FöU 1984/85:9

Försvarsutskottets betänkande
1984/85:9

om planering och anslag för totalförsvaret (prop. 1984/85:100 bil. 6
och skr. 1984/85:148)

I betänkandet behandlas förslag sorn regeringen — efter föredragning
av försvarsministern, statsrådet Anders Thunborg — har förelagt riksdagen
i proposition 1984/85:100 bilaga 6, i det följande kallad budgetpropositionen.
Förslag i budgetpropositionen (s. 72 — 73) om värnpliktsförmåner
har riksdagen redan behandlat (FöU 1984/85:7, rskr. 131). Regeringens
förslag till anslag under rubriken Räddningstjänst (s. 298—306)
bereds av bostadsutskottet.

Regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1984/85:148) om vissa åtgärder
för att säkerställa försvarsmaktens behov av flygförare anknyter till en
redovisning i budgetpropositionen (s. 48 — 49) om avgångar av flygförare.
Skrivelsen behandlas i detta betänkande under punkt 7.

1 betänkandet behandlas också 95 motionsyrkanden. Motionerna är
väckta under den allmänna motionstiden i januari 1985. En sammanställning
av motionsyrkandena finns i bilaga 1. Där framgår var i betänkandet
de olika yrkandena behandlas.

Sammanfattning

Betänkandet gäller i huvudsak planering och anslag för det militära
försvaret och civilförsvaret samt för ekonomiskt försvar och övrigt totalförsvar.

Genom budgetpropositionen har riksdagen på vanligt sätt fått ta del av
en redogörelse och vissa synpunkter angående säkerhets- och försvarspolitiken.
Utskottet anser enhälligt att riksdagen bör lämna utan erinran vad
försvarsministern har anfört.

Beträffande verksamheten inom det militära försvaret under innevarande
budgetår anser utskottets majoritet att riksdagens tidigare beslut om en
begränsning av priskompensationen för år 1984 till högst 4% skall ligga
fast. Utskottets företrädare för m, c och fp reserverar sig. De anser att ca
270 milj. kr. bör återföras till resurserna för planeringen.

I avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling delar utskottet
försvarsministerns uppfattning i fråga om krigsorganisationens utveckling,
besparingsprogrammet, fredsorganisationens utveckling, personalfrågor,
frivilliga försvarsorganisationer och utveckling av informationssystem.
En rad motioner avstyrks enhälligt, bl. a. med hänvisning till arbetet
i 1984 års försvarskommitté.

I Riksdagen 1984/85. 10 sami. Nr 9

FöU 1984/85:9

En majoritet av s och fp delar försvarsministerns uppfattning att det
ekonomiska läget motiverar försiktighet med nya beställningar av materiel
för det militära försvaret. Företrädarna för m och c åberopar fyrpartiöverenskommelsen
om försvaret våren 1984 och reserverar sig till förmån för
större beställningsbemyndiganden än regeringen har föreslagit (sammanlagt
-l- ca 3 150 milj. kr.), dvs. i enlighet med överbefälhavarens förslag.

När det gäller ubåtsskyddet råder enighet i de grundläggande frågorna.
Företrädarna för m, c och fp anser att fyra helikoptrar bör kunna överföras
från flygvapnet till marinen betydligt snabbare än försvarsministern och
utskottets majoritet räknar med. M och c vill skynda på beställningen av
ytterligare fyra kustkorvetter för ubåtsskydd och anser liksom överbefälhavaren
att marinen successivt bör få personaltillskott för ubåtsskyddsuppgifterna.

Beträffande JAS-projektet, försvarsindustrin och värnpliktsutbildningen
råder stor enighet. Utskottets företrädare för c reserverar sig dock till
förmån för en ny utredning om de värnpliktigas förmåner m. m.

Utskottet föreslår enhälligt att anslaget Frivilliga försvarsorganisationer
m. m. förs upp med ett belopp som är drygt 3 milj. kr. större än enligt
regeringens förslag. Utgifterna för det militära försvaret avses inte öka
genom denna ändring.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner regeringens förslag om
civilförsvarets fortsatta utveckling. Anskaffningen av andningsskydd till
hela befolkningen bör enligt försvarsministern och utskottets majoritet
slutföras senast budgetåret 1994/95. Företrädarna för m och c anser att
anskaffningen bör slutföras under budgetåret 1992/93 i enlighet med
inriktningen enligt 1982 års försvarsbeslut. M önskar att civilförsvarets
A-enheter skall övas vart tredje år i stället för vart fjärde som försvarsministern
och utskottets majoritet anser. Enligt fp bör skyddsrumsbyggandet
minskas i vissa områden, i avvaktan på att kommunerna blir färdiga med
sina skyddsplaner.

Regeringens förslag om det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling
tillstyrks enhälligt. Beträffande anslaget till beredskapslagring och industriella
åtgärder för det ekonomiska försvaret finns två reservationer.
Enligt den ena (fp) bör anslaget vara 20 milj. kr. mindre än regeringen har
föreslagit. Enligt den andra (m) bör anslagsmedlen utnyttjas annorlunda
än regeringen har tänkt sig. Reservanterna vill att beklädnadsprogrammet
skall få 20 milj. kr. mindre. Enligt m-reservationen bör beloppet användas
för lageruppbyggnaden i fråga om importkänsliga metaller och kemiska
produkter.

Enligt 1982 års försvarsbeslut skulle civilbefälhavarnas kanslier tillföras
ytterligare personal, sammanlagt 14 tjänster. Med tre nya tjänster budgetåret
1985/86 återstår härav fem tjänster. Företrädarna för m och fp hävdar
i en reservation att riksdagen bör begära av regeringen att de resterande
tjänsterna skall tillkomma budgetåret 1986/87.

Föll 1984/85:9

1 övriga delar tillstyrker utskottet med något undantag att riksdagen
godkänner regeringens förslag eller lämnar utan erinran vad försvarsministern
har anfört. 19 reservationer och tre särskilda yttranden redovisas i
innehållsförteckningen.

1 Försvarsdepartementet m. m.

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 8—10) föreslagit riksdagen att
för budgetåret 1985/86 anvisa medel för försvarsdepartementet m. m.
enligt följande sammanställning.

Anslag			Belopp (kr.)
A 1.	Försvarsdepartementet (s. 8)	förslagsanslag	30 200 000
A 2.	Vissa nämnder m. m. inom totalför-svaret (s. 8—9)	förslagsanslag	6 150 000
A 3.	Kommittéer m. m. (s. 9—10)	reservationsanslag	8 200 000
A 4.	Extra utgifter (s. 10)	reservationsanslag	535 000

Utskottet

Enligt riksdagens beslut vid riksmötet 1981/82 räknas kostnaderna för
försvarsdepartementet m. m. fr. o. m. budgetåret 1983/84 inte in i utgiftsramen
för det militära försvaret. De anslag som behandlas under denna
punkt ligger alltså utanför utgiftsramarna för det militära försvaret och
civilförsvaret.

Från anslaget Vissa nämnder m. m. inom totalförsvaret
utgår bl. a. bidrag till Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum. Stiftelsen
har i anslagsframställningen för budgetåret 1985/86 begärt bidrag med
3 050 000 kr. 1 budgetpropositionen beräknas 2 575 000 kr. för ändamålet.
Enligt vad utskottet har inhämtat är det begärda bidraget en förutsättning
för att stiftelsen skall kunna genomföra en kursverksamhet som står i
proportion till den nyligen genomförda utbyggnaden av kursgården (jfr
prop. 1983/84:100 bil. 6, FöU 15, rskr. 219 och FöU 1984/85:4, rskr. 34).
Enligt utskottets mening bör anslaget beräknas så att bidraget till stiftelsen
kan utgå med det begärda beloppet. Under anslaget bör därför anvisas
6 625 000 kr.

Utskottet har i övrigt inte något att invända mot regeringens förslag och
hemställer

1. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 30 200 000 kr.,

FöU 1984/85:9

2. att riksdagen med anledning av propositionen till Vissa nämnder
m. m. inom totalförsvaret för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 6 625 000 kr.,

3. att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar
ett reservationsanslag av 8 200 000 kr.,

4. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 535 000 kr.

2 Förberedelser för 1987 års totalförsvarsbeslut

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 11 — 12) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om förberedelser
för 1987 års totalförsvarsbeslut.

Utskottet

Föredragande statsrådet redogör inledningsvis för olika beslut av riksdagen
som efter 1982 års totalförsvarsbeslut påverkar ambitioner och
resurser för verksamheten inom det militära försvaret och civilförsvaret.

Regeringen avser att efter årsskiftet 1986-1987 förelägga riksdagen förslag
till säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling
efter budgetåret 1986/87. Underlag till regeringen kommer att lämnas
av bl. a. 1984 års försvarskommitté. Utskottet vill i det sammanhanget
påminna om vad riksdagen (FöU 1983/84:6, rskr. 72) hösten 1983 som sin
mening gav regeringen till känna med anledning av förslag från riksdagens
revisorer om riksdagen och försvarsplaneringen. Bl. a. uttalades att utredningsresultat
rörande riksdagens inflytande på försvarsplaneringen bör
kunna underställas riksdagen senast i samband med 1987 års totalförsvarsbeslut.

Utskottet har inte något att invända mot redogörelsen i budgetpropositionen
och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

3 Säkerhets- och försvarspolitiken m. m.

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 13—16) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om säkerhets- och
försvarspolitiken.

Föredragande statsrådet

Enligt föredragande statsrådet har förhållandet mellan supermakterna
under de senaste åren varit mycket kyligt. Den konstruktiva dialog som
inleddes under avspänningsperioden i början av 1970-talet avstannade i

FöU 1984/85:9

stort sett i slutet av 1970-talet. Allt färre kontaktvägar har under senare år
hållits öppna. Mot slutet av år 1984 kunde dock en viss ljusning skönjas i
och med tillkännagivandet att USA och Sovjetunionen enats om ett sammanträffande
på utrikesministernivå för att diskutera viktiga nedrustningsfrågor.
Det är ännu ovisst vad detta kan leda till och svårt att se hur
spänningen och misstänksamheten inom en nära framtid skulle kunna
vändas i samarbete och en konstruktiv dialog.

De spända relationerna mellan supermakterna sätter enligt försvarsministern
sin prägel på hela det internationella klimatet. Eftersom supermakterna
uppfattar att deras intressen är direkt berörda i många regionala och
lokala konflikter i världen, kan även geografiskt begränsade oroligheter få
vittomfattande säkerhetspolitiska konsekvenser.

Försvarsministern uttalar att inom båda maktblocken har under senare
år försvarsstrategin varit föremål för intensiva diskussioner. Inom Warszawapakten
diskuteras i ökad grad möjligheten av utdragna konventionella
operationer i samband med ett krig i Europa. Sovjetunionen har deklarerat
att man inte kommer att vara först att använda kärnvapen. Inom
NATO förefaller det vara en alltmera utbredd åsikt att det upplevda
beroendet av tidig kärnvapeninsats bör minskas genom förstärkning av det
konventionella försvaret.

Den kvalitativa kapprustningen har fortsatt i ett uppdrivet tempo, medan
obetydliga framsteg gjorts under året i rustningskontroll- och nedrustningsfrågor.
Den växande fredsrörelsen utgör en sund reaktion mot regeringarnas
oförmåga att bryta de etablerade rustningsmönstrens onda cirkel.
Huvudansvaret för de uteblivna resultaten i nedrustningsarbetet får —
uttalar föredragande statsrådet — bäras av de båda supermakterna.

De nordiska länderna kan enligt försvarsministern inte undgå att beröras
av de stormaktsmotsättningar som gäller Europa. Härtill kommer
dessutom att det nordiska området i sig successivt vuxit i strategisk betydelse.
Huvudorsaken till denna utveckling är utbyggnaden av de sovjetiska
marinbaserna på Kolahalvön, vilkas lokalisering till stor del är betingad av
globalstrategiska och geografiska faktorer i förening med den vapentekniska
utvecklingen. Denna utbyggnad har följts av det norska beslutet om
förhandslagring i mellersta Norge av viss utrustning för amerikanska
marinkårsförband. Den ökning av den militära aktiviteten i det nordiska
området som ägt rum på båda sidor bör i första hand ses som ett led i
supermakternas bevakande av sina globala intressen och som en del av den
strategiska maktbalansen dem emellan. Utvecklingen får dock på olika sätt
återverkningar också för Nordens del. Vårt land befinner sig inte längre i
periferin av stormakternas militärstrategiska intressekonflikter. Ett tecken
härpå är de allvarliga kränkningar av svenskt territorium som ägt rum
under de senaste åren.

Försvarsministern framhåller att respekten för vår säkerhetspolitiska
linje kräver att vi redan i fredstid ingriper med största fasthet mot kränk -

FöU 1984/85:9

ningar av vårt territorium. Betydande resurser har anslagits för att påskynda
en förstärkning av utbåtsskyddet. Vår förmåga att upptäcka och ingripa
mot främmande ubåtar stärks nu efterhand. Det är vår skyldighet och vår
bestämda föresats att med alla till buds stående medel hävda Sveriges
territoriella integritet. Regeringen kommer inte att tveka att ingripa mot
den eller dem som kränker svenskt territorium. Målet är och förblir att
förmå främmande makter att avstå från kränkningar.

Det är ett globalt intresse att kärnvapnens roll i stormakternas relationer
reduceras. I de nordiska länderna Finns inte några kärnvapen. Det är
viktigt att detta förhållande består. Regeringen önskar därför att få till
stånd en kärnvapenfri zon i Norden. Syftet med ett zonarrangemang är att
främja avspänningen i vår del av världen och att minska risken för kärnvapenanvändning
mot det nordiska området. Arbetet för en korridor i
Centraleuropa fri från slagfältskärnvapen är också ett led i strävanden att
minska spänningen mellan stormaktsblocken. Samtidigt syftar det till att
minska risken för att en väpnad konflikt snabbt trappas upp till ett för alla
parter förödande kärnvapenkrig. Regeringen avser att fortsätta arbetet
med dessa förslag i förvissningen att ett genomförande av dem verksamt
kan bidra till att lindra motsättningarna mellan blocken och därmed öka
vår egen säkerhet, uttalar föredragande statsrådet.

De senaste årens allvarliga utveckling i världen förändrar enligt försvarsministern
inte de grundläggande slutsatser som drogs i 1982 års
försvarsbeslut. Trots skärpta stormaktsmotsättningar och ökad militär aktivitet
i vårt närområde är det grundläggande mönstret i norra Europa
oförändrat. De senaste årens kränkningar av svenskt territorium har föranlett
förstärkta insatser för ubåtsskydd. 1 övrigt kvarstår förutsättningarna
för de överväganden som redovisades i samband med det senaste
försvarsbeslutet oförändrade. Den svenska säkerhetspolitiken, grundad på
vår alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig och stödd på ett för
våra förhållanden starkt försvar, ligger fast. Regeringen kommer att fullfölja
denna politik med kraft, klarhet och konsekvens. Förtroende för vår
vilja och vår förmåga att i krig bevara neutraliteten måste vidmakthållas.
Det får varken skapas farhågor eller förväntningar om att Sverige ens
under starkt yttre tryck skulle överge sin neutralitetspolitik. Det råder bred
uppslutning kring den svenska säkerhetspolitikens principer. Detta är en
väsentlig nationell tillgång, avslutar försvarsministern.

Motioner

1984/85:422 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en ändring av vapenfrilagen i
enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen, om yrkande 1 ovan inte bifalls, hos regeringen begär en
översyn av vapenfrilagen.

FöU 1984/85:9

1984/85:984 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen uttalar att den i motionen citerade meningen från proposition
1981/82:102, om att materielanskaffningen till det svenska militära
försvaret inte får leda till att Sverige kommer i beroendeställning till
något annat land, fortfarande skall vara giltig,

9. att riksdagen hos regeringen hemställer om tilläggsdirektiv till försvarsutredningen
i enlighet med motionens förslag.

1984/85:1494 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om åtgärder för att minska sårbarheten i
centrala datasystem i enlighet med motionens förslag.

1984/85:1705 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) såvitt gäller yrkande 1 att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av svensk försvarspolitik.

1984/85:1708 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om möjligheterna till en psykologorganisation
inom totalförsvaret.

1984/85:1710 av Evert Svensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om en översyn av vapenfrilagen.

1984/85:2423 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att 1984 års försvarskommittébör
få i uppdrag att föreslå konkreta åtgärder för att få till stånd en helhetssyn
på sårbarhetsfrågorna, i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Säkerhels- och försvarspolitiken

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landets
fred, frihet och oberoende. Enligt 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/
82:102, FöU 18, rskr. 374) formas säkerhetspolitiken genom samverkan
mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella
nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken. Utrikespolitiken
präglas av en alliansfrihet som syftar till neutralitet om det blir krig i
vår omvärld.

För att den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk
måste den — vid sidan av andra säkerhetspolitiska medel — stödjas av ett
efter våra förhållanden starkt totalförsvar. Försvarspolitiken
syftar till att totalförsvaret vid kriser och konflikter i Europa mellan
stormaktsblocken skall ha en sådan styrka, sammansättning och beredskap
att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte kan bedömas

FöU 1984/85:9

vara lönsamt för någon. Totalförsvaret har i så fall den önskade fredsbevarande
förmågan.

Om Sverige trots alla ansträngningar att stå utanför ändå blir indraget
i ett krig skall alla tillgängliga resurser koncentreras på ett kraftfullt försvar
och på en politik som bevarar landets frihet.

Utskottet har inte något att invända mot föredragande statsrådets redogörelse
och bedömningar i budgetpropositionen. Liksom försvarsministern
anser utskottet att det är en väsentlig nationell tillgång att det råder
bred uppslutning kring den svenska säkerhetspolitikens principer.

I centerpartiets motion 1705 behandlas inriktningen av den svenska
försvarspolitiken. Enligt motionärerna kommer våra försvarspolitiska åtgärder
alltmer att få betydelse för den militära stabiliteten redan i fredstid
i det nordiska området.

Motionärerna uttalar att ingen — vare sig i Sverige eller i omvärlden —
skall kunna tvivla på vår vilja och beslutsamhet att efter vår yttersta
förmåga hävda våra gränser och vårt territorium. Försvarsmakten skall
vara fredsbevarande, stabiliserande och krigsavhållande. Invasionsförsvaret
har grundläggande betydelse. Det militära försvarets utrustning, organisation
och utbildning måste successivt anpassas till utvecklingen i omvärlden.
Försvarsmakten måste enligt motionärerna i alla avseenden kunna
bidra till neutralitetspolitikens trovärdighet. De hot vi kan utsättas för
under fred, i krislägen och vid en överraskande hastig inledning av en
militär operation måste vi kunna möta med ett starkt försvar. Vi måste
förbättra vår förmåga att höja beredskapen från grundberedskap.

Utskottet anser att uttalandena om försvarspolitiken i motion 1705 (c)
står i god samklang med ambitionerna enligt 1982 års försvarsbeslut och
därefter gjorda ställningstaganden av riksdagen. Det finns därför inte
anledning för riksdagen att i enlighet med motionsyrkandet rikta ett tillkännagivande
till regeringen.

Vänsterpartiet kommunisterna instämmer genom motion 984 i försvarsministerns
säkerhetspolitiska överväganden. Norden och därmed Sverige
ligger inte längre i någon utkant av stormaktsblockens intresseområde.
Detta kräver enligt motionärerna ökad uppmärksamhet på det svenska
totalförsvarets utformning och kapacitet.

1 samband med 1982 års totalförsvarsbeslut behandlade dåvarande försvarsministern
en rad förutsättningar för att omvärlden skall ha förtroende
för vår vilja och respekt för vår förmåga att orubbligt hålla fast vid den
svenska säkerhetspolitiska linjen — alliansfrihet i fred syftande till neutralitet
i krig. Han uttalade bl. a. (prop. 1981/82:102 bil. I s. 21):

Anskaffningen av för försvaret väsentlig materiel får inte ske så att
Sverige kommer i en beroendeställning till andra länder av sådan art att
den kan utnyttjas för påtryckningar eller så att vi i en krissituation står utan
viktig materiel.

FöU 1984/85:9

Det citerade uttalandet åberopas i motion 984. Enligt motionärerna
finns det skäl att hysa oro för det ökande utlandsberoende på många plan
som Sverige som liten nation inte kan undvika. Motionärerna anser att
större uppmärksamhet bör ägnas åt faran av alltför stora bindningar till ett
ökat militärindustrielit samarbete med den ena av stormaktsallianserna,
NATO.

Utskottet vill påpeka att nämnda uttalande tillhör 1982 års försvarsbeslut,
som avsåg perioden 1982/83—1986/87. Det ingår därmed i den
inriktning av säkerhets- och försvarspolitiken som alltjämt gäller och som
regeringen måste beakta. Något uttalande av riksdagen enligt motionsförslaget
är därför inte påkallat. Här kan tilläggas att materielanskaffningen
till försvarsmakten sedan lång tid till ca 85 % sker från svenska företag.
Dessa köper i sin tur vissa komponenter från utlandet. Sammantaget
beräknas ca 70 — 75 % av anskaffningen ske inom landet.

Totalförsvaret

Mål för totalförsvaret och riktlinjer för dess utveckling behandlas av
statsmakterna i samband med de långsiktiga försvarsbesluten vart femte
år. I det följande tar utskottet upp vissa frågor som rör flera grenar av
totalförsvaret och har aktualiserats genom motionsförslag. I bilaga 2 till
betänkandet redovisas en sammanställning av hur utgifterna för totalförsvaret
och dess komponenter har utvecklats budgetåren 1975/76 —
1984/85.

Frågor av stor betydelse för totalförsvaret behandlas i propositionerna
1984/85:160 och 161, som nyligen har lämnats till riksdagen.

Flera av de motioner från allmänna motionstiden som har hänvisats till
försvarsutskottet gäller sårbarheten i samhället. I partimotion
984 från vänsterpartiet kommunisterna uttalas ätt insikten om sårbarhetens
problem nu börjar få det genomslag som partiet i många år arbetat
för. Motionärerna pekar ut sektorer som är mycket sårbara och hävdar att
1984 års försvarskommitté bör få tilläggsdirektiv om ändrad planering mot
minskad sårbarhet.

Partimotion 1494 från folkpartiet tar upp samhällets ökade sårbarhet
som följd av datoriseringen. Enligt motionärerna bör myndigheterna åläggas
att upprätta katastrofplaner med syftning på känsligheten hos myndighetens
datasystem för störningar av olika slag.

Motion 2423 (c) gäller åtgärder för att få till stånd en helhetssyn på
samhällets sårbarhet. Enligt motionärerna bör 1984 års försvarskommitté
få i uppdrag att föreslå konkreta sådana åtgärder. I motionen behandlas
bl. a. begreppet sårbarhet, framtida risker för sabotage och andra störningar,
utlandsberoendet, sårbarheten på grund av datorisering samt sårbarheten
inom råvaruproduktion och livsmedelsindustri.

Föll 1984/85:9

Samhällets sårbarhet berördes i försvarsbesluten 1977 och 1982 främst
med anknytning till den pågående datoriseringen. Den s. k. sårbarhetskommittén
och dess efterföljare sårbarhetsberedningen har ägnat sig åt
sårbarhet på dataområdet. Beredningen, vars arbete beräknas avslutas
under år 1985, har lämnat en rad betänkanden och rapporter som bereds
i regeringskansliet.

Statskontoret har i en rapport (1984:29) påvisat stora brister i ADBplaneringen
för kriser och krig vid civila beredskapsmyndigheter. Inom
försvarsdepartementet övervägs en studie av i vilken utsträckning datordrift
inom de civila totalförsvarsfunktionerna är nödvändig i krig, kritiska
faktorer vid drift och underhåll, hur sårbarheten kan begränsas samt om
det finns möjligheter att använda reservförfaranden och vilken ambitionsnivå
som då kan upprätthållas.

Utskottet konstaterar att vårt samhälle är sårbart i många avseenden.
Beträffande sårbarheten i krig har hittills datorsystemen uppmärksammats
mest. Utlandsberoende, koncentration, specialisering och teknisk komplexitet
medför emellertid sårbarhet därutöver.

Sårbarheten i vårt samhälle kan mötas på skilda sätt. Om man i den
fredstida samhällsplaneringen uppmärksammar försvarsaspekterna och
delvis tillgodoser dessa minskar behovet av särskild beredskapsplanering.
Totalförsvarets chefsnämnd har (Ds Fö 1984:4) utrett dessa frågor. De
behandlas i proposition 1984/85:160 (s. 5), som nyligen har lämnats till
riksdagen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att sårbarhetsfrågor bör ägnas
ökad uppmärksamhet. 1984 års försvarskommitté skall enligt sina
direktiv (dir. 1984:14) analysera den svenska samhällsutvecklingen från
sårbarhets- och resurssynpunkt och därvid särskilt uppmärksamma sådana
delar av samhället där funktionssäkerhet och motståndskraft kan vara
av väsentlig säkerhetspolitisk betydelse. I den perspektivplanering som
skall ligga till grund för kommitténs ställningstaganden studeras elförsörjningens
och telekommunikationernas sårbarhet. På dataområdet och beträffande
försörjningen med livsmedel och el finns redan vissa utredningsresultat
m. m. Avsikten är att regeringen skall ge försvarskommittén underlag
för dess arbete i dessa delar. Enligt direktiven skall kommittén inom
de angivna områdena föreslå ambitionsnivåer beträffande den säkerhet
som bör eftersträvas och lämna förslag till finansiering av de beredskapsåtgärder
som behöver vidtas i fred.

Enligt utskottets mening tar direktiven till försvarskommittén upp de
områden som bör ha högsta prioritet när det gäller att motverka sårbarhet
på grund av datorisering eller av andra orsaker. Det bör kunna förutsättas
att kommittén anlägger en helhetssyn beträffande dessa områden och
beaktar sambanden med andra känsliga funktioner, t. ex. transportområdet.
Det är angeläget att kommittén tidigt tillförs allt beslutsunderlag som
är tillgängligt och därefter ägnar sårbarhetsfrågorna en ingående behandling.

FöU 1984/85:9

Beträffande försörjningen med livsmedel gäller enligt 1982 års försvarsbeslut
att minimibehovet av livsmedel måste kunna säkerställas med hög
säkerhet även i långvariga försörjningskriser. Livsmedelsproduktionen
skall därför kunna ställas om till i huvudsak självförsörjning. En omställning
av jordbruket innebär en förskjutning från animalie- till vegetabilieproduktion.
Jordbruksnämndens senaste programplan utgår från de bedömningar
och beräkningar och det behov av beredskapsåtgärder som har
redovisats av 1983 års livsmedelskommittés expertgrupp för sårbarhetsfrågor.
Utskottet vill betona angelägenheten av att sårbarhetsfrågorna på
livsmedelsområdet blir ordentligt utredda av 1984 års försvarskommitté.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör bifalla något
av de tre motionsyrkandena om framställning till regeringen angående
landets sårbarhet.

I folkpartiets partimotion 422 förordas att lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst skall ändras eller bli föremål för översyn. Motionärerna
anser att det nuvarande förfarandet för prövning av ansökningar om
vapenfri tjänst har flera nackdelar. De menar att den sökandes inställning
till och kännedom om utredningsförfarandet, hans förmåga att uttrycka
sig och eventuella subjektiva värderingar hos vapenfrinämndens utredare
kan påverka utgången av prövningen. Enligt motionen bör prövningsförfarandet
avskaffas och ersättas av en skriftlig förklaring av den sökande.
Förklaringen skulle lämnas efter ett obligatoriskt informationssamtal och
åtföljas av ett skriftligt intyg av två personer som åtnjuter allmänt förtroende.

1 motion 1710 (s) förordas en översyn av vapenfrilagen utifrån de
erfarenheter man fått efter ändringar i lagen år 1978. Översynen bör enligt
motionärerna gälla förutsättningarna för vapenfri tjänst, prövningsförfarandet,
tjänstgöringsalternativen för vapenfria och ett alternativ till fängelsestraff
om en värnpliktig vägrar tjänstgöra.

Utskottet vill framhålla att det svenska militära försvaret bygger på
allmän värnplikt för män. Vapenfrilagstiftningen är en undantagslagstiftning
enligt vilken värnpliktig som uppfyller vissa förutsättningar får fullgöra
vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring med vapen.

År 1978 beslutade riksdagen om en genomgripande förändring av vapenfrilagen
(prop. 1977/78:159, FöU 28, rskr. 371). Härvid behandlades
bl. a. förutsättningarna för vapenfri tjänst, tjänstgöringsalternativ, tjänstgöringstidens
längd, prövningsförfarandet och sanktionsformer vid vägran.
Genom ändringarna gavs värnpliktiga större möjligheter att få tillstånd
till vapenfri tjänst. Prövningsförfarandet förenklades. Tjänstgöringsalternativen
vidgades. Beträffande sanktionssystemet konstaterades
att en prövning i det enskilda fallet ofta bör kunna leda till att vägransbrott
första gången bestraffas med villkorlig dom jämte böter.

Under riksmötet 1982/83 avslog riksdagen (FöU 1982/83:3) motion

FöU 1984/85:9

1981/82:1727 (fp) om översyn av vapenfrilagen. Motionen gällde bl. a.
prövningsförfarandet och innehöll förslag om ett nytt system som skulle
bygga på den sökandes skriftliga förklaring. Det föreslagna systemet för
ansökan och prövning återkom i motion 1982/83:1792 (fp), som avslogs av
riksdagen i mars 1983. Samma förslag återkom i motion 1983/84:970 (fp),
som avslogs i mars 1984. Härvid anförde utskottet (FöU 1983/84:14) bl. a.:

Utskottet vidhåller sin uppfattning om prövningsförfarandet. Utredningarna
behövs för att vapenfrinämnden — i enlighet med 1978 års
riksdagsbeslut — skall få ett underlag för sin prövning. Det förfarande som
föreslås i den nu aktuella motionen och i tidigare motioner innebär att
prövningen skulle överlåtas på intygslämnare och på den sökande själv.
Utskottet vill inte tillstyrka en sådan ordning.

I FöU 1983/84:14 konstaterade utskottet att redovisad statistik visade
att det såväl antalsmässigt som procentuellt var allt färre prövningar enligt
vapenfrilagen som efter avslagsbeslut resulterade i värnpliktsvägran. De
statistiska uppgifter som lämnades i betänkandet återges här med tillägg
för utvecklingen under år 1984.

Andelen ansökningar om vapenfri tjänst som avslås av vapenfrinämnden
framgår av följande tabell.

Ar	Avgjorda	Därav avskrivna	Bifallna	Avslagna	% Avslag
1977	2 180	195	1 205	780	35,8
1978	2 267	304	1 241	722	31,8
1979	3 514	359	2613	542	15,4
1980	3 531	332	2 629	570	16,1
1981	4 546	334	3 515	697	15,3
1982	4 645	308	3 451	886	19,1
1983	4 155	306	2 957	892	21,4
1984	4 276	293	3 026	957	22,4

Ett antal värnpliktiga som fått avslag av vapenfrinämnden anför besvär
hos regeringen. Av dessa har regeringen under åren 1980—1984 varje år
bifallit mellan 7 och 15 besvär. Nettoantalet avslagna ansökningar (NAA)
och det antal av dessa som leder till värnpliktsvägran (AVV) framgår av
följande tabell (uppgifter för 1984 är preliminära).

År	NAA	AVV	Värnpliktsvägran i % av NAA
1980	563	164	29,1
1981	689	163	23,7
1982	871	147	16,9
1983	880	92	10,5
1984	944	85	9,4

När utskottet under föregående riksmöte behandlade prövningsförfarandet
lämnades vissa uppgifter om detta och om vapenfrinämndens erfarenheter.
Antalet svårbedömda fall ansågs ha ökat. Enligt uppgifter i år
försvåras bedömningen av att de sökande inte sällan anför oklara eller

FöU 1984/85:9

tvivelaktiga skäl. Nämnden har en bestämd strävan att upprätthålla en fast
praxis och genomför i detta syfte bl. a. särskilda policykonferenser.

Utskottet vidhåller sin uppfattning om prövningsförfarandet. Ett system
med intyg som enda grund för en prövning inger stora betänkligheter.

När det gäller förutsättningarna för vapenfri tjänst kan utskottet, liksom
vid riksdagsbehandlingen år 1978, inte biträda tanken i motion 1710 att
redan en övertygelse om krigets och våldets meningslöshet, orättvisa och
inhumanitet borde berättiga till vapenfri tjänst. Utskottet anser fortfarande
att det är den värnpliktiges inställning till bruk av vapen mot annan
människa som bör vara avgörande vid prövningen. Religiöst grundad eller
inte måste den för bifall till vapenfriansökan vara klart knuten till en stark
respekt för det enskilda människolivet och dess okränkbarhet.

Beträffande tjänstgöringsalternativen pågår utredning genom 1983 års
värnpliktsutbildningskommitté (dir. 1984:15). Resultaten av kommitténs
arbete väntas belysa vapenfrilagens effekter.

När det gäller straffpåföljden vid totalvägran avvisades vid riksdagsbehandlingen
1978 tanken på samhällstjänst som en alternativ påföljd. I
normalfallet bestraffas nu vägransbrott första gången med villkorlig dom
jämte böter. Utskottet anser att ytterligare erfarenheter bör vinnas innan
andra sanktionsformer övervägs.

Sammanfattningsvis anser utskottet det vara för tidigt att nu göra en
översyn av vapenfrilagen och dess tillämpning. Motionerna 422 (fp) och
1710 (s) bör avslås.

I motion 1708 (fp) hävdas att människor med svåra krigsuppgifter i
totalförsvaret har en låg psykologisk beredskap och därför kan få svåra
problem i en krigssituation. Enligt motionärerna talar internationella erfarenheter
för att problem av det slaget bör mötas med aktivt stöd av
utbildade psykologer. Sådana bör därför krigsplaceras i totalförsvaret
samt utbildas och övas i sina befattningar. Detta föreslås ske i alla
totalförsvarsfunktioner där det kan förekomma aktiv ledning av människor
i farliga och kritiska situationer.

Inom försvarsmakten finns psykologer krigsplacerade vid vissa sjukvårdsenheter
och vissa högre staber. Ned t. o. m. bataljon finns krigsplacerad
personalvårdspersonal. Enligt yttrande över motionen från försvarets
sjukvårdsstyrelse (SjvS) finns psykologer i betydande antal på såväl
specifika psykologbefattningar som i andra tjänster.

Enligt SjvS behövs inom krigssjukvårdsorganisationen kliniskt kompetenta
psykologer som kan ingå i psykiatriska vårdgrupper tillsammans
med bl. a. läkare som är specialister i psykiatri. För närvarande pågår inom
SjvS en översyn av den psykiatriska verksamheten i krigssjukvårdsorganisationen.
Styrelsen har konstaterat behov av förbättringar. Inom styrelsen
pågår planläggning rörande urval, utbildning och övning för de psykiatriska
vårdgrupperna. Vårdgruppernas uppgift är att verka såväl nära

FöU 1984/85:9

de stridande förbanden med deras befäl och soldater som längre tillbaka
i kedjan på olika förbandsplatsenheter. Grupperna skall kunna verka
förebyggande, stödjande och informerande i nära samverkan med förbandens
befäl men också ta sig an soldater och befäl med psykiska reaktioner
och engagera sig i förband med tecken på psykiskt betingad utmattning.

Utskottet kan konstatera att arbete pågår när det gäller att inom försvarsmakten
förbättra både förebyggande och avhjälpande psykiatriska insatser
i en krigssituation.

Inom försvarets forskningsanstalt (FOA) bedrivs studier och projekt
som bl. a. syftar till att ta till vara internationella erfarenheter på området.

Första etappen av ett projekt om människans agerande under kris och krig
har slutförts och en rapport lämnats till regeringen under 1984. Ett projekt
om stabsarbete under stress pågår vid FOA.

Utskottet förutsätter att alla resultat av pågående studiearbete kan komma
även de civila delarna av totalförsvaret till godo. Likaså räknar utskottet
med att berörda myndigheter inom totalförsvaret med omsorg krigsplacerar
personer som har en för försvaret betydelsefull utbildning i psykologi
eller psykiatri. Något riksdagsbeslut i enlighet med motionsförslaget vill
utskottet inte tillstyrka.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande säkerhets- och försvarspolitiken

a. att riksdagen avslår motion 1984/85:984, yrkande 1,

b. att riksdagen avslår motion 1984/85:1705, yrkande 1,

c. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

2. beträffande totalförsvaret

a. att riksdagen avslår motionerna 1984/85:984, yrkande 9,

1984/85:1494 och 1984/85:2423 om samhällets sårbarhet,

b. att riksdagen avslår motion 1984/85:422, yrkande 1 om änd- Res. 1 (fp)
ring av lagen om vapenfri tjänst,

c. att riksdagen avslår motionerna 1984/85:422, yrkande 2, och Res. 1 (fp)
1984/85:1710 om en översyn av lagen om vapenfri tjänst,

d. att riksdagen avslår motion 1984/85:1708 om utnyttjande av
psykologer.

4 Strukturförändringar och samordning

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 17 — 23) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om arbetet med
strukturförändringar och samordning inom försvaret och mellan försvaret
och andra delar av den offentliga verksamheten.

FöU 1984/85:9

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet redovisar arbetsläget för kvarstående delar av
det översynsprojekt som har påbörjats i syfte att klarlägga de besparingar
som är möjliga att uppnå genom samverkan mellan försvaret och övriga
samhällssektorer (jfr prop. 1980/81:100 bil. 7 s. 12). Följande projekt
behandlas:

o försvarsmaktens transportflyg
o flygplan för havsövervakning

o samordning mellan kommuner, landsting och fredsförband
o totalförsvarets ledning

o utredningen om försvarets gemensamma myndigheter (Hpg 5-kommittén).

Redogörelsen om Hpg 5-kommittén innefattar en redovisning av vissa
delar av det arbete som pågår med anledning av kommitténs förslag. Av
redovisningen framgår pågående utredningsarbete rörande samordning
av förplägnadsverksamhet, av telekommunikationer och av byggnadsverksamhet
liksom strävandena att samordna det administrativa stödet till
försvarsmyndigheter och civila myndigheter i Karlstadsområdet. Vidare
redovisas en översyn bl. a. av förutsättningarna för en ökad produktionssamordning
mellan försvarsforskning och forskningen inom andra sektorer.
Försvarsministern uppehåller sig också vid de åtgärder som vidtagits
för en utökad samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet. Bl. a. anges
att samarbetet mellan socialstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse utvidgas
kontinuerligt. Till frågan om ansvaret för civilförsvarets materielanskaffning,
som försvarsministern också berör, uppger han sig ha för
avsikt att återkomma i ett senare sammanhang.

Motioner

1984/85:321 av Rune Torwald (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen i samråd med resp. landsting snarast
utreder vilka möjligheter som föreligger att genom ökad samordning av
militär och civil sjukvård uppnå största möjliga besparingar.

1984/85:984 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 2 att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om sammanslagning av
militära och civila myndigheter i enlighet med vad som framförs i motionen.

Utskottet

Redan i budgetpropositionerna 1983 och 1984 har för riksdagen redovisats
arbeten inom ramen för ifrågavarande översynsprojekt. Redogörelserna
har lämnats utan erinran av riksdagen (FöU 1982/83:9, rskr. 271 och
FöU 1983/84:15, rskr. 219). Inte heller den nu föreliggande redogörelsen
ger utskottet anledning till invändningar.

FöU 1984/85:9

1 detta sammanhang vill utskottet behandla motion 1984/85:321 (c) och
ett yrkande i motion 1984/85:984 (vpk) som båda rör samordning av civil
och militär verksamhet.

Motion 984 (vpk) aktualiserar på nytt en sammanslagning av
vissa myndigheter. Byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen
bör enligt motionärerna snarast slås samman. Detsamma gäller,
anser de, socialstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse samt statskontoret
och försvarets rationaliseringsinstitut. I motionen upprepas också ett
förslag att slå samman de centrala militära staberna.

Utskottet hänvisade till pågående utvärdering av Hpg 5-kommitténs
förslag när det senast behandlade huvuddelen av de samordningsfrågor till
vilka man återkommer i motion 984 (jfr FöU 1983/84:20 s. 23). Utvärderingen
av kommitténs förslag har ännu inte slutförts. Även beträffande de
centrala staberna, som inte har behandlats av Hpg 5-kommittén, sker en
viss översyn. Riksdagen bör i avvaktan på resultatet av pågående arbete
avslå motion 984 (vpk) i här behandlad del.

I motion 321 (c) påtalar motionärerna vissa brister som de anser föreligga
i fråga om samordningen av den civila och den
militära sjukvården. Detta gäller enligt deras mening både i
fråga om den öppna och den slutna vården. Regeringen bör, anser de, i
samråd med resp. landsting utreda möjligheterna att uppnå största möjliga
besparingar genom ökad samordning av militära och civila sjukvårdsresurser.

Utskottet vill inledningsvis påminna om att riksdagen år 1977 (prop.
1977/78:139, FöU 27, rskr. 354) fastställde riktlinjer för organisation av
försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred. Dessa innebar bl. a. att möjligheterna
till samverkan med landstingen borde tas till vara. En sådan
samverkan ansågs ge förutsättningar för ett rationellt utnyttjande av sjukvårdspersonal
och andra sjukvårdsresurser (FöU 1977/78:27 s. 5).

Utskottet anser att en inriktning mot samordning av militär och civil
hälso- och sjukvård gäller enligt riksdagens tidigare ställningstaganden i
frågan. Att undersöka förutsättningarna för en sådan samordning av den
fredstida sjuk- och hälsovården ligger inom ramen för de studier om ett
ökat sambruk av resurser hos kommuner, landsting och fredsförband som
försvarets rationaliseringsinstitut för närvarande bedriver. En redogörelse
för dessa studier lämnas i budgetpropositionen (s. 18—19). En samordning
av civil och militär hälso- och sjukvård har, som framgår av det föregående,
redan påbörjats. Utskottet räknar med en fortsatt sådan utveckling.
Därmed blir, anser utskottet, motionärernas synpunkter tillgodosedda
utan att riksdagen behöver göra något nytt uttalande i frågan. Motion 321
(c) bör avslås.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1984/85:321 om samordning av
militär och civil sjukvård,

FöU 1984/85:9

2. att riksdagen avslår motion 1984/85:984, yrkande 2 om sammanslagning
av vissa myndigheter,

3. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om arbetet med strukturförändringar och samordning
inom försvaret och mellan försvaret och andra delar av den
offentliga verksamheten.

5 Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret
1983/84

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 24 — 26) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om det militära
försvaret under budgetåret 1983/84.

Utskottet

I propositionen konstateras att försvarsekonomin under budgetåret
1983/84 utsattes för stora påfrestningar särskilt till följd av den stigande
dollarkursen som allvarligt försämrade köpkraften. Det blev därför nödvändigt
att begränsa verksamheten i förhållande till den då gällande planeringen.
Den verksamhet som har genomförts redovisas kortfattat.

Beträffande det ekonomiska utfallet konstateras att utgifterna under
budgetåret var avrundat 114,5 milj. kr. större än utgiftsramen. Utgiftsramens
storlek har påverkats av den beslutade begränsningen av priskompensationen
under kalenderåret 1984 (prop. 1983/84:40 bil. 2, FöU 7, rskr.
88). Ramen för budgetåret 1983/84 har minskats med 30 580 000 kr.

Utskottet har inte något att invända mot vad föredragande statsrådet har
anfört om det militära försvaret under det senast förflutna budgetåret.
Begränsningen av priskompensationen för år 1984 får till helt övervägande
del konsekvenser för budgetåret 1984/85 och behandlas därför under
nästkommande punkt. Utskottet hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

6 Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret
1984/85

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 27—28) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om det militära
försvaret under budgetåret 1984/85.

Motioner

1984/85:594 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 1 att riksdagen
beslutar att det militära försvaret skall tillföras ytterligare 235 milj.

2 Riksdagen 1984/85. 10 sami. Nr 9

FöU 1984/85:9

kr. på tilläggsstat 1984/85 i syfte att möjliggöra full kompensation för
under 1984 inträffade prisstegringar.

1984/85:1705 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) såvitt gäller yrkande 2 att
riksdagen beslutar begära att regeringen återkommer på tilläggsstat med
priskompensation till det militära försvaret i enlighet med motionen med
240 milj. kr.

1984/85:1711 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) såvitt gäller yrkande 4 att
riksdagen beslutar att försvaret skall tilldelas priskompensationsmedel för
innevarande budgetår så att full priskompensation ges även för kalenderåret
1984, för vilket enligt preliminära beräkningar krävs ett tillskott på 240
milj. kr.

Utskottet

Föredragande statsrådet uttalar att verksamheten under budgetåret
1984/85 bedrivs enligt de riktlinjer som finns angivna i proposition 1983/
84:100 bilaga 6 och 1983/84:112 (FöU 15 resp. 20, rskr. 219 resp. 348) och
i regleringsbreven för budgetåret. Riksdagens beslut våren 1984 innebar
bl. a. att utgiftsramen för det militära försvaret på grundval av en fyrpartiöverenskommelse
ökades med 600 milj. kr. per år t. o. m. budgetåret 1986/
87. Dessa ökade resurser har för budgetåret 1984/85 utnyttjats för åtgärder
som delvis återför utvecklingen till den som bestämdes genom 1982 års
försvarsbeslut.

Riksdagen har (prop. 1983/84:40 bil. 2, FöU 7, rskr. 88) hösten 1983
beslutat att bl. a. det militära försvarets utgiftsram under 1984 skulle kompenseras
till högst den förutsatta inflationsnivån, dvs. till 4%. Pris- och
löneförändringar har emellertid överstigit denna nivå. Försvarsministern
uttalar att det därför blir nödvändigt med omplaneringar under innevarande
budgetår. Han förutskickar att åtgärderna kommer att beröra såväl
lednings- och förbandsverksamheten som materielanskaffningen.

I moderata samlingspartiets motion 594 betonas att fyrpartiöverenskommelsen
om försvaret den 14 mars 1984 ligger fast. Överenskommelsens
ambitioner i fråga om krigsorganisationen kommer att vara styrande för
partiets försvarspolitiska agerande under de närmaste budgetåren.

Utvecklingen sedan partiöverenskommelsen ingicks är enligt motionärerna
oroande. Den tidigare beslutade begränsningen av priskompensationen
för året 1984 till den förväntade takten i de allmänna prisstegringarna
— 4 % — medförde enligt motionen en förlust om ca 235 milj. kr. för det
militära försvaret. Motionärerna anser att regeringen under 1984 vidtog
åtgärder för att begränsa inflationsutvecklingen under valåret 1985 och
därmed medvetet drev inflationstalet för 1984 uppåt — till ca 8 %. "En rad
förväntade prisstegringar manipulerades så att de i tiden kom att läggas
under 1984 i stället för 1985.” Härmed uppkom enligt motionärerna en

FöU 1984/85:9

urholkning av försvarsanslagen under innevarande budgetår som inte är
acceptabel. De anser att den försvårar möjligheterna att nå upp till den
ambitionsnivå som lades fast i fyrpartiöverenskommelsen och förordar ett
tillskott om 235 milj. kr. för budgetåret 1984/85.

Även i centerpartiets motion 1705 redogörs för den politiska överenskommelsen
våren 1984 och för konsekvenserna av att priskompensationen
1984 begränsades till 4 % när inflationsutvecklingen visade sig bli dubbelt
så stor. ”Misslyckandena i regeringens ekonomiska politik ledde alltså till
att försvarets priskompensation har drygt halverats.” Motionärerna anser
att det militära försvaret bör kompenseras för de prisstegringar som faktiskt
har inträffat och föreslår att ytterligare 240 milj. kr. får utnyttjas för
prisreglering under innevarande budgetår.

1 folkpartiets motion 1711 beskrivs fyrpartiöverenskommelsen våren
1984 under rubriken Värdefull enighet. ”Det är alltså angeläget att 1982 års
försvarsbeslut i allt väsentligt kan fullföljas, och det är mycket glädjande
att det sedan nära ett år tillbaka Finns en mycket stor enighet om försvarsanslagen.
” Motionärerna finner det emellertid nödvändigt att ta upp frågan
om priskompensation för budgetåret 1984/85. De påminner om att de
tre icke-socialistiska partierna hösten 1983 reserverade sig mot förslaget att
begränsa priskompensationen för 1984 till 4 % och om att utskottets majoritet
uttryckligen räknade med att inflationen under året inte skulle komma
att överstiga denna nivå.

Liksom centerpartiet föreslår folkpartiet att priskompensationen för
innevarande budgetår får ökas med 240 milj. kr. ”Tillförs inte beloppet
torde det bli nödvändigt att reducera planerad verksamhet eller anskaffning
inom försvaret i förhållande till det innehåll som beslutades genom
fjolårets fyrpartiuppgörelse, då förutsättningen fortfarande var den att
regeringen skulle lyckas med den proklamerade ekonomiska politiken."

Riksdagens beslut hösten 1983 om en automatikbegränsning beträffande
försvarsutgifterna under år 1984 utformades så att det kunde få konsekvenser
för medelstillgången under i huvudsak endast budgetåret 1984/85.
Beslutet var väl känt vid tidpunkten för fyrpartiöverenskommelsen våren
1984. Förhoppningarna att försvarsprisindex under 1984 inte skulle öka
med mer än 4 % infriades inte. Utgiftsramen för innevarande budgetår har
därför minskat med drygt 200 milj. kr. som en konsekvens av nämnda
riksdagsbeslut. Beslutet bör enligt utskottets mening inte rivas upp i efterhand,
vilket ett bifall till motionsyrkandena skulle innebära. Yrkandena
bör avslås.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna 1984/85:594, yrkande 1, 1984/
85:1705, yrkande 2, och 1984/85:1711, yrkande 4, om ytterligare
anslagsmedel under budgetåret 1984/85,

2. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om det militära försvaret under budgetåret 1984/85.

Res. 2 (m, c, fp)

FöU 1984/85:9

7 Det militära försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 29 — 51) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört i fråga om
krigsorganisationens utveckling m. m., besparingsprogrammet, fredsorganisationens
utveckling, personalfrågor, frivilliga försvarsorganisationer
och utveckling av informationssystem.

1 skrivelse 1984/85:148 har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del
av vad föredragande statsrådet har anfört om vissa åtgärder för att säkerställa
försvarsmaktens behov av flygförare.

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet framhåller inledningsvis (budgetpropositionen
s. 38) att till grund för det militära försvarets fortsatta utveckling ligger
1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr. 374) med
den inriktning som statsmakterna gav detta beslut våren 1983 (prop.
1982/83:100 bil. 6, FöU 9, rskr. 271). Denna inriktning innebär bl. a. att ett
efter våra förhållanden starkt militärt försvar skall vidmakthållas. Försvar
mot invasion är liksom tidigare försvarsmaktens främsta uppgift.

Det militära försvaret grundas på allmän värnplikt för män. Den tekniska
utvecklingen ger en angripare ökade möjligheter att påbörja ett anfall
på sådant sätt att vår förvarningstid blir kort. Detta ökar kraven på ledningsorganisationen
och på en väl fungerande underrättelsetjänst. Respekt
för vår neutralitet i krig och för det svenska territoriets integritet
måste grundläggas och upprätthållas redan i fredstid, bl. a. genom att vårt
militära försvar har förmåga att upptäcka och avvisa kränkningar.

Försvarsministern påminner om att statsmakterna under våren 1984 har
beslutat om särskilda åtgärder beträffande det militära försvarets fortsatta
utveckling bl. a. på grundval av den överenskommelse som träffades mellan
företrädare för de partier som är representerade i försvarsutskottet om
anslagen för det militära försvaret budgetåret 1984/85 och om planeringsramen
för återstående del av försvarsbeslutsperioden. Åtgärderna syftade
till att i väsentliga avseenden återföra utvecklingen till den inriktning som
angavs i 1982 års försvarsbeslut.

I oktober 1984 lämnade överbefälhavaren sin programplan för perioden
1985/86 — 1989/90 jämte bl. a. en analys av flygvapnets ekonomi fram till
år 2000. Beträffande krigsorganisationens utveckling
m . m . anser försvarsministern att den utveckling intill år 1992 som
överbefälhavaren har planerat i fråga om förbandstyper och deras antal i
allt väsentligt stämmer överens med målen i 1982 års försvarsbeslut med
den inriktning som detta gavs genom riksdagsbeslut 1983. Han kan i stort
godta överbefälhavarens inriktning av krigsorganisationens utveckling i
nämnda avseenden. Ny ställning till utvecklingen bör därefter enligt försvarsministerns
mening inte tas före nästa försvarsbeslut.

FöU 1984/85:9

Försvarsministern konstaterar att den inriktning som statsmakterna beslutade
under våren 1984 rörande krigsorganisationens fortsatta utveckling
har fått genomslag i överbefälhavarens planering. Med vissa undantag
har de objekt och verksamheter som särskilt angavs i proposition 1983/
84:112 planerats på det sätt som regeringen har föreskrivit. Beträffande
anskaffningen av minsystem för ubåtsskydd och av mingördlar till våra
ubåtar har överbefälhavaren dock inte planerat enligt anvisningarna. Försvarsministern
kan heller inte finna att överbefälhavaren har redovisat
tillräckliga skäl för att på denna punkt frångå den av statsmakterna anvisade
inriktningen. Han vidhåller därför att utveckling och anskaffning av
mingördlar och minsystem för ubåtsskydd skall genomföras.

Överbefälhavaren har i anslutning till programplanen redovisat en långsiktig
analys av flygvapnets ekonomi och likviditet. Försvarsministern
delar i allt väsentligt överbefälhavarens bedömning att den långsiktiga
planeringen inom flygvapnet har avvägts på ett sätt som är rimligt med nu
kända ekonomiska förutsättningar.

Försvarsministern avser föreslå regeringen att i anvisningarna i programplanen
för perioden 1986/87 — 1990/91 och anslagsframställningarna
för budgetåret 1986/87 närmare ta upp frågan om marinens långsiktiga
beredskap, bl. a. ökad repetitionsutbildning under perioden samt anskaffning
av mingördlar och minsystem för ubåtsskydd. Han räknar med
att dessa problem skall lösas i samband med kommande programplan och
genom en total avvägning inom försvarsmaktens ekonomiska ram.

I ett särskilt avsnitt om säkerheten i planeringen uttalar
föredragande statsrådet att det militära försvarets ekonomi är hårt ansträngd
under innevarande budgetår. Detta beror bl. a. på kvardröjande
effekter från budgetåret 1983/84 av den kraftigt ökade kursen på dollar, på
merkostnader för ubåtsincidenter och ökade värnpliktsförmåner, på stora
kostnadsökningar för vissa materielobjekt samt på statsmakternas beslut
om en begränsning av försvarets priskompensation under år 1984. Med
hänsyn till den inriktning som för närvarande gäller och de åtaganden som
gjorts och kommer att göras under innevarande år så bedömer försvarsministern
att försvarets ekonomi kommer att vara ansträngd också under
nästa budgetår. Han anser därför att vissa ingrepp i planeringen inte kan
uteslutas.

Inom bl. a. anslagen för materielanskaffning tillämpas ett system med
s. k. överplanering. Viss överplanering är nödvändig men försvarsministern
konstaterar att överplaneringen är mycket stor, främst för armén och
marinen. Han ser risker med denna stora överplanering och förordar att
dess totala omfattning skall begränsas i nästa programplan.

En annan omständighet av betydelse för säkerheten i planeringen är
enligt försvarsministern att statsmakterna ännu inte har beslutat om det
ekonomiska utrymmet efter budgetåret 1986/87. Detta kan heller inte
väntas ske förrän i samband med nästa försvarsbeslut, som skall fattas år

FöU 1984/85:9

1987. Av den period om fem år som den aktuella programplanen omfattar
ligger emellertid tre av åren efter 1986/87. För dessa tre år har överbefälhavaren
räknat med en högre ram än för närvarande vilket enligt hans
mening innebär på sikt bibehållen köpkraft. Denna princip för planeringen
medgavs i partiöverenskommelsen våren 1984 utan att innebära några
bindningar inför nästa försvarsbeslutsperiod.

Överbefälhavaren har i sin planering efter 1985/86 avdelat för vart år
växande prisreserver för att på så vis möta en av honom förväntad skillnad
mellan försvarets framtida prisutveckling och dess priskompensation. För
att kompensera för den reducering av det reala planeringsutrymmet som
de avdelade prisreserverna innebär har överbefälhavaren förutsatt att det
sker en viss nominell ökning av ramen vid ingången till varje ny försvarsbeslutsperiod.
Han har sålunda förutsatt en ökning fr. o. m. budgetåret
1987/88 och beräknat denna till ett belopp om 305 milj. kr.

För egen del ifrågasätter försvarsministern värdet av att överbefälhavaren
beräknar långsiktiga prisreserver och däremot svarande ramlyft utifrån
prognoser om försvarets prisutveckling och priskompensation. Prognoserna
måste med nödvändighet vara mycket osäkra. Försvarsministern
anser därför att denna metod bör ses över så att principen om planering
enligt förutsättning av en på sikt oförändrad köpkraft kan tillämpas på ett
bättre sätt än för närvarande. Av detta följer att försvarsministern nu
varken är beredd att ta ställning till storleken av den ökning av ramen efter
budgetåret 1986/87 som överbefälhavaren har beräknat eller till de av
honom avdelade prisreservernas storlek. På denna punkt kvarstår därför
tills vidare en viss osäkerhet beträffande planeringsutrymmet efter budgetåret
1986/87.

Med hänvisning också till att en restriktiv utgiftsprövning för hela den
statliga sektorn är nödvändig i budgetarbetet även i ett långsiktigt perspektiv
måste försvarsministern — uttalar han — för närvarande utgå från att
verksamheten tills vidare bedrivs så att den även efter budgetåret 1986/87
kan genomföras i en nominellt oförändrad ram. Materielbeställningar får
exempelvis inte läggas ut i en sådan omfattning och med så långsiktiga
bindningar att riksdagen binds till att göra ett rampåslag i samband med
nästa försvarsbeslut. Försvarsministern anser det sålunda viktigt att planeringen
och verksamheten genomförs så att riksdagen inför detta beslut
har en tillfredsställande grad av handlingsfrihet.

Mot denna bakgrund finnér försvarsministern det tills vidare motiverat
med en viss återhållsamhet i fråga om nya beställningar i förhållande till
överbefälhavarens nya planering. Han är därför inte nu beredd att föreslå
regeringen att av riksdagen begära alla de beställningsbemyndiganden för
budgetåret 1985/86 som överbefälhavaren har föreslagit. Beslut om vilka
ytterligare bemyndiganden som bör inhämtas bör enligt hans mening inte
fattas förrän det ekonomiska läget har klarnat och det föreligger ett fördjupat
underlag.

FöU 1984/85:9

För att säkerställa att ett fördjupat underlag tas fram avser försvarsministern
att inom kort återkomma till regeringen med förslag till anvisningar
för överbefälhavarens fortsatta planering. Han uttalar att anvisningarna
bör innehålla bl. a. riktlinjer för överplaneringens storlek samt för beräkningen
av prisreserver och eventuell ramhöjning så att principen om
planering under förutsättning av en på sikt bevarad köpkraft tillgodoses.
Dessutom bör det enligt hans mening föreskrivas att överbefälhavaren i ett
alternativ genomför sin planering i en även efter budgetåret 1986/87
oförändrad nominell ram inkl. erforderliga reserver. Försvarsministern
förutsätter därmed att överbefälhavarens nästa programplan utgör ett
tillräckligt underlag för de prioriteringar som behöver göras i genomförandet
av verksamheten under budgetåret 1985/86 samt så att nya beställningsbemyndiganden
kan begäras av riksdagen på tilläggsbudget för de
objekt som då är aktuella och i den omfattning som då synes lämplig.
Därigenom — avslutar försvarsministern — bör också kunna upprätthållas
en rimlig handlingsfrihet inför 1987 års försvarsbeslut.

Beträffande besparingsprogrammet anmäler föredragande
statsrådet att besparingsmålet för budgetåret 1983/84 har nåtts både i
ekonomiska termer och när det gäller personalreduceringar. När det gäller
planeringen för det fortsatta besparingsarbetet bedömer han att de ekonomiska
besparingsmålen för den första femårsperioden t. o. m. budgetåret
1986/87 kan uppnås genom definierade rationaliseringsprojekt inom
samtliga huvudprogram.

När det gäller fredsorganisationens utveckling anser
försvarsministern att överbefälhavarens planering kan godtas. Planeringen
utgår från 1982 års försvarsbeslut och statsmakternas beslut därefter.
Försvarsministern redovisar varför han inte nu är beredd att förorda
några ytterligare fredsorganisatoriska förändringar.

Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag redovisat förutsättningar
för och konsekvenser av att under programplaneperioden 1985/86 —
1989/90 öka grundutbildningskontingenten. Redovisningen innebär att en
ökning om ca 3 400 värnpliktiga kan ske inom armén, varav 900 under
budgetåret 1985/86 om medel ställs till förfogande. Försvarsministern
förordar att en sådan ökning görs.

Föredragande statsrådet redovisar vidare vissa regeringsbeslut m. m.
som rör:

o arméflyget

o indragningen av Livgardets dragoner (K l/Fo44)
o grundutbildningen för kustartilleriet på västkusten
o försvarsmaktens centrala ledning
o behovet av yrkesbefäl
o avgångar av flygförare.

FöU 1984/85:9

Beträffande personalfrågor uttalar försvarsministern att en
övergripande personalpolitik skulle utgöra ett värdefullt instrument för ett
fortsatt praktiskt arbete med utveckling av de personella resurserna. Han
har under våren 1984 tagit intitiativ till en långsiktig, samordnad och
principiell behandling av personalfrågorna inom hela försvarsdepartementets
verksamhetsområde. 1 det fortsatta arbetet med dessa frågor kommer
närmare kontakter att tas med berörda personalorganisationer och
myndigheter, bl. a. i form av en brett upplagd konferens.

Beträffande frivillig försvarsverksamhet uttalar försvarsministern
bl. a. att den utredning som behandlar frivilligförsvarets
förmåner m. m. beräknas vara slutförd den 30 juni 1985.

När det gäller utveckling av informationssystem
redovisar försvarsministern vissa regeringsbeslut m. m. Han räknar med
att förslag till hur ABD-verksamhetens ledning och stöd skall organiseras
inom det militära försvaret skall kunna föreläggas riksdagen i anslutning
till 1986 års budgetproposition.

Åtgärder för att säkerställa försvarsmaktens
behov av flygförare behandlas av regeringen mera ingående
i skrivelse 1984/85:148.1 skrivelsen redovisas de överläggningar som regeringen
har fört med de större flygbolagen i Sverige i syfte att under de
närmaste åren begränsa deras rekrytering av piloter från flygvapnet till en
nivå som är godtagbar från säkerhetspolitiska utgångspunkter. För att
säkerställa flygvapnets krigsorganisation kommer en särskild krigsplaceringspremie
att införas för de flygförare ur flygvapnet som stannar kvar i
försvarsmakten till minst 38 års ålder. Slutligen redovisas vissa överväganden
som syftar till att på längre sikt lösa frågan om försvarsmaktens och
flygbolagens behov av piloter.

Motioner

Beträffande krigsorganisationens utveckling m. m.
behandlar utskottet följande motioner.

1984/85:466 av Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar sig
för en utveckling av näringslivet i Blekinge län och hos regeringen hemställer
om åtgärder innebärande en översyn av de militära skyddsområdena i
syfte att kraftigt minska deras areal i Blekinges kustland och skärgård.

1984/85:497 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av att stärka försvarsberedskapen på västkusten.

1984/85:594 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av planering för oförändrad köpkraft i framtida
försvarsbeslut,

FöU 1984/85:9

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om studier av olika möjligheter att i samband med 1987
års försvarsbeslut förstärka luftförsvaret.

1984/85:984 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 3 att
riksdagen uttalar att någon ”samproduktion” av stridsvagnar, liknande
JAS-projektet, inte får planeras.

1984/85:1703 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att M KV/KA 4 bör bibehålla ansvaret för
de fartygsförband som har sin hemmahörighet på västkusten, även inom
ramen för myndighetens nya organisation och lokalisering,

2. att riksdagen uttalar sig för att en ökad förnyelse av det fasta kustartilleriet
på västkusten bör ske i syfte att bibehålla insatsberedskap och
försvarseffekt.

1984/85:1704 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen redovisar konkreta förslag
hur den fredstida luftövervakningen av vårt territorium i övre Norrland
kan förbättras,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att regeringen låter
närmare utreda vad som i övrigt anförts i motionen om ytterligare beredskapsåtgärder
såväl i övre Norrland som i Östersjöområdet.

1984/85:1711 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen i skrivelse till regeringen framhåller vad som i motionen
sagts om nödvändigheten av att fullfölja 1982 års försvarsbeslut,

2. att riksdagen i skrivelse till regeringen betonar vad som i motionen
anförts om behovet att hålla nere ”bemyndigandekvotema” inför ett nytt
försvarsbeslut.

1984/85:2427 av Siri Häggmark (m) och Jens Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att stärka försvarsberedskapen på västkusten.

1984/85:2428 av Gunnar Hökmark m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående inriktningen av Storstockholms försvar på
kort sikt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående särskilda studier av behoven på lång sikt för
Storstockholms försvar som en grund för 1987 års försvarsbeslut.

Beträffande besparingsprogrammet behandlar utskottet
följande motioner.

1984/85:345 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos

FöU 1984/85:9

regeringen begär en översyn av redovisningen vid försvaret, så att kostnaden
för konsulter kan direkt avvägas mot kostnaden för anställd personal.

1984/85:1701 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ändring i regleringsbrevet så myndigheterna får tillgodogöra
sig medlen vid försäljning.

Beträffande fredsorganisationens utveckling m. m.
behandlar utskottet följande motioner.

1984/85:847 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om att upprustning
av Rommehedslägret enligt tidigare riksdagsbeslut snarast kommer
till stånd.

1984/85:983 av Inger Koch (m) och Lars Hjertén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ekonomiska åtgärder
beträffande löneförmånerna för försvarets piloter snarast bör vidtas
för att därmed minska flygföraravgången inom försvaret.

1984/85:1063 av Inger Koch (m) och Lars Hjertén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en helikopterflygarutbildning
på högskolenivå snarast bör organiseras och att den i lämplig
omfattning bör samordnas militärt och civilt.

1984/85:1161 av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp)
vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att bebyggelsen vid Revingehed
bevaras.

1984/85:1264 av Anita Bråkenhielm (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande resursbehov
vid specialtruppslagens regementsledningar.

1984/85:1266 av Anita Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en skyndsam undersökning
av möjligheterna att få till stånd en civilt och militärt samordnad
helikopterutbildning på Nyköping/Oxelösund flygplats,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att flyttningen av
arméns helikopterflygarutbildning i avvaktan på resultaten av nämnda
undersökning t. v. uppskjuts.

1984/85:1711 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) såvitt gäller yrkande 3 att
riksdagen i skrivelse till regeringen framhåller behovet av fortsatta rationaliseringar
i försvarets fredsorganisation i syfte att hålla nere försvarets
driftkostnader.

1984/85:2557 av Stig Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att en militärt och civilt samordnad
helikopterflygutbildning av högskolekaraktär snarast bör komma till
stånd.

FöU 1984/85:9

Beträffande personalfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1984/85:1702 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att förbandscheferna bemyndigas
besluta avkorta reservbefälens tjänstgöringsskyldighet med högst tio dagar,

2. att riksdagen hos regeringen begär att överbefälhavaren bemyndigas
besluta om avkortning av tjänstgöringsskyldigheten över tio dagar.

1984/85:2425 av Birger Hagård (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1972 års
uttalade princip ”samma befälsnivå — samma tjänsteställning/grad” även
i 1978 års befälsordning skall få bli den vägledande grunden i tjänsteställningssystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sådana
övergångsbestämmelser bör tillskapas vid införandet av den nya befälsordningen,
att sådana värnplikts- och reservbefäl som färdigutbildats till
fanjunkare före den 1 juli 1972 med tillgodoräknande av tidigare genomgången
utbildning kan placeras i krigsbefattning på plutonchefs- och i
vissa fall kompanichefsnivå (motsvarande) och ges häremot svarande
tjänsteställning och -grad,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att övrig sådan
personal som efter den 1 juli 1972 genom frivillig eller annan kompletterande
utbildning förvärvat motsvarande kompetens ges samma möjligheter
att nå motsvarande tjänsteställning.

Beträffande frivillig försvarsverksamhet behandlar
utskottet följande motioner.

1984/85:317 av Ulla Tillander (c) och Martin Olsson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om lagstadgad rätt till
ledighet för insatser i frivilliga försvarsorganisationer.

1984/85:1267 av Roland Sundgren (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om likvärdig
ersättning för hemvärns- och civilförsvarskurser.

1984/85:1706 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen sagts om återinförande av
tjänstebrevsrätten för de frivilliga försvarsorganisationerna.

Utskottet

Krigsorganisationens utveckling m. m.

Fyrpartiöverenskommelsen i mars 1984 och de på denna grundade
besluten av statsmakterna under våren 1984 syftade till att i viktiga avseen -

FöU 1984/85:9

den återföra planeringen för det militära försvaret till den inriktning som
gavs genom 1982 års försvarsbeslut. Utskottet anser att överenskommelsen
och besluten understryker att det till stor del finns politisk enighet om de
krav som säkerhetspolitiken ställer. Det är värdefullt att planeringen kan
följa huvudinriktningen enligt det senaste långsiktiga försvarsbeslutet. En
av förutsättningarna för detta är att försvarsprisindex bättre än tidigare
avspeglar de faktiska prisförändringarna för det militära försvaret.

I folkpartiets motion 1711 finns ett yrkande att riksdagen beslutar framhålla
för regeringen vad som sagts i motionen om nödvändigheten av att
fullfölja 1982 års försvarsbeslut. I motionen understryks
värdet av att man behåller försvarsbeslutets inriktning i fråga om
luftförsvaret. Utskottet anser inte att det är påkallat med någon framställning
till regeringen enligt motionsförslaget.

Samma motion innehåller ett yrkande om behovet att hålla nere bemyndigandekvoterna
inför ett nytt försvarsbeslut. Motionärerna anknyter därmed
till vad föredragande statsrådet anför om säkerheten i planeringen.
Försvarsministern utgår från att verksamheten inom det
militära försvaret tills vidare bedrivs så att den även efter budgetåret
1986/87 kan genomföras i en nominellt oförändrad ram. ”Materielbeställningar
får exempelvis inte läggas ut i en sådan omfattning och med så
långsiktiga bindningar att riksdagen binds till att göra ett rampåslag i
samband med nästa försvarsbeslut.” Försvarsministern är mot denna bakgrund
inte beredd att av riksdagen begära alla de beställningsbemyndiganden
för budgetåret 1985/86 som överbefälhavaren har föreslagit. Han
räknar med att särskilda anvisningar för överbefälhavarens fortsatta planering
skall leda till att dennes nästa programplan ger ett tillräckligt
underlag för bl. a. förslag till riksdagen om ytterligare beställningsbemyndiganden
på tilläggsbudget. I motion 1711 (fp) framhålls värdet av en reell
handlingsfrihet för riksdagen vid försvarsbeslutstillfällena vart femte år.
Motionärerna anser att uttalandena i budgetpropositionen om nya beställningsbemyndiganden
är rimliga och bör stödjas av riksdagen.

I moderata samlingspartiets motion 594 betecknas regeringens åtgärd
däremot som drastiska förberedelser för neddragningar av försvarskostnaderna
i samband med 1987 års försvarsbeslut. Enligt motionärerna
förefaller åtgärden vara riktad mot just den del av fyrpartiöverenskommelsen
som inriktade överbefälhavarens planering mot oförändrad köpkraft
efter 1987. Motionärerna anser sig kunna visa att planerade beställningar
under budgetåret 1985/86 inte på något sätt minskar handlingsfriheten
1987 mellan en ram med oförändrad köpkraft och en ram med
nominellt oförändrat belopp. Enligt deras mening har det avgörande betydelse
för den fortsatta försvarsplaneringen att principen om oförändrad
köpkraft inte rubbas. De vänder sig emot att regeringen inte begär beställningsbemyndiganden
”sorn är förenliga med den långsiktsplanering för

FöU 1984/85:9

försvaret som gäller”. Yrkanden härom behandlar utskottet under de fyra
berörda anslagen till materielanskaffning. Detsamma gäller yrkanden om
ökade beställningsbemyndiganden i centerpartiets motion 1705. I motiveringen
för dessa yrkanden understryker motionärerna att fyrpartiöverenskommelsen
ligger fast. De betonar att ”regeringen måste fullgöra den
långsiktiga planeringen i enlighet med försvarsuppgörelsen”.

Utskottet anser att regeringen i det rådande läget har valt en rimlig väg
att tillgodose att statsmakterna har en tillfredsställande grad av handlingsfrihet
vid försvarsbeslutet 1987. Regeringen har den 14 mars 1985 beslutat
om direktiv för överbefälhavarens planering för perioden ] 986/87 —

1990/91. Planeringen skall genomföras med två alternativa ekonomiska
ramar, varav överbefälhavaren skall beräkna den ena så att den enligt hans
mening på sikt medger bibehållen köpkraft. Senast den I oktober skall
överbefälhavaren lämna förslag till de kompletterande beställningsbemyndiganden
som bör begäras av riksdagen för budgetåret 1985/86. Därvid
skall enligt direktiven klart framgå vilka skillnader som uppstår i
behovet av beställningsbemyndiganden samt vilka objekt som berörs beroende
på vilken av de båda alternativa planeringsramarna som läggs till
grund för statsmakternas beslut.

Med hänvisning till att riksdagen inte genom uttalanden om nästa
försvarsbeslut bör föregripa detta anser utskottet att yrkande 2 i motion
594 (m) bör avslås. Inte heller i övrigt har utskottet något att invända mot
vad försvarsministern har anfört om krigsorganisationens utveckling
m. m.

Vänsterpartiet kommunisternas motion 984 innehåller ett yrkande om
framtida anskaffning av stridsvagnar. "På samma sätt
som när det gäller militära flygplan står Sverige här inför en skiljeväg.”
Motionärerna anser att det inte är ekonomiskt och knappast tekniskt
möjligt att i fortsättningen producera svenska stridsvagnar. De befarar ett
samarbete med NATO i någon slags samproduktion av stridsvagnar och
anser att en sådan utveckling absolut måste förhindras.

Beslut har fattats om att renovera och modifiera alla svenska stridsvagnar.
De kan därmed behållas i krigsorganisationen till 1995 eller längre,
beroende på stridsvagnstyp. Mot denna bakgrund bör riksdagen inte göra
något uttalande om produktion av stridsvagnar. Motionsyrkandet bör
avslås.

I motion 594 (m) uttalas att luftförsvaret utgör en nyckelfunktion
i det svenska försvaret. Kraven på luftförsvaret skärps, bl. a. genom
tillkomsten av s. k. kryssningsrobotar. Enligt moderata samlingspartiets
uppfattning bör frågan om en förstärkning av luftförsvaret på 1990-talet
tillmätas stor betydelse i arbetet inför försvarsbeslutet 1987. Motionärerna
anser att olika vägar att förstärka luftförsvaret bör belysas i underlagsmaterial
för försvarsbeslutet.

FöU 1984/85:9

Luftförsvaret har stor betydelse för hela totalförsvaret. Olika vägar att
förstärka luftförsvaret studeras nu i perspektivplanearbetet. Resultaten
kommer att ingå i underlaget för 1984 års försvarskommitté och därmed
för försvarsbeslutet 1987. Något uttalande av riksdagen enligt motionsyrkandet
vill utskottet inte tillstyrka.

Motion 2428 (m) gäller försvaret av Stockholm. Med
hänvisning till riksdagsbehandlingen härom under föregående riksmöte
(mot. 1983/84:1563, FöU 20) och till frågesvar i kammaren den 10 december
1984 understryker motionärerna vikten av att pågående arbete om
skydd mot diversionsförband (sabotageförband) sker med stor skyndsamhet.
De lämnar synpunkter på hur försvaret av Storstockholm bör vara
utformat och framhåller som särskilt angeläget att tid och resurser avsätts
för verklighetsnära övningar. Vidare förordar de att särskilda studier av
behoven på lång sikt bedrivs som en grund för försvarsbeslutet 1987.

I FöU 1983/84:20 (s. 16) förklarade sig utskottet dela uppfattningen att
försvaret av Stockholm har särskild betydelse. ”Risken för att ett angrepp
mot Sverige inleds överraskande motiverar åtgärder och resurser för att
motverka att landets ledning hindras att fungera.” Enligt utskottets mening
fanns — bl. a. från beredskapssynpunkt — behov av förbättringar i fråga
om försvaret av Stockholm. Eftersom frågan bearbetades på såväl kort som
lång sikt ansåg utskottet inte att riksdagen borde uttala sig om den. Utskottet
vidhåller sin uppfattning. Frågan kräver nu inte något beslut av riksdagen.
En arbetsgrupp lämnar om några månader slutrapport till överbefälhavaren
om åtgärder mot sabotagehotet.

Försvaret av övre Norrland och av Östersjöområdet
behandlas i motion 1704 (c). Motionärerna hävdar att Nordkalottens
och Gotlands säkerhetspolitiska betydelse har ökat. De understryker
betydelsen av fredstida luftövervakning och behovet av beredskapsförband.

Åtgärder har vidtagits för att förbättra vår beredskap och försvarsförmåga
bl. a. inom de delar av landet som motionen gäller. Härigenom
förbättras radarövervakningen i luftförsvarssektor Övre Norrland och
utökas jaktberedskapen på Gotland. Möjligheterna till ytterligare åtgärder
för att förbättra insatsberedskapen studeras inom ramen för perspektivplanearbetet.
Resultaten tillförs underlaget för 1987 års försvarsbeslut. Utskottet
anser inte att riksdagen bör bifalla något av yrkandena i motionen.

Försvarsutvecklingen på västkusten tas upp i tre
motioner. I motion 497 (m) framhålls vikten av att stärka försvarsberedskapen
där. Med utgångspunkt i vissa säkerhetspolitiska bedömningar
hävdar motionären att västra Sverige bör prioriteras vid framtida förändringar
av fredsorganisationen. Motion 1703 (fp) slår fast att västkustens
betydelse i riksförsvaret inte är minskande. Motionärerna önskar beslut av
riksdagen om bibehållet ansvar för Västkustens militärkommande med

FöU 1984/85:9

Älvsborgs kustartilleriregemente (M KV/KA 4) när det gäller vissa fartygsförband
och om en ökad förnyelse av det fasta kustartilleriet på västkusten.
Även i motion 2427 (m) hävdas att västra Sveriges försvarsberedskap
måste förstärkas och prioriteras vid framtida förändringar av fredsorganisationen.

Utskottet behandlade försvarsmaktens fredsorganisation på Västkusten
för mindre än ett år sedan (FöU 1983/84:20 s. 20). Den förändring av
ledningsansvaret för vissa fartygsförband som då var aktuell har numera
genomförts. Enligt uppgift ändras därmed inte principerna för fartygens
operativa utnyttjande. Förbanden skall även i fortsättningen mobiliseras
på västkusten och under en stor del av året bedriva sin övningsverksamhet
där. Frågan om marinens möjligheter att även i fortsättningen utnyttja
resurser på Nya varvet är under utredning. Viss modernisering av kustartillerimateriel
på västkusten är inplanerad. Värnpliktsutbildningen för
marinens krigsorganisation på västkusten okar i enlighet med riksdagens
beslut under föregående riksmöte.

Överbefälhavaren anser att försvarsberedskapen på västkusten i nuvarande
ekonomiska situation är balanserad mot andra delar av landet.
Utskottet har inte underlag för annan bedömning. Det måste förutsättas att
överbefälhavaren bl. a. i perspektivplanearbetet beaktar om försvarsmaktens
operativa planering för en viss del av landet behöver ändras. Ifrågavarande
motionsyrkanden bör avslås.

Beträffande motionsförslag om stärkt försvarsberedskap i den ena eller
andra delen av landet vill utskottet allmänt hänvisa till den övergripande
behandling av sådana frågor som skall ske i 1984 års försvarskommitté.

Motion 466 (vpk) syftar till en kraftig minskning av de militära
skyddsområdena i Blekinges kustland och skärgård.
”Dessa hindrar utländska turister att besöka stora delar av den
fina skärgården.” Enligt motionären finns ingen rimlig anledning att ha
militära skyddsområden av den storlek som finns i Blekinges skärgård.

Utredningen om tillträdesskydd skall enligt sina direktiv (dir. 1982:29)
bl. a. se över de skydds- och kontrollområden som finns i landet till skydd
för totalförsvaret eller landets säkerhet i övrigt. Bl. a. skall undersökas om
avvägningen mellan de säkerhetsmässiga kraven och t. ex. friluftslivets
behov behöver regleras på annat sätt än nu. Utredningen — som har
tillkommit på initiativ från riksdagen (FöU 1979/80:1, rskr. 13) — beräknas
avsluta sitt arbete under senare hälften av år 1985. Motionärens yrkande
om utredning är alltså redan tillgodosett. Motion 466 bör avslås.

Besparingsprogrammet

I budgetpropositionen (s. 44 — 45) lämnar försvarsministern en redogörelse
för besparingsprogrammet för det militära försvaret.

FöU 1984/85:9

Riksdagen fastställde i samband med försvarsbeslutet 1982 (prop.
1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr. 374) mycket långtgående besparingsmål
för det militära försvaret under perioden 1982/83—1991/92. Målen uttrycktes
i ekonomiska termer och då det gällde huvudprogrammen Gemensamma
myndigheter m. m. och Operativ ledning m. m. även i form av
personalminskningsmål. Besparingarna skulle uppnås genom strukturella
förändringar i fredsorganisationen och andra rationaliseringsåtgärder.
Vissa förändringar i fredsorganisationen lades fast i försvarsbeslutet.

Enligt försvarsministerns preliminära bedömning är de besparingar som
gjorts under budgetåret 1983/84 förenliga med de uppställda målen. När
det gäller planeringen för det fortsatta besparingsarbetet bedömer försvarsministern
att de ekonomiska besparingsmålen t. o. m. budgetåret
1986/87 kan uppnås genom definierade rationaliseringsobjekt inom samtliga
huvudprogram.

Försvarsministern anser att man vid vissa angivna myndigheter (s. 45)
bör inrikta sig mot att budgetåret 1986/87 ha personal motsvarande sammanlagt
högst 5 921 personår. 1 fråga om inriktningen för budgetåret
1991/92 vidhåller han beträffande dessa myndigheter det godtagna målet
5 264 personår (prop. 1983/84:100 bil. 6, s. 41, FöU 15, rskr. 219). Enligt
hans uppfattning bör man ta ställning till förändringar av denna inriktning
först i samband med 1987 års försvarsbeslut. För huvudprogrammet Operativ
ledning m. m. återstår, anför försvarsministern, att identifiera 40
personår för att nå inriktningen 1 761 personår budgetåret 1991/92.

Utskottet har inte något att invända mot vad föredragande statsrådet har
anfört om besparingsprogrammet. Självklart bör inte uppställda personalminskningsmål
få framtvinga lösningar som totalt sett är fördyrande, t. ex.
orationellt utnyttjande av konsulter i stället för användning av egen personal.
Ett sådant synsätt ligger helt i linje med utskottets tidigare uttalanden
i olika sammanhang om betydelsen av en riktig avvägning i detta
hänseende (FöU 1976/77:13 s. 54, FöU 1979/80:13 s. 50 och FöU 1980/
81:19 s. 45). Utskottets inställning delas av överbefälhavaren, som i sin
programplan för perioden 1985/86—1989/90 framhåller att personalminskningar
inte får innebära att den totala resursåtgången ökas genom
konsultutnyttjande och andra kostnadskrävande åtgärder.

Motion 345 (s) har anknytning till vad utskottet nyss anfört och behandlas
därför i detta sammanhang. I motionen hävdar motionärerna att det
föreligger en brist i systemet för redovisning av försvarsmaktens kostnader
för konsulter. Det mål för neddragning av personal som
satts upp för exempelvis fortifikationsförvaltningen (FortF) har, anför
motionärerna, medfört att bl. a. ingenjörsbefattningar som dragits in ersatts
av konsulttjänster. En orsak till sådana förhållanden anser motionärerna
ligga i redovisningssystemet. Genom att konsultkostnaderna bestrids
från sakanslag följs de upp sämre än kostnader som belastar myndighetsanslag.
I motionen förordas en översyn av kostnadsredovisningen vid

Föll 1984/85:9

försvarsmakten så att kostnader för konsulter direkt kan vägas mot kostnader
för anställd personal.

Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI), som yttrat sig över motionen,
instämmer delvis i motionärernas beskrivning av problemet. FRI anser
dock att detta inte i första hand är av redovisningsteknisk art. För att i ett
enskilt fall kunna avgöra om det är lämpligast att utnyttja konsulttjänster
eller att använda sig av anställd personal krävs detaljkunskap om resursåtgång
och kompetensbehov som endast den upphandlande myndigheten
besitter. Det bör därför enligt FRI ankomma på denna att — om ett
orationellt resursutnyttjande visar sig föreligga på grund av uppställda
personalramar — hemställa hos regeringen om ändring.

Utskottet, som nyss redovisat sin principiella inställning när det gäller
utnyttjande av konsulter, har inhämtat att det bl. a. vid FortF byggs upp
databaserade system som underlättar en lämplig redovisning av konsultkostnader.
Regeringen har i sina direktiv till överbefälhavaren för programplanen
m. m. för perioden 1986/87—1990/91 och anslagsframställningar
för budgetåret 1986/87 anbefallt att budgeterade konsultkostnader
under de anslag för vilka fortifikationsförvaltningen är produktionsansvarig
myndighet skall särredovisas. Utskottet delar sammanfattningsvis motionärernas
synpunkter på konsultutnyttjandet. Förbättrade förutsättningar
att rätt avväga myndigheternas konsultkostnader mot kostnader för
verksamhet i egen regi kommer av allt att döma att råda utan en översyn
av det slag som föreslås i motion 345 (s).

I motion 1701 (fp) vänder sig motionärerna mot föreskrifter i gällande
regleringsbrev som anger att medel som inflyter vid försäljning
av anläggningstillgångar och övertalig och kasserad materiel
skall inlevereras till statskassan om de överstiger 300 000 kr. De anser att
försvarets myndigheter bör få tillgodogöra sig realvärdet vid försäljning av
tillgångar som finansieras genom anslag till myndigheter inom fjärde
huvudtiteln. Därigenom stimuleras dessa, anser motionärerna, till att öka
sina rationaliseringar. Vid den årliga anslagsprövningen kan man sedan
enligt motionärerna beakta vad myndigheterna på detta sätt har tillgodogjort
sig.

FRI, som yttrat sig också över denna motion, anser att en enskild
myndighets möjligheter att disponera försäljningsintäkter i princip bör
utformas i analogi med övriga befogenheter som myndigheten har. Detta
får enligt FRI inte innebära att myndigheten genom kapitalavveckling får
möjlighet att på egen hand kompensera ökade driftskostnader. Någon
lämplig lösning är enligt FRI:s uppfattning inte möjlig att ange utan
närmare utredning. Enligt vad institutet erfarit har man inom armén
påbörjat ett arbete med att bestämma de lokala myndigheternas befogenheter
inom detta område.

Utskottet har inhämtat att överbefälhavaren delar motionärernas upp -

3 Riksdagen 1984/85. 10 sami Nr 9

FöU 1984/85:9

fattning att ifrågavarande bestämmelse i gällande regleringsbrev är för
restriktiv för att i alla avseenden stimulera myndigheterna till en effektiv
och rationell avveckling. Hans principiella inställning är att intäkten från
all försäljning av fasta tillgångar och materiel som inte längre behövs skall
återföras till försvarsmaktens anslag. Han är beredd att tillsammans med
berörda centrala myndigheter utarbeta förslag om hur bestämmelserna i
detta hänseende bör vara utformade.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att myndigheterna bör stimuleras
att vidta rationaliseringsåtgärder. Utskottet är dock inte berett att
förorda den åtgärd som föreslås i motionen. Utskottet räknar med att
regeringen och myndigheterna fortlöpande granskar möjligheterna att
skapa stimulans för rationaliseringar. Motion 1701 (fp) bör inte bifallas.

Fredsorganisationens utveckling m. m.

1 budgetpropositionen (s. 45—49) behandlar försvarsministern fredsorganisationens
utveckling. Han ger därvid sin syn på frågan om eventuella
beslut före år 1987 om ytterligare fredsorganisatoriska förändringar. Vidare
redovisar han vissa regeringsbeslut m. m. som berör fredsorganisationens
utveckling. Utskottet behandlar dessa frågor i nämnd ordning.

I proposition 1983/84:112 (s. 20) anförde försvarsministern att det var
nödvändigt att före år 1987 fatta beslut om ytterligare förändringar
i fredsorganisationen utöver vad som beslutades år
1982. 1 annat fall ansåg han att man inte kunde nå de besparingsmål för
perioden 1987/88—1991/92 som försvarsbeslutet innefattade. Han aviserade
att förslag om ytterligare förändringar i fredsorganisationen eventuellt
skulle komma att föreläggas riksdagen redan år 1985.

I budgetpropositionen konstaterar försvarsministern att överbefälhavarens
perspektivplan del 1 saknar plan för fredsorganisationens utveckling
på lång sikt och därför inte utgör någon grund för förslag till ytterligare
ändringar i fredsorganisationen. Han pekar på att 1983 års värnpliktsutbildningskommittés
betänkande Värnplikten i framtiden (SOU 1984:71)
innehåller förslag som, om de genomförs, torde få långtgående konsekvenser
för fredsorganisationen. Kommitténs förslag prövas, uppger han, av
överbefälhavaren. Försvarsministern är inte beredd att nu förorda ytterligare
förändringar i fredsorganisationen.

Motion 1711 (fp) tar i ett yrkande upp frågan om ytterligare besparingar
i fredsorganisationen. Motionärerna erinrar om försvarsministerns uttalande
i proposition 1983/84:112 om behov av sådana förändringar före år
1987. De finner det vara allvarligt att regeringen avstår från att i budgetpropositionen
lägga fram förslag i ämnet. Enligt deras mening är det
angeläget att man genom beslut år 1986 eller senast år 1987 tar igen vad

FöU 1984/85:9

som har förlorats. Även i motion 1711 framhålls värnpliktsutbildningskommitténs
förslag som betydelsefulla för det fortsatta rationaliseringsarbetet.

Utskottet anser i likhet med försvarsministern och motionärerna det
vara angeläget att snarast utreda förutsättningarna för ytterligare besparingar
inom fredsorganisationen. Överbefälhavaren har fått i uppdrag att
under hösten 1985 i sin perspektivplan del 2 lägga fram en långsiktig plan
för fredsorganisationens utveckling, vari värnpliktsutbildningskommitténs
förslag skall ha vägts in. Detta uppdrag syftar till att skapa förutsättningar
för ytterligare besparingar inom fredsorganisationen. I nästa steg
kommer överväganden av 1984 års försvarskommitté. Riksdagen bör inte
uttala sig för ytterligare åtgärder. Motionsyrkandet bör avslås.

Av det anförda framgår att utskottet inte har något att invända mot vad
försvarsministern uttalar om ytterligare fredsorganisatoriska förändringar.

När det gäller försvarsministerns redovisning av vissa regeringsbeslut
m. m. som rör fredsorganisationens utveckling vill utskottet lyfta fram
problemet med militära flygförares avgångar till civil
luftfart, en av de frågor försvarsministern behandlar i det sammanhanget.

Det är, uppger försvarsministern, förare av både stridsflygplan och
helikoptrar som lämnar sina anställningar. Att öka antalet elever vid
trafikflygarhögskolan ser försvarsministern som en möjlig åtgärd för att
minska avgångar av stridsflygare. Därför har under anslaget D 1. Flygvapenförband:
Ledning och förbandsverksamhet beräknats medel för en
sådan utökning. Försvarsministern säger sig också vilja pröva ytterligare
lösningar för att komma till rätta med problemen.

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen den 14 mars 1985 (skr.
1984/85:148) redovisat de överläggningar som regeringen har fört med de
större flygbolagen i Sverige för att under de närmaste åren begränsa deras
rekrytering av piloter från flygvapnet till en nivå som är godtagbar från
säkerhetspolitiska utgångspunkter. Vad som kan godtas har preciserats till
sammanlagt ett tjugotal piloter åren 1985 och 1986 under förutsättning att
piloterna tar anställning som reservofficerare och därigenom kan tjänstgöra
i s. k. delat bruk mellan flygvapnet och flygbolagen under några år
efter avgången. 1 syfte att begränsa avgångarna har vidare under hösten
1984 och vintern 1985 avlöningsförmånerna förbättrats för omkring hälften
av flygförarna och helikopterförarna till en total kostnad av 7,5 milj.
kr. Överbefälhavaren har i mars 1984 tillkallat en utredning om tjänstgöringsförhållanden
och lönebestämmelser för all flygtjänstgörande personal
inom försvarsmakten. Utredningen beräknas vara klar sommaren
1985.1 skrivelsen uppges vidare att en särskild s. k. krigsplaceringspremie
avses införas för att stridspiloterna skall stanna kvar i flygvapnets krigsorganisation
under de ca 20 år som de utnyttjas i sin krigsbefattning. Där

FöU 1984/85:9

redovisas också vissa överväganden som syftar till att på längre sikt lösa
frågan om försvarsmaktens och flygbolagens behov av piloter.

Motionerna 983 (m), 1063 (m), 1266 (s) och 2557 (s) — som alla väcktes
under den allmänna motionstiden i januari 1985 — rör också frågor med
anknytning till avgångar av försvarsmaktens flygande personal till civil
anställning.

1 motion 983 (m) anser motionärerna det vara nödvändigt att vidta
ekonomiska åtgärder för att göra det mindre lönsamt för främst Scandinavien
Airlines System (SAS) att ta över försvarsmaktens piloter. Samtidigt
bör, anser de, övergångar till civil tjänst bli olönsamma för piloterna.
Enligt motionärerna bör det vara möjligt att bygga vidare på gällande
system med flygtillägg eller att införa ett system med tidsmässigt lämpligt
inplacerade utbildningspremier.

Motionerna 1063 (m), 1266 (s) och 2557 (s) gäller sättet att organisera
utbildningen av civila och militära helikopterförare.

1 motion 1063 föreslås att det organiseras en helikopterutbildning på
högskolenivå. Försvaret bör enligt motionärerna vara en av intressenterna
i denna utbildning. En samordning mellan civilt och militärt ligger i tiden
och leder oftast till samhällsekonomiskt fördelaktiga lösningar, framhåller
motionärerna.

Även i motion 2557 förordas en samordning för att tillgodose militära
och civila behov av helikopterförare. Det saknas, konstaterar motionärerna,
en organisation för det civila helikopterflygets behov av det slag som
står fastvingeflyget till buds i form av trafikflygarhögskolan i Ljungbyhed.
De utgår från att man inom försvarsmakten också planerar för en utökad
utbildning av helikopterförare.

Enligt motion 1266 är det möjligt att behålla en del av försvarsmaktens
helikopterutbildning på Skavsta flygfält (Nyköping/Oxelösund flygplats)
även sedan arméflygskolan enligt regeringens på riksdagens ställningstagande
grundade beslut flyttats till Malmen i Linköping (FöU 1983/84:20,
rskr. 348). Därmed skapas enligt motionärerna förutsättningar för tillkomsten
av en civil helikopterskola inom ramen för ett fortsatt gott militärt
— civilt samarbete på Skavsta. Möjligheterna att få till stånd en samordnad
helikopterutbildning på Nyköping/Oxelösund flygplats bör enligt
motionärerna skyndsamt undersökas och flyttning av arméns helikopterskola
till Malmen uppskjutas i avvaktan på resultatet av en sådan undersökning.

Företrädare för Nyköpings kommun har inför utskottet, bl. a. med
utgångspunkt i vad som föreslås i motionerna 1063, 1266 och 2557, föreslagit
att utbildning av civila och militära helikopterförare samordnas och
genomförs vid Nyköping/Oxelösund flygplats.

Utskottet vill inledningsvis understryka den stora betydelse som flygvapenförbanden
har för vårt totalförsvar. Detta har bl. a. kommit till uttryck
i 1982 års försvarsbelut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) och i den
överenskommelse om försvaret som våren 1984 träffades mellan de partier

FöU 1984/85:9

som är företrädda i försvarsutskottet (prop. 1983/84:112, FöU 20, rskr.
348). Det Finns nu ca 400 piloter krigsplacerade i jaktflygdivisioner, attackflygdivisioner
och spaningsflygdivisioner. Vid 38 — 43 års ålder övergår
dessa piloter till annan typ av flygtjänst vid flygvapnets transport-, sambands-
eller helikopterförband eller till annan tjänst inom försvarsmakten.
Årligen utbildas 25 — 30 piloter vid flygvapnet. Utbildningen av flygvapnets
piloter är mycket kvalificerad och kostar ca 10 milj. kr. per pilot fram
till den tidpunkt då han är fullt användbar för uppgifter i krigsorganisationen.
Sedan länge har flygvapnet varit en viktig rekryteringsbas för de civila
flygbolagen. Det överskott av piloter som tidigare har uppstått vid flygvapnets
organisationsändringar har tagits om hand av flygbolagen. En rekrytering
som bolagen har påbörjat hösten 1984 kan de närmaste åren medföra
avgångar i en sådan omfattning att flygförbandens verksamhet hotas.

Utskottet ser liksom försvarsministern allvarligt på de omfattande avgångarna
bland de militära flygförarna. Av regeringens skrivelse framgår
bl. a. att en fortsatt sådan utveckling medför en avsevärd risk att såväl
incidentberedskapen som möjligheterna till insatser vid överraskande angrepp
kan minska i sådan grad att omvärldens förtroende för vår militära
förmåga att i krig bevara neutraliteten allvarligt rubbas. Utskottet anser att
de åtgärder som regeringen vidtagit och överväger är av stor betydelse för
att komma till rätta med det allvarliga problem som en omfattande avgång
bland försvarsmaktens piloter utgör. Som försvarsministern uttalar bör
begränsningarna av flygbolagens rekrytering från flygvapnet betraktas
som en akut åtgärd för de närmaste åren.

Beträffande utvecklingen på sikt bör enligt utskottets mening inte uteslutas
att flygtidsuttaget kan ha stor betydelse. En höjning av detta skulle
kunna påverka flygförarnas motivation men också flygsäkerheten och
förbandens stridsvärde. Sådana frågor torde behandlas av den utredning
som överbefälhavaren har tillkallat. Utredningens resultat kan också tänkas
ge underlag för att överväga någon form av kontraktsanställning för
dem som önskar bli flygförare i försvarsmakten.

De krigsplaceringspremier som avses införas för att stridspiloterna skall
stanna kvar i flygvapnets krigsorganisation kan jämte de förbättringar av
avlöningsförmånerna som vidtagits anses i huvudsak tillgodose syftet med
motion 983. Motionen bör inte bifallas.

Regeringen har i sin skrivelse till riksdagen också berört motionerna
1063 (m), 1266 (s) och 2557 (s), vilka — som framgår av det föregående —
behandlar frågor kring en samordnad utbildning av civila och militära
helikopterförare. 1 skrivelsen framhålls de negativa effekterna för fredsoch
krigsorganisationen som följer av att även helikopterförare inom
försvarsmakten börjar gå över till civil anställning. Utskottet anser dessa
farhågor berättigade och anser att det finns behov att vidta åtgärder även
på detta område. Enligt skrivelsen övervägs frågan i regeringskansliet.

FöU 1984/85:9

Utskottet finner det naturligt att man i det sammanhanget även undersöker
behov och förutsättningar för en gemensam civil och militär helikopterförarutbildning.
1 avvaktan på resultatet av pågående överväganden bör
riksdagen inte göra något uttalande. I detta sammanhang vill utskottet
påminna om beslutet om flyttning av arméflygskolan till Malmen. Motionerna
1063 (m), 1266 (s) och 2557 (s) bör inte bifallas.

Utskottet har inte något att invända mot vad föredragande statsrådet i
övrigt har redovisat om regeringsbeslut m. m. som berör fredsorganisationens
utveckling.

Motion 1264 (m) behandlar en annan fråga med anknytning till fredsorganisationens
utveckling. Motionären pekar på de svårigheter som följer
av att ansvaret för specialtruppslagens uppgifter i fråga
om krigsplanläggning och mobiliseringsförberedelser är spridda på många
händer. Hon anser det vara viktigt att man i pågående utredningsarbete,
bl,, a. i samband med garnisonssamordningar, väger in synpunkter som tar
hänsyn till specialtruppslagens, inte minst ingenjörtruppernas, speciella
behov av militär personal inom de egna regementsledningarna. Motionären
anser att detta skulle göra det möjligt att på ett sammanhållet och
rationellt sätt genomföra ålagda uppgifter vad gäller samspelet mellan
fredsorganisationen och krigsorganisationens olika behov.

Utskottet vill först peka på att försvarsmaktens behov av befäl har utretts
av befälsbehovsutredningen. Resultatet av utredningens arbete har nyligen
redovisats i betänkandet (Ds Fö 1985:3) Försvarsmaktens befälsbehov.
Utskottet har inhämtat att överbefälhavaren har fått regeringens uppdrag
att som underlag för ytterligare samordning inom garnison redovisa en
samlad syn på ansvarsfördelningen på lägre regional och lokal nivå beträffande
operativ och krigsorganisatorisk verksamhet m. m. I det sammanhanget
kommer de i motionen behandlade frågorna att belysas. Enligt
utskottets mening blir därmed motionens syfte tillgodosett. Motionen bör
inte bifallas.

Utskottet vill slutligen som frågor med anknytning till fredsorganisationens
utveckling ta upp motionerna 847 (s) och 1161 (fp) som rör vissa
byggnadsfrågor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Motion 847 gäller upprustning av Rommehedslägret.

Bakgrunden är följande.

Riksdagen uttalade år 1974 att man borde söka bevara Rommehedslägret
för framtiden (FöU 1974:27, rskr. 308). I budgetpropositionen 1984 (bil.
6 s. 42 — 43) uppgav försvarsministern att länsstyrelsen i Kopparbergs län
hade föreslagit att lägret efter en ombyggnad för ca 35 milj. kr. skulle
överlämnas till en stiftelse för kurs- och konferensverksamhet. Försvarsministern
fann investeringskostnaderna vara för stora och föreslog att, i
avvaktan på resultatet av en pågående inventering av försvarsmaktens
byggnadsminnesmärken, endast sådana underhållsåtgärder skulle vidtas

Föll 1984/85:9

på Rommehed som hindrar yttre förstörelse av de mest värdefulla byggnaderna.

1 en motion (1983/84:1567) föreslogs att man inom ramen för behövliga
insatser mot arbetslösheten inom byggnadssektorn i Kopparbergs län skulle
rusta upp Rommehedslägret enligt föreliggande förslag. Utskottet ansåg
sig inte kunna stödja en upprustning av Rommehedslägret med medel från
fjärde huvudtiteln i annan omfattning än försvarsministern förordade
(FöU 1983/84:20 s. 24) Riksdagen följde utskottet och avslog motionen. 1
den nu behandlade motion 847 återkommer motionärerna av liknande
skäl med förslag om upprustning av Rommehedslägret.

Utskottet har tidigare konstaterat Rommehedslägrets kulturhistoriska
värde. Utskottet har också förståelse för behovet av åtgärder för att komma
till rätta med sysselsättningsproblemen inom byggnadssektorn i Kopparbergs
län. Liksom tidigare är utskottet dock inte berett att förorda en
upprustning av Rommehedslägret med medel från fjärde huvudtiteln utöver
vad som ingår i gällande planer. Motion 847 (s) bör avslås.

1 motion 1161 (fp) vänder sig motionärerna mot ”planer på att riva den
kulturhistoriskt mycket intressanta bebyggelsen vid Revingehed.
” Ett sådant beslut vore, anser de, mycket olyckligt. Riksdagen
bör därför enligt deras mening uttala sig för att bebyggelsen räddas till
eftervärlden.

Utskottet vill inledningsvis framhålla Revingehedfältets karaktär av
militärt övningsfält. Denna gör det nödvändigt att riva enstaka byggnader
för att fältet skall kunna användas för sitt ändamål. Det kan i sammanhanget
också erinras om att statliga bostadshus inte utbjuds till försäljning
om de ligger så nära flygfält, skjutbana e. d. att man överskrider bullergränser
som är godtagbara från miljöskyddssynpunkt. En stor del av de ca
170 bostadshus, varav större delen fritidshus, som finns inom fältet avser
man att riva av detta skäl. Fortifikationsförvaltningen överväger enligt vad
utskottet har inhämtat att bevara 20—25 byggnader, s. k. skånegårdar, av
kulturhistoriskt värde. Överläggningar pågår dock fortfarande mellan fortifikationsförvaltningen
och riksantikvarieämbetet om hur man skall tillgodose
kulturhistoriska intressen inom fältet. Utskottet räknar med att
man inom ramen för detta arbete utan något riksdagens uttalande finner
former för att bevara kulturhistoriskt intressant bebyggelse på Revingehedfältet.
Motionen bör inte bifallas.

Personalfrågor

I budgetpropositionen (s. 49) behandlar försvarsministern vissa personalfrågor.

Redan i proposition 1983/84:112 (s. 23) uppgav försvarsministern att
han avsåg att, inom ramen för det personalpolitiska arbete som pågår i
samhället i övrigt, utarbeta en övergripande personalpolitik inom främst

FöU 1984/85:9

områdena personalutveckling, personalrörlighet, arbetsmiljö samt samverkansformer.
I årets budgetproposition anmäler han att han under våren
1984 har tagit initiativ till en långsiktig, samordnad och principiell behandling
av personalfrågorna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
I det fortsatta arbetet med dessa frågor kommer det, uppger han, att tas
närmare kontakter med berörda personalorganisationer och myndigheter,
bl. a. i form av en brett upplagd konferens. Han upplyser vidare att utredningen
(Fö 1984:2) om personal- och ekonomiadministrationen (jfr FöU
1983/84:20 s. 24 och FöU 1984/85:2 s. 4) beräknas slutföra sitt arbete
under år 1985.

Utskottet har inte något att invända mot vad föredragande statsrådet har
anfört beträffande personalfrågor. Ifrågavarande konferens ägde rum under
tre dagar i januari 1985.

Utskottet vill i detta sammanhang behandla motionerna 1702 (fp) och
2425 (m) som båda rör personalfrågor.

I motion 1702 hävdar motionärerna att förbandschefen bör bemyndigas
besluta avkorta reservbefälens tjänstgöringsskyldigh
e t med högst tio dagar. Att besluta om övriga avkortningar av sådan
tjänstgöringsskyldighet bör enligt motionärerna ankomma på överbefälhavaren.

I 48 § reservbefälsförordningen (1972:464) för försvarsmakten föreskrivs
att överbefälhavaren eller, enligt hans bestämmande, en försvarsgrenschef
eller en chef för reserv får, om det påkallas av utbildningsskäl
eller annan anledning, avkorta tjänstgöringsperiod med högst tio dagar.

Överbefälhavaren stöder motionen medan Sveriges reservofficersförbund
(SROF), som har yttrat sig i ärendet, anser att nuvarande ordning bör
bestå. Den garanterar anser SROF att bedömningen av frågor om eventuell
avkortning av tjänstgöringsskyldigheten blir likartad inom hela den berörda
försvarsgrenen.

Utskottet har inhämtat att gällande föreskrifter ger möjlighet till en
decentralisering av beslutanderätten i större utsträckning än vad som
enligt uppgift i motionen tillämpas. Bl. a. lyder vissa reserver under regementschef
eller personalkårchef. De kan därmed bemyndigas besluta om
avkortning av reservbefälens tjänstgöringsskyldighet enligt 48 § reservbefälsförordningen.
Det ankommer på regeringen att besluta om ändring av
ifrågavarande föreskrifter. Båda yrkandena i motion 1702 bör avslås.

I motion 2425 (m) föreslår motionären förbättrad tjänsteställning
för vissa äldre icke aktiva fanjunkare — ett krav som utskottet
tidigare har behandlat (FöU 1979/80:8). Övrig personal bör enligt motionären
få en tjänsteställning som motsvarar den kompetens den har förvärvat
genom frivillig eller annan kompletterande utbildning. I motionen
yrkas också att riksdagen gör uttalanden om den vägledande betydelsen
för tjänsteställningssystemet av principen ”samma befälsnivå — samma
tjänsteställning/grad".

FöU 1984/85:9

Sveriges officersförbund och Officerarnas riksförbund har yttrat sig över
motionen. Inget av förbunden stöder motionärens förslag. Inte heller
överbefälhavaren anser att det f. n. föreligger något behov av att ändra
gällande regler förtjänsteställningsbefordran av reservofficerare och värnpliktiga
officerare.

Utskottet konstaterade i sitt betänkande FöU 1979/80:8 att den vägledande
principen för den tjänsteställningsreform som genomfördes år 1972
var att åstadkomma ett logiskt samband mellan uppgifter i krigsorganisationen
och tjänsteställning. Tillämpningen av denna princip kom, anförde
utskottet, att höja det aktiva befälets tjänsteställning i förhållande till det
icke aktiva befälet. Detta medförde, konstaterade utskottet vidare, många
övergångsproblem, bl. a. försämrad tjänsteställning för icke aktiva fanjunkare.
Utskottet uttalade förståelse för att dessa befäl kan känna sig mindre
väl till freds med sin tjänsteställning enligt principerna i nuvarande system
men kunde inte tillstyrka de förslag till ändringar i det militära tjänsteställningssystemet
som då var aktuella. Utskottet hänvisade till sitt tidigare
uttalande (FöU 1977/78:10 s. 9) att arbetet med övergångsfrågor i gränsfall
borde präglas av en generös inställning.

Utskottet finner med hänvisning till sina tidigare uttalanden i frågan inte
anledning föreslå bifall till det här behandlade yrkandet om icke aktiva
fanjunkares tjänsteställning. Inte heller beträffande övriga i motion 2425
aktualiserade frågor finner utskottet anledning till riksdagsuttalanden av
det slag motionären föreslår. Vad motionen åsyftar är till sin huvuddel
tillgodosett inom ramen för den gällande befälsordningen. Motion 2425
bör inte bifallas.

Det bör i sammanhanget påpekas att befälsbehovsutredningen i sitt
nyligen avgivna betänkande Försvarsmaktens befälsbehov (Ds Fö 1985:3)
bl. a. har granskat och övervägt nuvarande och framtida krav på utbildning
och kvalitet hos militära chefer och fackmän i krigs- och fredsorganisationen.
Därvid har också förutsättningarna för en ökad användning i
krigsorganisationen av personal i reserv och värnpliktigt befäl förts in i
bilden. Befälsbehovsutredningens betänkande remissbehandlas nu.

Fri villig förs vars verksamhet

Vid behandlingen i budgetpropositionen (s. 49) av de frivilliga försvarsorganisationerna
understryker försvarsministern vikten av att dessas verksamhet
understöds och uppmuntras. Detta gäller, framhåller han, främst
organisationer som rekryterar och utbildar personal för placering i totalförsvarets
krigsorganisation. Den kommitté (frivilligförmånskommittén,
Fö 1982:08) som utreder förmåner m. m. vid frivillig verksamhet beräknas
ha slutfört sitt arbete den 30 juni 1985.

Utskottet, som i olika sammanhang understrukit de frivilliga försvarsorganisationernas
stora betydelse för totalförsvaret, har inte något att
invända mot vad försvarsministern har anfört om frivilliga försvarsorganisationer.

FöU 1984/85:9

Utskottet övergår till att behandla motionerna 317, 1267 och 1706 som
alla har anknytning till de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet.

I motion 317 (c) framhålls den starka försvarsviljan i vårt land. Motionärerna
finner emellertid att denna tas till vara alltför dåligt. En förutsättning
för ökade frivilliginsatser är enligt deras mening att medborgarna
även om de inte är statsanställda får rätt att vara lediga för insatser i
frivilliga försvarsorganisationer. De anser att riksdagen skall begära förslag
om en lagstadgad sådan rättighet.

Motion 1267 (s) behandlar en ersättningsfråga i samband med frivilligverksamhet.
Motionären erinrar om att deltagande i utbildning inom civilförsvaret
ger rätt till ersättning motsvarande sjukpenning medan någon
motsvarande förmån inte utgår om man är med på kurser som anordnas
inom hemvärnet. Enligt motionären bör det tillämpas lika ersättning för
hemvärns- och civilförsvarskurser.

Utskottet påminner om att grunderna för nuvarande förmåner till frivilligpersonal
m. fl. fastställdes av riksdagen år 1977 (prop. 1876/77:49, FöU
8, rskr. 153). Detta beslut innebar förutom generella förbättringar av
förmånerna en vidareutveckling av förmånssystemet mot likformighet och
administrativa förenklingar. Beslutet grundades på förslag (SOU 1975:73)
av den år 1970 tillkallade utredningen rörande systemet för förmåner åt
värnpliktiga m. fl. Som framgått av det föregående ser frivilligförmånskommittén
över förmåner m. m. vid frivillig försvarsverksamhet. Kommittén
kommer inom ramen för sitt uppdrag att behandla frågor av det slag
som tas upp i motionerna 317 och 1267. I avvaktan på resultatet av det
pågående utredningsarbetet bör riksdagen inte göra några uttalanden om
förmåner vid frivillig försvarsverksamhet. Motionerna bör därför inte
bifallas.

Motion 1706 (m) tar upp den av utskottet tidigare behandlade frågan
(FöU 1982/83:9 s. 46—47) om frivilligorganisationernas tjänstebrevsrätt.
Motionären anser att de frivilliga försvarsorganisationerna bör återfå
tjänstebrevsrätten, som upphörde för dem den I januari 1983 (prop. 1980/
81:20, TU 6, rskr. 101). Han pekar på att Riksföreningen Sverigekontakt
sedermera har återfått tjänstebrevsrätten.

Utskottet har tidigare förklarat sig inte vara berett att tillstyrka att
frivilligorganisationerna skall återfå tjänstebrevsrätten (FöU 1982/83:9 s.
47). Utskottet har förordat att man på annat sätt stöder den frivilliga
försvarsverksamheten. Enligt utskottets förslag i samma betänkande fördes
anslaget Frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1983/84 upp
med ett belopp som översteg regeringens förslag med 5 milj. kr. Även
frågan om tjänstebrevsrätten för de frivilliga försvarsorganisationerna
kommer att beröras i frivilligförmånskommitténs arbete. Motion 1706 bör
inte bifallas. Till frågan om medel för den frivilliga försvarsverksamheten
budgetåret 1985/86 återkommer utskottet i det följande.

FöU 1984/85:9

Utveckling av informationssystem

Försvarsministern redovisar i budgetpropositionen (s. 50—52) utvecklingen
av informationssystem inom försvarsmakten.

Som upplystes för riksdagen redan i 1984 års budgetproposition beslutade
regeringen i mars 1982 att försvarets rationaliseringsinstituts rapport
Struktur 90 skall vara grund för utvecklingen av nya informationssystem
och modernisering av äldre system inom försvarsmakten (jfr FöU 1983/
84:15).

I budgetpropositionen uppges att överbefälhavaren mot bakgrund av
nyssnämnda beslut gett ut anvisningar för den tekniska inriktningen av
ADB-verksamheten. 1 programplanen för perioden 1985/86— 1989/90 har
han angivit att den nya informationssystems- och datordriftsstrukturen
skall vara väl etablerad år 1987.

Utvecklingen inom informationsområdet i dag innehåller enligt överbefälhavaren
betydande svårigheter. Han redovisar vilka åtgärder som övervägs
för att förbättra försvarsmaktens ADB-verksamhet. För budgetåret
1985/86 har enligt överbefälhavarens redovisning planerats utveckling av
ADB-system till en beräknad kostnad av ca 77 milj. kr. Årskostnaden för
drift och underhåll av sådana system har bedömts uppgå till 43 milj. kr.
medan kostnaderna för olika investeringar enligt överbefälhavarens beräkningar
uppgår till 226 milj. kr. under budgetåret 1985/86.

1 samband med behandlingen i budgetpropositionen (s. 50—51) av
utvecklingen av informationssystem redovisar försvarsministern olika
uppdrag som överbefälhavaren har fått av regeringen rörande försvarsmaktens
ADB-verksamhet. Bl. a. skall han komma med förslag om hur
ADB-verksamhetens ledning och stöd skall organiseras inom det militära
försvaret. Uppdraget skall redovisas i april 1985. Försvarsministern uppger
att ett förslag i ämnet beräknas kunna föreläggas riksdagen i anslutning
till 1986 års budgetproposition.

Utskottet underströk redan vid behandlingen av motsvarande redovisning
i 1984 års budgetproposition (FöU 1983/84:15 s. 13) att frågor som
hänger samman med informationssystemen är viktiga. Den nödvändiga
anpassningen av verksamheten inom försvarsmakten till den snabba utvecklingen
inom detta område framhölls också i sammanhanget. Dessa
konstateranden är enligt utskottets mening lika aktuella i dag. Utskottet
anser därför att de åtgärder som har vidtagits och planeras för att bringa
försvarsmaktens informationssystem i takt med utvecklingen är viktiga
och angelägna. Utskottet har ingenting att invända mot vad försvarsministern
har anfört om utvecklingen av informationssystem.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande 1982 års försvarsbeslut att riksdagen avslår motion
1984/85:1711, yrkande 1,

FöU 1984/85:9

2. beträffande säkerheten i planeringen att riksdagen med anledning
av propositionen och motion 1984/85:1711, yrkande 2,
samt med avslag på motion 1984/85:594, yrkande 2, lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,

3. beträffande krigsorganisationens utveckling m. m.

a. att riksdagen avslår motion 1984/85:984, yrkande 3 om anskaffning
av stridsvagnar,

b. att riksdagen avslår motion 1984/85:594, yrkande 11 om
luftförsvaret,

c. att riksdagen avslår motion 1984/85:2428 om försvaret av
Storstockholm,

d. att riksdagen avslår motion 1984/85:1704 om försvaret av
övre Norrland och av Östersjöområdet,

e. att riksdagen avslår motionerna 1984/85:497, 1984/85:1703
och 1984/85:2427 om försvarsberedskapen på västkusten,

f. att riksdagen avslår motion 1984/85:466 om skyddsområdena
i Blekinges kustland och skärgård,

g. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

4. beträffande besparingsprogrammet

a. att riksdagen avslår motion 1984/85:345 om redovisningen
av konsultkostnader,

b. att riksdagen avslår motion 1984/85:1701 om tillgodoräknande
av medel vid viss försäljning,

c. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

5. beträffande fredsorganisationens utveckling m. m.

a. att riksdagen avslår motion 1984/85:1711, yrkande 3 om
fortsatta rationaliseringar i försvarsmaktens fredsorganisation,

b. att riksdagen avslår motion 1984/85:983 om löneförmåner
till försvarsmaktens piloter,

c. att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1063 och 1984/
85:2557 om samordnad militär och civil helikopterutbildning på
högskolenivå,

d. att riksdagen avslår motion 1984/85:1266 om samordnad
civil och militär helikopterutbildning på Nyköping/Oxelösund
flygplats,

e. att riksdagen avslår motion 1984/85:847 om upprustning av
Rommehedslägret,

f. att riksdagen avslår motion 1984/85:1161 om bebyggelsen vid
Revingehed,

g. att riksdagen avslår motion 1984/85:1264 om resursbehovet
vid specialtruppslagens regementsledningar,

h. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i proposition 1984/85:100,

Res. 3 (m, c)

Res. 4 (m)

Res. 5 (fp)

FöU 1984/85:9

i. att riksdagen iämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört i skrivelse 1984/85:148,

6. beträffande personalfrågor

a. att riksdagen avslår motion 1984/85:1702 om beslut rörande
avkortning av reservbefälens tjänstgöringsskyldighet,

b. att riksdagen avslår motion 1984/85:2425 om tjänsteställning
enligt den nya befälsordningen,

c. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört,

7. beträffande frivillig försvarsverksamhet

a. att riksdagen avslår motion 1984/85:317 om ledighet för insatser
i frivilligorganisationer,

b. att riksdagen avslår motion 1984/85:1267 om likvärdig ersättning
vid hemvärns- och civilförsvarskurser,

c. att riksdagen avslår motion 1984/85:1706 om tjänstebrevsrätten
för de frivilliga försvarsorganisationerna,

d. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om frivilliga försvarsorganisationer,

8. att riksdagen beträffande utveckling av informationssystem lämnar
utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört.

8 U båtsskydd

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 52 — 56) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om ubåtsskydd.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern inleder med att slå fast att det oberoende av bakomliggande
motiv aldrig kan accepteras att främmande stridskrafter uppträder
på svenskt territorium i strid med våra tillträdesbestämmelser. Regeringen
kommer inte att tveka att med alla medel som står till buds ingripa
mot den eller dem som kan komma att kränka svenskt territorium.

Enligt försvarsministerns mening är det viktigt att det snabbt vidtas
åtgärder för att förbättra ubåtsskyddet. Han finner det inte möjligt att nu
binda sig för en långsiktig avvägning mellan ubåtsskydd och andra funktioner
inom försvaret.

Beträffande en plan från överbefälhavaren för ubåtsskyddets inriktning
tar försvarsministern upp bl. a.
o förmågan till spaning och övervakning

o revidering av överbefälhavarens plan i takt med ökade kunskaper
o forskning kring nya upptäcktsmetoder och vapen
o utbildningssystemet inom marinen
o personal- och värnpliktsramarna för marinen
o ledningen av ubåtsskyddsverksamheten.

Res. 6 (fp)

FöU 1984/85:9

Motioner

1984/85:594 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om snabbt överförande av helikoptrar för ubåtsjaktsuppgifter
till marinen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tidigarelagd beställning av fyra kustkorvetter,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om marinens personalramar.

1984/85:984 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till att öka civila,
statliga myndigheters resurser i de svenska skärgårdarna i enlighet med
vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär en grundlig redogörelse för orsakerna
till att den svenska marina ledningen inte följt utvecklingen inom
undervattenstekniken och haft en så dålig beredskap som manifesterades
vid U 137:s grundstötning.

1984/85:1700 av Kerstin Ekman (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
marinens värnpliktsram tills vidare kan utökas så att ubåtsskyddsverksamheten
kan genomföras på lämpligaste sätt.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att kränkningar av svenskt territorium
aldrig kan accepteras. Respekten för vår säkerhetspolitiska linje
kräver att vi redan i fredstid ingriper med största fasthet mot sådana
kränkningar.

Partimotion 984 (vpk) innehåller två yrkanden med anknytning till
ubåtsskyddet. Motionärerna anser att det behövs fler bofasta och yrkesverksamma
människor i våra skärgårdar. Återbemanning av fyrplatser
samt ökade resurser till kustbevakningen och lotsväsendet skulle enligt
deras mening få en direkt positiv effekt för vår försvarsförmåga men också
i övrigt vara till stor nytta. Motionärerna riktar också förebråelser mot
marinledningen och vill att riksdagen skall begära en grundlig redogörelse
av regeringen med anledning av den främmande undervattensverksamheten.

Frågor med anknytning till vår fredstida förmåga att övervaka landets
kust- och havsområden behandlade utskottet ingående i samband med
1982 års försvarsbeslut (FöU 1981/82:18 s. 39—42). På förslag av utskottet
uttalade sig riksdagen för ett ökat samutnyttjande av civila och militära
resurser (rskr. 374).

FöU 1984/85:9

Utskottet anser att samhällets civila planering för skärgårdsområdena
bör uppmärksamma försvarsaspekter. De allmänna kraven på samhällsplaneringen
från försvarssynpunkt har nyligen utretts (Ds Fö 1984:4).
Utredningsresultaten bearbetas nu och frågan anmäls i proposition 1984/
85:160 (s. 5). Riksdagen bör inte besluta enligt yrkande 7 i motion 984.

När det gäller yrkande 8 i samma motion kan konstateras att 1972 års
försvarsbeslut prioriterade ned ubåtsskyddet. Enligt proposition 1972:75
(s. 114) borde uppgiften att upptäcka och bekämpa ubåtar tillgodoses av
helikoptrar som är utrustade för ubåtsjakt i samverkan med fartyg med
ytattackuppgifter. Vid försvarsbeslutet 1977 konstaterades att befintliga
fregatter skulle utgå ut organisationen under den påföljande femårsperioden.
De första besluten om vissa förstärkningar av ubåtsjaktresurserna
fattades efter den s. k. Utö-incidenten år 1980. Därefter har ubåtsskyddet
uppmärksammats allt mer. I december 1983 beslutade riksdagen om inriktning
för detta. Ubåtsskyddet behandlades av riksdagen senast under
våren 1984 (FöU 1983/84:20). En samlad plan för ubåtsskyddets fortsatta
uppbyggnad redovisas nu i budgetpropositionen.

Statsmakternas bedömning under 1970-talet av det fredstida ubåtshotet
har fått återverkningar bl. a. beträffande utbildning, forskningsinsatser
och industrikompetens. Nya bedömningar leder inte omedelbart till avsevärt
ändrad förmåga. Utskottet anser att motion 984 (vpk) bör avslås i
denna del.

Partimotion 594 (m) tar upp flera frågor om ubåtsskydd. En gäller den
beslutade överföringen av fyra tunga helikoptrar från flygvapnet till marinen.
Motionärerna anser att detta bör ske så snart det är tekniskt möjligt.
Vidare förordar de att den avsedda beställningen av fyra kustkorvetter
skall ske snabbare än som kan utläsas av budgetpropositionen.

Beslut har fattats om modifiering av tre helikoptrar i marinen och fyra
helikoptrar i flygvapnet till samma standard som på marinens helikoptrar
av typ 4 C för ubåtsjakt. Ombyggnaden beräknas vara klar den 1 juli 1985
för marinens helikoptrar och den 1 oktober 1986 för flygvapnets helikoptrar.
Överföringen av helikoptrar från flygvapnet till marinen har planerats
ske med två helikoptrar 1987 och två 1989, i takt med att färdigutbildade
besättningar tillförs organisationen. Enligt uppgift från överbefälhavaren
skulle en tidigarelagd överföring endast marginellt påverka utbildningstakten
för nya ubåtsjaktbesättningar. Motion 594 bör därför inte bifallas
i denna del.

Kustkorvetterna blir ett betydelsefullt tillskott till vårt ubåtsskydd. En
korvett levereras till marinen i slutet av 1985 och en under andra kvartalet
1986. Enligt överbefälhavarens ubåtsskyddsplan tidigareläggs den planerade
anskaffningen av ytterligare fyra enheter. Regeringen har den I
november beslutat om projektering av dessa. Framställning om anskaffning
beräknas inkomma till regeringen under 1985. Beställningsbemyndigande
har beräknats för denna anskaffning, som därför inte behöver bli

FöU 1984/85:9

beroende av riksdagsbeslut hösten 1985. Utskottet anser inte att motion
594 bör bifallas i denna del.

Överbefälhavaren har i sin plan för ubåtsskyddet konstaterat att gällande
personal- och värnpliktsramar för marinen inte är dimensionerade för
den utökade freds- och krigsorganisatoriska verksamhet som ubåtsskyddet
innebär. Överbefälhavaren föreslår att behovet av personal tillgodoses
genom att personalramen successivt fram till budgetåret 1991/92 utökas
med 125 personår. Försvarsministern förklarar sig inte beredd att ta ställning
till den utökning av antalet yrkesofficerare inom marinen som framgår
av överbefälhavarens planering. Detta betecknas i motion 594 (m) som
mycket otillfredsställande. Motionärerna anser att överbefälhavarens förslag
bör bifallas. 1 budgetpropositionen (s. 55) uttalar försvarsministern
bl. a. att befälsbehovsutredningens förslag (Ds Fö 1985:3) måste beaktas
när det gäller att ta ställning till överbefälhavarens förslag. Utskottet
bedömer att denna fråga kräver ytterligare beredning. Den torde kunna
anmälas i nästa års budgetproposition. Motionsyrkandet bör inte bifallas.

1 motion 1700 (fp) hävdas att marinens värnpliktsram bör utökas med
hänsyn till ubåtsskyddsverksamheten. Motionärerna hänvisar till att regeringen
av värnpliktssociala skäl och arbetsmarknadsskäl förordar en utökning
av grundutbildningskontingenten i armén. Något hinder för motsvarande
utökning inom marinen kan således inte föreligga, uttalar de. I
denna fråga konstaterar utskottet att regeringens direktiv i mars 1985 för
överbefälhavarens fortsatta planering anger att de ökade behoven av värnpliktiga
för ubåtsskydd inom marinen skall tillgodoses. Motionen bör
därför inte bifallas.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1984/85:594, yrkande 8 om överfö- Res.
ring av helikoptrar,

2. att riksdagen avslår motion 1984/85:594, yrkande 9 om beställ- Res.
ning av kustkorvetter,

3. att riksdagen avslår motion 1984/85:594, yrkande 10 om mari- Res.
nens personalbehov,

4. att riksdagen avslår motion 1984/85:984, yrkande 7 om de
svenska skärgårdarna,

5. att riksdagen avslår motion 1984/85:984, yrkande 8 om undervattenstekniken,

6. att riksdagen avslår motion 1984/85:1700 om marinens behov
av värnpliktiga,

7. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om ubåtsskydd.

9 JAS-projektet

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 57 — 59) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om JAS-projektet.

(m, c, fp)
(m, c)

( m, c)

FöU 1984/85:9

Föredragande statsrådet

Beträffande de ekonomiska förutsättningarna för JAS-projektet påminner
försvarsministern om att planeringsramen fram till år 2000 är 24,9
miljarder kronor i prisläget februari 1981. Projektet följer samma regler för
priskompensation som all annan materiel inom försvarsmakten.

Överbefälhavaren har i en rapport till regeringen om läget inom JASprojektet
angett kostnader för projektet som beräknas uppgå till 37,3
miljarder kronor i prisläget februari 1984. Dessa kostnader utgår från en
planeringsram för projektet som i prisläget februari 1981 är 800 milj. kr.
större än den ram som riksdagen har fastställt. I proposition 1983/84:112,
efter den första projektvärderingen, redovisades exempel på åtgärder som
kan vidtas för att anpassa projektet till den fastställda planeringsramen. I
likhet med överbefälhavaren anser försvarsministern att beslut inte ännu
behöver fattas om sådana åtgärder.

Den senaste tekniska värderingen av JAS-projektet visar sammanfattningsvis
att projektet i stort följer uppgjorda planer och att avsedda flygtekniska
prestanda i allt väsentligt kan uppnås. Vissa förseningar föreligger.
Liksom överbefälhavaren vill försvarsministern kraftigt understryka
behovet av att projektet återförs till den fastställda tidsplanen. Han förutsätter
att försvarets materielverk noga följer industrins ansträngningar i
detta avseende men påpekar också att en forcering av arbetet inte får
medföra att den tekniska målsättningen eftersätts. Beträffande programmet
för beväpning av flygplan JAS 39 krävs enligt försvarsministern en
målmedveten satsning av staber och myndigheter så att underlag för integrationsarbetet
kan tas fram i tid.

Försvarsministern lämnar också vissa uppgifter som gäller industripolitiska
aspekter på JAS-projektet. Av utlovade 800 nya arbetstillfällen fram
till år 1987 har hittills tillkommit ca 320. Beslut har fattats om totalt 870 nya
arbetstillfällen, varav ca 560 skall tillkomma genom att arbetsuppgifter
förs från utlandet till Sverige.

Motion

1984/85:984 av Lars Werner .n. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena

5. att riksdagen beslutar att JAS-projektet snarast avbryts och hos regeringen
hemställer om initiativ i samband härmed,

6. att riksdagen, om förslaget i yrkande 5 inte vinner bifall, hos regeringen
begär en redogörelse för hur den av riksdagen beslutade minskningen
av anslagsramen för JAS-projektet skall genomföras.

Utskottet

Riksdagen har behandlat JAS-projektet vid åtskilliga tillfällen, senast
under föregående riksmöte (prop. 1983/84:112, FöU 20, rskr. 348). Utskottet
anser liksom tidigare att projektet skall fortsätta.

4 Riksdagen 1984/85. 10 sami. Nr 9

FöU 1984/85:9

Både överbefälhavaren och försvarsministern anser att beslut ännu inte
behöver fattas om åtgärder för att anpassa projektet till den fastställda
planeringsramen. I motion 984 (vpk) betecknas detta som anmärkningsvärt.
Motionärerna anser att riksdagen — om projektet inte avbryts —
snarast måste få ”en redogörelse för hur regeringen och militärledningen
tänker genomföra ett riksdagsbeslut rörande så stora ekonomiska åtaganden”.
Utskottet ser fördelar med att statsmakterna inte tidigare än nödvändigt
beslutar om vilken eller vilka av flera tänkbara åtgärder som bör vidtas
för att anpassa JAS-projektet till planeringsramen. Riksdagen bör enligt
utskottets mening inte begära någon redogörelse i enlighet med motionsförslaget.

Inte heller i övrigt har utskottet något att invända mot försvarsministerns
redogörelse. Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motion 1984/85:984, yrkande 5, lämnar utan erinran vad
föredragande statsrådet har anfört om JAS-projektet,

2. att riksdagen avslår motion 1984/85:984, yrkande 6 om en redogörelse
från regeringen.

10 Försvarsindustrin

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 60—62) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om försvarsindustrin.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern uttalar att det är mycket viktigt att svensk industri har
förmågan att utveckla kvalificerade robotar eller delsystem till robotar,
t. ex. målsökare och styrsystem, som är anpassade till våra förhållanden.
Kostnaderna för utveckling och anskaffning av robotsystem är emellertid
så höga att det kan bli nödvändigt att överväga dels en ökad specialisering
vid val av robotar och funktioner inom robotsystemen, dels ett ökat industriellt
samarbete på detta område inom och utom landet. Vid utveckling
av robotsystem är det enligt statsrådets mening angeläget att likartade
behov så långt möjligt samordnas i robotfamiljer.

Försvarsministern berör härutöver bl. a.
o fördelarna med en svensk försvarsindustri
o önskvärd kompetens inom svensk elektronikindustri
o den kommande beväpningen av JAS-flygplanet.

Motion

1984/85:2426 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening uttalar att en svensk utvecklande robotindustri
i det längsta bör bibehållas,

FöU 1984/85:9

2. att riksdagen begär att regeringen upptar samtal med aktuella robotindustrier
i syfte att få klarhet i hur den totalt för statsmakterna mest
kostnadseffektiva industrisamverkan bör vara organiserad,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en särskild robotberedning
tillsätts under den tid som krävs för att skapa underlag för fortsatta
politiska beslut inom robotområdet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att överbefälhavaren ges i uppdrag
att i studie- och systemplaner redovisa alternativ för hur robotsystem kan
utnyttjas på enklare plattformar i syfte att den operativa effekten skall
kunna bibehållas och medel kunna frigöras för att bevara en svensk utvecklande
robotindustri.

Utskottet

Utskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har
anfört.

Enligt motion 2426 (fp) är regeringens principiella inriktning lämplig
men bör förstärkas och konkretiseras. Motionärerna framhåller att robotar
av olika typer kommer att inom överblickbar tid vara en synnerligen viktig
del av den svenska försvarsmaktens vapenarsenal. Robottekniken får enligt
deras mening sannolikt tillämpningar på allt fler områden.

En väsentlig fördel med en inhemsk robotutveckling är enligt motionärerna
att vi därmed får materiel som inte är känd i fråga om egenskaper och
prestanda på samma sätt som stormaktsblockens robotar. En robot behöver
inte vara helt svenskutvecklad för att denna fördel skall föreligga.

Enligt motionärerna bör en svensk utvecklande robotindustri behållas
i det längsta. Försvarsmaktens robotanskaffning bör i framtiden i ökande
omfattning samplaneras över tiden. Om detta inte kan ske med normala
planeringsmetoder bör, anser motionärerna, undersökas behovet av en
särskild ”robotberedning”.

Motionärerna anser att regeringen bör inrikta försvarsmakten mot att i
ökande omfattning pröva system där kvalificerade eller mycket kvalificerade
plattformsegenskaper successivt ersätts av olika robotfamiljer. Studier
av dessa frågor bör göras över försvarsgrensgränserna. Nya robotsystem
bör — anser motionärerna — inriktas mot och ges egenskaper för
enklare plattformar. Befintliga system bör kompletteras så att främst fler
men enkla plattformar kan utnyttjas. Kvalificerade och dyra — men nödvändiga
— plattformar av typ jaktflygplan och ubåtar bör enligt motionärerna
hårt målinriktas mot uppgifter som inte kan lösas på annat sätt.

Utskottet anser liksom överbefälhavaren och regeringen att det är mycket
viktigt att svensk industri har förmåga att utveckla kvalificerade robotar
och delsystem till robotar som är anpassade till våra speciella förhållanden.
En sådan förmåga finns också. Däremot saknas f. n. konkreta svenska
alternativ för anskaffning av robotar — främst jaktrobotar — till JAS -

FöU 1984/85:9

flygplanet. Regeringen har därför nyligen beslutat undersöka förutsättningarna
för utveckling av sådana robotar inom landet. Ca 100 milj. kr. har
avsatts för ändamålet. Även utskottet anser angeläget att man skapar en
reell handlingsfrihet vid valet av beväpning till flygplanet. Enligt vad
utskottet har inhämtat diskuteras samverkansformer m. m. med berörda
industrier. Det har vidare upplysts att den s. k. flygmaterielberedningen
kommer att engageras i den fortsatta beredningen och uppföljningen av
robotfrågorna.

För trovärdigheten i vår säkerhetspolitik är det också viktigt med en
inhemsk förmåga att underhålla materiel som ingår i redan anskaffade
robotsystem.

Frågor om robotsystem och om den svenska industrins kompetens beträffande
robotar bearbetas f. n. som ett led i arbetet inför nästa långsiktiga
försvarsbeslut. Utskottet anser detta vara riktigt. Dessa frågor bör bearbetas
med kraft. Utskottet förutsätter att 1984 års försvarskommitté får bästa
möjliga underlag för sina bedömningar. Några uttalanden av riksdagen
enligt motion 2426 (fp) vill utskottet inte förorda.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om försvarsindustrin,

2. att riksdagen avslår motion 1984/85:2426 om uttalanden av
riksdagen rörande robotfrågor.

11 Försök med decentraliserad produktionsledning (DEPROL)

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 63 — 65) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om försök med
decentralisering av produktionsledning.

Utskottet

År 1979 påbörjades försök med decentraliserad ledning av produktionen
vid militära myndigheter i Nedre Norrlands militärområde. De fem
arméförband som till en början ingick i försöksverksamheten fick inom
ramen för denna betydligt större befogenheter att själva bestämma över
den interna organisationen, fördelningen av personal, utbildningens uppläggning,
vissa materielköp och den lokala byggnadsverksamheten. I mars
1980 beslöt regeringen om en viss utvidgning av försöksverksamheten.

Överbefälhavaren har redovisat sina erfarenheter av försöksverksamheten.
Han förslår att denna skall avslutas den 30 juni 1985.

Föredragande statsrådet delar överbefälhavarens uppfattning att försöken
bör upphöra. Han erinrar om att regeringen under försöksperioden
har utfärdat förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvars -

FöU 1984/85:9

makten samt förordningen (1983:277) om handläggning av ärenden, tjänstetillsättning
m. m. inom försvarsmakten. Försvarsministern anser det vara
av stor vikt att de uppnådda resultaten och erfarenheterna från försöksverksamheten
omsätts i åtgärder inom hela försvarsmakten. Han biträder
ett förslag av överbefälhavaren att utnyttja erfarenheterna av decentraliseringen
inom Nedre Norrlands militärområde för en skyndsam revidering
av anvisningarna för försvarets planerings- och ekonomisystem.

Utskottet har inte något att invända mot vad föredragande statsrådet har
anfört och hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om försök med decentralisering av produktionsledning.

12 Värnpliktsutbildningen

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 66—68) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om värnpliktsutbildningen.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern redovisar huvuddragen i 1983 års värnpliktsutbildningskommittés
förslag i betänkandet Värnplikten i framtiden (SOU
1984:71). Han uppger att betänkandet och en i anslutning till detta utarbetad
rapport ”Värnpliktiga tycker” har överlämnats till 1984 års försvarskommitté.
Av hans redogörelse framgår vidare — som redan angetts under
punkt 7 i det föregående — att överbefälhavaren skall ha värnpliktsutbildningskommitténs
förslag som utgångspunkt för sina analyser och överväganden
rörande fredsorganisationen i perspektivplan del 2 för det militära
försvaret.

Försvarsministern behandlar också vissa frågor rörande repetitionsutbildningen.
Det framgår bl. a. att han räknar med ökade resurser för
repetitionsutbildningen inom marinen under budgetåret 1985/86. Medel
härför har beräknats under anslaget C 1 Marinförband: Ledning och
förbandsverksamhet.

Slutligen behandlar försvarsministern utbildningen av värnpliktiga vid
den musikpluton som intill utgången av innevarande budgetår försöksvis
är inrättad och förlagd till Strängnäs (FöU 1979/80:7, rskr. 68).

Chefen för armén har redovisat sina erfarenheter av försöken, som han
anser vara mycket positiva. Av den anledningen vill han att den årliga
utbildningen av värnpliktiga för en musikpluton skall fortsätta även efter
budgetåret 1984/85. Han uppger att musikutbildning förlagd till Strängnäs
inte är förenad med samma möjligheter som finns i Stockholm. Bl. a. sker
de flesta musikframträdandena där eller i landet i övrigt. Med hänvisning

FöU 1984/85:9

bl. a. till att försöksverksamheten är förlagd till Strängnäs i enlighet med
ett uttalande av riksdagen om lokaliseringen av denna är arméchefen inte
beredd att nu förorda annan lokalisering av den fortsatta utbildningen.
Verksamheten fungerar, framhåller han, väl även i Strängnäs. En flyttning
till Stockholmsområdet skulle dessutom medföra vissa nödvändiga investeringar
som i varje fall på kort sikt gör det billigare att behålla utbildningen
av musikplutonen i Strängnäs.

Föredragande statsrådet — som delar arméchefens uppfattning om en
fortsatt utbildning av en musikpluton varje år — anser att det ankommer
på chefen för armén att fatta de beslut som behövs beträffande lokaliseringen.

Motioner

1984/85:700 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
hos regerinen begär att de i motionen upptagna frågorna behandlas i en
särskild värnpliktsutredning.

1984/85:846 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hemställa att regeringen utarbetar förslag till läroplan för värnpliktsutbildningen.

1984/85:981 av Ingrid Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ändring av regler för anstånd med militärtjänstgöring för ensamstående
fäder.

1984/85:982 av Karin Israelsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som gör det möjligt att i större utsträckning
utnyttja värnpliktiga och repetitionstjänstgörande på våra förband som
blodgivare.

1984/85:1699 av Kerstin Ekman (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar att
en snabb översyn av grundutbildningen bör ske i syfte att redan i fred och
året runt säkerställa tillräcklig mängd välutbildad värnpliktig personal för
skydd mot sabotageförband.

Utskottet

Utskottet vill understryka betydelsen av arbetet i 1983 års värnpliktsutbildningskommitté
för den framtida utformningen av värnpliktsutbildningen
och för försvarsmaktens fredsorganisation. Resultaten av kommitténs
arbete torde utgöra ett betydelsefullt underlag för övervägandena i
dessa frågor inom 1984 års försvarskommitté.

Utskottet har inte något att invända mot att utbildningen av värnpliktiga
för en musikpluton per år nu lämnar försöksstadiet. Musikplutonerna har

FöU 1984/85:9

utbildats i vakttjänst med gott resultat. Deras musikaliska prestationer har
rönt stor uppskattning.

Inte heller i övrigt har utskottet något att invända mot vad försvarsministern
har anfört om värnpliktsutbildningen.

Några av de motioner som väckts under den allmänna motionstiden rör
värnpliktsutbildningen. Utskottet övergår nu till att behandla dessa.

Motion 700 (c) syftar till att en särskild värnpliktsutredning
skall tillsättas. Motionärerna redovisar som bakgrund till yrkandet sin syn
på den allmänna värnplikten och på informationen till tjänstgörande
värnpliktiga om säkerhets- och försvarspolitiken. De berör de värnpliktigas
förmåner och uppehåller sig därvid särskilt vid bl. a. näringsbidraget
och reseförmånerna. De värnpliktigas sociala situation m. m. och det bestraffningssystem
som de är underkastade tar motionärerna också upp som
frågor vilka enligt deras mening bör kunna behandlas i en sådan utredning.

Utskottet anser att många av de frågor som motionärerna behandlar är
viktiga och förtjänar särskild uppmärksamhet. En hel del av dem har dock
varit eller är föremål för utredning. Bestraffningssystemet för de värnpliktiga
har nyligen utretts av en särskild kommitté, militäransvarskommittén
(Ju 1977:09). Proposition i ämnet väntas under innevarande riksmöte. Ett
grundläggande beslut om de värnpliktigas förmåner fattades av riksdagen
år 1983 (prop. 1982/83:115, FöU 11, rskr. 291). Förmånerna har därefter
förbättrats fortlöpande, senast innevarande år (prop. 1984/85:100 bil. 6 s.
72 — 73, FöU 7, rskr. 131). Utskottet pekade i det sammanhanget på att det
vid försvarsstaben pågår en utvärdering av systemet för de värnpliktigas
resor och därmed sammanhängande kostnader. Beträffande näringsbidraget
kan — enligt vad utskottet har inhämtat — vissa förändringar aktualiseras
i samband med nästa års budgetarbete. Många av de frågor med
anknytning till värnpliktsutbildningen som motionärerna tar upp behandlas
av 1983 års värnpliktsutbildningskommitté och kommer på grundval av
bl. a. resultatet av dess arbete att övervägas av 1984 års försvarskommitté.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte behövs någon samlad
utredning av de frågor motionärerna behandlar. Motion 700 (c) bör inte
bifallas av riksdagen.

I motion 846 (c) föreslås att det upprättas en allmän läroplan för
den militära utbildningen. Den bör, anför motionären, utformas på sådant
sätt att den kan användas i utbildningen av både befäl och värnpliktiga. 1
den skall slås fast vilka värderingar som skall förmedlas under utbildningen.
Motionären anger i vissa huvuddrag vad läroplanen enligt hans mening
bör innehålla. Den inriktning av utbildningen motionären förordar finns,
påpekar han, redan formulerad i olika riksdagsbeslut. En kommitté bör
utifrån dessa beslut ställa samman ett förslag till en läroplan av det slag
motionären åsyftar.

Utskottet har i annat sammanhang ställt sig bakom uppfattningen att det

FöU 1984/85:9

är viktigt att sådana värderingar som har en bred anslutning i vårt samhälle
också präglar den militära utbildningen (FöU 1983/84:15 s. 15). Detta
skedde i samband med behandlingen av motioner rörande vissa inslag i
jägarutbildningen vid ett par förband, företeelser som det erinras om även
i den nu aktuella motionen. Utskottet hänvisade i det sammanhanget till ett
uttalande av försvarsministern där han helt avvisade inslag i den militära
utbildningen som står i strid med vårt samhälles grundläggande värderingar
eller mot de internationella konventioner som vi har förbundit oss att
tillämpa. Motionärernas uppfattning om de värderingar som bör prägla
den militära utbildningen delas alltså av statsmakterna och framstår som
än mera självklar när man tänker på att våra försvarsansträngningar bl. a.
syftar till att värna vår rätt att få leva enligt just dessa värderingar. Utskottet
anser dock tveksamt att denna självklara inställning bör, som motionären
anser, manifesteras i en läroplan. En fortsatt utveckling mot ett med
samhället i övrigt allt mer integrerat försvar, där politiker och myndigheter
kontinuerligt uppmärksammar och lägger till rätta enskilda avarter, kan
synas bättre ägnat att uppfylla motionärens intentioner. Behovet av en
läroplan av det slag motionärerna föreslår kommer enligt uppgift att
närmare övervägas av 1983 års värnpliktsutbildningskommitté. Mot denna
bakgrund anser utskottet att motion 846 (c) inte bör bifallas.

Motion 981 (s) tar upp svårigheter som ensamstående fäder
med vårdnad om barn har att i samband med militärtjänstgöringen klara
barnomsorgen. Utskottet har tidigare behandlat denna fråga (FöU 1981/
82:18 s. 47, FöU 1982/83:9 s. 10 och FöU 1983/84:15 s. 18). I den nu
aktuella motionen återkommer motionärerna med ett tidigare framfört
förslag om ändrade regler för anståndsgivningen beträffande sådana värnpliktiga.
Motionärerna anser att reglerna bör ses över så att ensamstående
fäder med minsta möjliga byråkrati kan få anstånd och möjlighet att
påverka tidpunkten för tjänstgöringen under beaktande av vad som är
lämpligast för barnen.

Utskottet har tidigare redogjort (FöU 1983/84:15 s. 18) för handläggningen
av ärenden av det slag som motionen avser. Denna innebär att man
i första hand försöker erbjuda plats i den kommunala barnomsorgen till de
barn för vilka den värnpliktige har vårdnadsansvar. Om erbjudandet inte
antas förutsätts modern, om också hon är vårdnadshavare, ta ansvar för
barnomsorgen undertid fadern fullgör värnplikt. Om denna möjlighet inte
står till buds eller skulle medföra stora ekonomiska uppoffringar kan den
värnpliktige beviljas anstånd. Utskottet förklarade sig inte ha någon erinran
mot denna praxis men också utgå från att regeringen uppmärksamt
följer utvecklingen på området. Även anståndsfrågor kommer att behandlas
av värnpliktsutbildningskommittén. Riksdagen bör även här avvakta
resultaten av kommitténs arbete. Motion 981 (s) bör inte bifallas.

Med motion 982 (c) eftersträvar motionärerna ökade möjligheter att

FöU 1984/85:9

utnyttja tjänstgörande värnpliktiga som blodgivare. Över
motionen har yttranden inhämtats från försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS)
och socialstyrelsen.

SjvS instämmer i sitt yttrande med motionärerna och anser att värnpliktiga
i möjligaste mån bör medverka i blodgivning i syfte att förse landet
med blod och blodprodukter. SjvS redogör för hur frågan om värnpliktiga
som blodgivare har behandlats inom försvarsmakten. Bl. a. har överbefälhavaren
givit försvarsgrenscheferna i uppdrag att successivt införa attitydskapande
utbildning om blodverksamhet i den allmänmilitära utbildningen
senast fr. o. m. utbildningsåret 1983/84. SjvS föreslår en uppföljning för
att se vilken utbildning som är genomförd och vilka effekter genomförd
utbildning har fått.

Socialstyrelsen uttalar att god tillgång till blodgivare är en förutsättning
för att den för vårt land eftersträvade självförsörjningen i fråga om blod
och blodprodukter skall uppnås. Möjligheterna att rekrytera blodgivare i
samband med värnpliktstjänstgöring bör, anser socialstyrelsen, självklart
tas till vara. Även om blodplasmainsamlingen har ökat avsevärt de senaste
åren är praktiska åtgärder för att öka tillgången på inhemskt blod av värde
inte minst med hänsyn till de problem som sjukdomen AIDS har fört med
sig. Socialstyrelsen tillstyrker motionen.

Utskottet biträder liksom SjvS och socialstyrelsen syftet med motionen.
Socialutskottet har tidigare behandlat samma fråga i SoU 1983/84:19 (s.
18). Efter en redogörelse förbi. a. överbefälhavarens uppdrag till försvarsgrenscheferna
om attitydskapande utbildning om blodverksamhet i den
allmänmilitära utbildningen för värnpliktiga uttalade socialutskottet sin
tillfredsställelse över den förbättring av blodförsörjningen som skett bl. a.
genom överbefälhavarens åtgärder. Utskottet underströk samtidigt angelägenheten
av fortsatta ansträngningar för att rekrytera blodgivare så att
vi uppnår målet för blodverksamheten i vårt land, att bli självförsörjande
på området. Försvarsutskottet anser med hänvisning till de åtgärder som
redan vidtagits att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan. Motion
982 (c) bör alltså inte bifallas.

J motion 1699 (fp) begär motionären en snabb översyn av grundutbildningen
i syfte att redan i fred säkerställa tillräckligt många välutbildade
värnpliktiga för skydd mot sabotageförband.

Utskottet har inhämtat att överbefälhavaren är i färd med att genomföra
en avsevärd höjning av insatsberedskapen inom fredsorganisationens ram.
Han undersöker i det sammanhanget också på vilket sätt militära förband
bäst kan göras effektiva mot sabotageverksamhet och vilken utbildning
detta kräver. Eftersom åtgärder av det slag motionären åsyftar redan har
vidtagits behöver riksdagen enligt utskottets mening nu inte göra något
uttalande. Motionen bör inte bifallas. Skydd mot sabotageförband är en
fråga som rör hela totalförsvaret. Den uppmärksammas nu i skilda sammanhang.

FöU 1984/85:9

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1984/85:700 om en särskild värnpliktsutredning,

2. att riksdagen avslår motion 1984/85:846 om läroplan för värnpliktsutbildning,

3. att riksdagen avslår motion 1984/85:981 om anstånd med militärtjänstgöring
för ensamstående fäder,

4. att riksdagen avslår motion 1984/85:982 om värnpliktiga som
blodgivare,

5. att riksdagen avslår motion 1984/85:1699 om värnpliktig personal
för skydd mot sabotageförband,

6. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om värnpliktsutbildningen.

13 Värnpliktigas medinflytande

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 69—71) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om de värnpliktigas
medinflytande.

Föredragande statsrådet

Som ett resultat av den parlamentariskt sammansatta värnpliktsutbildningsinflytandekommitténs
arbete gav den dåvarande regeringen 1982
vissa uppdrag till överbefälhavaren rörande de värnpliktigas medinflytande.
Överbefälhavaren har genomfört uppdragen med hjälp av en arbetsgrupp
där representanter för försvarsgrenarna och Sveriges centrala värnpliktsråd
har ingått. Försvarsministern uppger att överbefälhavaren i en
rapport har redovisat resultatet av detta arbete. Av denna framgår att
överbefälhavaren har meddelat nya föreskrifter rörande värnpliktigas medinflytande
på den lokala nivån att börja tillämpas efter hand som de
värnpliktiga rycker in till tjänstgöring under innevarande utbildningsår.
Bestämmelserna präglas av en strävan att föra ned medinflytandet så långt
som möjligt i organisationen. Medinflytandet har vidare utformats så att
det direkt berör de värnpliktiga och kan omsättas i deras egen utbildningsmiljö
(jfr FöU 1980/81:19 s. 28). I propositionen lämnas en kortfattad
redogörelse för hur medinflytandet är reglerat genom de nya bestämmelserna.

Även beträffande värnpliktigas medinflytande i arbetsmiljöfrågor har
överbefälhavaren meddelat särskilda föreskrifter. Försvarsministern påpekar
att antalet skyddsassistenter har ökat kraftigt till följd av att sådana
numera skall utses plutonvis och inte som tidigare kompanivis.

Försvarsministern redogör också för vad överbefälhavaren i sin rapport
har anfört om verksamheten vid den riksomfattande värnpliktskonferen -

Res. 9 (c)

FöU 1984/85:9

sen och vid det av denna utsedda Sveriges centrala värnpliktsråd. Överbe-,
fälhavaren har, bl. a. efter samråd med värnpliktsrådet, funnit att det
nuvarande systemet i huvudsak är ändamålsenligt. Han föreslår dock en
ändring i regeringens bestämmelser om fördelning av ombud till konferensen.

Enligt försvarsministern är de vidtagna ändringarna en utveckling av
hittills gällande system för medinflytande och väl ägnade att föra medinflytandearbetet
vidare. Han uppger sig ha för avsikt att föreslå regeringen
att vidta de ändringar i bestämmelserna för värnpliktskonferensen som
överbefälhavaren har förordat. Ändringarna innebär bl. a. en minskning
av det föreskrivna maximala antalet ombud vid konferensen från ca 195
till ca 160.

Motioner

1984/85:596 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen ser över utbildning och skyddsbestämmelserna inom
försvarsmakten.

1984/85:2781 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 1 att
riksdagen beslutar att politiska fri- och rättigheter införs på de militära
förbanden, i enlighet med vad som föreslås i motionen.

Utskottet

Utskottet har tidigare i olika sammanhang behandlat medinflytandet för
de värnpliktiga (bl. a. FöU 1980/81:19 s. 25-28 och FöU 1981/82:18 s.
93 — 97) och därvid understrukit dess betydelse.

Motion 596 (c) rör vissa skyddsfrågor med anknytning till de
värnpliktigas medinflytande på arbetsmiljöfrågor. Utskottet har därför
valt att behandla motionen i detta avsnitt.

Motionärerna konstaterar bl. a. att antalet olyckor i samband med värnpliktsutbildning
under perioden den 1 juli 1983 — den 30 juni 1984 uppgår
till 3290 vilket är nära 800 fler än under motsvarande period ett år tidigare.
De pekar särskilt på det höga antalet dödsolyckor bland de värnpliktiga.
Mot bakgrund av denna utveckling föreslår de att utbildning och skyddsbestämmelser
inom försvarsmakten ses över.

Utskottet framhöll när det tidigare (FöU 1981/82:18 s. 95) behandlade
de värnpliktigas skydd mot olyckor och ohälsa vikten av att man inom
ramen för dåvarande ordning för skydds- och säkerhetsarbetet ständigt
prövade och bevakade möjligheterna att förebygga att tjänstgörande värnpliktiga
utsätts för risker för ohälsa och olycksfall. Den grund för hantering
av arbetsmiljöfrågor i samband med värnpliktstjänstgöring som utskottet
därvid utgick ifrån ligger alltjämt fast. Den utgörs av arbetsmiljö -

FöU 1984/85:9

lagen (1977:1160). Tjänstgörande värnpliktiga kan enligt lagen inte ges
ställning av skyddsombud och därmed få rätt att stoppa farlig verksamhet.
De värnpliktiga kan endast företrädas av skyddsassistenter.

De värnpliktigas ställning i det avseendet har emellertid förbättrats
genom den kungörelse (FFS 1984:16) i ämnet som överbefälhavaren har
utfärdat. Genom denna har antalet värnpliktiga skyddsassistenter utökats
högst väsentligt. Den obligatoriska utbildningen av dem har i samband
därmed förbättrats.

Utskottet ser i likhet med motionärerna allvarligt på det ökade antalet
olyckor i samband med värnpliktstjänstgöringen. Samtidigt kan dock konstateras
att överbefälhavarens nya bestämmelser på området har utfärdats
så nyligen att deras inverkan på olycksfrekvensen ännu inte kunnat utvärderas.
Beträffande vägtrafiken — där olycksfallen klart ökat — vidtas
enligt vad utskottet har inhämtat åtgärder för att förbättra personalens
säkerhet. Enligt utskottet mening bör resultatet av vidtagna åtgärder avvaktas
innan skyddsbestämmelserna på nytt görs till föremål för utredning.
Motion 596 (c) bör inte bifallas.

I motion 2781 aktualiseras vänsterpartiet kommunisterna tidigare framförda
förslag rörande värnpliktigas yttranderätt och
fackliga rättigheter. När frågan senast behandlades av riksdagen
föreslog utskottet med hänvisning till pågående försöksverksamhet att
riksdagen skulle avslå den moion som då behandlades (FöU 1981/82:18 s.
97). Enligt vad utskottet inhämtat pågår försöksverksamheten fortfarande.
Utskottet föreslår med hänsyn härtill att även motion 2781 (vpk) lämnas
utan bifall av riksdagen i denna del.

Av det anförda framgår att utskottet inte har något att invända mot vad
föredragande statsrådet har anfört om de värnpliktigas medinflytande.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1984/85:596 om utbildning och
skyddsbestämmelser inom försvarsmakten,

2. att riksdagen avslår motion 1984/85:2781, yrkande 1 om de
värnpliktigas förhållanden under grundutbildning,

3. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om de värnpliktigas medinflytande.

14 Ekonomiska resurser för det militära försvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 74—78) föreslagit riksdagen

att

1. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat i fråga om planeringsram
för det militära försvaret under perioden 1985/86— 1989/90,

2. förbudgetåret 1985/86 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret
till 20 908 525 000 kr. i prisläget februari 1984,

FöU 1984/85:9

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1985/86 med hänsyn till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex
med beaktande av växelkursförändringar m. m. efter februari
1984,

4. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

5. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret
för budgetåret 1985/86 på grund av över- eller underutnyttjande av
utgiftsramen förbudgetåret 1984/85,

6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1985/86 medge överskridande
av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden,
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Föredragande statsrådet

Planeringsram för perioden 1985/86 — 1989/90

Försvarsministern förordar att basbeloppet för det militära försvaret
räknas upp med 7,19 %från pris-, löne- och växelkursläge februari 1983 till
motsvarande läge februari 1984 (inkl. 1984 års löneavtal). Detta är i överensstämmelse
med den beräkningsmetod som överbefälhavaren har föreslagit,
grundad på statsmakternas beslut under våren 1984 (prop. 1983/
84:112, FöU 20, rskr. 348). För vart och ett av budgetåren i femårsperioden
uppgår därmed basbeloppet till 20 908 milj. kr. (pris-, löne- och växelkursläge
februari 1984).

Ramberäkning för budgetåret 1985/86 m. m.

I enlighet med gällande metod för ramberäkningarna beräknar försvarsministern
utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1985/86 till
20 908 525 000 kr. i prisläget februari 1984. Till detta kommer beräknad
kompensation för pris- och löneökningar enligt försvarsprisindex mellan
februari 1984 och medelprisläget under budgetåret 1985/86 med
2 150 000 000 kr.

Motion

1984/85:594 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 7 att riksdagen
av regeringen begär förslag till finansiering av de uppgifter utöver
gällande planering och vad priskompensationssystemet medger som föreslås
i propositionen vad avser bl. a. värnpliktsförmåner.

FöU 1984/85:9

Utskottet

Utskottet tillstyrker att riksdagen bifaller regeringens förslag.

Enligt motion 594 (m) bör riksdagen begära förslag av regeringen om
ytterligare medel till verksamheten inom det militära försvaret. Med åberopande
av 1982 års försvarsbeslut hävdar motionärerna att planeringsramen
bör kompenseras för nya uppgifter som ökar kostnaderna men helt
eller delvis inte kompenseras av priskompensationssystemet. Som exempel
på sådana uppgifter anges utbetalning av förbättrade värnpliktsförmåner,
utökad värnpliktsutbildning, ökad verksamhet vid trafikflygarhögskolan
i Ljungbyhed och verksamhet vid flygtekniska försöksanstalten.

1982 års försvarsbeslut överensstämde i fråga om nytt system för priskompensation
med förslag från regeringen som var grundat på en enhällig
rekommendation av 1978 års försvarskommitté. Dåvarande försvarsministern
anförde (prop. 1981/82:102 bil. 2 s. 48) i denna del:

Enligt försvarskommittén bör sådana förmånshöjningar för värnpliktiga
i grundutbildning som regleras genom särskilda statsmaktsbeslut och
som överstiger utvecklingen av FPI beaktas vid beräkningen av basbeloppet
för det militära försvaret. De behöver då inte beaktas särskilt vid
beräkningen av försvarets priskompensation. Jag delar försvarskommitténs
uppfattning att värnpliktsförmånerna inte bör särbehandlas i prisregleringssystemet.
Eventuella förändringar av förmånerna som väsentligt
avviker från den beräknade priskompensationen bör i princip behandlas på
samma sätt som andra förändringar av planeringsförutsättningarna och
således övervägas vid beräkningen av basbeloppet för det militära försvaret.

Överbefälhavaren har framhållit att de nya uppgifterna, genom att inga
resurser tillförs, påverkar den planerade verksamheten redan under innevarande
budgetår. För de nya uppgifter som nämns i motionen jämte vissa
tidigare förbättringar av värnpliktsförmåner som inte har kompenserats
beräknar han den bestående årliga merkostnaden till ca 125 milj. kr.

Statssekreteraren i försvarsdepartementet har inför utskottet påpekat att
merkostnader av det slag som tas upp i motionen i vissa fall uppvägs av
senare besparingar. Enligt hans mening är det för dessa fall bättre att i
efterhand göra en ekonomisk korrigering i samband med ett femårigt
försvarsbeslut än att justera basbeloppet för varje budgetår.

Utskottet Tinner inte tillräcklig anledning att förorda en framställning till
regeringen enligt motionsförslaget.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat
i fråga om planeringsram för det militära försvaret under
perioden 1985/86-1989/90.

2. att riksdagen för budgetåret 1985/86 fastställer utgiftsramen för
det militära försvaret till 20 908 525 000 kr. i prisläget februari
1984,

FöU 1984/85:9

3. att riksdagen avslår motion 1984/85:594, yrkande 7 om en fram- Res. 10 (m, c, fp)
ställning till regeringen,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
det militära försvaret för budgetåret 1985/86 med hänsyn till
prisutvecklingen enligt försvarsprisindex med beaktande av
växelkursförändringar m. m. efter februari 1984,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt
nettoprisindex,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
det militära försvaret för budgetåret 1985/86 på grund av övereller
underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1984/85,

7. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1985/86 medge överskridande av utgiftsramen för det militära
försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det
behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

15 Anslagsfrågor för det militära försvaret

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att för budgetåret
1985/86 anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden
m. m. enligt följande sammanställning.

Anslag Belopp (kr.)

B 1. Arméförband: Ledning

och förbandsverksamhet

(s. 82-85)

förslagsanslag

5 592 000 000

B 2. Arméförband: Materiel anskaffning

(s. 86 — 89) bemyndigande
förslagsanslag

533 600 000
I 260 858 000

B 3. Arméförband: Anskaffning
av anläggningar (s.
89-94)

förslagsanslag

444 200 000

B 4. Arméförband: Forskning
och utveckling (s. 95 —
96)

bemyndigande

förslagsanslag

340 080 000
475 000 000

C 1. Marinförband: Ledning
och förbandsverksamhet
(s. 99-102)

förslagsanslag

I 798 600 000

C 2. Marinförband: Materielanskaffning
(s. 102—105)

bemyndigande

förslagsanslag

1 373 300 000
I 315 000 000

FöU 1984/85:9

Anslag			Belopp (kr.)
C 3.	Marinförband: Anskaff-ning av anläggningar (s. 105-109)	förslagsanslag	116 000 000
C 4.	Marinförband: Forsk-ning och utveckling (s. 110-111)	bemyndigande förslagsanslag	161 700 000 125 000 000
D 1.	Flygvapenförband: Led-ning och förbandsverk-samhet (s. 114— 117)	förslagsanslag	2 976 700 000
D 2.	Flygvapenförband: Ma- terielanskaffning (s. 117-121)	bemyndigande förslagsanslag	1 369 000 000 2 613 000 000
D 3.	Flygvapenförband: An-skaffning av anläggning-ar (s. 121-125)	förslagsanslag	262 500 000
D 4.	Flygvapenförband: Forskning och utveckling (s. 126-127)	bemyndigande förslagsanslag	734 800 000 1 335 000 000
E 1.	Operativ ledning m. m.: Ledning och förbands-verksamhet (s. 130—133)	förslagsanslag	572 300 000
E 2.	Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning (s. 133-135)	bemyndigande förslagsanslag	122 300 000 174 000 000
E 3.	Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anlägg-ningar (s. 135—138)	förslagsanslag	112 300 000
E 4.	Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling (s. 139-140)	bemyndigande förslagsanslag	10 900 000 10 000 000
F 1.	Försvarets civilförvalt-ning (s. 141 —144)	förslagsanslag	104 470 000
F 2.	Försvarets sjukvårdssty-relse (s. 144—148)	förslagsanslag	28 200 000
F 3.	Fortifikationsförvalt-ningen (s. 148—152)	förslagsanslag	171 750 000
F 4.	Försvarets materielverk (s. 152-157)	bemyndigande förslagsanslag	700 000 000 578 000 000
F 5.	Gemensam försvars-forskning (s. 157— 162)	bemyndigande förslagsanslag	11 000 000 320 800 000
F 6.	Anskaffning av anlägg-ningar för försvarets forskningsanstalt (s. 162-163)	förslagsanslag	36 500 000
F 7.	Försvarets radioanstalt (s. 164-165)	förslagsanslag	195 600 000

FöU 1984/85:9

Anslag			Belopp (kr.)
F 8.	Värnpliktsverket (s. 165-169)	förslagsanslag	107 000 000
F 9.	Försvarets rationalise-ringsinstitut (s. 169 — 172)	förslagsanslag	20 800 000
F 10.	Försvarshögskolan (s. 172-175)	förslagsanslag	3 050 000
F 11.	Militärhögskolan (s. 175-178)	förslagsanslag	35 860 000
F 12.	Försvarets förvaltnings-skola (s. 179—181)	förslagsanslag	9 825 000
F 13.	Försvarets läromedels-central (s. 181 —184)	förslagsanslag	1 000
F 14.	Krigsarkivet (s. 184— 186)	förslagsanslag	7 950 000
F 15.	Statens försvarshistoris-ka museer (s. 187 — 190)	bemyndigande1 förslagsanslag	11 350 000
F 16.	Frivilliga försvarsorgani-sationer m. m. (s. 190 — 192)	förslagsanslag	75 000 000
F 17.	Försvarets datacentral (s. 192-196)	förslagsanslag	7 021 000
F 18.	Vissa nämnder m. m. inom det militära försva-ret (s. 196-198)	förslagsanslag	12 890 000
F 19.	Reglering av pristegring-ar för det militära försva-ret (s. 198)	förslagsanslag	2 150 000 000

1 Avser inrättande av en extra ordinarie tjänst för chef för statens försvarshistoriska
museer.

Motioner

1984/85:496 av Ulla Ekelund (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att ytterligare 3 milj. kr., utöver det i propositionen anvisade förslagsanslaget
på 75 milj. kr., anvisas till Frivilliga försvarsorganisationer
m. m.

1984/85:594 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av
2 372,3 milj. kr.,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av
2 186,7 milj. kr.,

5 Riksdagen 1984/85. 10 sami. Nr 9

FöU 1984/85:9

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av
1 854,7 milj. kr.,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 133,3 milj. kr.,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om anslag till de frivilliga försvarsorganisationerna.

1984/85:984 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 4 att riksdagen
beslutar att anslaget i proposition 1984/85:100, bilaga 6, punkt F 19
Reglering av prisstegringar för det militära försvaret minskas med
1 500 000 000 kr. till 650 000 000 kr.

1984/85:1698 av Göran Almér (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
materiel till hemvärnet.

1984/85:1705 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) såvitt gäller yrkandena

3. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för arméförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 2 372,2 milj. kr.,

4. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för marinförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 2 186,7 milj. kr.,

5. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för flygförband
får läggas ut inom en kostnadsram av 1 854,7 milj. kr.,

6. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för operativ
ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av 133,3 milj. kr.

Utskottet

Utskottet har i det föregående tagit ställning till verksamheten inom det
militära försvarets utgiftsram under budgetåret 1985/86. I detta avsnitt
behandlar utskottet anslag för denna verksamhet på grundval av propositionen
och de till avsnittet hänförda motionerna. Utskottet kommer i det
följande att främst uppehålla sig vid dessa motionsyrkanden. I övrigt
framgår utskottets ställningstaganden av utskottets hemställan.

Föredragande statsrådet har i budgetpropositionen i ett avsnitt (s. 42)
om säkerheten i det militära försvarets planering redovisat varför han inte
föreslagit regeringen att av riksdagen begära alla de beställningsbemyndiganden
för budgetåret 1985/86 som överbefälhavaren har föreslagit.
Denna redovisning och motionsförslag i ämnet har utskottet behandlat i
det föregående under punkt 7. Beträffande beställningar av materiel m. m.
för arméförband, marinförband, flygvapenförband och operativ ledning
m. m. lämnar utskottet i det följande förslag under berörda anslag som
stämmer överens med vad utskottet har anfört under punkt 7.

FöU 1984/85:9

Hemvärnets verksamhet finansieras från anslag inom huvudprogrammet
Arméförband. Materiel för hemvärnet anskaffas sålunda av medel
från anslaget Arméförband: Materielanskaffning. Utskottet
behandlar därför motion 1698 (m) om materiel till hemvärnet i
anslutning till nämnda anslag.

I motionen framhåller motionären att om hemvärnet skall kunna fullgöra
sina uppgifter så måste takten för materielförnyelsen inom hemvärnet
öka. De områden som motionären anser vara särskilt kritiska är ombeväpningen
från gevär m/96 till automatkarbin (ak 4) och anskaffning av
prickskyttevapen. Han finner också angeläget att hemvärnet tilldelas materiel
för strid i mörker. Riksdagen bör enligt motionären uttala att den
finner hemvärnets uppgift inom det militära försvaret mycket betydelsefull
och att hemvärnet därför i en snabbare takt än hittills måste tillföras
materiel som är nödvändig för att hemvärnet skall kunna lösa sina uppgifter.

Utskottet anser att hemvärnet har stor betydelse för vårt försvar, inte
minst för insatser vid ett överraskande inlett anfall. Hemvärnet behöver
självfallet god utrustning. Dess materielbehov måste dock vägas mot annan
angelägen materielanskaffning inom armén. Utskottet utgår från och
har av överbefälhavaren fått bekräftat att hemvärnets behov av materiel
vid denna avvägning tillgodoses i största möjliga omfattning. Enligt utskottets
mening bör riksdagen inte bifalla motion 1698 (m).

I budgetpropositionen finns beträffande anslaget Arméförband:
Forskning och utvecklingi en tabell (s. 95) angivet ett bemyndigandebehov
under anslaget av 382 800 000 kr. I regeringens hemställan
(s. 96) begärs att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för arméförband får beställas inom en kostnadsram av
340 080 000 kr. Utskottet har informerats om att denna hemställan borde
ha gällt ett bemyndigande inom den kostnadsram som anges i tabellen.
Utskottet föreslår att riksdagens ifrågavarande bemyndigande till regeringen
lämnas inom nämnda kostnadsram, 382 800 000 kr.

De frivilliga försvarsorganisationerna stöds i sin verksamhet av statliga
medel. Från fjärde huvudtiteln utgår sådana bidrag från anslagen Frivilliga
försvarsorganisationer m. m. och Civilförsvar
till frivilligorganisationer som utbildar personal för det militära försvarets
och civilförsvarets behov. Statsbidrag till frivilligorganisationer utbetalas
också från femte huvudtitelns anslag Beredskapslagring och utbildning
m. m. för hälso- och sjukvård i krig liksom från tionde huvudtitelns anslag
Totalförsvarsverksamhet. Det statliga stödet till frivilligorganisationernas
verksamhet är sedan länge ett prioriterat ändamål.

I betänkande FöU 1980/81:19 (s. 46) uttalade utskottet att i den mån det
för budgetåret 1981 /82 avsedda anslaget till Frivilliga försvarsorganisationer
m. m. (53,7 milj. kr.) skulle visa sig vara otillräckligt borde regeringen
i samband med prisregleringen medge överskridande av anslaget för an -

FöU 1984/85:9

gelägen verksamhet. Vad utskottet anförde gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna (rskr. 291).

För budgetåret 1983/84 fastställdes anslaget Frivilliga försvarsorganisationer
m. m. på förslag av utskottet till 69,3 milj. kr. (prop. 1982/83:100 bil.
6, FöU 9, rskr. 271). Detta belopp, som översteg regeringens förslag med
5 milj. kr., överensstämde med vad överbefälhavaren hade äskat i anslagsframställningen.
I den mån anslaget skulle visa sig vara otillräckligt borde
regeringen vidare enligt riksdagens beslut medge överskridande för angelägen
verksamhet vid kommande prisreglering. Även andra anslag från
vilka statsbidrag utbetalades till frivilligorganisationer borde få överskridas
om det behövdes för bidrag till angelägen utbildningsverksamhet.

Regeringen föreslår nu i budgetpropositionen ett förslagsanslag för
budgetåret 1985/86 till Frivilliga försvarsorganisationer m. m. av 75 milj.
kr. Överbefälhavaren har anmält ett medelsbehov under anslaget om
78 250 000 kr.

1 motion 496 (c) föreslår motionären att anslaget förs upp med ett belopp
som är 3 milj. kr. större än regeringen har föreslagit. Ett yrkande i motion
594 (m) stöder överbefälhavarens förslag.

Utskottet anser att anslaget Frivilliga försvarsorganisationer m. m. bör
föras upp med 78 250 000 kr. Ökningen i förhållande till regeringens
förslag är enligt utskottets mening väl motiverad mot bakgrund av de
frivilliga försvarsorganisationernas för hela totalförsvaret betydelsefulla
verksamhet. Utgifterna för det militära försvaret avses inte öka genom
ändringen. Regeringen bör beakta detta i samband med prisregleringen för
nästa budgetår.

Utskottet förutsätter att frivilligorganisationer med bidrag från anslag
under fjärde huvudtiteln kompenseras för prisutvecklingen i samband
med prisregleringen för det militära försvaret och civilförsvaret. För att
öka möjligheterna till samordning av verksamheten hos de olika organisationerna
inom totalförsvaret bör frivilligstödet från anslag under andra
huvudtitlar också priskompenseras. En sådan ordning ger bättre förutsättningar
att rationellt planera utbildningsverksamheten. Vad utskottet nu
har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Det kan i sammanhanget erinras om att utrikesutskottet nyligen (UU
1984/85:8 s. 15) har uttalat att enligt dess uppfattning bör även frivilliga
försvarsorganisationer undantagsvis kunna få bidrag av medel från det
s. k. fredslotteriet för ändamål som sammanfaller med riktlinjerna för
detta lotteri. Enligt beslut av regeringen i januari 1984 anordnades lotteriet
”till förmån för fredsarbete, som bedrivs av folkrörelser och andra ideella
organisationer, och vars syfte är upplysning, fostran, utbildning och utvecklingsarbete
rörande freds- och nedrustningssträvanden.” Ansökan om
projektbidrag skall lämnas till beredningen för information om freds- och
nedrustningssträvanden. Försvarsutskottet förutsätter att det bedömda
värdet av föreslagna projekt får stor betydelse vid bidragsgivningen.

FöU 1984/85:9

Ett yrkande i motion 984 (vpk) gäller anslaget Reglering av
prisstegringar för det militära försvaret. Enligt
motionärerna bör anslaget föras upp med 650 milj. kr., vilket innebär en
minskning med 1,5 miljarder kronor i förhållande till vad regeringen har
föreslagit.

Utskottet har i det föregående behandlat de ekonomiska resurserna för
det militära försvaret, bl. a. för nästa budgetår. I det sammanhanget har
utskottet berört prisregleringsanslagets storlek. Anslaget är ett täckningsanslag
som inte belastas. Priskompensationens storlek bestäms av hur
försvarsprisindex utvecklas. Motion 984 bör avslås i denna del.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
5 592 000 000 kr.,

2. beträffande Arméförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen avslår motion 1984/85:1698 om hemvärnets
beväpning,

b. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag
på motionerna 1984/85:594, yrkande 3, och 1984/85:1705,
yrkande 3, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram
av 533 600 000 kr.,

c. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 1 260 858 000 kr.,

3. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar (öv
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 444 200 000
kr.,

4. beträffande Arméförband: Forskning och utveckling

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för arméförband får beställas inom en kostnadsram
av 382 800 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 475 000 000 kr.,

5. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
1 798 600 000 kr.,

6. beträffande Marinförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1984/85:594, yrkande 4, och 1984/85:1705, yrkande
4, bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram
av 1 373 300 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 1 315 000 000 kr.,

Res. 11 (m, c)

FöU 1984/85:9

7. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
116 000 000 kr.,

8. beträffande Marinförband: Forskning och utveckling

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för marinförband får beställas inom en kostnadsram
av 161 700 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 125 000 000 kr.,

9. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
2 976 700 000 kr.,

10. beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1984/85:594, yrkandeS, och 1984/85:1705, yrkande
5, bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 1 369 000 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 2 613 000 000 kr.,

11. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
262 500 000 kr.,

12. beträffande Flygvapenförband: Forskning och utveckling

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för flygvapenförband får beställas inom en kostnadsram
av 734 800 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 1 335 000 000 kr.,

13. att riksdagen till Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 572 300 000 kr.,

14. beträffande Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning

a. att riksdagen med bifall till propositionen och avslag på
motionerna 1984/85:594, yrkande 6, och 1984/85:1705, yrkande
6, bemyndigar regeringen att medge att beställningar av
materiel m. m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en
kostnadsram av 122 300 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 174 000 000 kr.,

15. att riksdagen till Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
112 300 000 kr.,

16. beträffande Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling

Res. 11 (m, c)

FöU 1984/85:9

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete
för operativ ledning m. m. får beställas inom en
kostnadsram av 10 900 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 10 000 000 kr.,

17. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 104 470 000 kr.,

18. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 28 200 000 kr.,

19. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 171 750 000 kr.,

20. beträffande Försvarets materielverk

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret
1985/86 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas
så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger
700 000 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 578 000 000 kr.,

21. beträffande Gemensam försvarsforskning

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1985/86 medge att materiel för forskningsändamål beställs
inom en kostnadsram av 11 000 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 320 800 000 kr.,

22. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 36 500 000 kr.,

23. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 195 600 000 kr.,

24. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 107 000 000 kr.,

25. att riksdagen till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 20 800 000 kr.,

26. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 3 050 000 kr.,

27. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 35 860 000 kr.,

28. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 9 825 000 kr.,

29. att riksdagen till Försvarets läromedelscentral för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

30. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 7 950 000 kr.,

31. beträffande Statens försvarshistoriska museer

FöU 1984/85:9

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att inrätta en extra
ordinarie tjänst för chef för statens försvarshistoriska museer,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 11 350 000 kr.,

32. beträffande Frivilliga försvarsorganisationer m. m.

a. att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1984/85:496 samt med bifall till motion 1984/85:594, yrkande
16, för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
78 250 000 kr.,

b. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om priskompensation av frivilligstödet,

33. att riksdagen till Försvarets datacentral för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 7 021 000 kr.,

34. att riksdagen till Vissa nämnder m. m. inom det militära försvaret
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
12 890 000 kr.,

35. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1984/85:984, yrkande 4, till Reglering av prisstegringar
för det militära försvaret för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 2 150 000 000 kr.

16 Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1983/84

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 202—203) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om civilförsvaret
under budgetåret 1983/84.

Utskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har
anfört och hemställer.

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

17 Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1984/85

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 204) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om civilförsvaret under
budgetåret 1984/85.

Utskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har
anfört och hemställer.

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

18 Civilförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 205 — 212) föreslagit riksdagen
att godkänna de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling som föredragande
statsrådet har angett.

FöU 1984/85:9

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet konstaterar att grunderna för civilförsvarets
utveckling har lagts fast genom 1982 års försvarsbeslut. Den nu aktuella
perioden 1985/86—1989/90 innefattar tre budgetår utöver försvarsbeslutsperioden.

För att avhjälpa redovisade brister i krigsorganisationen genomförs
bl. a. en omläggning av organisationen genom att personal och materiel
överförs till A- och B-enheter. Krigsorganisationen blir även anpassad till
den kommunala ledningen och till den nya personalramen på ca 150 000
personer. Försvarsministern anser att arbetet med dessa ändringar bör ges
hög prioritet och att detsamma bör gälla andra åtgärder som civilförsvarsstyrelsen
avser att genomföra för att höja krigsorganisationens beredskap.
Till skillnad från civilförsvarsstyrelsen räknar försvarsministern dock med
att såväl A-enheter som B-enheter skall övas vart fjärde år. Han ansluter
sig till styrelsens förslag att civilförsvarsstabernas övningsverksamhet samordnas
med ledningsövningarna av totalförsvaret på lokal nivå.

Beträffande övriga delar av programplanen berör försvarsministern
bl. a.

o införandet av hemskyddsorganisationen
o anskaffningen av andningsskydd
o skyddsrumsbyggandet i småhusområden.

Motioner

1984/85:594 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utbildningsrytmen inom civilförsvaret,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om genomförande av programmet för anskaffning av
skyddsmasker etc.

1984/85:1265 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) såvitt gäller yrkandena

1. att riksdagen i skrivelse till regeringen uttalar att den hemskyddsorganisation
som planeras inom civilförsvaret bör ses som kontaktorgan
mellan befolkningen och alla civila totalförsvarsgrenar,

2. att riksdagen utalar att planeringen för skyddsrumsbyggande bör
utgå från återhållsamhet med pengar till skyddsrum i sådana områden som
vid kommande kommunal skyddsplanering kan antas bli betraktade som
lågriskområden.

1984/85:1705 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) såvitt gäller yrkande 7 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om fullföljande av programmet för anskaffning av skyddsmasker och
andningsskydd i enlighet med 1982 års beslut.

FöU 1984/85:9

Utskottet

1 enlighet med den inriktning som anges i 1982 års försvarsbeslut sker
stora förändringar inom civilförsvaret. Beslutade ändringar beskrivs i
budgetpropositionen. I propositionerna 1984/85:160 och 161 har regeringen
nyligen lämnat förslag som rör civilförsvaret. Utskottet återkommer
senare under riksmötet till dessa förslag.

Civilförsvarsstyrelsen har i sin programplan förutsatt att av enheterna
i den nya krigsorganisationen skall A-enheter
övas vart tredje år och B-enheter vart fjärde år. Merkostnaden för att öva
de ca 100 000 personerna i A-enheterna oftare än B-enheternas personal
utgör ca 8,5 milj. kr. I moderata samlingspartiets motion 594 understryks
vikten av att civilförsvarets enheter är användbara omedelbart efter att de
har mobiliserats och av att de därför är väl övade. Motionärerna anser att
A-enhetena fr. o. m. år 1987 bör övas vart tredje år och att riksdagen bör
ta ställning för detta.

Liksom inom det militära försvaret övas civilförsvarets enheter f. n. vart
fjärde år. Bortsett från civilförsvarsstaberna bör en ändring av övningsrytmen
prövas i samband med ett långsiktigt försvarsbeslut. Utskottet anser
därför att riksdagen inte bör bifalla motion 594 i denna del. Beträffande
civilförsvarsstaberna finns starka skäl att samordna övningsverksamheten
med kommunernas ledningsövningar för totalförsvaret på lokal nivå. Liksom
försvarsministern ansluter sig utskottet i denna del till civilförsvarsstyrelsens
förslag. 1982 års provplanläggningskommitté har föreslagit
(SOU 1984:57) att sådana ledningsövningar anpassas till mandatperioderna
för kommunernas förtroendevalda.

Motion 1265 (fp) innehåller ett yrkande om den nya hemskyddsorganisationen.
Motionärerna menar att hemskyddet kan komma
att få en nyckelroll som en länk mellan den enskilde och alla de totalförsvarsfunktioner
som han eller hon behöver ha kontakt med. Försvarsministern
betecknar i propositionen hemskyddsorganisationen som en totalförsvarsresurs.
Utskottet har nyligen (FöU 1984/85:5 s. 31) uttalat att
hemskyddet kan komma att få stor betydelse för det civila försvaret på
lokal nivå. Alla har uppenbarligen stora förväntningar på den nya organisationen.
Försök med rekrytering och utbildning av hemskyddsombud
pågår. Liksom motionärerna anser utskottet att den nya hemskyddsorganisationen
kan komma att få stor betydelse för de enskilda människorna.
Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att slutlig ställning till verksamhetens
inriktning samt till formerna för rekryteringen och utbildningen
bör tas i anslutning till det kommande försvarsbeslutet. Något uttalande
av riksdagen enligt motion 1265 behövs inte.

Inriktningen i fråga om anskaffning av andningsskydd var i
1982 års försvarsbeslut att hela civilbefolkningens behov skulle vara tillgodosett
vid utgången av budgetåret 1992/93. Riksdagen (prop. 1983/

FöU 1984/85:9

84:40 bil. 2, FöU 7, rskr. 88) beslöt i december 1983 att ambitionsökningarna
i försvarsbeslutet inte till alla delar skulle genomföras i den takt som
tidigare hade planerats. I budgetpropositionen 1984 föreslogs att anskaffningen
av andningsskydd skulle inriktas mot att det totala behovet blir
tillgodosett 3 —4 år senare än utgången av budgetåret 1992/93. Utskottet
ville inte utesluta att behovstäckningen skulle kunna ske tidigare än så. På
förslag av utskottet uppdrog riksdagen åt regeringen att redovisa en plan
för behovstäckning i fråga om andningsskydd, om möjligt i budgetpropositionen
1985.

Civilförsvarsstyrelsen har redovisat en plan för anskaffning av andningsskydd
som innebär att behoven för hela civilbefolkningen täcks
under budgetåret 1994/95. Ett alternativt program som innebär att befolkningens
behov är täckt redan år 1992 kan enligt styrelsen inte inrymmas i
den ekonomiska planeringsramen. Enligt försvarsministerns mening bör
civilförsvarsstyrelsens plan läggas till grund för anskaffningen av andningsskydd.
Denna fråga tas upp i två motioner. Både moderata samlingspartiet
och centerpartiet hävdar i sina partimotioner att anskaffningen av
andningsskydd bör ske i enlighet med beslutet år 1982. Enligt partimotion
594 (m) bör för detta ändamål ställas ytterligare 32 milj. kr. till civilförsvarsstyrelsens
förfogande under perioden 1985/86— 1989/90.

Utskottet kan konstatera att den plan som försvarsministern förordar
innebär en senareläggning i förhållande till 1982 års inriktning med två år.
Efter det första av dessa år återstår endast att anskaffa 5 000 skydd.
Behovet är alltså i det närmaste täckt endast ett år senare än som förutsattes
1982. Civilförsvarsstyrelsen anger merkostnaden för att helt följa 1982 års
inriktning till ca 87 milj. kr. under programplaneperioden. Mot denna
bakgrund anser utskottet att riksdagen bör godta den plan som försvarsministern
förordar.

Försvarsministern behandlar också skyddsrumsbyggandet.
Enligt 1982 års försvarsbeslut skall ske en hårdare styrning av detta till
riskområden. Ett system med skyddsplaner skall införas. Med hänvisning
till den nuvarande ekonomiska situationen anser försvarsministern att
beställningen av nya skyddsrum i småhusområden bör starkt begränsas i
avvaktan på att skyddsplanerna upprättas. Enligt motion 1265 (fp) bör
riksdagen uttala att planeringen för skyddsrumsbyggande bör innebära
återhållsamhet i sådana områden som vid kommande skyddsplanering
kan antas bli betraktade som lågriskområden. Detta stämmer överens med
de riktlinjer som försvarsministern har angett. Utskottet biträder dessa.
Något uttalande av riksdagen enligt motionsförslaget behövs inte. Ett
förslag i samma motion om medelstilldelningen för byggande av skyddsrum
behandlar utskottet i det följande (punkt 20).

Utskottet har i övrigt inte något att invända mot vad föredragande
statsrådet har anfört. Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1984/85:594, yrkande 12 om övningsrytmen
inom civilförsvaret,

Res. 12 (m)

FöU 1984/85:9

2. att riksdagen avslår motion 1984/85:1265, yrkande 1 om hemskyddsorganisationen,

3. att riksdagen avslår motionerna 1984/85:594, yrkande 13, och Res. 13 (m, c)
1984/85:1705, yrkande 7, om anskaffningen av andningsskydd,

4. att riksdagen avslår motion 1984/85:1265, yrkande 2 om Res. 14 (fp)
skyddsrumsbyggandet,

5. att riksdagen godkänner de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta
utveckling som föredragande statsrådet har angett.

19 Ekonomiska resurser för civilförsvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 213—216) föreslagit riksdagen

att

1. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat i fråga om planeringsram
för civilförsvar utom skyddsrum under perioden 1985/86 —

1989/90,

2. för budgetåret 1985/86 fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum till 450 500 000 kr. och utgiftsramen för skyddsrum till
683 000 000 kr., båda i prisläget februari 1984,

3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1985/86 justera utgiftsramen
för civilförsvar utom skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen
enligt försvarsprisindex samt utgiftsramen för skyddsrum med hänsyn till
prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

4. bemyndiga regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

5. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för civilförsvar utom
skyddsrum för budgetåret 1985/86 på grund av över- eller underutnyttjande
av utgiftsramen för budgetåret 1984/85,

6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1985/86 medge överskridande
av utgiftsramarna för civilförsvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden,
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Utskottet

Föredragande statsrådet redovisar en planeringsram för civilförsvar
utom skyddsrum under perioden 1985/86—1989/90. Han beräknar utgiftsramen
för civilförsvar utom skyddsrum för budgetåret 1985/86 till
450 500 000 kr. Härtill kommer 47 milj. kr. som avser beräknad kompensation
för pris- och löneökningar enligt försvarsprisindex efter februari

1984. Utgiftsramen har ökats med 1 milj. kr. för utbildning av förtroendevalda
i kommunerna för ledning av bl. a. civilförsvarsverksamheten i krig.

Utgiftsramen för skyddsrum beräknas av försvarsministern till 683 milj. kr.
i prisläget februari 1984. Härtill kommer 66 milj. kr. för beräknade prisoch
löneökningar enligt nettoprisindex.

FöU 1984/85:9

Utskottet godtar regeringens förslag och hemställer

1. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat
i fråga om planeringsram för civilförsvar utom skyddsrum
under perioden 1985/86—1989/90,

2. att riksdagen för budgetåret 1985/86 fastställer utgiftsramen för
civilförsvar utom skyddsrum till 450 500 000 kr. och utgiftsramen
för skyddsrum till 683 000 000 kr., båda i prisläget februari
1984,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1985/86
justera utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum med hänsyn
till prisutvecklingen enligt försvarsprisindex samt utgiftsramen
för skyddsrum med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt
nettoprisindex,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för
civilförsvar utom skyddsrum för budgetåret 1985/86 på grund
av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret
1984/85,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret
1985/86 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret
samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs
av konjunktur- eller beredskapsskäl.

20 Anslagsfrågor för civilförsvaret

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 218 — 234) föreslagit riksdagen
att för budgetåret 1985/86 anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden
m. m. enligt följande sammanställning.

Anslag Belopp (kr.)

G 1. Civilförsvar (s. 218 —228) bemyndigande

(materiel)
bemyndigande
(ersättning för an -

58 000 000

läggningar för
krigsorg.)

1 000 000
425 500 000

förslagsanslag

G 2. Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar
(s. 228 — 230)

G 3. Civilförsvar: Skyddsrum (s. 231 —233)

förslagsanslag 25 000 000

bemyndigande 636 500 000

förslagsanslag 683 000 000

G 4. Reglering av prisstegringar för civilförsvaret
(s. 233 — 234)

förslagsanslag 113 000 000

FöU 1984/85:9

Motion

1984/85:1265 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) såvitt gäller yrkande 3 att
riksdagen beslutar att anslaget till skyddsrum skall vara 100 milj. kr. lägre
än vad regeringen föreslagit.

Utskottet

Utskottet har i det föregående (punkt 18) förklarat sig biträda att beställningen
av nya skyddsrum i småhusområden begränsas starkt i avvaktan på
att kommunerna har upprättat skyddsplaner. En ytterligare minskning av
resurserna för skyddsrumsbyggande i enlighet med motion 1265 (fp) vill
utskottet emellertid inte tillstyrka. Anslagsmedel enligt propositionsförslaget
behövs för betalning av tidigare beställningar. Om man skulle minska
bemyndigandena med angivet belopp skulle enligt uppgift byggas in nya
brister i områden som inte kan antas vara lågriskområden. Resurser bör
därför anvisas i enlighet med regeringens förslag.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande Civilförsvar

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att civilförsvarsmateriel
beställs inom en kostnadsram av 58 000 000 kr.,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation
inom en kostnadsram av 1 000 000 kr.,

c. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 425 500 000 kr.,

2. att riksdagen till Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.,

3. beträffande Civilförsvar: Skyddsrum

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning
utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en
kostnadsram av 636 500 000 kr.,

b. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1984/85:1265, yrkande 3, för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 683 000 000 kr.,

4. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för civilförsvaret för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 113 000 000 kr.

21 Det ekonomiska försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 235 — 246) föreslagit riksdagen
att godkänna de riktlinjer för det ekonomiska försvarets utveckling som
föredragande statsrådet har förordat.

Res. 15 (fp)

Föl)1984/85:9

Föredragande statsrådet

I budgetpropositionen anges inledningsvis (s. 235) att försörjningsberedskapen
är ett samlingsbegrepp för landets försörjningsförmåga vid
kriser och krig och att denna beredskap i allt väsentligt bygger på det
fredstida samhällets resurser. Det erinras vidare om att ekonomiskt försvar
är det sammanfattande begreppet för de särskilda åtgärder som krävs för
att förbereda och underlätta samhällets anpassning till skilda krissituationer.
Vidare lämnas en kortfattad redogörelse för de övergripande mål för
det ekonomiska försvaret som riksdagen fastställde genom 1982 års försvarsbeslut
(prop. 1981/82:102 bil. 3, Föll 18, rskr. 374).

Försvarsministern uppger att det pågår en översyn av planeringsförutsättningarna
för det ekonomiska försvaret. Överstyrelsen för ekonomiskt
försvar (ÖEF) har i programplanen för perioden 1985/86— 1989/90 samt
i en särskild skrivelse till regeringen i oktober 1984 redovisat arbetsläget i
översynen. Försvarsministern avser återkomma till denna fråga våren 1985
i anvisningarna för programplaneringen inom det ekonomiska försvaret.
Den kommer också, uppger han, att övervägas av 1984 års försvarskommitté.
Försvarsministern kommenterar slutligen de olika programmen
inom det ekonomiska försvaret.

Motion

1984/85:1709 av Göthe Knutson (m) såvitt gäller yrkande 1 att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om inriktningen av det ekonomiska försvaret.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis påminna om att bl. a. det ekonomiska försvaret
berörs av förslag som regeringen nyligen har lämnat till riksdagen
i proposition 1984/85:160. Utskottet återkommer senare under riksmötet
till dessa förslag.

Yrkande 1 i motion 1709 (m) gäller inriktningen av det ekonomiska
försvaret. I motionen anges sammanfattningsvis att den inriktning av
beredskapsåtgärderna som lades fast i 1982 års försvarsbeslut bör gälla
men utvecklas ytterligare. Motionären framhåller bl. a. att det är angeläget
att ännu större kraft sätts in på att aktivera och öva försörjningsviktiga
fredsfunktioner så att det tas beredskapshänsyn i samhällsplaneringen och
så att handlingsberedskapen inför olika krissituationer uppövas. Han understryker
i linje därmed behovet av att öka beredskapsmedvetandet. Det
intresse som idag finns på olika håll för beredskapsfrågor bör, anser han,
tas till vara bättre och utnyttjas för frivilliga beredskapsåtgärder. För att
inte behovet av kompletterande åtgärder skall bli för stort är det, anför han

FöU 1984/85:9

vidare, angeläget att större hänsyn tas till säkerhets- och försvarspolitiska
intressen vid samhällsplaneringen. Enligt hans mening bör särskild uppmärksamhet
ägnas den snabba tekniska utvecklingen, speciellt inom elektronikens
och datateknikens områden.

Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom de synpunkter som framförs
i motionen. De ligger i linje med den inriktning som det ekonomiska
försvaret gavs genom 1982 års totalförsvarsbeslut. Inriktningen innebär
bl. a. att näringslivets egen förmåga skall utnyttjas i största möjliga utsträckning
för att lösa förekommande uppgifter under kriser och i krig.
Vad som anförs i motionen stämmer också överens med vad ÖEF anför i
programplanen för perioden 1985/86—1989/90. Där anges de högst prioriterade
beredskapsåtgärderna vara att öka den administrativa, organisatoriska
och personella handlingsberedskapen hos berörda myndigheter
och i näringslivet. Frågan om försvarshänsyn i samhällsplaneringen tas
upp i proposition 1984/85:160.

Även om utskottets uppfattning i stort sammanfaller med vad motionären
har anfört om det ekonomiska försvarets inriktning anser utskottet att
riksdagen inte nu bör göra något uttalande därom. Den inriktning som
anges i motionen har i sina huvuddrag redan lagts fast av riksdagen. Det
ekonomiska försvarets fortsatta utveckling kommer att närmare övervägas
av 1984 års försvarskommitté, bl. a. på grundval av resultatet av den
översyn av planeringsförutsättningarna för det ekonomiska försvaret som
nu sker. Ett nytt långsiktigt försvarsbeslut beräknas komma att fattas om
två år.

Av det anförda framgår att utskottet anser att yrkande 1 i motion 1709
(m) inte bör bifallas. Ett regeringsbeslut om inköp av råolja från Iran tas
också upp i motionen. Motionsyrkandet härom behandlar utskottet i betänkande
FöU 1984/85:10.

Utskottet har inte något att invända mot de riktlinjer för det ekonomiska
försvarets utveckling som försvarsministern har förordat.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen

1. avslår motion 1984/85:1709, yrkande 1 om inriktningen av det
ekonomiska försvaret,

2. godkänner de riktlinjer för det ekonomiska försvarets fortsatta
utveckling som föredragande statsrådet har förordat.

22 Ekonomiska resurser för det ekonomiska försvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 247 — 249) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om ekonomiska
resurser för det ekonomiska försvaret.

FöU 1984/85:9

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet redovisar ett totalt medelsbehov över statsbudgeten
för budgetåret 1985/86 om ca I 504 milj. kr. för verksamheten inom
det ekonomiska försvaret. I driftkostnaderna inräknas räntekostnader och
övriga kapitalkostnader för beredskapslagringen på ca 951 milj. kr. Den
särskilda medelsramen för investeringar m. m. upptas i budgetpropositionen
med ca 273 milj. kr. 1 en sammanställning anges (s. 248 — 249) de
anslag som berörs under olika huvudtitlar. Anslagen inom energiområdet
är angivna med beräknade belopp.

Utskottet

Vissa av de anslag som försvarsministern redovisar i sammanställningen
bereds av andra utskott än försvarsutskottet. Regeringens förslag och i
anslutning därtill väckta motioner rörande anslag inom försvarsutskottets
ansvarsområde behandlas i följande avsnitt. Beträffande energiområdet
lämnas förslag i proposition 1984/85:120 (s. 310—315) som utskottet behandlar
i betänkande FöU 1984/85:10.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar redogörelsen om ekonomiska resurser för det
ekonomiska försvaret utan erinran.

23 Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 250—262) föreslagit riksdagen
att för budgetåret 1985/86 anvisa medel och lämna bemyndiganden enligt
följande sammanställning.

Anslag		Belopp (kr.)
H 1.	Överstyrelsen för eko-nomiskt försvar: Förvaltningskostnader (s. 259)	förslagsanslag	36 730 000
H 2.	Drift av beredskapslager (s. 260)	förslagsanslag	223 290 000
H 3.	Beredskapslagring och industriella åtgärder (s. 260-261)	bemyndigande (avtal om nya beredskapslån) reservations-anslag	110 000 000 172 485 000
H 4.	Särskilda kostnader för lagring av nafta (s. 261)	förslagsanslag	1 000
H 5.	Förluster på beredskaps-garantier m. m. (s. 262)	bemyndigande (beredskaps- garantier) förslagsanslag	125 000 000 1 000

6 Riksdagen 1984/85. 10 sami. Nr 9

FöU 1984/85:9

Motioner

1984/85:1268 av Anders Svärd (c) och Ann-Cathrine Haglund (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till ÖEF att undersöka förutsättningarna för att
utnyttja befintliga bergrum i Kvarntorp för beredskapsändamål.

1984/85:1709 av Göthe Knutson (m) såvitt gäller yrkande 3 att riksdagen
begär att regeringen företar en ändrad anslagsfördelning inom ÖEF:s
totala anslagsram i enlighet med vad som föreslås i motionen.

1984/85:2793 av Björn Molin (fp) och Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att
riksdagen anvisar 152 485 000 kr. under försvarsdepartementets anslag
H 3 Beredskapslagring och industriella åtgärder.

Utskottet

Utskottet tar i detta avsnitt ställning till de anslag under fjärde huvudtiteln
som avser det ekonomiska försvaret och vissa motionsyrkanden som
rör dessa anslag.

ÖEF har i sin anslagsframställning för budgetåret 1985/86 redovisat tre
alternativa förslag till särskild medelsram för investeringar inom det ekonomiska
försvaret (alternativ A—C).

I alternativ A har enligt regeringens anvisningar avsatts 127 milj. kr. för
beklädnadsprogrammet inom en medelsram av 268 milj. kr. Delprogrammen
Kemiska produkter m. m. och Metaller m. m. föreslås enligt detta
alternativ tilldelas ca 27,1 resp. 9,3 milj. kr.

Alternativ B innebär att 28 milj. kr. inom samma medelsram har omfördelats
från beklädnadsprogrammet till andra program. Bl. a. föreslås kemi-
och metallprogrammen förstärkas med 3,2 resp. 6,3 milj. kr. i förhållande
till alternativ A.

Enligt det tredje alternativet (alternativ C) — som utgör ÖEF:s huvudförslag
för budgetåret 1985/86 — föreslås utöver medelsramen 268 milj. kr.
ytterligare 6,4 milj. kr. för kemiprogrammet och 20 milj. kr. för metallprogrammet
för att täcka brister inom dessa delprogram.

Nämnda förslag från ÖEF hänför sig till anslaget Beredskapslagring
och industriella åtgärder. I budgetpropositionen
har regeringen under anslaget beräknat 119 525 000 kr. för Beklädnad
m. m., 31 675 000 kr. för Kemiska produkter m. m. och 15 600 000 kr. för
Metaller m. m.

1 motion 2793 (fp) och i ett yrkande i motion 1709 (m) framförs synpunkter
som innebär kritik av regeringens beräkning under nämnda anslag av
medel för beklädnadsprogrammet. Den överskrider, hävdas det, vad som
behövs för att tillgodose beredskapens krav.

FöU 1984/85:9

I motion 2793 (fp) framför motionärerna sina synpunkter mot bakgrund
av att behovet av industripolitiska åtgärder för tekoindustrin enligt deras
uppfattning har minskat gradvis. De anser att anslaget Beredskapslagring
och industriella åtgärder bör minskas med 20 milj. kr., vilket motsvarar vad
regeringen under anslaget har beräknat för beklädnadsprogrammet utöver
vad ÖEF har förordat i sina alternativförslag B och C.

Enligt motion 1709 (m) finns det stora brister inom kemi- och metallprogrammen
som inte tillgodoses i budgetpropositionen. Motionären förordar
därför en omdisposition av medel under anslaget Beredskapslagring
och industriella åtgärder som innebär att programmet Beklädnad minskas
med 20 milj. kr. medan samma belopp tillförs delprogrammen Kemiska
produkter m. m. och Metaller m. m. i linje med vad ÖEF har föreslagit i
anslagsframställningen (alternativ C). För nämnda delprogram bör enligt
motionären efter en sådan omfördelning under anslaget beräknas
36 675 000 kr. (+ 5 000 000 kr.) resp. 30 600 000 kr. (-t- 15 000 000 kr.).

Utskottet konstaterar att de medel för beklädnadsprogrammet som under
ifrågavarande anslag har beräknats i budgetpropositionen understiger
vad som enligt regeringens anvisningar skulle avsättas för detta ändamål
i alternativ A (127 milj. kr.). Utskottet anser att denna minskning är
motiverad från beredskapssynpunkt. En ytterligare nedskärning vill utskottet
inte biträda. Motion 2793 (fp) om en minskning av anslaget med 20
milj. kr. bör avslås. Inte heller anser utskottet att det finns tillräckliga skäl
att i enlighet med syftet i motion 1709 (m), yrkande 3, förorda ett uttalande
av riksdagen om en annan fördelning på ändamål av medlen under anslaget
än vad som framgår av budgetpropositionen.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också motion 1268 (c, m). I
motionen uppges att det i Kvarntorp i Kumla kommun finns stora outnyttjade
bergrum som resultat av en flerårig brytning av sandsten. Motionärerna
anser att ÖEF bör ges i uppdrag att undersöka om det är möjligt att
utnyttja bergrummen för beredskapslagring.

Utskottet har inhämtat att ÖEF känner väl till ifrågavarande bergutrymmen
men inte anser sig ha behov av dem. Motionen bör avslås.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen till Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 36 730 000 kr.,

2. att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 223 290 000 kr.,

3. beträffande Beredskapslagring och industriella åtgärder

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram
av 110 000 000 kr. medge avtal om nya beredskapslån som
medför utbetalningar under senare budgetår,

b. att riksdagen med bifall till propositionen och avslag på
motion 1984/85:2793 för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 172 485 000 kr.,

Res. 16 (fp)

FöU 1984/85:9

c. att riksdagen avslår motion 1984/85:1709, yrkande 3 om
ändrad medelsfördelning inom anslaget,

4. att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av nafta för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

5. beträffande Förluster på beredskapsgarantier m. m.

a. att riksdagen fastställer en ram för statliga beredskapsgarantier
enligt förordningen (1982:517) om beredskapslån och beredskapsgarantier
som uppgår till 125 000 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

6. att riksdagen avslår motion 1984/85:1268 om utnyttjande av
bergrum i Kvarntorp.

24 övrigt totalförsvars fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 264—267) föreslagit riksdagen
att godkänna de riktlinjer för det övriga totalförsvarets utveckling som
föredragande statsrådet har förordat.

Föredragande statsrådet

Med övrigt totalförsvar avses de delar av totalförsvaret som inte tillhör
det militära försvaret, civilförsvaret eller det ekonomiska försvaret.

Försvarsministern behandlar inledningsvis de grundläggande principerna
för och inriktningen av den fortsatta utvecklingen för övrigt totalförsvar
enligt 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr.
374). Mot denna bakgrund redovisar han pågående utredningsarbete
m. m. av betydelse i sammanhanget. Slutligen kommenterar han den programvisa
inriktningen av övrigt totalförsvar, varvid följande program
behandlas:
o Ledning m. m.
o Psykologiskt försvar
o Telekommunikationer
o Viss polisverksamhet

o Hälso- och sjukvård samt socialtjänsten i krig.

Utskottet

Utskottet har inte något att använda mot vad försvarsministern har
anfört i denna del och hemställer

att riksdagen godkänner de riktlinjer för det övriga totalförsvarets
utveckling som föredragande statsrådet har förordat.

Res. 17 (m)

FöU 1984/85:9

25 Den kommunala beredskapen

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 268 — 272) dels föreslagit riksdagen
att anta ett till propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1964:63) om kommunal beredskap, dels berett riksdagen tillfälle att ta del
av vad föredragande statsrådet har anfört om riktlinjerna för den kommunala
beredskapen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunal beredskap har
följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1964:63) om kommunal beredskap
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1985.

Föredragande statsrådet

Försvarsministern uppehåller sig beträffande riktlinjerna för
den kommunala beredskapen bl. a. vid syftet med den kommunala
beredskapsplanläggningen och dess samordning med civilförsvarsplanläggningen.
Under anslaget Civilförsvar har för budgetåret
1985/86 beräknats medel för fortsatt utbildning av förtroendevalda i landets
kommuner med anledning av kommunernas ökade ansvar för totalförsvarsfrågor.

Som skäl för lagförslaget anförs bl. a. att kommunernas skyldighet
enligt 4 § lagen om kommunal beredskap att under vissa förhållanden
genomföra befolkningsregistrering under beredskapstillstånd inte har någon
fredstida motsvarighet. Försvarsministern anser att de kyrkliga myndigheterna,
som handhar folkbokföringen i fred, också bör ha denna
uppgift under beredskap och krig, i enlighet med den ansvarsprincip som
gäller för totalförsvaret. Mot bakgrund härav föreslår han att 4 § lagen
(1964:63) om kommunal beredskap upphävs vid utgången av juni månad

1985.

Motioner

1984/85:594 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 14 att
-iksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
införts om förberedelser för barnomsorg i krig.

1984/85:1705 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) såvitt gäller yrkande 8 att
•iksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
:m planeringen för barnomsorg i krig.

FöU 1984/85:9

Utskottet

1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr. 374)
innebar bl. a. att kommunerna med början senast under budgetåret 1984/
85 skall ta över ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på
lokal nivå i krig och det planläggningsansvar i fred som hänger samman
härmed. Övertagandet skall samordnas med att en hemskyddsorganisation
införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna.
Riksdagen har senare beslutat (prop. 1982/83:100 bil. 6, FöU 9, rskr. 271)
att övergången till kommunal ledning och planläggning i huvudsak skall
genomföras under perioden 1984/85— 1986/87. Övergången skall påbörjas
samtidigt i alla län. Vid övergången skall kraven på beredskap beaktas.

1 december 1984 beslutade riksdagen om vissa ändringar i civilförsvarslagen
(1960:74) och lagen (1964:63) om kommunal beredskap som behövdes
för att tidigare riksdagsbeslut skulle kunna genomföras (prop. 1984/
85:49, FöU 5, rskr. 93). Lagändringarna grundades främst på förslag från
den s. k. provplanläggningskommittén (Ds Fö 1983:10 och SOU 1983:68).
Vad försvarsministern i budgetpropositionen anför om riktlinjerna för den
kommunala beredskapen och förslaget till lag om ändring av lagen om
kommunal beredskap grundas också på resultatet av nämnda kommittés
arbete, redovisat i dess slutbetänkande (SOU 1984:57) Kommunerna i
totalförsvaret.

Utskottet anser att de riktlinjer som försvarsministern angett ligger i linje
med grundtankarna för kommunernas nya uppgifter i totalförsvaret och
därför bör lämnas utan erinran av riksdagen. Även lagförslaget bör antas.
Den föreslagna lagändringen harmoniserar med principen att den som har
ansvar för en uppgift i fred bör behålla detta även under beredskap och i
krig.

Utskottet behandlar i detta sammanhang två motionsyrkanden som rör
kommunernas ansvar för barnomsorg och planering för barnomsorgen
i krig.

Enligt motion 1705 (c) är det mycket angeläget att barnomsorgen i krig
får ett berättigat utrymme i den kommunala planeringen för civilförsvaret.
Vissa kommuner är väl förberedda för uppgiften medan man på andra håll
har eftersatt planeringen på detta område.

1 motion 594 (m) framhålls att kommunernas fredstida barnomsorg
måste kompletteras på olika sätt för att möta ett ökande behov av barnomsorg
vid beredskap och i krig. Bl. a. måste, hävdar motionärerna, fredstida
barnomsorg kompletteras på olika sätt, bl. a. med kravet att kunna ge
barnen skydd i skyddsrum.

Över dessa motioner har inhämtats yttranden från riksnämnden för
kommunal beredskap (RKB), socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet.

Enligt RKB visar erfarenheterna från provplanläggningen av den kom -

FöU 1984/85:9

munala beredskapen våren 1984 att, med de fredstida resurser inom barnomsorgens
område som kommunerna har idag, det inte torde innebära
svårigheter att åstadkomma en planläggning för barnomsorgen även under
beredskap och i krig. Riksnämnden kommer att noga följa bl. a. behandlingen
av barnomsorg under den nu pågående planläggningen av den
kommunala beredskapen.

Socialstyrelsen framhåller att kommunerna sedan lång tid tillbaka har
upprättat beredskapsplaner för socialtjänsten. Dessa har i första hand
avsett barnomsorgen men är numera föråldrade. Fr. o. m. den 1 januari
1985 sker planläggningen enligt preliminära allmänna råd för den kommunala
beredskapsplanläggningen som RKB har utgivit år 1984. Av dessa
framgår de grundläggande principerna för planeringen.

Enligt Svenska kommunförbundet beror bristen i den kommunala beredskapsplanläggningen
på barnomsorgens område främst på två omständigheter.
När barnomsorgen på 1970-talet byggdes upp i en omfattning utan
motstycke prioriterades de primära uppbyggnadsuppgifterna. Dessutom
har enligt kommunförbundet det statliga finansieringsstödet varit otillräckligt.
Även kommunförbundet pekar på de allmänna råd som RKB har
meddelat. Förbundet är övertygat om att kommunernas ökade kompetens
tillsammans med det förtydligande, såväl organisatoriskt som ekonomiskt,
som det nyligen fattade riksdagsbeslutet (prop. 1984/85:49, FöU 5, rskr.
93) om kommunernas ansvar för civilförsvaret innebär, skall kunna leda
till att barnomsorgen framdeles får ett berättigat utrymme i den kommunala
beredskapsplanläggningen.

Utskottet vill understryka att kommunernas ansvar för barnomsorg liksom
för andra viktiga uppgifter i fredssamhället är förenat med skyldighet
att planera för verksamhetens bedrivande också i ofärdstider. I många
sammanhang har påtalats hur viktigt det är att barnomsorgen fungerar
under beredskap och i krig. Liksom motionärerna fäster utskottet stor vikt
vid att kommunernas planering förbättras på detta område. Mycket talar
för att så kommer att ske när kommunerna nu också planerar för civilförsvarets
verksamhet på lokal nivå och i samband därmed uppmärksammar
behoven inom totalförsvaret.

Av stor betydelse är de allmänna råd för den kommunala beredskapsplanläggningen
som RKB har meddelat och som uppges komma att ses
över fortlöpande. Genom dessa räknar utskottet med att kommunernas
uppmärksamhet i ökad utsträckning kommer att riktas mot bl. a. behovet
av skyddsåtgärder för barnomsorgen. Redan i de preliminära råden från
RKB uttalas att barnomsorgsverksamhet i riskområden endast får bedrivas
i lokaler som har skyddsrum eller där skyddsrum i angränsande byggnad
kan nås inom angiven förvarningstid. Utskottet förutsätter att såväl
RKB som länsstyrelserna vid sina kontakter med kommunerna rörande
den kommunala beredskapen lägger stor vikt vid barnomsorgen.

FöU 1984/85:9

Det angelägna syftet med förslagen i motionerna 1705 (c) och 594 (m)
torde enligt utskottets mening bli tillgodosett utan att riksdagen gör något
uttalande. Om brister bedöms kvarstå är det naturligt att frågan uppmärksammas
i samband med 1987 års försvarsbeslut.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1964:63) om kommunal beredskap,

2. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om riktlinjerna för den kommunala beredskapen,

3. att riksdagen avslår motionerna 1984/85:594, yrkande 14, och
1984/85:1705, yrkande 8 om ett uttalande av riksdagen angående
planeringen för barnomsorg i krig.

26 Ekonomiska resurser för övrigt totalförsvar m. m.

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 273 — 274) berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om ekonomiska
resurser för övrigt totalförsvar m. m.

Utskottet

Medel för verksamheten inom övrigt totalförsvar anvisas under särskilda
anslag eller delar av anslag under flera olika huvudtitlar. I budgetpropositionen
redovisas de berörda anslagen i en särskild tabell (s. 273). De
under dessa anslag (delar av anslag) upptagna medlen för budgetåret
1985/86 uppgår sammanlagt till ca 494 milj. kr.

Utskottet har inte något att invända mot vad försvarsministern har
anfört i denna del och hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har
anfört om ekonomiska resurser för övrigt totalförsvar m. m.

27 Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 277 — 297) föreslagit riksdagen
att för budgetåret 1985/86 beträffande till övrigt totalförsvar hänförda
anslag inom försvarsdepartementets verksamhetsområde anvisa medel
och lämna beställningsbemyndigande enligt följande sammanställning.

FöU 1984/85:9

Anslag		Belopp (kr.)
1 1.	Styrelsen för psykologiskt försvar (s. 277-279)	förslagsanslag	5 455 000
I 2.	Civilbefälhavarna (s. 279 — 285)	förslagsanslag	15 765 000
1 3.	Signalskydd (s. 285 — 287)	bemyndigande reservations- anslag	475 000 6 800 000
1 4	Vissa teleanordningar (s. 287 — 288)	reservations- anslag	57 000 000
1 5.	Identitetsbrickor (s. 288 — 290)	förslagsanslag	1 119 000
I 6.	Vissa skyddsrumsanläggningar (s. 290-292)	reservations- anslag	2 800 000
1 7.	Anläggningar m. m. för vissa mi-litära ändamål (s. 292 — 295)	reservations- anslag	8 000 000
I 8.	Bidrag till kostnader för kom-munal beredskap (s. 295 — 297)	reservations- anslag	40 000

Motioner

1984/85:344 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att civilbefälhavarens kansli för södra civilområdet skall stationeras i
Kristianstad.

1984/85:594 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) såvitt gäller yrkande 15 att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om tjänster vid civilbefälhavarkanslierna.

1984/85:597 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att vid lämplig tidpunkt från fall till fall gemensam
kansliort fastställs för civilbefälhavarnas och militärbefälhavarnas kanslier.

1984/85:1707 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att styrelsen för psykologiskt försvar ges i uppgift att inom
ramen för sin verksamhet vidta åtgärder för att kartlägga och motverka
desinformation.

Utskottet

Utskottet behandlar under denna punkt de anslag under fjärde huvudtiteln
som är hänförda till övrigt totalförsvar. För olika ändamål tas upp
sammanlagt ca 97 milj. kr. Anslagsbeloppen räknas inte in i någon av
utgiftsramarna för det militära försvaret eller civilförsvaret.

Med anledning av ett yrkande i motion 594 (m) vill utskottet till en
början uppehålla sig vid det behov av personalförstärkningar

FöU 1984/85:9

vid civilbefälhavarnas kanslier som konstaterades i samband
med 1982 års försvarsbeslut.

När utskottet i betänkande FöU 1983/84:15 senast behandlade denna
fråga konstaterades att av de 14 tjänster som behövde tillföras civilbefälhavarkanslierna
enligt försvarsbeslutet hade sex tjänster dittills inrättats.
I budgetpropositionen har under anslaget Civilbefälhavarna beräknats
medel för tre av de återstående åtta tjänsterna. 1 motion 594 yrkas att
riksdagen uttalar att återstoden (5 tjänster) bör tillföras civilbefälhavarkanslierna
budgetåret 1986/87.

Utskottet vill starkt framhålla önskvärdheten av att resterande tjänster
tillförs civilbefälhavarorganisationen före utgången av försvarsbeslutsperioden.
Försvarets rationaliseringsinstitut har beträffande ledningen av de
civila delarna av totalförsvaret under 1984 konstaterat att civilbefälhavarkansliernas
personalresurser är otillräckliga. I proposition 1984/85:160
föreslås att civilbefälhavarnas roll förstärks (prop. 1984/85:160 s. 48 resp.
26). Det kan enligt utskottets mening förutsättas att den fortsatta personalutbyggnaden
av civilbefälhavarkanslierna tas upp i budgetarbetet inför
budgetåret 1986/87 utan att riksdagen uttalar sig i frågan. Motion 594 (m)
bör därför inte bifallas i denna del.

I två motioner, 344 (m) och 597 (s), behandlas lokaliseringen
av civilbefälhavarkanslier.I motion 344 understryks betydelsen
av samverkan mellan civilbefälhavarkanslierna och militärområdesstaberna.
Sådana kanslier och staber bör därför enligt motionen vara
lokaliserade till samma ort. Med tillämpning av denna princip bör, anser
motionärerna, riksdagen besluta att civilbefälhavarkansliet i Södra civilområdet
omlokaliseras från Malmö till Kristianstad. De motionärer som
står bakom motion 597 erinrar om att de redan år 1974 i en motion
(1974:375) framhöll att civilbefälhavare och militärbefälhavare borde ha
gemensam ort för kansli och stab. De anser att regeringen vid lämplig
tidpunkt från fall till fall bör fastställa gemensam ort för civilbefälhavares
kanslier och militärbefälhavares staber.

Utskottet vill inledningsvis påminna om att lokaliseringen av civilbefälhavarnas
kanslier behandlades av 1964 års civilbefälhavarutredning. Frågan
togs också upp av föredragande statsrådet i proposition 1964:109
angående totalförsvarets regionala ledning. Någon enhetlig princip för
kansliernas lokalisering fastställdes dock inte.

Den tidigare motion i ämnet (1974:375) som åberopas i motion 597
behandlades av försvarsutskottet i ett yttrande till dåvarande civilutskottet
(FöU 1974:ly). Försvarsutskottet var för sin del inte berett att tillstyrka
motionärernas önskemål. Övervägande skäl talade enligt utskottets mening
för att civilbefälhavarkanslierna skulle få stadigvarande
förläggningsorter och att lokaliseringen borde bestämmas i första hand
med hänsyn till den civila försvarsplanläggning som skall samordnas.
Civilutskottet önskade avvakta resultat av den då nyligen tillkallade för -

FöU 1984/85:9

svarsmaktens ledningsutredning och föreslog avslag på motionen (CU
1975:33). Riksdagen följde civilutskottet (RD 110 s. 164).

Försvarsmaktens ledningsutredning ansåg i sitt betänkande Högre regional
ledning (SOU 1978:77) att civilbefälhavarkanslierna skall ha fasta
stationeringsorter och att dessa i princip bör vara desamma som för militärbefälhavarnas
staber. Som skäl åberopades att civilbefälhavarnas samverkan
med militärbefälhavarna är större än med någon annan myndighet.
Denna samverkan är dessutom enligt utredningen av grundläggande betydelse.

I proposition 1979/80:135 om organisation av försvarsmaktens högre
regionala ledning m. m., som byggde på resultatet av försvarsmaktens
ledningsutrednings arbete, ansåg försvarsministern att det varken var meningsfullt
eller lämpligt att försöka avgöra vilken del av civilbefälhavarens
verksamhet som bör anses vara viktigast — den som omfattar samordning,
utbildning m. m. av de civila delarna av totalförsvaret eller den som avser
samverkan och samordning med det militära försvaret. Han upplyste om
att regeringen avsåg att fastställa dåvarande stationeringsorter, vilket innebar
en lokalisering av civilbefälhavarkansliet i Södra civilområdet till
Malmö. Riksdagen hade ingen invändning mot vad försvarsministern
hade anfört (FöU 1979/80:15, rskr. 318).

Regeringen har den 26 juni 1980 fattat beslut om civilbefälhavarkansliernas
stationering i enlighet med vad som anfördes i proposition 1979/
80:135. Regeringen har vidare genom beslut den 13 december 1984 — med
anledning av en skrivelse från länsstyrelsen i Kristianstads län om att
pröva en flyttning av civilbefälhavarkansliet i Malmö till Kristianstad —
förklarat sig inte ha funnit skäl för en sådan flyttning.

Utskottet anser inte att det i motionerna har framförts motiv som ger
riksdagen anledning att inta annan ståndpunkt än regeringen när det gäller
lokaliseringen för civilbefälhavarkansliet i Södra civilområdet. Riksdagen
bör alltså avslå motion 344 (m) om att flytta civilbefälhavarkansliet i Södra
civilområdet till Kristianstad. Motion 597 (s) synes primärt ha samma syfte
men där föreslås att riksdagens uttalande utformas på sådant sätt att det
kan tillämpas även i fråga om lokaliseringen av andra civilbefälhavarkanslier.
Motionen bör inte bifallas.

Utskottet vill slutligen behandla motion 1707 (fp) i vilken motionären
hemställer att regeringen ger styrelsen för psykologiskt försvar i uppgift att
inom ramen för sin verksamhet vidta åtgärder för att kartlägga och motverka
s.k. desinformation. Riksdagen behandlade och avslog i
samband med tillkomsten av styrelsen för psykologiskt försvar ett liknande
motionsyrkande (prop. 1983/84:116, FöU 21, rskr. 287). Utskottet
ansåg då att uppgifter rörande åtgärder mot desinformation som riktas
mot vårt land låg inom styrelsens verksamhetsområde utan att riksdagen
behövde göra något uttalande i frågan.

Desinformation som propaganda behandlades i ett meddelande från

FöU 1984/85:9

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar i oktober 1984. I meddelandet
refererades en artikel av en amerikansk vetenskapsman. Enligt denne
råder viss oklarhet om vad och hur mycket begreppet desinformation
omfattar. Det understryks att desinformation som påverkansmetod är
baserad på förfalskade dokument eller påhittade händelser och alltså
innebär medvetet falsk information. Enligt artikeln är källan eller ursprunget
till uppgiften alltid okänd. Som propagandainstrument är desinformation
av gammalt ursprung.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att frågor om åtgärder mot desinformation
ligger inom verksamhetsområdet för den nya styrelsen för psykologiskt
försvar. Det kan vidare förutsättas att 1984 års försvarskommitté tar
upp sådana frågor när den behandlar uppgifterna för det psykologiska
försvaret.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande Styrelsen för psykologiskt försvar

a. att riksdagen avslår motion 1984/85:1707 om ett uttalande av
riksdagen angående åtgärder mot desinformation,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 5 455 000 kr.,

2. beträffande Civilbefälhavarna

a. att riksdagen avslår motion 1984/85:594, yrkande 15 om
förstärkning budgetåret 1986/87 av civilbefälhavarkanslierna,

b. att riksdagen avslår motion 1984/85:344 om lokalisering av
civilbefälhavarkansliet i Södra civilområdet,

c. att riksdagen avslår motion 1984/85:597 om lokaliseringen
av civilbefälhavarkanslier,

d. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 15 765 000 kr.,

3. beträffande Signalskydd

a. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram
av 475 000 kr.,

b. att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 6 800 000 kr.,

4. att riksdagen till Vissa teleanordningar för budgetåret 1985/86
anvisar ett reservationsanslag av 57 000 000 kr.,

5. att riksdagen till Identitetsbrickorför budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 1 119 000 kr.,

6. att riksdagen till Vissa skyddsrumsanläggningar för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 2 800 000 kr.,

7. att riksdagen till Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av
8 000 000 kr.,

8. att riksdagen till Bidrag till kostnader för kommunal beredskap
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 40 000
kr.

Res. 18 (m, c, fp)

Res. 19 (m, c, fp)

FöU 1984/85:9

28 Övriga anslagsfrågor

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 309 —321) föreslagit riksdagen
att för budgetåret 1985/86 anvisa medel enligt följande sammanställning.

Anslag			Belopp (kr.)
K 1.	Försvarets forskningsanstalt: lntäktsfinansierad uppdrags-verksamhet (s. 307 — 310)	förslagsanslag	1 000
K 2.	Flygtekniska försöksanstalten (s. 311-315)	förslagsanslag	6 920 000
K 3.	Beredskapsstyrka för FN-tjänst (s. 316-318)	förslagsanslag	30 765 000
K 4.	FN-styrkors verksamhet utomlands (s. 318-320)	förslagsanslag	126 500 000
K 5.	Övervakningskontingenten i Korea (s. 320-321)	förslagsanslag	3 000 000

De anslag som behandlas under denna punkt ligger utanför utgiftsramarna
för det militära försvaret och civilförsvaret.

Utskottet tillstyrker att riksdagen bifaller regeringens förslag och hemställer 1.

att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt: Intäktsjinansierad
uppdragsverksamhet för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

2. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 6 920 000 kr.,

3. att riksdagen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 30 765 000 kr.,

4. att riksdagen till FN-styrkors verksamhet utomlands för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 126 500 000 kr.,

5. att riksdagen till Övervakningskontingenten i Korea för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 3 000 000 kr.

Stockholm den I I april 1985

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Gunnar Björk i Gävle (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m),
Evert Hedberg (s), Karl-Erik Svartberg (s), Olle Aulin (m), Ulla Ekelund
(c), Mats Olsson (s), Eric Hägelmark (fp),1 Inge Carlsson (s), Ingvar Björk
(s), Kerstin Ekman (fp): och Sten Andersson i Malmö (m).

1 Närvarande vid punkterna 4—28
- Närvarande vid punkterna 1 —3

FöU 1984/85:9

Reservationer

1 Säkerhets- och försvarspolitiken m. m. (punkt 3) — totalförsvaret

Kerstin Ekman (fp) anser beträffande vapenfri tjänst

dels att den del av utskottets anförande som på s. II börjar "Utskottet
vill" och på s. 13 slutar "bör avslås” bort ha följande lydelse:

Den nuvarande ordningen för prövning av ansökningar om vapenfri
tjänst antogs av riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:159, FöU 28, rskr. 371).
Syftet med de lagändringar som då genomfördes var att åstadkomma en
betydande liberalisering.

Utskottet anser sig kunna konstatera att tillämpningen av vapenfrilagen
inte motsvarar de mål som sattes upp när proposition 1977/78:159 utarbetades.
De brister som finns ger bl. a. till resultat att unga människor som
förvägrats vapenfri tjänst sätts i fängelse med anledning av att de vägrar
att fullgöra sin värnplikt.

Den som i dag söker vapenfri tjänst blir föremål för en särskild utredning.
Syftet med den utredningen är att klarlägga om det kan antas att bruk
av vapen mot annan är så oförenligt med den sökandes allvarliga övertygelse
att han inte kommer att fullgöra värnplikten. Den sökande får redogöra
för sina familjeförhållanden, sin uppväxttid, sina sociala attityder, sin
syn på försvaret och inställning till olika befrielserörelser m. m. Den sökande
har sedan att bekräfta att han är beredd fullgöra vapenfri tjänst och
han uppmanas också att om möjligt inkomma med intyg från trovärdig
person. Utredningsmannen skall som regel tillstyrka eller avstyrka ansökan,
som därefter går till vapenfrinämnden för avgörande.

Trots ett ambitiöst arbete från utredarna är det helt klart att genom att
de skall till- eller avstyrka kan detta ge upphov till subjektiva värderingar.

Det är också uppenbart att det finns andra nackdelar med det nuvarande
prövningsförfarandet. Den verbalt tränade eller den som i förväg fått reda
på de frågor som utredaren enligt sin instruktion skall ställa har större
förutsättningar att ge de rätta svaren och därmed få sin ansökan beviljad.
Den som sökt en gång och fått avslag får gärna en negativ inställning till
utredningsförfarandet, vilket försvårar hans och utredarens möjligheter att
åstadkomma en utredning som ger rättvisa åt sökanden.

Folkpartiet föreslog i motion 1981 /82:1727 en översyn av det nuvarande
prövningsförfarandet och förde också fram förslag om hur ett nytt prövningsförfarande
borde utformas. Motionen avslogs. Folkpartiet har sedan
upprepat sitt krav i motionerna 1982/83:1792, 1983/84:970 och 1984/
85:422.

Vid behandlingen av den nu aktuella partimotionen från folkpartiet har
utskottet funnit att dess förslag om en ändring av prövningsförfarandet bör
bifallas av riksdagen. Prövningen i dess nuvarande form bör alltså avskaf -

FöU 1984/85:9

fas. 1 stället bör den sökande inge en egen skriftlig förklaring, som skall
vara tydlig i fråga om lagens centrala punkter och vara tillkommen efter
ett obligatoriskt informationssamtal.

Sin allvarliga övertygelse måste sökanden kunna styrka med skriftligt
intyg av två personer som åtnjuter allmänt förtroende. Beviset för att
lagens villkor är uppfyllda skall ligga dels i den sökandes egen förklaring,
dels i intyget, dels i den värnpliktiges villighet att underkasta sig den längre
tjänstgöring som en vapenfri i allmänhet åläggs.

Ett system som det nu beskrivna innebär självfallet inte att den värnpliktige
får själv välja mellan vapentjänst och vapenfri tjänst. Begränsningarna
är flera:

— ett aktivt ställningstagande mot vapentjänst,

— obligatoriskt informationssamtal om lagens krav och tjänstgöringsalternativen,

— intyg som bekräftar ärligheten i vederbörandes inställning,

— en skriftlig förklaring med preciserade krav om att lagens villkor är
uppfyllda,

— villighet att åta sig den längre tjänstgöringstiden.

Enligt utskottets mening bör regeringen lämna förslag om de ändringar
av vapenfrilagen som behövs för att en ny ordning skall införas. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets förslag
innebär bifall till motion 422, yrkande 1 (fp).

1 andra hand — om riksdagen inte bifaller utskottets förslag som syftar
till ändring av prövningsförfarandet — bör riksdagen enligt utskottets
uppfattning anmoda regeringen att genomföra en översyn av vapenfrilagen
och dess tillämpning. En sådan översyn har föreslagits i motion 422,
yrkande 2 (fp). Översynen bör i första hand gälla prövningsförfarandet
men också behandla övriga erfarenheter av lagens tillämpning i enlighet
med vad som anförs i motion 1710 (s).

dels att utskottets hemställan (s. 14) i moment 2 b bort ha följande
lydelse:

2. beträffande totalförsvaret

b. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:422, yrkande 1,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört
om förslag från regeringen om ändring av lagen om vapenfri
tjänst,

dels — vid avslag på hemställan i moment 2 b enligt ovan — att utskottets
hemställan i moment 2 c bort ha följande lydelse:

2. beträffande totalförsvaret

c. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:422, yrkande
2, och 1984/85:1710 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört om en översyn av lagen om vapenfri
tjänst.

FöU 1984/85:9

2 Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1984/85
(punkt 6)

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m), Ulla Ekelund (c), Eric Hägelmark (fp) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 19 börjar "Riksdagens
beslut" och slutar "bör avslås” bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut hösten 1983 om en automatikbegränsning beträffande
försvarsutgifterna under år 1984 grundades på en förhoppning att
inflationen under det året skulle begränsas till högst 4%. Beslutet avsågs
bidra till en sådan inflationsutveckling. Vid frågans behandling i försvarsutskottet
reserverade sig företrädarna för m, c och fp. Det kan nu konstateras
att inflationen blev ungefär dubbelt så stor och att den beslutade
begränsningen — om den får kvarstå — medför ett betydande resursbortfall
för det militära försvaret. För budgetåret 1983/84 uppgår bortfallet till
ca 31 milj. kr., vilket framgår av budgetpropositionen (s. 25). Enligt vad
utskottet har inhämtat beräknas bortfallet för innevarande budgetår numera
uppgå till minst 235 milj. kr.

Utskottet anser att det skulle vara mycket olyckligt att rycka undan ca
270 milj. kr. av det militära försvarets resurser i ett läge när regeringen och
riksdagen under stor enighet nyligen har konstaterat att det finns angelägna
behov av åtgärder för att återföra utvecklingen för det militära försvaret
till den som angavs i 1982 års försvarsbeslut. Som försvarsministern uttalar
(s. 27 och 42) framtvingas omplaneringar i negativ riktning. Sådana omplaneringar
får i allt väsentligt konsekvenser för verksamheten efter innevarande
budgetår och ökar planeringsproblemen inför 1987 års försvarsbeslut.
Utskottet delar alltså motionärernas uppfattning i denna fråga.
Regeringens möjligheter till kontroll över beställningarna finns inbyggda
i planeringssystemet.

Enligt utskottets mening bör riksdagen med hänsyn till konsekvenserna
för det militära försvaret återföra ca 270 milj. kr. till resurserna för dess
fortsatta planering. Detta bör ske genom att utgiftsramen för innevarande
budgetår tillfälligt ökas med 31 milj. kr. varjämte uttalas att någon begränsning
av utgiftsramen på grundval av beslutet hösten 1983 (prop.
1983/84:40 bil. 2, FöU 7, rskr. 88) inte skall ske. Med hänsyn till att
riksdagens beslut härom kommer sent under budgetåret bör vidare —
utöver gällande regel för överföring mellan budgetår — medges att högst
270 milj. kr. av outnyttjade medel får överföras till nästa budgetår. Vad
utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan (s. 19) i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:594, yrkande I,
1984/85:1705, yrkande 2, och 1984/85:1711, yrkande 4, som sin

FöU 1984/85:9

mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
utgiftsramen för det militära försvaret under innevarande budgetår,
m. m.

3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7)

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m), Ulla Ekelund (c) och Sten Andersson i Malmö (m) anser
beträffande säkerheten i planeringen

dels att den del av utskottets anförande som på s. 29 börjar "Utskottet
anser” och slutar ”krigsorganisationens utveckling m. m.” bort ha följande
lydelse:

Regeringen har den 14 mars 1985 beslutat om direktiv för överbefälhavarens
planering för perioden 1986/87—1990/91. Planeringen skall genomföras
med två alternativa ekonomiska ramar, varav överbefälhavaren
skall beräkna den ena så att den enligt hans mening på sikt medger
bibehållen köpkraft. Senast den 1 oktober skall överbefälhavaren lämna
förslag till de kompletterande beställningsbemyndiganden som bör begäras
av riksdagen för budgetåret 1985/86. Därvid skall enligt direktiven
klart framgå vilka skillnader som uppstår i behovet av beställningsbemyndiganden
samt vilka objekt som berörs beroende på vilken av de båda
alternativa planeringsramarna som läggs till grund för statsmakternas
beslut.

Utskottet anser att fyrpartiöverenskommelsen i mars 1984 som huvudinriktning
angav att planeringen för det militära försvaret bedrivs med
utgångspunkten att nästa försvarsbeslut medger oförändrad köpkraft. I
huvudsak innebär detta att medel tillförs för att kompensera försvarsmakten
för den prisutveckling utöver priskompensation som uppstår genom
valda prisindex. Genom att ifrågasätta det ekonomiska utrymmet för beställningar
av materiel under nästa budgetår har regeringen enligt utskot:ets
mening mera tagit fasta på möjligheten att nästa försvarsbeslut medför
;n planeringsram med nominellt oförändrat belopp eller ännu mindre
-esurser för den fortsatta planeringen. Härigenom försvåras planeringen
ivsevärt och säkerheten minskar. I linje med yrkande 2 i motion 594 (m)
sch med vad som uttalas i motion 1705 (c) bör riksdagen som sin mening
>e regeringen till känna vad utskottet anser om fyrpartiöverenskommelsen

denna del.

I övrigt har utskottet inte något att invända mot vad försvarsministern
iar anfört om krigsorganisationens utveckling m. m.

dels att utskottets hemställan (s. 44) i moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande säkerheten i planeringen att riksdagen med anledning
av propositionen samt med bifall till motion 1984/85:594,
yrkande 2, och avslag på motion 1984/85:1711, yrkande 2, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

Riksdagen 1984/85. 10 sami. Nr 9

FöU 1984/85:9

4 Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7)

Per Petersson, Göthe Knutson, Olle Aulin och Sten Andersson i Malmö
(alla m) anser beträffande luftförsvaret

dels att den del av utskottets anförande som på s. 30 börjar ”Luftförsvaret
har” och slutar ”inte tillstyrka” bort ha följande lydelse:

Luftförsvaret har stor betydelse för hela totalförsvaret. Dess fortsatta
utveckling studeras nu i perspektivplanearbetet. Resultaten kommer att
ingå i underlaget för 1984 års försvarskommitté och därmed för 1987 års
försvarsbeslut.

Som anförts i motion 594 medför utvecklingen i vår omvärld ökande
krav på det svenska luftförsvaret. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att en förstärkning av detta under 1990-talet bör tillmätas stor betydelse
i arbetet inför nästa försvarsbeslut. Den nuvarande inriktningen
beträffande jaktförsvaret måste anses vara klart otillfredsställande.

I motion 594 anges olika tänkbara vägar att förstärka luftförsvaret. Det
är även enligt utskottets mening angeläget att var och en av dessa prövas
noga.

Beträffande JAS-flygplanen anvisar motionärerna möjligheten att ändra
nuvarande planering så att dessa redan från början kan utföra kvalificerade
luftförsvarsuppgifter. En sådan åtgärd torde ha starkt samband
med flygplanens beväpning. I budgetpropositionen (s. 59) har försvarsministern
framhållit som väsentligt att alternativa lösningar för den planerade
beväpningen av JAS-flygplanet noga prövas och värderas. Vidare
har han beträffande försvarsindustrin uttalat (s. 62) att underlag för val av
beväpningssystem för flygplanet måste vara tillgängligt senast i samband
med 1987 års försvarsbeslut. Utskottet förutsätter att särskilt jaktrobotar är
aktuella i sammanhanget. Under punkt 10 om försvarsindustrin uttalar
utskottet i det följande att frågor om robotsystem och om den svenska
industrins kompetens beträffande robotar bör bearbetas med kraft.

I detta sammanhang vill utskottet tillägga att en utveckling av jaktrobotar
till JAS-flygplanet inom svensk industri har flera fördelar. Man måste
emellertid räkna med vissa merkostnader jämfört med direktanskaffning
från annat land. Det militära försvarets ekonomiska ram bör enligt utskottets
mening kompenseras för sådana merkostnader. Någon merkostnad
från samhällssynpunkt uppstår dock inte eftersom kompetens och sysselsättning
stannar inom landet. Statsbudgeten kompenseras skattevägen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att i det fortsatta arbetet inför 1987
års försvarsbeslut bör ägnas största möjliga uppmärksamhet åt frågor
inom luftförsvaret. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan (s. 44) i moment 3 b bort ha följande
lydelse:

FöU 1984/85:9

3. beträffande krigsorganisationens utveckling m. m.

b. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:594, yrkande 11,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört
om frågor inom luftförsvaret.

5 Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7)

Eric Hägelmark (fp) anser beträffande tillgodoräknande av medel vid
försäljning av anläggningar m. m.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 34 börjar ” Utskottet
anser” och slutar ”inte bifallas” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att myndigheterna bör stimuleras
att vidta rationaliseringsåtgärder. En betydelsefull sådan stimulans
vore att — som föreslås i motion 1701 — låta myndigheter för sin verksamhet
få tillgodogöra sig realvärdet vid försäljning av anläggningar och
materiel som har finansierats genom anslag inom fjärde huvudtiteln. Regeringen
bör därför i regleringsbrev för budgetåret 1985/86 utarbeta bestämmelser
med detta innehåll. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 44) i moment 4 b bort ha följande
lydelse:

4. beträffande besparingsprogrammet

b. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1701 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
tillgodoräknande av medel vid viss försäljning.

6 Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7)

Eric Hägelmark (fp) anser beträffande beslut om avkortning av reservbefälens
tjänstgöringsskyldighet.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar ” Utskottet
har inhämtat” och slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att avkortning av reservbefälens tjänstgöringsskyldighet
bör beslutas på de nivåer i organisationen som föreslås i motion 1702. En
sådan ordning överensstämmer med överbefälhavarens uppfattning och
ligger i linje med strävandena till decentralisering inom försvarsmaktens
organisation. Regeringen bör anmodas att utfärda bestämmelser i enlighet
med motionärernas förslag.

dels att utskottets hemställan (s. 45) i moment 6 a bort ha följande
lydelse:

6. beträffande personalfrågor

a. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1702 som sin

FöU 1984/85:9

100

mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
beslut rörande avkortning av reservbefälens tjänstgöringsskyldighet.

7 Ubåtsskydd (punkt 8)

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m), Ulla Ekelund (c), Eric Hägelmark (fp) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser beträffande helikoptrar för ubåtsjakt

dels att del del av utskottets anförande som på s. 47 börjar ”Beslut har”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Beslut har fattats om modifiering av tre helikoptrar i marinen och fyra
helikoptrar i flygvapnet till samma standard som på marinens helikoptrar
av typ 4 C för ubåtsjakt. Ombyggnaden beräknas vara klar den 1 juli 1985
för marinens helikoptrar och den 1 oktober 1986 för flygvapnets helikoptrar.
Överföringen av helikoptrar från flygvapnet till marinen har planerats
ske med två helikoptrar 1987 och två 1989, enligt uppgift i takt med att
utbildade besättningar tillförs organisationen. Enligt utskottets bedömning
har den beslutade förstärkningen av vår ubåtsjaktförmåga inte fått tillräckligt
hög prioritet i planeringen för ifrågavarande helikoptrar. Eftersom
ubåtsjakthelikoptrar har central betydelse för ubåtsskyddet bör helikoptrarna
snarast överföras till ubåtsskyddsverksamheten. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 48) i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:594, yrkande 8, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
helikoptrar för ubåtsskydd.

8 Ubåtsskydd (punkt 8)

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m), Ulla Ekelund (c) och Sten Andersson i Malmö (m) anser
beträffande kustkorvetter och yrkesofficerare inom marinen

dels att den del av utskottets anförande som på s. 47 börjar "Kustkorvetterna
blir" och på s. 48 slutar ”bör inte bifallas” bort ha följande lydelse:

Kustkorvetterna blir ett betydelsefullt tillskott till vårt ubåtsskydd. En
korvett levereras till marinen i slutet av 1985 och en under andra kvartalet

1986. Enligt överbefälhavarens ubåtsskyddsplan tidigareläggs den planerade
anskaffningen av ytterligare fyra enheter. Regeringen har den 1
november beslutat om projektering av dessa. Framställning om anskaffning
beräknas inkomma till regeringen under 1985. Beställningsbemyndigande
har beräknats för denna anskaffning, som därför inte behöver bli

FöU 1984/85:9

101

beroende av riksdagsbeslut hösten 1985. Efter det nya budgetårets ingång
och så snart myndigheterna gjort framställning härom bör regeringen
enligt utskottets mening utan dröjsmål ställa bemyndiganden till förfogande
för beställning av korvetterna. Utskottet har alltså i denna del samma
uppfattning som redovisas i motion 594 (m). Vad utskottet nu har anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Överbefälhavaren har i sin plan för ubåtsskyddet konstaterat att gällande
personal- och värnpliktsramar för marinen inte är dimensionerade för
den utökade freds- och krigsorganisatoriska verksamhet som ubåtsskyddet
innebär. Överbefälhavaren föreslår att behovet av personal tillgodoses
genom att personalramen successivt fram till budgetåret 1991/92 utökas
med 125 personår. Försvarsministern förklarar sig inte beredd att ta ställning
till den utökning av antalet yrkesofficerare inom marinen som framgår
av överbefälhavarens planering. Detta betecknas i motion 594 (m) som
mycket otillfredsställande. Motionärerna anser att överbefälhavarens förslag
bör bifallas. I budgetpropositionen (s. 55) uttalar försvarsministern
bl. a. att befälsbehovsutredningens förslag (Ds Fö 1985:3) måste beaktas
när det gäller att ta ställning till överbefälhavarens förslag. Utskottet delar
inte försvarsministerns mening.

Liksom armén och flygvapnet är marinen mitt uppe i ett omfattande
rationaliserings- och besparingsarbete. Nya uppgifter genom ubåtsskyddsverksamheten
har nu lagts på såväl flottan som kustartilleriet. Som anförs
i motion 594 är det naturligt att i det läget beakta konsekvenserna i fråga
om marinens personal. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en
successiv utökning av marinens personalram — i enlighet med överbefälhavarens
förslag — bör medges. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 48) i momenten 2 och 3 bort ha följande
lydelse:

2. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1984/85:594, yrkande 9, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om beställning av kustkorvetter,

3. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1984/85:594, yrkande 10, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om marinens personalbehov.

9 Värnpliktsutbildningen (punkt 12)

Gunnar Björk i Gävle (c) och Ulla Ekelund (c) anser beträffande särskild
värnplikt sutredning

dels att den del av utskottets anförande som på s. 55 börjar ” Utskottet
anser” och slutar "av riksdagen” bort ha följande lydelse:

8 Riksdagen 1984/85. 10 sami. Nr 9

FöU 1984/85:9

102

Utskottet anser att de frågor som behandlas i motion 700 är så viktiga att
en utredning av det slag motionärerna förordar bör komma till stånd.
Särskild tyngdpunkt bör läggas på de värnpliktigas förmåner. Detta i all
synnerhet som — t. ex. när det gäller dagersättningens storlek — riksdagsbeslutet
om värnpliktsförmåner år 1983 inte har förverkligats av regeringen.
Regeringen bör med utgångspunkt i vad som anförts i motion 700
anmodas att tillsätta en parlamentariskt förankrad utredning för de frågor
motionärerna berör, i den mån dessa inte konstateras vara eller nyligen har
varit föremål för utredning i annat sammanhang. Vad utskottet nu har
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 58) i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:700 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om en utredning
av vissa värnpliktsfrågor.

10 Ekonomiska resurser för det militära försvaret (punkt 14)

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m), Ulla Ekelund (c), Eric Hägelmark (fp) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 62 börjar "Utskottet
finnér"och slutar "enligt motionsförslaget"bort ha följande lydelse:

Det är ostridigt att det militära försvaret efter 1982 års försvarsbeslut har
ålagts vissa uppgifter som inte var förutsedda vid försvarsbeslutet. Vidare
har värnpliktsförmånerna förbättrats mer än vad som kompenseras genom
prisregleringssystemet. Samtidigt finns angelägen verksamhet som inte
ryms inom den ekonomiska planeringsramen. Detta talar enligt utskottets
mening starkt för att riksdagen i denna del bör följa motion 594. Riksdagen
bör alltså genom att bifalla motionsyrkandet — i linje med 1982 års
försvarsbeslut i denna del — uppmana regeringen att snarast lämna förslag
om särskild kompensation för här aktuella merkostnader.

dels att utskottets hemställan (s. 63) i moment 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen bifaller motion 1984/85:594, yrkande 7 om en
framställning till regeringen.

11 Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkt 15)

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin, (m), Ulla Ekelund (c), och Sten Andersson i Malmö (m) anser —

FöU 1984/85:9

103

under förutsättning av bifall till reservation 3 — att utskottets hemställan
(s. 69 — 70) i momenten 2 b, 6 a, 10 a och 14 a bort ha följande lydelse:

2. beträffande Arméförband: Materielanskaffning

b. att riksdagen med anledning av propositionen och med
bifall till motionerna 1984/85:594, yrkande 3, och 1984/
85:1705, yrkande 3, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för arméförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 2 372 200 000 kr.,

6. beträffande Marinförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med anledning av propositionen och med
bifall till motionerna 1984/85:594, yrkande 4, och 1984/
85:1705, yrkande 4, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för marinförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 2 186 700 000 kr.,

10. beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning

a. att riksdagen med anledning av propositionen och med
bifall till motionerna 1984/85:594, yrkande 5, och 1984/
85:1705, yrkande 5, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 1 854 700 000 kr.,

14. beträffande Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning

a. att riksdagen med anledning av propositionen och med
bifall till motionerna 1984/85:594, yrkande 6, och 1984/
85:1705, yrkande 6, bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för operativ ledning m. m. får
läggas ut inom en kostnadsram av 133 300 000 kr.

12 Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkt 18)

Per Petersson, Göthe Knutson, Olle Aulin och Sten Andersson i Malmö
(alla m) anser beträffande övningsrytmen inom civilförsvaret

dels att den del av utskottets anförande som på s. 74 börjar ”Liksom
inom" och slutar ”kommunernas förtroendevalda” bort ha följande lydelse: Civilförsvaret

bör ha en hög mobiliseringsberedskap. Bristerna i krigsorganisationen
och minskningen av denna talar också för att statsmakterna
bör ansluta sig till civilförsvarsstyrelsens förslag att A-enheterna skall
övas vart tredje år. Utskottet delar alltså den uppfattning härom som förs
fram i motion 594 (m). Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 75) i moment 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:594, yrkande 12,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört
om övningsrytmen inom civilförsvaret.

FöU 1984/85:9

104

13 Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkt 18)

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m), Ulla Ekelund (c) och Sten Andersson i Malmö (m) anser
beträffande anskaffningen av andningsskydd

dels att den del av utskottets anförande som på s. 75 börjar "Utskottet
kan” och slutar ”försvarsministern förordar” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att den plan som försvarsministern förordar
innebär en senareläggning i förhållande till 1982 års inriktning med två år.
Bristen på andningsskydd inom civilförsvaret är allvarlig. Enligt utskottets
mening bör därför inte godtas att anskaffningen slutförs senare än som
förutsattes år 1982. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan (s. 76) i moment 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:594, yrkande
13, och 1984/85:1705, yrkande 7, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om anskaffningen av andningsskydd.

14 Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkt 18)

Eric Hägelmark (fp) anser beträffande skyddsrumsbyggandet

dels att den del av utskottets anförande som på s. 75 börjar ”Försvarsministern
behandlar” och slutar ”(punkt 20)” bort ha följande lydelse:

Försvarsministern behandlar också skyddsrumsbyggandet.
Enligt 1982 års försvarsbeslut skall ske en hårdare styrning av detta till
riskområden. Ett system med skyddsplaner skall införas. Med hänvisning
till den nuvarande ekonomiska situationen anser försvarsministern att
beställningen av nya skyddsrum i småhusområden bör starkt begränsas i
avvaktan på att skyddsplanerna upprättas. Enligt motion 1265 (fp) bör
riksdagen uttala att planeringen för skyddsrumsbyggande bör innebära
återhållsamhet i sådana områden som vid kommande skyddsplanering
kan antas bli betraktade som lågriskområden. Detta stämmer i och för sig
överens med de riktlinjer som försvarsministern har angett. Utskottet finner
det emellertid påkallat att riksdagen följer motion 1265 i denna del.
Härigenom ges regeringen och myndigheterna ytterligare stöd för den
återhållsamhet som för närvarande är motiverad. Ett förslag i samma
motion om medelstilldelningen för byggande av skyddsrum behandlar
utskottet i det följande (punkt 20).

dels att utskottets hemställan (s. 76) i moment 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1265, yrkande 2,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört
om återhållsamhet vid skyddsrumsbyggandet.

FöU 1984/85:9

105

15 Anslagsfrågor för civilförsvaret (punkt 20)

Eric Hägelmark (fp) anser — under förutsättning av bifall till reservation
14 — beträffande anslaget Civilförsvar: Skyddsrum

dels att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar ”Utskottet
har” och slutar ”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående (punkt 18) förklarat sig tillstyrka att
riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1265 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om återhållsamhet vid
skyddsrumsbyggandet. 1 konsekvens härmed föreslår utskottet under denna
punkt att anslaget Civilförsvar: Skyddsrum förs upp i statsbudgeten
med ett belopp som understiger regeringens förslag med 100 milj. kr.

dels att utskottets hemställan (s. 78) i moment 3 b bort ha följande
lydelse:

3. beträffande Civilförsvar: Skyddsrum

b. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion 1984/85:1265, yrkande 3, för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 583 000 000 kr.

16 Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret (punkt 23)

Eric Hägelmark (fp) anser beträffande anslaget Beredskapslagring och
industriella åtgärder

dels att den del av utskottets anförande som på s. 83 börjar "Utskottet
konstaterar” och slutar ”av budgetpropositionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att för programmet Beklädnad m. m. bör under anslaget
Beredskapslagring och industriella åtgärder beräknas 20 milj. kr. mindre
än vad regeringen har räknat med. Detta motsvarar vad ÖEF har förordat
för ändamålet. Som följd därav kan anslaget i enlighet med vad som
föreslås i motion 2793 tas upp med ett 20 milj. kr. lägre belopp än regeringen
har förordat. Riksdagen bör följaktligen avslå motion 1709, yrkande 3,
eftersom motionen vidhåller det av regeringen föreslagna anslagsbeloppet.

dels att utskottets hemställan (s. 83) i moment 3 b bort ha följande
lydelse:

3. beträffande Beredskapslagring och industriella åtgärder

b. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion 1984/85:2793 för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 152 485 000 kr.

17 Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret (punkt 23)

Per Petersson, Göthe Knutson, Olle Aulin och Sten Andersson i Malmö
(alla m) anser beträffande anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder -

FöU 1984/85:9

106

dels att den del av utskottets anförande som på s. 83 börjar ''Utskottet
konstaterar” och slutar "av budgetpropositionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de medel som i budgetpropositionen föreslås under
anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder bör fördelas på det
sätt som föreslås i motion 1709. Av de medel (20 milj. kr.) som tas från
beklädnadsprogrammet bör sålunda 5 milj. kr. föras till delprogrammet
Kemiska produkter m. m. och 15 milj. kr. till delprogrammet Metaller
m. m. En sådan omfördelning skulle bättre motsvara beredskapens krav än
den fördelning av medel som regeringen har räknat med. Detta framgår
bl. a. av att den stämmer överens med den fördelning på de aktuella
delprogrammen som ÖEF har förordat i sitt huvudalternativ i anslagsframställningen.
ÖEF har bl. a. påtalat brister inom kemi- och metallprogrammen
som det är angeläget att på detta sätt avhjälpa. Riksdagen bör
följaktligen avslå motion 2793 eftersom motionen innebär förslag om ett
mindre anslag än regeringen har föreslagit.

dels att utskottets hemställan (s. 84) i moment 3 c bort ha följande
lydelse:

3. beträffande Beredskapslagring och industriella åtgärder

c. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion 1984/85:1709, yrkande 3, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört om fördelning av
medel på program och delprogram inom anslaget.

18 Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar (punkt 27)

Per Petersson (m). Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m), Ulla Ekelund (c), Eric Hägelmark (fp) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser beträffande åtgärder mot desinformation

dels att den del av utskottets anförande som på s. 92 börjar "Utskottet
vidhåller” och slutar "psykologiska försvaret” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är planläggning och motåtgärder mot desinformation
i såväl fred som krig en viktig uppgift för vårt totalförsvar.
Styrelsen för psykologiskt försvar har bl. a. till uppgift att följa utländsk
informationsverksamhet som kan påverka svensk opinionsutveckling och
inverka på försvarsviljan. Styrelsen skall vidare följa och i nära samverkan
med försvarets forskningsanstalt bedriva forskning på det psykologiska
försvarets, den psykologiska krigföringens och angränsande områden.
Utskottet anser det bl. a. mot denna bakgrund vara naturligt att det — som
också förutsätts i motion 1707 — ankommer på styrelsen för psykologiskt
försvar att svara för åtgärder m. m. mot desinformationsverksamhet. Frågans
vikt gör det emellertid angeläget att styrelsens ansvar på området
markeras genom att den — i enlighet med motion 1707 — av regeringen får
ett särskilt uppdrag att inom ramen för sin verksamhet vidta åtgärder för

FöU 1984/85:9

107

att klarlägga och motverka desinformation. Vad utskottet nu har anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 92) i moment 1 a bort ha följande
lydelse:

1. beträffande Styrelsen för psykologiskt försvar

a. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1707 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om
åtgärder mot desinformation.

19 Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar (punkt 27)

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Göthe Knutson (m), Olle
Aulin (m), Ulla Ekelund (c), Eric Hägelmark (fp) och Sten Andersson i
Malmö (m) anser beträffande personalresurser vid civilbefälhavarkanslierna

dels att den del av utskottets anförande som på s. 90 börjar "Utskottet\\W
starkt” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill som ett ytterligare stöd för uppfattningen att personalresurserna
vid civilbefälhavarkanslierna är otillräckliga peka på att försvarets
rationaliseringsinstitut har konstaterat detta i samband med att ledningen
av de civila delarna av totalförsvaret setts över år 1984. Det är
därför enligt utskottets mening nödvändigt att resterande tjänster tillförs
civilbefälhavarkanslierna under budgetåret 1986/87 i enlighet med vad
som föreslås i motion 594. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 92) i moment 2 a bort ha följande
lydelse:

2. beträffande Civilbefälhavarna

a. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:594, yrkande 15,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört
om personalförstärkning budgetåret 1986/87 av civilbefälhavarkanslierna.

Särskilda yttranden

1 l båtsskydd (punkt 8) — marinens värnpliktsram

av Eric Hägelmark (fp).

1 budgetpropositionen föreslås ingen utökning av värnpliktsramen för
marinen i syfte att underlätta ubåtsskyddsverksamheten i enlighet med vad
överbefälhavaren har förordat. Utskottet biträder inte heller förslaget i

FöU 1984/85:9

108

motion 1700 om en sådan utökning. Utskottet påpekar att i regeringens
direktiv för överbefälhavarens fortsatta planering anges att de ökade behoven
av värnpliktiga för ubåtsskydd skall tillgodoses. Enligt min mening
hade inget hindrat att utskottet ställt sig positivt till en sådan ökning redan
nu. Jag förutsätter att direktiven till överbefälhavaren medför att marinens
värnpliktsram utökas så att behovet av värnpliktiga för ubåtsskyddsverksamheten
blir tillgodosett.

2 Värnpliktsutbildningen (punkt 12) — skydd mot sabotageförband

av Eric Hägelmark (fp).

Stormakterna bedöms komma att utnyttja sabotage och angrepp på
enskilda personer i skärpta lägen och i samband med krigsutbrott. Enligt
min mening måste försvarets personal ha särskilt god utbildning för att
kunna vinna framgång i strid mot sabotageförband, eftersom dessa förband
är specialiserade. Utskottet biträder inte förslaget i motion 1699 om
en översyn av grundutbildningen i syfte att redan i fred säkerställa tillräckligt
många välutbildade värnpliktiga för skydd mot sabotageförband. Det
anser att sådant skydd är en fråga som rör hela totalförsvaret och konstaterar
att den f. n. uppmärksammas i skilda sammanhang. Jag förutsätter att
pågående överväganden får som följd att en effektiv utbildning av värnpliktiga
i skydd mot sabotageförband snarast kommer till stånd.

3 Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar (punkt 27) — lokalisering av
civilbefälhavarkanslier

av Eric Hägelmark (fp).

Utskottet anser att det inte finns någon anledning att inta annan ståndpunkt
än regeringens när det gäller lokalisering av civilbefälhavarkansliet
i Södra civilområdet. Detta innebär att Malmö t. v. behålls som lokaliseringsort
för kansliet. Enligt min mening är kontakterna mellan civilbefälhavarens
kansli och militärbefälhavarens stab så betydande att det är
naturligt att civilbefälhavarkansliet i Södra civilområdet flyttas från Malmö
till Kristianstad där militärbefälhavaren har sin stab. Jag utgår från att
frågan kommer att övervägas ytterligare och att regeringen så snart som
möjligt, i enlighet med vad som föreslås i motion 344 (m) och i linje med
motion 597 (s), beslutar att flytta civilbefälhavarens kansliort från Malmö
till Kristianstad.

FöU 1984/85:9

109

Bilaga I Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

Sammanställning av motionsyrkanden

1984/85:317 av Ulla Tillander (c) och Martin Olsson (c) vari yrkas att 7:7 a
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om lagstadgad rätt till
ledighet för insatser i frivilliga försvarsorganisationer.

1984/85:321 av Rune Torwald (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att 4:1
riksdagen begär att regeringen i samråd med resp. landsting snarast utreder
vilka möjligheter som föreligger att genom ökad samordning av militär och
civil sjukvård uppnå största möjliga besparingar.

1984/85:344 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 27:2 b
civilbefälhavarens kansli för södra civilområdet skall stationeras i Kristianstad.

1984/85:345 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos 7:4 a
regeringen begär en översyn av redovisningen vid försvaret, så att kostnaden
för konsulter kan direkt avvägas mot kostnaden för anställd personal.

1984/85:422 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en ändring av vapenfrilagen i 3:2 b
enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen, om yrkande 1 ovan inte bifalls, hos regeringen begär en 3:2 c
översyn av vapenfrilagen.

1984/85:466 av Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för 7:3 f
en utveckling av näringslivet i Blekinge län och hos regeringen hemställer
om åtgärder innebärande en översyn av de militära skyddsområdena i
syfte att kraftigt minska deras areal i Blekinges kustland och skärgård.

1984/85:496 av Ulle Ekelund (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 15:32 a
begär att ytterligare 3 milj. kr., utöver det i propositionen anvisade förslagsanslaget
på 75 milj. kr., anvisas till Frivilliga försvarsorganisationer
m. m.

1984/85:497 av Lars Tobisson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att som 7:3 e
sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten
av att stärka försvarsberedskapen på västkusten.

1984/85:594 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari yrkas 6:1

1. att riksdagen beslutar att det militära försvaret skall tillföras ytterligare
235 milj. kr. på tilläggsstat 1984/85 i syfte att möjliggöra full kompensation
för under 1984 inträffade prisstegringar,

9 Riksdagen 1984/85. 10 sami. Nr 9

FöU 1984/85:9

110

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 7:2 3

motionen anförts om vikten av planering för oförändrad köpkraft i framtida
försvarsbeslut,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av 15:2 b 11

materiel m. m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av

2 372,3 milj. kr.,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av 15:6 a 11

materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av

2 186,7 milj. kr.,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av 15:10 a 11

materiel m. m. för för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram

av 1 854,7 milj. kr.,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av 15:14 a 11

materiel m. m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 133,3 milj. kr.

7. att riksdagen av regeringen begär förslag till finansiering av de upp- 14:3 10

gifter utöver gällande planering och vad priskompensationssystemet medger
som föreslås i propositionen vad avser bl. a. värnpliktsförmåner,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 8:1 7

motionen anförts om snabbt överförande av helikoptrar för ubåtsjaktupp gifter

till marinen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 8:2 8

motionen anförts om tidigarelagd beställning av fyra kustkorvetter,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 8:3 8

motionen anförts om marinens personalramar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 7:3 b 4

motionen anförts om studier av olika möjligheter att i samband med 1987

års försvarsbeslut förstärka luftförsvaret,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 18:1 12

motionen anförts om utbildningsrytmen inom civilförsvaret,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 18:3 13

motionen anförts om genomförande av programmet för anskaffning av
skyddsmasker etc.,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 25:3
motionen anförts om förberedelser för barnomsorg i krig,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 27:2 a 19

motionen anförts om tjänster vid civilbefälhavarkanslierna,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 15:32 a
motionen anförts om anslag till de frivilliga försvarsorganisationerna.

FöU 1984/85:9

111

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1984/85:596 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen 13:1
begär att regeringen ser över utbildning och skyddsbestämmelserna inom
försvarsmakten.

1984/85:597 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos 27:2 c

regeringen begär att vid lämplig tidpunkt från fall till fall gemensam
kansliort fastställs för civilbefälhavarnas och militärbefälhavarnas kanslier.

1984/85:700 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos 12:1 9

regeringen begär att de i motionen upptagna frågorna behandlas i en
särskild värnpliktsutredning.

1984/85:846 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att 12:2
hemställa att regeringen utarbetar förslag till läroplan för värnpliktsutbildningen.

1984/85:847 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 7:5 e
mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om att upprustning
av Rommehedslägret enligt tidigare riksdagsbeslut snarast kommer till
stånd.

1984/85:981 av Ingrid Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin ,12:3
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ändring
av regler för anstånd med militärtjänstgöring för ensamstående fäder.

1984/85:982 av Karin Israelsson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos 12:4
regeringen begär förslag som gör det möjligt att i större utsträckning
utnyttja värnpliktiga och repetitionstjänstgörande på våra förband som
blodgivare.

1984/85:983 av Inger Koch (m) och Lars Hjertén (m) vari yrkas att riks- 7:5 b
dagen som sin mening ger regeringen till känna att ekonomiska åtgärder
beträffande löneförmånerna för försvarets piloter snarast bör vidtas för att
därmed minska flygföraravgången inom försvaret.

1984/85:984 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar att den i motionen citerade meningen från pro- 3:1a
position 1981/82:102, om att materielanskaffningen till det svenska militära
försvaret inte får leda till att Sverige kommer i beroendeställning till
något annat land, fortfarande skall vara giltig,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om sammanslag- 4:2
ning av militära och civila myndigheter i enlighet med vad som framförs

i motionen.

FöU 1984/85:9

112

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

3. att riksdagen uttalar att någon ”samproduktion” av stridsvagnar, 7:3 a
liknande JAS-projektet, inte får planeras,

4. att riksdagen beslutar att anslaget i proposition 1984/85:100, bilaga 15:35
6, punkt E 19. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret minskas
med 1 500 000 000 kr. till 650 000 000 kr.,

5. att riksdagen beslutar att JAS-projektet snarast avbryts och hos rege- 9:1
ringen hemställer om initiativ i samband härmed,

6. att riksdagen, om förslaget i yrkande 5 inte vinner bifall, hos regering- 9:2
en begär en redogörelse för hur den av riksdagen beslutade minskningen

av anslagsramen för JAS-projektet skall genomföras,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till att öka civila, 8:4
statliga myndigheters resurser i de svenska skärgårdarna i enlighet med
vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär en grundlig redogörelse för orsa- 8:5
kerna till att den svenska marina ledningen inte följt utvecklingen inom
undervattenstekniken och haft en så dålig beredskap som manifesterades
vid U 137 :s grundstötning,

9. att riksdagen hos regeringen hemställer om tilläggsdirektiv till för- 3:2 a
svarsutredningen i enlighet med motionens förslag.

1984/85:1063 av Inger Koch (m) och Lars Hjertén (m) vari yrkas att 7:5 c
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en helikopterflygarutbildning
på högskolenivå snarast bör organiseras och att den i lämplig
omfattning bör samordnas militärt och civilt.

1984/85:1161 av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) 7:5 f
vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att bebyggelsen vid Revingehed
bevaras.

1984/85:1264 av Anita Bråkenhielm (m) vari yrkas att riksdagen som sin 7:5 g
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande resursbehov
vid specialtruppslagens regementsledningar.

1984/85:1265 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen i skrivelse till regeringen uttalar att den hemskyddsor- 18:2
ganisation som planeras inom civilförsvaret bör ses som kontaktorgan
mellan befolkningen och alla civila totalförsvarsgrenar,

2. att riksdagen uttalar att planeringen för skyddsrumsbyggande bör 18:4 14
utgå från återhållsamhet med pengar till skyddsrum i sådana områden som

vid kommande kommunal skyddsplanering kan antas bli betraktade som
lågriskområden,

FöU 1984/85:9

113

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

3. att riksdagen beslutar att anslaget till skyddsrum skall vara 100 20:3 b 15

milj. kr. lägre än vad regeringen föreslagit.

1984/85:1266 av Anita Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en skyndsam under- 7:5 d
sökning av möjligheterna att få till stånd en civilt och militärt samordnad
helikopterutbildning på Nyköping/Oxelösund flygplats,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening uttala att flyttningen av 7:5 d
arméns helikopterflygarutbildning i avvaktan på resultateten av nämnda
undersökning t. v. uppskjuts.

1984/85:1267 av Roland Sundgren (s) vari yrkas att riksdagen som sin 7:7 b
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om likvärdig
ersättning för hemvärns- och civilförsvarskurser.

1984/85:1268 av Anders Svärd (c) och Ann-Cathrine Haglund (m) vari 23:6
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till ÖEF att undersöka förutsättningarna för att
utnyttja befintliga bergrum i Kvarntorp för beredskapsändamål.

1984/85:1494 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos 3:2 a
regeringen begär förslag om åtgärder för att minska sårbarheten i centrala
datasystem i enlighet med motionens förslag.

1984/85:1698 av Göran Allmér (m) vari yrkas att riksdagen som sin me- 15:2 a
ning ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
materiel till hemvärnet.

1984/85:1699 av Kerstin Ekman (fp) vari yrkas att riksdagen uttalar att en 12:5

snabb översyn av grundutbildningen bör ske i syfte att redan i fred och året
runt säkerställa tillräcklig mängd välutbildad värnpliktig personal för
skydd mot sabotageförband.

1984/85:1700 av Kerstin Ekman (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att 8:6
marinens värnpliktsram t. v. kan utökas så att ubåtsskyddsverksamheten
kan genomföras på lämpligaste sätt.

1984/85:1701 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos 7:4 b 5

regeringen begär ändring i regerlingsbrevet så att myndigheterna får tillgodogöra
sig medlen vid försäljning.

1984/85:1702 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att förbandscheferna bemyndigas 7:6 a 6

FöU 1984/85:9

114

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

besluta avkorta reservbefälens tjänstgöringsskyldighet med högst tio dagar,

2. att riksdagen hos regeringen begär att överbefälhavaren bemyndigas 7:6 a 6

besluta om avkortning av tjänstgöringsskyldigheten över tio dagar.

1984/85:1703 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att M KV/KA 4 bör bibehålla ansvaret för 7:3 e
de fartygsförband som har sin hemmahörighet på västkusten, även inom
ramen för myndighetens nya organisation och lokalisering,

2. att riksdagen uttalar sig för att en ökad förnyelse av det fasta kustar- 7:3 e
tilleriet på västkusten bör ske i syfte att bibehålla insatsberedskap och
försvarseffekt.

1984/85:1704 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen får i uppdrag att redovisa 7:3 d
konkrets förslag hur den fredstida luftövervakningen av vårt territorium i

övre Norrland kan förbättras.

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att regeringen låter 7:3 d
närmare utreda vad som i övrigt anförts i motionen av ytterligare beredskapsåtgärder
såväl i övre Norrland som i Östersjöområdet.

1984/85:1705 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i 3:1b
motionen anförts om inriktningen av svensk försvarspolitik,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen återkommer på tilläggs- 6:1 2

stat med priskompensation till det militära försvaret i enlighet med motionen
med 240 milj. kr.,

3. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för arméför- 15:2 b 11

band får läggas ut inom en kostnadsram av 2 372,2 milj. kr.,

4. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för marinför- 15:6a 11

band får läggas ut inom en kostnadsram av 2 186,7 milj. kr.,

5. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för flygför- 15:10 a 11

band får läggas ut inom en kostnadsram av 1 854,7 milj. kr.

6. att riksdagen medger att beställningar av materiel m. m. för operativ 15:14 a 11

ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av 133,3 milj. kr.

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 18:3 13

anförts om fullföljande av programmet för anskaffning av skyddsmasker

och andningsskydd i enlighet med 1982 års beslut.

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 25:3
anförts för planeringen för barnomsorg i krig.

FöU 1984/85:9

115

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1984/85:1706 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin 7:7 c
mening ger regeringen till känna vad i motionen sagts om återinförande av
tjänstebrevsrätten för de frivilliga försvarsorganisationerna.

1984/85:1707 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen hos regering- 27:1 a 18

en begär att styrelsen för psykologiskt försvar ges i uppgift att inom ramen

för sin verksamhet vidta åtgärder för att kartlägga och motverka desinformation.

1984/85:1708 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos 3:2 d
regeringen begär en utredning om möjligheterna till en psykologorganisation
inom totalförsvaret.

1984/85:1709 av Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 21:1
motionen anförts om inriktningen av det ekonomiska försvaret,

3. att riksdagen begär att regeringen företar en ändrad anslagsfördel- 23:3 c 17

ning inom ÖEF:s totala anslagsram i enlighet med vad som föreslås i
motionen.

1984/85:1710 av Evert Svensson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen ger 3:2 c I

regeringen till känna vad som i motionen anförts om en översyn av vapenfrilagen.

1984/85:1711 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen i skrivelse till regeringen framhåller vad som i motionen
sagts om nödvändigheten av att fullfölja 1982 års försvarsbeslut,

2. att riksdagen i skrivelse till regeringen betonar vad som i motionen
anförts om behovet att hålla nere ”bemyndigandekvoterna” inför ett nytt
försvarsbeslut,

3. att riksdagen i skrivelse till regeringen framhåller behovet av fortsatta
rationaliseringar i försvarets fredsorganisation i syfte att hålla nere försvarets
driftkostnader.

4. att riksdagen beslutar att försvaret skall tilldelas priskompensationsmedel
för innevarande budgetår så att full priskompensation ges även för
kalenderåret 1984, för vilket enligt preliminära beräkningar krävs ett tillskott
på 240 milj. kr.

1984/85:2423 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen 3:2 a
som sin mening ger regeringen till känna att 1984 års försvarskommitté bör
få i uppdrag att föreslå konkreta åtgärder för att få till stånd en helhetssyn
på sårbarhetsfrågorna, i enlighet med vad som anförs i motionen.

7:1

7:2 3

7:5 a
6:1 2

FöU 1984/85:9

116

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1984/85:2425 av Birger Hagård (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att övrig sådan
personal som efter den 1 juli 1972 genom frivillig eller annan kompletterande
utbildning fördärvat motsvarande kompetens ges samma möjligheter
att nå motsvarande tjänsteställning.

1984/85:2426 av Eric Hägelmark m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening uttalar att en svensk utvecklande robot- 10:2
industri i det längsta bör bibehållas,

2. att riksdagen begär att regeringen upptar samtal med aktuella robot- 10:2
industrier i syfte att få klarhet i hur den totalt för statsmakterna mest
kostnadseffektiva industrisamverkan bör vara organiserad,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en särskild robotberedning 10:2
tillsätts under den tid som krävs för att skapa underlag för fortsatta
politiska beslut inom robotområdet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att överbefälhavaren ges i uppdrag 10:2
att i studie- och systemplaner redovisa alternativ för hur robotsystem kan
utnyttjas på enklare plattformar i syfte att den operativa effekten skall
kunna bibehållas och medel kunna frigöras för att bevara en svensk utvecklande
robotindustri.

1984/85:2427 av Siri Häggmark (m) och Jens Eriksson (m) vari yrkas att 7:3 e
riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att stärka försvarsberedskapen på västkusten.

1984/85:2428 av Gunnar Hökmark m. fl. (m) vari yrkas 7:3 c

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående inriktningen av Storstockholms försvar på
kort sikt,

7:6 b

FöU 1984/85:9

117

Behandlas i betänkande
utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 7:3 c
motionen anförts angående särskilda studier av behoven på lång sikt för
Stockholms försvar som en grund för 1987 års försvarsbeslut.

1984/85:2557 av Stig Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin 7:5 c
mening ger regeringen till känna att en militärt och civilt samordnad
helikopterflygutbildning av högskolekaraktär snarast bör komma till
stånd.

1984/85:2781 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkande 1 att riks- 13:2
dagen beslutar att politiska för- och rättigheter införs på de militära förbanden,
i enlighet med vad som föreslås i motionen.

1984/85:2793 av Björn Molin (fp) och Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att 23:3 b 16
riksdagen anvisar 152 485 000 kr. under försvarsdepartementets anslag
H 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder.

Utvecklingen av utgifterna för totalförsvaret och dess komponenter (milj. kr.)

Ur försvarsstatistik från försvarsdepartementet

Budgetår		1975/76	1976/77	1977/78	1978/79	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83	1983/84	1984/85
Militära	Mkr	9 834	10 701	12314	13 707	15 278	16 675	18 355	18 750	20 790	21 186
försvaret	%	92,0	93,2	88,5	90,7	88,9	90,1	85,5	85,1	83,9	87,4
Civil-	Mkr	183	218	257	283	314	401	563	676	1 064	1 083
försvaret	%	1,7	1,9	1,8	1,9	1,8	2,2	2,6	3,1	4,1	4,5
Ekonomiska	Mkr	532	400	1 119	883	1 329	1 133	2 237	2 240	2 536	1 459
försvaret'	%	5,0	3,5	8,0	5,8	7,7	6,1	10,4	10,2	10,2	6,0
Övrigt	Mkr	138	169	232	238	255	293	319	382	456	500
totalförsvar3	%	1,3	1,4	1,7	1,6	1,5	1,6	1,5	1,7	2,0	2,1
Totalt	Mkr	10 687	11 486	13 922	15 112	17 177	18 502	21 474	22 048	24 786	24 228
	%	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0

Källa: Budgetpropositionen för resp. år

1 Inklusive medel som tillförs ekonomiska försvaret över oljelagringsfonden.

3 I posten övrigt totalförsvar ingår de verksamheter som finns redovisade i budgetpropositionen.

Kommentar: Den för budgetåret 1983/84 genomförda departementsreformen innebär att försvarsdepartementet har fått ett vidgat
ansvar för totalförsvaret. Till departementets verksamhetsområde har bl. a. förts det ekonomiska försvaret. Under
perioden 1981/82—1983/84 avsattes i förhållande till övriga år i tabellen mer resurser (ca I 000 milj. kr.) till oljelagringsfonden.

Från och med 1983/84 räknas ej försvarsdepartementets egna utgifter in i det militära försvarets ram. För jämförbarheten
har dock försvarsdepartementets utgifter räknats in i det militära försvarets utgifter även för 1983/84 och 1984/85.

T. o. m. budgetåret 1982/83 avser redovisningen i princip den faktiska medelsförbrukningen.

FöU 1984/85:9

119

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 1

FÖRSVARSDEPARTEMENTET M. M 3

Utskottet 3

FÖRBEREDELSER FÖR 1987 ÅRS TOTALFÖRSVARSBESLUT 4

SÄKERHETS- OCH FÖRSVARSPOLITIKEN M. M 4

Föredragande statsrådet 4

Motioner 6

Utskottet 7

Säkerhets- och försvarspolitiken 7

Totalförsvaret 9

Hemställan 14

STRUKTURFÖRÄNDRINGAR OCH SAMORDNING 14

Föredragande statsrådet 15

Motioner 15

Utskottet 15

VERKSAMHETEN INOM DET MILITÄRA FÖRSVARET

UNDER BUDGETÅRET 1983/84 17

VERKSAMHETEN INOM DET MILITÄRA FÖRSVARET

UNDER BUDGETÅRET 1984/85 17

Motioner 17

Utskottet 18

DET MILITÄRA FÖRSVARETS FORTSATTA

UTVECKLING 20

Föredragande statsrådet 20

Motioner 24

Utskottet 27

Krigsorganisationens utveckling m. m 27

Besparingsprogrammet 31

Fredsorganisationens utveckling m. m 34

Personalfrågor 39

Frivillig försvarsverksamhet 41

Utveckling av informationssystem 43

Hemställan 43

UBÅTSSKYDD 45

Föredragande statsrådet 45

Motioner 46

Utskottet 46

JAS-PROJEKTET 48

Föredragande statsrådet 49

Motion 49

Utskottet 49

FÖRSVARSINDUSTRIN 50

Föredragande statsrådet 50

Motion 50

Utskottet 51

FÖRSÖK MED DECENTRALISERAD PRODUKTIONSLEDNING
52

VÄRN PLIKTSUTBILDNINGEN 53

Föredragande statsrådet 53

Motioner 54

FöU 1984/85:9 120

Utskottet 54

VÄRNPLIKTIGAS MEDINFLYTANDE 58

Föredragande statsrådet 58

Motioner 59

Utskottet 59

EKONOMISKA RESURSER FÖR DET

MILITÄRA FÖRSVARET 60

Föredragande statsrådet 61

Motion 61

Utskottet 62

ANSLAGSFRÅGOR FÖR DET MILITÄRA

FÖRSVARET 63

Motioner 65

Utskottet 66

VERKSAMHETEN INOM CIVILFÖRSVARET 1983/84 72

VERKSAMHETEN INOM CIVILFÖRSVARET 1984/85 72

CIVILFÖRSVARETS FORTSATTA UTVECKLING 72

Föredragande statsrådet 73

Motioner 73

Utskottet 74

EKONOMISKA RESURSER FÖR CIVILFÖRSVARET 76

Utskottet 76

ANSLAGSFRÅGOR FÖR CIVILFÖRSVARET 77

Motion 78

Utskottet 78

DET EKONOMISKA FÖRSVARETS FORTSATTA

UTVECKLING 78

Föredragande statsrådet 79

Motion 79

Utskottet 79

EKONOMISKA RESURSER FÖR DET EKONOMISKA

FÖRSVARET 80

Utskottet 81

ANSLAGSFRÅGOR FÖR DET EKONOMISKA

FÖRSVARET 81

Motioner .... 82

Utskottet 82

ÖVRIGT TOTALFÖRSVARS FORTSATTA

UTVECKLING 84

Utskottet 84

DEN KOMMUNALA BEREDSKAPEN 85

Föredragande statsrådet 85

Motioner 85

Utskottet 86

EKONOMISKA RESURSER FÖR ÖVRIGT

TOTALFÖRSVAR M. M 88

Utskottet 88

ANSLAGSFRÅGOR FÖR ÖVRIGT

TOTALFÖRSVAR 88

Motioner 89

Utskottet 89

ÖVRIGA ANSLAGSFRÅGOR 93

FöU 1984/85:9

121

RESERVATIONER

1 Säkerhets- och försvarspolitiken (punkt 3) — totalförsvaret —
vapenfri tjänst (fp) 94

2 Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret
1984/85 (punkt 6) (m, c, fp) 96

3 Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7) — säkerheten

i planeringen (m, c) 97

4 Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7) — luftförsvaret
(m) 98

5 Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7) — tillgodoräknande
av medel vid försäljning av anläggningar m. m. (fp) .. 99

6 Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkt 7) — beslut om
avkortning av reservbefälens tjänstgöringsskyldighet (fp) 99

7 Ubåtsskydd (punkt 8) — helikoptrar för ubåtsjakt (m, c, fp) .... 100

8 Ubåtsskydd (punkt 8) — kustkorvetter och yrkesofficerare inom

marinen (m, c) 100

9 Värnpliktsutbildning (punkt 12) — särskild värnpliktsutredning

10 Ekonomiska resurser för det militära försvaret (punkt 14) (m, c,

fp) 102

11 Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkt 15) (m, c) 102

12 Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkt 18) — övningsrytmen
inom civilförsvaret (m) 103

13 Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkt 18) — anskaffningen av
andningsskydd (m, c) 104

14 Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkt 18) — skyddsrumsbyggandet
(fp) 104

15 Anslagsfrågor för civilförsvaret (punkt 20) — Civilförsvar:
Skyddsrum (fp) 105

16 Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret (punkt 23) — Beredskapslagring
och industriella åtgärder (fp) 105

17 Anslagsfrågor för det ekonomiska försvaret (punkt 23) — Beredskapslagring
och industriella åtgärder (m) 105

18 Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar (punkt 27) — åtgärder mot
desinformation (m, c, fp) 106

19 Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar (punkt 27) — personalresurser
vid civilbefälhavarkanslierna (m, c, fp) 107

SÄRSKILDA YTTRANDEN

1 Ubåtsskydd (punkt 8) — marinens värnpliktsram (fp) 107

2 Värnpliktsutbildningen (punkt 12) — skydd mot sabotageförband
(fp) 108

3 Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar (punkt 27) — lokalisering av
civilbefälhavarkanslier (fp) 108

BILAGOR

1 Sammanställning av motionsyrkanden 109

2 Utvecklingen av utgifterna för totalförsvaret och dess komponenter
118

Liber Tryck AB Stockholm 1985