BoU 1984/85:24

Bostadsutskottets betänkande
1984/85:24

om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och
långvarigt sjuka (prop. 1984/85:142)
Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet proposition 1984/85:142 om förbättrade
boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka jämte
sex med anledning av propositionen väckta motioner samt två motioner från
allmänna motionstiden.

Förslagen i propositionen godtas i allt väsentligt av utskottet. Med
anledning av vad som i propositionen och i motioner (s), (c) och (fp) anförts
om inriktningen av bostadslångivningen m. m. förordar utskottet ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen. Tillkännagivandet avser begreppet
fullvärdig bostad, flexibilitet i tillämpningen beträffande ombyggnad av
ålderdomshem samt fördelning av boendefunktionerna på kollektiv resp.
privat del. Förslagen i propositionen i övrigt tillstyrks av utskottet. Häremot
stående motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats 26 reservationer i huvudsak till förmån för
motionerna. Två särskilda yttranden har avgivits.

1 Propositionen m. m.

Regeringen har i proposition 1984/85:142 (bostadsdepartementet) föreslagit
riksdagen

dels att anta förslaget till

1. lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m. m.,

dels att

2. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om mål och
synsätt inom bostadspolitiken för att förbättra boendeförhållandena för
gamla, handikappade och långvarigt sjuka,

3. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om ändringar i
tillämpningsområdet för statligt stöd till bostadsanpassning,

4. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om bidrag för
återställning av en bostad som har anpassats till en handikappad boende,

5. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om bidrag för
tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark,

6. medge att sådant under 5 angivet bidrag får beviljas inom en ram av
10 000 000 kr. under budgetåret 1985/86,

7. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om bidrag för
försöksverksamhet med uppbyggnad av integrerad boendeservice,

1 Riksdagen 1984185.19sami. Nr 24

BoU 1984/85:24

2

8. medge att sådana under 7 angivna bidrag får beviljas inom en ram av
10 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1985/86-1989/90 samt att
eventuellt outnyttjad del av ramen för ett budgetår får utnyttjas påföljande
budgetår,

9. anvisa 15 000 000 kr. till anslaget B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet
m. m. för budgetåret 1985/86, utöver vad som har föreslagits i
proposition 1984/85:100 bil. 13 under elfte huvudtiteln,

10. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om bidrag till
samupphandling och teknikutveckling avseende hissinstallationer samt medge
att sammanlagt 6 000 000 kr. får disponeras för detta ändamål under åren
1985 och 1986,

11. medge att kostnaderna för bidrag enligt 10 får betalas av de medel som
har anvisats för statsbidrag till hissinstallationer i bostadshus inom det under
elfte huvudtiteln uppförda anslaget B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet
m. m.

Lagförslaget enligt 1 ovan fogas som bilaga 1 till detta betänkande.

2 Motionerna

I detta betänkande behandlas

dels de under allmänna motionstiden 1985 väckta motionerna 1984185:

1137 av Ulla Tillander och Martin Olsson (båda c) vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära att frågan om pensionärers
ekonomiska möjligheter att bo kvar i egna bostadshus utreds i enlighet med
vad som i motionen anförts,

2193 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari - med hänvisning till motion
1984/85:2191 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldres rätt till eget boende,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1984185:

2999 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om

a. komplettering av bostadsförsörjningslagen,

b. utformningen av en plan- och bygglag i avsikt att göra det möjligt att
bättre än för närvarande hävda tillgänglighetskravet,

c. möjligheten att med bostadslån finansiera trygghetslarm,

d. ovillkorlig rätt till bostadsanpassning,

e. bostadsanpassningsbidrag för toalett i närlokal,

f. räntebidrag till kommunala servicelokaler,

g. bidrag till hissinstallation i hus med fyra våningar,

2. att riksdagen beslutar medge att bidrag för tillgänglighetsskapande
åtgärder på kvartersmark får beviljas inom en ram av 20 000 000 kr. under
budgetåret 1985/86,

3000 av Margareta Persson (s) vari hemställs

BoU 1984/85:24

3

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
gruppbostäder måste innehålla en privat del som uppfyller alla primära
boendefunktioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samrådsskyldighet
mellan kommuner och landsting angående bostadsförsörjningen
lagregleras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utbildningsinsatser
måste göras för att handläggande tjänstemän skall få kunskaper i
varsam upprustning och tillgänglighetsaspekter,

4. att riksdagen uttalar att en förutsättning för att propositionens syfte
skall kunna förverkligas är att kommunernas dispensgivning i enlighet med
motionens förslag blir sällsynt,

3001 av Sylvia Pettersson (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om räntebidrag till lån för
personallokaler för boendeservice,

3002 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att upphäva lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om bidrag för återställande av bostad som har anpassats till handikappboende,

3. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om bidrag till tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark,

4. att inte bevilja en bidragsram för detta ändamål,

5. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om bidrag till försöksverksamhet med uppbyggnad av integrerad boendeservice,

6. att inte bevilja en bidragsram för detta ändamål,

7. att inte bevilja ytterligare 15 000 000 kr. till anslaget B 8. Viss
bostadsförbättringsverksamhet m. m. för budgetåret 1985/86,

8. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om forskningsmedel för billigare hissinstallationer,

3003 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om ett tioårsprogram för eget rum och självständigt boende,

2. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om flexibilitet vid tillämpningen av kravet på fullvärdig bostad vid
ombyggnad av ålderdomshem och andra institutioner,

3. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om beviljande av lån för ombyggnad till institutioner som är yngre än
30 år,

4. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om enskilda alternativ inom hemtjänsten,

5. att riksdagen beslutar att medge att 10 milj. kr. får disponeras för bidrag

BoU 1984/85:24

4

till samupphandling och teknikutveckling avseende hissinstallationer under
åren 1985 och 1986,

6. att riksdagen beslutar att bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på
kvartersmark får beviljas inom en ram av 20 000 000 kr. under budgetåret
1985/86,

7. att riksdagen beslutar att bidrag för försöksverksamhet med uppbyggnad
av integrerad boendeservice får beviljas inom en ram av 30 000 000 kr.
under vart och ett av budgetåren 1985/86-1989/90 samt att eventuellt
outnyttjad del av ramen för ett budgetår får utnyttjas påföljande budgetår,

3004 av Kjell Mattsson m.fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen avslår regeringsförslaget om en ändring av bostadsförsörjningslagen,

2. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar att upprustnings-
och lånereglerna för de äldres bostäder får en sådan utformning att
ålderdomshemmen också omfattas.

3 Yttrande m. m.

Bostadsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen och motionerna såvitt rör socialutskottets beredningsområde.
Socialutskottets yttrande har som bilaga 3 fogats till detta betänkande.

De handikappades riksförbund har muntligen och skriftligen lämnat
utskottet synpunkter i ärendet.

4 Utskottet

4.1 Inledning

Riksdagen föreslås godkänna vad i propositionen förordats om mål och
synsätt inom bostadspolitiken för att förbättra boendeförhållandena för
gamla, handikappade och långvarigt sjuka.

Inledningsvis anges i propositionen att förslagen för att förbättra boendeförhållandena
för dessa grupper bl. a. innebär ett närmande mellan bostadspolitiken
och socialpolitiska strävanden. Efter att ha redogjort för grunddragen
av den hittills förda bostadspolitiken, socialpolitiken och handikapppolitiken
redovisar och preciserar föredraganden tre mål som bör ligga till
grund för de bostadspolitiska insatserna för att förbättra boendeförhållandena
för gamla, handikappade och långvarigt sjuka. De tre målen är rätten till
en bostad där friheten och integriteten är skyddad, rätten till stöd och hjälp i
bostaden samt, oberoende av vårdbehov, rätten till en bostad med god
tillgänglighet och god utrymmes- och utrustningsstandard i en miljö som ger
förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Det första målet - rätten till ett självständigt boende - innebär enligt
propositionen ganska långt gående konsekvenser för huvudmännen för
bostadsförsörjningen, socialtjänsten samt för hälso- och sjukvården.

BoU 1984/85:24

5

Ett förverkligande av det andra målet - målet om stöd och hjälp i bostaden
- innebär dels att många människor som i dag bor på institution skulle kunna
skrivas ut till ett självständigt boende, dels att för andra ökade möjligheter
ges att bo kvar hemma när de blir gamla eller av andra skäl behöver stöd och
hjälp.

Beträffande det tredje målet - målet om en god boendestandard - anges i
propositionen att en god utrymmesstandard och fullständig bostadsutrustning
är särskilt viktig för människor som behöver hjälp och stöd. Goda
boendeförhållanden anges ofta vara en förutsättning för en framgångsrik
rehabilitering. Rätten till en god boendestandard avser inte bara förhållandena
i den enskilda lägenheten utan också tillgängligheten till lägenheten och i
den yttre riiljön.

Sammanfattningsvis anser föredraganden att det i hög grad är bristerna i
bostäderna, bostadsförsörjningen, de bostadssociala förhållandena samt i
boendeservicen som leder till institutionsboende för många gamla, sjuka och
handikappade. Många människor som egentligen bara behöver omvårdnad
och service vistas på olika institutioner, eftersom andra, mer ändamålsenliga
sätt att tillgodose behoven av lämplig bostad samt stöd, hjälp och vård inte
står till buds i tillräcklig omfattning. Därför måste enligt föredragandens
uppfattning åtgärder snabbt inriktas på att avhjälpa bristerna. Förnyelsen
måste särskilt inriktas på att öka tillgängligheten för människor med
funktionshinder, att stärka grannkontakterna och gemenskapen, att förbättra
förvaltningen av byggnader och anläggningar och att bygga ut närservicen
inom bostadsområdena.

Socialutskottet som beretts tillfälla att yttra sig över propositionen och
motionerna erinrar om att utskottet vid flera tillfällen behandlat frågor om
äldres levnads- och boendeförhållanden och därvid påtalat det angelägna i att
omsorgen om äldre människor kan anpassas till individuella behov och att
äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt, med stöd och
hjälp om de så behöver. Socialutskottet konstaterar att det för närvarande
pågår ett intensivt program- och planeringsarbete för att minska institutionsboendet
och anför att propositionen är en etapp i detta arbete. Förslagen
skall inte ses isolerade utan ingår i ett större sammanhang.

I motionerna 2193 (fp) och 3003 (fp) tas upp frågor om rätten till eget
boende. Den förstnämnda motionen väcktes under allmänna motionstiden
1985. I motionen föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
vad i motion 2191 anförts om äldres rätt till eget boende. I denna motion
anförs att det faktum att en äldre människa behöver vård och tillsyn inte
regelmässigt får innebära att hon flyttas från sin invanda miljö. Sjukvården
och äldreomsorgen måste i stället ordnas som ett komplement i den egna
bostaden. I den med anledning av propositionen väckta motionen 3003 (fp)
yrkande 1 föreslås riksdagen besluta om ett tioårsprogram för eget rum och
självständigt boende. Hemsjukvården och hemtjänsten måste byggas ut för
att minska institutionsboendet. De institutioner som blir kvar måste byggas

BoU 1984/85:24

6

om så att alla kan få ett eget rum.

Efter att ha redovisat de pågående strävandena mot ett minskat institutionsboende
för äldre, handikappade, långtidssjuka m. fl. anför socialutskottet
att de mål och synsätt som anges i propositionen ligger väl i linje med
strävandena på vårdområdet. Såvitt rör den principiella inriktningen i
propositionen ställer sig socialutskottet enhälligt bakom denna. Önskemålen
i motionerna 2193 (fp) och 3003 (fp) yrkande 1 står enligt socialutskottet inte i
motsättning till det i propositionen angivna målet för bostadspolitiken att alla
skall ha rätt till en egen bostad.

Bostadsutskottet har inte funnit anledning till annat ställningstagande än
socialutskottet beträffande de mål och det synsätt som är utgångspunkten för
att, inom ramen för bostadspolitiken, förbättra boendeförhållandena för
gamla, handikappade och långvarigt sjuka. De motiv av principiell natur,
som väglett förslagen i propositionen tillstyrks av bostadsutskottet. Bostadsutskottet
delar vad socialutskottet enigt anfört om att önskemålen i
motionerna inte står i motsats till det i propositionen angivna målet för
bostadspolitiken. Ett tillkännagivande enligt motionärernas förslag kan
därmed inte anses erforderligt varför utskottet avstyrker motionerna 2193
(fp) och 3003 (fp) yrkande 1. Bostadsutskottet vill för sin del betona vikten av
att resurser avdelas för att, inom regeringens kansli eller i annan ordning,
följa upp att de angivna målen konkretiseras och förverkligas. Utskottet
återkommer nedan till frågan om uppföljning m. m.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1137 (c) föreslås
riksdagen besluta att hos regeringen begära att frågan om pensionärernas
ekonomiska möjligheter att bo kvar i egna bostadshus utreds. I motionen
begärs en översyn av skattereglerna och reglerna för kommunalt bostadstillägg
för pensionärer.

En översyn av bostadspolitiken görs för närvarande av bostadskommittén.
En övergripande översyn skall göras bl. a. av systemen för bostadsstödet och
av vissa bostadsskattefrågor. Även om därvid inte i särskild ordning de av
motionärerna aktualiserade frågorna kommer att övervägas får det anses
naturligt att vad i motionen föreslagits kommer att utgöra en del i de
pågående övervägandena. Bostadskommitténs arbete beräknas enligt vad i
budgetpropositionen (prop. 1984/85:100, bil. 13, s. 8) angivits vara avslutat
under år 1985. Resultatet av de pågående övervägandena bör avvaktas.
Motion 1137 (c) avstyrks sålunda.

4.2 Bostadsförsörjningslagen m. m.

Den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen är reglerad i bl. a. bostadsförsörjningslagen
som innehåller bestämmelser om kommunernas
grundläggande befogenheter och skyldigheter på bostadsförsörjningens
område. I lagen åläggs kommunerna att bedriva en fortlöpande bostadsförsörjningsplanering.
Planeringen skall komma till uttryck i ett program som

BoU 1984/85:24

7

skall antas av kommunfullmäktige och som skall vara kommunernas samlade
handlingsprogram för bostadsförsörjningen. Programmet utgör enligt propositionen
också en viktig informationskälla för statsmakterna och är
därmed ett underlag för beslut i olika bostadspolitiska frågor av övergripande
natur.

Föredraganden, som framhåller att en utveckling mot ett självständigt
boende inte får innebära att människor överges på grund av oklara
ansvarsförhållanden, anser det angeläget att allas rätt till goda boendeförhållanden
kommer till tydligt uttryck i bostadsförsörjningslagen. En ändring av
3 § första stycket i lagen föreslås så att där slås fast att kommunernas
bostadsförsörjningsplanering skall syfta till att ”alla i kommunen får en egen
bostad av god kvalitet”.

I motion 3002 (m) yrkande 1 föreslås att bostadsförsörjningslagen
upphävs, medan i motion 3004 (c) yrkande 1 riksdagen föreslås avslå
regeringsförslaget om en ändring av bostadsförsörjningslagen.

Utskottet behandlar inledningsvis förslaget i motion 3002 (m) yrkande 1
om upphävande av bostadsförsörjningslagen. Motionärerna hänvisar till
motion 2707 (m). Enligt motionärerna finns i denna motion motiv till varför
lagen skall avskaffas. Såvitt utskottet har kunnat finna föreslås inte i motion
2707 (m) att lagen skall upphävas. Däremot begärs i motionen att lagen skall
utvärderas. Några motiv för ett upphävande finns sålunda inte i motionen.
Inte heller under utskottsbehandlingen har några bärande motiv förts fram
som innebär att utskottet kan ställa sig bakom förslaget i motion 3002 (m)
yrkande 1 om ett upphävande. Motioner (m) om ansvarsfördelningen
avseende bostadsplaneringen och bostadsförsörjningen har utskottet tidigare
och senast i betänkandet BoU 1984/85:13 tagit ställning till. Därvid har
avvisats förslag om ett minskat samhälleligt inflytande över bostadsbyggandet
m. m. enligt de riktlinjer som i dessa motioner förordats. Utskottet kan
inte tillstyrka den nu behandlade motionen. Motionärernas förslag går
uppenbarligen inte att förena med de riktlinjer som stöds av en stor majoritet
av riksdagen.

Utskottet övergår nu till att behandla frågan om ändring i bostadsförsörjningslagen.

I motion 3004 (c) anges att bostadsförsörjningslagen redan i dag inbegriper
gamla, sjuka och handikappade och att den därför inte behöver ändras.
Motionärerna kritiserar det i propositionen föreslagna begreppet ”god
kvalitet”.

I propositionen (s. 17-18) har enligt utskottets uppfattning tillräckliga
motiv anförts som motiverar att den föreslagna lagändringen genomförs.
Beträffande begreppet ”egen bostad av god kvalitet” avses enligt föredraganden
en bostad som upplåts på sedvanligt sätt och som har god utrymmesstandard
och modern utrustning i en miljö som ger förutsättningar för
gemenskap och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Utskottet som delar vad i propositionen anförts förordar att riksdagen

BoU 1984/85:24

antar förslaget i propositionen om ändring i bostadsförsörjningslagen.
Motion 3004 (c) yrkande 1 bör avslås.

Den arbetsgrupp vars betänkande delvis ligger till grund för förslagen i
propositionen ansåg att bostadsförsörjningslagen borde kompletteras med
en bestämmelse om samrådsskyldighet mellan kommun och landstingskommun
om bostadsförsörjningsplaneringen.

Efter att bl. a. ha redovisat remissutfallet av gruppens förslag anför
föredraganden att han finner att samråd och samverkan mellan kommuner
och landsting är en förutsättning för att boendeförhållandena för gamla,
handikappade och långvarigt sjuka skall kunna förbättras. Emellertid anförs
i propositionen att det inte nu är befogat att i lag reglera kommunens
samrådsskyldighet. Som motiv för ställningstagandet i propositionen anförs
att krav på samverkan slås fast i hälso- och sjukvårdslagen samt att lokala
överenskommelser om formerna för samarbetet mellan primärvården och
socialtjänsten inom en kommun föreligger på flera håll. Samråd anges i
propositionen vara en förutsättning för denna samverkan. Den allmänt
rådande uppfattningen om detta och hittills gjorda erfarenheter av samverkan
mellan huvudmännen pekar enligt föredragandens uppfattning på att det
inte finns skäl att nu närmare reglera ansvarsfrågan beträffande denna
samrådsverksamhet.

I motionerna 2999 (vpk) yrkande 1 a och 3000 (s) yrkande 2 föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att samrådsskyldigheten
mellan kommuner och landsting om bostadsförsörjningsplaneringen skall
lagregleras.

Att behov av samverkan mellan kommun och landstingskommun finns och
att sådan samverkan föreligger på flera håll framgår av propositionen samt av
vissa av de remisser som avgivits över arbetsgruppens förslag. Aven enligt
utskottets uppfattning är en god samverkan mellan kommun och landstingskommun
betydelsefull för att uppnå de eftersträvade målen om ett bättre
boende för gamla, handikappade och långvarigt sjuka. Det kan hävdas att en
lagfäst samrådsskyldighet skulle kunna förbättra förutsättningarna för
samverkan. Utskottet har emellertid tagit intryck av vad i propositionen
anförts bl. a. om de samverkansformer m. m. som vuxit fram på frivillig väg.
Utskottet anser mot bakgrund härav att det nu inte finns tillräckliga skäl att
förorda en lagreglering av samrådsskyldigheten. Om kommande erfarenheter
ger vid handen att en lagreglering behövs förutsätter utskottet att
regeringen tar initiativ i frågan och återkommer till riksdagen i ärendet. Med
hänvisning till vad nu anförts finner utskottet det inte erforderligt för
riksdagen att nu besluta om en lagfäst skyldighet för kommunen att samråda
med landstingskommunen. Motionerna 2999 (vpk) yrkande 1 a och 3000 (s)
yrkande 2 avstyrks.

BoU 1984/85:24

9

4.3 Vissa regler av betydelse för bostadsbebyggelsens utformning m.m.

4.3.1 Tekniska regler

I propositionen erinras om att byggnadsstadgan och Svensk byggnorm
(SBN) innehåller en rad krav av generell natur bl. a. om byggnaders
tillgänglighet, utrymmen och utrustning. Efter att ha redovisat den ovannämnda
arbetsgruppens uppfattning om att en tillämpning av byggbestämmelserna
ger en tillräckligt god standard och rymlighet i bostäderna även för
flertalet människor med funktionsnedsättningar anför föredraganden att det
även i fortsättningen bör vara en strävan att generellt verkande byggbestämmelser
skall vägleda utformningen m. m. av de lägenheter som byggs eller
byggs om. Speciella krav för bostäder för gamla, sjuka och handikappade bör
därför i princip undvikas. De generella kraven på en god standard bör
emellertid inte hindra att hänsyn tas till förutsättningarna i det enskilda fallet.
Möjligheten till en flexibel tillämpning bör finnas. I propositionen anges att i
det kommande förslaget till ny plan- och bygglag finns regler som innebär att
kommunen genom bestämmelser i detaljplan skall kunna ställa lägre krav i
skilda avseenden för ombyggnader än vad som följer av de generella
byggbestämmelserna om bebyggelsen i området ändå kan anses få långsiktigt
godtagbara egenskaper.

Vad nu kortfattat redovisats har inte mött gensvar i motioner på annat sätt
än att i motion 2999 (vpk) yrkande 1 b föreslås ett tillkännagivande om att
plan- och bygglagen skall ges en utformning som gör det möjligt att bättre än
för närvarande hävda tillgänglighetskravet. I motion 3000 (s) yrkande 4
föreslås riksdagen uttala att en förutsättning för att ett område skall anses ha
långsiktigt godtagbara egenskaper är att den kommunala dispensgivningen
från tillgänglighetskravet blir sällsynt samt att en precisering görs av när
dispensgivningen skall få förekomma.

Vad angår de i motionerna aktualiserade frågorna vill bostadsutskottet
erinra om att utskottet i sitt betänkande om ett bostadsförbättringsprogram
(BoU 1983/84:11 s. 14) hade att behandla ett liknande motionsyrkande (s)
och att utskottet därvid bl. a. anförde att förekomsten av s.k. områdesbestämmelser
inte kunde anses innebära att kommun borde medge avsteg från
tillgänglighetskravet för enskilda byggnader men väl ange hur kravet skulle
uppfyllas inom området. Utskottet utgick vidare från att kommunerna, som
tillagts väsentliga uppgifter när det gäller den fysiska miljön, kan göra de
bedömningar och avvägningar som erfordras för att tillgänglighetskravet
tillgodoses i rimlig omfattning.

Frågan om utformningen av den fysiska miljön och om tillgänglighetskravet
är betydelsefull. Det är inte minst viktigt att kravet kan hävdas i rimlig
omfattning vid ombyggnation. Utskottet har därvid ingen annan uppfattning
än motionärerna. Såvitt utskottet har sig bekant har någon kritik - i vart fall
inte av mera grundläggande natur - riktats mot den ordning som utskottet i
sitt ovannämnda betänkande (BoU 1983/84:11) ansåg borde gälla för

BoU 1984/85:24

10

dispensgivningen. I sammanhanget bör också erinras om att en samlad
redovisning av bostadsförbättringsprogrammet skall lämnas år 1986. Utskottet
förutsätter att regeringen, om så befinns erforderligt, för riksdagen därvid
föreslår eventuella ändringar av dispensregeln. Dessutom bör erinras om att
riksdagen under nästa riksmöte avses behandla ett förslag till en ny plan- och
bygglag. I detta sammanhang kommer även tillgänglighetsfrågorna att
övervägas. Med hänvisning till vad nu anförts avstyrker utskottet motionerna
2999 (vpk) yrkande 1 b och 3000 (s) yrkande 4.

4.3.2 Låneregler

Beträffande bostadslånereglernas nuvarande utformning anförs i propositionen
följande.

Vanliga bostäder och bostadsmiljöer byggs eller byggs om och förbättras
till största delen med hjälp av statliga lån och bidrag. Särskilda typer av
bostäder, t. ex. lägenheter i servicehus, gruppbostäder m. m., och gemensamma
utrymmen i anslutning till dessa, byggs likaså med statlig finansiering.
I lånesammanhang jämställs med bostäder också vissa bostadsanknutna
gemensamhetsutrymmen för begränsade grupper av hushåll. För lån till
bostadsutrymmen lämnas räntebidrag. En förutsättning för att lokaler skall
få belånas är i princip att de fyller ett normalt behov av boendeservice och i
huvudsak är avsedda för dem som bor i området. För lån till lokaler lämnas
inte räntebidrag. Reglerna om statliga lån och räntebidrag till bostäder finns i
bostadsfinansieringsförordningen (1974:946).

Beträffande gränsen bostäder-institutioner anges i tillämpningsföreskrifterna
till förordningen bl. a. att ett grundläggande villkor är att boendet inte
får vara underordnat vården. Bostadslån beviljas därför inte till sjukvårdslokaler
för sluten eller halvöppen vård och ålderdomshem. Däremot beviljas
bostadslån för ombyggnad av ålderdomshem till servicehus. I tillämpningsföreskrifterna
finns tämligen noggrant redovisat den utrymmes- och utrustningsstandard
som skall gälla för att bostadslån för ny- eller ombyggnad skall
kunna beviljas bl. a. för olika typer av bostäder. 1 föreskrifterna anges t. ex.
att vid ombyggnad av ålderdomshem till servicehus utgångspunkten skall
vara att bostaden i princip skall uppfylla nybyggnadsstandard men att vissa
avsteg från detta krav skall kunna göras i det enskilda fallet. Vidare anges att
ett självständigt boende skall vara garanterat genom hyreskontrakt av
normalt slag. Slutligen anges i föreskrifterna att i vissa fall delar av den
enskilda lägenhetens utrymme eller utrustning kan ha sammanförts till
gemensamma utrymmen. Sådana utrymmen är kök, matplats och uppehållsrum.
Dock bör antalet enskilda lägenheter som delar sådana gemensamma
utrymmen inte överstiga åtta-tio.

Efter att ha redovisat arbetsgruppens och remissinstansernas uppfattning
om lånereglernas utformning anger föredraganden att tre krav bör ställas för
att bostadslån skall lämnas. Det skall vara frågan om fullvärdiga bostäder och
om permanentbostäder. Ett ytterligare villkor är att ett självständigt boende

BoU 1984/85:24

11

skall vara garanterat genom direkt upplåtelse av normalt slag.

När det gäller de två sistnämnda kraven har socialutskottet ingen erinran
mot vad i propositionen anförts. Däremot diskuteras med anledning av
motionerna 3000 (s), 3003 (fp) och 3004 (c) i socialutskottets yttrande
tämligen ingående begreppet fullvärdig bostad. Socialutskottet konstaterar
att pensionärerna blir allt äldre och att allt fler bor kvar längre i egen bostad.
När dessa pensionärer till sist måste flytta från sin ursprungliga bostad kan
det behövas tillgång till en boendeform inom äldreomsorgen där helinackordering
och tillsyn kan ges på ungefär samma sätt som på ålderdomshemmen.
Enligt socialutskottets mening bör det även i fortsättningen finnas en
boendeform som ligger mellan å ena sidan eget boende/servicehusboende
och å andra sidan vård inom långtidssjukvården. Detta boende kräver dock
enligt socialutskottet en god boendestandard som tillgodoser de äldres
anspråk på frihet och integritet. Var och en bör sålunda ha ett eget rum med
större utrymme än vad som förekommer i många ålderdomshem och med
möjlighet att själv bestämma om möblering o. d. Toalett och dusch måste
finnas till varje rum. Kokmöjlighet bör också finnas. Boendet bör grundas på
personligt hyreskontrakt. Till boendet skall knytas tillsyn och möjlighet till
hjälp dygnet runt.

Reglerna för bostadslån bör utformas så att de stimulerar till önskvärd
utveckling och omstrukturering inom äldreomsorgen. Enligt socialutskottets
mening bör därför reglerna i bostadsfinansieringsförordningen anpassas så
att bostadslån kan utgå för att inrätta ett sådant boende som utskottet har
angett, oavsett om det är frågan om nybyggnad eller om om- och tillbyggnad
av ett befintligt ålderdomshem.

Socialutskottet framhåller att det anförda inte innebär att utskottet
förordar att ålderdomshemmen bevaras i befintligt skick. Vad utskottet
förordar är ett avsevärt bättre boende än ålderdomshemmen vanligen
erbjuder, men med ett bibehållande av den omsorgsnivå ålderdomshemmen
traditionellt håller. Det är fråga om ett självständigt boende, men med mera
service och personlig omvårdnad för de boende och med flera kollektiva
funktioner i anslutning till bostaden. Vad gäller bostadslån bör därför samma
förutsättningar gälla som för andra former av serviceboende.

Vad utskottet anfört angående bostadslån för ny- och ombyggnad av vissa
bostäder för äldre bör enligt socialutskottets mening ges regeringen till
känna.

Bostadsutskottet vill inledningsvis slå fast att de regler m. m. som i dag
vägleder handlandet utgår från uppfattningen att bostadslån i princip skall
vara förbehållet finansiering av bostäder medan olika former av vårdlokaler
m. m. skall finansieras i annan ordning. Graden av vård och utformningen av
vården i anslutning till boendet är en fråga som primärt faller inom
socialutskottets beredningsområde. Bostadsutskottet har inte anledning att
kommentera vad i socialutskottets yttrande anförts om hur vården bör
ordnas vid olika former av serviceboende. Bostadsutskottet vill i stället

BoU 1984/85:24

12

betona vad socialutskottet anfört om att i den boendeform utskottet förordar
kokmöjligheter samt toalett och dusch bör finnas i varje rum. Bostadsutskottet
gör den bedömningen att en sådan ordning låter sig förenas med vad i
propositionen anförts beträffande kravet på fullvärdiga bostäder samt vad
där angivits om behovet av flexibilitet i tillämpningen av kravet när det gäller
gruppbostäder. Beträffande sådana bostäder anges i propositionen att
flexibiliteten kan gälla fördelningen av boendefunktionerna på privat resp.
kollektiv del av bostaden. Bostadsutskottet vill för sin del tillägga att det
också bör finnas möjligheter att vid ombyggnad i speciella fall och i mindre
omfattning - t. ex. med hänsyn till byggnadstekniska förutsättningar - göra
avsteg från upprustnings- och utrymmesnormerna dock med bibehållande av
den inriktning bostadsutskottet förordat ovan.

Bostadsutskottet anser också att det är möjligt att med tillämpning av de
principer som angivits i propositionen i allt väsentligt förverkliga även den
form av boende och vård som socialutskottet behandlat i sitt yttrande. För att
emellertid klargöra riksdagens uppfattning såvitt avser utformningen och
finansieringen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad
bostadsutskottet nu anfört.

I propositionen anges vidare att vissa villkor måste ställas även beträffande
bostadens integrering i bebyggelsemiljön, något som enligt föredraganden
innebär att bostadslån normalt inte bör lämnas till ombyggnader av
exempelvis ålderdomshem och sjukhem som ligger utanför tätort och som
har dålig tillgång till vad som i propositionen kallas vanlig boendeservice.
Begreppet boendeservice förklaras närmare i avsnittet 4.6 nedan. Även om
det från skilda utgångspunkter kan hävdas att tillgången till vanlig boendeservice
är en viktig del av boendemiljön bör det vid en flexibel tolkning vara
lämpligt och ibland - inte minst med hänsyn till de boende - också önskvärt
att bostadslån kan lämnas även för ombyggnader utanför tätort. En alltför
konsekvent tillämpning av kravet på boendeservice kan innebära att
boendemiljöer, som av pensionärerna m. fl. i det enskilda fallet upplevs som
en tillgång, kan komma att behöva överges därför att i dessa miljöer inte finns
tillgång till vanlig boendeservice. Överväganden om lokaliseringen m. m. av
de bostäder som nu diskuteras kan förutsättas bli uppmärksammade i den
kommunala planeringen. Det bör finnas goda möjligheter att i det enskilda
fallet avgöra om bostadslån bör kunna beviljas även vid ombyggnad av
ålderdomshem utanför tätort. Vad nu anförts i kombination med ett flexibelt
synsätt även i dessa frågor bör kunna innebära att i och för sig goda
boendemiljöer behålls även om boendeservicen inte i alla fall blir av en i och
för sig önskvärd omfattning.

Vad utskottet nu anfört om begreppet fullvärdig bostad, om flexibilitet i
tillämpningen beträffande ombyggnad av ålderdomshem utanför tätort samt
om fördelning av boendefunktionerna på kollektiv resp. privat del bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det anförda innebär i viss
omfattning en anslutning till vad i motionerna 3000 (s) yrkande 1, 3003 (fp)

BoU 1984/85:24

13

yrkande 2 och 3004 (c) yrkande 2 förordats. Utskottet finner det motiverat att
regeringen i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisar utfallet av
tillämpningen av den i propositionen och i detta betänkande föreslagna
inriktningen av bostadslångivningen m. m. En sådan redovisning bör lämnas
när de nya reglerna varit i kraft några år.

I motion 3003 (fp) yrkande 3 föreslås riksdagen ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om lån lill ombyggnad av institutioner som är yngre än
30 år.

Huvudregeln i bostadsfinansieringsförordningen är att bostadslån för
ombyggnad inte lämnas för hus som är yngre än 30 år.

Enligt vad utskottet erfarit är det för närvarande inte ovanligt att dispenser
ges så att ålderdomshem som är yngre än 30 år kan byggas om med stöd av
bostadslån. Utskottet har även erfarit att 30-årsregeln övervägs i bostadsdepartementet.

Med hänvisning till de faktiska möjligheterna som finns att få bostadslån
även för de ombyggnadsfall motionärerna aktualiserat och mot bakgrund av
pågående översyn avstyrker utskottet bifall till motion 3003 (fp) yrkande 3.

Slutligen behandlar utskottet i detta avsnitt motion 2999 (vpk) yrkande
1 c. I yrkandet föreslås ett riksdagens tillkännagivande om att bostadslån
skall kunna utgå även i fortsättningen för att finansiera trygghetslarm.

För närvarande är det möjligt att inom ramen för bostadsfinansieringsförordningen
finansiera bl. a. trygghetslarm. I propositionen anges att trygghetslarm
numera kan finansieras inom det nya systemet för statsbidrag till
barnomsorg och social hemhjälp.

Föredraganden anser att möjligheterna att finansiera trygghetslarm med
statligt bostadsstöd bör avvecklas.

Utskottet, som delar denna uppfattning, anser att statens finansieringsstöd
avseende trygghetslarm bör lämnas inom statsbidragssystemet för barnomsorg
och social hemhjälp. Motion 2999 (vpk) yrkande 1 c avstyrks sålunda.

4.4 Individuell bostadsanpassning

4.4.1 Tillämpningsområdet för bostadsanpassningsbidragen

I propositionen lämnas förslag till vissa ändringar i tillämpningsområdet för
bostadsanpassningsbidragen.

Bostadsanpassningsbidrag lämnas för sådanan individuella anpassningsåtgärder
inom och i anslutning till en bostadslägenhet som behövs för att den
skall vara ändamålsenlig som bostad för den handikappade. Bidrag lämnas
med ett belopp som motsvarar skälig kostnad för anpassningsåtgärden.

Enligt föredraganden kan kravet på skälig kostnad leda till att vissa
anpassningsåtgärder utförs på ett sätt som försvårar förhållandena för
anhöriga, hemtjänstens personal eller andra som hjälper den handikappade i
bostaden. Vid bedömningen av vad som skall anses vara skälig kostnad skall
enligt förslaget hänsyn därför också tas till att åtgärden bör utformas på ett

BoU 1984/85:24

14

sådant sätt att bostaden kan användas även av icke handikappade medlemmar
av den handikappades hushåll eller av person som regelbundet hjälper
den handikappade i bostaden.

I propositionen anförs vidare att många svårt handikappade vuxna inte har
möjlighet att bo eller vistas i exempelvis föräldrars eller barns hem på grund
av att dessa bostäder inte är handikappanpassade och eftersom stöd för
anpassning av sådana bostäder inte kan lämnas enligt gällande bestämmelser.

Föredraganden anser mot bakgrund härav att tillämpningsområdet för
bostadsanpassningsbidragen bör vidgas så att det blir möjligt att lämna stöd
för anpassning av alla bostäder för permanent bruk där en svårt handikappad
person regelbundet vistas under vissa perioder. En förutsättning för att stöd
skall kunna utgå bör dock, enligt förslaget, vara dels att det gäller svåra
funktionsnedsättningar, dels att den handikappades periodiska vistelse i en
sådan bostad bedöms vara regelbunden och av långsiktig karaktär.

Förslagen i vad avser vissa ändringar i tillämpningsområdet för bostadsanpassningsbidragen
har inte i motioner eller annorledes mött invändningar.
Regeringens förslag tillstyrks av utskottet i nu aktuell del.

I detta sammanhang behandlar utskottet dessutom förslaget i motion 2999
(vpk) yrkande 1 e om bostadsanpassningsbidrag till toalett i närlokal. Enligt
motionärerna bör reglerna för bostadsanpassningsbidrag vidgas så att de
omfattar också handikappanpassning t. ex. av toalett i närlokal.

Arbetsgruppen föreslog i sitt betänkande att möjligheterna att systematiskt
och i förebyggande syfte förbättra handikappanpassningen av bostäder
och närmiljö skulle ses över. Föredraganden aviserar bl. a. mot bakgrund
härav att han avser ge bostadsstyrelsen i uppdrag att utreda formerna för
statens stöd till handikappanpassning av bostäder och närmiljö i dessa
avseenden. Ytterligare överväganden rörande tillämpningsområdet för
bostadsanpassningsbidragen bör enligt bostadsutskottets mening anstå i
avvaktan härpå. Motion 2999 (vpk) yrkande 1 e avstyrks med hänvisning till
aviserade utredningsinsatser.

4.4.2 Återställning av handikappanpassad bostad

Enligt föredragandens mening är det främsta skälet till att en fastighetsägare
motsätter sig att en lägenhet handikappanpassas att denne ibland kan
drabbas av stora kostnader för att återställa lägenheten i originalskick. Mot
bakgrund härav föreslås att ett statligt bidrag för återställning av handikappanpassad
bostad skall kunna utgå.

Regeringens förslag innebär att bidrag skall kunna lämnas för återställning
av åtgärder för bostadsanpassning i flerbostadshus och i småhus som upplåts
med hyresrätt. Bidraget föreslås lämnas för åtgärder som har utförts med
statligt stöd till bostadsanpassning. Vad gäller åtgärder som har vidtagits
inom en lägenhet skall enligt förslaget bidrag utgå endast i de fall lägenheten

BoU 1984/85:24

15

upplåts med hyresrätt. I sådana fall föreslås som villkor för bidrag dock gälla
att kommunen har erhållit anvisningsrätt till lägenheten. Statligt bidrag
lämnas enligt förslaget bara under förutsättning av att kommunen bidrar med
minst hälften av den kostnad som kommunen har godkänt. En ytterligare
förutsättning är att den godkända kostnaden överstiger 5 000 kr.

Reglerna om återställningsbidrag föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.
Statens kostnader för bidraget beräknas till ca 5 milj. kr. per år. Även
kommunernas kostnader beräknas uppgå till samma belopp. Avslutningsvis
förordas att medel för ändamålet anvisas under anslaget B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet
m. m.

I motion 2999 (vpk) yrkande 1 d framhålls att förslaget om att bidrag skall
kunna utgå för att återställa en lägenhet är bra men att det är en otillräcklig
åtgärd. Enligt motionärerna måste en handikappad person ges en ovillkorlig
rätt att få sin bostad anpassad och inte heller behöva riskera ersättningskrav
från fastighetsägaren vid t. ex. avflyttning. En sådan rättighet bör enligt
motionsförslaget slås fast i hyreslagstiftningen.

Förslaget om att införa ett statligt bidrag för återställning av handikappanpassad
lägenhet avvisas i motion 3002 (m) yrkande 2. Enligt motionärerna
borde det i stället vara så att lägenheter som anpassats för t. ex. handikappade
även i fortsättningen används för detta ändamål. Kommunerna skulle med
tiden härigenom få ett antal anpassade lägenheter som kunde disponeras
bl. a. för handikappade. En sådan ordning torde enligt motionärerna bli
avsevärt billigare än att först bygga om en lägenhet för att öka tillgängligheten
och därefter minska tillgängligheten genom en ny ombyggnad.

Inledningsvis behandlar utskottet förslaget om införande av bidrag för
återställning av handikappanpassad bostad.

Enligt förordningen (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag är det en
förutsättning för bidrag att fastighetsägaren skriftligen medger att den
handikappade inte skall behöva återställa lägenheten i ursprungligt skick vid
avflyttning eller i annat fall. Som framhålls i propositionen har i flera fall
fastighetsägare inte ansett sig kunna tillgodose detta krav. Följden härav har
blivit att anpassningen inte skett och att den handikappade tvingats flytta.

Det är enligt bostadsutskottets mening mot bakgrund härav som förslaget
om att införa ett bidrag för återställning av anpassad bostad skall ses. Genom
att erbjuda fastighetsägarna ersättning för större återställningskostnader
borde, som föredraganden framhåller, möjligheterna att erhålla medgivande
till anpassning underlättas väsentligt. Härigenom främjas också målet att
gamla, handikappade och sjuka skall få möjlighet till ett självständigt boende
med eget kontrakt.

I propositionen framhålls att återställning av en anpassad bostad endast
bör ske om den utförda anpassningen är till nackdel för andra boende.
Utskottet delar naturligtvis denna uppfattning. När en anpassad bostad blir
hyresledig bör, i enlighet med vad som anförs i propositionen, möjligheten
att anvisa den aktuella bostaden till de bostadssökande först prövas. Den

BoU 1984/85:24

16

kommunala anvisningsrätten torde också skapa förutsättningar för ett sådant
förfarande. Endast om bostaden inte kunnat anvisas till annan person börenligt
förslaget i propositionen - återställningsbidrag kunna utgå. Att i
enlighet med förslaget i motion 3002 (m) yrkande 2 helt ersätta återställningsbidragen
med en kommunal förmedling av handikappanpassade bostäder till
i första hand andra handikappade torde enligt utskottets mening däremot
knappast vara möjligt bl. a. därför att anpassningen är individuell. Motion
3002 (m) yrkande 2 avstyrks med hänvisning till vad som anförts. Förslaget i
propositionen tillstyrks.

Avslutningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt förslaget i motion 2999
(vpk) yrkande 1 d om att handikappade skall få en ovillkorlig rätt till
bostadsanpassning.

Förslaget i motion 2999 (vpk) om att handikappade genom hyreslagstiftningen
skall ges en ovillkorlig rätt till bostadsanpassning utgår ifrån
antagandet att de föreslagna återställningsbidragen inte skulle utgöra en
tillräcklig garanti för att fastighetsägarna skall medge att anpassning sker.
Enligt bostadsutskottets mening finns inte nu möjlighet att bedöma effekterna
av återställningsbidragen. Effekterna av dem bör enligt utskottets
uppfattning avvaktas innan ställning tas till behovet av ytterligare åtgärder.
Motion 2999 (vpk) yrkande 1 d avstyrks med hänvisning till det anförda. Det
får förutsättas att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen och
om så visar sig erforderligt återkommer till riksdagen med förslag till
ytterligare åtgärder.

Till frågan om anslag återkommer utskottet nedan (avsnitt 4.8).

4.5 Tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark

Det är enligt föredragande statsrådets mening önskvärt att åtgärder vidtas
för att förbättra tillgängligheten i den yttre miljön. Föredraganden anser
därför att en stimulans för sådana åtgärder bör införas och föreslår ett statligt
bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder i den yttre miljön. Bidraget
föreslås lämnat med ett belopp som motsvarar högst 30 % av kostnaden.
Beslut om bidragsmedel skall enligt förslaget meddelas av regeringen.

Enligt förslaget skall bidraget avse generella åtgärder som vidtas samordnat,
oftast av flera fastighetsägare, t. ex. för att underlätta förflyttningar
mellan bostadshusens entréer och till olika fritids- och servicelokaler i
området. Det avses alltså inte lämnas för individuella anpassningsåtgärder
inom en fastighet, för en viss person eller en viss grupp av handikappade.
Bidraget skall enligt förslaget avse åtgärder på kvartersmark för bostadsändamål.

En ram på 10 milj. kr. årligen fr. o.m. budgetåret 1985/86 bör enligt
regeringsförslaget fastställas för verksamheten. Medel föreslås anvisade
under anslaget B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m. Något medelsbehov
beräknas dock inte uppstå under budgetåret 1985/86.

BoU 1984/85:24

17

I motion 3002 (m) yrkande 3 framhålls att frågan om tillgänglighetsskapande
åtgärder i den yttre miljön ligger inom kommunens ansvar. Ett statligt
bidrag är enligt motionärerna därför onödigt och bör enligt deras mening inte
införas. I konsekvens härmed föreslås i motionens yrkande 4 att någon
medelsram för verksamheten inte skall fastställas.

Motionärerna i motion 2999 (vpk) yrkande 2 ansluter sig till förslaget om
att ett statligt bidrag skall införas för tillgänglighetsskapande åtgärder på
kvartersmark. Däremot anser de att beslutsramen är alltför begränsad. De
föreslår att den ökas från 10 till 20 milj. kr.

Även motionärerna i motion 3003 (fp) yrkande 6 är positiva till förslaget
om införande av ett statligt bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på
kvartersmark, men anser att den föreslagna beslutsramen är för liten. De
föreslår därför att ramen fördubblas till 20 milj. kr.

Utskottet behandlar först frågan om införande av ett statligt bidrag för
tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark.

Det torde råda en bred enighet om att bostadsbeståndet behöver anpassas
för att främja kvarboende för äldre, handikappade och sjuka. Behovet av
anpassning gäller i hög grad också den omgivande miljön. En anpassning
enbart av bostaden och utrymmen i anslutning till denna är enligt bostadsutskottets
mening inte tillräcklig för att ge förutsättningar för ett fullvärdigt och
självständigt boende. Förutsättningar härför kan bara skapas genom att göra
även närmiljön användbar för personer vilkas rörelse- eller orienteringsförmåga
är nedsatt till följd av ålder, sjukdom eller handikapp. Det är mot
bakgrund härav viktigt att åtgärder vidtas för att stimulera tillkomsten av
åtgärder som förbättrar tillgängligheten i den yttre miljön. Bostadsutskottet
tillstyrker med hänvisning härtill regeringens förslag om införandet av ett
statligt bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark. Utskottets
ställningstagande i denna del innebär att motion 3002 (m) yrkande 3
avstyrks.

Utskottet övergår nu till att behandla frågan om ram för beslut om bidrag
för tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark.

I propositionen förordas att en ram på 10 milj. kr. årligen skall fastställas
för den nu aktuella verksamheten. Utskottet tillstyrker regeringsförslaget i
denna del. Motionerna 2999 (vpk) yrkande 2, 3002 (m) yrkande 4 samt 3003
(fp) yrkande 6 avstyrks därmed.

4.6 Försöksverksamhet med boendeservice

Det är enligt föredragandens mening angeläget att samhällets insatser för
att tillhandahålla tjänster i högre grad utformas så att de ger stöd för att
utveckla även den sociala närmiljön. Genom en ökad samverkan mellan
samhälle, föreningsliv, bostadsförvaltare och näringsliv kan enligt propositionen
dessa insatser ytterligare förstärkas. En förutsättning för att detta
skall kunna ske anges dock vara att den sektorisering som i så hög grad
2 Riksdagen 1984185. 19sami. Nr 24

BoU 1984/85:24

18

präglar insatserna i dag kan brytas. Den fortsatta utbyggnaden av den sociala
hemhjälpen och den öppna vården bör därför enligt bostadsministerns
uppfattning utnyttjas också till att förbättra den sociala miljön i allmänhet i
bostadsområdena.

För att underlätta och stimulera den beskrivna utvecklingen föreslås att -inom ramen för en försöksverksamhet - ett statligt bidrag skall lämnas under
en femårsperiod för uppbyggnad av integrerad boendeservice. Bidraget skall
enligt förslaget vara ett engångsbidrag för att täcka en del av investeringsoch/eller
driftskostnaderna under ett inledningsskede. Beslut om bidrag skall
enligt förslaget meddelas av regeringen.

Som villkor för bidrag bör enligt regeringsförslaget bl. a. gälla att
verksamheten har en tydlig lokal prägel och att den har tillstyrkts av
kommunen. Kommunen torde enligt föredraganden även komma att medverka
i den tilltänkta verksamheten inom ramen för socialtjänsten, fritidsoch
kulturverksamheten etc.

För försöksverksamheten föreslås att en särskild ram om 10 milj. kr. per
budgetår fastställs av riksdagen. Enligt förslaget bör ramen vara så utformad
att eventuellt outnyttjade delar vid budgetårets utgång får disponeras
påföljande budgetår, dock längst t. o. m. budgetåret 1989/90.

Totalt föreslås i propositionen att ca 20 milj. kr. avsätts per år under en
femårsperiod för att försöksverksamheten skall få tillräcklig bredd. Utöver
den ovan redovisade ramen om 10 milj .kr. anförs att ytterligare medel avses
erhållas dels från anslaget G 1. Bidrag till social hemhjälp under socialdepartementets
huvudtitel, dels i form av understöd från allmänna arvsfonden.

Avslutningsvis föreslås i propositionen att ytterligare 10 milj. kr. tillförs
anslaget B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för budgetåret
1985/86 för att finansiera verksamheten.

Enligt motion 3002 (m) yrkande 5 bör något bidrag inte utgå. Enligt
motionärernas uppfattning är boendeservice ett typexempel på vad som är en
kommunal angelägenhet. I enlighet härmed föreslås i motionens yrkande 6
att någon bidragsram för verksamheten inte skall beviljas.

I motion 3003 (fp) yrkande 7 framhåller motionärerna att de är positiva till
förslaget om bidrag till försöksverksamhet med integrerad boendeservice.
Enligt motionärerna är verksamheten mycket angelägen. De föreslår därför
att bidrag får lämnas inom en ram av 30 milj. kr. under vart och ett av
budgetåren 1985/86-1989/90 och att eventuellt outnyttjad del av ramen för
ett budgetår får utnyttjas påföljande budgetår.

Motivledes anförs i motion 2999 (vpk) dessutom att de medel som föreslås
avsatta för försöksverksamheten med boendeservice - totalt 20 milj. kr. per
år under en femårsperiod - i sin helhet bör upptas under anslaget B 8. Viss
bostadsförbättringsverksamhet m. m. Medlen bör enligt motionärerna inte
blandas ihop med socialdepartementets anslag G 1. Bidrag till social
hemhjälp eller med understöd ur allmänna arvsfonden.

Inledningsvis tar utskottet upp frågan om införande av ett statligt bidrag

BoU 1984/85:24

19

för försöksverksamhet med integrerad boendeservice. Begreppet boendeservice
som det används i propositionen och detta betänkande är en sammanfattande
benämning på den samlade service som finns i eller nära bostaden.
Begreppet innefattar sålunda bl. a. åldrings-, sjuk- och handikappservice av
olika slag, fritidsservice och kulturdistribution, mathållning i servering eller
distribution av färdig mat till hushållen, bostadsvård, städhjälp, tvätt och
klädvård samt varudistribution och expeditiva tjänster av olika slag.

Som framhålls i propositionen är en bra boendeservice en av de viktigaste
förutsättningarna för en självständig livsföring. Det är enligt bostadsutskottets
mening viktigt att samhällets insatser för att tillhandahålla tjänster i
högre grad utformas så att de ger stöd för att utveckla den sociala närmiljön.
En integrerad boendeservice får anses vara en viktig del i en sådan
utveckling. Utskottet tillstyrker förslaget om att ett statligt bidrag lämnas
under en femårsperiod för uppbyggnad av integrerad boendeservice i
enlighet med de riktlinjer som angivits i propositionen. Utskottet avstyrker
därmed förslaget i motion 3002 (m) yrkande 5 om att något bidrag inte skall
utgå.

Regeringens förslag tillstyrks även i vad avser ram för bidrag för
försöksverksamhet med integrerad boendeservice. Vad som anförts i motion
3002 (m) yrkande 6 om att någon ram inte skall beviljas och i motion 3003 (fp)
yrkande 7 om att ramen skall höjas avstyrks.

Till frågan om anslag återkommer utskottet nedan (avsnitt 4.8).

I detta sammanhang behandlar utskottet även två motionsförslag om
räntebidrag för vissa lokaler.

I motion 2999 (vpk) yrkande 1 f förordas att räntebidrag även i fortsättningen
skall utgå till vissa lokaler för kommunal service till äldre m. fl. I syfte
att stimulera en decentraliserad utbyggnad av sådana lokaler t. ex. i
bostadsområden med stor andel äldre bör dock enligt motionärerna storleken
på de lokaler som kan få räntebidrag begränsas hårdare än i dag.

I motion 3001 (s) framhålls att för många äldre och handikappade är
möjligheten till eget boende beroende av vilken hjälp och service kommunen
kan erbjuda. Det kan enligt motionären därför vara nödvändigt att i
framtiden bygga mindre dagcentraler, inkluderande personallokaler, i direkt
anslutning till bostäderna i området. För denna boendekategori är sådana
lokaler ett lika viktigt bostadskomplement som andra gemensamma utrymmen.
Mot bakgrund härav förordas i motionen att personallokaler bör
inräknas i de utrymmen för boendeservice som skall berättiga till räntebidrag
för lån.

Enligt bestämmelserna i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946)
lämnas räntebidrag för lån till vissa bostadsanknutna gemensamhetsutrymmen
för begränsade grupper av hushåll.

I propositionen framhålls att grundprincipen bör vara att rätten till
räntebidrag förbehålls utrymmen för vilka de boende betalar hyra eller
liknande. Samtidigt anförs att denna princip inte innebär någon inskränkning

BoU 1984/85:24

20

i möjligheterna att erhålla räntebidrag för lån till bostadskomplement i form
av t. ex. gemensamma tvättstugor, kök, matrum eller andra lokaler och
utrymmen för vilka kostnaderna tas ut av de boende i form av hyra eller avgift
för bostaden. Däremot skall enligt propositionen räntebidrag inte lämnas för
lån som avser lokaler av typen restaurang, restaurangkök samt lokaler för
förmedling av varor eller tjänster, t. ex. hår- och fotvård, personallokaler,
reception o. d.

Det är enligt bostadsutskottets mening rimligt att räntebidrag utgår till
sådana bostadskomplement i enlighet med de principer som angivits i
propositionen. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda att
räntebidragen också utsträcks till att omfatta de lokaler m. m. som föreslås i
motionerna 2999 (vpk) yrkande 1 f samt 3001 (s). Motionerna avstyrks.

4.7 Utveckling av billigare hissinstallationer

Statens råd för byggnadsforskning har tillsatt en särskild hissgrupp för att
samordna insatserna i samband med teknikupphandling av hissar. De
hittillsvarande insatserna har främst ägnats åt hissinstallationer i trevånings
smalhus.

Enligt vad i propositionen anförs har gruppens arbete varit framgångsrikt.
Syftet med arbetet är bl. a. att på olika sätt minska kostnaden för hissinstallationer.

Det är enligt föredragandens uppfattning utomordentligt angeläget att öka
satsningen på att utveckla kostnadsbesparande hissinstallationer. Det är ett
samhällsekonomiskt intresse att kostnaderna är så låga som möjligt. I
propositionen förordas därför att särskilda medel ställs till förfogande för att
stödja projekt som syftar till en bredare introduktion av billigare hisstyper
och nya tekniska lösningar för hissinstallationer främst i tre våningshus.
Stödet bör enligt förslaget avse kostnader i skedet mellan sådant forskningsoch
utvecklingsarbete som kan finansieras inom ramen för byggforskningsrådets
och styrelsens för teknisk utveckling ordinarie verksamhet och sådana
byggplatsarbeten som kan finansieras med bostadslån och hissbidrag.

Enligt förslaget skall stöd medges intill ett belopp av sammanlagt 6 milj. kr.
under åren 1985 och 1986. Kostnaderna föreslås täckas inom ramen för de
medel som riksdagen har anvisat för bidrag till hissinstallationer och belasta
anslaget B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

Enligt motion 3002 (m) yrkande 8 är tillgång till hiss en förutsättning för att
gamla och handikappade skall kunna bo kvar i sina lägenheter. En utveckling
av billigare hissinstallationer är enligt motionärerna angelägen så att fler kan
få råd att installera hiss. Enligt motionärerna borde sådana installationer
vara ett huvudsakligt intresse för industrin. Forskningen på detta område
föreslås ske genom prioriteringar inom anslaget B 13. Byggnadsforskning
och inte som regeringen föreslår inom anslaget B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet
m. m.

BoU 1984/85:24

21

I motion 3003 (fp) yrkande 5 framhålls att bostadsstyrelsen har begärt att
10 milj. kr. av de medel som avsatts för hissbidrag skall få disponeras av
byggforskningsrådets hissgrupp. Enligt motionärerna rör det sig om missriktade
besparingar när regeringen nu föreslår att endast 6 milj. kr. skall
beviljas. Även om kostnaderna för en hissinstallation minskar väsentligt
räcker 300 milj. kr. i hissbidrag endast till några tusen hissar och det måste
enligt motionärerna därför vara förnuftigt att anslå mer pengar till en
verksamhet som kan medverka till att priserna för hissinstallationer hålls
nere.

Bostadsutskottet delar bostadsministerns uppfattning om vikten av att öka
satsningen på att utveckla kostnadsbesparande hissinstallationer. Bidrag till
samupphandling och teknikutveckling avseende hissinstallationer bör därför
utgå i enlighet med regeringsförslaget. Även i vad avser medelstilldelningen
för verksamheten kan utskottet ställa sig bakom regeringens förslag.
Sammanlagt 6 milj. kr. bör sålunda få tas i anspråk för ändamålet under 1985
och 1986 inom ramen för de medel som riksdagen har anvisat för bidrag till
hissinstallationer. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att
motionerna 3002 (m) yrkande 8 och 3003 (fp) yrkande 5 avstyrks.

Avslutningsvis behandlar utskottet i detta sammanhang förslaget i motion
2999 (vpk) yrkande 1 g om bidrag till hissinstallation i hus med fyra våningar.

I motionen framhålls att enligt gällande regler ges bidrag för installation av
hiss i bostadshus med mer än tre våningar endast om det finns särskilda skäl.
Enligt motionärerna är de nuvarande reglerna oklara genom att sökanden
inte i förväg kan få besked om finansieringsförutsättningarna, vilket anges
orsaka en komplicerad handläggning. Med hänvisning härtill föreslås att
reglerna ändras så att hissinstallation i fyravåningshus generellt kan få
bidrag. Samtidigt förordas att bidragsandelen i dessa fall skall sättas lägre för
såväl stat som kommun.

De s. k. hissbidragen har i första hand tillkommit för att underlätta
finansieringen av hissinstallationer i hus där en installation kan vara svår att
förränta. Det är mot bakgrund härav som bidragsgivningen främst har
begränsats till att avse installationer i trevåningshus. Om särskilda skäl
föreligger kan bidrag utgå även för hus med fler än tre våningar. Sådana
särskilda skäl är t. ex. att kostnaden för hissen blir förhållandevis stor per
ytenhet eller att det är särskilt angeläget att förbättra tillgängligheten och att
kostnaden för hissinstallationen och övriga ombyggnadsåtgärder i projektet
överstiger fastighetens ekonomiska bärkraft.

Enligt bostadsutskottets mening bör de ovan redovisade reglerna för när
hissbidrag kan beviljas inte nu ändras. Motion 2999 (vpk) yrkande lg
avstyrks med hänvisning härtill.

BoU 1984/85:24

22

4.8 Anslag

I propositionen föreslås att 15 milj. kr. skall anvisas på anslaget B 8. Viss
bostadsförbättringsverksamhet m. m. för budgetåret 1985/86 utöver vad som
föreslagits i budgetpropositionen. Av den föreslagna anslagsökningen avser
10 milj. kr. kostnaderna för den förordade försöksverksamheten med
integrerad boendeservice, och 5 milj. kr. avser de förordade bidragen för
återställning av handikappanpassad bostad.

Motionärerna i motion 3002 (m) yrkande 7 hemställer att något ytterligare
anslag inte skall beviljas.

Utskottet har ovan ställt sig bakom förslagen avseende försöksverksamhet
med integrerad boendeservice samt återställningsbidrag. Därmed bör även
anslag för verksamheten beviljas i enlighet med regeringens förslag. Utskottets
ställningstagande i denna del innebär att motion 3002 (m) yrkande 7
avstyrks.

4.9 Vissa övriga frågor

I motion 3000 (s) yrkande 3 anförs att när riksdagen antog regeringens
förslag om ett bostadsförbättringsprogram bostadsutskottet bl. a. förutsatte
att regeringen och arbetsmarknadsstyrelsen skulle uppmärksamma behovet
av utbildning i tillgänglighetsfrågor för yrkesarbetare och tekniker med
inriktning på reparation, underhåll och ombyggnad. Enligt motionären krävs
kunskaper för att ombyggnadsverksamheten verkligen skall fungera både ur
verksamhetssynpunkt och utifrån tillgänglighetsaspekter. Det råder dock,
enligt motionären, fortfarande stora brister i kunskaperna om tillgänglighet
och handikappaspekter. Med hänvisning härtill förordas därför ett tillkännagivande
om att utbildningsinsatser måste göras för att handläggande
tjänstemän skall få kunskaper i varsam upprustning och tillgänglighetsaspekter.

Som framhålls i motion 3000 (s) kräver genomförandet av bostadsförbättringsprogrammet
kunskaper i ombyggnadsfrågor i vid mening av dem som är
involverade i genomförandeprocessen. Vissa åtgärder har också vidtagits
från statsmakternas sida för att kunna möta det till följd av bostadsförbättringsprogrammet
uppkomna kunskapsbehovet. De statliga insatserna har
bl. a. gällt stöd till forskning om lämpliga metoder och material samt
information i anslutning härtill. Genom dessa insatser har en grund skapats
för att föra ut nya lösningar m. m. i själva byggprocessen.

De statliga insatserna har också avsett direkt utbildning av dem som på
olika sätt och på olika nivåer är inbegripna i genomförandet av bostadsförbättringsprogrammet.
Genom bostadsstyrelsen har sålunda ett omfattande
utbildningsprogram genomförts som riktat sig till berörd personal vid
styrelsen och vid länsbostadsnämnderna. Länsbostadsnämnderna har i sin
tur fört dessa kunskaper vidare till de kommunala förmedlingsorganen m. fl.
Senast under april månad i år har dessutom bostadsstyrelsen genomfört en till

BoU 1984/85:24

23

länsbostadsnämnderna riktad utbildning i tillgänglighetsfrågor mot bakgrund
bl. a. av ändringar i bestämmelserna för bostadsanpa.ssningsbidragen.

Även inom arbetsmarknadsutbildningen har kompletteringsutbildning
genomförts för bl. a. yrkesarbetare med inriktning på reparation, om- och
tillbyggnad. I mars i år har dessutom skolöverstyrelsen utfärdat en ny
läroplan för arbetsmarknadsutbildningen avseende vidareutbildning i renovering,
ombyggnad och tillbyggnad. Utbildningen vänder sig till yrkesarbetare
och arbetsledare inom husbyggnadsbranschen.

Som framgår av ovanstående framställning har en rad utbildningsinsatser
genomförts och kommer att genomföras med inriktning på frågor i anslutning
till genomförandet av bostadsförbättringsprogrammet. Utskottet är mot
bakgrund härav inte nu berett att förorda ytterligare utbildningsinsatser på
detta område i enlighet med förslaget i motion 3000 (s) yrkande 3. Det får
förutsättas att regeringen och ansvariga myndigheter fortlöpande följer
utvecklingen och anpassar utbildningsinsatserna till de behov som finns.
Dessutom bör erinras om att vid den kommande utvärderingen av bostadsförbättringsprogrammet
det får anses naturligt att den i motionen aktualiserade
frågan ytterligare övervägs.

I motion 3003 (fp) yrkande 4 begärs ett riksdagens tillkännagivande om
vad som i motionen anförts om enskilda initiativ inom hemtjänsten. Enligt
motionärerna bör det finnas ett stort utrymme för nytänkande och alternativ
inom hemtjänsten och hemsjukvården. Inom vissa områden kan enligt
motionsförslaget verksamheten skötas på entreprenad av annan än kommunen,
t. ex. ideella föreningar.

Bostadsutskottet har ovan ställt sig bakom förslaget om en försöksverksamhet
med integrerad boendeservice. Avsikten med denna försöksverksamhet
är bl. a. att genom en ökad samverkan mellan samhälle, föreningsliv,
bostadsförvaltare och näringsliv utveckla den sociala närmiljön. Enligt
förslaget bör även den sociala hemhjälpen och den öppna vården kunna
utnyttjas i detta sammanhang. Frågor kring hemtjänsten och dess organisation
med avseende på dess betydelse för bl. a. boendeservicen torde sålunda
komma att uppmärksammas inom ramen för den ovan redovisade försöksverksamheten.
Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion 3003 (fp)
yrkande 4.

4.10 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål och synsätt inom bostadspolitiken för att förbättra
boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt
sjuka att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1984/85:2193 samt 3003 yrkande 1 godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats.

BoU 1984/85:24

24

2. beträffande pensionärernas ekonomiska möjligheter att bo kvar i
egna bostadshus att riksdagen avslår motion 1984/85:1137,

3. beträffande upphävande av bostadsförsörjningslagen att riksdagen
avslår motion 1984/85:3002 yrkande 1,

4. beträffande ändring i bostadsförsörjningslagen att riksdagen med
bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1984/
85:3004 yrkande 1 antar vid propositionen och i bilaga 1 till detta
betänkande fogat förslag till lag om ändring i lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.,

5. beträffande samrådsskyldighet mellan kommun och landstingskommun
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2999 yrkande
1 a och 3000 yrkande 2,

6. beträffande tillgänglighetskravet att riksdagen avslår motionerna
1984/85:2999 yrkande 1 b och 3000 yrkande 4,

7. beträffande begreppet fullvärdig bostad, flexibilitet i tillämpningen
beträffande ombyggnad av ålderdomshem utanför tätort samt
fördelningen av boendefunktionerna pä kollektiv resp. privat del att
riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet anförts och
motionerna 1984/85:3000 yrkande 1, 3003 yrkande 2 samt 3004
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. beträffande lån till ombyggnad av institutioner som är yngre än 30 år
att riksdagen avslår motion 1984/85:3003 yrkande 3,

9. beträffande trygghetslarm att riksdagen avslår motion 1984/85:2999
yrkande 1 c,

10. beträffande tillämpningsområdet för bostadsanpassningsbidragen
att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

11. beträffande bostadsanpassningsbidrag till toalett i närlokal att
riksdagen avslår motion 1984/85:2999 yrkande 1 e,

12. beträffande införande av bidrag för återställning av handikappanpassad
bostad att riksdagen med bifall till regeringens förslag och
med avslag på motion 1984/85:3002 yrkande 2 godkänner vad i
regeringsprotokollet förordats,

13. beträffande ovillkorlig rätt till bostadsanpassning att riksdagen
avslår motion 1984/85:2999 yrkande 1 d,

14. beträffande införande av bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder
på kvartersmark att riksdagen med bifall till regeringens förslag
och med avslag på motion 1984/85:3002 yrkande 3 godkänner vad i
regeringsprotokollet förordats,

15. beträffande ram för beslut om bidrag för tillgänglighetsskapande
åtgärder på kvartersmark att riksdagen med bifall till regeringens
förslag och med anledning av motionerna 1984/85:2999 yrkande 2
samt 3003 yrkande 6 samt med avslag på motion 1984/85:3002
yrkande 4 medger att bidrag får beviljas inom en ram av 10 000 000
kr. under budgetåret 1985/86,

BoU 1984/85:24

25

16. beträffande införande av bidrag för försöksverksamhet med integrerad
boendeservice att riksdagen med bifall till regeringens förslag
och med avslag på motion 1984/85:3002 yrkande 5 godkänner vad i
regeringsprotokollet förordats,

17. beträffande ram för bidrag för försöksverksamhet med integrerad
boendeservice att riksdagen med bifall till regeringens förslag och
med anledning av motion 1984/85:3003 yrkande 7 och med avslag
på motion 3002 yrkande 6 medger att bidrag får beviljas inom en
ram av 10 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1985/86—
1989/90 samt att eventuellt outnyttjad del av ramen för ett budgetår
får utnyttjas påföljande budgetår,

18. beträffande räntebidrag för vissa lokaler att riksdagen avslår
motionerna 1984/85:2999 yrkande 1 f och 3001,

19. beträffande bidrag till samupphandling och teknikutveckling avseende
hissinstallationer att riksdagen med bifall till regeringens
förslag och med anledning av motion 1984/85:3003 yrkande 5 samt
med avslag på motion 1984/85:3002 yrkande 8

a. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats samt medger att
sammanlagt 6 000 000 kr. får disponeras för bidrag under åren
1985 och 1986,

b. medger att kostnaderna för bidraget under a får betalas av de
medel som har anvisats för statsbidrag till hissinstallationer i
bostadshus inom det under elfte huvudtiteln uppförda anslaget
B 8. Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m.,

20. beträffande bidrag till hissinstallation i hus med fyra våningar att
riksdagen avslår motion 1984/85:2999 yrkande 1 g,

21. beträffande anslag att riksdagen med bifall till regeringens förslag
och med avslag på motion 1984/85:3002 yrkande 7, utöver tidigare
anvisat (BoU 1984/85:13, rskr. 230) anslag, till Viss bostadsförbättringsverksamhet
m. m. för budgetåret 1985/86 under elfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av ytterligare 15 000 000 kr.,

22. beträffande utbildning i tillgänglighetsfrågor att riksdagen avslår
motion 1984/85:3000 yrkande 3,

23. beträffande enskilda initiativ inom hemtjänsten att riksdagen avslår
motion 1984/85:3003 yrkande 4.

Stockholm den 14 maj 1985

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m),
Thure Jadestig (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Per Olof
Håkansson (s), Lennart Nilsson (s), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman
(fp), Tore Claeson (vpk), Margareta Palmqvist (s), Rune Evensson (s), Agne
Hansson (c) och Bengt-Ola Ryttar (s).

BoU 1984/85:24

26

Reservationer

1. Mål och synsätt inom bostadspolitiken för att förbättra boendeförhållandena
för gamla, handikappade och långvarigt sjuka (mom. 1)

Kerstin Ekman (fp) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Bostadsutskottet
har” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Åtgärder och insatser för äldreomsorg inom boendet, socialtjänst och
hälso- och sjukvård skall grundas på normalisering, självbestämmande,
inflytande, delaktighet och aktivering. Detta innebär bl. a. att äldre skall
kunna leva så länge som möjligt i sin invanda miljö och att den personliga
integriteten skall respekteras. Ett uppfyllande av en sådan målsättning
förutsätter bra bostäder, väl fungerande närmiljö med tillgång till service av
olika slag. Det faktum att en människa behöver vård och tillsyn får inte
regelmässigt innebära att han flyttas från sin invanda miljö. I stället måste
sjukvården och äldreomsorgen komma till som komplement i den egna
bostaden. Målet bör sålunda vara att alla ges tillgång till ett eget självständigt
och permanent boende antingen i ”vanlig” bostad eller i någon form av
serviceboende.

Den vård och service som behövs skall inte vara knuten till en viss
boendeform. Olika boendeformer såsom ålderdomshem med en högre
servicenivå än för närvarande och lokala sjukhem bör finnas för dem som
föredrar ett eget boende. De institutioner som finns kvar måste byggas om så
att alla kan få ett eget rum.

Den målsättning för boendet för äldre, handikappade och långvarigt sjuka
som utskottet ovan beskrivit ligger i linje med den utformning som i
motionerna 2193 (fp) och 3003 (fp) förordats. Förändringen i boendet bör
genomföras under en tioårsperiod. Då bör rätten till eget rum och självständigt
boende vara genomförd. Regeringen bör vidta åtgärder som gör att det
blir möjligt att genomföra denna förändring under det kommande decenniet.

Vad utskottet nu med anledning av vad i propositionen och i de två
fp-motionerna anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande mål och synsätt inom bostadspolitiken för att förbättra
boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt
sjuka att riksdagen med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1984/85:2193 samt 3003 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

BoU 1984/85:24

27

2. Upphävande av bostadsförsörjningslagen m. m. (mom. 3-4)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 7 som börjar ”Utskottet
behandlar” och slutar ”av riksdagen”,

dels den del av utskottets betänkande som på s. 7 börjar ”1 propositionen”
och på s. 8 slutar ”bör avslås” bort lyda:

I motioner från moderata samlingspartiet har vid flera tillfällen förts fram
förslag om en avreglering av bostadsmarknaden. Bostadssektorn är det
område där offentlig reglering, byråkrati samt generella och individuella
subventioner fått störst utbredning. Det är därmed en sektor där avreglering
är särskilt angelägen.

Med anledning av vad i propositionen anförts om ändring i bostadsförsörjningslagen
vill utskottet framhålla att lagen kom till i en helt annan situation
på bostadsbyggandets område än den som föreligger i dag. Lagen, som är
från slutet av 1940-talet, avsågs vara ett medel på en bostadsmarknad i
expansion vad nybyggandet beträffar. I dag råder helt andra förhållanden.
Produktionen av nya bostäder minskar och ligger på en låg nivå. Bostadsförsörjningslagen
bör avskaffas. Det samhälleliga inflytande som kan anses
nödvändigt i sammanhanget måste ges en mindre omfattning och annorlunda
utformning än dagens regelsystem. Vad rör bostadsförsörjningslagen kan
dessutom konstateras att statliga och kommunala myndigheter årligen måste
lägga ned stora resurser för att tillmötesgå de planeringskrav som ställs upp i
lagen. Planeringen har dessutom visat sig stämma dåligt med det byggande
som verkligen kommer till stånd. Mot bakgrund av lagens utformning, det
minskade byggandet samt med hänvisning till att ett mera marknadsorienterat
synsätt bör vara den främsta utgångspunkten för bostadsbyggandet i
framtiden bör lagen sålunda upphävas. Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motion 3002 (m) yrkande 1 antar vid detta betänkande fogat
förslag till lag om upphävande av bostadsförsörjningslagen. Lagen bör
upphävas den 1 juli 1985. Regeringens förslag till ändring av lagen samt
motion 3004 (c) yrkande 1 avstyrks med hänvisning till det anförda.

dels utskottet under 3-4 bort hemställa

3-4. beträffande upphävande av bostadsförsörjningslagen m.m. att
riksdagen med anledning av motion 1984/85:3002 yrkande 1 och
med avslag på regeringens förslag samt motion 1984/85:3004
yrkande 1 beslutar anta i bilaga till detta betänkande som bilaga 2
fogade och som reservanters lydelse betecknade förslag till lag om
upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m.m.,

BoU 1984/85:24

28

3. Ändring i bostadsförsörjningslagen (mom. 4)

Kjell Mattsson och Agne Hansson (båda c) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 7 börjar ”1 propositionen”
och på s. 8 slutar ”bör avslås” bort lyda:

Bostadsförsörjningslagen inbegriper redan i dag gamla, sjuka och handikappade.
Det är redan av detta skäl omotiverat att ändra lagen såsom
föreslås i propositionen. Kommunerna har redan i dag det fulla ansvaret för
att förbättra bostadsförhållandena för dessa grupper. Servicehus uppförs i
ökad omfattning. Ålderdomshem byggs om och rustas upp, och den
kommunala hemtjänsten byggs ut.

Landstingen har i många fall redan fattat beslut om nedläggning av stora
sjukhus med minskning av antalet vårdplatser inom psykiatrin som följd. I
samarbete med kommunerna har många redan beretts bostäder ute i
samhället. Landstingen och kommunerna samarbetar också för en kraftig
utbyggnad av hemsjukvård där inriktningen är att människor så långt möjligt
skall få bo kvar i sina bostäder.

Utskottet delar uppfattningen i motion 3004 (c) yrkande 1 om att
lagändringen inte är erforderlig för att uppnå syftet om det kommunala
ansvaret för att alla i kommunen får en egen bostad av god kvalitet.
Lagförslaget i propositionen bör därför inte antas av riksdagen.

dels utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande ändring i bostadsförsörjningslagen att riksdagen med
bifall till motion 1984/85:3004 yrkande 1 och med avslag på
regeringens förslag inte antar det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande,

4. Samrådsskyldighet mellan kommun och landstingskommun (mom. 5)

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 8 som börjar ”Att behov” och
slutar ”yrkande 2 avstyrks” bort lyda:

Arbetsgruppens förslag är, som framgått ovan, att bostadsförsörjningslagen
skulle kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för kommunen
att samråda med landstingskommunen om bostadsförsörjningsplaneringen.
Arbetsgruppens förslag har tillstyrkts av en majoritet av de remissinstanser
som yttrat sig i frågan bl. a. av handikapporganisationerna. Dessa anser att
lagregleringen av kommunernas samrådsskyldighet bör kunna förbättra
förutsättningarna för samverkan.

Vad i propositionen anförs om att samråd och samverkan mellan
kommuner och landsting är en förutsättning för att boendeförhållandena för
gamla, handikappade och långvarigt sjuka borde enligt utskottets uppfatt -

BoU 1984/85:24

29

ning inneburit att en ändring i bostadsförsörjningslagen om samrådsskyldighet
förelagts riksdagen.

Utskottet bör med anslutning till motionerna 2999 (vpk) och 3000 (s) som
sin mening ge regeringen till känna att ett sådant lagförslag presenteras för
riksdagen.

dels utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande samrådsskyldighet mellan kommun och landstingskommun
att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:2999
yrkande 1 a och 3000 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

5. Samrådsskyldighet mellan kommun och landstingskommun (mom. 5,
motiveringen)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att den del av utskottets betänkande på s. 8 som börjar "Att behov”
och slutar ”yrkande 2 avstyrks” bort lyda:

Utskottet har ovan tillstyrkt förslaget i motion 3002 (m) om att bostadsförsörjningslagen
bör upphävas. Skäl saknas därför att i sak överväga vad i
motionerna 2999 (vpk) och 3000 (s) föreslagits om att i lagen skall ingå en
bestämmelse om samverkan mellan kommun och landstingskommun.

6. Tillgänglighetskravet (mom. 6)

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 9 börjar ”Vad angår” och
på s. 10 slutar ”3000 (s) yrkande 4” bort lyda:

Det finns anledning att ställa större krav på samhället när det gäller att få
till stånd en bättre tillgänglighet i våra bostäder och bostadsområden. Som
framhålls i motion 2999 (vpk) måste ett absolut krav på tillgänglighet
fastställas i lag.

Det kan konstateras att i lagrådsremissen med förslag till ny plan- och
bygglag anges (3 kap. 10 §) att kravet på tillgänglighet i bostäder skall
uppfyllas om det inte är uppenbart oskäligt. Vidare anges i lagrådsremissen
att kommun i områdesplan eller detaljplan kan besluta om lägre tillgänglighetskrav
i bostäder m. m. än vad som eljest gäller om bebyggelsen inom
området får långsiktigt godtagbara egenskaper.

De undantag från tillgänglighetskraven sådana de formulerats i PBLremissen
är inte acceptabla. En högre ambitionsnivå är nödvändig i avsikt att
uppnå en bättre handikappanpassning av bostäderna och boendemiljön. Ett
absolut krav på tillgänglighet undanröjer också möjligheterna till kompromisser
och godtyckliga skälighetsbedömningar.

Utskottet ansluter sig till vad i motion 2999 (vpk) förordats och föreslår att

BoU 1984/85:24

30

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid utformning av en
ny plan- och bygglag den av motionärerna hävdade omfattningen av
tillgänglighetskravet skrivs in i lagförslaget. Vad nu angivits innebär i allt
väsenligt att även motion 3000 (s) yrkande 4 tillgodosetts.

dels utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande tillgänglighetskravet att riksdagen med anledning av
motionerna 1984/85:2999 yrkande 1 b och 3000 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Lån till ombyggnad av institutioner som är yngre än 30 år (mom. 8)

Kerstin Ekman (fp) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 13 som börjar ”Enligt vad” och
slutar ”3003 (fp) yrkande 3” bort lyda:

Som förordats i motion 3003 (fp) bör lån till ombyggnad kunna ges för
institutioner som är yngre än 30 år. En mycket stor del av ålderdomshemmen
och även andra institutioner har byggts under de senaste 20 åren. Om inte
dessa institutioner kan få ombyggnadslån försvåras strävandena att erbjuda
en bra boendestandard för äldre högst väsentligt.

Riksdagen bör med bifall till motionen som sin mening ge regeringen till
känna vad nu anförts om ombyggnadslån till institutioner som är yngre än 30
år.

dels utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande lån till ombyggnad av institutioner som är yngre än 30 år
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3003 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Trygghetslarm (mom. 9)

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 13 som börjar ”Utskottet,
som” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Utskottet delar uppfattningen i motion 2999 (vpk) om att trygghetslarm
även i fortsättningen bör finansieras inom ramen för bostadsfinansieringsförordningen.
Förslaget i propositionen innebär bl. a. en kostnadsövervältring
på kommunerna. Utskottet motsätter sig förslaget. Bostadslån och räntebidrag
bör även fortsättningsvis lämnas. Riksdagen bör med bifall till motionen
som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande trygghetslarm att riksdagen med bifall till motion
1984/85:2999 yrkande 1 c som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

BoU 1984/85:24

31

9. Bostadsanpassningsbidrag till toalett i närlokal (mom. 11)

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 14 som börjar ”Arbetsgruppen
föreslog” och slutar ”aviserade utredningsinsatser” bort lyda:

Som framhålls i propositionen är det med hänsyn till strävan att underlätta
eget boende och kvarboende viktigt att åtgärder för anpassning av boendemiljön
kan sättas in i tid. Föredragande statsrådet aviserar bl. a. mot
bakgrund härav att han avser att ge bostadsstyrelsen i uppdrag att utreda
formerna för statens stöd till handikappanpassning av bostäder och närmiljön
i dessa avseenden. I likhet med motionärerna i motion 2999 (vpk) delar
utskottet uppfattningen att den aviserade översynen är ett viktigt och
nödvändigt steg för att komma till rätta med de brister som fortfarande finns i
fråga om bostädernas och närmiljöns handikapptillgänglighet. Översynen får
dock inte hindra att åtgärder vidtas för att förbättra tillgängligheten i de fall
där det redan nu finns ett påtagligt behov. Ett exempel härpå är toalettutrymmena
i närlokaler och motsvarande. Dessa måste enligt bostadsutskottets
mening göras tillgängliga också för handikappade så att dessa grupper inte
utestängs från möjligheten att använda närlokalerna. Med den betydelse
dessa lokaler har bl. a. för den sociala gemenskapen i ett bostadsområde är
det viktigt att de kan användas av alla boende.

Med hänvisning till vad som ovan anförts bör enligt utskottets mening
reglerna för bostadsanpassningsbidrag vidgas i enlighet med förslaget i
motion 2999 (vpk) yrkande 1 e så att bidragen omfattar också toalett i
närlokal. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande bostadsanpassningsbidrag till toalett i närlokal att
riksdagen med anledning av motion 1984/85:2999 yrkande 1 e som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Införande av bidrag för återställning av handikappanpassad bostad
(morn. 12)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 15 börjar ”Enligt
förordningen” och på s. 16 slutar ”propositionen tillstyrks” bort lyda:

De i propositionen föreslagna utvidgningarna av tillämpningsområdet för
bostadsanpassningsbidragen är som framhålls i motion 3002 (m) i huvudsak
riktiga. Utskottet har också ställt sig bakom förslaget i denna del. Däremot
kan enligt bostadsutskottets mening de förordade återställningsbidragen
starkt ifrågasättas. Det torde enligt utskottets mening vara föga rationellt att

BoU 1984/85:24

32

först bygga om en bostad för att öka tillgängligheten och därefter - vid t. ex.
en avflyttning - genom en ny ombyggnad återställa lägenheten i ursprungligt
skick med den sämre tillgänglighet som detta medför. Som framhålls i motion
3002 (m) borde strävan i stället vara att de bostäder som handikappanpassats
även fortsättningsvis skall användas för detta ändamål. Härigenom skulle
kommunerna med tiden få ett bestånd av anpassade bostäder som kunde
förmedlas till dem som är i behov av en sådan lägenhet. En sådan förmedling
torde enligt utskottets mening på sikt undanröja behovet av ett återställningsbidrag.
Även om anpassningen av en bostad utgår från de individuella
behoven i det enskilda fallet är det, som framhålls i propositionen, så att
många åtgärder för individuell handikappanpassning kan vara till fördel för
andra boende med eller utan funktionshinder. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet regeringens förslag om införande av ett återställningsbidrag.

Vad utskottet med anledning av motion 3002 (m) yrkande 2 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande införande av bidrag för återställning av handikappanpassad
bostad att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3002
yrkande 2 och med avslag på regeringens förslag inte godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

11. Ovillkorlig rätt till bostadsanpassning (mom. 13)

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 16 som börjar ”Förslaget i” och
slutar ”ytterligare åtgärder” bort lyda:

Det är naturligtvis viktigt att åtgärder vidtas för att säkra tillgången på
ändamålsenliga bostäder också för handikappade. Utskottet har mot bakgrund
härav ställt sig bakom förslaget om införande av ett återställningsbidrag
för handikappanpassade lägenheter. Ett bidrag med denna inriktning
bör, som utskottet ovan framhållit, underlätta möjligheterna för den
handikappade att få medgivande av fastighetsägaren att handikappanpassa
sin bostad. Samtidigt kan utskottet konstatera att denna åtgärd i sig knappast
torde vara tillräcklig för att garantera den handikappade en rätt till
anpassning. Fastighetsägaren kan fortfarande vägra medgivande till bostadsanpassning
om han av en eller annan anledning så skulle önska. Detta är
enligt bostadsutskottets uppfattning oacceptabelt. I enlighet med förslaget i
motion 2999 (vpk) yrkande 1 d bör därför handikappade ges en ovillkorlig
rätt att få sin bostad anpassad. Denna rättighet bör, såsom förordas i
motionen, tillkomma den handikappade genom ändring i hyreslagstiftningen.
Samtidigt bör klart uttalas att den ovillkorliga rätten till handikappanpassning
inte får grunda ersättningskrav från fastighetsägaren gentemot den

BoU 1984/85:24

33

sorn fått sin bostad anpassad. Bl. a. införandet av återställningsbidragen
skapar enligt bostadsutskottets mening förutsättning för de nu förordade
ändringarna i hyreslagstiftningen.

Vad utskottet med anledning av motion 2999 yrkande 1 d anfört om
ovillkorlig rätt till bostadsanpassning m. m. bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande ovillkorlig rätt till bostadsanpassning att riksdagen med
anledning av motion 1984/85:2999 yrkande 1 d som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Ovillkorlig rätt till bostadsanpassning (moni. 13, motiveringen)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att den del av utskottets betänkande på s. 16 som börjar ”Förslaget
i” och slutar ”ytterligare åtgärder” bort lyda:

Som utskottet framhållit ovan är bostadssektorn det område där offentlig
reglering, byråkrati, generella och selektiva subventioner fått störst utbredning.
Det är därmed också den samhällssektor där behovet av avreglering
och avbyråkratisering är särskilt påtagligt. Att mot bakgrund härav införa
ytterligare regleringar i form av en ovillkorlig rätt till bostadsanpassning är
enligt bostadsutskottets mening varken lämpligt eller möjligt. Motion 2999
(vpk) yrkande 1 d avstyrks med hänvisning härtill.

13. Införande av bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark
(mom. 14)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 17 som börjar ”Det torde” och
slutar ”yrkande 3 avstyrks” bort lyda:

Vikten av att tillgängligheten ökar i bostadsbeståndet och i den yttre
miljön kan enligt bostadsutskottets mening inte nog betonas. Samtidigt vill
utskottet understryka att ansvaret härför inte ensidigt kan åvila en enda part
- staten. Problemen på detta område kan lika litet som inom andra områden
lösas genom statliga bidrag och statliga regleringar. Vad som krävs är i stället
att statsmakterna skapar utrymme för ett ökat ansvarstagande från alla
berörda parter. Utskottet avvisar redan av dessa principiella skäl regeringens
förslag om att ett bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark
skall införas. Som framhålls i motion 3002 (m) avser det förordade
bidraget en typ av åtgärder som i första hand ligger inom kommunens
ansvarsområde. Även av detta skäl avvisas förslaget.

3 Riksdagen 1984/85.19sami. Nr 24

BoU 1984/85:24

34

Vad utskottet ovan anfört innebär att förslaget i motion 3002 (m) yrkande
3 tillstyrks. Det aktuella bidraget bör sålunda inte införas.

dels utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande införande av bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder
på kvartersmark att riksdagen med bifall till motion 1984/
85:3002 yrkande 3 och med avslag på regeringens förslag inte
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

14. Ram för beslut om bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på
kvartersmark (mom. 15)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser - vid bifall till reservation 13 - att

dels den del av utskottets betänkande på s. 17 som börjar ”1 propositionen”
och slutar ”avstyrks därmed” bort lyda:

Utskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag om att införa ett statligt
bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark. Något behov av
en beslutsram för verksamheten föreligger därmed inte.

Förslaget i motion 3002 (m) yrkande 4 om att någon ram för verksamheten
inte skall beviljas tillstyrks. Regeringens förslag samt motionerna 1984/
85:2999 (vpk) yrkande 2 och 3003 (fp) yrkande 6 avstyrks.

dels utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande ram för beslut om bidrag för tillgänglighetsskapande
åtgärder på kvartersmark att riksdagen med bifall till motion
1984/85:3002 yrkande 4 och med avslag på regeringens förslag samt
motionerna 1984/85:2999 yrkande 2 och 3003 yrkande 6 inte
beviljar någon ram,

15. Ram för beslut om bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på
kvartersmark (mom. 15)

Kerstin Ekman (fp) och Tore Claeson (vpk) anser - under förutsättning av
bifall till utskottets hemställan under 14 - att

dels den del av utskottets betänkande på s. 17 som börjar ”1 propositionen”
och slutar ”avstyrks därmed” bort lyda:

Som framhålls i motionerna 2999 (vpk) och 3003 (fp) är det mycket
angeläget att tillgängligheten i den yttre miljön förbättras. Utskottet har
också mot bakgrund härav anslutit sig till regeringens förslag i vad avser
införandet av ett statligt bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på
kvartersmark. Däremot är enligt bostadsutskottets mening den för verksamheten
föreslagna ramen för budgetåret 1985/86 helt otillräcklig.

Om bidraget skall få sin avsedda effekt måste enligt utskottets uppfattning
beslutsramen för detta budgetår fördubblas till 20 milj. kr. i enlighet med

BoU 1984/85:24

35

förslagen i motionerna 2999 (vpk) yrkande 2 och 3003 (fp) yrkande 6.
Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motion 3002 (m) yrkande
4 avstyrks.

dels utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande ram för beslut om bidrag för tillgänglighetsskapande
åtgärder på kvartersmark att riksdagen med bifall till motionerna
1984/85:2999 yrkande 2 samt 3003 yrkande 6 och med anledning av
regeringens förslag och med avslag på motion 1984/85:3002
yrkande 4 medger att bidrag får beviljas inom en ram av 20 000 000
kr. under budgetåret 1985/86,

» ti ■■ i * :••*** «•

16. Införande av bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeservice
(mom. 16)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 19 som börjar ”Sorn framhålls”
och slutar ”skall utgå” bort lyda:

Vad utskottet ovan anfört beträffande de principiella skälen för att inte
införa något bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder på kvartersmark
gäller även regeringens förslag om att införa ett statligt bidrag för försöksverksamhet
med integrerad boendeservice. Regeringens förslag avstyrks
också i nu aktuell del. Även frågor kring boendeservice m. m. faller enligt
utskottets mening i första hand inom kommunens ansvarsområde.

Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motion 3002 yrkande 5
tillstyrks. Något bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeservice
bör därmed inte införas. Regeringsförslaget avstyrks.

dels utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande införande av bidrag för försöksverksamhet med integrerad
boendeservice att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3002
yrkande 5 och med avslag på regeringens förslag inte godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

17. Ram för bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeservice
(mom. 17)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser - vid bifall till reservation 16 - att

dels den del av utskottets betänkande på s. 19 som börjar ”Regeringens
förslag” och slutar ”höjas avstyrks” bort lyda:

Utskottet har ovan avstyrkt förslaget i propositionen om införande av ett
statligt bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeservice. Någon

BoU 1984/85:24

36

ram för verksamheten erfordras därmed inte.

Förslaget i motion 3002 (m) yrkande 6 om att inte bevilja någon ram för
bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeservice tillstyrks av
utskottet. Regeringens förslag samt motion 3003 (fp) yrkande 7 avstyrks.

dels utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande ram för bidrag för försöksverksamhet med integrerad
boendeservice att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3002
yrkande 5 och med avslag på regeringens förslag samt motion
1984/85:3003 yrkande 7 inte beviljar någon ram,

18. Ram för bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeservice
(mom. 17)

Kerstin Ekman (fp) och Tore Claeson (vpk) anser - under förutsättning av
bifall till utskottets hemställan under 16 - att

dels den del av utskottets betänkande på s. 19 som börjar ”Regeringens
förslag” och slutar ”höjas avstyrks” bort lyda:

Som framhålls i motion 3003 (fp) är verksamheten med integrerad
boendeservice mycket angelägen. Utskottet har också mot bakgrund härav
tillstyrkt förslaget om att införa ett bidrag för försöksverksamhet med
integrerad boendeservice. Däremot är den av regeringen förordade omfattningen
av försöksverksamheten enligt bostadsutskottets mening helt otillräcklig.
Ett förverkligande av målet att alla skall tillförsäkras ett eget rum och
ett självständigt boende förutsätter en ökad satsning på boendeservice. En
snabb utbyggnad och förbättring av servicen i våra bostadsområden erfordras
därmed.

Med hänvisning till vad som ovan anförts bör enligt bostadsutskottets
mening omfattningen av försöksverksamheten med integrerad boendeservice
fördubblas i förhållande till regeringens förslag. Ramen för beslut om
bidrag för verksamheten bör därför fastställas till 30 milj. kr. i enlighet med
förslaget i motion 3003 (fp) yrkande 7. Därmed kan ca 40 milj. kr. disponeras
årligen under försöksperioden för försöksverksamheten genom att ytterligare
omkring 10 milj. kr. tillförs från socialdepartementets huvudtitel och från
allmänna arvsfonden i enlighet med vad som förordas i propositionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 3003 (fp) yrkande 7. Motion
3002 (m) yrkande 5 avstyrks.

dels utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande ram för bidrag för försöksverksamhet med integrerad
boendeservice att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3003
yrkande 7 och med anledning av regeringens förslag och med
avslag på motion 1984/85:3002 yrkande 5 medger att bidrag får
beviljas inom en ram av 30 000 000 kr. under vart och ett av

BoU 1984/85:24

37

budgetåren 1985/86-1989/90 samt att eventuellt outnyttjad del av
ramen för ett budgetår får utnyttjas påföljande budgetår,

19. Räntebidrag för vissa lokaler (mom. 18)

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar ”1 propositionen”
och på s. 20 slutar ”Motionerna avstyrks” bort lyda:

Det allmänt omfattande målet att underlätta ett eget boende för äldre,
handikappade och långvarigt sjuka ställer av naturliga skäl också ökade krav
på en bra boendeservice för dessa grupper. Som framhålls i propositionen är
en bra boendeservice en av de viktigaste förutsättningarna för en självständig
livsföring. Ett ökat kvarboende innebär att det i bostadens omedelbara
närhet måste finnas tillgång bl. a. till kommunal service av olika slag. Det kan
t. ex. gälla kommunala dagcentraler som erbjuder viss omvårdnad och
service m. m. Dessa servicelokaler, med tillhörande personalutrymmen
m. m., kommer därmed att utgöra ett för de boende nödvändigt bostadskomplement
som utgör en av förutsättningarna för ett fortsatt kvarboende.
Utan service i anslutning till den egna bostaden återstår för många äldre,
handikappade och långvarigt sjuka bara en möjlighet - institutionsvård.
Utskottet kan mot bakgrund av vad som nu anförts inte ställa sig bakom
förslaget i propositionen att räntebidrag till lokaler fortsättningsvis skall ges
den snäva innebörd som föreslås i propositionen. Enligt bostadsutskottets
mening utgör lokaler av typ dagcentraler m. m. ett lika viktigt bostadskomplement
som andra gemensamma utrymmen. Sådan lokal bör uppföras med
stöd av statligt bostadslån och räntebidrag. Härigenom skapas enligt
utskottets uppfattning förutsättningar för en nödvändig decentraliserad
utbyggnad av denna typ av lokaler, t. ex. i bostadsområden med en stor andel
äldre. I enlighet med förslaget i motion 2999 (vpk) bör dock storleken på de
lokaler som skall kunna få bidrag begränsas. Det bör ankomma på
regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag i frågan.

Vad utskottet nu, med anledning av motionerna 2999 (vpk) yrkande 1 f
samt 3001 (s), anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande räntebidrag för vissa lokaler att riksdagen med anledning
av motionerna 1984/85:2999 yrkande 1 f och 3001 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

* ' ■ > ä ’en 1984/85.19sami. Nr 24

BoU 1984/85:24

38

20. Bidrag till samupphandling och teknikutveckling avseende hissinstallationer
(morn. 19)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 21 som börjar ”Bostadsutskottet
delar” och slutar ”yrkande 5 avstyrks” bort lyda:

Tillgång till hiss är som framhålls i motion 3002 (m) ofta en förutsättning
för att gamla och handikappade skall kunna bo kvar i sina bostäder. Det är
därför viktigt att tekniska och ekonomiska förutsättningar skapas för att
möjliggöra hissinstallationer i så många bostadshus som möjligt. En utveckling
av billigare hissar och hissinstallationer är mot bakgrund härav angelägen.
Endast genom att göra hissinstallationerna tillräckligt billiga kan enligt
utskottets mening en mera allmän installation av hissar åstadkommas.
Ansvaret härför åvilar i första hand industrin. Statens stöd på området bör
därför även fortsättningsvis avse grundläggande forsknings- och utvecklingsinsatser
och gå över de ordinarie anslagen för bl. a. byggnadsforskning.
Introduktionen på marknaden av framtagna lösningar bör däremot ske i
konkurrens. Det måste vara den framtagna lösningens konkurrenskraft som
avgör om den kan hävda sig på marknaden och inte andra faktorer som att
den t. ex. kan ha introducerats med hjälp av statligt stöd. Utskottet avvisar
med hänvisning härtill förslaget i propositionen om att ett nytt statligt bidrag
skall införas till samupphandling och teknikutveckling avseende hissinstallationer.

Vad utskottet anfört innebär att regeringens förslag samt motion 3003 (fp)
yrkande 5 bör avvisas i vad gäller såväl införandet av det aktuella bidraget
som dess tilltänkta finansiering. Motion 3002 (m) yrkande 8 tillstyrks
därmed.

dels utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande bidrag till samupphandling och teknikutveckling avseende
hissinstalltioner att riksdagen med bifall till motion 1984/
85:3002 yrkande 8 avslår regeringens förslag samt motion 1984/
85:3003 yrkande 5,

21. Bidrag till samupphandling och teknikutveckling avseende hissinstallationer
(mom. 19)

Kerstin Ekman (fp) och Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 21 som börjar ”Bostadsutskottet
delar” och slutar ”yrkande 5 avstyrks” bort lyda:

För att belysa behovet av ytterligare hissinstallationer kan följande
kortfattade uppgifter lämnas. Det finns i dag närmare 180 000 trapphus i
flerbostadshus med minst tre våningar som är byggda t. o. m. 1975. Endast

BoU 1984/85:24

39

27 % av dessa trapphus, omkring 49 000, har hiss. Ungefär hälften av dessa
hissar är i sin tur stora nog att rymma en normal rullstol. Sammantaget
innebär detta att ett mycket stort antal bostadslägenheter inte är tillgängliga
för främst rullstolsbundna handikappade.

Det finns i första hand två faktorer som påverkar tillkomsten av hiss i de
fastigheter som i dag inte har sådan. Den ena är det krav på installation av
hiss som gäller enligt byggnadsstadgans bestämmelser och Svensk byggnorm
vid ombyggnad av hus som har minst tre våningar. Dispens kan dock erhållas
från detta krav av bl. a. kostnadsskäl. Sådana dispenser har också lämnats i
mycket hög utsträckning. Den andra faktorn är det hissbidrag som kan utgå
för hissinstallation i första hand i trevåningshus. Anslagen till hissbidrag har
emellertid inte varit större än att de endast kunnat täcka ett mindre antal
installationer. Efterfrågan på bidrag har dessutom varit dålig. Bl. a. torde
den minst sagt generösa dispensgivningen från hisskravet ha bidragit härtill.

För att samordna insatserna i samband med teknikupphandling av hissar
har statens råd för byggnadsforskning tillsatt en särskild hissgrupp. Enligt
vad som anförs i propositionen har gruppens arbete hittills varit framgångsrikt.
Trots detta vill inte regeringen bevilja erforderliga medel för gruppens
fortsatta arbete. Sålunda har bostadsstyreisen, efter samråd med byggforskningsrådet
och styrelsen för teknisk utveckling, i en skrivelse till regeringen
föreslagit att 10 milj. kr. av den fastställda beslutsramen för statsbidrag till
hissinstallationer i bostadshus skall få användas för att stödja de ytterligare
insatser som hissgruppen förordat. Förslaget i propositionen innebär emellertid
att endast 6 milj. kr. föreslås få disponeras för verksamheten.
Bostadsutskottet delar inte regeringens bedömning av medelsbehovet. För
verksamheten bör i enlighet med vad i bostadsstyrelsens skrivelse och i
motion 3003 (fp) föreslagits få disponeras sammanlagt 10 milj. kr. under åren
1985 och 1986.1 enlighet med regeringsförslaget bör kostnaderna betalas av
de medel som har anvisats för s. k. hissbidrag.

Vad utskottet anfört innebär att motion 3003 (fp) yrkande 5 tillstyrks.
Motion 3002 (m) yrkande 8 avstyrks därmed.

dels utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande bidrag till samupphandling och teknikutveckling avseende
hissinstallationer att riksdagen med bifall till motion 1984/
85:3003 yrkande 5 och med anledning av regeringens förslag och
med avslag på motion 1984/85:3002 yrkande 8

a. godkänner att ett bidrag införs samt medger att sammanlagt
10 000 000 kr. får disponeras för bidrag under åren 1985 och 1986,

b. (=utskottet),

BoU 1984/85:24

40

22. Bidrag till hissinstallation i hus med fyra våningar (mom. 20)

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 21 som börjar ”De s. k.” och
slutar ”hänvisning härtill” bort lyda:

Bidrag för installation av hiss i bostadshus med mer än tre våningar utgår
om det finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl är i första hand att
kostnaden för hissen blir förhållandevis stor per ytenhet eller att det är
särskilt angeläget att förbättra tillgängligheten och att kostnaden för
hissinstallationen och övriga ombyggnadsåtgärder i projektet överstiger
fastighetens ekonomiska bärkraft. Dessa regler ger enligt bostadsutskottets
mening en alltför snäv avgränsning av de bostadshus som kan erhålla bidrag.
Reglernas utformning har dessutom i många fall skapat oklarhet kring frågan
om bidrag kommer att utgå eller ej. Därmed skapas också osäkerhet rörande
finansieringsförutsättningarna i det enskilda fallet. Det är, som anförs i
motion 2999 (vpk), dessutom sällan fastighetsekonomiskt fördelaktigt att
installera hiss i fyravåningshus i och med att hissbidrag normalt inte utgår.

Sammantaget innebär de här redovisade förhållandena att installation av
hiss som separat åtgärd sällan kommer till stånd. Andra effekter av en
ogynnsam ekonomi för hissinstallationer i fyravåningshus kan enligt utskottets
mening vara att hela ombyggnadsprojekt inte kommer till stånd eller att
de får en så pass begränsad omfattning att hisskravet inte aktualiseras.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts bör enligt utskottets mening
reglerna för bidrag till installation av hiss ändras i enlighet med förslaget i
motion 2999 yrkande 1 g. Hissinstallation i fyravåningshus bör sålunda
generellt kunna få bidrag. Härigenom undanröjs de oklarheter som är
förknippade med dagens regelsystem för fyravåningshusen. Tillgängligheten
i dessa bostadshus får enligt bostadsutskottets mening inte bli avhängig
svårtolkade bidragsregler. I enlighet med vad som föreslås i motion 2999 bör
dock hissbidragets andel av den godkända kostnaden sättas lägre än den
andel som gäller för tre våningshus. Även kommunens bidragsandel kan
därmed minskas i motsvarande mån.

Vad utskottet med anledning av motion 2999 (vpk) yrkande 1 g anfört om
bidrag till hiss i fyravåningshus bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande bidrag till hissinstallation i hus med fyra våningar att
riksdagen med anledning av motion 1984/85:2999 yrkande 1 g som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

BoU 1984/85:24

41

23. Bidrag till hissinstallation i hus med fyra våningar (mom. 20, motiveringen) Rolf

Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att den del av utskottets betänkande på s. 21 som börjar ”De s. k.”
och slutar ”hänvisning härtill” bort lyda:

Det finns som moderata samlingspartiet i skilda sammanhang har framhållit
- senast i en reservation till betänkande BoU 1984/85:13 - starka skäl som
talar för att bostadsförbättringsprogrammet bör avvecklas. Bostadsutskottet
delar denna uppfattning. De inom ramen för programmet utgående s. k.
hissbidragen bör enligt utskottets mening därmed också upphöra. Utskottet
avstyrker med hänvisning härtill motion 2999 (vpk) yrkande 1 g om att
tillämpningsområdet för hissbidragen skall vidgas.

24. Anslag (mom. 21)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser - under förutsättning av bifall till reservationerna 10 och 16 - att

dels den del av utskottets betänkande på s. 22 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”yrkande 7 avstyrks” bort lyda:

Utskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag i vad avser införande av
återställningsbidrag samt införande av ett statligt bidrag för försöksverksamhet
med integrerad boendeservice. Därmed föreligger inte heller något
behov av ytterligare anslag till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för
budgetåret 1985/86.

Motion 3002 (m) yrkande 7 om att något anslag inte skall beviljas tillstyrks.
Regeringens förslag avstyrks.

dels utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande anslag att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3002
yrkande 7 och med avslag på regeringens förslag inte beviljar något
ytterligare anslag till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för
budgetåret 1985/86,

25. Utbildning i tillgänglighetsfrågor (mom. 22, motiveringen)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar ”Sorn
framhålls” och på s. 23 slutar ”ytterligare övervägs” bort lyda:

Utskottet har ovan framfört uppfattningen att bostadsförbättringsprogrammet
bör avvecklas. Därmed saknas också anledning att diskutera
utbildningsinsatser i anslutning till detta program. Motion 3000 (s) yrkande 3
avstyrks med hänvisning härtill.

BoU 1984/85:24

42

26. Enskilda initiativ inom hemtjänsten (mom. 23)

Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Margareta
Gard (m) och Kerstin Ekman (fp) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 23 som börjar ”Bostadsutskottet
har” och slutar ”3003 (fp) yrkande 4” bort lyda:

En omstrukturering och förbättring av äldres, handikappades och långvarigt
sjukas boende är inte bara en fråga om bostädernas utformning och
utrustning. Det är också en fråga om att oberoende av boendeform kunna
erbjuda olika former av service samt vård. Ett utökat kvarboende kräver
sålunda tillgång till en utbyggd och samordnad hemtjänst och hemsjukvård.
Den eftersträvade utvecklingen mot ett ökat kvarboende kommer därmed
att ställa stora krav på bl. a. hemtjänsten. Det bör mot bakgrund härav
lämnas stort utrymme för nytänkande och alternativ när det gäller hemtjänstens
verksamhet. Möjligheterna att finna alternativa verksamhetsformer
måste noga prövas. Som framhålls i motion 3003 (fp) torde verksamheten i
många fall kunna skötas på entreprenad av annan än kommunen, t. ex. av
ideella föreningar. Utskottet kan också med tillfredsställelse notera att
regeringen när det gäller försöksverksamheten med integrerad boendeservice
har accepterat tanken på att även föreningslivet och enskilda företag i
detta sammanhang skall kunna göra med det offentliga samordnade insatser
för att förbättra boendeservicen.

Även när det gäller hemtjänsten kan mångfalden vara utvecklande och
förhindra att verksamheten stelnar i etablerade former. Tillgången till olika
alternativ leder också till att kostnadsmedvetandet ökar då kostnaderna för
olika verksamhetsformer kan ställas mot varandra. Härigenom skapas också
ett incitament för att hålla kostnaderna nere.

Vad som nu anförts pekar enligt bostadsutskottets mening entydigt på att
målet att förbättra äldres, handikappades och sjukas boende kräver tillgång
till andra alternativ än dagens också när det gäller hemtjänsten. I enlighet
med förslaget i motion 3003 (fp) yrkande 4 bör sålunda även enskilda
alternativ kunna komma i fråga inom hemtjänsten. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande enskilda initiativ inom hemtjänsten att riksdagen med
anledning av motion 1984/85:3003 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

BoU 1984/85:24

43

Särskilda yttranden

1. Begreppet fullvärdig bostad m. m.

Kerstin Ekman (fp) anför:

Vad utskottet anfört om flexibilitet beträffande begreppet fullvärdiga
bostäder innebär närmast en anslutning av utskottet till vad i motion 3003
(fp) förordats. Jag vill understryka vikten av en flexibel tolkning av gällande
och kommande regler m. m. på området. Flexibilitet skall syfta till att ge de
äldre bättre boendestandard men med bibehållande av den tillsyn och
omvårdnad som ålderdomshemmen kan ge. Jag vill också betona vikten av
att själva ombyggnaden av t. ex. ett ålderdomshem utförs utan alltför stora
omställningsproblem för de boende. Vid mindre ombyggnader kan man
lättare göra ombyggnaden successivt utan att alla måste flytta.

De förändringar av boendet för äldre m.fl. som måste genomföras bör
göras relativt snart så att även den nuvarande generationen pensionärer får
nytta av dem.

2. Medel för bidrag för försöksverksamhet med integrerad boendeservice

Tore Claeson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna stöder principen om att ett bidrag för
försöksverksamhet med integrerad boendeservice bör införas. De invändningar
som rests mot bidraget har gällt den otillräckliga beslutsramen för
verksamheten. I detta sammanhang har också frågan om hur medelstilldelningen
skall säkras tagits upp. Som framhålls i vpk:s partimotion 2999 bör
medel för verksamheten i sin helhet anvisas under anslaget B 8. Viss
bostadsförbättringsverksamhet m. m. under bostadsdepartementets huvudtitel.
Det får förutsättas att så sker under påföljande budgetår. Skulle
framdeles en medelstilldelning i annan ordning aktualiseras avser vänsterpartiet
kommunisterna att återkomma med förslag i frågan.

BoU 1984/85:24

44

Bilaga 1

Vid propositionen fogat och av utskottet tillstyrkt
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1947:523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsöijningens främjande m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§2

En kommun skall fortlöpande be- En kommun skall fortlöpande bedriva
bostadsförsörjningsplanering driva bostadsförsöijningsplanering

i syfte att främja att ändamålsenliga i syfte att främja att alla i kom åtgärder

för bostadsförsöijningen munen får en egen bostad av god

inom kommunen förbereds och ge- kvalitet samt att ändamålsenliga åt nomförs.

gärder för bostadsförsöijningen

inom kommunen förbereds och genomförs.

Bostadsförsörjningsplaneringen skall komma till uttryck i ett program
som skall antas av kommunfullmäktige.

Om kommunen ingår i ett område som kan anses utgöra en enhet i
bostadsförsöijningshänseende, skall samråd om bostadsförsörjningsplaneringen
ske med övriga kommuner i området.

Kommunen skall lämna redovisning av bostadsförsörjningsplaneringen
enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 131.

2 Senaste lydelse 1984:35.

BoU 1984/85:24

45

Bilaga 2

Tillhör reservation 2 (m)

Reservanters
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m. m. skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

BoU 1984/85:24

46

Bilaga 3

Socialutskottets yttrande
1984/85:4 y

om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och
långvarigt sjuka (prop. 1984/85:142)

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:142 om förbättrade boendeförhållanden för gamla,
handikappade och långvarigt sjuka jämte motioner, såvitt propositionen och
motionerna rör socialutskottets beredningsområde. Med anledning av
propositionen har följande motioner väckts, nämligen motionerna 1984/
85:2999 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1984/85:3000 av Margareta Persson (s),
1984/85:3001 av Sylvia Pettersson (s), 1984/85:3002 av Rolf Dahlberg m. fl.
(m), 1984/85:3003 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) och 1984/85:3004 av Kjell
Mattsson m. fl. (c). Under den allmänna motionstiden har väckts motionerna
1984/85:1137 av Ulla Tillander (c) och Martin Olsson (c) samt 1984/85:2193
av Bengt Westerberg m. fl. (fp).

Motionerna berör bl. a. frågor om ändring av lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m., mål och
synsätt inom bostadspolitiken, låneregler, bostadsanpassning, tillgänglighet i
den yttre miljön, boendeservice och hissinstallationer.

Socialutskottet tar i yttrandet upp frågor om mål och synsätt inom
bostadspolitiken samt villkoren för statliga bostadslån, däremot inte bostadsfinansieringens
generella utformning.

Utskottet

Regeringen hemställer i propositionen bl. a. att riksdagen skall godkänna
vad som i propositionen har förordats i fråga om må! och synsätt inom
bostadspolitiken för att förbättra boendeförhållandena för gamla, handikappade
och långvarigt sjuka. 1 propositionen anges tre mål för bostadspolitiken,
nämligen rätten till frihet och integritet i boendet, rätten till stöd, hjälp
och vård i bostadsmiljön och rätten till en god boendestandard. Dessa mål
innebär enligt propositionen att alla skall ha rätt till en egen bostad. Många
människor som i dag bor på institution skulle kunna skrivas ut till ett
självständigt boende om bostadsförhållandena förbättrades och primärvård
och hemtjänst byggdes ut. Resurser bör så långt möjligt omfördelas från
institutionsvården till hemtjänsten, hemsjukvården och andra öppna vårdformer.
En god standard på bostaden är särskilt viktig för människor som
behöver hjälp och stöd. Rätten till en god boendestandard avser inte bara
förhållandena i den enskilda lägenheten. Också tillgängligheten till lägenhe -

BoU 1984/85:24

47

ten och den yttre miljön har stor betydelse. Sammanfattningsvis anser
departementschefen att det i hög grad är brister i bostäderna, bostadsförsörjningen,
de bostadssociala förhållandena samt i boendeservice som leder till
institutionsboende för många gamla, sjuka och handikappade. Mänga
människor som egentligen bara behöver omvårdnad och service vistas på
olika institutioner, eftersom andra, mer ändamålsenliga, sätt att tillgodose
behoven av lämplig bostad samt stöd, hjälp och vård inte står till buds i
tillräcklig omfattning. Åtgärder måste därför, enligt departementschefens
mening, snabbt inriktas på att avhjälpa dessa brister. Det innebär krav på en
förnyelse av våra bostadsområden. Förnyelsen måste särskilt inriktas på att
öka tillgängligheten för människor med funktionshinder, att stärka grannkontakterna
och gemenskapen, att förbättra förvaltningen av byggnader och
anläggningar och att bygga ut närservicen inom bostadsområdena.

I motionerna 1984/85:2193 och 1984/85:3003 (båda fp) tas upp frågor om
rätten till eget boende. Enligt motionärerna behövs ett tioårsprogram för att
genomföra att alla får tillgång till ett självständigt boende antingen i en vanlig
bostad eller i någon form av serviceboende. Hemtjänsten och hemsjukvården
måste byggas ut för att minska institutionsboendet. De institutioner som
blir kvar måste byggas om så att alla kan få ett eget rum, anför motionärerna.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat frågor om äldres
levnads- och boendeförhållanden, senast år 1984 i det av riksdagen godkända
betänkandet SoU 1983/84:14 och år 1985 i betänkande SoU 1984/85:22.
Utskottet har därvid påtalat det angelägna i att omsorgen om äldre
människor kan anpassas till individuella behov och att äldre människor får
möjlighet att leva och bo självständigt, med stöd och hjälp, om de så behöver.
Utskottet har vidare i betänkande SoU 1982/83:27 konstaterat att det råder
stor politisk enighet kring de handikapp-politiska målen som kommer till
uttryck i det handlingsprogram i handikappfrågor som utarbetats av beredningsgruppen
för det internationella handikappåret (SOU 1982:46). I
handlingsprogrammet slås fast att handikappade skall ha samma möjlighet
som andra att välja bostadsort och bostadsform och att handikappade har rätt
till en egen bostad. Endast i det fall den enskilde i eget intresse väljer annan
boendeform bör sådan komma i fråga.

Utskottet konstaterar att det för närvarande pågår ett intensivt programoch
planeringsarbete för att minska institutionsboendet. Förslagen i propositionen
utgör en etapp i det arbetet. Förslagen skall inte ses isolerade utan
ingår i ett större sammanhang där bl. a. den nyligen framlagda propositionen
1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården m. m. ingår som
en del. I den propositionen understryks att tyngdpunkten i sjukvården skall
ligga hos primärvården. Primärvården får ett vidgat ansvar för bl. a.
långtidssjukvården, den psykiatriska vården och hemsjukvården. En central
fråga för primärvården blir därför samverkan med de kommunala instanserna,
särskilt den sociala hemtjänsten, samt samordningen av olika vårdinsatser.
En allmän utgångspunkt för vården av långtidssjuka anges vara att den

BoU 1984/85:24

48

enskildes möjligheter att leva och bo på egna villkor - dvs. som vanligt -endast bör begränsas om detta är en förutsättning för att kunna ge en god
medicinsk vård. Vidare föreslås i proposition 1984/85:176 om ny lag om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingstörda m. fl. bl. a. att de nuvarande
vårdhemmen och specialsjukhusen avvecklas. Vuxna psykiskt utvecklingsstörda
skall helst ha en egen bostad och få erforderligt stöd genom
socialtjänsten. I andra hand skall landstingskommunen tillhandahålla bostad
i form av vad som i den propositionen benämns grupphem. De nämnda
propositionerna är för närvarande föremål för behandling i socialutskottet.

Det är således fråga om en allmän strukturförändring mot ett minskat
institutionsboende för äldre, handikappade, långtidssjuka, psykiskt sjuka
och psykiskt utvecklingsstörda. Utskottet, som i flera olika sammanhang
drivit på den utvecklingen, anser att de mål och synsätt som anges i
propositionen om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade
och långvarigt sjuka ligger väl i linje med strävandena på vårdområdet.
Socialutskottet ställer sig således bakom den principiella inriktningen i
propositionen, ehuru de angivna villkoren för bostadslån ger anledning till
vissa uttalanden från utskottets sida (se nedan). Önskemålen i motionerna
2193 (fp) och 3003 (fp) yrkande 1 står inte i motsättning till det i
propositionen angivna målet för bostadspolitiken att alla skall ha rätt till en
egen bostad.

Det är emellertid angeläget att det tvärdepartementala arbete som legat till
grund för betänkandet (SOU 1984:78) Bo på egna villkor fortsätter. Enligt
propositionen skall omstruktureringen av vården och boendet följas upp
genom en studie av konsekvenserna med avseende på såväl samhällsekonomin
som fördelningen av kostnaderna mellan staten, landstingskommunerna,
primärkommunerna och enskilda. Formerna för samarbetet mellan
kommuner och landsting skall också uppmärksammas. Enligt vad som
upplysts har Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet beslutat
om ett gemensamt samarbetsprojekt för att studera konsekvenserna av
itrukturförändringen mot ett minskat institutionsboende. Utskottet vill med
inledning härav framhålla att fungerande samverkansformer måste komma
ill stånd på det lokala planet - främst vad gäller hemhjälp och hemsjukvård -m de intentioner som ligger bakom propositionen skall kunna förverkligas.

I detta sammanhang vill utskottet också fästa uppmärksamhet på risken för
att ett självständigt boende utan tillräckligt samhällsstöd kan leda till att
alltför stora insatser begärs av de anhöriga. De anhörigas hjälp är ofta av
utomordentligt stort värde. De får emellertid inte lämnas ensamma i sitt
arbete utan måste ges stöd och avlastning genom social hemhjälp och
hemsjukvård.

Bostadslån kan lämnas till ny- och ombyggnad av bostadshus. Dessutom
kan under vissa förutsättningar bostadslån utgå för ombyggnad av ålderdomshem
till servicehus. Bostadslån beviljas däremot inte för sjukvårdslokaler
för sluten eller halvöppen vård eller för ålderdomshem.

BoU 1984/85:24

49

Enligt bostadsstyrelsens föreskrifter till bostadsfinansieringsförordningen
gäller för närvarande som villkor för bostadslån bl. a. att en bostad skall
innehålla minst 1 rum och kök, alternativt 1 1/2 rum och kokvrå. När det
gäller gruppbostäder godtas en lägre privat standard, om bostäderna är
kompletterade med gemensamma utrymmen. I propositionen föreslås dessa
föreskrifter ersättas av ett krav på att byggandet skall resultera i fullvärdiga
bostäder. Departementschefen framhåller att för att det skall vara fråga om
en fullvärdig bostad krävs en bostad med alla primära boendefunktioner.
Bostaden bör med andra ord uppfylla alla nu gällande krav i fråga om ytor,
utformning, utrustning och tillgänglighet. Förutom att uppfylla dessa krav
skall bostaden för att vara fullvärdig också vara så väl integrerad i
bebyggelsen att de boende får förutsättningar för delaktighet och gemenskap
med andra. Viss flexibilitet bör enligt propositionen medges i fråga om
gruppbostäder. Det kan gälla fördelningen av boendefunktioner på privat
resp. kollektiv del av bostaden.

I tre motioner tas från olika utgångspunkter upp frågan om innebörden av
kravet på fullvärdig bostad. Enligt motion 1984/85:3000 (s) bör kravet på
fullvärdig bostad omfatta också gruppbostäder. Ett gruppboende som inte
innehåller t. ex. eget hygienutrymme och pentry kommer i praktiken att bli
en institution, anför motionären. I motion 3003 (fp) anför motionärerna att
kravet på fullvärdig bostad bör tillämpas med flexibilitet. Alltför höga krav
på utrymmen, köksutrustning o. d. kan försvåra eller förhindra en ombyggnad.
En mycket snabb minskning av antalet ålderdomshemsplatser kan också
innebära att det blir svårare att få till stånd ombyggnader inom långvården
eftersom det blir ett ökat tryck på långvården. I motion 1984/85:3004 (c)
föreslår motionärerna att upprustnings- och lånereglerna skall få sådan
utformning att ålderdomshemmen omfattas. Motionärerna anför bl. a. att
kommunerna själva bör få besluta om hur de vill ha boendet för de äldre
utformat.

Utskottet konstaterar att motivet för att ersätta detaljerade föreskrifter
om utrymmesstandard med begreppet fullvärdig bostad i betänkandet Bo på
egna villkor var att utrymmesstandard borde vara en kommunal angelägenhet
och bedömas utifrån de boendes behov, den fysiska miljöns förutsättningar
och ekonomiska möjligheter. I propositionen framhålls att principen
om fullvärdig bostad som villkor för bostadslån inte bör hindra att hänsyn tas
till särskilda omständigheter i de enskilda fallen eller till de krav på
boendemiljö och bostadsutformning som i vissa fall kan behöva ställas för att
säkerställa en god vård. Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att
anpassa kvalitetskraven till de lokala förutsättningarna. Utskottet konstaterar
också att viss flexibilitet skall kunna medges i fråga om gruppbostäder.
Med anledning av vad som anförs i motion 3000 (s) vill utskottet dock
framhålla att även gruppboendet självfallet måste hålla en god standard som
gör det möjligt för de boende att leva ett självständigt liv.

När det gäller förslaget i motion 3004 (c) om att ålderdomshem också skall

BoU 1984/85:24

50

omfattas av bostadslånegivningen vill socialutskottet anföra följande.

I betänkandet (SOU 1984:78) Bo på egna villkor redovisas (s. 33) vissa
utvecklingstendenser beträffande befolkningen. Det framgår därav att
antalet äldre ökar och att gruppen över 80 år kommer att öka med 40 % fram
till år 2000. I takt med att antalet äldre stiger, ökar också ensamboendet
bland de äldre. En annan tendens är att allt fler bor kvar i egen bostad allt
längre. Den senare utvecklingen har blivit möjlig bl. a. genom att hemtjänst
och hemsjukvård har byggts ut och numera erbjuder en god service åt den
som önskar bo kvar i sin invanda miljö.

Denna utveckling - att pensionärerna blir äldre och att allt fler bor kvar
längre i egen bostad - innebär att normalt serviceboende med i stort sett
samma vårdnivå som ett eget boende inte alltid framstår som ett fullgott
alternativ för den som till sist måste flytta från sin ursprungliga bostad. För att
i dessa fall inte långtidssjukvården skall utgöra enda kvarvarande alternativ
behövs tillgång till en boendeform inom äldreomsorgen där helinackordering
och tillsyn kan ges på ungefär samma sätt som på ålderdomshemmen. Enligt
utskottets mening bör det således även i fortsättningen finnas en boendeform
som ligger mellan å ena sidan eget boende/servicehusboende och å andra
sidan vård inom långtidssjukvården. Detta boende kräver dock en god
boendestandard som tillgodoser de äldres anspråk på frihet och integritet.
Var och en bör sålunda ha ett eget rum med större utrymme än vad som
förekommer i många ålderdomshem och med möjlighet att själv bestämma
om möblering o. d. Toalett och dusch måste finnas till varje rum. Kokmöjlighet
bör också finnas. Boendet bör grundas på personligt hyreskontrakt. Till
boendet skall knytas tillsyn och möjlighet till hjälp dygnet runt.

Reglerna för bostadslån bör utformas så att de stimulerar till önskvärd
utveckling och omstrukturering inom äldreomsorgen. Enligt socialutskottets
mening bör därför reglerna i bostadsfinansieringsförordningen anpassas så
att bostadslån kan utgå för att inrätta ett sådant boende som utskottet nu har
angett, oavsett om det är frågan om nybyggnad eller om om- och tillbyggnad
av ett befintligt ålderdomshem.

Utskottet vill framhålla att det anförda inte innebär att utskottet förordar
att ålderdomshemmen bevaras i befintligt skick. Vad utskottet förordar är ett
avsevärt bättre boende än ålderdomshemmen vanligen erbjuder, men med
ett bibehållande av den omsorgsnivå ålderdomshemmen traditionellt håller.
Det är fråga om ett självständigt boende, men med mera service och
personlig omvårdnad för de boende och med fler kollektiva funktioner i
anslutning till bostaden. Vad gäller bostadslån bör därför samma förutsättningar
gälla som för andra former av serviceboende.

Vad utskottet anfört angående bostadslån för ny- och ombyggnad av vissa
bostäder för äldre bör enligt socialutskottets mening ges regeringen till
känna.

Med anledning av vad som anförs i motion 3003 (fp) angående villkoren för
lån till ombyggnad av befintliga ålderdomshem till servicehus vill utskottet

BoU 1984/85:24

51

dessutom tillägga att en viss flexibilitet är befogad vid tillämpningen. Det bör
sålunda vara möjligt att göra en helhetsbedömning av kvaliteten i boendet,
där hänsyn kan tas till bl. a. kollektiva utrymmen, möjligheter till sociala
kontakter, omgivande miljö och även rena trivsel värden. Vägledande bör
vara omtanken om de människor som närmast skall bo i lägenheterna.

Som tidigare anförts finns inom både sjukvård och handikappomsorg en
utveckling mot öppnare vårdformer, vilket successivt kommer att ställa
ökade krav på funktionella bostäder för äldre, handikappade och långtidssjuka.
Strukturförändringen förutsätter öppenhet och flexibilitet i fråga om vård
och samhällsservice. Mot bakgrund härav vill socialutskottet avslutningsvis
understryka vikten av att regeringen noga följer tillämpningen av lånereglerna
så att utveckling och nytänkande inom vården inte motverkas.

Vad som i övrigt anförs i propositionen och motionerna föranleder inget
uttalande från socialutskottets sida.

Stockholm den 2 maj 1985

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Blenda Littmarck (m), Ulla Tillander (c), Maria
Lagergren (s) Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk),
Göran Ericsson (m), Gunnar Ström (s), Aina Westin (s), Bengt Lindqvist (s)
och Gunnar Elm (c).