AU 1984/85:21

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1984/85:21

om sysselsättningsskapande åtgärder (prop. 1984/85:150)
Sammanfattning

I betänkandet behandlas den till proposition 1984/85:150 fogade bilagan
2:2 (arbetsmarknadsdepartementet) samt tre med anledning av propositionen
i denna del väckta motioner.

Inledningsvis görs en bedömning av sysselsättningsutvecklingen och
därmed av förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under nästa
budgetår. I den frågan föreligger divergerande uppfattningar med en för m, c
och fp gemensam reservation.

De förslag som läggs fram i propositionen gäller framför allt byggarbetsmarknaden
samt teknikerbristen och vissa utbildningsåtgärder. Utskottet
biträder regeringens förslag, bl. a. att bidrag till hemresor och starthjälp med
2 000 kr. skall kunna ges till långpendlande byggnadsarbetare i skogslänen
samt, på utbildningssidan, att 16 milj. kr. avsätts till fortsatt kursverksamhet
på dataområdet för korttidsutbildade. Moderata samlingspartiet anmäler i
reservationer annan uppfattning beträffande förslagen i dessa avsnitt.

I propositionen redovisas vidare en inventering av vissa problem kring
långtidsarbetslösheten. Några förslag till åtgärder presenteras ej, och
framställningen föranleder inte heller något initiativ från utskottets sida.

Med anledning av motionerna behandlas ett förslag från vpk att förstärka
anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder för nästa budgetår med 1 750
milj. kr. Förslaget avstyrks, och vpk reserverar sig. I en motion från
utskottets folkpartiföreträdare aktualiseras frågor om särskilda ungdomsavtal,
lärlingsutbildning och lönebidragen för arbetshandikappade. Utskottet
anser att förslagen inte bör leda till någon åtgärd, vilket föranlett reservationer
och särskilda yttranden.

Propositionen

I den aktuella bilagan till propositionen föreslår regeringen efter föredragning
av statsrådet Leijon att riksdagen skall
dels godkänna vad som förordats i fråga om månadsresor och starthjälp till
byggnadsarbetare,
dels till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1985/86 under tionde
huvudtiteln utöver i proposition 1984/85:100 bilaga 12 upptagna medel anvisa
ett reservationsanslag av 8 000 000 kr.,
dels till Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
m. m. för budgetåret 1985/86 under tionde huvudti -

1 Riksdagen 1984185. 18saml. Nr 21

AU 1984/85:21

teln utöver i proposition 1984/85:100 bilaga 12 upptagna medel anvisa ett
förslagsanslag av 8 000 000 kr.

Det i samma bilaga framlagda förslaget till ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter har överlämnats för behandling i socialförsäkringsutskottet.

Motionerna

1984/85:3203 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

8. att riksdagen utöver vad som tidigare anvisats till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1985/86 anvisar 1 750 000 000 kr.

Motionen behandlas i övriga delar av andra utskott.

1984185:3211 av Elver Jonsson (fp) och tredje vice talman Karl Erik Eriksson
(^)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

1. att teknikerutbildningen prioriteras starkare för att undvika s. k.
flaskhalsproblem,

2. att en ökad och förstärkt lärlingsutbildning förverkligas,

3. att de särskilda lönebidragen utökas,

4. att lönebidraget till handikappade bättre sätts i relation till handikappet
i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att regeringen engageras i arbetet för särskilda ungdomsavtal i avsikt att
underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden.

1984185:3212 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående tidigareläggning av offentliga investeringar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående ”kontakt- och uppsökarverksamhet för arbetslösa
byggnadsarbetare”,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående åtgärder för att bereda arbete åt arbetshandikappade
byggnadsarbetare,

4. att riksdagen skall avslå de av regeringen föreslagna reglerna för
månadsresor och starthjälp till byggnadsarbetare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående arbetsmarknadsutbildning i företag,

6. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av effekterna av
rekryteringsstödet.

AU 1984/85:21

Utskottet

Utskottet har i betänkandet AU 1984/85:11 med anledning av förslagen i
proposition 1984/85:100 och anslutande motioner tagit ställning till inriktningen
av och medelsbehovet för arbetsmarknadspolitiken under nästa
budgetår. I samband därmed redovisade utskottet sin syn på utvecklingen på
arbetsmarknaden. I dessa frågor framkom vid ärendeberedningen skiftande
bedömningar på en rad olika punkter, vilket manifesterades i ett mycket stort
antal reservationer till betänkandet.

I detta ärende har utskottet att pröva arbetsmarknadsdepartementets
bilaga till årets kompletteringsproposition samt tre till bilagan anslutande
motioner. Till grund för propositionen ligger en av arbetsmarknadsstyrelsen,
(AMS) den 22 mars 1985 avgiven framställning till regeringen. De frågor som
tas upp gäller bl. a. byggarbetsmarknaden, teknikerbristen, långtidsarbetslösheten
samt vissa utbildnings- och ungdomsfrågor. Genom motionerna
aktualiseras därjämte bl. a. insatser genom sysselsättningsskapande åtgärder
och lönebidragen.

Med anledning av vad som sägs i propositionen och i motionerna
behandlar utskottet först förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken
under budgetåret 1985/86.

Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår

Denna fråga har som ovan antytts behandlats av utskottet i betänkandet
AU 1984/85:11 (s. 22-26 samt res. 1 av m, c, fp och 2 av vpk).

Arbetsmarknadsministern anför i den nu föreliggande propositionen att
den bild som tecknades i årets budgetproposition av utvecklingen på
arbetsmarknaden under förra året nu framträder med klarare konturer. Den
bedömning som kan göras beträffande år 1985 indikerar ännu tydligare än för
några månader sedan att produktion och sysselsättning kommer att öka
väsentligt även i år. En avgörande förutsättning för fortsatt tillväxt är att
kostnadsutvecklingen kan begränsas. Vidare anförs att sysselsättningsökningen
väntas fortsätta under år 1985. Merparten av tillväxten förutses ske
inom näringslivet. Någon sysselsättningsökning väntas även i kommunerna.
Arbetskraftsutbudet växte snabbt under andra halvåret 1984, och ökningen
av arbetssökande kan fortgå ännu någon tid. Men sammantaget finns det skäl
att utgå från att efterfrågan på arbetskraft under år 1985 kommer att vara så
betydande att arbetslösheten kan minska ytterligare. Arbetsmarknadsministern
tillägger att även om utsikterna för den närmaste tiden ger anledning till
viss tillförsikt så finns det ett antal osäkerhetsmoment. Därför är det svårt att
bedöma behovet av ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser för hela
budgetåret 1985/86.

Till detta skall fogas att arbetsmarknadsministern i ett inledande avsnitt i
propositionen gör en internationell jämförelse, varav framgår att arbetslös -

AU 1984/85:21

heten i Sverige är betydligt lägre än i de flesta andra industrialiserade länder.
Skillnaderna mot dessa länder blir ännu tydligare om man ser till ungdomsarbetslösheten
och långtidsarbetslösheten. Sysselsättningen nådde under år
1984 den högsta nivå som någonsin registrerats i Sverige och är högre än i
något annat industriland. Arbetsmarknadsministern betonar att Sverige i
detta avseende behåller sin tätposition även om de sysselsättningsskapande
åtgärderna exkluderas.

Propositionens lägesbeskrivning betecknas i motionerna 3212 av Alf
Wennerfors m. fl. (m) och 3211 av Elver Jonsson (fp) och tredje vice talman
Karl Erik Eriksson (fp) som en omfattande skönmålning. Arbetsmarknadssituationen
uppvisar stora brister. Även vänsterpartiet kommunisterna gör
invändningar i sin partimotion 3203.

I motion 3212 (m) sägs bl. a. att en analys av arbetsmarknadsutvecklingen
efter det socialdemokratiska regeringstillträdet tydligt visar att arbetslöshetsproblemen
har förvärrats trots den uppåtgående industrikonjunkturen.
Sverige är inte, som det görs gällande i propositionen, på rätt väg, utan det är
en anmärkningsvärt dålig utveckling som har ägt rum. Visserligen är
arbetslösheten lägre än för ett år sedan, men den är fortfarande betydligt
högre än samma tid år 1982. Även i andra avseenden kan regeringens
framställning i propositionen ifrågasättas. När det gäller politikens inriktning
hänvisar motionärerna till förslagen i motion 1984/85:900 från allmänna
motionstiden om såväl den allmänna ekonomiska politiken som arbetsmarknadspolitiken
samt till partimotion 1984/85:3201 om den ekonomiska
politiken.

Liknande synpunkter anförs i motion 3211 (fp). Det sägs i denna motion
att arbetsmarknadsläget även har ljusa sidor, bl. a. att fler än tidigare har
förvärvsarbete, men till bristerna hör en exceptionell byggarbetslöshet,
problemen för de långtidsarbetslösa och att fler än någonsin står utanför den
ordinäre arbetsmarknaden. Allt tyder på att det är en besvärande arbetsmarknadssituation
som förestår.

Vänsterpartiet kommunisterna invänder i motion 3203 att arbetslösheten
nu är högre än något år under 1970-talet och att inflationen är högre än i
jämförbara länder. Det finns ingen stabil grund för fortsatt uppsving, än
mindre för stabil tillväxt och rättvis fördelning av levnadsstandarden. Även
om Sverige med hänsyn till arbetslösheten intar ett gynnsamt läge jämfört
med de flesta övriga kapitalistiska länder så är de uppnådda resultaten inte
tillräckliga och kan dessutom lätt gå förlorade.

Den bedömning av sysselsättningsutvecklingen som görs i propositionen
sammanfaller med den summering av arbetsmarknadsläget som utskottet
gjorde tidigare i det ovannämnda betänkandet AU 11, nämligen att
sysselsättningstillväxten sannolikt kommer att fortsätta under år 1985.
Samtidigt kommer som en följd av förändringar i åldersfördelningen utbudet
av arbetskraft att öka. För att ytterligare reducera arbetslösheten fordras att
den arbetsmarknadspolitiska beredskapen hålls på en hög nivå. Även om

AU 1984/85:21

utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden i många avseenden har varit
gynnsam, sett i ett internationellt perspektiv, så ligger arbetslöshetsnivån
efter våra mått alltför högt, och långtidsarbetslösheten har inte kunnat
nedbringas i en omfattning som är önskvärd. Utskottet delar arbetsmarknadsministerns
uppfattning att den helt centrala uppgiften för arbetsmarknadspolitiken
under budgetåret 1985/86 måste vara att fullfölja insatserna för
att reducera såväl den totala arbetslösheten som långtidsarbetslösheten. Med
erinran om att arbete åt alla är det övergripande målet för den ekonomiska
politiken föreslås att riksdagen, med anslutning till vad som anförs i
propositionen i förevarande del och med avvisande av motionerna 3203,3211
och 3212 i motsvarande delar, godkänner vad utskottet nu ytterligare anfört
om förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår.

Ytterligare medel till sysselsättningsskapande åtgärder

I framställningen till regeringen bedömer AMS att behovet av sysselsättningsskapande
åtgärder i form av beredskapsarbeten och rekryteringsstöd
torde vara minst lika stort under det kommande som under det innevarande
budgetåret. AMS avser att återkomma med en mer preciserad bedömning
när utvecklingen på arbetsmarknaden säkrare kan förutses.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 3203 att anslaget till
sysselsättningsskapande åtgärder skall räknas upp med 1 750 milj. kr. för att
minska arbetslösheten och motverka negativa effekter av en konjunkturnedgång.
Medlen är avsedda att gå till kommuner och landsting för att skapa nya
och fasta arbetstillfällen. Det hänvisas till att det belopp om 1,7 miljarder
kronor som hösten 1984 satsades på sysselsättningen har prutats bort i den
nya arbetsmarknadsbudgeten.

Ett liknande förslag från vpk prövades i AU 1984/85:11 (s. 101, res. 68 av
vpk) och lämnades av riksdagen utan bifall. Därefter har som nämnts AMS
gjort bedömningen att det föreligger ett oförändrat behov av sysselsättningsskapande
insatser, och arbetsmarknadsministern anser i propositionen att
planeringen för dessa insatser under hösten bör utgå från en sådan
bedömning. Detta ger dock inte underlag för att redan nu fastställa en högre
nivå för åtgärdsinsatserna såsom motionärerna vill, utan denna fråga får man
ta ställning till om det motiveras av den fortsatta utvecklingen på arbetsmarknaden.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet vpk:s förslag om anslagsförstärkning.

Byggarbetsmarknaden

I den redan nämnda skrivelsen den 22 mars 1985 har AMS redovisat en
utredning om utvecklingen på byggsektorn som styrelsen har gjort på
regeringens uppdrag i samarbete med parterna på byggarbetsmarknaden.
Bakgrunden är att byggsektorn efter expansionen på 1960- och 1970-talen

1* Riksdagen 1984185.18saml. Nr21

AU 1984/85:21

har minskat, så att sysselsättningen nu enligt propositionen har sjunkit till
1950 års nivå. Framtidsutsikterna inom branschen sägs framstå som relativt
positiva, men problemen speciellt på kort sikt måste poängteras, däribland
de regionala obalanserna som är särskilt markerade i skogslänen och de stora
skillnaderna i arbetslöshet olika yrkesgrupper emellan.

De åtgärder som arbetsmarknadsministern redovisar som aktuella är
följande:

1. Åtgärder till stöd för arbetshandikappade byggnadsarbetare. Arbetsmarknadsministern
aviserar att hon avser att uppdra åt AMS att i samråd med
berörda intressenter på byggarbetsmarknaden utreda alternativa lösningar
som mer långsiktigt ger arbete åt sådana arbetstagare inom eller utanför
byggverksamheten.

2. Fortsatt kontakt- och uppsökande verksamhet bland arbetslösa byggnadsarbetare.
Denna uppsökande verksamhet bedrivs av arbetslösa byggnadsarbetare.
Det är arbetsmarknadsministerns avsikt att ett belopp av 2
milj. kr. av medlen för beredskapsarbeten skall få användas för ändamålet
under budgetåret 1985/86.

3. Utveckling av en arbetsförmedling för byggnadsarbetare.

4. Utbildning för reparations- och ombyggnadsarbeten för att undvika
brist på arbetskraft.

5. Anpassning av gymnasieskolans bygg- och anläggningstekniska linje
genom minskat antal intagningsplatser framför allt i skogslänen.

6. Särskilda regler om flyttningsbidrag för byggnadsarbetare i skogslänen
som innebär att dels bidrag skall kunna ges till två hemresor per månad under
ett år i de fall dagpendling inte kan ske, dels starthjälp med 2 000 kr. för
anställningar som beräknas vara minst tre månader.

7. Med hänsyn till de regionala obalanserna har regeringen beslutat att
med användning av finansfullmakten tidigarelägga offentliga investeringar,
varav statliga investeringar för 162,4 milj. kr. och kommunala beredskapsarbeten
av investeringskaraktär i vissa skogslän för 138 milj. kr. Därjämte
upplyses att i en kommande proposition om barnomsorg (prop. 1984/85:209)
kommer att föreslås ytterligare anordningsbidrag för barnstugor (volym 300
milj. kr.). Dessutom skall ytterligare 48 milj. kr. få användas för anordningsbidrag
till samlingslokaler.

Ett förslag från AMS om införande av projekteringsbidrag avstyrks av
arbetsmarknadsmininstern. Återinförande av denna typ av bidrag har vid
återkommande tillfällen behandlats i utskottet, senast i AU 1984/85:11
s. 89-90.

Av de ovan redovisade åtgärderna är det de nya reglerna för flyttningsbidrag
för byggnadsarbetare som underställs riksdagen för godkännande.
Denna och några av de övriga åtgärderna tas upp i kommittémotion 3212 från
moderata samlingspartiet.

När det gäller det blivande utredningsuppdraget till AMS om åtgärder för
handikappade byggnadsarbetare sägs i motionen att det är väsentligt att

AU 1984/85:21

skapa arbetsmöjligheter för sådana arbetstagare. Men det bör ske genom
frivilliga åtaganden från företagens sida. Detta bör ges regeringen till känna
liksom att arbetsmarknadsmyndigheterna inte får utnyttja den specialreglering
som finns på byggarbetsmarknaden för att utöva påtryckningar gentemot
byggnadsföretagen.

Såvitt framgår av vad arbetsmarknadsministern anfört är det meningen att
byggintressenterna, dvs. även företagssidan, skall medverka i utredningsarbetet.
Det får förutsättas att branschens företrädare bevakar att de åtgärder
som blir aktuella också är godtagbara för dem. Det kan tilläggas att AMS har
utgått från att den överenskommelse som kan uppnås med byggintressenterna
skall underställas statsmakterna för beslut. Det innebär att en ny ordning
kommer att föregås av en prövning i riksdagen. Med hänsyn till det anförda
anser utskottet att det inte är påkallat att inför det förestående utredningsarbetet
göra ett tillkännagivande till regeringen med det innehåll som begärs i
motionen. Denna avstyrks följaktligen i denna del.

I fråga om den uppsökande verksamheten bland byggnadsarbetare anförs i
motionen att en sådan verksamhet måste ske på frivillig grund. I vissa fall kan
det vara en kommunal uppgift att bedriva uppsökande social verksamhet,
med möjlighet att anordna den som beredskapsarbete på det sociala
området. Med hänsyn härtill anser motionärerna att det bör ges regeringen
till känna att det inte finns någon anledning att i detta sammanhang
särbehandla byggnadsarbetarna.

Eftersom det här rör sig om en fortsatt verksamhet, tidigare godtagen av
riksdagen och avsedd att finansieras inom ramen för redan anvisade medel,
anser utskottet att riksdagen inte bör göra det begärda tillkännagivandet,
som i sak har innebörden att det finansiella stödet skall upphöra och därmed
verksamheten avbrytas.

Förslaget om de nya formerna av flyttningsbidrag för byggnadsarbetare
bör enligt motionärerna avslås av riksdagen. De hänvisar till att lönesättning
och traktamentsregler inom byggnadsbranschen redan är utformade med
hänsyn till att byggnadsarbetare ofta arbetar på annan ort än hemorten.

Utskottet har i ett tidigare sammanhang (AU 1980/81:21 s. 71-72) ställt sig
positivt till tanken på flyttningsbidrag i form av fria hemresor för byggnadsarbetare.
Det gällde den gången fler hemresor än två per månad. I motsats till
motionärerna anser utskottet att regeringsförslaget på denna punkt kan
godtas som led i åtgärderna att nå en rimlig balans på byggarbetsmarknaden.

Slutligen vill motionärerna med anledning av de tidigareläggningar av
investeringsarbeten som regeringen beslutat om att riksdagen skall ge till
känna vad som i motionen anförs om faran med denna typ av ”framflyttade”
offentliga investeringar. Även om själva investeringen i sig kan ske på
förmånliga villkor för kommunen, fortsätter motionärerna, medför byggnaderna
och anläggningarna också betydande drifts- och underhållskostnader.
Dessa utgifter kan leda till skattehöjningar, vilka knappast gynnar sysselsättningssituationen.

AU 1984/85:21

Denna problematik - att investeringar i byggnader och anläggningar drar
med sig ökade driftsutgifter som måste finansieras - är väl känd i regeringens
kansli, varför något tillkännagivande härom från riksdagens sida inte är
påkallat.

Med åberopande av det ovan anförda avstyrks motion 3212 i de nu
behandlade delarna. Regeringens förslag om flyttningsbidrag för byggnadsarbetare
bör godkännas av riksdagen.

Teknikerbristen

Bristen på tekniker har blivit alltmer påtaglig. I AMS framställning sägs
den vara den högsta som någonsin registrerats. Den är starkt markerad inom
verkstadsindustrin och avser i första hand civilingenjörer. Även bristen på
yrkesarbetare är omfattande men dock lägre än vid tidigare konjunkturuppgångar,
tillägger AMS.

Frågan utvecklas ytterligare i propositionen, där det framhålls att den
tilltagande bristen på tekniker huvudsakligen måste motverkas genom
långsiktiga insatser inom utbildningspolitiken. Vissa insatser kan dock göras
genom teknikerutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen. Bristen på
tekniska tjänstemän kan således till en del motverkas genom den s. k.
flaskhalsutbildningen, dvs. en av formerna för AMU i företag. Arbetsmarknadsministern
anmäler att hon avser att föreslå regeringen att bidrag till
sådana tekniska påbyggnadskurser skall kunna lämnas för en utbildning som
omfattar upp till 1 840 timmar. Bidrag ges annars normalt för högst 920
timmar. Vidare understryker arbetsmarknadsministern att de företag som
har förnyelsefonder bör använda dessa för den behövliga kunskapsuppbyggnaden.
Till frågan om användningen av förnyelsefonder återkommer utskottet
i det följande.

I motion 3211 av Elver Jonsson (fp) och tredje vice talman Karl Erik
Eriksson (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om en starkare
prioritering av teknikerutbildningen med särskild hänsyn till verkstadsindustrin.
Motionärerna hänvisar till att det handlar om långsiktiga problem och
åtgärder. Därför är det viktigt att snabbt och kraftfullt ta tag i en upprustning
av teknikerutbildningen, inte minst så att verkstadsindustrin får sina behov
tillgodosedda.

De uttalanden som motionärerna gör kan utskottet ställa sig bakom. Det
är emellertid fråga om bedömningar som sammanfaller med dem som
kommer till uttryck i propositionen. Då det inte föreligger någon skiljaktig
uppfattning i sak och då motionärerna inte har framfört något uppslag som
kan sägas komplettera de åtgärder som redovisas i propositionen - vilka
utskottet lämnar utan erinran - kan det inte anses motiverat att riksdagen tar
något initiativ i form av ett tillkännagivande till regeringen, såsom motionärerna
föreslår.

AU 1984/85:21

Förnyelsefonder och AMU i företag

Förra året fastlades nya principer för AMU i företag (prop. 1983/84:100
bilaga 12 s. 112 f., AU 21 s. 76 f.). En sammanfattning av de nya villkoren
för denna form av arbetsmarknadsutbildning lämnas i propositionen på s. 17.
Med hänsyn till att företagen därefter har ålagts att införa förnyelsefonder
(prop. 1984/85:86, FiU 9) och dessa fonder skall utnyttjas för bl. a. utbildning
föreslås att reglerna för AMU i företag ändras. Regeländringen skall ha
innebörden att disponibla medel på förnyelsekontot skall utnyttjas i första
hand innan arbetsmarknadsmyndigheterna beviljar bidrag för AMU i
företag. Bidrag för jämställdhetsutbildning skall dock kunna ges oberoende
av om företaget har medel på förnyelsekontot. Likaså skall undantag kunna
göras för redan påbörjade tekniska utbildningar.

Moderata samlingspartiet erinrar i kommittémotionen 3212 om sin
principiella inställning att förnyelsefonderna aldrig borde ha införts och att
de nu bör avvecklas. När det gäller AMU i företag finns ingen anledning
enligt motionärerna att ändra reglerna i annan mån än att företagen själva i
första hand bör betala sin personalutbildning. Offentliga medel bör utnyttjas
endast när det är påkallat med hänsyn till arbetsmarknadsläget. Det skall ske
utan hänsyn till om medel finns tillgängliga på förnyelsekonto eller ej. Detta
bör enligt motionärerna ges regeringen till känna.

Bidrag till AMU i företag lämnas endast i de fall det är arbetsmarknadspolitisk!
motiverat, nämligen för att förebygga permitteringar och uppsägningar,
för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män eller - i expansionsskeden
- för att undvika allvarliga produktionsstörningar på grund av brist på
specialutbildad arbetskraft, t. ex. vid det teknikerproblem som nyss berörts.
I normala fall är det, såsom sägs i motionen, självfallet företagens sak att
bekosta sin personalutbildning. Någon ändring i grunderna för AMU i
företag är sålunda inte aktuell på grund av motionen. Däremot kan det, som
föreslås i propositionen, vara rimligt att införa en tilläggsregel om att
företagens förnyelsefonder med hänsyn till deras syfte skall utnyttjas i första
hand innan offentliga medel tillskjuts för personalutbildning. En sådan
ordning bör kunna accepteras oavsett uppfattning om det var lämpligt att
införa sådana fonder. Utskottet anser med andra ord att de argument som
anförs i motionen mot propositionens förslag på denna punkt inte är
bärande. Därför tillstyrks den nya regeln för AMU i företag medan motion
3212 avstyrks i motsvarande del.

Utbildning inom dataområdet för korttidsutbildade, m.m.

Innevarande budgetår bedrivs som ett särskilt projekt utbildning inom
dataområdet för korttidsutbildade. För ändamålet har anvisats ett belopp av
32 milj. kr. I princip gäller reglerna för AMU i företag vid denna utbildning.

I propositionen anses det vara angeläget att utbildningsverksamheten kan
fortsätta och för nästa budgetår bör ytterligare 16 milj. kr. anvisas, varav 8

AU 1984/85:21

milj. kr. under anslaget Arbetsmarknadsutbildning avseende tiden den 1
juli—31 december 1985 och 8 milj. kr. under anslaget Kostnader för ny
organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m.
avseende tiden den 1 januari-30 juni 1986.

I kommittémotionen 3212 föreslår moderata samlingspartiet att regeringens
framställning om extra medel skall avslås. Det är väsentligt att fler
individer får kunskaper om datorerna och deras användning, men det bör
enligt motionärernas mening ske inom studieförbundens kursverksamhet
eller genom den arbetsmarknadsutbildning som ges åt arbetslösa inom ramen
för redan anslagna medel till dessa ändamål.

Utskottet biträder för sin del regeringens anslagsframställning. Verksamheten
är angelägen, men i motsats till motionärerna anser utskottet att den
inte bör ske på bekostnad av annan arbetsmarknadsutbildning som är
nödvändig av andra skäl. Därför avvisas motionärernas avslagsyrkande. Vad
som i övrigt anförs i propositionen om den fortsatta kursverksamhetens
uppläggning lämnas utan erinran.

Vad som därutöver anförs i propositionens avsnitt Övriga utbildningsfrågor,
bl. a. viss omläggning av bidragen till den särskilda utbildningen för
anställda inom tekoindustrin, godtas av utskottet.

Långtidsarbetslöshet

Under denna rubrik i propositionen presenteras en redovisning från AMS
om långtidsarbetslösheten. Till de frågor som diskuteras hör problemet att en
förhållandevis stor del - 16 000-20 000 av de 45 000 personer som var
långtidsarbetslösa vid årsskiftet 1984-1985 - av olika skäl endast är formellt
arbetssökande. Arbetsministern hänvisar till att en del av dessa problem nu
är föremål för utredningar och andra kan lösas endast genom uppgörelser
mellan arbetsmarknadens parter, bl. a. om pensionsåldrar. Några regeländringar
föreslås inte i propositionen.

Utskottet har inte funnit anledning till invändning mot framställningen i
detta avsnitt i propositionen. I sammanhanget tar utskottet upp två yrkanden
i motion 3211 (fp) om lönebidragen. Det föreslås i motionen dels att antalet
platser för det särskilda lönebidraget (detta utgår till arbetsgivarna med 90 %
av lönekostnaderna för handikappade) skall fördubblas, dels att regeringen
låter utreda möjligheterna att införa ett handikapprelaterat lönebidrag.
Motiveringen för det sistnämnda förslaget är att lönebidraget nu ges i en
fallande skala medan handikappet ofta har en stigande kurva under
anställningstiden.

Det särskilda lönebidraget, som inrättades fr. o. m. innevarande budgetår,
har fått användas för 800 platser. I betänkandet AU 1984/85:11 uttalade sig
utskottet för en utökning. Därefter har, i enlighet med förslag av AMS,
tillkommit en utökning med 400 platser i samband med regeringens
framställningar om anslag på tilläggsbudget III (prop. 1984/85:125 bilaga 7,

AU 1984/85:21

AU 19). Med hänsyn till att beslut om en utökning fattats i riksdagen helt
nyligen och utan meningsskiljaktigheter kan det enligt utskottets uppfattning
inte vara motiverat att på nytt gå i författning om ett ytterligare tillskott av
platser.

I det nyssnämnda betänkandet AU 11 (s. 115, res. 77 av m) behandlades
ett liknande förslag från moderata samlingspartiet om ett lönebidrag som
bl. a. skulle kunna varieras både uppåt och nedåt under anställningstiden.
Utskottet anförde med anledning härav att det nya systemet för lönebidragen
får anses vara flexibelt och till skillnad från tidigare differentierat med hänsyn
till arbetstagarnas handikapp. Därutöver anser utskottet att ett så nytt
bidragssystem som det här är fråga om bör få verka någon tid innan man
överväger ingripande förändringar av det slag motionärerna förespråkar.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion 3211 i de nu behandlade
delarna.

Ungdomsfrågor

Under denna rubrik tar arbetsmarknadsministern upp frågan om användning
av rekryteringsstöd för ungdomar.

När rekryteringsstödet till näringslivet infördes på hösten 1983 angavs
ungdomar och långtidsarbetslösa som de målgrupper som i första hand skulle
komma i fråga för den nya stödformen. På hösten 1984 antogs nya riktlinjer
som innebar att stödet skulle förbehållas långtidsarbetslösa. I årets budgetproposition
berördes frågan om att använda rekryteringsstödet för ungdomar
som närmar sig 20-årsåldern och som har varit i ungdomslag under längre
tid. Arbetsmarknadsministern återkommer nu till frågan i föreliggande
proposition och uttalar att det normala måste vara att arbetsgivarna inte
subventioneras för anställning av ungdomar. Rekryteringsstöd bör dock
kunna användas som individuellt medel för att placera ungdomar i särskilda
fall. Därmed avser arbetsmarknadsministern sådana ungdomar i ungdomslag
som nyss nämnts samt ungdomar i ungdomslag för vilka det är aktuellt med
individuella planer. Sådana planer skall från den 1 juli i år obligatoriskt
upprättas senast när den unge varit i ungdomslag i fyra månader.

Utskottet godtar vad som anförs i propositionen i denna del.

I kommittémotion 3212 från moderata samlingspartiet uttalas att rekryteringsstödet
bör beviljas för ungdomar i mycket restriktiv omfattning. Med
hänsyn till att det av nyligen publicerade uppgifter framgår att stödformen
resulterat i en låg andel fasta anställningar bör uppdras åt regeringen att inför
riksdagen snarast redovisa hur stödet har använts och vilka effekter det haft
för att skapa varaktiga arbetstillfällen.

Av en statistisk sammanställning om rekryteringsstödet under år 1984 som
gjorts inom AMS framgår att stödet det året användes för 51 000 anställningar,
varav 27 % var tillsvidareanställningar. I övrigt gavs stödet för visstids -

AU 1984/85:21

och provanställningar. Det kan med anledning härav påpekas att utskottet
vid rekryteringsstödets tillkomst (AU 1983/84:8 s. 29) räknade med att
bidraget med hänsyn till sin inriktning torde få särskild betydelse för
provanställningar samt för vikariat och praktikarbete, dvs. icke fasta
anställningar. Utskottet anser att det är av värde att fördjupade undersökningar
om rekryteringsstödets användning kommer till stånd, i första hand
genom AMS eller genom delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning
(EFA), och förutsätter att så kommer att ske. Någon särskild framställning
till regeringen därom är dock inte befogad, varför motionen avstyrks med det
anförda.

Avslutningsvis tar utskottet upp två yrkanden i motion 3211 (fp) som gäller
ungdomar. I det första begärs ett tillkännagivande från riksdagens sida att
regeringen bör engagera sig i särskilda ungdomsavtal, varvid förutsätts att
arbetskraftskostnaderna för ungdomarna inledningsvis skulle minskas genom
sänkta socialförsäkringsavgifter.

Liknande förslag från moderata samlingspartiet och folkpartiet behandlades
av utskottet i betänkandet AU 11, avsnittet Ungdomslöner och
arbetsgivaravgifter, s. 41, res. 14 (m, c, fp). I det betänkandet var utskottet
sammanfattningsvis inte berett att stödja tanken på en intervention från
statsmakternas sida när det gäller ungdomslönerna och fann därför inte
heller skäl att närmare gå in på den därmed sammanhängande frågan om
sänkta socialavgifter. Motionsförslagen lämnades av riksdagen utan bifall,
och det finns inte skäl för riksdagen att nu göra ett annat ställningstagande.

I det återstående yrkandet i motion 3211 föreslås att riksdagen skall för
regeringen tillkännage att det finns ett behov av utökad och förstärkt
lärlingsutbildning. Detta anses betydelsefullt för att rädda en del viktiga
hantverksyrken men också för att säkra yrkesutbildningen inom vissa s. k.
udda yrken.

Frågor om lärlingsutbildning och om utbildning inom mindre frekventa
yrken bl. a. inom hantverksområdet faller inom utbildningsutskottets beredningsområde.
Sådana frågor har av det utskottet senast behandlats i
betänkande UbU 1984/85:18 (s. 35-37, res. 33-36 av m, c och fp). Med
hänsyn härtill vill arbetsmarknadsutskottet för sin del inte föreslå något
initiativ med anledning av motion 3211 i denna del. Denna motion avstyrks
för den skull i de nu redovisade delarna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under
nästa budgetår

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:150 bilaga 2:2,
i motsvarande del samt med avslag på motionerna 1984/85:3203
yrkande 8 i motsvarande del, 1984/85:3211 yrkande 1 i motsvaran -

AU 1984/85:21

de del och 1984/85:3212 yrkande 1 i motsvarande del godkänner
vad utskottet anfört,

2. beträffande ytterligare medel till sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1984/85:3203 yrkande 8 i motsvarande
del,

3. beträffande uppdrag åt AMS ifråga om handikappade byggnadsarbetare
m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:3212 yrkandena 2 och 3,

4. beträffande flyttningsbidrag för byggnadsarbetare

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3212 yrkande 4
godkänner vad som förordats i propositionen i fråga om månadsresor
och starthjälp till byggnadsarbetare,

5. beträffande tidigareläggning av offentliga investeringar

att riksdagen avslår motion 1984/85:3212 yrkande 1 i motsvarande
del,

6. beträffande teknikerbristen

att riksdagen avslår motion 1984/85:3211 yrkande 1 i motsvarande
del,

7. beträffande förnyelsefonder och AMU i företag

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1984/85:3212 yrkande 5 i motsvarande del,

8. beträffande utbildning inom dataområdet för korttidsutbildade
att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande delar
samt med avslag på motion 1984/85:3212 yrkande 5 i motsvarande
del

dets - med tillägg till tidigare beslut1 - under det på tionde
huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1985/86 anvisar ytterligare 8 000 000 kr.,
dels - med tillägg till tidigare beslut2 - under det på tionde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Kostnader för ny organisation
för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m.
för budgetåret 1985/86 anvisar ytterligare 8 000 000 kr.,

9. beträffande lönebidragen

att riksdagen avslår motion 1984/85:3211 yrkandena 3 och 4,

10. beträffande redovisning för rekryteringsstödet

att riksdagen avslår motion 1984/85:3212 yrkande 6,

11. beträffande avtal om särskilda ungdomslöner m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:3211 yrkande 5,

1 1984/85:11 hemställan mom. 56

2 1984/85:11 hemställan mom. 57

AU 1984/85:21

12. beträffande utökad lärlingsutbildning

att riksdagen avslår motion 1984/85:3211 yrkande 2.

Stockholm den 23 maj 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Erik Johansson (s), Lars Ulander (s),
Anders Högmark (m), Karin Flodström (s), Bengt Wittbom (m), Arne
Fransson (c), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Sonja Rembo (m), Elver
Jonsson (fp), Bo Nilsson (s), Håkan Stjernlöf (m), Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) och Alexander Chrisopoulos (vpk).

Reservationer

1. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår
(mom. 1)

Anders Högmark (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Sonja
Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar ”Den bedömning”
och på s. 5 slutar ”nästa budgetår” bort ha följande lydelse:

Ett genomgående tema i kompletteringspropositionen är att Sverige är på
rätt väg. Utvecklingen på arbetsmarknaden sägs visa att den ekonomiska
politiken och arbetsmarknadspolitiken är riktig. Expansionstakten på arbetsmarknaden
påstås vara stark. Framtidstron har återvänt. Allt enligt
propositionen.

Vid sidan av denna omfattande skönmålning från regeringens sida finns
dock en helt annan verklighet. Regeringen gläder sig åt en minskad
arbetslöshet, men det är endast en minskning i förhållande till år 1983 då vi
under socialdemokratisk regering upplevde den högsta arbetslösheten i
Sverige under efterkrigstiden vare sig man räknar i absoluta eller i relativa
tal. I själva verket har den öppna arbetslösheten under den gångna delen av
året varit lika hög som för tre år sedan. Skillnaden är att vi för tre år sedan
befann oss i efterkrigstidens allvarligaste lågkonjunktur. Det första kvartalet
i år, när vi är på toppen av en konjunkturuppgång, står 50 000 fler personer
utanför den reguljära arbetsmarknaden. Den totala ”sysselsättningen” har
under samma tid visserligen ökat med 80 000 personer, men större delen av
denna ökning förklaras av mycket omfattande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, såsom ungdomslag, rekryteringsstöd m.m. På den reguljärä

AU 1984/85:21

arbetsmarknaden har antalet arbetstillfällen bara ökat med 30 000 personer,
vilket är en alarmerande låg tillväxt jämfört med tidigare konjunkturuppgångar.

Att sysselsättnings- och arbetslöshetssituationen i högkonjunkturen
t. o. m. är sämre än i den tidigare lågkonjunkturen visar att regeringen saknar
en strategi för hur sysselsättningsproblemen skall lösas för 1980-talet.
Socialdemokraternas politik är uppenbarligen inte heller någon garanti för
fredliga lösningar på arbetsmarknaden, vilket framgår av storkonflikten på
den statliga arbetsmarknaden. Diskontohöjningen och det ekonomiska
krispaketet i dagarna bekräftar att regeringen håller på att förlora greppet
om svensk ekonomi. Risken för att situationen på arbetsmarknaden snabbt
förvärras är överhängande. Valhäntheten i den ekonomiska politiken och
den annalkande försämringen av konjunkturen ger anledning till stor oro.

För att sysselsättningen skall kunna vidmakthållas och förbättras måste
näringslivet behålla och stärka sin internationella konkurrenskraft. Inflationen
måste bekämpas effektivt. För detta krävs en omläggning av den
ekonomiska politiken. Dessa åtgärder bereds inom finansutskottet.

I detta sammanhang skall behandlas en annan lika viktig faktor, nämligen
lönebildningen. Den nuvarande avtalsmodellen har, år efter år, visat sig
generera högre lönepåslag än vad som varit förenligt med bevarad konkurrenskraft
och samhällsekonomisk balans. För att nedbringa inflationstakten
krävs en avsevärt lugnare lönekostnadsutveckling. Regeringen måste i god
tid före avtalsrörelserna ange de samhällsekonomiska förutsättningarna och
klargöra att industristöd, devalveringar och fortsatta AMS-insatser inte
kommer att sättas in för att eliminera effekterna av oansvarigt höga
lönehöjningar.

Det är vidare angeläget att parterna inom den konkurrensutsatta sektorn
är löneledande. Olika slag av följsamhets- och omförhandlingsklausuler som
leder till löneökningar och lönejämförelser mellan offentlig och privat sektor
måste ovillkorligen rensas bort från avtalen. Här bör staten agera i sin
egenskap av arbetsgivare och därvid börja med avtalen på den egna sektorn.

Arbetslöshet på grund av för höga löneavtal drabbar hela arbetsmarknaden
men framför allt kvinnor och ungdomar som är på väg in i denna.
Kostnaderna för arbetslösheten bärs alltså i första hand av personer som inte
kan påverka avtalen. Detta har lett fram till tanken att det borde skapas
”raka rör” mellan förhandlingsborden och kostnaderna för arbetslösheten.
Dvs. att avtalsparterna bör bära ett större ansvar för arbetslöshetsförsäkringen
och eventuellt också andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder genom t. ex.
höjda avgifter för försäkringen. Detta bör utredas genom regeringens försorg
och i samband därmed bör även frågan om en vidgad grundtrygghet inom
ramen för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring övervägas.

I anslutning till det ovan sagda bör tilläggas att det är av vital betydelse att
de kollektiva löntagarfonderna avvecklas. Därmed ökar viljan och förmågan
till investeringar, risktagande och nyetableringar. Särskilt angeläget är också

AU 1984/85:21

att ta till vara småföretagens potentiella utvecklingsmöjligheter i syfte att
skapa nya jobb och minska behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En
växande arbetsmarknad inom den privata servicesektorn bör kunna bära upp
en gynnsam sysselsättningsutveckling i det längre perspektivet.

I övrigt hänvisar utskottet till framställningen i utskottets huvudbetänkande
om arbetsmarknadspolitiken, AU 1984/85:11, där en konstruktiv politik
har ingående redovisats i de till betänkandet fogade reservationerna. Riksdagen
föreslås ställa sig bakom vad utskottet ovan anfört om förutsättningarna
för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår och i skrivelse till
regeringen ge detta till känna. Det anförda innebär samtidigt att utskottet
avvisar vad som anförs i propositionen i motsvarande del liksom motsvarande
avsnitt i vpk-motionen 3203.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under
nästa budgetår

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:3211 yrkande
1 i motsvarande del och 1984/85:3212 yrkande 1 i motsvarande del
samt med avslag på proposition 1984/85:150 bilaga 2:2 i motsvarande
del och motion 1984/85:3203 yrkande 8 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Ytterligare medel till sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 2)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar ”Ett liknande”
och slutar ”om anslagsförstärkning” bort ha följande lydelse:

En viss förbättring av sysselsättningen har skett de senaste åren, men det är
osäkert om ökningen av sysselsättningen inom industrin med ett par tiotal
tusen representerar en vändning i den utveckling som på några år berövade
Sverige i runt tal 100 000 arbetstillfällen inom industrin. Med den politik
gentemot kommunerna som föreslås i kompletteringspropositionen är det
mycket osäkert om den förutsedda sysselsättningsökningen kan komma till
stånd inom den offentliga sektorn.

Ytterligare insatser måste göras för att hindra en försämring av läget på
arbetsmarknaden och för att bringa ned arbetslösheten. Avgörande är att
man får till stånd en sådan förändring av den ekonomiska politiken och
näringspolitiken, att ett statligt industriprogram utarbetas och börjar genomföras
tillsammans med en planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn på
det sätt och med de målsättningar som vpk angivit.

Innan en sådan politikomläggning får effekt får tillgripas temporära
åtgärder för att hålla uppe sysselsättningen och motverka de negativa
verkningarna av en konjunkturnedgång. Jämfört med innevarande budgetår
har medlen till sysselsättningsskapande åtgärder skurits ned med 1 750 milj.

AU 1984/85:21

kr. fastän behovet av nya och fasta arbetstillfällen är oförändrat stort. Med
hänsyn härtill bör, såsom vpk föreslår, anslaget för ändamålet förstärkas med
samma belopp och tilldelas kommuner och landsting för att inrätta nya och
fasta tjänster till gagn för dem som nu är arbetslösa eller undersysselsatta.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ytterligare medel till sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3203 yrkande 8 i
motsvarande del - med tillägg till tidigare beslut1 - under det på
tionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1985/86 anvisar ytterligare
1 750 000 000 kr.

3. Byggarbetsmarknaden (mom. 3, 4 och 5)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar ”När det” och på
s. 7 slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Regeringens politik för byggarbetsmarknaden är mycket motsägelsefull.
Den ekonomiska politiken leder till en hög inflationstakt, ett extremt högt
ränteläge och skattetryck samt till lönekostnadskrav som i sin tur kommer att
driva upp kostnadsläget ännu mer. Samtidigt fattas andra kostnadsuppdrivande
beslut, t. ex. full lön vid permitteringar. Sammantaget leder regeringens
politik till stora svårigheter för byggnadsbranschen. Bostadsbyggandet är
nu rekordlågt. För att dölja de oundvikliga effekterna på byggarbetsmarknaden
tvingas regeringen att hålla i gång byggverksamheten med hjälp av
statliga medel.

Av de åtgärder på byggarbetsmarknaden som regeringen har aktualiserat i
propositionen skall här behandlas uppdraget till AMS beträffande handikappade
byggnadsarbetare, den uppsökande verksamheten, flyttningsbidragen
och de tidigarelagda offentliga investeringarna. Utskottet anser att följande
synpunkter, som ansluter till vad som anförs i motion 3212, bör bringas till
regeringens kännedom.

Det är väsentligt att arbetstillfällen skapas för handikappade byggnadsarbetare,
men det bör ske genom frivilliga åtaganden från företagens sida. Vid
uppdragets fullgörande bör vidare tillses att det inte öppnas möjlighet för
arbetsmarknadsmyndigheterna att utnyttja tvingande specialregleringar på
byggarbetsmarknaden för påtryckningar gentemot byggnadsföretagen.

Bland arbetslösa byggnadsarbetare bedrivs för närvarande en uppsökande
verksamhet. Det är en naturlig uppgift för deras fackliga organisation. Men
att statsmedel utgår till denna verksamhet innebär en särbehandling av den

1 AU 1984/85:11 hemställan mom. 97

AU 1984/85:21

aktuella organisationen i förhållande till andra fackliga organisationer som
inte är motiverad. Det statliga stödet för verksamheten - för nästa budgetår
angivet till 2 milj. kr. - bör således upphöra.

Regeringen tillkännager i propositionen att den avser att med användning
av finansfullmakten tidigarelägga offentliga investeringar för 300 milj. kr.
Det må vara att sådana investeringar kortsiktigt är till förmån för kommuner
och för sysselsättning inom bygg- och anläggningsbranschen. Värdet härav
måste emellertid noga vägas mot de driftutgifter investeringarna för med sig
med beaktande av att finansiering genom skattehöjningar måste undvikas på
grund av därmed förenade risker för sysselsättningen.

Slutligen föreslår regeringen ännu en gång nya former av flyttningsbidrag.
Byggnadsarbetare i skogslänen avses få två fria hemresor per månad samt
därutöver starthjälp med 2 000 kr. Dessa nya förmåner ter sig omotiverade
eftersom lönesättningen och traktamentsreglerna inom byggnadsbranschen
redan är utformade med hänsyn till att byggnadsarbetare ofta arbetar på
annan ort än hemorten. Regeringens förslag beträffande de nya bidragsformerna
bör för den skull avslås.

dels att utskottets hemställan under 3, 4 och 5 bort ha följande lydelse:

3. beträffande uppdrag åt AMS ifråga om handikappade byggnadsarbetare
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3212 yrkandena 2 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
dels inriktningen av åtgärder för att bereda arbete åt handikappade
byggnadsarbetare, dels den uppsökande verksamheten bland arbetslösa
byggnadsarbetare,

4. beträffande flyttningsbidrag för byggnadsarbetare

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3212 yrkande 4 avslår
vad som förordats i propositionen i fråga om månadsresor och
starthjälp till byggnadsarbetare,

5. beträffande tidigareläggning av offentliga investeringar

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3212 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Förnyelsefonder och AMU i företag (mom. 7)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Bidrag till” och
slutar ”motsvarande del” bort ha följnde lydelse:

Regeringen föreslår att bestämmelserna om stöd till AMU i företag
kompletteras med villkoret att sådant stöd i princip skall utgå endast om
företaget inte längre har medel innestående på förnyelsekonto som inrättas

AU 1984/85:21

enligt den nya ordningen med förnyelsefonder i företagen. Utskottet anser
att det normalt måste ankomma på företagen själva att bestrida kostnaderna
för personalutbildningen. Staten bör skjuta till medel endast i särskilda fall
när det är påkallat med hänsyn till arbetsmarknadsläget. Om det av sådana
skäl anses att det är aktuellt med statligt stöd, bör sådant lämnas utan hänsyn
till om medel finns tillgängliga på företagets förnyelsekonto eller ej.

Riksdagen bör sålunda med anslutning till motion 3212 i denna del samt
med avslag på regeringens förslag till ändring i grunderna för statsbidrag till
AMU i företagen ge regeringen till känna vad utskottet därutöver anfört om
fördelningen mellan staten och företagen av kostnaderna för personalutbildning.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande förnyelsefonder och AMU i förelag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3212 yrkande 5 i
motsvarande del samt med avslag på propositionen i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om bidrag till AMU i företag.

5. Utbildning inom dataområdet för korttidsutbildade (mom. 8)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Utskottet
biträder” och slutar ”utan erinran” bort ha följande lydelse:

Kunskapen om datorer och deras användning behöver få ökad spridning,
men det utbildningsbehov det här gäller bör tillgodoses inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen och annan vuxenutbildning. Regeringens anslagsframställning
bör sålunda avslås.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande utbildning inom dataområdet för korttidsutbildade
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3212 yrkande 5 i
motsvarande del avslår propositionen i vad avser framställning om
ytterligare medel till Arbetsmarknadsutbildning och till Kostnader
för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
m. m.

6. Lönebidragen (mom. 9)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar ”Det särskilda”
och på s. 11 slutar ”behandlade delarna” bort ha följande lydelse:

Innevarande budgetårs kvot om 800 platser för det särskilda lönebidraget

AU 1984/85:21

fylldes tidigt. Det tillskott om 400 platser som redan medgivits behövs för kön
av väntande. Det är angeläget att för det nya budgetåret ha en marginal som
ger sysselsättningsmöjligheter till nytillkommande sökande. Med erinran om
att det här gäller ett stöd till gravt handikappade arbetssökande föreslås att
bidrag skall få beviljas för ytterligare 400 platser. Det har förutsatts att
regeringen skall återkomma till riksdagen beträffande medelsbehovet för de
400 nya platser som tidigare beslutats. Vid bifall till vad som nu föreslagits
bör denna omräkning av medelsbehovet sålunda avse 800 platser.

Lönebidragen utgår i regel i en fallande skala. Typexempel är att bidraget
motsvarar 75 % av lönekostnaderna det första året, 50 % det andra året och
25 % det tredje året. Bakom detta system ligger den riktiga tanken att
behovet att subventionera lönekostnaderna för arbetstagaren minskar i takt
med att dennes hälsotillstånd och arbetsförmåga förbättras. Detta system
borde kompletteras med möjlighet att inledningsvis ge ett lägre bidrag som
sedan ökar. En sådan bidragsmöjlighet skulle vara ett stöd för arbetstagare
vars arbetsförmåga minskar antingen på grund av att handikappet förvärras
på grund av ålder och minskande kroppskrafter eller på grund av en
progredierande sjukdom. En sådan utbyggnad av lönebidragssystemet bör
utredas genom regeringens försorg.

Vad utskottet anfört med anslutning till motion 3211 bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande lönebidragen
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3211 yrkandena 3 och 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ytterligare platser för det särskilda lönebidraget och om utredning
om en utbyggnad av lönebidragssystemet.

7. Redovisning för rekryteringsstödet (mom. 10)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar ”Av en” och på
s. 12 slutar ”det anförda” bort ha följande lydelse:

Rekryteringsstödet till näringslivet fick under det första året, 1984, en
betydande omfattning. Bidraget beviljades det nämnda året för 51 000
personer, flertalet ungdomar under 25 år. Uppgifter som lämnats av AMS
tyder på att stödformen resulterat i en låg andel fasta anställningar. Det har
också gjorts gällande att det förekommer att bidrag beviljats för sökande som
skulle ha anställts även utan ekonomiskt stöd av detta slag. Rekryteringsstödet
skulle med andra ord alltför ofta i praktiken utgjort en lönesubvention till
företagen utan motprestation från deras sida.

Det är därför angeläget att effekterna av rekryteringsstödet utvärderas.

AU 1984/85:21

Analysen bör bl. a. omfatta det sätt varpå stödformen använts och vilka
effekter den fått, exempelvis om den verksamt bidrar till att långtidsarbetslösa
får varaktiga anställningar. En utvärdering av detta slag bör komma till
stånd genom regeringens försorg.

Vad utskottet med tillstyrkan av motion 3212 nu anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande redovisning för rekryteringsstödet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3212 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Avtal om särskilda ungdomslöner m. m. (mom. 11)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”Liknande
förslag” och slutar ”annat ställningstagande” bort ha följande lydelse:

I ett tidigare sammanhang - den för m, c och fp gemensamma reservationen
nr 14 till betänkandet AU 1984/85:11 - har understrukits att lönesättningen
för ungdomar sannolikt är en av de väsentliga faktorerna bakom
ungdomsarbetslösheten. Även om särskilda ungdomslöner finns på vissa
avtalsområden är löneskillnaderna generellt sett små när det gäller ungdomar
och deras äldre arbetskamrater. Ungdomarnas konkurrenskraft måste
stärkas genom en anpassning av ingångslönerna. För att detta skall kunna
uppnås krävs initiativ från statsmakternas sida.

Anpassningen av ingångslönerna har förutsatts ske genom att dessa löner
avtalsvägen tills vidare läggs fast vid dagens nivå. Regeringen bör på
riksdagens uppdrag ta initiativ till överläggningar med parterna om avtal med
denna inriktning. Ett lönestopp sänker arbetskraftskostnaderna först på
längre sikt. En metod att snabbt få ned dessa kostnader för ungdomar är att
sänka arbetsgivaravgifterna för dem. Detta skulle ingå som en förutsättning
vid regeringens överläggningar med parterna.

I övrigt hänvisas beträffande dessa avtals- och avgiftsfrågor till den
utförligare behandlingen i den ovannämnda reservationen nr 14.

Vad som anförts med anledning av motion 3211 bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande avtal om särskilda ungdomslöner m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3211 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1984/85:21

Särskilda yttranden

1. Förnyelsefonder och AMU i företag (mom. 7)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anför:

Vi vill erinra om att moderata samlingspartiet motsatt sig införandet av
förnyelsefonderna och att det till finansutskottets betänkande i ämnet (FiU
1984/85:9) fogades en för m, c och fp gemensam reservation med yrkande om
att riksdagen skulle avslå regeringens förslag till sådana fonder.

2. Lönebidragen (mom. 9)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Håkan Stjernlöf
(alla m) anför:

När det gäller det mer flexibla system för lönebidragen som efterlyses i
motion 3211 (fp) vill vi beträffande vår inställning i frågan hänvisa till
reservationerna nr 77 och 79 till betänkandet AU 1984/85:11. I dessa
reservationer har vi fört fram tanken på ett lönebidrag som skulle kunna både
höjas och sänkas beroende på hur den handikappades arbetsförmåga
utvecklas. Det skulle också kunna utgå så länge den handikappade är
anställd. Det innebär att lönebidrag skall kunna medges även med mycket
stora andelar av lönekostnaderna - i särskilda fall bör t. o. m. hela kostnaden
kunna täckas. Vid genomförande av ett lönebidragssystem med en sådan
utformning tillgodoses det behov av ett flexiblare lönebidrag som aktualiserats
i den ovannämnda motionen.

3. Avtal om särskilda ungdomslöner m.m. (mom. 11)

Anders Högmark (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Sonja
Rembo (m), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

Vi delar den syn på behovet av en anpassning av ingångslönerna för
ungdomar som redovisas i motion 3211 (fp). Frågan om initiativ från
statsmakternas sida till särskilda ungdomsavtal och det därmed sammankopplade
spörsmålet om temporärt sänkta arbetsgivaravgifter har utförligt
behandlats i den för m, c och fp gemensamma reservationen nr 14 till
betänkandet AU 1984/85:11. Ärendet debatterades i kammaren den 28 mars
i år. Med hänsyn härtill har vi i detta sammanhang ansett oss böra avstå från
att på nytt föreslå ett initiativ från riksdagens sida i denna sak.

4. Utökad lärlingsutbildning (mom. 12)

Elver Jonsson (fp) anför:

I motion 3211 (fp) förespråkas en utökad lärlingsutbildning med hänsyn
bl. a. till rekryterings- och utbildningsbehoven inom vissa hantverksyrken

AU 1984/85:21

och s. k. udda yrken. Jag vill här understryka det angelägna i att dessa behov
tillgodoses.

Med den ärendeuppdelning som gäller i riksdagen ankommer det på
utbildningsutskottet att bereda frågor av det slag som aktualiserats genom
motionen i förevarande del. Det har upplysts i ärendet att utskottet i ett
betänkande tidigare i vår behandlat närliggande frågor (UbU 1984/85:18).
Med hänvisning härtill har jag av formella skäl avstått från att fullfölja
motionens förslag på denna punkt med en reservation mot utskottets
ställningstagande.