Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1984/85:5

om facklig verksamhet
Sammanfattning

I betänkandet behandlas fyra motioner om facklig verksamhet på arbetsplatserna.
Motionerna väcktes under den allmänna motionstiden år 1984.

Tre motioner (2 s och 1 vpk), som föreslår ändringar i förtroendemannalagen,
gäller frågan om regionala förtroendemäns rätt att få tillträde till
arbetsplatser där de själva inte är anställda. I den fjärde motionen föreslås att
multinationella företag skall vara skyldiga att bekosta de fackliga organisationernas
samarbete inom koncernen.

Utskottet avstyrker motionerna och hänvisar till det beredningsarbete på
arbetsrättens område som pågår inom arbetsmarknadsdepartementet.

Utskottet avstyrker också ett antal förslag till ytterligare förändringar av
förtroendemannalagen från vpk.

Till betänkandet har fogats följande reservationer och särskilt yttrande.

Reservationer

1. Den fackliga verksamheten vid mindre arbetsplatser, m (motiveringen)
och vpk

2. Förändringar av förtroendemannalagen, vpk

3. Fackligt arbete i multinationella företag, vpk

Särskilt yttrande

Fackligt arbete i multinationella företag, m
Motionsyrkandena

1983184:425 av Alexander Chrisopoulos (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
som ålägger svenska multinationella företag samt utländska multinationella
företag verksamma i Sverige att bekosta de fackliga organisationernas
samarbete inom koncernen.

1983184:875 av Anita Modin m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
ändring av förtroendemannalagen med den innebörd som angivits i motionen.

1 Riksdagen 1984185.18 sami. Nr5

AU 1984/85:5

1983/84:1958 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till förändring av
förtroendemannalagen enligt de riktlinjer som anges i motionen.

Yrkande 1 i motionen behandlas i betänkandet AU 1984/85:3.

1983/84:2389 av Kurt Ove Johansson (s) och Lars-Erik Lövdén (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen angående ändringar i lagen om facklig förtroendeman.

Utskottet

Förändringar i förtroendemannalagen

Lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
(förtroendemannalagen) intar en betydelsefull plats bland de arbetsrättsliga
reformerna. Lagen, som nu har varit i tillämpning ett decennium, innehåller
ett antal grundläggande regler om den fackliga verksamheten på arbetsplatserna
som syftar till att underlätta de fackliga förtroendemännens arbete.
Det gäller reglerna om rätt till ledighet från arbetet för att fullgöra fackliga
uppdrag och rätt under vissa förutsättningar till bibehållna anställningsförmåner
under sådan ledighet. Lagen innehåller också regler som skyddar
förtroendemännen i deras uppdrag. Vid tvist om innebörden av lagen har de
fackliga organisationerna tolkningsföreträde frånsett vissa undantagsfall. I
sista hand kan frågan prövas av arbetsdomstolen.

I tre motioner föreslås ändringar i förtroendemannalagen. Utskottet
behandlar först de krav som rör den fackliga verksamheten vid mindre
arbetsplatser. Förslagen väcks mot bakgrund av att förtroendemannalagen i
princip enbart avser fackliga förtroendemän som är anställda på arbetsplatsen.
De rättigheter som lagen ger gäller i förhållande till förtroendemännens
arbetsgivare. Lagens regler kan således inte åberopas gentemot andra
arbetsgivare eller på en annan arbetsplats, även om förtroendemännen skulle
ha fackliga uppgifter också på denna arbetsplats. Lagen gäller inte heller
fackliga funktionärer, t. ex. ombudsmän, som är anställda hos en organisation,
även om deras verksamhet skulle vara förlagd ute på arbetsplatserna.
Sådan facklig verksamhet som inte är knuten till de anställda på arbetsplatsen
står alltså utanför förtroendemannalagen.

Anita Modin m. fl. (s) framhåller i motion 875 att det förhållandet att
förtroendemannalagen begränsas till förtroendevalda anställda hos arbetsgivare
skapar allvarliga problem för den fackliga verksamheten vid små
arbetsplatser. Behovet av åtgärder på detta område sägs nu vara större än
någonsin. Enligt motionen kan det av bl. a. administrativa och organisatoriska
skäl vara lämpligt med en förändring i flera steg. En jämförelse görs med

AU 1984/85:5

den regionala organisationen på arbetsmiljöområdet. En realistisk start för
den regionala förtroendemannaverksamheten bör enligt motionärerna innefatta
en tillträdesrätt kombinerad med ett budgetanslag på ett belopp som
motsvarar det som i dag utgår för regionala skyddsombud (ca 40-42
milj. kr.). I motionen hemställs om förslag om ändring av förtroendemannalagen
med denna innebörd.

Liknande förslag lämnas av Kurt Ove Johansson (s) och Lars-Erik Lövdén
(s) som i motion 2389 hävdar att bristen på fackligt förtroendevalda vid små
företag och arbetsplatser behöver avhjälpas för att medbestämmandelagen
skall kunna föras ut till de anställda. I motionen hänvisas till de förslag som
lämnats av den nya arbetsrättskommittén år 1977 om ändringar i lagen om
facklig förtroendeman, innebärande att regionala fackliga förtroendemän
kan utses och bedriva fackliga verksamheter i de företag som utgör deras
verksamhetsområde. Detta förslag bör genomföras enligt motionärerna.
Vidare föreslås att kostnaderna för de regionala förtroendemännen skall
betalas genom arbetsgivaravgifter.

Även vpk nämner i sin motion 1958 bland olika förslag till förbättringar av
förtroendemannalagen att den fackliga organisationen skall ha rätt till
tillträde till de arbetsplatser där det finns medlemmar och att de fackliga
experter som den fackliga organisationen anlitar skall ges samma rättighet.

Utskottet kan liksom motionärerna konstatera att förtroendemannalagen
inte innehåller några regler om rätt till tillträde för facklig verksamhet på
arbetsplatser som saknar förtroendemän bland de anställda eller regler om
skyldighet för arbetsgivare på sådana arbetsplatser att medverka till att en
utifrån kommande facklig företrädare kan utföra uppdrag där. Detta
förhållande kan uppenbarligen skapa problem för den fackliga verksamheten
på de mindre arbetsplatserna. Svårigheter kan även uppstå för branscher där
förhållandena är sådana att facklig verksamhet inte kan knytas till förtroendemän
som utses bland de anställda på den enskilda arbetsplatsen utan måste
bli en uppgift för i första hand den närmast berörda lokala arbetstagarorganisationen.
Samtidigt bör för fullständighetens skull påpekas att lagen självfallet
inte utesluter facklig verksamhet som bedrivs av andra fackliga företrädare
än anställda på arbetsplatsen. Deras behov av att komma in på
arbetsplatserna för att fullgöra sitt fackliga uppdrag ifrågasätts normalt inte
även om den lagfästa tillträdesrätten saknas. Inom stora delar av arbetsmarknaden
har problemet också fått en lösning genom kollektivavtal.

Den aktuella frågan har diskuterats ända sedan förtroendemannalagens
tillkomst. Krav på lagstiftning har från fackligt håll ställts om vad som
kommit att kallas regionala förtroendemän. Nya arbetsrättskommittén
(NARK) föreslog år 1977 vissa ändringar i förtroendemannalagen som bl. a.
tillgodosåg önskemålen på denna punkt. Förslaget låg till grund för en
omarbetning av lagen som gjordes inom arbetsmarknadsdepartementet.
Resultatet av detta arbete offentliggjordes genom att ett förslag till ny
förtroendemannalag överlämnades till lagrådet för yttrande i oktober 1978.1

1* Riksdagen 1984185. 18sami Nr 5

AU 1984/85:5

lagrådsremisser! föreslogs bl. a. rätt för regionala förtroendemän att få
tillträde till arbetsplatser där de själva inte är anställda. Lagförslaget, som
lämnades utan erinran av lagrådet, kom dock efter hård kritik från skilda håll
aldrig att föreläggas riksdagen.

I proposition 1983/84:165 - som behandlas av utskottet i höst i AU
1984/85:3 - heter det (s. 12) att det ingår i regeringens program att fortsätta
det arbetsrättsliga reformarbetet på grundval av en systematisk genomgång
av hela fältet och ett planmässigt val av de frågor som är mest angelägna. Som
exempel på aktuella reformfrågor som kan tas upp i detta sammanhang vill
utskottet för sin del framhålla behovet av bestämmelser som ger utrymme för
en ordning med s. k. regionala förtroendemän. Det finns med hänvisning
härtill inte anledning för riksdagen att i detta sammanhang ta ställning till de
aktuella yrkandena i motionerna 875, 1958 och 2389.

I vpk:s partimotion 1958 föreslås ytterligare ett antal förändringar av
förtroendemannalagen. Dessa bör ske efter följande riktlinjer:

- Lagen utsträcks till att omfatta möjligheter att ta till vara medlemmarnas
intressen i mer allmänna samhällsfrågor liksom politisk verksamhet.

- Den fackliga organisationen skall ges rätten att bestämma omfattningen av
tidsåtgången för det fackliga uppdraget.

- Rätten till fackliga möten på betald arbetstid skrivs in i lagen.

- Facklig organisation, som företräder minst en femtedel av de anställda,
skall omfattas av lagen.

- Bestämmelserna om sanktioner, som kan ådömas facklig organisation
eller förtroendeman, skall utgå ur lagen.

Motsvarande yrkanden har vid flera tidigare tillfällen framställts av vpk i
riksdagen, dock utan att ha vunnit bifall. Utskottet kunde senast förra hösten
(AU 1983/84:4) bl. a. konstatera att NARK i sitt betänkande från 1977 och
den därpå följande lagrådsremissen endast på enstaka punkter gick motionärernas
önskemål till mötes. Utskottet hänvisade också till det beredningsarbete
som pågår inom arbetsmarknadsdepartementet och angav därvid att när
det gäller förtroendemannalagen bör detta arbete ha en annan inriktning än
vad som förordas av vpk. Enligt utskottets mening har ingenting därefter
skett som motiverar en ändring av denna ståndpunkt. Med hänvisning härtill
bör motionen avslås i dessa delar.

Fackligt arbete i multinationella företag

Alexander Chrisopoulos (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk) pekar i
motion 425 på de problem som uppstår för de fackliga organisationerna vid
den multinationalisering som svensk industri f. n. genomgår. Företagen kan
genom att flytta produktionen mellan länder motverka fackliga aktioner. Det
är enligt motionen svårt att få en riktig bild av företagets ekonomiska

AU 1984/85:5

situation på grund av de möjligheter som finns att dölja vinsterna eller föra
över dem till enheter i andra länder. Det sägs vidare att det finns flera
exempel i Sverige på att utländska företag inte respekterar de regler som bör
gälla vid umgänget mellan arbetsmarknadens parter. Ofta fattas viktiga
beslut utan att de anställda som berörs får möjlighet till insyn, information
och förhandling.

Mot denna bakgrund bör det enligt motionärerna vara ett svenskt
samhällsintresse att underlätta för våra fackliga organisationer att samarbeta
med fackliga organisationer i andra länder. Några svenska multinationella
företag bidrar ekonomiskt till den fackliga verksamheten inom hela företaget.
Dessa företag är dock en minoritet. I motionen föreslås därför att
regeringen skall ta initiativ till lagstiftning som ålägger svenska multinationella
företag samt utländska multinationella företag verksamma i Sverige att
bekosta det internationella samarbetet mellan de fackliga organisationerna
inom koncernen.

Utskottet kan först konstatera att de påtalade svårigheterna inte enbart
kännetecknar de multinationella företagen. Problem av samma art förekommer
inom koncerner i allmänhet. Medbestämmandelagens regler om bl. a.
förhandlingar och information gäller nämligen enbart den som juridiskt sett
är arbetsgivare, dvs. det företag etc. som arbetstagaren är anställd hos. Om
företaget t. ex. ägs av ett annat bolag har detta inte några arbetsrättsliga
skyldigheter enligt MBL.

NARK har analyserat koncernproblematiken på medbestämmandeområdet
i sitt slutbetänkande (SOU 1982:60) MBL i utveckling. Analysen visar att
man stöter på svårigheter om man försöker komma till rätta med problemen
lagstiftningsvägen. Kommittén rekommenderar därför att man åtminstone
t. v. avvaktar de resultat som kan uppnås genom de koncernbestämmelser
som överenskommits i utvecklingsavtalet mellan SAF och LO/PTK. Huruvida
utvecklingsavtalets koncernbestämmelser är tillräckliga som utgångspunkt
för att lösa de viktiga förhandlings- och informationsfrågorna i de
multinationella företagen är för tidigt att uttala sig om. Det skall inte förbises
att det ligger en begränsning i att avtalet uttryckligen enbart gäller
koncernverksamhet som bedrivs inom landet. Utskottet tar dock för givet att
dessa särskilda förhandlings- och informationsfrågor med deras internationella
aspekter uppmärksammas i det förut nämnda arbetsrättsliga beredningsarbete
som bedrivs inom arbetsmarknadsdepartementet i samband med
att man i detta arbete följer utvecklingen på koncernområdet i övrigt. Mot
den bakgrunden anser utskottet det inte behövligt att föreslå någon åtgärd
med anledning av motion 425.

AU 1984/85:5

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den fackliga verksamheten vid mindre arbetsplatser
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:875, 1983/84:1958
yrkande 2 i motsvarande del och 1983/84:2389,

2. beträffande förändringar av förtroendemannalagen

att riksdagen avslår motion 1983/84:1958 yrkande 2 i motsvarande
del,

3. beträffande fackligt arbete i multinationella företag
att riksdagen avslår motion 1983/84:425.

Stockholm den 23 oktober 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Marianne Stålberg (s), Arne
Fransson (c), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Sonja Rembo (m), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Bo Nilsson (s), Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) och Alexander Chrisopoulos (vpk).

Reservationer

1. Den fackliga verksamheten vid mindre arbetsplatser (mom. 1 - motiveringen) Alf

Wennerfors, Anders Högmark, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar
”Utskottet kan” och på s. 4 slutar ”och 2389” bort ha följande lydelse:

Utskottet motsätter sig en utvidgning av förtroendemannalagen bestående
i att lagen även skall göras tillämplig på sådana fackliga företrädare som inte
är anställda hos arbetsgivaren i fråga. En sådan ordning med s. k. regionala
förtroendemän går stick i stäv med medbestämmandelagens grundläggande
syfte att ge ökat inflytande åt de direkt berörda på arbetsplatserna. Denna
inriktning skall gälla även för de anställda i små företag som saknar fackklubb
eller fackliga förtroendemän.

På många mindre arbetsplatser har i dag det fackliga arbetet föga
anknytning till det enskilda företaget. Verksamheten med förhandling och
information sköts av fackliga ombudsmän som inte har någon uppgift i
företaget och som ofta har begränsade möjligheter att sätta sig in i
förhållandena på de skilda arbetsplatserna. De har heller ingen skyldighet att
i förväg samråda med de anställda. Det förekommer att väsentlig informa -

AU 1984/85:5

tion når de anställda först långt efter det att arbetsgivaren fullgjort sina
lagstadgade skyldigheter när det gäller information och förhandling gentemot
de fackliga organisationerna. I många fall har den fackliga organisationen
också begränsat möjligheterna för arbetsplatsens egna ombud eller
arbetstagarrepresentanter att delta i det fackliga arbetet. Det är således
centrala fackliga organ som avgör om de anställda på en mindre arbetsplats
får representeras av ett ombud från den egna arbetsplatsen.

Utskottet delar den kritik som moderata samlingspartiet har riktat mot den
beskrivna situationen. Det är viktigt att stryka under medbestämmandelagens
syfte att nå ett decentraliserat och smidigt beslutsfattande. Inriktningen
måste således vara att få till stånd en ordning med direkt inflytande och
ansvar vid förhandlingar och information åt de anställa även vid de mindre
arbetsplatser som saknar fackklubb eller facklig förtroendeman. I den mån
de anställda önskat medverkan från utomstående facklig företrädare har
utvecklingen visat att de frågor om tillträdesrätt till arbetsplatsen etc. som är
förknippade härmed kan lösas avtalsvägen. Om de fackliga organisationerna
önskar bygga ut sin service till medlemmarna genom att utöka den lokala
eller regionala organisationen, bör detta betraktas som en intern facklig
angelägenhet som inte kräver statsmakternas medverkan. Med hänvisning
härtill avstyrks motionerna 875 och 2389 samt motion 1958 i den del som rör
tillträdesrätten för utifrån kommande fackliga förtroendemän och experter.

2. Den fackliga verksamheten vid mindre arbetsplatser (mom. 1)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Utskottet kan”
och på s. 4 slutar ”och 2389” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om det olyckliga i att förtroendemannalagen
saknar regler om sk. regionala förtroendemän. Rätt saknas
således för utifrån kommande fackliga företrädare att få tillträde till
arbetsplatser och att där få fullgöra sina fackliga uppdrag. Denna brist i lagen
medför uppenbara problem för den fackliga verksamheten på de mindre
arbetsplatserna och i branscher där det fackliga arbetet inte har kunnat
knytas till anställda förtroendemän. Det är i dessa fall i huvudsak en uppgift
för närmast berörda fackliga organisationer att svara för nödvändiga
insatser. Deras uppdrag får inte ifrågasättas. En lagfäst tillträdesrätt till
arbetsplatserna måste därför vara en självklar del i förtroendemannalagen.
Nya arbetsrättskommittén (NARK) har också lämnat förslag som tillgodoser
detta krav.

Med hänvisning härtill bör regeringen snarast återkomma till riksdagen
med förslag till ändring i förtroendemannalagen som innebär att den fackliga
organisationen skall ha rätt till tillträde till de arbetsplatser där det finns
medlemmar. Samma rätt skall ges de fackliga experter som den fackliga

AU 1984/85:5

organisationen anlitar. Utskottet tillstyrker således vpk:s motion 1958 i
denna del. Därmed tillgodoses även motionerna 875 och 2389 till viss del.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den fackliga verksamheten vid mindre arbetsplatser
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1958 yrkande 2 i
motsvarande del samt med anledning av motionerna 1983/84:875
och 1983/84:2389 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Förändringar i förtroendemannalagen (mom. 2)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Motsvarande
yrkanden” och slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

1974 års lag om de fackliga förtroendemännens rättigheter försågs från
början med omotiverade begränsningar som försvårar ett effektivt fackligt
arbete och medför onödiga gränsdragningsproblem. Bl. a. drogs upp en
konstlad gräns mellan politiskt och fackligt arbete fastän det i praktiken inte
är möjligt att göra en åtskillnad av det slaget.

En annan begränsning är att den fackliga organisationen endast har
tolkningsföreträde beträffande tidsåtgången för de fackliga uppdragen. Det
är mer rimligt att detta får bestämmas av organisationen.

När man slopar dessa begränsningar kommer det att saknas anledning att
behålla möjligheterna till skadeståndssanktioner mot fackföreningarna och
deras förtroendevalda.

För att de förtroendevalda skall få de rättigheter som tillkommer dem
enligt lagen krävs att deras fackliga organisation är bunden av kollektivavtal i
förhållande till arbetsgivaren. Det innebär att fackliga organisationer utan
avtal inte omfattas av lagens skydds- och förmånsbestämmelser beträffande
de förtroendevalda. Detta gäller även om organisationen har ett betydande
antal medlemmar på arbetsplatsen eller t. o. m. om flertalet anställda tillhör
organisationen. En sådan ordning är orimlig. En organisation som företräder
minst en femtedel av de anställda på en arbetsplats bör alltid ha rätt att utse
fackliga förtroendemän med den ställning lagen ger.

De förändringar av förtroendemannalagen som förespråkats i framställningen
ovan kan sammanfattas på det sätt som görs i vpk-motionen 1058:

• Lagen utsträcks till att omfatta möjligheter att ta till vara medlemmarnas
intressen i mer allmänna samhällsfrågor liksom politisk verksamhet.

• Den fackliga organisationen skall ges rätten att bestämma omfattningen
av tidsåtgången för det fackliga uppdraget.

• Rätten till fackliga möten på betald arbetstid skrivs in i lagen.

AU 1984/85:5

• Facklig organisation som företräder minst en femtedel av de anställda
skall omfattas av lagen om facklig förtroendemans ställning.

• Sanktionsbestämmelserna som kan ådömas facklig organisation eller
förtroendeman, skadestånd enligt förtroendemannalagen, skall utgå ur
lagen.

Dessa riktlinjer för en reformering av förtroendemannalagen bör delges
regeringen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förändringar i förtroendemannalagen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1958 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Fackligt arbete i multinationella företag (mom. 3)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Utskottet kan”
och slutar ”motion 425” bort ha följande lydelse:

Motion 425 ger enligt utskottets mening en riktig beskrivning av de
särskilda svårigheter som föreligger att bedriva facklig verksamhet i multinationella
företag. Problemen ökar i vårt land i takt med den utökade
multinationaliseringen av den svenska industrin. Mot den bakgrunden är det
nödvändigt att de fackliga organisationerna vid svenska företag får de
resurser som krävs för att upprätthålla ett internationellt samarbete med de
fackliga organisationerna vid koncernens företag utomlands.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är de multinationella
företagen som skall bekosta detta samarbete och att det skall åläggas
företagen som en lagfäst skyldighet. Det bör uppdras åt regeringen att
utforma förslag till lagstiftning om en sådan skyldighet för svenska multinationella
företag och utländska multinationella företag med verksamhet i
Sverige.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande fackligt arbete i multinationella företag

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:425 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1984/85:5

Särskilt yttrande

Fackligt arbete i multinationella företag (mom. 3)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anför:

Utskottet avstyrker vpk:s förslag att svenska multinationella företag och
utländska multinationella företag verksamma i Sverige enligt lag skall
åläggas att bekosta de fackliga organisationernas arbete inom koncernen. Vi
stöder med kraft detta beslut och vill samtidigt understryka vikten av att
insatser av detta slag vid behov regleras genom överenskommelser mellan
parterna.

Vi vill också i detta sammanhang med anledning av den allmänna
inriktningen i vpk:s motion framhålla följande. Internationaliseringen av
företagen har varit en icke oväsentligt bidragande orsak till den internationella
välståndsökningen. De utländska direktinvesteringarna och de internationella
företagens verksamhet i landet har således utan tvivel en rad positiva
effekter när det gäller näringslivets försörjning med riskkapital, tillgången till
avancerad teknik m. m. Likaså har svenska företags utlandsetableringar
bidragit till den ekonomiska och tekniska utvecklingen såväl i Sverige som i
andra länder. Detta har också varit positivt för sysselsättningsutvecklingen i
Sverige. Vidare vill vi framhålla betydelsen av att slå vakt om fri handel, fri
etablering över gränserna och friare regler för kapitalrörelser. Dessa viktiga
principer för Sveriges internationella handlande på det ekonomiska området
får inte försvåras genom olika slag av begränsande lagstiftning. I detta
sammanhang vill vi slå fast principen att ett företag måste arbeta på de villkor
som gäller i det land i vilket det verkar.

minab/gotmb Stockholm 1984 79117