Försvarsutskottets betänkande
1984/85:13

om försörjningsberedskap på naturgasområdet (prop. 1984/85:172)

I betänkandet behandlas de förslag som regeringen - efter föredragning av
statsrådet Birgitta Dahl - har förelagt riksdagen i proposition 1984/85:172. I
betänkandet behandlas också motionerna 1984/85:3164 och 1984/85:3165
som väckts med anledning av propositionen. Näringsutskottet har yttrat sig
över propositionen och motionerna (bilaga).

Sammanfattning

I betänkandet föreslås en ny lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet.
Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder föreskrivs storförbrukare och
gasdistributörer. Beslut om vilka beredskapsåtgärder som de beredskapsskyldiga
skall vidta fattas årligen av tillsynsmyndigheten på grundval av
regeringens föreskrifter om beredskapsskyldighetens omfattning.

Förslagen innebär att beredskapsfrågan får en provisorisk lösning i
avvaktan på att man har färdigutvecklat tekniskt och ekonomiskt godtagbara
metoder att lagra naturgas. För vissa gaskunder skjuts beredskapsåtgärderna
tills vidare på framtiden beroende på att något provisorium som är
tekniskt-ekonomiskt rimligt för närvarande inte står till buds.

Betänkandet är inte enhälligt när det gäller frågan om uttagande av
beredskapsavgift av de gaskunder som nu undantas från beredskapsåtgärder
(reservation m). I en annan reservation (c) föreslås ett uttalande av riksdagen
om förbättringar av beredskapen på naturgasområdet genom inhemsk
gasproduktion.

Propositionen

Regeringen har föreslagit riksdagen att

dels anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om försörjningsberedskap på naturgasområdet,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol,

dels godkänna de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat för
försörjningsberedskap på naturgasområdet.

Lagförslagen har följande lydelse:

1 Riksdagen 1984185. 10 sami. Nr 13

FöU 1984/85:13

1 Förslag till

Lag om försörjningsberedskap på naturgasoinrådet

Inledande bestämmelser '

1 § För att ersätta bortfall av naturgas under krig och andra allvarliga
försörjningskriser skall förbrukare och säljare av naturgas vidta beredskapsåtgärder
enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Lagen tillämpas inte på naturgas som utvinns inom landet.

2 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter utövas av den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).

3 § Skyldigheten att vidta beredskapsåtgärder fastställs för ett år i taget
från och med den 1 juli {lagringsåret) och grundas på förbrukningen eller
försäljningen under det närmast förgående kalenderåret (basåret).

4 § Beredskapsåtgärder på grund av förbrukning vid en anläggning skall
vidtas av den som innehade anläggningen vid basårets utgång. Skyldigheten
grundas på hela förbrukningen vid anläggningen under basåret.

Överlåts anläggningen efter basårets utgång, får tillsynsmyndigheten
medge att skyldigheten övergår på den nye innehavaren.

Beredskapsåtfärdernas omfattning

5 § Skyldig att vidta beredskapsåtgärder (beredskapsskyldig) för ett lagringsår
är den som

1. under basåret vid en anläggning för energiändamål förbrukat

a) minst 5 miljoner kubikmeter naturgas eller

b) naturgas jämte kol, eldningsolja eller dieselbrännolja, motsvarande
sammanlagt minst 5 miljoner kubikmeter naturgas, varvid 1 kubikmeter
olja eller 1,6 ton kol skall anses motsvara 1 000 kubikmeter naturgas.

2. under basåret till förbrukare sålt naturgas för energiändamål,

3. är skyldig att hålla fastighet anordnad på visst sätt på grund av
åläggande enligt 9 § andra stycket.

6 § Förbrukare av naturgas som avses i 5 § 1 skall hålla beredskapslager
av lämpligt ersättningsbränsle för naturgas samt ha sådan utrustning tillgänglig
som behövs för att ersättningsbränslet skall kunna användas vid
anläggningen.

7 § Storleken av beredskapslager av ersättningsbränsle som skall hållas
enligt 6 § bestäms för varje lagringsår på grundval av den mängd naturgas
som har förbrukats under basåret. För varje lagringsskyldig beräknas den
mängd ersättningsbränsle (basmängden) som motsvarar den förbrukade
mängden naturgas.

8 § Säljare av naturgas som avses i 5 § 2 skall vidta beredskapsåtgärder
som gör det möjligt att, om tillförseln av naturgas avbryts eller försvåras,
värma upp bostadsområden som annars uppvärms med naturgas.

Vilka åtgärder som skall vidtas bestäms med utgångspunkt i uppvärmningsbehovet
för de fastigheter inom distributionsområdet som vid basårets
utgång uppvärms med naturgas.

FöU 1984/85:13

9 § För varje säljares distributionsområde skall finnas en beredskapsplan,
varav framgår hur beredskapsbehovet av möjlighet till alternativ
uppvärmning för berörda fastigheter skall tillgodoses.

Fastighetsinnehavare får åläggas att hålla sina fastigheter så anordnade
att den alternativa uppvärmning som förutsätts i planen kan komma till
stånd.

10 § Med utgångspunkt i landets behov av beredskapslager för förbrukare
som avses i 6 § bestämmer regeringen för varje slag av ersättningsbränsle
hur stor andel av basmängderna som skall lagras under lagringsåret.

Med utgångspunkt i beredskapsbehov bestämmer regeringen också omfattningen
av beredskapsåtgärder enligt 8 § andra stycket.

Beredskapslager

11 § Skyldighet enligt 6 § att lagra ersättningsbränsle skall fullgöras med
varor som den lagringsskyldige äger. Den får inte fullgöras med varor som
transiteras.

Beredskapslager av ersättningsbränsle skall hållas inom landet i anläggningar,
som de lagringsskyldiga förfogar över, på ett från beredskaps- och
kontrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

12 § Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder på grund av 8 § skall fullgöras
på ett från beredskaps- och kontrollsynpunkt tillfredsställande sätt.

13 § Regeringen får för att tillgodose beredskapsbehov meddela föreskrifter
om var beredskapslager skall finnas.

Fastställande av beredskapsskyldighet

14 § Tillsynsmyndigheten skall för varje lagringsår

1. för var och en som är beredskapsskyldig enligt 5 § 1 fastställa storleken
av beredskapslagret och den utrustning som skall hållas enligt 6 §,

2. fastställa beredskapsplan för varje säljares distributionsområde.

1 beredskapsplanen skall anges vilka åtgärder säljaren skall vidta enligt
8 § och vilka särskilda åligganden som skall åvila fastighetsinnehavare
enligt 9 § andra stycket. Om säljaren åläggs att hålla visst beredskapslager,
skall storleken på detta fastställas.

15 § Till ledning för tillsynsmyndighetens beslut enligt 14 § skall den som
är beredskapsskyldig enligt 5 § 1 eller 2 före den 1 februari närmast efter
basåret avge en deklaration rörande sin förbrukning eller försäljning av
naturgas under basåret. Därvid skall även lämnas de uppgifter som behövs
för fastställandet av beredskapsplan.

Vatje säljare skall ge in ett förslag till beredskapsplan för sitt område.

16 § Tillsynsmyndigheten skall så snart beslutsunderlag föreligger meddela
beslut enligt 14 §.

Ett sådant beslut får ändras om kontroll hos den beredskapsskyldige,
begäran av denne eller annan omständighet ger anledning till det.

Lagring ombesörjd av annan

17 § Om särskilda skäl föreligger, får tillsynsmyndigheten för visst fall
medge att någon som är skyldig att lagra ersättningsbränsle uppdrar åt
annan att helt eller delvis ombesörja lagring för hans del.

1 * Riksdagen 1984/85.10sami. Nr 13

FöU 1984/85:13

Befrielse från lagringsskyldigliet

18 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge
befrielse helt eller delvis från skyldighet att hålla beredskapslager i visst
fall, om synnerliga skäl föranleder att skyldigheten inte behöver fullgöras
vare sig genom egen lagring eller genom lagring hos någon annan. Om det
föreligger synnerliga skäl, får också befrielse medges från annan skyldighet
som ålagts en beredskapsskyldig enligt 14 §.

Ett medgivande får förenas med villkor.

Beredskapslagrens ianspråktagande

19 § Om till följd av krig eller annan allvarlig försörjningskris tillförseln
av naturgas till landet avbryts eller försvåras, får regeringen medge att
beredskapslager tas i anspråk av den lagringsskyldige i den utsträckning
som är påkallad med hänsyn till rådande förhållanden.

20 § Om en lagringsskyldig försätts i konkurs, utgör denna lag inte något
hinder mot att hans beredskapslager tas i anspråk av konkursförvaltningen
för konkursens slutförande.

Lagringsavgift

21 § Den som inte håller fastställt beredskapslager skall till staten erlägga
särskild avgift (lagringsavgift).

Lagringsavgift skall erläggas även av den som utan medgivande enligt
17 § uppdrar åt någon annan att ombesötja lagring av ersättningsbränsle
eller som förvarar lagrade varor i strid mot föreskrifter som har meddelats
med stöd av 13 §.

22 § Regeringen bestämmer för de ersättningsbränslen och andra varor
som skall lagras det belopp vartill lagringsavgiften skall uppgå för kalendermånad.
Beloppet skall motsvara en beräknad kapitalkostnad för varan
med tillägg av 60 procent.

Vid försummelse som avses i 21 § första stycket skall lagringsavgift tas
ut med fullt belopp. Vid försummelse som avses i 21 § andra stycket skall
avgift tas ut med en tredjedel av fullt belopp.

Försummas lagringsskyldighet under en del av en kalendermånad skall
avgift utgå för hela månaden.

Om det föreligger synnerliga skäl, får avgiften nedsättas eller efterges.

23 § Frågor om uttagande av lagringsavgift prövas av tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndighetens beslut om uttagande av lagringsavgift får verkställas
enligt utsökningsbalken.

Tillsyn

24 § Den som är beredskapsskyldig skall lämna tillsynsmyndigheten de
uppgifter som behövs för tillsynen av att lagen och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter efterlevs.

Regeringen får meddela föreskrifter om fullgörandet av uppgiftsskyldigheten.

25 § Den som har förbrukat naturgas skall, även i annat fall än som avses
i 24 §, på begäran lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter om förbrukning,
lager, utrustning och anordningar som behövs för tillsynen av att lagen och
med stöd av lagen meddelade föreskrifter efterlevs.

FöU 1984/85:13

26 § Tillsynsmyndigheten eller den som myndigheten utser får undersöka
lager, utrustning och anordningar, vilka hålls av den som är uppgiftsskyldig
enligt denna lag, och granska dennes bokföring och övriga handlingar
som hör till verksamheten. Det åligger den uppgiftsskyldige att
lämna tillträde till utrymmen för lager, utrustning och anordningar samt till
kontorslokaler.

27 § Underlåter en beredskapsskyldig att

1. hålla beredskapslager av den omfattning eller på det sätt som åligger
honom enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen,

2. iaktta villkor Som avses i 18 §,

3. lämna deklaration eller förslag till beredskapsplan enligt 15 § eller

4. hålla utrustning och anordningar på det sätt som åligger honom enligt
denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

får tillsynsmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra sina åligganden.

Tillsynsmyndigheten får också vid vite meddela föreläggande som behövs
för att uppgiftsskyldigheten enligt 24 eller 25 § skall fullgöras eller för
att undersökning eller granskning enligt 26 § skall kunna utföras.

Vitesföreläggande skall delges. Ett utdömt vite får inte förvandlas till
fängelse.

28 § Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för utövande
av tillsyn enligt denna lag.

Ansvarsbestämmelser

29 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen ej är
belagd med straff i brottsbalken, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att på annat sätt än som anges i 21 § iaktta vad som åligger
honom genom beslut enligt 14 §,

2. underlåter att fullgöra skyldighet som avses i 15, 24 eller 25 Seller vid
fullgörandet av sådan skyldighet lämnar oriktig uppgift,

3. underlåter att lämna tillträde till lager, utrustning, anordningar eller
kontorslokaler enligt 26 § eller annars hindrar undersökning eller granskning
som avses där.

1 ringa fall döms inte till ansvar.

Den som har åsidosatt vitesföreläggande enligt 27 § döms inte till straff
för gärning som omfattas av föreläggandet.

30 § Brott som avses i 29 § får åtalas av allmän åklagare endast efter
anmälan av tillsynsmyndigheten.

Besvär m.m.

31 § Tillsynsmyndighetens beslut i frågor som avses i 14 § första stycket
samt 23 och 27 §§ får överklagas genom besvär hos kammarrätten.

I övrigt överklagas tillsynsmyndighetens beslut genom besvär hos regeringen.

32 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

FöU 1984/85:13

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande
avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt)
som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom
vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till
den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt
19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges
barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet; svenska

allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349);
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m.;
avgift enligt 99 a § utlänningslagen (1980:376);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp, för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen
(1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering; överförbrukningsavgift

enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter
om in- eller utförsel av varor;

1 Senaste lydelse 1984:1086.

FöU 1984/85:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagringsavgift enligt lagen (1984: lagringsavgift enligt lagen

1049) om beredskapslagring av olja (1984:1049) om beredskapslagring

och kol: av olja och kol eller lagert

(1985:000) om försörjningsberedskap
på natnrgasornrådel;

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag
som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §:

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

FöU 1984/85:13

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av
olja och kol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Skyldig att hålla beredskapslager
under ett lagringsår är den som

1. importerat lagringsbränsle
och under basåret sålt eller förbrukat
sådant bränsle,

2. drivit oljeraffinaderi inom landet
och under basåret sålt lagringsbränsle,

3. av lagringsskyldig som avses i
1 eller 2 köpt samt under basåret
sålt

a) minst 30000 ton kol,

b) minst 1000 ton gasol eller

c) minst 20000 kubikmeter andra
lagringsbränslen,

4. i annat fall än som avses i 1
under basåret vid en anläggning förbrukat a)

minst 8000 ton kol,

b) minst 5000 kubikmeter eldningsolja
eller dieselbrännolja eller

c) kol och eldningsolja eller dieselbrännolja,
motsvarande sammanlagt
minst 5000 kubikmeter
olja, varvid ett ton kol skall anses
motsvara fem åttondels kubikmeter
olja,

5. a) inom landet framställt och
under basåret sålt kolpulver, som
malts för vidareförsäljning, eller någon
kol-vätskeblandning eller

Föreslagen lydelse

Skyldig att hålla beredskapslager
under ett lagringsår är den som

1. importerat lagringsbränsle
och under basåret sålt eller förbrukat
sådant bränsle,

2. drivit oljeraffinaderi inom landet
och under basåret sålt lagringsbränsle,

3. av lagringsskyldig som avses i
1 eller 2 köpt samt under basåret
sålt

a) minst 30000 ton kol,

b) minst 1 000 ton gasol eller

c) minst 20000 kubikmeter andra
lagringsbränslen,

4. i annat fall än som avses i 1
under basåret vid anläggning förbrukat a)

minst 8000 ton kol,

b) minst 5000 kubikmeter eldningsolja
eller dieselbrännolja,

c) kol och eldningsolja eller dieselbrännolja,
motsvarande sammanlagt
minst 5000 kubikmeter
olja, varvid ett ton kol skall anses
motsvara fem åttondels kubikmeter
olja eller

d) kol jämte naturgas, motsvarande
sammanlagt 8000 ton kol, varvid
1,6 ton kol skall anses motsvara
1000 kubikmeter naturgas, eller
eldningsolja eller dieselbrännolja
jämte naturgas, motsvarande minst
5000 kubikmeter olja, varvid I kubikmeter
olja skall anses motsvara
1000 kubikmeter naturgas,

5. a) inom landet framställt och
under basåret sålt kolpulver, som
malts för vidareförsäljning, eller någon
kol-vätskeblandning eller

FöU 1984/85:13

Nuvarande lydelse

b) under basåret sålt eller förbrukat
utom landet framställda produkter
som avses i a.

Föreslagen lydelse

b) under basåret sålt eller förbrukat
inom landet framställda produkter
som avses i a.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Bakgrund

År 1982 fattade riksdagen (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) ett
principbeslut om beredskapslagring på naturgasområdet. Beslutet innebar
att beredskapen endast skulle avse krig och avspärrning. Huvuddelen av
naturgasen avsågs inom ramen för det s.k. Sydgasprojektet (prop. 1979/
80:170, NU 70, rskr. 410) tillföras från källor i Nordsjön. Eftersom risken för
fredskriser inom detta område bedömdes som ringa ansågs det inte vara
nödvändigt med en beredskap för fredskriser. Med hänsyn till att naturgas i
huvudsak ersätter eldningsolja, stadsgas och gasol borde, ansågs det, samma
försörjningsberedskap inför krigs- och avspärrningssituationer eftersträvas
för naturgas som för dessa bränslen. Enligt de år 1982 redovisade principerna
skulle distributörer och storförbrukare av naturgas vara skyldiga att fr. o. m.
år 1986 hålla beredskapslager av naturgas eller av ersättningsbränsle härför
motsvarande 40 % av den volym som sålts eller förbrukats under närmast
föregående år. Det ingick mot denna bakgrund i förutsättningarna för
Sydgasprojektet att ett särskilt beredskapslager av propan (en form av gasol)
skulle uppföras.

I proposition 1983/84:47 (NU 10, rskr. 125) om vissa naturgasfrågor, som
innebar en viss omprövning av Sydgasprojektet, anmälde föredragande
statsrådet att den tänkta lösningen av beredskapen i fråga om naturgas skulle
bli komplicerad och alltför kostsam. För att trots de redovisade problemen
kunna uppnå en försörjningsberedskap inom området var det enligt föredragande
statsrådet nödvändigt att tillgripa provisoriska lösningar.

Utredningen (H 1982:04) för prövning av det löpande oljelagringsprogrammet
gavs i uppdrag att lämna förslag till hur försörjningsberedskapen
för naturgasanvändarna tills vidare borde tillgodoses. Resultatet av utredningens
arbete har redovisats i betänkandet (Ds 11984:13) Energiberedskap
för kristid. Sammanfattningar av utredningsförslaget och remissyttrandena
över detta finns i en bilaga till propositionen.

På grundval av utredningens förslag läggs i propositionen fram förslag till
en provisorisk lösning av ifrågavarande beredskapsfråga.

Föredragande statsrådet

Statsrådet Birgitta Dahl behandlar - efter att ha anfört allmänna synpunkter
på förslagen i propositionen - riktlinjerna för en försörjningsberedskap

FöU 1984/85:13

på naturgasområdet (s. 11-16). Hon kommenterar vidare det förslag till lag i
ämnet som genom propositionen (s. 2-5, 16-30) föreläggs riksdagen.
Lagförslagets regler stämmer, anför hon, i stor utsträckning överens med den
lag (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol som riksdagen antog i
slutet av år 1984 (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr. 94). Hon uppger vidare att
den nya lagen föranleder vissa detaljändringar i nyssnämnda lag om
beredskapslagring av olja och kol och i kommunalskattelagen (1928:370),
vilka också föreläggs riksdagen för antagande (s. 6-9, 30-32).

Motioner

1984/85:3164 av Ivar Franzén (c) och Börje Hörnlund (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande åtgärder i syfte att förbättra försörjningsberedskapen
genom en inhemsk gasproduktion.

1984/85:3165 av Per Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen kompletterar lagen om försörjningsberedskap med en skyldighet
för Sydgas AB att utta en beredskapslageravgift av konsumenter som
förbrukar högst 5 miljoner m3 naturgas och att detta belopp ställs till ÖEF:s
förfogande att användas för framtagning av lagringsutrymmen för naturgas.

Utskottet

De förslag rörande försörjningsberedskap på naturgasområdet som läggs
fram i propositionen föranleds av att kommersiell distribution av naturgas
avses komma i gång sommaren 1985 i västra Skåne inom ramen för det s. k.
Sydgasprojektet. Förslagen innebär - som framgår av det föregående - en
provisorisk lösning för den närmaste framtiden. Beredskapsåtgärder vidtas
för förbrukare av mer än 5 miljoner m3/år inom industrin och för förbrukare
som i huvusak använder naturgasen för bostadsuppvärmning. Ansvariga för
beredskapsåtgärderna är storförbrukarna för egen del och i övrigt distributörerna.

Storförbrukarna inom industrin beräknas använda 40 % av naturgasen.
För de flesta av dem bedöms lagring av olja sammankopplat med ett
vidmakthållande av utrustning för oljeanvändning vara den lämpligaste
korttidslösningen. Beträffande vissa av dessa förbrukare kan också inlagring
av gasol i oljeföretagens anläggningar bli aktuell.

De förbrukare som väsentligen använder naturgasen för anläggningar som
värmer upp bostadsområden väntas ta ca 20 % av naturgasen i anspråk. För
dessa beräknas beredskapsfrågan tills vidare lösas genom oljelagring och
lagring av elutrustning genom gasdistributörens försorg.

Återstående 40 % av naturgasen används - huvudsakligen inom småindustrin
- för processändamål och ugnar. Beredskapsåtgärder för dessa använ -

FöU 1984/85:13

dare föreslås anstå till dess att det finns tekniska och ekonomiska lösningar
som är bättre än de hittills övervägda.

För närvarande finns, framhåller föredragande statsrådet, inte tillräckligt
beslutsunderlag för ett definitivt ställningstagande till en permanent lösning
av försörjningsberedskapen på naturgasområdet. Enligt statsrådet Dahl
måste en sådan lösning tas fram så snart som möjligt. Därvid måste ansvaret
för det tekniska utvecklingsarbetet i första hand vila på berörda gasintressenter.
Hon avser återkomma till denna fråga och dess vidare behandling.

De föreslagna lagarna avses träda i kraft den 1 januari 1986. Skyldigheten
att vidta beredskapsåtgärder avses gälla fr. o. m. lagringsåret 1986/87.

Även om förslagen har provisorisk karaktär är riktlinjerna och lagen
generellt utformade. De kan således, framhålls det i propositionen, tillämpas
om det blir aktuellt att utvidga gasdistributionen utöver vad som redan
beslutats innan en permanent lösning av beredskapsfrågan föreligger.

Den provisoriska lösning som föreslås får till följd att förbrukare av mindre
än 5 miljoner m3 naturgas per år - för vilka det enligt lagförslaget inte
föreskrivs skyldighet att vidta beredskapsåtgärder - inte blir belastade med
några beredskapskostnader. Detta förhållande medför enligt motion 3165
(m) bristande konkurrensneutralitet mellan t. ex. mindre konsumenter av
olja (upp till 5 000 m3) och här berörda konsumenter av naturgas. Dessa
oljekonsumenter har, framhåller motionären - även om de inte är lagringsskyldiga
- oljeleverantörernas lagringskostnader, beräknade till 150-180 kr.
per m3, inräknade i sina inköpspriser. Motionären anser att Sydgas AB bör
som gasdistributör åläggas att för förbrukare av högst 5 miljoner m3 naturgas
i försäljningspriset inkludera en lagringsavgift motsvarande den kostnad per
m3 som storkonsumenter har för sin lagringsskyldighet. Summan av dessa
avgifter bör enligt motionen ställas till vederbörande myndighets förfogande
att användas för framtagning av lagringsutrymmen för naturgas.

Näringsutskottet tar i sitt yttrande fasta på att föredragande statsrådet i
propositionen har framhållit att den provisoriska lösning som förordas får till
följd att kostnaderna för beredskapen till viss del inte slår igenom förrän
senare. I yttrandet citeras också hennes uttalande att detta inte får medföra
att vissa gasförbrukare på grund därav befrias från beredskapskostnader
liksom hennes redogörelser för det arbete med denna fråga som för
närvarande pågår i departementet.

Mot denna bakgrund anför näringsutskottet bl. a.:

Lagen om försörjningsberedskap på naturgasområdet avses träda i

kraft den 1 januari 1986. Det kan förutsättas att regeringen dessförinnan
åstadkommer en lämplig ordning - genom en särskild avgift eller på annat
sätt - för den kostnadsutjämning som blir erforderlig. De naturgaskonsumenter
som tills vidare undantas från krav på beredskapsåtgärder kan av
föredragande statsrådets uttalande - som riksdagen uttryckligen bör ställa sig
bakom - redan nu sluta sig till att undantaget inte ger dem anledning att räkna
med fördelaktigare kostnader för naturgas än vad de lagringsskyldiga
storkonsumenterna får betala. Riksdagen har, menar näringsutskottet, mot

FöU 1984/85:13

här angiven bakgrund inte skäl att nu ge regeringen någon anvisning om
vilken metod som bör användas för att åstadkomma lämpliga relationer
mellan naturgaspriserna för olika förbrukarkategorier. Näringsutskottet
avstyrker alltså motion 1984/85:3165 (m).

Försvarsutskottet anser liksom näringsutskottet att det är angeläget att
kostnaderna utjämnas mellan de naturgaskonsumenter som tills vidare
undantas från krav på beredskapsåtgärder och övriga förbrukare av naturgas.
Av föredragande statsrådets uttalande framgår att i regeringskansliet
övervägs åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utjämning. Som resultat
av detta arbete kan ett regeringsförslag i frågan väntas föreläggas riksdagen
innan den nu behandlade lagstiftningen träder i kraft. Försvarsutskottet
anser i likhet med näringsutskottet att riksdagen inte bör ge regeringen någon
anvisning om vilken metod som bör användas för att åstadkomma lämpliga
relationer mellan naturgaspriserna för olika förbrukarkategorier. Motion
3165 (m) bör avslås.

I motion 3164 (c) förklarar sig motionärerna till nöds kunna acceptera den
lösning som föreslås i propositionen. De anser det dock vara önskvärt att
åtgärder vidtas i syfte att förbättra försörjningsberedskapen genom en
inhemsk gasproduktion. Motionärerna förespråkar dels utvinning av metangas
ur torvmossar genom den s. k. vyrmetanmetoden, dels gasproduktion
genom metanjäsning av organiskt avfall från jordbruket. Samtidigt med att
arbetet på att utveckla metoder för beredskapslagring av naturgas fortsätter
borde enligt deras mening satsas på att åstadkomma en mera omfattande
inhemsk produktion.

Näringsutskottet har vid behandlingen av motion 3164 av motionärerna
upplysts om att deras tanke att lagringsskyldighet enligt den nu föreslagna
lagen skulle kunna fullgöras genom att erforderlig mängd organiskt material
finns lagrad i anslutning till en lämpligt placerad anläggning för metanjäsning.
Näringsutskottet pekar i sitt yttrande på att det enligt förslaget till lag
om försörjningsberedskap på naturgasområdet ankommer på de lagringsskyldiga
att själva bestämma vilket slag av ersättningsbränsle med därtill
hörande utrustning som de vill satsa på. Om en fortsatt utveckling av
vyrmetanmetoden leder till att denna kommer att användas i större skala kan
metoden enligt näringsutskottets uppfattning väntas tilldra sig uppmärksamhet
bland de lagringsskyldiga. Motsvarande gäller, framhåller näringsutskottet,
i fråga om metanjäsning av organiskt material. Frågan om åtgärder för att
främja utvecklingen av de nu nämnda metoderna för gasframställning bör
enligt näringsutskottets mening även framgent prövas i ett allmänt energipolitiskt
sammanhang. Utskottet betonar att vyrmetanmetoden ännu befinner
sig på försöksstadiet. Näringsutskottet finner mot här angiven bakgrund att
det inte finns skäl för riksdagen att göra en sådan framställning till regeringen
som föreslås i motion 1984/85:3164 (c).

Försvarsutskottet ser det från beredskapssynpunkt önskvärt med en
inhemsk gasproduktion. Frågan om åtgärder för att främja utvecklingen av

FöU 1984/85:13

en sådan gasframställning bör dock, som näringsutskottet framhåller, prövas
i ett allmänt energipolitiskt sammanhang. Motion 3164 bör avslås av
riksdagen.

I de delar som utskottet inte kommenterat har utskottet inte något att
invända mot de riktlinjer för försörjningsberedskap på naturgasområdet som
riksdagen föreslagits godkänna. Det gäller också lagförslagen. Dessa är
utformade i linje med den lag som riksdagen nyligen antagit rörande
beredskapslagring av olja och kol (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr. 14). Det
förhållandet att de föreslagna åtgärderna är av provisorisk karaktär innebär
självklart vissa olägenheter. Det är emellertid angeläget att det finns en
försörjningsberedskap på naturgasområdet redan när denna energiform
börjar introduceras i vårt land. Förslagen i propositionen är under rådande
förutsättning en rimlig första lösning på denna beredskapsfråga.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1.att riksdagen antar vid proposition fogat förslag till lag om
försörjningsberedskap på naturgasområdet,

2. att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om
ändring i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol,

4. att riksdagen avslår motion 1984/85:3165 om kompletterande
bestämmelser rörande beredskapsavgifter för vissa konsumenter
av naturgas,

5. att riksdagen avslår motion 1984/85:3164 om förbättringar av
försörjningsberedskapen på naturgasområdet genom inhemsk gasproduktion,

6. att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet
har förordat för försörjningsberedskap på naturgasområdet.

Stockholm den 21 maj 1985

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Roland Brännström (s), Gunnar Björk i
Gävle (c), Åke Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Evert Hedberg (s),
Karl-Erik Svartberg (s), Olle Aulin (m), Mats Olsson (s), Anita Bråkenhielm
(m), Eric Hägelmark (fp), Inge Carlsson (s), Ingvar Björk (s), Iréne
Vestlund (s) och Anders Svärd (c).

FöU 1984/85:13

Reservationer

1 Kostnadsutjämning mellan olika förbrukare av naturgas

Per Petersson, Göthe Knutson, Olle Aulin och Anita Bråkenhielm (alla
m) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 12 börjar ”Försvarsutskottet
anser” och slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet vill i likhet med vad som framförs i en avvikande mening
(avvikande mening 1) till näringsutskottets yttrande starkt understryka
risken för att regeringens förslag medför en prissättning på naturgas som inte
är konkurrensneutral. Av föredragande statsrådets uttalande framgår visserligen
att man i regeringskansliet överväger åtgärder för att åstadkomma en
kostnadsutjämning mellan naturgaskonsumenter som tills vidare undantas
från krav på beredskapsåtgärder och övriga förbrukare av naturgas. Dessa
uttalanden är emellertid enligt utskottets mening så vaga att riksdagen bör
begära att regeringen i enlighet med vad som föreslås i motion 1984/85:3165
snarast lägger fram förslag till kompletterande bestämmelser som föreskriver
skyldighet för konsumenter som förbrukar högst 5 miljoner m3 naturgas att
erlägga beredskapsavgift. Ett sådant uttalande skulle i god tid ge de
naturgaskonsumenter som enligt föreliggande förslag inte åläggs vidta
beredskapsåtgärder säker kännedom om vilka kostnader de har att räkna
med vid utnyttjande av denna energikälla. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets yrkande i moment 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1984/85:3165 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om kompletterande bestämmelser rörande
beredskapsavgift för vissa konsumenter av naturgas.

2 Inhemsk gasproduktion

Gunnar Björk i Gävle (c) och Anders Svärd (c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 12 börjar ”Försvarsutskottet
ser” och på s. 13 slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet anser i likhet med vad som anförs i en avvikande mening
(avvikande mening 2) till näringsutskottets yttrande att möjligheterna att
förbättra försörjningsberedskapen på naturgasområdet genom inhemsk
produktion bör bli föremål för ingående uppmärksamhet. En beredskap för
produktion av gas genom den s. k. vyrmetanmetoden - liksom metoder att
framställa gas genom metanjäsning av organiskt material, t. ex. jordbruksavfall
- kan vara av stor betydelse i detta sammanhang. Vad utskottet nu anfört
om förbättringar av beredskapen på naturgasområdet genom inhemsk
gasproduktion bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1984/85:13

dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1984/85:3164 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om förbättringar av beredskapen på naturgasområdet
genom inhemsk gasproduktion.

FöU 1984/85:13 16

Bilaga

Näringsutskottets yttrande
1984/85:11 y

om försörjningsberedskap på naturgasområdet (prop. 1984/85:172)

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:172 om försörjningsberedskap på naturgasområdet
jämte motioner, dvs. motionerna 1984/85:3164 av Ivar Franzén (c) och Börje
Hörnlund (c) och 1984/85:3165 av Per-Richard Molén (m).

Näringsutskottet tar i sitt yttrande upp de frågor som behandlas i
motionerna. I den mån propositionen inte berörs i detta sammanhang
föranleder den inga kommentarer från näringsutskottets sida.

Beredskapskostnadernas genomslag i kostnaderna för naturgaskonsumtion Regeringens

förslag innebär att frågan om beredskapslagring av naturgas
löses provisoriskt. Skyldighet att vidta beredskapsåtgärder åläggs dels
storförbrukare av naturgas, dels de distributörer som säljer naturgas till
övriga förbrukare. Som storförbrukare räknas den som under det basår som
föregår lagringsåret har förbrukat minst 5 miljoner kubikmeter naturgas eller
en däremot svarande kombination av naturgas samt olja eller kol. För
distributörernas del begränsas kravet på beredskapsåtgärder till att avse
naturgas som används för uppvärmning av bostäder.

Storförbrukarna, dvs. huvudsakligen större industriföretag, väntas komma
att svara för ca 40 % av naturgaskonsumtionen inom det område där
naturgas nu introduceras. Uppvärmningskundernas andel beräknas bli ca
20 %. Återstående ca 40 % kommer i huvudsak att gå till småindustrin.
Denna blir enligt de ovan antydda reglerna tills vidare undantagen från
kravet på beredskapsåtgärder. Anledningen härtill är följande. De ifrågavarande
företagen använder i allmänhet naturgasen i processer där den
svårligen kan ersättas med olja. Den beredskapsåtgärd som står till buds, en
central lagring av gasol, har avvisats som alltför komplicerad och dyrbar. Det
pågår arbete på att finna andra lösningar av beredskapslagringsfrågan för
dessa företags del.

I detta sammanhang anför föredragande statsrådet (s. 15):

Den provisoriska lösning som jag nu förordar får till följd att kostnaderna
för beredskapen till viss del inte slår igenom förrän senare. Detta får inte
medföra att vissa gasförbrukare på grund härav befrias från beredskapskostnader.
Hur denna fråga skall lösas bör övervägas under frågans fortsatta
beredning i departementet. I detta sammanhang bör beaktas den nuvarande
prissättningen, möjligheten att införa en särskild avgift m.m.

FöU 1984/85:13

I motion 1984/85:3165 (m) anförs att de provisoriska bestämmelserna om
beredskapsåtgärder, med skillnad mellan industriföretag som är storkonsumenter
och övriga industriföretag, medför bristande konkurrensneutralitet
på bränslemarknaden. Naturgasen blir föremål för en förtäckt subventionering.
Motionären anser att Sydgas AB, vars gasleveranser det nu är fråga om,
borde åläggas skyldighet att ta ut en beredskapslagringsavgift av de kunder
som inte är storkonsumenter. Avgiftsmedlen skulle disponeras av överstyrelsen
för ekonomiskt försvar för investeringar i lagringsutrymmen för naturgas.
Enligt yrkandet i motionen bör riksdagen hos regeringen begära förslag
till kompletterande lagbestämmelser av nu angiven innebörd.

Näringsutskottet tar fasta på föredragande statsrådets nyss citerade
uttalande, varav framgår att regeringen kommer att sörja för att den nu
föreslagna provisoriska lösningen inte får till följd att vissa naturgasförbrukare
befrias från beredskapskostnader. Lagen om försörjningsberedskap på
naturgasområdet avses träda i kraft den 1 januari 1986. Det kan förutsättas
att regeringen dessförinnan åstadkommer en lämplig ordning - genom en
särskild avgift eller på annat sätt - för den kostnadsutjämning som blir
erforderlig. De naturgaskonsumenter som tills vidare undantas från krav på
beredskapsåtgärder kan av föredragande statsrådets uttalande - som riksdagen
uttryckligen bör ställa sig bakom - redan nu sluta sig till att undantaget
inte ger dem anledning att räkna med fördelaktigare kostnader för naturgas
än vad de lagringsskyldiga storkonsumenterna får betala. Riksdagen har,
menar näringsutskottet, mot här angiven bakgrund inte skäl att nu ge
regeringen någon anvisning om vilken metod som bör användas för att
åstadkomma lämpliga relationer mellan naturgaspriserna för olika förbrukarkategorier.
Näringsutskottet avstyrker alltså motion 1984/85:3165 (m).

Metangas som ersättning för naturgas

Den bästa försörjningsberedskapen på naturgasområdet skapas genom
insatser för att få till stånd en inhemsk gasproduktion, anförs det i motion
1984/85:3164 (c). Motionärerna förespråkar dels utvinning av metangas ur
torvmossar genom den s. k. vyrmetanmetoden, dels gasproduktion genom
metanjäsning av organiskt avfall från jordbruket. Samtidigt med att arbetet
på att utveckla metoder för beredskapslagring av naturgas fortsätter borde,
menar de, satsningar göras på att åstadkomma en mera omfattande inhemsk
gasproduktion. Motionärerna föreslår att riksdagen skall rikta ett uttalande
av denna innebörd till regeringen.

Det är givet att gas som utvinns genom någon av de metoder som
motionärerna berör kan lagras som ersättning för naturgas. Vid näringsutskottets
behandling av motion 1984/85:3164 (c) har emellertid från motionärernas
sida upplysts om att deras tanke snarare är att lagringsskyldighet enligt
den nu föreslagna lagen skulle kunna fullgöras genom att en anläggning som
möjliggör omedelbar utvinning av erforderlig mängd metangas finns installe -

FöU 1984/85:13

rad vid en lämpligt belägen mosse eller genom att erforderlig mängd
organiskt material finns lagrad i anslutning till en lämpligt placerad anläggning
för metanjäsning. Med en generös tolkning skulle, finner näringsutskottet,
en åtgärd enligt något av dessa alternativ kunna anses svara mot de krav i
fråga om beredskapslagring som anges i 6 § lagförslaget.

Det ankommer på dem som skall fullgöra lagringsskyldighet enligt den
föreslagna lagen att själva bestämma vilket slag av ersättningsbränsle med
därtill hörande utrustning som de vill satsa på. Om en fortsatt utveckling av
vyrmetanmetoden leder till att denna kommer att användas i större skala kan
metoden väntas tilldra sig uppmärksamhet bland de lagringsskyldiga;
motsvarande gäller i fråga om metanjäsning av organiskt material. Frågan
om åtgärder för att främja utvecklingen av de nu nämnda metoderna för
gasframställning bör enligt näringsutskottets mening även framgent prövas i
ett allmänt energipolitiskt sammanhang. Utskottet vill betona att vyrmetanmetoden
ännu befinner sig på försöksstadiet.

Näringsutskottet finner mot här angiven bakgrund att det inte finns skäl för
riksdagen att göra en sådan framställning till regeringen som föreslås i motion
1984/85:3164 (c).

Stockholm den 14 maj 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Olof Johansson
(c), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Birgitta Johansson (s),
Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén (c), Lars Andersson (s), Hugo
Bergdahl (fp) och Oswald Söderqvist (vpk).

Avvikande meningar

1. Beredskapskostnadernas genomslag i kostnaderna för naturgaskonsumtion

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén
(alla m) anser att yttrandet under rubriken Beredskapskostnadernas genomslag
i kostnaderna för naturgaskonsumtion bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag (=utskottet) angiven innebörd.

Näringsutskottet vill starkt understryka de risker för en icke konkurrensneutral
prissättning på naturgas som de av regeringen föreslagna bestämmelserna
medför. Föredragande statsrådets vaga uttalande om fortsatta överväganden
i denna fråga kan inte godtas som skäl för att riksdagen skulle avstå
från att nu uttryckligen kräva en ordning som undanröjer dessa risker.

FöU 1984/85:13

Riksdagen bör följaktligen begära att regeringen med det snaraste framlägger
förslag till kompletterande bestämmelser i lagen om försörjningsberedskap
på naturgasområdet av den innebörd som anges i motion 1984/85:3165
(m).

2. Metangas som ersättning för naturgas

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att yttrandet under rubriken
Metangas som ersättning för naturgas bort ha följande lydelse:

Den bästa (=utskottet) 6 § lagförslaget.

Introduktionen av naturgas i Sverige och det därmed sammanhängande
kravet på beredskapsåtgärder medför att vyrmetanmetoden - liksom metoden
att framställa gas genom metanjäsning av organiskt material, t. ex.
jordbruksavfall - tilldrar sig ett kraftigt ökat intresse. De svårigheter att
ersätta naturgas i industriella processer som näringsutskottet har berört i det
föregående skulle kunna bemästras genom en omfattande framställning av
metangas. En beredskap för en sådan produktion kan vara ett alternativ till
beredskapslagring av naturgas eller andra bränslen.

Vad här sagts talar för att möjligheterna att förbättra försörjningsberedskapen
på naturgasområdet genom inhemsk gasproduktion bör bli föremål
för ingående uppmärksamhet. Riksdagen bör i enlighet med vad som yrkas i
motion 1984/85:3164 (c) göra ett uttalande till regeringen av nu angiven
innebörd.

mlnab/gotab Stockholm 1985 82907