BoU 1984/85:12

Bostadsutskottets betänkande
1984/85:12

om vissa fastighetsrättsliga lagstiftningsfrågor
Sammanfattning

I betänkandet behandlas helt eller delvis 24 motioner som väckts under
den allmänna motionstiden 1985 och som rör skilda fastighetsrättsliga
lagstiftningsfrågor.

Bostadsutskottet föreslår riksdagen att med anledning av några av
motionerna anta inom utskottet upprättade förslag till lagar om ändring dels i
bostadsrättslagen, dels i 12kap. jordabalken.

De föreslagna ändringarna i bostadsrättslagen syftar till att medge de
folkrörelsekooperativt anknutna bostadsrättsföreningarna rätt att i sina
stadgar ta in villkor till förmån för föreningar eller medlemmar om rätt att
inom tre år från upplåtelsen återköpa eller lösa en bostadsrätt av dess
innehavare. Om sådana villkor tas in i stadgarna skall de enligt förslaget
också ange i vilken ordning och inom vilken tid återköps- eller lösningsrätten
skall utövas samt efter vilka grunder och när ersättning skall betalas.
Liknande föreskrift gäller i dag alla bostadsrättsföreningar, men bara i fråga
om lokaler och således inte för bostadslägenheter. Bakgrunden till förslaget
är att marknadsdomstolen i december 1984 förbjudit HSB Stockholm att
tillämpa avtalsvillkor som innebär att en bostadsrättshavare som vill överlåta
sin bostadsrätt inom tre år från upplåtelsen skall vara skyldig att göra detta till
HSB enligt vissa närmare föreskrifter. Bostadsutskottets majoritet anslutersig
till motionskrav (s) om insatser för att kunna bekämpa spekulation ibostadsrättsinnehav.
Utskottets m-, c- och fp-ledamöter reserverar sig
mot förslaget och vpk-ledamoten avger särskilt yttrande.

Förslaget om ändring i jordabalken innebär att det nuvarande förbudet i
12 kap. 65 a § mot att ta ut förmedlingsavgift av en hyressökande för anvisning
av en bostadslägenhet upphävs beträffande fritidslägenheter. Enligt den
gällande ordningen får förmedlingsavgift tas ut bara vid yrkesmässig
förmedling och i sådana fall enligt en av kommerskollegium fastställd taxa.
Bostadsutskottet finner att det i två motioner (s) och en motion (c) pekats på
så väsentliga olägenheter med att i taxeform reglera förmedlingsavgiftens
storlek för fritidslägenheter, att dessa nu bör undantas från det generella
förbudet. Bland skälen mot en taxereglering är att fritidslägenheter ofta
ingår som en del av större resepaket förmedlade av turistbyråer o. d. och att
konkurrensen på marknaden är stor. Vpk-ledamoten reserverar sig mot
förslaget.

Bostadsutskottet finner med anledning av en motion (s) att riksdagen bör
göra ett tillkännagivande om inriktningen på en av motionären begärd och
inom bostadsdepartementet redan planerad översyn av lagstiftningen mot

1 Riksdagen 1984/85.19sami. Nr 12

BoU 1984/85:12

2

vanvård av fastigheter. Reservation avges av utskottets m-, c- och fpledamöter.

Utskottet behandlar i övrigt motionsyrkanden om fastighetsbildning,
förutsättningar för expropriation, regler om ersättning vid markintrång,
kommunal förköpsrätt, tillstånd till förvärv av hyresfastighet, åtgärder mot
fastighetsspekulation, ombildning av hyresrätt till bostadsrätt, hyressättningssystemet,
hyresförhandlingar, bostadsförmedling och -anvisning samt
bostadssaneringslagen. Samtliga yrkanden avstyrks med hänvisning - i de
flesta fall - till tidigare riksdagsöverväganden. Ett antal reservationer (m),
(c), (fp) och (vpk) fogas i dessa delar till betänkandet. Särskilt yttrande avges
av c-ledamöterna.

1 Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1984/85:

332 av Kjell Mattsson m. fl. (c) vari hemställs av riksdagen måtte besluta
att bostadssaneringslagen ändras i enlighet med vad som i motionen anförts,

333 av Kjell Mattsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar som sin
mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om försöksverksamhet
med ”fri” hyresmarknad,

334 av Kjell Mattsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ändringar i
hyresförhandlingslagen (SFS 1978:304) så att rätten till förhandlingsordning
ligger hos den organisation som hyresgästerna i en fastighet bildar,

470 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

(5) att förslag om skärpt lagstiftning mot fastighetsspekulation snarast

bör föreläggas riksdagen (yrkandet i övrigt behandlas i bostadsutskottets
betänkande om anslag till kronofogdemyndigheterna),

550 av Margit Sandéhn och Birthe Sörestedt (båda s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändring av bostadsanvisningslagen,

551 av Nils Svensson och Birthe Sörestedt (båda s) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en utredning om avgiftsbeläggning av förköpsärenden,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avgiftsbeläggning av
ärenden enligt lagen om förvärv av hyresfastigheter m. m. (tillståndslagen),

913 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hos regeringen
anhåller att bostadskommittén får i uppdrag att snarast komma med förslag
till förändringar av den lagstiftning som gäller förmedlingen av bostäder och
att regeringen i sin tur förelägger riksdagen sådant förslag i sådan tid att
beslut kan fattas under år 1985,

1128 av Tore Claeson m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att förslag snarast bör föreläggas riksdagen

BoU 1984/85:12

3

om ändring av 12 kap. 55 § jordabalken (hyreslagen) om att hyran inte är att
anse som skälig om den är högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till
bruksvärdet är likvärdiga,

1131 av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove Johansson (båda s) vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ändringar i lagen om förvärv av hyresfastigheter,

1481 av Lennart Pettersson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
om ändring i bostadsrättslagen i enlighet med vad som i motionen anförts,
1483 av Tage Sundkvist (c) vari föreslås att riksdagen beslutar att hos
regeringen hemställa om sådan ändring av hyreslagstiftningen att fritidsbostäder
ej omfattas av bostadsförmedlingstaxan,

1485 av Kjell Mattsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att
ändra lagen om förvärv av hyresfastigheter (1975:1132), bostadsrättslagen
(1971:479) och lag om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
(1982:352) i enlighet med motionen,

2132 av Monica Andersson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om en översyn av
lagstiftningen i syfte att stärka kommunernas möjligheter att i samband med
vanvård av fastigheter snabbt ta över skötseln av dessa,

2133 av Sivert Andersson (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna nödvändigheten av att bestämmelserna om
taxesättning vid förmedling av fritidshus upphävs,

2137 av Tore Claeson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag till förändring av nuvarande lagstiftning så
att s. k. övernattningsbostäder kan ställas till de kommunala bostadsförmedlingarnas
förfogande,

2152 av Kjell Mattsson m.fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs
(2) att riksdagen beslutar upphäva bostadsanvisningslagen,

2154 av Lennart Pettersson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar
om sådan ändring i 12 kap. 65 § jordabalken (hyreslagen) att skyldigheten
upphör för kommerskollegium att fastställa taxa vid förmedling av korttidsuthyrning
av stugor och lägenheter för fritidsändamål,

2235 av Knut Billing m.fl. (m) vari - med hänvisning till motion
1984/85:2234 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring av hyresförhandlingslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2669 av Knut Billing m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

(2) att riksdagen upphäver bostadsanvisningslagen (1980:94),

(3) att riksdagen upphäver förköpslagen (1967:868),

2671 av Tore Claeson och Carl-Henrik Hermansson (båda vpk) vari
föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
lagstiftningen som ger möjlighet att stoppa omvandlingen från hyres- eller
bostadsrätt till s. k. ägarlägenheter,

BoU 1984/85:12

4

2707 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

(1) att riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen (1971:479) i enlighet
med vad som i motionen anförts, såvitt avser enkel majoritet av hyresgäster
för bildande av bostadsrättsförening,

(2) att riksdagen beslutar ändra lagen om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt (1982:352) på sätt som anges i motionen,

(4) att riksdagen beslutar upphäva de ändringar i lagen om förvärv av
hyresfastighet m. m. (1975:1132) som genomfördes med anledning av
proposition 1982/83:153,

(5) att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av hyresförhandlingslagen
i enlighet med vad som anförts i motionen,

(6) att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till nytt hyressättningssystem
i enlighet med vad som anförts i motionen,

(7) att riksdagen hos regeringen begär utvärdering av lagen om förvärv av
hyresfastighet m. m. (1975:1132) i enlighet med vad som i motionen anförts,

(8) att riksdagen upphäver bostadsanvisningslagen (1980:94),

(9) att riksdagen upphäver förköpslagen (1967:868),

(19) att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i
expropriationslagen (1972:719) i enlighet med vad som anges i motionen,

2729 av Anders Högmark och Bertil Danielsson (båda m) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om översyn av dels gällande
ersättningsregler vid inlösen av mark från enskild markinnehavare, dels
domänverkets och lantbruksnämndens instruktion vad avser medverkan i
markaffärer, som rör inlösen av mark från enskild i enlighet med vad som i
motionen anförts,

2774 av Göthe Knutson m. fl. (m, fp) vari - med hänvisning till motion
1984/85:2769 - hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa
om förslag till ändring i fastighetsbildningslagen i enlighet med motionens
syften,

2801 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsrätter,

(3) att riksdagen beslutar anta i bilaga till denna motion framlagda
lagförslag till

a. ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

b. ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt,

c. ändring i bostadsrättslagen (1971:479), (den i motionen nämnda
bilagan är i huvudsak identisk med lagförslagen 2-4 i bilaga 2 till detta
betänkande),

(4) att riksdagen beslutar att på försök avveckla bruksvärdessystemet i
några kommuner och där införa en fri hyresmarknad med utvärdering efter
försöksverksamhetens slut enligt vad som i motionen anförs,

BoU 1984/85:12

5

(5) att riksdagen beslutar att en precisering i hyreslagen sker, varav
framgår att ersättning för boinflytande och fritidsverksamhet som kommer
organisation av hyresgäster till del icke skall anses som hyra,

(6) att riksdagen beslutar om ändring av bostadssaneringslagen så att vid
utfärdandet av hyresgästintyg för ombyggnad den mening skall gälla som
företräds av majoriteten boende i fastigheten,

(7) att riksdagen beslutar om ändring i hyresförhandlingslagen så att av
avgörande vikt för erhållandet av förhandlingsrätt är om organisationen
åtnjuter hyresgästernas förtroende,

(9) att riksdagen beslutar att bestämmelse i hyreslagen eller hyresförhandlingslagen
införs om att förhandlingsöverenskommelse icke må slutas om
förhandlingsersättning till organisation av hyresgäster utan att ersättningen
eller dess beräkningsgrunder klart specificeras i själva hyresavin,

(11) att riksdagen beslutar att ändra hyreslagen så att lägesfaktorn ges
ökad vikt,

(14) att riksdagen beslutar att avskaffa bostadsanvisningslagen,

(15) att riksdagen beslutar att avskaffa de förändringar i förköpslagen
m. fl. lagar som beslutades enligt proposition 1983/84:141,

(16) att riksdagen hos regeringen begär en översyn av förköpslagen i
enlighet med vad som anges i denna motion.

2 Utskottet

Fastighetsbildning

I motion 2774 (m, fp) begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa
om förslag till ändringar i fastighetsbildningslagen i enlighet med de syften
som anges i motion 2769 (m, fp). Den senare motionen behandlar bl. a.
generella frågor om hur permanentboende på landsbygden skall kunna
underlättas. Motionärerna finner angeläget att detta sker bl. a. genom att
nyinflyttning av bofasta familjer främjas på de mangårdsbyggnader som blir
övertaliga vid sammanslagning av jordbruksföretag. Familjer som vill
bosätta sig i sådana byggnader behöver ofta ett stycke mark för att ha en
mindre odling eller kunna hålla husdjur som får och häst. Enligt motionärerna
vägrar emellertid fastighetsbildningsmyndigheterna vanligen att bilda
större tomter än ca 3 000 m2. Detta gäller även om större markområden
erbjuds av en säljare och lantbruksnämnden inte har någon invändning.
Resultatet blir ofta att mangårdsbyggnaden i fråga blir en fritidsbostad. Den
restriktivitet som fastighetsbildningsmyndigheterna visar är till förfång för en
levande landsbygd och saknar egentligt lagstöd. För att ändra praxis fordras
dock en lagändring, enligt motionärernas uppfattning.

Bostadsutskottet behandlade under hösten 1984 (BoU 1984/85:2) ett
motsvarande yrkande om ändring i fastighetsbildningslagen. Utskottet
redovisade i det sammanhanget bl. a. att förarbetena till lagen ger underlag

BoU 1984/85:12

6

för en tillämpning som inte lägger mer mark till en fastighet för bostadsändamål
än att denna väsentligen får karaktären av en bostadstomt. Utskottet
redovisade vidare att lantmäteriverket i sina anvisningar angett att marken
vid nedläggning av ett jordbruk normalt bör läggas till det jordbruks- eller
skogsbruksföretag som skall leva kvar.

Utskottet fann emellertid också att det enligt fastighetsbildningslagen är
de lokala förhållandena och förekomsten av motstående markanvändningsintressen
som i det enskilda fallet får avvägas i ett beslut om lämplig
tomtstorlek samt att praxis inte är så snävt begränsad som motionärerna har
beskrivit den. Med hänvisning till att överläggningar skulle tas upp mellan
lantmäteriverket, lantbruksstyrelsen och delegationen för glesbygdsfrågor (I
1977:02) om betydelsen för fastighetsbildningen av strukturutvecklingen
inom jordbruksnäringen, fann utskottet inte erforderligt med någon ändring
i fastighetsbildningslagen och avstyrkte den föreliggande motionen. Riksdagen
följde utskottet.

Bostadsutskottet har erfarit att överläggningarna mellan lantmäteriverket,
lantbruksstyrelsen och delegationen för glesbygdsfrågor avses komma i gång
inom den närmaste tiden. Utskottet ser inte något skäl att nu ändra sitt
tidigare ställningstagande. Med det anförda avstyrker utskottet motion 2774
(m, fp).

Förutsättningar för expropriation

I motion 2707 (m) yrkande 19 såvitt nu är i fråga föreslås ett uppdrag till
regeringen att utarbeta förslag till ändringar i expropriationslagen i enlighet
med vad som anges i motionen. I motionen hänvisas till Europadomstolens
dom i det s. k. Sporrong-Lönnroth-målet och görs gällande att de regler i
expropriationslagen som domstolen inte funnit förenliga med Sveriges
konventionsåtaganden genast bör ändras. Vidare hävdas att som förutsättning
för expropriationen bör gälla att en kommun har ett klart och oavvisligt
behov av den aktuella fastigheten inom en snar framtid.

Ett identiskt motionsyrkande (m) avslogs av riksdagen under hösten 1984 i
enlighet med vad bostadsutskottet hade föreslagit (BoU 1984/85:2). Beträffande
expropriationslagens förhållande till Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna hänvisade bostadsutskottet till konstitutionsutskottets
betänkande KU 1984/85:5. Vad beträffar frågorna om graden av behov
av en fastighet som en kommun önskar förvärva och det aktualitetskrav som
bör sättas i samband med behovet, ansåg bostadsutskottet att gällande regler
inte borde ändras och att resultatet av pågående reformarbete fick avvaktas.

Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande och avstyrker med hänvisning
även till att frågorna kommer att beröras av det kommande arbetet med
en ny plan- och bygglag motion 2707 (m) yrkande 19 såvitt nu är i fråga.

BoU 1984/85:12

7

Regler om ersättning vid markintrång m. m.

Regler om ersättning eller inlösen av mark vid intrång i markanvändning
finns i 4kap. expropriationslagen. I annan lagstiftning, t. ex. anläggningslagen
och ledningsrättslagen, hänvisas till värderingsreglerna i expropriationslagen.
Detsamma gäller byggnadslagen och naturvårdslagen som dessutom
innehåller vissa kompletterande ersättningsregler. Expropriationslagens
ersättningsregler innebär i stark sammanfattning att ersättning skall utgå för
det marknadsvärde som går förlorat för fastighetsägaren vid intrång eller
genom inlösen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren, skall även sådan skada
ersättas. Bestämmelserna vilar på den principen att markägarens ekonomiska
ställning skall vara densamma som om något intrång eller någon inlösen
inte skett. Värden som uppkommit på grund av förväntningar om en ändrad
markanvändning ersätts dock endast i begränsad mån.

I motion 2707 (m) yrkande 19 såvitt nu är i fråga begärs ändringar i
expropriationslagen även beträffande ersättningsreglerna. I motionen anförs
att fastighetsägare skall få full ersättning för de kostnader som en expropriation
för med sig.

Ersättningsreglerna berörs även i motion 2729 (m). Motionärerna vill ha
en översyn av dessa regler och anför att kontant ersättning kan vara
skattemässigt ogynnsam för mottagaren. Därför borde den som går miste om
mark få rätt till ersättning i form av annan mark. I linje med detta borde
domänverket och lantbruksnämnderna föreskrivas en skyldighet att lämna
ersättningsmark eller biträda enskilda parter med att få kompensation i form
av annan mark.

Även frågor om ersättningsregler har behandlats av riksdagen under
hösten 1984, varvid enahanda motionsyrkanden som nu framställts avslogs
av riksdagen. Bostadsutskottet hänvisade (BoU 1984/85:2) därvid till att
ersättningsreglerna kommer att bli föremål för prövning i samband med
förslaget till plan- och bygglag och till att den speciella frågan om rätt till
ersättningsmark redan i tidigare sammanhang (CU 1977/78:1 y och CU
1979/80:6) avvisats av riksdagen på principiella grunder.

Bostadsutskottet har inte ändrat uppfattning sedan det förra betänkandet
avgavs och avstyrker därför motionerna 2707 (m) yrkande 19 såvitt nu är i
fråga och 2729 (m).

Kommunal förköpsrätt

Genom förköpslagen har kommunerna rätt att för vissa ändamål träda in
som köpare i ett träffat avtal om försäljning av fast egendom. Kommunen
ersätter den ursprunglige köparen på i princip samma villkor som denne och
säljaren kommit överens om.

Genom riksdagens beslut under våren 1984 utvidgades den kommunala
förköpsrätten enligt förköpslagen (prop. 1983/84:141, BoU 27). Förköp kan
numera ske på flera grunder än tidigare.

BoU 1984/85:12

8

I motionerna 2669 (m) yrkande 3 och 2707 (m) yrkande 9 begärs att
förköpslagen upphävs. I den förstnämnda motionen anförs att kommunernas
möjligheter att förvärva fast egendom är tillräckligt starka utan förköpslagen.
I den senare motionen görs det gällande att Stockholms kommun
utnyttjat förköpslagen på ett sätt som uppenbart strider mot dess syfte.

I motion 2801 (fp) begärs dels, yrkande 15, att riksdagen upphäver de
ändringar som beslutades under våren 1984, dels, yrkande 16, att förköpslagstiftningen
i dess helhet skall ses över. Som motiv för en översyn anförs den
förändrade situationen på byggmarknaden med låg nybyggnation.

Som framgått ovan har riksdagen nyligen beslutat om en utvidgad
tillämpning av förköpslagen. I enlighet med vad bostadsutskottet förordat
biföll riksdagen i allt väsentligt vad regeringen föreslagit (BoU 1984/85:27).
Med hänvisning till tidigare ställningstaganden (CU 1981/82:14) avslog
riksdagen också motionsyrkanden (m) om förköpslagens upphävande.

Bostadsutskottet vidhåller sin tidigare flera gånger redovisade ståndpunkt
om behovet av en förköpslag och avstyrker därmed förslagen om lagens
upphävande i motion 2669 (m) yrkande 3 och 2707 (m) yrkande 9.

Det finns inte heller anledning att nu - kort tid efter det att väsentliga
ändringar genomförts i förköpslagen - upphäva dessa ändringar eller företa
någon ny översyn. Därmed avstyrker utskottet även motion 2801 (fp)
yrkandena 15 och 16.

Vid riksdagens behandling av förköpslagen avslogs vidare ett motionsyrkande
(s) om att kommunerna skulle få rätt att ta ut en avgift för sin
behandling av för köpsärenden. Bostadsutskottet anförde då att det av
principiella skäl var mycket tveksamt att ena parten i ett förköpsförhållande
skulle få ta ut en avgift av motparten. I den nu aktuella motionen 551 (s)
yrkande 1 återkommer förslag härom. Motionärerna godtar att det finns
principiella invändningar och menar att frågan därför bör utredas.

Inte heller i frågan om en avgift i förköpsärenden ser utskottet att sådana
skäl har tillförts att utskottet nu bör ändra ståndpunkt. Utskottet avstyrker
motion 551 (s) yrkande 1.

Tillstånd till förvärv av hyresfastighet

I lagen om förvärv av hyresfastighet m. m., tillståndslagen, finns föreskrifter
som gör ett köp av hyresfastighet ogiltigt om inte tillstånd föreligger enligt
lagen. Tillstånd fordras också för förvärv av aktier eller andelar i vissa bolag
som äger hyresfastighet. Tillstånd till ett förvärv föreligger automatiskt om
inte vederbörande kommun har begärt tillståndsprövning hos hyresnämnden
inom tre månader från det att ett förvärv har anmälts till kommunen.

Tillståndslagen genomgick den 1 juli 1983 vissa ändringar i enlighet med
förslag i proposition 1982/83:153. Förslagen hade tillstyrkts av civilutskottet
(CU 1982/83:31).

BoU 1984/85:12

9

Ändringarna innebar sammanfattningsvis att lagens tillämpningsområde
utvidgades dels genom att tillståndsfriheten för vissa förvärv av andelar av
fastighet avskaffades, dels genom att tillståndsplikten för förvärv av aktier
och andelar i fastighetsägande aktiebolag och handelsbolag utvidgades till att
omfatta i princip alla sådana fastighetsbolag vars huvudsakliga syfte är att
förvalta hyresfastigheter. Beträffande förvärv av aktier och andelar infördes
också vissa ändrade regler om proceduren för tillståndsprövning. Vidare
skärptes reglerna vad avser en förvärvares bevisskyldighet i fråga om sin
lämplighet att inneha och förvalta hyresfastighet eller aktie eller andel i
fastighetsbolag. Den generella tillståndsfriheten för riksorganiserade bostadsrättsföreningar
begränsades till att avse folkrörelsekooperativa sådana
organisationer. I propositionen uttalades att därmed åsyftades HSB och
Riksbyggen.

I motion 2707 (m) yrkande 4 begärs att ändringarna med anledning av den
nyssnämnda propositionen skall upphävas. Motionärerna anför särskilt
ändringarna rörande tillståndsfrihet för vissa organisationer samt den
skärpta bevisskyldigheten som otillfredsställande.

I motion 1485 (c) såvitt nu är i fråga yrkas ändringar i tillståndslagen så att
skillnaden mellan olika riksorganisationer som arbetar med bostadsrätt
upphävs. I motion 2801 (fp) yrkande 3 a läggs fram ett förslag till lagtext med
samma innebörd.

I motion 2707 (m) yrkande 7 begärs en utvärdering av tillståndslagen.

Motionsyrkanden med samma inriktning som de som nu har angetts
avstyrktes av bostadsutskottet under våren 1984 (BoU 1983/84:27 s. 18).
Utskottet vidhöll sitt tidigare ställningstagande såväl beträffande vissa
organisationer som skulle vara befriade från tillståndsplikt, som beträffande
lämpligheten i övrigt av de från den 1 juli 1983 genomförda ändringarna i
tillståndslagen. Inte heller fann utskottet att det var befogat med någon
ytterligare översyn av tillståndslagen.

Utskottet står kvar vid sin tidigare inställning och avstyrker motion 2707
(m) yrkande 4 såvitt nu är i fråga och yrkande 7 om utvärdering m. m. av
tillståndslagen.

Även motionerna 1485 (c) såvitt nu är i fråga, 2707 (m) yrkande 4 såvitt nu
är i fråga om tillståndsfrihet m. m. för vissa organisationer och 2801 (fp)
yrkande 3 a avstyrks med hänvisning till tidigare ställningstaganden.

I motion 1131 (s) begärs ett riksdagens tillkännagivande av vad som anförs
i motionen om tillståndslagen. I enlighet med liknande motionsförslag våren
1984 begär motionärerna dels att en förvärvsavgift skall införas som sanktion
mot en förvärvare som inte anmäler förvärvet inom den föreskrivna
tremånadersperioden, dels att en möjlighet införs för hyresnämnderna att
vid vite förelägga säljare att återta sin fastighet om tillstånd inte ges till ett
förvärv. Motionärerna pekar på att det i Malmö förekommit att parterna i
fastighetsköp har gjort om köpet var tredje månad i stället för att anmäla
förvärvet till kommunen och vidare att en köpare fortsatt att utöva

BoU 1984/85:12

10

förvaltningen trots att han nekats tillstånd.

Vid sin behandling av det tidigare motionsyrkandet med samma innebörd
pekade bostadsutskottet (BoU 1983/84:27 s. 20) på att det redan finns regler
som kan användas i de situationer motionärerna avser. Utskottet avstyrkte
yrkandet och riksdagen följde utskottet.

I motion 551 (s) yrkande 2 begärs att kommunerna skall få rätt att ta ut en
avgift för sin behandling av anmälningar om förvärv. Även detta förslag
överensstämmer med liknande yrkanden under våren 1984.

Bostadsutskottet avstyrkte då motionsyrkandet (BoU 1983/84:27 s. 21)
med hänvisning till att prövning av förvärvsfrågor låg inom ramen för
kommunernas allmänna befattning med bostadsförsörjningen och till att
reglerna i tillståndslagen tillkommit för att underlätta för dem att fullgöra
denna uppgift. Riksdagen beslöt enligt utskottets hemställan.

Vid förnyad behandling av de nu aktuella motionsyrkandena om förvärvsavgift
m. m. finner utskottet inte att något sådant skäl har tillkommit som bör
föranleda riksdagen till att ändra ståndpunkt. Utskottet avstyrker därför
motionerna 1131 (s) och 551 (s) yrkande 2.

Åtgärder mot fastighetsspekulation

I två motioner anförs att den gällande lagstiftningen är otillräcklig i fråga
om att hindra fastighetsspekulation eller en av motionärerna oönskad
privatisering av bostadsbeståndet. I motion 470 (vpk) yrkande 5, såvitt nu är i
fråga, begärs förslag från regeringen om skärpt lagstiftning mot fastighetsspekulation.
Det hävdas i motionen att de allmännyttiga bostadsföretagens
roll bör stärkas och de privata hyresfastigheterna snarast överföras till
samhälleligt ägande. 1 motion 2671 (vpk) begärs ett regeringsförslag till
sådan ändring av lagstiftningen som ger möjlighet att stoppa omvandling från
hyres- eller bostadsrätt till s. k. ägarlägenheter. I denna motion anförs att
gällande regler för statligt stöd till ombyggnadsverksamhet och avdragsmöjligheter
i samband med beskattning utnyttjas skickligt av olika privata
intressen. Enligt motionärerna leder detta till allt dyrare boende.

Den existerande lagstiftningen som kan sägas vara riktad mot en oönskad
spekulativ handel med flerbostadshus är främst tillståndslagen. Genom
denna underställs en köpares långsiktiga lämplighet att handha förvaltningen
av en hyresfastighet i första hand kommunal prövning och därefter prövning
av hyresnämnd/bostadsdomstol. Lagen har - som framgått tidigare -reviderats 1983, varvid bl. a. kraven på förvärvarens skyldighet att bevisa sin
lämplighet har skärpts. Utöver tillståndslagen avses även annan lagstiftning
och reglering förhindra spekulation med flerbostadsfastigheter. Här kan som
några exempel nämnas bostadssaneringslagen, bostadsförvaltningslagen och
förköpslagen.

Vad först gäller frågan om åtgärder i linje med vad som förespråkas av
motionärerna för att minska andelen privatägda flerbostadshus genom

BoU 1984/85:12

11

ändringar i de statliga insatserna till förmån för ombyggnads- och förnyelseverksamhet
vill bostadsutskottet erinra om den målsättning för bostadsförbättringsprogrammet
som riksdagen har ställt sig bakom (prop. 1983/84:40
bil. 9 s. 4, BoU lis. 6). Härigenom har uttalats att det finns goda motiv att
ägna större uppmärksamhet än tidigare åt det befintliga bostadsbeståndet.
Lån för finansiering av förbättringsåtgärder inom ramen för programmet och
kompletterande säkerhet i form av kommunal borgen skall ställas till
förfogande för såväl allmännyttiga som privata bostadsföretag. Även statligt
räntestöd utgår för sådana åtgärder med ett belopp som - beroende på
skillnaderna i beskattning - är något lägre för privata ägare av konventionellt
beskattade hyresfastigheter än för de schablontaxerade allmänägda fastigheterna.
I ett frågesvar den 14 januari 1985 har bostadsministern förklarat att
det bör råda konkurrensneutralitet mellan de allmännyttiga företagen och de
privata fastighetsägarna. Frågan om neutralitet mellan olika besittningsformer
är under övervägande av bostadskommittén (Bo 1982:02).

Beträffande den i motion 2671 (vpk) kritiserade omvandlingen till
ägarlägenheter, vill utskottet först erinra om att termen ägarlägenhet
normalt brukar reserveras för den form av äganderätt till viss lägenhet i en
fastighet som övervägdes av ägarlägenhetsutredningen (SOU 1982:40).
Utskottet tolkar motionärerna så att de velat använda termen för att syfta på
en av dem oönskad utveckling i riktning mot att allt fler och med statligt stöd
upprustade lägenheter ställs under privat kontroll antingen i form av direkt
eller indirekt ägande av flerbostadshus eller i form av omvandling av äldre
hyreshus till privata bostadsrättsfastigheter.

Enligt bostadsutskottets uppfattning torde det vara uteslutet att med
lagstiftning ingripa mot att privatpersoner förvärvar fastigheter för att rusta
upp dem. Genom den tillståndsprövning som föreskrivs i tillståndslagen finns
utrymme att hindra att hyresfastigheter kommer i olämpliga ägares hand.
Genom bostadssaneringslagen har kommunen resp. organisation av hyresgäster
ett avgörande inflytande över förbättringsåtgärder som medför att
lägsta godtagbara standard enligt lagen överskrids och som alltså skulle
kunna innebära en oönskad lyxsanering.

Den juridiska formen för det privata ägarinflytandet kan variera. Det är
inte ovanligt att ett antal personer förvärvar en fastighet i form av ideella
andelar och i samband därmed kommer överens om att lägenheterna i
fastigheten skall upplåtas till ägarna själva på vissa villkor och under
gemensam förvaltning. Vidare förekommer att hyresfastigheter ägs av
handels- eller kommanditbolag varvid delägarna i bolaget på liknande villkor
överenskommer om att själva disponera lägenheterna. Möjligheter att
omvandla hyresfastigheter till den senare formen av ägande genom bolag har
dock begränsats genom förbudet i 79 § bostadsrättslagen mot upplåtelse av
andelsrätt med vilken följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra
bostadslägenhet. Tidigare var det vid båda de nämnda äganderättsformerna
möjligt att genomföra omfattande reparations- och underhållsarbeten på en

BoU 1984/85:12

12

fastighet med stora skattemässiga fördelar. Numera har emellertid avdragsmöjligheterna
för sådana kostnader begränsats.

I vad mån det - som antyds i motion 2671 - förekommer att bostadsrättsfastigheter
omvandlas till någon annan form av privatägande undandrar sig
utskottets bedömning. Utvecklingen i främst de centrala storstadsområdena
synes dock inte tala för att en sådan omvandling skulle ha någon omfattning
eller leda till några problem i och för sig.

Bostadsutskottet hyser ingen annan uppfattning än motionärerna om det
angelägna i att motverka spekulation med bostadsfastigheter. Under de
senaste tio åren har åtskilliga lagstiftningsåtgärder som riktar sig mot
spekulation genomförts. Enligt utskottets mening har lagstiftningen i huvudsak
haft god verkan. De problem som numera trots en skärpning på området
kan uppkomma torde inte kunna lösas med lagstiftning av det slag som
motionärerna åsyftar utan men bl. a. för den fortsatta förnyelse verksamhet
som riksdagen uttalat sig för vid antagandet av bostadsförbättringsprogrammet.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad nu har anförts motionerna
470 (vpk) yrkande 5, såvitt nu är i fråga, och 2671 (vpk).

Vanvård av fastigheter

I motion 2132 (s) yrkas ett riksdagens tillkännagivande om behovet av en
översyn av lagstiftningen i syfte att stärka kommunernas möjligheter att i
samband med vanvård av fastigheter snabbt ta över skötseln av dessa. I
motionen framhålls bl. a. att nuvarande lagstiftning inte kunnat förhindra att
grov vanvård kunnat pågå under lång tid och ett utdraget rättsligt förfarande
samt att de ändringar som gjorts i tillståndslagen inte hjälper de hyresgäster
som bor i fastigheter som redan innehas av oseriösa ägare. Hyresgästernas
och kommunernas ställning bör därför enligt motionärerna stärkas, t. ex.
genom ändringar i expropriations- eller bostadsförvaltningslagen.

Som motionärerna har påpekat är syftet med tillståndslagen att säkerställa
en god förvaltning av hyresfastigheter. I de fall en hyresfastighet ändå är i en
olämplig innehavares hand och inte sköts tillfredsställande finns möjligheter
till ingripande enligt ett flertal lagar. Lagstiftningen på området kan
sammanfattas enligt följande.

Om en fastighetsägare brister i underhåll av sin fastighet så att hållfastheten
äventyras, brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad uppkommer
eller anordningar för bl. a. isolering, uppvärmning, sophämtning, tvätt och
förvaring inte hålls i stånd, kan byggnadsnämnden med stöd av 50 §
byggnadsstadgan och 16 § lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m.m. förelägga den försumlige ägaren att vidta nödvändiga
åtgärder. Föreläggandet kan förenas med vite och föreskrift att, om
föreläggandet inte följs, åtgärderna kan bli utförda genom byggnadsnämndens
försorg på den försumliges bekostnad. Beslut kan överklagas i den
ordning som gäller för förvaltningsbesvär, dvs. till länsstyrelse, men beslutet

BoU 1984/85:12

13

kan ändå verkställas, om det bedöms nödvändigt.

I de fall vanvården leder till sanitär olägenhet kan även miljö- och
hälsoskyddsnämnden ingripa med föreläggande. Sanktionerna är även enligt
hälsoskyddslagen vite och utförande av nödvändiga åtgärder på fastighetsägarens
bekostnad. Möjlighet finns att förordna om omedelbar verkställighet
oavsett att förvaltningsbesvär anförs.

Om en hyresvärd inte fullgör sin underhållsskyldighet enligt hyreslagen får
hyresnämnden på ansökan av berörd hyresgäst förelägga hyresvärden - vid
behov vid vite - att avhjälpa bristen (åtgärdsföreläggande).

Bostadssaneringslagen ger en kommun eller organisation av hyresgäster
möjlighet att verka för att bostadslägenheter håller en godtagbar lägsta
standard. Kommunen eller hyresgästorganisationen kan ansöka hos hyresnämnden
om att en fastighetsägare skall föreläggas att rusta upp en bristfällig
lägenhet (upprustningsåläggande) eller - om lägenheten har stora brister och
inte beräknas ge ekonomiskt utbyte efter upprustning - förbjuda att den
vidare används som bostad (användningsförbud). Hyresnämnden får förena
ett upprustningsåläggande eller användningsförbud med vite. Följs inte ett
upprustningsåläggande får nämnden i stället för att sätta ut vite besluta att
ställa fastigheten under tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen.
Om tvångsförvaltning kan antas inte ge resultat, får kommunen väcka talan
hos fastighetsdomstolen om inlösen av fastigheten. Hyresnämndens beslut
kan överklagas hos bostadsdomstolen.

Regler om särskild förvaltning av en fastighet finns som nämnts i
bostadsförvaltningslagen, som kan sägas vara generellt tillämplig när en
fastighet inte förvaltas på ett för de boende godtagbart sätt. Initiativrätten
ligger även enligt denna lag hos kommunen och resp. hyresgästorganisation.
Hyresnämnden kan besluta antingen om ett förvaltningsåläggande, varvid
fastighetsägaren under viss minsta tid - i regel tre år - måste överlämna
förvaltningen till en av honom själv utsedd förvaltare, eller om tvångsförvaltning,
i vilket fall nämnden själv utser förvaltare. Förvaltaren uppbär hyror
och andra löpande intäkter och företräder med viss begränsning fastighetsägaren
i angelägenheter som rör fastigheten. Förvaltaren får också med
hyresnämndens medgivande ta upp lån mot inteckningssäkerhet i fastigheten.
Kommunen kan åläggas att förskottera förvaltararvodet. Kan en
tillfredsställande förvaltning inte åstadkommas, får kommunen väcka talan
hos fastighetsdomstolen om inlösen. Hyresnämnden kan - om särskilda skäl
föreligger - förordna interimistiskt om tvångsförvaltning och dess beslut
träder i kraft omedelbart utan hinder av att besvär anförs mot beslutet hos
bostadsdomstolen.

Även andra bestämmelser kan bli tillämpliga. Sålunda finns det möjlighet
för en kommun att enligt förköpslagen förköpa en fastighet som behöver
rustas upp eller som behöver byggas om för att tillgodose bostadsförsörjningen
eller något ändamål som anknyter till den. Vidare får expropriation ske
för att försätta eller hålla en fastighet i tillfredsställande skick när grov

BoU 1984/85:12

14

vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma.

Effektiviteten hos den gällande ordningen i de fall en vanvårdad fastighet
byter ägare har satts i fråga (se t. ex. BoU 1983/84:29 s. 23). Principen är att
ett utfärdat föreläggande - som i regel skall antecknas i fastighetsbok (eller
inskrivningsregister) - gäller mot en ny ägare utan nytt beslut, medan
däremot ett beslut om vite måste sättas ut särskilt mot den nye ägaren.
Regeringen har nyligen i proposition 1984/85:96 lagt fram förslag om en ny
viteslagstiftning. Justitieutskottet behandlar förslaget i betänkandet JuU
1984/85:22. Förslaget innehåller regler bl. a. om löpande vite, vilket innebär
att ett vite bestäms till ett visst belopp antingen för en viss tidsperiod under
vilken föreläggandet inte följs eller, om föreläggandet avser en återkommande
förpliktelse eller ett förbud, för varje gång adressaten inte fullgör
förpliktelsen resp. bryter mot förbudet. Bestämmelserna föreslås bli intagna
i en ny lag om vitén, vilken skall bli tillämplig även i fråga om vitén som
föreläggs enligt bl. a. lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m., bostadssaneringslagen och hälsoskyddslagen. Ett löpande
vite avses gälla även mot en ny ägare, som förvärvat fastigheten genom köp,
byte eller gåva, från tidpunkten för äganderättens övergång, under förutsättning
att anteckning dessförinnan skett i fastighetsboken (eller inskrivningsregistret).
Löpande vite som avser viss tidsperiod skall endast få tas ut av den
som var ägare vid periodens början.

Mot bakgrund av vad som nu har redovisats kan hävdas att det i och för sig
inte saknas möjlighet att med stöd av lagstiftningen ingripa mot en
fastighetsägare som vanvårdar sin fastighet eller i övrigt inte sköter sina
åligganden mot hyresgästerna. Tvärtom förefaller det som det i flera vanliga
fall av brister i en fastighets förvaltning kan ske ingripanden parallellt enligt
flera av de nämnda lagarna. Lagstiftningen är med andra ord delvis
överlappande. Det finns dock enligt utskottets uppfattning en risk att
systemet uppfattas som svåröverskådligt av dem som det närmast berör. Det
kan vara svårt för en kommun eller hyresgästorganisation att välja vilken
form av ingripande som säkrast och snabbast kan leda till avsett resultat. Det
finns också delvis svårupptäckta skillnader i tillämplighetsområde mellan de
nämnda lagarna, som gör att en ansökan enligt t. ex. bostadssaneringslagen
inte leder till någon åtgärd mot en försumlig fastighetsägare, medan en
ansökan om åtgärdsföreläggande enligt hyreslagen kanske skulle ha gjort
det. Som framgått prövas åtgärderna enligt de skilda lagarna av delvis olika
instanser. Det kan leda till samordningsproblem för en kommun eller
hyresgästorganisation som vill ingripa. Tidsutdräkten kan i vissa fall bli
avsevärd, särskilt om ett förfarande inleds enligt en av lagarna, men befinns
böra fullföljas enligt en annan.

Ett problem förenat speciellt med tvångsförvaltning är att det - trots att
förvaltaren disponerar hyresinkomsterna - ofta saknas resurser att genomföra
nödvändiga upprustningsåtgärder eller t. o. m. att klara den löpande
fastighetsskötseln. Även om det finns möjligheter att inteckna fastigheten,

BoU 1984/85:12

15

kan denna redan vara så belastad att någon ytterligare lånemöjlighet inte står
till buds i praktiken. Av bl. a. denna anledning kan det vara svårt för
hyresnämnderna att finna personer eller företag som är villiga att åta sig
tvångsförvaltningsuppdrag.

Med hänvisning till dessa synpunkter finner utskottet att det - som
motionärerna föreslagit - är befogat med en översyn av den lagstiftning som
syftar till att motverka undermålig förvaltning av hyresfastigheter. Enligt vad
utskottet erfarit planeras ett arbete med i huvudsak denna inriktning inom
bostadsdepartementet. Detta arbete kommer att inriktas på att samordna
och förenkla bestämmelserna i främst de lagar som nämnts här ovan samt att
göra grunderna för ingripanden mera klara. I arbetet kommer också att ingå
att se över förfarandereglerna och de olika sanktionsbestämmelserna. Även
resursfrågorna främst vid tvångsförvaltning kommer att beaktas liksom de
resursfrågor som är förenade med ett inlösenförfarande.

Mot bakgrund av det grundläggande ansvar som kommunerna har för
bostadsförsörjningen är det enligt utskottets uppfattning naturligt att stor
uppmärksamhet ägnas åt att ge kommunerna effektiva instrument till
ingripande. Detta utesluter emellertid inte att det kan finnas anledning att
pröva om i vissa fall även andra vägar kan leda till resultat.

Även om sålunda ett arbete med en översyn av samordning m. m. av den i
detta avsnitt behandlade lagstiftningen planeras, finns enligt utskottets
mening skäl för riksdagen att med anledning av motion 2132 (s) som sin
mening ge regeringen till känna vad som här ovan har anförts.

Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt

Enligt lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,
ombildningslagen, gäller att hyresgäster i en fastighet som innehåller fem
eller fler lägenheter under vissa förutsättningar har rätt att genom en av dem
bildad bostadsrättsförening förvärva fastigheten framför annan köpare.
Denna rätt gäller inte fastigheter som ägs av staten, kommun, kommunalförbund,
allmännyttiga bostadsföretag eller aktiebolag som helt ägs av en
kommun eller landstingskommun.

Hyresgästernas rättigheter att förvärva fastigheten utövas genom att den
bostadsrättsförening som de bildat gör en intresseanmälan hos inskrivningsmyndigheten.
Till anmälan skall fogas bl. a. ett intyg om att minst två
tredjedelar av hyresgästerna i de uthyrda lägenheterna i fastigheten skriftligen
har förklarat sig intresserade av en ombildning till bostadsrätt. Fastighetens
ägare underrättas om intresseanmälan och han får därefter, så länge
anmälan gäller, inte sälja eller byta fastigheten utan att först hembjuda denna
till hyresgästerna genom bostadsrättsföreningen. Om det är staten eller en
kommun som skall förvärva fastigheten, behövs dock inte något hembud.

En av hyresgästerna bildad bostadsrättsförening skall fatta beslut att
förvärva den hembjudna fastigheten enligt vissa regler som finns i 60 a §

BoU 1984/85:12

16

bostadsrättslagen. Beslutet skall fattas av hyresgästerna i minst två tredjedelar
av de uthyrda lägenheter som omfattas av förvärvet och hyresgästerna
skall vara medlemmar i föreningen. Beslutet är annars ogiltigt. Även vissa
andra föreskrifter, bl. a. om ekonomisk plan, skall vara uppfyllda för att
beslutet skall vara giltigt. För en bostadsrättsförening som är ansluten till en
folkrörelsekooperativ riksorganisation gäller kraven i 60 a § bostadsrättslagen
endast om förvärvet sker enligt reglerna i ombildningslagen. 1 andra fall
av ombildning är alltså en sådan bostadsrättsförening undantagen från kravet
på kvalificerad majoritet.

I motion 1485 (c) såvitt nu är i fråga och 2801 (fp) yrkande 3 b begärs att
undantaget för hyresfastigheter, som ägs av stat, kommun och allmännyttiga
bostadsföretag m.fl., från ombildningslagen skall upphävas. I den förstnämnda
motionen och i motion 2801 (fp) yrkande 3 c samt i motion 2707 (m)
yrkandena 1 och 2 det sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga förs också fram
förslag om att regeln om kvalificerad majoritet skall upphävas så att enkel
majoritet blir tillräcklig för ett ombildningsförvärv. I motion 2801 (fp)
yrkande 3 c föreslås också att undantaget för folkrörelsekooperativa riksorganisationer
skall utvidgas till att omfatta alla rikskooperativa och regionala
organisationer. I motion 2707 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga förs fram
förslag om att ombildningslagen ändras så att den omfattar fastigheter med
tre - i stället för nu fem - eller fler lägenheter.

I motion 2801 (fp) yrkande 1 begärs såvitt nu är i fråga ett riksdagens
tillkännagivande i enlighet med vad som anförts i motionen om bl. a. vikten
av att fler människor ges möjlighet att välja bostadsrätt som boendeform
samt om s. k. kontorsbildade bostadsrättsföreningar.

Liknande yrkanden behandlades av riksdagen under våren 1984, dels i
bostadsutskottets betänkande BoU 1983/84:27 (s. 16), dels i lagutskottets
betänkande LU 1983/84:16 (s. 9). I det senare betänkandet behandlades
frågan om regeln i ombildningslagen om antalet lägenheter. Utskotten, som
avstyrkte de då behandlade motionsyrkandena, hänvisade bl. a. till tidigare
ställningstaganden främst i samband med att ombildningslagen fick sitt
nuvarande innehåll den 1 juli 1983.

Bostadsutskottet kan inte heller nu finna att några sådana skäl har
åberopats av motionärerna att det finns anledning att ändra förutsättningarna
för ombildning eller göra några särskilda uttalanden. Utskottet avstyrker
därför motionerna 1485 (c) såvitt nu är i fråga, 2707 (m) yrkandena 1 och 2
det sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga samt 2801 (fp) yrkande 1 såvitt nu
är i fråga samt yrkandena 3 b och 3 c.

Även motion 2707 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga om antalet lägenheter
avstyrks med hänvisning till tidigare ställningstaganden.

BoU 1984/85:12

17

Överlåtelsekontroll avseende bostadsrätt

I två motioner berörs frågor om hembudsskyldighet och andra villkor för
överlåtelse av bostadsrätter. Man kan här skilja på villkor om återköp, dvs.
en rätt för den som upplåtit en bostadsrätt att köpa tillbaka den, och villkor
om lösningsrätt, dvs. en rätt för upplåtaren att köpa bostadsrätten från den
som förvärvat den av tidigare innehavare.

Enligt bostadsrättslagen är den som innehar en bostadsrätt i princip
oförhindrad att överlåta rätten till vem han vill. I praktiken begränsas dock
denna rätt av att bostadsrätten får utövas av den nye innehavaren endast om
han antas till medlem av den bostadsrättsförening som äger den aktuella
fastigheten (10 §) och av att överlåtelsen är ogiltig om förvärvaren inte antas
till medlem (13 §). Den nye bostadsrättshavaren får dock inte vägras inträde i
föreningen om han uppfyller de villkor som föreskrivs i stadgarna och
föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare (11 §).
Enligt 11 a § bostadsrättslagen är sådana medlemskapsvillkor utan verkan
som innebär att den som övertar bostadsrätten skall utses av någon annan än
bostadsrättshavaren eller godkännas i annan ordning än som enligt bostadsrättslagen
gäller för inträde i en bostadsrättsförening. Enligt motiven är
denna bestämmelse - som infördes den 1 juli 1982 - ett förtydligande av
gällande rätt för att motverka att olika modeller växer upp på marknaden
som i praktiken innebär en skyldighet att hembjuda bostadsrätten (prop.
1981/82:169 s.60).

I en bostadsrättsförenings stadgar kan föreskrivas att särskilda grunder
skall gälla för ersättning vid överlåtelse av bostadsrätt, t. ex. prisbegränsande
villkor (44 § 8 p.). Om stadgarna anger att det är en förutsättning för
medlemskap att dessa föreskrifter följs, kan alltså en ny bostadsrättshavare
vägras inträde i föreningen. I praktiken torde sådana prisbegränsande villkor
vara sällsynta och skälet torde vara att efterlevnaden är svår att kontrollera.

I fråga om bostadsrätter som avser lokaler finns i 14 § bostadsrättslagen en
regel om att det i stadgarna kan tas in förbehåll att föreningen eller
medlemmarna skall ha rätt att lösa bostadsrätten vid övergång till ny
innehavare. I stadgarna skall i sådant fall också anges efter vilka grunder
ersättning för bostadsrätten skall bestämmas. För bostadsrätter som avser
bostadslägenheter finns inte motsvarande bestämmelser. Anledningen har i
förarbetena angetts vara att en bostadsrättshavare kan behöva överlåta sin
bostadsrätt i syfte att genom byte skaffa sig en annan bostad (prop. 1971:12
s. 114). Någon rätt för föreningen att lösa dessa bostadsrätter finns alltså inte,
utan föreningens legala möjlighet att kontrollera till vem överlåtelsen av en
bostadsrätt sker är inskränkt till att vägra medlemskap för en förvärvare som
inte uppfyller föreskrivna medlemskapsvillkor i stadgarna.

1983 års bostadsrättskommitté (Ju 1983:06) har - mot bakgrund av
uppgifter om starkt stegrade överlåtelsepriser på vissa bostadsrätter - i
uppdrag att se över bostadsrättslagen. Enligt vad bostadsministern anförde i

2 Riksdagen 1984185.19 sami. Nr 12

BoU 1984/85:12

18

direktiven (Dir. 1983:34) till utredningen bör det övervägas en begränsning
av bostadsrättshavarens rätt att fritt överlåta sin bostadsrätt. Som en
möjlighet utpekas att införa regler om skyldighet att hembjuda bostadsrätten
kombinerade med prisföreskrifter. Övervägas bör enligt direktiven också
bl. a. önskemål från kommunalt håll om ett starkt inflytande, t. ex. genom en
kommunal rätt att föreskriva att bostadsföreningars stadgar skall ha ett visst
innehåll.

1983 års bostadsrättskommitté avger slutbetänkande i mitten av mars
1985.

HSB är en bostadskooperativ organisation med syfte att bygga bostäder
och hjälpa medlemmarna att förvalta dessa. Inom HSB finns över 3 300
bostadsrättsföreningar. Bostadsrättsföreningarna är sammanslutna i lokala
ekonomiska föreningar, i fortsättningen benämnda HSB-föreningar. De
lokala HSB-föreningarna sammansluts för hela landet i HSB:s Riksförbund
ek. för.

HSB-föreningarna svarar för nyproduktion av lägenheter som skall
upplåtas med bostadsrätt och bildar de bostadsrättsföreningar som behövs
för ändamålet. Av HSB:s mönsterstadgar för bostadsrättsförening framgår
att medlemmarna i bostadsrättsföreningen ursprungligen utgörs av HSBföreningen
samt ledamöter och suppleanter i dennas styrelse. När bostadsrättsföreningen
börjar upplåta bostadsrätter vidgas medlemskretsen med
bostadsrättshavarna. Enligt mönsterstadgarna krävs för medlemskap i
bostadsrättsföreningen att den bostadssökande först blivit medlem i HSBföreningen.
HSB-föreningens medlemmar utgörs, förutom av de personer
som skrivit in sig i föreningen för att få lägenhet, av bostadsrättsföreningarna
inom HSB-föreningens område samt av dem som tillhör dessa föreningar.
Även för HSB-föreningarna finns det mönsterstadgar.

HSB:s Riksförbunds fullmäktige har 1980 rekommenderat HSB-föreningarna
att tillämpa ett avtal om återköp av nyproducerade bostadsrättslägenheter
inom viss karenstid i de fall då spekulation kan befaras. Systemet innebär
att den medlem i HSB-föreningen som önskar förvärva en bostadsrätt måste
ingå ett särskilt avtal med HSB-föreningen och bostadsrättsföreningen. I
avtalet, som ingås i samband med bostadsrättsavtalet, förbinder sig bostadsrättshavaren
att, om han vill sälja bostadsrätten inom tre år från bostadsrättens
upplåtelse, överlåta den till HSB-föreningen, som i sin tur förbinder sig
att förvärva den. Återköpet skall enligt avtalet ske till ett pris som fastställs
på närmare angivet sätt. Principen är att bostadsrättshavaren skall återfå sin
kapitalinsats med indexerad förhöjning samt ersättning för nedlagda standardförbättringar.
Enas HSB-föreningen och bostadsrättshavaren inte om
priset, bestäms detta av en besiktningsman som utses av bostadsrättsföreningen.
Avtalet innehåller också bestämmelser om viss rätt för bostadsrättshavaren
att få byta bostadsrätten för att få annan bostad och att få överlåta
den till barn eller föräldrar.

Vägrar den bostadssökande att underteckna avtalet, anvisas han inte
någon bostad.

BoU 1984/85:12

19

Bakgrunden till systemet är att priset på bostadsrätter har stigit kraftigt
under senare år, särskilt i de större städernas centrala delar. HSB:s syfte är
att göra det möjligt även för hushåll med begränsade tillgångar att förvärva
bostadsrätter, liksom att motverka spekulation i nybildade bostadsrätter.

Marknadsdomstolen har i ett beslut den 20 december 1984 enligt 1 § lagen
(1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållande vid vite förbjudit HSB
Stockholm att i samband med att en bostadsrättsförening, som är dess
medlem, upplåter bostadsrätt för bostadsändamål till enskild konsument
använda sig av vissa delar av de avtalsvillkor som beskrivits ovan. De sålunda
förbjudna avtalsvillkoren är dels villkoret om att bostadsrättshavaren
förbinder sig att om han önskar överlåta bostadsrätten inom tre år från
upplåtelsen, göra detta till HSB Stockholm, dels föreskriften om att priset vid
oenighet skall fastställas av besiktningsman utsedd av bostadsrättsföreningen.

I sina domskäl finner marknadsdomstolen - efter en redogörelse för de
aktuella bestämmelserna, närmast i 11 a § och 14 § bostadsrättslagen, och
deras förarbeten samt en särskild utredning som på konsumentverkets
uppdrag företagits av professor Anders Victorin - att bostadsrätten som
upplåtelseform för bostadslägenheter enligt gällande lag vilar på principen
om en fri överlåtelserätt i den meningen att inskränkning inte får göras
beträffande vem en bostadsrättshavare har rätt att överlåta bostadsrätten till.
Bostadsrättsföreningens enda prövning rörande en ny innehavare av bostadsrätten
sker i samband med att frågan om medlemskap i föreningen
prövas. Domstolen fortsätter:

Det är således förbjudet för en bostadsrättsförening att ta in ett villkor om
hembudsskyldighet i sina stadgar. Det aktuella återköpsvillkoret uppställs nu
av HSB Stockholm vid erbjudande av upplåtelse av bostadsrätt till konsumenter
som förutsättning för upplåtelsen och ingår i ett avtal mellan
konsument/bostadsrättshavaren och HSB-föreningen, vilken enligt vad ovan
redovisats helt dominerar bostadsrättsföreningen. Villkoret innebär i praktiken
längre gående förpliktelser för konsument/bostadsrättshavaren än en
hembudsskyldighet. Att på detta sätt uppställa villkor av ett slag som
bostadsrättsföreningen inte får ta in i sina stadgar måste anses som ett klart
kringgående av bostadsrättslagens förbud. Victorin har också i sin utredning
uttalat att sannolikheten är relativt hög för att villkoret skall förklaras
civilrättsligt ogiltigt som ett försök till kringgående av 11 a § bostadsrättslagen.

Domstolen uttalar vidare att det klandrade återköpsvillkoret genom ett
direkt kringgående av ett lagstadgat förbud inskränker konsumentens
rättigheter. Inskränkningen medför - enligt domstolen - att det inte råder
rimlig balans mellan avtalsparterna. Domstolen finner därför avtalet oskäligt
enligt avtalsvillkorslagen.

Villkoret om att priset skulle fastställas av en besiktningsman utsedd av
bostadsrättsföreningen finner domstolen oskäligt enligt avtalsvillkorslagen
på flera grunder, som dock inte har något direkt sammanhang med
bostadsrättslagen.

BoU 1984/85:12

20

Frågorna om en kontroll av överlåtelse av bostadsrätt berörs som nämnts i
två motioner. I motion 2801 (fp) yrkande 1 yrkas ett tillkännagivande i
enlighet med vad som anförs i motionen bl. a. om att riksdagen bör uttala att
förbudet mot hembudsklausuler bör kvarstå. Bestämmelserna i 11 a §
bostadsrättslagen ger enligt motionärerna ett skydd för den enskilde.

I motsättning till nyss nämnda yrkande begärs i motion 1481 (s) att
riksdagen skyndsamt ändrar bostadsrättslagen så att medlemmarna i de
folkrörelsekooperativa organisationerna själva får besluta att i bostadsrättsföreningarnas
stadgar införa bestämmelser, som medger förköpsrätt för
föreningen eller den organisation föreningen tillhör. Motionärerna hänför
sig till marknadsdomstolens dom och menar att effekten av denna blivit att
det nu synes fritt fram för korttidsspekulation i bostadsrätter. Detta
förhållande beskrivs som särskilt stötande särskilt som det är samhället som
underkänt organisationens medlemmars initiativ till åtgärder mot en sådan
spekulation.

Frågorna om bostadsrättslagen och hembudsregler har tidigare behandlats
av utskottet bl. a. i betänkandena CU 1981/82:41 s.7, 1982/83:31 s. 10 och
1983/84:27 s. 17. Alltsedan 1983 års bostadsrättskommitté tillsattes har
utskottet rekommenderat att dess arbete avvaktas.

Bostadsutskottet ansluter sig till vad bostadsministern anförde i direktiven
till 1983 års bostadsrättskommitté om det angelägna i att åtgärder vidtas för
att hejda prisutvecklingen på bostadsrätter och hindra att omotiverade
vinster uppkommer för enskilda bostadsrättshavare. Utskottet delar också
uppfattningen i direktiven att i stället för en allmän priskontroll bör
övervägas att begränsa de enskilda bostadsrättshavarnas rätt att fritt överlåta
sina bostadsrätter genom att införa s. k. hembudsklausuler kombinerade
med prisföreskrifter. Utskottet kan således inte ansluta sig till den uppfattning
som kommer till uttryck i motion 2801 (fp) yrkande 1 och som innebär
att riksdagen nu skulle göra ett uttalande riktat mot lämpligheten av att införa
möjligheter att föreskriva en lösnings- eller återköpsrätt avseende bostadsrätter.
Utskottet avstyrker därför detta motionsyrkande.

Utskottet ser med tillfredsställelse att 1983 års bostadsrättskommitté nu
avslutar sitt arbete och att ett förslag kan prövas av remissinstanserna och
efter ytterligare beredning i regeringskansliet läggas fram för riksdagen.
Frågan för utskottet med anledning av motion 1481 (s) är om beredningsarbetet
i sin helhet bör avvaktas eller om de synpunkter motionärerna anför är
av sådan angelägenhetsgrad att riksdagen redan nu bör vidta någon åtgärd.

Utskottet tar till utgångspunkt för sin bedömning av denna fråga att det
återköpsavtal som HSB:s Riksförbund sedan 1980 har rekommenderat sina
medlemsorganisationer att använda och som marknadsdomstolen nu i dess
väsentliga delar har förbjudit, i praktiken har fungerat utan några kända
tillämpningsproblem och utan att leda till någon inre oenighet inom HSB. En
förutsättning för detta har sannolikt varit att avtalet tillämpats med förståelse
för de angelägna intressen som en bostadsrättshavare kan ha av att vilja

BoU 1984/85:12

21

skaffa en annan bostad genom att byta sin bostadsrätt eller hans intresse av
att kunna överlåta bostadsrätten till närstående. Den återköpsrätt som
HSB-föreningen tillförsäkrat sig enligt avtalet har därigenom inte tillåtits att
ta överhanden över bostadsrättshavarens intressen i de nyssnämnda hänseendena.
Avtalet har också, som framgått, varit tidsbegränsat till tre år efter
upplåtelsen till den första innehavaren. Den värdeökning som bostadsrätten
kunnat undergå har alltså kunnat fullt ut tillgodogöras av bostadsrättshavaren
vid försäljningar som skett därefter. Avsikten har varit att motverka
spekulation med bostadsrätter och inte att dra in någon värdestegring till
HSB.

HSB:s återköpsavtal bör enligt utskottets mening också ses mot bakgrunden
av HSB:s allmänna roll på bostadsmarknaden. De enskilda medlemmarna
i HSB möjliggör genom sparande en kontinuerlig nyproduktion av
bostadsrättslägenheter. Det är alltså en samfälld medlemsangelägenhet att
förutsättningarna för fortsatt nyproduktion inte hämmas. Denna angelägenhet
är enligt utskottets mening värd samhälleligt stöd. Utskottet ser en fara i
att en helt okontrollerad prisutveckling kan försämra dessa förutsättningar.
Möjligheten till korttidsspekulation kan tunna ut medlemsengagemanget i
organisationen och strider f. ö. mot de bostadssociala mål som HSB enligt sitt
bostadspolitiska program ansluter sig till. Det är vidare i hög grad diskutabelt
att HSB - som svarar för byggandet av bostadsrättslägenheter och upplåter
dessa på rimliga och acceptabla villkor - redan genast efter den första
upplåtelsen helt skall sakna möjlighet att kontrollera villkoren för vidare
överlåtelser av bostadsrätterna. HSB har ju ett förklarligt intresse av att inom
det egna beståndet och till förmån för de egna medlemmarna kunna
disponera lägenheter som skall vidareförsäljas.

På senare tid har rapporterna om ytterligare stegring av överlåtelsepriser
på bostadsrätter i främst Stockholmsområdet blivit alltmer alarmerande.
Mot denna bakgrund kan det enligt utskottets uppfattning befaras att den
omständigheten att återköps- eller lösningsvillkor inte längre kan göras
gällande kan leda till klart oönskade bostadssociala effekter och äventyra de
mål för ett jämlikt boende som statsmakterna har antagit. Detta motiverar
enligt utskottets mening att åtgärder snarast vidtas så att de organisationer på
bostadsrättsområdet, vars stadgar och allmänna verksamhet vilar på en
gemensam bostadssocial grundsyn, kan utan hinder av bostadsrättslagen
fortsätta sina ansträngningar att motverka korttidsspekulation. I enlighet
med vad utskottet tidigare godtagit (CU 1982/83:31) faller inom ramen för
denna definition de folkrörelsekooperativa organisationerna HSB och
Riksbyggen och därtill knutna föreningar. Dessa bör alltså genom ändringar i
bostadsrättslagen beredas möjlighet till vidare insatser mot spekulation.

Överväganden med anledning av 1983 års bostadsrättskommittés förslag
måste med nödvändighet anstå åtminstone under större delen av det
innevarande året. Dessa överväganden kommer också att innefatta en rad
frågor vars lösning inte är direkt avhängig av hur återköps- eller lösningsvill -

BoU 1984/85:12

22

kor utformas inom organisationerna.

Det torde inte vara förenat med några större nackdelar för den vidare
behandlingen av de förslag om bl. a. kommunalt inflytande som 1983 års
bostadsrättskommitté lägger fram att nu göra de begränsade ändringar i
bostadsrättslagen som fordras för att möjliggöra för de folkrörelsekooperativa
organisationerna att vidareutveckla sitt arbete med återköps- eller
lösningsrättsregler. Detta förhållande i förening med angelägenheten av en
snar reform på området motiverar utskottet att föreslå riksdagen att nu
besluta om lagändringar i enlighet med vad motionärerna föreslagit.

Ändringarna syftar alltså till att möjliggöra för de folkrörelsekooperativt
anknutna bostadsrättsföreningarna, enligt definitionen ovan, att i sina
stadgar utan hinder av bostadsrättslagen ta in föreskrifter som begränsar
bostadsrättshavarnas möjlighet att fritt överlåta sina bostadsrätter. Bestämmelsen
i 14 § bostadsrättslagen medger f. n. en bostadsrättsförening att i
stadgarna ta in förbehåll om en lösningsrätt för föreningen eller medlemmarna.
Som framgått gäller detta dock endast bostadsrätter för lokaler. Denna
inskränkning bör därför upphävas såvitt avser de folkrörelsekooperativt
anknutna föreningarna.

I den mån ett förbehåll om lösningsrätt tagits in i stadgarna innebär
bestämmelsen att stadgarna också skall ange ordning och tid för lösningsrättens
utövande samt grunderna och tiden för ersättningens storlek resp.
betalning. Bestämmelsen avser f. n endast den situationen då en överlåtelse
verkligen kommit till stånd. Förening eller medlemmar får i sådant fall lösa
bostadsrätten hos förvärvaren enligt gällande ersättningsgrunder. Bestämmelsen
bör dock justeras så att den även möjliggör stadgeföreskrifter om
återköp direkt från bostadsrättshavaren då denne avser att överlåta bostadsrätten.
Den bör också utvidgas så att inte bara bostadsrättsföreningen och
dess medlemmar har återköps- eller lösningsrätt utan även en folkrörelsekooperativ
organisation som bostadsrättsföreningen ingår i, t. ex. en lokal
HSB-förening, får samma rätt. Härigenom får de folkrörelsekooperativa
organisationerna möjlighet att anvisa återköpta lägenheter till de egna
medlemmarna.

Som framgått ovan är det återköpsvillkor som HSB har tillämpat
tidsbegränsat till tre år från bostadsrättens upplåtelse. Det torde inte finnas
behov av stadgeföreskrifter om återköps- eller lösningsrätt under längre tid
än den nämnda. Tidsbegränsningen bör lagfästas.

Lagtekniskt finner utskottet lämpligt att de föreslagna möjligheterna för
de folkrörelsekooperativt anknutna bostadsrättsföreningarna att i sina
stadgar ta in förbehåll om återköps- eller lösningsrätt ges en så nära
anslutning som möjligt till regleringen i 14 § bostadsrättslagen. De regler
som bör gälla speciellt för de folkrörelsekooperativa organisationerna bör tas
in i ett nytt andra stycke till paragrafen. I detta förs in bestämmelserna om att
förbehåll om återköps- och lösningsrätt får avse även bostadslägenheter, att
även en organisation som bostadsrättsföreningen tillhör får motsvarande rätt

BoU 1984/85:12

23

och att förbehållet skall vara tidsbegränsat. I paragrafens första stycke
behöver endast göras två mindre justeringar av språklig natur.

Bestämmelsen i 11 a § bostadsrättslagen har som nämnts till syfte att
motverka att hembudsskyldighet införs på bostadsrättsområdet. Enligt
bestämmelsen är bl. a. sådana medlemskapsvillkor utan verkan som innebär
en inskränkning i bostadsrättshavarens rätt att fritt bestämma vem han vill
överlåta bostadsrätten till. En återköps- eller lösningsrätt av det slag som
utskottet här vill lämna utrymme för kan sägas innebära en sådan inskränkning.
Bestämmelsen bör därför ändras så att det framgår att den inte utgör
något hinder mot stadgeföreskrifter om återköps- eller lösningsrätt.

De lagändringar som utskottet här föreslår riksdagen att anta medger de
folkrörelsekooperativt anknutna bostadsrättsföreningarna att i sina stadgar
ta in förbehåll om lösnings- eller återköpsrätt. För att förbehållen skall gälla
krävs alltså att föreningen fattar beslut om det i den för stadgeändring
föreskrivna ordningen (62 §). De återköpsavtal som HSB redan träffat med
berörda parter innan en stadgeändring trätt i kraft torde, så som marknadsdomstolen
har antagit, sakna giltighet. Marknadsdomstolens förbud mot de
tillämpade återköpsvillkoren torde inte påverkas av lagändringarna i annan
mån än att domstolens slutsats att återköpsvillkoret innebär ett otillåtet
kringgående av bostadsrättslagen inte längre är aktuell. Det får bli en sak för
berörda organisationer att utforma stadgeföreskrifter och därpå grundade
avtalstexter på ett sådant sätt att de inte strider mot de principer som uttalas i
domen.

Den föreslagna lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 1985.

Hyressättningssystemet

I tre motioner återfinns förslag om ändringar i det nuvarande systemet för
hyressättning avseende bostadslägenheter, det s. k. bruksvärdessystemet.

I motion 2707 (m) yrkande 6 begärs att regeringen skyndsamt skall lägga
fram förslag till ett nytt hyressättningssystem. Enligt motionärerna är
bruksvärdessystemet inte tillräckligt marknadspåverkat. Det anges inte ge
kostnadstäckning för bostadsföretagen och lägger därmed stora bördor på
framtida generationer. Det tar bl. a. inte hänsyn till bostadens läge.
Härigenom minskas rörligheten inom bostadsbeståndet och detta utnyttjas
därför inte rationellt. Dessutom skapas incitament till en svart hyresmarknad.
Det nuvarande systemet bör successivt avvecklas. Lägesfaktorn bör få
påverka hyrorna. I kommuner med en balanserad hyresmarknad bör redan
nu marknadshyror införas. En kommitté bör utreda hur hyresgästernas
besittningsskydd kan garanteras. I motion 2801 (fp) yrkande 11 begärs att
riksdagen ändrar hyreslagen så att lägesfaktorn ges ökad vikt. Motionärerna
anser att de boendes preferenser bör ges ökad betydelse. Motionärerna
begär också, yrkande 4, att riksdagen på försök skall besluta avveckla

BoU 1984/85:12

24

bruksvärdessystemet i några kommuner och där införa en fri hyresmarknad.
Motiven för detta förslag är att enligt motionärerna endast 44 kommuner
uppvisar brist på bostäder medan det råder balans i 93 kommuner och
bostadsöverskott i 127. En avveckling av bruksvärdessystemet skulle därför
enligt deras mening sannolikt inte nämnvärt påverka hyresnivån. Hyresgästernas
besittningsskydd bör bibehållas. En försöksverksamhet bör föregå en
övergång till en marknadsanpassad hyressättning. Även i motion 333 (c)
föreslås en försöksverksamhet med fri hyresmarknad. Motiveringen överensstämmer
i huvudsak med den som ges i fp-motionen, men dessutom
anförs att de ändringar i skatte- och finansieringsvillkor som riksdagen
beslutat om under hösten 1984 gjort bruksvärdessystemet svårare att
tillämpa genom de olika villkor som uppstår för hyresfastigheter beroende på
vilken ägarkategori de tillhör. De allmännyttiga företagen, som skall vara
hyresledande, gynnas i regel av besluten och bruksvärdessystemet blir
därigenom mindre lämpligt som metod att fastställa hyra. En försöksverksamhet
bör omfatta ett eller flera län, pågå i förslagsvis fem år och följas med
jämförande studier.

I motion 2801 (fp) yrkande 5 tas upp frågor om vad som bör ingå i hyra.
Samma frågor berörs också motivledes i motionerna 2707 (m) och 2235 (m).
Motionärerna menar att de särskilda ersättningar som utgår till hyresgäströrelsen
för boinflytande och fritidsverksamhet inte skall anses som hyra enligt
hyreslagen. Motionärerna ifrågasätter om dessa ersättningar kommer alla
hyresgäster till godo på ett sådant sätt att det är motiverat att ta ut dem.
Enligt motionärernas mening strider det mot bruksvärdesprincipen att
betrakta ersättningarna som en del av hyran. Till skillnad från vad som gäller
för förhandlingsersättning saknas lagstöd för att ta ut boinflytandeersättning
och ersättning för fritidsverksamhet.

Från andra utgångspunkter kritiseras bruksvärdessystemet i motion 1128
(vpk). Motionärerna begär att förslag snarast föreläggs riksdagen om en
ändring av 12 kap. 55 § jordabalken så att en hyra inte är att anse som skälig
om den är högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är
likvärdiga. Den nuvarande bestämningen av en hyra som är oskälig,
nämligen en hyra som är påtagligt högre än hyran för likvärdiga lägenheter,
bör avskaffas. Härigenom kommer det enligt motionärerna att finnas viss
marginal för fastställelse av lägre hyror.

Med anledning av förslag i proposition 1983/84:137 beslöt riksdagen i juni
1984 om flera ändringar i 12 kap. jordabalken, den s. k. hyreslagen. Bl. a.
gjordes vissa ändringar i bruksvärdessystemet i detta sammanhang. Ändringarna
trädde i kraft den 1 januari 1985. Motionsyrkanden som i huvudsak
motsvarar de nu väckta prövades av bostadsutskottet vid vårens riksdagsbehandling
och avstyrktes då (BoU 1983/84:29).

Utskottet vidhåller sina tidigare överväganden i fråga om bruksvärdessystemet.
Nyligen har vissa ändringar i systemet trätt i kraft. Det finns enligt
utskottets mening inte utrymme för experiment av det slag som motionärerna

BoU 1984/85:12

25

eftersträvar. Utskottet avstyrker därför motionerna 333 (c), 2707 (m)
yrkande 6 samt 2801 (fp) yrkande 4.

Även vad i motion 2801 (fp) yrkandena 5 och 11 föreslagits om hur
ersättning för boinflytande m. m. bör beaktas och om lägesfaktorn avstyrks
med hänvisning till tidigare ställningstagande.

Också vad i motion 1128 (vpk) föreslagits om hyresnivån har flera gånger
behandlats av utskottet och avstyrkts av riksdagen. Motionsyrkandet bör inte
heller nu vinna riksdagens bifall.

Hyresförhandlingar m. m.

I motionerna 334 (c), 2707 (m) yrkande 5,2235 (m) och 2801 (fp) yrkande 7
begärs att hyresförhandlingslagen ändras så att rätten att förhandla tillerkänns
den organisation som hyresgästerna har förtroende för. Det framhålls
att Hyresgästernas Riksförbund har fått ett förhandlingsmonopol genom den
nuvarande lagstiftningen och att förbundet därigenom förhandlar för många
hyresgäster som inte är medlemmar. I m-motionerna läggs tonvikten vid den
enskildes rätt att förhandla. I fp-motionen förespråkas förhandlingsrätt för
den organisation som har förtroendet hos en majoritet av hyresgästerna och i
c-motionen förordas att avgörandet av vem som skall förhandla bör
tillkomma hyresgästerna i varje fastighet.

I motion 2235 (m) och 2801 (fp) yrkande 9 kritiseras också den ordning som
föreskrivs i hyresförhandlingslagen om att det i en förhandlingsöverenskommelse
kan bestämmas att i hyran skall ingå en förhandlingsersättning till
hyresgästorganisationen. I m-motionen förespråkas att rätten till förhandlingsersättning
avskaffas och att i övrigt hyresgästorganisationerna inte skall
ha rätt att ta ut ersättningar för fritidsverksamhet och boinflytande. I
fp-motionen begärs regler om att en förhandlingsöverenskommelse inte får
träffas om förhandlingsersättning utan att ersättningen eller dess beräkningsgrunder
specificeras på hy resa vin.

Motsvarande motionsyrkanden behandlades av riksdagen vid behandlingen
av vissa hyreslagstiftningsfrågor våren 1984 och avslogs då i enlighet med
vad bostadsutskottet förordat (BoU 1983/84:29).

Utskottet står fast vid sina tidigare ståndpunkter i fråga om hyresgästernas
ställning enligt hyresförhandlingslagen. Utskottet avstyrker därför motionerna
334 (c), 2707 (m) yrkande 5 och 2801 (fp) yrkande 7.

Även rörande förhandlingsersättning hänvisar utskottet till tidigare ställningstaganden
och avstyrker motionerna 2235 (m) och 2801 (fp) yrkande 9.

Förmedlingsavgift för fritidsbostäder

Enligt 12 kap. 65 § jordabalken är det straffbart att uppställa villkor om
särskild ersättning för upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätt till en
bostadslägenhet. 112 kap. 65 a § första stycket jordabalken har det också vid

BoU 1984/85:12

26

straffansvar föreskrivits att ingen får ta emot, träffa avtal med eller begära
ersättning av hyressökande för anvisning av bostadslägenhet. Sådan ersättning
får dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt grunder som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen har uppdragit åt kommerskollegium att fastställa en taxa för
yrkesmässig bostadsförmedling. Den nu gällande taxan trädde i kraft den 15
februari 1982. Någon skillnad mellan lägenheter för permanentboende och
fritidsboende görs inte i taxan. F. n. pågår arbete med revidering av taxan.

Under det översynsarbete rörande hyreslagstiftningen som gjordes av
hyresrättsutredningen uttalade utredningen med anledning av en skrivelse
från kommerskollegium följande (SOU 1981:77 s. 377).

Genom införandet av nuvarande 65 a § har öppnats en möjlighet att
fastställa en enhetlig taxa för yrkesmässig bostadsförmedling som gäller för
hela landet. Eftersom 65 a § inte skiljer på bostadslägenheter av olika slag
skall den fastställda taxan tillämpas också beträffande fritidslägenheter.
Bestämmelsen i 65 a § trädde i kraft den 1 juli 1978. Skyldigheten att tillämpa
taxa också vid yrkesmässig bostadsförmedling av fritidsbostäder har sålunda
gällt i drygt tre år. Ett avskaffande av skyldigheten att tillämpa taxan vid
yrkesmässig bostadsförmedling av bostadslägenheter avsedda för fritidsändamål
skulle därför föra med sig en väsentlig försämring för de konsumenter
som efterfrågar dessa bostäder. Genom en ändring skulle man vidare slå
sönder den enhetlighet i systemet som var en av utgångspunkterna vid
bestämmelsens tillkomst (SOU 1976:60 s. 105ochprop. 1977/78:175 s. 140).
Enligt vår mening bör därför fritidslägenheter inte undantas från skyldigheten
att tillämpa taxa vid yrkesmässig förmedling av hyreslägenheter.

I det förslag till ändringar i hyreslagstiftningen som regeringen lade fram
under våren 1984 (prop. 1983/84:137 s. 138) gjordes endast redaktionella
ändringar i 12 kap. 65 a § första stycket jordabalken. I specialmotiveringen
till de föreslagna justeringarna uttalade det föredragande statsrådet att han
delade hyresrättsutredningens uppfattning att bestämmelsen liksom f. n. bör
gälla alla typer av bostadslägenheter, alltså både lägenheter för permanentboende
och för fritidsboende.

Riksdagen biföll i enlighet med bostadsutskottets hemställan (BoU
1983/84:29) de av regeringen föreslagna redaktionella ändringarna i 12 kap.
65 a § första stycket jordabalken. Förslaget hade i denna del inte föranlett
något motionsyrkande. Utskottet hade vid sin behandling av bl. a. denna del
av propositionen inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande om
vad som föreslagits i propositionen.

I tre motioner väckta under allmänna motionstiden 1985 förordas att
förmedlingsavgift för fritidsbostäder tas undan från tillämplighetsområdet
för 12 kap. 65 a § jordabalken. I motionerna 1483 (c) och 2133 (s) begärs att
regeringen skall få i uppdrag att lämna förslag om ändrade bestämmelser,
och i motion 2154 (s) yrkas att riksdagen beslutar om en sådan ändring av
paragrafen att skyldigheten upphör för kommerskollegium att fastställa taxa
vid förmedling av korttidsuthyrning av stugor och lägenheter för fritidsända -

BoU 1984/85:12

27

mål. Motionärerna anför att det knappast från början torde ha varit avsikten
att bestämmelsen skulle tillämpas på uthyrning av fritidsbostäder. Det skulle
vara förenat med stora svårigheter att konstruera en taxa som tar hänsyn till
de väsentliga skillnader som föreligger mellan uthyrning av permanentbostäd^r
och fritidsbostäder. Särskilt gäller detta korttidsuthyrning av stugor och
lägenheter. En reglering skulle bli orimligt krånglig och svårtolkad. Efterlevnaden
skulle dessutom bli svår att kontrollera. Det sociala skyddsintresset,
som en taxereglering är avsedd att tillgodose, är enligt motionärerna
obetydligt när det gäller uthyrning för fritidsändamål. En reglering är t. o. m.
till nackdel för konsumenten, eftersom den kan leda till att en sämre service
presteras för samma taxebundna pris. Som exempel på att förmedlingen av
fritidsbostäder sker under väsentligt andra villkor än förmedlingen av
permanentbostäder nämns i motionerna bl. a. att fritidsbostäder ofta förmedlas
i s. k. paketresor av resebyråer, lokala turistbyråer och liknande
organisationer. Paketet innehåller i sådana fall biljetter, försäkringar och
serviceåtaganden som inte har med själva uthyrningen att göra. De stugor
och lägenheter som hyrs ut inom paketet besiktigas före och efter varje
uthyrning. De beskrivs i informationsmaterial om paketet och marknadsförs
på ett kostnadskrävande sätt i broschyrer, kataloger etc. Det pris som tas ut
för paketet innehåller ofta garantier även för stug- eller lägenhetsägaren
bl. a. i form av försäkring av egendomen. Priset kan variera kraftigt beroende
på säsongsefterfrågan och tillfälliga rabatter är inte ovanliga. Enligt motionärernas
uppfattning skulle försök att i taxeform reglera storleken på en
förmedlingsavgift avsevärt försämra förutsättningarna för verksamheten och
leda till starkt fördyrade administrationskostnader för den seriösa resebyråverksamheten.
Detta skulle också leda till en försämrad service för konsumenterna.
Svenska resebranschens förening och Sveriges Turistråd har vänt
sig mot den ytterligare reglering som förbereds som en följd av att det nu
klarlagts att bestämmelserna i 12 kap. 65 a § jordabalken verkligen omfattar
även förmedling av fritidsbostäder.

Bostadsutskottet har som framgått ovan nyligen lämnat den i proposition
1983/84:137 föreslagna lydelsen av 12 kap. 65 a § jordabalken utan erinran
eller särskilt uttalande och riksdagen har antagit propositionsförslagen i bl. a.
denna del.

Emellertid finner utskottet att motionärerna pekat på så väsentliga
nackdelar med en taxereglering av förmedlingsavgift för fritidsbostäder att
den nyligen bekräftade ordningen bör omprövas. Behovet av ett förbud mot
att ta ut förmedlingsavgift av en hyressökande gör sig med kraft gällande vad
gäller bostadslägenheter för permanent boende. Särskilt i områden med brist
på bostäder tillgodoser ett sådant förbud ett väsentligt bostadssocialt
skyddsintresse. Som motionärerna anför kan inte detsamma sägas gälla
lägenheter som hyrs ut för olika fritidsändamål. Tillgång och efterfrågan kan
inom denna sektor av bostadsmarknaden anses stå i mer rimligt förhållande
till varandra och de hyressökande torde ha en större valfrihet mellan

BoU 1984/85:12

28

lägenheter av olika slag och belägenhet. Härtill kommer, som motionärerna
har framhållit, att det måste anses innefatta mycket svåra problem att i form
av en taxa på ett meningsfullt och kontrollerbart sätt reglera den inte
oväsentliga del av fritidsuthyrningen som sker inom ramen för olika slags
resepaket, där priset som konsumenten betalar inkluderar mycket mer än
själva hyran.

Det sagda leder utskottet till uppfattningen att det är befogat att undanta
fritidslägenheter från regleringen i 12 kap. 65 a § första stycket jordabalken.
Undantaget från förbudet i fråga om avgift som utgår vid yrkesmässig
förmedling bör inte rubbas. I fråga om lägenheter för permanent boende bör
det även fortsättningsvis vara förbjudet att ta ut förmedlingsavgift av
hyressökande, såvida inte avgiften tas ut inom ramen för den yrkesmässiga
förmedlingsverksamheten och står i överensstämmelse med gällande taxa.
Som framhållits ovan ser utskottet inga väsentliga nackdelar med denna
föreslagna ordning. Den begränsning av regleringens omfattning som
utskottet här föreslår tillgodoser i huvudsak motionärernas önskemål och bör
inte kunna kringgås såvitt gäller lägenheter för permanent boende. Utskottet
förutsätter dock att bostadsdepartementet följer utvecklingen på området
med uppmärksamhet och förordar att regeringen vid lämplig tidpunkt för
riksdagen redovisar sin syn på utfallet av den nu föreslagna ändringen.

Lagtekniskt fordras endast den ändringen att i 12 kap. 65 a § första stycket
första meningen jordabalken anges att förbudet gäller endast bostadslägenhet
för annat ändamål än fritidsändamål. Detta uttryckssätt används redan
t. ex. i bostadsförvaltningslagen, bostadssaneringslagen och hyresförhandlingslagen.
Även enligt 12 kap. jordabalken gäller redan vissa särbestämmelser
för bostadslägenheter för fritidsändamål, se t. ex. 9 och 11 §§.

Den lagändring som utskottet nu med anledning av motionerna 1483 (c),
2133 (s) och 2154 (s) föreslår är sålunda av enkel beskaffenhet. Det är enligt
utskottets mening därför inte nödvändigt med någon ytterligare beredning av
lagstiftningsärendet. För att detta bör avgöras snabbt talar också den
omständigheten att det f. n. pågår arbete med revidering av taxan och att nya
förutsättningar för taxans omfattning därför bör tillkännages så fort som
möjligt.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna om redovisning m. m.
bör ges regeringen till känna.

Bostadsförmedling och bostadsanvisning

I motion 913 (vpk) föreslås att regeringen skall ge bostadskommittén i
uppdrag att snarast lägga fram förslag till förändringar av den lagstiftning
som gäller förmedlingen av bostäder och att regeringen i sin tur skall
förelägga riksdagen förslag som kan leda till beslut under 1985. Enligt vad i
motionen anförts beräknas bostadskommitténs arbete inte utan regeringsingripande
vara färdigt förrän vid årsskiftet 1985-1986. Motionärerna

BoU 1984/85:12

29

hänvisar till att den nuvarande lagstiftningen på området enligt deras
bedömning är otillfredsställande och att vpk under många år förordat en
obligatorisk bostadsförmedling avseende såväl småhus som hyres- och
bostadsrättslägenheter. Förändringar behöver göras i bostadsfinansieringsförordningen,
bostadsförsörjningslagen och bostadsanvisningslagen.

I motion 2137 (vpk) begärs förslag från regeringen om ändrad lagstiftning
så att s. k. övernattningsbostäder kan ställas till de kommunala bostadsförmedlingarnas
förfogande. Enligt vad motionärerna har inhämtat finns det i
Stockholm ett stort antal bostäder som används i huvudsak för tillfällig
övernattning och dubbelboende. Sedan föregående riksdagsbehandling av
frågan har situationen blivit värre. Förslag bör snarast läggas fram utifrån den
utgångspunkten att fastighetsägande medför skyldighet se till att lägenheter
ställs till förfogande för stadigvarande boende.

I motion 550 (s) yrkas att riksdagen gör ett tillkännagivande av vad som
anförs i motionen om bostadsanvisningslagen. Motionärerna anför att det
finns en lagstadgad skyldighet för kommunerna att motverka segregation i
boendet. Bostadsförmedlingen är ett medel för detta. Bostadsområden som
är belastade med sociala problem kan avlastas genom att likvärdiga bostäder
förmedlas i andra områden. En jämn hushållssammansättning i bostadsområdena
ger betydelsefulla samhälleliga fördelar. Bostadsanvisningslagen har
inte kommit att ge det resultat som motiverade dess införande. Även andra
statliga riktlinjer för den kommunala bostadsförmedlingen bör övervägas.

I motionerna 2152 (c) yrkande 2, 2669 (m) yrkande 2, 2707 (m) yrkande 8
och 2801 (fp) yrkande 14 begärs att bostadsanvisningslagen skall upphävas. I
de båda m-motionerna anförs som huvudsakligt motiv att lagen leder till
godtycke och är en oacceptabel inskränkning i fastighetsägarnas äganderätt.
Lagen sägs också leda till att människors möjlighet att själva söka en bostad
minskar. Anvisning av lägenheter i strid med de bostadssökandes önskemål
anses kunna innebära olaga diskriminering. I fp- och c-motionerna framförs
som huvudsakligt skäl till att avskaffa bostadsanvisningslagen att på senare år
ett antal frivilliga uppgörelser om bostadsanvisning har träffats och att lagen
därmed inte längre tjänar något syfte.

Frågan om kommunernas anvar för bostadsförsörjningen och förmedlingen
av bostäder ligger, som redan nämnts, inom ramen för bostadskommitténs
direktiv. Enligt direktiven bör kommittén också studera erfarenheterna av
bostadsanvisningslagen.

Yrkanden såväl om upphävande av bostadsanvisningslagen som om en
skärpning av lagen behandlades av riksdagen våren 1984 (BoU 1983/84:15).
Yrkandena avstyrktes av utskottet med hänvisning dels till att utskottet
vidhöll tidigare ställningstaganden till förmån för behovet av en bostadsanvisningslag,
dels till det arbete som pågår inom bostadskommittén.

Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden i fråga om upphävande
av bostadsanvisningslagen. Motionerna 2152 (c) yrkande 2,2669 (m) yrkande
2, 2707 (m) yrkande 8 och 2801 (fp) yrkande 14 avstyrks sålunda.

BoU 1984/85:12

30

Beträffande vad som anförs i motion 913 (vpk) omförtur i bostadskommittén
för frågor om bostadsförmedling m. m. och vad som förordas i motion 550
(s), finner utskottet det vara rimligt att riksdagen avvaktar kommitténs
arbete. Utskottet avstyrker därmed dessa båda motioner.

Den speciella frågan om övernattningsbostäder behandlades av bostadsutskottet
i betänkandet BoU 1983/84:4 varvid utskottet avstyrkte motionsyrkande
(s) med innebörd att övernattningsbostäder skulle ställas till bostadsförmedlingarnas
förfogande. Utskottet hänvisade - efter att ha inhämtat
remissvar över motionen från bl. a. flera kommuner - till att problemet med
övernattningsbostäder torde vara koncentrerat till Stockholms kommun.
Enligt utskottets uppfattning borde det i första hand prövas om det inte
genom överenskommelser mellan hyresmarknadens parter skulle kunna vara
möjligt att ställa fler lägenheter itll bostadsförmedlingens förfogande.
Utskottet hänvisade även till bostadskommitténs arbete, vilket enligt
direktiven bl. a. skall avse ytterligare åtgärder för att ge kommunerna
tillgång till de lägenheter som behövs för att uppnå önskvärd variation i
hushållssammansättningen i vissa områden. Väntade kommunala initiativ
och pågående utredningsarbete med följande överväganden av regeringen
borde därför avvaktas. Riksdagen följde utskottet.

Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden och bostadskommitténs
pågående arbete avstyrker utskottet även motion 2137 (vpk).

Bostadssaneringslagen

I motion 332 (c) förespråkas att riksdagen ändrar bostadssaneringslagen så
att initiativrätten när det gäller upprustningsåläggande och användningsförbud
läggs hos hyresgästerna själva eller hos en organisation som har
hyresgästernas uppdrag. Vidare berörs reglerna om förbud mot förbättring
och om s. k. hyresgästintyg. Motionärerna hänvisar till de ytterligare
synpunkter som framförts i motion 334 (c) om hyresgästorganisations
ställning enligt hyresförhandlingslagen.

I motion 2801 (fp) yrkande 6 föreslås en ändring av bostadssaneringslagen
så att vid utfärdandet av hyresgästintyg den mening skall gälla som företräds
av majoriteten boende inom fastigheten.

Bostadsutskottet behandlade våren 1984 motsvarande yrkanden om
ändring i bostadssaneringslagen. Liksom i fråga om hyresgästernas ställning
enligt hyresförhandlingslagen fann utskottet inte heller skäl att göra någon
ändring i bostadssaneringslagen (BoU 1983/84:29 s. 30).

Med hänvisning till tidigare överväganden och till att frågor om bostadssaneringslagen,
såvitt utskottet erfarit, kommer att tas upp i det översynsarbete
rörande bl. a. denna lag som utskottet behandlat tidigare i betänkandet,
avstyrker utskottet motionerna 332 (c) och 2801 (fp) yrkande 6.

BoU 1984/85:12

31

Hemställan

Utskottet hemställer

Markfrågor m. m.

1. beträffande fastighetsbildning att riksdagen avslår motion 1984/
85:2774,

2. beträffande förutsättningar för expropriation att riksdagen avslår
motion 1984/85:2707 yrkande 19 såvitt nu är i fråga,

3. beträffande regler om ersättning vid markintrång m. m. att riksdagen
avslår motionerna 1984/85:2707 yrkande 19 såvitt nu är i fråga
och 2729,

4. beträffande upphävande av förköpslagen att riksdagen avslår
motionerna 1984/85:2669 yrkande 3 och 2707 yrkande 9,

5. beträffande översyn m.m. av förköpslagen att riksdagen avslår
motion 1984/85:2801 yrkandena 15 och 16,

6. beträffande avgift i förköpsärenden att riksdagen avslår motion
1984/85:551 yrkande 1,

7. beträffande utvärdering m. m. av tillståndslagen att riksdagen
avslår motion 1984/85:2707 yrkande 4 såvitt nu är i fråga och
yrkande 7,

8. beträffande tillståndsfrihet m. m. för vissa organisationer att riksdagen
avslår motionerna 1984/85:1485 såvitt nu är i fråga, 2707
yrkande 4 såvitt nu är i fråga och 2801 yrkande 3 a,

9. beträffande förvärvsavgift m. m. att riksdagen avslår motionerna
1984/85:551 yrkande 2 och 1131,

10. beträffande åtgärder mot fastighetsspekulation att riksdagen avslår
motionerna 1984/85:470 yrkande 5 såvitt nu är i fråga och 2671,

11. beträffande vanvård av fastigheter att riksdagen med anledning av
motion 1984/85:2132 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,

12. beträffande ändrade förutsättningar för ombildning m. m. att
riksdagen avslår motionerna 1984/85:1485 såvitt nu är i fråga, 2707
yrkandena 1 och 2 det sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga samt
2801 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och yrkandena 3 b och 3 c,

13. beträffande antalet lägenheter i ombildningslagen att riksdagen
avslår motion 1984/85:2707 yrkande 2 såvitt nu är i fråga.

Överlåtelsekontroll avseende bostadsrätt

14. beträffande överlåtelsekontroll avseende bostadsrätt att riksdagen
med avslag på motion 1984/85:2801 yrkande 1 såvitt nu är i fråga
och med anledning av motion 1984/85:1481 antar ett som bilaga 1
till detta betänkande fogat förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen.

BoU 1984/85:12

32

Hyresfrågor m. m.

15. beträffande bruksvärdessystemet att riksdagen avslår motionerna
1984/85:333, 2707 yrkande 6 och 2801 yrkande 4,

16. beträffande ersättning för boinflytande m. m. att riksdagen avslår
motion 2801 yrkandena 5 och 11,

17. beträffande hyresnivån att riksdagen avslår motion 1984/85:1128,

18. beträffande hyresgästernas ställning att riksdagen avslår motionerna
1984/85:334, 2707 yrkande 5 och 2801 yrkande 7,

19. beträffande förhandlingsersättning att riksdagen avslår motionerna
1984/85:2235 och 2801 yrkande 9,

20. beträffande förmedlingsavgift för fritidsbostäder att riksdagen med
anledning av motionerna 1984/85:1483, 2133 och 2154 antar ett
som bilaga 1 till detta betänkande fogat förslag till lag om ändring i
jordabalken,

21. beträffande upphävande av bostadsanvisningslagen att riksdagen
avslår motionerna 1984/85:2152 yrkande 2, 2669 yrkande 2, 2707
yrkande 8 och 2801 yrkande 14,

22. beträffande förtur i bostadskommittén m. m. att riksdagen avslår
motionerna 1984/85:550 och 913,

23. beträffande övernattningsbostäder att riksdagen avslår motion
1984/85:2137,

24. beträffande bostadssaneringslagen att riksdagen avslår motionerna
1984/85:332 och 2801 yrkande 6.

Stockholm den 12 mars 1985

På bostadsutskottets vägnar

KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m),
Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Magnus Persson (s), Bertil
Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin
Ekman (fp), Tore Claeson (vpk), Margareta Palmqvist (s), Erik Olsson (m),
Rune Evensson (s) och Nils Nordh (s).

BoU 1984/85:12

33

Reservationer r

1. Fastighetsbildning

Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Margareta Gard (m), Kerstin
Ekman (fp) och Erik Olsson (m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Bostadsutskottet
har” och slutar ”2774 (m, fp)” bort lyda:

Så som anfördes i reservation (m) till utskottets betänkande BoU
1984/85:2 bör den restriktivitet som präglar den nu rådande tillämpningen av
fastighetsbildningslagen då en fastighet för bostadsändamål skall bildas runt
ett f. d. brukningscentrum på ett jordbruksföretag, ersättas av en tillämpning
präglad av förståelse för de önskemål som anges i motionen. Utskottet finner
att dessa önskemål i regel bör kunna tillgodoses om inte starka skäl talar
emot. Fastighetsbildningslagen bör utformas med hänsyn till detta. Det här
anförda bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion 2774
(m, fp).

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande fastighetsbildning att riksdagen med anledning av
motion 1984/85:2774 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Förutsättningar för expropriation

Rolf Dahlberg, Bertil Danielsson, Margareta Gard och Erik Olsson (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Utskottet
vidhåller” och slutar ”i fråga” bort lyda:

Med ändring av sitt tidigare ställningstagande ansluter sig utskottet till vad
som anfördes i en reservation (m) till utskottets betänkande BoU 1984/85:2.
Utskottet anser sålunda att regeringen bör vidta åtgärder för att se över
expropriationslagens förenlighet med Europakonventionen och för att
begränsa förutsättningarna för expropriation i enlighet med vad som angetts i
flera motioner (m). Utskottet bör alltså bifalla motion 2707 (m) yrkande 19
såvitt nu är i fråga.

dels utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande förutsättningar för expropriation att riksdagen med
bifall till motion 1984/85:2707 yrkande 19 såvitt nu är i fråga som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3 Riksdagen 1984185.19sami Nr 12

BoU 1984/85:12

34

3. Regler om ersättning vid markintrång m. m.

Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Margareta Gard (m), Kerstin
Ekman (fp) och Erik Olsson (m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 7 som börjar "Bostadsutskottet
har” och slutar ”2729 (m)” bort lyda:

Bostadsutskottet anser att tidigare beslut inte bör vidhållas utan att
riksdagen med anslutning till vad som framhölls redan i en reservation (m) till
utskottets betänkande BoU 1984/85:2 och som nu framförs i motionerna 2707
(m) yrkande 19 såvitt nu är i fråga och 2729 (m) bör ge regeringen till känna
att ersättningsreglerna bör ses över. Målsättningen bör därvid vara att
regelsystemet skall leda till full kompensation för en drabbad fastighetsägare
och att, där så är möjligt, ersättningsmark ställs till dennes förfogande.

dels utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande regler om ersättning vid markintrång m. m. att riksdagen
med anledning av motionerna 1984/85:2707 yrkande 19 såvitt
nu är i fråga och 2729 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

4. Upphävande av förköpslagen

Rolf Dahlberg, Bertil Danielsson, Margareta Gard och Erik Olsson (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 8 som börjar ”Bostadsutskottet
vidhåller” och slutar ”yrkande 9” bort lyda:

Den kommunala förköpsrätten bör avskaffas. Kommunerna har även utan
förköpslagen fullt tillräckliga instrument för att genomföra sina markpolitiska
intentioner. Dessa instrument innefattar också möjligheter till bättre
avvägning av motstående allmänna och enskilda intressen samt ger den
enskilde rimligare villkor, bl. a. i form av ersättning, om han tvingas avstå
från sin mark. Riksdagen bör sålunda med bifall till motionerna 2669 (m)
yrkande 3 och 2707 (m) yrkande 9 besluta att upphäva förköpslagen.

dels utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande upphävande av förköpslagen att riksdagen med bifall
till motionerna 1984/85:2669 yrkande 3 och 2707 yrkande 9 antar
till detta betänkande som bilaga 2 fogade och som reservanternas
förslag betecknade förslag till lag om upphävande av förköpslagen
(1967:868),

5. Översyn m. m. av förköpslagen

Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Margareta Gard (m), Kerstin
Ekman (fp) och Erik Olsson (m) anser - under förutsättning av bifall till

BoU 1984/85:12

35

utskottets hemställan under 4 - att

dels den del av utskottets betänkande på s. 8 som börjar ”Det finns” och
slutar ”och 16” bort lyda:

Bostadsutskottet ansluter sig till vad som anfördes i reservationen (m, fp)
till utskottets betänkande BoU 1983/84:27 med anledning av förslagen i
proposition 1983/84:141. I dessa reservationer avstyrktes propositionens
förslag om mycket kraftiga utvidgningar i förköpsrätten. Dessa utvidgningar,
som kan medföra att enskilda i vissa kommuner i praktiken nästan helt
förvägras att förvärva fastigheter, bör nu - som föreslås i motion 2801 (fp)
yrkande 15 - avskaffas snarast. Regeringen bör förelägga riksdagen erforderliga
lagförslag med övergångsbestämmelser. Beträffande den förköpsrätt
som därefter återstår för kommunerna är det befogat med en översyn så som
föreslås i motion 2801 (fp) yrkande 16.

dels utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande översyn m. m. av förköpslagen att riksdagen med
anledning av motion 1984/85:2801 yrkande 15 och med bifall till
motion 2801 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

6. Översyn m. m. av förköpslagen

Kjell Mattsson och Birgitta Hambraeus (båda c) anser - under förutsättning
av bifall till utskottets hemställan under 4 - att

dels den del av utskottets betänkande på s. 8 som börjar ”Det finns” och
slutar ”och 16” bort lyda:

Centerpartiets ledamöter i bostadsutskottet ansåg vid riksdagsbehandlingen
våren 1984 med anledning av proposition 1984/85:141 att förslagen i
propositionen i huvudsak inte borde bifallas. Det enda undantaget utgjorde
förslaget om att införa förköpsrätt för att säkerställa tillgången på permanentbostäder
i områden med stor efterfrågan på fritidsbostäder. Bostadsutskottet
ansluter sig nu till denna ståndpunkt som i huvudsak stämmer överens
med vad som begärs i motion 2801 (fp) yrkande 15. Vidare ansluter sig
utskottet till den i motion 2801 (fp) yrkande 16 framförda begäran om en
översyn av förköpslagen.

dels utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande översyn m. m. av förköpslagen att riksdagen med
anledning av motion 1984/85:2801 yrkandena 15 och 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Utvärdering m. m. av tillståndslagen

Rolf Dahlberg, Bertil Danielsson, Margareta Gard och Erik Olsson (alla
m) anser att

BoU 1984/85:12

36

dels den del av utskottets betänkande på s. 9 som börjar ”Utskottet står”
och slutar ”av tillståndslagen” bort lyda:

De ändringar som genomfördes från den 1 juli 1983 innebär oacceptabla
inskränkningar i enskildas rätt att förvärva hyresfastigheter. Dessa ändringar
bör därför nu upphävas och regeringen för riksdagen lägga fram erforderliga
lagförslag med övergångsbestämmelser. Lagstiftningens effektivitet efter
flera ändringar bör dessutom nu utvärderas. Det som här har anförts bör
riksdagen med anledning av motion 2707 (m) yrkande 4 såvitt nu är i fråga
och yrkande 7 ge regeringen till känna

dels utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande utvärdering m. m. av tillståndslagen att riksdagen med
anledning av motion 1984/85:2707 yrkande 4 såvitt nu är i fråga och
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. Tillståndsfrihet m. m. för vissa organisationer

Kjell Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 9 som börjar ”Även motionerna”
och slutar ”tidigare ställningstaganden” bort lyda:

Så som anfördes i en reservation (m, c, fp) till utskottets betänkande BoU
1983/84:27 finns det ingen anledning att favorisera HSB och Riksbyggen
genom att till skillnad från annan motsvarande organisation undanta de förra
men inte den senare från tillståndsplikt. Riksdagen bör därför med anledning
av motionerna 1485 (c) såvitt nu är i fråga, 2707 (m) yrkande 4 såvitt nu är i
fråga och med bifall till motion 2801 (fp) yrkande 3 a anta till detta
betänkande som bilaga 2 fogade och som reservanternas förslag betecknade
förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.

dels utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande tillståndsfrihet m. m. för vissa organisationer att riksdagen
med anledning av motionerna 1984/85:1485 såvitt nu är i fråga,
2707 yrkande 4 såvitt nu är i fråga och med bifall till motion 2801
yrkande 3 a antar till detta betänkande som bilaga 2 fogade och som
reservanternas förslag betecknade förslag till lag om ändring i
lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

BoU 1984/85:12

37

9. Åtgärder mot fastighetsspekulation

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar ”Enligt
bostadsutskottets” och på s. 12 slutar ”2671 (vpk)” bort lyda:

Enligt bostadsutskottets uppfattning borde det vara möjligt att bl. a. med
hjälp av lagstiftning ingripa mot att privatpersoner förvärvar fastigheter för
att rusta upp dem. Genom den tillståndsprövning som föreskrivs i tillståndslagen
finns visserligen utrymme att hindra att hyresfastigheter kommer i
olämpliga ägares hand. Genom bostadssaneringslagen har kommunen resp.
organisation av hyresgäster ett avgörande inflytande över förbättringsåtgärder
som medför att lägsta godtagbara standard enligt lagen överskrids och
som alltså skulle kunna innebära en oönskad lyxsanering.

Den juridiska formen för det privata ägarinflytandet kan variera. Det är
inte ovanligt att ett antal personer förvärvar en fastighet i form av ideella
andelar och i samband därmed kommer överens om att lägenheterna i
fastigheten skall upplåtas till ägarna själva på vissa villkor och under
gemensam förvaltning. Vidare förekommer att hyresfastigheter ägs av
handels- eller kommanditbolag varvid delägarna i bolaget på liknande villkor
överenskommer om att själva disponera lägenheterna. Möjligheter att
omvandla hyresfastigheter till den senare formen av ägande genom bolag har
dock begränsats genom förbudet i 79 § bostadsrättslagen mot upplåtelse av
andelsrätt med vilken följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra
bostadslägenhet. Tidigare var det vid båda de nämnda äganderättsformerna
möjligt att genomföra omfattande reparations- och underhållsarbeten på en
fastighet med stora skattemässiga fördelar. Numera har emellertid avdragsmöjligheterna
för sådana kostnader begränsats.

Utskottet instämmer i de principiella överväganden som görs av motionärerna.
De spekulativa tendenserna på bostadsmarknaden har på senare år
förstärkts i en omfattning som förskräcker. Fantastiska belopp betalas av
företag och privatpersoner för centralt belägna storstadslägenheter, vilka
dessutom ofta utnyttjas i mycket ringa grad. De regler som styr de statliga
insatserna till förmån för en i och för sig önskvärd förbättring av bostadsbeståndet
skapar ytterligare förutsättningar för uppdrivna priser och gör det
möjligt för endast exklusiva privata intressen att göra sig gällande. Det måste
vara en bostadssocial angelägenhet av största vikt att denna utveckling nu
bryts. Enligt utskottets mening kan detta bl. a. ske genom att flerbostadsbeståndet
successivt överförs till samhälleligt ägande. Detta bör riksdagen med
anledning av motionerna 470 (vpk) yrkande 5 såvitt nu är i fråga och 2671
(vpk) ge regeringen till känna.

dels utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande åtgärder mot fastighetsspekulation att riksdagen med
anledning av motionerna 1984/85:470 yrkande 5 såvitt nu är i fråga

4 Riksdagen 1984185.19sami. Nr 12

BoU 1984/85:12

38

och 2671 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

10. Vanvård av fastigheter

Kjell Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 15 som börjar ”Mot bakgrund”
och slutar ”har anförts” bort lyda:

Eftersom sålunda en översyn av den här aktuella lagstiftningen ändå skall
komma till stånd finner utskottet motionsyrkandet vara väl tillgodosett utan
någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker därför motion 2132 (s).

dels utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande vanvård av fastigheter att riksdagen avslår motion
1984/85:2132,

11. Ändrade förutsättningar för ombildning och antalet lägenheter i ombildningslagen Kjell

Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 16 som börjar ”Bostadsutskottet
kan” och slutar ”tidigare ställningstaganden” bort lyda:

Utskottet anser att bostadsrätt är en upplåtelseform som ger de enskilda
boende goda möjligheter till inflytande över sin boendemiljö. Staten och
kommunerna bör därför främja bostadsrätten som upplåtelseform bl. a. vad
gäller en övergång till bostadsrätt inom det befintliga bostadsbeståndet. Det
undantag som gäller enligt ombildningslagen för fastigheter som ägs av
staten, kommunerna och allmännyttiga bostadsföretag m.fl. bör därför
upphävas. Förutsättningarna för ombildning bör förbättras också därigenom
att enkel majoritet blir tillräcklig för ombildningsförvärv. Det finns ingen
anledning att i frågor om förvärv av hyresfastighet för ombildning till
bostadsrätt ha särskilda regler för HSB och Riksbyggen, varför även
bestämmelserna härom bör upphävas. Ombildningslagen bör vidare göras
tillämplig på fler fastigheter genom att minimiantalet lägenheter sänks till
tre. Riksdagen bör sålunda med anledning av motionerna 1485 (c) såvitt nu är
i fråga, 2707 (m) yrkandena 1 och 2 och 2801 (fp) yrkandena 1,3b och 3 c anta
till detta betänkande som bilaga 2 fogade och som reservanternas förslag
betecknade förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt och lag om ändring i
bostadsrättslagen (1971:479).

BoU 1984/85:12

39

dels utskottet under 12 och 13 bort hemställa

12-13. beträffande ändrade förutsättningar för ombildning och antalet
lägenheter i ombildningslagen att riksdagen med anledning av
motionerna 1984/85:1485 såvitt nu är i fråga, 2707 yrkandena 1 och
2 samt 2801 yrkande 1 såvitt nu är i fråga och yrkandena 3 b och 3 c
antar till detta betänkande som bilaga 2 fogade och som reservanternas
förslag betecknade förslag till lag om ändring i lagen
(1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
och lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

12. Överlåtelsekontroil avseende bostadsrätt

Kjell Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 20 börjar ”Bostadsutskottet
ansluter” och på s. 23 slutar ”maj 1985” bort lyda:

Mot förslaget i motion 1481 (s) kan tungt vägande invändningar göras såväl
i sak som mot tanken att riksdagen skall fatta beslut om ny lagstiftning i en
central bostadspolitisk angelägenhet utan att avvakta sedvanligt utredningsoch
beredningsarbete.

1983 års bostadsrättskommitté avslutar samma dag som detta betänkande
justeras sitt arbete och avger ett förslag som enligt direktiven kommer att
behandla de frågor om s. k. hembudsskyldighet som väckts i motionen.
Direktiven tar emellertid upp också andra frågor om bl. a. kommunalt
inflytande, vilka frågor inte kan undgå att ses i sammanhang med vad som
föreslås i motionen. Oavsett vilket innehåll 1983 års bostadsrättskommittés
förslag kan ha och vilket mottagande förslaget kan få, torde det sakna
motstycke att nu bryta ut delfrågorna om hembudsskyldighet ur sitt naturliga
lagstiftningssammanhang och att utan att ta del ens av utredningsförslaget
lagstifta i ämnet. Med en sådan behandlingsordning sätts hela det normala
beredningsarbetet, inkl. remissbehandling, övervägande i regeringskansliet
och lagrådsgranskning, ur spel. Även om behandlingsordningen inte strider
mot grundlagen, kan tillvägagångssättet inte betecknas som något annat än
ett klart åsidosättande av gängse lagstiftningspraxis och rent av som ett
maktövergrepp. Detta gäller med så mycket större styrka som det på
motionen grundade lagförslaget - så som närmare skall utvecklas i det
följande - kan leda till rättsovisshet i väsentliga avseenden för dem som det
berör, nämligen bostadsrättshavarna.

En grundprincip i bostadsrättslagen är att den som förvärvat en bostadsrätt
skall få överlåta denna till vem han vill och - om inte stadgarna föreskriver
något annat - till ett fritt avtalat pris. Detta sammanhänger med att
bostadsrättshavaren är medlem i en förening och att han alltså bör kunna få

BoU 1984/85:12

40

utträda ur föreningen när han själv vill och utan att inhämta tillstånd av
föreningen eller någon annan.

Att en bostadsrätt, som får säljas fritt på en öppen marknad, kan bli
föremål för både nominell och real värdestegring är en konsekvens av
systemet. En annan konsekvens är att i vissa fall bostadsrättshavaren kan
tvingas att avyttra en mindre attraktiv bostadsrätt med förlust. Varken i det
ena eller andra fallet bör staten gripa in med åtgärder för att kontrollera
prisutvecklingen. Knappheten på bostäder i de större städernas innerområden
har medfört att prisökningen på bostadsrätter i dessa lägen varit stor.
Problemet är alltså själva knappheten på bostäder, inte prisbildningen som
sådan. Det verkliga samhällsintresset ligger i att lösa problemet, inte att
bekämpa dess symtom. Lösningen ligger i att staten och kommunerna - i linje
med vad som förordas i motion 2801 (fp) yrkande 1 - riktar in sina
ansträngningar på att främja en ökad tillgång på bostadsrättslägenheter där
dessa efterfrågas. Såväl nyproduktion som ombildningar inom det befintliga
bostadsbeståndet bör stimuleras. En priskontroll har på sikt en rakt motsatt
verkan och bör alltså redan av detta skäl avvisas.

Förslaget i motion 1481 (s) syftar till att omintetgöra det förbud mot
oskäliga avtalsvillkor som marknadsdomstolen utfärdat rörande HSB:s
återköpsavtal. HSB avser alltså att fortsätta med ett system som marknadsdomstolen
funnit innebära att balansen mellan parterna rubbats och att
konsumenternas rättigheter kränks. Det kan erinras om att systemet bl. a.
innebär att de HSB-medlemmar som meriterat sig för en bostadsrätt genom
långvarigt sparande vägras denna rätt om de inte går med på återköpsvillkoren.
Utskottet kan inte medverka till en lagstiftning som tjänar ett så
tvivelaktigt syfte.

Bostadsrättslagen reglerar förhållandet mellan bostadsrättsföreningar och
dessas enskilda medlemmar. Ett noga uttänkt system har skapats i lagen för
att balansera inbördes rättigheter och skyldigheter. Förslaget i motion 1481
(s) innebär att en för bostadsrättslagen ovidkommande part, nämligen
HSB-föreningen, skall få träda in med villkor som binder de enskilda
medlemmarna att sälja till denna förening. För förhållandet mellan de
enskilda medlemmarna och HSB-föreningen finns inga regler i lagen. Detta
blir alltså ett laglöst förhållande på vilket bara allmänna rättsprinciper kan
tillämpas. HSB-föreningen har - som marknadsdomstolen påtalat - härigenom
ett klart övertag över den enskilde. Det är mot denna bakgrund som
påståendet att HSB-modellen ger bostadsrättshavarna möjlighet att byta
bostadsrätten eller överlåta den till närstående måste ses. I praktiken är det
HSB som avgör om ett byte eller en överlåtelse skall få ske i det enskilda
fallet. Lyckas bostadsrättshavaren inte övertyga HSB om det berättigade i
sina önskemål, blir effekten att han inte kan lämna sin bostadsrätt. Han blir
hänvisad till att gå till domstol för att få tvisten med HSB avgjord. Även om
han vinner processen, får man räkna med att detta tar tid och att full
skadeersättning för dröjsmålet inte alltid kan utgå.

BoU 1984/85:12

41

Ett annat exempel på att HSB-modellen missgynnar den enskilde är det av
marknadsdomstolen förbjudna villkoret att återköpspriset vid oenighet skall
bestämmas av den till HSB knutna besiktningsmannen.

Sammanfattningsvis finner utskottet alltså att bostadsrättsformen bör
främjas såväl vad gäller nyproduktion som ombildning inom det befintliga
beståndet samt att förslagen om hembudsskyldighet och priskontroll tjänar
motsatt syfte och leder till oacceptabla konsekvenser för bostadsrättshavarna.
Att genomföra förslaget i motion 1481 (s) utan att först höra de berörda
intressena inom bostadssektorn eller underställa förslagen sakkunnig rättslig
granskning är förkastligt. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 2801
(fp) yrkande 1 såvitt nu är i fråga och avstyrker motion 1481 (s). Vad
utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande överlåtelsekontroll avseende bostadsrätt att riksdagen
med anledning av motion 1984/85:2801 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga och med avslag på motion 1984/85:1481 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Bruksvärdessystemet och ersättning för boinflytande m. m.

Kjell Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 24 börjar ”Utskottet
vidhåller” och på s. 25 slutar ”tidigare ställningstagande” bort lyda:

Bruksvärdessystemet byggde ursprungligen på tanken att hyran skulle
täcka de allmännyttiga bostadsföretagens självkostnader. Genom olika
kompensatoriska åtgärder till förmån för allmännyttan, senast kompensationen
för fastighetsskatten, har systemet förlorat sin ursprungliga bärkraft och
leder numera till orealistiskt låga hyresuttag om man ser till hela hyresbostadsbeståndet.
Härigenom vältras stora kostnader över på framtiden.
Genom att tillgång och efterfrågan inte alls tillåts inverka på systemet hindras
en önskad rörlighet inom beståndet och frestas många människor att betala
olagliga ersättningar för att få en lämplig bostad. Systemet måste nu
modifieras och tillåtas bli mer påverkat av marknadskrafterna. På många
orter är numera förutsättningarna goda för att inleda försöksverksamhet med
helt fri hyressättning och detta bör därför ske. Kostnader, som för s. k.
boinflytande verksamhet och fritidsverksamhet i Hyresgästernas Riksförbunds
regi, bör inte få påverka hyresuttaget. Detta bör riksdagen med
anledning av här behandlade motioner (m), (c) och (fp) ge regeringen till
känna.

BoU 1984/85:12

42

dels utskottet under 15 och 16 bort hemställa

15-16. beträffande bruksvärdessystemet och ersättning för boinflytande
m. rn. att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:333,
2707 yrkande 6 och 2801 yrkandena 4,5 och 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Hyresnivån

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 25 som börjar ”Också vad” och
slutar ”riksdagens bifall” bort lyda:

Utskottet ansluter sig till vad motionärerna har anfört om att påtaglighetskravet
skall avskaffas och förordar att riksdagen begär förslag om erforderlig
lagändring från regeringen.

dels utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande hyresnivån att riksdagen med bifall till motion 1984/
85:1128 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

15. Hyresgästernas ställning och förhandlingsersättning

Kjell Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 25 som börjar ”Utskottet står”
och slutar ”yrkande 9” bort lyda:

Utskottet ansluter sig till vad som anfördes i reservationer (m, c, fp) till
utskottets betänkande BoU 1983/84:29 om att hyresförhandlingslagen bör
ändras så att den enskilde hyresgästen själv får välja vem som skall förhandla
om hyran åt honom samt att kostnaderna för hyresförhandling bör bestridas
av resp. part själv och alltså inte tas ut också av hyresgäster som inte tillhör
Hyresgästernas Riksförbund. Detta bör riksdagen nu som sin mening ge
regeringen till känna med anledning av motionerna 334 (c), 2235 (m), 2707
(m) yrkande 5 och 2801 (fp) yrkandena 7 och 9.

dels utskottet under 18 och 19 bort hemställa

18-19. beträffande hyresgästernas ställning och förhandlingsersättning
att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:334, 2235,
2707 yrkande 5 och 2801 yrkandena 7 och 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

BoU 1984/85:12

43

16. Förmedlingsavgift för fritidsbostäder •

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar ”Emellertid
finner” och på s. 28 slutar ”till känna” bort lyda:

Det bör inte komma i fråga att rubba de principer som motiverar det
generella förbudet i 12 kap. 65 a § jordabalken och som alltså för kort tid
sedan bekräftats vid riksdagsbehandlingen. Att helt undanta förmedlingen
av fritidsbostäder innebär att dessa principer allvarligt försvagas. Utskottet
har emellertid övertygats genom vad som redovisats i motionerna om att
stora praktiska problem möter när det gäller att konstruera en taxa anpassad
till de speciella förhållanden som råder när det gäller korttidsuthyrning av
stugor o. d. genom paketresor eller liknande arrangemang. Det kan alltså av
dessa skäl vara befogat att från taxeregleringen undanta uthyrning av
fritidslägenheter på kortare tid än tre månader. Riksdagen bör föreläggas
förslag med denna utformning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna
med anledning av motionerna 1483 (c), 2133 (s) och 2154 (s).

dels utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande förmedlingsavgift för fritidsbostäder att riksdagen med
anledning av motionerna 1984/85:1483, 2133 och 2154 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Upphävande av bostadsanvisningslagen

Kjell Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 29 som börjar ”Utskottet
vidhåller” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Som anfördes i en reservation (m, c, fp) till bostadsutskottets betänkande
BoU 1983/84:15 finns det starka principiella och praktiska motiv för att
upphäva bostadsanvisningslagen. Utskottet förordar att riksdagen med
anledning av motionerna 2152 (c) yrkande 2, 2669 (m) yrkande 2, 2707 (m)
yrkande 8 och 2801 (fp) yrkande 14 ger regeringen detta till känna.

dels utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande upphävande av bostadsanvisningslagen att riksdagen
med anledning av motionerna 1984/85:2152 yrkande 2, 2669
yrkande 2, 2707 yrkande 8 och 2801 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

BoU 1984/85:12

44

18. Förtur i bostadskommittén m. m.’

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 30 som börjar ”Beträffande
vad” och slutar ”båda motioner” bort lyda:

Så som anförs av motionärerna (s) resp. (vpk) är kommunernas nuvarande
möjligheter att tillhandahålla bostäder och åstadkomma en jämn hushållssammansättning
i bostadsområdena inte tillräckliga. Arbetet med att förstärka
de kommunala resurserna på området bör ges hög prioritet och bör
redovisas med förtur av bostadskommittén så att ett förslag snabbt kan
föreläggas riksdagen. Med anledning av motionerna 913 (vpk) och 550 (s) bör
riksdagen göra ett uttalande av denna innebörd.

dels utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande förtur i bostadskommittén m. m. att riksdagen med
anledning av motionerna 1984/85:550 och 913 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Övernattningsbostäder

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 30 som börjar ”Med
hänvisning” och slutar ”2137 (vpk)” bort lyda:

Även den speciella frågan om det dåliga utnyttjandet av bostadsbeståndet
som det stigande antalet övernattningsbostäder för med sig bör uppmärksammas
med förtur och föranleda regeringen att framlägga erforderliga
förslag för riksdagen. Riksdagen bör med bifall till motion 2137 (vpk) göra ett
uttalande med denna innebörd till regeringen.

dels utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande övernattningsbostäder att riksdagen med bifall till
motion 1984/85:2137 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

20. Bostadssaneringslagen

Kjell Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 30 som börjar ”Med hänvisning
till tidigare” och slutar ”yrkande 6” bort lyda:

Som anfördes i en reservation (m, c, fp) till utskottets betänkande BoU
1983/84:29 bör Hyresgästernas Riksförbund inte tilldelas en monopolställning
som företrädare för hyresgästerna. Detta bör gälla inte bara vid

BoU 1984/85:12

45

förhandlingar om hyra enligt hyresförhandlingslagen utan även i andra
sammanhang där hyresgästerna tillagts inflytande, som t. ex. enligt bostadssaneringslagen.
Utskottet ansluter sig till synpunkterna i motionerna 332 (c)
och 2801 (fp) yrkande 6 och föreslår riksdagen att begära erforderligt förslag
från regeringen.

dels utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande bostadssaneringslagen att riksdagen med anledning av
motionerna 1984/85:332 och 2801 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Fastighetsbildning

Kjell Mattsson och Birgitta Hambraeus (båda c) anför:

Som vi anförde redan i ett särskilt yttrande till utskottets betänkande BoU
1984/85:2 är det motiverat att göra tillämpningsbestämmelserna till fastighetsbildningslagen
mer generösa så att även bostadsfastigheter som t. ex. ger
utrymme för mindre odlingar lättare kan bildas. Vi förutsätter att de
aviserade överläggningarna mellan lantmäteriverket, lantbruksstyrelsen och
glesbygdsdelegationen leder fram till ändrade sådana bestämmelser.

2. Överlåtelsekontroll avseende bostadsrätt

Tore Claeson (vpk) anför:

Som framgår av motioner (vpk) som behandlas på annat håll i betänkandet
bör en målsättning för bostadspolitiken vara att det privata inflytandet i olika
former kraftigt minskas på bostadsmarknaden. Endast på detta sätt kan en
rättvis fördelning av bostadsbeståndet åstadkommas. En sådan fördelning
förutsätter i princip obligatorisk bostadsförmedling omfattande lägenheter
från alla upplåtelseformer, inkl. bostadsrätt. Utskottets lagförslag med
anledning av motion 1481 (s) tillgodoser inte vpk:s uppfattning om hur
bostadspolitiken bör bedrivas, men innebär åtminstone att ett steg tas i rätt
riktning. Med ett bibehållande av bostadsrättskontrollagen - vars avskaffande
vpk motsatte sig - hade större delen av spekulationen i bostadsrätter
kunnat undvikas och ny lagstiftning ej behövt införas.

BoU 1984/85:12

46

Bilaga 1

Utskottets lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 11 a, 14 och 62 §§ bostadsrättslagen (1971:479)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 a §

Sådana villkor för medlemskap är utan verkan som innebär att den till
vilken en bostadsrätt övergår skall utses av någon annan än bostadsrättshavaren
eller godkännas i annan ordning än som enligt denna lag gäller för
inträde i en bostadsrättsförening.

Bestämmelsen i första stycket utgör
inte hinder mot att i stadgarna ta in
förbehåll om återköps- eller lösningsrätt
enligt 14 §.

14 §

I stadgarna kan intagas förbehåll
att vid övergång av bostadsrätt till
annan lägenhet än bostadslägenhet
föreningen eller medlemmarna skall
ha rätt att lösa bostadsrätten. Stadgarna
skall i så fall ange i vilken
ordning lösningsrätten skall tillkomma
föreningen och medlemmarna,
inom vilken tid lösningsrätten skall
göras gällande hos förvärvaren samt
efter vilka grunder ersättning för
bostadsrätten skall bestämmas och
inom vilken tid den skall betalas.

I stadgarna kan tas in förbehåll att
vid övergång av bostadsrätt till annan
lägenhet än bostadslägenhet föreningen
eller medlemmarna skall ha
rätt att lösa bostadsrätten. Stadgarna
skall i så fall ange i vilken ordning
lösningsrätten skall tillkomma föreningen
eller medlemmarna, inom vilken
tid lösningsrätten skall göras
gällande hos förvärvaren samt efter
vilka grunder ersättning för bostadsrätten
skall bestämmas och inom
vilken tid den skall betalas.

En bostadsrättsförening som är ansluten
till en folkrörelsekooperativ
riksorganisation får i sina stadgar ta
in förbehåll enligt första stycket även
för bostadslägenheter. Sådant förbehållfår
gälla till förmån för föreningen,
folkrörelsekooperativ organisation
som denna tillhör eller medlemmarna.
Förbehållet får avse rätt att
inom högst tre år från upplåtelsen
återköpa eller lösa bostadsrätten från
bostadsrättshavaren eller någon som
förvärvat bostadsrätten. I övrigt gäller
första stycket andra meningen.

1 Lagen omtryckt 1982:353.

BoU 1984/85:12

47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

62 §

Beslut om ändring av bostadsrättsförenings stadgar är giltigt endast om
samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två på
varandra följande föreningsstämmor och på den stämma som hålles sist
biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Om beslutet avser ändring av
de grunder enligt vilka årsavgift skall beräknas, fordras dock att på den
stämma som hålles sist beslutet biträtts av minst tre fjärdedelar av de
röstande. Innebär beslutet att medlems rätt till föreningens behållna
tillgångar vid dess upplösning inskränkes, fordras att beslutet på sista
stämman biträtts av samtliga röstande.

Beslut varigenom medlems rätt att Beslut varigenom medlems rätt att

överlåta bostadsrätt inskränkes eller överlåta bostadsrätt inskränkes eller

förbehåll om lösningsrätt enligt 14 § förbehåll enligt 14 § införes är giltigt

införes är giltigt endast om samtliga endast om samtliga bostadsrättsha bostadsrättshavare

vilkas rätt bero- vare vilkas rätt beröres av ändringen

res av ändringen samtyckt till be- samtyckt till beslutet,
slutet.

Är för giltighet av beslut enligt denna paragraf ytterligare villkor bestämt i
stadgarna, gäller även det.

Har på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens
medgivande i stadgarna intagits föreskrift att viss bestämmelse ej får ändras
utan regeringens medgivande, får föreskriften ej ändras utan sådant medgivande.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

BoU 1984/85:12 48

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 65 a § jordabalken1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

65 a §

Ingen får ta emot, träffa avtal om Ingen får ta emot, träffa avtal om

eller begära ersättning av hyressö- eller begära ersättning av hyressö kande

för anvisning av bostadslägen- kande för anvisning av bostadslägenhet.
Sådan ersättning får dock utgå het för annat ändamål än fritidsända vid

yrkesmässig bostadsförmedling mål. Sådan ersättning får dock utgå

enligt grunder som föreskrivs av re- vid yrkesmässig bostadsförmedling
geringen eller den myndighet som enligt grunder som föreskrivs av re regeringen

bestämmer. geringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer.

Den som uppsåtligen bryter mot första stycket döms till böter eller fängelse
i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

Den som har uppburit otillåten ersättning är skyldig att betala tillbaka den.

Saknar hyresgästen, när hyresavtalet avser en bostadslägenhet, rätt till
förlängning enligt 45 §, första stycket 1 eller 2 eller andra stycket och
begagnar sig hyresvärden uppsåtligen av detta förhållande till att ta ut en hyra
som är uppenbart oskälig med hänsyn till lägenhetens bruksvärde, döms
hyresvärden till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt,
döms till fängelse i högst två år. Hyresvärden är dessutom skyldig att lämna
tillbaka vad han tagit emot i den mån det överstiger skälig hyra för lägenheten
jämte ränta på detta belopp. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975:635) för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess domen
vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

1 12 kap. omtryckt 1984:694.

BoU 1984/85:12

49

Bilaga 2

Reservanternas förslag
1 Förslag till
Lag om upphävande av förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs att förköpslagen (1967:868) skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m. m. att 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Förvärvstillstånd fordras inte

1. om egendomen förvärvas från staten, kommun, landstingskommun eller
kommunalförbund,

2. om staten, kommun, lands- 2. om staten, kommun, landstingskommun,
kommunalförbund, tingskommun, kommunalförbund,

aktiebolag som helt ägs av kommun aktiebolag som helt ägs av kommun

eller landstingskommun, allmän- eller landstingskommun, allmännyttigt
bostadsföretag, folkrörelse- nyttigt bostadsföretag, riksorgani kooperativ

riksorganisation eller re- sation eller regional organisation av

gional folkrörelsekooperativ orga- bostadsrättsföreningar, bostads nisation

av bostadsrättsföreningar rättsförening ansluten till sådan or eller

bostadsrättsförening ansluten ganisation eller en bostadsrättsför till

sådan organisation är förvärvare, ening som avses i lagen (1982:352)

om rätt till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt är förvärvare,

3. om egendomen enligt medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt
ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig jord,

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller enligt
reglemente eller bolagsordning som regeringen fastställt är skyldig att åter
avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren
eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens
avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra
egendomen enligt 6 § eller enligt 3 kap. 1 § lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast
egendom m. m.,

BoU 1984/85:12

50

7. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.1 fråga om förvärv som skett före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Lagen gäller inte om egendomen Lagen gäller inte om egendomen

ägs av staten, kommun, landstings- innehåller färre än tre lägenheter.

kommun, kommunalförbund, allmännyttigt
bostadsföretag eller aktiebolag
som helt ägs av en kommun
eller landstingskommun. Lagen gäller
inte heller om egendomen innehåller
färre än fem lägenheter.

Vid beräkning av antalet lägenheter enligt denna lag räknas som lägenhet
varje avskild enhet som är inrättad att varaktigt och självständigt användas
som bostad eller för annat ändamål. Från garage, lager och andra lägenheter
som i första hand används som förvaringsutrymmen bortses.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Äldre bestämmelser gäller om
hembud har skett före lagens ikraftträdande.

4 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 60 a § bostadsrättslagen (1971:479) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

60

En bostadsrättsförenings beslut
om förvärv av hyresfastighet för ombildning
av hyresrätt till bostadsrätt
skall fattas på föreningsstämma. Beslutet
skall biträdas av hyresgästerna
i minst två tredjedelar av de uthyrda
lägenheter som omfattas av förvärvet.
Dessa hyresgäster skall vara
medlemmar i bostadsrättsföreningen.

Föreslagen lydelse
a §

En bostadsrättsförenings beslut
om förvärv av hyresfastighet för ombildning
av hyresrätt till bostadsrätt
skall fattas på föreningsstämma. Beslutet
skall biträdas av hyresgästerna
i minst hälften av de uthyrda lägenheter
som omfattas av förvärvet.
Dessa hyresgäster skall vara medlemmar
i bostadsrättsföreningen.

BoU 1984/85:12

51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkningen av antalet lägenheter bortses från garage, lager och andra
lägenheter som i första hand används som förvaringsutrymmen.

Protokollet från föreningsstämman skall innehålla uppgift om hur beräkningen
av rösterna har skett och hållas tillgängligt för hyresgästerna och
fastighetsägaren.

Innan beslut om fastighetsförvärv fattas, skall sådan ekonomisk plan som
avses i 4 § upprättas och hållas tillgänglig för hyresgästerna. Till planen skall
fogas ett besiktningsprotokoll, som visar fastighetens skick. Planen skall
även vara försedd med intyg enligt 4 §.

Beslut om förvärv i strid med första stycket är ogiltiga. Detsamma gäller
beslut om förvärv som fattats utan att ekonomisk plan varit tillgänglig enligt
fjärde stycket. Om likväl förvärv har skett enligt beslutet och lagfart har
meddelats, skall dock vad nu sagts ej gälla.

I fråga om bostadsrättsföreningar I fråga om bostadsrättsföreningar
som är anslutna till en folkrörelse- som är anslutna till en riks kooperativ

kooperativ riksorganisation gäller organisation gäller denna paragraf

denna paragraf endast om endast om fastighetsförvärvet sker

fastighetsförvärvet sker enligt lagen enligt lagen (1982:352) om rätt till

(1982:352) om rätt till fastighetsför- fastighetsförvärv för ombildning till

värv för ombildning till bostadsrätt. bostadsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

BoU 1984/85:12

52

Bilaga 3

Motionsyrkandenas behandling

Motion, nr.	Yrkande	Utskottets motivering, s.	Utskottets hemställan, punkt	ReservE nr.
332		30	24	20
333		24	15	13
334		25	18	15
470	5	12	10	9
550		30	22	18
551	1	8	6
	2	10	9
913		30	22	18
1128		25	17	14
1131		10	9
1481		20	14	12
1483		26	20	16
1485		9, 16	8, 12	8, 11
2132		15	11	10
2133		26	20	16
2137		30	23	18
2152	2	29	21	17
2154		26	20	16
2235		25	19	15
2669	2	29	21	17
	3	8	4	4
2671		12	10	9
2707	1	16	12	11
	2	16	12	11
	4	9	7	7, 8
	5	25	18	15
	6	24	15	13
	7	9	7	7
	8	29	21	17
	9	8	4	4
	19	6,7	2, 3	2
2729		7	3	2
2774		6	1	1
2801	1	16, 20	12, 14	11, 12
	3 a	9	8	8
	3 b	16	12	11
	3 c	16	12	11
	4	25	15	13
	5	25	16	13
	6	30	24	20
	7	25	18	15
	9	25	19	15
	11	25	16	13
	14	29	21	17
	15	8	5	5, 6
	16	8	5	5, 6

minab/gotab Stockholm 1985 82314