att
skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens
inneboende egenskaper.

Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att lagens bestämmelser
om kemiska produkter skall tillämpas på varor, som innehåller
eller har behandlats med en sådan produkt.

2 § Med hantering menas i denna lag tillverkning, bearbetning, behandling,
förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion,
konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga
förfaranden.

3 § Denna lag gäller inte sådana kemiska produkter som omfattas av
livsmedelslagen (1971: 511), läkemedelsförordningen (1962:701) eller lagen
(1985:000) om foder. Om det från hälso- eller miljöskyddssynpunkt är
särskilt påkallat får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
dock föreskriva att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas
även på sådan produkt.

1 fråga om kemiska produkter som omfattas av strålskyddslagen
(1958: 110) eller lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor är
bestämmelserna i denna lag inte tillämpliga för att förebygga hälso- eller
miljöskador på grund av joniserande strålning respektive explosion eller
brand.

I fråga om transport av sådana kemiska produkter som är farligt gods
enligt lagen (1982: 821) om transport av farligt gods gäller denna lag endast
i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Denna lag gäller inte sådan hantering av kemiska produkter som omfattas
av lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
undantag från lagens tillämpning i fråga om visst produktslag eller
viss hantering eller import av kemiska produkter.

Skyldigheter vid hantering och import av kemiska produkter

5 § Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de
åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra
eller motverka skada på människor eller i miljön.

JoU 1984/85:30

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.

6 § Det åligger särskilt den som tillverkar eller importerar en kemisk
produkt att genom egna undersökningar eller på annat sätt se til! att det
finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador
som produkten kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet
med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter beträffande utredningen om kemiska produkter.

7 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt
skal! ha tillgång till den kemiska och toxikologiska kunskap som behövs
med hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens egenskaper.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter i detta hänseende.

8 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter en kemisk produkt
skall genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om produktinformation.

9 § Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt
skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver
lämna de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas
för att bedöma hälso- eller miljörisker.

Förhandsanmälan

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att den som avser att tillverka eller importera en kemisk produkt,
som inte tidigare varit i bruk i Sverige, senast vid en viss tidpunkt till den
myndighet som regeringen bestämmer skall göra anmälan om tillverkningen
eller importen samt redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter.

Tillstånd m. m.

11 § Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,, får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en kemisk
produkt får hanteras eller importeras endast efter tillstånd eller att för
hantering elier import av en sådan produkt skall gälla annat särskilt villkor.

12 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,
får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda
hantering eller import av en kemisk produkt.

Miljöfarligt avfall

13 § Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen
föreskriva att slutligt omhändertagande av visst avfall på vilket

JoU 1984/85:30

denna lag är tillämplig (miljöfarligt avfall) får bedrivas yrkesmässigt endast
av juridisk person i vilken staten har inflytande.

Tillsyn

14 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och
villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den eller de
myndigheter som regeringen bestämmer.

15 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen.

16 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som
behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag
eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen eller
enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om
rättelse på hans bekostnad.

17 § För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde
till områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med
hanteringen av kemiska produkter, dock inte bostäder, och får där göra
undersökningar och ta prover. För uttaget prov betalas inte ersättning.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighet kostnader för provtagning
och undersökning av prov föreskriver regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

Avgifter

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

19 § Om det med stöd av denna lag har meddelats föreskrifter som
medger undantag från en bestämmelse om hantering eller import av en
kemisk produkt av visst slag och sådana föreskrifter kan antas innebära
ekonomisk fördel för den som hanterar eller importerar produkten får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att
en särskild avgift skall tas ut för att utjämna en sådan fördel.

Ansvar, sekretess m. m.

20 § Den som

1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 §,

2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, villkor eller
förbud som meddelats med stöd av 5-13 §§ eller

3. med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som
åligger honom enligt 15 §,

döms till böter eller fängelse i högst ett år.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

JoU 1984/85:30

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.

21 § Den som med uppsåt elier av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om
förhållande av betydelse i ansökan eller annan handling som avges enligt
denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen döms till böter.

22 § Kemiska produkter eller varor som varit föremål för brott enligt
denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras
förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

23 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag
får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid erfarit om någons
affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980: 100).

24 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna
lag eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Genom lagen upphävs
lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelser
som ersätts genom bestämmelserna i denna lag, tillämpas i stället de nya
bestämmelserna.

3. Beslut om förbud, föreskrift, tillstånd, medgivande eller registrering
som fattats enligt äldre bestämmelser skall anses meddelat med stöd av
motsvarande bestämmelser i denna lag om inte regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer förordnar annat.

2 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 3 § vapenlagen (1973:1176) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Med ammunition förstås i denna lag patron eller projektil eller handvapen
på vilket lagen äger tillämpning samt tändhatt eller annat tändmedel till
sådan patron eller projektil.

Om ammunition som är att hänföra
till explosiv vara eller som innehåller
gift finns bestämmelser
även i förordningen (1949:341) om
explosiva varor och i lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfarliga
varor.

Om ammunition som är att hänföra
till explosiv vara eller som innehåller
gift finns bestämmelser
även i förordningen (1949:341) om
explosiva varor och i lagen
(1985:000) om kemiska produkter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

JoU 1984/85:30

3 Förslag till

Lag om ändring i brandlagen (1974: 80)

Härigenom föreskrivs att 15 § brandlagen (1974:80) skall ha nedan
angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
15 §'

Nuvarande lydelse

Föreligger i samband med verksamhet
vid viss anläggning särskild
fara för att utflöde av vara, på vilken
lagen (1973:329) om hälso- och
miljöfarliga varor äger tillämpning,
orsakar avsevärd skada på människor
eller i miljön, får länsstyrelsen
efter samråd med produktkontrollnämnden
ålägga anläggningens
ägare eller innehavare att hålla den
beredskap med personal och utrustning
som behövs för att avvärja eller
begränsa sådan skada. Åläggande
får dock ej avse beredskap
som skulle medföra oskälig kostnad.
1 fråga om anläggningar, som
krigsmakten förfogar över, meddelar
regeringen särskilda bestämmelser.

Föreligger i samband med verksamhet
vid viss anläggning särskild
fara för att utflöde av vara, på vilken
lagen (1985:000) om kemiska
produkter äger tillämpning, orsakar
avsevärd skada på människor eller i
miljön, får länsstyrelsen efter samråd
med den myndighet som regeringen
bestämmer ålägga anläggningens
ägare eller innehavare alt
hålla den beredskap med personal
och utrustning som behövs för att
avvärja eller begränsa sådan skada.
Åläggande får dock ej avse beredskap
som skulle medföra oskälig
kostnad. 1 fråga om anläggningar,
som försvarsmakten förfogar över.
meddelar regeringen särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

4 Förslag till

Lag om ändring i renhållningslagen (1979:596)

Härigenom föreskrivs att 2 § renhållningslagen (1979: 596) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Utöver föreskrifterna i denna lag Utöver föreskrifterna i denna lag
finns föreskrifter om avfallshante- finns föreskrifter om avfallshantering
i författningar om miljöskydd ring i författningar om miljöskydd

och om hälso- och miljöfarliga och om kemiska produkter samt i

varor samt i andra författningar. andra författningar.

Utan hinder av denna lag kan regeringen eller en myndighet, som regeringen
bestämmer, beträffande försvarsmakten meddela särskilda föreskrifter
i frågor som avses i lagen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.
' Senaste lydelse 1975:96.

JoU 1984/85:30

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark

Härigenom föreskrivs att 4 och 7 §§ lagen (1983:428) om spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Produktkontrollnämnden får Regeringen eller den myndighet

medge undantag från 1 §, om det sorn regeringen bestämmer får

behövs för vetenskaplig prövning. medge undantag från 1 §, om det

behövs för vetenskaplig prövning.

7 §

Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos skogsstyrelsen
genom besvär.

Beslut av skogsstyrelsen eller Beslut av skogsstyrelsen eller

produktkontrollnämnden får över- myndighet som avses i 4 § får

klagas hos regeringen genom be- överklagas hos regeringen genom

svär. besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1 motion 1984/85:3057 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande
och kommande utredningsarbeten på miljöområdet jämväl skall belysa
konsekvenser av och samhälleliga kostnader för uteblivna satsningar på
miljöområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om att ekologisk kunskap, miljöengagemang och sparsamhet med
resurser, i omsorg om människan, djuren och naturen, bör styra produktionens
inriktning och organisation,

3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om kemiska
produkter och hemställer hos regeringen om nytt förslag i enlighet med de
riktlinjer som anges i motionen,

4. Därest riksdagen beslutar avslå yrkande 3 föreslås att riksdagen med
ändringar i proposition 1984/85:118 beslutar

a) att lagens beteckning skall vara lag om hälso- och miljöfarliga varor,

b) att anta följande som motionärernas förslag betecknade förslag till
lag om hälso- och miljöfarliga varor/lag om kemiska produkter

JoU 1984/85:30

Regeringens förslag Motionärernas förslag

Denna lag är tillämplig på hantering
och import av kemiska ämnen
och beredningar (kemiska produkter).
Lagens syfte är att förebygga att
skador på människornas hälsa eller i
miljön förorsakas av kemiska ämnens
inneboende egenskaper.

Om det är påkallat från hälsoeller
miljöskyddssynpunkt får regeringen
eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att
lagens bestämmelser om kemiska
produkter skall tillämpas på varor,
som innehåller eller har behandlats
med en sådan produkt.

Denna lag är tillämplig på hantering
och import av hälso- och miljöfarliga
varor. Lagens syfte är att
förebygga skador på människors hälsa
eller i miljön. För att uppnå syftet
skall tillverkning, import och användning
av hälso- och miljöfarliga
varor begränsas så långt som möjligt.

Om det är påkallat från hälsoeller
miljöskyddssynpunkt får regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva att
lagens bestämmelser om hälso- och
miljöfarliga varor skall tillämpas
även på annan vara.

1 a §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får föreskriva
undantag från lagens tillämpning
i fråga om visst produktslag
eller viss hantering eller import av
kemiska produkter.

Den som hanterar eller importerar
en kemisk produkt skall
vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått
i övrigt som behövs
för att hindra eller motverka skada
på människor eller i miljön.

Med hälso- och miljöfarlig vara
avses i denna lag

1. ämne eller beredning som med
hänsyn till sina kemiska eller fysikaliska
kemiska egenskaper och hantering
kan befaras medföra skada på
människor eller miljö,

2. vara som innehåller, har behandlats
med, utvecklar eller avger
ämne eller beredning som avses i 1,
om varan därigenom och med hänsyn
till sin hantering kan medföra
skada pä människa eller miljö.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får föreskriva
undantag från lagens tillämpning
i fråga om visst varuslag eller
viss hantering eller import av hälsooch
miljöfarliga varor.

Den som hanterar eller importerar
en hälso- och miljöfarlig
vara skall vidta de åtgärder och
iaktta de försiktighetsmått i övrigt
som behövs för att hindra eller
motverka skada på människor eller i
miljön. Vid en bedömning av om en
vara är hälso- eller miljöfarlig och
när det avgörs vilka försiktighetsmått
som behöver vidtas skall gälla att

JoU 1984/85:30

Regeringens förslag Motionärernas förslag

redan en pä goda grunder uppkommen
misstanke om skaderisken skall
utgöra tillräcklig grund för åtgärder
och bedömning.

Hälso- och miljöfarliga varor skall
så långt möjligt ersättas med mindre
skadliga och helt ofarliga varor.
Regeringen eller den myndighet om försiktighetsmått.

Det åligger särskilt den som tillverkar
eller importerar en kemisk
produkt att genom egna undersökningar
eller på annat sätt se till att
det finns tillfredsställande utredning
för bedömning av vilka hälso- eller
miljöskador som produkten kan
orsaka. Utredningen skall vara gjord
i enlighet med vetenskap och beprövad
erfarenhet.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter beträffande
utredningen om kemiska produkter.

Den som tillverkar, importerar
eller överlåter en kemisk produkt
skall genom märkning eller på annat
sätt lämna uppgifter av betydelse
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt
(produktinformation).

Det åligger särskilt den som tillverkar
eller importerar en hälso- och
miljöfarlig vara att genom egna
undersökningar eller på annat sätt se
till att det finns tillfredsställande
utredning för bedömning av vilka
hälso- eller miljöskador som varan
kan orsaka. Utredningen skall vara
gjord i enlighet med vetenskap och
beprövad erfarenhet.

Undersökningsplikten gäller förutom
hälso- och miljöfarliga varor
även alla kemiska ämnen och beredningar.
Redan vid produktutvecklingen
skall avfallsfrågan beaktas.
Det åligger den som tillverkar och
importerar en hälso- och miljöfarlig
vara att undersöka om destruktion av
en sådan vara medför olägenhet från
hälso- och miljöskyddssynpunkt eller
om den är särskilt kostnadskrävande.
Ar så fallet får varan inte utan särskilda
skäl släppas ut på marknaden.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter beträffande
utredningen om hälso- och
miljöfarliga varor.

Den som tillverkar, importerar
eller överlåter en hälso- och miljöfarlig
vara skall genom märkning
eller på annat sätt lämna uppgifter av
betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt
(produktinformation).

Produktinformation skall utöver
hälso- och miljöfarliga varor även
lämnas för alla kemiska ämnen och
beredningar.

JoU 1984/85:30

Regeringens förslag

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om produktinformation.

Motionärernas förslag

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om produktinformation.

9 §

Den som yrkesmässigt hanterar
eller importerar en kemisk produkt
skall till den myndighet som regeringen
bestämmer och i den omfattning
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, myndigheten föreskriver
lämna de uppgifter om
produkten och dess hantering som
kan behövas för att bedöma hälsoeller
miljörisker.

Den som yrkesmässigt hanterar
eller importerar en hälso- och miljöfarlig
vara skall till den myndighet
som regeringen bestämmer och i den
omfattning regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, myndigheten
föreskriver lämna de uppgifter
om varan och dess hantering som
kan behövas för att bedöma hälsoeller
miljörisker, samt utan anmaning
rapportera sådana rön som har
betydelse för bedömningen av varan
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt
och som kan antas vara okända
för myndigheten.

c) att begreppet ”kemisk produkt” i lagen genomgående utbytes mot
”hälso- och miljöfarlig vara”,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om kemikalieinspektionens personella resurser,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om åtskillnad mellan kontrollerande och tillståndsgivande myndigheter
när det gäller kemiska produkter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om inrättande av ett miljödepartement,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs beträffande ytterligare utredning vad gäller att kontrollerande organ
befrias från företagsekonomiska hänsyn och arbetsmarknadshänsyn
m. m.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om ett fullständigt och öppet produktregister,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om toxikologisk informationsservice.

I motion 1984/85:3058 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp)
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av ett miljödepartement,

JoU 1984/85:30

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att förhandsanmälan skall avse ämnen i överensstämmelse
med de regler som gäller inom EG,

3. att riksdagen beslutar att enheten för toxikologisk informationsservice
ej uppgår i kemikalieinspektionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utvärdering och förslag om enhetlig tillämpning av
miljöavgifter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om insamling och återvinning av batterier som innehåller
kvicksilver och kadmium,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om regeringens övergripande ansvar i samband med att
kommunerna får monopol också för miljöfarligt avfall.

I motion 1984/85:3059 av Jan Bergqvist (s) yrkas att riksdagen beslutar
att den toxikologiska informationsservicen (Tox-info) skall bibehållas som
en särskild enhet.

I motion 1984/85:3060 av Margareta Palmqvist och Anita Johansson
(båda s) yrkas att riksdagen anhåller att regeringen i enlighet med vad som
i motionen anförts utfärdar föreskrifter för ett pantsystem avseende miljöfarliga
batterier.

I motion 1984/85:3061 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om resurser, styrelse och organisation av kemikalieinspektionen,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om uppbyggnad av en decentraliserad organisation,

3. att riksdagen beslutar att en utvärdering skall göras av kemikalieinspektionens
verksamhet efter fem år,

4. att riksdagen beslutar att kemikalieinspektionen skall lokaliseras till
Örebro län i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att ett toxikologiskt råd bör inrättas i enlighet
med motionen,

6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om upprättande av ett fristående produktregister,

7. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om finansiering av kemikalieinspektionens och produktkontrollens
verksamhet,

8. att riksdagen beslutar att den toxikologiska informationsservicen
skall bibehållas intakt,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av toxikologiskt forsknings- och utvecklingsarbete.

JoU 1984/85:30

10. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med nytt förslag till lag om kemiska produkter i enlighet med
vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar att flygbesprutning i princip förbjuds i enlighet
med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning snarast tillsätts
om inrättande av ansvarsförsäkring för kemikalier,

13. att riksdagen beslutar att ett pantsystem för insamling av miljöfarliga
batterier skall inrättas,

14. att riksdagen i övrigt som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen.

1 motion 1984/85:3062 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda

c) yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen ger UHÄ och Umeå
universitet i uppdrag att forma ett miljöforskningscentrum vid Umeå
universitet, i enlighet med vad som redovisas i motionen,

2. att riksdagen beslutar ställa erforderliga medel till förfogande så att
kvalificerad toxikologisk kompetens kan tillföras Umeå miljöforskningscentrum.

1 motion 1984/85:3063 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1984/85:118,

2. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1983:428) om spridning av
bekämpningsmedel över skogsmark,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en anknytning till EG:s produktregister.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1985

I motion 1984/85:328 av Rune Torwald och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett pantsystem för batterier, lysrör
etc. för att minska problemen med tungmetaller i miljön.

I motion 1984/85:359 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att förslag enligt 1982 års tillkännagivande
skyndsamt framläggs för riksdagen.

1 motion 1984/85:370 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är
i fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts rörande inrättande av ett naturresurs- och miljödepartement
(miljödepartement).

I motion 1984/85:537 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till regler som ger produktkontrollnämnden
möjlighet att behovspröva nya kemiska ämnen.

JoU 1984/85:30

I motion 1984/85:760 av Jan-Eric Virgin (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en tjänst från naturvårdsverket överförs till turistrådet
för att handlägga båtlivsfrågorna.

I motion 1984/85:1082 av Berit Löfstedt och Inge Carlsson (båda s)
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utvecklandet av ett pantsystem för kvicksilverhaltiga
batterier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en riksomfattande upplysningskampanj.

I motion 1984/85:2034 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 2), att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer
med förslag om pantsystem för miljöfarliga batterier.

I motion 1984/85:2052 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om hur samhället
på ett rationellt sätt skall få en total överblick över riskfaktorerna i kemioch
plastsamhället,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om att, i avvaktan på de
åtgärder som föranleds av yrkande 1, ett produktregister upprättas, som
skall vara fullständigt vad avser faktorer som anges i denna motion, samt
att registret skall vara helt öppet för insyn,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett förslag om former för
demokratisk styrning av produktionen, som i enlighet med vad riksdagen
tidigare uttalat skall syfta till sparsamhet, hushållning och återanvändning
i utnyttjandet av våra naturresurser och i inriktningen av vår varuproduktion,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om att den, i avvaktan på de
åtgärder som föranleds av yrkande 3, ger de statliga verken och myndigheterna
direktiv att vid tillståndsgivning till varuproduktion sätta hänsyn
till människors hälsa, miljön och samhällsekonomiska överväganden i
första hand,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en parlamentarisk
beredning tillsätts med uppgift att analysera vad i motionen anförts i
satserna A —D i det föregående och att den parlamentariska beredningen
dessutom förbereder och genomför ett brett upplagt rådslag med inbjudan
till politiska, fackliga, bildnings- och övriga ideella organisationer.

I motion 1984/85:2053 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 7), att riksdagen hos regeringen hemställer att det system
för återinsamling av miljöfarliga batterier som snart skall genomföras
kommer att bygga på ett system med hög pant redan från början i enlighet
med vad i motionen anförts.

I motion 1984/85:2054 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1 och 2),

JoU 1984/85:30

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande inrättande av ett särskilt departement för miljöfrågor,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn dels av tillståndsgivningen
för lagring och hantering av miljöfarliga ämnen, dels av redan
befintlig lagring och hantering av dessa ämnen i enlighet med vad i motionen
anförts.

I motion 1984/85:2244 av Thorbjörn Fälldin m. 11. (c) yrkas, såvitt nu är
i fråga (yrkande 6), att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om att prioritera åtgärder mot kemiska
ämnen med varaktiga effekter i miljön.

1 motion 1984/85:2260 av Lars Werner yrkas med hänvisning till vad
som anförts i motion 1984/85:2257 att riksdagen beslutar att hos regeringen
hemställa om förslag som innebär

1. a) att de ämnen som är nya för Sverige men ej för EG skall utsättas för
samma krav på dokumentation som övriga nya ämnen, dvs. det som i
kemikommissionens betänkande kallas för ”nivå 1.”, i en kommande
förhandsgranskning,

b) att om en nedre volymgräns i anslutning till förhandsgranskning skall
tillämpas, man utgår från en faroklassindelning av den typ som tidigare
gällt för hälsofarliga varor,

2. a) att ett fullständigt produktregister byggs upp, så att snabba kartläggningar
kan medges oavsett vilken typ av tillsyn som är aktuell och som
ger heltäckande överblick över förekomsten av kemiska ämnen och produkter
och de olika risker som förknippas härmed i samhället,

b) att ett produktregister enligt yrkandet i yrkande 2 a) skall vara fullständigt
öppet för skyddsombud m. fl. intressenter.

1 motion 1984/85:2591 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 2 och 3 delvis),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna angelägenheten
av att inga hinder får uppkomma som hindrar eller fördröjer insamlingssystem
för batterier som innehåller kvicksilver och kadmium,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om styrmedel för hantering av batterier.

I motion 1984/85:2602 av Gunnel Jonäng och Gunnar Björk i Gävle
(båda c) yrkas, såvitt nu är i fråga, (yrkande 3), att riksdagen beslutar uttala
sig för att åtgärder vidtas för att mot pant ta hand om uttjänta batterier.

I motion 1984/85:2616 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1—4),

1. att riksdagen hemställer om regeringens åtgärder för en kartläggning
av riskzoner i landet i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen uttalar sig för ökade forskningsinsatser för att utröna
miljögifters och/eller industriföroreningars samband med fosterskador
och missbildningar hos foster,

JoU 1984/85:30

3. att riksdagen uttalar att alla ämnen vilkas samband med fosterskador
är klarlagt eller på starka grunder misstänkt stoppas,

4. att riksdagen uttalar

a) att kemikalieanvändningen bör avvecklas inom jordbruk och trädgårdsnäring,

b) att import av livsmedel som innehåller farliga ämnen bör stoppas,

c) att bekämpningsmedel som inte är garanterat ofarliga ej får saluföras,

d) att en kampanj för kemikaliefri odling bör utarbetas och genomföras.

Uppvaktning

Utskottet har i detta ärende uppvaktats av företrädare för Sveriges
kemiska industrikontor och vissa företag.

Utskottet
Allmänna utgångspunkter m. m.

Bakgrund

Genom beslut i februari 1983 bemyndigades jordbruksministern att
tillkalla en kommission med uppdrag att se över frågor om kontrollen över
användningen av kemiska produkter (kemikommissionen). Kommissionen
överlämnade i april 1984 delbetänkandet (SOU 1984:24) En bättre
information om kemiska produkter och i september 1984 huvudbetänkandet
(SOU 1984:77) Kemikaliekontroll.

Huvudbetänkandet innehåller förslag till lag om kemiska produkter,
förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel och förslag om vissa
nya tillämpningsförfattningar. Där redovisas också kommissionens förslag
till tillsynsorganisation, finansiering m. m.

Betänkandena har remissbehandlats. De i propositionen framlagda förslagen
bygger i huvudsak på kemikommissionens förslag jämte remissyttranden.

1 ett inledande avsnitt av propositionen redovisas regeringens syn på
vissa allmänna utgångspunkter samt mål och principer för kemikaliekontrollen.

Att trygga alla människors rätt till en god livsmiljö är ett övergripande
mål för miljöpolitiken. En sådan helhetssyn kräver att de miljöhot som
äventyrar livsvillkoren för människor kan avvärjas. Därför måste miljöförstörelsen,
var och i vilken form den än förekommer, hejdas och förstörd
miljö så långt möjligt återställas.

Vi vet i dag att grundläggande förutsättningar för mänskligt liv på
jorden kan hotas, om miljöförstörelsen får breda ut sig. Denna förstörelse

JoU 1984/85:30

är i stor utsträckning en följd av mänsklig aktivitet. Det krävs en anpassning
till de naturligt givna förutsättningarna, om detta hot mot människans
existens skall kunna tillbakavisas. I dessa ansträngningar förblir
vetenskap och teknik nödvändiga instrument för att finna lösningar på
vitala samhällsproblem. Det är genom utnyttjandet av vetenskapens framsteg
som vår kunskap om miljöproblemen växer. Ur det ökande vetandet
skapas också förutsättningarna för åtgärder och problemlösningar.

Miljöförstörelsen vet inga nationsgränser. Miljöförstörelse i ett land
påverkar ofta situationen i andra länder. Därför är det nödvändigt med ett
vidgat och fördjupat internationellt samarbete för att finna gemensamma
lösningar på många miljöproblem. Utmärkande för miljöförstörelsen är
också att dess långsiktiga karaktär kan påverka situationen för kommande
generationer. Det ger än större anledning till kraftfulla åtgärder på olika
områden för att förebygga och förhindra miljöförstörelsen.

Flera av de mest besvärliga miljöproblemen i dagens samhälle kan
hänföras till den stora användningen av kemikalier. 1 vårt land förekommer
omkring 90 000 kemiska produkter. De flesta ämnen och produkter
som nu används är otillräckligt undersökta från hälso- och miljösynpunkt.

I dagens samhälle kommer flertalet människor i sin dagliga tillvaro —
på arbetsplatserna, i hemmen, i det fria — i kontakt med kemiska produkter
av olika slag. Vi vet samtidigt att användningen av kemiska produkter
har orsakat skador på människor och i naturen. Människan kan påverkas
av de kemiska produkterna på olika sätt. Dels kan produkten påverka de
människor som tillverkar den, använder den eller på annat sätt kommer i
direkt kontakt med den, dels kan den nå människan via inandningsluft,
dricksvatten, födoämnen m. m. Det finns anledning att se med särskild oro
på sådana skadeverkningar som upptäcks först sedan det hälso- eller
miljöfarliga ämnet använts en längre tid. Viktiga sådana exempel finns
inom den yrkes- eller på annat sätt miljöbetingade cancern.

Samtidigt är det viktigt att understryka att den kemiska industrin har
varit och alltjämt är av stor betydelse för vårt samhälle. Utvecklingen av
nya kemiska ämnen och processer har gett oss bättre läkemedel, hjälpt oss
att få bukt med skadeinsekter och växtsjukdomar, underlättat arbetet i
hemmen, skapat nya material osv. Men samtidigt har användningen av
vissa kemiska produkter skapat problem. Osäkerheten är stor om många
av de kemiska ämnenas verkan på lång sikt. Vi vet bl. a. alltför litet om hur
olika ämnen samverkar med varandra och med föroreningar.

Många människor känner i dag otrygghet och rädsla för skada och
ohälsa på grund av kemikalieanvändningen. Även om åtgärder har vidtagits
från samhällets sida för att förbättra kontrollen över kemikalieanvändningen,
finns fortfarande behov av att förbättra kontrollen över utvecklingen
på kemikalieområdet. Därför krävs en effektivisering och samordning
av samhällskontrollen. För att se över den pågående verksamheten
och lägga fram förslag till insatser för en förbättrad kontroll tillsatte

2 Riksdagen 1984/85. 16 sami. Nr 30

JoU 1984/85:30

regeringen en kemikonwnission. Kommissionens uppdrag har varit att
göra en samlad översyn av de problem för hälsa och miljö som den stora
kemikalieanvändningen medför samt att föreslå sådana åtgärder att problemen
kan motverkas.

Mål och principer för kemikaliekontrollen m. m.

Utskottet behandlar i detta avsnitt frågor om inriktningen och omfattningen
av kemikaliekontrollen och tar i samband därmed upp motionsvis
framförda avslagsyrkanden och alternativa förslag m. m. Vidare behandlas
fristående motioner med mera övergripande synpunkter på kemikaliekontrollen
och andra miljöfrågor.

Jordbruksministern anför i motsvarande avsnitt (prop. s. 11 ff.) bl. a.
följande.

Målet för kemikaliekontrollen måste vara att förhindra skada på människor
och miljö. Skadliga ämnen och produkter bör därför så långt som
möjligt ersättas med mindre skadliga och helt ofarliga. Där användningen
av ämnen som kan innebära risker för hälsa och miljö inte kan undvikas
måste sådana åtgärder vidtas som gör hanteringen säker. För att kemikaliekontrollens
mål skall nås är det viktigt att alla kemiska produkter som
hanteras är väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa och miljö.
Lika angeläget är det att alla som hanterar kemiska produkter är tillräckligt
informerade om skaderisker och förebyggande åtgärder så att de kan
hantera produkterna på ett säkert sätt.

Ansvaret för att kemikaliekontrollens mål uppnås måste enligt jordbruksministern
i första hand ligga hos de företag som tillverkar, importerar,
överlåter eller använder kemiska produkter. Myndigheternas huvuduppgift
inom kemikaliekontrollen bör vara att se till att företagen gör vad
som behövs för att undanröja och förebygga hälso- och miljörisker.

Det är angeläget att åtgärder för att förebygga skada vidtas så tidigt som
möjligt. Mycket höga krav måste därför ställas på tillverkare och importörer.
De skall genom sitt val av produkter samt genom utredningar och
information om hälso- och miljörisker ge goda förutsättningar för en säker
hantering hos dem som skall använda produkterna. Kontrollen av att
tillverkarna och importörerna fullgör sin undersökningsskyldighet måste
utvecklas.

En avgörande förutsättning för en fungerande kemikaliekontroll är att
kunskapsnivån är tillräcklig i kemikaliehanteringens alla led och hos ansvariga
myndigheter.

De kemiska hälso- och miljöproblemen är i stor utsträckning internationella.
I många fall kan de inte lösas utan internationellt samarbete. Ett
utvecklat framåtsyftande internationellt samarbete minskar riskerna för
tekniska handelshinder till följd av nationell reglering. OECD har utgivit
riktlinjer och rekommendationer inom kemikalieområdet som utgör goda

JoU 1984/85:30

exempel på sådant samarbete. Beslut har fattats inom OECD om godkännande
av testresultaten från andra länder där tester skett i överensstämmelse
med OECD:s riktlinjer. Vidare har man kommit överens om bl. a.
gemensamma riktlinjer för dokumentation som skall föregå introduktion
av nya kemikalier. Arbete har nu påbörjats rörande kemikalier som redan
existerar på marknaden. Det internationella samarbetet måste även i fortsättningen
ges hög prioritet i myndigheternas arbete. Jordbruksministern
vill särskilt understryka att samarbetet mellan de nordiska länderna bör
vidareutvecklas.

1 många fall räcker befintlig kunskap inte för att med någorlunda
säkerhet avgöra om ett ämne har en viss misstänkt skadlig effekt eller inte.
Enligt jordbruksministern bör man då så långt det är praktiskt möjligt
tillämpa principen att ämnet räknas som om det hade den misstänkta
skadliga effekten intill dess det finns tillräckliga skäl att anse att så inte är
fallet.

Det är av stor betydelse för kemikaliekontrollen att en hög forskningskompetens
upprätthålls och att en kvalificerad toxikologisk och epidemiologisk
forskning, bl. a. vad gäller metodutveckling, bedrivs inom landet.

Yrkanden om avslag på förslaget till lag om kemiska produkter framförs
i motionerna 3057 av Lars Werner m. fl. (vpk), 3061 av Einar Larsson m. fl.
(c) och 3063 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m).

Avslagsyrkandet i den sistnämnda motionen gäller enligt ordalydelsen
hela proposition 118. Utskottet behandlar yrkandet endast i samband med
lagförslaget och förslaget om inrättande av en ny myndighet på kemikaliekontrollens
område.

Avslagsyrkandet i vpk-motionen, som också innehåller utförliga andrahandsförslag
om ändringar i lagförslaget, motiveras bl. a. med att den nya
lagen inte innebär någon förbättring jämfört med gällande lag om hälsooch
miljöfarliga varor (LHMV). Genom regeringens förslag riskerar man
att allvarliga risker förbises eller att ett omfattande byråkratiskt krångel
uppstår. Enligt c-motionen riskerar man att få en lagstiftning som på flera
punkter innebär en försvagning jämfört med LHMV. 1 motion 3063 anförs
bl. a. att en lagstiftning som enligt ordalydelsen omfattar praktiskt taget
alla varor och produkter är meningslös eftersom den blir omöjlig att följa.

Utskottet anser att det framlagda förslaget till lag om kemiska produkter
är väl ägnat att läggas till grund för ett riksdagsbeslut om ny lagstiftning på
kemikaliekontrollens område. Med anledning härav avstyrker utskottet
avslagsyrkandena i motionerna 3057 yrkande 3, 3061 yrkande 10 och 3063
yrkande 1. Utskottet återkommer i det följande till motionsyrkanden med
krav på ändringar i lagen och med mera allmänna synpunkter på kemikaliekontrollen
m. m. och får i samband därmed tillfälle att närmare kommentera
innebörden av regeringsförslaget.

JoU 1984/85:30

I motion 3057 (vpk) förordas att nuvarande och kommande utredningar
på miljöområdet skall belysa konsekvenser av och samhälleliga kostnader
för uteblivna satsningar på miljövårdsområdet. Den industriella produktionen
bör styras av ekologisk kunskap, miljöengagemang, sparsamhet
med resurser och omsorg om människor, djur och natur. Enligt c-motionen
3061 måste användningen av riskabla kemikalier minskas. En bättre hushållning
med knappa resurser är nödvändig. Samhället måste ha en strategi
för att få nödvändig överblick över kemikaliefloran så att produktkontrollen
blir effektiv. Åtgärder mot redan existerande kemikalier måste
prioriteras. Sistnämnda synpunkt framförs även i den fristående motionen
2244 (c).

I de fristående vpk-motionerna 2052 och 2616 tas upp vissa frågor om
kemikaliekontrollen i vid bemärkelse. Enligt motion 2052 bör riksdagen
hemställa om förslag hur samhället skall få en total överblick över riskfaktorerna
i kemi- och plastsamhället. Vidare yrkas förslag om former för
demokratisk styrning av produktionen med inriktning på sparsamhet,
hushållning och återanvändning av naturresurserna. Statliga myndigheter
bör ges direktiv att vid ”tillståndsgivning till varuproduktion” sätta hänsyn
till hälsa, miljö och samhällsekonomi i första hand. En parlamentarisk
beredning bör tillsättas med uppgift att analysera en ändrad inriktning av
produktionen i enlighet med motionärernas önskemål.

I motion 2052 framförs även ett yrkande rörande produktregistret (yrkande
2). Detta behandlas i det följande under rubriken Produktregistret.

Enligt vpk-motionen 2616 bör en kartläggning göras så att landet kan
indelas i riskzoner med avseende på farliga industrier och andra miljöfaktorer.
Ökade forskningsinsatser krävs för att utröna miljögifters och industriföroreningars
samband med fosterskador. Alla ämnen vilkas samband
med fosterskador är klarlagt eller på starka grunder misstänkt bör stoppas.
Kemikalieanvändningen bör avvecklas inom jordbruk och trädgårdsnäring
och en kampanj för kemikaliefri odling genomföras. Bekämpningsmedel
som inte är garanterat ofarliga får ej saluföras. Import av livsmedel
som innehåller farliga ämnen bör stoppas.

Utskottet konstaterar till en början att de ovan redovisade motionerna
får anses delvis tillgodosedda i de delar som mera direkt berör kemikaliekontrollen.
Som framgår av jordbruksministerns uttalanden är ett mål för
kemikaliekontrollen att förhindra skador på människor och miljö. Skadliga
ämnen och produkter bör så långt möjligt ersättas med mindre skadliga
och helt ofarliga (substitutionsprincipen). Även om det inte anges som
ett uttryckligt mål att kemikalieanvändningen bör minska synes en prioritering
av mindre skadliga produkter på sikt kunna leda till en sådan
minskning. En effektivare samhällskontroll av kemiska hälso- och miljöproblem
med bl. a. skärpta krav på tillverkare och importörer är enligt
utskottets mening ett viktigt led i den allmänna miljöpolitiken. De skärpta

JoU 1984/85:30

reglerna gäller i första hand introduktionen av nya produkter, men enligt
propositionen (s. 23) bör även varor som redan existerar på marknaden bli
föremål för uppmärksamhet.

Utskottet instämmer i vad jordbruksministern anfört om allmänna utgångspunkter
samt mål och principer för kemikaliekontrollen och föreslår
att motionerna 2244 yrkande 6 (c) och 3061 yrkande 14 (c) lämnas utan
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Övriga i förevarande avsnitt redovisade motionsyrkanden (samtliga
vpk) berör bl. a. frågor om miljö- och resurspolitiken i stort, forskning,
alternativa jordbruksmetoder m. m. Vidare framförs, som ovan redovisats,
tämligen långtgående krav på samhällelig styrning och kontroll av produktionsapparaten.
Utskottet vill i anslutning till dessa motioner erinra om att
gällande riksdagsbeslut m. m. innebär att resursanvändning och samhällsplanering
skall ske med utgångspunkt i en ekologisk grundsyn. Regeringen
har i en lagrådsremiss med förslag till lag om hushållning med naturresurser
bl. a. understrukit det angelägna i en god hushållning med landets
naturresurser. I samband härmed behandlas också avvägningen mellan
bevarandeintressen och andra, mera kortsiktiga intressen. I avbidan på
den fortsatta prövningen av dessa frågor är utskottet inte berett att nu ställa
sig bakom den i viss mån ensidiga intresseavvägning som förordas i motionerna
3057 yrkande 2 och 2052 yrkande 3. Utskottet anser det vidare
varken lämpligt eller nödvändigt att riksdagen uttalar sig på ett sätt som är
ägnat att binda direktiven till kommande utredningar i enlighet med
yrkande 1 i motion 3057. Med hänsyn till de omfattande utredningar som
gjorts av kemikommissionen rörande kemikalieanvändningen och dess
hälso- och miljörisker avstyrker utskottet yrkandena 1 och 6 i motion 2052
om ytterligare utredningar m. m. i ämnet.

I anslutning till kraven på vilka hänsyn som bör överväga vid ”tillståndsgivning
till varuproduktion” får utskottet erinra om att någon generell
koncessionsplikt av det slag motionärerna synes förutsätta inte föreligger
i svensk rätt. Prövningen av en nyetablerad produktionsenhet får i
förekommande fall ske enligt tillämpliga bestämmelser i t. ex. miljöskydds-,
hälsoskydds- och byggnadslagstiftningen. Av intresse är bl. a. 136
a § byggnadslagen, som innebär att regeringen prövar vissa anläggningar
som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara
eller med landets samlade mark- och vattentillgångar. Med det
anförda avstyrker utskottet motion 2052 yrkande 4.

1 anslutning till förslagen i motion 2616 (vpk) om kartläggning av
riskzoner och vissa forskningsinsatser (yrkandena 1 och 2) får utskottet
erinra om att det åligger statens miljömedicinska laboratorium att bedriva
långsiktig forskning samt undersökningsverksamhet m. m. inom den kemiska
och fysikaliska miljömedicinen samt inom hälsoskyddet. Verksamheten
är inriktad bl. a. på att fastställa hur faktorer i den yttre miljön
påverkar befolkningens hälsotillstånd. Genom riksdagens forskningspoli -

JoU 1984/85:30

tiska beslut år 1984 har den miljömedicinska forskningen förstärkts i flera
avseenden. 1 anslutning till kravet på att ämnen med misstänkta eller
klarlagda fosterskadande effekter stoppas (yrkande 3) bör påpekas att
bestämmelserna i lagförslaget gör det möjligt att, liksom hittills, ingripa
med förbud eller andra restriktioner mot en viss produkt. I specialmotiveringen
(s. 50) anges som exempel varor som på kortare eller längre sikt kan
befaras vara cancerframkallande, fosterskadande eller ärftlighetsändrande.
Det kan tilläggas att det bl. a. i naturvårdsverkets regi bedrivs ett flertal
forskningsprojekt som direkt eller indirekt berör sambandet mellan fosterskador
och olika miljöfaktorer m. m.

Frågan om kemikalieanvändningen i jordbruket m. fl. näringar (yrkande
4 i motion 2616) har behandlats av riksdagen vid åtskilliga tillfällen
under de senaste åren. Utskottet vill i detta sammanhang endast hänvisa
till sitt betänkande JoU 1984/85:25 (p. 33) varav framgår bl. a. att skogsoch
jordbrukets forskningsråd fått i uppdrag och tilldelats resurser för att
lägga fram ett forskningsprogram för alternativa produktionsmetoder.

Användningen av bekämpningsmedel kommer, enligt vad som aviserats
i propositionen, att kringgärdas med ytterligare föreskrifter (s. 27). Bl. a.
anser jordbruksministern att registreringen av bekämpningsmedel bör
tidsbegränsas till högst fem år, så att aila medel skall kunna omprövas från
hälso- och miljöskyddssynpunkt. Statens naturvårdsverk kommer att få i
uppdrag att i samarbete med lantbruksstyrelsen utarbeta förslag till åtgärder
för att förhindra onödig användning av bekämpningsmedel.

Kravet i motion 2616 på förbud mot import av livsmedel som innehåller
farliga ämnen är inte tillräckligt preciserat för att kunna utgöra underlag
för någon riksdagens framställning. Frågan om kontroll av importerade
livsmedel har nyligen behandlats i utskottets betänkande JoU 1984/85:21,
till vilket här hänvisas. Det ankommer på statens livsmedelsverk att fastställa
gränsvärden för förekomsten av s. k. främmande ämnen i livsmedel
och kontrollera att importerade varor uppfyller kraven i enlighet härmed.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion 2616 yrkandena
1 —4 lämnas utan vidare åtgärd.

Tillämpningsområdet för den nya lagen, m. m.

I den inledande paragrafen i förslaget till lag om kemiska produkter
(LKP) anges att lagen är tillämplig på hantering och import av kemiska
ämnen och beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är att förebygga
att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens
inneboende egenskaper.

Innebörden av begreppet kemiska produkter utvecklas i specialmotiveringen
(s. 39 f.) och i lagrådets yttrande (s. 57 f.). Begreppet har samma
innebörd som i nu gällande lag om hälso- och miljöfarliga varor (LHMV).

I olikhet med LHMV är den nya lagen inte begränsad till att gälla kemiska

JoU 1984/85:30

produkter med hälso- och miljöfarliga effekter utan omfattar i princip alla
kemiska produkter. 1 motsats till LHMV är LKP vidare inte begränsad till
endast sådana hälso- och miljörisker som beror på kemiska eller fysikalisk-kemiska
egenskaper hos ett ämne eller en beredning. Detta innebär i
praktiken att t. ex. silikosrisker omfattas av lagen. LKP möjliggör också
åtgärder mot ämnen som t. ex. vid spill leder till förhöjd halkrisk. Lagen
skall dock inte tillämpas t. ex. vid miljöskada på grund av urlakning av ett
i naturen förekommande ämne till följd enbart av naturliga processer.
Rent mekaniska skador såsom att människor får skärsår av kemiska produkter
kan inte heller bli föremål för ingripande enligt LKP. För att lagen
skall vara tillämplig är det liksom enligt motsvarande lagstiftning i flera
andra länder tillräckligt att den skadliga effekten uppstår genom att människor
eller miljö utsätts för ämnet. Avsikten är att förebygga skaderisker
som beror på ett kemiskt ämnes inneboende egenskaper. Det är riskerna
som är förenade med exponering för kemiska grundämnen eller deras
föreningar som omfattas av lagen. Lagen kan således tillämpas även på
asbest, kvarts och andra mineraler som kan förorsaka hälsoskador vid
exponering.

Enligt I § andra stycket LKP kan lagens bestämmelser om kemiska
produkter göras tillämpliga även på varor som innehåller eller har behandlats
med en sådan produkt, om det är påkallat från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

När det gäller förutsättningarna för ingripande mot en viss produkt
innebär regeringens uttalanden i anslutning till 1 § LKP att principen om
den omvända bevisbördan liksom hittills skall gälla (s. 39 f.). Det innebär
bl. a. att redan en på goda vetenskapliga grunder uppkommen misstanke
om skaderisker utgör tillräcklig grund för ingripanden. En producent som
vill marknadsföra en otillräckligt känd vara som han kan på vetenskapliga
eller andra grunder anta vara farlig från hälso- eller miljöskyddssynpunkt
måste beakta denna risk vid bedömning av om han skall marknadsföra
varan eller inte. Myndigheterna behöver inte heller vänta med ett ingripande
till dess några skador har inträffat. För att undgå förbud eller andra
restriktioner måste en producent så långt det på vetenskapens ståndpunkt
är möjligt bevisa att misstanken är ogrundad. Annars får han finna sig i att
myndigheterna behandlar varan som hälso- och miljöfarlig. Den osäkerhet
som i ett sådant fall kan råda rörande ett ämnes farlighet skall alltså inte
gå ut över allmänheten utan drabbar den som vill marknadsföra varan i
fråga.

Som utskottet redovisat i det föregående har i några följdmotioner
yrkats avslag på förslaget till LKP bl. a. på grund av att lagen, till skillnad
från LHMV, inte blir direkt tillämplig på varor som innehåller eller behandlats
med en kemisk produkt. Sålunda yrkas i vpk-motionen 3057
(yrkande 4 — andrahandsyrkande) att begreppet kemisk produkt genomgående
utbyts mot ”hälso- och miljöfarlig vara”. Enligt motionen bör

JoU 1984/85:30

vidare lagen inledas med en portalparagraf som anger att syftet med lagen
är att målmedvetet begränsa tillverkning, import och annan hantering av
sådana varor. Principen om den omvända bevisbördan, liksom substitutionsprincipen,
bör skrivas in i lagtexten.

Utskottet erinrar om att den föreslagna lagen, i likhet med LHMV, har
karaktären av ramlag och att lagen för de flesta fall får ett konkret innehåll
först genom de tillämpningsföreskrifter som meddelas. Enligt utskottets
mening innebär den av regeringen valda systematiken inte någon försämring
av förutsättningarna för en effektiv och heltäckande kontrollverksamhet.
Genom att lagens tillämpningsområde vidgas på sätt som angetts ovan
skapas tvärtom möjligheter att åstadkomma ett mera heltäckande kontrollsystem
än som f. n. är möjligt. Utskottet tillstyrker regeringsförslaget i vad
avser lagens tillämpningsområde och avstyrker motion 3057 yrkande 4 i
motsvarande del.

Som tidigare anförts delar utskottet jordbruksministerns mening att
syftet med kemikaliekontrollen bör vara att förebygga skador på människor
och miljö. Vidare anser utskottet att principen om den omvända
bevisbördan och substitutionsprincipen med tillräckligt eftertryck har slagits
fast i motivtexten i propositionen. Utskottet ansluter sig till regeringens
överväganden härvidlag och avstyrker yrkandena i motion 3057 att angivna
principer skall anges i lagtexten.

Den nya lagens förhållande till viss annan lagstiftning regleras i 3 §
lagförslaget. Enligt denna paragraf får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att lagen om kemiska produkter skall
tillämpas även på livsmedel, läkemedel och djurfoder om det behövs från
hälso- eller miljöskyddssynpunkt.

Radioaktiva ämnen samt explosiva och brandfarliga varor omfattas av
lagen i den mån det behövs för att förebygga andra hälso- eller miljöskador
än sådana som omfattas av resp. speciallagstiftning.

Jordbruksministern tar i detta sammanhang (prop. s. 18) också upp
förhållandet mellan LK.P och marknadsföringslagen (1975:1418) och arbetsmiljölagen
(1977:1160). Utskottet har ingen erinran mot regeringens
förslag och överväganden i dessa avseenden. 1 anslutning till synpunkterna
på marknadsföringslagens tillämpningsområde kan tilläggas att regeringen
nyligen lagt fram en lagrådsremiss med förslag om ändring i denna
lag. Förslaget innebär bl. a. att försäljningsförbud enligt 4 § marknadsföringslagen
beträffande en farlig eller otjänlig produkt skall kunna riktas
mot tidigare led än detaljistledet, dvs. mot tillverkare, importörer eller
grossister.

Krav på försiktighetsmått, undersökningar och produktinformation m. m.

Bestämmelserna om skyldigheter vid hantering och import av kemiska
produkter har samlats i 5 — 9 §§ lagförslaget.

Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall enligt 5 §

JoU 1984/85:30

vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att
hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Eftersom LKP
omfattar alla kemiska produkter och inte bara sådana som är hälso- och
miljöfarliga, skall denna aktsamhetsregel alltid iakttas vid all hantering
och import av kemiska produkter.

Särskilda krav ställs på tillverkare och importörer av kemiska produkter.
Dessa åläggs i 6 § att genom egna undersökningar eller på annat sätt
se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka
hälso- eller miljöskador som en produkt kan orsaka.

Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall
ha tillgång till den kemiska och toxikologiska kunskap som behövs med
hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens egenskaper (7 §).

Särskilda bestämmelser om produktinformation och uppgiftsskyldighet
rörande kemiska produkter finns i 8 och 9 §§. Informationsskyldigheten
gäller alla som tillverkar, importerar eller överlåter sådana produkter och
skall fullgöras genom märkning på förpackningen eller på annat sätt.

Den lagstadgade produktinformation som enligt LKP skall åtfölja kemiska
produkter skall, utöver vad som har kunnat föreskrivas med stöd av
LHMV, kunna innehålla sådan produktinformation som inte är av ren
varningskaraktär men som ändå är av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
Detta är en följd av att lagens tillämpningsområde inte
är begränsat på motsvarande sätt som LHMV. Som exempel på information
som här avses kan nämnas uppgifter om en varas identitet, tillverkarens
eller importörens namn och resultatet av gjord bedömning. För brukaren
är sådana uppgifter av betydelse även för produkter som leverantören
inte anser hälso- eller miljöfarliga.

Uppgiftsskyldigheten enligt 9 § avser bl. a. uppgifter som samlas in till
produktregistret (se nedan s. 26). Paragrafen är också avsedd att reglera
skyldigheten att rapportera nya rön angående en produkt som har betydelse
från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Sådan skyldighet kan enligt
propositionen (se s. 72) föreskrivas med stöd av det bemyndigande som
paragrafen innehåller.

Ändringsyrkandena i motion 3057 yrkande 4 delvis (vpk) tar bl. a. sikte
på tillverkarens skyldigheter i fråga om avfallet från kemiska produkter
och på uppgiftsskyldigheten. Enligt motionen bör i 7 § anges att tillverkaren
redan vid produktutvecklingen ansvarar för att avfallet kan omhändertas
på ett säkert sätt. 1 8 § bör anges att produktinformation skall avse
alla kemiska ämnen och beredningar. Av ordalydelsen i 9 § bör direkt
framgå att nya rön skall rapporteras utan anmaning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om försiktighetsmått,
undersökningsskyldighet och produktinformation. Som jordbruksministern
anfört bör bedömningsunderlaget för nya kemiska produkter omfatta
också överväganden om hur avfallet skall tas om hand på ett säkert sätt
(prop. s. 23). Utskottet anser det inte nödvändigt att denna princip kommer

JoU 1984/85:30

till uttryck i lagtexten. 1 enlighet härmed avstyrker utskottet motion 3057
yrkande 4 såvitt avser tillverkarens ansvar för produktavfallet. Motionen
avstyrks även vad beträffar produktinformation och rapportering av nya
rön.

Produktregistret

Enligt motion 3057 (vpk) måste tillverkare och importörer åläggas att
rapportera alla uppgifter som samhället behöver för kemikaliekontrollen.
Rapporterna kan utnyttjas för att bygga upp ett fullständigt produktregister
som skall göras tillgängligt för alla som så önskar. 1 motion 3061 (c)
anförs att ett fullständigt produktregister måste byggas upp på sikt. Registret
bör ha en självständig och fristående ställning gentemot den nya kontrollmyndigheten.
Det bör stå till förfogande för alla centrala, lokala och
regionala myndigheter som i sin verksamhet är beroende av uppgifter om
kemiska produkter.

Yrkanden om ett fullständigt och öppet produktregister framförs även
i vpk-motionerna 2052 yrkande 2 och 2260 yrkande 2.

Utskottet erinrar om att regeringen i februari 1983 gav produktkontrollnämnden
i uppdrag att fortsätta uppbyggnaden av produktregistret. Genom
detta s. k. tredje steg i registeruppbyggnaden kommer information att
fås främst om de produkter som producenterna själva har bedömt som
hälsofarliga.

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att frågan om en fortsatt
utbyggnad av produktregistret bör prövas av regeringen på grundval
bl. a. av de erfarenheter som vinns av utbyggnaden av det tredje steget.
Yrkandena i motionerna 3057 och 3061 om registrets fortsatta uppbyggnad
bör i enlighet härmed inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

Vad beträffar produktregistrets administration kan utskottet för sin del
inte se någon fördel i att registret, enligt motion 3061, skulle ges en
fristående ställning gentemot den nya kontrollmyndigheten.

I anslutning till önskemålen om produktregistrets tillgänglighet för olika
intressenter får utskottet anföra följande.

Verksamheten vid produktregistret omfattas av sekretessbestämmelserna
i 8 kap. 6§ sekretesslagen (1980:100). Enligt denna paragraf gäller
sekretess, i den utsträckning regeringen föreskriver det, för uppgift om
enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsverksamhet,
om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen om
den finnér det vara av vikt att uppgiften lämnas.

1 sekretessförordningen (1980:657) har regeringen med stöd av 8 kap. 6 §
sekretesslagen föreskrivit att sekretess gäller för utredning, tillståndsgivning
och tillsyn enligt LHMV. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärenden.

JoU 1984/85:30

Vid tillämpningen av sekretesslagen är de fackliga organisationerna
jämställda med andra enskilda, dvs. fysiska personer eller juridiska personer
som inte är myndigheter.

Myndigheter har i princip fri tillgång till samtliga uppgifter i produktregistret.

Av det anförda framgår att frågan om produktregistrets tillgänglighet
för utomstående är reglerad i gällande författningar. Utskottet vill, i överensstämmelse
med vad som anförts i propositionen om uppgiftsskyldighet
m. m., understryka att det i första hand bör åligga vederbörande företag att
se till att allmänheten resp. de anställda i företaget får tillgång till de
nödvändiga uppgifterna (prop. s. 29). Som jordbruksministern anfört bör
kraven på tillförlitlig information till bl. a. dem som hanterar en produkt
tillgodoses inom ramen för regeringens förslag om produktinformation,
(se ovan s. 25). Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 3057
yrkande 9 och 3061 yrkande 6, båda i återstående delar, inte föranleder
någon vidare åtgärd. Motsvarande gäller motionerna 2052 yrkande 2 och
2260 yrkande 2.

Enligt motion 3063 yrkande 3 (m) bör i fråga om det svenska produktregistret
eftersträvas en anpassning till EG:s produktregister. Enligt motionen
vore det en fördel om EG:s register kunde anlitas av svenska kontrollmyndigheter
m. fl. En ökad samordning skulle förenkla och förbilliga vårt
eget kontrollarbete.

Utskottet vill såvitt avser samordningsfrågor hänvisa till att det i propositionen
görs flera uttalanden om det nödvändiga i att problemen inom
kemikaliekontrollen blir föremål för internationellt samarbete. Detta samarbete
måste enligt jordbruksministern ges hög prioritet. Utskottet utgår
från att syftet med motion 3063 yrkande 3 kan tillgodoses utan något
särskit uttalande från riksdagens sida. I sammanhanget vill utskottet också
hänvisa till vad som anförs nedan om samarbete med EG i frågor rörande
förhandsgranskning.

Förhandsgranskning m. m.

Enligt 10 § lagförslaget får som villkor för hantering och import av en
kemisk produkt föreskrivas skyldighet att göra förhandsanmälan. Jordbruksministern
påpekar i propositionen (s. 27) att en förhandsgranskning
av bekämpningsmedel redan förekommer i form av registrering. Ett system
för förhandsgransknig bör nu införas såvitt gäller kemiska produkter i
allmänhet. Beslut om utformningen av de svenska reglerna bör enligt
jordbruksministern fattas sedan vissa pågående diskussioner med EG om
samordning m. m. avslutats.

Enligt motion 3058 yrkande 2 (fp) bör reglerna om förhandsanmälan
överensstämma med det inom EG tillämpade systemet.

Också i motion 2260 yrkandena la och b (vpk) framförs yrkanden

JoU 1984/85:30

rörande samordningen mellan Sverige och EG i fråga om ett system för
förhandsgranskning. Motionärerna föreslår, med hänvisning till kemikommissionens
betänkande, att ämnen som är nya för Sverige men ej för
EG omfattas av samma dokumentationskrav som övriga nya ämnen. Detta
alternativ har i kommissionens betänkande rubricerats som ”nivå 1”
(SOU 1984:24 s. 66 f.). Om en nedre volymgräns i anslutning till förhandsgranskning
skall tillämpas bör man enligt motionen utgå från en faroklassindelning
av den typ som tidigare gällt för hälsofarliga varor.

I motion 537 av Pär Granstedt m. fl. (c) hemställs om regler som ger
produktkontrollnämnden möjlighet att behovspröva nya kemiska ämnen.
Av motiveringen framgår att motionärerna syftar till att begränsa antalet
nya kemiska produkter som testas på djur. För många av dessa produkter
gäller obligatoriska krav på toxicitetstest m. m. på djur. Ett sätt att minska
dessa, ofta plågsamma, djurförsök vore enligt motionen att införa behovsprövning.
Nya preparat skulle därvid i princip godkännas för registrering
endast om sökanden kunde visa att det nya preparatet tillfredsställde ett
”inte tidigare tillfredsställt behov”.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om införande av ett system för
förhandsgranskning. Som jordbruksministern anfört är det angeläget att få
till stånd ett nära samarbete med EG om förhandsgranskningen. Propositionens
uttalanden på denna punkt (s. 27—28) får anses ägnade att tillgodose
yrkande 2 i motion 3058. Motionen bör i denna del inte föranleda
någon vidare åtgärd.

1 anslutning till motion 2260 vill utskottet framhålla att samarbetet med
EG givetvis kommer att innefatta överväganden om vilken dokumentationsnivå
som kan anses nödvändig för produkter som är nya för Sverige
men inte för EG och vice versa. 1 enlighet med propositionens förslag bör
det ankomma på regeringen att utforma detaljföreskrifter om förhandsgranskningen
och om dokumentationskrav för olika typer av produkter
m. m. Utskottet föreslår med det anförda att motion 2260 yrkandena 1 a
och b inte föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Vad beträffar försöksdjursfrågan har utskottet vid flera tillfällen understrukit
det angelägna i att användningen av försöksdjur så långt möjligt
kan begränsas och en övergång till andra forskningsmetoder stimuleras (se
bl. a. JoU 1983/84:12). Enligt 1978 års riksdagsbeslut (JoU 1978/79:5)
skall en särskild myndighet, centrala försöksdjursnämnden, särskilt verka
för en minskad användning av försöksdjur, bl. a. genom att främja utvecklingen
av alternativa metoder. För detta ändamål har nämnden tillförts
successivt ökande budgetmedel.

Utskottet vill i detta sammanhang också hänvisa till vissa uttalanden i
propositionen om förhandsgranskning m. m. av bekämpningsmedel
(s. 27). Enligt jordbruksministern bör en viss behovsprövning tillämpas så
till vida att behovet av den avsedda bekämpningsåtgärden bör prövas vid

JoU 1984/85:30

registreringen. Därvid bör dock i och för sig likvärdiga preparat få användas.
Det förhållandet att andra likvärdiga preparat redan finns registrerade
får alltså inte utgöra tillräcklig grund för att avslå en ansökan om
registrering.

Det bör i sammanhanget tilläggas att frågor som rör kosmetiska och
hygieniska preparat liksom hittills avses bli behandlade av socialstyrelsen
(prop. s. 81). Styrelsen utreder på regeringens uppdrag för närvarande
frågan om nya märkningsbestämmelser för sådana produkter. I lagutskottet
har nyligen behandlats närliggande frågor som innehållsmärkning av
kosmetiska produkter (LU 1984/85:39). Lagutskottet föreslår att riksdagen
ger regeringen till känna vad i betänkandet anförts om kraftfulla insatser
för att få till stånd en deklaration på kosmetiska och hygieniska produkter
med angivande av om preparatet eller någon av dess beståndsdelar testats
på djur. I motiveringen (s. 16) anför lagutskottet bl. a. följande.

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av att det här inte är
fråga om produkter som har ett viktigt medicinskt intresse anser utskottet
att det är angeläget att man söker få till stånd en begränsning av djurtesterna
och en övergång till andra testmetoder. Ett verksamt medel härvidlag
skulle enligt utskottets mening kunna vara införandet av obligatoriska
uppgifter på varuförpackningarna om använda djurtester. Produkter med
uppgifter om verkställda djurtester skulle kunna medföra ett köpmotstånd
som i sin tur skulle kunna påverka producenterna att använda alternativa
testmetoder. Sådana metoder finns också redan tillgängliga på marknaden.

Med hänvisning till ovannämnda uttalanden och riksdagsbeslut m. m.

— vilka delvis ligger i linje med motionärernas önskemål om minskning av

djurförsöken — föreslår utskottet att motion 537 inte föranleder någon
vidare åtgärd från riksdagens sida.

Myndighetsorganisation m. m. på kemikaliekontrollens område

Organisation, lokalisering m. m.

Regeringens förslag i detta avsnitt innebär sammanfattningsvis bl. a.
följande.

En ny fristående myndighet, kemikalieinspektionen, inrättas. Kemikalieinspektionen
ersätter produktkontrollnämnden, men får också andra uppgifter.
Produktkontrollnämnden upphör i och med att kemikalieinspektionen
bildas.

Kemikalieinspektionen skall bl. a. svara för:

— tillsyn enligt lagen om kemiska produkter av tillverkare, importörer
och andra leverantörer av kemiska produkter,

— utarbetande av föreskrifter och allmänna råd om t. ex. produktundersökningar
och produktinformation,

— registrering av bekämpningsmedel samt annan förhandsgranskning,

JoU 1984/85:30

— utredningsverksamhet avseende kemiska produkters hälso- och miljörisker,
sammanställningar och dokumentation avseende användningen
av kemiska produkter samt framtagande av underlag i övrigt för
planering och prioritering av olika myndigheters arbete,

— drift och utveckling av produktregistret,

— informationsservice till övriga myndigheter på kemikalieområdet,

— stöd till regionala och lokala tillsynsorgan,

— information till bl. a. företag och allmänhet,

— internationellt samarbete på kemikaliekontrollens område.

När det gäller ansvarsfördelningen mellan myndigheterna anför jordbruksministern
att naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen
liksom hittills får viktiga uppgifter inom kemikaliekontrollen.

Naturvårdsverket övertar ansvaret för de frågor av särskild betydelse för
den yttre miljön som ålegat produktkontrollnämnden. Naturvårdsverkets
bibliotek blir ansvarsbibliotek inom miljövårdsområdet.

Socialstyrelsen får också enligt lagen om kemiska produkter myndighetsansvaret
för kosmetiska och hygieniska preparat.

Föreskrifter meddelas om regelbundet samråd mellan berörda myndigheter.

Ett rådgivande organ för toxikologiska frågor, med namnet toxikologiska
rådet, knyts till kemikalieinspektionen. Rådet skall bl. a. verka för en
hög vetenskaplig standard i myndigheternas riskanalyser och en samordning
av dessa.

Vad beträffar kemikalieinspektionens organisation och uppbyggnad
m. m. innebär förslaget att huvuddelen av resurserna vid naturvårdsverkets
produktkontrollbyrå och vid enheten för toxikologisk informationsservice
vid Karolinska institutet förs över till kemikalieinspektionen, vilket
motsvarar 40 resp. 10 årsarbetskrafter. Myndigheten tillförs därutöver nu
nya resurser motsvarande 15 årsarbetskrafter.

En särskild organisationskommitté tillsätts för att närmare överväga
kemikalieinspektionens organisation och lokalisering m. m.

Som inledningsvis angetts har i motion 3063 (m) yrkats avslag på förslaget
om inrättande av en ny kemikaliemyndighet.

I följdmotioner från s, c, fp och vpk anförs synpunkter och krav på den
nya myndighetsorganisationen. Enligt motion 3057 (vpk) bör minst en
fördubbling ske av kemikalieinspektionens resurser. Vidare anförs att det
är olämpligt att samla både kontroll- och tillståndsfunktioner hos en och
samma myndighet.Utredning föreslås om att kontrollorganen befrias från
företagsekonomiska hänsynstaganden m. m. Den toxikologiska informationsservicen
(Tox-Info) bör bibehållas vid Karolinska institutet.

Yrkanden om oförändrad organisation för Tox-Info framförs även i
motionerna 3058 (fp), 3059 (s) och 3061 (c).

I centerpartiets motion 3061 yrkas vidare att den nya myndigheten får

JoU 1984/85:30

större resurser och kompletteras med kvalificerade handläggare på regional
nivå (kemikalieinspektörer). Styrelsen för kemikalieinspektionen bör
enligt motionen ges politisk sammansättning och representera riksdag,
landsting och kommuner. Myndigheten bör lokaliseras till Örebro, där en
viss koncentration av miljöstörande industri förekommer. Myndighetens
verksamhet bör utvärderas efter fem år. Ett toxikologiskt råd bör inrättas
med mera precisa och konkreta arbetsuppgifter än vad som föreslagits i
propositionen. Särskilda krav bör enligt motionen ställas på forskning och
utveckling inom toxikologin. Det är angeläget att den toxikologiska bedömningen
görs av forsknings- och utvecklingsenheter som är fristående
från kemikaliemyndigheterna.

Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att det är viktigt att
myndighetsorganisationen är uppbyggd så att samhället får en samlad
överblick över skaderiskerna i samband med kemikaliehanteringen och så
att en samordnad kontroll av kemikalieanvändningen uppnås. Genom att
en fristående kemikaliemyndighet inrättas skapas förutsättningar för en
effektivisering och samordning av kemikaliekontrollen. Utskottet tillstyrker
förslaget om inrättande av en ny myndighet, benämnd kemikalieinspektionen,
med det ansvarsområde som anges i propositionen. I enlighet
härmed avstyrks motion 3063 yrkande 1 i motsvarande del.

Vad beträffar resursbehovet är det enligt utskottets mening nödvändigt
att samhällets resurser för kemikaliekontroll koncentreras till de områden
och de frågor där de kan användas på ett så effektivt sätt som möjligt. Som
framgår av propositionen har det i samband med övervägandena om
kemikalieinspektionens resursbehov förutsatts att vissa administrativa
tjänster kan köpas in utifrån. Utskottet avstyrker yrkande 5 i motion 3057
om ökade resurser till kemikalieinspektionen.

Det är angeläget att den nya myndigheten bl. a. får tillgång till den
toxikologiska kompetens som representeras av den toxikologiska informationsservicen
vid Karolinska institutet. Regeringen har utförligt angett
skälen till den föreslagna överflyttningen av Tox-Info(prop. s. 85 — 88) och
utskottet ansluter sig till regeringens överväganden härvidlag. Det bör
påpekas att ett bifall till motionsyrkandena om oförändrad organisation
vad beträffar Tox-Info skulle innebära att den nya myndigheten gick miste
om tio årsarbetskrafter. De motionärer som samtidigt anser att kemikalieinspektionens
resurser bör ökas har inte närmare gått in på vare sig
finansieringen av dessa ökade resurser eller hur myndigheten i övrigt skall
få tillgång till nödvändig toxikologisk kompetens. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna 3057 yrkande 10, 3058 yrkande 3, 3059 samt 3061
yrkande 8.

Yrkande 3 i motion 3061 om en utvärdering av kemikalieinspektionens
verksamhet avstyrks av utskottet med hänvisning till jordbruksministerns
uttalande (prop. s. 88) att de nya arbetsformerna inom kemikaliekontrollen
bör prövas efter en tvåårsperiod.

JoU 1984/85:30

När det gäller myndighetens lokalisering, styrelsens organisation m. m.
kommer hithörande frågor, som ovan anförts, att närmare övervägas av en
särskild organisationskommitté. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
även yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 4 i motion 3061.
Förslagen i c-motionen om ett toxikologiskt råd och om forskning och
utveckling inom toxikologin är enligt utskottets mening i stor utsträckning
tillgodosedda genom de uttalanden i propositionen som redovisats ovan.
Det toxikologiska rådet skall enligt jordbruksministern ha till uppgift att
verka för en hög vetenskaplig standard i myndigheternas riskanalyser och
för en samordning av dessa. De arbetsuppgifter som enligt motion 3061
skulle prioriteras — bl. a. undersökning av existerande kemiska ämnen
eller ämnesgrupper — torde enligt utskottets mening i första hand få anses
som myndighetsuppgifter och bör därmed åvila kemikalieinspektionen
snarare än toxikologiska rådet. Det kan tilläggas att jordbruksministern i
ett inledande avsnitt i propositionen (s. 13) anfört att det är av stor betydelse
för kemikaliekontrollen att en hög forskningskompetens upprätthålls
och att en kvalificerad toxikologisk och epidemiologisk forskning,
bl. a. vad gäller metodutveckling, bedrivs inom landet. Med det anförda
föreslår utskottet att yrkandena 5 och 9 i motion 3061 lämnas utan vidare
åtgärd.

Frågan om kemikaliekontrollen i ett regionalt och lokalt perspektiv
behandlas i propositionen på s. 82. Bl. a. anförs att de centrala myndigheterna
bör ha kompetens och resurser för att kunna ge regionala och lokala
myndigheter tillräckligt sakstöd. För yrkesinspektionen och länsstyrelserna
bör även fortsättningsvis det arbete som är knutet till arbetarskyddsstyrelsens
och naturvårdsverkets arbetsområden vara de centrala uppgifterna.
Nu angivna regionala organ förutsätts också vara tillsynsmyndigheter
enligt den nya lagen inom sina resp. ansvarsområden. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna
bör liksom hittills svara för den omedelbara tillsynen
inom kommunen. Stöd till berörda regionala och lokala tillsynsmyndigheter,
t. ex. genom allmänna råd och information, är en naturlig uppgift
för kemikalieinspektionen och övriga berörda centrala myndigheter, var
och en inom sitt ansvarsområde.

Jordbruksministern erinrar om att de yrkesmedicinska klinikerna har en
viktig roll beträffande information och rådgivning till dem som är verksamma
i det lokala arbetsmiljöarbetet i företagen samt inom företagshälsovården.
Detta gäller både hanteringsinriktade frågor och frågor om
ämnens inneboende egenskaper. Klinikerna förenar hög kompetens med
en decentraliserad verksamhet. Det är angeläget att klinikerna fortsätter att
utveckla sin informations- och rådgivningsverksamhet.

Utskottet föreslår med hänvisning till dessa uttalanden att yrkande 2 i
motion 3061 om en decentraliserad organisation lämnas utan vidare åtgärd.

I vpk-motionen 3057 (yrkandena 6 och 8) förs fram vissa principiella

JoU 1984/85:30

synpunkter på kemikaliekontrollen. Utskottet vill i anslutning härtill erinra
om att det inte är någon nyhet på förvaltningsrättens område att sådana
funktioner som tillsyn, kontroll och tillståndsgivning ombesörjs av en och
samma myndighet. En motsatt ordning för kemikaliekontrollens del skulle
bl. a. innebära att befintliga resurser för toxikologiska bedömningar och
utredningar splittrades på flera myndigheter. Det måste för övrigt påpekas
att vid sidan av kemikalieinspektionen flera andra myndigheter liksom
hittills får viktiga uppgifter inom kemikaliekontrollen. Till dessa hör t. ex.
naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen. Utskottet
avstyrker med det anförda yrkande 6 i motion 3057.

Utskottet är inte heller berett att biträda yrkande 8 i samma motion om
ytterligare utredning med inriktning på att kontrollorganen befrias från
företagsekonomiska hänsyn i sin verksamhet. Liksom hittills bör kemikaliekontrollen
göras med utgångspunkt i en intresseavvägning där bl. a.
nyttan av en kemisk produkt vägs mot dess risker för miljö och hälsa.

En närliggande organisationsfråga tas upp i flera motioner i form av
förslag om inrättande av ett departement för miljöfrågor. Yrkanden härom
framförs i vpk-motionerna 3057 och 2054 samt i fp-motionerna 3058 och
370.

Vid behandlingen av liknande motioner har utskottet, senast hösten
1984, erinrat om att departementsindelningen är en praktisk-organisatorisk
fråga som det ankommer på regeringen att ta ställning till (JoU
1984/85:8). Riksdagens uppgift är att styra politikens innehåll men inte att
besluta om regeringsarbetets organisation. Utskottet finner inte anledning
till ändrat ställningstagande i denna fråga och avstyrker således motionerna
3057 yrkande 7, 3050 yrkande 1, 370 yrkande 2 och 2054 yrkande 1.

1 motion 3062 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson (båda c) anförs
att det vid universitetet i Umeå finns hög kompetens främst inom kemiområdet
men även inom biokemi, ekologi, miljö- och yrkesmedicin m. m.
Dessa resurser bör enligt motionen kompletteras med toxikologisk expertis.
Härigenom kan ett underlag skapas för att inrätta ett miljöforskningscentrum
vid universitetet i Umeå. Motionen utmynnar i ett yrkande att
regeringen ger UHÄ och universitetet i uppdrag att forma ett sådant
miljöforskningscentrum. Vidare yrkas, utan närmare precisering, att riksdagen
”ställer erforderliga medel till förfogande” så att kvalificerad toxikologisk
kompetens kan tillföras detta centrum.

Utskottet vill framhålla att uppbyggnaden av kunskaper och forskarkompetens
inom ett visst ämnesområde är en långsiktig process som bl. a.
styrs av sådana faktorer som forskarrekrytering, ämnesinriktning och tillgång
till kompetenta handledare. Härav följer bl. a. att riksdagen på forskningens
område bör svara för mera övergripande bedömningar, grundade
på utredning och förslag som tillkommit genom t. ex. högskolans och
forskningsrådens medverkan. Utskottet har i överensstämmelse härmed
inte ansett sig böra ställa sig bakom förslag som innebär att riksdagen bör

3 Riksdagen 1984/85. 16 sami. Nr 30

JoU 1984/85:30

direkt styra resurser till en viss högskola eller en viss ort. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 3062.

Finansieringsfrågor

Enligt jordbruksministern bör kemikalieinspektionens verksamhet finansieras
genom avgifter. Avgiften avses i princip motsvara den faktiska
kostnaden för myndighetens verksamhet. Genom bestämmelsen i 18 §
LKP bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att lämna föreskrifter om sådana avgifter. I propositionen (s. 90—91)
redovisas hur avgiftssystemet kommer att utformas. En allmän produktavgift
tas ut för varje produkt som är anmäld till produktregistret. Avgiften
bör tas ut årligen för att täcka kostnaderna för den löpande verksamheten
varvid en rörlig kredit bör kunna disponeras för att klara eventuella
likviditetsproblem. Med utgångspunkt i en preliminärt beräknad årlig
kostnad för kemikalieinspektionens verksamhet exkl. bekämpningsmedelskontrollen
och i antalet produkter som för närvarande är anmälda till
registret, nämligen ca 80 000 stycken, har jordbruksministern beräknat att
den årliga avgiften skulle behöva uppgå till ca 400 kr. för varje anmäld
produkt upp till ett antal av 200 och därefter till ca 50 kr. per produkt.

Enligt yrkande 7 i motion 3061 bör varje anmäld produkt beläggas med
en hög avgift som senare kan reduceras till en expeditionsavgift, när
företaget lämnat fullständig information om produkten i fråga. Själva
myndighetsutövningen i kemikalieinspektionen bör enligt motionen finansieras
med statliga medel.

Utskottet anser för sin del att det i propositionen förordade avgiftssystemet
har stora fördelar bl. a. från administrativ synpunkt. Genom att avgiften
differentieras i förhållande till antalet produkter torde den inte bli
oskäligt betungande för de berörda företagen. Utskottet ansluter sig till
regeringens överväganden i denna fråga och avstyrker motion 3061 yrkande
7.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga för bifall tili yrkande 4 i
motion 3058 om en samlad utvärdering av miljöavgifterna m. m. Yrkandet
avstyrks.

Spridning av bekämpningsmedel

Spridning av bekämpningsmedel mot lövsly regleras för närvarande
genom lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.
I övrigt finns generella bestämmelser om spridning av bekämpningsmedel
i KHMV. Föreskrifterna har meddelats av regeringen med
stöd av de allmänna bestämmelserna i LHMV om försiktighetsmått m. m.
Med stöd av bemyndigande i KHMV har också produktkontrollnämnden

JoU 1984/85:30

i kungörelse om spridning av bekämpningsmedel (SNFS 1984:2, PK: 19)
utfärdat ytterligare föreskrifter för spridning av bekämpningsmedel.

Enligt propositionen bör lagen om kemiska produkter vara tillämplig
för spridning av bekämpningsmedel. Undantag bör liksom nu göras endast
i fråga om bekämpning av lövsly. I fråga om sådan bekämpning bör
således gällande lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark
behållas.

Utskottet delar uppfattningen att gällande lag om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark bör bibehållas och avstyrker yrkande 2 i
motion 3063 (m) om upphävande av denna lag.

Jordbruksministern anför under detta avsnitt vidare bl. a. att kravet på
att minska hälso- och miljöriskerna med bekämpningsmedel gör det angeläget
att förhindra sådan användning av bekämpningsmedel som kan
avvaras utan betydande ekonomisk olägenhet. Det bör ytterligare utredas
hur detta på ett effektivt sätt kan åstadkommas. Jordbruksministern avser
därför att föreslå régeringen att ge statens naturvårdsverk i uppdrag att i
samarbete med bl. a. lantbruksstyrelsen utarbeta förslag till åtgärder för att
förhindra onödig användning av bekämpningsmedel. I första hand torde
därvid rådgivning och information komma i fråga. I den mån särskilda
föreskrifter också kan behövas bör de meddelas med stöd av de bemyndiganden
som den nya lagen om kemiska produkter föreslås innehålla.

Vid spridning av bekämpningsmedel över åkermark från luften kan
avdrift av preparat medföra oavsiktlig spridning till bebyggelse, friluftsområden,
sjöar och vattendrag m. m. Risken för att omgivningen ofrivilligt
kommer i kontakt med bekämpningsmedel torde vara betydligt större vid
spridning över jordbruksmark än över skogsmark, eftersom spridningen
över skogsmark som regel sker långt från bebyggda områden. Erfarenheten
har visat att skyddszoner inte alltid är tillräckliga för att undvika de
olägenheter som flygspridningen av bekämpningsmedel över jordbruksmark
kan medföra. Spridning av bekämpningsmedel från luften över
annan mark än skogsmark bör därför enligt jordbruksministern i princip
förbjudas. Han avser därför att föreslå regeringen att som villkor för
spridning av bekämpningsmedel skall gälla att spridningen inte sker från
luften. Vissa undantag från förbudet bör kunna medges, t. ex. för vissa
epidemiartade angrepp av skadegörare som inte kan bekämpas på annat
sätt och då bekämpning från marken på grund av markförhållandena är
omöjlig.

Med hänsyn till den roll utrustningen spelar då det gäller att minska
riskerna vid spridning av bekämpningsmedel anser jordbruksministern att
det finns skäl att också med stöd av lagen om kemiska produkter som ett
villkor kräva att sprututrustningen eller delar av den skall vara godkänd.

1 motion 3061 yrkande 11 (c) föreslås ett riksdagsuttalande av innebörd
att flygbesprutning av åkermark i princip bör förbjudas. Motionen är i
denna del tillgodosedd genom de ovan redovisade övervägandena om

JoU 1984/85:30

spridning av bekämpningsmedel från luften, till vilka även utskottet ansluter
sig. Motionsyrkandet påkallar således ingen vidare åtgärd från riksdagens
sida.

Vissa avfallsfrågor, m. m.

För riksdagens kännedom tar jordbruksministern i detta sammanhang
upp några frågor som rör behandlingen av det miljöfarliga avfallet, nämligen
kommunalt renhållningsmonopol och åtgärder mot de miljöfarliga
batterierna. Utskottet behandlar i samband härmed, utöver hithörande
följdmotioner, ett antal fristående motioner om behandlingen av miljöfarliga
batterier.

Kommunalt renhållningsmonopol m. m.

I proposition 1975:32 om återvinning och omhändertagande av avfall
förordades att kommunalt renhållningsmonopol successivt skulle införas
för miljöfarligt avfall efter samråd med berörda kommuner. Efter åtagande
av kommunerna har regeringen nu enligt 4 § renhållningsförordningen
(1979:904) föreskrivit om monopol för miljöfarligt avfall i ca 120 av
landets 284 kommuner.

Det är enligt jordbruksministern angeläget att avfallshanteringen i sin
helhet blir föremål för samhällets insyn och kontroll. Eftersom SAK.AB
numera tar emot allt miljöfarligt avfall, kan det inte finnas något hinder för
kommunerna att tillämpa det kommunala renhållningsmonopolet också
för miljöfarligt avfall. Jordbruksministern biträder därför kommissionens
förslag att kommunalt renhållningsmonopol för miljöfarligt avfall införs
i samtliga kommuner från den 1 januari 1986.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens överväganden i denna del.

Enligt motion 3058 yrkande 6 (fp) bör riksdagen i ett uttalande slå fast
att regeringen har det övergripande ansvaret för åtgärder som hör samman
med omhändertagande och återvinning av miljöfarligt avfall.

Utskottet erinrar om att 1975 års riksdagsbeslut om avfallsbehandlingen
m. m. innebar att samhället tog över det organisatoriska ansvaret för det
slutliga omhändertagandet av miljöfarligt avfall. I samband härmed bemyndigades
regeringen att meddela föreskrifter om kommunalt renhållningsmonopol
för sådant avfall. Det faktum att kommunalt renhållningsmonopol
nu föreslås gälla i de kommuner som ännu inte åtagit sig denna
uppgift innebär självfallet inte någon ändring av den grundläggande ansvarsfördelningen
på hithörande område. Regeringen har liksom hittills
möjlighet att med stöd av givna bemyndiganden lämna närmare föreskrifter
om avfallshanteringen. Bemyndigandet förutsätter givetvis att regeringen
har en övergripande kontroll över hithörande frågor. Yrkande 6 i

Joli 1984/85:30

motion 3058 påkallar således enligt utskottets mening ingen särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Åtgärder mot miljöfarliga batterier

På s. 35—38 i propositionen redovisas regeringens överväganden angående
åtgärder mot miljöfarliga batterier. Jordbruksministern redogör härvid
för frågans tidigare behandling i riksdagen och för ett av statens
naturvårdsverk upprättat förslag till handlingsprogram, vilket remissbehandlats.
Sammanfattningsvis innebär regeringens överväganden i detta
avsnitt att batteribranschen bör ges möjlighet att välja de lämpligaste
lösningarna för att så långt möjligt minska utsläppen till miljön från
hanteringen av miljöfarliga batterier. I sammanhanget anges vissa målsättningar
i fråga om minskade utsläpp av tungmetaller m. m. Det förutsätts
att branschen hos naturvårdsverket närmare redovisar hur de angivna
målen skall uppfyllas. Det bör därefter ankomma på verket att överväga
vilka åtgärder från samhällets sida som kan behövas för att säkerställa att
den eftersträvade utsläppsminskningen skall kunna genomföras. I det fall
målen inte uppnås med nu redovisade åtgärder får enligt jordbruksministern
frågan om ytterligare regleringar tas upp till ny behandling.

I motionerna 3060 (s) och 3061 yrkande 13 (c) framförs förslag som
syftar till att ett pantsystem införs för miljöfarliga batterier. Enligt motion
3058 yrkande 5 (fp) bör regeringen redovisa förslag om insamling och
återvinning av batterier i enlighet med tidigare riksdagsbeslut.

Även i en rad fristående motioner framställs yrkanden som syftar till ett
pantsystem eller andra åtgärder för bättre omhändertagande av miljöfarliga
batterier. Dessa är motionerna 328 (c), 359 (fp), 1082 (s), 2034 yrkande

2 (c), 2053 yrkande 7 (vpk), 2591 yrkande 3 delvis (fp) och 2602 yrkande

3 (c).

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att spridningen av
kvicksilver, kadmium och andra tungmetaller till miljön är ett synnerligen
allvarligt hälso- och miljöproblem. Från miljösynpunkt är det nödvändigt
att effektiva åtgärder vidtas också för att minska spridningen av tungmetaller
från avfall. Batterierna utgör i dag den dominerande källan till
kvicksilver och kadmium i avfallet. Utsläppen av kvicksilver från batterier
står för ca hälften av samtliga kvicksilverutsläpp. Även om utsläppen av
kvicksilver och kadmium från batterier endast utgör en mindre del av den
samlade depositionen av dessa tungmetaller i miljön är utsläppen allvarliga
till följd av metallernas stabila natur och de hälso- och miljöeffekter
de ger. Som jordbruksministern anfört bör utgångspunkten från samhällets
sida i fråga om åtgärder mot de miljöfarliga batterierna vara att
utsläppen av kvicksilver, kadmium och liknande miljöfarliga ämnen i
batterier på sikt skall upphöra. Detta bör ske genom att de miljöfarliga
batterierna snarast möjligt ersätts med batterier utan miljöfarliga ämnen,

JoU 1984/85:30

hanteras i slutna återtagningssystem eller på annat sätt blir föremål för
långtgående återvinning.

Utskottet anser det naturligt att i första hand de berörda företagen får
svara för att de miljöfarliga utsläppen från batterier minskar. I enlighet
härmed bör branschen också ges möjlighet att välja de medel och metoder
som kan leda till att de uppställda målen infrias. Utskottet utgår från att
branschen allvarligt överväger bl. a. i vad mån ett pantsystem kan vara en
lämplig metod att lösa problemen med miljöfarliga batterier enligt de
riktlinjer som angetts i propositionen. Enligt utskottets mening bör riksdagen
inte för närvarande ensidigt förorda ett pantsystem i enlighet med
de nu aktuella motionerna. Som i propositionen anförs kan frågan om
ytterligare regleringar tas upp till ny behandling om det skulle visa sig
nödvändigt. Det kan i sammanhanget påpekas att bemyndigandet i 11 §
LKP gör det möjligt att skärpa kraven såvitt gäller företagens hantering
genom att den som överlåter vissa kemiska produkter också blir skyldig att
återta produkten som ett led i avfallshanteringen. I propositionen anförs
(s. 49) att sådana föreskrifter kan komma i fråga som ett villkor för
försäljningen av batterier med innehåll av kvicksilver och kadmium.

Med det anförda föreslår utskottet att samtliga ovan redovisade motionsyrkanden
för närvarande inte föranleder någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.

Övrigt

I motion 3061 yrkande 12 (c) förordas en utredning om ett system med
obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier. Härigenom skulle man enligt
motionen åstadkomma en minskning av mängden farliga eller osäkra
kemikalier, en bättre kontroll av de produkter som säljs och används samt
bättre ersättningsmöjligheter för dem som drabbas av produkternas negativa
effekter.

Utskottet erinrar om att lagutskottet nyligen behandlat motioner om
obligatorisk kemikalieförsäkring i sitt betänkande LU 1984/85:27. Lagutskottet
hänvisar (s. 15— 16) till vissa överväganden i justitiedepartementet
i anslutning till produktansvarskommitténs betänkande och till pågående
arbete med en miljöskadelag. I det av riksdagen sedermera godkända
betänkandet (rskr. 201) fann lagutskottet att motionerna med hänsyn bl. a.
till den verksamhet som redovisats inte påkallade någon vidare åtgärd.

Jordbruksutskottet finner inte anledning att i anslutning till det nu
aktuella motionsyrkandet föreslå något ändrat ställningstagande från riksdagens
sida. Yrkande 12 i motion 3061 bör således, i avvaktan på resultatet
av den verksamhet som pågår, inte föranleda någon vidare åtgärd.

I motion 2054 yrkande 2 (vpk) berörs det latenta miljöhot som lagren av
miljöfarliga ämnen m. m. representerar. På flera platser i landet finns
enligt motionen lager av sådana ämnen som vid en olycka skulle kunna

JoU 1984/85:30

vålla allvarliga skador och olägenheter, bl. a. för intilliggande bostadsområden.
Motionen utmynnar i en begäran om översyn av tillståndsgivningen
för lagring och hantering av miljöfarliga ämnen och av befintliga lager
m. m.

Utskottet erinrar om att de miljörisker som berörs i motionen kan bli
föremål för överväganden i samband med tillämpningen av den nu aktuella
lagen om kemiska produkter och ett flertal andra lagar på miljöskydds-
och hälsoskyddslagstiftningens område. Till dessa hör bl. a. miljöskyddslagen,
brandlagen, lagen om explosiva och brandfarliga varor samt
hälsoskyddslagen. Av särskilt intresse i sammanhanget är frågor om samhällets
beredskap mot kemikalieolyckor. Utskottet vill härvidlag fästa
uppmärksamheten på att regeringen nyligen lagt fram en proposition som
gäller ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten (prop.
1984/85:161). En ny central myndighet, statens räddningsverk, föreslås
inrättad. 1 propositionen redovisas bl. a. överväganden om det moderna
samhällets sårbarhet och om behovet av att effektivisera det förebyggande
arbetet mot olyckor. Vad utskottet nu anfört torde i viss mån kunna
tillgodose syftet med motion 2054 yrkande 2. Motionen bör i denna del inte
föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.

Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

Statens naturvårdsverk

Regeringen föreslår under punkt H 1 Statens naturvårdsverk (prop. s.
95) att riksdagen till statens naturvårdsverk för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 105 875 000 kr.

I motion 760 av Jan-Eric Virgin (m) föreslås, med hänsyn till båtlivets
stora betydelse för turism och friluftsliv, att en tjänst överförs från naturvårdsverket
till statens turistråd för att handlägga båtlivsfrågor.

Utskottet anser sig inte på grundval av de uppgifter som lämnas i
motionen kunna förorda en omdisponering av tjänster mellan naturvårdsverket
och turistrådet på sätt motionären föreslår. I samband med att
ansvaret för turist- och rekreationsfrågor överfördes från naturvårdsverket
till turistrådet överfördes också vissa personalresurser till rådet (se KrU
1983/84:22). Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag om medelsanvisning till naturvårdsverket och avstyrker motion
760.

Övriga anslag

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning till H 7
Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor, H 12 Toxikologisk informationsservice,
m. m. och H 15 Kemikalieinspektionen (nytt anslag).

JoU 1984/85:30

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på förslaget till lag om kemiska produkter
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:3057 yrkande 3,
1984/85:3061 yrkande 10 och 1984/85:3063 yrkande 1 i motsvarande
del,

2. beträffande mål och principer för kemikaliekontrollen m. m.

a) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motion 1984/
85:3057 yrkande 1 om direktiv till utredningar på miljöområdet
m. m.,

b) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1984/
85:2052 yrkandena 3 och 5 och 1984/85:3057 yrkande 2 om
principer för styrning av produktionen m. m.,

c) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1984/
85:2244 yrkande 6 och 1984/85:3061 yrkande 14, om prioritering
av åtgärder mot befintliga produkter m. m.,

d) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motion 1984/
85:2052 yrkande 1 om utredning av riskfaktorerna i kemi- och
plastsamhället,

e) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motion 1984/
85:2616 yrkandena 1—3 och 4 a) och d) om kartläggning av
riskzoner m. m.,

0 att riksdagen avslår motion 1984/85:2052 yrkande 4 om
direktiv för varuproduktion,

g) att riksdagen avslår motion 1984/85:2616 yrkandena 4 b)
och c) om vissa livsmedel och bekämpningsmedel,

3. beträffande vissa huvudfrågor i lagförslaget

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:3057 yrkande 4 samt
antar förslaget till lag om kemiska produkter i motsvarande
delar,

b) att riksdagen antar förslagen till

lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),
lag om ändring i brandlagen (1974:80),
lag om ändring i renhållningslagen (1979:595),
lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark,

4. att riksdagen antar de framlagda lagförslagen i de delar som ej
omfattas av utskottets hemställan under 3 ovan,

5. beträffande produktregistret m. m.

a) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2052 yrkande 2,
1984/85:2260 yrkande 2 och 1984/85:3057 yrkande 9 om ett
fullständigt och öppet produktregister, m. m.,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:3061 yrkande 6 om ett
fristående produktregister m. m.,

JoU 1984/85:30

c) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motion 1984/
85:3063 yrkande 3 om anknytning till EG:s produktregister,

6. beträffande förhandsgranskning

a) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motion 1984/
85:3058 yrkande 2 om samordning med EG:s regler,

b) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motion 1984/
85:537 om viss behovsprövning av kemiska produkter,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:2260 yrkande 1 om
vissa dokumentationskrav,

7. beträffande organisationen av kemikaliekontrollen m. m.

a) att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3063 yrkande

1 i motsvarande del godkänner att en fristående myndighet för
kemikaliekontroll, kemikalieinspektionen, med de uppgifter
som i propositionen angetts, inrättas den 1 januari 1986,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:3057 yrkande 5 om
resurser till kemikalieinspektionen,

c) att riksdagen avslår motion 1984/85:3057 yrkandena 6 och
8 om vissa principer för kemikaliekontrollen,

d) att riksdagen avslår motion 1984/85:3061 yrkandena 1 och

2 om vissa resurs- och organisationsfrågor m. m.,

e) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:3057 yrkande 10,
1984/85:3058 yrkande 3, 1984/85:3059 och 1984/85:3061 yrkande
8 om oförändrad organisation för den toxikologiska
informationsservicen,

f) att riksdagen avslår motion 1984/85:3061 yrkande 3 om
utvärdering av kemikaliekontrollen,

g) att riksdagen avslår motion 1984/85:3061 yrkande 4 om
lokalisering av kemikalieinspektionen,

h) att riksdagen avslår motion 1984/85:3061 yrkande 5 om ett
toxikologiskt råd,

i) att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motion 1984/
85:3061 yrkande 9 om toxikologisk forskning m. m.,

j) att riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna
för organisationen av kemikaliekontrollen i de delar
som ej innefattas i utskottets hemställan ovan,

8. beträffande inrättande av ett miljödepartement

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:370 yrkande 2, 1984/
85:2054 yrkande 1, 3057 yrkande 7 och 3058 yrkande 1,

9. beträffande miljöforskningscentrum i Umeå
att riksdagen avslår motion 1984/85:3062,

10. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid kemikalieinspektionen
inrätta en ordinarie tjänst för generaldirektör med beteckningen
p,

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåt -

JoU 1984/85:30

gärder och andra åtgärder som behövs för att kunna genomföra
de organisationsförändringar som anges i propositionen,

12. att riksdagen beslutar att produktkontrollnämnden skall upphöra
vid utgången av december 1985,

13. beträffande vissa finansieringsfrågor

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:3061 yrkande 7,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:3058 yrkande 4,

14. beträffande spridning av bekämpningsmedel m. m.

a) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3061 yrkande 11 utan
vidare åtgärd,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:3063 yrkande 2,

15. beträffande kommunalt renhållningsmonopol

att riksdagen lämnar motion 1984/85:3058 yrkande 6 utan
vidare åtgärd,

16. beträffande miljöfarliga batterier

att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1984/
85:328, 1984/85:359, 1984/85:1082, 1984/85:2034 yrkande 2,
1984/85:2053 yrkande 7, 1984/85:2591 yrkande 2 och yrkande

3 i motsvarande del, 1984/85:2602 yrkande 3, 1984/85:3058
yrkande 5, 1984/85:3060 och 1984/85:3061 yrkande 13,

17. beträffande åtgärder mot kemikalieolyckor m. m.

a) att riksdagen lämnar motion 1984/85:2054 yrkande 2 utan
vidare åtgärd,

b) att riksdagen lämnar motion 1984/85:3061 yrkande 12 utan
vidare åtgärd,

18. att riksdagen med avslag på motion 1984/85:760 till Statens
naturvårdsverk för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 105 875 000 kr.,

19. att riksdagen till Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av

4 600 000 kr.,

20. att riksdagen till Toxikologisk informationsservice, m. m. för
budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 5 850 000
kr.,

21. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 9 maj 1985

På jordbruksutskottets vägnar
HÅKAN STRÖMBERG

JoU 1984/85:30

Närvarande: Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i Ljung (m), Grethe
Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Jan Fransson (s),
Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), John Andersson (vpk), Åke
Selberg (s), Lennart Brunander (c) och Lars Ernestam (fp).

Reservationer

1. Avslag på förslaget till lag om kemiska produkter (mom. 1)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”av regeringsförslaget” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de kritiska synpunkter på lagförslaget och den
bakomliggande utredningen som framförs i motion 3057. Bl. a. måste
framhållas att kemikommissionens undersökningar brister i fråga om den
nödvändiga kritiska analysen av den kemiska industrin och dess maktutövning.
Det framlagda lagförslaget m. m. ger inte underlag för ett samlat
grepp över riskerna i kemisamhället. Som motionärerna anfört är en ny lag
befogad endast om den innebär förstärkningar i form av klart uttalade
syften och befogenheter för samhället och myndigheterna att minska tillverkning,
import och användning av hälso- och miljöfarliga varor. Utskottet
har svårt att se några sådana förbättringar i lagförslaget. Tvärtom finns
med den föreslagna systematiken en risk för att allvarliga risker förbises
eller, i bästa fall, att tolkningssvårigheter och byråkratiskt krångel uppstår
i fråga om lagens tillämpning på vissa varugrupper. Mot bl. a. angivna
bakgrund anser utskottet att lagförslaget bör avslås och regeringen erhålla
i uppdrag att omarbeta detsamma, enligt de riktlinjer som anges i motion
3057.

Med utskottets ställningstagande saknas anledning att gå närmare in på
motionerna 3061 yrkande 10 och 3063 yrkande 1.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

I. beträffande avslag på förslaget till lag om kemiska produkter
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3057 yrkande 3 och
med anledning av motion 1984/85:3061 yrkande 10 och motion
1984/85:3063 yrkande 1 i motsvarande del avslår förslaget till
lag om kemiska produkter samt hemställer hos regeringen om
nytt förslag i enlighet med vad som anges i motion 1984/
85:3057,

JoU 1984/85:30

2. Avslag på förslaget till lag om kemiska produkter (mom. 1)

Kerstin Andersson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”av regeringsförslaget” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion 3061, att det
framlagda lagförslaget har allvarliga brister i fråga om systematik och
ambitionsnivå m. m. Särskilt betänkligt är att stora varugrupper som med
nuvarande lagstiftning direkt definieras som miljö- och hälsofarliga kan
hamna utanför den nya lagens tillämpningsområde. Utskottet biträder
yrkandet i c-motionen att lagförslaget bör avslås och att regeringen bör
återkomma till riksdagen med nytt förslag. Med utskottets ställningstagande
saknas anledning att gå närmare in på motionerna 3057 yrkande 3 och
3063 yrkande 1 i motsvarande del.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på förslaget till lag om kemiska produkter
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3061 yrkande 10
och med anledning av motionerna 1984/85:3057 yrkande 3 och
1984/85:3063 yrkande 1 i motsvarande del avslår förslaget till
lag om kemiska produkter och hos regeringen hemställer om
nytt förslag,

3. Avslag på förslaget till lag om kemiska produkter (mom. 1)

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och
Jens Eriksson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”av regeringsförslaget” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion 3063, att nuvarande
lag om hälso- och miljöfarliga varor ger tillräckliga möjligheter att
kontrollera kemikalieanvändningen i samhället. Lagen fyller samtliga
krav som rimligen kan ställas på den. Till skillnad från gällande lag är den
nya lagen tänkt att omfatta alla kemiska produkter. Att samla alla kemiska
produkter och beredningar i en lagstiftning som syftar till att minimera
riskerna vid användning av dem visar på en brist på naturvetenskaplig
kännedom eftersom allting är kemikalier, naturliga eller syntetiserade. En
lagtiftning som inbegriper allting är meningslös, eftersom den blir omöjlig
att följa. De produkter som en lagstiftning bör behandla är de som är eller
misstänks vara skadliga för människor och miljö. Övriga produkter behöver
inte bli föremål för myndighetskontroll. Utskottet tillstyrker därför
avslagsyrkandet i motion 3063 yrkande 1 i motsvarande del. Med denna
bedömning saknas anledning att gå närmare in på motionerna 3057 yrkande
3 och 3063 yrkande 10.

JoU 1984/85:30

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på förslaget till lag om kemiska produkter
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3063 yrkande 1 i motsvarande
del och med anledning av motionerna 1984/85:3057 yrkande
3 och 1984/85:3063 yrkande 10 avslår förslaget till lag om
kemiska produkter,

4. Mål och principer för kemikaliekontrollen m. m. (mom. 2 a, b, d och e)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar ”Övriga i” och
slutar ”i ämnet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att miljö- och resurspolitiken måste inriktas på hushållning
och varsamhet med naturresurserna och på omsorg om människors
hälsa. Det innebär att den industriella produktionen måste inriktas på
behov och social nytta snarare än på kortsiktiga vinstsyften. De allvarliga
miljöproblem som drabbat vårt land kan inte bemästras om inte samhället
tar ansvar för en långsiktig planering där samhällsnyttan överväger. I dag
saknas samhällsekonomiska beräkningar som visar kostnaderna för uteblivna
satsningar på miljöpolitikens område. Den bristen måste man komma
till rätta med i kommande utredningar på miljövårdens område. Utskottet
delar vidare den i motion 3057 och övriga vpk- motioner framförda
åsikten att ekologisk kunskap och miljöengagemang nu måste kombineras
med en strävan att förändra samhället till ett välplanerat, resursbevarande
samhälle där omsorgen om människan, djuren och naturen får styra produktionens
inriktning och organisation. Med det anförda tillstyrker utskottet
motionerna 3057 yrkandena 1 och 2 och 2052 yrkande 3.1 enlighet
med yrkande 5 i sistnämnda motion förordar utskottet att en parlamentarisk
beredning tillsätts med uppgift att analysera en ändrad inriktning av
produktionen, på sätt som närmare anges i motionen.

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar ”1 anslutning till
förslagen” och på s. 22 slutar ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som utförligt redovisas i motion 2616 är människan i dagens samhälle
utsatt för hälso- och miljörisker av olika slag. Kraftfulla åtgärder måste
vidtas mot dessa risker. Utskottet instämmer i yrkandet att landet indelas
i riskzoner med avseende på påverkan av miljöstörande industri m. m.
Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kemikalier med genetiska effekter.
Ökade forskningsinsatser krävs för att utröna olika miljögifters och
industriföroreningars samband med missbildningar hos foster. Omedelbara
åtgärder i form av t. ex. förbud mot tillverkning och hantering av ämnen
med klarlagda eller misstänkta fosterskadande effekter måste vidtas. 1
enlighet med vad som yrkas i motion 2052 bör ytterligare övervägas hur

Joll 1984/85:30

samhället skall kunna få en total överblick över riskerna i kemi- och
plastsamhället.

När det gäller kemikalieanvändningen i jordbruket och trädgårdsnäringen
delar utskottet motionärernas åsikt att dessa näringar måste avkemikaliseras.
Som ett första steg i den riktningen bör, som i motionen
föreslagits, en kampanj för kemikaliefri odling genomföras.

Användningen av (lika med utskottet s. 22) enlighet

härmed.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört med anledning av motionerna 2052 yrkande 1 samt
2616 yrkandena 1 — 3 och 4 a) och d). I övrigt påkallar motionerna för närvarande
ingen särskild åtgärd.

dels utskottets hemställan under 2 a, b, d och e bort ha följande lydelse:

2. beträffande mål och principer för kemikaliekontrollen m. m.

a) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3057 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om direktiv till utredningar på miljöområdet m. m.,

b) att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:2052
yrkandena 3 och 5 och 1984/85:3057 yrkande 2 godkänner vad
utskottet anfört om principer för styrning av produktionen
m. m. samt hos regeringen hemställer att en parlamentarisk beredning
tillsätts för det ändamål som angetts i motion 1984/
85:2052,

d) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2052 yrkande
1 hos regeringen hemställer om förslag hur samhället skall få
en total överblick över riskerna i kemi- och plastsamhället,

e) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2616 yrkandena
1—3 och 4 a) och d) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om riskzoner, forskning, åtgärder
mot ämnen med fosterskadande effekter och kemikaliefria odlingsmetoder
m. m.,

5. Mål och principer för kemikaliekontrollen m. m. (mom 2 c)

Kerstin Andersson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar ”Utskottet instämmer”
och slutar "riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i c-motionen 3061 att en grundläggande
målsättning i naturresurs- och miljöpolitiken måste vara att
minska användningen av riskabla kemikalier samt åstadkomma en trygg
hantering av de övriga. På det sättet skapas en grund för en bättre hushållning
med knappa resurser samtidigt som den negativa påverkan på män -

JoU 1984/85:30

niska och miljö minskar. Utskottet anser att detta angreppssätt och denna
målsättning saknas i propositionen. Det räcker inte med att ensidigt inrikta
sig på kontroll av kemikalier. Man måste samtidigt bygga upp en strategi
och en ”medelsarsenal” som syftar just till att åstadkomma en minskning
av i första hand kemikalier med negativa sidoeffekter. Det finns från
denna utgångspunkt anledning att kritisera regeringsförslaget. Vad som
saknas är en strategi för hur samhället, dess olika kontroll- och tillsynsmyndigheter
m. fl. skall skaffa sig en nödvändig överblick och fullgod
kunskap om kemikaliefloran inom landet, så att den statliga produktkontrollen
blir effektiv och verkningsfull. Likaså saknas en strategi och modell
för produktregistrets fortsatta uppbyggnad och verksamhet. Viktiga miljöpolitiska
åtgärder kommer därför att försenas. Arbetet med att identifiera
och åtgärda de problem som härrör från och som kan uppkomma av den
stora användningen av olika kemikalier i Sverige kommer att i praktiken
avbrytas eller försenas. Våra förutsättningar att handha dagens problem
och möta framtida problem inom kemikalieområdet blir onödigt dåliga.
Problemen i dagens och även framtidens kemikaliesamhälle finns enligt
utskottets mening bland alla de kemiska produkter som redan i dag finns
på den svenska marknaden och de existerande (gamla) kemiska ämnen
som i olika kombinationer ingår i dessa produkter. Åtgärder och insatser
inom detta område bör främst prioriteras. Med dessa uttalanden av utskottet
tillgodoses motionerna 2244 yrkande 6 och 3061 yrkande 14.

dels utskottets hemställan under 2 c bort ha följande lydelse:

2. beträffande mål och principer för kemikaliekontrollen m. m.

c) att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:2244
yrkande 6 och 1984/85:3061 yrkande 14 godkänner vad utskottet
anfört om inriktningen av kemikaliekontrollen m. m.,

6. Vissa huvudfrågor i lagförslaget (mom. 3)

John Andersson (vpk) anser — för den händelse riksdagen avslår reservation
1 — att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar ”Utskottet erinrar”
och slutar ”i lagtexten” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser på de skäl som angetts ovan (reservation 1) att lagens
tillämpningsområde måste ändras så att den direkt omfattar även varor
med hälso- och miljöfarliga effekter. På grund härav måste begreppet
”kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter)” genomgående
bytas ut mot ”hälso- och miljöfarliga varor”. I lagens portalparagraf bör
anges att lagens syfte är att begränsa tillverkning, import och annan
hantering av dessa varor. En ny paragraf, 1 a §, bör införas med en legaldefinition
av begreppet hälso- och miljöfarlig vara. Substitutionsprincipen

JoU 1984/85:30

bör skrivas in i 5 §. Vidare bör i lagtexten klart anges att den omvända
bevisbördan skall gälla och att en tillverkare har ansvaret för det avfall som
en viss produkt kan ge upphov till (5 och 6 §§). 9 § lagförslaget bör vidare
kompletteras med en regel om skyldighet att utan anmaning rapportera
nya rön som har betydelse för bedömningen av en varas hälso- och miljöeffekter.
Utskottet tillstyrker således motion 3057 yrkande 4 i nu berörda
delar och föreslår att lagförslaget ändras på sätt som anges i motionen
(bilaga 1).

dels den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar ”Ändringsyrkandena
i” och på s. 26 slutar ”nya rön” bort utgå,

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse.

3. beträffande vissa huvudfrågor i lagförslaget

a) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3057 yrkande
4 antar förslaget till lag om kemiska produkter med de ändringar
som anges i bilaga 1 till detta betänkande, samt beslutar
dels att lagens rubrik skall vara ”Lag om hälso- och miljöfarliga
varor”, dels att orden ”kemiska produkter” genomgående byts ut
mot orden ”hälso- och miljöfarliga varor”

b) att riksdagen antar förslagen till

lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),
lag om ändring i brandlagen (1974:80),
lag om ändring i renhållningslagen (1979:595), samt
lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark, med den ändringen att orden ”kemiska
produkter” i förekommande fall byts ut mot orden ”hälsooch
miljöfarliga varor”,

7. Produktregistret m. m. (mom. 5 a)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar ”Utskottet delar”
och på s. 27 slutar ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att en väl uppbyggd organisation för kemikaliekontrollen
på alla nivåer kräver att myndigheterna får full insyn i
företagens hantering av kemiska ämnen och produkter. Ett stort problem
inom nuvarande kemikaliekontroll är att samhället saknar uppgifter om
det stora flertalet ämnen och produkter som är i bruk. Tillverkare och
importörer måste därför åläggas att rapportera alla uppgifter som behövs
för kontrollen. Rapportskyldigheten bör utnyttjas för att bygga upp ett
fullständigt produktregister. Detta register måste göras tillgängligt för alla
som har befogad anledning till insyn i företagens och myndigheternas

JoU 1984/85:30

verksamhet. Det gäller särskilt för skyddsombud och andra fackliga företrädare
samt för dem som på olika nivåer i produktionsprocessen är utsatta
för risker med hälso- och miljöfarliga ämnen och framställningsmetoder.
Det bör ankomma på regeringen att se till att en sådan rapportskyldighet
införs och att produktregistret blir tillgängligt för de intressenter som
utskottet angett. Vad utskottet anfört med anledning av motion 3057
yrkande 9 bör ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i första
hand vpk- motionerna 2052 yrkande 2 och 2260 yrkande 2 men också cmotionen
3061 yrkande 6.

Vad beträffar (lika med utskottet s. 26) — — — nya kontroll myndigheten.

dels utskottets hemställan under 5 a bort ha följande lydelse:

5. beträffande produktregistret m. m.

a) att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:2052
yrkande 2, 1984/85:2260 yrkande 2 och 1984/85:3057 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ett fullständigt och öppet produktregister, m. m..

8. Produktregistret m. m. (mom. 5 b)

Kerstin Andersson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar ”Vad beträffar"
och slutar "nya kontrollmyndigheten” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion 3061 att produktregistret
bör få en självständig och fristående ställning gentemot kemikalieinspektionen,
eftersom registret har andra uppgifter än att bara vara
kunskapsbank åt kemikalieinspektionen. Produktregistret skall stå till förfogande
och ge informationshjälp till ett flertal centrala, regionala eller
lokala myndigheter som t. ex. arbetarskyddsstyrelsen, livsmedelsverket,
naturvårdsverket, giftinformationscentralen, länstyrelser, miljö- och hälsoskyddsnämnder,
osv. Utlämnande av information från registret skall
naturligtvis ske enligt gällande sekretessregler genom en prövning vid
varje utlämningstillfälle och enligt de övriga regler som regeringen fastställer
för myndighet som har egen terminalanknytning till registret. Vad
utskottet anfört med anledning av motion 3061 yrkande 6 bör ges regeringen
till känna.

dels utskottets hemställan under 5 b bort ha följande lydelse:

5. beträffande produktregistret m. m.

b) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3061 yrkande
6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om ett fristående produktregister m. m.,

4 Riksdagen 1984/85. 16 sami. Nr 30

JoU 1984/85:30

9. Förhandsgranskning (morn. 6 a)

Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar ”Utskottet tillstyrker”
och slutar ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till motion 3058 yrkande 2 påpeka att det i
kemikommissionens betänkande Finns en omfattande argumentation för
att förhandsgranskning och anmälan bör avse ämnen i stället för produkter.
Enligt regeringens uttalanden skulle en förhandsanmälan avse alla
slags kemiska produkter och inte bara vissa ämnen. Utskottet anser, i likhet
med motionärerna, att det saknas anledning att frångå kemikommissionens
ställningstagande. Vidare bör riksdagen understryka vikten av att
reglerna om förhandsanmälan överensstämmer med de regler som gäller
i EG. Vad utskottet anfört med anledning av motion 3058 yrkande 2 bör
ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 6 a bort ha följande lydelse:

6. beträffande förhandsgranskning

a) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3058 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om förhandsanmälan och samordning med EG:s regler
m. m.,

10. Förhandsgranskning (mom. 6 c)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar ”1 anslutning” och
slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 2260 framförda åsikten att ämnen som är
nya för Sverige men ej för EG bör underkastas samma krav på dokumentation
som övriga nya ämnen. Om en nedre volymgräns för förhandsgranskning
skall tillämpas bör man, som motionärerna föreslagit, utgå
från en faroklassindelning av den typ som tidigare gällt för hälsofarliga
varor. Vad utskottet anfört med anledning av motion 2260 yrkande 1 bör
ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 6 c bort ha följande lydelse:

6. beträffande förhandsgranskning

c) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2260 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om vissa dokumentationskrav m. m.,

JolJ 1984/85:30

11. Organisationen av kemikaliekontrollen m. m. (mom. 7 b och c)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar ”Vad beträffar”
och slutar ”till kemikalieinspektionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion 3057 att den nya
myndigheten är alltför resurssvag i förhållande till de arbetsuppgifter som
kommer att åläggas den. Med endast 15 nya årsarbetskrafter kommer det
aviserade arbetet på fältet med inspektion av företagens tillverkning och
hantering knappast att möjliggöra några kraftfullare åtgärder. Om arbetet
skall intensifieras i enlighet med vad som synes framgå av propositionens
uttalanden måste en fördubbling ske av de föreslagna resurserna. Det bör
ankomma på regeringen att vidta nödvändiga åtgärder för att åstadkomma
denna resursförstärkning. Om så erfordras får regeringen återkomma till
riksdagen med förslag om finansieringen härav i lämpligt sammanhang.

dets den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”miljö och hälsa” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar de principiella betänkligheter som anförs i motion 3057
rörande kemikalieinspektionens organisation och arbetssätt. En viktig
invändning är att den myndighet som är tillståndsgivande inte samtidigt
bör vara ansvarig för kontrollen av den verksamhet som tillståndet avser.
Utskottet förutsätter att regeringen omprövar förslaget i angivet hänseende
enligt de synpunkter som framförs i motion 3057. Det bör tilläggas att
inrättandet av ett miljödepartement (se res. 14) skulle ge bättre förutsättningar
för en myndighetsorganisation som uppfyller de krav utskottet här
angett.

Utskottet anser det vidare angeläget att myndigheter på regional och
kommunal nivå får nytta av resursförstärkningar och omorganisation på
kemikaliekontrollens område. I enlighet med yrkande 8 i motion 3057
förordar utskottet en utredning med inriktning på att kontrollerande organ
befrias från sådana företagsekonomiska hänsyn där arbetsmarknadsläget
hittills ansetts överordnat omsorgen om människors hälsa och miljö.

dels utskottets hemställan under 7 b och c bort ha följande lydelse:

7. beträffande organisationen av kemikaliekontrollen m. m.

b) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3057 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om resurserna till kemikalieinspektionen,

c) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3057 yrkandena
6 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om utredning och om åtskillnad mellan tillståndsgivande
och kontrollerande organ,

JoU 1984/85:30

12. Organisation av kemikaliekontrollen m. m. (mom. 7 d, g och i)

Kerstin Andersson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar ”När det” och
slutar ”organisation lämnas utan vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de synpunkter som anförts i motion 3061 på
kemikalieinspektionens organisation och arbetssätt m. m. Som motionärerna
anfört bör den centrala myndigheten kompletteras med kvalificerade
och kompetenta handläggare på regional nivå — kemikalieinspektörer.
Ett nät med sådana inspektörer bör byggas upp på ett liknande sätt och i
huvudsak med samma geografiska uppdelning som yrkesinspektionsdistrikten
har i dag. Det är en fördel även att få en sådan nära kontakt med
den kommunala/regionala verksamheten. På det sättet markeras också
inspektörernas roll som kontaktlänk och rådgivare inom kemikalieområdet.
Samtidigt markeras en fristående ställning från såväl yrkesinspektionen
som den tillståndsgivande länsmyndigheten. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag med denna inriktning.

Det är också angeläget att det på den lokala och regionala nivån går att
åstadkomma en samverkan mellan kontrollmyndigheterna å ena sidan och
näringslivet å den andra. Den decentraliserade modell som utskottet här
redovisat är ett nödvändigt komplement till den centrala kemikalieinspektionen.
En god och effektiv kemikaliekontroll på alla nivåer ger bättre
effekt än regeringens modell med centralt placerade ”kemikaliepoliser”.
När det gäller sammansättningen av kemikalieinspektionens styrelse är
förslaget i regeringens kemikalieproposition opreciserat. Enligt utskottets
mening bör kemikalieinspektionens styrelse vara fullt ut politiskt sammansatt
och representera riksdagen, landstingen och kommunerna. Styrelsens
ordförande bör vara helt fristående från kemikalieinspektionen. Näringsliv
och organisationer bör ges inflytande genom adjungering eller som
sakkunniga i styrelsen.

Kemikalieinspektionen är en ny verksamhet som därför i enlighet med
tidigare riksdagsbeslut bör lokaliseras utanför Stockholmsområdet. Mot
denna bakgrund bör en lokalisering till Örebro län övervägas, med tanke
på verksamheten vid SAKAB-anläggningen i Norrtorp.

Stora brister föreligger i fråga om toxikologisk kunskap inom hela
kemikalieområdet. En framsynt kemikaliepolitik ställer särskilda krav på
forsknings- och utvecklingsarbete i detta avseende. Det är angeläget att
den toxikologiska bedömningen kan ske av forsknings- och utvecklingsenheter,
som är fristående från kemikaliemyndigheterna. Det blir sedan
kemikalieinspektionens uppgift att göra en självständig utvärdering av
toxikologidata för något kemiskt ämne eller någon kemisk produkt.

En ökad satsning på toxikologisk forskning kan delvis finansieras inom
ramen för ett system för obligatoriska försäkringar på miljöområdet (se
res. 20).

JoU 1984/85:30

Vad utskottet anfört med anledning av motion 3061 yrkandena 1, 2, 4
och 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Förslagen i c-motionen om ett toxikologiskt råd (yrkande 5) får anses
tillgodosett genom regeringens förslag och överväganden.

dels utskottets hemställan under 7 d, g och i bort ha följande lydelse:

7. beträffande organisation av kemikaliekontrollen m. m.

d) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3061 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om komplettering och organisation av kemikalieinspektionen
m. m.,

g) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3061 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om kemikalieinspektionens lokalisering,
i) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3061 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om toxikologisk forskning och utveckling m. m.,

13. Organisationen av kemikaliekontrollen (mom. 7 e)

Kerstin Andersson (c), Lennart Brunander (c) och John Andersson
(vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar ”Det är” och slutar
”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte acceptera de skäl som anförs i propositionen för att
överflytta resurserna vid Tox-Info till kemikalieinspektionen. Serviceverksamheten
i fråga inrättades så sent som år 1982 med det uttalade syftet att
bygga upp en effektiv informationsverksamhet på det toxikologiska området.
Verksamheten har fungerat väl och mött stor uppskattning av de
intressenter som anlitat Tox-Infos tjänster. Skälen för ett bibehållande av
en fristående serviceverksamhet på det toxikologiska området är synnerligen
starka, något som också framhållits i motionerna 3057, 3058, 3059
och 3061. Utskottet ansluter sig till motionärernas bedömning att Tox-Info
bör bibehållas oförändrad i anslutning till Karolinska institutet. Det får
ankomma på regeringen att pröva hur de nödvändiga resurserna på annat
sätt kan tillföras den nya myndigheten. Det bör i detta sammanhang
understrykas att den toxikologiska informationsservicen bör kunna utnyttjas
av kemikalieinspektionen även om denna serviceenhet bibehålls vid
Karolinska institutet.

dels utskottets hemställan under 7 e bort ha följande lydelse:

7. beträffande organisationen av kemikaliekontrollen m. m.

e) att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:3057
yrkande 10, 1984/85:3058 yrkande 3, 1984/85:3059 och 1984/

JoU 1984/85:30

85:3061 yrkande 8 godkänner vad utskottet anfört om bibehållande
av den toxikologiska informationsservicen vid Karolinska
institutet,

14. Inrättande av ett miljödepartement (mom. 8)

John Andersson (vpk) och Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar ”Vid behandlingen”
och slutar ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Miljöfrågorna har på senare tid intagit en alltmera central ställning både
hos allmänheten och hos statsmakterna. Detta bör återspeglas även i
regeringsarbetet. Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i de aktuella
fp- och vpk-motionerna, att ett särskilt departement för miljöfrågor bör
inrättas. Detta bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande inrättande av ett miljödepartement

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:370 yrkande
2, 1984/85:2054 yrkande 1, 1984/85:3057 yrkande 7 och
1984/85:3058 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om ett departement för miljöfrågor,

15. Vissa finansieringsfrågor (mom. 13 a)

Kerstin Andersson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i motionen förordade avgiftssystemet har stora
fördelar. Bl. a. kommer det att stimulera till en snabb och fullständig
rapportering från företagens sida, vilket i hög grad kommer att underlätta
arbetet med kemikaliekontrollen. Utskottet tillstyrker att avgiftssystemet
utformas enligt de riktlinjer som anges i motionen. Vidare ansluter sig
utskottet till uppfattningen att den del av kemikalieinspektionens verksamhet
som kan betecknas som allmän myndighetsutövning inte bör finansieras
med avgifter utan med statliga medel. Det bör ankomma på regeringen
att i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med förslag
om finansieringen av kemikalieinspektionens verksamhet. Vad utskottet
anfört med anledning av motion 3061 yrkande 7 bör ges regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 13 a bort ha följande lydelse:

13. beträffande vissa finansieringsfrågor

a) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3061 yr -

JoU 1984/85:30

kande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om finansieringen av kemikalieinspektionens verksamhet
m. m.,

16. Vissa finansieringsfrågor (mom. 13 b)

Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar ”Utskottet finnér”
och slutar ”Yrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motion 3058 framhålla att det nu föreslagna
avgiftssystemet innebär att man ytterligare försvårar möjligheterna
till överblick och kontroll av det stora antalet avgifter och andra pålagor
på miljöpolitikens område. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
en samlad utvärdering av dessa avgifter nu måste komma till stånd för att
närmare undersöka avgifternas storlek och effekter i olika avseenden.
Härvid bör bl. a. undersökas möjligheterna att få en likartad och enhetlig
hantering av miljöavgifterna vid olika myndigheter. I sammanhanget kan
diskuteras om vissa myndighetsfunktioner över huvud taget bör avgiftsfinansieras.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 13 b bort ha följande lydelse:

13. beträffande vissa finansieringsfrågor

b) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3058 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en utvärdering av miljöavgifter m. m.,

17. Spridning av bekämpningsmedel m. m. (mom. 14 b)

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och
Jens Eriksson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”denna lag” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion 3063, att gällande
lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark kommit att tilllämpas
på ett sätt som strider mot riksdagens intentioner. I praktiken har
totalförbud mot sådan spridning kommit att råda i stora delar av Sverige.
Riksdagen bör i detta sammanhang besluta att lagen upphävs. Härigenom
uppnås även att regler om alla hälso- och miljöfarliga varor samlas i
samma lagstiftning. Det bör uppdras åt regeringen att framlägga förslag i
enlighet härmed.

dels utskottets hemställan under 14 b) bort ha följande lydelse:

14. beträffande spridning av bekämpningsmedel m. m.

b) att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3063 yr -

JoU 1984/85:30

kande 2 hos regeringen anhåller om förslag till upphävande av
lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,

18. Miljöfarliga batterier (mom. 16)

Kerstin Andersson (c), John Andersson (vpk). Lennart Brunander (c)
och Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att riksdagen vid riksmötet 1981/82 riktade ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av kraftfulla åtgärder mot
miljöfarliga batterier. Statens naturvårdsverk har därefter upprättat ett
handlingsprogram för hantering av batterier. Enligt utskottets mening bör,
i en så allvarlig miljöfråga som denna, regeringen ha det övergripande
ansvaret för åtgärder som kan leda till en minskning av tungmetallutsläpp
m. m. från batterierna. Utskottet vidhåller att regeringen bör återkomma
till riksdagen med preciserade förslag om återvinning och insamling av
batterier som innehåller kvicksilver och kadmium. I samband härmed bör
regeringen noggrant pröva bl. a. i vad mån ett pantsystem för samtliga eller
för vissa typer av batterier är nödvändigt för att nå de eftersträvade
utsläppsminskningarna. Det anförda bör ges regeringen till känna. Härigenom
tillgodoses i stor utsträckning samtliga under detta avsnitt redovisade
motionsyrkanden.

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande miljöfarliga batterier

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:328,
1984/85:359, 1984/85:1082, 1984/85:2034 yrkande 2, 1984/
85:2053 yrkande 7, 1984/85:2591 yrkande 2 och yrkande 3 i
motsvarande del, 1984/85:2602 yrkande 3, 1984/85:3058 yrkande
5, 1984/85:3060 och 1984/85:3061 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Åtgärder mot kemikalieolyckor m. m. (mom. 17 a)

John Andersson (vpk) anser att

dels åen del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar ”Utskottet erinrar”
och slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas åsikt att lagringen av miljöfarliga kemikalier
m. m. i anslutning till bostadsområden eller andra områden där
människor vistas innebär stora risker. I många fall sker lokaliseringen av
miljöfarliga anläggningar utan tillräcklig planering eller omsorg om hälsa
och miljö. Det behöver knappast påpekas att en allvarlig olycka i en sådan

JoU 1984/85:30

anläggning kan få förödande konsekvenser. Dessa med det moderna industrisamhället
förenade faromoment måste enligt utskottets mening bli
föremål för ökad uppmärksamhet. Utskottet tillstyrker yrkandet i motion
2052 yrkande 2 om en översyn av tillståndsgivningen till lagring och
hantering av miljöfarliga ämnen och av redan befintlig lagring av sådana
ämnen.

dels utskottets hemställan under 17 a bort ha följande lydelse:

17. beträffande åtgärder mot kemikalieolyckor m. m.

a) att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2054 yrkande 2
hos regeringen hemställer om en översyn i enlighet med motionen,

20. Åtgärder mot kemikalieolyckor m. m. (mom. 17 b)

Kerstin Andersson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”Utskottet erinrar”
och slutar ”föranleda någon vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas åsikt att den statliga kemikaliekontrollen
måste kompletteras med ett obligatoriskt försäkringssystem. Med ett sådant
system kan man åstadkomma just en minskning av mängden farliga
eller osäkra kemikalier. Vidare får man en bättre kontroll av de produkter
som säljs och används samt bättre ersättningsmöjligheter för dem som
drabbas av de kemiska produkternas negativa effekter. Genom att företagen
erlägger en ”försäkringspremie” i relation till produkternas bedömda
egenskaper, riskpotential, m. m. skapas resurser för en trygghetsfond, ur
vilken ersättning kan utbetalas till tredje part, i syfte att ersätta skador som
en kemisk produkt har bedömts ha åstadkommit. Denna trygghetsfond
kan dessutom finansiera visst självständigt toxikologiskt forsknings- och
utvecklingsarbete, vilket är oundgängligen nödvändigt för hög kvalitet i
den framtida kemikaliepolitiken.

En kemikalieförsäkring/fond skulle vara ett verksamt instrument för en
tryggare kemikalieanvändning, som i allt större utsträckning blir baserad
på noggrann kännedom om en produkts kemiska och toxikologiska egenskaper.
Tillverkarens/importörens ansvar kvarstår enligt gällande lagstiftning,
men kemikalieförsäkringen garanterar en viss sanering och ger samtidigt
”tredje man” garanterad ersättning, ifall skada ändå skulle inträffa.

Sammanfattningsvis skulle ett system med en obligatorisk ansvarsförsäkring
för kemikalier åstadkomma en minskning av mängden farliga eller
osäkra kemikalier, en bättre kontroll av de produkter som säljs och används
samt bättre ersättningsmöjligheter för den som drabbas av de kemiska
produkternas negativa effekter. Regeringen bör mot denna bakgrund
i enlighet med motion 3061 yrkande 12 snarast tillsätta en utredning
om kemikalieförsäkring.

JoU 1984/85:30

dels utskottets hemställan under 17 b) bort ha följande lydelse:

17. beträffande åtgärder mot kemikalieolyckor m. m.

b) att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3061 yrkande
12 hos regeringen hemställer om utredning och förslag rörande
en obligatorisk kemikalieförsäkring,

Särskilt yttrande (mom. 7 e, toxikologisk informationsservice)

Lars Ernestam (fp) anför:

Enligt regeringens förslag skall huvuddelen av den toxikologiska informationsservicen
vid Karolinska institutet överföras till kemikalieinspektionen.
Som anförts i min och Börje Stenssons motion har flera tunga
remissinstanser motsatt sig denna överflyttning och även haft goda skäl för
detta. Jag har emellertid inte ansett mig böra fullfölja yrkandet i motionen
om att Tox-Info bibehålls med oförändrad organisation och anknytning
till Karolinska institutet. Skälet för mitt ställningstagande är att tillgången
på toxikologisk expertis är relativt begränsad och att det sannolikt skulle
försvåra kemikalieinspektionens arbetsmöjligheter om myndigheten gick
miste om de resurser som Tox-Info representerar.

JoU 1984/85:30

Bilaga I

I motion 1984/85:3057 framlagt ändringsförslag

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1 §

1 a §

Med hälso- och miljöfarlig vara
avses i denna lag

1. ämne eller beredning som med
hänsyn till sina kemiska eller fysikaliska
kemiska egenskaper och hantering
kan befaras medföra skada på
människor eller miljö,

2. vara som innehåller, har behandlats
med, utvecklar eller avger
ämne eller beredning som avses i I,
om varan därigenom och med hänsyn
till sin hantering kan medföra
skada på människa eller miljö.

4 §

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före- som regeringen bestämmer får föreskriva
undantag från lagens tillämp- skriva undantag från lagens tillämpning
i fråga om visst produktslag ning i fråga om visst varuslag eller

eller viss hantering eller import av viss hantering eller import av hälso kemiska

produkter. och miljöfarliga varor.

5 §

Den som hanterar eller im- Den som hanterar eller importerar
en kemisk produkt skall porterar en hälso- och miljöfarlig

vidta de åtgärder och iaktta de för- vara skall vidta de åtgärder och

siktighetsmått i övrigt som behövs iaktta de försiktighetsmått i övrigt

för att hindra eljer motverka skada som behövs för att hindra eller

på människor eller i miljön. motverka skada på människor eller i

miljön. Vid en bedömning av om en
vara är hälso- eller miljöfarlig och
när det avgörs vilka försiktighetsmått
som behöver vidtas skall gälla att

JoU 1984/85:30

Regeringens förslag Motionärernas förslag

redan en på goda grunder uppkommen
misstanke om skaderisken skall
utgöra tillräcklig grund för åtgärder
och bedömning.

Hälso- och miljöfarliga varor skall
sä långt möjligt ersättas med mindre
skadliga och helt ofarliga varor*

Regeringen eller den myndighet -

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter beträffande
utredningen om kemiska produkter.

-- om försiktighetsmått.

Undersökningsplikten gäller förutom
hälso- och miljöfarliga varor
även alla kemiska ämnen och beredningar.
Redan vid produktutvecklingen
skall avfallsfrågan beaktas.
Det åligger den som tillverkar och
importerar en hälso- och miljöfarlig
vara att undersöka om destruktion av
en sådan vara medför olägenhet från
hälso- och miljöskyddssynpunkt eller
om den är särskilt kostnadskrävande.
Är så fallet får varan inte utan särskilda
skäl släppas ut pä marknaden.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter beträffande
utredningen om hälso- och
miljöfarliga varor.

Produktinformation skall utöver
hälso- och miljöfarliga varor även
lämnas för alla kemiska ämnen och
beredningar.

JoU 1984/85:30

Regeringens förslag

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om produktinformation.

Motionärernas förslag

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om produktinformation.

9 §

Liber Tryck AB Stockholm 1985