JoU 1984/85:26

Jordbruksutskottets betänkande
1984/85:26

om fritt handredskapsfiske (prop. 1984/85:107)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i proposition
1984/85:107 om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske m.m. samt
motioner som väckts i anledning av propositionen. Under behandlingen har
utskottet inhämtat synpunkter från ett antal organisationer och andra som
berörs av förslagen.

Regeringen föreslår i propositionen att fiskelagen ändras så att fiske med
handredskap blir fritt för allmänheten i enskilt vatten längs södra ostkusten
från Östhammars kommun i Uppsala län, vid Gotlands kuster och Blekinges
sydkust samt i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och
Storsjön i Jämtland. I anslutning härtill föreslås en särskild lag om ersättning
för inkomstbortfall som till följd av reformen kan uppkomma hos den som är
innehavare av enskild fiskerätt.

I partimotioner (m, c) samt gruppmotion (fp) yrkas avslag på propositionen.
Enligt moderata samlingspartiet är förslaget till sin natur konfiskatoriskt.
Centern och folkpartiet anser förslagets syfte - att skapa ett fritidsutbud
som står öppet för alla - i och för sig gott. Allvarliga erinringar av saklig
och konstitutionell natur kan dock resas mot förslaget. Fiskerättsägarna ges
inte tillräcklig kompensation. 1 ett par motioner (m) hävdas att förslaget är
grundlagsstridigt resp. otillräckligt utrett. I en motion (s) uttalas farhågor för
att bidragen till fiskevård i Jämtland kommer att minska som en följd av
reformen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionerna. Utskottet
erinrar om att handredskapsfiskereformen innebär att en beställning
som riksdagen gav regeringen hösten 1982 nu uppfylls. En viktig rekreationspolitisk
reform genomförs i och med att handredskapsfisket i fortsättningen
kommer att vara fritt längs Sveriges alla kuster och längs de stora sjöarnas
stränder - med undantag endast för fisket efter lax på enskilt vatten vid
Norrlandskusten. Hänsynen till naturvården tryggas genom att förordnanden
enligt naturvårdslagen ges försteg framför fiskelagens bestämmelser.
Hänsynen till fiskevården tryggas genom fredningsbestämmelser och andra
föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som utfärdas av fiskeristyrelsen
resp. länsstyrelserna. Yrkesfisket skyddas genom fiskelagens stadganden om
förbud mot fiske som kan skada redan utlagda redskap. Fiskerättsägarna
garanteras ersättning för inkomstförlust. På grund av vissa speciella förhållanden
utanför Emåns mynning förordar utskottet särskilt hänsynstagande
till fiskevården i området.

1 Riksdagen 1984185.16 sami. Nr26

JoU 1984/85:26

Utskottet föreslår - med ändring av regeringens förslag - att reformen
träder i kraft den 1 maj 1985.

Till betänkandet är fogade fyra reservationer (m+c+fp, m+c, fp, vpk).

Propositionen

I proposition 1984/85:107 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. anta förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,

2. anta förslag till lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,

3. anta förslag till lagom upphävande av lagen (1950:599) om ersättning för
mistad fiskerätt m. m.,

4. anta förslag till lag om upphävande av lagen (1956:215) angående
utsträckt tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt
m. m.,

5. anta förslag till lag om upphävande av lagen (1967:193) angående
tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m.
beträffande fredningszoner i Torne skärgård,

6. till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m. för budgetåret 1985/86
anvisa ett förslagsanslag av 3 000 000 kr.

Över lagförslagen 1-2 har yttrande avgivits av lagrådet. Med hänsyn till
den enkla beskaffenheten av lagförslagen 3-5 har något yttrande från
lagrådet inte ansetts behöva inhämtas över dem.

Lagförslagen

De framlagda lagförslagen har följande lydelse.

JoU 1984/85:26

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till Aske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:596) om rätt till fiske
dels att 21 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 20a§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20a §

Vid kasten av Östhammars kommun
i Uppsala län, Stockholms
län, Södermanlands län. Östergötlands
län, Kalmar län, Gotlands
län och Blekinge län samt i Vänern,
Vättern, Mälaren, Hjälmaren och
Storsjön i Jämtland får svenska
medborgare, utöver vad som följer
av 7-11 och l4-20§§, fiska i enskilt
valten med metspö, kastspö,
piik och liknande handredskap som
är utrustat med lina och krok. Redskapet
får dock inte lia mer än tio
krokar. Ej heller får fiskemetoden
som sådan kräva användning av
båt.

215'

Utlänning, som sedan minst två
år är stadigvarande bosatt här i riket,
är likställd med svensk medborgare
med avseende å fiske enligt
föreskrifterna i 6—20§§.

Utlänning, som sedan minst två
år är stadigvarande bosatt här i riket,
är likställd med svensk medborgare
med avseende på fiske enligt
föreskrifterna i 6-20a §§.

1 övrigt må den som ej är svensk medborgare bedriva fiske enligt
nämnda föreskrifter endast i den mån regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer så medgiver.

26 §-

Om fiskevårdsområde, fiske
inom nationalpark samt samernas
rätt till fiske i vissa delar av riket
gälla särskilda bestämmelser.

Denna lag skall inte tillämpas i
den mån den strider mot föreskrifter
som har meddelats med stöd av
naturvårdslagen (1964:822).

Om fiskevårdsområde samt samernas
rätt till fiske i vissa delar av
landet gäller särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

1 Senaste lydelse 1975:176.

2 Senaste lydelse 1975:176.

1* Riksdagen 1984/85.16 sami. Nr 26

JoU 1984/85:26

2 Förslag till

Lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

Härigenom föreskrivs följande.

1 S Medför bestämmelserna om handredskapsfiske enligt 20a § lagen
(1950: 596) om rätt till fiske ett inkomstbortfall för den som är innehavare
av enskild fiskerätt, har han enligt denna lag rätt till ersättning av staten för
inkomstbortfallet.

En kommun eller en landstingskommun har inte rätt till ersättning enligt
denna lag. Detsamma gäller den som är fiskerättshavare till följd av ett
avtal med en kommun eller en landstingskommun.

2 § Ersättningen bestäms i pengar som ett engångsbelopp. Om det är
lämpligt och den ersättningsberättigade samtycker, får ersättningen lämnas
i form av ett engångsbidrag för fiskevård eller andra åtgärder som
främjar fritidsfisket. Under samma förutsättningar får i stället fiskeristyrelsen
låta utföra sådana åtgärder.

3 § Anspråk på ersättning skall framställas skriftligen hos fiskeristyrelsen
före utgången av år 1989. Annars är rätten till ersättning förlorad.
Fiskeristyrelsen beslutar för statens räkning om ersättningsfrågor. Styrelsen
skall i första hand genom förhandlingar söka träffa överenskommelse
med den som framställt anspråket.

Fiskeristyrelsens beslut skall innehålla en upplysning om vad som föreskrivs
i 4 §. Beslutet skall delges sökanden.

Beslut av fiskeristyrelsen i ersättningsfråga enligt denna lag får inte
överklagas.

4 § Är den som framställt anspråk på ersättning inte nöjd med fiskeristyrelsens
beslut i ersättningsfråga, får han väcka talan mot staten vid den
fastighetsdomstol inom vars område fiskevattnet är beläget. Sådan talan
skall väckas inom tre månader från den dag då styrelsens beslut delgavs
sökanden. Annars är rätten till talan förlorad.

5 § Kammarkollegiet företräder staten vid talan inför domstol om ersättning
enligt denna lag.

6 § Om talan om ersättning ogillas men den som framställer ersättningsanspråk
har haft skälig anledning att få sin talan prövad av domstol, kan
domstolen förordna att staten skall ersätta honom hans rättegångskostnader
eller att vardera parten skall svara för sina kostnader.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

2. Inkomster som erhållits till följd av åtgärder som vidtagits efter den
1 mars 1984 skall inte ligga till grund för beräkning av ersättning enligt
denna lag.

JoU 1984/85:26

3 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1950:599) om ersättning för mistad
fiskerätt ni. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1950:599) om ersättning för mistad
fiskerätt m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av mars 1985.

4 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1956:215) angående utsträckt tillämpning
av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1956:215) angående utsträckt tillämpning
av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. skall
upphöra att gälla vid utgången av mars 1985.

5 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1967:193) angående tillämpning av
lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. beträffande
fredningszoner i Torne skärgård

Härigenom föreskrivs att lagen (1967: 193) angående tillämpning av lagen
(1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m. beträffande fredningszoner
i Torne skärgård skall upphöra att gälla vid utgången av mars
1985.

JoU 1984/85:26

Motioner

I motion 1984/85:2837 av Allan Ekström (m) yrkas att riksdagen avslår
propositionen i dess helhet.

I motion 1984/85:2838 av Anders Björck m. fl. (m) yrkas att riksdagen
avslår regeringens proposition om fritt handredskapsfiske.

1 motion 1984/85:2839 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar avslå propositionen.

I motion 1984/85:2840 av Börje Stensson och Lars Ernestam (båda fp)
yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1984/85:107,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till ett fritt
handredskapsfiske i de vatten som föreslagits i propositionen men där
ersättningen till fiskerättsägarna bestäms enligt reglerna i 4 kap. expropriationslagen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införandet av en allmän
fiskevårdsavgift i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
särskild hänsyn till yrkesfiskarna och naturvårdsintressen.

I motion 1984/85:2841 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkas att riksdagen avslår
propositionen.

I motion 1984/85:2842 av Marianne Stålberg och Nils-Olof Gustafsson
(båda s) yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts om Bidrag till fiskevård m. m.

Hearing, m. m.

Utskottet har vid en hearing inhämtat synpunkter i ärendet från representanter
för Sveriges sportfiske- och fiske vårdsförbund, Svenska ostkustfiskarenas
centralförbund, Sveriges fiskevattensägareförbund. Stockholms fritidsförvaltning
samt fastighetsägare och yrkesfiskare vid Emåns mynning.
Utskottet har även mottagit skrivelser i frågan.

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet proposition 1984/85:107 om fritt
handredskapsfiske jämte motioner. Utskottet redogör inledningsvis för
bakgrunden till handredskapsfiskereformen och för de överväganden av
allmän natur som redovisats av regeringen. Därefter följer en kortfattad
redovisning av motionerna. Den närmare behandlingen av motionerna sker i
samband med sakbehandlingen av de olika avsnitten av regeringens förslag.

JoU 1984/85:26

Inledning

Den nuvarande regleringen av rätten till fiske innebär, med tonvikt på de
regler som rör fritidsfisket, följande.

Vattnet utmed kusterna är antingen allmänt eller enskilt. I insjöarna finns
allmänt vatten endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtlands
län. Enskilt vatten är sådant vatten som ingår i fastigheterna. Regler för vad
som är enskilt vatten återfinns i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt
vattenområde. Enligt huvudregeln, som kallas strandvattenregeln, är allt
vatten vid kusten och i de ovannämnda sjöarna enskilt inom 300 m från
fastlandet eller från en ösom är minst 100 m lång. Om den kurva för högst 3 m
djup som följer stranden går längre ut sträcker sig det enskilda vattnet ut till
3-meterskurvan. Genom de s. k. enklav- och kilometerreglerna utvidgas det
enskilda vattnet till att omfatta även många vikar och fjärdar. Dessutom finns
en rad specialregler. Så gäller t. ex. för Storsjön i Jämtland att allt vatten i
vissa delar av sjön är enskilt.

Rätten till fiske regleras i lagen (1950:596) om rätt till fiske (FL).
Tillämpningsföreskrifter m. m. återfinns i fiskeriförordningen (1982:126).
Enligt huvudregeln är rätten till fiske på enskilt vatten förbehållen jordägaren.
Från denna huvudregel gäller en rad undantag till förmån för s. k.
frifiske vid olika kustavsnitt och i de stora sjöarna, dvs. de nyss nämnda jämte
Mälaren.

Med viss förenkling kan bestämmelserna om frifiske på enskilt vatten
sammanfattas på följande sätt. Längs västkusten är praktiskt taget allt fiske
fritt. Vid Skånes södra och östra kuster är allt fiske med rörliga redskap fritt.
Samma regler gäller för Norrlandskusten med undantag för fiske efter lax.
Vid Gotlands kust och vid Blekinges sydkust är fiske med rörligt nät m. m.
fritt ända in till stranden men däremot inte fiske med handredskap. Längs
södra ostkusten - från Östhammar till Torhamns udde i Blekinge - gäller
huvudregeln. Frifiske finns blott för visst strömmings- och skarpsillsfiske. I
de stora sjöarna omfattas handredskapsfisket längs stränderna inte av
frifiskerätten.

Stora vattenområden är alltså tillgängliga för allmänhetens fritidsfiske
endast i den mån upplåtelser av fiskerättshavarna har skett.

I propositionen erinras om att 1973 års fiskevattensutredning föreslog
bl. a. frigivande av handredskapsfisket i de stora sjöarna och längs kusterna
vid Gotland och södra Blekinge i sitt betänkande Fiska på fritid (SOU
1978:75). Mot bakgrund av utredningens förslag beslöt riksdagen våren 1981
om åtgärder för att främja fritidsfisket. Beslutet innefattade dock ingen
utvidgning av frifiskebestämmelserna. Hösten 1982 begärde riksdagen med
anledning av motioner ett förslag av regeringen till frisläppande av handredskapsfisket
längs södra ostkusten, Gotlands kust, Blekinges sydkust och i de
stora sjöarna (JoU 1982/83:7, rskr. 66). Riksdagen har sedermera avslagit
motioner om att återkalla denna sin hemställan (JoU 1983/84:4, JoU
1984/85:1). Utskottet har därvid framhållit att motiven för frisläppande av
handredskapsfisket fortfarande ägde full giltighet. Reformen var enligt
utskottets uppfattning angelägen från fritidsfiskarnas synpunkt medan den
var av underordnad betydelse för yrkesfisket.

JoU 1984/85:26

Med anledning av riksdagens nyssnämnda begäran har inom jordbruksdepartementet
upprättats departementspromemorian (Ds Jo 1984:3) Fritt
handredskapsfiske. Promemorian har remissbehandlats.

Regeringens förslag innebär att fiskelagen ändras så att handredskapsfisket
släpps fritt på enskilt vatten längs de kuststräckor där detta slag av fiske
fortfarande är enskilt samt i de stora sjöarna. Ersättningsfrågorna föreslås
reglerade genom införande av en särskild lag. I propositionen lämnas även
förslag om finansiering av reformen.

Jordbruksministern framhåller i propositionen bl. a. följande om sin syn på
reformen som en del av samhällets rekreationspolitik.

Det är från samhällssynpunkt angeläget att människorna får möjligheter
till avkoppling och aktiviteter på sin fritid. Detta behov blir större i takt med
en ökad fritid och arbetsinsatser som kräver mindre av fysisk ansträngning.

Det finns i dag en rad hinder som begränsar människors möjligheter att
utnyttja fritiden. Många fritidsaktiviteter kräver en dyr utrustning. För att få
tillgång till rekreationsområden fordras ofta ett eget fritidshus, en fritidsbåt
eller en campingvagn och tillgång till bil. Människorna i storstäderna har ofta
långt till oexploaterad natur och de rekreationsmöjligheter som finns i sådan
natur. För många människor som har flyttat till dessa områden har också en
tidigare naturlig och spontan kontakt med orörd natur gått förlorad. För
dessa människor har bl. a. fritidsfisket stor betydelse för ett meningsfullt
fritidsliv. Alla tre storstadsområdena ligger i omedelbar anslutning till hav
och kust. I Göteborgs- och Malmöområdena är fisket vid kusterna allmänt
tillgängligt medan det i Stockholmsområdet hindras av en fiskelagstiftning
som innebär att fiskerätten intill stränderna och huvuddelen av skärgårdsområdet
är enskild.

För samhälle och folkrörelser är det en viktig uppgift att skapa ett
fritidsutbud som står öppet för alla. Detta gäller särskilt som möjligheterna
till fritidsaktiviteter och motion är av stor betydelse för hälsa, anpassning och
trivsel i samhället. Fritidsfisket ger i dessa sammanhang unika möjligheter till
kontakt med natur och miljö samt motion och avkoppling. Fritidsfiske kan
dessutom utövas av alla. Det aktiverar människor i alla samhällsgrupper. All
erfarenhet visar att ett aktivt fritidsfiske är ett viktigt inslag i en social
rekreationspolitik.

Jordbruksministern framhåller att gällande fiskelagstiftning är svår att
överblicka. Fiskelagens regler är i många fall tillkrånglade och kompletteras
av föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Regelverket är omfattande
och innehåller en sådan mångfald detaljregler att det blir svårt för den
fiskande att skaffa sig erforderlig överblick om var, när och hur man får fiska.
Mot den bakgrunden innebär förslaget att öka allmänhetens möjligheter till
frifiske med handredskap ett naturligt och väsentligt steg i riktning mot en
förenkling. Utöver de övriga skäl som kan anföras för reformen anser
jordbruksministern att denna förenkling har ett betydande värde i sig.

JoU 1984/85:26

Motionerna

I fem motioner yrkas avslag på propositionen. Enligt motion 2837 av Allan
Ekström (m) står regeringens förslag i strid med regeringsformen enligt
motionärens tolkning, och med Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna. Enligt kommittémotion 2838 av Anders Björck m. fl. (m) är
regeringens förslag ofullständigt berett. I partimotion 2839 av Thorbjörn
Fälldin m. fl. (c) framhålls att reformens syfte - att skapa ett fritidsutbud som
står öppet för alla - i och för sig är gott. Allvarliga erinringar av saklig och
konstitutionell natur kan dock resas mot förslaget. Folkpartiet ställer sig
enligt gruppmotion 2840 av Börje Stensson och Lars Ernestam bakom
tanken på ett fritt handredskapsfiske. Förslaget har emellertid fått en
utformning som är oacceptabel från principiella utgångspunkter. Motionärerna
begär därför att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt
förslag som möjliggör ett fritt fiske samtidigt som rättssäkerheten för
fiskerättsägarna garanteras. Enligt partimotion 2841 av Ulf Adelsohn m. fl.
(m) är förslaget till sin natur konfiskatoriskt. Det vittnar om en betydande
okunnighet om viktiga fiske- och naturförhållanden och om ett utomordentligt
ringa hänsynstagande till den minoritet av medborgarna som drabbas av
förslaget.

I en sjätte motion 2842 av Marianne Stålberg och Nils Olof Gustafsson
(båda s) yppas farhågor för att bidragen till fiskevård i Jämtland kommer att
minska till följd av reformen.

Ändring av fiskelagen

Regeringen föreslår att det utvidgade handredskapsfisket lagfästs genom
införandet av en ny paragraf 20 a § i lagen om rätt till fiske (1950:596, FL).
Enligt denna tillåts fiske med handredskap i enskilt vatten längs södra
ostkusten från Östhammar i norr till Torhamns udde i söder, vid Gotlands
kust och Blekinges sydkust samt i de stora sjöarna Vänern, Vättern,
Mälaren, Fljälmaren samt Storsjön i Jämtland. Fiske från båt skall enligt
förslaget vara tillåtet men båten får inte vara ett nödvändigt hjälpmedel för
att redskapet skall kunna användas över huvud taget.

Att som flera remissinstanser föreslagit ersätta frisläppandet med fiskevårdsområdesbildning
som avser allt enskilt vatten i de berörda områdena är
enligt jordbruksministern inte ett realistiskt alternativ. Syftet med fiskevårdsområden
är främst att få till stånd en bättre fiskevård, inte att fisket skall
bli fritt för allmänheten. Tvångsvis bildade fiskevårdsområden, som det ofta
skulle bli fråga om, innebär dessutom ett mycket större ingrepp i den
enskildes förhållande än det fria handredskapsfisket, anser jordbruksministern.
En frivillig fiskevårdsområdesbildning som kan ge allmänheten tillgång
till fiskevatten i motsvarande utsträckning som det fria handredskapsfisket
kan inte förväntas inom en rimlig tid. Reformen bör dock inte innebära att

JoU 1984/85:26

det blir några nya hinder för att bilda fiske vårdsområden, anför jordbruksministern.

Regeringen föreslår även komplettering av fiskelagens bestämmelse om
fiske inom nationalpark m.m. Enligt förslaget införs en regel (i 26 § FL)
varigenom alla föreskrifter som meddelats med stöd av naturvårdslagen
(1964:822) ges generellt företräde framför den fiskerättsliga lagstiftningen.

I motionerna framförs erinringar i flera avseenden mot regeringens förslag
i detta avsnitt. Enligt motion 2839 (c) måste man ta fasta på de farhågor som
framförts om minskning i fiskbestånden. Det finns också stor risk för att ett
fritt handredskapsfiske kommer att ge skador på yrkesfiskarnas redskap på
grund av kustfiskets karaktär i de berörda vattnen. Ett frisläppande av fisket
skulle troligen även innebära ökade störningar och ökat slitage på känslig
natur. Motionärerna anser att frågan om handredskapsfisket kan lösas
genom att fiskevårdsområden bildas vilka skall upplåta möjligheterna till
fiske med handredskap genom försäljning av fiskekort och hänvisar till ett
förslag härom av Lantbrukarnas riksförbund (LRF) m. fl. Enligt motion 2840
(fp) torde det bli aktuellt att införa det fria fisket successivt. Intill dess att det
fria fisket är fullt genomfört bör allmänhetens tillgång till fritidsfiske utökas
genom bildande av fiskevårdsområden. Motionärerna yrkar även att en
allmän fiskevårdsavgift införs samt att riksdagen gör ett uttalande om
särskild hänsyn till yrkesfiskarna och naturvårdsintressen. Enligt motion
2841 utgör strandfiske en betydande del av framför allt skärgårdsböndernas
naturahushållning. Nätfisket torde alltjämt för de fast boende ha betydelse
för familjernas hushåll. Om regeringens förslag antas kan såväl växtlighet
som djurliv drabbas hårt. Negativa effekter måste uppstå beträffande
fiskevården. Dagens fiskevattensägare kommer att drabbas hårt.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Regeringens förslag om en handredskapsfiskereform innebär att riksdagens
för två år sedan uttalade önskemål om ett sådant förslag nu tillgodoses.
En viktig rekreationspolitisk reform genomförs i och med att handredskapsfisket
i fortsättningen kommer att vara fritt längs Sveriges alla kuster och i de
stora sjöarna - med undantag endast för fisket efter lax på enskilt vatten vid
Norrlandskusten. Det är ett starkt allmänt intresse att på detta sätt
möjliggöra ett ökat utbud av fritidssysselsättning åt befolkningen i bl. a.
storstadsområdena. Som framgår av den redogörelse som lämnats för
motionerna ansluter sig även centerns och folkpartiets representanter till det
rekreationspolitiska syfte som jordbruksministern redovisat. Utskottet finner
det även värdefullt att de fiskerättsliga reglerna genom förslaget
förenklas högst väsentligt.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns bedömning att det förslag
som framförts av vissa remissinstanser om att ersätta frisläppandet med en
fiskevårdsområdesbildning som avser allt enskilt vatten i de berörda
områdena inte är ett realistiskt alternativ.

JoU 1984/85:26

I motionerna riktas kritik mot att regeringsförslaget inte tar tillräcklig
hänsyn till yrkesfiskets behov, till fiskevården och till nödvändigheten att
skydda naturen mot en befarad ökad förslitning och fågellivet mot störningar.

Utskottet vill framhålla att det är angeläget att frisläppandet av handredskapsfisket
icke medför en försämring av förhållandena i nu berörda
hänseenden. Enligt utskottets mening är de farhågor som motionärerna givit
uttryck åt i stor utsträckning överdrivna. Utskottet anser i likhet med
jordbruksministern och fiskeristyrelsen att reformen inte kommer att
inverka på fiskbestånden i sådan omfattning att något intrång kan anses ske i
möjligheterna att utnyttja enskild fiskerätt. För att motverka en minskning
av bestånden finns redan i dag möjligheten att gå in med fiskeregleringar
enligt fiskeriförordningen. Ett ökat fiskuttag kan utan störning av den
biologiska balansen kompenseras med fiskevårdande insatser som fiskutsättning,
biotopvård, information och tillsyn. Som jordbruksministern framhåller
är det både ett allmänt och ett enskilt intresse att reformen inte innebär en
försämring av fiskevården på de berörda enskilda frivattnen. Fiskerättshavare
bör därför kunna fortsätta som tidigare med fiskevårdande åtgärder. Det
kan förutsättas att dessa åtgärder i stor utsträckning kommer fiskerättshavarna
själva till godo när de fiskar. Särskilt angeläget är det att intresset för
fiskevårdande åtgärder finns hos aktiva lokala fiskevårdsföreningar och
fiskevårdsområdesföreningar. Utskottet vill betona angelägenheten av att
statliga medel finns tillgängliga för fiskevårdande åtgärder i de områden som
nu blir frivatten för handredskapsfisket och där fiskerättshavarnas möjligheter
att finansiera fiskevården minskas genom uteblivna inkomster från
fiskekortsförsäljning. Utskottet återkommer i det följande till regeringens
förslag om finansiering av reformen.

I vad gäller den kritik som i motionerna riktas mot förslaget när det gäller
inverkan på yrkesfisket vill utskottet framhålla att det av yrkesfiskarnas egna
organisationer endast är Svenska ostkustfiskarenas centralförbund som
kritiserat reformförslaget. Såväl insjöfiskamas som sydkustfiskarnas centralförbund
lämnar förslaget i stort sett utan erinran. Som jordbruksministern
framhåller innebär det nu föreslagna fria handredskapsfisket inte några
inskränkningar i fiskerättshavarnas möjligheter att utöva fiske på eget vatten
med handredskap eller på annat sätt. Genom den skyldighet som varje
fiskande har enligt 33 b § FL att undvika att hans redskap kommer för nära
annans fiskeredskap bör skador på fasta redskap och nät kunna förebyggas.
Möjlighet att meddela föreskrifter till skydd för fasta redskap föreligger även
enligt 22 § FL.

När det gäller den av motionärerna befarade risken för att ett frisläppande
av handredskapsfisket skulle medföra ökad förslitning av känslig natur och
ökade störningar av fågellivet, får utskottet hänvisa till att förslaget
innefattar regler om förstärkning av naturskyddet. Föreskrifter som meddelats
med stöd av naturvårdslagen får nämligen generellt företräde framför

JoU 1984/85:26

fiskelagstiftningen. Utskottet får även framhålla att handredskapsfiskereformen
bör ses som en utvidgning av allemansrätten. Därmed följer icke blott
rättigheter för den rekreationssökande allmänheten utan även skyldighet att
iaktta varsamhet i umgänget med naturen och djurlivet och hänsyn till såväl
de människor som bor vid de aktuella vattnen som deras egendom. Om
allmänheten uppträder med den aktsamhet om djur, växter och miljö i övrigt
som kan krävas behöver det inte bli några olägenheter från naturvårdssynpunkt
till följd av att handredskapsfisket släpps fritt.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp en fråga som väckts under
behandlingen av ärendet och som rör fisket utanför Emåns mynning. Enligt
fiskeriintendenten i östra distriktet är det ställt utom allt tvivel att de
utomordentligt skyddsvärda bestånden av havsöring och lax i Emån kommer
att bli attraktiva för sportfisket i kustområdet. Fisketrycket på bestånden
kommer sålunda att öka efter den aktuella lagändringen. Mot denna
bakgrund har fiskeriintendenten utarbetat förslag till fiskeristyrelsen om
skärpt beståndsfredning utanför Emåns mynning.

Med hänsyn till vissa särpräglade förhållanden som råder inom området är
det enligt utskottets mening rimligt att fredningsbestämmelserna utformas
så, att hänsyn tas till den beståndsvård som är nödvändig. Vad utskottet
sålunda anfört beträffande fisket utanför Emåns mynning bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Ersättningsfrågor

I propositionen föreslås en särskild lag om ersättning för intrång i enskild
fiskerätt. Enligt förslaget ges innehavare av enskild fiskerätt rätt till
ersättning av staten för inkomstbortfall om han får sådant till följd av
frisläppandet av handredskapsfisket. Ersättningen bestäms i pengar som ett
engångsbelopp men kan också utgå som bidrag till fiskevård under vissa
förutsättningar. Ansökan om ersättning ställs till fiskeristyrelsen som
beslutar i frågan. Den som inte är nöjd med fiskeristyrelsens beslut kan väcka
talan mot staten vid vederbörande fastighetsdomstol.

Ansökan om ersättning skall inlämnas före utgången av år 1989.

Jordbruksministern framhåller att fiskerättshavarnas möjligheter att förfoga
över sina fiskevatten endast ändras i ett enda avseende när handredskapsfisket
släpps fritt så som nu föreslagits. Genom att också andra än
fiskerättshavaren får rätt att fiska med handredskap blir det inte längre
möjligt för fiskerättshavaren att genom arrende eller fiskekort upplåta
vattnet för handredskapsfiske. Det nu föreslagna fria handredskapsfisket
innebär däremot inte några inskränkningar i fiskerättshavarnas möjligheter
att utöva fiske på eget vatten med handredskap eller på annat sätt.

Utvecklingen i fråga om handredskapsfisket har vidare varit sådan att
ensamrätten till handredskapsfiske knappast hävdas inom stora områden av
de fiskevatten som nu är aktuella. Det gäller t. ex. Vänern, Vättern,

JoU 1984/85:26

fiskevattnen runt Gotland och vissa kommunala vatten. Det är också så att
den södra ostkusten redan omfattas av en frifiskerätt, nämligen i fråga om
strömming och skarpsill. I detta avseende innebär förslaget till lagstiftning
om fritt handredskapsfiske snarast en formell bekräftelse av den sedvanerätt
som redan har uppkommit i vissa områden. För en sådan fortsatt utveckling
av sedvanerätten såvitt gäller fisket vid havskusterna lämnas utrymme i 15 §
första stycket FL.

Enligt jordbruksministerns mening är det naturligt att se det fria handredskapsfisket
sorn en vidareutveckling av allemansrätten. Han utgår från att
reformen inte skall medföra några särskilda olägenheter för berörda
rättighetsinnehavare. De intrång rättsägarna får tåla med anledning av
handredskapsfiskereformen är icke så betydande att ersättning bör lämnas
enligt bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen om expropriation. En
expropriation innebär att äganderätt eller annan rätt till en fastighet förs över
till någon annan som kan utöva rättigheten på motsvarande sätt som den
tidigare innehavaren. En sådan överföring är det inte fråga om i detta
sammanhang. Vad som sker är att den ensamrätt till fiske som nu följer av
enskild fiskerätt upphör i ett visst begränsat avseende genom att handredskapsfisket
blir tillgängligt för alla. Icke desto mindre är det enligt jordbruksministern
angeläget att ersättningsfrågan får en tillfredsställande lösning med
hänsyn till det skydd för den enskilde som man vill uppnå genom den nämnda
grundlagsbestämmelsen. Enligt hans mening är det rimligt att ersättningsrätten
avser all personlig ekonomisk förlust som fiskerättshavarna lider.
Ersättningsberättigade bör alltså vara de fiskerättshavare som f. n. har
ekonomiskt utbyte av fiskerätten och som kan visa detta genom arrendeupplåtelser
eller försäljning av fiskekort. Kan det i något fall konstateras att en
fiskerättshavares egna fångster minskat som en direkt följd av det fria
handredskapsfisket och har han därigenom fått minskade inkomster, bör
ersättning också kunna utgå.

Lagrådet har i sin granskning särskilt behandlat det viktiga principiella
spörsmålet om förslagets förenlighet med regeringsformen (RF) och med
Sveriges åtaganden på grund av ratifikationen av Europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna samt av det första tilläggsprotokollet till nämnda konvention.
Lagrådet finner därvid att de inskränkningar i äganderätten fastighetsägarna
får finna sig i genom den föreslagna handredskapsfiskereformen inte kan
anses hänförliga under RF:s expropriationsbegrepp. De företer visst släktskap
med rådighetsinskränkande lagstiftning på andra områden, vilka
ansetts falla utanför grundlagsbestämmelsens tillämpningsområde. Som
exempel brukar nämnas byggnads-, naturvårds- och miljölagstiftning.

Lagrådet erkänner att mellan klara fall av den karaktär grundlagsstadgandet
åsyftar och fall som bestämt är att hänföra till rådighetsinskränkningarna
finns en ”gråzon”, inom vilken det är svårt att med anspråk på full säkerhet
göra uttalanden huruvida uppkommen lagstiftningsfråga faller på ena eller

JoU 1984/85:26

andra sidan av gränsen mellan resp. områden. I fall inom angiven gråzon
torde från rättssäkerhetssynpunkt det mest tillfredsställande vara att utforma
lagstiftningen så, att den fyller kraven enligt grundlagsbestämmelsen, anför
lagrådet.

Mot den bakgrunden föreslår lagrådet en kompletterande föreskrift om
utvidgad ersättningsrätt.

När det gäller förslagets förenlighet med Sveriges åtaganden enligt
Europakonventionen synes det lagrådet som om inga invändningar med fog
kan resas. När det gäller ersättningsreglerna innehåller konventionstexten
inga uttryckliga bestämmelser. Enligt lagrådet torde i vart fall inga problem i
det nu diskuterade konventionshänseendet uppkomma om vad lagrådet
anfört beträffande ersättningsfrågorna beaktas.

Jordbruksministern anser inte att det är behövligt att komplettera
ersättningsreglerna på sätt lagrådet föreslår för att tillgodose det skydd för
den enskilde som man vill uppnå med 2 kap. 18 § regeringsformen. Inte
heller finner han att det förhållandet att lagrådets förslag till kompletterande
ersättningsbestämmelse inte följs föranleder någon annan bedömning beträffande
regeringsförslagets förenlighet med Europakonventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna.

I flera av de motioner vari yrkas avslag på propositionen hävdas att
ersättningsreglerna enligt förslaget är otillräckliga och dessutom orättvisa.
Full ersättning enligt reglerna i expropriationslagen borde utgå till samtliga
fastighetsägare. Enligt motion 2841 (m) har nyligen i ett mål i Europadomstolen
slagits fast att skyddet i art. 1 till 1952 års tilläggsprotokoll är ett
grundläggande skydd för egendomsordningen. I motionerna erinras även om
de inskränkningar i fiskevattensägarnas rätt som vidtogs genom 1950 års
fiskerättsreform genom införandet av lagen (1950:595) om gräns mot allmänt
vattenområde och av lagen (1950:596) om rätt till fiske m.m. Den då
beslutade överföringen av fiskerätt från ett flertal fiskerättsägare till en inte
närmare angiven krets av andra fiskande likställdes med och behandlades
som expropriation. Paralleller dras även med vattenlagens regler om
ersättning för minskad fiskerätt.

Utskottet får för sin del anföra följande.

Handredskapsreformen framstår som föga ingripande för det stora
flertalet fiskerättshavare. Den jämförelse som gjorts av motionärerna med
1950 års fiskerättsreform haltar av flera skäl. Genom 1950 års reform
överfördes omfattande vattenområden som tidigare varit enskilt vatten till
allmänt vatten. Någon motsvarande ändring föreslås icke nu, vilket är en
principiellt viktig skillnad. Den utvidgning av frifisket på enskilt vatten som
genomfördes år 1950 var i första hand betingad av yrkesfiskets behov. Vidare
bör tas i beaktande den utveckling som ägt rum på det rättsliga området
under de år som gått sedan år 1950. Enligt utskottets mening föreligger mot
bakgrund av det anförda icke anledning att likställa handredskapsfiskereformen
med 1950 års fiskerättsreform i ersättningshänseende. Utskottet finner

JoU 1984/85:26

heller icke att några paralleller kan dras med vad som gäller i vattenmål.

Som jordbruksministern framhåller innebär den nu föreslagna reformen
endast att den ensamrätt till fiske som nu följer av enskild fiskerätt upphör i
ett visst begränsat avseende genom att handredskapsfisket blir tillgängligt för
alla. Utskottet biträder jordbruksministerns uttalande om att det här icke är
fråga om en sådan överföring av äganderätt eller annan rätt till fastighet som
omfattas av bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen om expropriation.
Utskottet delar emellertid även jordbruksministerns uppfattning att det är
angeläget att ersättningsfrågan får en tillfredsställande lösning med hänsyn
till det skydd för den enskilde som man vill uppnå genom den nämnda
grundlagsbestämmelsen. Därför bör de innehavare av enskild fiskerätt som
gör en förlust genom det fria handredskapsfisket ges rätt till ersättning för
denna förlust enligt grunder som bestäms i lag. Rimligt är att ersättningsrätten
avser all personlig ekonomisk förlust som fiskerättshavarna lider.

Som lagrådet framhåller synes inga invändningar med fog kunna resas
beträffande förslagets förenlighet med den i det föregående nämnda
Europakonventionen. Utskottet delar även jordbruksministerns uppfattning
att ingen annan bedömning föranleds av det förhållandet att lagrådets förslag
till kompletterande ersättningsbestämmelse inte följs.

Av det anförda följer att utskottet icke finner de invändningar bärkraftiga
vilka riktats i motionerna mot förslaget när det gäller dess förenlighet med
Sveriges förpliktelser enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Med det anförda tillstyrker utskottet de i propositionen framlagda
lagförslagen med den jämkningen att tidpunkten för ikraftträdandet av
praktiska skäl flyttas fram till den 1 maj 1985. Motionerna 2837, 2838, 2839,
2840 och 2841 avstyrks således.

Anslagsfrågor

Jordbruksministern anmäler i propositionen att införandet av det fria
handredskapsfisket bör betalas med budgetmedel. Som framhållits i det
föregående innebär förslaget att ersättning för inkomstbortfall skall bestämmas
i pengar eller genom bidrag till fiskevård. Fiskeristyrelsen bör handlägga
ersättningsfrågorna.

Åtgärder bör även kunna vidtas för att fiskevården i de områden som
omfattas av det fria handredskapsfisket inte försämras. De fiskevårdsinsatser
som därvid kommer i fråga är enligt jordbrukministern i huvudsak förenliga
med den gällande lydelsen av förordningen om statligt stöd till fritidsfisket.
Han anser dock att inom de områden som omfattas av det fria handredskapsfisket
det statliga bidraget om det finns särskilda skäl bör kunna utgå med ett
belopp som motsvarar hela den godkända kostnaden för en viss fiskevårdande
åtgärd. Som exempel på när sådana särskilda skäl kan finnas nämner han

JoU 1984/85:26

fiskevårdande åtgärder som f. n. helt finansieras genom inkomster från
fiskekortsförsäljningen.

Regeringen föreslår att statens kostnader för ersättningar, ifrågavarande
fiskevårdsbidrag och fiskeristyrelsens administration bör täckas från anslaget
Ersättning till strandägare för mistad fiskerätt m. m. Anslagets benämning
bör i fortsättningen vara Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m.
Jordbruksministern beräknar de sammanlagda årliga kostnaderna till 5 milj.
kr. under en tioårsperiod. Han räknar dock med att kostnaderna under det
första året kommer att begränsas till 3 milj. kr. Finansieringen härav bör ske
genom att 2,5 milj. kr. avräknas anslaget Bidrag till fiskevård m. m., som i
annat sammanhang kommer att anmälas för regeringen. Resten bör avräknas
bidragsramen för turist- och rekreationsanläggningar av riksintresse under
anslaget Stöd till turism och rekreation.

Utskottet återkommer senare till anslaget Bidrag till fiskevård m.m. i
samband med behandlingen av en aviserad proposition om fisket. Anslaget
Stöd till turism och rekreation bereds av riksdagens kulturutskott. Detta
utskott torde vid sin behandling av budgetpropositionen även ta ställning till
vad som anförts om anslaget i förevarande proposition. Jordbruksutskottet
begränsar sig i detta sammanhang till regeringens förslag om anslagsanvisning
under det nya ersättningsanslaget, vilket förslag utskottet tillstyrker.

Enligt motion 2842 av Marianne Stålberg och Nils-Olof Gustafsson (båda
s) innebär förslaget att av tillgängliga medel för fiskevårdsåtgärder i landet
som helhet återstår sammanlagt 900 000 kr. att fördela till 24 län sedan 2,5
milj. kr. tagits i anspråk för att kompensera fiskevattenskraven för de intrång
som det fria handredskapsfisket innebär. I stort torde enligt motionen
samtliga medel som avsatts för kompensationsåtgärder komma att destineras
till ostkusten och de mellansvenska stora sjöarna eftersom Storsjön varken
har eller kan väntas få någon större betydelse för handredskapsfisket. De
medel som hittills årligen stått till buds för att stödja fritidsfisket i Jämtlands
län torde därmed i huvudsak falla bort. Detta skulle innebära ett mycket stort
avbräck i fiskevårdsarbetet.

Utskottet är medvetet om att förslaget om finansiering av handredskapsfiskereformen
innebär viss minskning av de medel som hittills stått till
förfogande för fiskevårdsbidrag inom delar av landet som inte berörs av
reformen. Som framgår av den tidigare redogörelsen kommer förslag om
anslaget till fiskevårdsbidrag att läggas fram i annat sammanhang. Utskottet
torde få anledning att i samband därmed ta ställning även till det spörsmål
som rests i motionen. Motionen bör med hänsyn härtill inte föranleda någon
ytterligare riksdagens åtgärd.

JoU 1984/85:26

Hemställan

Utskottet hemställer

1.att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:2837, 1984/
85:2838, 1984/85:2839, 1984/85:2840 och 1984/85:2841

a) antar de i proposition 1984/85:107 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,
dels lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt

med den ändringen att ikrafträdandetidpunkten för lagarna bestäms
till den 1 maj 1985,

b) antar de i propositionen framlagda förslagen till

dels lag om upphävande av lagen (1950:599) om ersättning för
mistad fiskerätt m. m.,

dels lag om upphävande av lagen (1956:215) angående utsträckt
tillämpning av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt
m. m.,

dels lag om upphävande av lagen (1967:193) angående tillämpning
av lagen (1950:599) om ersättning för mistad fiskerätt m.m.
beträffande fredningszoner i Torne skärgård
med den ändringen att de i lagförslagen angivna författningarna
skall upphöra att gälla vid utgången av april 1985,

2. beträffande fisket utanför Emåns mynning

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. att riksdagen till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m. m. för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 3 000 000 kr.,

4. beträffande fiskevårdsbidrag

att riksdagen lämnar motion 1983/84:2842 utan ytterligare åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1985

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s).
Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Martin
Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c). Margareta
Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk)
Jan-Eric Virgin (m), Ulf Lönnqvist (s).

JoU 1984/85:26

Reservationer

1. Handredskapsfiskct (morn. 1-4)

Einar Larsson (c), Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m),
Kerstin Andersson (c), Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp) och Jan-Eric
Virgin (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Utskottet får”
och slutar på s. 12 med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet får för sin del anföra följande.

Den ensamrätt till fiske i egna fiskevatten som av ålder tillkommit
fastighetsägare utmed den svenska ostkusten samt i vissa större sjöar är
betingad av både historiska, rättsliga och biologiska skäl. Det är inte fråga
om sådana svenska vatten där fiske utövas främst som havsfiske med hjälp av
större farkoster. Det gäller i stället strandfiske som utgör en betydande del av
framför allt skärgårdsböndernas naturahushållning. Befolkningens försörjning
har här byggt på ett nära och nödvändigt samband mellan fiske och
jordbruk. Fisket utgör trots ändrade samhällsförhållanden alltjämt en viktig
del av de här boendes tillvaro och ekonomi.

Enligt utskottets mening brister regeringens förslag i omsorgen om
fiskbestånden och om de människor som yrkesmässigt, antingen enbart eller
som komplement till annan förvärvskälla, bedriver fiske. Som framhålls i
motion 2840 har förslaget fått en utformning som är oacceptabel från
principiella utgångspunkter. För stora delar av den fasta egendom som är
förenad med fiskerätt utgör ägandet av fiskerätten en väsentlig del av
fastigheternas värde. Ingrepp mot fiskerätt är att betrakta som riktade mot
äganderätten till fast egendom.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion 2841 att det är
uppenbart att såväl växtlighet som djurliv kan drabbas hårt av det fria fisket.
Negativa effekter kan även uppstå beträffande fiskevården. Som framhålls i
motion 2839 har frågan hur ett allmänt tillgängligt handredskapsfiske
påverkar fiskbestånden inte utretts alls.

dels den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Utskottet får”
och slutar på s. 15 med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionerna att propositionen
såvitt avser rätten till ersättning bygger på felaktiga förutsättningar.
Förslaget måste bedömas med hänsyn till de allmänna grunder som anges i 2
kap. 18 § regeringsformen. Som visas i motion 2837 utgör artikel 1 i det första
tilläggsprotokollet till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna
en reell garanti för äganderätten. Regeringens förslag är således att hänföra
under artikel 1 och i samma mån under 2 kap. 18 § regeringsformen.

Regeringens förslag utgör ett allvarligt angrepp på enskild äganderätt.
Antas propositionen av riksdagen kommer ett stort antal människor att
berövas en betydelsefull del av sin egendom utan eller med otillräcklig

JoU 1984/85:26

kompensation. Förslaget är till sin natur konfiskatoriskt.

Riksdagen bör med hänsyn till vad utskottet anfört och med bifall till
motionerna 2837, 2838, 2839, 2840 och 2841 avslå regeringens förslag i dess
helhet.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1.att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2837, 1984/
85:2838, 1984/85:2839, 1984/85:2840 och 1984/85:2841 avslår de i
proposition 1984/85:107 framlagda lagförslagen samt motion 1984/
85:2842,

2. att riksdagen avslår regeringens anslagsförslag.

2. Alternativt förslag om handredskapsfisket

Under förutsättning av bifall till reservation 1 anser Einar Larsson (c).
Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c),
Jens Eriksson (m) och Jan-Eric Virgin (m) att

dels ett nytt stycke bör införas efter det stycke i reservation 1 som på s. 18
slutar med ”inte utretts alls” av följande lydelse:

Allmänhetens intresse av ökade möjligheter till hobbyfiske kan enligt
utskottets mening tillgodoses på sätt som anvisats av Lantbrukarnas riksförbund
m.fl. organisationer. Utskottet är positivt till en frivillig lösning av
antytt slag. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 2839
och 2841 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels tilt utskottets hemställan bör tilläggas ett mom. 3 av följande lydelse:

3. beträffande alternativt förslag om handredskapsfisket

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet i övrigt anfört med anledning av motionerna 1984/
85:2839 och 2841.

3. Alternativt förslag om handredskapsfisket

Under förutsättning av bifall till reservation 1 anser Börje Stensson (fp) att

dels efter det stycke i reservation 1 som på s. 18 slutar med ”inte utretts
alls” bör införas ett nytt avsnitt av följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att verka för att möjligheter skapas för ett
fritt handredskapsfiske. En förutsättning måste dock vara att en sådan
reform genomförs på ett sätt som tar erforderlig hänsyn till de fiskerättsägare
som förlorar sin exklusiva fiskerätt. Så är icke fallet i det nu föreliggande
förslaget.

Utskottet ansluter sig till det förslag som framförts i motion 2840, att
reformen finansieras genom införandet av en allmän fiskevårdsavgift som
även skulle användas till allmänna fiskevårdande åtgärder. Regeringen bör

JolJ 1984/85:26

enligt utskottets uppfattning återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till
hur fisket på de berörda vattnen skall kunna släppas fritt. Därvid bör även
förslag om allmän fiskevårdsavgift presenteras liksom en tidsplan för
reformens genomförande. Särskilda regler bör utformas som möjliggör
undantag för ett fritt fiske i områden som av fiskevårdsskäl bör förbehållas
yrkesfiskarna eller av naturvårdsskäl särskilt skyddas. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion 2840 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels till utskottets hemställan bör tilläggas ett mom. 3 av följande innehåll:

3. beträffande alternativt förslag om handredskapsfisket

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet i övrigt anfört med anledning av motion 1984/85:2840.

4. Finansieringen (mom. 4)

John Andersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha
följande lydelse:

Utskottet finner att förslaget om finansiering av handredskapsfiskereformen
innebär viss minskning av de medel som hittills stått till förfogande för
fiskevårdsbidrag inom delar av landet som inte berörs av reformen. Utskottet
vill för sin del understryka att några minskningar i resurserna för fiskevård i
dessa områden inte bör ske. Som framgår av den tidigare redogörelsen
kommer förslag om anslaget till fiskevårdsbidrag att läggas fram i annat
sammanhang. Utskottet torde få anledning att i samband därmed ta ställning
även till det spörsmål som rests i motionen. Motionen bör med hänsyn härtill
inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

minab/gotab Slockholm 1985 82306