AU 1984/85:4

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1984/85:4

om anställningsskydd m. m.
Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels proposition 1984/85:62 om ändring i lagen
(1982:80) om anställningsskydd m.m. och däröver avgivna motioner, dels
sex motioner om anställningsskydd väckta under det föregående riksmötet.
Vidare tas upp en motion i ämnet som väckts med anledning av proposition
1983/84:162 om vissa trygghetsfrågor för äldre arbetstagare.

Parterna på arbetsmarknaden har träffat överenskommelser som innebär
att arbetstagare som permitteras skall få full lön från arbetsgivaren under
hela permitteringstiden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändringar
i anställningsskyddslagen som anpassar denna till den nya ordningen
samt att staten betalar bidrag till arbetsgivarnas permitteringslönekostnader,
vilket förutsatts i parternas överenskommelser.

Den nya ordningen är avsedd att börja tillämpas från årsskiftet.

Moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet godtar att staten
lämnar finansiell medverkan men kritiserar i en gemensam reservation att
statsmakterna på det sätt som skett i förväg binds upp av uppgörelser mellan
arbetsmarknadsparterna. Vänsterpartiet kommunisterna anser i skilda reservationer
att statsbidraget helt bör finansieras av arbetsgivaravgifter och
motsätter sig att turordningsreglerna vid permittering slopas. Vad gäller
reformens omfattning anser moderata samlingspartiet att ändring av 21 §
lagen om anställningsskydd bör anstå.

Med anledning av motionerna från föregående riksmöte behandlas andra
frågor om anställningstryggheten, nämligen undantagande av vissa arbetstagargrupper
från anställningsskyddslagen, anställning vid arbetstoppar, provanställning,
saklig grund för anställning, turordningsreglerna, handikappades
företrädesrätt till fortsatt arbete och problemen när en arbetsgivare
vägrar återta en arbetstagare trots att uppsägningen ogiltigförklarats.
Avslutningsvis behandlas förslag om införande av obligatorisk platsförmedling
och diskriminering av vissa arbetssökande.

Utskottet föreslår inte några åtgärder med anledning av dessa motioner.

I denna del av betänkandet har reservationer avgetts av moderata
samlingspartiets resp. vänsterpartiet kommunisternas företrädare.

1 Riksdagen 1984185.18 sami. Nr 4

AU 1984/85:4

2

Propositionen

I proposition 1984/85:62 föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet
Leijon att riksdagen skall
dels anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

2. lag om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift
att lämna permitteringslöneersättning,

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
dels

4. godkänna de i propositionen förordade grunderna för statsbidrag till
permitteringslöneersättning,

5. godkänna att anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag används för det i propositionen förordade ändamålet.

Propositionens lagförslag fogas som bilaga till detta betänkande.

Motionerna
Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1984185:62

1984/85:189 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att statsbidraget till permitteringslönekostnaden i
sin helhet skall finansieras med arbetsgivaravgifter genom den s. k. arbetsmarknadsavgiften
,

2. att riksdagen beslutar att turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd
ej skall utgå och avslår propositionens förslag om förändringar dels vad
avser att 24 § skall utgå ur lagen, dels vad gäller förändringar i 22 och 33 §§.

1984/85:190 av Sigvard Persson (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen beträffande handläggningen av frågan om
permitteringslön.

1984/85:191 av Erling Bager (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförs om principerna och behovet av utvärdering.

1984/85:192 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1984/85:62 om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd m. m., 21 §, samt

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i övrigt i motionen anförts.

AU 1984/85:4

3

Motioner från allmänna motionstiden 1984

1983184:459 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att anta följande förslag till lag om ändring i lagen
om anställningsskydd

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

21 §

En arbetstagare som under an- Arbetstagare som under anställ ställningstiden

har varit permitterad ningstiden blir permitterad har rätt

mer än två veckor i följd eller sam- till lön och andra anställningsförmå manlagt

mer än 30 dagar under sam- ner under permitteringstiden.

ma kalenderår har rätt till lön och
andra anställningsförmåner för ytterligare
permitteringstid. Förmånerna
får inte understiga vad som normalt
skulle ha utgått om arbetstagaren
hade fått behålla sina arbetsuppgifter.

Har en första stycket.

Rätten till till sin natur.

Denna lag skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1984.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk plats- och
arbetsförmedling i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagbestämmelser som
förbjuder åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetare,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om
anställningsskydd som förhindrar arbetsköpare att köpa sig fria från arbetskraft
och att skadeståndsbeloppen räknas upp enligt vad i motionen anförts.

1983/84:1330 av Ewy Möller (m) och Bertil Danielsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att i lagen (1982:80) om anställningsskydd
görs ett tillägg till 22 § i form av ett nytt stycke med följande
lydelse:

Om det finns särskilda skäl att tillgodose behovet av att viss arbetstagare
med särskilt yrkeskunnande eller särskild lämplighet får stanna kvar i arbetet
får arbetsgivaren vid bestämmandet av turordningen lämna företräde åt
sådan arbetstagare.

1983184:1939 av Bengt Lindqvist (s)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen närmare utreder
formerna av en förändring av lagen om anställningsskydd enligt ovan.

1* Riksdagen 1984/85.18 sami. Nr 4

AU 1984/85:4

4

1983/84:1943 av Per-Richard Molén m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av
1 § lagen om anställningsskydd i syfte att undersöka behovet av en utvidgning
av den s. k. frikretsen i mindre företag.

1983184:2029 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

11. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om förslag till
ändrade turordningsregler i lagen om anställningsskydd (LAS) på det sätt
som framgår av motionen,

12. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en skyndsam översyn
av reglerna i LAS vad avser skälig grund för uppsägning,

13. att riksdagen beslutar att vidta sådan ändring i LAS beträffande
anställning vid arbetstoppar som anförs i motionen,

14. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändring av
LAS i syfte att ge möjlighet till provanställning minst sex månader oavsett om
kortare tid stadgas i kollektivavtal.

Motionen behandlas i övriga delar i AU 1984/85:2, 3 och 6.

1983/84:2495 av Nils Carlshamre m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om anställningsskydd (LAS) i syfte att ge möjlighet till provanställning
minst sex månader oavsett om kortare tid stadgas i kollektivavtal.

Motion med anledning av proposition 1983/84:162

1983184:2873 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändrade turordningsregler
i lagen om anställningsskydd på det sätt som framgår av
motionen,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om en skyndsam översyn av
reglerna i lagen om anställningsskydd vad avser saklig grund för uppsägning.

Yrkandena 1, 4 och 5 behandlas i AU 1983/84:22.

Anställningsskyddslagen

Nedan ges en översiktlig redogörelse för anställningsskyddslagens innehåll.

Anställningsskyddslagen omfattar i princip alla arbetstagare i såväl allmän
som privat tjänst. Endast ett fåtal kategorier arbetstagare är undantagna.

I likhet med den ordning som gäller för andra arbetsrättsliga lagar kan det
genom kollektivavtal fastställas regler som medför avvikelser från anställningsskyddslagens
bestämmelser. De grundläggande bestämmelserna om
skydd för arbetstagarna är dock tvingande, dvs. de kan inte sättas ur spel
genom avtal.

AU 1984/85:4

5

Lagen utgår från att anställning tills vidare är den normala anställningsformen.
Tidsbegränsade anställningar får endast ske med stöd av regler i lagen
eller i kollektivavtal. De fall som avses i lagen är tidsbegränsade anställningar
på grund av ”arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet” samt vikariat,
praktik- och feriearbeten och tillfälliga arbetstoppar. Tidsbegränsade anställningar
får vidare beredas arbetstagare som antingen väntar på att börja
värnplikts- eller motsvarande tjänstgöring eller har uppnått pensionsåldern.
Slutligen ger lagen möjlighet till provanställning i högst sex månader.

En anställning tills vidare upphör genom att den sägs upp av arbetsgivaren
eller arbetstagaren. En tidsbegränsad anställning upphör utan uppsägning
när anställningstiden löper ut eller arbetet har slutförts. I vissa fall - det gäller
bl. a. vid provanställning - skall arbetsgivaren i förväg lämna besked om att
anställningen inte kommer att fortsätta.

För uppsägning från arbetsgivarens sida krävs saklig grund. Motsvarande
krav ställs inte för de besked som lämnas när tidsbegränsade anställningar
inte skall fortsätta. När det gäller begreppet saklig grund finns två typfall med
olika rättsverkningar och procedurregler. Det ena fallet är arbetsbrist, det
andra är uppsägning på grund av en arbetstagares personliga förhållanden. I
det senare fallet skall skälen vara starka. Ännu starkare skall skälen vara om
anställningen skall upphöra genom avskedande med omedelbar verkan.
Avskedande får tillgripas enbart i mycket allvarliga fall.

Oavsett om en uppsägning sker på grund av arbetsbrist eller arbetstagarens
personliga förhållanden krävs att arbetsgivaren först har prövat möjligheterna
till omplacering. I annat fall anses det inte föreligga saklig grund för
åtgärden.

Vid uppsägning från arbetsgivarens sida skall iakttas vissa uppsägningstider.
Dessas längd är beroende av arbetstagarens ålder. För arbetstagare
under 25 år är uppsägningstiden en månad, för dem som fyllt 25 år två
månader, 30 år tre månader etc. Längsta uppsägningstid är sex månader och
gäller arbetstagare som är 45 år eller äldre. Det är att märka att om
anställningen pågått mindre än ett halvår är uppsägningstiden oavsett åldern
en månad. För en arbetstagare som vill sluta sin anställning är uppsägningstiden
också en månad.

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist liksom vid permittering skall
fastställas en turordning där huvudprincipen är att den som senast anställts
blir den som får gå först. Även för återgång till arbete efter permittering och
för återanställning finns turordningsregler.

En tillsvidareanställd arbetstagare som har sagts upp på grund av
arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning. En motsvarande återanställningsrätt
gäller för arbetstagare som under en längre period haft en
tidsbegränsad anställning.

Oriktiga uppsägningar och avskedanden kan ogiltigförklaras av domstol.
De kan också leda till att arbetsgivaren åläggs att betala skadestånd.

Lagen ger de lokala fackliga organisationerna medinflytande genom rätt

AU 1984/85:4

6

till insyn i och överläggningar om arbetsgivarens beslut beträffande uppsägningar,
avskedanden och permitteringar. Även dessa regler är skadeståndssanktionerade.

Slutligen föreskriver lagen en skyldighet för arbetsgivaren att betala
permitteringslön sedan permitteringen har pågått viss tid.

Den nu gällande anställningsskyddslagen antogs år 1982 och trädde i kraft
den 1 april samma år. Därmed ersattes 1974 års lag i samma ämne. Den nya
lagen överensstämmer i väsentliga hänseenden med den tidigare. Till
förändringarna hör att i den nya lagen införts möjligheter till provanställning
och tidsbegränsad anställning för arbetstoppar. Sådana anställningar var
tidigare tillåtna endast om de hade stöd i ett kollektivavtal.

Utskottet

Regeringen har i proposition 1984/85:62 lagt fram förslag om löneskyddet
vid permittering. Detta förslag och därtill anslutande motioner behandlas i
den närmast följande framställningen. Därefter tar utskottet upp andra
frågor om anställningsskyddet. Dessa har aktualiserats i motioner från det
föregående riksmötet.

Permitteringslöner m. m.

Bakgrund till förslagen

Begreppet permittering är inte definierat i lag och inte heller är arbetsgivarnas
rätt att permittera reglerad i lag. De bestämmelser som finns i den
tidigare och den nuvarande anställningsskyddslagen om permittering gäller
arbetstagarnas rätt till permitteringslön. Dessa bestämmelser har haft till
syfte att hindra att lagens regler om uppsägningstid och uppsägningslön
kringgås.

Anställningsskyddslagens bestämmelser om permitteringslön innebär att
arbetsgivarna är skyldiga att betala lön och utge andra anställningsförmåner
när en permittering har varat mer än två veckor i följd. En kompletterande
bestämmelse finns om lön vid s. k. intermittent permittering, t. ex. korttidsvecka.
Den lön arbetsgivaren har att utge skall motsvara vad arbetstagaren
normalt skulle ha tjänat under permitteringstiden. Lagens bestämmelser
innebär sålunda att arbetsgivaren inte behöver betala lön till arbetstagarna
under de första två veckorna av en permittering. I praktiken har emellertid
de flesta arbetstagare på SAF-LO-området ekonomisk kompensation under
hela permitteringstiden. Under de fem första dagarna betalas nämligen lön
enligt permitteringslöneavtal som träffades på 1960-talet, och under de fem
följande dagarna utgår arbetslöshetsersättning. Dessa anordningar kan dock
inte sägas till fullo ersätta inkomstbortfallet. Man kan här peka på att den
avtalsenliga permitteringslönen har vissa begränsningar. Vidare förutsätts
för att ersättning från arbetslöshetskassa skall utgå att vederbörande

AU 1984/85:4

7

arbetstagare har arbetat upp rätt till sådan ersättning.

En av huvuduppgifterna för den år 1977 tillsatta anställningsskyddskommittén
var att överväga anställningsskyddet vid permitteringar och andra
driftinskränkningar. Kommitténs arbete avbröts innan uppdraget var slutfört.
Det material som kommittén hann utarbeta användes dock vid
utformningen av förslaget till den nya anställningsskyddslag som antogs år
1982. Detta material omfattade inte frågan om arbetsgivarnas permitteringsrätt,
och den frågan liksom därmed sammanhängande spörsmål om arbetsgivarnas
ekonomiska ansvar mot arbetstagarna vid permittering togs inte
heller upp i regeringsförslaget till den nya anställningsskyddslagen.

Mellan SAF och LO har förts förhandlingar om ett nytt permitteringslöneavtal.
Detta resulterade den 12 april 1984 i en preliminär överenskommelse
om permitteringslön. Överenskommelsen ger arbetstagare som permitteras
rätt till full lön från första dagen av permitteringen. Rätten att permittera
berörs inte, men det föreskrivs att permittering som sker enligt överenskommelsen
får omfatta högst 30 dagar per kalenderår för en arbetstagare.

Till de löner som arbetsgivarna skall betala under permitteringstiden skall
utgå bidrag, benämnt permitteringslöneersättning. Dessa ersättningar skall
finansieras genom att arbetsgivarna kollektivt tillskjuter en avgift och genom
att staten betalar bidrag. Arbetsgivaravgiften anges i överenskommelsen
mellan SAF och LO till 0,05 % av lönesumman, för år 1984 dock 0,09 %.
Statsbidraget förutsätts som regel utgå med 300 kr. per permitteringsdag,
dock för högst 23 permitteringsdagar per arbetstagare under ett kalenderår.
Vid s. k. väderpermitteringar på bygg- och anläggningssidan tillämpas en
annan ordning som innebär att ett något lägre statsbidrag, 230 kr. per dag,
kommer att lämnas.

Den nya ordningen är avsedd att börja tillämpas från den 1 januari 1985.

Det är mot denna bakgrund regeringen har lagt fram sina förslag i
proposition 62. Förslagen kan grupperas enligt följande:

1. Ändringar i lagen om anställningsskydd.

2. Statens medverkan vid finansieringen av reformen.

3. Följdlagstiftning.

Utskottet följer denna gruppering i den följande framställningen.

Lagfästande av det nya permitteringslöneskyddet

I propositionen anförs att införande av det fulla löneskyddet vid permittering
är en angelägen reform på anställningsskyddets område. Den nuvarande
ordningen gör skillnad mellan olika kategorier arbetstagare, främst mellan
arbetare och tjänstemän. När nu parterna på arbetsmarknaden själva tagit
initiativ till att genomföra denna reform sägs det vara naturligt att lagstiftaren
vidtar de åtgärder som behövs för att reformen skall få full genomslagskraft.

Med hänsyn härtill föreslås att bestämmelsen om permitteringslön i 21 §
lagen om anställningsskydd får den ändrade avfattningen att permitterade
arbetstagare skall ha rätt till full lön och oförändrade anställningsförmåner i

AU 1984/85:4

8

övrigt under hela permitteringstiden och inte - som nu - först sedan en viss tid
har förflutit. Att principen om det fulla löneskyddet blir lagfäst innebär att
den blir gällande inte bara mot de arbetsgivare som är bundna redan genom
de nya permitteringslöneavtalen inom resp. branscher. Den kommer också
att omfatta arbetsgivare utan kollektivavtal men med rätt att permittera.

Denna effekt av lagändringen för icke organiserade arbetsgivare kritiseras
av Alf Wennerfors m. fl. (m) i motion 1984/85:192. De pekar på att så länge
avtal inte föreligger är det omöjligt att bedöma konsekvenserna för icke
organiserade arbetsgivare och arbetstagare. Från rättssäkerhetssynpunkt är
det inte acceptabelt att vidta lagändringar som kan ha vittgående konsekvenser
utan att dessa är tillfredsställande belysta. Vidare invänder motionärerna
att det inte kan godtas att vid lagstiftning förutsätts avtal mellan annars icke
avtalsbundna parter. Ytterligare en besvärande aspekt är att ersättningarna
till arbetsgivarna för utbetalade permitteringslöner kommer att administreras
av ett partssammansatt organ. Detta kan innebära risk för att de
oorganiserade arbetsgivarnas rättigheter inte beaktas till fullo. Med denna
motivering yrkar motionärerna att regeringsförslaget till ändring av 21 § skall
avslås av riksdagen.

I den överenskommelse som har träffats mellan SAF och LO förutsätts
uttryckligen att företag utanför deras område skall kunna anslutas till den
permitteringslöneanordning de har enats om. Denna anslutning skall kunna
ske på villkor som är fullt jämförbara med dem som gäller för de organiserade
arbetsgivarna, bl. a. i fråga om statsbidraget. Det framhålls i propositionen
att man från arbetsmarknadsdepartementets sida vid förhandlingarna med
SAF och LO har lagt stor vikt vid att bestämmelserna om permitteringslöneanordningen
även i övrigt utformas så, att inte någon diskriminering av de
icke organiserade arbetsgivarna skall äga rum. Det kan tilläggas att staten
kommer att bli representerad i styrelserna för de bolag som skall administrera
arbetsgivarnas permitteringslöneersättningar.

Om man låter anställningsskyddslagens nuvarande bestämmelser om
permitteringslön kvarstå oförändrade får man nya skillnader i förmånshänseende,
nämligen mellan arbetstagare som är anställda hos organiserade resp.
hos icke organiserade arbetsgivare. De organiserade arbetsgivarna skall utge
full lön m. m. från första permitteringsdagen. De oorganiserade arbetsgivarna
har ingen sådan skyldighet under de två första veckorna. Deras anställda
får liksom hittills gå till arbetsförmedlingen och där anmäla sig som
arbetssökande för att bevaka den arbetslöshetsersättning de kan ha rätt till.
Det har under lång tid av rättviseskäl ansetts vara otillfredsställande att
endast vissa grupper på arbetsmarknaden drabbas av inkomstbortfall vid
permitteringar. Närmast har man då tänkt på den olika behandlingen av
arbetare och tjänstemän. När parterna på arbetsmarknaden tagit det
betydelsefulla steget att införa likabehandling av arbetstagarna på de
aktuella avtalsområdena bör reformen få fullt genomslag på hela arbetsmarknaden,
utan den begränsning som förespråkas i motion 1984/85:192.
Avslagsyrkandet i denna motion avstyrks därmed av utskottet.

AU 1984/85:4

9

Förslag till ändring av 21 § läggs även fram i motion 1983/84:459 av
Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk). I motionen anförs bl. a. att arbetsgivarna
utnyttjar nuvarande lagstiftning och avtal till sin fördel. Permitteringarna
sägs ske utifrån strikt företagsekonomiska villkor. Därför måste permitteringsinstrumentet
mönstras ut genom att företagen åläggs betala full lön från
första dagen. Om inte en tillfredsställande lösning snabbt kan åstadkommas
genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden sägs lagändring
vara den enda framgångsvägen. Med hänvisning härtill föreslås i motionen
att det i 21 § skall föreskrivas att arbetstagare som under anställningstiden
blir permitterad har rätt till lön och andra anställningsförmåner under
permitteringstiden.

Genom överenskommelsen mellan parterna och regeringens förslag till
lagändring tillgodoses det syfte motionärerna vill uppnå. Med den nya
lydelse av 21 § som föreslås av regeringen framgår tydligare än genom
motionens lagtextförslag att arbetstagarnas löner och andra anställningsförmåner
skall vara oförändrade under permitteringstiden. Propositionens text
är därför att föredra. I övrigt föreslår regeringen att smärre förändringar,
delvis av redaktionell art, görs i paragrafen. Dessa förslag lämnas av
utskottet utan erinran.

Med hänvisning till de ovan redovisade ställningstagandena föreslår
utskottet att riksdagen antar 21 § i det av regeringen framlagda förslaget till
ändring av anställningsskyddslagen.

Turordning vid permittering

I anställningsskyddslagen (22 §) finns turordningsregler som skall iakttas
vid uppsägningar av anställda på grund av arbetsbrist men också vid
permitteringar. Huvudregeln är att arbetstagarnas plats i turordningen
bestäms av deras sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare
med längre anställningstid har med andra ord företräde framför
arbetstagare med kortare tid (principen ”sist in - först ut”).

Motsvarande turordningsregler gäller vid återanställning av arbetstagare
som har uppsagts på grund av arbetsbrist liksom, enligt 24 §, vid återgång till
arbete efter permittering. 124 § finns också en bestämmelse om företrädesrätt
för permitterade arbetstagare till verksamhet i vilken de tidigare har varit
sysselsatta.

Regeringen föreslår att reglerna om turordning och företrädesrätt vid
permittering slopas, vilket innebär att 22 § ändras och att 24 § upphävs.
Dessutom får göras följdändringar i 33 § liksom i 2 §. Den sistnämnda
paragrafen behandlas i det följande. Däremot förutsätts att arbetsgivarna
liksom hittills skall vara skyldiga att förhandla enligt 11 § medbestämmandelagen
före beslut om permittering eller återintagning efter permittering. Den
hänvisning till denna förhandlingsskyldighet som nu görs i 29 § anställningsskyddslagen
skall alltså kvarstå oförändrad.

AU 1984/85:4

10

I motion 1984/85:189 yrkar vpk avslag på de nu redovisade lagändringsförslagen
med hänsyn till att en permittering har fler olägenheter än
utebliven lön. Det gäller vilka som skall permitteras och tryggheten att få
återgå till sitt gamla jobb efter permittering. Den enskilde arbetstagaren och
de fackliga organisationerna behöver det stöd som lagstiftningen kan ge.
F. ö. kan avvikelser göras från denna genom kollektivavtal.

Enligt överenskommelsen mellan SAF och LO skall permittering kunna
vidtas oavsett regler om turordning. Detta innebär att om lagens turordningsregler
behålls så kommer de att sättas ur spel genom de nya avtalen. Med
hänsyn härtill och till vad ovan anförs i propositionen i denna del biträder
utskottet regeringens lagändringsförslag och avstyrker motion 1984/85:189 i
motsvarande del.

Utskottet återkommer i det följande till frågan om turordning vid
driftinskränkningar och omläggningar av verksamhet, dvs. vid uppsägningar
på grund av arbetsbrist.

Anställning vid arbetstoppar

I detta sammanhang tar utskottet upp ett yrkande i motion 1983/84:2029 av
Alf Wennerfors m. fl. (m) om omedelbar ändring i anställningsskyddslagen.
Det gäller bestämmelsen i 5 § om anställning vid arbetstoppar eller, som det
heter i lagtexten, tidsbegränsad anställning som föranleds av tillfällig
arbetsanhopning.

En av anställningsskyddslagens utgångspunkter är att anställning tills
vidare är den anställningsform som normalt skall användas. I lagen anges ett
antal fall i vilka undantag från huvudregeln får ske - ytterligare undantag kan
göras i kollektivavtal. Ett av de i lagen angivna undantagen är tidsbegränsad
anställning vid arbetstoppar. Enligt lagens bestämmelser får en och samma
arbetstagare anställas på detta sätt i sammanlagt sex månader under två år.

Motionärerna föreslår en lagändring som innebär att tvåårsgränsen tas
bort. Det sägs visserligen vara vällovligt att med hjälp av denna gräns försöka
motverka missbruk, men regeln motverkar det avsedda syftet. Det anförs
vidare att det ter sig helt omotiverat att en och samma arbetstagare inte kan
anställas under två sommarperioder om vardera fyra månader. Inte heller
kan en arbetstagare anställas under flera på varandra följande somrar.
Tidsgränsen försvårar för t. ex. studerande att återkomma till feriearbete två
år i rad.

I motsats till motionärerna anser utskottet att lagens regler ger arbetsgivarna
tillräckligt utrymme för tillfälliga anställningar vid arbetstoppar. Detta
utrymme kan f. ö. utvidgas eller inskränkas genom kollektivavtal om detta
bedöms erforderligt i en viss bransch. Vid lagregelns konstruktion har man
avvägt å ena sidan behovet av enkelhet i tillämpningen och å andra sidan
behovet att dra upp en bestämd gräns för vad som skall anses som ett legitimt
utnyttjande av anställningsformen. Vad sedan gäller feriearbete, som särskilt

AU 1984/85:4

11

nämns i motionen, bör påpekas att detta är en annan i anställningsskyddslagen
medgiven form för tidsbegränsad anställning. Några tidsramar anges inte
för feriearbete, och det i motionen angivna problemet för studerande torde
därför inte vara aktuellt. Med det anförda avstyrker utskottet motionen i den
nu behandlade delen.

Övriga förslag till omedelbar ändring av anställningsskyddslagen

Regeringen föreslår att 2 § anställningsskyddslagen tillförs en ny bestämmelse.
Denna skall göra det möjligt för icke kollektivavtalsbundna arbetsgivare
att följa de villkor som gäller i branschen beträffande de speciella
situationer då det inte anses rimligt att en arbetsgivare skall vara skyldig att
betala full lön under permitteringstiden. Bakgrunden till denna till sin
rättsliga innebörd nya bestämmelse har närmare utvecklats i propositionen
på s. 13-15.

Vidare föreslår regeringen att det i 12 § stryks en numera obehövlig regel
om jämställande av uppsägningstid med arbetad tid.

Utskottet tillstyrker de nu redovisade ändringarna i 2 och 12 §§.

Till följd av att 24 § förutsätts utgå ur lagen bör denna paragraf, såsom
regeringen föreslår, strykas i den uppräkning av dispositiva paragrafer som
görs i 2 § första stycket. Slutligen förordar utskottet att riksdagen biträder
lagförslaget i vad avser rubrik, ingress och bestämmelse om ikraftträdande.
Motionerna 1983/84:2029, 1984/85:189 och 1984/85:192 bör avslås i motsvarande
delar.

Statsbidrag

Som tidigare nämnts förutsätter överenskommelsen mellan SAF och LO
att arbetsgivarna skall kunna få bidrag till utbetalade permitteringslöner och
att kostnaderna för dessa bidrag, benämnda permitteringslöneersättningar,
skall täckas av en arbetsgivaravgift enligt kollektivavtal och av statsbidrag.

Regeringen föreslår att det förutsatta statsbidraget skall tillkomma och att
huvudregeln skall vara att bidrag betalas med 300 kr. för varje hel
permitteringsdag. Vid permittering av deltidsanställda skall bidraget alltså
reduceras. Det har i den föregående framställningen påpekats att ett
undantag från huvudregeln kommer att göras för s. k. väderpermitteringar
då statsbidraget kommer att utgå med lägre belopp men i gengäld för något
fler permitteringsdagar än enligt huvudregeln.

Det föreslagna statsbidraget och dess konstruktion godtas i de föreliggande
motionerna. I dessa anförs dock betänkligheter mot att - som det uttrycks
i motion 1984/85:192 av Alf Wennerfors m. fl. (m) - ”arbetsmarknadens
parter på det sätt som här sker träffar avtal under förutsättning av
statsmakternas medverkan och tillskott av allmänna medel”. Motionärerna
utgår från att detta är en engångsföreteelse. Liknande invändningar görs i

1** Riksdagen 1984/85.18sami. Nr 4

AU 1984/85:4

12

motionerna 1984/85:190 av Sigvard Persson (c) och 1984/85:191 av Erling
Bager (fp). Invändningarna i dessa tre motioner mynnar sammanfattningsvis
ut i en begäran om att riksdagen skall göra ett uttalande vari framhålls som
önskvärt att förhållandena mellan parterna på arbetsmarknaden kan regleras
genom avtal utan medverkan av statsmakterna och att regeringen i fortsättningen
bör avstå från att lägga fram förslag som normalt sett borde kunna
klaras av genom avtal mellan parterna. I motion 1984/85:192 tilläggs att i den
mån statens bidrag till arbetslöshetsförsäkringen successivt minskas genom
en större andel egenfinansiering eller genom en mellan parterna avtalad
ordning bör också statens bidrag till permitteringslöneersättningarna reduceras
på liknande sätt.

Även vpk anser i motion 1984/85:189 att det är anmärkningsvärt att avtalet
mellan SAF och LO förutsätter att staten medverkar med finansiering. Vpk
föreslår på grund härav en annan finansieringsform än regeringen. Utskottet
återkommer till detta i nästföljande avsnitt.

Med anledning av de invändningar som görs i motionerna bör understrykas
att arbetsmarknadsparternas överenskommelser enligt förhandlingsprotokollen
uttryckligen är preliminära i avvaktan på att statsmakterna fattar
beslut om statsbidrag till de permitteringslöneanordningar det här gäller. Det
bör vidare påpekas att det statsbidrag parterna utgått från har beräknats i
samråd med experter från regeringskansliet, och det är avsett att den
kommande bidragsverksamheten skall ske under statlig kontroll och insyn,
bl. a. genom att staten är representerad i de bidragsutbetalande bolagens
styrelser.

Det synes vara en gemensam uppfattning i motionerna 1984/85:190, 191
och 192 att parterna själva bör ta på sig kostnaderna för de uppgörelser de
träffar. Utskottet kan principiellt ansluta sig till denna uppfattning. I det
föreliggande fallet måste man emellertid ha i minnet att staten med
nuvarande system via arbeslöshetsförsäkringen och annat kontantstöd vid
arbetslöshet i praktiken redan har ett ekonomiskt engagemang i företagens
permitteringar. Vad det här har gällt är alltså att för den nya situationen
konstruera ett statsbidrag som till sin omfattning inte kommer att vidga
statens nuvarande medverkan. Huruvida denna målsättning uppnås får visa
sig i den praktiska tillämpningen. Parterna har för sin del varit ense om att
efter två år göra en utvärdering av statsbidragsgivningen ”mot bakgrund av
förekomst och finansiering av permitteringar under denna period”. Som
framhålls i propositionen finns det också för statsmakternas del anledning att
noga följa tillämpningen av de nya permitteringslönereglerna, och utskottet
tänker då inte minst på utfallet av statens ekonomiska engagemang.

Med hänsyn till vad ovan uttalats anser utskottet att det inte är påkallat för
riksdagen att göra uttalanden av det slag som begärs i motionerna 1984/
85:190, 191 och 192. Med avstyrkande av dessa motioner, i förekommande
fall i den aktuella delen, föreslår utskottet att riksdagen godkänner de i

AU 1984/85:4

13

propositionen förordade grunderna för statsbidrag till permitteringslöneersättning.

Finansiering

Regeringen föreslår att det nya statsbidraget finansieras i samma ordning
som statsbidragen till arbetslöshetskassorna, eller till 65 % genom den s. k.
arbetsmarknadsavgiften och till återstående del av budgetmedel från anslaget
Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag. För innevarande
budgetår, dvs. tiden den 1 januari-den 30 juni 1985, beräknas medelsbehovet
för bidragen till permitteringslöneersättningarna uppgå till 52,5 milj.
kr. Av det beloppet antas 18,4 milj. kr. komma att belasta det nyssnämna
anslaget.

Som nämnts i det föregående förordar vpk i motion 1984/85:189 en annan
finansieringsform. I linje med uppfattningen att hela permitteringslönekostnaden
bör betalas av arbetsgivarna föreslås i motionen att statsbidraget till
permitteringslöneersättningarna finansieras i sin helhet av arbetsmarknadsavgiften.

Med hänsyn till att det nya statsbidraget kommer att avlösa statens
kostnader för permitteringarna via arbetslöshetsförsäkringen är det rimligt
att finansiera bidraget till permitteringslöneersättningarna på samma sätt
som bidragen till arbetslöshetskassorna. Utskottet tillstyrker alltså regeringens
finansieringsförslag. Häri ingår att anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag skall få användas för detta ändamål. Samtidigt
avstyrks motion 1984/85:189 i motsvarande del.

Återstående lagförslag från regeringen

Med anledning av förslaget om delfinansiering av statsbidraget till
permitteringslöneersättningarna genom arbetsmarknadsavgiften bör, som
föreslås i propositionen, göras en ändring i 4 kap. 7 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.

Vidare föreslår regeringen att det skall tillkomma en särskild lag om
beslutanderätt för de bolag eller motsvarande enskilda inrättningar som skall
betala ut permitteringslöneersättningarna till företagen. På de skäl som
angetts i propositionen anser utskottet att riksdagen bör anta en sådan lag
och med den lydelse regeringen föreslagit. Dock bör i lagförslagets 3 § om
överklagande av beslut göras ändringar av teknisk natur. Dessa ändringar
redovisas genom textförslaget i utskottets hemställan.

Motionsförslag från föregående riksmöte

Utskottet övergår härefter till att behandla förslag om anställningstryggheten
som har framställts i motioner vid det föregående riksmötet.

AU 1984/85:4

14

Anställningsskyddslagens tillämpningsområde

Anställningsskyddslagen gäller i princip alla arbetstagare. Det fåtal
kategorier som undantas anges i lagens 1 §. Dit hör arbetstagare som tillhör
arbetsgivarens familj eller är anställda för arbete i arbetsgivarens hushåll.
Vidare undantas arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller
skyddat arbete. Slutligen görs det undantag som aktualiseras i det följande,
nämligen för arbetstagare ”sorn med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor
får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning”.

Per-Richard Molén m. fl. (m) hänvisar i motion 1983/84:1943 till att
undantaget beträffande arbetstagare i företagsledande eller därmed jämförlig
ställning har tolkats så, att det i små företag omfattar endast företagsledaren
och i medelstora företag verkställande direktören, dennes ställföreträdare
och möjligen ytterligare någon tjänsteman med speciellt självständigt
ansvar. Motionärerna anser att denna snäva gränsdragning avseende främst
mindre företag inte är riktigt tillfredsställande. Gränsdragningen mellan
mindre och medelstora företag sägs också vara ”mer än oklar”. Motionärerna
föreslår att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av 1 § i lagen
i syfte att undersöka behovet av en utvidgning av den s. k. frikretsen i mindre
företag.

Det är riktigt som motionärerna påpekar att undantaget för arbetstagare i
företagsledande eller därmed jämförlig ställning skall ges en snäv innebörd.
De preciseringar beträffande mindre och medelstora företag som de
åberopar gjordes av dåvarande inrikesutskottet vid riksdagsbehandlingen av
1974 års anställningsskyddslag (se InU 1973:36 s. 28). Dessa uttalanden av
utskottet torde fortfarande vara vägledande för rättstillämpningen. Vid
antagandet av 1982 års anställningsskyddslag gjordes nämligen ingen annan
förändring än att restriktiviteten underströks ytterligare genom tillägget att
det även av arbetsuppgifter och anställningsvillkor skall framgå att arbetstagaren
har en företagsledande ställning. Detta innebär att befattningshavaren
skall ha företagsledande uppgifter liksom löneförmåner m.m. som är
normala för en företagsledare. I annat fall omfattas befattningshavaren av
lagen. Det bör understrykas att om nya grupper av arbetstagare undantas
från lagens tillämpningsområde innebär det för dem en omedelbar och
drastisk försämring av anställningsskyddet. Utskottet är för sin del inte berett
att medverka till en sådan utveckling som skulle stå i direkt strid med de
intentioner som gällt för denna lagstiftning och avstyrker därför att det görs
en framställning till regeringen om en översyn av undantagsreglerna i 1 §
med den i motionen förordade inriktningen.

Det skall tilläggas att de frågor som aktualiserats genom motionen även
har anknytning till tolkningen av begreppet saklig grund för uppsägning. När
det uppstår fråga om uppsägning av en arbetstagare på grund av dennes
personliga förhållanden är arbetstagarens ställning på arbetsplatsen och
tjänstens beskaffenhet faktorer som vägs in vid bedömningen av om saklig
grund föreligger. Utskottet återkommer i det följande till frågan om saklig

AU 1984/85:4

15

grund med anledning av en annan motion, 1983/84:2029 av Alf Wennerfors
m. fl. (m).

Provanställning

Anställningsskyddslagen medger i 6 § provanställningar med en prövotid
av högst sex månader. Om arbetsgivaren inte vill att anställningen skall
fortsätta skall arbetstagaren få besked härom senast vid prövotidens utgång.
Annars övergår provanställningen i en anställning tills vidare (”fast anställning”).
Bestämmelserna om provanställning är dispositiva.

Alf Wennerfors m. fl. (m) anför i motion 1983/84:2029 att syftet med
lagens bestämmelser om provanställning är att underlätta för arbetssökande
att få anställning. Särskilt viktigt är detta för grupper med svag ställning på
arbetsmarknaden, såsom ungdomar, kvinnor, invandrare och handikappade.

Motionärerna anför vidare att möjligheten till provanställning tidigare
fanns reglerad i kollektivavtal. Dessa avsåg emellertid på en större del av
arbetsmarknaden en kortare tid än sex månader. Det har visat sig att avtalen i
många fall inte har anpassats till lagens bestämmelser. På en stor del av
arbetsmarknaden har därför riksdagens intentioner inte följts. De positiva
effekter som sexmånadersregeln väntades få på arbetsmarknaden har
därigenom i stor utsträckning uteblivit. Mot den bakgrunden yrkar motionärerna
att riksdagen skall av regeringen begära förslag till lagändring som ger
möjlighet till provanställning i minst sex månader oavsett om kortare tid
stadgas i kollektivavtal.

Ett motsvarande yrkande om provanställning framställs i motion 1983/
84:2495 av Nils Carlshamre m. fl. (m). Utöver den motivering som ges i
motion 1983/84:2029 anförs att den uteblivna anpassningen av kollektivavtalen
till riksdagens beslut i stor utsträckning har stängt dörren för många
missbrukare i deras försök att få ett produktivt arbete.

När den nya anställningsskyddslagen trädde i kraft den 1 april 1982 fanns i
olika kollektivavtal bestämmelser om provanställning. Som motionärerna
gör gällande var dessa kollektivavtal i många fall mer restriktiva än den nya
lagen beträffande prövotidens längd. Sedan dess har avtalen löpt ut och
parterna har vid ingående av nya avtal möjlighet att göra de anpassningar till
lagen som de finner påkallade, eftersom lagens bestämmelser är dispositiva.
Utskottet anser det inte vara motiverat att inskränka parternas handlingsutrymme
genom att sätta en form av nedre gräns för disposiviteten. För
personer med missbruksproblem, som nämns i motion 2495, finns alternativa
stödmöjligheter vid utslussning på arbetsmarknaden, bl. a. enskilda beredskapsarbeten,
introduktionsstöd och särskilt lönebidrag. Motionerna avstyrks
således i denna del.

AU 1984/85:4

16

Saklig grund för uppsägning

I såväl den tidigare sorn den nya lagens 7 § ges den betydelsefulla regeln att
en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Paragrafen
anger dock inte vad som skall anses som saklig grund bortsett från en regel
som säger att saklig grund inte föreligger om det är skäligt att kräva att
arbetsgivaren försöker omplacera arbetstagaren. I stället har i lagstiftningens
förarbeten ganska utförligt exemplifierats vad som skall förstås med saklig
grund (se särskilt prop. 1973:129 s. 122 ff. och prop. 1981/82:71 s. 64 ff.)
Därutöver har angetts att den närmare innebörden av begreppet får
utmejslas i rättspraxis. I arbetsdomstolen har avgjorts ett stort antal mål, där
tvisten huvudsakligen gällt om det har funnits saklig grund för en uppsägning.

I motionerna 1983/84:2029 och 1983/84:2873, båda av Alf Wennerfors
m. fl. (m), föreslås att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn
av de regler som gäller om förutsättningarna för uppsägningar. Dessa regler
sägs ha fått en oklar tillämpning. Till grund för uppsägning bör ligga en mer
nyanserad avvägning av arbetsgivar- och arbetstagarintressena än som hittills
har skett. Vid bedömningen bör i högre grad än nu beaktas såväl arbetsgivarens
som arbetskamraternas berättigade intressen av att en enskild arbetstagare
inte uppträder på ett sådant sätt att arbetsresultatet eller atmosfären på
arbetsplatsen försämras. Den enskildes rätt att behålla sitt arbete förutsätter
att arbetsinsatsen motsvarar rimliga krav. Hänsyn bör slutligen även kunna
tas till de krav som följer med innehav av vissa anställningar på grund av
antingen tjänsteställningen eller verksamhetens art.

I propositionen med förslag till 1982 års anställningsskyddslag redovisades
kritik som i andra sammanhang förts fram mot rättstillämpningen beträffande
uppsägningar på grund av arbetstagares personliga förhållanden. Något
förslag till ändring i den grundläggande regeln om saklig grund lades inte
fram i propositionen, men uttalanden gjordes om den syn som bör prägla
rättstillämpningen i vissa fall av uppsägningar och avskedanden, nämligen
vid onykterhet i tjänsten, brottsliga förfaranden och samarbetssvårigheter. I
det sammanhanget prövades även ett motionsyrkande om en översyn av
begreppet saklig grund med i huvudsak samma inriktning som nu aktualiserats.
Detta yrkande avslogs av riksdagen, och ett påföljande år framställt
yrkande om översyn vann inte heller riksdagens bifall (AU 1983/84:3 s. 12
med reservation av m). Utskottet kan inte finna att motionärerna nu har
anfört skäl som ger riksdagen anledning att frångå de tidigare ställningstagandena
och avstyrker sålunda de båda motionerna i de behandlade delarna.

Turordningen vid uppsägning

Som berörts i det föregående avsnittet om turordning vid permittering
skall vid uppsägningar på grund av arbetsbrist enligt 22 § anställningsskyddslagen
fastställas en turordning arbetstagarna emellan. Huvudregeln är att
arbetstagarnas plats i turordningen bestäms av deras sammanlagda anställ -

AU 1984/85:4

17

ningstid hos arbetsgivaren. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde.
De arbetstagare sorn är 45 år eller äldre får dessutom tillgodoräkna sig extra
anställningstid.

Normalt bestäms turordningen för varje driftenhet och kollektivavtalsområde
för sig. Har arbetsgivaren flera driftenheter på samma ort kan den
lokala fackliga organisationen begära att det skall upprättas en gemensam
turordning för samtliga enheter beträffande de arbetstagare som organisationen
företräder.

Utskottet har tidigare i betänkandet tagit ställning till regeringens förslag
att slopa reglerna om turordning vid permittering. Därutöver aktualiseras
förändringar i turordningssystemet genom motionerna 2029 och 2873, båda
av Alf Wennerfors m. fl. (m) samt 1330 av Ewy Möller (m) och Bertil
Danielsson (m). Motionsförslagen innebär sammanfattningsvis att lagens
regler byggs ut med en rätt för arbetsgivarna att i vissa fall fastställa en
särskild turordning.

Enligt motion 2029 har utvecklingen visat att anställningsskyddslagen har
lett till såväl minskad rörlighet på arbetsmarknaden som svårigheter vid
driftinskränkningar. När driften vid ett företag måste inskränkas är det av
avgörande betydelse att verksamheten därefter kan bedrivas effektivt. För
att detta skall vara möjligt är det bl. a. nödvändigt att arbetsstyrkan har en
lämplig struktur. En förändrad produktion innebär ofta nya krav på
personalens sammansättning och kompetens. Detta innebär, fortsätter
motionärerna, att en strikt tillämpning av turordningsreglerna enligt LAS i
många fall kan medföra att fortsatt drift omöjliggörs eftersom företaget inte
kan behålla eller nyanställa den personal som fordras för att bedriva en
konkurrenskraftig verksamhet. Dessa problem är särskilt stora i mindre och
medelstora företag.

Det föreslås i motion 2029 liksom i motion 2873 att regeringen skall få i
uppdrag att lägga fram förslag till ändring av turordningsreglerna som gör det
möjligt för arbetsgivarna att vid omläggning av verksamheten dels behålla
arbetstagare med särskilt yrkeskunnande eller annan kompetens, dels
upprätta särskild turordning för arbetstagare med i huvudsak jämförbara
arbetsuppgifter.

Motionärerna framhåller vidare att den flexibilitet de anser vara nödvändig
för att underlätta anpassningen till en ny teknik och till nya produktionsformer
behöver kompletteras med åtgärder som ger äldre arbetslösa varaktig
ekonomisk trygghet. Denna grundtrygghet sägs i första hand böra tillgodoses
inom ramen för en reformerad arbetslöshetsförsäkring.

Slutligen pekar motionärerna på att det växande problemet med de s. k.
58,3-årspensioneringarna visar att lagen inte har kunnat ge äldre arbetskraft
den anställningstrygghet som har utfästs. En verklig trygghet i anställningen,
tillägger motionärerna, kan endast erbjudas i företag som är lönsamma och
får utrymme att upprätthålla sin konkurrensförmåga. För att säkerställa
detta krävs inte minst att personalens sammansättning är lämplig för den
verksamhet som bedrivs.

AU 1984/85:4

18

I motion 1330 sägs att turordningsproblemen är särskilt kännbara i de
mindre företagen. I dessa kan det vara svårt för den fackliga organisationen
att gå med på avsteg från lagens turordning genom avtal, eftersom det skulle
medföra att man avtalar bort arbetstagarnas intjänade rättigheter. Motionärerna
lägger därför fram förslag till ett tillägg till 22 § anställningsskyddslagen.
Detta avses ge arbetsgivaren möjlighet att lämna företräde åt en anställd
med särskilt yrkeskunnande eller särskild lämplighet.

Liknande ändringsyrkanden framställdes när den nya anställningsskyddslagen
antogs år 1982 samt i motioner från allmänna motionstiden påföljande
år (se AU 1981/82:11 s. 17-18 och AU 1983/84:3 s. 12-13). Utskottet vill
liksom i dessa tidigare sammanhang framhålla att det är viktigt att man håller
fast vid anställningsskyddslagens syfte att värna om i första hand de äldre
arbetstagarna och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Det bör vidare
understrykas att den princip lagen utgår från- att de med längre anställningstid
har företräde till fortsatt arbete framför dem med kortare tid - inte är
avsedd att vara undantagslös. Avsteg från principen kan göras genom att
utnyttja den möjlighet som står öppen att träffa avtal om avvikelser från
lagens regler. Detta innebär att arbetsgivarna och de fackliga organisationerna
i samråd skall försöka komma fram till lösningar som är anpassade till vad
situationen kräver i de särskilda fallen. Enligt utskottets mening är denna väg
att föredra med hänsyn till lagens syfte att skydda äldre och handikappade
arbetstagare. När undantag görs bör dessa sålunda grunda sig på samförståndslösningar
och inte, som motionärerna förespråkar, på beslut som
ensidigt fattas av arbetsgivaren.

De i motion 2029 nämnda s. k. 58,3-årspensioneringarna och därmed
sammanhängande problem har behandlats av utskottet i AU 1983/84:22.

Med åberopande av det ovan anförda avstyrks de förevarande yrkandena i
motionerna 1330, 2029 och 2873.

Företrädesrätt för handikappade

I 23 § anställningsskyddslagen ges bestämmelser om företrädesrätt för
handikappade till fortsatt arbete. Denna företrädesrätt är oberoende av
turordningen och gäller arbetstagare som på grund av nedsatt arbetsförmåga
har beretts särskild sysselsättning. Därmed avses att arbetsmarknadsåtgärder
har satts in till stöd för de arbetstagare det är fråga om, exempelvis att
bidrag har lämnats till arbetstekniska hjälpmedel eller att lönebidrag utgår. I
motsats till turordningsreglema är företrädesrätten indispositi v ,dvs.denkan
inte förändras genom kollektivavtal. Å andra sidan är den inte undantagslös,
utan det har ansetts att hänsyn måste kunna tas bl. a. till de möjligheter en
arbetsgivare har att efter en driftinskränkning tillhandahålla sysselsättning i
särskilt anpassad form. Detta uttrycks i lagtexten så, att den handikappade
har företräde till fortsatt arbete ”om det kan ske utan allvarliga olägenheter”.

AU 1984/85:4

19

Bengt Lindqvist (s) anför i motion 1939 att tillämpningen av den aktuella
paragrafen inte är helt oproblematisk för de fackliga organisationerna och att
det i vissa fall kan vara svårt för den berörde arbetstagaren att hävda sin rätt.
Motionären påpekar att paragrafen förutsätter att någon samhällelig åtgärd
har vidtagits för de arbetstagare det gäller. Därför borde det vara rimligt att
länsarbetsnämnderna tilldelas en aktiv roll i de fall företrädesrätten kan
hävdas. Motionären föreslår att regeringen får i uppdrag att utreda hur detta
ansvar för länsarbetsnämnderna bör utformas.

Anställningsskyddslagen har, som redan framhållits, till syfte att värna om
de äldre och handikappades sysselsättning. Det skulle uppenbarligen strida
mot detta syfte om en handikappad arbetstagare som fått anställning med
arbetsmarknadspolitiskt stöd blir den förste som får gå på grund av kort
anställningstid. Därför har de handikappade arbetstagarna enligt lagen
företräde till fortsatt anställning, dvs. de skall i en arbetsbristsituation inte
behöva delta i den konkurrens om fortsatt anställning som för de övriga
arbetstagarnas del regleras genom turordningsreglerna.

I motionen föreslås att länsarbetsnämnderna får ett särskilt ansvar att
ingripa i de fall de arbetshandikappades företrädesrätt blir ifrågasatt.
Utskottet vill med anledning härav hänvisa till de uttalanden som görs i den i
dagarna avlämnade propositionen 1984/85:89 om företagshälsovård och
arbetsanpassning. I propositionen, som hänvisats till socialutskottet, föreslås
bl. a. en samordning av skyddskommittéernas och anpassningsgruppernas
verksamhet. Föredragande statsrådet framhåller i det sammanhanget att det
är en viktig uppgift för arbetsförmedlingen att fungera som företrädare för
samhällets intresse av att äldre och handikappade inte slås ut från arbetslivet.
Underlåter en arbetsgivare att vidta de åtgärder som behövs för att en
handikappad skall kunna behålla sin anställning och kan inte heller
arbetstagarsidan få till stånd sådana åtgärder bör arbetsförmedlingen kunna
begära överläggningar i anpassningsgruppen och, om det visar sig nödvändigt,
använda sina befogenheter enligt främjandelagen. Effekterna av denna
lag för de handikappades möjligheter att få och behålla ett arbete övervägs
ytterligare av handikappkommittén enligt de tilläggsdirektiv som har givits
kommittén.

Med hänsyn till det anförda torde det inte vara påkallat med något initiativ
från riksdagens sida i denna fråga. Motion 1939 bör således inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Vägran att återta uppsagd arbetstagare m. m.

139 § anställningsskyddslagen behandlas de fall då en arbetsgivare vägrar
att rätta sig efter en domstols dom som innebär att en uppsägning eller ett
avskedande har ogiltigförklarats. I så fall skall anställningsförhållandet anses
vara upplöst. Arbetsgivaren blir skyldig att - utöver tidigare utdömda
skadestånd - betala ett särskilt skadestånd som beräknas med hänsyn till

AU 1984/85:4

20

arbetstagarens sammanlagda anställningstid. Är denna tid mindre än fem år
skall skadeståndet motsvara 16 månadslöner. Vid en anställningstid mellan
fem och tio år är skadeståndet 24 månadslöner och för ännu längre
anställningstid 32 månadslöner. För arbetstagare som har fyllt 60 år är
skadeståndet minst 24 och högst 48 månadslöner. För kortvariga anställningar
finns en jämkningsregel. Vad månadslönen beträffar beräknas den efter
den lön som utgick när anställningen upphörde.

Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) hävdar i motion 1983/84:459 att den ovan
redovisade paragrafen ger arbetsgivaren rätt att köpa sig fri. Den rätten
måste upphöra. Den enskilde arbetstagaren måste i de fall det nu gäller själv
kunna välja mellan ”återanställning” och skadestånd. Regeringen bör få i
uppdrag att lägga fram lagförslag i det syftet. I det förslaget bör ingå att
skadeståndsbeloppen räknas upp så att de får verklig betydelse.

Den aktuella paragrafen gäller alltså den situationen att en arbetsgivare
trots ogiltigförklaring av uppsägning eller avskedande avstänger den berörde
arbetstagaren från fortsatt arbete. Enligt utskottets mening kan det inte vara
en praktiskt genomförbar ordning att som motionärerna föreslår låta
arbetstagaren välja mellan skadestånd och att återgå i arbetet. Det sistnämnda
skulle i sista hand medföra att arbetstagaren genom exekutiva åtgärder
bereds tillträde till arbetsplatsen. Därför har lagstiftaren stannat för den
lösningen att om arbetsgivaren inte böjer sig för en domstols dom och för det
ekonomiska tryck som det särskilda skadeståndet utgör, får anställningsförhållandet
anses upplöst så att den ohållbara situationen kan bringas ur
världen. Mot denna bakgrund vill utskottet inte föreslå något initiativ till
lagändring i det avseende det här gäller. Utskottet anser det inte heller vara
aktuellt att öka skadeståndets storlek. Till följd av det särskilda skadeståndets
konstruktion okar f. ö. skadeståndsbeloppen automatiskt i takt med
höjningarna av lönenivåerna. Med det anförda avstyrks motion 459 i denna
del.

I motion 1983/84:459 yrkas dessutom att riksdagen av regeringen skall
begära förslag om obligatorisk plats- och arbetsförmedling. Det bör inte som
nu vara arbetsgivarna som bestämmer vem som skall anställas. En obligatorisk
förmedling sägs vara viktig i tider med stor arbetslöshet. Den kan stärka
jämlikhets- och solidaritetsaspekterna och motverka utslagning och utsortering
av människor från yrkeslivet. Den obligatoriska arbetsförmedlingen
skulle därjämte kunna förhindra de former av svartlistning som florerar på
den svenska arbetsmarknaden. Regeringen bör lägga fram förslag till
lagstiftning som förbjuder åsiktsregistrering, personundersökningar och
svartlistning av arbetare.

Riksdagen har flera gånger tidigare prövat liknande motionsyrkanden.
Vid utskottsbehandlingen har därvid i fråga om obligatorisk arbetsförmedling
av ovan nämnt slag framhållits att de problem som kan föreligga bör
angripas genom det ökade inflytande för de anställda över företagens
personalpolitik som medbestämmandelagen skapat utrymme för. Utskottet

AU 1984/85:4

21

vill tillägga att om man tilldelar en myndighet en generell bestämmanderätt
över företagens rekryteringspolitik på det sätt som föreslås i motion 459
skulle det fackliga inflytandet över dessa frågor i företagen falla bort helt.
Detta är enligt utskottets mening oacceptabelt, i synnerhet som de fackliga
organisationerna i förhandlingsverksamheten i medbestämmandefrågor
strävar efter att öka sitt inflytande över bl. a. de personalpolitiska frågorna.

När det gäller det andra yrkandet i motion 459 vill utskottet på nytt stryka
under att utskottet tar avstånd från metoder som innebär att arbetsgivare
diskriminerar vissa arbetssökande. Problemet kan emellertid inte anses ha
sådan storlek att en särskild lagstiftning är påkallad. Även problem av detta
slag bör man enligt utskottets mening i första hand komma till rätta med
genom ett ökat fackligt inflytande över företagens personalpolitik.

Mot bakgrund av vad som här anförts bör motion 459 inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagfästande av det nya permitteringslöneskyddet

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:62 och med
anledning av motion 1983/84:459 yrkande 1 samt med avslag på
motion 1984/85:192 yrkande 1 i motsvarande del antar 21 § i det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:80) om anställningsskydd,

2. beträffande turordning vid permittering

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:189 yrkande 2 i
motsvarande del antar 22 och 33 §§ i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd,

3. beträffande anställning vid arbetstoppar

att riksdagen avslår motion 1983/84:2029 yrkande 13 i motsvarande
del,

4. beträffande övriga förslag till omedelbar ändring i anställningsskyddslagen att

riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:2029 yrkande 13 i
motsvarande del, 1984/85:189 yrkande 2 i motsvarande del och
1984/85:192 yrkande 1 i motsvarande del antar det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd, i den mån frågan inte behandlats i föregående
moment,

5. beträffande statsbidrag

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:190, 1984/85:191
och 1984/85:192 yrkande 2, godkänner de i propositionen förordade
grunderna för statsbidrag till permitteringslöneersättning,

AU 1984/85:4

22

6. beträffande finansiering

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:189 yrkande 1 godkänner
att anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
används för det ändamål som har förordats i propositionen,

7. beträffande återstående lagförslag från regeringen
att riksdagen

dels antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
dels antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om
beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att
lämna permitteringslöneersättning med den ändringen att 3 § får
följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

3 §

Beslut som avses i 1 § får av en Beslut som avses i 1 § får av en
arbetsgivare överklagas hos arbets- arbetsgivare överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Styrelsens be- marknadsstyrelsen genom besvär. I

slut i ett sådant ärende får inte fråga om tid för anförande av besvär

överklagas, om inte annat följer av gäller 12 § andra stycket förvalt lagen

(1969:93) om begränsning av ningslagen (1971:290). Styrelsens

samhällsstöd vid arbetskonflikt. beslut i ett sådant ärende får inte

överklagas, om inte annat följer av
lagen (1969:93) om begränsning av
samhällsstöd vid arbetskonflikt.

8. beträffande anställningsskyddslagens tillämpningsområde
att riksdagen avslår motion 1983/84:1943,

9. beträffande provanställning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2029 yrkande 14 och 1983/
84:2495,

10. beträffande saklig grund för uppsägning

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2029 yrkande 12 och
1983/84:2873 yrkande 3,

11. beträffande turordningen vid uppsägning

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1330, 1983/84:2029
yrkande 11 och 1983/84:2873 yrkande 2,

12. beträffande företrädesrätten för arbetshandikappade
att riksdagen avslår motion 1983/84:1939,

13. beträffande vägran att återta uppsagd arbetstagare
att riksdagen avslår motion 1983/84:459 yrkande 4,

AU 1984/85:4

23

14. beträffande obligatorisk platsförmedling m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:459 yrkandena 2 och 3.

Stockholm den 29 november 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Erik Johansson (s), Lars Ulander (s),
Anders Högmark (m), Karin Flodström (s), Bengt Wittbom (m), Arne
Fransson (c), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Sonja Rembo (m),
Lars-Ove Hagberg (vpk), Christer Skoog (s), Håkan Stjernlöf (m), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp).

Reservationer

1. Lagfästande av det nya permitteringslöneskyddet (mom. 1)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”1 den” och på s. 9
slutar ”av anställningsskyddslagen” bort ha följande lydelse:

Det är i och för sig av värde att de centrala arbetsmarknadsparterna öppnat
möjlighet även för icke organiserade arbetsgivare att ansluta sig till de
permitteringslöneanordningar de har träffat överenskommelse om. Denna
möjlighet kan dock utnyttjas utan den ändring av 21 § anställningsskyddslagen
som regeringen föreslår. Denna ändring har uteslutande till effekt att
tvinga in de icke organiserade arbetsgivarna i den nya ordningen trots att
konsekvenserna för dessa arbetsgivares del inte i något avseende har blivit
belysta, bl. a. i avsaknad av de förutsatta branschavtalen. Från rättssäkerhetssynpunkt
är detta så mycket mer betänkligt som det här gäller en
lagändring som utgår från en överenskommelse mellan två parter men i
praktiken uteslutande riktar sig mot en utanförstående part. På grund härav
och med instämmande i de invändningar som i övrigt görs i motion
1984/85:192 avstyrks 21 § i regeringens förslag till ändring av anställningsskyddslagen
liksom motsvarande förslag i motion 459.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande lagfästande av det nya permitteringslöneskyddet
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:192 yrkande 1 i
motsvarande del dels såvitt avser 21 § avslår det genom proposition
1984/85:62 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80)
om anställningsskydd, dels avslår motion 1983/84:459 yrkande 1.

AU 1984/85:4

24

2. Turordning vid permittering (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Enligt
överenskommelsen” och slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar vpk:s uppfattning att förbättringen av permitteringslöneskyddet
inte är skäl nog, som regeringen gör gällande, att slopa lagens regler
om turordning vid permittering och företrädesrätt till det jobb man tidigare
haft när man återgår i arbete efter en permittering, Lagens turordningsregler
bör således kvarstå till stöd för de fackliga organisationerna och de enskilda
arbetstagarna. Regeringsförslaget att slopa dessa regler avstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande turordning vid permittering

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:189 yrkande 2 i
motsvarande del såvitt avser 22 och 33 §§ avslår det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:80) om anställningsskydd,

3. Anställning vid arbetstoppar (mom. 3)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar ”1 motsats” och
på s. 11 slutar ”behandlade delen” bort ha följande lydelse:

Anställningsskyddslagen medger att en arbetstagare anställs på grund av
tillfällig arbetsanhopning under högst sex månader under en period av två år.
Denna ramtid har syftet att hindra missbruk men innebär i praktiken en
onödig begränsning av möjligheten att utnyttja anställningsformen. Bestämmelsen
om en tvåårig ramtid bör utgå ur lagen. Förslag till lagändring läggs
fram i hemställan.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande anställning vid arbetstoppar

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2029 yrkande 13 i
motsvarande del antar en ny, nedan såsom Reservanternas förslag
betecknad lydelse av 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd:

Nuvarande lydelse

Avtal om tidsbegränsad anställning
får träffas i följande fall:

1. Avtal för viss tid, viss säsong
eller visst arbete, om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.

Reservanternas förslag

§

Avtal om tidsbegränsad anställning
får träffas i följande fall:

1. Avtal för viss tid, viss säsong
eller visst arbete, om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.

AU 1984/85:4

25

Nuvarande lydelse

2. Avtal för viss tid som avser

Reservanternas förslag

2. Avtal för viss tid som avser

vikariat, praktikarbete eller feriear- vikariat, praktikarbete eller feriear -

manlagt högst sex månader under två sex månader, om det föranleds av

år, om det föranleds av tillfällig tillfällig arbetsanhopning.

arbetsanhopning.

4. Avtal som gäller för tiden till dess arbetstagaren skall börja värnpliktstjänstgöring
eller annan därmed jämförlig tjänstgöring, som skall pågå mer
än tre månader.

5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om arbetstagaren
har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från anställningen
med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte finns,
när arbetstagaren har fyllt 65 år.

4. Övriga förslag till omedelbar ändring av anställningsskyddslagen
(mom. 4)

under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 3

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Till följd” och
slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Till följd av att utskottet- med anslutning till motionerna 1983/84:2029 och
1984/85:192 - å ena sidan avstyrkt regeringens förslag om ändring av 21 §
anställningsskyddslagen och å andra sidan föreslagit ändring av 5 § bör
ingressen i regeringens förslag till lag om ändring i anställningsskyddslagen
jämkas i motsvarande mån. I övrigt godtas lagförslaget i de återstående delar
det här gäller. Motion 1984/85:189 (vpk) avstyrks i här föreliggande del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande övriga förslag till omedelbar ändring av anställningsskyddslagen att

riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2029 yrkande 13 i
motsvarande del och 1984/85:192 yrkande 1 i motsvarande del samt
med avslag på motion 1984/85:189 yrkande 2 i motsvarande del
antar det genom propositionen framlagda förslaget till ändring i
lagen (1982:80) om anställningsskydd i återstående delar med den
ändringen att ingressens andra dels-sats får följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

dels att 2,12,27,22 och 33 §§ samt dels att 2,5,12,22 och 33 §§ samt

rubriken närmast före 22 § skall ha rubriken närmast före 22 § skall ha

nedan angivna lydelse. nedan angivna lydelse.

bete.

3. Avtal för viss tid, dock sam -

bete.

3. Avtal för viss tid, dock högst

AU 1984/85:4

26

5. Övriga förslag till omedelbar ändring av anställningsskyddslagen
(mom. 4)

under förutsättning av bifall till reservation 2
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Till följd” och
slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottets förslag med anslutning till motion 1984/85:189 att anställningsskyddslagens
regler om turordning m. m. vid permittering skall behållas
medför att ingressen i regeringens lagförslag bör ändras. I övrigt tillstyrks
lagförslagets formella delar. Motionerna 1983/84:2029 (m) och 1984/85:192
(m) avstyrks i här föreliggande delar.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande övriga förslag till omedelbar ändring av anställningsskyddslagen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:189 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1983/84:2029
yrkande 13 i motsvarande del och 1984/85:192 yrkande 1 i
motsvarande del antar det genom propositionen framlagda förslaget
till ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd i återstående
delar med den ändringen att ingressen får följande som Reservantens
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

Härigenom föreskrivs i frågan om lagen (1982:80) om anställningsskydd
dels att 24 § skall upphöra att gälla, att 2,12 och 21 §§ skall ha nedan

dels att 2, 12, 21 och 22 och 33 §§ angivna lydelse.

samt rubriken närmast före 22 § skall
ha nedan angivna lydelse.

6. Statsbidrag (mom. 5)

Anders Högmark (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Sonja
Rembo (m), Håkan Stjernlöf (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och tredje
vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”Med anledning”
och slutar ”till permitteringslöneersättning” bort ha följande lydelse:
Regeringsförslaget att införa ett statsbidrag med i regel 300 kr. för varje hel
permitteringsdag godtas. Samtidigt kan utskottet inte underlåta att understryka
de betänkligheter som anförts i motionerna 1984/85:190, 191 och 192
mot arbetsmarknadsparternas metod att låta lösningen av en gammal
stridsfråga dem emellan bli villkorad av att staten är med och finansierar
uppkommande kostnader. Mot bakgrund av de förhållanden som rått på det
område det här gäller får det skedda accepteras som en engångsföreteelse.
Utskottet anser dock att det normala måste vara att parterna reglerar

AU 1984/85:4

27

förhållandena sinsemellan utan statsmakternas medverkan. Det bör klart
sägas ifrån att de nu föreliggande överenskommelserna inte kan bli utgångspunkt
för en fortsatt utveckling mot att parterna träffar överenskommelser
som tredje part, dvs. staten, får betala.

Vid flera tillfällen har i riksdagen förts fram förslag om en ökad
egenfinansiering från medlemmarnas sida av arbetslöshetsförsäkringen. Om
en sådan ändrad finansieringsform genomförs är det naturligt att detta leder
till att statsbidraget till permitteringslöneersättningarna reduceras i motsvarande
mån.

Riksdagen bör ansluta sig till vad utskottet ovan uttalat och ge detta
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande statsbidrag
att riksdagen

dels godkänner de i propositionen förordade grunderna för statsbidrag
till permitteringslöneersättning,

dels med bifall till motionerna 1984/85:190, 1984/85:191 och
1984/85:192 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om förhandlingsuppgörelser villkorade av statlig
medverkan, m. m.

7. Finansiering (mom. 6)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”Med hänsyn”
och på s. 13 slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar vpk:s uppfattning att hela permitteringslönekostnaden
skall betalas av arbetsgivarna. Kostnaderna för statsbidraget till permitteringslöneersättningarna
bör sålunda i sin helhet täckas av arbetsmarknadsavgiften.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande finansiering

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:189 yrkande 1 samt med
avslag på regeringens begäran om godkännande av att anslaget
B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag får
användas för det ändamål som har förordats i propositionen som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
finansiering av statsbidraget till permitteringslöneersättningar.

AU 1984/85:4

28

8. Anställningsskyddslagens tillämpningsområde (mom. 8)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”Det är” och på
s. 15 slutar ”m. fl. (m)” bort ha följande lydelse:

Till de kategorier arbetstagare som undantas från anställningsskyddslagens
tillämpning hör personal i företagsledande eller därmed jämförlig
ställning. I motion 1983/84:1943 ifrågasätts om den snäva gränsdragning som
gäller vid tillämpningen av detta begrepp är tillfredsställande, särskilt när det
gäller mindre företag.

Anställningsskyddslagen syftar till att öka tryggheten för arbetstagare i
gemen. På högre befattningshavare måste man dock kunna ställa särskilda
krav. Om det hos sådana befattningshavare brister i detta avseende blir det
snabbt till allvarligt men för företaget, och på de mindre företagen kan
situationen utvecklas till ett hot mot sysselsättningen för övriga anställda.
Den starka position anställningsskyddslagen ger den anställde kan i fall av
det nu berörda slaget bli ett svårbemästrat problem, och det synes därför
motiverat att ta upp till övervägande behovet av att vidga den krets av
personal som med hänsyn till ledande uppgifter och därmed förenat ansvar
bör undantas från lagen. Samtidigt bör prövas om det inte är möjligt att vid en
vidgning av undantagskretsen låta lagen i vissa avseenden fortfarande vara
tillämplig på de berörda arbetstagarna.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:1943 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande anställningsskyddslagens tillämpningsområde
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1943 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Provanställning (mom. 9)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.15 som börjar ”När den” och
slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

I 1982 års anställningsskyddslag infördes möjlighet till provanställning
med en prövotid upp till sex månader. När lagen trädde i kraft fanns i olika
kollektivavtal bestämmelser om provanställning. Dessa avtalsbestämmelser
gav som regel ett snävare utrymme för provanställning än lagen - i en del fall
var avtalen utpräglat restriktiva på denna punkt. Det finns anledning anta att
avtalen även i fortsättningen kommer att inskränka de möjligheter till
provanställning som lagstiftaren har angett en norm för. Detta är, som

AU 1984/85:4

29

framhålls i motionerna 1983/84:2029 och 2495, till förfång för framför allt
grupper med svag ställning på arbetsmarknaden. Lagens regler om provanställning
bör sålunda göras generellt verkande. Regeringen bör få i uppdrag
att välja en lagtekniskt lämplig form för detta och återkomma till riksdagen
med förslag i ämnet.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande provanställning

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2029 och 1983/
84:2495 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. Saklig grund för uppsägning (mom. 10)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”1 propositionen”
och slutar ”behandlade delarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna att en översyn bör göras av
begreppet saklig grund för uppsägningar. En sådan översyn bör utgå från en
mer nyanserad avvägning av arbetsgivar- och arbetstagarintressena än som
har skett i lagstiftningens förarbeten. Översynsarbetet bör inledas omgående.
Regeringen bör underrättas om detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande saklig grund för uppsägning

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2029 yrkande 12
och 1983/84:2873 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

11. Turordningen vid uppsägning (mom. 11)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar ”Liknande
ändringsyrkanden” och slutar ”och 2873” bort ha följande lydelse:

Vid driftinskränkningar är det angeläget för både företaget och dess
anställda att den arbetsstyrka som skall bli kvar får en sammansättning som
gör en fortsatt effektiv verksamhet möjlig. Det kan exempelvis vara av
avgörande betydelse att någon eller några befattningshavare som är nyckelpersoner
stannar inom företaget. Lika viktigt kan det vara att den återstående
personalen besitter en sådan kompetens eller sammansättning som ger de
bästa förutsättningarna för fortsatt drift. På arbetplatser där kollektivavtal
råder kan överenskommelse träffas om avvikelser från de turordningsregler

AU 1984/85:4

30

som är fastställda i lagen. De berörda arbetstagarna är emellertid i detta läge i
en pressad situation, och lagen bör därför ge möjligheter till en smidig lösning
med hänsyn till vad som krävs i det enskilda fallet. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om de förslag som framlagts av moderata samlingspartiet
angående s. k. äldreavgångar, AU 1983/84. Det bör uppdras åt regeringen
att lägga fram förslag till lagändring i enlighet med vad utskottet med
anslutning till de förliggande motionerna nu har anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande turordningen vid uppsägning

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1330,1983/84:2029
yrkande 11 och 1983/84:2873 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Vägran att återta uppsagd arbetstagare, m. m. (mom. 13 och 14)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar ”Den aktuella”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

En arbetsgivare kan med nuvarande ordning trotsa en domstols ogiltigförklaring
av en uppsägning eller ett avskedande och hindra den anställde att
återgå i arbete. Arbetsgivaren har i ett sådant fall att betala ett antal
månadslöner till den anställde som s. k. särskilt skadestånd. Utskottet delar
vpk:s uppfattning att arbetsgivaren inte bör ha denna möjlighet att köpa sig
fri från anställningsförhållandet. Det är i stället den förfördelade arbetstagaren
som skall ha rätten att välja mellan skadestånd och återgång i arbetet. För
att öka trycket på arbetsgivarna i de situationer som det här är fråga om bör
dessutom det särskilda skadeståndet höjas avsevärt. Regeringen bör lägga
fram förslag till ändring av anställningsskyddslagen i denna del.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar ”Riksdagen har”
och på s. 21 slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Det står i dag arbetsgivarna fritt att avgöra vem som skall anställas. Varken
fackföreningar eller arbetsförmedlare har härvidlag något som helst inflytande.
Detta är till nackdel särskilt för grupper med svårigheter på arbetsmarknaden
som ungdomar och handikappade. Utskottet har samma mening som
vpk att det bör vara arbetsförmedlingens och de fackliga organisationernas
sak att avgöra vem som skall få ett visst arbete. Den obligatoriska
arbetsförmedling som utskottet förordar måste därför utformas så att en
arbetsgivare inte kan avvisa en sökande som förmedlingen anvisar. En sådan
ordning skulle också motverka den typ av informella yrkesförbud och andra
former av svartlistning som förekommer. Utskottet anser dock i likhet med
vpk att den senare frågan är så allvarlig att en särskild lag om förbud mot

AU 1984/85:4

31

åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetare är
påkallad.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet ovan anfört med anledning
av motion 1983/84:459.

dels att utskottets hemställan under 13 och 14 bort ha följande lydelse:

13. beträffande vägran att återta uppsagd arbetstagare

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:459 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande obligatorisk platsförmedling m. m.

att riksdagens med bifall till motion 1983/84:459 yrkandena 2 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1984/85:4

32

Bilaga

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd
dels att 24 § skall upphöra att gälla.

dels att 2, 12. 21, 22 och 33SS samt rubriken närmast före 228 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25'

Finns det i annan lag eller i förordning som har meddelats med stöd av
lag särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, gäller de föreskrifterna.

Avtal är ogiltiga i den mån de
upphäver eller inskränker arbetstagarnas
rättigheter enligt denna lag.
Genom kollektivavtal som har slutits
eller godkänts av en central arbetstagarorganisation
får dock göras
avvikelser från 5, 6, II, 15,21,
22, 24-28, 32, 33, 40 och 41 §8. Den
närmare beräkningen av förmåner
som avses i 12 § samt avvikelser
från bestämmelserna i 30 8, såvitt
gäller besked enligt 15 8, liksom bestämmelserna
i 30 och 31 §8. såvitt
gäller den lokala arbetstagarorganisationens
rättigheter, får också bestämmas
på det sättet.

Avtal är ogiltiga i den mån de
upphäver eller inskränker arbetstagarnas
rättigheter enligt denna lag.
Genom kollektivavtal som har slutits
eller godkänts av en central arbetstagarorganisation
får dock göras
avvikelser från 5, 6. 11. 15, 21,
22, 25-28. 32. 33. 40 och 41 SS. Den
närmare beräkningen av förmåner
som avses i 12 S samt avvikelser
från bestämmelserna i 30 S. såvitt
gäller besked enligt 15 S. liksom bestämmelserna
i 30 och 31 SS. såvitt
gäller den lokala arbetstagarorganisationens
rättigheter, får också bestämmas
på det sättet.

Avtal om avvikelser fran reglerna
i 21 § får träffas även utanför kolleklivavialsförhällanden.
om avtalet
innebär att kollektivavtal som
med stöd av andra stycket har träffats
för verksamhetsområdet skall
tillämpas.

När efter bemyndigande av en central arbetstagarorganisation ett lokalt
kollektivavtal har träffats om avvikelser från 22 S får avtalet tillämpas i
fråga om uppsägning av arbetstagare som vid uppsägningstidens slut är
äldre än 57 och ett halvt år bara om arbetsgivaren får den centrala arbetstagarorganisationens
medgivande till varje enskild uppsägning.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt andra stycket
får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som
avses med avtalet.

1 Senaste lydelse 1984:510.

AL ‘ 84/85:4

33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

En arbetstagare som har blivit uppsagd har rätt att under uppsägningstiden
behålla sin lön och andra anställningsförmåner även om arbetstagaren
inte får några arbetsuppgifter alls eller får andra arbetsuppgifter än tidigare.

Om vissa anställningsförmåner

enligt lag utgår endast för arbetad
tid, skall med sådan tid jämställas
tid under vilken arbetstagaren uppbär
förmåner enligt första stycket.

21

En arbetstagare som under anställningstiden
har varit permitterad
mer än två veckor i följd eller
sammanlagt mer än 30 dagar under
samma kalenderår har rätt till lön
och andra anställningsförmåner för
ytterligare permitteringstid. Förmånerna
får inte understiga vad
som normalt skulle ha utgått om
arbetstagaren hade fått behålla
sina arbetsuppgifter.

Har en arbetstagare varit permitterad
före ett sådant byte av anställning
som avses i 3§ första
stycket, skall permitteringen räknas
med när det avgörs om arbetstagaren
har rätt till förmåner enligt
första stycket. Om vissa anställningsförmåner
enligt lag utgår endast
Jör arbetad tid, skall med sådan
tid jämställas tid under vilken
arbetstagaren uppbär förmåner enligt
första stycket.

Rätten till lön och andra anställningsförmåner
gäller ej, om permitteringen
är en följd av att arbetet är
säsongbetonat eller av andra skäl
inte är sammanhängande till sin
natur.

8

En arbetstagare som permitteras
har rätt till samma lön och andra
anställningsförmåner som om arbetstagaren
hade fått behålla sina
arbetsuppgifter. Detta gäller dock
inte om permitteringen är en följd
av att arbetet är säsongbetonat eller
av andra skäl inte är sammanhängande
till sin natur.

Turordning vid uppsägning och Turordning vid uppsägning
permittering

22 8

Vid uppsägning på grund av ar- Vid uppsägning på grund av arbetsbrist
och vid permittering skall betsbrist skall arbetsgivaren iaktta

arbetsgivaren iaktta följande tur- följande turordningsregler,

ordningsregler.

Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i varje
arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstaga -

AU 1984/85:4

34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

re med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare
anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre alder företräde. Kan
en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren,
gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen all
arbetstagaren har tilli äckliga kvalifikationer för del fortsatta arbetet.

Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs turordningen för varje
enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal.
fastställs en särskild turordning för varje avtalsomräde. Finns det i elt
sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorganisations
avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samtliga
enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar
enligt 29|j.

Vid en permittering sani är av
enstaka och kort varig natur och
som inte Ilar kunnat förutses för arbetsgivaren.
utan hinder av reglerna
i andra och tredje styckena, permittera
de arbetstagare sorn närmast
berörs av driftsavbrottet.

33 S

En arbetsgivare, som vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning
när arbetstagaren uppnår den ålder som medför skyldighet att avgå med
ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte finns, vid
fyllda 65 år, skall skriftligen ge arbetstagaren besked om detta minst en
månad i förväg.

Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning i
samband med att arbetstagaren får rätt till hel förtidspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, skall arbetsgivaren skriftligen ge arbetstagaren
besked om detta så snart arbetsgivaren har fått kännedom om
pensionsbeslutet.

En arbetstagare som är anställd En arbetstagare som är anställd
tills vidare och har uppnått den ål- tills vidare och har uppnått den ålder
som anges i första stycket har der som anges i första stycket har

inte rätt till längre uppsägningstid inte rätt till längre uppsägningstid

än en månad och har inte heller fö- än en månad och har inte heller företrädesrätt
enligt 22-25 §§. reträdesrätt enligt 22. 25 oell 25 §5.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985. Avtal om permittering, som
har ingåtts före lagens ikraftträdande, är utan verkan i den män avtalet
innefattar avvikelse från den nya lagen.

AU 1984/85:4

35

2 Förslag till

Lag om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med
uppgift att lämna permitteringslöneersättning

Härigenom föreskrivs följande.

1 S Enligt de närmare föreskrifter som beslutas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer lar bolag eller annan juridisk person med
uppgift att lämna ersättning till arbetsgivare som har betalat permitteringslön
besluta i frågor om statsbidrag till sådan lön.

2 § Lagen (1969:9?) om begränsning av samhällsstöd vid arbctskonflikt
skall tillämpas pä bidrag som avses i denna lag.

3 S Beslut som avses i I § får av en arbetsgivare överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Styrelsens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.
om inte annat följer av lagen (1969:9?) om begränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7S lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
4 kap.

Nuvarande lydelse

Arbetsmarknadsavgifter förs till
staten för finansiering av arbetslöshetsersättning
enligt lagen
(197?: ?70) om arbetslöshetsförsäkring
och lagen (197?: ?71) om kontant
arbetsmarknadsstöd sann utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad
rehabilitering.

Arbetsmarknadsavgifter förs till
staten för finansiering av

/. arbetslöshetsersättning enligt
lagen < 197?: ?70) om arbetslöshetsförsäkring
och lagen (197?: ?71) om
kontant arbetsmarknadsstöd.

2. utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
och yrkesinriktad
rehabilitering.

bidra y lillperinitterinnslöneersällninn.

Denna lag triider i kraft den I januari 1985.