BoU 1984/85:6

Bostadsutskottets betänkande
1984/85:6

om utvecklad kommunal energiplanering m. m. (prop. 1984/85:5)
Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1984/85:5 om utvecklad kommunal
energiplanering m. m. samt fyra motioner som väckts med anledning
av propositionen. Näringsutskottet har avgett yttrande till bostadsutskottet.

Bostadsutskottet tillstyrker förslaget i propositionen att det nuvarande
kravet i lagen om kommunal energiplanering för kommunerna att upprätta
planer för att minska oljeanvändningen skall ersättas med ett vidgat
krav på att göra planer för kommunens hela energisystem, dvs. tillförsel,
distribution och användning av energi. Bostadsutskottet avstyrker däremot
stående motionsyrkande (m). Utskottet avstyrker även motionsyrkande
(m) om att lagen om kommunal energiplanering skall upphävas
samt ett följdyrkande (m) härtill. Bostadsutskottet avstyrker motionsyrkanden
(c) om ändrad utformning av lagen och om uttalanden i anslutning
till lagen. Reservationer (m och fp) resp. (c och vpk) har avgetts till förmån
för resp. motionsyrkanden. Bostadsutskottet tillstyrker vidare förslaget i
propositionen om en ändrad utformning av ellagen med innebörd att
elleveranser till värmepumpar skall få vägras inom fjärrvärme- och naturgasområden,
om kommunalfullmäktige har beslutat att värmepumpar inte
bör förekomma inom området. Utskottets lagförslag i denna del överensstämmer
i sak med propositionens lagförslag. I en reservation (m och fp)
yrkas bifall till ett lagförslag som innebär en generell skyldighet att leverera
el till värmepumpar. 1 en reservation (c och vpk) förordas också skyldighet
att leverera el till värmepumpar utom uteluftsvärmepumpar.

Bostadsutskottet tillstyrker att riksdagen i enlighet med förslag i propositionen
godkänner vissa riktlinjer för statligt stöd till utbildning inom
sotningsväsendet i energihushållningsfrågor.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1984/85:5 (industridepartementet)

dels föreslagit riksdagen att anta upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering,

2. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar,

dels föreslagit riksdagen att

3. godkänna de riktlinjer för utbildning av personal inom sotningsväsendet
som i regeringsprotokollet föreslagits,

1 Riksdagen 1984/85. 19 sami. Nr 6

BoU 1984/85:6

dels berett riksdagen tillfälle att

4. ta del av vad i regeringsprotokoll^ i övrigt har anförts om kommunernas
energiplanering.

Motionerna m. m.

I detta betänkande behandlas de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1984/85:

32 av Olle Grahn (fp) och Hugo Bergdahl (fp) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

2. att riksdagen hos regeringen begäF förslag till ändring i ellagen som
gör det omöjligt att vägra leverans av ström för värmepump,

3. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utbildning av personal inom
sotningsväsendet som förordas i propositionen,

33 av Birgitta Hambraeus (c) vari hemställs att riksdagen beslutar ändra
lagen (1977:439) i enlighet med vad som framförts i motionen,

34 av Ivar Franzén m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening uttalar att samhällets stöd till investeringar
för effektivare energianvändning skall utformas enligt de principer
som anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår proposition 1984/85:5 i denna del och beslutar
att ändra i ellagen (1902:71 § 2 mom. 4) i enlighet med de riktlinjer som
redovisats i motionen,

3. att riksdagen ansluter sig till dels vad som i motionen anförts om
kommunala energiplaner, dels vad som i motionen anförts om skorstensfejarnas
verksamhet på energiområdet,

35 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering,

2. att riksdagen beslutar att med omedelbar verkan upphäva lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering,

3. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

4. att riksdagen beslutar att 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1) innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

2 §

4 mom. Den som ...

... gemensamma systemet.

4 mom. Den som ...

... gemensamma systemet.

Med ström avsedd för värmeförsörjning
av byggnad avses inte ström
för drift av värmepumpar.

BoU 1984/85:6

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen i övrigt anförts om kommunernas energiplanering.

Näringsutskottet har avgett yttrande över propositionen och motionerna
till bostadsutskottet. Yttrandet har som bilaga 4 fogats till detta betänkande.

Utskottet

Kommunal energiplanering

Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering är kommunerna
skyldiga att bl. a. i sin planering främja hushållningen med energi samt
verka för en säker och tillgänglig energitillförsel. Fr. o. m. den 1 juli 1982
skall enligt riksdagens beslut år 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60) i
varje kommun finnas en aktuell plan för att minska oljeanvändningen i
kommunen.

På uppdrag av regeringen har oljeersättningsdelegationen (I 1979:01),
OED, i samarbete med statens industriverk, SIND, analyserat de kommunala
planerna för minskad oljeanvändning och i februari 1983 överlämnat
rapporten (SIND 1983:3) Redovisning och analys av kommunernas oljereduktionsplaner.
Formerna för fortsatt kommunal energiplanering behandlas
i promemorian (Ds I 1984:2) Utvecklad kommunal energiplanering.
Rapporten resp. promemorian har remissbehandlats.

1 sammanhanget kan också nämnas promemorian (Ds 1 1984:27) Översättning
— Konflikter — Lokala lösningar? som nyligen överlämnats till
statsrådet Dahl.

I proposition 1984/85:5 läggs fram förslag som innebär att kravet på
kommunerna att upprätta oljereduktionsplaner skall utvidgas till att avse
planer för hela energisystemet — tillförsel, distribution och användning av
energi — i kommunen.

1 propositionen framhålls att arbetet med att minska oljeberoendet och
den kommande avvecklingen av kärnkraften gör det angeläget att åstadkomma
en effektivare användning av energi i alla samhällssektorer. För att
de av regering och riksdag fastställda, övergripande målen för energipolitiken
skall kunna förverkligas är det enligt propositionen nödvändigt att
kommunerna, som har ett stort ansvar för tillförsel, distribution och användning
av energi, utgår från dessa mål. Kommunerna har redan ett
betydande ansvar för energiplaneringen på lokal nivå. Statligt stöd utgår
också till kommunerna för besiktningsverksamhet och rådgivning åt fastighetsägarna.
Vidare har kommunerna inom bostadsförbättringsprogrammets
ram (prop. 1983/84:40 bil. 9, BoU 11) ett ansvar för att förbättrings-
och ombyggnadsåtgärder samordnas så att de tillgodoser bl. a. energihushållningskrav.
Praktiskt taget alla kommuner har enligt propositionen
utöver oljereduktionsplanerna upprättat energisparplaner för den
befintliga bebyggelsen.

BoU 1984/85:6

I propositionen utvecklas några viktiga utgångspunkter för den föreslagna
energiplaneringen och anges vilka förutsättningar och resurser som
behövs för ett genomförande. Med stöd från de statliga myndigheter som
har ansvar inom området, dvs. främst statens energiverk, statens planverk
och bostadsstyrelsen, bedöms de nya uppgifter som tillkommer för kommunerna
kunna klaras med befintliga resurser. Med hänsyn till att det i de
flesta kommuner i dag finns planeringsberedskap och ett antal konkreta
planer för olika delar av energisystemet, bör de nya bestämmelserna kunna
träda i kraft den 1 januari 1986. Liksom oljereduktionsplanerna bör de nya
energiplanerna antas av kommunfullmäktige.

I motion 32 (fp) avvisas den föreslagna utvidgningen av kommunernas
skyldigheter inom energiområdet motivledes, men något yrkande om avslag
på propositionen i denna del framförs inte. Motionärerna hänvisar till
att en utvidgad kommunal energiplanering diskuterades redan när nuvarande
regler om oljereduktionsplaner antogs av riksdagen år 1981, men att
föredragande statsråd då anförde väsentliga skäl mot ett sådant steg.
Motionärerna anser att dessa skäl alltjämt är giltiga.

1 motion 33 (c) begärs att 3 § lagen om kommunal energiplanering
utformas så att riksdagens beslutade målsättning för energipolitiken kommer
till uttryck i lagen. I paragrafen bör enligt motionären anges att
kommunerna skall verka för en effektiv energianvändning där el används
enbart för s. k. elspecifika ändamål och användningen i övrigt baseras på
inhemska förnybara energikällor med minsta skadliga miljöpåverkan.
Den kommunala energiplaneringen bör enligt motionären inte bindas till
el utan bör utgå från att elpriserna i framtiden kommer att höjas.

Även i motion 34 (c) aktualiseras 1981 års energipolitiska beslut. Motionärerna
avvisar användningen av energikällor som kol, olja och kärnkraft.
Propositionsförslaget accepteras med vissa erinringar. Enligt motionärerna
skall en kommunal energiplan ses som en dokumentation där en kommuns
alternativa vägar att forma sin energiförsörjning beskrivs och lämpliga
handlingsplaner rekommenderas. En kommunal energiplan bör ta
sikte på effektiviserad energianvändning snarare än på utformningen av
energiproduktionen. Motionärerna föreslår, yrkande 1, att riksdagen som
sin mening uttalar att samhällets stöd till investeringar för effektivare
energianvändning skall utformas enligt principerna i motionen. I motionen
föreslås även, yrkande 3 såvitt nu är i fråga, att riksdagen ansluter sig
till vad som anförs i motionen om kommunala energiplaner.

1 motion 35 (m) förordas, yrkande 1, avslag på propositionsförslaget om
ändring i lagen om kommunal energiplanering. Dessutom begärs, yrkande
2, att lagen upphävs. Vidare föreslås, yrkande 5, att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som i motionen i övrigt anförs om kommunernas
energiplanering. Enligt motionärerna bör de avgörande faktorerna för hur
energisystemen skall utformas vara de ekonomiska, tekniska och miljömässiga
förutsättningar som en fri marknad kan ge. Den minskade olje -

BoU 1984/85:6

konsumtionen kan huvudsakligen förklaras av att energikonsumenterna
har reagerat på prisförändringar. Något motiv för lagstadgat krav på
lokala energiplaner kan inte anföras. Kommunernas möjligheter att påverka
energiförbrukningen är små. Meningslösa planer kan resultera i missriktad
detaljstyrning och i att marknadsfunktionerna skadas. Oljereduktionsplanerna
anses numera ha fyllt sitt syfte. Det finns enligt motionärerna
inte längre någon anledning att behålla en kommunal planeringsskyldighet.
Ett borttagande av den informationsskyldighet gentemot kommunerna
som lagen ålägger t. ex. industrier rörande deras energiproduktion
och förbrukning bör inte lägga något hinder i vägen för samarbete mellan
kommunerna och övriga berörda.

Näringsutskottet, som avgivit yttrande, har tillstyrkt propositionsförslaget
och därvid framhållit vikten av att kommunernas energiplanering
kommer att ske med ett vidare perspektiv än f. n. Näringsutskottet finner
inte att den föreslagna lagändringen ger utrymme för farhågor om marknadsstörande
effekter eller inskränkning i handlingsfriheten. Näringsutskottet
pekar på den informationsskyldighet gentemot kommunerna som
lagen om kommunal energiplanering innehåller och vars borttagande
skulle göra det svårare för kommunerna att få fram ett bra planeringsunderlag.
Enligt näringsutskottets bedömning är det inte motiverat att införa
en ändamålsbestämmelse grundad på riksdagens energipolitiska beslut i
lagen om kommunal energiplanering och inte heller att göra några kompletterande
uttalanden till den nu föreslagna lagändringen eller om komplement
till lagen i dess helhet av den innebörd som föreslås i motion 34
(c). Näringsutskottet har sålunda avstyrkt de motionsyrkanden som berör
den kommunala energiplaneringen och därvid bl. a. anfört att en precisering
av statsmakternas energipolitiska riktlinjer sker efter hand i samband
med beslut om olika åtgärder i fråga om produktion av och hushållning
med energi.

Motsvarande preciseringar sker inom bostadsutskottets beredningsområde
av energipolitiken.

Bostadsutskottet ansluter sig till näringsutskottets ställningstaganden.
Bostadsutskottet föreslår därför riksdagen att bifalla förslaget till ändring
i lagen om kommunal energiplanering och att avslå det däremot stående
yrkandet i motion 35 (m) yrkande 1.

Bostadsutskottet avstyrker även förslaget i motion 33 (c) om uttalande
om ändrad utformning av lagen och förslagen i motion 34 (c) yrkandena
1 och 3 det sistnämnda såvitt nu är i fråga om uttalanden om principer för
samhällets stöd till investeringar för effektivare energianvändning m. m.

I motion 35 (m) yrkande 2 föreslås som framgått ovan att lagen om
kommunal energiplanering upphävs. Näringsutskottet anför sammanfattningsvis
att lagen är av betydelse för kommunernas möjligheter att genomföra
en realistisk energiplanering. Bostadsutskottet delar denna uppfattning.
Motion 35 (m) yrkande 2 avstyrks sålunda. En följd av detta är att

BoU 1984/85:6

även ett uttalande om en ej lagfäst kommunal energiplanering av den art
som föreslås i samma motion inte är meningsfullt. Yrkande 5 i motion 35
(m) avstyrks sålunda.

Vad som i övrigt anförs i propositionen om kommunernas energiplanering
har inte givit bostadsutskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.

Ändring i ellagen

Den som har områdeskoncession för yrkesmässig distribution av elektrisk
ström är enligt 2§ 4 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar, ellagen, skyldig att leverera
ström åt i princip alla som inom området behöver den för normala förbrukningsändamål.
Till sådana ändamål räknas värmeförsörjning av
byggnader. Ett särskilt undantag gäller dock värmeförsörjning av byggnad
inom ett område där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli
distribuerad. Skyldigheten gäller då endast om värmeförsörjningen med
större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det för området gemensamma
värmesystemet. Frågor om leveransskyldighetens omfattning prövas
av statens energiverk.

I förarbetena till ellagen berörs inte frågan om hur lagen bör tillämpas
angående el som drivkraft till värmepumpar inom fjärrvärme- och naturgasområden.
Denna fråga har aktualiserats i ett flertal ärenden som statens
energiverk haft att ta ställning till.

1 en skrivelse den 5 mars 1984 till regeringen har statens energiverk
föreslagit att en bestämmelse tas in i ellagen eller lagen om kommunal
energiplanering med den innebörden att vägran att leverera ström för
värmepumpar inom ett fjärrvärme- eller naturgasområde fordrar att kommunfullmäktige
har uttalat att värmepumpar inte bör förekomma inom
området. Skrivelsen har remissbehandlats.

I propositionen förordas att den föreslagna bestämmelsen tas in i ellagen.
Det framhålls i propositionen att det från allmän energipolitisk synpunkt
är angeläget att främja användningen av värmepumpar med hänsyn
till deras energieffektivitet. Den tekniska utvecklingen inom uppvärmningsområdet
får inte hindras. Det anförs att det är angeläget att ny teknisk
utrustning för uppvärmning kan utnyttjas även inom områden som är
avsedda för uppvärmning med fjärrvärme och naturgas, när detta är
rimligt. Ett av syftena med den utvidgade kommunala energiplaneringen
är att kommunerna noga skall överväga bl a möjligheterna att utnyttja
värmepumpar inom områden som är tänkbara för fjärrvärme- och naturgasdistribution.
Övervägandena bör enligt propositionen ankomma på
kommunen. Någon ovillkorlig skyldighet att leverera el till värmepumpar
oavsett var dessa finns bör enligt propositionen inte föreskrivas. Redan
installerade pumpar bör inte beröras av ett kommunalt beslut om att

BoU 1984/85:6

värmepumpar inte bör förekomma. Det understryks att fullmäktiges beslut
inte innebär ett förbud mot leverans av el. I propositionen pekas vidare på
möjligheten att bl. a. i samband med översyn av befintliga fjärrvärmesystem
dimensionera dessa så att hushållning och installation av värmepumpar
kan ske på ett sätt som är lämpligt ur allmän och enskild synvinkel.

I motion 32 (fp) yrkande 1 förordas avslag på propositionsförslaget om
ändring i ellagen. I yrkande 2 hemställs att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i ellagen som gör det omöjligt att vägra leverans av
ström för värmepump. Det framhålls i motionen att i avvägningen mellan
det kommunalekonomiska intresset av en så stor anslutning till fjärrvärmesystemet
som möjligt och konsumentintresset av att ha valfrihet vid
installation av värmesystem, bör konsumentintresset väga tyngst. För detta
talar bl. a. samhällets intresse av att värmepumpens energieffektivitet utnyttjas.
Under alla omständigheter anser motionärerna det vara orimligt
att förbjuda värmepumpar som utnyttjar spillvärme och frånluft. Samma
motiv skulle nämligen kunna anföras också mot tilläggsisolering och andra
energisparåtgärder som sänker intäkterna för en fjärrvärmeleverantör.
Om fjärrvärmesystemen inte kan konkurrera med värmepumpar är det
orimligt att kostnaderna skall bäras av värmekonsumenter inom ett visst
område. Kommunen bör i ett sådant fall enligt motionärernas uppfattning
ändra taxorna i stället för att motverka installation av värmepumpar i
fjärrvärme- och naturgasområdena.

I motion 34 (c) begärs i yrkande 2 avslag på propositionen till förmån för
en ändring av 2 § 4 mom. ellagen i enlighet med de riktlinjer som anges i
motionen. Dessa riktlinjer innebär att elström för drift av värmepumpar
inte skall kunna nekas, utom i vissa fall för uteluftvärmepumpar. Sådana
värmepumpar måste enligt motionärerna nämligen vid kall väderlek ersättas
med fjärrvärme och härigenom kan en betydande merkostnad för
reservkapacitet i fjärrvärmesystemen uppstå. Kommunfullmäktige bör i
sådana fall ha möjlighet att besluta att leverans av elström förvägras för
uteluftvärmepumpar.

1 motion 35 (m) yrkande 3 förordas också avslag på propositionsförslaget
rörande ellagen och, yrkande 4, bifall till en avfattning av 2 § 4 mom.
ellagen som inte gör det möjligt att vägra elleverans för drift av värmepumpar
för värmeförsörjning inom fjärrvärme- och naturgasområden. 1 motionen
noteras att det finns en del problem förknippade med konkurrensen
mellan fjärrvärme och elkraft. Det är enligt motionärerna värdefullt att
dubbelinvesteringar undviks, men fjärrvärmesystemen får inte ges en monopolställning.
Utbyggnad bör ske endast om därigenom den billigaste
värmeförsörjningen kan förväntas. Värmepumpen är numera ett konkurrenskraftigt
alternativ till vissa fjärrvärmeanläggningar. Genom att inte
belasta förbrukningsavgifterna med kapitalkostnader kan kommunerna
motverka att redan anslutna fjärrvärmeabonnenter utträder för att installera
värmepumpar. Värmepumpar innebär inte någon större belastning på

BoU 1984/85:6

elnätets kapacitet. Enligt motionärernas uppfattning finns det ingen anledning
att begränsa leveransskyldigheten för värmepumpar. Tvärtom bör
sådan skyldighet normalt föreligga.

Näringsutskottet har funnit regeringens förslag välmotiverat. Näringsutskottet
har utarbetat ett förslag till lagtext som enligt näringsutskottets
mening ger tydligare uttryck än propositionens lagförslag åt vad som
uttalats i specialmotiveringen om att det i enskilda fall kan vara motiverat
att värmepumpar skall tillåtas trots att kommunen tagit principiell ställning
mot värmepumpar i ett område. Näringsutskottet har vidare funnit
argumenten mot en generell leveransskyldighet i fråga om el till värmepumpar
beaktansvärda och avstyrkt motionsyrkandena härom, liksom
yrkandet om att uteluftsvärmepumpar skulle undantas från en generell
skyldighet att leverera ström till värmepumpar.

Även i denna fråga ansluter sig bostadsutskottet till näringsutskottets
ställningstagande. Bostadsutskottet utgår från att det inte råder några
delade meningar om angelägenheten av att energieffektiva värmepumpar
kan komma till användning för uppvärmning av bostäder. I fråga om
områden som redan är försörjda med eller skall försörjas med fjärrvärme
eller naturgas måste man emellertid väga in den lägre kostnad som en
värmepump kan ge mot fördelarna av att det gemensamma systemet kan
utnyttjas till fullo. Det är ett viktigt syfte med den tidigare förordade
utvidgade kommunala energiplaneringen att avvägningar av denna art
skall kunna göras av kommunerna. En följd av detta är att kommunerna,
så som föreslås i propositionen t. ex. i beslut om energiplan, bör kunna
utfärda riktlinjer även för elleverantörernas förpliktelser inom fjärrvärmeoch
naturgasområdena. Som framgår av propositionen och det av näringsutskottet
utarbetade lagförslaget innebär den föreslagna ordningen inte att
en elleverantör är förhindrad att leverera ström även om kommunen har
uttalat sig emot det. Även om elleverantören skulle följa kommunens
intentioner och alltså skulle vägra leverans, har en elabonnent kvar möjligheten
att begära statens energiverks prövning av leverantörens förpliktelser
gentemot honom. Bostadsutskottet finner att denna ordning innefattar
en lämplig avvägning mellan kommunens och berörda enskildas intressen
i sammanhanget. Bostadsutskottet tillstyrker därför att riksdagen antar
det förslag till lag om ändring i ellagen som har utarbetats av näringsutskottet
(bilaga 2) och avstyrker de motstående yrkandena i motion 32 (fp)
yrkandena 1 och 2, 34 (c) yrkande 2 och 35 (m) yrkandena 3 och 4.

Utbildning inom sotningsväsendet

I propositionen föreslås att personalen inom sotningsväsendet bör erbjudas
kompletteringsutbildning inom energihushållningsområdet. Statligt
stöd föreslås utgå och statens energiverk avses svara för administrationen
av utbildningen. Utbildningen syftar till att skorstensfejare bl. a. skall

BoU 1984/85:6

kunna utföra funktionskontroller och inregleringar av i första hand mindre,
men efter hand även medelstora och större anläggningar, samt svara för
rådgivning rörande energihushållning. Medelsbehovet beräknas till sammanlagt
15 milj. kr. under en treårsperiod. För budgetåret 1984/85 föreslås
5 milj. kr. föras från anslaget E 17. Stöd för oljeersättande åtgärder till
anslaget E 4. Utbildning och rådgivning för att spara energi under tolfte
huvudtiteln. Förslaget i propositionen biträds i motion 32 (fp) yrkande 3.

I motion 34 (c) påpekas att den test- och tillsynsverksamhet som skorstensfejarna
bedriver på energiområdet måste utformas på ett sådant sätt att den
av fastighetsägarna uppfattas som meningsfull och till hjälp för en rationell
och ekonomisk fastighetsförvaltning. Motionärerna föreslår — yrkande
3 såvitt nu är i fråga — att riksdagen ansluter sig till detta uttalande.

Bostadsutskottet har ingen erinran mot de riktlinjer för utbildningen
samt finansieringen av den som har angetts i propositionen och som vunnit
anslutning i motion 32 (fp) yrkande 3. Som framgått ovan utgör de nu
avsedda åtgärderna ett första steg i riktning mot att tillföra sotningsväsendet
ökad kompetens inom energihushållningsområdet. Framtidens uppvärmningsanordningar
kommer ibland t. ex. att bestå av flera värmekällor
med automatiska styrsystem. Utskottet förutsätter att de i propositionen
förordade utbildningsinsatserna även avser handhavande av dessa system
Och att medel kommer att beräknas för denna verksamhet. Beträffande
yrkandet i motion 34 (c) om värdet av att utbildningen utformas så att
fastighetsägarna uppfattar den avsedda verksamheten som meningsfull
har bostadsutskottet ingen annan uppfattning än motionärerna. Vad i
motionen anförts får också anses vara en av utgångspunkterna för förslaget
i propositionen. Motionärerna får därmed anses tillgodosedda. Utskottet
avstyrker därför motion 34 (c) yrkande 3 såvitt nu är i fråga.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvidgad kommunal energiplanering att riksdagen med
bifall till proposition 1984/85:5 och med avslag på motion 1984/
85:35 yrkande 1 antar vid detta betänkande som bilaga 1 fogade
och som regeringens förslag betecknade förslag till lag om ändring
i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering,

2. beträffande ändrad utformning av lagen om kommunal energiplanering
m. m. att riksdagen avslår motionerna 1984/85:33 och 34
yrkandena 1 och 3, det sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga,

3. beträffande upphävande av lagen om kommunal energiplanering
m. m. att riksdagen avslår motion 1984/85:35 yrkandena 2 och 5,

4. beträffande ändring i ellagen att riksdagen med anledning av proposition
1984/85:5 och med avslag på motionerna 1984/85:32
yrkandena 1 och 2, 34 yrkande 2 och 35 yrkandena 3 och 4 antar

1* Riksdagen 1984/85. 19 sami. Nr 6

BoU 1984/85:6

vid detta betänkande som bilaga 2 fogade och som utskottets
förslag betecknade förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

5. beträffande utbildning inom sotningsväsendet att riksdagen med
bifall till proposition 1984/85:5 och motion 1984/85:32 yrkande 3
samt med avslag på motion 1984/85:34 yrkande 3 såvitt nu är i
fråga godkänner de riktlinjer som förordas i propositionen,

6. beträffande propositionen i övrigt att riksdagen lägger denna till
handlingarna.

Stockholm den 29 november 1984

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Thure Jadestig (s),
Knut Billing (m), Magnus Persson (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Per Olof Håkansson (s), Margareta Gard (m), Kerstin
Ekman (fp), Tore Claeson (vpk), Erik Olsson (m). Rune Evensson (s), Nils
Nordh (s) och Lars Andersson (s).

Reservationer

1. Utvidgad kommunal energiplanering

Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Margareta Gard (m), Kerstin
Ekman (fp) och Erik Olsson (m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 5 som börjar ”Näringsutskottet,
som” och slutar ”motion 35 (m) yrkande 1” bort lyda:

Bostadsutskottet instämmer i den kritik mot den föreslagna ändringen
i lagen om kommunal energiplanering som kommer till uttryck i motionerna
32 (fp) och 35 (m) och som vunnit anslutning i en avvikande mening (m,
fp) hos näringsutskottet. Ändringen medför en opåkallad utökning av
kommunernas planeringsåtgärder och medför uppenbara risker för att
marknadsfunktionen rubbas. Bostadsutskottet tillstyrker motion 35 (m)
yrkande 1 och avstyrker propositionsförslaget i denna del

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande utvidgad kommunal energiplanering att riksdagen
med bifall till motion 1984/85:35 yrkande 1 avslår regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal
energiplanering,

BoU 1984/85:6

2. Ändrad utformning av lagen om kommunal energiplanering m. m.

Kjell A. Mattsson (c), Birgitta Hambraeus (c) och Tore Claeson (vpk)
anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 5 som börjar ” Bostadsutskottet
avstyrker” och slutar ”effektivare energianvändning m. m.” bort lyda:

I en avvikande mening (c) och (vpk) till näringsutskottets yttrande
anförs att statsmakterna slagit fast att utvecklingen skall inriktas mot ett
energisystem baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor
med minsta möjliga miljöpåverkan. De har också bl. a. genom beslut
om olika styrande insatser understrukit att stor vikt måste läggas vid
energihushållning. Häri ligger bl. a. att elenergi i ett längre perspektiv inte
bör utnyttjas för ändamål som mera effektivt kan tillgodoses med andra
energikällor. Planeringen på energiområdet måste över huvud taget ha
effektiviserad energianvändning och därvid också minskad miljöpåverkan
som ett grundläggande syfte. Bostadsutskottet, som redan tillstyrkt den av
regeringen föreslagna lagändringen, anser att beslutet bör åtföljas av ett
uppdrag till regeringen att utarbeta ett förslag till ändring av lagen om
kommunal energiplanering, vilket förslag går ut på att den av riksdagen
beslutade målsättningen för energipolitiken tas in i lagen, t. ex. i dess 1 §.
Härigenom tillgodoses yrkandet i motion 34 (c) om att riksdagen skall
ansluta sig till vad som här anförs om kommunal energiplanering och
även, i det väsentliga, önskemålet i motion 33 (c).

dels utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande ändrad utformning av lagen om kommunal energiplanering
m. m. att riksdagen med anledning av motionerna 1984/
85:33 och 34 yrkandena 1 och 3 det sistnämnda såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad bostadsutskottet
anfört,

3. Upphävande av lagen om kommunal energiplanering m. m.

Knut Billing, Bertil Danielsson, Margareta Gard och Erik Olsson (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 5 börjar ”1 motion” och
på s. 6 slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Energifrågorna kan, som anförs i en avvikande mening (m) till näringsutskottets
yttrande, förväntas röna tillbörlig uppmärksamhet i den kommunala
planeringen utan särskilda lagbestämmelser. Riksdagen bör därför
inte bara avslå det nu aktuella lagförslaget utan samtidigt upphäva
lagen om kommunal energiplanering. Erforderligt informationsutbyte
mellan kommunerna och företagen rörande produktion, distribution och
konsumtion av energi bör utan svårighet kunna åstadkommas utan lag -

BoU 1984/85:6

stadgad uppgiftsplikt för företagen. Bostadsutskottet, sorn ansluter sig till
vad nu anförts, föreslår att lagen om kommunal energiplanering upphävs
samt att riksdagen genom ett uttalande till regeringen markerar vikten av
att en frivillig kommunal energiplanering kommer till stånd som beaktar
varje kommuns speciella förhållande. Ett sådant uttalande bör på lämpligt
sätt göras känt för kommunerna. Vad nu anförts innebär en anslutning till
motion 35 (m) yrkandena 2 och 5.

dels utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande upphävande av lagen om kommunal energiplanering
m. m. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:35 yrkandena
2 och 5 upphäver lagen (1977:439) om kommunal energiplanering
och i samband därmed som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

4. Ändring i ellagen

Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Margareta Gard (m), Kerstin
Ekman (fp) och Erik Olsson (m) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 8 börjar ”Näringsutskottet
har” och slutar ”yrkandena 3 och 4” bort lyda:

Bostadsutskottet delar den uppfattning beträffande leverans av ström
till värmepumpar som kommer till uttryck i motionerna 1984/85:35 (m)
och 1984/85:32 (fp) liksom i den huvudprincip som anges i motion 1984/
85:34 (c). Regeringens förslag innebär, som anförs i en avvikande mening
(m), (fp) till näringsutskottets yttrande, att kommunerna helt opåkallat får
befogenhet att med vagt utformade riktlinjebeslut medverka till att många
fastighetsägare berövas möjligheten att använda värmepumpar. Kommunerna
kan sålunda slå vakt om vissa energileverantörers monopolställning
på ett sätt som i många fall kan motverka ett rationellt val av uppvärmningsmetod
och leda till ökad ekonomisk belastning på enskilda konsumenter.
En riktigt utformad taxesättning är, såsom klargörs i motionerna
1984/85:35 (m) och 1984/85:32 (fp), tillräcklig som styrinstrument på
detta område. Bostadsutskottet avstyrker med instämmande i den avvikande
meningen regeringens förslag till ändring i ellagen och föreslår att 2 §
4 mom. i denna utformas i enlighet med det förslag som framläggs i bilaga

3. Detta bygger på den omredigering av regeringens förslag som utskottet
har presenterat i bilaga 2 och tillgodoser önskemålen i de båda sistnämnda
motionerna.

dels utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande ändring i ellagen att riksdagen med anledning av
motionerna 1984/85:32 yrkandena 1 och 2, 34 yrkande 2 och 35
yrkandena 3 och 4 samt med avslag på regeringens förslag antar

Boll 1984/85:6

vid detta betänkande sorn bilaga 3 fogade och som reservanters
förslag betecknade förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1)
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

5. Ändring i ellagen

Kjell A. Mattsson (c), Birgitta Hambraeus (c) och Tore Claeson (vpk)
anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 8 som börjar ”Även i” och
slutar ”yrkandena 3 och 4” bort lyda:

I en avvikande mening (c) och (vpk) till näringsutskottets yttrande
anförs följande:

Näringsutskottet vänder sig liksom motionärerna mot att kommunerna
skulle — vilket är innebörden av regeringens förslag — få befogenhet att
med vagt utformade riktlinjebeslut medverka till att många fastighetsägare
berövas möjligheten att använda värmepumpar. Huvudregeln måste, såsom
framhålls i motion 1984/85:34 (c), självklart vara att elabonnenterna
inte skall kunna förvägras leverans av ström för drift av värmepumpar. Det
enda undantag från denna regel som ter sig motiverat — i enlighet med det
nyss refererade resonemanget i denna motion — avser uteluftsvärmepumpar
eller motsvarande i fjärrvärme- och naturgasområden. Det aktuella
lagrummet 2 § 4 mom. ellagen, bör följaktligen kompletteras med en bestämmelse
som möjliggör att elleverans till sådana värmepumpar får vägras
efter beslut av kommunfullmäktige. Det bör ankomma på regeringen
att framlägga förslag till en sådan lagändring i så god tid att den kan träda
i kraft vid den i propositionen angivna tidpunkten, den 1 april 1985.
Regeringens nu föreliggande förslag till ändring i ellagen bör avslås.

Bostadsutskottet ansluter sig till vad i denna avvikande mening anförts.

dels utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande ändring i ellagen att riksdagen med anledning av
motion 1984/85:34 yrkande 2 och med avslag på regeringens
förslag och motionerna 1984/85:32 yrkandena 1 och 2 samt 35
yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

BoU 1984/85:6

Bilaga 1

Propositionens av bostadsutskottet tillstyrkta
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1977:439) om kommunal energiplanering
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

I varje kommun skall det finnas I varje kommun skall det finnas
en aktuell plan för att minska olje- en aktuell plan för tillförsel, distri användningen

i kommunen. bution och användning av energi i

kommunen.

Planen beslutas av kommunfullmäktige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

1 Senaste lydelse 1981:601.

BoU 1984/85:6

Bilaga 2

Bostadsutskottets
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha nedan angivna

lydelse.

Regeringens förslag

4 mom. Den som innehar områdeskoncession
för yrkesmässig distribution
är skyldig att, om inte särskilda
skäl finns till undantag, tillhandahålla
ström åt var och en som
inom området behöver den för normalt
förbrukningsändamål. Sådan
skyldighet föreligger dock inte om
strömmen är avsedd att användas
för värmeförsörjning av byggnad
inom ett område där fjärrvärme eller
naturgas distribueras eller avses
bli distribuerad och om värmeförsörjningen
inte med större fördel kan
tillgodoses med elenergi än med det
för området gemensamma systemet.
För att vägra leverans av ström för
värmepumpar inom ett sådant område
krävs att kommunfullmäktige
har beslutat att värmepumpar inte
bör förekomma inom området. Har
dessförinnan leverans av el till en
värmepump påbörjats är dock elleverantören
skyldig att tillhandahålla
ström till värmepumpen så länge den
är i bruk.

Utskottets förslag

4 mom. Den som innehar områdeskoncession
för yrkesmässig distribution
är skyldig att tillhandahålla
ström åt var och en som inom
området behöver den för normala
förbrukningsändamål, om inte annat
följer av andra stycket eller det
finns särskilda skäl till undantag.

Inom ett område där fjärrvärme
eller naturgas distribueras eller avses
bli distribuerad föreligger inte
skyldighet att leverera ström för värmeförsörjning
av en byggnad, om
strömmen är avsedd för värmeförsörjning
på något annat sätt än med
värmepump eller om strömmen är
avsedd för en värmepump men värmepumpar,
enligt riktlinjer som
kommunfullmäktige har beslutat,
inte bör förekomma inom området.
Trots detta föreligger dock skyldighet
att leverera ström, om värmeförsörjningen
av byggnaden med större
fördel kan tillgodoses med elenergi
än med det för området gemensamma
systemet. Har ström till en värmepump
börjat tillhandahållas före
fullmäktiges beslut gäller skyldighet
att leverera så länge värmepumpen
är i bruk.

1 Senaste lydelse 1981:1352.

BoU 1984/85:6

Regeringens förslag

Den som innehar linjekoncession
är skyldig att, om det är förenligt
med koncessionens ändamål,
leverera eller överföra ström åt en
innehavare av områdeskoncession,
i den mån det behövs för att denne
skall kunna fullgöra sina förpliktelser
enligt första stycket. Sådan skyldighet
att leverera eller överföra
ström föreligger även i övrigt gentemot
förbrukare, vars verksamhet
är av större betydelse för det allmänna.

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta morn., prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Utskottets förslag

Den som innehar linjekoncession
är skyldig att, om det är förenligt
med koncessionens ändamål,
leverera eller överföra ström åt en
innehavare av områdeskoncession,
i den mån det behövs för att denne
skall kunna fullgöra sina förpliktelser
enligt första och andra styckena.
Sådan skyldighet att leverera eller
överföra ström föreligger även i övrigt
gentemot förbrukare, vars
verksamhet är av större betydelse
för det allmänna.

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta moment, prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

BoU 1984/85:6

Bilaga 3

Reservanters
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall ha nedan angivna
lydelse.

Regeringens förslag

4 mom. Den som innehar områdeskoncession
för yrkesmässig distribution
är skyldig att, om inte särskilda
skäl finns till undantag, tillhandahålla
ström åt var och en som
inom området behöver den för normalt
förbrukningsändamål. Sådan
skyldighet föreligger dock inte om
strömmen är avsedd att användas
för värmeförsörjning av byggnad
inom ett område där fjärrvärme eller
naturgas distribueras eller avses
bli distribuerad och om värmeförsörjningen
inte med större fördel
kan tillgodoses med elenergi än
med det för området gemensamma
systemet. För att vägra leverans av
ström för värmepumpar inom ett sådant
område krävs att kommunfullmäktige
har beslutat att värmepumpar
inte bör förekomma inom området.
Har dessförinnan leverans av el
till en värmepump påbörjats är dock
elleverantören skyldig att tillhandahålla
ström till värmepumpen så
länge den är i bruk.

Reservanters förslag

Den som innehar linjekoncession är skyldig att, om det är förenligt med
koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt en innehavare av

1 Senaste lydelse 1981:1352.

BoU 1984/85:6

Regeringens förslag Reservanters förslag

områdeskoncession, i den mån det behövs för att denne skall kunna
fullgöra sina förpliktelser enligt första stycket. Sådan skyldighet att leverera
eller överföra ström föreligger även i övrigt gentemot förbrukare, vars
verksamhet är av större betydelse för det allmänna.

Frågor om förpliktelser, som av- Frågor om förpliktelser, som avses
i detta morn., prövas av den ses i detta moment, prövas av den

myndighet som regeringen bestäm- myndighet som regeringen bestämmer.
mer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

BoU 1984/85:6

Näringsutskottets yttrande niaga 4

1984/85:1y

om utvecklad kommunal energiplanering m. m.

(prop. 1984/85:5)

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:5 om utvecklad kommunal energiplanering m. m.
jämte motioner.

1 propositionen föreslås att riksdagen skall

dels antaga förslag till

1. lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering,

2. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar (ellagen],

dets godkänna riktlinjer för utbildning av personal inom sotningsväsendet.

Riksdagen bereds vidare genom propositionen tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet — Birgitta Dahl — i övrigt har anfört om kommunernas
energiplanering.

Fyra motioner, 1984/85:32 — 35, har väckts med anledning av propositionen.

Näringsutskottet behandlar i detta yttrande propositionen och motionerna
i allt utom vad som gäller sotningsväsendet.

Kommunal energiplanering

Lagen (1977:439) om kommunal energiplanering innehåller sedan år
1981 en bestämmelse — 3 § — enligt vilken det i varje kommun skall finnas
en aktuell plan för att minska oljeanvändningen i kommunen. På grundval
av olika utredningar föreslår regeringen nu att denna förpliktelse för
kommunerna skall utvidgas till att avse en plan för hela energisystemet —
tillförsel, distribution och användning av energi — i kommunen. En
grundtanke är att energiplaneringen skall integreras i den kommunala
planeringen i dess helhet, så att även t. ex. miljöpåverkan och sysselsättningsaspekter
beaktas. Med utgångspunkt i de nationella målen och riktlinjerna
för energipolitiken skall planeringen ta sikte på de lokala förhållandena.
Samverkan mellan kommuner, på basis av frivillighet, är ett
annat viktigt element. Möjligheten till samverkan med industrin betonas
också. Några nya styrmedel att utnyttjas av kommunerna anses inte böra
införas vid detta tillfälle.

Det nu refererade förslaget avstyrks i motion 1984/85:35 (m). Motionärerna
menar att det inte finns några motiv för ett lagstadgat krav på lokala
energiplaner. Med ambitiösa planer skulle kommuner kunna skada den

BoU 1984/85:6

fria marknadsfunktionen och inskränka företags och enskilda personers
möjligheter att besluta i egna angelägenheter. Kommunerna borde få
förtroendet att själva bestämma i vad mån de behöver bedriva energiplanering.
Den föreslagna lagändringen avvisas också — dock utan något
yrkande — i motion 1984/85:32 (fp). Det är, sägs det här, av tvivelaktigt
värde att kommunernas planering utsträcks till områden där de har ringa
eller ingen möjlighet att engagera sig.

Man går i den förstnämnda motionen ett steg längre än så. Inte heller
den mera begränsade planeringsskyldighet som lagen i sin nuvarande
utformning ålägger kommunerna finns det anledning att behålla, hävdar
motionärerna. För energihushållningen väsentliga åtgärder torde ändå
komma till stånd. Ett andra yrkande i motionen går således ut på att
riksdagen skall upphäva lagen med omedelbar verkan. Ett sådant beslut
skulle få till följd att det inte längre som nu skulle finnas en lagstadgad
skyldighet för vissa konsumenter, producenter och distributörer av energi
att lämna uppgifter till kommunen. Enligt motionärernas bedömning skulle
detta dock inte motverka ett önskvärt samarbete på energiområdet
mellan kommuner och industrier.

I motion 1984/85:33 (c) påyrkas att riksdagen i samband med den
föreslagna ändringen i lagen om kommunal energiplanering skall komplettera
den aktuella paragrafen med en vid utskottsbehandlingen utformad
målangivelse. Denna skulle gå ut på att kommunerna skall verka för
en effektiv energianvändning, innebärande att elenergi på längre sikt
brukas enbart för "elspecifika” ändamål. Den skulle också uppfordra till
utnyttjande av inhemska förnybara energikällor med så ringa skadlig
miljöpåverkan som möjligt. En liknande tanke kommer till uttryck i motion
1984/85:34 (c). En kommunal energiplan får inte vara ett detaljerat
planhushållningsdokument, sägs det i denna motion. Den bör i stället ange
alternativa vägar för energiförsörjningen och rekommendationer i anslutning
därtill. Framför allt bör energiplanen ta sikte på åtgärder som leder
till effektiviserad energianvändning.

Näringsutskottet anser det väl befogat att föreskrifterna om kommunal
energiplanering ändras på det sätt som regeringen föreslår. Den nu gällande
bestämmelsen om skyldighet för kommunerna att ha planer för minskad
oljeanvändning ter sig i dagens läge alltför snäv. Energiplaneringen
måste, som framhålls i propositionen, präglas av en helhetssyn. Detta
innebär att energisystemet i alla delar måste omfattas av planeringen och
att därvid avvägningen mellan energihushållning och åtgärder för att
tillföra energi blir särskilt viktig. Det innebär också att även andra faktorer
än sådana som i strikt mening är hänförliga till energisystemet måste
uppmärksammas. Propositionens exempel på sådana faktorer — miljöpåverkan
och sysselsättningsaspekter — visar klart hur viktigt det är att
kommunernas energiplanering kommer att ske med ett vidare perspektiv
än den nuvarande bestämmelsen kräver.

BoU 1984/85:6

Gentemot de kritiska synpunkterna i motionerna 1984/85:35 (m) och
1984/85:32 (fp) bör påpekas att den föreslagna nya bestämmelsen liksom
den hittillsvarande (jfr prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 369) lämnar kommunerna
stor frihet att bestämma form för och innehåll i planeringen på energiområdet.
Kommunerna får inte heller några nya styrmedel i detta sammanhang.
Näringsutskottet kan inte finna att den föreslagna lagändringen ger
underlag för sådana farhågor om marknadsstörande effekter och inskränkningar
i företags och enskilda personers handlingsfrihet som kommer
till uttryck i motion 1984/85:35 (m). En annan sak är att den utvidgade
energiplaneringen kan leda till förändringar i prissättning m. m. som —
helt enligt marknadshushållningens principer — påverkar energiproducenternas
och energikonsumenternas handlande.

En väsentlig funktion hos lagen om kommunal energiplanering är att
den ålägger dem som yrkesmässigt producerar eller distribuerar energi och
dem som i sin verksamhet använder större mängder energi att på begäran
lämna kommunen uppgifter som den behöver för sin planering. Även om
man skulle godta uppfattningen att alla kommuner kan väntas bedriva
erforderlig energiplanering utan någon lagbestämmelse därom leder detta
således inte till slutsatsen att lagen är överflödig. Den lagstadgade uppgiftsskyldigheten
är enligt näringsutskottets mening av betydelse för kommunernas
möjligheter att genomföra en realistisk energiplanering. Visserligen
bör kommunerna i normalfallet kunna få erforderliga uppgifter utan
tvingande föreskrifter. Det torde emellertid vara alltför optimistiskt att tro
att, som hävdas i motion 1984/85:35 (m), ett borttagande av informationsskyldigheten
inte skulle göra det svårare för kommunerna att få fram ett
bra planeringsunderlag. Sammantagna har dessa uppgifter också betydelse
för bedömningar på nationell nivå.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet yrkandet i motion 1984/85:35
(m) om avslag på regeringens förslag till ändring i lagen om kommunal
energiplanering. Härav följer givetvis att utskottet också tillbakavisar motionärernas
yrkande om att lagen skall upphävas.

1 motiveringen för regeringens förslag år 1981 om införande av den nu
gällande föreskriften om kommunala planer för minskning av oljeanvändningen
uttalades (prop. 1980/81:90 bil. I s. 370) att riksdagens bifall till då
förordade riktlinjer för energipolitiken skulle ge ett gott underlag för en
konkret planering inom kommunerna i syfte att bryta oljeberoendet. Kommunerna
förutsattes alltså basera sin planering på de energipolitiska principer
som statsmakterna hade antagit som vägledande. Statsmakterna har,
såsom senast konstaterades våren 1984 (NU 1983/84:30 s. 32), tagit sikte
på en utveckling mot ett energisystem baserat på varaktiga, helst förnybara
och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. De har
vidare, bl. a. genom beslut om olika styrande insatser, understrukit att stor
vikt måste läggas vid energihushållning. Häri ligger också naturliga restriktioner
i fråga om utnyttjande av elenergi i stället för andra möjliga ener -

BoU 1984/85:6

gikällor. En närmare precisering av statsmakternas energipolitiska riktlinjer
sker efter hand i samband med beslut om olika åtgärder i fråga om
produktion av och hushållning med energi.

Mot denna bakgrund är det enligt näringsutskottets uppfattning inte
motiverat att lagen om kommunal energiplanering förses med någon sådan
ändamålsbestämmelse som efterlyses i motion 1984/85:33 (c) eller att
motiven för den nu aktuella lagändringen kompletteras i enlighet med vad
som föreslås i motion 1984/85:34 (c).

I motion 1984/85:35 (m) begärs vidare att riksdagen skall som sin
mening ge regeringen till känna vad som i motionen i övrigt anförts om
kommunal energiplanering. Motionärernas synpunkter på denna planering
har i det väsentliga redovisats och kommenterats i det föregående.
Härutöver kan följande noteras. Motionärerna betecknar det som naturligt
att de kommuner som själva distribuerar energi i form av exempelvis
fjärrvärme eller elkraft planerar för en eventuell framtida utbyggnad och
strukturering av sina distributionsmål. De framhåller också att man vid
allmän stadsplanering bör ta hänsyn till de krav som olika former för
energidistribution kan ställa på t. ex. gatubyggnad.

Om riksdagen, som motionärerna föreslår, skulle upphäva lagen om
kommunal energiplanering skulle den avhända sig en möjlighet att genom
lagändringen och därtill knutna motivuttalanden påverka kommunernas
energiplanering. Det framstår i så fall som mindre meningsfullt att riksdagen
skulle komma med synpunkter på denna planering i en framställning
till regeringen. Det nu avsedda avsnittet i motionen synes inte ha så
specifik innebörd att det motiverar någon särskild framställning till regeringen.
Det angivna motionsyrkandet avstyrks följaktligen av näringsutskottet.

I anslutning till propositionen föreslås i motion 1984/85:34 (c) att riksdagen
som sin mening skall uttala att samhällets stöd till investeringar för
effektivare energianvändning skall utformas enligt de principer som anförs
i motionen. Sammanfattningsvis innebär dessa principer att stödet
skall utformas så "att det blir ekonomiskt lönsamt för kommuner, företag
och enskilda att göra en rationell avvägning mellan tillförsel av och hushållning
med energi”.

Näringsutskottet har ingenting väsentligt att invända mot en sådan
grundsats. Det finns emellertid, menar utskottet, inte anledning för riksdagen
att i detta sammanhang, när samhällets stödåtgärder på energiområdet
inte är föremål för riksdagens prövning, göra något uttalande i detta
ämne. Det angivna motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

1 övrigt föranleder det avsnitt i propositionen som avser kommunernas
energiplanering inte några kommentarer från näringsutskottets sida.

BoU 1984/85:6

Ändring i ellagen

I ellagen — dvs. lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar — föreskrivs att den som har områdeskoncession
för yrkesmässig eldistribution är skyldig att, utom i vissa undantagsfall,
leverera ström för alla normala förbrukningsändamål. Till sådana
räknas även värmeförsörjning av byggnader. Ett generellt undantag gäller
dock i områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli
distribuerad. Leverans av ström för värmeförsörjning av en byggnad i ett
sådant område kan inte påfordras för så vitt inte värmeförsörjningen med
större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det system som är
gemensamt för området. I tvistiga fall blir det statens energiverk som får
avgöra om en sådan större fördel — och därmed rätt till elleverans — är
för handen. Bakgrunden till dessa bestämmelser är att kollektiva värmeförsörjningssystem
för sin ekonomi kräver hög anslutningsgrad.

När ström efterfrågas för värmeförsörjning är det ibland för drift av
värmepumpar varigenom såväl spillvärme sotn andra energiresurser, t. ex.
i luft och vatten utomhus, kan tas till vara, ofta med hög energieffektivitet.
Avvägningsproblemen i fjärrvärme- och naturgasområden kan ställas på
sin spets om värmepumpar i stor utsträckning införs i sådana områden.
Det är, konstaterar föredragande statsrådet i propositionen, från allmän
energipolitisk synpunkt angeläget att användningen av värmepumpar
främjas. Detta skall dock inte innebära att koncessionshavama skall ha
skyldighet att alltid leverera ström till värmepumpar. I propositionen
föreslås en ordning som ger kommunen en väsentlig del av ansvaret för det
val som måste träffas. Enligt en ändring i ellagen skall en elleverantör inte
kunna vägra leverans av ström till värmepumpar i ett fjärrvärme- eller
naturgasområde med mindre än att kommunfullmäktige uttryckligen har
slagit fast att värmepumpar inte bör förekomma i området. Detta förutsätts
ske genom ett riktlinjebeslut som också skall komma till uttryck i den
energiplan som skall krävas enligt den föreslagna ändringen i lagen om
kommunal energiplanering. Redan installerade värmepumpar skall inte
beröras av fullmäktiges beslut. Av specialmotiveringen till den föreslagna
ändringen i ellagen framgår att det är regeringens mening att skyldighet att
leverera ström till en värmepump skall kunna föreligga i ett enskilt fall
trots att fullmäktige har träffat ett sådant beslut som nyss har nämnts. Den
relativa fördelen med att använda värmepump i en byggnad i stället för att
utnyttja det gemensamma systemet skulle då bedömas i enlighet med vad
nyss har sagts.

Tre av motionerna innehåller invändningar mot regeringens förslag på
denna punkt. Enligt motionerna 1984/85:35 (m) och 1984/85:32 (fp) bör
det vara obligatoriskt för elleverantörerna att tillhandahålla ström till
värmepumpar. Detta skulle uttryckligen anges i lagen. I den förstnämnda
motionen lämnas förslag till erforderlig lagtext, medan enligt den senare

BoU 1984/85:6

regeringen bör anmodas lämna ett sådant förslag. En riktigt utformad
taxesättning, är, hävdas det i båda motionerna, tillräcklig som styrinstrument
i syfte att åstadkomma ett rationellt val mellan värmepumpar och
fjärrvärme. Enligt motion 1984/85:34 (c) bör huvudregeln vara att leverans
av ström för drift av värmepumpar inte skall kunna vägras. Det kan
dock, menar motionärerna, finnas skäl att i något fall göra undantag t. ex.
för s. k. uteluftsvärmepumpar, som kräver att stor reservkapacitet finns
tillgänglig vid kall väderlek. Motionärerna vill att lagförslaget vid utskottsbehandlingen
skall omarbetas så att deras önskemål tillgodoses.

Näringsutskottet konstaterar först att propositionens förslag till ändring
i ellagen har vissa formella brister. Det är också önskvärt att den regel som
avses i det nyss refererade avsnittet av specialmotiveringen tydligare kommer
till uttryck i lagtexten. Utskottet framlägger i bilaga l ett reviderat
förslag till lagändring, vilket på ett mera tillfredsställande sätt svarar mot
det i propositionen angivna syftet. De önskemål beträffande ellagens
innebörd som framställs i motionerna kan tillgodoses genom ändringar i
utskottets version.

Näringsutskottet finner regeringens förslag till bestämmelser i ellagen
om leverans av ström till värmepumpar välmotiverat. Det ger kommunerna
ett huvudansvar för ställningstagandet till om värmepumpar skall eller
icke skall kunna användas i ett fjärrvärme- eller naturgasområde. Samtidigt
lämnar det rum för prövning hos den centrala energimyndigheten för
den händelse en elabonnent vill hävda att ett kommunalt riktlinjebeslut
inte, av hänsyn till ekonomin i det särskilda fallet, bör kunna åberopas mot
anspråk på elleverans till en viss värmepump. Det argument som i motion
1984/85:34 (c) framförs mot att abonnenterna skulle ha obetingad rätt att
få ström levererad till värmepumpar är enligt näringsutskottets mening
beaktansvärt. Även andra undantag än sådana som avses i denna motion
kan emellertid vara befogade. Näringsutskottet avstyrker således de nu
berörda motionsyrkandena och föreslår att 2 § 4 mom. ellagen ändras i
enlighet med utskottets förslag i bilaga I.

Stockholm den 13 november 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s). Lilly Hansson (s). Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Per
Westerberg (m), Jörn Svensson (vpk), Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén
(c), Bo Finnkvist (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars
Andersson (s) och Hugo Bergdahl (fp).

BoU 1984/85:6

Avvikande meningar

1. Regeringens förslag till ändring i lagen om kommunal energiplanering

Erik Hovhammar, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser att det avsnitt under rubriken Kommunal energiplanering
som börjar med ”Näringsutskottet anser” och slutar med ”skall
upphävas” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i den kritik mot den föreslagna ändringen
i lagen om kommunal energiplanering som uttrycks i motionerna 1984/
85:35 (m) och 1984/85:32 (fp). Ändringen går ut på en opåkallad utökning
av kommunernas planeringsåtgärder och medför uppenbara risker för att
marknadsfunktionen rubbas.

Energifrågorna kan enligt näringsutskottets övertygelse förväntas röna
tillbörlig uppmärksamhet i den kommunala planeringen utan särskilda
lagbestämmelser. Riksdagen bör därför, menar utskottet, inte bara avslå
det nu aktuella lagförslaget utan samtidigt upphäva lagen om kommunal
energiplanering. Erforderligt informationsutbyte mellan kommunerna
och företagen rörande produktion, distribution och konsumtion av energi
bör utan svårighet kunna åstadkommas utan lagstadgad uppgiftsplikt för
företagen. Genom ett ställningstagande i enlighet med vad här sagts tillgodoses
de båda nämnda motionerna i här aktuella delar.

2. Regeringens förslag till ändring i lagen om kommunal energiplanering

Hugo Bergdahl (fp) anser att det avsnitt under rubriken Kommunal
energiplanering som börjar med ”Näringsutskottet anser" och slutar med
”skall upphävas” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer (— avvikande mening 1)

marknadsfunktionen rubbas.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet yrkandet i motion 1984/85:35
(m) om avslag på regeringens förslag i den del som nu är aktuell. Genom
ett sådant ställningstagande tillgodoses också motion 1984/85:32 (fp) i
motsvarande del. Utskottet finner däremot inte att riksdagen har skäl att
upphäva lagen om kommunal energiplanering, såsom också påyrkas i den
förstnämnda motionen. Så länge minskad oljeanvändning framstår som
ett primärt energipolitiskt syfte ter det sig motiverat att varje kommun är
ålagd att ha en aktuell plan för hur detta syfte skall befrämjas inom
kommunen.

3. Ändamålsbestämmelse i lagen om kommunal energiplanering

Erik Hovhammar (m), Per Westerberg (m), Per-Richard Molén (m),
Lars Ahlström (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser att det avsnitt under
rubriken Kommunal energiplanering som börjar med ”Mot denna” och

BoU 1984/85:6

slutar med "motion 1984/85:34 (c)” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet vill här erinra om detta. Av utskottets ställningstagande
i det föregående till den föreslagna ändringen i lagen om kommunal
energiplanering följer att utskottet avstyrker såväl motion 1984/85:33 (c),
vilken tar sikte på en ytterligare utvidgning av den aktuella lagbestämmelsen,
som det yrkande i motion 1984/85:34 (c) som syftar till ett kompletterande
uttalande av riksdagen om de kommunala energiplanerna.

4. Ändamålsbestämmelse i lagen om kommunal energiplanering

Jörn Svensson (vpk), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att
det avsnitt under rubriken Kommunal energiplanering som börjar med ”1
motiveringen" och slutar med "motion 1984/85:34 (c)” bort ha följande
lydelse:

Statsmakterna har slagit fast att utvecklingen skail inriktas mot ett
energisystem baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor
med minsta möjliga miljöpåverkan. De har också, bl. a. genom
beslut om olika styrande insatser, understrukit att stor vikt måste läggas vid
energihushållning. Häri ligger bl. a. att elenergi i ett längre perspektiv inte
bör utnyttjas för ändamål som mera effektivt kan tillgodoses med andra
energikällor. Planeringen på energiområdet måste över huvud taget ha
effektiviserad energianvändning och därvid också minskad miljöpåverkan
som ett grundläggande syfte. Det är naturligt att riksdagen låter sitt beslut
om den av regeringen föreslagna ändringen i lagen om kommunal energiplanering
åtföljas av ett motivuttalande av här angiven innebörd. Detta
bör iakttas vid den slutliga utskottsbehandlingen av lagförslaget. Därigenom
tillgodoses yrkandet i motion 1984/85:34 (c) om att riksdagen skall
ansluta sig till vad som där anförs om kommunal energiplanering och
även, i det väsentliga, önskemålet i motion 1984/85:33 (c).

5. Frivillig kommunal energiplanering

Erik Hovhammar, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser att det avsnitt under rubriken Kommunal energiplanering
som börjar med "Om riksdagen” och slutar med "av näringsutskottet"
boa ha följande lydelse:

I samband med ett beslut om upphävande av lagen om kommunal
energiplanering bör riksdagen genom ett uttalande till regeringen — vilket
på lämpligt sätt kan göras känt för kommunerna — markera vikten av en
frivillig energiplanering inom de ramar som anges av varje kommuns
speciella förhållanden. Det nyss refererade avsnittet i motion 1984/85:35
(m) utgör ett lämpligt underlag för ett sådant uttalande. Näringsutskottet
tillstyrker alltså det senast citerade yrkandet i denna motion.

BoU 1984/85:6

6. Samhällets stöd till investeringar på energiområdet

Jörn Svensson (vpk), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att
det avsnitt under rubriken Kommunal energiplanering som börjar med
”Näringsutskottet har” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha

följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i motionärernas resonemang, vilket väl
överensstämmer med vad föredragande statsrådet anför i propositionen,
och finnér det angeläget att riksdagen i ett uttalande till regeringen markerar
sin anslutning till de av dem angivna principerna för samhällets stöd
till investeringar på energiområdet.

7. Ändring i ellagen

Erik Hovhammar (m), Per Westerberg (m), Per-Richard Molén (m).
Lars Ahlström (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser att det avsnitt under
rubriken Ändring i ellagen som börjar med ”Näringsutskottet finner” och
slutar med "i bilaga I" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar den uppfattning beträffande leverans av ström till
värmepumpar som kommer till uttryck i motionerna 1984/85:35 (m) och
1984/85:32 (fp) och ansluter sig sålunda också till den huvudprincip som
anges i motion 1984/85:34 (c). Regeringens förslag innebär att kommunerna
helt opåkallat får befogenhet att med vagt utformade riktiinjebeslut
medverka till att många fastighetsägare berövas möjligheten att använda
värmepumpar. Kommunerna kan sålunda slå vakt om vissa energileverantörers
monopolställning på ett sätt som i många fall kan motverka ett
rationellt val av uppvärmningsmetod och leda till ökad ekonomisk belastning
pä enskilda konsumenter. En riktigt utformad taxesättning är, såsom
klargörs i motionerna 1984/85:35 (m) och 1984/85:32 (fp), tillräcklig som
styrinstrument på detta område. Näringsutskottet avstyrker regeringens
förslag till ändring i ellagen och föreslår att 2 § 4 mom. i denna utformas
i enlighet med det alternativa förslag som framläggs i bilaga 2. Detta
bygger på den omredigering av regeringens förslag som utskottet har
presenterat i bilaga 1 och tillgodoser önskemålen i de båda sistnämnda
motionerna.

8. Ändring i ellagen

Jörn Svensson (vpk), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att
det avsnitt under rubriken Ändring i ellagen som börjar med ”Näringsutskottet
finner” och slutar med "i bilaga I" bort ha följande lydelse:

BoU 1984/85:6

som framhålls i motion 1984/85:34 (c), självklart vara att elabonnenterna
inte skall kunna förvägras leverans av ström för drift av värmepumpar. Det
enda undantag från denna regel som ter sig motiverat — i enlighet med det
nyss refererade resonemanget i denna motion — avser uteluftsvärmepumpar
eller motsvarande i fjärrvärme- och naturgasområden. Det aktuella
lagrummet, 2 § 4 mom. ellagen, bör följaktligen kompletteras med en
bestämmelse som möjliggör att elleverans till sådana värmepufnpar får
vägras efter beslut av kommunfullmäktige. Det bör ankomma på regeringen
att framlägga förslag till en sådan lagändring i så god tid att den kan
träda i kraft vid den i propositionen angivna tidpunkten, den 1 april 1985.
Regeringens nu föreliggande förslag till ändring i ellagen bör avslås.

BoU 1984/85:6

Bilaga 1

(till näringsutskottets yttrande)

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. I), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall ha nedan angivna
lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

4 mom. Den som innehar områdeskoncession
för yrkesmässig distribution
är skyldig att, om inte särskilda
skäl finns till undantag, tillhandahålla
ström åt var och en som
inom området behöver den för normalt
förbrukningsändamål. Sådan
skyldighet föreligger dock inte om
strömmen är avsedd alt användas
för värmeförsörjning av byggnad
inom ett område där fjärrvärme eller
naturgas distribueras eller avses
bli distribuerad och om värmeförsörjningen
inte med större fördei kan
tillgodoses med elenergi än med det
för området gemensamma systemet.
För att vägra leverans av ström för
värmepumpar inom ett sådant område
krävs att kommunfullmäktige
har beslutat att värmepumpar inte
bör förekomma inom området. Har
dessförinnan leverans av el till en
värmepump påbörjats är dock elleverantören
skyldig att tillhandahålla
ström till värmepumpen så länge den
är i bruk.

4 mom. Den som innehar omrddeskoncession
för yrkesmässig distribution
är skyldig att tillhandahålla
ström åt var och en som inom
området behöver den för normala
förbrukningsändamål, om inte annat
föijer av andra stycket eller det
finns särskilda skäl till undantag.

Inom ett område där fjärrvärme
eller naturgas distribueras eller avses
bli distribuerad föreligger inte
skyldighet att leverera ström för värmeförsörjning
av en byggnad, om
strömmen är avsedd för värmeförsörjning
på något annat sätt än med
värmepump etter om strömmen är
avsedd för en värmepump men värmepumpar,
enligt riktlinjer som
kommunfullmäktige har beslutat,
inte bör förekomma inom området.
Trots detta föreligger dock skyldighet
att leverera ström, om värmeförsörjningen
av byggnaden med större
fördel kan tillgodoses med elenergi
än med det för området gemensamma
systemet. Har ström till en värmepump
börjat tillhandahållas före
Julimäktiges beslut gäller skyldighet
att leverera så länge värmepumpen
är i bruk.

' Senaste lydelse 1981:1352.

BoU 1984/85:6

Regeringens förslag

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta morn., prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Utskottets förslag

Den som innehar linjekoncession
är skyldig att, om det är förenligt
med koncessionens ändamål,
leverera eller överföra ström åt en
innehavare av områdeskoncession,
i den mån det behövs för att denne
skall kunna fullgöra sina förpliktelser
enligt första och andra styckena.
Sådan skyldighet att leverera eller
överföra ström föreligger även i övrigt
gentemot förbrukare, vars
verksamhet är av större betydelse
för det allmänna.

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta moment, prövas av den myndighet
som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1985.

BoU 1984/85:6

Bilaga 2

(till näringsutskottets yttrande)
(tillhör avvikande mening 7)

Förslag tili

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. I), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall ha nedan angivna
lydelse.

Regeringens förslag Alternativt förslag

- §'

4 mom. Den som innehar områdeskoncession
för yrkesmässig distribution
är skyldig att, örn inre särskilda
skäl finns till undantag, tillhandahålla
ström åt var och en som
inom området behöver den för normalt
förbrukningsändamål. Sådan
skyldighet föreligger dock inte om
strömmen är avsedd att användas
för värmeförsörjning av byggnad
inom ett område där fjärrvärme eller
naturgas distribueras eiler avses
bli distribuerad och om värmeförsörjningen
inte med större fördel
kan tillgodoses med elenergi än
med det för området gemensamma
systemet. För att vägra leverans av
ström för värmepumpar inom ett sådant
område krävs att kommunfullmäktige
har beslutat att värmepumpar
inte bör förekomma inom området.
Har dessförinnan leverans av el
till en värmepump påbörjats är dock
elleverantören skyldig att tillhandahålla
ström till värmepumpen sä
länge den är i bruk.

Den som innehar linjekoncession är skyldig att, om det är förenligt med
koncessionens ändamål, leverera eller överföra ström åt en innehavare av
områdeskoncession, i den mån det behövs för att denne skall kunna
fullgöra sina förpliktelser enligt första stycket. Sådan skyldighet att leverera
eller överföra ström föreligger även i övrigt gentemot förbrukare, vars
verksamhet är av större betydelse för det allmänna.

1 Senaste lydelse 1981:1352.

BoU 1984/85:6

Regeringens förslag

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta morn., prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

A Irema livi förslag

Frågor om förpliktelser, som avses
i detta moment, prövas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den I april 1985.

Liber Tryck Stockholm 1984