FiU 1984/85:28

Finansutskottets betänkande
1984/85:28

om fortsatt valutareglering (prop. 1984/85:153)
Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet att valutaregleringen förlängs ett år
t.o. m. juni 1986. Utskottet avstyrker motioner om liberaliseringar av
valutapolitiken och om åtgärder för att inrätta en gemensam nordisk
aktiemarknad. Vidare avslås två motioner (vpk) som kräver skärpningar i
valutapolitiken för att minska svenska företags investeringar i utlandet och
för att begränsa utländska köp av svenska företag.

I tre gemensamma borgerliga reservationer tillstyrks att valutaregleringen
förlängs endast till årets slut, att liberaliseringar genomförs i valutapolitiken
och att åtgärder vidtas för att inrätta en gemensam nordisk aktiemarknad.

Företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna i utskottet yrkar i två
reservationer bifall till de två vpk-motionerna.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1984/85:153 om fortsatt valutareglering,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1984/85:3068 av Lars Tobisson m. fl. (m),

1984/85:3069 av Nils Åsling m.fl. (c),

1984/85:3070 av Björn Molin (fp) och Jörgen Ullenhag (fp),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1984/85:561 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) om en gemensam nordisk
aktiemarknad, m. m., i vad avser yrkande 1,

1984/85:674 av Lars Werner m.fl. (vpk) om åtgärder för att begränsa
svenska företags investeringar i utlandet,

1984/85:1580 av Lars Werner m. fl. (vpk) om utlänningars förvärv av aktier
i svenska företag,

1984/85:2351 av Per Stenmarck m. fl. (m) om etablering av en gemensam
nordisk aktiemarknad,

1984/85:2713 av Per Stenmarck m. fl. (m) om en gemensam nordisk
aktiemarknad,

1984/85:2806 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) om offentlig upphandling,
m. m., i vad avser yrkande 1.

1 Riksdagen 1984185. 5 sami. Nr 28

FiU 1984/85:28

Propositionen

I proposition 153 har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning
av statsrådet Kjell-Olof Feldt
dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt förslag till (1) lag
om tillämpning av valutalagen (1939:350),

dels lämnat riksdagen tillfälle att ta del av i propositionen framlagt förslag
till (2) förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264).

Lagförslagen har följande lydelse:

1 Förslag till
Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och 3
valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1985-den 30
juni 1986.

2 Förslag till
Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrivs att valutaförordningen (1959:264), som enligt förordning
(1984: 364) gäller till utgången av juni 1985, skall fortsätta att gälla
till utgången av juni 1986.

Motionerna

Fortsatt valutareglering

I motion 3068 av Lars Tobisson m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:153 beslutar att
tillämpningen av valutalagen skall gälla t. o. m. den 31 december 1985 och
uttalar att valutaförordningen skall äga fortsatt giltighet till den 31 december
1985.

I motion 3069 av Nils Åsling m. fl. (c) hemställs

I motion 3070 av Björn Molin (fp) och Jörgen Ullenhag (fp) hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:153 beslutar att
tillämpningen av valutalagen skall gälla t.o.m. den 31 december 1985 och

FiU 1984/85:28

uttalar att valutaförordningen skall äga fortsatt giltighet t. o. m. den 31
december 1985.

Liberalisering av valutapolitiken

I motion 3068 av Lars Tobisson m. fl. (m) hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om liberalisering av
valutalagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad i
motionen anförs om valutapolitiken.

I motion 3069 av Nils Åsling m. fl. (c) hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om liberaliseringar av
valutaregleringen i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motion 3070 av Björn Molin (fp) och Jörgen Ullenhag (fp) hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om liberaliseringar av
valutaregleringen i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad i
motionen anförs om valutapolitikens inriktning.

Gemensam nordisk aktiemarknad

I motion 561 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs - med hänvisning till
motiveringen i motion 1984/85:559 —

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder i syfte att skapa
förutsättningar för en gemensam nordisk aktiemarknad.

I motion 2351 av Per Stenmarck m. fl. (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
åtgärder för att underlätta börsnotering av aktier i de nordiska länderna.

I motion 2713 av Per Stenmarck m. fl. (m) hemställs - med hänvisning till
motiveringen i motion 1984/85:2712 — att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam nordisk
aktiemarknad.

I motion 2806 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs — med hänvisning
till motiveringen i motion 1984/85:2805 -

1. att riksdagen uttalar att Sverige inom Nordiska rådet bör verka för ett
närmare samarbete mellan de nordiska länderna så som beskrivs i motionen.

Begränsning av svenska företags investeringar i utlandet

I motion 674 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken omprövar sitt beslut att inte
längre pröva svenska direktinvesteringar i utlandet ur bytesbalanssynpunkt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas om det kan

FiU 1984/85:28

påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de i ett företag/en koncern anställdas godkännande krävs för
utlandsinvesteringar.

Regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag

I motion 1580 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken återgår till tidigare restriktiva
praxis när det gäller tillstånd för utlänningar att köpa aktier i svenska företag,

2. att riksdagen uttalar sig för att de fackliga organisationernas företrädare
också får delta i beslut i valutastyrelsen om tillstånd till utländska köp av
svenska aktier.

Utskottet

Fortsatt valutareglering

Genom valutaregleringen styrs huvudsakligen de transaktioner över
landets gränser som inte har direkt samband med utrikeshandeln. Vittgående
undantag har nämligen gjorts för löpande betalningar. Regleringens syfte är
numera främst att hindra rena finansiella placeringar i utlandet. Valutaregleringen
är ett medel i penningpolitiken. Den medverkar till att störande
kapitalflöden i möjligaste mån undviks.

I propositionen anförs att den svenska ekonomins ökade utlandsberoende,
som under senare år accentuerats av strukturella obalanser i den svenska
ekonomin, har fått till följd att penningpolitiken i allt högre grad fått
utformas med hänsyn till betalningsbalansen. Försvaret av växelkursen står
därvid i centrum och valutaregleringen kan i vissa situationer underlätta en
sådan politik.

Frågan om valutaregleringens roll för utformningen av penning- och
valutapolitiken utreds av valutakommittén (E 1977:03). Något beslut om
ändringar i den nuvarande ordningen bör enligt propositionen inte fattas
innan resultatet av kommitténs översyn av hela valutaregleringen föreligger.
Kommittén väntas slutföra sitt uppdrag inom kort.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen
att valutaregleringen i dess nuvarande utformning bör förlängas i avvaktan
på de åtgärder som kan komma att vidtas med anledning av valutakommitténs
utredningsarbete.

I motionerna 3068, 3069 och 3070 anförs att valutakommittén bör åläggas
att lägga fram sitt slutbetänkande före halvårsskiftet, så att förslag i
liberaliserande riktning kan föreläggas riksdagen under hösten. Valutalagstiftningen
bör därför endast förlängas till årsskiftet.

Valutakommittén avser att avge sitt slutbetänkande inom kort. Utskottet
förutsätter i likhet med vad som anförs i propositionen att så också sker. Det

FiU 1984/85:28

innebär att förslaget kan remissbehandlas under sommaren och hösten. Det
förefaller emellertid osäkert om förslag kan föreläggas riksdagen redan i
slutet av oktober, vilket är nödvändigt för att förslaget skall kunna behandlas
av riksdagen och träda i kraft den 1 januari 1986. Framför allt torde de
tillämpningsföreskrifter som lagstiftningen behöver kompletteras med ta viss
tid att utarbeta. Det är därför inte realistiskt att räkna med att en eventuell ny
lagstiftning kan träda i kraft före den 1 juli 1986. Utskottet tillstyrker därför
att valutaregleringen förlängs till utgången av juni 1986. Därmed avstyrker
utskottet motionerna 3068 yrkande 1, 3069 yrkande 1 samt 3070 yrkande 1.

Liberalisering av valutalagstiftningen

I motionerna 3068, 3069 och 3070 begärs förslag om liberaliseringar i
valutalagstiftningen. I motionerna 3068 och 3070 anförs vidare att nuvarande
valutareglering har skadliga verkningar på den svenska samhällsekonomin
och att dess effektivitet som ett medel i penningpolitiken är starkt begränsad.
Utan att avvakta valutakommitténs förslag bör därför riksbanken företa
sådana liberaliseringar inom den nuvarande lagstiftningens ram som innebär
en anpassning till de regler som gäller inom våra nordiska grannländer
Danmark och Norge.

Enligt sina direktiv bör valutakommittén värdera betydelsen av tillämpade
valutarestriktioner och bedöma i vad mån det går att undvara sådana
restriktioner eller byta ut dem mot andra medel inom den ekonomiska
politiken. Att föregripa valutakommitténs förslag genom att införa omfattande
och generella liberaliseringar redan nu anser utskottet olämpligt. Det
står vidare i direkt strid mot våra internationella åtaganden enligt den
tolkning som OECD-sekretariatet gör och som utskottet återkommer till, att
genomföra liberaliseringar endast gentemot vissa av OECD-länderna, t. ex.
Danmark och Norge. Detta har också tidigare regeringar och riksdagsmajoriteter
insett.

Mot bakgrund av att valutakommittén inom kort kommer att avsluta sitt
arbete anser inte utskottet att det finns skäl att hos regeringen och
riksbanksfullmäktige nu begära förslag om sådana förändringar i valutapolitiken
som föreslås i motionerna. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 3068 yrkandena 2 och 3, 3069 yrkande 2 samt 3070 yrkandena 2
och 3.

Gemensam nordisk aktiemarknad

I fyra motioner tas det nordiska samarbetet på kredit- och aktiemarknaden
upp. I motionerna 561, 2351 och 2713 begärs förslag till åtgärder för att skapa
förutsättningar för en gemensam nordisk aktiemarknad. I motion 2806 (fp)
begärs att Sverige inom Nordiska rådet bör verka för ett närmare samarbete
mellan länderna på detta område. Genom en gemensam nordisk aktiemark -

FiU 1984/85:28

nåd främjas, enligt motionärerna, en mer långtgående industriell integration
inom Norden. Med Norden som en gemensam aktiemarknad kan hemmamarknaden
bli större samtidigt som förutsättningarna för industriellt samarbete
ökas, anför motionärerna.

Utskottet har vid flera tillfällen de senaste åren behandlat likalydande
yrkanden. Utskottet anförde våren 1984 (FiU 1983/84:42) bl. a. följande:

En liberalisering av kapitalrörelserna i Norden och en gemensam nordisk
aktiemarknad hindras av de nordiska ländernas OECD-åtaganden. I den
kapitalliberaliseringsstadga som antagits inom OECD och som länderna
undertecknat uttalas klart och entydigt att ett medlemsland inte har rätt att
diskriminera i sin behandling av andra till stadgan anslutna länder i fråga om
sådana kapitalöverföringar som täcks av stadgan, dvs. bl. a. handel av aktier.
Principen om icke-diskriminering har varit av grundläggande betydelse för
uppbyggnaden av det ekonomiska samarbetet mellan industriländerna under
efterkrigstiden, som varit så viktigt för vår egen välståndsutveckling. Inte
minst små och utrikeshandelsberoende länder, som Sverige, har all anledning
att slå vakt om denna princip.

En liberalisering av aktiehandeln som begränsas till Sverige och Norge
skulle innebära att de båda länderna skulle ge samtliga andra medlemsländer
en mindre förmånlig och därmed diskriminerande behandling.

Som ett led i det nordiska utredningsarbetet har kontakter tagits med
OECD i denna fråga. Dessa kontakter har bekräftat att OECD:s kapitalliberaliseringsstadga
lägger hinder i vägen. En ömsesidig förmånsbehandling i
valutaregleringshänseende de nordiska länderna emellan skulle utgöra en
diskriminering som strider mot stadgan. De nordiska länderna kvalificerar
inte för de undantagsmöjligheter stadgan erbjuder länder som ingår i
tullunioner eller monetära sammanslutningar.

De nordiska regeringarna har också tagit konsekvenserna av detta och
gemensamt dragit slutsatsen att eventuella liberaliseringsåtgärder när det
gäller kapitalrörelser inte kan begränsas till Norden utan måste införas på ett
icke-diskriminerande sätt gentemot samtliga länder som anslutit sig till
OECD-stadgan.

Utskottet delar således inte uppfattningen som framförs i motion 2351 att
det skulle vara möjligt att hos OECD få acceptans för att ett upphävande av
restriktioner i vad gäller aktiehandel de nordiska länderna emellan inte är i
strid med kapitalliberaliseringsstadgan. Utskottet har också fått denna sin
uppfattning bekräftad vid direkta samtal med OECD-sekretariatet i Paris.
OECD ställer inte upp några förbud men utskottet anser det moraliskt
förpliktande att följa de regler vi anslutit oss till. Det är således den generella
liberaliseringens väg som måste väljas. I vilken utsträckning den är möjlig
även för Sverige får prövas närmare när valutakommitténs slutbetänkande
föreligger.

Utskottet delar den positiva grundsyn på det nordiska samarbetet som
kommer till uttryck i motionerna. Enligt utskottets mening innebär valutaregleringarna
i de nordiska länderna knappast några mer betydande hinder
för nordiskt industriellt samarbete. En fortsatt integration i Norden, som
enligt utskottet är önskvärd och bör kunna intensifieras, kan med andra ord
ske även med nuvarande regler på kapitalrörelseområdet. Med det anförda

FiU 1984/85:28

avstyrker utskottet motionerna 561 yrkande 1, 2351, 2713 och 2806 yrkande
1.

Begränsning av svenska företags investeringar i utlandet

I motion 674 (vpk) anförs att de svenska företagens investeringar i utlandet
ökat mycket kraftigt. Det har lett till att en allt större andel av de svenskägda
företagens sysselsättning och produktion har förlagts utanför Sveriges
gränser. Det är därför rimligt enligt motionärerna att samhällsorganen har en
effektiv kontroll över utlandsinvesteringarna och att dessa bedöms utifrån
samhällsekonomiska intressen för de berörda länderna. Riksbanken bör i
första hand ompröva sitt beslut att inte längre pröva direktinvesteringar i
utlandet ur bytesbalanssynpunkt. Dessutom bör de anställda inom berörda
företag ges vetorätt vid beslut om utlandsinvesteringar.

De svenska företagens investeringar i utlandet har ökat kraftigt under
senare år. Enligt riksbankens tillståndsstatistik ökade investeringarna i
utlandet från 3,8 miljarder kronor 1980 till 15,0 miljarder 1984. Ökningen har
fortsatt i samma höga takt under 1985. Under första kvartalet 1985 uppgick
investeringarna i utlandet till 4,8 miljarder kronor att jämföra med 3,4
miljarder kronor samma kvartal 1984.

Den prövning av direktinvesteringarna ur bytesbalanssynpunkt som
tidigare gjordes har avskaffats. Det hade visat sig att endast i ett mycket ringa
antal fall ledde kriteriet till avslag. Fallen uppgick under åren 1975-1979 till
1 1/2 % i antal och 1 % i belopp av behandlade ansökningar. De gällde
praktiskt taget aldrig industriinvesteringar utan smärre investeringar inom
servicenäringen och mark- och fastighetsprojekt utan anslutning till industriell
verksamhet.

Direktinvesteringarnas omfattning och effekter har analyserats av direktinvesteringskommittén.
Kommitténs sammanfattande slutsatser redovisas i
betänkandet Näringspolitiska effekter av internationella investeringar (SOU
1983:17). Remisstiden gick ut våren 1984 och sammanställningen av och
ställningstagandet till remissvaren pågår.

Genom kommitténs arbete har ett som utskottet ser det värdefullt material
tagits fram som kan ligga till grund för att bedöma direktinvesteringarnas
effekter i olika avseenden. Det bör dock noteras att kraftiga förändringar
skett även efter det att kommittén avslutat sitt arbete. Utskottet förutsätter
att även konsekvenserna härav uppmärksammas i det fortsatta arbetet och
vid ställningstagande till kommitténs förslag. En mer samlad bedömning av
de svenska företagens direktinvesteringar i utlandet kommer att kunna göras
först när detta arbete avslutats och när valutakommitténs förslag föreligger.
Utskottet avstyrker därför motion 674.

FiU 1984/85:28

Regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag

I motion 1580 anförs att en kraftig försäljning av svenska aktier till utlandet
har ägt rum sedan 1979. Nettoförsäljningen var 6,2 miljarder kronor 1983
jämfört med 1,4 miljarder kronor 1982. Under 1984 sjönk visserligen
nettoexporten till 1,5 miljarder kronor men den var alltjämt mycket stor.
Enligt motionärerna är perspektiven oroande om utländska intressen i ökad
grad får makten inom svenskt näringsliv. Det måste bedömas som ett
nationellt intresse att de svenska storföretagen behålls i svensk ägo.

Motionärerna befarar att den översyn av 1982 års lag om utländska förvärv
av svenska företag som riksdagen begärde hösten 1983 med anledning av
motioner i denna fråga kan ta relativt lång tid. Med hänsyn till den
explosionsartade ökning som skett de senaste åren måste det enligt motionärerna
anses nödvändigt att en återgång sker till tidigare restriktiva praxis
inom valutastyrelsen när det gäller att bevilja tillstånd för aktieförsäljningar
till utlandet. Dessutom bör de fackliga organisationernas företrädare i
valutastyrelsen få delta i dessa beslut.

Den kraftiga ökningen av försäljningen av svenska aktier till utlandet som
ägde rum 1983 avtog 1984 men tycks ha ökat kraftigt under 1985. Första
kvartalet 1985 var nettoexporten av aktier 1,9 miljarder kronor, vilket var
mer än under hela 1984, då den uppgick till nära 1,5 miljarder kronor.

Underskotten i de löpande betalningarna med utlandet har tvingat staten
till omfattande upplåning utomlands. De ansträngningar som gjorts för att
skapa ett privat kapitalinflöde har inte varit framgångsrika. Företagen har
visat en växande ovilja att ta upp lån utomlands och därmed utsätta sig för
ytterligare risker genom kursförluster. Mot bakgrund av svårigheterna att
åstadkomma en privat upplåning utomlands ser utskottet i och för sig positivt
på den kapitalexport som en försäljning av svenska värdepapper kan leda till.

Som utskottet framhöll vid behandlingen av liknande frågor hösten 1983
finns det emellertid skäl att närmare följa förändringarna av det utländska
ägarinflytandet i de svenska företagen.

Riksdagen beslutade på utskottets förslag (FiU 1983/84:1, rskr. 1983/84:2)
att en översyn skulle göras av företagsförvärvslagen i syfte att åstadkomma
ett mera fullständigt skydd mot oönskat utländskt inflytande. Denna översyn
pågår inom industridepartementet och kommer att slutföras inom kort.

Utskottet anser att resultatet av denna översyn bör avvaktas innan några
åtgärder vidtas från riksdagens sida i syfte att förändra det utländska
ägarinflytandet. Det finns därför inte anledning att nu återgå till en mer
restriktiv tillämpning inom valutaregleringen i fråga om utlänningars aktieförvärv.
Motion 1580 yrkande 1 avstyrks därmed.

Frågan om de fackliga representanternas deltagande i valutastyrelsens
beslut om aktieförsäljning till utlandet regleras i valutalagen. Valutakommittén
kommer att lägga fram förslag till förändringar av valutalagen liksom
förslag till kompetensfördelning mellan riksbanksfullmäktige och valutasty -

FiU 1984/85:28

reisen. Eftersom kommittén inom kort kommer att framlägga vissa förslag
finns det enligt utskottet inte anledning att nu företa några förändringar.
Motion 1580 yrkande 2 avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fortsatt tillämpning av valutalagen och fortsatt giltighet
av valutaförordningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:3068 yrkande 1,
1984/85:3069 yrkande 1 och 1984/85:3070 yrkande 1

a) antar i proposition 1984/85:153 framlagt förslag till lag om
tillämpning av valutalagen (1939:350),

b) lämnar utan erinran i proposition 1984/85:153 intaget förslag till
förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),

2. beträffande liberalisering av valutalagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:3068 yrkandena 2 och 3,
1984/85:3069 yrkande 2 och 1984/85:3070 yrkandena 2 och 3,

3. beträffande gemensam nordisk aktiemarknad

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:561 yrkande 1, 1984/
85:2351, 1984/85:2713 och 1984/85:2806 yrkande 1,

4. beträffande begränsning av svenska företags investeringar i utlandet
att riksdagen avslår motion 1984/85:674,

5. beträffande regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag
att riksdagen avslår motion 1984/85:1580.

Stockholm den 25 april 1985

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Per-Axel
Nilsson (s), Rune Rydén (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s),
Filip Fridolfsson (m), Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), Gunnar
Nilsson i Eslöv (s), Margit Gennser (m), Karl-Anders Petersson (c), Nina
Jarlbäck (s) och Jan-Olof Ragnarsson (vpk).

Reservationer

1. Fortsatt valutareglering

Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m),
Hugo Hegeland (m), Margit Gennser (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anser att

FiU 1984/85:28

dels den del av utskottets yttrande sorn på s. 4 börjar med ”Genom
valutaregleringen” och på s. 5 slutar med ”yrkande 1” bort ha följande
lydelse:

I propositionen föreslås att valutaregleringen skall förlängas ytterligare ett
år, dvs. för tiden 1 juli 1985 — 30 juni 1986.

Valutaregleringen har varit i kraft sedan år 1939. Den tillkom i ett
extraordinärt krisläge. Det finns, som utskottet ser det, starka skäl för att nu
liberalisera valutalagstiftningen.

Sedan år 1977 utreds frågan om valutaregleringens roll för utformningen
av penning- och valutapolitiken av valutakommittén (E 1977:03). Ett slutbetänkande
har utlovats för länge sedan.

Det är som utskottet ser det synnerligen beklagligt att kommitténs arbete
så har dragit ut på tiden att det nu anses erforderligt med en ytterligare
förlängning av den nuvarande valutaregleringen. Utskottet anser i likhet
med vad som anförs i motionerna 3068, 3069 och 3070 att regeringen bör se
till att valutakommitténs slutbetänkande läggs fram före halvårsskiftet så att
förslag kan föreläggas riksdagen under hösten. Strävan bör vara att Sverige i
likhet med angränsande länder medverkar till att utveckla friare kapitalrörelser
över gränserna. Nuvarande valutalagstiftning bör förlängas till årsskiftet.
Utskottet avstyrker således propositionen och tillstyrker förslagen i motionerna
3068 yrkande 1, 3069 yrkande 1 och 3070 yrkande 1.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fortsatt tillämpning av valutalagen och fortsatt giltighet
av valutaförordningen

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:153 momenten
1 och 2 samt med bifall till motionerna 1984/85:3068 yrkande 1,
1984/85:3069 yrkande 1 och 1984/85:3070 yrkande 1

a) antar följande

Förslag till

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2§ första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och 3
valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1985 — den 31
december 1985.

b) som sin mening ger regeringen till känna att valutaförordningen
(1959:264) bör fortsätta att gälla till utgången av december 1985.

2. Liberalisering av valutalagstiftningen

Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m),
Hugo Hegeland (m), Margit Gennser (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anser att

FiU 1984/85:28

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Enligt sina” och
slutar med ”och 3” bort ha följande lydelse:

Valutakommittén lade år 1980 fram ett antal expertrapporter i ett
delbetänkande. Dessa belyste valutaregleringens samhällsekonomiska verkningar
och dess ställning som ekonomiskt-politiskt instrument.

De slutsatser som kan dras av expertrapporterna är att valutaregleringen
har skadliga effekter på samhällsekonomin, att den minskar möjligheterna
att uppnå samhällsekonomisk balans och att den är olämplig för att styra
kapitalrörelserna. Det finns dessutom andra ekonomisk-politiska instrument
som är effektivare och har lägre samhällsekonomiska kostnader.

Valutaregleringen är ett medel i penningpolitiken. Regleringen har bl. a.
syftat till att öka möjligheterna att föra en oberoende penningpolitik. Om
detta kan för det första sägas att valutaregleringens effektivitet har minskat
betydligt de senaste 10-15 åren. Till följd av de stora möjligheterna till
privata kapitalrörelser i anslutning till utrikeshandeln styrs den svenska
räntenivån i mycket stor utsträckning av räntorna i utlandet. Anknytningen
till de utländska finansiella marknaderna till följd av den statliga utlandsupplåningen
har ytterligare minskat våra möjligheter att föra en självständig
räntepolitik. Valutaregleringen har inte kunnat förhindra en sådan utveckling.

Inom OECD-länderna har utvecklingen under senare år gått mot en
liberalisering av kapitalrörelserna över gränserna. Motsvarande utveckling
har inte ägt rum i Sverige, varför vi nu utmärker oss negativt genom att ha den
sannolikt mest omfattande valutaregleringen bland industriländerna. Detta
är anmärkningsvärt, eftersom få länder är så beroende av världsmarknaden
som Sverige. De stora industriföretagens ökade internationalisering har
ytterligare bidragit till en hopkoppling av de skilda ländernas finansiella
marknader. Det framstår mot denna bakgrund som omöjligt för ett land, som
vill kunna hävda sig i den internationella konkurrensen, att föra en
valutapolitik som markant avviker från vad som förekommer i omvärlden.

Utskottet delar mot bakgrund härav motionärernas uppfattning att starka
skäl talar för att liberalisera valutalagstiftningen. Som ett första steg bör en
anpassning ske till situationen i Danmark och Norge. Riksbanken bör därför
enligt utskottets mening snarast undersöka möjligheterna att inom det
nuvarande regelsystemets ram genomföra sådana liberaliseringar i valutapolitiken.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 3068 yrkandena 2
och 3, 3069 yrkande 2 och 3070 yrkandena 2 och 3.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande liberalisering av valutalagstiftningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:3068 yrkandena
2 och 3, 1984/85:3069 yrkande 2 och 1984/85:3070 yrkandena 2
och 3

FiU 1984/85:28

a) hos regeringen begär förslag i enlighet med vad utskottet anfört,

b) som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om valutapolitiken,

3. Gemensam nordisk aktiemarknad

Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m),
Hugo Hegeland (m), Margit Gennser (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 7 slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Ett av de högst prioriterade områdena i det nordiska samarbetet inom
Nordiska rådet under senare år har varit ”Norden som hemmamarknad”.
Flera utredningar och rapporter har publicerats på detta område.

1980 antog Nordiska rådet en rekommendation om översyn av den
nordiska lagstiftningen med sikte på att främja gemensamma projekt på det
industriella området. Några mer konkreta förslag angående en gemensam
nordisk aktiemarknad finns dock inte.

De nordiska industriförbunden genomförde i början av 1981 en utredning
för att belysa företagens syn på möjligheterna till ett vidgat samarbete mellan
företag i de olika nordiska länderna. Utredningsrapporten föreslog bl. a. att
industriförbunden skulle utreda de problem som skulle aktualiseras vid
inrättandet av en gemensam aktiemarknad.

1982 publicerades ett konkret förslag till en gemensam aktiemarknad för
Norden.

En gemensam nordisk aktiemarknad borde enligt utskottets mening vara
ett bra sätt att främja en mer långtgående industriell integration inom
Norden.

En målsättning bör vara att alla företag, som så önskar, ges möjlighet att
bli noterade på börserna i de olika nordiska länderna.

En förutsättning för att kunna hävda sig i konkurrensen på världsmarknaden
är som anförs i motionerna en stabil hemmamarknad. Med Norden som
en gemensam aktiemarknad kan hemmamarknaden bli större, samtidigt som
förutsättningarna för industriellt samarbete ökar.

Ett hinder för en gemensam nordisk aktiemarknad finns i de lagar och
regler som tillämpas inom vart och ett av de nordiska länderna. Valutaregleringen
och reglerna om etableringsrätt lägger i dag hinder i vägen för
upprättandet av en sådan aktiemarknad.

Inom den nordiska gemenskapens ram bör därför nya regler kunna
utvecklas. För detta krävs emellertid förändringar både av aktiebolagslag
samt av valuta- och skattelagstiftningen. Det utredningsarbete som bör
påbörjas bör enligt utskottet ha som målsättning att kunna etablera en

FiU 1984/85:28

gemensam nordisk aktiemarknad under första hälften av 1990-talet.

Den rapport som de nordiska industriförbunden gemensamt lade fram i
oktober 1982 bör kunna tjäna som förebild för hur arbetet skall kunna
bedrivas.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 561 yrkande 1, 2351,
2713 och 2806 yrkande 1 om behovet av åtgärder för att skapa en gemensam
nordisk aktiemarknad bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande gemensam nordisk aktiemarknad

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:561 yrkande 1,
1984/85:2351, 1984/85:2713 och 1984/85:2806 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4, Begränsning av svenska företags investeringar i utlandet

Jan-Olof Ragnarsson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Den prövning”
och slutar med ”motion 674” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser med oro på denna utveckling. Samtidigt som industriinvesteringarna
i utlandet ökat kraftigt och antalet anställda i svenskägda företag i
utlandet från mitten av 1970-talet har ökat från 250000 till i dag 400000 har
antalet sysselsatta i den svenska industrin minskat kraftigt — med omkring
120000 personer. Det finns därför starka skäl för att som föreslås i motion
674 endast godkänna utlandsinvesteringar, om det kan påvisas att de utgör
ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse för Sverige och det land i vilket
investeringarna sker. För att få en allsidig belysning inför dessa beslut bör
också som motionärerna föreslår de anställda i ett företag eller i en koncern
som gör investeringar i utlandet ge sitt godkännande innan sådana investeringar
görs.

Direktinvesteringskommitténs slutbetänkande Näringspolitiska effekter
av internationella investeringar (SOU 1983:17), som varit ute på remiss och
nu behandlas inom regeringskansliet, innehåller flera uppgifter som pekar på
att direktinvesteringarna är en del av den internationella strukturomvandlingen
som leder till att företagskoncentrationen ökar. Kommittén anför att
24 företag 1978 hade mer än 40 % av sin produktion utomlands jämfört med
bara 10 företag 1970. Den andel av utlandsförsäljningen som också produceras
utomlands har ökat från 42 % år 1970 till 52 % år 1978. Direktinvesteringskommittén
drar slutsatsen att för de svenska multinationella företagen
är utlandsproduktion nu viktigare än export för försörjning av utländska
marknader. I avvaktan på att direktinvesteringskommitténs förslag slutbehandlats
anser utskottet i likhet med motionärerna att valutastyrelsen bör

FiU 1984/85:28

återgå till tidigare ordning att pröva direktinvesteringar i utlandet ur
bytesbalanssynpunkt.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande begränsning av svenska företags investeringar i utlandet
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:674

a) som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om omprövning av beslutet att inte längre pröva
svenska direktinvesteringar i utlandet ur bytesbalanssynpunkt,

b) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningama
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas om det
kan påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt
intresse,

c) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de anställdas godkännande krävs för ett företags/en
koncerns utlandsinvesteringar,

5. Regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag

Jan-Olof Ragnarsson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Underskotten
i” och på s. 9 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att utvecklingen av försäljningen
av svenska aktier till utlandet inger oro. De utländska kapitalplacerarna
har under senare år kraftigt ökat sin ägarandel i svenska exportföretag. Det
gör att utländska intressen i ökad grad får makten inom svenskt näringsliv.
Det måste emellertid enligt utskottet vara en nationell angelägenhet att
behålla svenska storföretag i svensk ägo. Den översyn av lagstiftningen om
utländska förvärv av svenska företag som riksdagen begärde i höstas
förutsätter utskottet kommer att leda till förslag om ökad kontroll av oönskat
utländskt inflytande. I avvaktan på att denna översyn slutförts anser
emellertid utskottet att Sverige bör återgå till samma restriktiva praxis inom
valutastyrelsen som tidigare när det gäller att bevilja tillstånd för aktieförsäljningar
till utlandet.

Vidare bör enligt utskottet de fackliga organisationernas företrädare i
valutastyrelsen få delta i beslut om utländska köp av aktier. Utskottet
tillstyrker således motion 1580 i sin helhet.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1580

FiU 1984/85:28

a) som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om återgång till tidigare restriktiva praxis när det
gäller tillstånd för utlänningar att köpa aktier i svenska företag,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
deltagande av fackliga organisationers företrädare i valutastyrelsen
vid beslut om tillstånd till utländska köp av svenska aktier.

minab/gotab Stockholm 1985 82726