AU 1984/85:11

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1984/85:11

om arbetsmarknadspolitiken (prop. 1984/85:100)

I betänkandet behandlas proposition 1984/85:100 bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet)
såvitt gäller avsnitten B. Arbetsmarknad m. m. anslagspunkterna
B 1-B 10, B 14-B 15 och B 17-B 20 samt C. Arbetslivsfrågor
anslagspunkterna C 3-C 6. Dessa punkter har i regeringen föredragits av
statsrådet Leijon.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 67 motioner från
allmänna motionstiden i år. Dessa motioner med yrkanden redovisas i en
sammanställning som följer omedelbart efter nedanstående sammanfattning.
Av sammanställningen framgår var i betänkandet motionerna behandlas.

Betänkandet är indelat i avsnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till
anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt av innehållsförteckningen
i slutet av betänkandet. Regeringens förslag redovisas i den
löpande framställningen.

Anslagspunkterna B 11-B 13 behandlas i betänkandet AU 1984/85:10.
Avsnittet B 16 kommer utskottet att behandla i ett senare betänkande om
äldrestödet. Punkterna C 1-C 2 är hänvisade till socialutskottet.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag i årets budgetproposition om
arbetsmarknadspolitiken samt 67 motioner i samma ämne. Det tillfälliga
sysselsättningsbidraget för textil- och konfektionsindustrierna redovisas i ett
senare sammanhang.

Medelsan visningar

För arbetsmarknadspolitiska åtgärder tillstyrker utskottet 16,8 miljarder
kronor enligt nedanstående huvudsakliga fördelning:

milj. kr.

Arbetsmarknadsverket
Information, flyttningsbidrag
Arbetsmarknadsutbildning
Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
Sysselsättningsskapande åtgärder
Vapenfria tjänstepliktiga

1 411

538

1 845

2 646
2 695

1 Riksdagen 1984185.18sami. Nr 11

AU 1984/85:11

Ungdomslag

Samhällsföretag

Övriga sysselsättningsåtgärder för handikappade

1 180
2 822
3 499

Moderata samlingspartiet har i reservationer lagt fram förslag som innebär
att totalbeloppet blir 1 600 milj. kr. lägre än utskottet förordat. Nedsättningen
avser flertalet anslag. Centerpartiet föreslår i en reservation att omfattningen
av AMS och Samhällsföretags verksamhet skall minskas med 10%
medan vpk:s förslag leder till ökade anslagsbelopp.

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Utskottet delar regeringens uppfattning att sysselsättningstillväxten kommer
att fortsätta under år 1985 och menar att den ekonomiska politik som
regeringen förordar ger goda förutsättningar för en gynnsam utveckling av
arbetsmarknaden.

De icke-socialistiska partierna beskriver i en gemensam reservation den
ekonomiska politik som de förordar och enligt deras mening skulle ge bättre
förutsättningar för näringslivets utveckling och därmed för sysselsättningen.
Viktiga inslag i den politiken är avveckling av löntagarfonderna och
besparingar inom den offentliga sektorn.

Vpk föreslår i en reservation ett åtgärdsprogram mot arbetslösheten som
innehåller bl. a. ett nationellt industrialiseringsprogram och en omfattande
utbyggnad av den offentliga sektorn.

Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken

Utskottet anser att det är en betydelsefull uppgift för arbetsmarknadspolitiken
i nuvarande konjunkturläge att underlätta näringslivets rekrytering av
arbetskraft så att den expansion som pågår kan utnyttjas till att ge arbete åt
de arbetslösa. Utskottet avstyrker motioner av moderata samlingspartiet om
ändringar i bl. a. den arbetsrättsliga lagstiftningen för att öka flexibilitet och
rörlighet på arbetsmarknaden. Vidare avstyrks ett motionsyrkande av
centerpartiet som rör avvägningen mellan den s. k. kontantlinjen och
arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Även vpk:s motionsyrkande om en
ny arbetsmarknadspolitik avstyrks av utskottet. Resp. partiföreträdare i
utskottet har reserverat sig på dessa punkter.

Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Utskottet avstyrker några motioner som rör riktlinjer i fråga om åtgärder
för ungdomar. Även motionsförslag om oförändrade ungdomslöner och
reducerade eller slopade arbetsgivaravgifter för att sänka arbetskraftskost -

AU 1984/85:11

naderna avvisas av utskottet. Reservationer har avgivits av moderata
samlingspartiet, centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i lagstiftningen om
ungdomslag som föranleds av bl. a. införande av jobbsökaraktiviteter. Dessa
lagändringar avvisas i en reservation av moderata samlingspartiet och i en
annan av centerpartiet. Det senare partiet föreslår i sin reservation i stället
lagändringar som bl. a. innebär att nuvarande deltidsarbete ersätts av arbete
på heltid och lägre timersättning än för närvarande. Vpk yrkar i en annan
reservation bifall till sitt yrkande om att ungdomslagen skall kompletteras
med en ungdomsgaranti.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Utskottet tillstyrker vad som förordas i propositionen i fråga om vissa
organisationsförändringar inom AMS kansli. Samtidigt avstyrker utskottet
yrkanden från moderata samlingspartiet om vidgade möjligheter att bedriva
arbetsförmedling vid sidan av den offentliga förmedlingen och om andra
förändringar i den nuvarande förmedlingsorganisationen. Reservationer har
avlämnats av moderaterna i dessa delar.

Arbetsmarknadsservice

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om fortsatt utbyggnad av
ADB-stödet i arbetsförmedlingen. Moderata samlingspartiet reserverar sig
till förmån för en snabbare utbyggnad.

Arbetsmarknadsutbildning

Utskottet godtar regeringens förslag att arbetsmarknadsutbildningen
under nästa budgetår skall omfatta 115 000 deltagare. Moderata samlingspartiet
förordar i en reservation 10 000 färre årsplatser.

Kontantstöd

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att höja den högsta dagpenningen
inom arbetslöshetsförsäkringen från 300 kr. till 315 kr. Moderata
samlingspartiet anser att ytterligare höjningar av dagpenningen skall ske
genom en frivillig påbyggnad av nuvarande försäkring medan vpk förordar
att dagpenningen höjs till 360 kr.

Motionsförslag om inriktningen av ett av regeringen aviserat utredningsarbete
om arbetslöshetsersättningarna avstyrks av utskottet. Moderata samlingspartiet
och folkpartiet yrkar i skilda reservationer att regeringen låter
utreda ett försäkringssystem som ger parterna incitament att sluta avtal som
inte ökar arbetslösheten.

AU 1984/85:11

Utskottet avstyrker också förslag från moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet om att öka egenavgifterna till arbetslöshetsförsäkringen.
Samma partier har reserverat sig i denna fråga.

Sysselsättningsskapande åtgärder

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning av grundbidraget
vid beredskapsarbeten från 75 % till 70%. Beredskapsarbeten motsvarande
fyra miljoner sysselsättningsdagar föreslås för budgetåret 1985/86. Moderata
samlingspartiet föreslår i reservationer att bidraget sänks till 50 % och antalet
sysselsättningsdagar till tre miljoner.

Yrkanden i motioner som gäller rekryteringsstödet till näringsliv och
kommuner vid anställning av långtidsarbetslösa har avstyrkts av utskottet.

Reservationer har avlämnats av moderata samlingspartiet, centerpartiet och
vpk.

Utskottet avstyrker slutligen ett antal motioner som kräver att investeringar
för vissa ändamål skall utföras som beredskapsarbeten eller att resurserna
för sådana arbeten skall öka i vissa län.

Vapenfria tjänstepliktiga

Utskottet tillstyrker att medel anvisas för 650 000 tjänstgöringsdagar.

Folkpartiet och centerpartiet kräver i en gemensam reservation bl. a. en plan
för hur antalet vapenfria som väntar på att fullgöra sin tjänstgöring skall
kunna nedbringas.

Sysselsättningsåtgärder för handikappade

Utskottet avstyrker en rad motioner som gäller reglerna för olika former
av lönebidrag och utökning av antalet lönebidragsberättigade anställda.

Reservationer har avgivits av moderata samlingspartiets, centerpartiets,
folkpartiets och vpk:s företrädare i utskottet.

När det gäller driftbidraget till Samhällsföretag tillstyrker utskottet
regeringens förslag att detta skall uppgå till 120 % av lönekostnaderna för
arbetshandikappade anställda under budgetåret. Moderata samlingspartiet
föreslår i en reservation att detta tal skall uppgå till 119 % och vpk anser i en
annan reservation att procenttalet skall vara 121.

Behandlas i
utskottets
yttr.s. hemst.p.

115 114

Motionerna

1984/85:451 av Lennart Brunander (c) och Inger Josefsson (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att ge möjligheter för
AMS att beräkna lönebidrag på sätt som redovisas i motionen,

AU 1984/85:11

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

2. att riksdagen hos regeringen begär höjning av medelstilldelningen 113 112

avseende speciella arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar till
handikappade egenföretagare.

1984185:541 av Gunhild Bolander (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar begära hos regeringen att åtgärder vidtas för att 65 38

särskilda kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda och övriga begåvningshandikappade
utses på såväl länsarbetsnämnderna som arbetsförmedlingarna,

2. att riksdagen beslutar begära hos regeringen att åtgärder vidtas för att 123 127

öka möjligheterna för psykiskt utvecklingsstörda att få arbete inom
Samhällsföretagsgruppen.

1984185:542 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) 91 74

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande permanentning av
verksamheten vid databasens filialer i Pajala, Jokkmokk och Jörn.

1984/85:543 av Pär Granstedt m. fl. (c) att riksdagen hos regeringen begär en 33 9

utredning om att överföra huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken och
motsvarande resurser till kommunerna.

1984/85:599 av Marianne Karlsson (c) 40 14

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgiften för
korttidsanställda ungdomar under 20 år avskaffas.

1984185:647 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar ansluta sig till den nya inriktning av sysselsätt- 23, 29. !, 4, 62

ningspolitiken som angivits i motionen, 81

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att förslag presenteras 32, 124 8, 128

riksdagen senast i samband med kompletteringspropositionen innebärande

en 10-procentig kostnadsminskning av AMS och Samhällsföretags verksamhet
fördelad över flertalet av programmen samt förvaltningskostnaderna,

3. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att Samhällsföretag och 121 122

AMS ges gemensamt uppdrag att successivt minska antalet anställda inom
Samhällsföretagsgruppen med i första hand 2 500 personer genom anställning
av de handikappade i den enskilda sektorn med förstärkta lönebidrag,

4. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag om förstärkta 116 116

lönebidrag för anställning av handikappade i enlighet med det anförda,

5. att riksdagen beslutar att ungdomslagsplatser skall avse heltidsarbete, 46 19

6. att riksdagen beslutar att med avslag på regeringens förslag till ändrade 46 19

regler för ungdomslagen ansluta sig till vad som i övrigt i motionen anförts i

denna del,

7. att riksdagen beslutar att med upphävande av sitt beslut om rekryte- 97, 98 89, 90

AU 1984/85:11

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

ringsstöd till kommunerna besluta om ett förhöjt rekryteringsstöd till
näringslivet vid anställning av långtidsarbetslösa.

1984185:649 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en långsiktig förnyelse av	24	1
industrin och industriarbetet enligt de riktlinjer som anförs i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett program för utbyggnad	24	1
av den offentliga sektorn enligt de riktlinjer som anförs i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen	30	6
anförs i fråga om arbetsmarknadspolitikens innehåll och inriktning, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om arbete och utbildning i	51	23
ungdomslag i enlighet med vad i motionen anförs, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen	39, 98	12, 89
anförs om att rekryteringsplatser bör upphöra och hos regeringen begär förslag om s. k. ungdomsgaranti enligt vad i motionen anförs, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökad vuxenutbildning	74	51
inom det tekniska området med ersättarsystem enligt vad i motionen anförs, 7. att riksdagen beslutar att anslaget B 5. Sysselsättningsskapande åtgär-	101	97
der i proposition 1984/85:100 bilaga 12 räknas upp med 1 750 000 000 kr. i förhållande till regeringens förslag och att dessa medel anslås till kommuner för skapande av nya fasta arbeten. 1984185:770 av Alexander Chrisopoulos m. fl. (vpk)	74	50
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande en förändring av AMU:s verksamhet och målinriktning i enlighet med vad som anförs i motionen. 1984185:771 av Alexander Chrisopoulos m.fl. (vpk)	31	7

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om lönenivå och lönesystem
och deras inverkan på livsbetingelser och livslängd för arbetarna,

2. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om klassamarbetets effekter
på fackföreningsrörelsens möjligheter att hävda sina medlemmars intressen,

3. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning kring möjligheterna till
förbättringar av arbetsmiljön i tider av stor arbetslöshet och ekonomisk
stagnation,

4. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om den nödvändiga framtida
arbetstiden i relation till industriproduktionens och den offentliga sektorns
utveckling,

5. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om klassamarbetsideologins
långsiktiga effekter på arbetarklassens klassmedvetenhet,

6. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om maktkoncentrationens
och monopoliseringens effekter vad gäller sysselsättningssituationen, den
industriella strukturen och den inhemska marknaden,

AU 1984/85:11

7. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om multinationaliseringens
hämmande effekter på den politiska beslutsprocessen i Sverige, effekter vad
gäller sysselsättningen, effekter på fackets roll, verksamhet och framtida
utveckling,

8. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning om invandrarnas situation på
arbetsmarknaden i enlighet med vad som anförs i motionen,

9. att riksdagen uttalar sig för ökad forskning för att kartlägga det
dialektiska sambandet av ömsesidighet och påverkan som finns mellan
produktionens utformning och utveckling å ena sidan och de dominerande
värderingar eller samhällets ideologiska överbyggnad å den andra, i enlighet
med vad som anförs i motionen.

1984/85:777 av Per Olof Håkansson (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om ett förslag till stöd för ”fadderarbetsplatser”
inom byggnadssektorn.

1984/85:780 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att höja högsta dagpenningbelopp i arbetslöshetsförsäkringen
och anta följande som Motionärernas förslag betecknade
förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, att
gälla från den 1 juli 1985:

Föreslagen lydelse Motionärernas förslag

17 §

Dagpenning utges med lägst 110 Dagpenning utges med lägst 110
och högst 315 kronor om inte annat och högst 360 kronor om inte annat

följer av denna lag. Arbetslöshets- följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens kassan beslutar om dagpenningens

storlek. storlek.

2. att riksdagen beslutar att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning
fr. o. m. den 1 juli 1985 lägst skall utgå med 250 kr. per dag fem dagar i
veckan,

3. att riksdagen beslutar höja KAS-ersättningen till 180 kr. per dag och
anta följande som Motionärernas förslag betecknade förslag till lag om
ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, att gälla från den
1 juli 1985:

Föreslagen lydelse Motionärernas förslag

18 § •

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utges
med 100 kronor per dag. ges med 180 kronor per dag.

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

93 77

81 63

82 65

81 64

4. att riksdagen beslutar att kontant arbetsmarknadsstöd skall kopplas till

81 64

AU 1984/85:11

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

högsta dagpenningklass i arbetslöshetsförsäkringen enligt vad i motionen
anförs.

1984/85:900 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående förutsättningarna för ökad sysselsättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lönestopp och temporärt sänkta arbetsgivaravgifter för
ungdom under 20 år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om maximilöner som villkor för den statliga bidragsgivningen
till vissa arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdom,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om särskild yrkesutbildning med lönebidrag för långtidsarbetslös
ungdom med svåra sociala problem,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ungdomslagen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nyföretagande bland ungdomar,

9. att riksdagen hos regeringen begär utredning om arbetslöshetsförsäkringen
i enlighet med vad som i motionen anförts,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sysselsättningsskapande åtgärder,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om villkoren för statsbidrag till beredskapsarbeten i
offentlig sektor,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om längden på beredskapsarbeten inom offentlig sektor,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om riktlinjer för främjande av handikappades sysselsättning,

14. att riksdagen hos regeringen begär utredning om Samhällsföretag AB i
enlighet med vad som i motionen anförts,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående den framtida AMS-organisationen,

17. att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1976:157) om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen
fr. o. m. den 1 juli 1985.

22 1

26, 28 , 2, 3,

37 10

48 20, 21

42 18

78, 80 60, 62

88 72

86 68

109, 115, 106, 114, 118
117

121 122

59 33

AU 1984/85:11

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

Yrkandet 16 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1984185:906 av Agne Hansson m.fl. (c)

I motionen yrkas

2. att riksdagen beslutar om en motsvarande sänkning med 20 milj. kr. av 100, 101 95, 97
anslaget via arbetsmarknadsstyrelsen till sysselsättningsskapande åtgärder.

Yrkande 1 behandlas i betänkande AU 1984/85:13.

1984185:907 av Birgitta Johansson (s) och Iréne Vestlund (s) 75 53

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om behovet av elevsociala insatser inom den
nyorganiserade arbetsmarknadsutbildningen.

1984185:917 av Karl Boo m. fl. (c) 96 83

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en upprustning
med arbetsmarknadspolitiska medel kommer till stånd på sträckan MalungSälen-Särna
samt på inlandsbanan sträckan Mora-Sågen/Kristinehamn.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1984/85:916.

1984185:929 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) 92 76

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprättande av basprogram för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna i vissa län.

1984185:1104 av Sven Aspling m. fl. (s) 55> 75> 30, 54,

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna 89, 91, 73, 75,

vad i motionen anförts om Värmlands behov av särskilda insatser. 96, 124 84, 128

Återstående delar av motionen behandlas i AU 1984/85:13.

1984/85:1105 av Lennart Bladh m. fl. (s) 64 37

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av hörselkonsulenter vid länsarbetsnämnden
i Örebro.

1984/85:1106 av Wivi-Anne Cederqvist m.fl. (s) 89 73

I motionen yrkas

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
återinförande av statligt projekteringsbidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länsarbetsnämnderna
bör ges uppgiften att ta fram åtgärdspaket, vars genomförande
garanteras genom att pengar ställs till förfogande under en längre period.

1984/85:1111 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) 62 34

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att AMS egenregiverksamhet
decentraliseras till länsarbetsnämnderna (LAN) enligt vad i motionen
anförs.

1984/85:1113 av Torsten Karlsson (s) och Inge Carlsson (s) 77 59

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av folkhögskolekurser för arbetslösa
ungdomar.

AU 1984/85:11

1984/85:1119 av Nils Svensson (s) och Margit Sandéhn (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
man bör beakta vad som i motionen anförts beträffande upprustning och
elektrifiering av järnvägen Malmö-Ystad vid fördelning av anslaget för
regionala och arbetsmarknadsåtgärder.

1984/85:1120 av Sten Svensson (m) och Sven Eric Lorentzon (m)

1 motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska insatser för att
främja exporten av livsmedel.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1984/85:1090.

1984185:1124 av Ulla Tillander (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om vikten av att erforderliga medel för
beredskapsarbeten inom naturvården ställs till Malmöhus läns förfogande.
1984/85:1157 av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp)

I motionen yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lägre ingångslöner som ett pilotprojekt i Malmöhus län.
Yrkande 1 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1984/85:1438 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om angelägenheten av att undanröja onödiga
hinder för den kvalificerade arbetskraftens rörlighet inom landet.
1984/85:1447 av Ella Johnsson (c) och Gunhild Bolander (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående inrättandet av hörselkonsulenttjänster.
1984/85:1451 av Marianne Karlsson (c) och Anna Wohlin-Andersson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att utbildningen för synskadade till
borstbindare skall återupptas och att AMU i Norrköping får detta uppdrag.
1984/85:1456 av Bengt Lindqvist (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om utbyggnad av resursinstitutionen AMI.
1984185:1457 av Bengt Lindqvist (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att noga följa utvecklingen av introduktionsstöd
och särskilda lönebidrag och, om det visar sig vara nödvändigt, utökar
kvoterna.

1984/85:1458 av Bengt Lindqvist (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att noga följa utvecklingen inom Samhällsföretagsgruppen
med anledning av de sparkrav som ställs på verksamheten.

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

96 85

76 54

95 80

40 15

69 44

64 36

76 54

lil 108

115, 117 115, 117

121 123

AU 1984/85:11

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1984185:1459 av Lars-Erik Lövdén m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts rörande insatser för att främja sysselsättningen och
näringslivets utveckling i Malmöområdet.

Återstående delar av motionen behandlas i AU 1984/85:13.

1984185:1463 av Yngve Nyquist m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av körkortsutbildning för handikappade
och fordonshandikappanpassning vid AMU-centret i Hedemora.
1984185:1518 av Arne Fransson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om förlängning av stöd till
utbildning i datateknik som motiveras av ändrat yrkesinnehåll på grund av
datorisering i enlighet med vad som anförs i motionen.

1984185:2099 av Lisbet Calner (s) och Inga-Britt Johansson (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående samverkan mellan kommuner och
arbetsförmedling vad gäller ungdomslagen.

1984185:2102 av Ivar Franzén (c) och Sigvard Persson (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen med hänvisning till vad som i motionen anförts beslutar att
2 milj. kr. förs över från sysselsättningsmedel till ett fast anslag för
forn vårdsgruppens verksamhet,

2. att riksdagen med hänvisning till vad som i motionen anförts beslutar att
10 milj. kr. förs över från sysselsättningsmedel till ett fast anslag för fornvård,
så att vården av de mest angelägna fornlämningarna garanteras och så att
stora förändringar i beredskapsarbetenas omfattning kan pareras mot
strategiska insatser som minskar skadeverkningarna.

1984/85:2108 av Karin Israelsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att inom ramen för anslag till
lönebidrag proposition 1984/85:100 bilaga 12: Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
förlängt lönebidrag skall utgå till utvecklingsstörda enligt det
förslag som framlagts i motionen.

1984/85:2109 av Kersti Johansson (c) och Rune Backlund (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den snarast lägger
fram förslag om att beredskapsmedel omdisponeras till insatser för att klara
underhåll av kommunala kapitaltillgångar.

1984185:2110 av Elver Jonsson (fp)

I motionen yrkas

1.att riksdagen beslutar att antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria
tjänstepliktiga skall uppgå till 700 000 under budgetåret 1985/86,

2. att riksdagen begär att regeringen låter upprätta en plan för hur antalet
väntande vapenfria skall nedbringas.

100, 101 96, 97

116 116

94 79

106, 107 103, 104
107 105

AU 1984/85:11

1984/85:2111 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors m.fl. (c, s, m, fp, vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär prövning av möjligheterna
till statliga insatser i fortsatt upprustning av Dalslands kanal.
1984185:2120 av Catarina Rönnung m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförts beträffande planerna på att omvandla
Sävsjö sjukhus i samarbete med AMU och Ädelfors folkhögskola till ett
centrum för rehabilitering av långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa.
1984/85:2125 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av
regeringen aviserade nedskärningarna av driftbidraget till Samhällsföretag ej
bör ske,

2. att riksdagen uttalar att framtida översyner av Samhällsföretag skall
inriktas på hur de sociala målen för företagets verksamhet i högre grad skall
kunna infrias,

3. att riksdagen beslutar att driftbidraget till Samhällsföretag fastställs till
121 % av lönekostnaderna för handikappade anställda,

4. att riksdagen beslutar att under Bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet
C 5 Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 257 000 000 kr. förhöjt belopp.

5. att riksdagen medger en nettoökning av antalet anställda inom Stiftelsen
Samhällsföretag i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens anslagsframställan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Stiftelsen
Samhällsföretag under budgetåret 1985/86 bör erhålla ytterligare resurser för
att kunna anställa 1 000 personer med psykisk utvecklingsstörning.
1984185:2127 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

I motionen yrkas

1.att riksdagen begär att arbetsmarknadsdepartementet initierar ett
forskningsprojekt om orsaker och effekter av stigande arbetslöshet bland
äldre,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett nytt system för
arbetslöshetsförsäkring enligt de riktlinjer och förslag som redovisas i denna
motion och motionen om den ekonomiska politiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om vikten av flexibilitet i arbetsmarknadsutbildningen inte
minst genom stimulans och stöd till inbyggd utbildning i företagen,

5. att riksdagen uttalar att platser för ungdomslagen hos enskilda arbetsgivare
inte får kringgärdas med sådana restriktioner att de i praktiken inte
kommer till stånd,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regelförändringar i fråga

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

97 87

lil 109

122

121

122

124

122

123

124

123

124
128

125
127

23, 30 1, 5

27 2

73 48

48 21

81 62

AU 1984/85:11

om statsbidragen till arbetslöshetskassorna enligt vad som beskrivs i motionen,

7. att riksdagen beslutar avslå det extra anslaget till AMS för nya
handledartjänster,

8. att riksdagen beslutar att uppräkningen av löneanslaget till Samhällsföretag
skall utgå från en lönehöjning med 5,5%.

Yrkande 3 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1984/85:2156 av Anita Johansson m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om behovet av

1. förändringar i arbetsförmedlingens organisation,

2. särskilda arbetsinsatser för att underlätta invandrarnas inträde på
arbetsmarknaden,

3. ökning av antalet statsbidragsberättigade arbetstimmar inom den skyddade
verksamheten,

4. ökning av de statliga medlen för beredskapsplatser.

1984185:2186 av Ingemar Eliasson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att regeringen bör uppdra åt
länsarbetsnämnden i Västernorrlands län att genomföra utbildning inom
turistnäringen i Västernorrlands län.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1984/85:2184.

1984185:2194 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
särskilda kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda bör utses på
länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om psykiskt utvecklingsstördas möjligheter att få
arbete inom Samhällsföretagsgruppen,

3. att riksdagen beslutar att fördubbla antalet platser som kan inrättas med
särskilt lönebidrag för handikappade med svårare handikapp,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om att allmänt lönebidrag skall kunna lämnas till
allmännyttiga organisationer även för personer som är svårplacerade på
grund av hög ålder, bristfälliga kunskaper i svenska eller andra skäl.
1984185:2269 av Börje Hörnlund (c) och Karin Israelsson (c)

I motionen yrkas

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om vikten av att minska ungdomsarbetslösheten i
Västerbotten.

Yrkandena 1-3 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

53, 67 26, 41

124 128

122

123

116

117

125

127

117

119

55 31

AU 1984/85:11

1984185:2290 av Karl Björzén (m) och Anders Andersson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
länsarbetsnämndernas organisation och verksamhet.

1984/85:2311 av Karin Andersson m.fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt AMS att i hela sin
organisation tillämpa sådana åtgärder gentemot invandrare som genom
försöksverksamhet visat sig ge resultat,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen sagts om utbildning av AMS personal i invandrarkunskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildning för invandrare.

Yrkande 4 kommer att behandlas i ett senare betänkande. Motiveringen
till yrkandena återfinns i motion 1984/85:2306.

1984185:2312 av Karin Andersson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar uttala sig för att en uppdatering görs av
utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring så att de ekonomiska konsekvenserna
av förslaget i dagens arbetsmarknadssituation blir belysta.

Yrkandena 2-6 kommer att behandlas i senare betänkanden.
1984/85:2643 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunnel Jonäng (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som anförts i motionen beträffande statsbidrag till kommunala
beredskapsarbeten.

1984185:2646 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att begränsningen av den totala omfattningen av
90-procentigt och 50-procentigt särskilt lönebidrag skall avskaffas,

2. att riksdagen vad gäller medelsanvisning hemställer hos regeringen om
förslag på tilläggsbudget.

1984/85:2649 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ytterligare 10 milj. kr. av
AMS-medel får disponeras för vård av naturreservat m. m.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1984/85:1413.

1984/85:2650 av Anita Johansson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om nödvändigheten av hög prioritering i fråga om
beredskapsinsatser på naturvårdens och kulturminnesvårdens område.
1984/85:2655 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att begära att regeringen låter
AMS starta en kampanj bland företag, organisationer och samhällsorgan för

AU 1984/85:11

att förmå dem att anställa ungdomar med uppgift att biträda nuvarande
personal i enlighet med motionens syfte.

1984185:2657 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen ger AMS
instruktioner om att rekryteringsstöd ej skall utgå till vinstrika storföretag.
1984185:2658 av Anna Lindh (s) och Monica Andersson (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av att utreda möjligheterna att utöka
arbetstiden inom ungdomslagen.

1984185:2661 av Sven-Erik Nordin m.fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktning och organisation av AMS egenregiverksamhet.

1984185:2664 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 1 385 800 000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadsservice för budgetåret
1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 528 483 000 kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om AMS organisation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående bidrag för medflyttande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om medel för utbyggnaden av datorkapaciteten inom
arbetsförmedlingen,

6. att riksdagen beslutar att till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 765 083 000 kr.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om Arbetsmarknadsutbildningen,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade statsbidragsregler
för arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som i motionen anförts,

11. att riksdagen beslutar att till Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av
2 469 627 000 kr.,

12. att riksdagen med avslag på regeringens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om ändrade bidragsnivåer
för beredskapsarbeten,

AU 1984/85:11

13. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 1 979 470 000 kr.,

14. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående rekryteringsstöd i offentlig sektor,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående industribeställningar,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om anslag till försöksverksamhet,

17. att riksdagen avvisar regeringens förslag att bemyndiga regeringen att,
om det på grund av arbetsmarknadsläget bedöms angeläget, besluta om en
ökning av antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga med högst
50 000,

18. att riksdagen till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 86 675 000 kr.,

19. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare,

20. att riksdagen till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 708 000 000 kr.,

21. att riksdagen till kostnader för ny organisation för den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 800 000 000 kr.,

22. att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1985/86
anvisar ett reservationsanslag av 497 399 000 kr.,

23. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 2 711 714 000 kr.,

24. att riksdagen beslutar att till driften av Samhällsföretagsgruppens
verksamhet anslå medel motsvarande 119 % av lönesumman för arbetstagarna
i skyddat arbete (inkl. lönebikostnader), upp till högst 30 miljoner
arbetstimmar,

25. att riksdagen avslår regeringens förslag att medge regeringen att vid
behov få besluta om utökat antal bidragsberättigade arbetstimmar under
budgetåret 1984/85,

26. att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 2 797 000 000 kr.,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ägartillskott för investeringar för Stiftelsen Samhällsföretag,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statsbidragsregler i offentligt skyddat arbete,

29. att riksdagen till Statsbidrag till offentligt skyddat arbete för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

30. att riksdagen hos regeringen begär förslag till system för lönebidrag vid

AU 1984/85:11 17

yrkesutbildning av långtidsarbetslösa ungdomar i enlighet med vad som i
motionen anförts,

31. att riksdagen till Lönebidrag vid yrkesutbildning av arbetslösa ungdomar
(nytt anslag) för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av
50 000 000 kr.

1984185:2665 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om inriktningen av den aviserade utredningen om
arbetslöshetsförsäkringen.

1984185:2666 av Jan-Erik Wikström (fp) och Ingemar Eliasson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att inom de medel
som kan ställas till förfogande för sysselsättningsskapande åtgärder ge bidrag
till anskaffande av lokaler för trossamfund.

1984/85:2737 av Gunnar Hökmark (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om unga människor på arbetsmarknaden.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1984/85:2734.

1984/85:2744 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c)

I motionen yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att beredskapsmedel för investeringsarbeten
och tidigareläggning av statlig verksamhet beaktas enligt
motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär att verksamheten med intensiv
arbetssökning i grupp förstärks och utvidgas i Gävleborgs län.

Yrkandena 1-3 kommer att behandlas i betänkande AU 1984/85:13.
1984/85:2760 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen aktivt verkar för att överläggning med
parterna om särskilda ungdomsavtal återupptas,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till sådana diskussioner
med arbetsmarknadens parter som krävs för att förslaget om en temporär
nedsättning av socialförsäkringsavgifterna kan genomföras enligt vad som
redovisas i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om stimulans till ungdomar som vill starta eget.

1984185:2776 av Martin Olsson (c) och Sven-Erik Nordin (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening uttala vad som i
motionen anförts om att vid fördelning av anslag genom AMS för vägbyggande
i Västernorrlands län tilldelas den andel som motsvarar länets speciella
behov.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1984/85:2775.

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

42 17

78, 80 60, 62

93 78

40, 52 13, 24

97 88

66 40

37, 39, 11, 13, 22

39 13

42 18

96 82

2 Riksdagen 1984185.18 sami. Nr 11

AU 1984/85:11

Behandlas i

utskottets

yttr.s. hemst.p.

1984/85:2798 av Rune Gustavsson m. fl. (s) 109 107

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att
förslag skyndsamt föreläggs riksdagen om ett aktivt rehabiliteringsstöd i
enlighet med det anförda.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1984/85:2796.

Från allmänna motionstiden 1983184

1983/84:751 av Tommy Franzén (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk) 82 66

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att slopa rätten till avdrag vid
beskattning för skadestånd i samband med brott mot arbetsrättsliga lagar och
avtal.

AU 1984/85:11

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Ett drag hos den svenska arbetsmarknaden är den höga sysselsättningsgraden
(fig. 1), främst beroende på kvinnornas höga deltagande i arbetslivet.
Även om man tar i beaktande att en del av de sysselsatta är föremål för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder är sysselsättningsgraden betydligt högre i
Sverige än i andra OECD-länder.

Den öppna arbetslösheten i Sverige är som framgår av fig. 2 internationellt
sett låg även om den ökat något under senare år. En anledning till detta är de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som vidtas för att motverka arbetslöshet.

Antalet sysselsatta i Sverige uppgick i januari 1985 enligt arbetskraftsundersökningen
till 4 237 000 personer vilket är en ökning med 68 000 personer
sedan föregående år. Ökningen uppgick till 22 000 personer inom industrin
och till 31 000 personer inom offentlig sektor. Den senare ökningen förklaras
i huvudsak av införandet av ungdomslag för 18- och 19-åringar.

Arbetslösheten uppgick i januari i år till 149 000 personer vilket motsvarar
3,4 % av arbetskraften. Jämfört med föregående år har arbetslösheten
sjunkit med 13 000 personer. Hela denna nedgång svarade ungdomarna i
åldern 16-24 år för. Arbetslösheten var i januari i åldrarna 16-19 år 4,6 %
och i åldrarna 20-24 år 7,9 % av arbetskraften i resp. åldersgrupp (se i övrigt
fig. 3).

I genomsnitt för år 1984 var ca 38 000 personer långtidsarbetslösa, dvs.
arbetslösa mer än sex månader. 42 % av dem var äldre än 55 år.

Med januari i år som utgångspunkt har antalet personer i arbetsmarknadsutbildning
(AMU), beredskapsarbete och arbetsmarknadsinstitut (AMI)
minskat sedan samma tidpunkt föregående år med 41 800. De relativt nya
åtgärdsformerna ungdomslag och rekryteringsstöd har samtidigt ökat i
omfattning med 42 800 personer. Antalet sysselsatta i Stiftelsen Samhällsföretag
och anställda med lönebidrag ökade under år 1984 med ca 2 900
personer. Totala antalet personer som i januari 1985 omfattades av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick till 199 300 vilket är en ökning
med 3 300 sedan januari förra året (se i övrigt fig. 4).

AU 1984/85:11

Fig. 1

Sysselsättning i % av befolkningen 15-64 år.
Kalla: OECD

Procent
80 ■

Finland

Norge

v#**-

Danmark

Sverige

-A—»—I—1—i-i—I—I—I—I—l—I—I—I—I—L- -i—I I—L_i—I—i—i—i l_| l_J ti ii ii

76 77 78 79 80 81 82 83 84

Kvartal

Säsongrensat

Norge

_ _/

Finland
I

Danmark

60 Frankri

Västtyskland
I I I 1 1—I 1 1 1 1 1 T-1—1

1970 72 74 76 78 80 82

Fig. 2

Relativ arbetslöshet i olika länder

Procent

Storhritan

AU 1984/85:11

Fig. 3

Relativ arbetslöshet totalt och för ungdomar 16-24 år enligt AKU

Procent (kv 3 34)

Ungdomar

Totalt

73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84

Kvartal

Säsongrensat

Fig. 4

Åtgärder exkl. Samhällsföretag och lönebidrag 1981-1984

1000-tal

200

150

100

totalt

rekryteringsstöd

AMU

ungdomslag

beredskapsarbeten

AU 1984/85:11

Utskottet

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

När det gäller förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under nästa
budgetär framhålls i budgetpropositionen att arbetsmarknaden har förbättrats
successivt under det senaste året. Näringslivets efterfrågan av arbetskraft
växer och arbetslösheten minskar. Det påpekas emellertid att utvecklingen
inte medgivit en begränsning av volymen på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna och att fortsatta ansträngningar måste göras för att utnyttja det
rådande konjunkturläget till att ytterligare minska arbetslösheten. Vidare
framhålls i propositionen att om kostnadsstegringarna under år 1985 kan
begränsas och inflationen därmed kan hållas nere på en nivå jämförbar med
våra konkurrentländers kan en fortsatt ökad sysselsättning påräknas inom
näringslivet även om industrikonjunkturen antas kulminera under år 1985.
Sysselsättningen väntas öka också inom den offentliga sektorn. Arbetsmarknadsministern
gör vidare den bedömningen att arbetskraftsutbudet kommer
att växa till under perioden. Trots sysselsättningsökningen måste de arbetsmarknadspolitiska
insatserna hållas på en hög nivå för att arbetslinjen skall
kunna upprätthållas.

I moderata samlingspartiets motion 900 beskrivs den offentliga
sektorns ökade andel av arbetskraften sedan 1960-talet som en av de stora
strukturella förändringarna på arbetsmarknaden. Andra väsentliga inslag av
strukturell betydelse är den solidariska lönepolitiken som lett till dels att
arbetstillfällen slagits ut i svaga branscher, dels att rörligheten på arbetsmarknaden
har minskat. Det successivt försämrade arbetsmarknadsläget och
den omständigheten att den reguljära arbetsmarknaden har stagnerat har
medfört att allt större resurser sätts in för att med konstlade medel
upprätthålla sysselsättningen. Detta har enligt motionärerna bl. a. fått till
resultat att dessa åtgärder nu utgör ett hot mot den reguljära sysselsättningen
på grund av den kostnadsbelastning för näringslivet som åtgärdernas
finansiering innebär. En annan effekt av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
är att inlåsningseffekter av skilda slag ökar. Man noterar att när den
socialdemokratiska regeringen tillträdde år 1982 stod 5,9 % av arbetskraften
utanför den reguljära arbetsmarknaden. Två år senare hade siffran stigit till
7,6 %.

Det framhålls vidare i motionen att förutsättningar för en positiv sysselsättningsutveckling
skapas inte med arbetsmarknadspolitiska medel utan med
åtgärder på andra områden. Grunden för en väl fungerande arbetsmarknad
måste vara en framsynt ekonomisk politik som leder till ekonomisk tillväxt.
Moderata samlingspartiets förslag till ekonomisk politik som presenteras i
annat sammanhang syftar bl. a. till låg inflation och sänkt skattetryck. En
annan viktig förutsättning för en fungerande arbetsmarknad anges vara att
utbildningsväsendet kan ge varje enskild individ tillfredsställande förberedelse
för arbetslivet.

AU 1984/85:11

Slutligen betonas i denna del av motionen att de offentliga servicemonopolen
måste brytas för att möjliggöra marknadsekonomisk växtkraft på denna
stora och utvecklingsbara del av arbetsmarknaden. Om inte hela servicesektorn
ges möjlighet att växa anses förutsättningarna för många nya arbetstillfällen
bli undanryckta.

Den höga arbetslösheten mitt i en högkonjunktur är enligt centerpartiets
partimotion 647 samhällets största och allvarligaste problem. Fler än
någonsin av dem som vill ha arbete står nu utanför den ordinarie arbetsmarknaden.

Det är enligt motionen angeläget att statsverkets totala kostnader för
arbetsmarknadspolitik och sysselsättning kan minska. Detta kan, på ett
ansvarsfullt sätt, ske endast om antalet människor som nu kommer i
åtnjutande av samhälleligt stöd kan minskas genom att näringslivet i dess
olika former självt förmår ge sysselsättning. Enligt motionen måste ökad
uppmärksamhet riktas mot möjligheterna att skapa fler jobb i näringsliv och
småföretagsamhet - jobb för dem som nu finns i arbetsmarknadspolitiska
eller liknande åtgärder. Motionärerna hänvisar till att centerpartiet i andra
sammanhang lägger fram förslag, förutom beträffande övergripande åtgärder
som att avskaffa löntagarfonderna och att långsiktigt sänka marginalskatterna,
rörande följande:

-sänkta avgifter m.m. för att stimulera utvecklingen inom näringslivet
särskilt avseende små företag,

- tryggad försörjning och förbättrad miljö genom att jord- och skogsbruket

bevaras,

- förstärkning av regionalpolitiken,

- bättre anpassning mellan skola och arbetsliv.

Trots internationell högkonjunktur och förbättrat konkurrensläge genom
devalveringarna åren 1981 och 1982 är arbetslösheten enligt folkpartiets
motion 2127 rekordhög. Jämför man arbetsmarknadsläget med tidigare
högkonjunkturer kan konstateras att

- den öppna arbetslösheten är högre

- arbetslöshetstiderna har stigit påtagligt

- den ofrivilliga deltiden har ökat

t sysselsättningen har ökat mindre än vid tidigare högkonjunkturer

- de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har rekordstor omfattning.

Mycket tyder enligt motionärerna på att strukturproblemen har förvärrats
i snabb takt under de senaste åren. Men eftersom dessa problem har
uppkommit samtidigt med en konjunkturförbättring har de inte uppmärksammats
av regeringen.

Grunden för den fulla sysselsättningen ligger enligt motionen i det enskilda
näringslivets vitalitet och konkurrensförmåga inom marknadsekonomins
ram. Den offentliga sektorn kommer på grund av finansieringsproblem inte

AU 1984/85:11

att kunna expandera i den takt som skulle krävas för att skapa de nya jobben
utan detta måste ske inom den privata sektorn. Därför måste enligt
motionärerna alla ansträngningar göras för att skapa ett sådant näringsvänligt
klimat att framtidstro och företagande stimuleras, både nyföretagande,
drift och expansion av existerande företag.

Den del av näringslivet som kommer att svara för en stor del av den
framtida sysselsättningsökningen är sannolikt tjänstesektorn. Motionärerna
anser det väsentligt att bryta upp vissa offentliga monopol för att stimulera
expansion samt konkurrens och nytänkande inom hela tjänsteproduktionen.

Vpk menar i sin partimotion 649 att en vändpunkt i utvecklingen på
arbetsmarknaden inträffade omkring år 1965. Ackumulation av kapital inom
näringslivet och en starkt ökad produktion har lett till att en ökning av
totalproduktionen kan upprätthållas även vid en minskning av den arbetande
delen av befolkningen. Kronisk arbetslöshet och en armé av undersysselsatta
hotar. Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken har emellertid byggts upp
utifrån antagandet att arbetslöshet är ett tillfälligt och kortvarigt tillstånd i en
människas liv. Situationen blir emellertid enligt motionärernas synsätt en
annan när kortsiktiga och provisoriska åtgärder blir till bestående tillstånd
för flera hundra tusen människor. Motionärerna kritiserar den nuvarande
ekonomiska politiken i vilken enligt deras mening kampen mot arbetslösheten
har underordnats kampen mot ”underskotten” i ekonomin.

I motionen föreslås ett åtgärdsprogram med fem olika huvuddelar:

- Ett nationellt industrialiseringsprogram i samhällelig regi. Syftet bör vara
att tillskapa 100 000 nya arbetsplatser.

- De lönearbetande har intresse av en kvalitativt annorlunda teknisk
utveckling än den nu förhärskande. Detta måste ske genom en samhällelig,
politisk styrning.

- Ett omfattande program för den offentliga sektorns utbyggnad och
förbättring. Områden som enligt motionärerna bör tillföras nya resurser är
undervisning för forskning, transportväsen och trafiksystem, kultur,
hälsovård samt socialtjänst och barntillsyn.

- En allmän arbetstidsförkortning. Ehuru den inte i sig själv upphäver
tendensen till utslagning, är arbete åt alla enligt motionen omöjligt att
uppnå utan förkortad arbetstid.

- Reformering av nuvarande arbetsmarknadspolitik. Den måste inriktas på
mer bestående typer av arbeten och mindre provisorier. De arbetslösas
rättsställning måste förbättras.

När det gäller förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken har utskottets
ställningstaganden de senaste åren haft sin utgångspunkt i
uppfattningen att arbetet och dess villkor har en grundläggande betydelse för
den enskilde och samhället. Arbetet är ett medel att skapa en god försörjning
men det har också ett egenvärde som en väg till social gemenskap. Att stå
utan arbete får mycket kännbara konsekvenser.

AU 1984/85:11

Målet om full sysselsättning har en central roll i den ekonomiska politiken,
och de åtgärder som vidtas inom finans-, penning- och valutapolitiken syftar
också till att främja utvecklingen på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken fungerar som ett komplement till de ekonomisk-politiska
åtgärderna. Om de generella medlen inte förmår skapa en
tillräckligt stor efterfrågan kan arbetsmarknadspolitiken lösa vissa temporära
problem och hjälpa till att utjämna effekterna av en konjunkturnedgång.
Arbetsmarknadspolitiken kan emellertid inte ensam svara för att full
sysselsättning upprätthålls. Det krävs också en aktiv och framgångsrik
närings- och industripolitik, bostadspolitik, utbildningspolitik osv.

Utskottet konstaterar att den socialdemokratiska regeringen alltsedan sitt
tillträde drivit en brett upplagd politik som syftar till att vända den tidigare
negativa sysselsättningsutvecklingen. Som en följd av denna politik har läget
på arbetsmarknaden successivt förbättrats, och under det senaste året har
näringslivets efterfrågan av arbetskraft ökat och arbetslösheten har minskat.
Obalansproblemen som uppstod under den senare delen av 1970-talet och de
första åren av 1980-talet var emellertid så djupgående att generella medel för
att öka sysselsättningen inte varit tillräckliga för att värna om sysselsättningen.
Det har varit nödvändigt att trots de förbättringar som inträtt på
arbetsmarknaden ge de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna en med hänsyn
till konjunkturläget relativt stor omfattning. Det är ett bevis på att samhället
genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder tar sitt sociala ansvar för dem som
trots den förbättrade utvecklingen har problem på arbetsmarknaden.

De borgerliga partierna har i sina resp. motioner 900 (m), 647 (c) och 2127
(fp) beskrivit den ekonomiska politik de förordar och de förutsättningar
denna politik ger för sysselsättningen. Utskottet vill i denna del hänvisa till
vad finansutskottet anför i sitt betänkande FiU 1984/85:10 om den ekonomiska
politiken.

Finansutskottet behandlar förslagen från dessa partier vart för sig. När det
gäller moderata samlingspartiet anför finansutskottet att den ekonomiska
politik som detta parti förordar i stor utsträckning inriktas på att rätta till
obalanserna med hjälp av en inhemsk åtstramning. Besparingsförslagen
innebär nämligen en kraftig neddragning av kommunernas verksamhet,
vilket ger en omedelbar negativ effekt på sysselsättningen. Finansutskottet
gör bedömningen att arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller andra selektiva
åtgärder inte föreslås för att förhindra en ökning av arbetslösheten och
tillägger att det enligt moderata samlingspartiet skall åligga arbetsmarknadens
parter att svara för sysselsättningen. Samtidigt föreslås att en omfattande
privatisering påbörjas av offentlig verksamhet. Det moderata alternativet
uppfattas av finansutskottet som en medvetet arbetslöshetsskapande politik.
En sådan inriktning av politiken avvisas bestämt. I stället föreslås att den
nuvarande politiken fullföljs för att samtidigt skapa full sysselsättning och
stabila priser vid återvunnen extern balans.

Centerpartiets förslag innebär enligt finansutskottet en budgetmässig

AU 1984/85:11

åtstramning som får en dämpande effekt på ekonomin i jämförelse med de
åtgärder som föreslås av regeringen. Åtstramningen åstadkoms genom
neddragning av den kommunala verksamheten vilket får negativa återverkningar
på sysselsättningen. Samtidigt föreslår motionärerna skattelättnader
för bl. a. småföretagen, finansierade med neddragning av anslagen till
arbetsmarknadspolitiken. Finansutskottet menar att det är uppseendeväckande
att centerpartiet inte gör några som helst försök att analysera hur dessa
åtgärder påverkar sysselsättningen. Finansutskottet tolkar den valda inriktningen
av den ekonomiska politiken så att centerpartiet accepterar en ökad
arbetslöshet, något som finansutskottet inte godtar.

När det gäller den ekonomiska politik som förordas av folkpartiet menar
finansutskottet att det är inkonsekvent att inte ange några som helst konkreta
förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder när man förordar en i jämförelse
med regeringens förslag stramare finanspolitik samtidigt som man
beskriver arbetsmarknadsläget som otillfredsställande.

Finansutskottet anför beträffande vpk:s förslag till ekonomisk politik att
det skulle ge ett temporärt förbättrat sysselsättningsläge. Men denna i sig
positiva utveckling kan mycket snart förbytas i en markant ökning av
arbetslösheten på grund av att industrin får en försämrad konkurrenskraft.

Mot bakgrund av vad här redovisats drar arbetsmarknadsutskottet den
slutsatsen att den ekonomiska politik som regeringen förordar i nuläget ger
de bästa förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet
gör också samma bedömning som regeringen när det gäller utvecklingen på
arbetsmarknaden under 1985. Sysselsättningstillväxten kommer sannolikt
att fortsätta. Samtidigt kommer bl. a. som en följd av förändringar i
åldersfördelningen utbudet av arbetskraft att öka. För att ytterligare
reducera arbetslösheten fordras som sägs i propositionen att den arbetsmarknadspolitiska
beredskapen hålls på hög nivå. De obalanser som kvarstår i den
svenska ekonomin medför att det endast gradvis torde vara möjligt att
reducera de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Det anförda innebär att de i sammanhanget behandlade delarna av
motionerna 647, 649, 900 och 2127 bör avslås.

Arbetsmarknadsparternas roll för sysselsättningsutvecklingen tas upp i
partimotionerna från moderata samlingspartiet och folkpartiet. I den
moderata motionen 900 framhålls att arbetsmarknadens parter spelar en
viktig roll för arbetsmarknadens möjligheter att fungera effektivt. Parterna
kan genom sin centrala roll i lönebildningen skapa förutsättningar för en
lönestruktur som stimulerar rörlighet och anpassningsförmåga och som
medverkar till en lugn kostnadsutveckling. Parternas frihet att träffa avtal är
en frihet under ansvar, som rätt använd är av stort värde. En viktig
förutsättning är emellertid att statsmakterna inte rubbar balansen mellan
parterna. Dessa skall vara jämbördiga och likaberättigade. De senaste årens
utveckling mot allt större maktbefogenheter för arbetsmarknadsorganisationerna
måste brytas. Den enskildes fri- och rättigheter måste stärkas. Detta är

AU 1984/85:11

en bakgrund till förslag om ändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen men
också till förslag som rör arbetslöshetsförsäkringen. I den senare delen anförs
i motion 900 att det är nödvändigt att finna ett system för arbetslöshetsersättning
som ger arbetsmarknadens parter incitament att sluta löneavtal som inte
ökar arbetslösheten. Det är därför enligt motionärerna nödvändigt att skapa
”raka rör” mellan parternas förhandlingsbord och kostnaderna för att
bekämpa arbetslösheten. Staten kan dock inte frånsäga sig det sociala
ansvaret för dem som utan egen förskyllan drabbas av arbetslöshet.
Liknande synpunkter anförs även i motion 2665 av Alf Wennerfors m. fl. (m)
beträffande utredning om arbetslöshetsförsäkringen.

Folkpartiet upprepar i motion 2127 sitt förslag från hösten 1984 om ett
reformerat system för arbetslöshetsersättning för att bl. a. skapa incitament
åt arbetsmarknadens parter att sluta löneavtal som inte är inflationsdrivande
och som inte skapar arbetslöshet. Samtidigt bör statsmakterna stå fast vid ett
ansvar för dem som ändå blir arbetslösa. Det framhålls därför som
nödvändigt att utforma systemet så att incitamenten byggs in i detta och inte
är beroende av de beslut som efter förhandlingarna kommer att fattas av
statsmakterna.

Motionärerna menar att en reformering av systemet för arbetslöshetsersättning
kan bidra till att lösa detta problem. Det underlättas av att
arbetslöshetskassorna är nära knutna till de fackliga organisationerna. Det
finns därför ett klart samband mellan parternas förhandlingsbord och
arbetslöshetens, dvs. arbetslöshetskassornas kostnader. En förändring som
innebär att egenavgifterna till arbetslöshetsförsäkringen höjs samtidigt som
arbetsgivarnas ansvar för finansieringen av försäkringen ökar kan skapa ett
mer direkt hänsynstagande till konsekvenserna för sysselsättningen av
löneförhandlingarna. Motionärerna betraktar arbetsmarknadsutbildning,
flyttningsbidrag och arbetsförmedlingsinsatser som en integrerad del av en
total arbetslöshetsförsäkring. En person som drabbas av arbetslöshet
behöver inte bara försäkringsskydd för den förlorade inkomsten utan också
ett skydd som täcker kostnaderna för att skaffa ett nytt jobb.

Det kan enligt motionen inte uteslutas att höjda egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen
kan leda till vissa försök att dra sig ur systemet. Det kan
därför finnas skäl att överväga om medlemskap i en arbetslöshetskassa bör
vara obligatoriskt.

Utskottet kan först konstatera att det centrala ramavtal som nyligen slutits
på LO-SAF-området för år 1985 visar att parterna är beredda att ta sitt ansvar
för utvecklingen på arbetsmarknaden. Avtalet innebär att ökningen av
lönekostnaderna för år 1985 ligger inom en ram av 5 %. Det är som
finansutskottet framhåller i sitt nyss nämnda betänkande angeläget att
avtalsrörelsen för år 1985 snabbt fullföljs enligt de uppdragna riktlinjerna på
de områden som återstår. Härigenom skapas förutsättningar att begränsa
kostnadsstegringarna och att hålla nere inflationen på en nivå som är
jämförbar med våra konkurrentländers. Detta är en förutsättning för en

AU 1984/85:11

fortsatt ökning av sysselsättningen inom näringslivet.

Förslag om incitament - i form av en ändrad arbetslöshetsförsäkring - för
att parterna inte skall sluta löneavtal som ökar arbetslösheten behandlades
av utskottet så sent som i december 1984. Utskottet anförde därvid (AU
1984/85:7) att eftersom arbetslöshetskassorna är förbundsvis uppbyggda
skulle det aktuella förslaget kunna leda till en orimlig fördelning av bördorna
av den strukturomvandling som drabbar några grupper i samhället men som
är en förutsättning för den förbättrade ekonomiska utveckling som vi alla får
glädje av. Utskottet utgår ifrån att den av arbetsmarknadsministern aviserade
utredningen rörande vissa frågor inom arbetslöshetsförsäkringen kommer
att lämna synpunkter till belysning av dessa problem. Utskottet återkommer
till detta utredningsarbete liksom till övriga utredningsförslag i motionerna
senare i betänkandet. Utskottet avstyrker med det anförda aktuella delar av
motionerna 900 och 2127.

I motion 900 tar moderata samlingspartiet också upp flexibilitet och
rörlighet på arbetsmarknaden och anför att förutsättningarna för att nya
arbetstillfällen skall kunna skapas inskränks av en rad tröghetsmoment som
byggts in i samhällsekonomin genom en mängd politiska beslut under 1960-och 1970-talen. I sammanhanget nämns den arbetsrättsliga lagstiftningen
som i många avseenden enligt motionärerna är ett hinder för utvecklingen.
De föreslår att - utan att det ges avkall på grundläggande målsättningar som
bl. a. de anställdas insyn i företagen, möjlighet att påverka beslutsfattandet
samt berättigade krav på anställningstrygghet - den arbetsrättsliga lagstiftningen
anpassas till nya förutsättningar. Ett annat område där rådande
detaljreglering måste lösas upp är arbetstidslagstiftningen.

Utskottet konstaterar att den arbetsrättsliga lagstiftning som byggdes upp
under 1970-talet tillkommit med bred politisk uppslutning och syftat till att
öka de anställdas trygghet i anställningen, medbestämmande över företagen
m. m. För att öka flexibiliteten har delar av lagstiftningen gjorts dispositiva
vilket innebär att den genom avtal kan anpassas till skiftande lokala
förhållanden lokalt och i olika branscher. Detta gäller också arbetstidslagen.
Att försämra de anställdas rättigheter enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen
för att öka flexibilitet och rörlighet vill utskottet inte medverka till. Motion
900 avstyrks därför i motsvarande del.

När det gäller inriktningen av arbetsmarknadspolitiken i övrigt under
nästa budgetår framhålls i propositionen att denna politiks främsta roll i det
nuvarande konjunkturläget är att underlätta näringslivets rekrytering av
arbetskraft och utnyttja expansionen till att ge arbete åt de arbetslösa.
Arbetsförmedlingen står i centrum för denna strävan. Den ökade effektiviteten
i verksamheten har medfört att vakanstiderna för lediga platser kunnat
reduceras i förhållande till tidigare konjunkturuppgångar. I propositionen
stryks vidare under att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ständigt måste
omprövas och förändringar genomföras om syftet med åtgärderna inte
uppfylls eller förutsättningarna förändras. Detta sägs vara en anledning till

AU 1984/85:11

att AMS fått i uppdrag att under våren 1985 redovisa erfarenheterna av
nuvarande åtgärder för långtidsarbetslösa och lämna förslag om eventuella
förändringar i medelsarsenalen. Andra frågor som tas upp i sammanhanget
är bristen på tekniker och sysselsättningen för ungdomar. Utskottet återkommer
till den senare frågan.

Budgetpropositionen präglas enligt centerpartiets motion 647 av att många
med svag ställning på arbetsmarknaden får ett urholkat stöd. De minskade
statsbidragen till beredskapsarbeten och till Samhällsföretag är exempel på
detta. Ett annat exempel är det fortsatt minskande äldrestödet till tekoindustrin.
Regeringens uttalade ambition att bedriva en ”arbetslinje”
stämmer enligt motionärerna inte med dess faktiska politik. De totala
kostnaderna för AMS verksamhet och för Samhällsföretag anges till drygt 25
miljarder kronor, varav ca 17 miljarder kronor anvisas på statsbudgeten. De
kraftigast ökade kostnaderna under senare år har varit det kontanta
arbetsmarknadsstödet, ett förhållande som står i bjärt kontrast till regeringens
egna uttalanden om att den s. k. arbetslinjen är det dominerande inslaget
i politiken.

Trots de problem som är förknippade med ansträngningarna att upprätthålla
full sysselsättning motsätter sig folkpartiet i motion 2127 varje tendens
att pruta på denna målsättning.

I motionen behandlas särskilt två grupper med problem på arbetsmarknaden.
Det gäller äldre och ungdomar. Till den senare gruppen återkommer
utskottet på annan plats i betänkandet. När det gäller de äldre framhåller
motionärerna att en förskjutning inom den statliga arbetsmarknadspolitiken
från förtidspensionering till aktiv omställning måste komma till stånd med
effekter för bl. a. arbetsmarknadsutbildningen och formerna för
arbetslöshetsersättningen. I sammanhanget erinras också om att följderna av
den stigande arbetslösheten bland de äldre är dåligt belysta med forskning
och utredningar. Sådana studier bör därför nu komma till stånd. I övrigt
poängteras i denna del av motionen den centrala roll som arbetsmarknadsutbildningen
(AMU) spelar för att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden
bl. a. beroende på den stora bristen på vissa yrkeskategorier. Vidare
betonas betydelsen av åtgärder som underlättar rörligheten på arbetsmarknaden.

Som utskottet vid tidigare tillfällen ofta framhållit är det angeläget att vad
som brukar benämnas arbetslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik fullföljs.
Den innebär att utbildning och andra aktiva åtgärder sätts i främsta rummet
och att kontantstöd tillgrips i sista hand. Det är beklagligt att kontantstödet
sedan några år som sägs i centerpartiets partimotion tar en ökande andel av
de arbetsmarknadspolitiska resurserna, men så skulle i ännu högre grad bli
fallet om de besparingar genomförs som centerpartiet föreslår i samma
motion och som behandlas närmare senare i betänkandet. Regeringens
förslag i budgetpropositionen innebär att arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken
fullföljs. Den begäran som framställs i motion 647 om ett riksdagsutta -

AU 1984/85:11

lande i denna fråga bör mot denna bakgrund inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

När det gäller inriktningen av arbetsmarknadspolitiken som den beskrivs i
folkpartiets motion 2127 kan utskottet begränsa sin kommentar till förslaget
om en utredning av arbetslöshetens effekter för de äldre på arbetsmarknaden.
Det finns enligt utskottets mening anledning att särskilt uppmärksamma
situationen för den äldre arbetskraften. Så har också skett. Sålunda fick
sysselsatta äldre än 57 år ett förstärkt anställningsskydd under förra året (AU
1983/84:22) genom ändring i anställningsskyddslagen med innebörd att det
krävs ett medgivande av den centrala fackliga organisationen om avsteg skall
göras från lagens turordningsregler, som utformats med särskild hänsyn till
de äldre arbetstagarna. I samband med detta beslut angavs att det för en mer
långsiktig lösning av de s. k. äldreavgångarna krävs ett fortsatt utredningsarbete,
vilket numera har inletts. Utskottet vill i sammanhanget också peka på
det uppdrag AMS har fått att under våren redovisa erfarenheterna av de
olika åtgärder som har satts in till förmån för de långtidsarbetslösa - av vilka
ca 40 % är över 55 år - samt lämna förslag till eventuella förändringar av
befintliga arbetsmarknadspolitiska medel. Utskottet vill vidare erinra om
den omfattande forskning om förhållandena på arbetsmarknaden som pågår
inom arbetslivscentrum och delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning
(EFA). De äldres situation på arbetsmarknaden har observerats i det
sammanhanget. Mot bakgrund av det anförda bör motion 2127 inte föranleda
någon åtgärd i denna del.

En ny arbetsmarknadspolitik krävs av vpk i motion 649. Där framhålls att
den serviceinriktning av AMS verksamhet som nu sker är en strikt
serviceåtgärd för företagens och det kapitalistiska systemets fortievnad och
inte i första hand en service åt de arbetslösa eller en åtgärd för att skapa
arbete åt alla.

Nya riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken måste enligt motionärerna
därför formuleras i enlighet med följande:

En särskild ”sysselsättningsbudget” bör upprättas vid sidan av det
traditionella budgetarbetet. Den bör innefatta såväl den statliga som den
kommunala sidan. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör organiseras och
budgeteras på flerårsbasis för att möjliggöra bättre framförhållning och
säkrare anställningsformer. Kommunerna bör erhålla ramanslag, som de
friare kan disponera. Detta underlättar för dem att kombinera olika åtgärder
efter de behov som regionalt föreligger.

Vidare bör arbetsmarknadsåtgärdernas innehåll och syfte förändras i
betydelsefulla delar. De bör bättre utveckla människors kunnande och
ansluta till deras yrkesskolning, överallt där så är möjligt. De arbetandes
rättsliga ställning bör stärkas och tvångsmomenten avvecklas. Rätten till
understöd vid arbetslöshet skall inte villkoras med ett tvång att ta vilket
arbete som helst. Rättssituationen för arbetande inom arbetsmarknadspolitikens
ram skall inte generellt vara sämre än i övriga arbetslivet.

AU 1984/85:11

Arbetsmarknadsåtgärder skall kopplas till bl. a. utbyggnaden inom den
offentliga sektorn. Inriktningen bör enligt motionärerna vara, att ett första
steg av arbete och/eller studier skall på ett organiserat sätt leda över i fastare
anställningsformer.

När det gäller kravet i motion 649 om en ny arbetsmarknadspolitik vill
utskottet erinra om att den ändring av arbetsmarknadspolitiken som skedde
under år 1983 genom vilken tyngdpunkten började förskjutas från den
offentliga sektorn till näringslivet hade sin grund i de förbättrade sysselsättningsmöjligheterna
inom den senare sektorn. Denna ändring tog sig bl. a.
uttryck i ökad satsning på arbetsförmedlingen och en delvis ändrad inriktning
av arbetsmarknadsutbildningen. Att ge företagen en förbättrad service inom
t. ex. arbetsförmedlingen innebär emellertid inte att de arbetslösas intressen
eftersätts, såsom antyds i motionen.

En effektivare arbetsförmedling underlättar företagens rekrytering av
arbetskraft men medför också att arbetslösa snabbare får arbete. Det är
enligt utskottets mening viktigt att arbetsförmedlingen i nuvarande konjunkturläge
fortsätter att spela en framträdande roll i arbetsmarknadspolitiken.
AMS serviceprogram som beslutades i början av 1984 syftar bl. a. till att
frigöra resurser för det direkta förmedlingsarbetet. Detta utvecklingsarbete
har utskottets fulla stöd. Att ändra inriktningen så att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna i ökad grad kopplas till en utbyggnad av den offentliga
sektorn kan utskottet i nuvarande läge inte tillstyrka. Motion 649 avstyrks
därför i denna del.

Utskottet tar i sammanhanget upp förslagen i motion 771 av Alexander
Chrisopoulos m. fl. (vpk) om forskning om arbetsmarknaden som innebär en
fördjupad kunskap om lönenivå och lönesystem och dessas inverkan på
livsbetingelser och livslängd för arbetarna. Vidare föreslås forskning om
klassamarbetets effekter på fackföreningsrörelsens möjligheter att hävda
sina medlemmars intressen samt om möjligheterna till förbättringar av
arbetsmiljön i tider av stor arbetslöshet och ekonomisk stagnation. Forskning
om den nödvändiga framtida arbetstiden i relation till industriproduktionens
och den offentliga verksamhetens utveckling föreslås också liksom
klassamarbetsideologins långsiktiga effekter på arbetarklassens klassmedvetenhet.

Inriktningen av arbetsmarknadsforskningen behandlades av riksdagen
våren 1984 (AU 1983/84:17) med anledning av förslag från regeringen (prop.
1983/84:107 bil. 7). Det angavs i propositionen att denna forskning skall syfta
till att ge ett förbättrat underlag för överväganden och beslut om arbetsmarknadspolitikens
inriktning och dimensionering. Forskningen bör omfatta
faktorer som bestämmer volymen och karaktären på arbetslösheten och dess
effekter på människorna. Ett annat område för forskning angavs vara
avvägningen mellan å ena sidan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
generella ekonomisk-politiska insatser. Vidare nämndes frågan om hur
arbetskraftsutbudet påverkas genom demografiska förändringar, skatte- och

AU 1984/85:11

bidragsbestämmelser, pensioneringssystem, arbetsmarknadslagstiftning
m. m. Lönekostnadernas betydelse för efterfrågan av arbetskraft framhölls
också som ett forskningsområde. Riksdagen gjorde inget uttalande med
anledning av denna redogörelse i propositionen varför arbetsmarknadsforskningen
nu bedrivs enligt de angivna riktlinjerna.

Utskottet vill till det anförda foga att forskningen kring de arbetsmarknadspolitiska
frågorna har en betydande omfattning. Flera forsknings- och
utredningsorgan medverkar. Förutom de tidigare i betänkandet nämnda -EFA och arbetslivscentrum - gäller det bl. a. delegationen för arbetstidsfrågor
(DELFA), delegationen för invandrarforskning (EIFO) och nordiska
arbetsmarknadsutskottet (NAUT). Med det anförda avstyrker utskottet
motion 771.

Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna tas upp i motionerna
647 och 900. Centerpartiet anser i motion 647 att de åtgärder man
förordat för att stimulera utvecklingen på arbetsmarknaden bör kunna leda
till att det blir möjligt att kraftigt minska volymen i flertalet arbetsmarknadspolitiska
program och att med stor målmedvetenhet öka utslussningen från
Samhällsföretag till det ordinarie arbetslivet. Enligt motionärernas mening
bör riksdagen hos regeringen begära att förslag presenteras senast i samband
med årets kompletteringsproposition där volymen i AMS och Samhällsföretags
verksamhet reduceras med 10 %.

Moderata samlingspartiet tar i motion 900 upp dimensioneringen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i anslutning till de skilda anslagen men
framhåller inledningsvis att det är nödvändigt att minska omfattningen på
dessa åtgärder eftersom de trots att de skapar kortsiktig trygghet för enskilda
människor förstärker inlåsningen på arbetsmarknaden och vid finansieringen
innebär en belastning på näringslivet.

I fråga om nivån på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan utskottet
först konstatera att kostnaderna för dessa insatser med vissa konjunkturella
variationer varit av ungefär samma storleksordning sedan budgetåret 1977/78
mätt som andel av den samlade bruttonationalprodukten (BNP). En viss
nedgång skedde i anslutning till högkonjunkturen 1980/81 men insatserna var
redan då relativt sett mera omfattande än under tidigare högkonjunkturår.
Antalet personer som får del av åtgärderna har emellertid ökat relativt sett.
Detta beror bl. a. på att insatser med lägre kostnad per person har
prioriterats sedan mitten av 1970-talet. Dyrbara investeringsarbeten har
t. ex. ersatts med billigare former av beredskapsarbeten. Den förra typen av
arbeten tog t. ex. 10 % av de totala kostnaderna för sysselsättningsskapande
åtgärder år 1983 mot 30 % år 1975. Härtill kommer att de nyinrättade
åtgärdsformerna - verksamhet i ungdomslag och rekryteringsstöd - kostar
mindre per person än t. ex. beredskapsarbeten. Utskottet drar för sin del
slutsatsen att de arbetsmarknadspolitiska resurser som nu sätts in inte är
anmärkningsvärt stora i förhållande till tidigare år mätt i fast pris, men genom
en gradvis ändring av åtgärdernas utformning räcker anvisade medel till för

AU 1984/85:11

att stödja relativt fler än tidigare. Medelsarsenalen utnyttjas alltså effektivare.

Här redovisade omständigheter är en viktig utgångspunkt för utskottet vid
dess ställningstagande till kraven på minskade arbetsmarknadspolitiska
insatser i motionerna 647 och 900. I bägge motionerna görs gällande att de
arbetsmarknadspolitiska insatserna skall minska i omfattning samt att detta
möjliggörs genom den alternativa ekonomiska politik m. m. som förordas i
motionerna. Utskottet vill för sin del framhålla att om de eftersträvade
effekterna över huvud taget uppnås blir det först på längre sikt. Förslagen om
att minska de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kommer därför att i varje
fall under nästa budgetår leda till en ökad öppen arbetslöshet och därmed till
ökade kostnader för arbetslöshetsersättning och kontantstöd. Förslaget i
centerpartiets motion 647 att volymen i AMS och Samhällsföretags verksamhet
skall minskas med 10 % skulle betyda en ungefär lika stor minskning av
antalet personer som blir föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
en motsvarande ökning av arbetslösheten. Den ökning av kontantstödets roll
i arbetsmarknadspolitiken som skett de senare åren och som kritiseras i
samma motion skulle därmed bli än mer markerad.

Utskottet vill i denna del avslutningsvis konstatera att den åtgärdsvolym
som regeringen föreslår är väl avvägd med hänsyn till kravet på en hög
beredskap för att lösa de sysselsättningsproblem som är ofrånkomliga även
vid den fortsatt gynnsamma utveckling av samhällsekonomin som nu kan
förutses. Med det anförda avstyrks motionerna 647 och 900 i aktuella delar.

Utskottet tar i detta avsnitt avslutningsvis upp yrkandet i motion 543 av Pär
Granstedt m. fl. (c) om en utredning om överförande till kommunerna av
huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken. Motionärerna menar att en stor
del av den offentliga verksamheten sker inom arbetsmarknadspolitikens ram
varför det finns anledning pröva möjligheterna att bättre integrera denna
politik med annan samhällsverksamhet och anpassa den till samhällets behov
i övrigt. Detta åstadkoms lättast genom att inflytandet över denna politik
decentraliseras till kommunerna. I sammanhanget pekas på samordning med
kommunal verksamhet när det gäller beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning
samt erinras om kommunernas sysselsättningsansvar gentemot
ungdomar som hotas av arbetslöshet.

Huvudprincipen när det gäller ansvarsfördelningen inom arbetsmarknadspolitiken
bör vara oförändrad. Den innebär att staten har huvudansvaret för
denna politik men som utskottet framhållit vid tidigare tillfällen då här
aktuellt yrkande behandlats spelar kommunerna en allt viktigare roll. De har
särskilda möjligheter att bedöma och medverka vid utvecklingen av sådan
sysselsättning som har lokal anknytning. Detta är av betydelse för sysselsättningen
inte bara av ungdomar utan även av äldre och handikappade.
Samtidigt finns det enligt utskottets mening anledning påpeka att det finns
betydelsefulla delar av arbetsmarknadspolitiken där kommunen är en för
liten enhet både för planering och för genomförande av åtgärderna.

3 Riksdagen 1984/85.18 sami. Nr 11

AU 1984/85:11

Utskottet noterar att utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde
och organisation enligt sina direktiv skall ingående pröva - utifrån
förutsättningen att staten har det övergripande ansvaret för arbetsmarknadspolitiken
- om den nuvarande arbets- och ansvarsfördelningen mellan staten
och kommunerna på detta område är ändamålsenlig. Utredningen i fråga
beräknas bli färdig under våren 1985. Utskottet vill tillägga att en rad förslag
om ökat kommunalt ansvar på det arbetsmarknadspolitiska området har
redovisats av de s. k. frikommunerna. Dessa förslag övervägs nu inom
regeringens kansli. Mot bakgrund av vad här anförts bör motion 543 inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Åtgärder mot ungdomsarbetslöshet
Inledning

Med 1970-talet inträdde en försämrad arbetsmarknadssituation för ungdomar.
Försämringen återspeglas delvis av arbetslöshetssiffrorna i följande
tabell för åren 1976-1984. Går man tillbaka till 1970-talets början och ser till
den relativa arbetslösheten finner man att denna arbetslöshet år 1970, som
var ett högkonjunkturår, uppgick till 2,9 % (22 000 ungdomar) och att den
redan påföljande år ökade kraftigt för att därefter med undantag för åren
1975 och 1976 aldrig understiga 4 %. Som högst uppgick den relativa
ungdomsarbetslösheten åren 1982 och 1983 till 7,6 resp. 8,0 %. Under år
1984 minskade den till 6,0 %.

Orsakerna till denna utveckling berörs i budgetpropositionen på s. 106
och, mera utförligt, i det särskilda kapitel om ungdomars arbetsmarknad som
finns i betänkandet Arbetsmarknadspolitik under omprövning (SOU
1984:31 s. 155 f.). Dessa faktorer kommer att diskuteras i den följande
framställningen. I detta sammanhang skall endast påpekas att ungdomarnas
situation under den gångna delen av 1980-talet har ytterligare försvårats som
en effekt av den s. k. ungdomspuckeln, dvs. det förhållandet att de stora
årskullarna födda åren 1964-1967 under decenniets första hälft börjat söka
utbildning, praktik eller arbete. De demografiska data som bildar ungdomspuckeln
åskådliggjordes i föregående års arbetsmarknadsbetänkande (AU
1983/84:21 s. 36-37). Här kan konstateras att antalet ungdomar i de aktuella
åldrarna under åren 1982 och 1984 var ca 40 000 resp. 60 000 högre än i slutet
av 1970-talet.

De åtgärder som har vidtagits för att förbättra ungdomarnas situation har
varit av både utbildningspolitiskt och arbetsmarknadspolitiskt slag. Gymnasieskolan
har tillförts fler platser men också ett mer varierat utbud av
yrkesinriktade linjer och kurser med bl. a. ökade inslag av inbyggd företagsutbildning
och lärlingsutbildning. Med början hösten 1980 infördes den s. k.
yrkesintroduktionen för 16-17-åringar som inte fortsatte utbildning eller
hade arbete. Yrkesintroduktionen kunde pågå upp till 40 veckor och var

AU 1984/85:11

avsedd att ge deltagarna arbetslivserfarenhet och därmed göra det lättare för
dem att få arbete eller påverka dem att fortsätta sin utbildning. Yrkesintroduktionen,
som handhades av skolöverstyrelsen och kommunerna, avvecklades
under år 1983 och ersattes då av det system med ungdomsplatser som
växte fram sedan parterna på arbetsmarknaden vid årsskiftet 1981-1982 hade
träffat avtal om sådana platser för arbete och praktik åt ungdomar i åldern
16-17 år och den dåvarande regeringen utfärdat bestämmelser om statsbidrag
till verksamheten. Ungdomsplatserna administrerades i inledningsskedet
av arbetsförmedlingen men omfattas sedan den 1 juli 1982 av skolans
uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år.

Inom arbetsmarknadspolitiken har med växlande framgång prövats olika
typer av rekryteringsfrämjande bidrag till arbetsgivare som anställer ungdomar.
Exempel på sådana bidrag finns i tabellen nedan. Det dominerande
inslaget har dock varit beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning.
Under förra delen av 1970-talet öppnades arbetsmarknadsutbildningen i
större utsträckning än tidigare för ungdomar. Genomsnittligt per månad fick
på det sättet ca 10 000-11 000 ungdomar utbildning, bl. a. i form av de
relativt korta ALU-kurserna (ALU = arbetsliv och utbildning). Däremot
användes beredskapsarbeten under denna period i ganska begränsad utsträckning.
Genomsnittligt sysselsattes mellan 1 000 och 5 000 ungdomar per
år i sådana arbeten. Fr. o. m. år 1976 förändras bilden. Arbetsmarknadsutbildningen
ökade men i måttlig omfattning, medan insatserna genom
beredskapsarbeten, som framgår av tabellen, mångdubblades. Sin största
volym nådde beredskapsarbetena för ungdomar under år 1983. Första
kvartalet det året var 48 000 ungdomar placerade i beredskapsarbete. Under
år 1984 infördes arbete i ungdomslag för ungdomar i åldern 18-19 år. Denna
sysselsättningsform fick snabbt en betydande omfattning. Det samma år
införda rekryteringsstödet för främjande av nyanställningar hos enskilda
arbetsgivare beviljades under år 1984 för sammanlagt 51 000 personer, av
vilka 34 000 (67 %) var ungdomar under 25 år.

Uppgifterna i tabellen tyder på att det under år 1984 inträdde en viss
förbättring av ungdomarnas situation. Mellan de redovisade första och sista
kvartalen sjönk arbetslösheten något. Samtidigt ökade sysselsättningen
bland ungdomarna, från 591 000 till 635 000. Det är visserligen normalt att
sysselsättningen vid årets slut är högre än vid dess början, men en
sysselsättningsökning av drygt 40 000 ungdomar har sedan år 1970 bara
registrerats vid ett tidigare tillfälle, nämligen år 1979. Vidare har antalet
ungdomar i de i tabellen redovisade formerna av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskat med ca 10 000.

AU 1984/85:11

Arbetslöshet och åtgärder bland ungdomar

	Första kvar-talet 1976 1979	1982	1984	Fjärde kvartalet 1984
Arbetslösa ungdomar 16-19 år	14 000	16 000	22 000	13 000	7000
20-24 år	14 000	18 000	27 000	31 000	29 000
Summa	28 000	34 000	49 000	44 000	36 000
Åtgärder Ungdomar i AMU	8 500	22 100	14 700	16 900	13 800
Beredskapsarbeten	8 800	42 400	28 900	43 300	8 300
Ungdomslag (18-19 år)	-	-	-	22 300	39 400
Rekryteringsbidrag(40 %) för långtidsarbetslösa ungdomar 18-20 år		1 000
Rekryteringsstöd (50 %) till näringslivet för ungdomar (och långtids-arbetslösa)				5 000'	16 000'
Y rkesintroduktion/ung-domsplatser (16-17 år)	_	_	10 000'	20 000'	20 000'
Summa	17 300	64 500	54 600	107 500	97 500

'Skattningar

Riktlinjer m. m.

Moderata samlingspartiet anför i motion 900 under rubriken Politik för fler
ungdomsjobb att för att bryta trenden med långsiktigt växande ungdomsarbetslöshet
krävs en sammanhållen strategi. Det går inte att bekämpa
ungdomsarbetslösheten med bidrag, undantagsarbetsmarknader etc. En
realistisk arbetsmarknadspolitik måste stärka ungdomarnas ställning på
arbetsmarknaden genom att undanröja hinder. Insatserna måste utformas
så, att ungdomarnas kontakter med den reguljära arbetsmarknaden vidgas.
Vi måste utgå från ungdomarnas stora rörlighet och anpassningsförmåga och
se till att antalet möten mellan arbetssökande ungdom och potentiella
arbetsgivare blir så stort som möjligt.

Vidare framhålls att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för ungdom
bör inriktas på att ge möjlighet till riktiga jobb i näringslivet. Arbete i den
offentliga sektorn är inget realistiskt alternativ för större delen av de unga
människor som varje år söker sig ut på arbetsmarknaden.

Till detta fogar motionärerna att politiken måste bygga på att nästan alla
ungdomar själva kan klara inträdet på arbetsmarknaden. AMS-program kan
inte ersätta enskilda ungdomars vilja att skaffa sig arbete. Även ungdom med
yrkesutbildning och goda förutsättningar i övrigt behöver en sökperiod innan
de lyckas få sitt första jobb. Under denna sökperiod är det tveksamt om
ungdomarna skall betraktas som arbetslösa i vanlig mening. Det är först när

AU 1984/85:11

det uppstår verkliga svårigheter och risk för längre perioder av arbetslöshet
som de enskilda ungdomarna måste få hjälp för att få riktiga jobb.

Motionärerna yrkar att vad de anfört om förutsättningarna för ökad
sysselsättning för ungdom skall ges regeringen till känna. I en analys av
orsakerna till ungdomarnas svårigheter på arbetsmarknaden som föregår det
ovan redovisade avsnittet pekar motionärerna särskilt på stigande ingångslöner,
hindrande arbetsmarknadslagstiftning och försämringar av den praktiska
yrkesutbildningen. De hävdar att regeringarna under 1970-1980-talen
inte har angripit grundorsakerna till ungdomsarbetslösheten utan i stället har
försökt mildra arbetslöshetens effekter med arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Dessa betecknas som i stort sett verkningslösa och har därtill lett till att
växande ungdomsgrupper har avskärmats från den reguljära arbetsmarknaden.
Moderata samlingspartiet återkommer i denna och andra motioner med
förslag till åtgärder för att lösa de problem som partiet vill beteckna som
grundorsakerna till arbetslösheten bland ungdomar.

När det gäller den nuvarande regeringens politik mot ungdomsarbetslöshet
sägs i den moderata partimotionen att denna politik bygger på massiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i den offentliga sektorn. Motionärerna
menar att det nu finns en ”terapikedja” som börjar med ungdomsplatser för
16-17-åringar, fortsätter med ungdomslag för 18-19-åringar och avslutas
med specialåtgärder för 20-24-åringar i s. k. Örebromodeller eller motsvarande.
De räknar med att vid full utbyggnad kan inemot 100 000 ungdomar
komma att befinna sig i denna typ av verksamhet. De invänder att
kommunerna på detta sätt har kommit att utnyttja en stor mängd ungdomar
som gratis arbetskraft i den reguljära verksamheten och att detta samtidigt
har försämrat ungdomarnas möjligheter att få riktiga jobb på den reguljära
arbetsmarknaden.

Liknande synpunkter på ungdomarnas situation på arbetsmarknaden förs
fram i centerpartiets motion 647. I denna pekas på brister i yrkesutbildningen,
att arbetsmarknaden är omgärdad av byråkratiska regler till skydd för de
redan etablerade och att möjligheterna till ungdoms- eller introduktionslöner
har varit otillräckliga. Det framhålls därutöver som en förklaring till
ungdomens svårigheter på arbetsmarknaden att denna inte har varit tillräckligt
expansiv med en otillräcklig ökning av antalet arbetstillfällen. Centerpartiet
anser att unga människors möjligheter till en plats i det ordinarie
arbetslivet behöver förbättras på ett genomgripande sätt. Det sägs samtidigt i
motionen att man i denna kommer att uppehålla sig vid de åtgärder som
aktualiserats beträffande ungdomslagen. Utskottet återkommer därför till
centerpartimotionen i det särskilda avsnittet om verksamheten med ungdomslag.

Folkpartiet anser i motion 2760 att ungdomsarbetslösheten "naturligtvis
till en del” är betingad av den låga ekonomiska aktiviteten och obalanserna i
samhällsekonomin. De som drabbas hårdast av ett försämrat konjunkturläge
är de nytillträdande på arbetsmarknaden. En samhällsekonomi i balans är

AU 1984/85:11

därför den främsta förutsättningen för full sysselsättning även bland ungdomar.
1 ett avsnitt i motionen med rubriken Ansvaret för ungdomsarbetslösheten
pekar även folkpartiet på lönenivån som en av de främsta anledningarna
till dagens stora problem för ungdomar på arbetsmarknaden. Folkpartiet
avvisar de teorier och uppfattningar som vill övervältra ansvaret för
sysselsättningen helt på arbetsmarknadens parter och hävdar att en sådan
politik skulle stöta på avgörande svårigheter speciellt då det gäller ungdomarna.

Ökande svårigheter för ungdomarna på arbetsmarknaden har varit
märkbara under en lång tid såsom redovisas i moderata samlingspartiets
motion 900. Motionärerna hävdar vidare att det behövs en sammanhållen
strategi mot ungdomsarbetslösheten som bygger på att de flesta ungdomar
själva klarar inträdet på arbetsmarknaden och att det inträdet kan underlättas
genom att förekommande hinder undanröjs. Problemet uppstår när man
skall omsätta allmänna riktlinjer av detta slag i praktisk politik. Moderata
samlingspartiet vill utforma denna med utgångspunkt i att dagens svårigheter
för ungdomar i allt väsentligt kan härledas från tre faktorer, nämligen att
ungdomarnas ingångslöner är för höga, att arbetsmarknadslagstiftningen
förmenas hindra deras inträde på arbetsmarknaden och att den praktiska
yrkesutbildningen har försämrats.

Utskottet avser inte att här närmare diskutera dessa faktorer. Lönefrågan
behandlas i det följande avsnittet. Arbetsmarknadslagstiftningen och yrkesutbildningen
tas upp i andra sammanhang. Det skall här endast konstateras
att initiativ som tidigare tagits av moderata samlingspartiet för att förändra
förhållandena på dessa områden inte har vunnit anslutning från riksdagens
sida.

Vidare anser utskottet att man bör framhålla en annan faktor som har
uppmärksammats i folkpartiets och centerpartiets motioner och som är av
grundläggande slag, nämligen sambandet mellan ungdomars sysselsättning
och konjunkturförändringarna. Som konstateras i folkpartimotionen är det
de nytillträdande som drabbas hårdast av ett försämrat konjunkturläge. Det
framhålls i betänkandet Arbetsmarknadspolitik under omprövning (SOU
1984:31 s. 176) att t. ex. lågkonjunkturen i början av 1970-talet ledde till att
arbetslöshetstalen för resp. ungdomsgrupper ungefär fördubblades mellan
åren 1970 och 1972. Det sägs vidare i samma betänkande att de relativa
arbetslöshetstalen i alla konjunkturlägen är högre för ungdomar än för
vuxna. Därför anses det vara av största vikt för att motverka och hålla nere
ungdomsarbetslösheten att tillväxttakten och kapacitetsutnyttjandet i ekonomin
hålls uppe. Det påpekas dessutom att efterfrågeutvecklingen är
central även för ungdomar med speciella svårigheter på arbetsmarknaden,
exempelvis invandrarungdomar.

Insatserna mot ungdomsarbetslöshet måste utgå från det samband som
finns mellan ekonomisk politik och sysselsättning. En politik som stimulerar
den ekonomiska aktiviteten och förbättrar den samhällsekonomiska balan -

AU 1984/85:11

sen kommer inte minst ungdomarna och deras sysselsättning till godo.
Åtgärder som försämrar ungdomarnas ställning i förhållande till andra
arbetstagare avvisas av utskottet. Med hänsyn härtill och till vad ovan anförts
anser utskottet att riksdagen bör avstå från att ge sin anslutning till vad som
anförs i motion 900 om förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdom.
Motionen avstyrks sålunda i den delen.

De uttalanden som görs i folkpartiets motion 2760 om sambandet mellan
ungdomars sysselsättning och konjunkturförändringar har vunnit utskottets
instämmande. I motionens avsnitt om Ansvaret för ungdomsarbetslöshet
sägs, som tidigare nämnts, att lönenivån för ungdomar är en av de främsta
anledningarna till dagens stora problem för ungdomar på arbetsmarknaden.
Utskottet avser inte att här gå i svaromål, därför att lönesättningen för
ungdomar återkommer i följande avsnitt men också för att folkpartiet
samtidigt menar att ansvaret för sysselsättningen inte helt och hållet kan
övervältras på arbetsmarknadens parter. Folkpartiet visar på ett övertygande
sätt i motionen varför detta inte är möjligt. De nu redovisade resonemangen i
motionen kan dock knappast sägas ge anledning till ändringar i den förda
politiken när det gäller ungdomar, och därför föreslår utskottet att motionen
i denna del inte leder till någon riksdagens åtgärd.

Vänsterpartiet kommunisterna hävdar i motion 649 att grundorsaken till
ungdomens arbetslöshet står att finna i det kapitalistiska systemet som inte
förmår skapa arbete åt alla. Enligt vpk behöver ca 100 000 ungdomar i dag ett
fast arbete som de kan försörja sig på. Däri inräknas ungdomar i ungdomslag
och anställda med lönesubventioner i form av rekryteringsstöd till privata
företag. En huvuduppgift sägs vara att planmässigt skapa meningsfulla och
varaktiga arbeten för ungdomen. Till detta fogas att den politik vpk
förespråkar vad gäller ekonomi, näringspolitik, offentlig sektor, arbetstid
och arbetsmarknadspolitik innebär fler arbetstillfällen och en ljusare framtid
för ungdomen. På kort sikt krävs att ungdomslagen förändras, en ungdomsgaranti
införs och en vuxenutbildning utvecklas inom det tekniska området.

Att utskottet delar uppfattningen att ungdomar gynnas av en sysselsättningsfrämjande
politik som leder till fler arbetstillfällen framgår av vad
utskottet nyss anfört. Av de konkreta förslag som vpk för fram tar utskottet i
detta sammanhang upp tanken på en ungdomsgaranti. Den bygger på att
rekryteringsplatserna i de privata företagen avskaffas, eftersom stödformen
enligt vpk innefattar en direkt subvention till näringslivet och dess betydelse
för nyanställningar kan ifrågasättas. I stället bör enligt vpk resas krav på att
de större företagen, som sägs vara de som gör vinster på omfördelningen i
ekonomin, garanterar anställning åt arbetslösa ungdomar i proportion till
den egna arbetsstyrkan - en ungdomsgaranti. Finansieringen av denna
garanti bör främst ske genom avgifter från de större företagen.

Förslag om en ungdomsgaranti med denna uppläggning har tidigare
framförts i riksdagen utan att vinna bifall (se bl. a. AU 1983/84:21 s. 41). När
rekryteringsstödet till enskilda arbetsgivare infördes genom beslut på hösten

AU 1984/85:11

1983 var ungdomarna en av de målgrupper som främst avsågs med denna nya
stödform. I höstas gavs nya riktlinjer (se prop. 1984/85:45, s. 52, AU
1984/85:7 s.21) att rekryteringsstödet i första hand skall förbehållas långtidsarbetslösa.
Även om detta inte bör tolkas som att ungdomar är uteslutna från
den fortsatta bidragsgivningen (jfr vad som sägs i det följande avsnittet om
ungdomslag) innebär detta att det inte längre föreligger den form av
utbytbarhet mellan rekryteringsstöd och den föreslagna ungdomsgarantin
som vpk räknar med. Även andra invändningar kan göras. Man kan t. ex.
fråga sig om det går att undvika att företagen åläggs att anställa ungdomar
oavsett om deras arbetskraft behövs eller inte, exempelvis i konjunkturnedgångar
då man får räkna med att det skulle uppstå ett växande behov att
företagen infriar en garanti av detta slag. Med hänsyn till vad nu anförts anser
utskottet att riksdagen inte bör frångå sin tidigare inställning till en
ungdomsgaranti med den aktuella utformningen. Motion 649 avstyrks alltså i
den föreliggande delen.

Ungdomslöner och arbetsgivaravgifter

Som nämnts i det föregående avsnittet anser moderata samlingspartiet och
folkpartiet att höga ingångslöner för ungdomar är en av de väsentliga
faktorerna bakom ungdomsarbetslösheten, eftersom lönekostnaderna för
ungdomar sägs skilja sig endast obetydligt från kostnaderna för äldre och mer
erfaren arbetskraft. I motionerna 900 resp. 2760 läggs fram förslag till de
åtgärder som de båda partierna anser vara motiverade.

Moderata samlingspartiet (motion 900) tänker sig att en förändring av
relationerna mellan lönerna för vuxen, erfaren arbetskraft och för nytillträdande
ungdomar kan ske på det sättet att regeringen stimulerar arbetsmarknadens
parter att avtala om att lönerna skall vara oförändrade under tre år för
ungdom under 20 år. Om så sker bör staten tidigarelägga de positiva
effekterna av en hejdad löneutveckling för ungdomar genom att som en
engångsåtgärd sänka arbetsgivaravgifterna för ungdomar i angivna åldrar
med t. ex. 15, 10 resp. 5 % under treårsperioden.

Folkpartiet (motion 2760) föreslår en liknande konstruktion, med en
nedsättning av arbetsgivaravgifterna under fyra år, varav under det första
med 10 %, det andra med 7,5 % etc. Under denna period är det meningen
att ungdomslönerna skall hållas konstanta. Även folkpartiet anser att
regeringen bör uppmanas att ta initiativ till överläggningar med arbetsmarknadens
parter om att de skall träffa överenskommelse härom.

I motion 2737 av Gunnar Hökmark (m) skisseras ett system med
differentierade arbetsgivaravgifter på villkor att parterna är återhållsamma
med ungdomslöner. Marianne Karlsson (c) föreslår i motion 599 - utan att
beröra lönesättningen - att arbetsgivaravgifterna slopas för korttidsanställda
ungdomar under 20 är, och Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i
Röstånga (fp) återkommer i motion 1157 till tanken på lägre ingångslöner

AU 1984/85:11

som ett pilotprojekt i Malmöhus län med hänsyn till sysselsättningssituationen
för ungdomar i det länet.

Ungdomars ingångslöner har tidigare behandlats av utskottet i betänkandena
AU 1982/83:21 s. 36 och AU 1983/84:21 s. 43. Frågan om sänkta
arbetsgivaravgifter har berörts i betänkandena AU 1983/84:8 (s. 35, jfr AU
1983/84:12 s. 13) och 1983/84:24 (s. 21). Utskottet anser det vara tveksamt
om en generell åtgärd av det åsyftade slaget får de effekter motionärerna
räknar med. Det förefaller mer sannolikt att åtgärden endast leder till att de
stora grupper av ungdomar som i dag kommer ut i arbetslivet utan problem
får se sin lönesituation relativt försämrad. Detta talar för att man bör hålla
fast vid den vedertagna principen att löner och allmänna anställningsvillkor
bör fastställas genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden
utan inblandning från statsmakternas sida. Det är parternas sak att överväga
sådana anordningar som särskilda ingångslöner för ungdomar om det anses
behövligt. På många avtalsområden finns också lönedifferentieringar när
hänsyn till ålder och yrkeserfarenhet bedömts göra detta motiverat.

Eftersom utskottet inte är berett att stödja tanken på en intervention från
statsmakternas sida när det gäller ungdomslönerna finner utskottet inte skäl
att närmare gå in på därmed sammanhängande förslag om sänkta socialavgifter.

Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrker utskottet de aktuella
yrkandena i motionerna 900, 2737 och 2760.

I motion 599 - i vilken föreslås sänkta arbetsgivaravgifter utan koppling till
lönenivån för ungdomar - hänvisas till den avgiftsnedsättning som gjorts av
regionalpolitiska skäl i kommunerna i Norrbotten. Det bör utöver vad ovan
sagts därför tilläggas att nedsättningen i Norrbottenkommunerna avser
samtliga anställda i berörda företag vilket underlättar åtgärdens administration
för både företag och myndigheter. Vidare kompenseras intäktsbortfallet
via ett särskilt anslag på industridepartementets budget. Utskottet avstyrker
även motion 599.

Inte heller är utskottet berett att tillstyrka yrkandet i motion 1157 om
försök med lägre ingångslöner för ungdomar i Malmöhus län.

Av utskottets ställningstaganden följer att utskottet slutligen avstyrker ett
yrkande i moderata samlingspartiets motion 900 om maximilöner för
ungdomar som villkor för arbetsmarknadspolitiska bidrag, såsom rekryteringsstöd,
beredskapsarbeten och ungdomslag.

Utbildningsfrågor

Moderata samlingspartiet skisserar i motion 900 en form av särskild,
lönebidragsfinansierad yrkesutbildning till stöd för långtidsarbetslösa ungdomar
med svåra sociala problem och bristande yrkesutbildning. Utbildningen
avses vara treårig, varvid arbetsmarknadsmyndigheterna skall kunna lämna
bidrag till arbetsgivarna med 75, 50 resp. 25 % av lönekostnaderna under

AU 1984/85:11

dessa tre år. Utbildningen skall innefatta en social och arbetsmarknadsmässig
rehabilitering, och motionärerna förutsätter därför ett nära samarbete
mellan företag, skola, arbetsförmedling och sociala myndigheter.

Förslaget i motion 900 utvecklas i motion 2664 av Alf Wennerfors m. fl.
(m). Det sägs där att den föreslagna utbildningen skall gälla ungdomar i
åldern 16-20 år som har en arbetslöshet av minst sex månader och dessutom
har en bristfällig eller obefintlig yrkesutbildning. Lönebidraget avses vara
grundat på en timlönekostnad som utgör ett genomsnitt av existerande
lärlingsavtal. Även i denna motion förutsätts erforderligt stöd från de sociala
myndigheterna. Det föreslås att regeringen får i uppdrag att närmare
utforma de mera detaljerade reglerna för verksamheten och för bidragssystemet
på grundval av motionernas riktlinjer.

Enligt motion 2664 föreligger ett behov att på detta sätt ge utbildning åt
mellan 2 000 och 3 000 ungdomar. Under nästa budgetår räknar motionärerna
med att utbildning skall kunna beredas 1 000 ungdomar. Bidragskostnaden
härför uppskattas till 50 milj. kr. Motionärerna föreslår att ett nytt anslag
med detta belopp anvisas under rubriken Lönebidrag vid yrkesutbildning av
arbetslösa ungdomar.

Ett liknande förslag framställdes förra året av moderata samlingspartiet.
Det behandlades då av utbildningsutskottet, som avstyrkte förslaget (UbU
1983/84:19 s. 19-20). Arbetsmarknadsutskottet ifrågasätter om motionärerna
nu har förebragt sådana omständigheter som skulle leda till att riksdagen
bör inta en annan ståndpunkt. Inom gymnasieskolans ram finns olika typer
av lärlingsutbildning och inbyggd företagsutbildning. Inom arbetsmarknadsutbildningen
finns särskilda former av utbildning i företag. Dessa system
kompletteras för de handikappades del med de nya formerna för introduktionsstöd
och lönebidrag. Det synes tveksamt om dessa varierade former för
företagsutbildning och rekryteringsstöd pä sätt motionärerna föreslår behöver
byggas ut med en ny stödform som innefattar nya bidragsregler och
åldersgränser. Utskottet avstyrker därför de i motionerna 900 och 2664
framlagda förslagen.

Ungdomsföretagande

I motion 900 från moderata samlingspartiet föreslås att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som anförts i motionen om nyföretagande bland
ungdomar. Folkpartiet har i motion 2760 ett liknande yrkande om tillkännagivande
till regeringen av vad som anförs i motionen om stimulans till
ungdom som vill starta eget.

Moderata samlingspartiet uttalar i sin motion att det finns starka skäl för
regering och riksdag att uppmuntra ungdomars önskan att starta egna
företag. Internationella erfarenheter sägs visa att resultaten har blivit goda
när enskilda företag har engagerat sig. Det finns därför skäl för näringslivsorganisationerna
och de enskilda företagen att utöka sitt nuvarande engage -

AU 1984/85:11

mang. Ung företagsamhet, fadderprojekt och experthjälp för nyföretagande
ungdomar ges som exempel på verksamhet av stort värde. I övrigt hänvisar
moderata samlingspartiet till sin näringspolitiska motion.

I folkpartimotionen sägs att det är självklart att stora svårigheter möter
ungdomar som startar egen verksamhet. De behöver kunskaper om bokföring
och marknadsföring och annat som har att göra med fri företagsamhet.
Enligt folkpartiet är det en viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken att ge
hjälp och stimulans åt ungdomar som vill starta eget.

Det kan i detta sammanhang erinras om att det under budgetåren 1983/84
och 1984/85 har anvisats 20 resp. 7 milj. kr. till särskilda ungdomsprojekt,
däribland start av egna företag. Som påpekas i moderata samlingspartiets
motion kan ungdomar i åldern 18-19 år som i stället för arbete i ungdomslag
driver egen rörelse få bidrag med upp till 600 kr. i veckan under sex månader
med möjlighet att förlänga den tiden med ytterligare sex månader. Arbetslösa
ungdomar som har fyllt 20 år har möjlighet att få det nya bidraget med
belopp motsvarande arbetslöshetsersättning som kan beviljas arbetslösa som
startar egen verksamhet. Särskilda starta-eget-kurser ges inom arbetsmarknadsutbildningen.

När det gäller det nya bidraget till arbetslösa som är 20 år eller äldre för
start av eget företag skall på förekommen anledning erinras om att bidraget i
skattehänseende är att räkna som intäkt av tjänst. I samband med att
utskottet i AU 1983/84:24 (s. 41) föreslog en föreskrift härom i anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen framhöll utskottet samtidigt att det nya
bidraget bör betraktas som en sådan förmån som inte är avgiftsgrundande i
socialförsäkringshänseende. På utskottets begäran godkändes detta uttalande
av riksdagen.

Utskottet anser liksom motionärerna att man bör ställa sig positiv till
ungdomars försök att driva egen verksamhet och därmed komma ur en
arbetslöshetssituation. Olika projekt har prövats under de senaste åren, och
utskottet utgår från att de erfarenheter som gjorts kommer att ge nya idéer
och uppslag. I ett tidigare betänkande (AU 1983/84:21 s. 52) har utskottet
utgått ifrån att regeringen utan dröjsmål återkommer till riksdagen i frågor
som rör ungdomsföretagande i de fall det är aktuellt med nya åtgärder som
kräver riksdagens medverkan. Utskottet vill här bekräfta denna meningsyttring.
Med hänvisning härtill föreslår utskottet att de båda motionsyrkandena
av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Ungdomslag

Inledning

Verksamheten med ungdomslag började den 1 januari 1984. Den innebär
att arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år skall tillförsäkras anställning i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. I sista hand är det hemkommunerna

AU 1984/85:11

som är skyldiga att tillhandahålla arbete i denna form. Ungdomarna arbetar
normalt på halvtid. Lön utgår enligt avtal. Rätten till arbetslöshetsersättning
påverkas.

I fråga om arbetstiden gäller att arbetsgivaren har möjlighet att under vissa
förutsättningar utsträcka den på egen bekostnad. Ungdomar som är berättigade
till ersättning från en arbetslöshetskassa samt förståndshandikappade
ungdomar har rätt att arbeta på heltid. För de förståndshandikappade
ungdomarna gäller dessutom den särskilda regeln att de får arbeta i
ungdomslag även när de är i åldern 20-24 år.

Verksamheten med ungdomslag avser som nämnts anställning hos offentliga
arbetsgivare. Med kommuner och landsting jämställs därvid kommunala
och landstingskommunala företag. Vidare har skogsvårdsstyrelserna rätt att
låta ungdomar i ungdomslag utföra arbete åt enskilda arbetsgivare inom
skogsbruket. Det är vidare tillåtet för kommuner att låta ungdomar i
ungdomslag utföra arbetsuppgifter åt enskilda arbetsgivare om arbetet avser
avgränsade uppgifter som annars inte skulle bli utförda och som lämpligen
inte kan utföras inom ramen för någon annan arbetsmarknadspolitisk
stödform.

Det har förutsatts att arbete i ungdomslag skall varvas med utbildning.
Från utskottets sida har framhållits att stora ansträngningar bör göras av
kommunerna att erbjuda ungdomarna utbildning i det arbete som utförs på
arbetsplatsen och inom områden som kan stärka ungdomarnas ställning på
arbetsplatsen.

De grundläggande bestämmelserna om verksamhet med ungdomslag ges i
lagen (1983:1070, ändr. 1984:521) om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare. Arbetsgivare som anordnar arbete i ungdomslag får bidrag som
täcker hela kostnaden för ersättningen till ungdomarna samt ett särskilt
bidrag till administrations- och handledarkostnaderna. Ett ytterligare bidrag
utgår till kommuner som vid sidan av arbetet i ungdomslag tillhandahåller
utbildning åt ungdomarna. För dessa bidrag gäller förordningen (1983:1079)
om statsbidrag till verksamheten med ungdomslag m.m.

Statens kostnader för ungdomslag täcks från anslaget Statsbidrag för
ungdomslag. För innevarande budgetår är anslaget uppfört med 1 miljard
kronor.

Under år 1984 gjordes totalt 83 000 placeringar av ungdomar i ungdomslag.
Däri ingår ett antal ungdomar som placerades i ungdomslag två eller flera
gånger under året. Under första kvartalets inkörningsskede var i genomsnitt
per månad 22 000 ungdomar sysselsatta i ungdomslag. Under årets sista
kvartal samt i januari 1985 uppgick antalet till 39 000.

I samband med statsmakternas beslut om verksamheten med ungdomslag
förutsattes att denna skulle utvärderas och att en redovisning skulle lämnas
riksdagen under hösten 1984. Detta skedde i regeringens skrivelse 1984/85:88
som behandlades av utskottet i betänkandet AU 1984/85:7 (s. 24 f.). Det
förutskickades vidare att regeringen senast i budgetpropositionen 1985 skulle

AU 1984/85:11

återkomma med förslag med ändringar i regelsystemet m. m. som uppföljningarna
av verksamheten kunde ge anledning till.

Ändringar i lagstiftningen ont ungdomslag

I budgetpropositionen läggs fram förslag till ändringar av lagen om arbete i
ungdomslag. En del av dessa ändringar anges ha till syfte att öka utslussningen
av ungdomar från ungdomslagen till anställningar på den ordinarie
arbetsmarknaden.

Vid de utvärderingar av verksamheten som gjordes år 1984 framkom olika
meningar om huruvida rörligheten bland ungdomar i ungdomslag var hög
eller låg. I de undersökningar där man hade divergerande uppfattningar i
denna fråga var man dock ense om att uppföljningen av ungdomarna från
arbetsförmedlingens sida kunde vara bättre. Det förhåller sig vidare så, att
kombinationen av arbete i ungdomslag med utbildning-som utskottet fann
angelägen - i varje fall under vintern och våren 1984 utnyttjades i endast
ringa utsträckning.

Det föreslås mot denna bakgrund i propositionen att man som ett
obligatoriskt inslag i arbetet i ungdomslag inför kurser som arbetsförmedlingen
anordnar om hur arbetsmarknaden fungerar och om hur man söker
arbete m. m. I arbetet skall alltså ingå vad som i propositionen benämns
”jobbsökaraktiviteter”. Dessa aktiviteter medför att tiden i ungdomslag
förlängs i genomsnitt två timmar per vecka. Under kurstimmarna förutsätts
ungdomarna få ersättning i form av utbildningsbidrag som utgår inom
arbetsmarknadsutbildningen, omräknat till timersättning. Ungdomar som
arbetar heltid skall beredas ledighet med bibehållen lön. Deltagande i
jobbsökaraktiviteterna görs obligatoriskt så till vida att ungdomar som inte
vill delta i aktiviteterna riskerar att bli avstängda från arbetet i ungdomslag.

Förslagen beträffande jobbsökaraktiviteterna föranleder ändringar i lagens
9 och 12 §§.

Jobbsökaraktiviteterna föreslås i propositionen bli kompletterade med ett
i 3 § inskrivet åläggande för arbetsförmedlingen att upprätta individuella
planer för ungdomar som varit i ungdomslag under längre tid, varmed skall
avses en period av fyra månader.

Förslagen beträffande jobbsökaraktiviteterna leder alltså till en viss
förlängning av tiden för sysselsättning genom ungdomslag. Därutöver
föreslås i propositionen att kommunerna får ökade möjligheter att på egen
bekostnad utsträcka arbetstiden i ungdomslag, bl. a. för ungdomar som
uppbär socialbidrag. Propositionens tanke är att kommunerna skall kunna
förlänga arbetstiden när de anser att detta är "adekvat” och efter överenskommelse
med de berörda fackliga organisationerna. Förslaget innebär en
ändring av lagens 7 §.

Som inledningsvis nämnts har ungdomar med rätt till ersättning från
arbetslöshetskassa rätt att arbeta på heltid. Genom en lagändring våren 1984

AU 1984/85:11

vidgades denna rätt så att ungdomar som vid anvisning till ungdomslag
uppfyller arbetslöshetsförsäkringens arbetsvillkor men inte dess medlemsvillkor-
dvs. medlemskap under minst 12 månader-skall kunna övergå från
halvtid till heltid när de under arbetet i ungdomslag uppfyller medlemsvillkoret.

Det föreslås nu i propositionen att man gör en lagändring som går i motsatt
riktning. Ungdomar i åldern 16-17 år kan inom ramen för skolans uppföljningsansvar
anvisas ungdomsplats. Under arbetet på sådana platser kan
ungdomarna ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen och arbeta upp rätt till
kassaersättning. De får därmed rätt att arbeta på heltid om de anvisas arbete i
ungdomslag. Den rätt till kassaersättning dessa ungdomar har avser emellertid
en dagpenning om 100 kr. per dag, medan heltidsarbetet i ungdomslag ger
ca 240 kr. per dag. Detta upplevs som en orättvisa av de ungdomar som har
gått i gymnasieskolan i stället för att arbeta på en ungdomsplats. Med hänsyn
härtill föreslås i propositionen att det görs den ytterligare ändringen av 7 § att
arbetet på ungdomsplatserna för 16-17-åringarna inte skall kvalificera för
heltidsarbete i ungdomslag.

Slutligen föreslås i propositionen en ändring i 2 § att kommunerna i
speciella fall skall anses som arbetsgivare för ungdomar placerade i kommunala
företag. Med nuvarande regler räknas det kommunala företaget som
arbetsgivare, vilket i vissa fall kan vara förenat med olägenheter.

Moderata samlingspartiet och centerpartiet anser att regeringens förslag
till lagändringar bör avslås. I motion 900 avvisar moderata samlingspartiet
förslaget om jobbsökaraktiviteter och i konsekvens därmed också förslaget
om utökning med två timmar per dag av tiden i ungdomslag. Denna
ståndpunkt följs upp i motion 2664 av Alf Wennerfors m. fl. (m) med att
regeringens lagförslag skall avslås i dess helhet.

Centerpartiet yrkar i motion 647 att riksdagen med avslag på regeringens
förslag till ändrade regler för ungdomslagen skall ansluta sig till vad som i
övrigt anförts i motionen i motsvarande del. I den åsyftade delen av motionen
anförs att målsättningen bör vara att hälften av alla ungdomslagsplatser
tillskapas inom den privata sektorn. Lönen vid arbete i ungdomslag skall utgå
med 20 kr. per timme. Som huvudregel skall arbetet i ungdomslag bedrivas
på heltid. Att riksdagen skall fatta beslut om heltidsarbete begärs i en särskild
hemställanpunkt i motionen. Ersättningen till ungdomarna kommer därmed
att som regel utgå med 160 kr. per dag. Om arbetet är förlagt till privata
sektorn bör enligt motionärerna arbetsgivaren stå för 20 kr. och lönebikostnaderna.
Slutligen anser centerpartiet som viktigt att minimera den enskildes
behov av en ungdomsplats. I det syftet förordas att ungdomarna inte skall
anvisas arbete i ungdomslag för mer än sex månader i taget om inte särskilda
skäl föreligger för placering utan sådan tidsbegränsning.

I motionen sägs att dessa förslag kommer att innebära att 18-19-åringar får
bättre möjligheter till arbete utan stöd av ungdomslagen och att förslagen

AU 1984/85:11

utgör ett sådant exempel på besparingar inom arbetsmarknadsverkets
område som centerpartiet har förordat i samma motion.

I förra årets arbetsmarknadsbetänkande (AU 1983/84:21 s. 50-51) underströk
utskottet ungdomslagens karaktär av en övergångsanordning eller sluss
till arbeten på den öppna arbetsmarknaden samt konstaterade att en bred
enighet råder om att inlåsningseffekter skall undvikas. Utskottet uttalade
vidare att ungdomslagen skall utgöra ett temporärt stöd åt de ungdomar som
av olika skäl har särskilda problem att klara övergången mellan skola och
arbetsliv. I de av riksdagen begärda utvärderingarna av verksamheten med
ungdomslag har uppstått delade meningar om utslussningen från ungdomslagen
till anställningar på öppna marknaden har fungerat tillfredsställande.
Oavsett hur det förhåller sig härmed är det i linje med utskottets nyss
redovisade uttalanden att åtgärder vidtas för att främja denna utslussning och
att betydelsen av dessa åtgärder understryks genom att de skrivs in i
lagstiftningen.

Centerpartiet knyter samman sitt avslagsyrkande med en begäran om att
riksdagen skall ansluta sig till de konkreta förslag som centerpartiet för fram
beträffande arbetstidens längd, ersättningen till ungdomarna m. m. Dessa
önskemål om förändringar av verksamheten är enligt utskottets mening inte
argument för att avvisa tanken på åtgärder för att öka rörligheten bland de
ungdomar som sysselsätts i ungdomslagen. Att riksdagen nu, såsom följer av
motionens yrkande, skall skrida till förändringar i lagstiftningen av det
genomgripande slag som aktualiserats av centerpartiet, kan utskottet inte
tillstyrka.

Utskottet ser alltså positivt på regeringens förslag om de ändringar i
lagstiftningen som syftar till att främja utslussningen av ungdomar och
biträder sålunda regeringens förslag till motsvarande lagändringar.

Enligt lagförslaget skall förlängningen av arbetstiden utgöra ”i genomsnitt
två timmar varje vecka”. I motiveringen (prop. s. 110) anförs att det kan vara
lämpligt att förlägga denna tid till fyra timmar varannan vecka som en form
av utbildning. Utskottet anser att det bör vara möjligt att koncentrera
jobbsökaraktiviteterna starkare än så, t. ex. till en vecka om det anses vara
ändamålsenligt. Man bör alltså kunna se den angivna genomsnittstiden över
en längre period än som har angetts i propositionen.

Även övriga lagändringar bör genomföras. Utskottet syftar på skyldigheten
för arbetsförmedlingen att upprätta individuella planer för vissa ungdomar
i ungdomslag, slopande av möjligheten till heltidsarbete för ungdomar
som tidigare har arbetat på ungdomsplatser och det kommunala arbetsgivarbegreppet
i vissa fall.

På en punkt vill utskottet förorda en jämkning. Som redovisats i det
föregående är det avsett att ungdomarna skall uppbära utbildningsbidrag
enligt arbetsmarknadskungörelsen när de deltar i jobbsökarkurserna. Detta
innebär bl. a. att försäkringskassorna kopplas in på verksamheten, eftersom
de är utbetalande myndigheter beträffande utbildningsbidragen. Detta är

AU 1984/85:11

opraktiskt. Det är smidigare att föreskriva att ungdomarna vid deltagande i
kurserna - i den mån de inte är berättigade till lön - har rätt till ersättning med
belopp motsvarande utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning. Ersättningen
utbetalas av resp. arbetsgivare som står som anordnare av
ungdomslagen med rätt för arbetsgivaren att få redovisade kostnader för
ersättningarna i sin helhet täckta av statsbidrag. Utskottet redovisar på
grundval av det anförda i hemställan ett förslag till ändring av 9 § i det till
propositionen fogade lagförslaget. Vid bifall till utskottets förslag ankommer
det på regeringen att göra härav föranledda ändringar i förordningen om
statsbidrag till verksamheten med ungdomslag.

I detta sammanhang bör slutligen redovisas vad som förordats i propositionen
om rekryteringsstöd vid utslussning från ungdomslag. Som redan
anmärkts (s. 40) beslöt statsmakterna i höstas som riktlinje för stödgivningen
att stödet i fortsättningen skall förbehållas långtidsarbetslösa. Arbetsmarknadsministern
uttalar i propositionen (s. 111) att ungdomar i ungdomslag bör
kunna placeras i arbete på den ordinarie arbetsmarknaden utan ekonomiskt
stöd men att det bör vara möjligt att i enskilda fall kunna utnyttja
rekryteringsstöd exempelvis för ungdomar som närmar sig 20-årsåldern och
har varit i ungdomslag en längre tid.

Den i propositionen förordade användningen av rekryteringsstödet beträffande
ungdomar i ungdomslag godtas av utskottet.

Framtida förändringar av verksamheten med ungdomslag

Begäran om förslag från regeringen om förändringar av verksamheten
med ungdomslag framställs i fem motioner.

Moderata samlingspartiet anser att eftersom ungdomslagen skall vara en
sista åtgärd för ungdomar som trots egna ansträngningar och andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder inte har fått fotfäste på arbetsmarknaden så bör
anvisningstiderna förlängas. Vidare bör placering i ungdomslag ske på ett
mera selektivt sätt än hittills. Bl. a. bör förhindras att ungdomar kan avbryta
gymnasiestudier för att övergå till arbete i ungdomslag. Ersättningen till
ungdomar som arbetar i ungdomslag bör fastställas i lag.

Dessutom bör enligt samma motion den privata sektorn få en reell
möjlighet att ta emot ungdomar i ungdomslag. En liknande uppfattning
kommer till uttryck i folkpartiets motion 2127, i vilken begärs att riksdagen
skall uttala att platser hos enskilda arbetsgivare inte bör omgärdas med så
många restriktioner att de i praktiken inte kommer till stånd.

Med moderata samlingspartiets krav på förlängda anvisningstider åsyftas
bestämmelsen i lagens 14 § att arbetsförmedlingen skall anvisa arbete i
ungdomslag senast tre veckor från det att den unge har anmält sig som
sökande hos förmedlingen. Med anledning av vad som sägs i motionen om
avbrott i gymnasiestudierna för övergång till arbete i ungdomslag skall
tillfogas att treveckorsregeln kompletteras av en annan regel i samma lagrum

AU 1984/85:11

som föreskriver att om den unge har anmält sig efter att ha slutat skolan eller
annan utbildning som inte har varit helt kortvarig skall anvisningen i stället
ske senast efter tre månader.

Anvisningstidens längd övervägs i propositionen (s. lil). Såsom arbetsmarknadsministern
där anför är det väsentliga inte hur lång tid som förflyter
innan placering sker i ungdomslag utan att arbetsförmedlingen hela tiden
aktivt arbetar med de unga. Meningen är att dessa insatser skall utökas
genom att de förut beskrivna jobbsökaraktiviteterna skall kunna påbörjas
redan före anvisningen till ungdomslag. Och efter det att anvisning har skett
skall ansträngningarna att finna annan anställning fortsätta och pågå hela den
tid den unge har plats i ungdomslag. Det är redan fastslaget i lagen. Mot den
nu angivna bakgrunden synes det inte påkallat att ändra den nuvarande
treveckorsregeln, och utskottet är liksom arbetsmarknadsministern i vart fall
inte berett att nu förorda en förlängd anvisningstid.

Verksamheten med ungdomslag har inneburit att man i svensk arbetsmarknadspolitik
för en viss grupp arbetssökande, ungdomar 18-19 år,
införde en genom lag garanterad rätt till betalt arbete. Denna rätt inträder
när den unge inte kan finna annan lämplig anställning eller utbildning och
inte heller någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd är aktuell. Det
moderata förslaget innebär att man bryter denna anställningsgaranti. Det
kan ifrågasättas om inte en möjlighet för arbetsförmedlingen till en mer
selektiv placering i praktiken innebär en ytterligare möjlighet att förlänga
anvisningstiden.

Utskottet har i det föregående avsnittet motsatt sig att den nuvarande
lagregeln om att ungdomars löner bestäms genom kollektivavtal ersätts med
ett i lagen fastställt timbelopp (20 kr. per timme). Med denna inställning kan
utskottet inte tillstyrka att det uppdras åt regeringen att lägga fram ett förslag
med liknande inriktning.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen inte bör ge den begärda
anslutningen till vad som anförs i motion 900 i de nu redovisade delarna.

Lagstiftningen om ungdomslag föregicks av en överenskommelse i riksdagen
mellan socialdemokraterna, moderata samlingspartiet, centerpartiet och
folkpartiet på hösten 1983 om verksamhetens inriktning och utformning.
Däri ingick att ungdomar i ungdomslag även skulle kunna placeras på
enskilda arbetsplatser. Denna överenskommelse innebar, som tidigare
nämnts, att kommunerna får låta ungdomar utföra arbete åt enskilda
arbetsgivare. Det bör observeras att ungdomarna även i sådana fall har
kommunen som arbetsgivare. Denna del av överenskommelsen har senare
bekräftats genom den förut nämnda ändringen av 2 § lagen om arbete i
ungdomslag som gjordes på våren 1984.

Placeringen på enskilda arbetsplatser fick särskilt under vintern/våren
1984 en mycket blygsam omfattning. I maj 1984 var 215 av 29 200 ungdomar
placerade på det sättet. I mitten av november hade siffran stigit till ca 850.
Arbetsmarknadsministern uttalar i budgetpropositionen (s. 108-109) att

4 Riksdagen 1984185.18 sami. Nr 11

AU 1984/85:11

”även om det aldrig har varit meningen att denna möjlighet skall kunna få en
vidsträckt omfattning står det under våren låga utnyttjandet enligt min
mening inte i överensstämmelse med riksdagens intentioner".

När det gäller den kritik som moderata samlingspartiet och folkpartiet
riktar mot alltför stränga restriktioner för placeringen av ungdomar hos
enskilda arbetsgivare bör erinras om att detta var en möjlighet som tillkom på
utskottets initiativ. Det är sålunda på förslag av en bred majoritet inom
utskottet som placeringarna skall ske efter en särskild prövning. Genom
denna skall fastställas att det gäller avgränsade arbetsuppgifter, att dessa är
lämpliga för ungdomarna i ungdomslag, att arbetsuppgifterna inte kommer
att utföras utan ungdomslagens medverkan samt att andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder inte är lämpliga.

I betänkandet AU 1983/84:24 (s. 23-24) anmälde utskottet i samband med
att utskottet redovisade sin syn på hithörande frågor att ”utskottet med
tillfredsställelse tagit del av AMS rekommendation för placering av ungdomar
i enskilda sektorn”. I rekommendationen som utfärdades den. 16 mars
förra året angavs som kriterier för placeringarna på enskilda sektorn dels
ungdomarnas eget behov av att skaffa sig speciella arbetslivserfarenheter,
exempelvis uppgifter som ligger i linje med en nyss avslutad utbildning, dels
svårigheter för kommunen att ta fram lämpliga arbetsuppgifter.

I årets budgetproposition säger arbetsmarknadsministern att det är
angeläget att ungdomar i ungdomslag skall kunna placeras hos enskilda
arbetsgivare om den unges behov är sådana att en placering hos enskild
arbetsgivare är överlägsen. Kommunernas eventuella önskemål att utnyttja
egna ungdomsplatser får inte tillåtas gå i första hand. Detta överensstämmer
med den uppfattning utskottet tidigare har uttryckt.

Den undanskymda roll som placeringarna på den enskilda sektorn spelade
på vintern/våren 1984 kan, som arbetsmarknadsministern konstaterat,
knappast sägas överensstämma med riksdagens intentioner. Under hösten
har placeringsmöjligheterna tydligen kommit till ökad användning. Enligt
vad utskottet inhämtat från AMS har det träffats överenskommelser med
företag och fackliga organisationer om arbete i ungdomslag som innefattar
industriutbildning och praktikplatser hos olika företag i Eskilstuna och
Västerås. Ett alternativ är att ungdomar i ungdomslag övergår till företagsförlagd
utbildning med sikte på anställning, såsom skett i höst i Trollhättan
enligt avtal om s. k. industriintroduktion (jfr prop. s. 114). Det är önskvärt
att denna utveckling fortsätter. I likhet med vad som anförs i propositionen
måste man samtidigt säga sig att den enskilda sektorn i första hand bör
utnyttjas för att där bereda reguljära anställningar åt ungdomar som är
placerade i ungdomslag. Detta är en förutsättning för att man skall kunna få
utslussningen från ungdomslagen att öka i den takt alla anser vara önskvärd.
Med hänsyn till det anförda är utskottet inte berett att föreslå en ändring av
riktlinjerna för placering av ungdomar i ungdomslag på den enskilda sektorn,
vilka - som redan sagts - utskottet tidigare har godtagit eller direkt

AU 1984/85:11

medverkat till. Utskottet anser följaktligen att riksdagen inte bör ge sin
anslutning till vad som anförs i motionerna 900 och 2127 om ungdomslag på
den privata sektorn.

Ungdomslagen föreslås i folkpartiets motion 2760 bli kompletterad på så
sätt att ungdomsplatser för 16-11 -åringar utvidgas att omfatta även 18-19-åringar, varvid arbetsmarknadens parter förutsätts förhandla om de lönevillkor
som skall gälla.

Samordningen av ungdomsplatserna och ungdomslagen hör till de problem
som återstår att lösa. Stora och för ungdomarna svårförståeliga
skillnader råder i arbetstid och ersättningsnivåer. Ungdomsplatserna tillkom
genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Man får därför räkna med
att en motsvarande anordning för 18-19-åringar behöver föregås av förhandlingar
inte enbart om lönevillkoren som folkpartiet tänker sig utan även om
uppläggningen i stort.

När riksdagen på hösten 1983 begärde en utvärdering av verksamheten i
ungdomslag aktualiserades samtidigt samordningen av ungdomslag och
ungdomsplatser. Enligt uttalanden i budgetpropositionen (s. 114) bereds
denna fråga nu inom arbetsmarknads- och utbildningsdepartementen. Med
hänsyn härtill kan det inte anses erforderligt med ett nytt initiativ i frågan
med anledning av motion 2760, som i denna del alltså inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Fortsatta överväganden om utökad arbetstid begärs i motionerna 649 från
vänsterpartiet kommunisterna och 2658 av Anna Lindh (s) och Monica
Andersson (s).

Vänsterpartiet kommunisterna anser att den utökning av arbetstiden som
sker genom jobbsökaraktiviteterna är helt otillräcklig. Full tid i form av
arbete och utbildning enligt den s. k. Örebromodellen bör erbjudas alla
deltagare i ungdomslagen. För vpk är ungdomslagen ett offensivt verktyg
som bör utgöra ett trappsteg till fasta arbeten och knytas till den långsiktiga
utbyggnaden av den offentliga sektorn. Riksdagen bör begära att regeringen
lägger fram förslag om utbildning och arbete i enlighet med det anförda.

I motion 2658 ser de båda motionärerna det som ett problem med
ungdomslagen att arbete som regel endast medges på halvtid. Detta skapar
hos ungdomarna en felaktig bild av arbetslivet och ger dem problem att
försörja sig själva. Även i denna motion sägs att en utökad tid i ungdomslagen
bör innehålla utbildningsinslag. Motionärerna tänker sig att deltagarna
då får utbildningsbidrag. De föreslår att regeringen får i uppdrag att utreda
möjligheterna att utöka arbetstiden i ungdomslagen. I utredningen avses
ingå hur kostnaderna för den utökade arbetstiden skall finansieras.

Arbetstidens längd var en av de huvudfrågor som skulle tas upp till förnyad
prövning i samband med den av riksdagen begärda utvärderingen av
ungdomslag. Regeringens överväganden har, som tidigare redovisats, mynnat
ut i förslagen att införa jobbsökaraktiviteter under i genomsnitt två
timmar per vecka och att ge kommunerna vidgade möjligheter att på egen

AU 1984/85:11

bekostnad förlänga arbetstiden. Detta kan synas vara begränsade åtgärder.
En utvidgning av arbetstiden på det sätt motionärerna förordar medför
väsentligt ökade statsfinansiella åtaganden och kan dessutom befaras leda till
minskad benägenhet bland ungdomarna att söka sig ut till andra anställningar
eller till fortsatt utbildning. Utskottet har tidigare i betänkandet motsatt
sig ett motionsförslag om lagstiftning som med omedelbar verkan förlänger
arbetstiden till full tid. Riksdagen bör inte heller ta initiativ till fortsatta
överväganden om en förlängning av arbetstiden. Utskottet avstyrker alltså
de båda motionsförslagen.

Gunnar Hökmark (m) föreslår i motion 2737 att ungdomar i ungdomslag
redovisas som arbetslösa.

Antalet ungdomar i ungdomslag redovisas månatligen av arbetsmarknadsverket
liksom antalet personer i andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Uppgifterna offentliggörs samtidigt med de likaledes månatliga rapporterna
om arbetslösheten m. m. genom statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar
(AKU). Med hänvisning härtill och då motionsförslaget dessutom
innebär avsteg från AKU:s systematik som bygger på internationella
förebilder avstyrker utskottet motionen.

Åldersgränsen för KAS

I de allmänna villkoren för det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS)
ingår en nedre åldersgräns som ursprungligen var 16 år och sedan den 1
januari 1983 är 18 år.

I propositionen (s. 80-81) föreslås att åldersgränsen höjs till 20 år med
hänvisning till att de flesta ungdomar i åldern 18-19 år genom ungdomslagen
aldrig blir aktuella för KAS. Förslaget innebär en ändring i 4 § lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd.

Den föreslagna lagändringen avstyrks i motion 2664 av Alf Wennerfors
m. fl. (m). Motionärerna anför att deras ställningstaganden till ungdomslagens
framtida utformning får till följd att rätten till KAS måste bibehållas för
18-19-åringar.

Utskottet har i det föregående avstyrkt moderata samlingspartiets förslag
beträffande den framtida utformningen av ungdomslagen. Med hänsyn
härtill och då regeringens förslag kan godtas tillstyrker utskottet att
lagändringen kommer till stånd och avstyrker avslagsyrkandet i motion 2664.
Utskottet förutsätter att regeringen följer effekterna av den höjda åldersgränsen
för KAS.

Det skall tillfogas att kontant ersättning kan komma att utgå även i
fortsättningen till ungdomar i den aktuella åldern. Enligt 14 § lagen om
arbete i ungdomslag har den unge nämligen rätt till ersättning med 100 kr. om
dagen, dvs. samma belopp med vilket KAS f. n. utgår, om han eller hon inte
anvisas arbete i ungdomslag inom föreskriven tid eller om den unge tilldelas
uppgifter som inte är lämpliga enligt lagens föreskrifter.

AU 1984/85:11

Anslagsfrågor m. m.

Finansiering av jobbsökarkurserna

För att jobbsökarkurserna skall kunna genomföras på ett bra sätt bör enligt
propositionen arbetsförmedlingen tilldelas särskilda resurser för handledare
vid dessa aktiviteter. Ett belopp om 18 milj. kr. beräknas för att tillföra
arbetsförmedlingen 150 handledare. Beloppet tas upp under det nya anslaget
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Alf Wennerfors m. fl. (m) och folkpartiet yrkar i motionerna 2664 resp.
2127 att regeringens begäran om denna förstärkning till arbetsförmedlingen
skall avslås av riksdagen. Avslagsyrkandet i motion 2664 är en konsekvens av
att moderata samlingspartiet avvisar de föreslagna jobbsökaraktiviteterna.
Folkpartiet, som däremot tillstyrker de nya åtgärderna, anser dock att
insatserna från arbetsförmedlingens sida måste inrymmas i det reguljära
anslaget till förmedlingen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetsförmedlingen bör tillföras
ytterligare resurser för att fullgöra de nya åliggandena. Det rör sig om
intensivförmedling för i runt tal 50 000 ungdomar per år. Att, såsom
folkpartiet föreslår, tillgodose detta resursbehov genom omprioriteringar
leder till att förmedlingens service till andra grupper arbetssökande får
eftersättas i motsvarande mån. Med det anförda avstyrks de båda motionernas
avslagsyrkanden.

I motion 2099 av Lisbet Calner (s) och Inga-Britt Johansson (s) erinras om
att kommunerna i form av ungdomscentra och på annat sätt driver en
sysselsättningsfrämjande verksamhet vari ingår kurser av liknande slag som
avses med de nya jobbsökarkurserna i ungdomslagen. De senare kurserna
skall enligt regeringens förslag bedrivas av arbetsförmedlingen. Motionärerna
anser att det bör sägas ut att kurserna bör anordnas i samverkan med
kommunerna.

Det är arbetsförmedlingen som enligt lagen har ansvaret för att följa upp
placeringarna av ungdomar i ungdomslag genom att under hela den tid den
unge är i ungdomslag fortsätta ansträngningarna att finna anställning eller
utbildning. Därför är det konsekvent att det är förmedlingen som tilldelas
uppgiften att svara för en kursverksamhet av detta slag och tilldelas häremot
svarande resurser. Det är givetvis värdefullt om samverkan sker med
kommunerna. Denna medverkan bör emellertid inte påkallas i bindande
form när det samtidigt inte har ansetts aktuellt att lämna någon form av
ekonomisk gottgörelse härför. Med de nu gjorda uttalandena avstyrks
motion 2099.

AU 1984/85:11

Finansieringen av ersättningen till ungdomar vid deltagande i jobbsökarkurserna Vad

beträffar ersättningen till ungdomar under den tid de deltar i
jobbsökarkurserna har i den tidigare framställningen förutsatts att de skall få
ersättning med belopp motsvarande utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning
omräknat till timpenning. Kostnaderna härför beräknas i budgetpropositionen
till 35 milj. kr. och föreslås bli finansierade på samma sätt som
utbildningsbidrag och ersättningar vid arbetslöshet, dvs. till viss del från
anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag och i övrigt
genom den arbetsmarknadsavgift som tas ut av arbetsgivare enligt lagen om
socialavgifter.

Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkar i motion 2664 att regeringens förslag till
medelsanvisning skall avslås i enlighet med moderata samlingspartiets
avvisande av förslaget om jobbsökarkurserna.

Utskottet har godtagit införandet av dessa kurser och att ungdomarna får
ersättning vid deltagandet i dem. Därför tillstyrks att medel anvisas med det
av regeringen begärda beloppet, 35 milj. kr., och följaktligen avstyrks
avslagsyrkandet i motion 2664.

I det föregående har utskottet föreslagit att ungdomarna vid deltagandet i
kurserna inte skall uppbära utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
utan en ersättning från arbetsgivarna som beloppsmässigt motsvarar
utbildningsbidraget. I detta sammanhang föreslår utskottet dessutom att
kostnaderna för ersättningarna bestrids från anslaget till verksamheten med
ungdomslag och inte, som regeringen föreslagit, anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag. Därmed undviker man att bidragskostnaderna
för ungdomslagen splittras på två anslag.

Medelsanvisningen till anslaget Statsbidrag för ungdomslag

1983/84 Utgift 114 391 000

1984/85 Anslag 1 000 000 000

1985/86 Förslag 1 180 000 000

Regeringen föreslår under punkt B 17 i budgetpropositionen (s. 105-114)
för nästa budgetår ett anslag till Statsbidrag för ungdomslag med 1 180 milj.
kr., varvid regeringen har utgått från att i genomsnitt 25 000 ungdomar per
månad kommer att sysselsättas i ungdomslagen.

Alf Wennerfors m. fl. (m) bedömer i motion 2664 att ett genomförande av
moderata samlingspartiets förslag beträffande ungdomslagen medför att i
genomsnitt 15 000 ungdomar kommer att sysselsättas per månad och
beräknar med utgångspunkt härifrån anslagsbehovet till 708 milj. kr.

I ett tidigare avsnitt har utskottet motsatt sig moderata samlingspartiets
förslag beträffande ungdomslagen. Med hänsyn härtill och då regeringens
medelsberäkning godtas föreslår utskottet med avstyrkande av motion 2664 i

AU 1984/85:11

förevarande del att anslaget Statsbidrag för ungdomslag för nästa budgetår
anvisas med det belopp regeringen har begärt. Det erinras om vad ovan
föreslagits beträffande anlitande av medel från detta anslag för att täcka
kostnaderna för ersättningar till ungdomar som deltar i ungdomslagens
jobbsökarkurser.

Avslutningsvis skall i detta sammanhang redovisas en i propositionen
aktualiserad fråga om det administrationsbidrag som f. n. utgår till arbetsgivarna.
Bidraget utgör 100 kr. per deltagare och vecka. I syfte att uppnå en
administrativ förenkling utan ökade kostnader föreslås i propositionen att
statsbidraget i fortsättningen skall schablonmässigt utgå med 10 % av
arbetsgivarnas redovisade lönekostnader för ungdomarna i ungdomslag.
Utskottet har för sin del ingen invändning mot denna förändring av
administrationsbidraget.

Övriga ungdomsfrågor

I detta avsnitt tar utskottet upp några återstående motionsyrkanden
beträffande ungdomar.

Sven Aspling m. fl. (s) föreslår i motion 1104 att åtgärder motsvarande den
s. k. Örebromodellen införs för ungdomar i åldern 20-24 år på försök i
Karlstad eller annan Värmlandskommun.

Med Örebromodellen avses den tvååriga försöksverksamhet med ungdomsarbete
i Örebro som inleddes den 1 juli förra året. Verksamheten har
formen av värvning av kommunala beredskapsarbeten och utbildning. Den
är, som sägs i motionen, avsedd för ungdomar i åldern 20-24 år.

Riktlinjerna för verksamheten i Örebro fastställdes genom statsmakternas
beslut våren 1984 (prop. 1983/1984:150, AU 1983/84:24, s. 26-27). Den är
kostnadsberäknad till 42 milj. kr. Utskottet konstaterade i det nyssnämnda
betänkandet att det är fråga om en försöksverksamhet av betydande
omfattning och räknade därför med att den kommer att ge erforderligt
underlag för att bedöma de resultat som kan uppnås med de aktuella
insatserna. Med hänvisning härtill avstyrkte utskottet motionsyrkanden om
att försöken skulle ges en bredare omfattning. Andra kommuner, tilläde
utskottet, var oförhindrade att bedriva en liknande verksamhet, men det får i
så fall ske inom ramen för de principer som riksdagen godkände på hösten
1983 för värvning av beredskapsarbeten och utbildning.

De redovisade uttalandena från utskottets sida äger oförändrad giltighet
på det nu föreliggande förslaget i motion 1104, som alltså avstyrks av
utskottet i denna del.

Börje Hörnlund (c) och Karin Israelsson (c) förespråkar i motion 2269
åtgärder för att minska arbetslösheten bland ungdomar i Västerbotten.

Utskottet har förståelse för motionärernas oro för ungdomarnas situation
på arbetsmarknaden i Västerbotten. Utskottet, som i övrigt inte har anlagt
regionala aspekter på ungdomsarbetslösheten, anser sig inte ha skäl att på

AU 1984/85:11

grundval av förevarande avsnitt i motion 2269 initiera särskilda åtgärder i
detta län utan föreslår att motionen med de gjorda uttalandena av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Slutligen redovisar utskottet motion 2655 av Marianne Karlsson (c) med
förslag att regeringen skall få i uppdrag att låta AMS starta en kampanj för
anställning av ungdomar i anslutning till FN:s ungdomsår. Bakgrunden till
förslaget är motionärens uppfattning att personalbrist och stor arbetsbörda
tvingar företagen att acceptera ökat svinn i form av stölder och skadegörelse.
Motionären förordar att år 1985, det av Förenta nationerna proklamerade
ungdomsåret, skall ”bli det år där ungdomens moral stärks och där de ges
möjlighet att vara med och skapa ett för oss alla trivsammare samhälle”.

Uppgifter av det i motionen angivna slaget måste anses falla utanför AMS
verksamhetsområde, och utskottet avstyrker sålunda motionen.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

År 1972 genomfördes två större förändringar i arbetsmarknadsverkets
administration. Dels beslöts att verket skulle ingå i den försöksverksamhet
med programbudgetering som inletts i slutet av 1960-talet inom statsförvaltningen,
dels gjordes en omorganisation av arbetsmarknadsstyrelsen (se 1972
års statsverksproposition, bil. 13, s. 27-56, InU 1972:3 s. 1-7).

Försöksverksamheten med programbudgetering inom statsförvaltningen
upphörde under senare delen av 1970-talet enligt förslag i proposition
1976/77:130. AMS har dock som tidigare fått sina anslag anvisade i
programtermer. I årets budgetproposition föreslås att arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader skall anvisas under ett myndighetsanslag. Vidare
läggs fram förslag till en ny organisation av AMS kansli.

Nytt myndighetsanslag

Före övergången till programbudget anvisades medel till arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader över två myndighetsanslag, ett till Arbetsmarknadsstyrelsen
och ett till Arbetsförmedlingen. I enlighet med principerna
för en programbudget - i vilken varje program skall bära sina administrationskostnader
- slopades dessa myndighetsanslag, och förvaltningskostnaderna
fördelades på de olika programmen för arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning,
sysselsättningsskapande åtgärder etc.

Förvaltningskostnaderna har inte närmare behandlats i samband med
medelstilldelningen till de olika programanslagen, utan dessa kostnader har
vid de årliga budgetprövningarna övervägts av statsmakterna i ett sammanhang,
varefter de fördelats på de olika programmen enligt vissa schabloner.
För att uppnå en enklare och mer överskådlig redovisning av förvaltningskostnaderna
föreslås i propositionen att medlen för dessa kostnader för

AU 1984/85:11

budgetåret 1985/86 anvisas under ett särskilt myndighetsanslag. På sikt är det
meningen att samtliga förvaltningskostnader skall täckas av detta anslag.
Undantag skall göras för arbetsmarknadsinstituten, vilkas förvaltningskostnader
är avsedda att liksom hittills beräknas för sig.

I enlighet härmed föreslår regeringen under punkt B 1 (s. 53-65) att
riksdagen skall till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 1 411 472 100 kr.

	1984/85	Beräknad ändring 1985/86
		AMS	Föredraganden
Personal	5 495	+ 265	+ 1 560'11
Förvaltningskostnader	906 981 000'2'	+ 162 381 000	+ 292 377 000
(därav lönekostnader)	(782 914 000,3>)	(+ 115 163 000)	(+ 275 654 000)
Lokaler	184 996 000	+ 24 878 000	+ 9 148 000
Handledarinsatser
för ungdomslag	-	-	+ 18 000 000
	1 091 947 000<24>	+ 187 259 000	+ 319 525 000

'9 Tillskottet av tjänster beror på överföring av lönemedel från andra anslag.

'2| Av beloppet avser 460 000 kr. en engångsanvisning.

131 Av beloppet avser 260 000 kr. en engångsanvisning.

<4) Ytterligare 1 056 000 kr. har anvisats för budgetåret 1984/85.

Dessa medel har innehållits av regeringen i samband med att AMS fr. o. m. den 1

januari 1985 ej längre har ansvaret för mottagandet av flyktingar.

Huvuddelen av det nya anslaget skall täcka kostnaderna för arbetsförmedlingsverksamheten
(utom ADB, platslistor m. m.). Dessa kostnader har
hittills huvudsakligen betalats från anslaget Arbetsmarknadsservice. I övrigt
anges i propositionen att det nya anslaget tar över - förutom förvaltningskostnaderna
under resp. program - kostnader för förmedling och tolkinsatser
för flyktingar från anslaget Åtgärder för flyktingar samt lönemedel för
personal som betalats från anslagen till Sysselsättningsskapande åtgärder
(däribland anställda inom AMS egenregiverksamhet) och till Arbetsmarknadsutbildning.

I propositionen (s. 54) lämnas följande sammanställning över det totala
antalet tjänster, tjänstgörande årsarbetare och lönekostnad budgetåret
1984/85 med finansiering dels över de gemensamma förvaltningskostnaderna,
dels över programanslagen:

AU 1984/85:11

Placering	Antal tjänster	Antal tjänstgörande	Antal årsar- betare	Löne-kostnad (1 000-tal kr.)
AMS	771	680	631	110 220
Länsarbets-
nämnderna	1 888	1 883	1 694	255 821
Arbetsförmedlingen	5 274	5 112	4 627	677 679
AMU- och flykting-
förläggningar	231	218	187	55 416
Arbetsmarknads-
institut	2 368	2 382	2 070	325 107
Regionkontor	621	583	551	85 701
SUMMA	11 154	10 858	9 760	1 509 947

Utskottet anser för sin del att riksdagen bör godta att arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader i fortsättningen finansieras i vanlig ordning från
ett myndighetsanslag. Några avgörande skäl att behålla den nuvarande
ordningen, som hänger samman med försöksverksamheten med programbudgetering,
torde inte föreligga. Till detaljerna i anslagsberäkningen
återkommer utskottet i det följande.

Ny organisation av AMS

AMS inrättades år 1948. Enligt då gängse organisationsmodeller fördelades
verksamheten på olika byråer, var och en under ledning av en byråchef
som var direkt underställd verksledningen, en generaldirektör och en
överdirektör.

Omorganisationen år 1972 föregicks av ett översynsarbete inom statskontoret
och AMS. Denna ledde fram till att de nio byråer som då fanns hos
AMS inordnades i tre avdelningar, en för arbetsmarknadsservice, en för
sysselsättningsplanering och en för ekonomi och administration. Varje
avdelning skulle ledas av en chef, och verksledningen kom alltså att utgöras
av generaldirektören, överdirektören och de tre avdelningscheferna. Vid
genomförandet av omorganisationen eftersträvades att anpassa den nya
organisatoriska uppbyggnaden till den samtidigt inledda försöksverksamheten
med programbudgetering, så att man så långt möjligt kunde knyta
samman program och organisatoriska enheter (s. k. ansvarsområden).
Denna princip visade sig dock inte möjlig att genomföra fullt ut.

I början av år 1984 antog AMS riktlinjer för en förbättring av arbetsförmedlingens
service till arbetssökande och arbetsgivare, det s. k. serviceprogrammet.
Detta innebär bia. att personalresurser omfördelas från central
och regional administration till förmedlingsservice. Vidare är avsikten att
beslutsbefogenheter skall delegeras och att administration och regelsystem
förenklas. Till dessa principer för att förbättra arbetsförmedlingens service

AU 1984/85:11

har statsmakterna anslutit sig (se prop. 1983/84:150 bil. 4s. 6, AU 1983/84:21
s. 56 och AU 24 s. 78). I syfte att anpassa de olika enheterna inom AMS till
serviceprogrammet föreslog styrelsen i höstas en ny organisation som
innebär att de nuvarande avdelningarna upplöses och att styrelsen organiseras
på sätt framgår av följande tablå.

Styrel se

General

direktor

öv er-di rektor

Förmedlings- Utbilda.-direktör direktör

Adm.

di rektor

Personal -direktör

Forsvar

Utredning	Plats-förmedl ing


Bygg- och pl aneri ng	Vägledning

Produk- tion	Försäkring

Utbild ning -

Ekonomi/ Intendentur	Personal

Adm. utveckl ing	Personal- utbildning

Information	Aske kursgård

Juri di ska	ÅHS Intern-service

Enligt AMS är syftet med den föreslagna organisationsförändringen att
den skall understödja en process mot ökad målstyrning, förbättra samordningen
med fältverksamheten och öka samordningen inom AMS så att
resurserna kan utnyttjas mer effektivt. Personalstyrkan beräknas under en
treårsperiod kunna minskas med 150-170 tjänster för omfördelning till
fältorganisationen. Härvid förutsätter AMS att man också kan tillgodogöra
sig effekterna av att det i samband med omorganisationen införs effektivare
ärendehandläggning, utveckling av administrativa rutiner och ny teknik.

I propositionen tillstyrks att de riktlinjer AMS har dragit upp får utgöra
grund för en omorganisation av styrelsens kansli och att denna får genomföras
i huvudsak på det sätt AMS har föreslagit med verkan från den 1 juli 1985.
Avvikelser förutsätts sålunda kunna ske med hänsyn till vad som framkommer
i det fortsatta översynsarbetet men också framdeles med hänsyn till
behovet av att kunna göra anpassningar av AMS organisation till ändrade
förhållanden på arbetsmarknaden.

Moderata samlingspartiet noterar i motion 900 det positiva förändringsarbete
som den nya verksledningen inom AMS har genomfört. Detta arbete
sägs emellertid vara för begränsat och utgå från verkets traditionella
monopolställning inom arbetsförmedlingsområdet. Motionärerna anser att
AMS-kommittén bör få i uppdrag att förutsättningslöst utreda en organisation
baserad på följande principer.

AU 1984/85:11

Det nuvarande arbetsförmedlingsmonopolet bör upphävas. Därmed
öppnas vägen för alternativa förmedlingar, även i privat regi. Motionärerna
räknar med att den offentliga förmedlingen kommer att spela en viktig roll
även i framtiden, men den bör ges en fristående ställning i förhållande till den
centrala administrationen inom AMS, som bl. a. därigenom bör kunna
minska kraftigt. Arbetsmarknadsparternas dominerande ställning i AMS
styrelse bör omprövas.

De ovan beskrivna förändringarna påverkar länsarbetsnämndernas funktion.
Motionärerna tänker sig att denna i huvudsak blir att som AMS
regionala organ upphandla tjänster från offentliga och enskilda institutioner.
Ytterligare föreslår motionärerna att byggarbetsnämnder och distriktsarbetsnämnder
avvecklas och att lagstiftningen om obligatorisk platsanmälan
till arbetsförmedlingen avskaffas.

I motion 2664 av Alf Wennerfors m. fl. (m) ges inledningsvis regeringen ett
erkännande för den öppenhet den visat i sina ansträngningar att driva på
förändringsarbetet inom AMS. Motionärerna menar att man nu är i full färd
med att genomföra många av de förändringar som tidigare har begärts av
moderata samlingspartiet men som då betecknats som oansvariga ingrepp
och en försvagning av AMS. De beklagar att regeringen har lagt fram förslag
till omfattande förändringar av AMS och begärt bemyndigande att göra
ytterligare ändringar samtidigt som den på riksdagens begäran tillkomna,
parlamentariskt sammansatta AMS-kommittén är i full verksamhet. Motionärernas
slutsats är att regeringen i stället för länge sedan borde ha deklarerat
sin avsikt att själv överta AMS-kommitténs huvuduppgift och ändrat dess
direktiv eller ha lagt ned kommittén. De yrkar att regeringen skall ges till
känna vad de anfört om AMS organisation.

I motion 2290 av Karl Björzén (m) och Anders Andersson (m) begärs en
översyn av länsarbetsnämndernas organisation och verksamhet med sikte på
rationalisering, decentralisering och upphävande av arbetsförmedlingsmonopolet.

Enligt utskottets mening är det betydelsefullt att AMS kansli anpassas till
det serviceprogram för arbetsförmedlingen som statsmakterna har uttalat sitt
stöd för och att man tar till vara de möjligheter att överföra personalresurser
från central administration till förmedlingsverksamheten som organisationsförslaget
har öppnat. Vad särskilt gäller kritiken i motion 2664 att regeringen
med förbigående av AMS-kommittén själv tar hand om avgörandet av de
kommande organisationsförändringarna skall påpekas att denna kommitté i
ett yttrande över förslaget från AMS - utan att ta ställning till enskildheterna
- ansluter sig till tankegångarna bakom förslagen. Ett fullföljande av den
kritik som förs fram i motionen skulle innebära att det tills vidare borde anstå
med att ta ställning till det föreliggande organisationsförslaget i avvaktan på
att AMS-kommittén slutför sitt arbete och att dess förslag efter remissbehandling
kan bli föremål för beredning. Ett sådant anstånd har emellertid

AU 1984/85:11

inte uttryckligen påkallats av motionärerna, och utskottet har för sin del
samma uppfattning som regeringen att de tidigare ställningstagandena till
serviceprogrammet bör följas upp av snabba beslut om anpassningar av
arbetsmarknadsverkets organisation till detta program. Mot den bakgrunden
finns det inte anledning att delge regeringen ett riksdagsuttalande med det
innehåll som begärs i motion 2664. Denna avstyrks således i den föreliggande
delen.

Utskottet anser för sin del att huvudlinjerna i de förslag AMS har lagt fram
bör kunna ligga till grund för en omorganisation av styrelsens kansli,
varigenom bl. a. den nuvarande indelningen av kansliet på avdelningar bryts
upp till förmån för en mer flexibel organisation. Det finns inte heller för
utskottet anledning att gå in på enskildheterna i organisationsförslaget, utan
såsom sägs i propositionen bör omorganisationen få genomföras på i
huvudsak det sätt AMS har föreslagit, medverkan från den 1 juli 1985. Därav
följer att det i det fortsatta arbetet bör vara möjligt att göra sådana
modifieringar av organisationsförslaget som visar sig erforderliga, bl. a. med
anledning av påpekanden som har gjorts av statskontoret i ett yttrande till
regeringen över AMS förslag.

Vad härefter beträffar förslagen i motion 900 om tilläggsuppdrag till
AMS-kommittén vill utskottet anföra följande.

De initiativ till förändringar i arbetsmarknadsverkets organisation och
uppgifter som motionen förordar har tidigare prövats av riksdagen utan att
vinna bifall. Tanken på en ökad privatisering av arbetsförmedlingen - det
som i motionen kallas avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet - har
avvisats med hänvisning till att en sådan åtgärd hindras av Sveriges anslutning
till internationella konventioner med förbud mot arbetsförmedling i förvärvssyfte
liksom till att den offentliga förmedlingen för att kunna arbeta
effektivt inte bör begränsas i sin verksamhet av att delarbetsmarknader är
upplåtna till privat arbetsförmedling. Vad nu sagts hindrar inte att det kan bli
aktuellt med säranordningar på speciella områden. Det kan här hänvisas till
att det ingår i AMS-kommitténs uppdrag att överväga arbetsmarknadsverkets
ansvar för arbetsförmedlingen inom kulturområdet och förmedlingen av
vikarier inom främst kontorsområdet. Till detta skall fogas att utskottet avser
att i ett senare sammanhang återkomma till olika frågor om arbetsförmedlingslagens
tillämpning med anledning av förslag i såväl motion 900 som
andra motioner.

Om arbetsförmedlingen skall kunna arbeta effektivt måste den självfallet
ha en god överblick över de platser som blir lediga på marknaden. Kraven på
en sådan överblick skärps om den pågående utbyggnaden av ADB inom
förmedlingsverksamheten - som även motionärerna vill främja - skall
fungera väl. Den lag om allmän platsanmälan som de vill avskaffa fyller
således en viktig funktion. I fråga om bygg- och distriktsnämnderna pågår
försök med ändrad verksamhet, vilket gör att det inte kan anses aktuellt att ta
initiativ till att avveckla dem.

AU 1984/85:11

Motionärerna har utgått från att ett genomförande av deras förslag medför
förändringar i länsarbetsnämndernas ställning. Det nu sagda bör därför
kompletteras med att översynen av AMS kansli följs av en motsvarande
översyn av dessa nämnder. En arbetsgrupp inom arbetsmarknadsverket har
styrelsens uppdrag att till sommaren arbeta fram en modell för en ny
organisation för nämnderna. Tanken är att detta organisationsarbete skall
vara avslutat inom verket före utgången av år 1985.

Vad ovan anförts innebär att de riktlinjer som redovisas i den förevarande
delen av motion 900 inte bör läggas till grund för ett tilläggsuppdrag till
AMS-kommittén - som är i slutskedet av sitt arbete - eller för ett
utredningsarbete som utförs i annan ordning. Utskottet avstyrker alltså
denna del av motionen liksom det i motion 2290 framförda kravet på en
genomgripande översyn av länsarbetsnämndernas organisation och verksamhet.
Samtidigt tillstyrks - i den mån det inte framgått av den tidigare
framställningen - vad som förordas i propositionen i fråga om organisationen
av AMS.

I anslutning till de ovan behandlade organisationsfrågorna tar utskottet
upp två motioner som rör AMS egenregiverksamhet. Därmed avses de
beredskapsarbeten som AMS sedan gammalt driver i egen regi för personer
med missbruksproblem och, i någon omfattning, för äldre, lokalt bundna
arbetstagare.

I motionerna 1111 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) och 2661 av Sven-Erik
Nordin m. fl. (c) erinras om att egenregiverksamheten har bedrivits sedan
slutet av 1940-talet. Verksamheten hade tidigare stor omfattning och ledde
till uppbyggnaden av särskilda regionkontor för verksamhetens administration
på regional nivå.

Enligt motion lill bör riksdagen uttala att AMS egenregiverksamhet skall
decentraliseras till länsarbetsnämnderna. Motionärerna anför att inom
denna verksamhet har byggts upp en organisation med unik kompetens att ta
hand om utslagna människor. Denna kompetens bör tas till vara, varvid
motionärerna hänvisar till att AMS-kommittén under våren 1985 skall avge
sina förslag och att det talas mycket om att främmande verksamheter skall
bort. Därför anser motionärerna att det är viktigt att nu slå fast att
egenregiverksamheten, särskilt den som avser s. k. specialanvisad arbetskraft,
skall fortgå under AMS huvudmannaskap.

Även i motion 2661 förordas att egenregiverksamheten överförs från
regionkontoren till länsarbetsnämnderna i resp. län. Motionärerna föreslår
att riksdagen skall uttala sig för att AMS egenregiverksamhet bör fortsätta
med mindre ändringar av detta slag. Tankar har funnits att verksamheten bör
övertas av resp. kommun, men motionärerna hävdar att detta är realiserbart
endast i de verkligt stora kommunerna. Verksamheten är av stor betydelse
för personer med socialmedicinska handikapp, och i de fall verksamheten är
knuten till fasta förläggningar har den också regionalpolitisk betydelse

AU 1984/85:11

genom att den ger sysselsättning i skogsbygder med ringa tillgång på arbete.

Det ingår i AMS-kommitténs uppdrag att behandla egenregiarbetena. I
slutet av november avgav kommittén ett pressmeddelande, varav framgår att
kommittén avser att föreslå att AMS i framtiden inte skall utföra beredskapsarbeten
i egen regi utan att motsvarande arbeten i fortsättningen bör
omhänderhas av kommuner, skogsvårdsstyrelser och statens vägverk. Vidare
sägs att AMS huvudmannaskap för de förläggningar för anvisade
arbetstagare som för närvarande finns på 13 orter i landet bör upphöra och att
ansvaret för boende och social service helt överförs på berörda kommuner.

Som motionärerna har erinrat om har egenregiarbetena pågått under lång
tid, men det har också varit en långvarig diskussion kring dessa arbeten. 1
denna har man å ena sidan skjutit fram betydelsen av verksamheten för de
personer som härigenom får meningsfull sysselsättning och möjligheter till
rehabilitering. Å andra sidan har ifrågasatts det lämpliga i att AMS har en
egen permanent organisation för ändamålet med särskilda resurser i form av
personal, maskinpark och förläggningsbyggnader. Som ett tidigt exempel på
denna debatt kan nämnas att den parlamentariskt sammansatta arbetsmarknadsutredningen,
som var verksam under förra delen av 1960-talet, föreslog
att egenregiverksamheten skulle avvecklas i etapper. Men det beslut som
statsmakterna fattade året 1966 om riktlinjer om arbetsmarknadspolitiken
innebar att utredningsförslaget på den punkten avvisades och egenregiverksamheten
kom att fortsätta.

Enligt utskottets mening bör man nu inte på grundval av motionerna och
AMS-kommitténs pressmeddelande i förväg binda sig för en viss handlingslinje
i denna fråga som kan sägas ha varit omdebatterad under en mycket lång
tid. Det är rimligt att man i vanlig ordning avvaktar det betänkande som
längre fram i vår avges av kommittén och den följande remissbehandlingen
av betänkandet. Tillsammans med den bedömning som görs av regeringen i
en kommande proposition med anledning av betänkandet kommer att finnas
ett avsevärt bredare underlag för riksdagens ställningstagande i frågan. För
ett sådant anstånd med prövning av frågan i sak talar också att riksdagen på
förslag av utskottet (se AU 1980/81:21 s. 60 och 1981/82:21 s. 68) har uttalat
sig för återhållsamhet med förändringar i den organisatoriska ramen för
egenregiverksamheten med hänsyn till utredningsarbetet i AMS-kommittén
och den förnyade prövning av verksamheten som det arbetet kan ge
anledning till. Bakom dessa uttalanden har stått ett enhälligt utskott.
Slutsatsen av det sagda är att riksdagen inte bör göra ett uttalande i den
riktning som begärs i motionerna lill och 2661.

Personalresurser för vissa arbetssökande och regioner

Karin Andersson m. fl. (c) anför i motion 2311 att arbetsmarknadsstatistiken
visar att invandrarna har högre arbetslöshet än svenskar. Särskilt gäller
det invandrarungdomar. De svårigheter invandrarna möter på arbetsmark -

AU 1984/85:11

naden har belysts av invandrarpolitiska kommittén, som framhållit att inte
bara arbetsmarknads- utan även utbildningspolitiska åtgärder måste sättas
in. Motionärerna instämmer häri. I detta sammanhang vill de i likhet med
kommittén föreslå följande åtgärder: att AMS i hela sin organisation
tillämpar åtgärder som vid försök har visat sig ge resultat, exempelvis
Kistaprojektet och AMI-projektet för invandrare samt att AMS låter sin
personal få utbildning i invandrarkunskap, dvs. kännedom om invandrarnas
bakgrund och kulturella särart och om deras hemländer etc.

Det finns ingen anledning att sticka under stol med att invandrarna och
särskilt invandrarungdomarna möter stora svårigheter på arbetsmarknaden.
När det nu gäller de förslag till åtgärder som förordas i motionen utgår dessa
från det arbete som har bedrivits av invandrarpolitiska kommittén. I sitt
slutbetänkande (SOU 1984:58) har kommittén tagit upp olika arbetsmarknadsfrågor
i ett särskilt avsnitt. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer
regeringen längre fram i vår att avge en proposition på grundval av
betänkandet, däribland det nämnda avsnittet. Utskottet anser att de åtgärder
som motionärerna har aktualiserat innefattar resursavvägningar som lämpligen
bör göras i det större sammanhang som en proposition grundad på en
parlamentariskt sammansatt utredning utgör. Därför är utskottet inte berett
att förorda att riksdagen tar de av motionärerna begärda initiativen utan
föreslår att motionen i de behandlade delarna av riksdagen lämnas utan
åtgärd.

Två motioner tar upp behovet av särskild personal för hörselskadade. I den
ena av motionerna, 1447 av Ella Johnsson (c) och Gunhild Bolander (c),
föreslås att det på länsarbetsnämnderna inrättas tjänster för hörselkonsulenter
till stöd för hörselskadade arbetssökande.

Utskottet har vid en tidigare behandling av ett likartat motionsyrkande
(AU 1982/83:21 s. 47) ansett att de hörselskadade bör betjänas inom ramen
för det normala förmedlingsarbetet, inte genom en specialist i varje län. De
hörselskadades särskilda problem ingår i utbildningen för arbetsförmedlarna.
Utskottet är med hänvisning härtill inte berett föreslå att särskilda
hörselkonsulenttjänster inrättas. Motionen bör således inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Inte heller är utskottet berett att tillmötesgå yrkandet av Lennart Bladh
m. fl. (s) i motion 1105 om att det skall inrättas en tjänst som hörselkonsulent
vid länsarbetsnämnden i Örebro med uppgift att betjäna eleverna vid det
riksgymnasium för hörselskadade som statsmakterna förra året beslöt inrätta
i Örebro. Det kan tilläggas att enligt vad utskottet har erfarit finns det planer
att inrätta ett särskilt arbetslag för hörselskadade vid arbetsmarknadsinstitutet
i Örebro genom omfördelning av personal inom institutsorganisationen.

Därutöver bör sägas att vid bedömningen av motion 1105 liksom motion
1447 har utskottet tagit hänsyn till den restriktivitet som präglat de senare

AU 1984/85:11

årens resurstilldelning till AMS på personalsidan. Denna restriktivitet kan
väntas bestå med fortsatta neddragningar av förvaltningskostnaderna (jfr
vad som sägs under Anslagsberäkningen om en plan för sådana neddragningar).
Det bör dock inte uteslutas att en kommande resursöverflyttning från
AMS kansli och länsarbetsnämnderna till fältet kan göra det möjligt att
tillgodose önskvärda punktinsatser för handikappgrupper med särskilda
problem såsom belysts i de båda motionerna.

Två andra motioner gäller särskilda personalresurser för psykiskt utvecklingsstörda.
Folkpartiet i motion 2194 och Gunhild Bolander (c) i motion 541
anför att svårigheterna att bereda psykiskt utvecklingsstörda sysselsättning
är större än för någon annan grupp. En förutsättning för att de utvecklingsstörda
skall kunna tillgodogöra sig arbetsförmedlingens service och få ett
reellt stöd i försöken att få arbete är att det på länsarbetsnämnder och
arbetsförmedlingar finns särskilda kontaktpersoner med kunskap om de
utvecklingsstördas speciella behov. De båda motionerna mynnar ut i
yrkanden om att åtgärder vidtas för att sådana kontaktpersoner utses på
länsarbetsnämnder och förmedlingar.

Motionsförslagen går tillbaka på vad som har förordats av omsorgskommittén
i ett betänkande från år 1981. En redovisning för behandlingen av
kommitténs förslag på arbetsmarknadsområdet lämnas i budgetpropositionen
på s. 22-23. Bl. a. hänvisas till besluten förra våren om arbetsbiträde och
de nya formerna för lönebidrag. I fråga om ungdomslagen har för psykiskt
utvecklingsstörda införts särskilda och förmånliga regler. I fråga om kommitténs
förslag om särskilda platsförmedlingsinsatser för handikappade och
fördelningen av verkets personalresurser hänvisas i propositionen till att det
gäller åtgärder som det ankommer på arbetsmarknadsverket att besluta om.

När det så gäller de specificerade yrkandena i de båda motionerna har
utskottet sympati för de behjärtansvärda ändamål de vill tillgodose. Utskottet
är likväl inte berett att för sin del föreslå en särskild resurstilldelning eller
ge anvisning om resursomfördelning i annan mån än som följer av vad ovan
sagts om de punktförstärkningar som kan bli möjliga genom resursöverflyttningen
till den operativa verksamheten i arbetsförmedlingens fältorganisation.
Motionerna 541 och 2194 bör med hänsyn till det anförda av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Avslutningsvis i detta avsnitt tar utskottet upp två motioner om resurstilldelning
till särskilda regioner.

Anita Johansson m. fl. (s) begär i motion 2156 såvitt nu är i fråga att
arbetsförmedlingen i Stockholms län tillförs ökade personella resurser samt
att särskilda insatser görs för att underlätta invandrarnas inträde på länets
arbetsmarknad, bl. a. i form av s. k. AMI-lag. När det gäller arbetsförmedlingens
personalbehov hänvisas i motionen till att antalet arbetssökande har
ökat med 30 % sedan år 1980 medan personalen vid arbetsförmedlingen
närmast har minskat. Förmedlingarna i länet är generellt sett underdimensionerade,
och motionärerna belyser detta genom att jämföra vissa distriktskon 5

AU 1984/85:11

tor i Stockholms län med motsvarande kontor ute i landet som med hänsyn
till befolkningsunderlaget är jämförbara. Beträffande invandrarna hänvisar
motionärerna till att Stockholms län svarar för nästan hälften av antalet
invandrare i landet.

Stockholms län har, som motionärerna inleder sin motion, landets bästa
arbetsmarknad i fråga om utbud och valfrihet. Därmed är inte sagt att länet
saknar problem. Även om arbetslösheten uttryckt i procent i regel är
avsevärt lägre än i flertalet andra delar av landet blir arbetslösheten i absoluta
tal ändå hög på grund av att länet har en mycket större befolkning än andra
län. I de regionalpolitiska sammanhangen har utskottet berört de problem
som sammanhänger med servicesektorns dominans och när det gäller
Stockholmsregionen den starka koncentrationen av arbetsplatser till Stockholms
innerstad och Solna. En annan aspekt på arbetsmarknaden i länet
framgår av det beslut som fattades i höstas om en försöksverksamhet med
samordnade insatser för långtidsarbetslösa i Stockholms kommun och som
har sin grund i den stora andelen socialhjälpstagare bland de arbetssökande i
kommunen. Med erkännande av att arbetsmarknadssituationen även i
Stockholms län innefattar problem vill utskottet dock inte föreslå åtgärder
från riksdagens sida med den innebörd motionärerna önskar. I fråga om
fördelningen av personal och andra resurser mellan förmedlingskontoren i
landets olika delar har statsmakterna hittills ansett att detta är en avvägning
som bör ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att göra utifrån de skiftande
lokala behov styrelsen bedömer föreligga. Denna princip bör gälla även i
detta fall. När det gäller särskilda insatser för invandrare i länet hänvisas
liksom när det gäller den tidigare behandlade motionen 2311 till att frågor av
det slaget bli möjliga att pröva från ett vidare perspektiv i samband med
behandlingen av den aviserade invandrarpolitiska propositionen. Med
åberopande av det anförda avstyrks motion 2156 i den aktuella delen.

Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c) begär i motion 2744 en
personaltilldelning till arbetsförmedlingen i Gävleborgs län för att möjliggöra
handledare för jobbsökarklubbar av det slag som regeringen föreslagit
beträffande ungdomslagen men som i detta fall skulle avse långtidsarbetslösa
ungdomar i åldern 20-24 år.

Regeringsförslaget om ett belopp av 18 milj. kr. till handledare för
ungdomslagens jobbsökaraktiviteter har behandlats i det föregående. Utskottet
anser sig för sin del inte böra föreslå ett särskilt belopp för att
möjliggöra de handledarinsatser motionärerna förespråkar. Utskottet ifrågasätter
inte att sådana insatser kan vara önskvärda, men de får i så fall göras
inom ramen för förmedlingens normala verksamhet och resurser. Utskottet
avstyrker sålunda motionen.

AU 1984/85:11

Anslagsberäkning

Regeringens beräkning av det nya anslaget till arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader utgår från det s. k. huvudförslaget, ökat med ett
belopp av 27,7 milj. kr., så att verket skall kunna behålla en intakt
bemanning trots den generella minskning av anslaget med 2 % som
innefattas i huvudförslaget. Av det nämnda beloppet om 27,7 milj. kr. avses
4,2 milj. kr. stå till regeringens disposition för tillfälliga förstärkningar av
förmedlingen.

I regeringens anslagsberäkning ingår därutöver det förut behandlade
beloppet av 18 milj. kr. för handledarinsatser i ungdomslagen.

När det gäller den framtida anslagsutvecklingen anmäls att AMS kommer
att få i uppdrag att lägga fram en plan för neddragning av verkets och
arbetsmarknadsinstitutens förvaltningskostnader under fyra år med ett
belopp motsvarande 75,7 milj. kr. i dagens penningvärde. Denna plan, som
avses börja budgetåret 1986/87, skall ersätta den hittillsvarande årliga
neddragningen av verksamheten med 2 % enligt huvudförslaget och motsvarande
rationaliseringskrav.

Enligt regeringsförslaget föreligger ett anslagsbehov av 1 411 472 000 kr.

Alf Wennerfors m. fl. (m) godtar i motion 2664 att det bör ske en
anslagstilldelning utöver huvudförslaget men anser att denna bör kunna
begränsas till 20 milj. kr. Motionärerna instämmer i regeringens förslag att
besparings- och rationaliseringsarbetet skall få ske över en längre period. De
anser dock att det finns ytterligare utrymme för besparingar. Såsom
redovisats i det föregående avstyrker motionärerna regeringens förslag om
särskild medelstilldelning för handledarinsatser i ungdomslagen. Med hänsyn
till detta beräknar motionärerna anslagsbehovet till 1 385 800 000
kronor eller ca 25 milj. kr. lägre än regeringen.

Av vad som anförts i det tidigare avsnittet om ungdomslagen framgår att
även folkpartiet i motion 2127 motsätter sig att särskilda medel anvisas för
handledarinsatser.

Utskottet godtar för sin del regeringens anslagsberäkning och vad som i
övrigt anförts i anslutning till denna. Med hänsyn härtill och då utskottet
tidigare tillstyrkt ett belopp om 18 milj. kr. för handledarinsatser i
ungdomslagen bör riksdagen - med avslag på motionerna 2127 och 2664 i
motsvarande delar - uppföra det nya anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader med det belopp regeringen har begärt.

Slutligen tillstyrker utskottet att AMS liksom tidigare år bemyndigas att
avskriva vissa lånefordringar inom verket.

AU 1984/85:11

Arbetsmarknadsservice

1983/84 Utgift 1 314 308 000 (1)

1984/85 Anslag 1 466 881 000 (1.2)

1985/86 Förslag 538 483 000

(1) Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

(2) Varav 162 000 000 kr. enligt prop. 1983/84:150 bil. 4. AU 24. rskr. 385.

Regeringen föreslår under punkt B 2 (s. 65-70) att riksdagen för budgetåret
1985/86 skall till Arbetsmarknadsservice anvisa ett förslagsanslag av
538 483 000 kr.

Anslaget har hittills till större delen täckt de förvaltningskostnader för
arbetsförmedlingen som ingår i det nya anslaget till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader. I fortsättningen avses det förevarande anslaget täcka
kostnaderna för arbetsförmedlingens ADB-system och för ADB-baserade
platslistor m. m. samt för flyttningsbidragen och inlösen av egna hem.

För ADB-verksamheten och platslistor samt trycksaker m. m. beräknas i
propositionen 166 milj. kr. Häri ingår en utbyggnad av förmedlingens
terminalsystem från 728 till 1 000 terminaler. Tillskottet av nya terminaler
avses huvudsakligen för förmedlingarna i Göteborgs- och Malmöregionerna.

För flyttningsbidragen beräknas 362 milj. kr. och för inlösen av egna hem
10 milj. kr. Regeringen har förutsatt en fortsatt försöksverksamhet under
nästa budgetår med bidrag till arbetsgivare som anställer medflyttande.

Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkar i motion 2664 att förslaget om fortsatt
försöksverksamhet med bidrag till medflyttande skall avslås. Därigenom
uppkommer en besparing med 25 milj. kr. Av besparingen bör 15 milj. kr.
kunna utnyttjas för utbyggnad av arbetsförmedlingens ADB-verksamhet
utöver vad regeringen har föreslagit. I enlighet härmed bör anslaget kunna
uppföras med ett belopp som är 10 milj. kr. lägre än regeringen föreslagit
eller med 528 483 000 kr.

På förslag av regeringen i proposition 1983/84:150 bil. 4 (AU 1983/84:24
s. 30) infördes ett nytt bidrag till arbetsgivare som anställer medflyttande.
Bakgrunden var de svårigheter att få arbete som kan uppstå för en
medflyttande vars maka eller make har fått anställning på en ny ort. Detta
kan vara ett hinder för flyttningen och det kan i sin tur leda till rekryteringsproblem
för arbetsgivarna. Det nya bidraget utgår med 50 % av lönekostnaderna,
dock högst 35 000 kr. för en sexmånadersperiod. I enstaka fall kan
bidraget få bestämmas på annat sätt efter särskild överenskommelse.
Kostnaderna för bidragsgivningen har för innevarande budgetår beräknats
till 25 milj. kr.

Vid behandlingen av detta regeringsförslag i våras reserverade sig
moderata samlingspartiets företrädare i utskottet. Reservanterna menade att
ett dylikt bidrag för anställning av medflyttande riskerar att snedvrida
konkurrensen på de lokala arbetsmarknaderna och missgynna dem som

AU 1984/85:11

redan bor på orten. De medflyttandes problem borde enligt reservanterna
huvudsakligen underlättas genom åtgärder inom skatte- och familjepolitiken.

Utskottet såg i våras positivt på att det görs försök med bidrag som kan
underlätta för medflyttande att få arbete på den nya orten och gör samma
bedömning nu. En försöksperiod på ett år är dessutom väl kort tid för att
bedöma bidragsgivningens effekter i positiv - eller negativ - riktning. I likhet
med regeringen anser utskottet att försöksverksamheten bör pågå även nästa
budgetår och avstyrker motion 2664 i motsvarande del. Vid bifall till
utskottets ställningstagande faller förslaget i samma motion att använda en
del av medlen för försöksverksamheten för medflyttande till ytterligare
utbyggnad av ADB-verksamheten inom arbetsförmedlingen. En utbyggnad
av pågående etapp till 1 000 terminaler, såsom regeringen föreslagit,
överensstämmer med de riktlinjer för utbyggnaden som fastställdes förra
året. Utskottet finner därför inte heller skäl att med anledning av motionen
föreslå en medelsanvisning utöver vad regeringen har förordat.

Vad i övrigt anförts i propositionen under detta anslag godtas av utskottet.
Detta bör alltså anvisas med det belopp som föreslagits av regeringen.
Förslaget till medelsanvisning i motion 2664 avstyrks samtidigt.

1 sammanhanget tar utskottet upp motion 1438 av Gunnar Biörck i
Värmdö (m) med yrkande om åtgärder mot hinder för den kvalificerade
arbetskraftens rörlighet. Motionären anför att om man önskar fler kompetenta
yrkesmän till glesbygden bör man först avlägsna lokala tröghetsfaktorer
som försvårar arbetskraftens rörlighet inom landet. Som exempel anförs att
svårigheterna att rekrytera läkartjänster till glesbygdsområdena ofta beror
på att det är svårt för medflyttande make att få önskad anställning inom den
offentliga sektorn, därför att kommuner och landsting i många fall inte är
villiga att tillgodoräkna tjänstetid som intjänats utanför den egna kommunen
eller det egna landstinget. Flyttningen av utnämningsrätten beträffande
överläkare från regering till landsting anges av motionären som en ytterligare
åtgärd som har försvårat cirkulationen av kvalificerade krafter inom
sjukhusväsendet.

Utskottet instämmer med motionären i att svårigheterna för medflyttande
make eller maka att få arbete på annan ort är ett växande problem. Detta gör
sig med särskild styrka gällande när den medflyttande har specialiserad
utbildning och yrkeserfarenhet och arbetsmarknaden på inflyttningsorten
endast har ett begränsat utbud av arbetstillfällen, såsom fallet i regel är på
mindre orter och i glesbygder. Problemet är emellertid inte alldeles lätt att
lösa vilket illustreras av de meningsskiljaktigheter som har uppstått kring den
ovan behandlade försöksverksamheten med bidrag för anställning av medflyttande.
Mot denna typ av bidrag har invänts att åtgärder som stärker den
medflyttandes konkurrenskraft på den nya orten missgynnar de arbetstagare
som redan är bosatta på samma ort. Vid diskussionerna kring problemet har,
som ovan redovisats, forts fram även familje- och skattepolitiska aspekter,

AU 1984/85:11

men sådana aspekter faller utanför utskottets beredningsområde. När det
gäller de för den offentliga sektorn speciella tjänstetillsättningsreglerna vilka
i vissa fall kan ge försteg för redan anställda anser utskottet att den frågan i
första hand bör lösas av de berörda arbetsmarknadsparterna. Med hänsyn
härtill och vad i övrigt anförts vill utskottet inte föreslå någon åtgärd med
anledning av motionen.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

1983/84 Utgift 3 427 000 Reservation 2 424 000

1984/85 Anslag 3 700 000

1985/86 Förslag 9 500 000

Från anslaget bestrids arbetsmarknadsverkets utgifter för anskaffning av
utrustning med ett inköpspris överstigande 10 000 kr. och med en beräknad
livslängd av minst tre år. Utrustningen utgörs till största delen av inventarier
för arbetsförmedlingen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt B 7 (s. 94-95) att för
nästa budgetår skall anvisas ett reservationsanslag av 9,5 milj. kr. för det
rubricerade ändamålet.

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

1983/84 Utgift (1) Reservation 794 000

1984/85 Anslag 1 000

1985/86 Förslag 1 000

(1) Under budgetåret har intäkterna överstigit kostnaderna med 216 000 kr.

Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för förvaltning av mer
kapitalkrävande utrustning, huvudsakligen förläggningsbyggnader, maskiner
och fordon. Sådan utrustning får hyras ut inom eller utom arbetsmarknadsverket,
varvid hyran skall beräknas så att samtliga kostnader täcks.

Såsom regeringen föreslagit under punkt B 8 (s. 95-96) bör förevarande
anslag nästa budgetår uppföras med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde

1983/84 Utgift 269 000 Reservation 7 231 000

1984/85 Anslag 1 000

1985/86 Förslag 1 000

Fr. o. m. den 1 juli 1981 har byggnadsstyrelsen övertagit lokalförsörjningsansvaret
för länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten.
Byggnadsstyrelsen har vidare den 1 juli 1982 övertagit lokalförsörjningsansvaret
för arbetsmarknadsutbildningen.

AU 1984/85:11

I enlighet med regeringens förslag under punkt B 10 (s. 97-98) bör även
detta anslag nästa budgetår uppföras med endast ett formellt belopp av 1 000
kr.

Arbetsmarknadsutbildningen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen medel för arbetsmarknadsutbildning
(AMU) under tre anslag: Arbetsmarknadsutbildning, Arbetsmarknadsverket:
Inköp för arbetsmarknadsutbildningen och Kostnader för ny
organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m.

Arbetsmarknadsutbildning

1983/84 Utfall 1 904 869 000' Reservation 510 019 000

1984/85 Anslag 2 102 049 000'

1985/86 Förslag 897 083 0002

1 Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslag B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

2 Beloppet avser tiden den 1 juli-den 31 december 1985.

Under ifrågavarande anslag bestrids utgifter för kurskostnader, företagsutbildning
m.m. Utbildningsbidragen till elever finansieras dels genom
arbetsgivaravgifter, dels över anslaget B 4. Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag.

Milj. kr.	1983/84 Utgift	1984/85 Anslag	1985/86 Beräknad ändring
			AMS + SÖ	Föredraganden
Arbetsmarknads-utbildning Förvaltningskostn.1 . .	1 855 860 49 009	2 055 050 46 999	+214 890 + 4 169	-1 157 967 - 46 999
Summa	1 904 869	2 102 049	+219 059	-1 204 966

1 Förvaltningskostnaderna behandlas fr. o. m. budgetåret 1985/86 under anslaget B 1.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Programmet Arbetsmarknadsutbildning omfattar dels sådan utbildning
som någon genomgår av arbetsmarknadsskäl enligt arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368, omtryckt 1983:569), dels sådan utbildning som anordnas
enligt förordningen (1984:518) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i
företag m.m.

Ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ regleras i arbetsmarknadskungörelsen.
AMS gör de arbetsmarknadspolitiska bedömningarna av utbildningsbehovet
och fastställer inriktningen, omfattningen och lokaliseringen
av kursverksamheten. Det är vidare arbetsmarknadsmyndigheterna som i

AU 1984/85:11

det enskilda fallet beslutar om arbetsmarknadsutbildning. SÖ svarar för det
pedagogiska innehållet och har det administrativa, tekniska och ekonomiska
ansvaret.

Den direkta utbildningsadministrationen ombesörjs lokalt av AMUcenter,
som leds av en kursföreståndare. Utbildning anordnas även vid
filialer under AMU-center. För närvarande finns 52 AMU-centra och ett
sextiotal fasta eller tillfälliga filialer. Som SÖ:s regionala organ för kursverksamheten
finns inom varje län en kursstyrelse.

Riksdagen har den 17 december 1984 (prop. 1984/85:59, AU 9, rskr. 101)
beslutat om en ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
som skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1986.

Under punkt B 3 (s. 70-76) föreslås att riksdagen skall till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av
897 083 000 kr. På grund av den beslutade omorganisationen avser detta
belopp tiden fr. o. m. den 1 juli t. o. m. den 31 december 1985.

Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen

1983/84 Utfall 61 000 000

1984/85 Anslag 45 000 000

1985/86 Förslag 22 500 0001

1 Beloppet avser tiden den 1 juli-den 31 december 1985.

Från anslaget bekostas främst ersättningsinvesteringar och investeringar
för inredning och utrustning till följd av lokalförändringar i samband med
AMU.

Under punkt B 9 (s. 96) föreslås att riksdagen skall till Arbetsmarknadsverket:
Inköp för arbetsmarknadsutbildningen för budgetåret 1985/86 anvisa
ett reservationsanslag av 22 500 000 kr. Beloppet avser hälften av ett
beräknat helårsanslag.

Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
m. m.

Nytt anslag

1985/86 Förslag 925 775 000

Riksdagen har, som tidigare sagts, nyligen beslutat om ny organisation för
den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen att träda i kraft den 1
januari 1986. Anslagen B 3. Arbetsmarknadsutbildning och B 9. Arbetsmarknadsverket:
Inköp för arbetsmarknadsutbildningen har därför beräknats
till ett med hälften av helt budgetår upptaget belopp. En organisationskommitté
kommer under våren 1985 bl. a. överväga och lämna förslag till
anslagskonstruktion och medel för verksamheten. Arbetsmarknadsministern
har för avsikt att under hösten 1985 återkomma till regeringen med

AU 1984/85:11

förslag till riksdagen i nämnda avseenden. I avvaktan härpå föreslås att ett
anslag förs upp i statsbudgeten med ett belopp som motsvarar återstående
hälfter av anslagen B 3. Arbetsmarknadsutbildning och B 9. Arbetsmarknadsverket:
Inköp för arbetsmarknadsutbildningen. Till anslaget har därutöver
forts ett belopp från åttonde huvudtiteln som avser kostnader för
uppgifter som nu fullgörs inom SÖ men som skall föras över på den nya
AMU-organisationen.

Under punkt B 20 (s. 117) föreslås att riksdagen skall till Kostnader för ny
organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m.
för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 925 775 000 kr.

Inriktningen av AMU m. m.

När det gäller inriktningen av AMU framhålls i motion 2127 av Bengt
Westerberg m. fl. (fp) att den snabba förskjutningen av arbetskraftsefterfrågan
under senare år understryker behovet av en flexibel organisation av
omskolningsverksamheten. Motionärerna menar att företagen har bättre
möjligheter att förutse den framtida efterfrågan av arbetskraft. För att öka
flexibiliteten inom AMU bör därför en ökad andel av kurserna ske inom
företagen.

Som tidigare sagts beslutade riksdagen i höstas om en ny organisation för
AMU som bl. a. innebär att en uppdragsmyndighet bildas i varje län.
Länsarbetsnämnderna skall upphandla utbildningen hos denna myndighet
eller hos andra utbildningsanordnare. Avsikten är att utbildning också skall
kunna förläggas till företag och köpas direkt av dem eller genom den
regionala uppdragsmyndigheten.

Utskottet vill också tillägga att genom tillkomsten av de s. k. förnyelsefonderna
(FiU 1984/85:9) skapas ett kraftigt ökat resursutrymme för utbildning i
företag.

Motion 2127 behöver i den här delen inte föranleda någon åtgärd.

En särskild form av utbildning i företag tas upp i motion 1518 av Arne
Fransson m. fl. (c). Det gäller ADB-utbildning i mindre företag. Motionärerna
erinrar om den treåriga försöksverksamhet som pågår inom detta område
och som avslutas under innevarande budgetår. Nuvarande stöd kan lämnas
för utbildning i företag med högst 200 anställda då yrkesinnehållet ändras på
grund av datorisering. Bidrag kan utgå med 20 kr. per arbetstimme under
högst 180 timmar. I motionen föreslås nu att denna ADB-utbildning skall
fortsätta under ytterligare tre år med ett bidrag på 30 kr. per timme. Vidare
framhålls att AMS bör aktivt marknadsföra denna stödåtgärd.

Utskottet kan först erinra om att ett enhetligt bidrags- och regelsystem vid
utbildning av anställda beslutades våren 1984 (AU 1983/84:21). Stöd till
utbildningsinsatser kan lämnas när införande av ny teknik medför risker för
sysselsättningen av grupper med bristande yrkesutbildning eller för att lösa
s. k. flaskhalsproblem, dvs. akut brist på personal med viss yrkeskunskap.
Bidraget vid utbildning i företag utgår med 35 kr. per timme, i vissa fall med

AU 1984/85:11

70 kr. per timme. Detta stöd kan utnyttjas av alla företag oavsett storlek.
Reglerna för utbildning av anställda är alltså numera förmånligare än de
villkor som gällt för de temporära insatserna för ADB-utbildning i mindre
företag. Det finns därför enligt utskottets mening inte anledning att driva den
senare utbildningen vidare med särskilda stödregler under ytterligare en
treårsperiod som föreslås i motion 1518. Motionen avstyrks alltså av
utskottet.

Alexander Chrisopoulos m. fl. (vpk) tar i motion 770 upp de mål för AMU
som beslutades av riksdagen hösten 1984 (AU 1984/85:9) och framhåller att
AMU:s fördelningspolitiska och sociala mål skjuts åt sidan samt att AMU
omvandlas till ett serviceorgan för det privata näringslivet. Verksamheten
bör enligt motionärerna frigöras från sin markanta företagsanpassning och
som en del av vuxenutbildningen verka för att uppfylla fördelningspolitiska
och sociala mål.

Vid behandlingen av denna fråga i höstas anförde utskottet att de
fördelningspolitiska och sociala målen främst kommer till uttryck i de
grundläggande villkoren för tillträde till AMU - dvs. den som bereds
utbildning skall vara arbetslös eller löpa risk att bli arbetslös eller ha en svag
ställning på arbetsmarknaden. En utbildning som leder till att en arbetslös får
sysselsättning - vilket normalt är följden av AMU - är med hänsyn till den
stora roll arbetet spelar för individen en angelägen åtgärd från sociala och
fördelningspolitiska utgångspunkter. Utskottet framhöll vidare att de nya
målformuleringarna inte skulle tolkas som någon nedprioritering av AMU:s
sociala roll. AMU:s fördelningspolitiska syften bör ligga fast. Utskottet har
samma uppfattning nu och föreslår att motion 770 avslås.

Vpk föreslår en förstärkning av vuxenutbildningen inte bara genom den
nyss behandlade ändringen av AMU:s inriktning utan också genom ett
förslag om av företagen betald vuxenutbildning. Enligt vad som föreslås i
motion 649 av Lars Werner m. fl. (vpk) skall alla med mindre än tio års
skolgång få rätt till ett års vuxenutbildning. Ersättare för dem som går till
denna utbildning skall i första hand vara ungdomar under 25 år. Kostnaderna
för de studerande och deras ersättare skall enligt motionärerna fördelas
jämnt mellan företagen.

Utskottet vill i fråga om detta yrkande peka på att utbildningsmöjligheterna
för anställda i företag och motsvarande har förstärkts under senare år
såsom redovisats i det föregående. Tilläggas kan också att den som vill
bedriva studier i andra former kan få ledighet enligt lagen (1974:981) om
arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. Rätt till sådan ledighet
tillkommer varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst som varit anställd
hos arbetsgivaren under de senaste sex månaderna. Någon begränsning i
fråga om utbildningens art finns inte. Om flera arbetstagare inte kan beredas
ledighet samtidigt skall företräde ges åt bl. a. personer som har bristfällig
utbildning. Det saknas enligt utskottets bedömning förutsättningar att nu

AU 1984/85:11

utvidga möjligheterna till vuxenutbildning utöver dem som nu gäller.
Motionen avstyrks därför av utskottet.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp den del av budgetpropositionen
i vilken riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförs om
dataeffektutredningens (A 1978:05) slutbetänkande (SOU 1984:20) Datorer
och arbetslivets förändring. Det konstateras att flera av förslagen ligger
utanför arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde och att de förslagen
kommer att redovisas för riksdagen i annat sammanhang. Tyngdpunkten i
återstående delar av betänkandet ligger vid arbetsmarknadsutbildning och
personalutbildning. Arbetsmarknadsministern anför att utredningens förslag
om en strukturomvandlingsutbildning blivit tillgodosedd genom de
ändrade reglerna för AMU i företag. Vidare erinras om den särskilda
ADB-utbildning för kortutbildade som bedrivs under innevarande budgetår
och som avses fortsätta även under budgetåret 1985/86. Till frågan om
åtgärdsprogram för kvinnor i samband med datorisering återkommer
regeringen i den proposition om kvinnors ställning på arbetsmarknaden som
kommer att föreläggas riksdagen senare.

Utskottet finner inte anledning att göra något uttalande med anledning av
denna redogörelse och föreslår att den läggs till handlingarna.

Frågan om elevsociala åtgärder i den nya AMU-organisationen tas upp i
motion 907 av Birgitta Johansson (s) och Iréne Vestlund (s). De menar att det
finns behov av särskild uppmärksamhet och uppföljning av de elevsociala
uppgifterna redan från den nya organisationens start samt att det bör ske i en
särskild grupp.

Utskottet vill även på denna punkt hänvisa till sitt uttalande förra hösten
vid behandlingen av förslag som rör den nya AMU-organisationen. Utskottet
betonade att de elevsociala åtgärderna inte får försämras kvalitativt och
noterade därför med tillfredsställelse att någon väsentlig förändring av dessa
insatser inte sker. Resurserna för rent kurativ verksamhet blir oförändrade.
Visserligen innebär förslaget att fritidsledarna vid AMU-centra försvinner,
men på orter med AMU-förläggningar kommer de assistenter som svarar för
sådan verksamhet att vara kvar i organisationen. Dessutom bör det ligga i
AMU-organisationens intresse att samarbeta med både kommunal och
föreningsbunden fritidsverksamhet. Utskottet framhöll också den betydelse
för en framgångsrik AMU-verksamhet som direkt stöd och stimulans i själva
utbildningssituationen har, t. ex. en individuell utbildningsplan och stödundervisning.
Utskottet anförde vidare att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om den föreslagna omfattningen av de elevsociala
insatserna skulle visa sig otillräcklig.

Inga nya omständigheter har tillkommit som skulle motivera ett annat
ställningstagande från utskottets sida än det här redovisade. Motionen bör
därför inte föranleda någon åtgärd.

En rad motioner tar upp krav på särskilda AMU-kurser. Det gäller
följande motioner: 1104 av Sven Aspling m.fl. (s) som tar upp ADB -

AU 1984/85:11

utbildning i Värmlands län, 1120 av Sten Svensson (m) och Sven Eric
Lorentzon (m) som föreslår en yrkesinriktad utbildning för livsmedelsindustrins
behov, 1451 av Marianne Karlsson (c) och Anna Wohlin-Andersson (c)
som föreslår borstbinderiutbildning för synskadade i Norrköping och 2186 av
Ingemar Eliasson m. fl. (fp) som framför krav på utbildning för turismnäringen
i Västernorrlands län. Slutligen påpekar Karin Andersson m.fl. (c) i
motion 2311 att svenskundervisningen i samband med AMU bör göras så
fackinriktad som möjligt eftersom många invandrare har svårt att förstå
facktermer.

Utskottet vill till en början påpeka att syftet med den nya organisationen
av AMU vilken riksdagen, som tidigare sagts, beslutade om hösten 1984 är
att öka flexibiliteten och skapa möjligheter för att tillgodose skiftande lokala
behov. Den uppdragsmyndighet som skall bedriva AMU i varje län får
möjlighet att anpassa de centralt fastställda kursplanerna efter behovet i
länet och att utarbeta egna försökskursplaner. Ansvaret för utbildningens
omfattning och inriktning åvilar emellertid länsarbetsnämnden. Denna har
att upphandla en utbildning som svarar mot arbetsmarknadens krav. Om det
sålunda finns behov av en särskild utbildning på en viss ort eller i ett visst län
har genom den nya AMU-myndigheten skapats förutsättningar för att
genomföra detta på ett smidigare sätt än tidigare.

Utskottet utgår ifrån att den anpassning i fråga om svenskundervisningen
för invandrare som tas upp i motion 2311 kan åstadkommas utan att några
särskilda åtgärder vidtas från riksdagen sida.

Vad särskilt gäller den utbildning inom dataområdet som tas upp i motion
1104 vill utskottet nämna att en utbildning med sådan inriktning beslutades
av riksdagen förra året (AU 1983/84:24). Utbildningen skall omfatta ca 5 000
personer, och kostnaderna för den beräknas till 32 milj. kr. Hälften av
beloppet disponeras av länsarbetsnämnderna i de fyra försökslänen Östergötlands,
Malmöhus, Skaraborgs och Värmlands län. Arbetsmarknadsministern
anmäler i budgetpropositionen sin avsikt att återkomma till riksdagen
senare i vår med en redovisning för utbildningen och med förslag rörande den
fortsatta verksamheten.

Med det anförda avstyrks motion 1104 i aktuell del samt motionerna 1120,
1451, 2186 och 2311.

Yngve Nyquist m.fl. (s) tar i motion 1463 upp körkortsutbildningen för
handikappade vid AMU-centret i Hedemora och föreslår att den grupp av
handikappade som kan beredas sådan utbildning bör utvidgas.

Körkortsutbildning för handikappade beviljas f. n. i form av AMU om en
sökande är berättigad till bilstöd enligt arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368). Utskottet är inte berett att förorda ändrade regler på denna
punkt. Det bör emellertid påpekas att den beslutade omorganisationen av
AMU-verksamheten kan öka möjligheterna för t. ex. kommuner att köpa
här berörda utbildningstjänster från AMU-centra. Motion 1463 bör mot

AU 1984/85:11

bakgrund av vad här sagts inte föranleda någon åtgärd.

När det gäller medelstilldelningen för budgetåret 1985186 beräknas i
budgetpropositionen behovet av AMU motsvara 115 000 deltagare varav
20 000 inom reguljära skolväsendet och 15 000 inom företag. Den senare
siffran är lägre än den som AMS föreslagit, vilket i propositionen motiveras
med att företag som avsatt medel till de tidigare nämnda förnyelsefonderna
kan disponera dessa för bl. a. företagsutbildning. Denna dimensionering av
AMU leder enligt budgetpropositionen till följande anslagsbehov för
budgetåret 1985/86: För arbetsmarknadsutbildning inom ramen för nuvarande
organisation, dvs. t. o. m. den 31 december 1985, föreslås 897,1 milj. kr.,
för inköp för arbetsmarknadsutbildningen - främst investeringar - under
samma period föreslås 22,5 milj. kr. samt för arbetsmarknadsutbildning
inom den nya organisationen 925,8 milj. kr.

Alf Wennerfors m. fl. (m) anger i motion 2664 att behovet av AMU under
nästa budgetår blir 10 000 årsplatser lägre än vad regeringen föreslår, vilket
minskar anslagsbehovet med 250 milj. kr. Man beräknar behovet av medel
under första hälften av nästa budgetår till 765,1 milj. kr. och under andra
hälften av samma period till 800 milj. kr.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av utbildningsbehovet
för budgetåret 1985/86 och godtar beräkningarna av medelsbehovet under
berörda anslag. Utskottet avstyrker motion 2664 i motsvarande delar och
förordar att anslagen anvisas med de belopp som regeringen föreslagit.

Torsten Karlsson (s) och Inge Carlsson (s) föreslår i motion 1113 att
anslagen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall få utnyttjas för att
bekosta en ökad omfattning av folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar.

Under innevarande budgetår bedrivs folkhögskolekurser för arbetslös
ungdom inom en ram av sammanlagt 10 000 elevveckor. Regeringen anger i
budgetpropositionen (prop. 100 bilaga 10, utbildningsdepartementet, s. 242)
att motsvarande åtgärder kan behöva vidtas även under budgetåret 1985/86
och begär därför riksdagens bemyndigande att - i den mån arbetsmarknadsskäl
så påkallar - få anordna vissa kurser för arbetslös ungdom. Utbildningsutskottet
har vid behandlingen av denna fråga (UbU 1984/85:23) föreslagit
att regeringen skall få det begärda bemyndigandet. Mot denna bakgrund och
med hänsyn till vad arbetsmarknadsutskottet tidigare anfört om behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör medel avsedda för dessa senare
åtgärder inte användas för de ändamål som avses i motion 1113. Motionen
avstyrks alltså.

AU 1984/85:11 78

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

1983/84 Utgift 2 901 903 000 (1)

1984/85 Anslag 2 562 889 000 (1,2)

1985/86 Förslag 2 645 927 000

(1) Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr.o.m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

(2) Varav 2 447 889 000 kr. enligt prop. 1983/84:126, AU 18, rskr 323 och 115 000 000
kr. enligt prop. 1983/84:150 bil. 4, AU 24, rskr 385.

Från anslaget finansieras 35 % av kostnaderna för

- ersättning till de erkända arbetslöshetskassorna,

- statsbidrag till permitteringslöneersättning,

- kontant arbetsmarknadsstöd,

- utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning,

- utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut.

Resterande 65 % av kostnaderna finansieras med arbetsgivaravgifter
enligt lagen (1982:691) om socialavgifter. Anslaget disponeras av riksförsäkringsverket.

Regeringen föreslår under punkt B 4 (s. 77-79) att riksdagen skall
dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
dels till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för
budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 2 645 927 000 kr.

Det förslag regeringen lägger fram under samma punkt om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd behandlas i det föregående
avsnittet om ungdomslagen.

Utredning om arbetslöshetsförsäkringen

Arbetsmarknadsministern anmäler i propositionen (s. 79) sin avsikt att
tillsätta en utredning med uppgift att bl. a. se över ersättningsnivåer,
finansiering och vissa andra frågor om ersättningarna vid arbetslöshet.

Utskottet har tidigare i betänkandet redovisat och tagit ställning till den i
motionerna 900 från moderata samlingspartiet, 2127 från folkpartiet och
2665 från Alf Wennerfors m. fl. (m) aktualiserade principiella frågan om
parternas ansvar för sysselsättningen med avseende på bl. a. arbetslöshetsförsäkringen.
Den i samma motion väckta frågan om statsbidraget till
arbetslöshetskassorna behandlas nedan i ett särskilt avsnitt. I detta sammanhang
tar utskottet upp ytterligare förslag i motionerna 900 och 2665
beträffande en utredning om arbetslöshetsförsäkringen.

Som en allmän utgångspunkt för utredningsarbetet anges i båda motionerna
att på sikt bör införas en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som
ger en garanterad grundtrygghet. Härutöver bör det vara möjligt att hos

AU 1984/85:11

försäkringsbolag eller andra försäkringsinrättningar ordna tilläggsförsäkringar,
i sin helhet finansierade med egenavgifter eller i den ordning
arbetsmarknadens parter avtalar. Därutöver föreslås i motion 2665 att det
utredningsarbete som har aviserats i budgetpropositionen bör inriktas på
följande frågor.

De s. k. äldreavgångarna i samband med strukturförändringarna inom
näringslivet förutsätter ett utnyttjande av förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl.
Motionärerna anser att äldreavgångarna bäst kompenseras över
arbetslöshetsförsäkringen. Då kan de berörda arbetstagarna fortfarande
tillhöra arbetskraften samtidigt som de behåller kontakten med sin fackliga
organisation och tillförsäkras en betryggande ekonomisk standard. Detta
förutsätter dock att arbetslöshetsförsäkringen tillförs regler som är särskilt
anpassade för den äldre arbetskraften.

Medlemskap i arbetslöshetskassor förutsätter inte ett samtidigt medlemskap
i en facklig organisation, men arbetstagare som inte är fackligt anslutna
kan ha avsevärda svårigheter att vinna inträde i en arbetslöshetskassa. Dessa
kassor finansieras i stort helt av allmänna medel, och därför bör krävas att
alla arbetstagare behandlas likvärdigt. Det är ett allmänt intresse att så
många som möjligt är anslutna till arbetslöshetsförsäkringen. Därför bör
kassorna uppmanas att aktivt verka för en ökad anslutning utan bindningar
till fackligt medlemskap.

För företagare och fria yrkesutövare uppstår speciella svårigheter vid
arbetslöshet. Det bör underlättas för arbetslösa som vill förbättra sin
situation genom att starta egen verksamhet. Likaså bör det finnas rimliga
möjligheter för en företagare att temporärt uppbära ersättning utan att helt
avveckla sitt företag.

Flertalet av de frågor som aktualiseras av moderata samlingspartiet var
under förra året föremål för överväganden i sak. Tanken på ett försäkringssystem
som ger ersättning upp till en viss nivå och därutöver kompletteras
genom privata försäkringar har därvid avvisats av riksdagen. Frågan om
äldreavgångarna behandlades av utskottet i betänkandet AU 1983/84:22 med
anledning av förslag i proposition 1983/84:162. Såsom förutsattes i det
sammanhanget har därmed sammanhängande pensionsfrågor tagits upp till
ett fortsatt beredningsarbete vilket sker genom socialdepartementet. I
anslutning härtill kan erinras om att i det uppdrag regeringen har lämnat
AMS beträffande långtidsarbetslösa ingår att se över frågor som hänger
samman med att rätten till ersättning från vissa trygghets- och socialförsäkringar
förutsätter att vederbörande är arbetssökande.

I anslutning till vad som sägs i motionen om informationen om arbetslöshetsförsäkringen
vill utskottet för sin del understryka det angelägna i att
arbetsförmedlingen upplyser om denna försäkringsmöjlighet. Detta är en
naturlig uppgift för ett organ som i princip vänder sig till alla arbetssökande
oavsett yrkesinriktning och som har att betjäna sina kunder med en allsidig

AU 1984/85:11

och opartisk information om vad som gäller på arbetsmarknaden.

När det gäller egenföretagare gjordes förra året vissa lättnader i de
restriktioner som gäller i ersättningsrätten vid avveckling av rörelse.
Arbetslösa som startar egen verksamhet har nu möjlighet att få bidrag med
belopp motsvarande utgående arbetslöshetsersättning. Effekterna av dessa
nyligen vidtagna åtgärder bör avvaktas innan man överväger behovet av
ytterligare insatser.

Vad som anförts i motionerna 900 och 2665 i de nu redovisade delarna bör
på de ovan angivna skälen inte läggas till grund för inriktningen av ett
utredningsarbete om arbetslöshetsersättningarna, och utskottet avstyrker
sålunda motionerna i dessa delar.

Karin Andersson m. fl. (c) hänvisar i motion 2312 om jämställdhet mellan
kvinnor och män till att många i dag saknar ekonomiskt stöd vid arbetslöshet.
Framför allt står många kvinnor utan skydd från arbetslöshetsförsäkringen.
Motionärerna säger att centerpartiet principiellt håller fast vid att en allmän
arbetslöshetsförsäkring bör införas. I det ekonomiska läge som råder avstår
de dock från att lägga fram förslag härom. En uppdatering av den tidigare
utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring bör dock göras, så att de
ekonomiska konsekvenserna i dagens arbetsmarknadssituation blir belysta.

Huvudfrågorna för det utredningsarbete som har aviserats i propositionen
är ersättningsnivåer och finansiering av ersättningarna vid arbetslöshet.
Därigenom kan man räkna med att det kommer fram nya data som kan
belysa även de ekonomiska effekterna av en mer vidsträckt reform. Även om
motionens syfte inte helt tillgodoses genom det nya utredningsarbetet anser
sig dock utskottet inte böra föreslå någon ytterligare åtgärd med anledning av
densamma.

Statsbidraget till arbetslöshetskassorna

De bestämmelser som sedan den 1 januari 1983 gäller för statsbidragen till
de erkända arbetslöshetskassorna (SFS 1982:1222) är avsedda att ge
kassorna ett bidrag som täcker ca 90 % av deras kostnader.

Som redan redovisats anser moderata samlingspartiet och folkpartiet att
kassornas medlemmar bör svara för en större del av kostnaderna än nu är
fallet genom att de får erlägga högre egenavgifter. Centerpartiet är av samma
uppfattning.

Moderata samlingspartiet anför i motion 900 att första steget i en
reformering av arbetslöshetsförsäkringen bör vara att minska den offentliga
finansieringen till 80 %. Resterande 20 % bör finansieras med egenavgifter.
Samma förslag framförs i motionerna 2664 och 2665, båda med Alf
Wennerfors (m) som första namn. Enligt motion 2664 bör sänkning av
bidragsnivån till 80 % ske från den 1 januari 1986. Enligt motion 2665 bör
man överväga att öka egenfinansieringen ytterligare under budgetåret
1986/87.

AU 1984/85:11

Folkpartiet anför i motion 2127 att den minskning av statsbidraget till
arbetslöshetskassorna som förordas av partiet resulterar i en höjning av
medlemmarnas avgifter med 25 kr. per månad (före skatt).

Centerpartiet menar i motion 647 att det är nödvändigt av statsfinansiella
skäl att höja egenavgifterna till arbetslöshetskassorna och finner det inte
orimligt att de som har arbete genom ökade avgifter skapar bättre ekonomisk
trygghet för dem som är arbetslösa. Ett ökat avgiftsuttag bör drabba
kassamedlemmarna likformigt. Detta förutsätter att avgifterna tas in centralt
av Arbetslöshetskassornas samorganisation och sedan fördelas centralt till
kassor med den högsta arbetslösheten. Centerpartiet beräknar att en på detta
sätt genomförd höjning av egenavgifterna med 25 kr. per månad kan minska
behovet av statsbidraget till kassorna med ca 1 miljard kronor.

Det utredningsarbete som aviseras i propositionen avser bl. a. finansieringsfrågorna.
Det får förutsättas att olika finansieringsmetoder och
-nivåer kommer att prövas. Det utredningsarbetet bör få bedrivas utan
sådana bindningar som motionerna syftar till. Dessa avstyrks därför i
föreliggande delar.

Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen

Det högsta dagpenningbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen höjdes
den 1 juli 1984 från 280 till 300 kr. Regeringen föreslår att detta maximibelopp
från den 1 juli i år höjs till 315 kr. och att 17 § lagen om arbetslöshetsförsäkring
ändras i enlighet härmed.

Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkar i motion 2664 att regeringens förslag skall
avslås. Ytterligare höjningar av dagpenningen bör enligt motionärernas
mening ske genom en frivillig påbyggnad som finansieras utanför statsbidragssystemet.
Vänsterpartiet kommunisterna begär å andra sidan i motion
780 att maximibeloppet höjs till 360 kr. som en anpassning till löneutvecklingen.

Utskottet anser liksom regeringen att dagpenningen bör höjas från det
kommande halvårsskiftet och ansluter sig till den beloppsnivå som regeringen
har förordat. Med avstyrkande av motionerna 780 och 2664 i motsvarande
delar föreslår utskottet således att riksdagen antar regeringens förslag till
ändring av lagen om arbetslöshetsförsäkring.

KAS

Det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) för icke-försäkrade arbetslösa
utgår sedan den 1 januari 1983 med 100 kr. per dag. Regeringen föreslår inte
någon ändring av detta belopp.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 780 att stödbeloppet från
den 1 juli 1985 höjs till 180 kr. och att det i fortsättningen skall utgöra hälften
av den högsta dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen.

6 Riksdagen 1984185.18saml. Nr 11

AU 1984/85:11

Utskottet anser i likhet med regeringen att det nu får anstå med en
uppräkning av KAS. Det kan inte heller anses vara aktuellt att göra den
föreslagna kopplingen till dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet avstyrker därför yrkandena i motion 780.

Utbildningsbidragen

Det utbildningsbidrag som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
och till personer i yrkesinriktad rehabilitering är anknutna till arbetslöshetsersättningarna.
Regeringen är bemyndigad att göra de anpassningar av
utbildningsbidragen som följer av de av riksdagen beslutade förändringarna
av ersättningarna vid arbetslöshet.

Det anmäls i propositionen att utbildningsbidraget för deltagare med rätt
till ersättning från arbetslöshetskassa vid bifall till förslaget om dagpenningen
inom arbetslöshetsförsäkringen kommer att höjas till högst 315 kr. per dag.
De utbildningsbidrag som utgår till flertalet ungdomar under 20 år avses bli
höjt från 120 till 130 kr. per dag. Utbildningsbidraget för deltagare som har
fyllt 20 år men inte har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa ändras inte.
Detta sistnämnda bidrag utgår sedan den 1 juli 1984 med 185 kr. per dag.
Denna nivå på bidraget gäller även för kassamedlemmar med låg dagpenning
samt ungdomar under 20 år som har försörjningsplikt mot barn (och inte har
rätt till kassaersättning).

Av yrkandena i motion 2664 av Alf Wennerfors m. fl. (m) om avslag på
regeringsförslaget om höjd dagpenning inom arbetslöshetsförsäkringen
följer att motionärerna även motsätter sig att utbildningsbidragen höjs.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 780 att bidraget för de
icke-försäkrade eleverna höjs till 250 kr. per dag med hänsyn till att
utbildningsbidraget för dessa elever har släpat efter kraftigt och därför
behöver justeras.

Utskottet är inte berett att gå längre än regeringen i den avvägning det här
gäller utan avstyrker yrkandet i motion 780.

Avslutningsvis i detta avsnitt tar utskottet upp motion 1983/84:751 av
Tommy Franzén (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk) om skatteavdrag för
arbetsrättsliga skadestånd. I motionen begärs att arbetsgivares rätt att vid
taxeringen göra avdrag för s. k. allmänna skadestånd för brott mot arbetsrättsliga
lagar eller avtal skall slopas.

Den avdragsrätt motionärerna åberopar grundas på ett avgörande i
regeringsrätten år 1980. Sedan motionen väcktes i januari 1984 lade
regeringen i proposition 1983/84:165 fram förslag om ändring i 20 §
kommunalskattelagen, varigenom avdragsrätten avskaffas. Förslaget bifölls
av riksdagen i höstas (AU 1984/85:3 s. 39-40 med gemensam reservation av
m, c, fp). Därmed synes syftet med motionen helt ha tillgodosetts, och någon
åtgärd med anledning av densamma är således inte påkallad.

AU 1984/85:11

Anslagsberäkningen

För bidrag till arbetslöshetskassorna beräknas i propositionen totalt 4,6
miljarder kronor, varav 1 615,6 milj. kr. faller på förevarande anslag.

För bidrag till de permitteringslöneersättningar som från den 1 januari
1985 kan utges till arbetsgivare som permitterar anställda (och därvid har att
betala lön redan från första permitteringsdagen) beräknas 36,8 milj. kr.

Kostnaderna för KAS uppskattas till 434 milj. kr., varav 152 milj. kr. skall
täckas från detta anslag.

Slutligen beräknas i propositionen kostnaderna för utbildningsbidrag
uppgå till totalt 2 405 milj. kr. varav 842 milj. kr. skall täckas från anslaget.

I enlighet härmed uppgår det sammanlagda medelsbehovet under anslaget
till 2 645 927 000 kronor enligt propositionen.

Alf Wennerfors m. fl. (m) beräknar i motion 2664 anslagsbehovet till
2 469 627 000 kronor med hänsyn till den ståndpunkt motionärerna intagit
beträffande nivån på arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag samt
till arbetsmarknadsutbildningens omfattning.

Med hänvisning till ställningstagandena ovan beträffande bidragsnivåerna
och då regeringens anslagsberäkning godtas föreslår utskottet, med avstyrkande
av motion 2664 i den aktuella delen, att anslaget anvisas med det
belopp regeringen har begärt.

Sysselsättningsskapande åtgärder

1983/84 Utgift 5 958 570 0001 Reservation 2 992 122 0002

1984/85 Anslag 4 447 545 0001 3

1985/86 Förslag 2 695 470 000

'Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr.o.m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

2 Reservationen består av beslutade medel till beredskapsarbeten, vilkas slutliga
utbetalning sker under budgetåret 1984/85.

3 Varav 94 000 000 kr. enligt prop. 1983/84:150 bil. 4, AU 24, rskr. 385 och
1 700 000 000 kr. enligt prop. 1984/85:45, AU 7, rskr. 100.

Programmet Sysselsättningsskapande åtgärder består av delprogrammen
Beredskapsarbeten, Rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av
icke investeringskaraktär, Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet,
Industribeställningar och Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 5 (s. 82-93) föreslagit
riksdagen att

1. godkänna vad som förordas i propositionen om grunderna för statsbidrag
till beredskapsarbete i kombination med utbildning,

2. godkänna vad som förordas i propositionen om ändrade bidragsnivåer
för beredskapsarbeten,

AU 1984/85:11

3. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1985/86 anvisa ett
reservationsanslag av 2 695 470 000 kr.

Milj. kr.	1983/84' Utgift	1984/85' Anslag	1985/86 Beräknad ändring AMS' Föredraganden
Beredskapsarbeten . . . Tidigareläggning av kom-	4 853 907	2 719 100	-309 1002	-1 143 630
munalatjänster Rekryteringsstöd och enskilda beredskaps-arbeten av icke inves-	147 929’
teringskaraktär Bidrag till arbetslösa för att starta egen	600 (XX)4	1 175 0(X)	+385 000	- 117000
verksamhet		37 000	-	-
Industribeställningar . . Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande	219 544	15 000	+ 35 000
åtgärder Detaljplanerings-	—	17 000	—	7 000
bidrag Särskilda medel till beredskapsarbeten och/ eller rekryterings-	10 435’
stöd Förvaltningskost-		450 000	—	- 450 000
nader6	34 529	34 445	+ 21 840	- 34 445
Summa	5 866 344	4 447 545	+ 132 740	-1 752 075

'Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

2 Inkl. 50 milj. kr. till projekteringsarbeten.

’ Delprogrammet har upphört.

4 Avser enskilda beredskapsarbeten.

5 Delprogrammet har upphört. Utbetalningarna avser beslut före den 1 januari 1982.

6 Förvaltningskostnaderna behandlas fr. o. m. budgetåret 1985/86 under anslaget B 1.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Beredskapsarbeten

I delprogrammet Beredskapsarbeten ingår statliga beredskapsarbeten
samt statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten samt enskilda beredskapsarbeten
av investeringskaraktär. Syftet med beredskapsarbeten är att
motverka arbetslöshet till följd av säsong- och konjunkturnedgång eller när
arbetstillgången av andra skäl är otillräcklig. Beredskapsarbeten ger vidare
sysselsättning åt äldre, lokalt bunden eller handikappad arbetskraft, som har
svårigheter att få arbete på öppna marknaden även i goda konjunkturer.
Bestämmelser om beredskapsarbeten finns i arbetsmarknadskungörelsen
(1966:368, omtryckt senast 1983:569).

Antalet sysselsättningsdagar i beredskapsarbete var 10,1 miljoner under
budgetåret 1983/84. Som framgår av följande tabell var detta en minskning

AU 1984/85:11

med 1,4 miljoner dagar i jämförelse med budgetåret 1982/83. Andelen
kommunala beredskapsarbeten har ökat samtidigt som en markant minskning
av de enskilda arbetena kan märkas. Andelen investeringsarbeten låg på
ungefär samma nivå som under tidigare år.

Volymen beredskapsarbeten budgetåren 1980181-1983/84

Budget	Sysselsätt-	därav andel (i %)	därav andel (i %)
ar	ningsdagar (1 000-tal)
en-	invest	.- tjänste o.	övriga
		stad. komm. skilda	arb.	vårdarb.	arbeten

1980/81	4 538	32	65	3	17	38	45
1981/82	7 557	26	62	12	13	51	36
1982/83	11 564	20	60	20	11	59	30
1983/84	10 149	22	73	5	13	49	58

Det bör erinras om att 3,4 miljoner sysselsättningsdagar utfördes i form av
rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär
under budgetåret 1983/84.

Antalet sysselsatta i beredskapsarbeten åren 1981-1984 (månadsgenomsnitt)

År	Totalt	därav kv.	16-19 år	därav kv.	20-24 år	därav kv.
1981	23 143	9 116	6 864	4 336	5 663	2 840
1982	43 507	18 450	16 701	9 301	13 204	6 174
1983	58 606	25 552	18411	10 094	19 655	9 098
1984	41 304	16 752	4 712	2 495	14 629	7 189

Som framgår av sammanställningen ovan ökade antalet ungdomar sysselsatta
i beredskapsarbete kraftigt under 1980-talets första år. Under år 1984
har dock en successiv minskning i åldersgruppen 18-19 år kunnat märkas i
takt med att ungdomslagen började få effekt.

För innevarande budgetår har riksdagen anvisat medel till beredskapsarbeten
enligt följande sammanställning:

Budgetpropositionen (prop. 1983/84:100, AU 21) 1 919,1 milj. kr.

Kompletteringsprop. (prop. 1983/84:150, AU 24) 50,0 ” ”

Propositionen om vissa ekonomisk-politiska 750,0 ” ”

åtgärder (prop. 1984/85:45, AU 7)

Totalt 2 719,1 milj. kr.

I anledning av prop. 1984/85:45 anvisades även 450 milj. kr. som en reserv
för att av regeringen kunna användas till olika åtgärder under förevarande
anslag. Enligt nyligen fattat beslut skall 250 milj. kr. därav utnyttjas för
beredskapsarbeten.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget

AU 1984/85:11

kräver det, för innevarande budgetår disponera en finansfullmakt om 2 500
milj. kr. Fullmakten har ännu inte utnyttjats.

I budgetpropositionen föreslås vissa ändringar av statsbidragsreglerna för
beredskapsarbeten. Det gäller dels grundbidragets och tilläggsbidragets
storlek, dels bidragets storlek vid värvning av beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning
inom den kommunala sektorn.

Utskottet behandlar först frågan om ändrade bidragsnivåerför beredskapsarbeten.
Statsbidrag till kommunala och enskilda beredskapsarbeten kan
utgå i form av grundbidrag och tilläggsbidrag. Grundbidraget utgår normalt
med 75 % av lönekostnaderna inkl. lönebikostnader och avtalsenliga reseoch
traktamentskostnader för de arbetslösa som har anvisats till arbetet av
arbetsförmedlingen. Tilläggsbidrag utgår till kommunalt arbete med normalt
15% och till enskilt arbete med 10% av skillnaden mellan det godkända
bidragsunderlaget och lönekostnaderna (inkl. lönebikostnader) för de av
arbetsförmedlingen anvisade arbetslösa. Tilläggsbidrag utgår enbart för
sådana arbeten som medför investeringar i byggnader eller anläggningar
avsedda för stadigvarande bruk. Under 1984/85 får vid beslut om investeringsobjekt
i vissa kommuner tilläggsbidrag lämnas med en högre procentsats
än det normala, vanligtvis med 25% (i 45 kommuner). I enstaka
kommuner i Västerbotten och Norrbotten får tilläggsbidrag lämnas med
mellan 35% och 60% (i 13 kommuner).

I propositionen föreslås med hänvisning till det statsfinansiella läget att
grundbidraget sänks från 75 % till 70 % vid såväl investeringsarbeten som
övriga arbeten. I grundbidraget bör bidrag till utbildnings- och handledarinsatser
inrymmas. Enligt förslaget bör även tilläggsbidraget reduceras och
utgå med normalt 10 %. AMS skall dock även fortsättningsvis ges möjlighet
att i områden med hög och långvarig arbetslöshet samt med sjunkande
befolkningstal medge ett högre tilläggsbidrag. Regeringens förslag om
ändrade bidragsregler beräknas minska statens utgifter för beredskapsarbeten
med 150 milj. kr.

Enligt 96 § arbetsmarknadskungörelsen skall för beredskapsarbete om
annan statlig stödform är tillämplig bidrag utgå i enlighet med reglerna för
denna stödform. Enligt propositionen bör detta gälla även i fortsättningen.
Samtidigt föreslås att möjlighet skall ges att sänka bidragsnivån vid beredskapsarbeten
till en vid varje enskilt fall lämpligt avpassad nivå. Detta
innebär att bidragsnivån vid beredskapsarbeten skall vara högst den som
anges för aktuell stödform.

Moderata samlingspartiet anser i partimotionen 900 och kommittémotionen
2664 att bidraget till kommunala beredskapsarbeten bör sänkas till 50 %
för att därmed likställas med rekryteringsstödets storlek. Enligt motion 2664
bör detta ge en besparing på 180 milj. kr. under nästa budgetår.

Utskottet vill erinra om att den övervägande delen eller drygt 70% av
samtliga dagsverken i beredskapsarbeten under budgetåret 1983/84 utfördes
inom den kommunala sektorn. En orsak härtill står säkert att finna i

AU 1984/85:11

statsbidragets storlek och den drivkraft som därmed finns för kommunerna
att anställa beredskapsarbetare. En minskning av statsbidraget kan således
leda till ett minskat intresse från kommunernas sida för insatser på detta
område med åtföljande risker för ökad öppen arbetslöshet. Utskottet har
emellertid i rådande statsfinansiella situation full förståelse för behovet av
besparingsåtgärder över hela det statliga området. I det läget kan utskottet
gdota regeringens måttliga förslag till ändringar av bidragsnivåerna för
beredskapsarbeten. Däremot kommer en generell sänkning av statsbidraget
till 50% som föreslås av moderata samlingspartiet att påtagligt försvåra
arbetet med att bekämpa arbetslösheten vilket inte kan accepteras i rådande
sysselsättningsläge. Motionerna 900 och 2664 avstyrks således i dessa delar.

Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunnel Jonäng (c) konstaterar i motion 2643
att det faktiska statsbidragets storlek vid kommunala beredskapsarbeten ofta
fastställs till ett belopp som understiger 75 % av lönekostnaderna. För att
kommunerna skall kunna ta fram tillräckligt antal beredskapsarbeten bör
enligt motionärerna arbetsmarknadskungörelsen ändras så att alltid maximalt
belopp utgår.

Utskottet delar den i budgetpropositionen framförda uppfattningen att de
angivna procenttalen skall ses som den högsta bidragsnivå som kan komma i
fråga. Möjlighet skall således fortfarande finnas att minska bidraget till en vid
varje enskilt fall lämpligt avpassad nivå. Därmed menas att länsarbetsnämnd
och kommun i samverkan kan bestämma den bidragsnivå som bäst passar
kommunens ekonomi, ambitioner och val av objekt i syfte att inom
tillgängliga medelsramar bereda fler arbetslösa sysselsättning. Att som
föreslås i motion 2643 fixera statsbidraget vid en viss nivå skulle göra
kommunerna alltför beroende av tillgången på statliga medel. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionen.

I propositionen erinras om att riksdagen genom beslut hösten 1983 (prop.
1983/84:26, AU 8) möjliggjort värvning av beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning
inom den kommunala sektorn. En förutsättning för den nya
beredskapsformen angavs vara att ersättningen skulle bestämmas i särskilt
kollektivavtal. Som grund för ett sådant avtal bestämdes att statsbidrag får
utgå med 60% av avtalsenlig lön för beredskapsarbete utan särskilda
utbildningsinslag. I propositionen anges nu att sådant avtal har träffats som
innebär att lönen vid värvning utgör ca 80% av normallönen vid enbart
arbete. Samtidigt föreslås att statsbidraget för denna verksamhet bör utgå
med högst 75 % av lönekostnaderna inkl. lönebikostnaden. Kostnaderna för
värvningen har hittills belastat såväl anslaget B 4 Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag som förevarande anslag. I propositionen
föreslås att bidraget fr. o.m. budgetåret 1985/86 enbart bör belasta detta
senare anslag och rymmas inom ramen för föreslagna medel.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag som alltså tillstyrks.

Ulf Adelsohn m. fl. (m) föreslår i motion 900 kortare anvisningstider för
beredskapsarbete inom den offentliga sektorn. Arbetet bör vara i tre månader

AU 1984/85:11

med möjlighet till förlängning om ytterligare försök att placera den
arbetslöse på den öppna arbetsmarknaden misslyckas. Syftet med förslaget
anges vara att öka rörligheten och antalet möten mellan arbetssökande och
potentiella arbetsgivare också på denna del av arbetsmarknaden.

Anvisningstiden för en arbetslös i beredskapsarbete får inte överstiga sex
månader om inte särskilda skäl föreligger. Utskottet anser att denna tid är väl
avvägd. En förkortning av beredskapsarbetstiden enligt motionens förslag
skulle sannolikt ge stora problem i form av otillräcklig utbildningstid,
försämrad motivation för den arbetssökande och en utökad och ryckigare
administrativ process. För vissa beredskapsarbeten, inom t. ex. skogsbruket,
kan t.o. m. sex månader ses som en för kort anvisningstid för att på ett
meningsfullt sätt komma in i arbetsuppgifterna. När det gäller ungdomar är
denna tid nödvändig enligt utskottets mening för att ge en arbetslivserfarenhet
som senare kan komma till nytta. Utskottet vill också peka på att den som
placerats i ett beredskapsarbete fortfarande står till arbetsförmedlingens
förfogande. Arbetet skall således avbrytas om en placering kan göras i ett
ordinarie arbete. Med hänvisning härtill och vad i övrigt sagts ovan framgår
att anvisningstiden inte bör ändras. Motion 900 avstyrks därför i denna del.

I propositionen bedöms behovet av beredskapsarbeten under budgetåret
1985/86 till 4 miljoner sysselsättningsdagar. Bedömningen görs mot bakgrund
av bl. a. möjligheterna att genom rekryteringsstöd ge arbetslösa en
fastare förankring på arbetsmarknaden. Behovet av beredskapsarbeten
anses kunna reduceras genom det kommunala rekryteringsstöd till långtidsarbetslösa
som enligt riksdagens beslut gäller fr. o. m. den 1 januari 1985.
Totalt beräknas beredskapsarbeten och rekryteringsstödet få en omfattning
på 8,5 miljoner sysselsättningsdagar. Om behovet överstiger denna volym,
förutsätts att regeringen liksom innevarande budgetår kommer att få
disponera en finansfullmakt härför.

Det sammanlagda medelsbehovet för beredskapsarbeten beräknas till
1 575,47 milj. kr. för budgetåret 1985/86. Som förutsättning för beräkningen
gäller en dagsverkskostnad på 535 kr. Hänsyn har då tagits till de ändrade
statsbidragsbestämmelserna som utskottet nyss har behandlat. I beräkningarna
har inkluderats medel för fortsatt försöksverksamhet med ungdomsarbeten
i Örebro kommun (prop. 1983/84:150 bil. 4, AU 24) och den fortsatta
försöksverksamheten med samordnade insatser mellan arbetsmarknadsverket
och Stockholms kommun (prop. 1984/85:45 bil. 2, AU 7). Vidare har
beaktats att 300 milj. kr. - motsvarande kostnaden för de s. k. Tl-arbetena
för socialmedicinskt handikappade - har överförts till anslaget C 6 Statsbidrag
till offentligt skyddat arbete samt att egenregiverksamheten och tjänster
inom programmet har förts över till anslaget B 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (88 milj. kr. resp. 26,5 milj. kr.).

Moderata samlingspartiet föreslår i motion 900 att antalet beredskapsarbeten
inom offentlig sektor, som nu sägs ha nått gränsen för vad som är såväl
ekonomiskt som socialt försvarbart, minskas och att nödvändiga insatser

AU 1984/85:11

inriktas på det privata näringslivet. I motion 2664 av Alf Wennerfors m. fl.
(m) beräknas behovet av beredskapsarbeten till 3 miljoner sysselsättningsdagar.
Minskningen i förhållande till regeringens förslag föreslås mot bakgrund
av dels den ekonomiska politik som moderata samlingspartiet förespråkar,
dels övriga förslag om insatser på andra områden som får effekter på
arbetsmarknadens utveckling.

Utskottet har ingenting att invända mot regeringens beräkning av behovet
av beredskapsarbeten under nästa budgetår. Bedömningen är självfallet
gjord med den osäkerhet som alltid präglar en prognos över sysselsättning
och arbetslöshet på drygt ett års sikt. Skulle behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser bli större än väntat har regeringen dock möjlighet att
återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare medel eller utnyttja
finansfullmakten.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens beräkning av medelsbehovet
till beredskapsarbeten och avstyrker därmed motionerna 900 och 2664
i dessa delar.

Utskottet går därmed över till att behandla två motioner som föreslår ett
återinförande av statliga projekteringsbidrag. Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s)
framhåller i motion 1106 att de senaste årens insatser har tärt framför allt på
kommunernas objektreserv som nu sägs vara för liten. Enligt motionärerna
begränsar kommunernas ekonomi deras möjligheter att bygga upp nya
reserver av angelägna byggnadsobjekt. Det är därför rimligt att ett statsbidrag
för projektering införs. Även Sven Aspling m. fl. (s) pekar i motion 1104
på behovet av ett projekteringsbidrag på 50%.

Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) framhåller även i motion 1106 att nya
objekt för beredskapsarbeten skulle kunna tas fram om man i förväg kunde
garantera en viss kontinuitet i genomförandet. Som exempel anges objekt
inom kulturminnesvård, turism och skogsbruk. Motionärerna föreslår att
länsarbetsnämnderna skall få möjlighet att ta fram större åtgärdspaket i
områden där beredskapsarbeten kommer att behövas under många år.
Genomförandet av dessa mer långsiktiga insatser skulle garanteras genom att
medel anslås för en längre period.

Utskottet vill först erinra om att riksdagen hösten 1981 av besparingsskäl
beslutade att det s. k. detaljplaneringsbidraget skulle upphöra fr.o.m. år
1982 (jfr AU 1981/82:1). Bidraget, som hade till syfte att säkerställa att
färdigprojekterade objekt fanns i tillräcklig omfattning i objektreserven för
beredskapsarbeten, utgick främst till projektering av kommunala och statliga
byggnads- och anläggningsarbeten.

Riksdagen beslutade våren 1983 (prop. 1982/83:120, AU 24) att de
ordinarie medlen för beredskapsarbeten i Norrbottens län får användas även
för att ge bidrag till projektering. Som skäl härför angavs att de senare årens
stora insatser på investeringssidan av arbetsmarknadspolitiska skäl hade
medfört att såväl den statliga som den kommunala investeringsreserven
minskat kraftigt. Kommunernas ansträngda ekonomi ledde till att nya

AU 1984/85:11

investeringsobjekt inte togs fram i någon större utsträckning. För detta
bidrag finns en ram på totalt 10 milj. kr. för budgetåren 1983/84 - 1985/86.

Utskottet vill liksom tidigare år framhålla vikten av att lämpliga sysselsättningsskapande
objekt tas fram i bl. a. kommunerna. Det är en viktig
förutsättning för att en effektiv arbetsmarknadspolitik skall kunna föras.
Den objektreserv som varje år tas fram har också i huvudsak motsvarat de
behov som ställts. Situationen för det kommande budgetåret kartläggs för
närvarande inom AMS. När det gäller projekteringsbidraget har detta enligt
utskottets mening generellt sett en liten betydelse för projekteringsverksamheten.
Projekteringskostnaden är normalt en liten del av hela kostnaden för
investeringen. Härtill kommer att bidrag utgår för projektering när ett objekt
antagits som beredskapsarbete. I detta sammanhang bör även erinras om de
båda program för reparation, ombyggnad och tillbyggnad (ROT) som
statsmakterna beslutade om hösten 1983 och som kan leda till en inriktning
från kommunernas sida på projekt som inte kräver projektering i samma
omfattning. Utskottet har dock samtidigt förståelse för att stöd till projekteringskostnader
kan vara en välbehövlig stimulans i vissa enstaka kommuner
med ansträngd ekonomi. Som tidigare framhållits har en sådan stödform
också införts i Norrbottens län. Om denna möjlighet också skall vidgas till att
omfatta andra regioner kan utskottet bl. a. mot bakgrund av pågående
undersökning inom arbetsmarknadsverket inte bedöma. Det kan dock
förutsättas att regeringen följer det pågående arbetet med inventering av
investeringsreserven och vid behov återkommer till riksdagen med förslag i
frågan.

När det gäller frågan om finansiering av mer långsiktiga projekt med
beredskapsmedel vill utskottet stryka under den grundläggande principen att
de arbetsmarknadspolitiska resurserna primärt är till för att skapa sysselsättning
åt arbetslösa. De skall således inte utgöra en basresurs inom vissa
områden som skogsvård, turism och kulturminnesvård. Utskottet delar
motionens uppfattning om vikten av en god projektberedskap i kommunerna
och att det finns en god framförhållning i detta arbete. Staten kan dock enligt
utskottets mening inte binda sig för att projekt på flera års sikt skall komma
till utförande med beredskapsmedel.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1104 i notsvarande del
och 1106.

Utskottet tar därefter upp en motion som rör verksamheten vid den
demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk och Jörn. Databasen har
till uppgift att registrera och bearbeta i huvudsak demografiska och sociala
historiska data för forsknings-, utbildnings- och arkivändamål samt att göra
dessa data tillgängliga för forskare. Organisationen skall tjäna ett riksintresse
och förse hela Sverige med material. Databasens produktionsenhet är
belägen i Haparanda medan systemenhet och forsknings- och utvecklingsenhet
finns i Umeå. Sedan år 1979 finns dessutom registreringscentraler i
Pajala, Jokkmokk och Jörn vilka drivs som beredskapsobjekt. Det material

AU 1984/85:11

som registreras (excerperas) är huvudsakligen kyrkoboksmaterial och arkivmaterial.
Antalet sysselsatta vid centralerna är 15 i Jokkmokk, 16 i Pajala och
23 i Jörn.

Per-Ola Eriksson m. fl. (c) framhåller i motion 542 att de tre filialerna på
ett aktivt sätt har bidragit till att ge sysselsättning åt lokalt bunden arbetskraft
samt medfört en ökad differentiering av arbetsmarknaden i dessa glesbygdskommuner.
I motionen pekas också på att det finns långsiktiga program och
projekt för den fortsatta verksamheten. Mot den bakgrunden föreslås att
verksamheten vid demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk och
Jörn permanentas. Finansieringen härav bör ske inom ramen för anslaget till
sysselsättningsskapande åtgärder.

Utskottet behandlade ett likartat motionsyrkande våren 1984 (AU 1983/
84:21) och anförde då bl. a. följande:

Utskottet har full förståelse för motionärernas plädering för ett upprätthållande
av registreringscentralerna i Pajala, Jokkmokk och Jörn. Bristen på
sysselsättning i dessa regioner talar härför. Samtidigt har utskottet kunnat
konstatera att de prioriteringar som har gjorts från centralt håll om satsningar
på forskningens område f. n. inte omfattar några projekt av varaktig karaktär
som skulle kunna förläggas till dessa arbetsplatser. Detta talar i och för sig för
att en permanentning av verksamheten inte bör komma till stånd. Utskottet
vill emellertid erinra om att det vid sidan av den centralt prioriterade
forskningen kan finnas projekt som det från andra utgångspunkter är
angeläget att få utförda vid de tre centralerna. Det bör nu bli en fråga för
databasen att tillsammans med arbetsmarknadsmyndigheterna i resp. län
utröna om dessa projekt är lämpliga som beredskapsarbeten. Om arbetsuppgifterna
tillåter bör vid bestående brist på sysselsättning i de tre regionerna på
sikt också en verksamhet i mera fasta former kunna övervägas.

Utskottet har inte ändrat uppfattning på denna punkt, men vill tillägga att
dessa centraler ger värdefulla arbetstillfällen i kommuner med få arbetstillfällen
för kvinnor. Med de redovisade uttalandena får motionen anses vara
tillgodosedd, och den behöver således inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Sven Aspling m.fl. (s) föreslår i motion 1104 att länsarbetsnämnden i
Värmlands län skall ges möjligheter till en friare disponering av de arbetsmarknadspolitiska
resurserna. Enligt motionärerna bör bl. a. i vissa fall
beredskapsarbete kunna kombineras med lokaliseringsstöd.

Enligt utskottets mening är det en svår uppgift att göra avvägningen mellan
åtgärder av arbetsmarknadspolitiskt slag som minskar den akuta arbetslösheten
och åtgärder som indirekt via investeringsstimulanser och annat regionalpolitisk!
stöd långsiktigt ökar tillgången på arbete. Det har också från olika
håll framförts önskemål om att de medel som i olika former kommer en
region till del skulle få utnyttjas på ett mer obundet sätt för att komma åt
problemet med bristen på varaktiga arbetstillfällen. Utskottet vill emellertid
kraftigt stryka under betydelsen av att en åtskillnad görs mellan de olika
åtgärdstyperna. Regionalpolitikens uppgift är således att ta sig an problem

AU 1984/85:11

som rör den strukturella arbetslösheten med vilket menas att antalet arbeten
totalt och över en lång tid är för litet inom en region. Denna typ av
arbetslöshet är arbetsmarknadspolitiken inte avsedd att hantera. Uppgiften
är här i stället att i huvudsak lösa problemet med den akuta arbetslösheten.
Om beredskapsmedel exempelvis skulle användas för att skapa arbetstillfällen
på lång sikt skulle arbetslösheten sannolikt öka på kort sikt. Mängden av
projekt som inte kan förverkligas på grund av medelsbrist är således
knappast så stor att sysselsättningstillskotten skulle kompensera bortfallet av
beredskapsarbeten. Utskottet vill också framhålla att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna riktas mot särskilda individer. Denna fördelningspolitiska
profil på insatserna skulle sannolikt försvinna om det handlade om varaktiga
arbetstillfällen. Med hänvisning till vad utskottet anfört ovan avstyrks
motion 1104 i motsvarande del.

Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) aktualiserar i motion 929 frågan om ett flerårigt
basprogram för de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Motionärerna framhåller
att byggnadsverksamheten har stora problem i vissa län och att dessa
län har svårare än andra län att tillgodogöra sig de generella stimulanserna.
Här behövs större insatser än i normallänet. Storleken på dessa insatser sägs
emellertid kräva en mer långsiktig hantering än den nuvarande årliga
uppsamlingen av en objektreserv. Enligt motionen skulle påtagliga effektivitetsvinster
kunna göras om ett flerårigt basprogram upprättades för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Programmet skall vara treårigt och
rullande samt utvecklas i samarbete mellan kommuner, länsorgan och
statsmakterna.

Utskottet har förståelse för motionärernas oro för utvecklingen på
byggarbetsmarknaden inom vissa regioner. De regionala olikheterna i fråga
om byggbehov och arbetskraftstillgång har vuxit. I några av skogslänen är
byggnadsarbetskåren väsentligt större än i andra delar av landet samtidigt
som byggnads- och anläggningsverksamheten i dessa län har minskat. Detta
måste leda fram till stora krav på omställning av både byggindustrin och
byggarbetskraften. Ett ytterligare motiv härför är att en större del av
byggandet i fortsättningen kommer att bestå av s. k. ROT-åtgärder. Utskottet
vill emellertid framhålla att det inte är realistiskt att på kort sikt drastiskt
förändra antalet anställda inom byggnadsverksamheten inom vissa regioner.
Det är således även fortsättningsvis nödvändigt med åtgärder som siktar till
att stimulera byggarbetsmarknaden, samtidigt som insatser måste göras för
att stimulera denna arbetskraft att söka sig till andra verksamhetsområden.

I anslutning till motionens yrkande om s. k. basprogram vill utskottet peka
på att insatser i den riktningen redan har gjorts. På bostadsområdet gäller
således sedan år 1979 bestämmelser om att kommunerna skall upprätta
femåriga löpande bostadsförsörjningsprogram. Bestämmelserna har tillkommit
för att bostadsbyggandet inom kommunerna skall förberedas och
genomföras på ett ändamålsenligt sätt. I sammanhanget bör också nämnas de
båda s. k. ROT-program som beslutades hösten 1983. Det är dels ett tioårigt

AU 1984/85:11

bostadsförbättringsprogram, dels ett särskilt program för att stimulera
underhåll och reparationer av kommunala anläggningar. Regeringen beslöt
för övrigt i februari 1984 om en kampanj för att få fram fler byggnadsarbeten i
form av reparationer, ombyggnader och kompletteringar.

Utskottet vill också erinra om att arbetsmarknadsstyrelsen i maj 1984 fick
regeringens uppdrag att utreda den förväntade utvecklingen inom byggsektorn
på såväl kort som lång sikt. Utredningen är ett led i det fortsatta arbetet
med ett långsiktigt program för byggsektorn. Arbetsmarknadsstyrelsen skall
överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att komma till rätta med
sådana problem som har sin grund i strukturella och regionala obalanser i
byggsysselsättningen.

Utskottet har ovan redovisat nu pågående planerings- och programverksamhet
som motiveras av den oroande utvecklingen inom byggsektorn. Det
är enligt utskottets mening lämpligt att resultatet av detta arbete avvaktas
innan ställning tas till det förslag om s. k. basprogram som lämnas i motionen.
Med hänvisning härtill bör motionen avslås.

Per-Olof Håkansson (s) pekar i motion 777 på att särskilda byggarbetsplatser
har inrättats med bl. a. stöd av AMS för att ta till vara äldre yrkesarbetares
ofta speciella kunskaper och erfarenheter. Enligt motionären borde
möjligheten finnas att till vissa av dessa projekt också rekrytera elever som
ännu inte avslutat sin utbildning. Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta
ett förslag om stöd till sådana s. k. fadderarbetsplatser inom byggsektorn. En
åtgärd av detta slag skulle enligt motionen säkerställa kontinuiteten inom
branschen och förbättra sysselsättningsläget. Samtidigt skulle svårigheten att
fullfölja påbörjad utbildning och som lärlingsarbete få meningsfulla, varierande
och nyttiga arbetsuppgifter till stor del elemineras och många mindre
såväl nybyggnads- som ombyggnadsarbeten kunna förverkligas.

Utskottet vill hänvisa till det yrkesutbildningsavtal som slutits mellan
Byggförbundet och Svenska Byggnadsarbetarförbundet och som har till syfte
att åstadkomma en tillfredsställande rekrytering och utbildning av arbetare
inom byggnads-, anläggnings- och vägbyggnadsindustrin. Enligt avtalet har
bl. a. en särskild nämnd - Byggnadsindustrins Yrkesnämnd - tillsatts för
behandling av frågor rörande yrkesutbildningen. Härutöver vill utskottet
peka på att det utredningsuppdrag som AMS erhållit om utvecklingen inom
byggsektorn och som redovisats ovan också omfattar utbildningsfrågan. Med
hänsyn till det träffade avtalet och det uppdrag som getts AMS är det inte
behövligt med någon åtgärd med anledning av motionen. Den avstyrks
därför.

Jan-Erik Wikström (fp) och Ingemar Eliasson (fp) begär i motion 2666 att
regeringen skall bemyndigas att av anslagna medel till sysselsättningsskapande
åtgärder ge bidrag till anskaffande av lokaler för trossamfund även under
budgetåret 1985/86 om det behövs av sysselsättningsskäl. Enligt motionärerna
är det av planeringsskäl viktigt att förutsättningarna för sådana tilläggsmedel
klarläggs så tidigt som möjligt.

AU 1984/85:11

Utskottet vill erinra om att medel för bidrag till anskaffande av lokaler för
trossamfund anvisas över ett särskilt anslag på trettonde huvudtiteln med
benämningen F 5. Byggnadsbidrag på det kyrkliga området. Frågor om
bidrag ur anslaget prövas av en samarbetsnämnd med representanter för de
samfund som enligt särskild förordning (1974:404, senast ändrad 1983:820)
kan få statsbidrag. Riksdagen har för innevarande budgetår anvisat sammanlagt
22,5 milj. kr. för anskaffning av lokaler för trossamfund, varav 16 milj.
kr. efter förslag i kompletteringspropositionen för att stimulera sysselsättningen.
I budgetpropositionen (bil. 15) föreslås att anslaget för nästa
budgetår skall uppgå till 11 milj. kr.

Det är enligt utskottets mening ännu inte möjligt att överblicka vilka
insatser som av sysselsättningsskäl kan komma att behövas under nästa
budgetår. Om det skulle bli aktuellt att längre fram vidta åtgärder för att
stimulera sysselsättningen kan naturligtvis i likhet med vad som gjordes förra
våren och med hänsyn till det medelsbehov som föreligger i fråga om lokaler
för trossamfund även extra bidrag till detta ändamål övervägas. Regeringen
bör i så fall senare återkomma till riksdagen med begäran om extra resurser
härför.

När det gäller frågan om beredskapsmedlens användning vill utskottet
erinra om den rådande principen att detta bör vara en uppgift för
arbetsmarknadsmyndigheterna att avgöra utifrån omfattningen och sammansättningen
av rådande arbetslöshet. Något särskilt uttalande i den
riktning som föreslås i motionen bör således inte göras. Motionen avstyrks
därför.

Kersti Johansson (c) och Rune Backlund (c) föreslår i motion 2109 en
omdisponering av medel för beredskapsarbeten till kommunala underhållsarbeten.
Enligt motionärerna har det kommunala realkapitalet en sådan
omfattning att underhållet inte längre kan klaras. Det gäller särskilt vattenoch
avloppsnäten. I en situation med hög arbetslöshet sägs det därför finnas
starka skäl att mer konsekvent genomföra en omdisponering av AMS
resurser, dvs. att beredskapsmedel omdisponeras till investeringsmedel, som
ställs till kommunernas förfogande.

Fördelningen av beredskapsarbeten på tunga investeringsarbeten av typ
vägbyggnads-, husbyggnads- och vatten- och avloppsarbeten å ena sidan och
på lättare och samtidigt mer personalintensiva verksamheter som skogsvårdsarbeten
och arbeten inom tjänstesektorn å andra sidan är en återkommande
fråga i den arbetsmarknadspolitiska debatten. Eftersom beredskapsarbetenas
primära syfte är att skapa sysselsättning är det som tidigare
påpekats ytterst sammansättningen av de arbetslösa som avgör valet av
arbeten. Det är bl. a. skälet till att statsmakterna i det väsentliga har överlåtit
åt arbetsmarknadsmyndigheterna att fördela de medel som ställs till deras
förfogande på de olika typerna av arbeten.

Upprustning av de kommunala vatten- och avloppsanläggningarna kan
komma i fråga som beredskapsarbete. För innevarande budgetår har 250

AU 1984/85:11

milj. kr. avsatts av beredskapsmedel för att öka volymen av bl. a. sådana
arbeten. Tilläggsbidraget har också kunnat höjas till högst 25% för dessa
investeringar. Utskottet vill också erinra om att kommunerna vid framtagande
av den s. k. sysselsättningsreserven enligt höstriksdagens beslut (AU
1984/85:7) nu har möjlighet att påverka sammansättningen av denna reserv
och därmed också vilka objekt som skall kunna komma till utförande som
beredskapsarbete. Med hänvisning härtill och till vad utskottet i övrigt sagt
om principerna för beredskapsmedlens användning avstyrker utskottet
motion 2103.

Utskottet går därmed över till att behandla tre motioner som gäller
beredskapsmedel till naturvården. Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) föreslår
i motion 2649 att 10 milj. kr. av sysselsättningsmedel får disponeras för vård
av naturreservat. Anita Johansson m.fl. (s) framhåller i motion 2650
beredskapsarbetenas betydelse för natur- och kulturminnesvården. Motionärerna
understryker vikten av att länsarbetsnämnderna vid fördelningen av
beredskapsmedel ger insatser på dessa områden hög prioritet. Ulla Tillander
(c) betonar i motion 1124 betydelsen av att erforderliga medel ställs till
förfogande för beredskapsarbeten inom naturvården i Malmöhus län.
Bakgrunden sägs vara den nedskärning av beredskapsarbetena inom naturoch
landskapsvården som drabbat länet.

Utskottet är medvetet om att den kraftiga neddragning av anslaget till
beredskapsarbeten som skett under innevarande budgetår har fått besvärande
konsekvenser på flera områden. Ett sådant område är naturvårdsarbetena
som tidigare till stor del utförts i form av beredskapsarbete. Under
budgetåret 1983/84 bekostades de naturvårdande insatserna med 27 milj. kr.
över anslaget Vård av naturreservat m. m. på nionde huvudtiteln och med 33
milj. kr. i form av beredskapsmedel. Under innevarande budgetår har de av
sysselsättningsskäl gjorda insatserna halverats med stora regionala skillnader.
Särskilt stora är neddragningarna i Stockholms och Gotlands län
(-100%) och Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län (-90%).
Trots detta är det viktigt att värna om principen att det bör ankomma på
arbetsmarknadsmyndigheterna att göra avvägningen om hur de samlade
insatserna av beredskapsmedel skall fördelas på olika ändamål för att bäst
gagna de arbetslösa. De sysselsättningsskapande insatserna får således inte
ses i första hand som en resurs för vissa myndigheters ansvarsområden. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna.

Anita Johansson m. fl. (s) anser i motion 2156 att beredskapsmedlen och
rekryteringsstödet till Stockholms län är otillräckliga för innevarande budgetår.
Detta har medfört att beviljat stöd till kommunerna har reducerats
kraftigt vilket har drabbat kommuner med hög arbetslöshet särskilt kraftigt.
Det har i sin tur fått till effekt att den regionala obalansen ytterligare har
förstärkts. Motionärerna begär mot denna bakgrund att de statliga medel
som utgår till dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder bättre bringas i
överensstämmelse med föreliggande behov.

AU 1984/85:11

Som utskottet tidigare har framhållit ankommer det på AMS att fördela
medlen mellan länen utifrån de behov som uppstår. Som grund för
fördelningen ligger bl. a. arbetslöshetens omfattning. För innevarande
budgetår har AMS fördelat totalt 3 758 milj. kr i beredskapsmedel och
rekryteringsstöd. Därav har 130 milj. kr. eller 3,5 % tillfallit Stockholms län.
Det är en betydande minskning i jämförelse med föregående budgetår.
Utskottet har förståelse för de problem som denna neddragning kan föra med
sig. Samtidigt är det angeläget att framhålla de särskilda möjligheter som
arbetsmarknaden inom denna region erbjuder. Särskilt bör i jämförelse med
flertalet andra län nämnas den offentliga arbetsmarknadens storlek och de
goda pendlingsmöjligheterna inom regionen. Med hänvisning härtill och till
vad som inledningsvis anfördes om AMS uppgift att fördela tillgängliga
resurser bör motionen avslås.

Martin Olsson (c) och Sven-Erik Nordin (c) begär i motion 2776 ökade
AMS-insatser för upprustning av vägnätet i Västernorrlands län. Vägstandarden
i länet är enligt motionärerna sämre än för landet i övrigt. Det gäller både
andelen belagda vägar och bärighet.

Utskottet är väl medvetet om de särskilda svårigheter som vägnätet i
Västernorrlands län har att brottas med och som bl. a. har med besvärliga
mark- och grundförhållanden att göra. Investeringsbehovet är således stort.
Under innevarande budgetår har länet tilldelats 118 milj. kr. i beredskapsmedel.
Därav har länsarbetsnämnden avsatt 10 milj. kr. till vägbyggen.
Utskottet tar för givet att länsarbetsnämnden vid avvägningen mellan olika
ändamål i vederbörlig ordning har tagit hänsyn till arbetslösheten bland olika
grupper, kostnader för olika projekt samt projektens angelägenhet. De rent
allmänna behoven av insatser på olika områden skall således inte vara
styrande. När det gäller byggande av vägar får sådana hänsyn tas vid
fördelningen av de ordinarie väganslagen. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionen.

Utskottet tar avslutningsvis upp ett antal motioner om att beredskapsmedel
skall utgå till vissa särskilda projekt. Som utgångspunkter anges
sysselsättningsskäl men också behovet av att projekten utförs. Motionerna
redovisas i nedanstående sammanställning.

917 Karl Boo m. fl. (c) Upprustning av järnvägen sträckan Ma lung-Sälen-Särna

och Mora-Sågen/Kristinehamn 1104

Sven Aspling m. fl. (s) Byggnadsinvesteringar inom olika stat liga

förvaltningar i Värmlands län, t. ex.
stationsbyggnaden och bangården i
Karlstad samt lokaler vid högskolan i
Karlstad

1119 Nils Svensson (s) och Upprustning och elektrifiering av järn Margit

Sandéhn (s) vägen Malmö-Ystad

AU 1984/85:11

1459 Lars-Erik Lövdén m. fl. Byggande av ett nytt polishus i Malmö

(s)

2111 Ingvar Karlsson i Fortsatt upprustning av Dalslands kanal

Bengtsfors m. fl.

(c, s, m, fp, vpk)

2744 Gunnel Jonäng (c) och Tidigareläggning av olika projekt i Gäv Gunnar

Björk i Gävle leborgs län, t. ex. järnvägsstation i Boll (c)

näs och Ljusnebroarna

De byggnads- och anläggningsarbeten som tas upp i motionerna kan i och
för sig vara väl lämpade att utföras som beredskapsarbete. Utskottet är också
väl medvetet om den betydelse som de olika projekten skulle ha mot
bakgrund av den svåra situation som råder bl. a. på byggarbetsmarknaden.
Som redan framhållits bör det dock ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna
att avgöra var och i så fall i vilken omfattning som beredskapsarbeten
skall komma till stånd. Utskottet har med riksdagens godkännande sedan
länge hävdat denna princip. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna.

Rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär Efter

beslut av riksdagen hösten 1983 (prop. 1983/84:26, AU 8) kan
statligt stöd utgå i form av bidrag till rekrytering inom näringslivet, s.k.
rekryteringsplatser. Som en kompletterande åtgärd kvarstår de enskilda
beredskapsarbetena av icke investeringskaraktär. Båda stödformerna har
samma bidragsnivå, nämligen med 50 % av de totala lönekostnaderna för de
sysselsatta.

I december 1984 beslutade riksdagen (prop. 1984/85:45, AU 7) att inrätta
ett nytt bidrag för kommunernas och landstingskommunernas rekrytering av
långtidsarbetslösa. Bidraget utgår i likhet med vad som gäller för de två ovan
nämnda stödformerna med 50% av den totala lönekostnaden för de
rekryterade arbetslösa.

I propositionen beräknas medelsbehovet för rekryteringsstöden och
enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär till 1 058 milj. kr.
för nästa budgetår. Beräkningarna utgår från 4,5 miljoner sysselsättningsdagar
och en genomsnittlig dagsverkskostnad av 235 kr.

Centerpartiet erinrar i motion 647 om att man motsatte sig höstriksdagens
beslut om införande av ett särskilt rekryteringsstöd till kommunerna för att
stimulera nyanställning av långtidsarbetslösa. Motionärerna står fast vid
denna uppfattning och föreslår att stödformen tas bort. I stället bör ett till
75 % höjt rekryteringsstöd införas för anställning av långtidsarbetslösa i
näringslivet. Enligt motionen bör det också vara möjligt att efter prövning
förlänga den tid varunder rekryteringsstödet utgår med ytterligare sex

7 Riksdagen 1984185.18sami. Nr 11

AU 1984/85:11

månader. Stödnivån föreslås under denna period sänkas till 50 % av de totala
lönekostnaderna.

I motion 649 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att rekryteringsplatserna
vid de privata företagen avskaffas. De är enligt motionärerna en direkt
subvention till näringslivet, och deras betydelse för nyanställningar är
begränsad.

Alf Wennerfors m. fl. (m) beräknar i motion 2664 antalet sysselsättningsdagar
för rekryteringsstödet till 4 miljoner. Denna minskning på 500 000
sysselsättningsdagar i jämförelse med regeringens förslag är en följd av att
motionärerna föreslår att rekryteringsstödet till kommunerna skall upphöra.

Utskottet kan här erinra om den utomordentligt angelägna uppgift som de
båda rekryteringsstöden har när det gäller att främja nyanställning av i första
hand långtidsarbetslösa. Det kan inte accepteras att en växande grupp
arbetstagare riskerar att ständigt stå utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Det kommunala rekryteringsstödet och rekryteringsstödet till näringslivet
kompletterar varandra i arbetet med att motverka en sådan utveckling. Det
finns således inget skäl enligt utskottet att avstå från någon av dessa åtgärder.
Utskottet avstyrker således motionerna 647, 649 och 2664 i de delar som
föreslår ett avskaffande av något av de två rekryteringsstöden.

Utskottet avstyrker därmed även i förslaget i motion 647 om ett förhöjt
rekryteringsstöd till näringslivet.

När det gäller omfattningen av rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten
av icke investeringskaraktär för nästa budgetår godtar utskottet den
beräkning som görs i budgetpropositionen. Regeringens bedömning av det
samlade behovet av beredskapsarbeten och de två rekryteringsstöden är
realistisk. Som tidigare framhållits tar utskottet dock för givet att regeringen
kommer att kunna disponera den tidigare nämnda finansfullmakten om
ytterligare behov som nu inte kan förutses kommer att uppstå. Med det
anförda avstyrks motion 2664 i motsvarande del.

Enligt motion 2657 av Marianne Karlsson (c) bör rekryteringsstöd inte
kunna utgå till vinstrika företag. Motionären utgår från den överenskommelse
som arbetsmarknadsverket har gjort med företagen ASEA, Volvo och
Ericsson om en samlad ungdomssatsning. Enligt motionären sätter AMS
marknadskrafterna ur spel genom att med rekryteringsstöd fylla ut utrymmet
mellan ungdomarnas marknadsvärde och den avtalsenliga lönen. Det sägs
vara otillfredsställande när tre av landets mest vinstrika företag måste erhålla
samhällsstöd för att bedriva nyrekrytering av unga arbetare.

Utskottet vill erinra om att rekryteringsstödet är till för att stimulera
företagen att tidigareläga nyanställning och därigenom få till stånd anställning
av främst långtidsarbetslösa och - under år 1984 - ungdomar. Vid
bedömningen av behövliga insatser är det således de arbetslösas behov av
sysselsättning och inte företagets lönsamhet som är utgångspunkten. Med
hänvisning härtill avstyrks motionen.

AU 1984/85:11

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet

Enligt riksdagens beslut (prop. 1983/84:150, AU 24) skall på försök under
budgetåren 1984/85 och 1985/86 bidrag kunna utgå till arbetslösa som vill
starta egen verksamhet. Bidraget motsvarar den arbetslöshetsersättning som
annars skulle ha utgått och avser i första hand att klara vederbörandes
försörjning under en viss tid. Den arbetslöse skall på det sättet ges en
möjlighet att komma i gång med den nya verksamheten utan att i
inledningsskedet belastas med alltför stora kostnader i form av exempelvis
löner.

I propositionen föreslås verksamheten få samma omfattning under budgetåret
1985/86 som under innevarande budgetår. Det innebär ett beräknat
medelsbehov på 37 milj. kr., vilket motsvarar stöd till ca 1 000 personer
under i genomsnitt sex månader.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag som alltså tillstyrks.

Industribeställningar

Inom ramen för de medel som anvisas till detta delprogram får s. k.
industribeställningar göras. Därmed menas statliga beställningar av förnödenheter
som behövs inom den statliga verksamheten och som av AMS läggs
ut till företag som varslat om uppsägning eller permittering av anställda i
större omfattning. Härigenom kan sysselsättningen upprätthållas under en
begränsad tid för att ge rådrum för omplacering av personalen. Regeringen
kan också medge utgifter för AMS ordinarie beställningar som staten
tidigarelägger i sysselsättningsfrämjande syfte.

I propositionen beräknas ett oförändrat medelsbehov nästa budgetår på 15
milj. kr.

Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår i motion 2664 att regeringens förslag
avvisas.

Utskottet ansluter sig till regeringens beräkning av behovet av medel till
industribeställningar och avstyrker därmed förslaget i motion 2664 på denna
punkt.

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder

Fr. o. m. innevarande budgetår har en försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder påbörjats (prop. 1983/84:100 bil. 12, AU 21). Syftet
med verksamheten är att ta till vara de idéer som finns och som kan leda till
nya typer av arbetsmarknadspolitiska insatser. I propositionen föreslås att
försöksverksamheten får förlängas att gälla även under budgetåret 1985/86.
Medelsbehovet beräknas till 10 milj. kr.

Enligt Alf Wennerfors m. fl. (m) i motion 2664 bör några särskilda medel
inte anvisas till denna verksamhet. Den bör i stället finansieras inom ramen

AU 1984/85:11

100

för de medel som anvisas till övriga delprogram under anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder.

Utskottet har samma uppfattning som regeringen när det gäller behovet av
en stödform för utvecklingsbara projekt och sysselsättningsskapande åtgärder.
Den nu pågående försöksverksamheten bör således få bedrivas även
under nästa budgetår. Utskottet godtar även att 10 milj. kr. anvisas för detta
ändamål. Därmed avstyrks motion 2664 i motsvarande del.

Anslagsfrågor

I två motioner föreslås att medel från anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder skall föras över till andra anslag.

Agne Hansson m. fl. (c) föreslår i motion 906 att ett särskilt anslag på 20
milj. kr. bör beviljas för regionala utvecklingsinsatser i de inre delarna av
Småland och södra Östergötland. Insatserna bör finansieras genom en
motsvarande minskning av anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder.

Anslaget till Regionala utvecklingsinsatser kommer att behandlas i
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1984/85:13. I det sammanhanget
kommer utskottet att ta ställning till behovet av insatser i de regioner som
aktualiseras i motionen. Utskottet vill samtidigt hänvisa till vad som tidigare i
detta betänkande anförts om behovet av åtskillnad mellan de regionalpolitisk!
motiverade insatserna av långsiktig art och de sysselsättningsskapande
åtgärderna som syftar till att ge mera kortsiktiga sysselsättningstillskott.
Enligt utskottets mening är verksamheterna inom dessa två politikområden
inte utbytbara. Utskottet menar också att regeringen i sin bedömning av
behovet av sysselsättningsskapande åtgärder för nästa budgetår inte givit
utrymme för någon överföring av det slag som föreslås i motionen. Med
hänvisning härtill bör motionen avslås.

Ivar Franzén (c) och Sigvard Persson (c) pekar i motion 2102 på att
beredskapsmedlen till fornvårdande insatser minskat kraftigt under innevarande
budgetår. Den nya situationen innebär enligt motionärerna dels att
hittills gjorda vårdinsatser till stor del spolieras, dels att en väl fungerande
organisation kan komma att slås sönder. Mot den bakgrunden föreslås att av
sysselsättningsmedel dels 2 milj. kr. förs över till ett fast anslag för den s. k.
fornvårdsgruppens verksamhet, dels att 10 milj. kr. förs över till ett fast
anslag för fornvård. Därmed skulle vården av de mest angelägna fornlämningarna
garanteras och stora förändringar i beredskapsarbetenas omfattning
kunna pareras med strategiska insatser som minskar skadeverkningarna.

Man kan ha full förståelse för att den kraftiga minskningen av anslaget till
beredskapsarbeten under innevarande budgetår har medfört stora problem
för vården av landets fornlämningar. Denna verksamhet är så gott som helt
finansierad genom sysselsättningsmedel. Ett stort antal län har fått vidkännas
nedskärningar med 75-100 % jämfört med situationen under budgetåret

AU 1984/85:11

101

1983/84. Mot denna bakgrund anges i budgetpropositionen under anslaget F
32 Kulturminnesvård (utbildningsdepartementet) att en arbetsgrupp inom
regeringskansliet skall ges i uppdrag att överväga formerna för fornlämningsvårdens
finansiering. Utskottet vill dock samtidigt åter erinra om att de
medel som anslås till sysselsättningsskapande åtgärder skall fördelas med
hänsyn till arbetslöshetens storlek och sammansättning. Vid den avvägning
som arbetsmarknadsmyndigheterna gör mellan olika områden är sysselsättningsaspekten
avgörande och inte behovet av insatser inom resp. myndigheters
sakområden. Med hänvisning härtill och till vad som tidigare anförts om
bedömningen av behovet av sysselsättningsskapande åtgärder avstyrker
utskottet motion 2102.

Det sammanlagda medelsbehovet för anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder beräknas i propositionen till 2 695 470 000 kr. Därvid har hänsyn
tagits till att lönemedel som hittills belastat detta anslag (innevarande år
114,5 milj. kr.) fortsättningsvis skall finansieras över det nya anslaget till
arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår i motion 2664 att 1 979 470 000 kr. tas
upp för detta ändamål. Det är en minskning i förhållande till regeringens
förslag med 716 milj. kr.

Vpk anser å sin sida i motion 649 att behovet av arbetsskapande åtgärder
kommer att bestå under nästa budgetår. Anslaget till Sysselsättningsskapande
åtgärder bör därför räknas upp med 1 750 000 000 kr. i jämförelse med
regeringens förslag. Motionärerna föreslår att dessa extra medel skall gå till
kommuner och landsting för att skapa nya och fasta arbetstillfällen.

Utskottet har tidigare i betänkandet godtagit regeringens förslag beträffande
volymen på beredskapsarbeten, rekryteringsplatser och industribeställningar.
Utskottet har därjämte godkänt medelsberäkningen för verksamheten
med bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet och
försöksverksamheten med sysselsättningsskapande åtgärder. Som följd
härav tillstyrker utskottet den begärda medelsanvisningen för anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder. Därmed avstyrks motion 2664 i motsvarande
del.

Utskottets ställningstagande innebär likaså att vpk:s förslag om en kraftig
uppräkning av anslaget inte kan biträdas. Om behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser skulle bli större än beräknat har som tidigare anförts
regeringen möjlighet att återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare
medel eller utnyttja finansfullmakten.

Dessutom har utskottet avstyrkt förslag i motionerna 906 och 2102 om
överföring av medel till andra anslag, vilka skulle ha medfört en minskning av
anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder. Den anslagsminskning som
följer av här aktuella yrkanden i dessa motioner avstyrks därför.

AU 1984/85:11

102

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar

1984/85 Anslag 1 000

1985/86 Förslag 1 000

Anslaget har inrättats fr. o. m. budgetåret 1984/85 (prop. 1983/84:150
bil. 4, AU 24). Från anslaget skall bekostas tidigareläggningsbidrag till
affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten.

Regeringen har under punkt B 18 (s. 115) föreslagit att riksdagen till
Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1985/86 skall anvisa
ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag som alltså tillstyrks.

Medel för insatser inom malmfältskommunerna

Nytt anslag

1985/86 Förslag 1 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 19 (s. 115-116)
föreslagit att riksdagen skall

1. godkänna vad som förordas i propositionen i fråga om extra arbetsförmedlingstjänstemän
inom Gällivare och Kiruna arbetsförmedlingsdistrikt,

2. godkänna vad som förordas i propositionen om en ny organisation för
vissa insatser i malmfälten och överföring av medel till denna organisation,

3. till Medel för insatser inom malmfältskommunerna för budgetåret
1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Riksdagen tog våren 1983 ställning till regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska åtgärder i Norrbottens län (prop. 1982/
83:120, AU 24). Därvid beslöts bl. a. om särskilda arbetsmarknadspolitiska
insatser för att underlätta för den övertaliga personalen vid LKAB i Kiruna
och Gällivare kommuner att finna arbeten inom annan verksamhet. För
detta ändamål inrättades en särskild organisation som fick formen av en
särskild arbetsförmedling (af/ami-LKAB) och som skulle fungera under
budgetåren 1983/84 och 1984/85. I dess ledning sattes en delegation.

För verksamheten inrättades ett nytt anslag benämnt Medel för särskilda
insatser för övertalighet inom Luossavaara-Kirunavaara AB (LKAB).
Anslaget togs upp med 309 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Därav
beräknades 17,5 milj. kr. för extra förmedlingstjänstemän, för delegationen
och för terminaler och förvaltningskostnader i övrigt under den fastställda
tvåårsperioden. För beredskapsarbeten och projekt (s. k. projektmedel)
beräknades 262 milj. kr. och för utbildningsinsatser, Ami-lagm. m. 28,5 milj.
kr.

I propositionen föreslås att de medel för förmedlingstjänstemän m. m. som
kan finnas kvar den 30 juni 1985 får användas även under budgetåren 1985/86
och 1986/87 för en fortsatt anställning av den extra förmedlingspersonal som
finns inom de ordinarie arbetsförmedlingsdistrikten i Gällivare och Kiruna

AU 1984/85:11

103

och vars lönekostnader belastar ovan nämnda 17,5 milj. kr. för förvaltningskostnader.
Totalt avses 20 tjänster till en kostnad av 3 milj. kr. per år.

Därutöver föreslås även att en ny organisation av den s. k. malmfältsdelegationen,
med delvis ny sammansättning och inriktning, inrättas fr. o. m. den
1 juli 1985. Den bör liksom den nuvarande organisationen ingå i arbetsmarknadsverket
och bestå av en chef, en handläggare och högst två biträden.
Enligt förslaget bör verksamheten inriktas på insatser för att stärka och
bredda näringslivet inom malmfältsregionen i linje med vad som bl. a.
föreslås i malmfältsutredningens betänkande (Ds I 1984:9) Framtid i
malmfälten. Verksamheten, som skall vara direkt underställd länsarbetsnämnden
i Norrbottens län, föreslås fungera längst under tiden den 1 juli
1985-den 30 juni 1987. Den skall helt bekostas med de medel som kan återstå
då den nuvarande malmfältsdelegationen upphör den 30 juni 1985. Har
medlen förbrukats före utgången av tvåårsperioden skall verksamheten
därmed avvecklas.

Utskottet biträder regeringens förslag om extra arbetsförmedlingstjänstemän
inom Gällivare och Kiruna arbetsförmedlingsdistrikt samt om en ny
organisation för vissa insatser i malmfälten och överföringen av medel till
denna organisation. Utskottet godtar också den föreslagna medelstilldelningen
för nästa budgetår.

Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer1

1983/84 Utgift 21 981 000 (2)

1984/85 Anslag 22 120 000 (2)

1985/86 Förslag 6 762 000

(1) Tidigare anslagsbenämning Försvars- och beredskapsplanering.

(2) Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Från anslaget bestrids utgifter för statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer
som är engagerade i utbildning av personal för arbete i krigstid inom
totalförsvarets civila delar. T.o.m. innevarande budgetår bestrids genom
förvaltningskostnaderna arbetsmarknadsverkets kostnader för dels hur
landets arbetskraft skall utnyttjas under beredskaps- och krigstillstånd, dels
verkets krigsorganisation. Dessa kostnader beräknas fr. o. m. budgetåret
1985/86 under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

AU 1984/85:11

104

	1983/84 Utgift	1984/85 Anslag	1985/86 Beräknad ändring
			AMS	Föredraganden
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer 6 387 000 Förvaltningskostnader (1)15 594 000	6 565 000 15 555 000	+ 4 160 000 + 1 075 000	+ 197 000 - 15 555 000
Summa	21 981 000	22 120 000	+ 5 235 000	-15 358 000

(1) Förvaltningskostnaderna behandlas fr. o. m. budgetåret 1985/86 under anslaget B
1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Regeringen har under punkt B 6 (s. 93-94) föreslagit riksdagen att till
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1985/86 anvisa
ett förslagsanslag av 6 762 000 kr.

Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen.

Nämnden för vapenfriutbildning

1983/84 Utgift 4 503 000

1984/85 Anslag 4 285 000

1985/86 Förslag 4 513 000

Nämnden för vapenfriutbildning (NVU) administrerar tillsammans med
godkända utbildningsmyndigheter och organisationer de vapenfrias utbildning,
inkvartering och förmåner.

Kostnaderna för utbildning och förmåner till de vapenfria bestrids över
anslaget B 15. Vapenfria tjänstepliktiga.

1984/85

Beräknad ändring 1985/86

NVU

Föredraganden

Personal

Anslag

Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)
Lokalkostnader
Engångsanvisning

3 770 000
(2 906 000)
440 000
75 000

+ 343 000
(+ 145 000)
+ 80 000
- 75 000

+ 223 000
(+ 166 000)
+ 80 000
- 75 000

Summa

4 285 000

+ 348 000

+ 228 000

Regeringen har under punkt B 14 (s. 100-102) föreslagit att riksdagen till
Nämnden för vapenfriutbildning för budgetåret 1985/86 skall anvisa ett
förslagsanslag av 4 513 000 kr. Förvaltningskostnaderna har beräknats utan
tillämpning av huvudförslaget.

Utskottet föreslår att begärda medel anvisas.

AU 1984/85:11

105

Vapenfria tjänstepliktiga

1983/84 Utgift 99 202 000

1984/85 Anslag 83 355 000

1985/86 Förslag 93 875 000

Från anslaget bestrids utgifter för ekonomiska och sociala förmåner åt
vapenfria tjänstepliktiga samt ersättningar för vissa utbildningskostnader
m. m. till kommuner, organisationer och affärsdrivande verk som tilldelas
vapenfria tjänstepliktiga.

	1984/85	Beräknad ändring 1985/86
		NVU	Föredraganden
Vapenfria tjänstepliktiga	79 950 000	+ 16 500 000	+ 10 640 000
Ersättning för utbildnings-
kostnader m. m.	3 405 000	+ 2 725 000	120 000
	83 355 000 (1)	+ 19 225 000	+ 10 520 000

(1) Regeringen har i enlighet med riksdagens bemyndigande medgivit att anslaget får
överskridas med 6 400 000 kr. för att öka antalet tjänstgöringsdagar för de vapenfria
med 50 000.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 15 (s. 102-104)
föreslagit att riksdagen skall

1. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1985/86, om det på grund av
arbetsmarknadsläget bedöms angeläget, besluta om en ökning av antalet
tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga med högst 50 000,

2. till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag
av 93 875 000 kr.

Vapenfri tjänst, som kan komma i fråga för de värnpliktiga som av allvarlig
personlig övertygelse inte kan medverka i en militär utbildning, skall
fullgöras i verksamhet som är av betydelse för samhället under beredskap och
krig. Tjänsten omfattar grundutbildning och repetitionsutbildning om sammanlagt
420 dagar och skall ske inom stat, kommun och vissa organisationer.

Fr. o. m. budgetåret 1985/86 kommer en genomsnittlig sänkning av
grundutbildningstiden att genomföras från 320 till 300 dagar. Härigenom
kommer ca 50 000 tjänstgöringsdagar att frigöras för inkallande av ytterligare
vapenfria tjänstepliktiga.

Kommittén för översyn av värnpliktsutbildningen (Fö 1983:01) har i
tilläggsdirektiv fått i uppdrag att överväga och lämna förslag till hur
utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga skall utformas och dimensioneras.
Därutöver skall kommittén överväga den totala tjänstgöringstiden för de
vapenfria tjänstepliktiga och fördelningen mellan grundutbildning och
repetitionsutbildning.

I nedanstående sammanställning redovisas viss statistik över vapenfria
tjänstepliktiga.

AU 1984/85:11

106

År	Antal ansökningar	Antal bifallna ärenden
Totalt	i % av avgjorda ärenden
1980	3 836	2 629	74,5
1981	4 138	3 515	77,3
1982	4 146	3 451	74,3
1983	4 495	2 957	71,2
1984	3 986	3 026	70,8

Under innevarande budgetår disponerar NVU 700 000 tjänstgöringsdagar
inkl. de 50 000 dagar som regeringen beslutat att ta i anspråk för att inkalla
arbetslösa vapenfria. Denna tillgång innebär att ca 2 000 vapenfria tjänstepliktiga
kan fullgöra grundutbildning om 320 dagar. Den medger även att ca
1 400 vapenfria kan fullgöra den kortare befattningsutbildningen i civilförsvaret
samt att nödvändig repetitionsutbildning kan genomföras.

I propositionen föreslås ett oförändrat antal tjänstgöringsdagar - 650 000 -för de vapenfria och en oförändrad ersättning till utbildningsanordnarna.
Det samlade medelsbehovet beräknas till 93 875 000 kr., varav 3,2 milj. kr.
för ersättning till utbildningsanordnarna. Samtidigt föreslås dock att regeringen
i likhet med vad som gäller för innevarande budgetår skall ges
möjlighet att få öka antalet utbildningsdagar med 50 000 om det på grund av
arbetsmarknadsläget bedöms angeläget att inkalla arbetslösa som har
uttagits till vapenfri tjänst och som annars skulle ha blivit föremål för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kostnaden för 50 000 dagar beräknas till
7,2 milj. kr.

Den vapenfria verksamheten behandlas i två motioner.

Alf Wennerfors m. fl. (m) avvisar i motion 2664 regeringens förslag om en
ökning av antalet tjänstgöringsdagar med 50 000 om det anses angeläget av
arbetsmarknadspolitiska skäl. Samtidigt föreslås att anslaget till vapenfria
tjänstepliktiga skall uppföras med ett belopp av 86 675 000 kr., vilket är en
sänkning med 7 200 000 kr. i jämförelse med regeringens förslag.

I motion 2110 pekar Elver Jonsson (fp) på att antalet vapenfria tjänstepliktiga
som väntar på att bli inkallade till tjänstgöring fortfarande är högt. Det
kan enligt motionären inte behövas några arbetsmarknadsmässiga skäl för att
besluta om det antal tjänstgöringsdagar som krävs för att inte väntetiden för
de vapenfria skall bli ännu längre än i dag. Antalet tjänstgöringsdagar bör
därför i enlighet med NVU:s förslag uppgå till 700 000. I motionen föreslås
även att regeringen skall ges i uppdrag att upprätta en plan för hur antalet
väntande vapenfria skall nedbringas.

Enligt vad utskottet erfarit har kön av vapenfria tjänstepliktiga som väntar
på grundutbildning gått ned, bl. a. genom att antalet bifallna ansökningar om
vapenfri tjänst minskat under åren 1983 och 1984 i jämförelse med de två
tidigare åren (se tabell ovan). Därutöver kommer den förkortade grundutbildningstiden
fr. o. m. nästa budgetår att frigöra resurser för inkallande av

AU 1984/85:11

107

ytterligare vapenfria tjänstepliktiga. Utskottet godtar mot denna bakgrund
regeringens förslag om ett oförändrat antal tjänstgöringsdagar och en
oförändrad ersättning till utbildningsanordnarna budgetåret 1985/86. Utskottet
har inte heller något att erinra mot medelsberäkningen och tillstyrker
regeringens förslag till anslag till vapenfria tjänstepliktiga. Därmed avstyrks
motionerna 2110 och 2664 i motsvarande delar.

Regeringen bör dock som under innevarande budgetår ges möjligheten att
öka antalet utbildningsdagar med högst 50 000 om det kan motiveras av
situationen på arbetsmarknaden. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna
2110 och 2664 i aktuella delar.

Som tidigare sagts har väntetiderna för de vapenfria tjänstepliktiga nu
kunnat minskas. Mot den bakgrunden saknas enligt utskottets mening skäl
att som föreslås i motion 2110 upprätta en plan för hur antälet väntande
vapenfria skall kunna nedbringas. Motionen avstyrks därför.

Sysselsättningsåtgärder för handikappade
Inledning

De dominerande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för arbetshandikappade
utgörs av anställning vid Samhällsföretag och lönebidragsanställning.
Under budgetåret 1983/84 fanns i genomsnitt 62 000 personer i sådana
åtgärder, varav ca 37 000 hade anställning med lönebidrag. Om man också
räknar in arbetshandikappade som befinner sig i andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som arbetsmarknadsinstitut (Ami), beredskapsarbete och
AMU blir antalet drygt 80 000 personer.

Antalet arbetshandikappade som är aktuella sökande vid arbetsförmedlingen
varje månad har de senaste åren varit relativt konstant - runt 30 000
personer - och alltså ganska oberoende av konjunkturläget.

Det kan vidare noteras att de totala utgifterna för olika former av stöd till
handikappade uppgår till ca 25 miljarder kronor. Ca 10 % går till lönebidrag
och åtgärder för att anpassa arbetsplatserna och ca 25 % går till andra
rehabiliterings- och sysselsättningsfrämjande insatser bl. a. Samhällsföretag.
65 % går till förtidspensioner/sjukbidrag och olika kontantstöd. Sammanfattningsvis
går alltså endast en mindre del av utgifterna för handikappade till
s. k. aktiva insatser.

För äldre arbetskraft över 60 år infördes år 1972 möjlighet till
förtidspension av arbetsmarknadsskäl, utan någon särskild medicinsk prövning.
Som villkor gäller att vederbörande har varit varaktigt arbetslös och
antingen som medlem i erkänd arbetslöshetskassa haft ersättning under den
längsta tid ersättning kan lämnas eller uppburit kontant arbetsmarknadsstöd
under 450 dagar.

Utvecklingen av antalet förtidspensioner, beviljade av arbetsmarknadsskäl,
framgår av nedanstående tabell.

AU 1984/85:11

108

År	Män	Kvinnor	Totalt	i 7cc av de försäkrade
1977	748	940	1 688	4,4
1978	852	1 198	2 050	5,5
1979	1 183	1 419	2 602	7,2
1980	1 585	2 019	3 604	10,2
1981	1 400	2 064	3 464	9,5
1982	1 366	2 324	3 690	10,0
1983	2 427	3 057	5 484	14,9
1984	4 733	4 290	9 023

Källa: Riksförsäkringsverket

Antalet förtidspensioner som beviljats av arbetsmarknadsskäl har ökat
med nära 50% mellan åren 1983 och 1984. Kvinnorna har tidigare normalt
varit i majoritet, men fr. o. m. år 1984 är det fler män som beviljats
förtidspension.

Av nedanstående tabell framgår utvecklingen av antalet personer anvisade
till Samhällsföretag och anställda med lönebidrag.

1000-tal personer

År Samhällsföretag Anställning med löne- Summa Procent

(tidigare skyddat bidrag av arbets arbete

och hem- kraften

arbetscentraler) Halvskyddat Arkivarbete
arbete

1970	10,8	1,3		8,3	20,4	0,5
1971	11,9	1,7		9,6	23,2	0,6
1972	12,8	2,1		10,1	25,0	0,6
1973	13,8	4,0		12,4	30,2	0,8
1974	15,1	6,3		13,9	35,3	0,9
1975	16,0	8,3		14,3	38,6	0,9
1976	16,3	9,8		15,0	41,1	1,0
1977	16,8	10,8		15,1	42,7	1,0
1978	17,2	11,5		15,5	44,2	1,1
1979	18,0	12,7		16,0	46,7	1,1
1980	21,6		29,3		50,9	1,2
1981	22,6		31,6		54,2	1,3
1982	23,4		34,0		57,4	1,3
1983	24,6		36,0		60,6	1,4

Källa: SOU 1984:31

Som framgår har kraftiga ökningar skett av antalet personer i de olika
åtgärderna. I betänkandet Arbetsmarknadspolitik under omvandling (SOU
1984:31) avgivet av delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning
(EFA) diskuteras vilka faktorer som kan tänkas ligga bakom denna
utveckling. Faktorer som nämns är ökad tillgänglighet, ändrade regler och
höjd kompensation. En ytterligare förklaring som nämns är höjd ambitionsnivå
vad gäller sysselsättning för vissa handikappgrupper. Däremot sägs att
det knappast är troligt att denna utveckling kan förklaras av ett stigande antal
handikappade.

AU 1984/85:11

109

Allmänt om sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade

Moderata samlingspartiet framhåller i partimotion 900 att de arbetshandikappades
situation på arbetsmarknaden är speciell av flera anledningar och
att de påverkas kraftigare än andra grupper av skiftningar i konjunkturerna.
En hög och varaktig efterfrågan på arbetskraft ger dem däremot betydligt
större möjligheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden, särskilt som det
inte är möjligt att ytterligare öka de olika stöden för denna grupp. Emellertid
anser motionärerna att ekonomiskt utrymme bör kunna åstadkommas för
handikappade genom en annan och mer rättvis fördelning av resurserna. Det
är dessutom nödvändigt menar man att differentiera insatserna med hänsyn
till arten och svårighetsgraden av olika handikapp. Vidare framhålls i fråga
om hjälp till missbrukare att för att de olika åtgärderna skall få en individuell
utformning bör kommunernas socialtjänst ta det övergripande ansvaret.
Dessutom bör handikappade ungdomars situation uppmärksammas och
ekonomiska och personella resurser satsas för att göra det möjligt för dem att
komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.

I motion 2798 av Rune Gustavsson m. fl. (c) framhålls att människor med
funktionshinder missgynnas och diskrimineras på arbetsmarknaden och att
det finns anledning att framhålla betydelsen av en effektivare tillämpning av
den nuvarande lagstiftningen vad gäller handikappades möjligheter att få
arbete. Motionärerna anför vidare att lönebidragssystemet måste utvecklas
så att inte fortsatt tak för lönebidragen hämmar möjligheterna för handikappade
att få ersättning för utfört arbete. De framhåller vidare att stödet till
introduktion och lönebidrag inte får sammankopplas så att det missgynnar de
grupper som skall stödjas. Sammanfattningsvis anser motionärerna att det
behövs aktiva åtgärder för att öka rehabiliteringen och en utredning bör
skyndsamt framlägga förslag om ett aktivt rehabiliteringsstöd.

Utskottet vill först erinra om att riksdagen under förra riksmötet beslutade
om ett modifierat system för lönebidrag med bl. a. införande av ett
introduktionsbidrag. Det kan också nämnas att handikappkommittén i
december förra året avlämnat sitt slutbetänkande (Ds A 1984:12) Vägar till
arbete för handikappade. Betänkandet ärf. n. på remiss och innehåller bl. a.
finansiella och samhällsekonomiska aspekter på olika handikappåtgärder
jämte en rad åtgärder i syfte att förbättra de arbetshandikappades situation
på arbetsmarknaden. Det kan också nämnas att socialberedningen avgivit ett
delbetänkande (Ds S 1984:17) Rehabiliteringspenning till missbrukare -vissa avgiftsfrågor. Utskottet är mot bakgrund av vad nu har anförts inte för
närvarande berett att tillstyrka en ny utredning på detta område utan anser
att motion 2798 bör avslås.

I avvaktan på regeringens ställningstagande till handikappkommitténs
slutbetänkande är utskottet heller inte berett att diskutera fördelningen av
olika resurser till arbetshandikappade som tas upp i motion 900. När det
gäller resonemangen i samma motion om att differentiera insatserna till de

AU 1984/85:11

110

arbetshandikappade vill utskottet erinra om den differentiering i detta
hänseende som gjordes i och med införande av det modifierade lönebidragssystem
som riksdagen beslutade om förra våren. Motion 900 bör mot
bakgrund härav avslås i denna del.

Yrkesinriktad rehabilitering

1983/84 Utgift 472 075 0001 Reservation 18 924 000

1984/85 Anslag 479 340 0001

1985/86 Förslag 507 399 000

1 Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Från anslaget finansieras anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut
(Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen.

Yrkesinriktad

rehabilitering

1983/84

1984/85

Beräknad ändring 1985/86

Utgift

Anvisat

AMS

Föredraganden

Yrkesinriktad

rehabilitering

Förvaltnings-

kostnader'

464 278 000

7 797 000
472 075 000

469 610 000

9 730 000
479 340 000

+ 18 231 000

+ 436 000
+ 18 667 000

+ 37 789 000

- 9 730 000
+ 28 059 000

1 Förvaltningskostnaderna behandlas fr. o. m. budgetåret 1985/86 under anslaget B 1.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 3 (s. 132-135)
att riksdagen

dels godkänner de riktlinjer för ersättning till ledsagare till handikappad
som förordats,

dels till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 507 399 000 kr.

Under år 1984 var antalet inskrivna vid arbetsmarknadsinstituten (Ami)
vid slutet av månaden i medeltal 4 861 personer. Antalet utskrivna var i
medeltal 1 658 per månad. 46 % av de utskrivna placerades efter utskrivningen
direkt i arbete (inkl. anställning med lönebidrag), beredskapsarbete eller
någon form av utbildning. Under år 1983 var motsvarande siffra 48%.

Arbetsmarknadsministern förordar i propositionen att den ersättning till
ledsagare till handikappad som utgår i samband med inställelse vid Ami eller
utredning om förutsättningarna för yrkesinriktad rehabilitering även skall
kunna utgå upp till tio dagar när en ledsagare deltar i träningen av den
handikappade. Vidare förordar arbetsmarknadsministern att Ami-verksamheten
genom omprioriteringar skall få full kompensation för effekterna av
det s. k. huvudförslaget. Ami-organisationen förordas emellertid ingå i

AU 1984/85:11

lil

underlaget för den långsiktiga neddragning av arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
som behandlats tidigare i betänkandet. För Ami-organisationen
beräknas 499 640 000 kr., en ökning i förhållande till föregående
budgetår med 36 837 000 kr. För metodutveckling och personalutbildning
beräknas 7 759 000 kr., en ökning med 952 000 kr. Totalt begär regeringen
till anslaget Yrkesinriktad rehabilitering 507 399 000 kr.

I motion 1456 av Bengt Lindqvist (s) påpekas att utredningar som sett över
arbetsmarknadsinstitutens verksamhet funnit att det finns behov av särskilda
resursinstitut för olika handikappgrupper. Dessa institut har emellertid ännu
inte kunnat leva upp till de krav som ställs på dem eftersom de ökade resurser
som krävs ännu inte anslagits. Behovet av resurser och en fortsatt utbyggnad
av dessa institut är därför stort och bör betraktas som ett prioriterat område.

Utskottet har erfarit att AMS f. n. utreder olika möjligheter att omfördela
och decentralisera resurser som i dag finns vid arbetsmarknadsinstitut med
särskilda resurser (Ami-S). Avsikten är att fler orter så småningom skall få
tillgång till sakkunskap om specifika handikapp. Utskottet kan också
konstatera att det s. k. huvudförslaget inte kommer att tillämpas på
Ami-organisationen vilket innebär att den inte kommer att drabbas av någon
resursminskning under nästa budgetår. Det åligger vidare arbetsmarknadsmyndigheterna
att på bästa sätt prioritera tillgängliga resurser vad det gäller
en fortsatt utbyggnad av organisationen. Mot bakgrund av det anförda bör
motion 1456 inte föranleda någon åtgärd.

Catarina Rönnung m. fl. (s) föreslår i motion 2120 ett utvecklingsprojekt i
Sävsjö, drivet i stiftelseform med kommunen som intressent och i samarbete
med AMU och Ädelfors folkhögskola. Projektet skulle utnyttja Sävsjö
sjukhus och specialisera sig på behandling av yrkesskador och yrkessjukdomar
samt även annan rehabilitering för återgång till yrkeslivet. Sjukhuset
skulle utgöra ett centrum för rehabilitering av långtidssjukskrivna och
långtidsarbetslösa.

Utskottet vill på denna punkt endast framhålla att det åligger arbetsmarknadsmyndigheterna
att efter behov och resurser avgöra den geografiska
utbyggnaden av Ami-organisationen. Mot bakgrund härav bör motionen
avslås.

I kommittémotion 2664 av Alf Wennerfors m. fl. (m) avvisas regeringens
förslag om att undanta Ami-organisationen från det s.k. huvudförslaget,
varför anslaget enligt motionärerna bör tas upp med ett i förhållande till
regeringens förslag 10 milj. kr. lägre belopp.

Utskottet konstaterar först att den föreslagna avvikelsen från det s. k.
huvudförslaget skett genom omprioritering och att således motsvarande
besparingar gjorts inom andra områden. Skälet härtill är att Ami-verksamheten
bedöms vara mycket angelägen. Regeringens förslag bör innebära att fler
arbetshandikappade ges möjlighet att få yrkesinriktad rehabilitering och
vägledning. Utskottet vill emellertid samtidigt betona att strävandena till
effektivitetsförbättringar inom Ami-organisationen måste fortsätta. Mot

AU 1984/85:11

112

bakgrund av vad här sagts tillstyrker utskottet alltså regeringens förslag att
507 399 000 kr. skall anvisas för Yrkesinriktad rehabilitering under budgetåret
1985/86. Motion 2664 avstyrks i motsvarande del.

Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till riktlinjer för ersättning
till ledsagare till handikappad.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1983/84 Utgift 2 261 809 0001

1984/85 Anslag 2 337 188 0001

1985/86 Förslag 2 691 714 000

1 Häri ingår medel för förvaltningskostnader som fr. o. m. budgetåret 1985/86
beräknas under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning omfattar
Arbetshjälpmedel åt handikappade. Näringshjälp och Anställning med
lönebidrag.

	1983/84 Utgift	1984/85 Anslag	1985/86 Beräknad ändring AMS	Föredraganden
Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning:
Arbetshjälpmedel åt
handikappade	89 157 000	119 000 000	+ 31 500 000	+ 21 760 000
Näringshjälp1	-	-	-	-
Anställning med lönebidrag 2 144 902 000	2 190 408 000	+ 452 692 000	+ 360 546 000
Förvaltningskostnader2	27 846 000	27 780 000	+ 459 000	- 27 780 000
	2 261 809 0003	2 337 188 000	+ 484 651 000	+ 354 526 000

1 Kostnader för Näringshjälp bestrids av medel som anvisas under Arbetshjälpmedel åt handikappade.

2 Förvaltningskostnaderna behandlas fr. o. m. budgetåret 1985/86 under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.

3 Anslaget har krediterats med 95 500 kr. som avser reglering av tidigare åtaganden.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 4 (s. 135-142)
att riksdagen

dels skall godkänna vad som har anförts om bidrag till Arbetshjälpmedel åt
handikappade och om Anställning med lönebidrag,
dels till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 2 691 714 000 kr.

AU 1984/85:11

113

Arbetshjälpmedel åt handikappade

Anslagsposten omfattar bidrag till arbetsbiträde, särskilda anordningar på
arbetsplatser, speciella arbetstekniska hjälpmedel samt bidrag och lån till
motorfordon. Från denna anslagspost betalas även utgifter för näringshjälp i
form av bidrag och lån. Arbetsmarknadsverkets beslut i fråga om arbetshjälpmedel
framgår av nedanstående tabell.

Budgetår	Speciella ar-betstekniska hjälpmedel	Särskilda an-ordningar på arbetsplatsen	Arbets- biträden	Motorfordon för handikappade
Antal bidrag	Antal bidrag	Antal biträden	Antal bidrag	Antal lån
1979/80	2 089	893	565	1 364	176
1980/81	2 735	916	753	1 169	140
1981/82	3 025	1 044	852	1 273	95
1982/83	3 182	1 003	793	1 478	70
1983/84	3 484	969	865	1 522	82

Arbetsmarknadsministern föreslår att AMS i särskilda fall skall kunna
medge bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen för gravt handikappade
personer med högre belopp än 50 000 kr. Vidare föreslås att högre
bidrag än 50 000 kr. skall kunna lämnas till arbetstekniska hjälpmedel i större
omfattning än vad som för närvarande är möjligt. För innevarande budgetår
har regeringen vidare fastställt en ram för hur mycket bidrag totalt sett som
får utbetalas till egna företagare.

I motion 451 av Lennart Brunander (c) och Inger Josefsson (c) framhålls
att budgeterat belopp för arbetshjälpmedel till handikappade egna företagare
är för lågt i relation till behovet och att det är angeläget att bidrag beviljas
på lika villkor till anställda som egna företagare. Mot bakgrund härav begär
motionärerna ytterligare medel för arbetshjälpmedel åt handikappade egna
företagare.

Utskottet anser att bidrag till arbetshjälpmedel primärt bör användas som
ett arbetsmarknadspolitiskt medel av arbetsförmedlingen för att kunna
placera arbetslösa handikappade i arbete. Detta innebär enligt utskottets
mening inte att t. ex. egna företagare skall vara undantagna härifrån, vilket
de inte heller är enligt gällande regler. Vidare vill utskottet erinra om att den
omläggning av här aktuellt stöd som gjordes fr.o.m. budgetåret 1983/84
(AU 1982/83:21) hade som syfte att normalisera bidragsgivningen så att den
skulle bli mer lik vad som gäller för andra grupper. Vidare poängterades att
bidragsgivningen under detta anslag endast skulle avse sådana handikapphjälpmedel
eller anordningar som inte är att betrakta som normala arbetsmiljöåtgärder
enligt arbetsmiljölagen. Det anförda innebär att motionen i
aktuell del bör avslås.

Arbetsmarknadsministern har vidare föreslagit att bidraget till anskaffning
av bil höjs med 5 000 kr. till 35 000 kr. och att inkomstgränserna ändras så att

8 Riksdagen 1984/85.18sami. Nr 11

AU 1984/85:11

114

helt bidrag kan lämnas vid inkomster understigande 60 000 kr. och reducerat
bidrag upp till 76 000 kr. Vidare har regeringen föreslagit att nuvarande
lånemöjligheter slopas. Vad som anförs på den punkten i propositionen samt
i övrigt vad avser arbetshjälpmedel åt handikappade tillstyrks av utskottet.

Lönebidragssystemet

Riksdagen beslutade under förra våren (AU 1983/84:19 och rskr. 322) om
ett modifierat system för lönebidrag att gälla fr. o. m. den 1 juli 1984. Dessa
nya regler framgår av följande tabell, där också beslutsramar i antal platser
och årsarbetstimmar för vilka bidrag får beviljas under budgetåret 1984/85

redovisas.

Anställning med lönebidrag

Introduktionsbidrag
(enskilda företag, affärsdrivande
verk, kommuner och landsting.
Även statliga myndigheter m. fl. kan
få introduktionsbidrag om anställning
därefter kan beredas utan lönebidrag.
)

Allmänt lönebidrag

Särskilt lönebidrag

Lönebidrag till

statliga myndigheter

allm. försäkringskassor

jämte vissa andra

enligt regeringens bestämmande

Lönebidrag till allmännyttiga
org.

90 % av lönekostnaden i 960 timmar
ram om högst 1,8 milj. årsarbetstimmar
eller 2 000 årsarbetare

50 % av lönekostnaden i två år
25 % i ytterligare två år
25 % vid ev. förlängning
ingen ram fastställd

90 % av lönekostnaden första året
50 % under andra, tredje och fjärde
året

25 eller 50 % vid ev. förlängning
ram om högst 1,5 milj. årsarbetstimmar
eller 800 årsarbetare avseende 90 %
ram om högst 2,5 milj. årsarbetstimmar
eller 1 400 årsarbetare avseende 50 %

100 % ej tidsbegränsat

ram 6 238 personer varav 5 900

vid statliga myndigheter

90 % ej tidsbegränsat
ingen ram

AU 1984/85:11

115

Särskilt lönebidrag, lönebidrag till statliga myndigheter och allmännyttiga
organisationer skall främst avse anställning av svårt arbetshandikappade.

Vid utgången av budgetåret 1983/84 sysselsattes 36 902 personer, varav
15 746 kvinnor, med hjälp av lönebidrag. Detta innebär en nettoökning med
757 personer under budgetåret. Av de anställda med lönebidrag var 6 417
anställda hos statlig myndighet eller därmed jämställd institution, 11 164 var
anställda hos allmännyttiga organisationer, 8 491 var anställda hos kommuner,
landsting och affärsdrivande verk och slutligen 10 830 hos enskilda
företag.

Arbetsmarknadsministern föreslår i budgetpropositionen att om en person
haft en anställning med lönebidrag men övergått till anställning utan sådant
bidrag skall detta kunna vara vilande upp till tre år om personen återgår till
lönebidrag. Bidraget skall då bestämmas utifrån den tid bidraget tidigare
utgått. Vidare föreslår regeringen att kravet på att anställa en annan
arbetshandikappad slopas när en arbetsgivare erhåller lönebidrag för en
anställd som återgår i arbete efter att ha uppburit helt sjukbidrag.

När det gäller reglerna för systemet med lönebidrag berörs dessa i två
motioner. I moderata samlingspartiets partimotion 900 framhålls att reglerna
för lönebidrag bör ändras så att bidraget kan såväl höjas som sänkas
beroende på hur den arbetshandikappades arbetsförmåga utvecklas. Bidraget
bör vidare utgå så länge den handikappade är anställd. Motionärerna
anser att detta blir billigare för samhället än en anställning i Samhällsföretag,
samtidigt som den handikappades sociala situation främjas av att vara på en
vanlig arbetsplats. Lennart Brunander (c) och Inger Josefsson (c) tar i motion
451 också upp frågan om att anpassa bidraget till arbetshandikappets nivå.
Motionärerna anser vidare att lönebidraget bör vara flexibelt till sin
konstruktion och ej kvoterat. En handikappad skulle härigenom kunna vara
betydligt längre i arbetslivet vilket är att föredra framför en anställning hos
Samhällsföretag som också ställer sig dyrare.

Utskottet anser för sin del att lönebidragssystemet med den utformning
som gäller sedan den 1 juli 1984 är flexibelt till sin konstruktion. Bidraget är i
dag differentierat med avseende på bl. a. den sökandes handikapp vilket är
en väsentlig skillnad från tidigare. Utskottet menar också att en ytterligare
differentiering av lönebidraget efter handikappets art eller svårighetsgrad
skulle kunna innebära risk för en typ av meritvärdering av den handikappade
som utskottet inte kan ställa sig bakom. Vidare vill utskottet peka på det
förhållandet att lönebidrag kan utgå till arbetshandikappade under hela
anställningstiden, men med reducerat bidrag. Utskottet avstyrker motionerna
451 och 900 i aktuella delar.

Introduktionsbidrag

I motion 1457 av Bengt Lindqvist (s) framhålls att huvuddelen av de
anvisade platserna för introduktionsbidrag beräknas vara slut redan i januari

AU 1984/85:11

116

1985 och att någon utökning av kvoterna inte föreslagits i budgetpropositionen.
Därför är det angeläget att regeringen med stor noggrannhet följer
utvecklingen av introduktionsbidragen under året och om det skulle visa sig
nödvändigt höjer kvoten.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären om att det är
angeläget att regeringen - särskilt som denna bidragsform infördes så sent
som den 1 juli 1984 - följer utvecklingen av introduktionsbidragen och
återkommer till riksdagen om behov finns av ytterligare medel. Mot
bakgrund härav bör motionen i denna del inte föranleda någon åtgärd.

Särskilt lönebidrag

Det finns fem motioner som behandlar det särskilda lönebidraget.

Utskottet tar först upp motioner som rör reglerna för det särskilda
lönebidraget. I centerpartiets partimotion 647 framhålls att för många
handikappade framstår en anställning i det ordinarie arbetslivet som en
bättre möjlighet än anställning inom Samhällsföretag. För den grupp
handikappade som lämnar Samhällsföretag bör ett förstärkt särskilt lönebidrag
utgå. AMS och Samhällsföretag bör få ett gemensamt uppdrag att
minska antalet anställda inom Samhällsföretag med i första hand 2 500
personer genom anställning i den enskilda sektorn med sådant lönebidrag.
Under första anställningsåret bör bidrag utgå med 90 % av lönesumman och
därefter fram till fyra års anställning med 75 %. Under en obegränsad följd
av år därefter bör bidrag utgå med 50 %.

Karin Israelsson (c) framhåller i motion 2108 att det särskilda lönebidraget
bör utgå med 90 % för utvecklingsstörda under de två första anställningsåren.
Merkostnaden skall bekostas inom ramen för anslaget.

Utskottet konstaterar att nuvarande regler för det särskilda lönebidraget
infördes så sent som den 1 juli 1984 och är inte berett att för närvarande
förorda några förändringar härav innan man sett effekterna av det nya
regelsystemet. Utskottet utgår emellertid från att regeringen på lämpligt sätt
följer utvecklingen när det gäller utslussningen från Samhällsföretag till den
reguljära arbetsmarknaden med användande av det särskilda lönebidraget.
Mot bakgrund av det anförda bör motionerna 647, i aktuell del, och 2108
avslås.

Härefter behandlar utskottet tre motioner som rör omfattningen av det
särskilda lönebidraget.

I folkpartiets partimotion 2194 framhålls att det är angeläget att handikappade
i så stor utsträckning som möjligt kan beredas sysselsättning på den
reguljära arbetsmarknaden. Med hänsyn till att alternativet till anställning
med särskilt lönebidrag för många är förtidspension eller skyddad sysselsättning
är kostnaden för en utbyggnad av det särskilda lönebidraget begränsad.
Redan i dag är antalet platser för särskilt lönebidrag fullt utnyttjade varför

AU 1984/85:11

117

platserna under nästa budgetår bör fördubblas. Detta bör finansieras genom
överföring av medel från socialförsäkringen.

I motion 1457 av Bengt Lindqvist (s) framhålls att huvuddelen av de
anvisade platserna för särskilt lönebidrag beräknas vara slut i januari 1985
och att någon utökning av kvoterna inte begärts i budgetpropositionen. Det
är därför angeläget att regeringen med stor noggrannhet följer utvecklingen
av det särskilda lönebidraget under året och om så skulle vara nödvändigt
höjer kvoten.

Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) framhåller i motion 2646 att behovet av det
särskilda lönebidraget har varit mycket stort och att något utrymme för
nyanställningar med 90-procentigt bidrag inte finns under innevarande
budgetår. Motionärerna hemställer mot bakgrund härav att den begränsning
som finns vad gäller det särskilda lönebidraget slopas och att regeringen
återkommer på tilläggsbudget med förslag om ytterligare medel för innevarande
budgetår.

Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet av platser för det
särskilda lönebidraget för nästa budgetår men anser att det i likhet med vad
som framförs i motion 1457 är angeläget att regeringen noga följer
utvecklingen och om det skulle visa sig nödvändigt återkommer till riksdagen
med förslag angående ytterligare medel. När det gäller innevarande budgetår
kan detta ske på tilläggsbudget III om regeringen finner det påkallat. Mot
bakgrund härav bör motionerna 2194 och 2646 avslås i aktuella delar, och
motion 1457 får i denna del anses tillgodosedd och inte behöva medföra
någon åtgärd.

Lönebidrag till den statliga sektorn och allmännyttiga organisationer

I moderata samlingspartiets partimotion 900 framhålls att lönebidragets
utformning vad avser det 90-procentiga bidraget till allmännyttiga organisationer
och det 100-procentiga bidraget till statliga myndigheter bör vara lika
och alltså oberoende av vem som är arbetsgivare.

Utskottet konstaterar först att eftersom bidragsnivån för allmännyttiga
organisationer sänktes av riksdagen (AU 1978/79:20) per den 1 juli 1980 med
instämmande från moderata samlingspartiet måste kravet i motion 900 på
denna punkt tolkas så att bidraget skall sänkas till 90 % också vid anställning
hos statlig myndighet. Vidare konstaterar utskottet att detta visserligen
skulle leda till besparingar på här aktuellt anslag men skulle öka utgifterna på
de anslag som finansierar verksamheten vid resp. myndighet. En sådan
omfördelning mellan anslagen innebär ingen statsfinansiell besparing, och
utskottet kan heller inte se några andra fördelar med den. Motion 900
avstyrks därför i denna del.

Folkpartiet framhåller i partimotion 2194 att kretsen som kan få lönebidrag
hos allmännyttiga organisationer inskränkts under innevarande budgetår att

AU 1984/85:11

118

gälla enbart sökande med arbetshandikapp. För många personer som har
svårt att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden är arbete inom
organisationer en lämplig sysselsättning varför även svårplacerade på grund
av ålder, bristfälliga kunskaper i svenska eller andra skäl bör komma i fråga.

Utskottet vill med anledning av förevarande motion erinra om att utskottet
så sent som förra våren ansåg att ett så högt kontinuerligt bidrag som det är
fråga om till allmännyttiga organisationer bör förbehållas handikappade.
Utskottet har ingen annan mening i dag, och motion 2194 bör mot bakgrund
härav avslås.

Vad utskottet nu har anfört innebär att utskottet i övrigt tillstyrker de
regeländringar som föreslås i propositionen och som avser anställning med
lönebidrag.

Medelsan visning

För Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret
1985/86 föreslås i propositionen 2 691 714 000 kr., vilket innebär en
ökning från förra budgetåret exkl. förvaltningskostnader med 382 306 000
kr.

I kommittémotion 2664 av Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslås som också
framhålls i moderata samlingspartiets partimotion 900 en resursöverföring
med 20 milj. kr. från Samhällsföretag till anslaget för lönebidrag. Detta
innebär enligt motionärerna att medlen kan användas till effektivare
metoder för att hjälpa arbetshandikappade att få sysselsättning.

Mot bakgrund av utskottets ställningstaganden ovan när det gäller
särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning och vad utskottet
senare kommer att anföra om bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag ansluter
sig utskottet till regeringens förslag i propositionen om medel till ifrågavarande
anslag. Utskottet föreslår därför att det begärda beloppet 2 691 714 000
kr. anvisas till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för
budgetåret 1985/86 samt att yrkandet i motion 2664 i aktuell del om ett högre
belopp avslås.

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

1983/84 Utgift 2 532 000 000

1984/85 Anslag 2 721 000 000

1985/86 Förslag 2 822 000 000

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag dels för täckande
av underskottet i verksamheten vid verkstäderna för skyddat arbete, dels för
investeringar.

AU 1984/85:11

119

Beräknad ändring 1985/86

1984/85 Stiftelsen Föredraganden

Samhällsföretag

Driftbidrag	2 388 000 000	+ 182 000 000	+ 103 000 000
Bidrag till fastig-
hetsfonden	318 000 000	+ 33 000 000	+ 3 000 000
Ägartillskott för
investeringar	15 000 000 2 721 000 000	+ 60 000 000 + 275 (XX) 000	- 5 (XX) (XX) + 101 000 000

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 5 (s. 143-155)
att riksdagen skall

dels till driften av Samhällsföretagsgruppens verksamhet anslå medel
motsvarande 120 % av lönesumman för arbetstagarna i skyddat arbete (inkl.
lönebikostnader), upp till högst 30 milj. arbetstimmar,
dels medge att regeringen vid behov får besluta om utökat antal
bidragsberättigade arbetstimmar under budgetåret 1985/86,
dels till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1985/86 anvisa
ett förslagsanslag av 2 822 000 000 kr.

Samhällsföretagsgruppen består av den centrala Stiftelsen Samhällsföretag
och 24 regionala stiftelser samt bedriver verksamhet i 340 verkstäder
fördelade på 219 kommuner. Till Samhällsföretag hör dessutom en fastighetsfond
som äger och förvaltar hela företagsgruppens fastighetsbestånd
samt ett marknadsföringsbolag - Samhall AB - som svarar för samordning av
viss försäljning och marknadsföring, i huvudsak på exportmarknaden.

Stiftelserna hade under budgetåret 1984/85 i genomsnitt 30 300 anställda,
varav 25 200 anvisade och 5 100 direkt anställda (tjänstemän, arbetsledare,
intruktörer m. fl.). Andelen arbetshandikappade utgjorde således 83 % av
det totala antalet anställda, vilket innebär både en antals- och andelsmässig
ökning jämfört med föregående budgetår.

Samhällsföretagsgruppens verksamhet m. m.

I maj 1984 fick Samhällsföretag regeringens uppdrag att utreda möjligheterna
att minska behovet av statligt bidrag fram t. o. m. budgetåret 1988/89.
Uppdraget föranleddes av att en inom regeringen tillsatt arbetsgrupp (Ds A
1983:6) bl. a. föreslagit att antalet regionala stiftelser inom Samhällsföretag
skulle minska från 24 till 11. Arbetsgruppen menade att detta bl. a. skulle
innebära att driftbidraget successivt kunde sänkas och för budgetåret 1988/89
uppgå till 101 %. Efter en remissomgång där flera remissinstanser avstyrkte
förslaget gav regeringen Samhällsföretag den 3 maj 1984 i uppdrag att utreda
möjligheterna att minska behovet av statligt bidrag utöver den av Samhälls -

AU 1984/85:11

120

företag tidigare avlämnade långtidsbedömningen.

Samhällsföretag redovisade uppdraget den 23 augusti 1984, och rapporten
omfattar en ekonomisk och sysselsättningsmässig plan för Samhällsföretagsgruppen
t.o. m. budgetåret 1988/89. Rapporten är vidare ett alternativ till
den av regeringen tillsatta arbetsgruppens förslag att minska antalet regionala
stiftelser. I rapporten förordas ett sysselsättningsmål budgetåret 1988/89
på 33 miljoner arbetstimmar och en successiv nedtrappning av driftbidraget
för att budgetåret 1988/89 ligga på 107 %. För att kunna uppnå detta mål
krävs enligt rapporten bl. a. följande

- intensifierade marknadsansträngningar

- förändringar i företagsgruppens produktions- och marknadsstruktur

- satsning på export

- vidgat samarbete med reguljära företag

- minska antalet direkt anställda

- minska fastighetskostnaderna och fortsatt försöksverksamhet med inbyggda
verkstäder

- pröva utsträckt arbetstid, dvs. använda verkstäderna mer än 8 tim./dag.
Slutligen framgår av rapporten att förslagen kan genomföras utan att de

sociala och arbetsmarknadspolitiska målen förändras.

På grundval av rapporten har Samhällsföretag bl. a. hemställt att regeringen
fastställer

- att sysselsättningsmålet för budgetåret 1988/89 skall utgöra ca 33 miljoner
timmar

- att Samhällsföretag ges en ekonomisk ram för verksamheten t. o. m.
budgetåret 1988/89 varvid driftbidrag för nämnda budgetår bör sättas till
107 % samt ett årligt ägartillskott om 75 milj. kr.
Arbetsmarknadsministern framhåller i propositionen att den omständigheten
att den av regeringen tillsatta arbetsgruppens organisationsförslag inte
genomförs innebär inte att de sparmål som lades fast i uppdraget till
Samhällsföretag har övergivits. Vidare sägs att förslagen i rapporten inte
uppfyller de sparmål som regeringen lagt fast. Mot bakgrund härav
behandlas Samhällsföretags anslagsframställning på sedvanligt sätt, och
några mer långsiktiga bindningar görs inte i propositionen.

Samhällsföretagsgruppens verksamhet behandlas i två motioner. I moderata
samlingspartiets partimotion 900 framhålls att Samhällsföretag är den
dyraste formen av handikappsysselsättning. För att understödja en utslussning
från Samhällsföretag till den öppna marknaden eller till lönebidragsplatser
bör anställningen vid Samhällsföretag vara tidsbegränsad och bli föremål
för regelbunden prövning. Vidare bör det s. k. riksavtalet för löner revideras
och antalet inbyggda verkstäder öka. Motionärerna föreslår att regeringen
skyndsamt skall låta utreda Samhällsföretags framtid med målsättningen att
reducera verksamheten inom Samhällsföretagsgruppen så att frigjorda resurser
kan tillföras anslaget för lönebidrag. Även kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun bör ses över.

AU 1984/85:11

121

Centerpartiet framhåller i partimotion 647 att regeringen bör ge AMS och
Samhällsföretag i uppdrag att successivt minska antalet sysselsatta inom
Samhällsföretagsgruppen. Minskningen bör ske successivt och i en första
etapp med 2 500 personer. Dessa personer bör i stället överföras till det
förstärkta särskilda lönebidraget som centerpartiet även föreslagit i motionen.

Utskottet konstaterar att Samhällsföretagsgruppen har varit föremål för
utredning vid två tillfällen under de senaste åren med huvudsakligt syfte att
minska statens bidrag till verksamheten. Regeringen har ställt upp vissa
sparmål för verksamheten vid Samhällsföretag, samtidigt som utvecklingen
av Samhällsföretags affärsmässiga verksamhet under senare år varit mycket
positiv. Mot bakgrund härav menar utskottet att Samhällsföretag i detta läge
inte bör utsättas för ytterligare utredningar vars syfte är att reducera
verksamheten. Som framgår av propositionen kommer försöksverksamheten
med inbyggda verkstäder att fortsätta och utvidgas, vilket utskottet ser
positivt på och menar att detta kan leda till ökade möjligheter till utslussning
av arbetshandikappade till den reguljära arbetsmarknaden och även medföra
kostnadsbesparingar. När det gäller att revidera det s. k. riksavtalet är detta
en fråga för parterna på arbetsmarknaden att klara ut. Mot bakgrund härav
bör motionerna 647 och 900 i aktuella delar avslås.

Vidare behandlar utskottet två motioner som tar upp Samhällsföretagsgruppens
sociala och arbetsmarknadspolitiska mål.

Vpk framhåller i partimotion 2125 att ju längre kraven på ekonomisk
effektivitet drivs desto svårare blir det att infria Samhällsföretags mål. En
framtida översyn av Samhällsföretag skall därför inriktas på att undersöka
hur de sociala målen för företagets verksamhet i högre grad skall kunna
infrias. Bengt Lindqvist (s) framhåller i motion 1458 liknande synpunkter och
anser att regeringen noggrant bör följa utvecklingen och snabbt vidta
nödvändiga åtgärder om det visar sig att uppsatta sparkrav skulle påverka de
sociala målen negativt.

Utskottet har erfarit att regeringen nyligen gett AMS och Samhällsföretag
i uppdrag att undersöka om uppsatta sociala och arbetsmarknadspolitiska
mål för Samhällsföretagsgruppen har kunnat uppfyllas. Mot bakgrund härav
får motionerna 1458 och 2125, den senare i aktuell del, vara tillgodosedda.
Någon ytterligare åtgärd är alltså inte påkallad.

Driftbidraget m. m.

Arbetsmarknadsministern föreslår i propositionen att driftbidraget till
Samhällsföretagsgruppen, som utgår på lönekostnaderna för arbetshandikappade
anställda, skall fastställas till 120 % för budgetåret 1985/86 vilket är
4 % lägre än för innevarande budgetår. Antalet bidragsberättigade arbetstimmar
föreslås uppgå till 30 miljoner eller lika många som för innevarande
budgetår. Vidare har regeringen begärt riksdagens bemyndigande att vid

AU 1984/85:11

122

behov besluta om ett utökat antal bidragsberättigade arbetstimmar under
budgetåret 1985/86.

Utskottet behandlar först två motioner som rör driftbidraget till Samhällsföretag.

I kommittémotion 2664 av Alf Wennerfors m.fl. (m) framhålls att
driftbidraget till Samhällsföretag bör sättas till 119 % vilket är en procent
lägre än regeringens förslag. Uppkommen kostnadsbesparing av 20 milj. kr.
bör överföras till anslaget för lönebidrag och därmed kunna öka utslussningen
från Samhällsföretag. Vpk föreslår i partimotion 2125 att driftbidraget till
Samhällsföretag sätts till 121 % och att aviserade nedskärningar av driftbidraget
icke bör äga rum. En fortsatt neddragning av det statliga stödet
kommer enligt motionärerna att ställa Samhällsföretag i en helt ny roll där
det ekonomiska målet blir helt dominerande och rekryteringen sker efter
rent företagsekonomiska bedömningar.

Som utskottet tidigare redovisat har regeringen uppställt vissa sparmål för
Samhällsföretagsgruppen. Däremot har inte några långsiktiga bindningar
gjorts beträffande verksamhetens framtida omfattning. Vidare har som
redan nämnts regeringen gett Samhällsföretag i uppdrag att utreda hur de
sociala och arbetsmarknadspolitiska målen har kunnat uppfyllas. Härigenom
skapas underlag för att bedöma hur de sociala och arbetsmarknadspolitiska
målsättningarna kan förenas med krav på besparingar. För nästa budgetår
anser utskottet att den föreslagna reduktionen av bidraget bör kunna
uppvägas av effektivitetsförbättringar. Motionerna 2125 och 2664 bör mot
bakgrund härav avslås i aktuella delar.

Härefter behandlar utskottet tre motioner som rör antalet bidragsberättigade
arbetstimmar.

I kommittémotion 2664 av Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkas att regeringens
begäran om att vid behov få besluta om utökat antal bidragsberättigade
arbetstimmar avslås. Vpk föreslår i partimotion 2125 att antalet bidragsberättigade
arbetstimmar bör fastställas till 30,7 miljoner i enlighet med AMS
förslag. Slutligen framhålls i motion 2156 av Anita Johansson m.fl. (s) att
antalet skyddade arbetsplatser i Stockholms län är i förhållande till befolkningsunderlaget
det lägsta i landet. Enligt länsarbetsnämndens bedömning är
i dag 500 personer i behov av skyddat arbete. Mot denna bakgrund bör
antalet bidragsberättigade arbetstimmar i Stockholms län utökas.

Utskottet anser i likhet med propositionen att antalet bidragsberättigade
arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen liksom innevarande budgetår
bör fastställas till 30 miljoner. Härtill bör regeringen i likhet med tidigare år
även under nästa budgetår få besluta om utökat antal sådana timmar. Detta
innebär att regeringen vid behov kan besluta om en utbyggnad, och motion
2156 behöver härigenom inte föranleda någon åtgärd. Utskottet avstyrker
motionerna 2125 och 2664 i dessa delar.

AU 1984/85:11

123

Ägartillskott

Regeringen föreslår att Samhällsföretagsgruppen erhåller investeringsmedel
för åtgärder som syftar till arbetsplatsanpassning och arbetsmiljöförbättrande
åtgärder, s. k. ägartillskott, med 10 milj. kr., vilket är 5 milj. kr.
mindre än för innevarande budgetår.

1 kommittémotion 2664 av Alf Wennerfors m.fl. (m) framhålls att med
hänsyn till de krav på utredning av Samhällsföretags framtida struktur och
omfattning som framförts i moderata samlingspartiets partimotion 900 är det
motiverat att inskränka investeringarna till det allra nödvändigaste, och
motionärerna föreslår därför 5 milj. kr. som ägartillskott för investeringar
inom Samhällsföretagsgruppen.

Mot bakgrund av vad utskottet tidigare anfört om uppsatta besparingsmål
för Samhällsföretagsgruppen anser utskottet att regeringens förslag i denna
del får anses väl avvägt. Motion 2664 i aktuell del bör därför avslås.

Psykiskt utvecklingsstörda

Omsorgskommittén (S 1977:12) häri betänkandet (SOU 1981:26) Omsorger
om vissa handikappade bl. a. föreslagit att antalet platser vid Samhällsföretagsgruppens
verkstäder bör ökas kraftigt och att dessa platser bör komma
de utvecklingsstörda till del.

Arbetsmarknadsministern finner att det på grund av de kostnadsbesparingar
som Samhällsföretagsgruppen står inför, för närvarande, inte finns
någon möjlighet att bygga ut företagsgruppens verksamhet. Hon framhåller
vidare - även om det statsfinansiella läget skulle medge det - att hon inte är
beredd att särskilt slå fast vilka handikappgrupper som skall ges förtur till
platser hos Samhällsföretag.

Tre motioner tar upp frågan om att bereda sysselsättning för psykiskt
utvecklingsstörda inom Samhällsföretag. I folkpartiets partimotion 2194
framhålls att svårigheterna att bereda psykiskt utvecklingsstörda sysselsättning
är större än för någon annan grupp. Det finns därför anledning att se
över möjligheterna för denna grupp att få arbete inom Samhällsföretagsgruppen.
I vpk:s partimotion 2125 anförs att det är angeläget att öka möjligheterna
för psykiskt utvecklingsstörda att få anställning inom Samhällsföretagsgruppen.
Mot den bakgrunden bör Samhällsföretag medges resurser för att
möjliggöra anställning av 1 000 psykiskt utvecklingsstörda. Vidare anförs i
motion 541 av Gunhild Bolander (c) svårigheten att bereda psykiskt
utvecklingsstörda arbete. Motionären påpekar vidare att det föreligger
begränsade möjligheter att placera utvecklingsstörda i skyddat arbete med
tanke på den låga utslussningsfrekvensen och de ökade lönsamhetskraven.
Åtgärder bör därför vidtas för att öka möjligheterna för psykiskt utvecklingsstörda
att få arbete inom Samhällsföretagsgruppen.

Utskottet är liksom regeringen inte berett att slå fast vilka specifika

AU 1984/85:11

124

handikappgrupper som skall ges förtur till anställning inom Samhällsföretagsgruppen.
Det får ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna att anvisa
arbetssökande till verkstäderna på samma sätt som hittills inom ramen för de
ekonomiska resurser som anvisas. Mot bakgrund härav bör motionerna 541,
2125 och 2194 i aktuella delar avslås.

Medelsanvisningen

I kommittémotion 2664 av Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslås ett lägre
driftbidrag och ägartillskott än vad regeringen föreslagit, och anslaget bör
mot bakgrund härav tas upp med 2 797 000 000 kr.

Centerpartiet föreslår i partimotion 647 att regeringen ges i uppdrag att
föreslå åtgärder så att kostnaderna för Samhällsföretags verksamhet kan
minskas med 10 %. Förändringen bör emellertid ske successivt i takt med att
de anställda kan beredas andra arbeten.

Folkpartiet hemställer i partimotion 2127 att löneuppräkningen för de
arbetshandikappade och de direkt anställda skall ske med 5,5 % i stället för
av regeringen gjorda 7,5 - 8 %.

Vpk föreslår i partimotion 2125 bl. a. ett högre driftbidrag än vad
regeringen föreslagit jämte en utbyggnad av Samhällsföretags verksamhet
för psykiskt utvecklingsstörda, varför anslaget bör räknas upp med
257 000 000 kr.

I motion 1104 av Sven Aspling m. fl. (s) framhålls att behovet av skyddad
verksamhet ökar i Värmlands län, varför det är motiverat att satsa på en
fortsatt utbyggnad av den skyddade verksamheten i länet.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag till driftbidrag,
ägartillskott för investeringar m. m. och avstyrkt motioner med ändringsförslag
på dessa punkter. Som en följd härav tillstyrker utskottet också
regeringens förslag när det gäller storleken för nästa budgetår av anslaget
Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag och föreslår att 2 822 000 000 kr.
anvisas. Motionerna 647, 1104, 2125, 2127 och 2664 avstyrks i motsvarande
delar.

Statsbidrag till offentligt skyddat arbete

Nytt anslag

1985/86 Förslag 300 000 000

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt C 6 (s. 155-157)
att riksdagen

dels godkänner vad som anförts om offentligt skyddat arbete,

dels till Statsbidrag till offentligt skyddat arbete för budgetåret 1985/86
anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.

Riksdagen beslutade under hösten 1984 om riktlinjer för Statsbidrag till
offentligt skyddat arbete. Avsikten är att ett antal personer som för

AU 1984/85:11

125

närvarande sysselsätts i kommunala beredskapsarbeten för socialmedicinskt
arbetshandikappade (s. k. Tl-arbeten) skall anställas av kommunen i
offentligt skyddat arbete med 75 % i statsbidrag.

Regeringen återkommer nu med konkreta beräkningar för budgetåret
1985/86. Regeringen beräknar att 3 800 platser eller ca 6 milj. årsarbetstimmar
kommer att behövas, vilket torde motsvara ca 5 000 sysselsatta
personer. 300 milj. kr. beräknas för detta ändamål.

I kommittémotion 2664 av Alf Wennerfors m. fl. (m) framhålls att
kommunen bör bära ett avsevärt kostnadsansvar för denna typ av åtgärder,
varför statsbidraget bör utgå med samma procentsats som föreslås i motionen
för beredskapsarbete eller med 50 %. Detta innebär att anslaget kan sänkas
med 100 milj. kr.

Utskottet har så sent som hösten 1984 godkänt regeringens riktlinjer för
offentligt skyddat arbete att träda i kraft den 1 juli 1985. Mot bakgrund härav
och då verksamheten ännu inte kommit i gång anser utskottet att reglerna för
ifrågavarande bidrag för närvarande inte bör omprövas. Detta innebär att
motion 2664 bör avslås i aktuell del. Utskottet delar alltså regeringens
uppfattning när det gäller storleken av anslaget som bör anvisas med
300 000 000 kr.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under
nästa budgetår

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:647 yrkande 1 i motsvarande
del, 1984/85:649 yrkandena 1 och 2, 1984/85:900 yrkande 1
samt 1984/85:2127 yrkande 1 i motsvarande del,

2. beträffande arbetsmarknadsparternas roll för sysselsättningsutvecklingen att

riksdagen avslår motionerna 1984/85:900 yrkandena 2 i motsvarande
del samt 1984/85:2127 yrkande 2,

3. beträffande flexibilitet och rörlighet på arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motion 1984/85:900 yrkande 2 i motsvarande
del,

4. beträffande arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen avslår motion 1984/85:647 yrkande 1 i motsvarande
del,

5. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken i övrigt

att riksdagen avslår motion 1984/85:2127 yrkande 1 i motsvarande
del,

res. 1 (m, c, fp)
res. 2 (vpk)

res. 3 (m)
res. 4 (fp)

res. 5 (m)

res. 6 (c)

res. 7 (c, fp)

AU 1984/85:11

126

6. beträffande en ny arbetsmarknadspolitik

att riksdagen avslår motion 1984/85:649 yrkande 3,

7. beträffande forskning om arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motion 1984/85:771,

8. beträffande omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna att

riksdagen avslår motionerna 1984/85:647 yrkande 2 i motsvarande
del och 1984/85:900 yrkande 2 i motsvarande del,

9. beträffande kommunalt ansvar för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motion 1984/85:543,

Åtgärder mot ungdomsarbetslöshet

10. beträffande förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdomar
att riksdagen avslår motion 1984/85:900 yrkande 3,

11. beträffande ansvaret för ungdomsarbetslösheten

att riksdagen avslår motion 1984/85:2760 yrkande 1 i motsvarande
del,

12. beträffande ungdomsgaranti

att riksdagen avslår motion 1984/85:649 yrkande 5 i motsvarande
del,

13. beträffande oförändrade ungdomslöner m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:900 yrkande 4, 1984/
85:2737 i motsvarande del samt 1984/85:2760 yrkandena 1 i
motsvarande del och 2,

14. beträffande slopande av arbetsgivaravgifter för ungdomar under 20
är

att riksdagen avslår motion 1984/85:599,

15. beträffande försöksverksamhet med lägre ungdomslöner i Malmöhus
län

att riksdagen avslår motion 1984/85:1157 yrkande 2,

16. beträffande maximilöner för ungdomar som arbetsmarknadspolitisk
bidragsvillkor

att riksdagen avslår motion 1984/85:900 yrkande 5,

17. beträffande lönebidragsfinansierad yrkesutbildning

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:900 yrkande 6 och 1984/
85:2664 yrkandena 30 och 31,

18. beträffande ungdomsföretagande

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:900 yrkande 8 och 1984/
85:2760 yrkande 3,

19. beträffande ändringar i lagstiftningen om ungdomslag

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1984/85:647 yrkandena 5 och 6 och
1984/85:2664 yrkande 19 antar det inom arbetsmarknadsdeparte -

res. 8 (vpk)

res. 9 (vpk)

res. 10 (m)
res. 11 (c)

res. 12 (m, c, fp)
res. 12 (m, c, fp)

res. 13 (vpk)

res. 14 (m, c, fp)

res. 15 (m)

res. 16 (m)

res. 17 (m, fp)

res. 18 (m)
res. 19 (c)

AU 1984/85:11

127

mentet upprättade förslaget till lagom ändring i lagen (1983:1070)
om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare med den
ändringen att 9 § får följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

9 §

En medlen i ett ungdomslag har, om det inte utan svårigheter kan ordnas
på annan tid, rätt till ledighet med bibehållna anställningsförmåner för att
besöka arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka arbete.

Ungdomarna skall i genomsnitt Ungdomarna skall i genomsnitt
två timmar varje vecka delta i kurser två timmar varje vecka delta i kurser

som arbetsförmedlingen anordnar som arbetsförmedlingen anordnar

om hur arbetsmarknaden fungerar om hur arbetsmarknaden fungerar

och om hur man söker arbete. Såda- och om hur man söker arbete. Sådana
kurser bör även ge kunskaper om na kurser bör även ge kunskaper om

möjligheterna till vidareutbildning möjligheterna till vidareutbildning

och om arbetsmarknadspolitiska och om arbetsmarknadspolitiska

stödåtgärder. De ungdomar som ar- stödåtgärder. De ungdomar som arbetar
i ett ungdomslag mer än sex betar i ett ungdomslag mer än sex

timmar varje dag har rätt till ledighet timmar varje dag har rätt till ledighet

under den tid de deltar i kursen. under den tid de deltar i kursen.

Under denna tid har de rätt till Under denna tid har de rätt till

samma anställningsförmåner som samma anställningsförmåner som

om de hade arbetat. Andra ungdo- om de hade arbetat. Andra ungdomar
har rätt till det utbildningsbi- mar har rätt till anställningsförmåner

drag som lämnas enligt bestämmel- med belopp motsvarande det utbild serna

om sådant bidrag vid arbets- ningsbidrag som lämnas enligt be marknadsutbildning.

stämmelserna om sådant bidrag vid

arbetsmarknadsutbildning.

20. beträffande anvisningstidens längd m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:900 yrkande 7 i motsvarande
del,

21. beträffande ungdomslag på den enskilda sektorn

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:900 yrkande 7 i motsvarande
del och 1984/85:2127 yrkande 5,

22. beträffande samordning av ungdomsplatser och ungdomslag

att riksdagen avslår motion 1984/85:2760 yrkande 1 i motsvarande
del,

23. beträffande fortsatta överväganden om utökad arbetstid i ungdomslagen att

riksdagen avslår motionerna 1984/85:649 yrkande 4 och 1984/
85:2658,

24. beträffande redovisning i arbetslöshetsstatistiken av ungdomar i
ungdomslag

att riksdagen avslår motion 1984/85:2737 i motsvarande del,

res. 20 (m)
res. 21 (c)

res. 22 (m, c, fp)

res. 23 (fp)

res. 24 (vpk)
res. 25 (c)

AU 1984/85:11

128

25. beträffande åldersgränsen för KAS

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motion 1984/85:2664 yrkande 9 antar det inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

26. beträffande handledare för jobbsökarkurserna i ungdomslag

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motionerna 1984/85:2127 yrkande 7 i motsvarande del och 1984/
85:2664 yrkande 1 i motsvarande del,

27. beträffande medverkan av kommunerna i ungdomslagens jobbsökarkurser att

riksdagen avslår motion 1984/85:2099,

28. beträffande finansieringen av ersättningen till ungdomar vid deltagande
i jobbsökarkurser

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1984/85:2664 yrkande 20 i motsvarande del,

29. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motion 1984/85:2664 yrkande 20 i motsvarande del
till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 1 180 000 000 kr.,

30. beträffande försök med den s. k. Örebromodellen i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1984/85:1104 i motsvarande del,

31. beträffande åtgärder mot ungdomsarbetslösheten i Västerbottens
län

att riksdagen avslår motion 1984/85:2269 yrkande 4,

32. beträffande AMS-kampanj i anslutning till FN:s ungdomsår
att riksdagen avslår motion 1984/85:2655,

A rbetsmarknads verket

33. beträffande omorganisation av AMS

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:900 yrkandena 15
och 17, 1984/85:2290 och 1984/85:2664 yrkande 3 godkänner vad
sorn anförts i propositionen i fråga om organisationen av AMS,

34. beträffande AMS egenregiverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1111 och 1984/85:2661,

35. beträffande åtgärder inom arbetsförmedlingen till stöd för invandrare att

riksdagen avslår motion 1984/85:2311 yrkandena 1 och 2,

36. beträffande tjänster för hörselkonsulenter vid länsarbetsnämnderna
att riksdagen avslår motion 1984/85:1447,

37. beträffande hörselkonsulent vid riksgymnasiet för hörselskadade i
Örebro

att riksdagen avslår motion 1984/85:1105,

res. 26 (m)

res. 27 (m)
res. 28 (c)
res. 29 (vpk)

res. 30 (m)
res. 31 (c)

res. 32 (m)

res. 33 (m)

res. 34 (vpk)
res. 35 (c)

AU 1984/85:11

129

38. beträffande kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:541 yrkande 1 och 1984/
85:2194 yrkande 1,

39. beträffande förstärkning av arbetsförmedlingen i Stockholms län
att riksdagen avslår motion 1984/85:2156 yrkandena 1 och 2,

40. beträffande särskild personaltilldelning till arbetsförmedlingen i
Gävleborgs län

att riksdagen avslår motion 1984/85:2744 yrkande 5,

41. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1984/85:2127 yrkande 7 i motsvarande
del, 1984/85:2664 yrkande 1 i motsvarande del till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 1 411 472 000 kr.,

42. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att under
budgetåret 1985/86 besluta om avskrivning av lånefordran som
uppkommit inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar
som gäller för budgetåret 1984/85,

43. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1984/85:2664 yrkandena 2, 4 och 5 till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 538 483 000 kr.,

44. beträffande hinder för den kvalificerade arbetskraftens rörlighet
att riksdagen avslår motion 1984/85:1438,

45. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 9 500 000 kr.,

46. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

47. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

Arbetsmarknadsutbildning

48. beträffande inriktningen av AMU

att riksdagen avslår motion 1984/85:2127 yrkande 4,

49. beträffande ADB-utbildning i mindre företag
att riksdagen avslår motion 1984/85:1518,

50. beträffande målen för AMU

att riksdagen avslår motion 1984/85:770,

51. beträffande av företagen betald vuxenutbildning
att riksdagen avslår motion 1984/85:649 yrkande 6,

res. 36 (fp)

res. 37 (m)

res. 38 (m)
res. 39 (m)

res. 40 (m, c, fp)
res. 41 (c)
res. 42 (vpk)
res. 43 (vpk)

9 Riksdagen 1984/85.18saml. Nr 11

AU 1984/85:11

130

52. beträffande betänkandet Datorer och arbetslivets förändring

att riksdagen lägger propositionen i motsvarande del till handlingarna,

53. beträffande elevsociala åtgärder inom den nya AMU-organisationen att

riksdagen avslår motion 1984/85:907,

54. beträffande krav på särskilda AMU-kurser

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1104 i motsvarande del,
1984/85:1120,1984/85:1451,1984/85:2186 och 1984/85:2311 yrkande
3,

55. beträffande körkortsutbildningen vid AMU-centret i Hedemora
att riksdagen avslår motion 1984/85:1463,

56. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motion 1984/85:2664 yrkandena 6 och 7 till
Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 897 083 000 kr.,

57. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motion 1984/85:2664 yrkande 21 till Kostnader för ny
organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
925 775 000 kr.,

58. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen för
budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 22 500 000
kr.,

59. beträffande folkhögskolekurser för arbetslösa ungdomar
att riksdagen avslår motion 1984/85:1113,

Kontantstöd m. m.

60. beträffande riktlinjer för utredning om arbetslöshetsersättningarna
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:900 ykrande 9 i motsvarande
del och 1984/85:2665 i motsvarande del,

61. beträffande uppdatering av den tidigare utredningen om en allmän
arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen avslår motion 1984/85:2312 yrkande 1,

62. beträffande statsbidraget till arbetslöshetskassorna

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:647 yrkande 1 i motsvarande
del, 1984/85:900 yrkande 9 i motsvarande del, 1984/85:2127
yrkande 6,1984/85:2664 yrkande 10 och 1984/85:2665 i motsvarande
del,

63. beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1984/85:780 yrkande 1 och 1984/85:2664

res. 44 (c)

res. 45 (m)

res. 46 (m)

res. 47 (c)

res. 48 (m, c, fp)

res. 49 (m)
res. 50 (vpk)

AU 1984/85:11

131

yrkande 8 antar det inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade
förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

64. beträffande KAS

att riksdagen avslår motion 1984/85:780 yrkandena 3 och 4,

65. beträffande utbildningsbidraget

att riksdagen avslår motion 1984/85:780 yrkande 2,

66. beträffande skatteavdrag för arbetsrättsliga skadestånd
att riksdagen avslår motion 1983/84:751,

67. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motion 1984/85:2664 yrkande 11 till Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1985/
86 anvisar ett förslagsanslag av 2 645 927 000 kr.,

Sysselsättningsskapande åtgärder

68. beträffande ändrade bidragsnivåer för beredskapsarbeten

att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:900 yrkande 11
och 1984/85:2664 yrkande 12 godkänner vad som förordas i
propositionen om ändrade bidragsnivåer för beredskapsarbeten,

69. beträffande det faktiska statsbidragets storlek vid kommunala
beredskapsarbeten

att riksdagen avslår motion 1984/85:2643,

70. beträffande värvning av beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning
inom den kommunala sektorn

att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen om
grunderna för statsbidrag till beredskapsarbete i kombination med
utbildning,

71. beträffande kortare perioder för beredskapsarbete inom den offentliga
sektorn

att riksdagen avslår motion 1984/85:900 yrkande 12,

72. beträffande behovet av beredskapsarbeten

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motionerna 1984/85:900 yrkande 10 och 1984/85:2664 yrkande 13 i
motsvarande del,

73. beträffande återinförande av statliga projekteringsbidrag m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1104 i motsvarande del
och 1984/85:1106,

74. beträffande demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk
och Jörn

att riksdagen avslår motion 1984/85:542,

75. beträffande en friare disponering av de arbetsmarknadspolitiska
resurserna

att riksdagen avslår motion 1984/85:1104 i motsvarande del,

Rättelse: S. 131, 74. rad 1 marginalen Står: (c) Rättat till: (c, fp)

S. 132, 86. slutet av rad 2 Tillkommer: i motsvarande del, 89. rad 1
marginalen Utgår: ,fp

res. 51 (vpk)
res. 52 (vpk)

res. 53 (m)

res. 54 (m)

res. 55 (m)
res. 56 (m)

res. 57 (c, fp)

AU 1984/85:11

132

76. beträffande ett flerårigt basprogram för de arbetsmarknadspolitiska
insatserna

att riksdagen avslår motion 1984/85:929,

77. beträffande s. k. fadderarbetsplatser inom byggsektorn
att riksdagen avslår motion 1984/85:777,

78. beträffande anskaffande av lokaler för trossamfund
att riksdagen avslår motion 1984/85:2666,

79. beträffande en omdisponering av medel för beredskapsarbeten till
kommunala underhållsarbeten

att riksdagen avslår motion 1984/85:2109,

80. beträffande beredskapsmedel till naturvården

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1124, 1984/85:2649 och
1984/85:2650,

81. beträffande beredskapsmedel och rekryteringsstöd till Stockholms
län

att riksdagen avslår motion 1984/85:2156 yrkande 4,

82. beträffande upprustning av vägnätet i Västernorrlands län
att riksdagen avslår motion 1984/85:2776,

83. beträffande upprustning av järnvägssträckorna Malung-SälenSärna
och Mora-Sågen-Kristinehamn

att riksdagen avslår motion 1984/85:917,

84. beträffande byggnadsinvesteringar i Värmlands län

att riksdagen avslår motion 1984/85:1104 i motsvarande del,

85. beträffande upprustning av järnvägen Malmö-Ystad
att riksdagen avslår motion 1984/85:1119,

86. beträffande byggande av ett nytt polishus i Malmö

att riksdagen avslår motion 1984/85:1459 i motsvarande del,

87. beträffande fortsatt upprustning av Dalslands kanal
att riksdagen avslår motion 1984/85:2111,

88. beträffande byggnadsinvesteringar i Gävleborgs län
att riksdagen avslår motion 1984/85:2744 yrkande 4,

89. beträffande ett avskaffande av något av de två rekryteringsstöden
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:647 yrkande 7 i motsvarande
del, 1984/85:649 yrkande 5 i motsvarande del och 1984/
85:2664 yrkande 14,

90. beträffande ett förhöjt rekryteringsstöd till näringslivet

att riksdagen avslår motion 1984/85:647 yrkande 7 i motsvarande
del,

91. beträffande omfattningen av rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten
av icke investeringskaraktär

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1984/85:2664 yrkande 13 i motsvarande del,

92. beträffande rekryteringsstöd till vinstrika företag
att riksdagen avslår motion 1984/85:2657,

res. 58 (fp)

res. 59 (vpk)

res. 60 (m, c)
res. 61 (vpk)

res. 62 (c)

res. 63 (m)

res. 64 (m)

AU 1984/85:11

133

93. beträffande industribeställningar

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1984/85:2664 yrkande 15,

94. beträffande försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1984/85:2664 yrkande 16,

95. beträffande regionala utvecklingsinsatser

att riksdagen avslår motion 1984/85:906 yrkande 2 i motsvarande
del,

96. beträffande beredskapsmedel till fornvårdande insatser

att riksdagen avslår motion 1984/85:2102 yrkandena 1 och 2 i
motsvarande delar,

97. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1984/85:649 yrkande 7, 1984/85:906
yrkande 2 i motsvarande del, 1984/85:2102 yrkandena 1 och 2 i
motsvarande delar och 1984/85:2664 yrkande 13 i motsvarande del
till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1985/86 anvisar
ett reservationsanslag av 2 695 470 000 kr.,

98. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

99. beträffande insatser i malmfältskommunerna

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
dels extra arbetsförmedlingstjänstemän inom Gällivare och Kiruna
arbetsförmedlingsdistrikt,

dels en ny organisation för vissa insatser i malmfälten och
överföring av medel till denna organisation,

100. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Medel för insatser inom malmfältskommunerna för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

101. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1985/
86 anvisar ett förslagsanslag av 6 762 000 kr.,

102. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Nämnden för vapenfriutbildning för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 4 513 000 kr.

103. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motionerna 1984/85:2110 yrkande 1 i motsvarande
del och 1984/85:2664 yrkande 18 till Vapenfria tjänstepliktiga för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 93 875 000 kr.,

104. beträffande en ökning av antalet utbildningsdagar för vapenfria
tjänstepliktiga

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt

res. 65 (m)

res. 66 (m)

res. 67 (m)
res. 68 (vpk)

res. 69 (c, fp)

res. 70 (c, fp)
res. 71 (m)

AU 1984/85:11

134

med avslag på motionerna 1984/85:2110 yrkande 1 i motsvarande
del och 1984/85:2664 yrkande 17 bemyndigar regeringen att för
budgetåret 1985/86, om det på grund av arbetsmarknadsläget
bedöms angeläget, besluta om en utökning av antalet tjänstgöringsdagar
för vapenfria tjänstepliktiga med högst 50 000,

105. beträffande en plan för hur antalet väntande vapenfria skall kunna
nedbringas

att riksdagen avslår motion 1984/85:2110 yrkande 2,

Sysselsättningsåtgärder för handikappade

106. beträffande de arbetshandikappades situation pä arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motion 1984/85:900 yrkande 13 i motsvarande
del,

107. beträffande utredning om ett aktivt rehabiliteringsstöd
att riksdagen avslår motion 1984/85:2798,

108. beträffande en fortsatt utbyggnad av särskilda resursinstitut
att riksdagen avslår motion 1984/85:1456,

109. beträffande centrum för rehabilitering av långtidsarbetslösa m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:2120,

110. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motion 1984/85:2664 yrkande 22 till Yrkesinriktad
rehabilitering för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 507 399 000 kr.,

111. beträffande ledsagare till handikappad

att riksdagen godkänner de riktlinjer för ersättning till ledsagare
till handikappad som förordats i propositionen,

112. beträffande arbetshjälpmedel åt handikappade egna företagare
att riksdagen avslår motion 1984/85:451 yrkande 2,

113. beträffande ändrade grunder för arbetshjälpmedel

att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om bidrag
till Arbetshjälpmedel åt handikappade,

114. beträffande reglerna för systemet med lönebidrag

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:451 yrkande 1 och 1984/
85:900 yrkande 13 i motsvarande del,

115. beträffande utvecklingen av introduktionsbidragen

att riksdagen avslår motion 1984/85:1457 i motsvarande del,

116. beträffande reglerna för särskilt lönebidrag

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:647 yrkande 4 och 1984/
85:2108,

117. beträffande antalet platser för särskilt lönebidrag m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1457 i motsvarande del,
1984/85:2194 yrkande 3 och 1984/85:2646,

res. 72 (c, fp)

res. 73 (m)

res. 74 (m)

res. 75 (m)

res. 76 (c)

res. 77 (m)

res. 78 (c)
res. 79 (m)

res. 80 (fp)
res. 81 (vpk)
res. 82 (m)

AU 1984/85:11

135

118. beträffande lönebidragets utformning såvitt avser statliga myndigheter
och allmännyttiga organisationer

att riksdagen avslår motion 1984/85:900 yrkande 13 i motsvarande
del,

119. beträffande kretsen som kan få lönebidrag hos allmännyttiga
organisationer

att riksdagen avslår motion 1984/85:2194 yrkande 4,

120. beträffande anställning med lönebidrag i övrigt

att riksdagen bifaller propositionen i motsvarande del,

121. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1984/85:2664 yrkande 23 till Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 2 691 714 000 kr.,

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

122. beträffande minskning av antalet sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen avslår motionerna 1984/85:647 yrkande 3 och 1984/
85:900 yrkande 14,

123. beträffande översyn av Samhällsföretags gruppen m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1458 och 1984/85:2125
yrkande 2,

124. beträffande driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motionerna 1984/85:2125 yrkandena 1 och 3 och 1984/85:2664
yrkande 24,

125. beträffande antal bidragsberättigade arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1984/85:2125 yrkande 5, 1984/85:2156
yrkande 3 och 1984/85:2664 yrkande 25 medger att regeringen vid
behov får besluta om utökat antal bidragsberättigade arbetstimmar
under budgetåret 1985/86,

126. beträffande ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1984/85:2664 yrkande 27,

127. beträffande psykiskt utvecklingsstörda inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen avslår motionerna 1984/85:541 yrkande 2, 1984/
85:2125 yrkande 6 och 1984/85:2194 yrkande 2,

128. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt
med avslag på motionerna 1984/85:647 yrkande 2 i motsvarande

res. 83 (m)

res. 84 (c, fp)

res. 85 (m)

res. 86 (m)
res. 87 (c)

res. 88 (vpk)

res. 89 (m)
res. 90 (vpk)

res. 91 (m)
res. 92 (vpk)

res. 93 (m)

res. 94 (m)
res. 95 (c)
res. 96 (fp)
res. 97 (vpk)

AU 1984/85:11

136

del, 1984/85:1104 i motsvarande del, 1984/85:2125 yrkande 4,

1984/85:2127 yrkande 8 och 1984/85:2664 yrkande 26 till Bidrag till
Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 2 822 000 000 kr.,

Statsbidrag till offentligt skyddat arbete

129. att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt res. 98 (m)
med avslag på motion 1984/85:2664 yrkandena 28 och 29 godkänner
vad regeringen anfört om offentligt skyddat arbete och till
Statsbidrag till offentligt skyddat arbete för budgetåret 1985/86
anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.

Stockholm den 14 mars 1985

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Karin Andersson (c), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sten Östlund
(s), Christer Skoog (s), Bo Nilsson (s), Håkan Stjernlöf (m), Sven Lundberg
(s) och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp).

AU 1984/85:11

137

Reservationer

1. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår
(mom. 1)

Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c), Håkan Stjernlöf (m) och tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar ”Arbetsmarknadspolitiken
fungerar” och på s. 26 slutar ”bör avslås” bort ha följande
lydelse:

Den höga arbetslösheten, mitt i en högkonjunktur, är samhällets största
och allvarligaste problem. Följderna för de enskilda människorna och för
landet som helhet är lika allvarliga oberoende av arbetslöshetens orsaker.
Människorna behöver främst jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.

Utskottet kan konstatera att när den socialdemokratiska regeringen
tillträdde i oktober 1982 stod totalt 257 000 personer eller 5,9 % av
arbetskraften utanför den reguljära arbetsmarknaden. Två år senare hade
dessa siffror stigit till 339 000 resp. 7,6 %. Efterföljande figur visar sysselsättningsutvecklingen
dels exkl. dels inkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Som framgår har antalet reguljärt sysselsatta minskat de senaste åren. Denna
utveckling är uppseendeväckande mot bakgrund av de utfästelser som
gjordes av socialdemokraterna före regeringstillträdet.

Total sysselsättning 1965-1984

Justerad för arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1000-tals personer
4300

4200 -

4100

SYSSELSÄTTNING /
INKLUSIVE /

Åtgärder / /

400C

REGULJÄR

SYSSELSÄTTNING

3900

3800

3700

KaUof AM$ SCB Natior.a^a^e":

AU 1984/85:11

138

Regeringen saknar en strategi för hur sysselsättningsproblemen skall lösas
under 1980-talet. Mycket tyder enligt utskottets mening på att strukturproblemen
i ekonomin har fördjupats. Även om samtliga förutsättningar för
utvecklingen under denna tidsperiod inte är kända vet vi t. ex. att arbetskraftsutbudet
kommer att öka och att den offentliga sektorn inte får
möjligheter att göra nyanställningar samt att nödvändiga strukturomvandlingar
inom industrin måste fortsätta.

Det finns enligt utskottets mening skäl att slå fast att en bestående hög
arbetslöshet i längden inte kan förhindras med hjälp av kortsiktigt verkande
arbetsmarknadspolitiska insatser. För att upprätthålla sysselsättningen krävs
en ekonomisk politik som förstärker samhällsekonomins tillväxtkraft. Arbetsmarknadspolitiken
skall fungera som ett komplement till de generella
ekonomisk-politiska åtgärderna. Om dessa inte förmår skapa en tillräckligt
stor efterfrågan av arbetskraft kan de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
lösa vissa temporära problem och hjälpa till att utjämna effekterna av en
konjunkturnedgång men arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam upprätthålla
en full sysselsättning.

Enligt utskottets mening bedriver den socialdemokratiska regeringen en
ekonomisk politik som motverkar en positiv utveckling på arbetsmarknaden.
I finansutskottets betänkande FiU 1984/85:10 har de icke-socialistiska
partiernas representanter utvecklat hur den ekonomiska politiken bör
inriktas. Ett huvuddrag i denna politik är en begränsning av den offentliga
sektorns resursanvändning samtidigt som den enskilda sektorn ges mer
expansionsutrymme. Följande inslag i denna politik poängteras särskilt.

För det första måste utgifterna hos stat och kommun minska. Den
inriktning av besparingarna som förordas innebär att utgiftsminskningarna
framför allt riktas mot den offentliga konsumtionen och de offentliga
transfereringarna, medan de offentliga investeringarna i huvudsak undantas.

För det andra kan ytterligare skattehöjningar inte accepteras. I stället
måste vissa sänkningar genomföras av de skatter som direkt eller indirekt
träffar arbete och sparande. Det är angeläget att sänka marginalskatterna.
Höga totala marginaleffekter på en inkomstökning till följd av höjd
marginalskatt, höjda daghemsavgifter och sänkta bostadsbidrag skapar
betydande snedvridningsproblem i samhällsekonomin och det är viktigt att
minska dessa.

Ytterligare skatteförändringar måste emellertid genomföras för att stimulera
arbete och sparande. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i
familjeföretag bör således avskaffas. En lindring av dubbelbeskattningen på
riskvilligt sparande i aktier måste också ske.

Fördet tredje måste den ekonomiska politiken inriktas på att avreglera
näringslivet och förändra den offentliga sektorn. Här pekas särskilt på vikten
av åtgärder för att förbättra arbets- och kapitalmarknadens funktionssätt.
Det är t. ex. anmärkningsvärt att ett stort antal företag trots den höga
arbetslösheten upplever svårigheter att rekrytera tekniker och yrkesutbilda -

AU 1984/85:11

139

de arbetare. Vidare noteras att flaskhalsproblem av denna art tenderar att
uppkomma allt tidigare i konjunkturuppgångarna. En lösning av dessa
problem ställer stora krav på utformningen av skatte-, arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken liksom på förändring av lönestrukturen. Regleringarna
på kredit- och kapitalmarknaderna måste också minska för att dessa
marknader åter skall fås att fungera. En friare kapitalmarknad förmedlar de
finansiella resurserna smidigare, snabbare och säkrare till de områden där de
gör mest nytta.

En förstärkning av marknadsekonomin ställer också krav på förändringar
inom den offentliga sektorn. Här finns inte bara ett underskottsproblem utan
också effektivitets- och valfrihetsproblem. Dessa problem angrips bäst
genom att det på många områden med fördel kan införas mer konkurrens,
valfrihet och variation inom den offentliga sektorns nuvarande verksamhetsområden.
En ambition för den framtida utvecklingen bör vara att bryta
monopol. Sådana har alltid en tendens att stelna. Mer konkurrens utifrån kan
i stället innebära ökad flexibilitet och känslighet för nya behov och mer av
”produktutveckling” och därmed bättre förutsättningar för nya växande
arbetsmarknader.

För det fjärde måste de kollektiva löntagarfonderna avskaffas. Därmed
ökar viljan och förmågan till investeringar, risktagande och nyetableringar
hos både små och stora företag. Fondsocialismens upphörande bör
åtföljas av en förstärkning av den enskilda äganderätten.

För det femte måste incitament skapas så att lönebildningen fungerar
bättre. Utskottet återkommer till denna fråga i det följande.

Utskottet vill också framhålla den roll de mindre företagen måste spela för
utvecklingen av arbetsmarknaden. Detta kräver en medvetet inriktad politik
för att stimulera och främja den mindre företagsamheten. Det är utskottets
uppfattning att den ekonomiska politik utskottet här kortfattat redogjort för
ger bättre förutsättningar för utvecklingen på arbetsmarknaden än den
politik som den socialdemokratiska regeringen för. Genom att ge denna
politik en ny inriktning kan sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden
öka och behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas.

Vad utskottet här anfört med tillstyrkande av motionerna 647, 900 och
2127 bör ges regeringen till känna. Motion 649 avstyrks i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under
nästa budgetår

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:647 yrkande 1 i
motsvarande del, 1984/85:900 yrkande 1 och 1984/85:2127
yrkande 1 i motsvarande del samt med avslag på motion 1984/
85:649 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

AU 1984/85:11

140

2. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår
(mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar ”Finansutskottet
anför” och slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i vpk:s partimotion 649 står arbetarrörelsen och det
ekonomiska systemet inför en ny problematik. Arbetslöshet är numera inte
väsentligen en fråga om hög- och lågkonjunktur. Den är ett stående inslag i
ekonomin. Utstötningen av mänsklig arbetskraft kan göras snabbare än varje
tillväxtfaktor. Den svaga tillväxten försvårar dessutom för den offentliga
sektorn att med sin expansion kompensera för det minskade antalet
arbetstillfällen i den privata. Full sysselsättning i klassisk mening är inte
längre möjlig med rådande ekonomiska och sociala strukturer.

Svensk arbetslöshetspolitik byggdes upp utifrån antagandet att arbetslöshet
var ett tillfälligt och kortvarigt tillstånd i en människas liv. Situationen blir
en annan, när kortsiktiga och provisoriska åtgärder blir till bestående
tillstånd för flera hundratusen människor. För dem som vandrar från
provisorium till provisorium omväxlande med perioder av öppen arbetslöshet
hotas både den rättsliga situationen, självförtroendet och kontinuiteten i
livet. En facklig och politisk försvagning av lönarbetarna som kollektiv hotar.

Med ekonomins nya utvecklingslinjer följer ytterligare risker. Det är ingen
tvekan om att data- och mikroelektroniken med sina starkt arbetsbesparande
och kapitalförbilligande egenskaper får stora verkningar. Det betyder både
en minskning av antalet arbetstillfällen och en för lönarbetet försvagande
förändring av arbetsorganisationen. Utslagningen av arbeten kommer att
följa inte endast i tillverkningsarbetet utan i administration, kontor och
handel. Lösa hypoteser om ”det postindustriella samhället” och om den
växande servicesektorn måste avvisas. Vad som sannolikt sker är en
industrialisering av stora servicesektorer och en likartad utslagning inom
såväl tillverknings- som servicearbete.

Utskottet ser som sägs i motion 649 fyra givna förutsättningar för kampen
mot arbetslösheten.

En drastisk minskning av antalet industriarbeten i Sverige är oundviklig,
om nuvarande inriktning och industriella struktur får bestå.

Den nya tekniken kommer att slå ut mängder av arbeten, om den får
utformas på grundval av nuvarande sociala maktförhållanden.

Den offentliga sektorns och de privata servicenäringarnas datorisering gör
det tveksamt om något nettotillskott av arbeten på dessa områden kan ske.

De rådande tendenserna är ett hot såväl mot kvinnofrigörelsen som mot
lönarbetarnas allmänna rättsställning och en rättvis fördelning mellan
landets regioner.

En nationell politik mot arbetslösheten kan med utgångspunkt härifrån
formuleras i följande punkter.

AU 1984/85:11

141

1. Ett nationellt industrialiseringsprogram i samhällelig regi måste upprättas.
Programmet måste sikta till att ge industrin en ny struktur och
industriarbetet ett nytt innehåll. Den privata industrin saknar förutsättningar
att genomföra en sådan kvalitativ förändring.

2. Tekniken är inte neutral eller ödesbestämd. Tekniken är politisk och
dess karaktär betingas av de sociala maktförhållandena. De lönarbetande
har intresse av en kvalitativt annorlunda teknisk utveckling än den nu
förhärskande. De måste inom ramen för en samhällelig, politisk styrning
göra detta sitt intresse ledande. Särskilt datatekniken, som är en typ av
flexibel teknologi, formas helt olika, beroende på den styrande kraften.

3. Ett omfattande program för den offentliga sektorns utbyggnad och
förbättring är nödvändig. För detta talar både infrastrukturella och sociala
argument.

4. En allmän arbetstidsförkortning är nödvändig. Ehuru den inte i sig själv
upphäver tendensen till utslagning, är arbete åt alla omöjligt att uppnå utan
förkortad arbetstid.

5. Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken måste reformeras. Den måste
inriktas på mer bestående typer av arbeten och mindre provisorier. De
arbetslösas rättsställning måste förbättras. Till denna fråga återkommer
utskottet i det följande.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 649 i aktuell del samt
avstyrker motionerna 647,900 och 2127 i motsvarande delar. Regeringen bör
underrättas om riksdagens ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under
nästa budgetår

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:649 yrkandena 1 och 2
samt med avslag på motionerna 1984/85:647 yrkande 1 i motsvarande
del, 1984/85:900 yrkande 1 och 1984/85:2127 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Arbetsmarknadsparternas roll för sysselsättningsutvecklingen (mom. 2)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar ”Utskottet kan”
och på s. 28 slutar ”och 2127” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först understryka nödvändigheten av att den ekonomiska
politik som moderata samlingspartiet i andra sammanhang förordar följs upp
med mycket återhållsamma löneavtal och med en förändrad profil på
lönebildningen. Större spridning av lönerna i förhållande till enskilda
branschers och företags konkurrensförhållanden och lönebetalningsförmåga

AU 1984/85:11

142

är en förutsättning för långsiktigt tryggad sysselsättning. Som framhålls i
motion 900 är det nödvändigt att finna en förhandlingsuppläggning där
arbetsmarknadens parter ges incitament att sluta löneavtal som inte skapar
arbetslöshet. Samtidigt bör statsmakterna stå fast vid ett ansvar för dem som
ändå blir arbetslösa. Det är också nödvändigt att utforma systemet så, att
incitamenten byggs in i systemet och inte är beroende av de beslut som efter
förhandlingar kan komma att fattas av statsmakterna.

Utskottet menar att en reformering av systemet för arbetslöshetsersättning
kan bidra till att lösa detta problem. Det är därför angeläget att skapa ”raka
rör” mellan parternas förhandlingsbord och utgifterna för att bekämpa
arbetslösheten.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund förslaget i motion 900 om en ny
utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring. Detta krav tas också upp i
folkpartiets motion 2127. Det begärda utredningsarbetet bör enligt utskottets
mening komma till stånd enligt de ovan angivna riktlinjerna. Utskottet
återkommer till övriga frågor som utredning av arbetslöshetsförsäkringen
senare i betänkandet. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna
vilket innebär att även motion 2127 är tillgodosedd i denna del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

1. beträffande arbetsmarknadsparternas roll för sysselsättningsutvecklingen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 2 i
motsvarande del samt med anledning av motion 1984/85:2127
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Arbetsmarknadsparternas roll för sysselsättningsutvecklingen (mom. 2)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar ”Förslag om” och
slutar ”och 2127” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först stryka under vad som sägs i folkpartiets motion 2127 om
nödvändigheten av att finna en förhandlingsuppläggning där arbetsmarknadens
parter ges incitament att sluta löneavtal som inte skapar arbetslöshet.
Samtidigt bör statsmakterna stå fast vid ett ansvar för dem som ändå blir
arbetslösa. Det är också nödvändigt att utforma systemet så att incitamenten
byggs in i systemet och inte är beroende av de beslut som efter förhandlingarna
kan komma att fattas av statsmakterna. Utskottet menar liksom motionärerna
att en reformering av systemet för arbetslöshetsersättning kan bidra till
att lösa detta problem. En grundläggande styrka med det svenska systemet är
att arbetslöshetskassorna är knutna till de fackliga organisationerna. Ansvaret
för parternas förhandlingar och för arbetslöshetskassorna ligger alltså på
samma händer.

AU 1984/85:11

143

Ett ökat ansvar för kopplingen mellan löneförhandlingarnas utfall och
utvecklingen av arbetslösheten skulle uppnås om egenavgifterna till arbetslöshetsförsäkringen
höjs. Utskottet återkommer till denna fråga nedan.

I debatten har hävdats att detta skulle leda till en ökad press på
fackförbund med strukturproblem och till att förbund med låga löner skulle
tvingas att höja avgifterna till arbetslöshetskassorna. Utskottet vill med
hänvisning därtill framhålla att statsmakterna givetvis fortfarande skall ha
kvar sitt ansvar för sysselsättningen. Det kan ske genom att de ersättningar
som förs över till arbetslöshetskassorna i form av statliga medel eller
arbetsgivaravgifter fördelas så att kassor som är knutna till branscher med
stora strukturproblem får ett kompenserande stöd. Som sägs i motionen bör
man därvid överväga att öka arbetsgivarnas ansvar för finansieringen av
försäkringen. För detta finns också ett allmän-ekonomiskt motiv. Om
arbetsgivarna nämligen räknar med att statsmakterna genom successiva
devalveringar tar ansvaret för konkurrenskraften minskar deras incitament
att stå emot lönekostnadsökningar som skulle kunna försvaga konkurrenskraften
och öka arbetslösheten.

Arbetslinjen bör enligt utskottets mening liksom hittills ligga till grund för
utformningen av arbetsmarknadspolitiken. För att man skall kunna göra
denna avvägning inom det samlade åtgärdssystemet bör man som sägs i
motionen överväga möjligheten att finansiera även andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder än arbetslöshetsersättning med försäkringsmedel. En
person som drabbas av arbetslöshet behöver inte bara försäkringsskydd som
ersätter den förlorade inkomsten. Han eller hon kan också behöva stöd i
form av arbetsmarknadsutbildning, flyttningsbidrag och arbetsförmedlingsinsatser
för att på nytt vinna inträde på arbetsmarknaden.

Det bör betonas att den finansieringsmodell för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna som skisserats ovan inte avser att befria statsmakterna från
deras sociala ansvar i sammanhanget. Avsikten måste vara att få en sådan
fördelning av ansvaret - och därmed kostnaderna - mellan de anställda,
arbetsgivarna och staten som mer än nu knyter an till de faktorer som leder
till arbetslöshet och vilka dessa parter på skilda sätt har ansvar för.
Arbetslösheten kan inte bara betraktas som ett följdproblem som staten har
ansvaret för oberoende av hur de andra parterna handlar.

Mot denna bakgrund förordar utskottet med bifall till motion 2127 att den
utredning om arbetslöshetsförsäkringen som regeringen aviserat skall få till
uppgift att utforma ett försäkringssystem enligt de riktlinjer som angetts
ovan. Det anförda som bör ges regeringen till känna innebär att motion 900
är tillgodosedd i denna del.

AU 1984/85:11

144

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadsparternas roll för sysselsättningsutvecklingen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2127 yrkande 2 samt
med anledning av motion 1984/85:900 yrkande 2 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Flexibilitet och rörlighet på arbetsmarknaden (mom. 3)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i moderata samlingspartiets motion 900 kännetecknas en
väl fungerande arbetsmarknad av rörlighet och många ”möten” mellan
arbetssökande och arbetsgivare.

Det är väsentligt att varje individ har möjlighet att pröva på arbetsmarknaden
och att arbetsgivaren får en god överblick av de arbetssökande på
marknaden. Arbetskraften är inte enhetlig. Den består av individer med
olika kunskaper och färdigheter. Dessa arbetar i en ekonomi stadd i ständig
förändring.

En rad förändringar vidtas så att inte flexibilitet och rörlighet på
arbetsmarknaden motverkas. Arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll
för arbetsmarknadens möjligheter att fungera effektivt. Parterna kan genom
sin centrala roll i lönebildningen skapa förutsättningar för en lönestruktur
som stimulerar rörlighet och anpassningsförmåga. Det är vidare nödvändigt
att minska omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, eftersom
de - trots att de skapar kortsiktig trygghet för enskilda människor - har
inlåsningseffekter och avskärmar dem som behöver arbete från stora delar av
den reguljära arbetsmarknaden.

Det bör också påpekas att den arbetsrättsliga lagstiftningen i många
avseenden är ett hinder för utvecklingen. Ett område där rådande detaljreglering
måste lösas upp är arbetstidslagstiftningen. I Sverige reses dessutom
allt oftare krav på att vi, liksom en del kontinentala länder, skall genomföra
obligatoriska arbetstidsförkortningar i syfte att bereda arbete åt fler. Dessa
tankar bygger på bristande insikter om villkoren på arbetsmarknaden.

Vad utskottet har anfört med bifall till motion 900 i aktuell del bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande flexibilitet och rörlighet på arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

AU 1984/85:11

145

6. Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken (mom. 4)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar ”Sorn utskottet”
och på s. 30 slutar ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att arbetsmarknadsministern i propositionen anför
att vad som brukar kallas arbetslinjen skall hävdas i arbetsmarknadspolitiken.
Den innebär att utbildning och andra aktiva åtgärder sätts i främsta
rummet och att kontantstöd tillgrips i sista hand. Som framhålls i centerpartiets
motion 647 förmår inte regeringen leva upp till denna programförklaring.
Under budgetåret 1980/81 tog kostnader för arbetslöshetsersättning
mindre än 20 % av de totala kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och ökade til nästan 30 % under budgetåret 1983/84. Det troliga är
att denna utveckling fortsätter också under innevarande budgetår.

Som framhålls i motion 647 måste kampen mot arbetslösheten föras mer
aktivt och på två fronter samtidigt. Det gäller att driva en närings-, regionaloch
glesbygdspolitik som ger tillräckligt många arbetstillfällen utan behov av
långsiktigt samhällsstöd. Det skall vara arbetstillfällen i alla delar av landet.
Det gäller också att med utbildningsinsatser hjälpa människor att ta jobb som
skapas. Särskilt måste dessa åtgärder inriktas till förmån för nytillträdande på
arbetsmarknaden och för långtidsarbetslösa.

Regeringen bör ges till känna vad utskottet här anfört med tillstyrkan av
motion 647 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:647 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

7. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken i övrigt (mom. 5)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och trejde vice talmannen Karl
Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”När det” och
slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 2127 har de äldres problem på arbetsmarknaden tagit
sig uttryck i en drastiskt ökad arbetslöshet och i att deras arbetslöshetstider
skjutit i höjden. Denna försämring har ägt rum under de allra senaste åren.
Ytterligare måste noteras den starka ökningen av antalet förtidspensionärer.

Ett viktigt skäl till denna utveckling är att många äldre förlorar sitt arbete
till följd av strukturomvandlingen och har svårt att finna nya arbeten.
Troligen har därvid den förändrade efterfrågan på arbetskraft under senare
år mot mera högkvalificerade tjänstemän med datakunskap spelat stor roll.

10 Riksdagen 1984/85.18sami. Nr 11

AU 1984/85:11

146

De äldre tillhör i stor utsträckning en generation med bara sex eller sju års
grundläggande skolutbildning.

Utskottet vill liksom i motion 2127 understryka att såväl orsaker som
effekter av den stigande arbetslösheten bland de äldre är dåligt belysta med
forskning och utredningar. Arbetsmarknadsdepartementet bör därför ta
initiativ till sådana studier, lämpligen inom ramen för EFA:s verksamhet.
Det anförda, som innebär att motion 2127 tillstyrks i denna del, bör bringas
till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2127 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

8. En ny arbetsmarknadspolitik (mom. 6)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar ”När det” och
slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i vpk:s motion 649 är den nuvarande arbetsmarknadspolitiken
en del av regeringens ”nyliberala” ekonomiska politik. Den skyler över
och döljer det kapitalistiska systemets sönderfall och dess syfte är att jämna
vägen för kapitalets strukturomvandling. Därmed blir arbetsmarknadspolitiken
ett verksamt medel för att ”effektivisera” och bevara kapitalismen.

En rad förändringar i arbetsmarknadspolitiken måste därför genomföras.
Den måste knytas till den nya industripolitiken och till utbyggnaden inom
den offentliga sektorn. Den måste aktivt utveckla människors kompetens
inför det nya industrisamhället, i stället för att som nu alltför mycket
tjänstgöra som förvaringsplats för växande kategorier människor, vilka den
kommersiella ekonomin utdömt som överflödiga.

Nya riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken måste enligt utskottets mening
formuleras i enlighet med följande:

En särskild ”sysselsättningsbudget” bör upprättas vid sidan av den
traditionella budgeten. Den bör innefatta såväl den statliga som den
kommunala sidan. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör organiseras och
budgeteras på flerårsbasis för att möjliggöra bättre framförhåilning och
säkrare anställningsformer. Kommunerna bör erhålla ramanslag, som de
friare kan disponera. Detta underlättar för dem att kombinera olika åtgärder
efter de behov som regionalt föreligger.

Arbetsmarknadsåtgärdernas innehåll och syfte bör förändras i betydelsefulla
delar. De bör bättre utveckla människors kunnande och ansluta till
deras yrkesskolning, överallt där så är möjligt. De arbetandes rättsliga
ställning bör stärkas och tvångsmomenten avvecklas. Rätten till understöd

AU 1984/85:11

147

vid arbetslöshet skall inte villkoras med ett tvång att ta vilket arbete som
helst. Rättssituationen för arbetande inom arbetsmarknadspolitikens ram
skall inte generellt vara sämre än i övriga arbetslivet.

Arbetsmarknadsåtgärder skall kopplas till bl. a. utbyggnaden inom den
offentliga sektorn. Inriktningen bör vara, att ett första steg av arbete
och/eller studier skall på ett organiserat sätt leda över i fastare anställningsformer.

Riksdagen bör hos regeringen hemställa om en utredning om den framtida
arbetsmarknadspolitiken enligt de riktlinjer som utskottet med tillstyrkan av
motion 649 angivit ovan.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande en ny arbetsmarknadspolitik

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:649 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Forskning om arbetsmarknaden (mom. 7)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar ”Inriktningen
av” och på s. 32 slutar ”motion 771” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 771 bygger den forskning som i dag bedrivs om
arbetsmarknadspolitiken med få undantag på samma ideologiska grundprinciper
och har samma politiska målsättningar som hela den ekonomiska
politiken. Man inriktar sig på forskning om alternativa eller kompletterande
insatser. Syftet är att minska eller förebygga strukturella oblanser genom
olika åtgärder som underlättar industrins rekrytering och individens omställning
till nya arbetsuppgifter.

Denna forskningsinriktning ifrågasätter inte den nuvarande ekonomiska
maktstrukturen och dess negativa effekter på samhällsutvecklingen. Man
bortser från den industriella strukturomvandlingen och dess negativa utvecklingstendenser,
som i vissa avseenden står i direkt motsättning till vitala
samhällsintressen och i väsentliga hänseenden starkt begränsar det politiska
handlingsutrymme som är en förutsättning för kampen mot arbetslösheten.

Mot den av kapitalet styrda forskningen måste enligt utskottets mening
ställas en forskning i arbetarklassens och folkets tjänst, där de arbetande och
deras fackliga organisationer anger problemen och forskningsinriktningen.
En sådan forskning bör ta upp följande områden:

- lönenivå och lönesystem samt deras inverkan på livsbetingelser och
livslängd för arbetarna,

- klassamarbetets effekter på fackföreningsrörelsens möjligheter att hävda
sina medlemmars intressen,

- möjligheter till förbättring av arbetsmiljön i tider av stor arbetslöshet och
ekonomisk stagnation,

AU 1984/85:11

148

- den nödvändiga arbetstiden i relation till industriproduktionens och den
offentliga verksamhetens utveckling,

- klassamarbetsideologins långsiktiga effekter på arbetarklassens klassmedvetenhet,

- den tilltagande maktkoncentrationens och monopoliseringens effekter vad
gäller dels sysselsättningssituationen i landet, dels de strukturella förändringar
som påtvingas den industri som är inriktad på den inhemska
marknaden,

- invandrarnas situation på arbetsmarknaden bl. a. den ensidiga koncentrationen
till vissa yrken och branscher, bristfällig yrkesutbildning och låg
allmän utbildning.

En viktig övergripande forskningsuppgift blir som sägs i motion 771 frågan
om hur de tillgängliga och begränsade resurserna skall användas, vad som
måste prioriteras i produktionen och varför samt vidare vilken syn på
livskvalitet som måste vägleda arbetarrörelsen i utformningen av den
framtida gemensamma produktionen.

Utskottet ansluter sig också till kravet i motion 771 att statsmakterna
villkorslöst skall finansiera den här i korthet beskrivna forskningen och vidta
åtgärder som gör det möjligt att inrätta fackliga forsknings- och kontrollinstitut
med forskare på olika områden. I samband härmed måste också i lag slås
fast att arbetsgivarna inte skall ha rätt att från arbetsplatserna utestänga
fackliga förtroendemän, experter eller forskare anlitade av fackförening.

Vad utskottet här anfört med bifall till motion 771 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande forskning om arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:771 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (mom. 8)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar ”1 fråga” och på
s. 33 slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Som utskottet anfört tidigare i anslutning till moderata samlingspartiets
motion 900 är det angeläget att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
minskas. Som sägs i motionen har dessa åtgärder nu fått en sådan omfattning
att det finns goda skäl anta att de utgör ett hot mot den reguljära
sysselsättningen. Marknaden för vissa typer av arbeten riskerar t. o. m. att
försvinna på grund av att uppgifterna i huvudsak utförs som beredskapsarbete.
Finansieringen av åtgärderna medför dessutom en sådan kostnadsbelast -

AU 1984/85:11

149

ning för näringslivet och enskilda att tillkomsten av reguljära arbeten
motverkas. Åtgärderna som ursprungligen var avsedda att hjälpa arbetslösa
över en konjunkturbetingad nedgång i sysselsättningen omfattar nu stora
grupper som mer eller mindre permanent sysselsätts på detta sätt och därmed
låses fast i en konstlad sysselsättning vid sidan av den reguljära arbetsmarknaden.
Denna inlåsningseffekt är särskilt allvarlig när det gäller ungdomar.

Utskottet stödjer därför uppfattningen i motion 900 att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna bör minskas. Utskottet har också inledningsvis
beskrivit den alternativa ekonomiska politik som måste bedrivas för att ge
näringslivet den stimulans sorn behövs för att den reguljära arbetsmarknaden
skall kunna expandera. Fullföljandet av denna politik kommer att minska
behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i den omfattning som utskottet
föreslår i det följande under de olika anslagen med anledning av förslag i
moderata samlingspartiets kommittémotion 2664. Motion 647 i aktuell del
får anses i huvudsak tillgodosedd med vad utskottet anfört och bör inte
föranleda någon åtgärd.

Regeringen bör underrättas om utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna "

1 f ' ; . ' ■ •

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 2 i
motsvarande del samt med anledning av motion 1984/85:647
yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

11. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (mom. 8)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar ”1 fråga” och på
s. 33 slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Som anförs i centerpartiets motion 647 måste en huvudlinje i kampen mot
arbetslösheten vara att driva en närings-, regional- och glesbygdspolitik som
ger tillräckligt många arbetstillfällen utan behov av långsiktigt samhällsstöd.
Utskottet stödjer därför förslaget i motionen att de totala kostnaderna för
AMS och Samhällsföretag skall minskas med 10 %. Neddragningen inom
Samhällsföretag måste dock ske successivt. Utskottet vill i övrigt stryka
under att minskningen inte får göras generellt lika för alla områden. En
prioritering måste göras mellan de olika ändamålen. De resurser som frigörs
på detta sätt skall föras över till en offensiv industri- och småföretagspolitik.
Räknat på helår gäller det att omdisponera ca 2,5 miljarder kronor.
Riksdagen bör hos regeringen begära att förslag presenteras senast i
samband med årets kompletteringsproposition hur en sådan omstrukturering
av sysselsättningspolitiken skall genomföras. Det anförda innebär att motion

AU 1984/85:11

150

900 i huvudsak kan anses tillgodosedd och därför inte behöver föranleda
någon åtgärd.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion 647 i aktuell del bör
regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:647 yrkande 2 i
motsvarande del samt med anledning av motion 1984/85:900
yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört.

12. Förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdomar m. m. (mom. 10
och 11)

Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c), Håkan Stjernlöf (m) och tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar ”Ökande
svårigheter” och på s. 39 slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Det finns i detta sammanhang anledning att på nytt understryka att
grunden för en väl fungerande arbetsmarknad är en framsynt ekonomisk
politik som leder till ekonomisk tillväxt. En sådan tillväxt i ekonomin gynnar
även ungdomarnas sysselsättning. Omvänt är det så, att en nedgång slår
särskilt hårt mot ungdomarna. Detta starka samband mellan utvecklingen i
ekonomin och sysselsättningen för ungdom har betonats i partimotionema
från centerpartiet och folkpartiet, och sambandet bekräftas av den utredning
om ungdomens arbetsmarknad som publicerats av delegationen för arbetsmarknadspolitisk
forskning (EFA) i betänkandet Arbetsmarknadspolitik
under omprövning (SOU 1984:31). En politik som inriktas på att angripa de
underliggande strukturproblemen i svensk ekonomi och vidga expansionsutrymmet
för den enskilda sektorn är således erforderlig som en allmän
grundval för åtgärder med syfte att främja ungdomars sysselsättning.
Riktlinjer för en sådan politik har dragits upp i den för moderata samlingspartiet,
centerpartiet och folkpartiet gemensamma reservationen nr 1 till
finansutskottets betänkande 1984/85:10, och i ett tidigare avsnitt av detta
betänkande.

Dagens höga arbetslöshet bland ungdomar är emellertid bara delvis ett
resultat av den starka konjunkturnedgången under 1980-talets första år.
Snarare är den en fortsättning på en trendmässig utveckling som går tillbaka
till tidigt 1960-tal. Ungdomsarbetslösheten har successivt ökat. Detta tyder
på att de generella ekonomisk-politiska åtgärderna behöver kompletteras
med särskilda insatser. Utformningen av dessa insatser bör ha följande
utgångspunkter.

AU 1984/85:11

151

Trots dagens svårigheter klarar flertalet ungdomar själva sitt inträde på
arbetsmarknaden. I de fall de vänder sig till arbetsförmedlingen kan de som
regel hjälpas till anställningar genom normala informations- och andra
vägledningsinsatser. Det är angeläget att sådana insatser används i första
hand för de ungdomar det här gäller. Detta innebär att man kan avvakta
något med stödåtgärder i form av olika AMS-program och sätta in sådana
åtgärder först när det för enskilda ungdomar uppstår verkliga svårigheter och
risk för längre tids arbetslöshet.

Vid valet av de särskilda insatserna bör man se till att de utgår från den
fördel ungdomarna har i sin stora rörlighet och anpassningsförmåga. Deras
kontakter med den reguljära arbetsmarknaden bör vidgas så att antalet
möten med potentiella arbetsgivare blir så många som möjligt.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna för ungdomar bör inriktas på att i
en helt annan utsträckning än nu sker bereda dem anställningar i näringslivet.
En ensidig inriktning på arbete i den offentliga sektorn är inget realistiskt
alternativ för större delen av de unga människor som varje år söker sig ut på
arbetsmarknaden.

I den ekonomiska debatten fästes allt större vikt vid sambandet mellan
lönebildning och sysselsättning. Till stor del orsakas arbetslösheten av att
lönenivå och lönestruktur på den svenska arbetsmarknaden försämrar vår
konkurrensförmåga på den internationella marknaden. Och när det gäller
ungdomar är lönenivån en av de främsta anledningarna till deras problem på
arbetsmarknaden. Bl. a. har det försvunnit många arbetstillfällen som
tidigare gav ungdomarna deras första anställning därför att lönerna för
ungdomar alltmer närmat sig lönenivån för vuxen och erfaren arbetskraft.
Denna fråga kommer att behandlas närmare i nästföljande avsnitt av
betänkandet.

Yrkesutbildningen har inte tillräckligt tagit hänsyn till stora ungdomsgruppers
behov och till arbetsmarknadens och näringslivets förutsättningar. Bl. a.
borde en mer omfattande lärlingsutbildning ha förekommit.

Arbetsmarknaden har omgärdats av byråkratiska regler som skyddat och
gynnat dem som är väl etablerade, men hindrat och försvårat för dem som har
begränsad erfarenhet och söker sitt första jobb. De tidigare bristfälliga
möjligheterna till provanställning innebar många gånger avgörande hinder
för unga att få ett jobb.

Utskottet föreslår att riksdagen ger sin anslutning till vad utskottet ovan
uttalat med anledning av de aktuella avsnitten i motionerna 900 och 2760 från
moderata samlingspartiet resp. folkpartiet och bringar detta till regeringens
kännedom. Till de förslag som framställs i centerpartiets motion återkommer
utskottet i avsnittet om ungdomslagen.

dels att utskottets hemställan under 10 och 11 bort ha följande lydelse:

10. beträffande förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdomar
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:900 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

AU 1984/85:11

152

11. beträffande ansvaret för ungdomsarbetslösheten

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2760 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

13. Ungdomsgaranti (mom. 12)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar ”Att utskottet”
och på s. 40 slutar ”föreliggande delen” bort ha följande lydelse:

Det kapitalistiska systemet förmår inte ge arbete åt alla, och därför står
100 000 ungdomar i dag utan fast arbete som de kan försörja sig på. I stället
hänvisas de till tillfälliga jobb och provisoriska åtgärder som ungdomslagen.
Huvuduppgiften är sålunda att planmässigt skapa meningsfulla och varaktiga
arbeten för ungdomen. Den politik vpk förespråkar i fråga om ekonomi,
närings- och arbetsmarknadspolitik, arbetstid och den offentliga sektorn ger
nya arbetstillfällen till gagn för ungdomen. Det är en politik som utgår från
att arbetet är grunden för människors sociala liv. Arbetet skall vara
meningsfullt sett ur hela samhällsperspektivet och sålunda ge människor, i
synnerhet ungdomen, en social integration, en egen identitet och utveckling i
gemenskap förutom att det har den självklara uppgiften att ge möjlighet till
en rimlig konsumtion. Alla behöver ett arbete och skall ha rätt till ett arbete.
Detta skall vara förenat med en lön som går att leva på.

Det följer av en politik med dessa målsättningar att man får arbeta med
olika tidsperspektiv. Sett på kort sikt är det särskilt angeläget att ungdomslagen
förändras, en ungdomsgaranti införs och att en vuxenutbildning utvecklas
inom det tekniska området. I detta avsnitt aktualiseras vpk:s förslag om
en ungdomsgaranti.

Pä hösten 1983 infördes ett rekryteringsstöd till näringslivet. Detta ger ett
statsbidrag till företagen som täcker halva lönekostnaden för nyanställda
under de sex första månaderna av anställningen. Rekryteringsstödet bör
avskaffas. Det är en direkt subvention till näringslivet, och stödets betydelse
för nyanställningarna är begränsad. I stället bör resas ökade krav på de större
företagen som gör vinster på omfördelningen i ekonomin. Kraven bör
innefatta att dessa företag garanterar anställning till arbetslösa ungdomar i
proportion till den egna arbetsstyrkan och därmed leder till en ungdomsgaranti.
Finansieringen av ungdomsgarantin bör främst ske genom avgifter på
de större företagen.

Regeringen bör få i uppdrag att utarbeta förslag till en ungdomsgaranti
med denna utformning.

AU 1984/85:11

153

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande ungdomsgaranti

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:649 yrkande 5 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

14. Oförändrade ungdomslöner m. m. (mom. 13)

Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c), Håkan Stjernlöf (m) och tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar ”Ungdomars
ingångslöner” och slutar ”Malmöhus län” bort ha följande lydelse:

Det har tidigare i betänkandet understrukits att lönesättningen för
ungdomar sannolikt är en av de väsentliga faktorerna bakom ungdomars
arbetslöshet. Även om särskilda ungdomslöner finns på vissa avtalsområden
är löneskillnaderna generellt sett förhållandevis små när det gäller ungdomar
och deras äldre arbetskamrater. Det är, som tidigare sagts, nödvändigt att
stärka ungdomarnas konkurrenskraft på arbetsmarknaden genom att ingångslönerna
anpassas till de arbetsinsatser man kan begära av ung, oerfaren
arbetskraft och ställs i annan relation till lönenivån för äldre, yrkeskunniga
arbetstagare. Om en sådan ordning skall uppnås synes det vara erforderligt
att statsmakterna tar initiativ härtill. De nu anförda synpunkterna har
utvecklats i partimotionerna från moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet till vilka kan hänvisas.

I två av dessa motioner, 900 från moderata samlingspartiet och 2760 från
folkpartiet, förordas att den önskvärda lönedifferentieringen skall införas
stegvis genom att lönerna för ungdomar för en kommande period läggs fast
vid dagens nivå. Detta är en sak som det med vårt löneförhandlingssystem
ankommer på arbetsmarknadens parter att träffa avtal om. Det hindrar inte
en medverkan från statsmakterna på så sätt att regeringen på riksdagens
uppdrag tar upp överläggningar med parterna och därunder initierar avtal
med den angivna inriktningen.

Ett lönestopp kommer att sänka lönekostnaderna för ungdomarna först på
någon sikt. En åtgärd som föreslås i de båda motionerna för att snabbt bringa
ned dessa kostnader är att temporärt sänka arbetsgivaravgifterna under den
tid lönestoppet för ungdomar gäller. Detta skulle vara en given förutsättning
vid regeringens överläggningar med parterna om ungdomslönerna. Utskottet
ansluter sig till denna tanke. I sammanhanget kan erinras om att
centerpartiet beträffande arbetskraftskostnaderna föreslagit en sänkning av
arbetsgivaravgiften för de 15 först anställda i företagen.

I motionerna föreslås något olika längd (tre resp. fyra år) på den period
under vilken ungdomslönerna skulle vara oförändrade. Skillnader finns

AU 1984/85:11

154

också i fråga om de procenttal med vilka arbetsgivaravgifterna skall sänkas.
Enligt utskottets mening är det inte nödvändigt att nu ta definitiv ställning i
dessa frågor av mer teknisk natur. Det väsentliga är att riksdagen i detta
skede ger sin anslutning till själva metoden - en genom avtal fastställd låsning
av ungdomslönerna vid dagens nivå i kombination med sänkta arbetsgivaravgifter.
Det kan snarast vara en fördel att regeringen vid överläggningarna
med parterna inte är bunden i förväg av direktiv om vilken tidrymd som bör
gälla för frysningen av lönerna eller av fixerade procentsatser för sänkningen
av arbetsgivaravgifterna. Ändring av dessa avgifter förutsätter lagstiftning
och regeringen har sålunda att återkomma till riksdagen när det blir aktuellt
att genomföra de förordade åtgärderna.

Vad utskottet ovan anfört med anslutning till motionerna 900 och 2760 i de
redovisade delarna bör delges regeringen.

Vid bifall till utskottets ställningstaganden tillgodoses i allt väsentligt
motion 2737 av Gunnar Hökmark (m), som också fört fram tanken på sänkta
arbetsgivaravgifter i utbyte mot återhållsamma ungdomslöner.

I motion 599 av Marianne Karlsson (c) förespråkas att arbetsgivaravgifterna
slopas för korttidsanställda ungdomar under 20 år, och i motion 1157 av
Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) föreslås försök med
lägre ingångslöner som ett pilotprojekt i Malmöhus län. Med de förslag
utskottet har lagt fram tillgodoses syftet med de båda motionerna, och de
behöver därför inte leda till någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande oförändrade ungdomslöner m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:900 yrkande 4 och
1984/85:2760 yrkandena 1 i motsvarande del och 2 samt med
anledning av motion 1984/85:2737 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om oförändrade
ungdomslöner i kombination med sänkta arbetsgivaravgifter.

15. Maximilöner för ungdomar som arbetsmarknadspolitisk! bidragsvillkor
(mom. 16)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar ”Av utskottets”
och slutar ”och ungdomslag” bort ha följande lydelse:

En utveckling mot lägre ungdomslöner bör stödjas av att villkor om
maximilöner knyts till bidragen för de olika arbetsmarknadspolitiska insatserna
för ungdomar. Utgångspunkten för beräkningen av bidragen bör vara
de lönenivåer som kommer att gälla när lönerna fryses på det sätt utskottet
förordat i det föregående. Regeringen bör få i uppdrag att överväga och för

AU 1984/85:11

155

riksdagen lägga fram förslag till de förändringar av bidragssystemet som
betingas av vad utskottet nu förordat.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande maximilöner för ungdomar som arbetsmarknadspolitisk
bidragsvillkor

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Lönebidragsflnansierad yrkesutbildning (mom. 17)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”Ett liknande”
och slutar ”framlagda förslagen” bort ha följande lydelse:

Bland de arbetslösa ungdomarna finns en grupp som behöver ägnas
särskild uppmärksamhet. Det är ungdomar som under en lång tid har gått
utan arbete på grund av bristande yrkesutbildning och som därtill ofta har
svåra sociala problem. För att stödja dessa ungdomar bör, som moderata
samlingspartiet föreslår, samhällets ungdomsinsatser kompletteras med
särskilda åtgärder. I det syftet bör prövas en lärlingsutbildning som
förslagsvis bör kunna pågå upp till tre år och i första hand skall avse
ungdomar som vid utbildningens början är i åldern 16-20 år.

Det är här inte enbart fråga om utbildning utan i många fall lika mycket om
en social rehabilitering. Detta ställer särskilda krav på de arbetsgivare som
tar emot ungdomarna för utbildning. Samhället får därför vara berett att ge
dessa arbetsgivare en ersättning som är större än vid lärlingsutbildning av
gängse snitt och som sålunda även får täcka en del av lönekostnaderna för de
unga. Det ligger i det fall det här gäller nära till hands att använda det
nuvarande systemet för lönebidrag för arbetshandikappade som förebild.
Bidraget för den särskilda yrkesutbildning som här avses bör alltså kunna
utgå med 75, 50 och 25 % av lönekostnaderna under första, andra resp.
tredje utbildningsåret.

Det bör ankomma på regeringen att utforma statsbidragsbestämmelserna
med ledning av de grunder som angivits ovan och i motion 2664.

Den nya utbildningen bör lämpligen inledas som en försöksverksamhet
med början nästa budgetår. I detta inledningsskede bör utbildningen få
omfatta 1 000 ungdomar. Kostnaden härför beräknas till 50 milj. kr. Den
bör, som föreslås i motion 2664, täckas av ett nytt anslag på statsbudgeten.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande lönebidragsfinansierad yrkesutbildning

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:900 yrkande 6 och
1984/85:2664 yrkandena 30 och 31

AU 1984/85:11

156

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om en försöksverksamhet med särskild yrkesutbildning för långtidsarbetslösa
ungdomar,

dels till Lönebidrag vid yrkesutbildning av arbetslösa ungdomar på
tionde huvudtiteln för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 50 000 000 kr.

17. Ungdomsföretagande (mom. 18)

Alf Wennerfors (m), Anders Högmark (m), Bengt Wittbom (m), Håkan
Stjernlöf (m) och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i moderata samlingspartiets och folkpartiets
motioner att det är angeläget att stödja det växande intresset för egenföretagande
hos ungdomar. Under det senaste året har i det syftet införts bidrag
med vissa belopp per månad vid starten av ett företag. Dessa bidrag har
närmast till uppgift att täcka den nyblivne företagarens levnadsomkostnader
i det vanskliga startskedet. Det kompletteras av det etableringsstöd som
lämnas via barn- och ungdomsdelegationen. Det bör övervägas om inte tiden
är mogen för att permanenta möjligheterna till ett för ungdomar anpassat
etableringsstöd och att därvid decentralisera stödverksamheten exempelvis
till de regionala utvecklingsfonderna.

Egenföretagande kräver kunnande. Starta-eget-kurserna för ungdom
inom arbetsmarknadsutbildningen bör utvecklas och sannolikt även kombineras
med utvecklingsfondernas stöd- och utbildningsverksamhet.

De senaste åren har förekommit olika projekt med ungdomsföretagande,
varvid samhället har bistått med bidrag och annan hjälp. Det kan nu vara
anledning att ställa samman de erfarenheter som gjorts till ledning för en
fortsatt verksamhet med stöd till ungdomsföretagandet. Därvid kan man dra
nytta av det utredningsarbete som redan gjorts, exempelvis den studie om
ungdomskooperativen som Kooperativa institutet och statens ungdomsråd
låtit utföra.

Vad utskottet anfört om fortsatt stöd till ungdomsföretagande bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande ungdomsföretagande

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:900 yrkande 8 och
1984/85:2760 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

AU 1984/85:11

157

18. Ändringar i lagstiftningen om ungdomslag (mom. 19)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar ”1 förra” och på
s. 48 slutar ”med ungdomslag” bort ha följande lydelse:

Vid beslutet om inrättande av ungdomslag anfördes starka farhågor för
negativa effekter om ungdomslagen fick för stor omfattning. Verksamheten
förefaller ha stabiliserats på en hög nivå - 39 000 ungdomar per månad
sedan i höstas. De utvärderingar som på riksdagens begäran gjordes under år
1984 visar på direkt negativa konsekvenser för ungdomarnas möjligheter att
få fotfäste på arbetsmarknaden.

Det finns en rad brister som måste undanröjas om ungdomslagen skall fylla
sitt ursprungliga syfte. Förslag med den inriktningen har lagts fram av
moderata samlingspartiet. Dessa kommer att närmare redovisas i ett
följande avsnitt. De går ut på att ungdomslagen skall användas endast för
ungdomar med ett verkligt behov av sysselsättning i denna form, att
inlåsningseffekterna reduceras och att fler ungdomar skall snabbare få riktiga
jobb.

Det är genomgripande förändringar av detta slag som krävs, inte en
utbyggnad av den konstlade sysselsättningen i ungdomslagen. Därför avvisar
utskottet i likhet med moderata samlingspartiet de förslag till ändringar i
lagstiftningen om ungdomslag som regeringen har föreslagit i budgetpropositionen.

Ställningstagandet innebär samtidigt ett tillstyrkande av yrkandet om
avslag på regeringsförslaget i centerpartiets motion 647.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ändringar i lagstiftningen om ungdomslag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 19 och
med anledning av motion 1984/85:647 yrkandena 5 och 6 avslår det
till propositionen fogade, inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1070) om
arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

19. Ändringar i lagstiftningen om ungdomslag (mom. 19)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar ”1 förra” och på
s. 48 slutar ”med ungdomslag” bort ha följande lydelse:

Tillkomsten av verksamheten med ungdomslag utgjorde så till vida ett
viktigt framsteg att ungdomar inte längre utan motprestation i form av arbete
kan kvittera ut kontant ersättning. 1 centrala avseenden fick dock verksamheten
en felaktig inriktning. Det hade varit bättre om ungdomarna i väsentlig

AU 1984/85:11

158

utsträckning fått arbeta i det enskilda näringslivet, inte minst hos småföretagare,
om deras arbetstid normalt omfattat hel i stället för halv arbetsdag och
om lönesättningen hade varit bättre anpassad till arbetsinsats och arbetsförmåga.

Regeringens förslag till ändringar i lagstiftningen om ungdomslag innebär
inga påtagliga förbättringar i dessa avseenden. De bör därför avvisas av
riksdagen. I stället bör nu fastslås, såsom centerpartiet förordar i motion 647,
att huvudregeln beträffande arbetstiden skall vara att ungdomarna arbetar
full tid enligt de normer som gäller på resp. arbetsplats, att ersättningen
fixeras till 20 kr. per timme och att anvisning till ungdomslag som regel
begränsas till sex månader. Därefter får ånyo prövas om en ny anvisning skall
komma i fråga.

I hemställan läggs fram förslag till de lagändringar som följer av vad ovan
förordats. Dessa ändringar bör gälla från den 1 juli i år.

Centerpartiet föreslår som en målsättning att hälften av alla platser i
ungdomslag inrättas på den privata sektorn. Utskottet ansluter sig härtill. Ett
genomförande av denna målsättning medför att lagstiftningen kan behöva
ändras i olika avseenden som först bör närmare övervägas från tekniska
utgångspunkter. Målsättningen innebär exempelvis att lagstiftningen inte
längre kan sägas gälla enbart arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare,
såsom sägs i lagens nuvarande rubrik. Riksdagen bör därför med anslutning
till vad utskottet förordat uppdra åt regeringen att överväga och till riksdagen
skyndsamt återkomma med förslag till erforderliga modifieringar av lagen i
det nu berörda hänseendet.

Om man låter ungdomar arbeta på heltid hos enskilda arbetsgivare är det,
som centerpartiet förutsätter, rimligt att dessa står för viss del av lönekostnaderna.
Efter mönster av det statsbidrag som utgår till arbetsgivare som
upplåter ungdomsplatser för 16-17-åringar skulle statsbidraget till ungdomslag
på den enskilda sektorn kunna inrättas så, att arbetsgivarna får stå för ett
belopp av 20 kr. per dag och därutöver för lönebikostnaderna.

Det ankommer på regeringen att utforma statsbidragsbestämmelserna
enligt nu angivna grunder, att gälla från den tidpunkt då de förutsatta
ändringarna i lagen beträffande ungdomslag på den privata sektorn kommer
att träda i kraft.

Avvisandet av regeringens lagförslag innebär att även avslagsyrkandet i
motion 2664 tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ändringar i lagstiftningen om ungdomslag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:647 yrkandena 5 och 6
och med anledning av motion 1984/85:2664 yrkande 19
dels med avslag på det till propositionen fogade, inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättade lagförslaget beträffande verksamheten
med ungdomslag antar följande förslag till lag om ändring i

AU 1984/85:11

159

lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare: -

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 8 §§ lagen (1953:1070) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Den offentliga arbetsförmedlingen anvisar ungdomarna arbete i ungdomslag
hos den arbetsgivare som förmedlingen efter samråd med den unge finner
lämpligast.

Ungdomar som anvisas arbete i ungdomslag skall vara anmälda som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen och, om det inte finns starka personliga
skäl för annat, vara oförhindrade att arbeta på heltid och beredda att anta
erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte har anmält hinder som
kan godtas.

Om inte särskilda skäl föranleder
annat skall anvisning gälla längst sex
månader.

7 §*

En medlem i ett ungdomslag arbetar under ordinarie eller schemalagd
arbetstid sådana dagar som är arbetsdagar hos arbetsgivaren, dock i
genomsnitt högst fem dagar per kalendervecka.

Medlemmarna i ett ungdomslag Medlemmarna i ett ungdomslag
arbetar i genomsnitt fyra timmar per arbetar i genomsnitt ätta timmar per

dag. De som har uppfyllt arbets- och dag eller den tid som pä arbetsplatsen

medlemsvillkoren för rätt till ersätt- normalt motsvarar hel arbetsdag. En
ning från en erkänd arbetslöshetskas- medlem får medges arbeta kortare tid

sa får i stället välja att arbeta pä per dag om detta är motiverat av

heltid. Arbetsvillkoret skall dock ha utbildnings- eller sociala skäl.
uppfyllts före anvisningen till arbete i
ungdomslaget på annat sätt än genom
sådant arbete.

Arbetsgivaren kan med stöd av
kollektivavtal på egen bekostnad utsträcka
den nu angivna arbetstiden,
när den unge är underhållsskyldig
gentemot annan eller det annars finns

1 Senaste lydelse 1984:521.

AU 1984/85:11

160

Nuvarande lydelse
starka personliga skäl eller när det
finns praktiska hinder mot avbrott i
arbetet eller andra liknande skäl.

Ungdomar som avses i 1 § andra
stycket får välja arbete på heltid eller
kortare arbetstid.

Lönen och anställningsvillkoren i
övrigt för ungdomar som arbetar i
ungdomslag bestäms i kollektivavtal.

Träffas inte särskilda kollektivavtal
om villkoren tillämpas, i den mån
det är möjligt, kollektivavtalen om
beredskapsarbete och annars de kollektivavtal
som gäller för närmast
jämförbara arbetstagare i samma ålder.
Lönen till ungdomarna i ett
ungdomslag får inte överstiga den
lönenivå som har fastställts i sådana
kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Ungdomar som före ikraftträdandet
anvisats arbete på heltid med lön enligt kollektivavtal har rätt till
oförändrade löneförmåner under återstoden av den pågående anställningen.

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om utarbetande av förslag till lagändringar med syfte att främja
målsättningen om platser i ungdomslag på den enskilda sektorn
samt om förslag till statsbidrag för sådana platser.

20. Anvisningstidens längd m. m. (mom. 20)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar ”Med moderata”
och på s. 49 slutar ”redovisade delarna” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i ett föregående avsnitt visar erfarenheterna av den
hittillsvarande verksamheten med ungdomslag att denna måste ändras för att
å ena sidan motverka de inlåsnings- och andra negativa effekter som uppstått
och å andra sidan bidra till att ungdomslagen kan fylla sitt ursprungliga syfte
så att ungdomarna snabbare och i större omfattning än nu sker kan placeras i
riktiga jobb.

I likhet med moderata samlingspartiet föreslår utskottet att regeringen får i
uppdrag att utarbeta och för riksdagen lägga fram förslag till ändringar i
lagstiftningen i följande avseenden.

Föreslagen lydelse

Till ungdomar som arbetar i ungdomslag
utgår lön med 20 kr. per
timme. Övriga anställningsvillkor
bestäms i kollektivavtal.

Träffas inte särskilda kollektivavtal
om andra anställningsvillkor än
lönen, tillämpas, i den mån det är
möjligt, kollektivavtalen om beredskapsarbete
och annars de kollektivavtal
som gäller för närmast jämförbara
arbetstagare i samma ålder.

AU 1984/85:11

161

Den anvisningstid som föreskrivs för arbetsförmedlingen beträffande
tillträde till ungdomslagen måste förlängas. I första hand gäller detta om den
nuvarande treveckorsregeln, som innebär att förmedlingen är skyldig att
senast tre veckor från det att den unge anmält sig som arbetssökande ge
anvisning till ungdomslag om inte annan anställning eller åtgärd blir aktuell.
Vidare måste arbetsförmedlingen få möjlighet att placera ungdomar i
ungdomslag på ett mer selektivt sätt. Bl. a. måste motverkas att ungdomar
avbryter pågående gymnasiestudier med sikte på att övergå till arbete i
ungdomslag. Dessutom bör den nuvarande regleringen av ersättningen till
ungdomarna genom kollektivavtal bytas ut mot en ersättning som fastställs i
den gällande lagen.

Till frågan om åtgärder för fler platser i ungdomslag på den enskilda
sektorn återkommer utskottet i det efterföljande avsnittet.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande anvisningstidens längd m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 7 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om den framtida utformningen av verksamheten
med ungdomslag.

21. Anvisningstidens längd m. m. (mom. 20 - motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 19

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 49 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”liknande inriktning”
bort utgå.

22. Ungdomslag på den enskilda sektorn (mom. 21)

Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c), Håkan Stjernlöf (m) och tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar ”Lagstiftningen
om” och på s. 51 slutar ”privata sektorn” bort ha följande lydelse:

I den överenskommelse som träffades i riksdagen om verksamheten med
ungdomslag fästes stor vikt vid att platser skulle kunna inrättas även på den
enskilda sektorn. Placering av ungdomar på denna sektor skedde under
vintern och våren 1984 emellertid endast i en utomordentligt blygsam
omfattning. Detta har inte varit i överensstämmelse med riksdagens intentioner,
och det erkänns för övrigt även av arbetsmarknadsministern i årets
budgetproposition (s. 108). Efter den lagändring som gjordes på våren 1984
och genom vilken det i lagtexten slogs fast att ungdomar kan placeras i arbete
hos enskilda arbetsgivare har det skett en viss ökning av dessa placeringar.
11 Riksdagen 1984/85.18sami Nr 11

AU 1984/85:11

162

Från mitten av maj till mitten av november 1984 steg antalet ungdomar på
enskilda arbetsplatser från 215 till ca 850. Sistnämnda siffra dock bör sättas i
relation till det totala antalet ungdomar i ungdomslag som samma novembermånad
uppgick till 39 000.

Riksdagens intentioner kan fortfarande inte sägas ha blivit omsatta i den
praktiska tillämpningen. Åtgärder bör därför snarast vidtas som kan
avlägsna de hinder som finns och i stället främjar den utveckling som
riksdagen har ansett önskvärd. Vad det jäller är att i ungdomslagen kunna
erbjuda ungdomarna ett rikt urval av arbetsuppgifter och praktikmöjligheter
som kan tillfredsställa deras skiftande intresse- och yrkesinriktningar. Man
kan heller inte förbise det faktum att med dagens arbetsmarknadsbild är det
den enskilda och inte den offentliga sektorn som kommer att kunna erbjuda
ungdomarna de bästa möjligheterna till reguljära anställningar. Även detta
talar för att den praktik som arbetet i ungdomslag kan ge i vidgad omfattning
förläggs till enskilda arbetsplatser.

Utskottet anser mot den angivna bakgrunden att det bör uppdras åt
regeringen att vidta de åtgärder som leder till snabb ökning av platser i
ungdomslag på den enskilda sektorn. Om det härvid blir fråga om åtgärder
som kräver riksdagens medverkan förutsätts att regeringen skyndsamt
återkommer med förslag härom. En redovisning för de åtgärder som
genomförts och resultatet av dem bör lämnas till riksdagen i 1986 års
budgetproposition.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande ungdomslag på den enskilda sektorn

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:900 yrkande 7 i
motsvarande del och 1984/85:2127 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Samordning av ungdomsplatser och ungdomslag (mom. 22)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar ”Samordningen
av” och slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar folkpartiets uppfattning att ungdomsplatserna för 16-17-åringarna, på vilka arbete sker på heltid, som komplement till ungdomslagen
bör utvidgas att omfatta även 18-19-åringar. Det förutsätts därvid att
arbetsmarknadens parter förhandlar om de lönevillkor som skall gälla.
Denna fråga bör ingå i den beredning som inletts i utbildnings- och
arbetsmarknadsdepartementen om samordningen av de olika ungdomsåtgärderna.
De åtgärder som kan vidtas i den önskade riktningen bör redovisas
för riksdagen.

AU 1984/85:11

163

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande samordning av ungdomsplatser och ungdomslag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2760 yrkande 1 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

24. Fortsatta överväganden om utökad arbetstid i ungdomslagen (mom. 23)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar ”Arbetstidens
längd” och på s. 52 slutar ”båda motionsförslagen” bort ha följande lydelse:

Allvarliga invändningar kan riktas mot den nya verksamheten med
ungdomslag. Det är således en klar brist att verksamheten saknar en bestämd
målsättning. Det är inte meningen att skapa fasta jobb, och det är tveksamt
om verksamheten ens ger ungdomarna någon möjlighet till vidareutveckling.
Ungdomslagen borde ha ett eget syfte, nämligen att i förening med lämpliga
utbildningsinsatser utgöra ett trappsteg för ungdomarna till fastare anställningar
som knyts till en långsiktig utbyggnad av den offentliga sektorn.

Till de negativa sidorna av verksamheten hör att arbete som regel endast
får utföras på halvtid. Det är särskilt olyckligt att man i fråga om arbetstiden
fått en uppdelning av ungdomarna, så att en del av dem har rätt att arbeta på
heltid medan de övriga, och de utgör flertalet, får nöja sig med halvtidsarbete.
I stället borde det vara så att arbetstiden i ungdomslagen följer normerna
på den reguljära arbetsmarknaden. Det är inte nödvändigt att arbetstiden
helt fylls med arbete. Tvärtom kan anställningen i ungdomslagen göras mer
framåtsyftande genom att en del av arbetstiden utnyttjas för studier.

Bristerna i ungdomslagen måste rättas till, och det bör uppdras åt
regeringen att lägga fram förslag som syftar till att full tid i form av arbete och
utbildning skall kunna erbjudas alla. Vid regeringens överväganden bör
uppslag kunna hämtas från den s. k. Örebromodellen, dvs. den form av
värvning av arbete och utbildning som inletts i den nämnda kommunen.

Vad ovan anförts innebär att vpk:s motion 649 tillstyrks men också att
utskottet ansluter sig till motion 2658, vars synpunkter och förslag i allt
väsentligt sammanfaller med motion 649.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande fortsatta överväganden om utökad arbetstid i ungdomslagen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:649 yrkande 4 och med
anledning av motion 1984/85:2658 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om arbete och utbildning i ungdomslag.

AU 1984/85:11

164

25. Fortsatta överväganden om utökad arbetstid i ungdomslagen (mom. 23 -motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 19

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 51 börjar ”Arbetstidens längd” och på s. 52 slutar ”båda
motionsförslagen” bort ha följande lydelse:

Vid bifall till utskottets förslag i det föregående om arbete på heltid i
ungdomslagen genom ändring i lagstiftningen kommer förslagen i motionerna
649 och 2658 om överväganden som syftar till utökning av arbetstiden att
sakna aktualitet. Motionerna avstyrks.

26. Åldersgränsen för KAS (mom. 25)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”för KAS” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag att höja åldersgränsen för KAS till 20 år bygger på att
denna form av kontantstöd enligt regeringens bedömning blivit i stort sett
obehövlig för ungdomar i åldern 18-19 år genom tillkomsten av ungdomslagen.
Med hänsyn till de i det föregående redovisade förslagen från moderata
samlingspartiet beträffande ungdomslagen bör man dock inte på detta sätt
utestänga ungdomar i den aktuella åldern från kontantstödet. I enlighet
härmed avstyrks regeringens förslag till ändring av åldersgränsen i lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande åldersgränsen för KAS

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 9 avslår
det till propositionen fogade, inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd.

27. Handledare för jobbsökarkurserna i ungdomslag (mom. 26)

under förutsättning av bifall till reservation 18

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

AU 1984/85:11

165

föregående har lagförslaget beträffande bl. a. dessa kurser avstyrkts av
utskottet. Som följd härav avstyrks även förslaget beträffande handledarna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande handledare för jobbsökarkurserna i ungdomslag
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2127 yrkande 7 i
motsvarande del och 1984/85:2664 yrkande 1 i motsvarande del
avslår propositionen i motsvarande del.

28. Handledare för jobbsökarkurserna i ungdomslag (mom. 26)

under förutsättning av bifall till reservation 19

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”motionernas avslagsyrkanden” bort ha följande lydelse:
För jobbsökarkurser i ungdomslagen föreslår regeringen att arbetsförmedlingen
tillförs 150 tjänster som handledare till en kostnad av 18 milj. kr. I det
föregående har lagförslaget beträffande bl. a. dessa kurser avstyrkts av
utskottet. Som följd härav avstyrks även förslaget beträffande handledarna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

29. Handledare för jobbsökarkurserna i ungdomslag (mom. 26)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”motionernas avslagsyrkanden” bort ha följande lydelse:

För jobbsökarkurserna i ungdomslagen föreslår regeringen att arbetsförmedlingen
tilldelas 150 tjänster som handledare till en kostnad av 18 milj. kr.
Utskottet har i det föregående tillstyrkt att sådana kurser införs i verksamheten
med ungdomslag. Någon extra personaltilldelning för kurserna bör dock
inte ske, utan såsom förordas i folkpartimotionen 2127 bör handledaruppgifterna
fullgöras inom ramen för förmedlingens ordinarie anslags- och
personalresurser. Regeringsförslaget avstyrks sålunda i denna del. Ställningstagandet
innebär att motion 2664 tillgodoses i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

AU 1984/85:11

166

30. Finansieringen av ersättningen till ungdomar vid deltagande i jobbsökarkurser
(mom. 28)

under förutsättning av bifall till reservation 18

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”två anslag” bort ha följande lydelse:

I det föregående har regeringens lagförslag beträffande bl. a. jobbsökarkurserna
avstyrkts. Vid bifall härtill har regeringsförslaget om ersättning till
ungdomarna vid deltagande i kurserna inte längre aktualitet, och det avstyrks
följaktligen av utskottet i enlighet med yrkandet i motion 2664.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande finansieringen av ersättningen till ungdomar vid deltagande
i jobbsökarkurser

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 20 i
motsvarande del avslår propositionen i motsvarande del.

31. Finansieringen av ersättningen till ungdomar vid deltagande i jobbsökarkurser
(mom. 28)

under förutsättning av bifall till reservation 19

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”två anslag” bort ha följande lydelse:

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande finansieringen av ersättningen till ungdomar vid deltagande
i jobbsökarkurser

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 20 i
motsvarande del avslår propositionen i motsvarande del.

32. Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag för ungdomslag (mom. 29)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar ”1 ett” och på
s. 55 slutar ”ungdomslagens jobbsökarkurser” bort ha följande lydelse:

AU 1984/85:11

167

Sorn moderata samlingspartiet föreslagit bör sysselsättningen i ungdomslagen
under nästa budgetår kunna beräknas till i genomsnitt 15 000 ungdomar
per månad i stället för det genomsnitt av 25 000 ungdomar som regeringen
utgår från. Med hänsyn härtill bör anslagsbehovet för nästa budgetår kunna
beräknas till 708 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 20 i
motsvarande del och med anledning av propositionen i motsvarande
del till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 708 000 000 kr.

33. Omorganisation av AMS (mom. 33)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar ”Enligt
utskottets” och på s. 62 slutar ”av AMS” bort ha följande lydelse:

En genomgripande effektivering av arbetsmarknadsverkets organisation
och verksamhet har länge framstått som nödvändig. Det är därför i och för sig
positivt att den nya verksledningen tagit initiativ till förändringar. Dessa är
emellertid ganska begränsade och får närmast, genom regeringens uppföljning
av AMS-förslagen i budgetpropositionen, till effekt att förebygga den
bredare genomlysning av problematiken som är en central uppgift för den
parlamentariskt sammansatta AMS-kommittén. Detta är anmärkningsvärt.
Genom det läge som uppstått bör ett fortsatt översyns- och uppföljningsarbete
av arbetsmarknadsverkets organisation och uppgifter ske. De mer
begränsade förändringarna som förordats av regeringen bör utan hinder
härav kunna genomföras som en första åtgärd.

Som framhålls i motion 900 fungerar den nuvarande organisationen inte
tillfredsställande. Särskilt arbetsförmedlingsverksamheten måste ges förutsättningar
för förbättrad service. Arbetsförmedlingsmonopolet bör därför
upphävas. Genom avmonopoliseringen kommer vägen att öppnas för
alternativa arbetsförmedlingar, även sådana i privat regi. Den offentliga
arbetsförmedlingen kommer dock att spela en viktig roll också i framtiden.
Förmedlingen bör emellertid ges en från AMS fristående ställning. Detta
ökar möjligheten för den offentliga förmedlingen att utveckla och anpassa
service- och konkurrensförmåga. Samtidigt bör den obligatoriska platsanmälan
avskaffas.

Genom ovan beskrivna förändringar kommer också länsarbetsnämndernas
funktion att förändras. Deras viktigaste uppgift blir att som AMS
regionala organ svara för upphandling av tjänster från offentliga och enskilda
institutioner. Den nya organisationen bör också innebära att byggarbetsnämnderna
och distriktsarbetsnämnder kan avskaffas. Den centrala admini -

AU 1984/85:11

168

strationen inom AMS bör kunna minskas kraftigt.

Parterna på arbetsmarknaden dominerar i dag AMS styrelse. Detta
medför problem i flera avseenden. Parternas ställning i styrelsen bör därför
omprövas.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna 900 och 2664 i de nu
berörda delarna bör ges regeringen till kännedom. Med det sagda får också
motion 2290 anses vara tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande omorganisation av AMS

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:900 yrkandena 15
och 17 och 1984/85:2664 yrkande 3 samt med anledning av vad som
anförts i propositionen i fråga om organisationen av AMS och
motion 1984/85:2290 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

34. AMS egenregiverksamhet (mom. 34)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar ”Det ingår” och
slutar ”och 2661” bort ha följande lydelse:

Det ingår i AMS-kommitténs uppdrag att behandla AMS egenregiverksamhet.
Kommittén har låtit meddela att den kommer att föreslå att AMS
inte längre skall driva de beredskapsarbeten det här gäller i egen regi.
Arbetena avses bli överförda på andra huvudmän.

Vid arbetena sysselsätts främst s. k. specialanvisade arbetslösa, dvs.
personer med socialmedicinska handikapp. Behovet av fortsatta insatser för
dem är stort. De har bedrivits sedan decennier tillbaka. Inom arbetsmarknadsverket
har kunnat byggas upp en särskild organisation med unik
kompetens att ta hand om utslagna människor och sätta dem i meningsfullt
och samhällsnyttigt arbete som kan leda till en social rehabilitering. Denna
verksamhet bör fortgå och den kompetens som byggts upp bör säkerställas.

I det oklara läge som uppkommit genom AMS-kommitténs verksamhet
bör riksdagen genom ett uttalande fastslå att AMS även framdeles skall ha i
uppdrag att driva beredskapsarbeten i egen regi, främst för specialanvisade
arbetstagare i ovannämnd mening. Det finns inte anledning att binda sig för
den nuvarande organisatoriska modellen med särskilda regionkontor. I
samband med prövningen av AMS-kommitténs kommande betänkande bör
sålunda övervägas att decentralisera administrationen av egenregiarbetena
till resp. länsarbetsnämnder.

Riksdagen bör sålunda med bifall till motionerna lill (vpk) och 2661 (c)
avge ett uttalande om egenregiarbetena med den innebörd som ovan
föreslagits och bringa detta till regeringens kännedom.

AU 1984/85:11

169

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande AMS egenregiverksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:1111 och 1984/
85:2661 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

35. Åtgärder inom arbetsförmedlingen till stöd för invandrare (mom. 35)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar ”Det finns” och
slutar ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

Det är väl känt från arbetsmarknadsstatistiken att arbetslösheten är
avsevärt större bland invandrare än bland svenskar. Särskilt gäller det om
invandrarungdomar. De svårigheter invandrarna möter vid inträdet på den
svenska arbetsmarknaden har ytterligare belysts av invandrarpolitiska
kommittén i det slutbetänkande som kommittén avgav förra året.

Med anknytning till vad som övervägts inom kommittén bör följande två
frågor som rör förmedlingsverksamheten aktualiseras hos regeringen.

Den första gäller tillämpning över hela förmedlingsorganisationen av
verksamheten för invandrare som prövats på försök i mindre skala och då har
gett goda resultat, exempelvis Kista- och AMI-projekten för invandrare.
Den andra frågan gäller önskvärdheten av att öka inslaget av invandrarkunskap
i personalutbildningen för arbetsförmedlarna. Det gäller här en
intensifiering av förmedlingens insatser för invandrare. Det är angeläget att
dessa kommer till stånd redan under nästa budgetår. Anledning föreligger
inte att avvakta de mer övergripande ställningstaganden på det invandrarpolitiska
området som kommitténs arbete kan ge upphov till.

Vad utskottet ovan anfört med anslutning till motion 2311 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande åtgärder inom arbetsförmedlingen till stöd för invandrare att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2311 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda (mom. 38)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar ”Motionsförslagen
går” och slutar ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som framhållits av omsorgskommittén är svårigheterna att bereda psykiskt
utvecklingsstörda sysselsättning större än för någon annan grupp. Bara
6 % av de vuxna psykiskt utvecklingsstörda har arbete på den reguljära

AU 1984/85:11

170

arbetsmarknaden, medan 7 % arbetar i skyddad verksamhet. Över 15 %har
över huvud taget ingen sysselsättning.

Förutsättningarna för att psykiskt utvecklingsstörda skall kunna tillgodogöra
sig arbetsförmedlingarnas service och ges ett reellt stöd i försöken att få
arbete torde öka väsentligt om särskilda kontaktpersoner utses för dem på
länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna. Regeringen bör uppdra åt
AMS att vidta lämpliga personalorganisatoriska åtgärder för att genomföra
den förordade ordningen.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:541 yrkande 1 och
1984/85:2194 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

37. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
(mom. 41)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar ”Utskottet
godtar” och slutar ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Medelstilldelningen till förvaltningskostnaderna utöver huvudförslaget
bör, såsom föreslås i motion 2664, kunna begränsas till 20 milj. kr. Med
hänsyn härtill och då utskottet tidigare enligt förslag i den nyssnämnda
motionen 2664 samt i motion 2127 avstyrkt att ett belopp om 18 milj. kr.
anvisas för handledare i ungdomslagen bör riksdagen uppföra det nya
anslaget till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader med
1 385 800 000 kronor.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 1 i
motsvarande del samt med anledning av propositionen i motsvarande
del och motion 1984/85:2127 yrkande 7 i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1985/
86 anvisar ett förslagsanslag av 1 385 800 000 kr.

38. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsservice (mom. 43)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar ”På förslag” och
på s. 69 slutar ”avstyrks samtidigt” bort ha följande lydelse:

Den förra året inledda försöksverksamheten med bidrag för anställning av
medflyttande bör upphävas med utgången av innevarande budgetår. Det är

AU 1984/85:11

171

önskvärt att man försöker komma till rätta med de besvärliga problem som
sammanhänger med svårigheter för medflyttande att finna anställning på
annan ort. Dessa problem bör dock lösas på andra vägar, bl. a. genom
familje- och skattepolitiska åtgärder.

Nedläggning av den på försök bedrivna bidragsverksamheten ger en
besparing som kan beräknas till 25 milj. kr. Av det beloppet bör, såsom
föreslås i motion 2664,15 milj. kr. användas till utbyggnad av ADB-systemet
inom arbetsförmedlingen utöver vad regeringen föreslagit för att påskynda
den angelägna effektiveringen av förmedlingens verksamhet.

De nu förordade åtgärderna medför sammantagna ett medelsbehov under
anslaget som är 10 milj. kr. lägre än regeringen beräknat.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkandena 2,4 och
5 samt med anledning av propositionen i motsvarande del
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om nedläggning av försöksverksamheten med bidrag för anställning
av medflyttande samt om ytterligare utbyggnad av ADBverksamheten
inom arbetsförmedlingen,

dels till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 528 483 000 kr.

39. Hinder för den kvalificerade arbetskraftens rörlighet (moni. 44)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar ”Utskottet
instämmer” och på s. 70 slutar ”av motionen” bort ha följande lydelse:

Svårigheten för medflyttande att finna ny anställning på en inflyttningsort
utgör ett växande problem för berörda arbetstagare men också för företag
och förvaltningar vid deras rekryteringar. Särskilt kan detta bli fallet vid
tillsättning av nyckelbefattningar på olika nivåer. Problemen måste lösas
genom åtgärder av olika slag, och utskottet har i den föregående framställningen
speciellt nämnt åtgärder av familje- och skattepolitiskt slag.

Motion 1438 pekar på de särskilda problem som kan uppstå på den
offentliga sektorn med dess formaliserade regler för tjänstetillsättningar.
Dessa regler ger ofta försteg åt anställda inom den egna kommunen och det
egna landstingsområdet i förhållande till personer som söker utifrån. Detta
försvårar rörligheten på arbetsmarknaden och utgör ett ytterligare hinder för
medflyttande att få anställning på en ny bosättningsort. I första hand torde
det vara ett problem som bör kunna lösas av de berörda parterna på den
offentliga arbetsmarknaden. Det synes lämpligt att regeringen för statens del
efter samråd med kommun- och landstingsförbunden tar initiativ till att
frågan kommer upp förhandlingsvägen.

AU 1984/85:11

172

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande hinder för den kvalificerade arbetskraftens rörlighet
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1438 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

40. Inriktningen av AMU (mom. 48-motiveringen)

Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c), Håkan Stjernlöf (m) och tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson (fp)anser att den del av utskottets yttrande på
s. 73 som börjar ”Utskottet vill” och slutar ”i företag” bort utgå.

41. ADB-utbildning i mindre företag (mom. 49)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar ”Utskottet kan”
och på s. 74 slutar ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1518 är det väsentligt för sysselsättningsutvecklingen i
alla delar av landet att utvecklingen inom data- och elektronikindustrin kan
nyttiggöras inom näringslivet i övrigt. Särskilt viktigt är det att småföretagen
kan utnyttja datatekniken på ett rationellt och billigt sätt. För att underlätta
för dessa att investera i ny teknik och därmed bibehålla konkurrenskraft
beslutade riksdagen på grundval av proposition 1981/82:123 - Samordnad
datapolitik - om ett treårigt ekonomiskt stöd till utbildning för att underlätta
datoriseringen av mindre företag (AU 1981/82:29). Bidrag kan lämnas av
AMS för utbildning som direkt motiveras av ändrat yrkesinnehåll på grund
av datorisering t. o. m. utgången av innevarande budgetår. Detta stöd har
fått en relativt liten omfattning, sannolikt beroende på att småföretagen inte
känt till denna möjlighet till stöd. Enligt utskottets mening är det inte
acceptabelt att man nu avskaffar möjligheter för småföretag att genom
utbildning i datateknik förbättra och bredda sina anställdas kompetens och
kunskaper. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion 1518 att dessa
möjligheter bör erbjudas under ytterligare en treårsperiod samt att bidraget
höjs till 30 kr./timme enligt i övrigt samma regler som nu gäller. Samtidigt
finns det anledning kräva att AMS på ett bättre sätt än tidigare marknadsför
dessa utbildningsmöjligheter. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande ADB-utbildning i mindre företag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1518 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1984/85:11

173

42. Målen för AMU (mom. 50)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar ”Vid
behandlingen” och slutar ”770 avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vpk att AMU bör som en del av vuxenutbildningen
verka för att uppfylla fördelningspolitiska och sociala mål. Detta bör
ske genom en allsidig och bred utbildning som syftar till att överbrygga
utbildningsklyftorna. Följaktligen bör målgrupperna för verksamheten i
första hand vara de arbetslösa eller de som riskerar att bli det. God kvalitet
och hög nivå i utbildningen kan uppnås med aktivare medverkan från
skolöverstyrelsen.

Utskottet tillstyrker således motion 770. Regeringen bör underrättas om
utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande målen för AMU

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:770 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Av företagen betald vuxenutbildning (mom. 51)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 som börjar ”Utskottet
vill” och på s. 75 slutar ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är mycket viktigt att alla med kort skolgång får
möjlighet att komplettera sin bristfälliga utbildning. Ökad vuxenutbildning
är också motiverad med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen. Enligt
utskottets mening bör den av vpk föreslagna rätten till en vuxenutbildning på
ett år för alla med mindre än tio års skolgång införas snarast. Lönekostnaderna
till vuxenstuderande och ersättningar bör fördelas jämt mellan företagen.
Ersättare för dem som genomgår utbildning skall i första hand vara
arbetslösa ungdomar. Utskottet tillstyrker således motionen 649 i denna del.
Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande av företagen betald vuxenutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:649 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1984/85:11

174

44. Krav på särskilda AMU-kurser (mom. 54)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar ”Utskottet
utgår” och slutar ”och 2311” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 2311 är det särskilt viktigt med utbildningsinsatser
för invandrarna för att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. När det
gäller arbetsmarknadsutbildningen måste som sägs i motionen den undervisning
i svenska som sker i detta sammanhang göras så fackinriktad som
möjligt. Många invandrare klagar över att det är svårt att förstå svenska
facktermer när man inte kan utgå från det egna språket. Här redovisade krav
på utbildningen bör tillgodoses i det läroplansarbete som den beslutade nya
centrala AMU-myndigheten skall bedriva i samarbete med SÖ.

Vad särskilt (= utskottet) fortsatta verksamheten.

Vad utskottet anfört med bifall till motion 2311 i aktuell del bör ges
regeringen till känna. Motionerna 1120, 1451, 2186 och 1104, den senare i
aktuell del, avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande krav på särskilda AMU-kurser

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2311 yrkande 3 samt
med avslag på motionerna 1984/85:1104 i motsvarande del, 1984/
85:1120, 1984/85:1451 och 1984/85:2186 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m. (mom.
56-57)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar ”Utskottet
ansluter” och slutar ”regeringen föreslagit” bort ha följande lydelse:

Den bedömning av utbildningsbehovet som framförs i motion 2664 har
utskottets stöd. Det innebär att ramen för arbetsmarknadsutbildning kan
minskas med 10 000 årsplatser i förhållande till regeringens förslag. Anslagsbehovet
reduceras i förhållande därtill. Till arbetsmarknadsutbildning för
budgetåret 1985/86 föreslås därför - med ändring av regeringens förslag - att
765 milj. kr. anvisas. För den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
tillstyrks för samma budgetår 800 milj. kr. Utskottet tillstyrker alltså
motion 2664 i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 56 och 57 bort ha följande lydelse:

56. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkandena 6 och 7
samt med anledning av propositionen i motsvarande del till

AU 1984/85:11

175

Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 765 083 000 kr.,

57. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 21 samt
med anledning av propositionen i motsvarande del till Kostnader
för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 800 000 000 kr.

46. Riktlinjer för utredning om arbetslöshetsersättningarna (mom. 60)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar ”Flertalet av”
och på s. 80 slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

I ett föregående avsnitt har behandlats nödvändigheten att finna en
förhandlingsuppläggning som ger arbetsmarknadens parter incitament att
sluta löneavtal som inte leder till arbetslöshet. För att detta skall kunna
uppnås krävs bl. a. en genomgripande reformering av ersättningarna vid
arbetslöshet varvid man även beaktar andra stödformer enligt lag och avtal
till skydd mot arbetslöshet.

På sikt bör det nuvarande systemet för arbetslöshetsersättningar ersättas
av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen bör ge en garanterad
grundtrygghet. Härutöver bör det vara möjligt att hos försäkringsbolag
eller hos andra försäkringsinrättningar ordna tilläggsförsäkringar. Dessa
skall i sin helhet finansieras med antingen egna avgifter eller i den ordning
som arbetsmarknadens parter kan komma att avtala.

Dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen är f. n. 300 kr. och bör inte
höjas genom ett riksdagsbeslut. Möjligheter bör i stället redan nu öppnas att
bygga upp avgiftsfinansierade tilläggsförsäkringar.

Som ett första steg vid en reformering av systemet bör den offentliga
finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen minska till 80 % under budgetåret
1985/86. Resterande 20 % bör då finansieras med egenavgifter.
Påföljande budgetår bör det finnas möjlighet att ytterligare öka finansieringen
med egenavgifter. Till denna finansieringsfråga återkommer utskottet i ett
följande avsnitt.

På detta sätt öppnas möjlighet att successivt övergå till en allmän,
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som kan byggas ut med valfria tilläggsförsäkringar.

Den av regeringen aviserade utredningen bör få i uppdrag att närmare
utreda formerna för en arbetslöshetsförsäkring enligt de nu angivna riktlinjerna.
Den bör även undersöka förutsättningarna för att finansiera vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder genom arbetslöshetsförsäkringen.

Vid utredningsarbetet bör dessutom beaktas de problem som uppstår vid
de s. k. äldreavgångarna. Dessa leder till förtidspensionering av arbetsmark -

AU 1984/85:11

176

nadsskäl med kraftiga påfrestningar på pensionssystemet som följd. Enligt
utskottets mening kompenseras äldreavgångarna bäst över arbetslöshetsförsäkringen.
Då kan de berörda arbetstagarna fortfarande tillhöra arbetskraften,
samtidigt som de behåller kontakten med sin fackliga organisation och
tillförsäkras en betryggande ekonomisk standard. Detta förutsätter emellertid
att arbetslöshetsförsäkringen tillförs regler som är särskilt avpassade för
den äldre arbetskraften.

Arbetstagarna är i lag tillförsäkrade rätt att bli medlemmar i arbetslöshetskassa
utan att samtidigt vara fackligt anslutna. Det har i praktiken visat sig att
arbetstagare som inte är medlemmar i en facklig organisation kan ha
avsevärda svårigheter att vinna medlemskap i en arbetslöshetskassa. Likaså
är servicen till dessa medlemmar många gånger otillräcklig. Det borde vara
ett allmänt intresse att så många som möjligt är medlemmar i en erkänd
arbetslöshetskassa. Eftersom kassornas verksamhet i stort sett i sin helhet
finansieras med allmänna medel, borde det vara ett oavvisligt krav att alla
arbetstagare behandlas på ett likvärdigt sätt. Vid utredningsarbetet bör
övervägas de åtgärder som kan vidtas så att denna princip får genomslag i den
praktiska hanteringen av försäkringssystemet.

Förra året gjordes vissa regeljämkningar och därtill infördes nya bidragsmöjligheter
för att minska de speciella svårigheter som uppstår i ersättningshänseende
vid arbetslöshet för egenföretagare och fria yrkesutövare. Det bör
ankomma på den nya utredningen att följa effekterna av dessa åtgärder som
kan befaras vara otillräckliga och föreslå de ytterligare insatser som kan vara
påkallade.

Vad ovan anförts om inriktningen på det utredningsarbete om ersättningarna
vid arbetslöshet som har aviserats i propositionen bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande riktlinjer för utredning om arbetslöshetsersättningarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:900 yrkande 9 i
motsvarande del och 1984/85:2665 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

47. Uppdatering av den tidigare utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring
(mom. 61)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar ”Huvudfrågorna
för” och slutar ”av densamma” bort ha följande lydelse:

I propositionen har avviserats ett utredningsarbete om ersättningarna vid
arbetslöshet. Det synes lämpligt att i det arbetet även ta fram de data som
behövs för att hålla den mer vidsträckta reform som avsågs med den tidigare
utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring aktuell med pris- och
löneutvecklingen. En sådan uppdatering behövs med tanke på ett eventuellt

AU 1984/85:11

177

framtida genomförande av denna reform. Regeringen bör underrättas
härom.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande uppdatering av den tidigare utredningen om en allmän
arbetslöshetsförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2312 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Statsbidraget till arbetslöshetskassorna (mom. 62)

Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c), Håkan Stjernlöf (m) och tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar ”Det
utredningsarbete” och slutar ”föreliggande delar” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motionerna från moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet bör medlemmarna öka sin egenandel av finansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen. Riktpunkten bör vara att egenandelen ökar från
nuvarande 5-10 % till 20 %, dvs. den andel som fastställdes vid 1973 års
reformering av ersättningarna vid arbetslöshet. Härigenom kommer man
åter att få ett reellt inslag av försäkring i den meningen att medlemmarna får
vara med att genom avgifterna ta ett ansvar för kostnadsutvecklingen inom
kassorna. Ett annat skäl är att en sänkning av statsbidraget får en påtaglig
besparingseffekt på statsbudgeten utan att leda till särskilt kännbara
avgiftshöjningar för medlemmarna.

Den ordning utskottet förordar kan utan omgång börja tillämpas genom
att man återinför regler för statsbidrag till kassorna av det slag som gällde
under andra halvåret 1982.

Vad utskottet anfört om ändrade grunder för statsbidraget till arbetslöshetskassorna
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande statsbidraget till arbetslöshetskassorna

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:647 yrkande 1 i
motsvarande del, 1984/85:900 yrkande 9 i motsvarande del,
1984/85:2127 yrkande 6,1984/85:2664 yrkande 10 och 1984/85:2665
i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

49. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (mom. 63)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar ”Utskottet anser”
12 Riksdagen 1984/85.18sami. Nr 11

AU 1984/85:11

178

och slutar ”om arbetslöshetsförsäkring” bort ha följande lydelse:

Den höjning av dagpenningen som regeringen föreslår avstyrks mot
bakgrund av det förestående utredningsarbetet om ersättningarna vid
arbetslöshet. Det har förutsatts att det arbetet snabbt skall leda fram till
möjlighet att komplettera den nuvarande försäkringen med tilläggsförsäkringar
som finansieras i annan ordning. Med detta ställningstagande avstyrks
även vpk-förslaget om en dagpenning med högre belopp än regeringen har
förordat.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 8 avslår
dels det till propositionen fogade, inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring, dels motion 1984/85:780 yrkande 1.

50. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (mom. 63)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”om arbetslöshetsförsäkring”bort ha följande lydelse:

Vpk-motionens förslag om en dagpenning med 360 kr. överensstämmer
med vad som begärts av Arbetslöshetskassornas samorganisation. Det har
varit praxis att statsmakterna följt de välgrundade rekommendationer om
nivån på dagpenningen som har kommit från samorganisationen. Denna
praxis bör återställas och det otillräckliga regeringsförslaget sålunda i sak
avvisas av riksdagen tillsammans med förslaget i motion 2664 (m) om en
oförändrad dagpenning.

I hemställan läggs fram förslag till lagändring. I detta har bestämmelsen
om lägsta dagpenning anpassats till förslaget i det följande om det kontanta
arbetsmarknadsstödet.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:780 yrkande 1 och med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1984/85:2664 yrkande 8 antar det inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättade förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i följande som Reservantens
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

17 §

Dagpenning utges med lägst 110 Dagpenning utges med lägst 190
och högst 315 kronor om inte annat och högst 360 kronor om inte annat

AU 1984/85:11

179

Regeringens förslag
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

51. KAS (mom. 64)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar ”Utskottet anser”
och slutar ”motion 780” bort ha följande lydelse:

Såsom föreslås av vpk bör det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS)
beloppsmässigt knytas till dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen. En
lämplig avvägning är att KAS skall utgöra hälften av den högsta dagpenningen
från arbetslöshetskassorna. Om dagpenningen, som vpk föreslår, höjs till
360 kr. kommer KAS med den angivna regeln att automatiskt höjas till 180
kr. från den 1 juli i år. Därmed kommer KAS att utgå med ett mer rimligt
belopp än för närvarande är fallet.

dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:

64. beträffande KAS

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:780 yrkandena 3 och 4
antar följande förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utges
med 100 kronor per dag. ges med belopp som utgör hälften av

högsta dagpenning enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

Till den fastställd omräkningstabell.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

52. Utbildningsbidraget (mom. 65)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar ”Utskottet är”
och slutar ”motion 780” bort ha följande lydelse:

Reservantens förslag
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

AU 1984/85:11

180

Utbildningsbidraget för dem som inte har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa
är för närvarande 185 kr. om dagen. Regeringen avser inte att höja
detta belopp, trots att det har släpat efter kraftigt i förhållande till pris- och
löneutvecklingen. Det är inte rimligt att elever, som är hänvisade till detta
bidrag för sin försörjning, skall tvingas leva långt under existensminimum.
Riksdagen bör därför uttala att bidraget - i samband med höjningarna av
ersättningarna vid arbetslöshet - av regeringen bör höjas till 250 kr. per dag i
enlighet med vpk:s förslag.

dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande utbildningsbidraget

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:780 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bidraget
till personer utan rätt till ersättning från arbetslöshetskassa.

53. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag (mom. 67)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar ”Med
hänvisning” och slutar ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till ställningstagandena till andra bidragsnivåer m. m. än
regeringen föreslagit föreslås med tillstyrkande av motion 2664 i den aktuella
delen att anslaget anvisas med 2 469 627 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 11 samt
med anledning av propositionen i motsvarande del till Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret 1985/
86 anvisar ett förslagsanslag av 2 469 627 000 kr.

54. Ändrade bidragsnivåer för beredskapsarbeten (mom. 68)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 87 slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det väl motiverat med en sänkning av
statsbidraget till kommunala beredskapsarbeten. Regeringens förslag är
dock helt otillräckligt. I stället bör en sänkning till 50 % av den totala
lönekostnaden i enlighet med vad som föreslås av moderata samlingspartiet
genomföras. Därmed kommer bidragets storlek att överensstämma med vad
som gäller för rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten. I an -

AU 1984/85:11

181

strängningarna att förenkla och effektivera handläggningen av de olika
stödformerna är detta en viktig reform. I ett läge då den offentliga sektorns
expansion måste hållas tillbaka till förmån för en nödvändig tillväxt inom den
privata sektorn är det också särskilt viktigt att undvika att insatser inom den
offentliga sektorn favoriseras. En sänkning av bidragsdelen leder sannolikt
också till lägre totala kostnader rör arbetsmarknadspolitiken i stort vilket är
positivt i rådande statsfinansiella situation. Utskottet tillstyrker således
motionerna 900 och 2664 i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande ändrade bidragsnivåer för beredskapsarbeten

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:900 yrkande 11 och
1984/85:2664 yrkande 12 samt med avslag på vad som förordas i
propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

55. Kortare perioder för beredskapsarbete inom den offentliga sektorn (mom.
71)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar ”Anvisningstiden
för” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i moderata samlingspartiets
partimotion 900. Anvisningstiden för beredskapsarbete inom offentlig sektor
bör reduceras. Denna typ av beredskapsarbeten bör delas in i en fast
tremånadersperiod med möjlighet till förlängning om ytterligare försök att
placera personer på den öppna arbetsmarknaden misslyckats. Därigenom
kan rörligheten och mötesfrekvensen öka också på denna del av arbetsmarknaden.
Utskottet tillstyrker således i denna del motion 900. Vad utskottet här
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:

71. beträffande kortare perioder för beredskapsarbete inom den offentliga
sektorn

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

56. Behovet av beredskapsarbeten (mom. 72)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Rättelse: S. 182, 57. rad 2 Tillkommer: , och tredje vice talmannen Karl Erik

Eriksson

AU 1984/85:11

182

Utskottet delar den uppfattning som framförs av motionärerna från
moderata samlingspartiet och som går ut på att de konstlade sysselsättningstillfällena
har nått en nivå som varken är ekonomiskt eller socialt försvarbar
och som i realiteten motverkar tillkomsten av reguljära arbetstillfällen. Alla
ansträngningar måste koncentreras på att erbjuda de arbetslösa arbeten på
den ordinarie arbetsmarknaden. De av konjunkturmässiga och sociala skäl
nödvändiga insatserna måste inriktas på näringslivet. Det är nödvändigt att
antalet beredskapsarbeten inom statlig och kommunal verksamhet minskas.

I likhet med motionärerna anser utskottet att den totala volymen av
sysselsättningsskapande åtgärder kan nedbringas. Förutsättningar för en
sådan åtgärd ges med den ekonomiska politik som förespråkas av moderata
samlingspartiet och som biträds av utskottet. Även övriga förslag från
moderata samlingspartiet om insatser på andra områden som ger effekter på
arbetsmarknaden utgör grund härför. När det gäller omfattningen av
beredskapsarbeten för budgetåret 1985/86 bör mot denna bakgrund behovet
beräknas i enlighet med motionärernas förslag till 3 miljoner sysselsättningsdagar,
vilket är en minskning i jämförelse med regeringens förslag med 1
miljon sysselsättningsdagar. Vad utskottet anfört här med bifall till motion
900 bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:

72. beträffande behovet av beredskapsarbeten

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:900 yrkande 10 och
1984/85:2664 yrkande 13 i motsvarande del samt med avslag på
propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

57. Demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk och Jörn (mom. 74)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och tredje vice talmannen Karl
Erik Eriksson anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar ”Utskottet
behandlade” och slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning när det gäller betydelsen av en
fortsatt verksamhet vid den demografiska databasens filialer i Pajala,
Jokkmokk och Jörn. Filialerna bidrar på ett aktivt sätt att ge sysselsättning åt
lokalt bunden arbetskraft på orter med betydande arbetslöshetsproblem. De
skapar likaså en ökad differentiering av arbetsmarknaden i dessa glesbygdskommuner.
Vid sidan om den centralt prioriterade forskningen tillgodoser
denna verksamhet ett stort behov. Det kyrkoboksmaterial och arkivmaterial
som registreras är en unik skatt i såväl nationellt som internationellt
perspektiv. Arbetet är dessutom väl lämpat för lokalisering till de orter där
det nu bedrivs. Med hänvisning till dels de sysselsättningspolitiska, dels de
forskningspolitiska motiven för verksamheten bör de tre registreringscentralerna
permanentas. Finansieringen kan ske inom ramen för de anvisade

AU 1984/85:11

183

medlen till sysselsättningsskapande åtgärder. Regeringen bör skyndsamt
återkomma till riksdagen med ett förslag härom. Det innebär att utskottet
tillstyrker motion 542. Vad utskottet anfört bör regeringen ges till känna.

dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:

74. beträffande demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk
och Jörn

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:542 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

58. Anskaffande av lokaler för trossamfund (mom. 78)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 94 som börjar ”Det är” och
slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Av motion 2666 framgår att de medel som har anvisats till anskaffande av
lokaler för trossamfund i syfte att stimulera sysselsättningen har kunnat
användas till projekt under vinterperioden. Det finns goda grunder att anta
att samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund även under budgetåret
1985/86 har en beredskap för att sätta in speciella åtgärder i sysselsättningsstimulerande
syfte. Det är emellertid av vikt att förutsättningarna för
sådana åtgärder klarläggs så tidigt som möjligt. Riksdagen bör därför enligt
utskottets mening bemyndiga regeringen att av de medel som ställs till
förfogande för sysselsättningsskapande åtgärder ge bidrag till anskaffande av
lokaler för trossamfund. Utskottet föreslår således att riksdagen bifaller
motionen. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:

78. beträffande anskaffande av lokaler för trossamfund

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2666 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

59. Fortsatt upprustning av Dalslands kanal (mom. 87)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar ”De byggnadsoch
anläggningsarbeten” och slutar ”utskottet motionerna” bort ha följande
lydelse:

Dalslands kanal har sedan budgetåret 1979/80 upprustats med hjälp av
statliga beredskapsmedel. Arbetet beräknas vara avslutat under innevarande
budgetår. Fortfarande återstår dock stora behov av upprustning i form av
förstärkningsarbeten i slussar, muddring, vägarbeten m. m. Det är arbeten
av stor vikt med hänsyn till bl. a. den betydelse som kanalen och dess
sjösystem har för det rörliga friluftslivet. Utskottet delar uppfattningen i

AU 1984/85:11

184

motion 2111 att kanalen har ett riksintresse och att staten även fortsättningsvis
bör medverka i arbetet med kanalens upprustning. Regeringen bör
snarast finna lämpliga former för ett fortsatt engagemang. Ett sätt är att som
hittills låta arbetena utföras med förtur som beredskapsarbeten när det
bedöms nödvändigt med hänsyn till sysselsättningsläget. Det anförda bör
delges regeringen.

Övriga i sammanhanget upptagna motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse:

87. beträffande fortsatt upprustning av Dalslands kanal

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2111 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

60. Ett avskaffande av något av de två rekryteringsstöden (mom. 89)

Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c) och Håkan Stjernlöf (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar ”Utskottet kan”
och slutar ”två rekryteringsstöden”bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det särskilda rekryteringsstödet till kommunerna
för att anställa långtidsarbetslösa upphöra. Denna uppfattning delas
för övrigt av både moderata samlingspartiet och centerpartiet. Det är inte
acceptabelt med en ordning att på detta sätt med statliga subventioner
stimulera kommunerna att utöka sin personal. Att främja den kommunala
tillväxten överensstämmer inte med den ekonomiska politikens övergripande
mål och medför dessutom negativa konsekvenser för den totala sysselsättningen.
Stödformen kan således inte i någon väsentlig mån bidra till att lösa
de långtidsarbetslösas problem. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet
motionerna 647 och 2664 i motsvarande delar. Däremot avstyrks förslaget i
motion 649 om ett avskaffande av rekryteringsplatserna i de privata
företagen.

dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:

89. beträffande ett avskaffande av något av de två rekryteringsstöden
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:647 yrkande 7 i
motsvarande del och 1984/85:2664 yrkande 14 samt med avslag på
motion 1984/85:649 yrkande 5 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

61. Ett avskaffande av något av de två rekryteringsstöden (mom. 89)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar ”Utskottet kan”
och slutar ”två rekryteringsstöden” bort ha följande lydelse:

AU 1984/85:11

185

Utskottet delar uppfattningen i motion 649 att rekryteringsplatserna i de
privata företagen bör avskaffas. Bidraget till dessa rekryteringsplatser är en
direkt subvention till näringslivet samtidigt som dess betydelse för nyanställningar
är begränsad. I stället bör som vpk föreslår en anställningsgaranti
utkrävas av de privata företagen beträffande ett visst antal ungdomar.
Utskottet har behandlat detta krav tidigare i detta betänkande. Med det
anförda tillstyrker utskottet motion 649 i denna del. Samtidigt avstyrks
förslaget i motionerna 647 och 2664 om att det särskilda rekryteringsstödet
till kommunerna skall upphöra.

dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:

89. beträffande ett avskaffande av något av de tvä rekryteringsstöden
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:649 yrkande 5 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1984/85:647
yrkande 7 i motsvarande del och 1984/85:2664 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

62. Ett förhöjt rekryteringsstöd till näringslivet (mom. 90)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar ”Utskottet
avstyrker” och slutar ”till näringslivet” bort ha följande lydelse:

Arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken bör ges ett offensivt och
framtidspräglat innehåll genom att åtgärderna i ökad grad inriktas på den
privata sektorn. Detta bör även gälla strävandena att komma till rätta med de
växande problemen för de långtidsarbetslösa. Dessa problem motiverar att
man förstärker det nuvarande rekryteringsstödet till näringslivet på det sätt
som föreslås i centerpartiets motion 647, dvs. från 50 % till 75 % av den
totala lönekostnaden. Det bör också vara möjligt att efter prövning förlänga
den tid under vilken rekryteringsstöd utgår med ytterligare sex månader.
Under denna period bör bidragets storlek vara 50 % av den totala
lönekostnaden. En sådan ökad stimulans till rekryteringen inom det enskilda
näringslivet är att föredra framför det kommunala rekryteringsstöd som nu
kan utgå.

Vad nu anförts om en förstärkning av rekryteringsstödet till näringslivet
bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:

90. beträffande ett förhöjt rekryteringsstöd till näringslivet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:647 yrkande 7 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

AU 1984/85:11

186

63. Omfattningen av rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten av
icke investeringskaraktär (mom. 91)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar ”När det” och
slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare anslutit sig till förslaget att rekryteringsbidraget till
kommunerna skall upphöra. Som en följd härav kan det samlade behovet av
rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär
beräknas till 4 miljoner sysselsättningsdagar, vilket är en minskning i
jämförelse med regeringens förslag med 500 000 sysselsättningsdagar. Det är
för övrigt samma volym som förordas i motion 2664, som alltså tillstyrks i
denna del.

dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:

91. beträffande omfattningen av rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten
av icke investeringskaraktär
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 13 i
motsvarande del samt med avslag på propositionen i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

64. Rekryteringsstöd till vinstrika företag (mom. 92 - motiveringen)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar
”Utskottet vill” och slutar ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att rekryteringsstödet är till för att stimulera
företagen att tidigarelägga nyanställningar och därigenom få till stånd
anställning av främst långtidsarbetslösa. Rekryteringsstödet bör således inte
komma till användning om det finns anledning förmoda att nyrekrytering
under alla förhållanden skulle kommit till stånd. Härigenom undviks att
tillämpningen av stödet får karaktären av dold lönesubvention till ordinarie
arbetskraft.

I de fall stödinsatser erfordras för att över huvud taget få till stånd en
placering av arbetslösa vid enskilda företag, kan reglerna för enskilda
beredskapsarbeten tillämpas.

Det är således förhållandena i varje enskilt fall som blir avgörande för
vilken stödform som kommer till användning och inte företagets lönsamhet.
Med hänvisning härtill avstyrks motion 2657.

65. Industribeställningar (mom. 93)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

AU 1984/85:11

187

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar ”Utskottet
ansluter” och slutar ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion 2664 att särskilda medel inte skall
anvisas för industribeställningar under nästa budgetår. Besparingen i förhållande
till regeringens förslag motiveras av statsfinansiella skäl.

dels att utskottets hemställan under 93 bort ha följande lydelse:

93. beträffande industribeställningar

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 15 avslår
propositionen i motsvarande del.

66. Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 94)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet godtar att vissa medel kan användas för att stödja utvecklingsbara
projekt och sysselsättningsskapande affärsidéer. Som framhålls i motion
2664 bör mot bakgrund av det statsfinansiella läget några särskilda resurser
emellertid inte anvisas för detta ändamål. Verksamheten bör i stället
finansieras inom ramen för anslagna medel till övriga delprogram under
anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:

94. beträffande försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 16 avslår
propositionen i motsvarande del.

67. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder
(mom. 97)

under förutsättning av bifall till reservationerna 56, 63, 65 och 66.

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 101 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet föreslagit en i förhållande till
regeringens förslag minskad volym på beredskapsarbeten och rekryteringsplatser.
Därutöver har utskottet avstyrkt regeringens förslag om särskilda
medel till industribeställningar och försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder. Med hänsyn härtill och då utskottet i detta sammanhang
inte varit berett att tillstyrka överföring av medel för sysselsättningsskapande

AU 1984/85:11

188

åtgärder till andra anslag i enlighet med de motionsledes framställda
yrkandena härom bör det förevarande anslaget i likhet med vad som förordas
i motion 2664 kunna anvisas med 1 979 470 000 kr., vilket är en minskning i
förhållande till regeringens förslag med 716 milj. kr. Utskottets ställningstagande
innebär att utskottet avstyrker motion 649 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:

97. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 13 i
motsvarande del samt med avslag på propositionen och motionerna
1984/85:649 yrkande 7, 1984/85:906 yrkande 2 i motsvarande
del och 1984/85:2102 yrkandena 1 och 2 i motsvarande delar till
Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 1 979 470 000 kr.

68. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder
(mom. 97)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 101 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet godtagit regeringens förslag beträffande
volymen på beredskapsarbeten, rekryteringsplatser och industribeställningar.
Därutöver har utskottet godkänt medelsberäkningen för verksamheten
med bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet och
försöksverksamheten med sysselsättningsskapande åtgärder. Det sammanlagda
medelsbehovet för dessa fem delprogram beräknas till 2 695 470 000
kr. Det är en minskning i förhållande till innevarande budgetår med ca 1 750
milj. kr. Skälet till denna neddragning av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna synes vara tron på en ökad sysselsättning. Det är enligt utskottets
mening en felsyn som kan drabba de arbetslösa hårt. Erfarenheten är i stället
att nedgången i den öppna arbetslösheten främst är en följd av olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Behovet av nya fasta jobb är fortfarande
mycket stort. Detta leder fram till slutsatsen att kravet på arbetsskapande
insatser från statens sida kommer att ligga på en oförändrad nivå under nästa
budgetår. Utskottet delar mot den bakgrunden vpk:s uppfattning att
ytterligare 1 750 milj. kr. bör anvisas för detta ändamål budgetåret 1985/86.
Dessa medel bör användas för att skapa nya och fasta arbetstillfällen i
kommuner och landsting. Det totala medelsbehovet för sysselsättningsskapande
åtgärder uppgår därmed till 4 445 470 000 kr. Utskottet avstyrker
därmed motion 2664 i motsvarande del och är heller inte berett att i detta
sammanhang tillstyrka överföring av medel för sysselsättningsskapande
åtgärder till andra anslag i enlighet med de förslag som lämnas i motionerna
906 och 2102.

dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:

97. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:649 yrkande 7 och med

AU 1984/85:11

189

anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1984/85:906 yrkande 2 i motsvarande del, 1984/
85:2102 yrkandena 1 och 2 i motsvarande delar och 1984/85:2664
yrkande 13 i motsvarande del,

dels till Sysselsåttningsskapande åtgärder för budgetåret 1985/86
anvisar ett reservationsanslag av 4 445 470 000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om användningen av medel från anslaget för att skapa nya och fasta
arbetstillfällen i kommuner och landsting.

69. Medelsanvisning till anslaget Vapenfria tjänstepliktiga (mom. 103)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och tredje vice talmannen Karl
Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 106 börjar ”Enligt vad”
och på s. 107 slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Kön av vapenfria tjänstepliktiga som väntar på grundutbildning är
fortfarande för lång. Utskottet delar uppfattningen i motion 2110 att åtgärder
bör vidtas för att nedbringa väntetiderna. Med hänvisning härtill bör antalet
tjänstgöringsdagar under nästa budgetår uppgå till 700 000. Det kan som
framhålls av motionären inte behövas några arbetsmarknadsmässiga skäl för
att motivera denna volym. Det samlade medelsbehovet till vapenfria
tjänstepliktiga beräknas därmed till 101 075 000 kr., vilket är en ökning i
jämförelse med regeringens förslag med 7,2 milj. kr. Det förhållandet att
ersättningen till utbildningsanordnarna efter hand har urholkats på grund av
penningvärdesförsämringen bör enligt utskottets mening uppmärksammas.
Motion 2110 tillstyrks i motsvarande del. Utskottets ställningstagande leder
till att motion 2664 bör avslås i denna del.

dels att utskottets hemställan under 103 bort ha följande lydelse:

103. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2110 yrkande 1 i motsvarande
del och med anledning av propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motion 1984/85:2664 yrkande 18 till Vapenfria tjänstepliktiga
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 101 075 000 kr.

70. En ökning av antalet utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga
(mom. 104)

under förutsättning av bifall till reservation 70

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och tredje vice talmannen Karl
Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar ”Regeringen
bör” och slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan föreslagit att det totala antalet utbildningsdagar för

AU 1984/85:11

190

vapenfria tjänstepliktiga skall uppgå till 700 000 under nästa budgetår.
Därmed är det inte längre aktuellt att som föreslås i propositionen öka
antalet utbildningsdagar med högst 50 000 om det kan motiveras av
situationen på arbetsmarknaden. Utskottets ställningstagande innebär att
motion 2110 tillstyrks. Samtidigt avstyrks även motion 2664 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande lydelse:

104. beträffande en ökning av antalet utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2110 yrkande 1 i motsvarande
del samt med avslag på propositionen i motsvarande del och motion
1984/85:2664 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

71. En ökning av antalet utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga
(mom. 104)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar ”Regeringen
bör” och slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ställa sig bakom regeringens förslag om en ökning av
antalet tjänstgöringsdagar med 50 000 för vapenfria tjänstepliktiga om läget
på arbetsmarknaden försämras. Den ytterligare kostnad om 7,2 milj. kr. som
skulle uppstå till följd av en sådan åtgärd ryms inte i den nuvarande hårt
ansträngda statliga ekonomin. Utskottets ställningstagande innebär ett
godkännande av förslaget i motion 2664 samtidigt som motion 2110 avstyrks i
denna del.

dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande lydelse:

104. beträffande en ökning av antalet utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 17 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del och motion 1984/85:2110
yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

72. En plan för hur antalet väntande vapenfria skall kunna nedbringas
(mom. 105)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och trejde vice talmannen Karl
Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar ”Sorn tidigare”
och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

AU 1984/85:11

191

Antalet vapenfria tjänstepliktiga som väntar på att bli inkallade är
fortfarande alltför högt. Det är därför motiverat att som föreslås i motion
2110 en plan upprättas för hur antalet väntande vapenfria skall kunna
nedbringas. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:

105. beträffande en plan för hur antalet väntande vapenfria skall kunna
nedbringas

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2110 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

73. De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden (mom. 106)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 109 som börjar ”1
avvaktan” och på s. 110 slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i moderata samlingspartiets partimotion 900 är de arbetshandikappades
situation på arbetsmarknaden speciell av flera anledningar.
De påverkas kraftigare än andra grupper av skiftningar i konjunkturerna,
vilket gör att de är särskilt svårt utsatta under perioder av ekonomisk
nedgång. En hög och varaktig efterfrågan på arbetskraft ger dem däremot
betydligt större möjligheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden.
Utskottet anser att målet måste vara att ge de arbetshandikappade möjligheter
till arbetsvillkor som så nära som möjligt ansluter sig till vad som gäller på
den reguljära arbetsmarknaden, och att offentliga medel är nödvändiga för
att nå detta mål. Trots stora statliga insatser står i dag många människor med
handikapp utanför arbetsmarknaden. Det är för närvarande inte möjligt att
ytterligare öka stödet till de handikappade. Däremot kan ett ekonomiskt
utrymme för handikappade som står utanför arbetsmarknaden åstadkommas
genom en annan och mer rättvis fördelning av resurserna. Vidare anser
utskottet att det är nödvändigt att differentiera insatserna med hänsyn till
arten och svårighetsgraden av olika handikapp och utskottet kommer senare
i betänkandet att redovisa sin uppfattning när det gäller lönebidragets
utformning. Handikappade ungdomars situation måste särskilt uppmärksammas.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet med bifall till
motion 900 i aktuell del att riksdagen bör ge regeringen till känna vad
utskottet anfört om riktlinjer för främjande av handikappades sysselsättning.

dels att utskottets hemställan under 106 bort ha följande lydelse:

106. beträffande de arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 13 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1984/85:11

192

74. En fortsatt utbyggnad av särskilda resursinstitut (moni. 108 - motiveringen) Alf

Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. lil som börjar
”Utskottet har” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som utskottet närmare kommer att utveckla senare i betänkandet skall
huvudförslaget gälla för Ami-organisationen. Motion 1456 bör mot denna
bakgrund avslås av riksdagen.

75. Medelsanvisning till anslaget Yrkesinriktad rehabilitering (mom. 110)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. lil börjar ”Utskottet
konstaterar” och på s. 112 slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör Ami-organisationen i likhet med flertalet
andra myndigheter åläggas besparingskrav enligt det s. k. huvudförslaget.
Utskottet delar på denna punkt den uppfattning som framförs i kommittémotion
2664 och anser att ifrågavarande besparingar bör kunna åstadkommas
genom effektivitetsförbättringar inom organisationen. Detta innebär att
anslaget Yrkesinriktad rehabilitering bör anvisas med ett i förhållande till
propositionen 10 milj. kr. lägre belopp eller 497 399 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 110 bort ha följande lydelse:

110. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 22 samt med
anledning av propositionen i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av
497 399 000 kr.

76. Arbetshjälpmedel åt handikappade egna företagare (mom. 112)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 113 som börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 451 är bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel
och särskilda anordningar på arbetsplatsen viktiga instrument för att
hjälpa en handikappad att kunna utföra sitt arbete. Emellertid har regeringen
- i relation till behovet - budgeterat ett för lågt belopp till egna företagare
vilket innebär att ett stort antal personer inte kunnat få bidrag på grund av
medelsbrist. Detta anser utskottet vara olyckligt eftersom det i värsta fall
leder till att verksamhet får läggas ned och personerna i fråga förtidspensioneras.
Utskottet anser därför att det är angeläget att bidrag kan beviljas på
lika villkor, alltså oavsett om man är anställd eller egen företagare med

AU 1984/85:11

193

handikapp och i behov av hjälpmedel. Det anförda bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 112 bort ha följande lydelse:

112. beträffande arbetshjälpmedel åt handikappade egna företagare

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:451 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

77. Reglerna för systemet med lönebidrag (mom. 114)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 115 som börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den åtgärd som i första hand kan vidtas för att bereda
fler arbetshandikappade arbete på vanliga arbetsplatser är ett vidareutvecklat
lönebidrag. Som sägs i moderata samlingspartiets partimotion 900 var den
förändring av lönebidragssystemet som skedde år 1984 ett steg i rätt riktning,
men lönebidraget bör göras mer flexibelt. Bidraget bör enligt utskottets
mening kunna såväl höjas som sänkas beroende på hur den handikappades
arbetsförmåga utvecklas och utgå så länge den handikappade är anställd. Om
det är motiverat av handikappets inverkan på arbetsförmågan skall bidrag
kunna utgå med upp till 100 %. Utskottet menar att även höga lönebidrag
blir billigare än skyddat arbete eller förtidspension samtidigt som den
handikappades sociala situation i regel främjas av att vara på en vanlig
arbetsplats. Vad utskottet här anfört med bifall till motion 900 i aktuell del
bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund härav behöver motion 451 i
denna del inte föranleda någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 114 bort ha följande lydelse:

114. beträffande reglerna för systemet med lönebidrag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 13 i motsvarande
del och med avslag på motion 1984/85:451 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

78. Reglerna för särskilt lönebidrag (mom. 116)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 116 som börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”2108 avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion 647 att för många handikappade
framstår en anställning i det ordinarie arbetslivet som ett bättre alternativ än
en anställning inom Samhällsföretag. AMS och Samhällsföretag bör därför
ges ett gemensamt uppdrag att med ett utnyttjande av förbättrat lönebidrag i

13 Riksdagen 1984185.18 sami. Nr 11

AU 1984/85:11

194

en första etapp placera 2 500 personer inom Samhällsföretagsgruppen i det
ordinarie arbetslivet. Det är enligt utskottets mening fortfarande inte en
rimlig balans mellan det stöd som utgår till Samhällsföretag och det som utgår
till enskilda företag vid anställning av arbetshandikappade. Utskottet anser
därför att det särskilda lönebidraget för denna grupp bör förbättras och utgå
med 90 % av lönesumman under det första året och därefter fram till fyra års
anställning med 75 %. Under en obegränsad följd av år därefter bör bidrag
utgå med 50 %. Vad utskottet anfört med bifall till motion 647 i motsvarande
del bör ges regeringen till känna. Motion 2108 bör avslås mot bakgrund av
vad utskottet nu anfört.

dels att utskottets hemställan under 116 bort ha följande lydelse:

116. beträffande reglerna för särskilt lönebidrag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:647 yrkande 4 och med
avslag på motion 1984/85:2108 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

79. Reglerna för särskilt lönebidrag (mom. 116-motiveringen)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 116 som börjar
”Utskottet konstaterar” och slutar ”2108 avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en anställning med lönebidrag är att föredra framför en
anställning inom Samhällsföretag. En anställning med lönebidrag ställer sig
billigare för samhället samtidigt som den handikappades sociala situation
främjas genom anställningen på en vanlig arbetsplats. För att stödja en
utslussning från Samhällsföretag till den öppna arbetsmarknaden bör därför
lönebidraget vidareutvecklas och utgå beroende på hur den arbetshandikappades
arbetsförmåga utvecklas och oberoende av vem som är arbetsgivare.
Dessa synpunkter har utvecklats i den föregående framställningen och med
hänvisning till vad därvid anförts bör motionerna 647 i aktuell del och 2108
avslås.

80. Antalet platser för särskilt lönebidrag m.m. (mom. 117)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 117 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion 2194 att det är angeläget att
handikappade i så stor utsträckning som möjligt bereds sysselsättning på den
reguljära arbetsmarknaden. Samhället måste därför anstränga sig för att
finna möjligheter som innebär att arbete kan erbjudas dem som annars skulle
få förtidspension. Eftersom alternativet till anställning med lönebidrag är
förtidspension eller skyddad sysselsättning är den reella kostnaden för en

AU 1984/85:11

195

utbyggnad av det särskilda lönebidraget begränsad, men för den handikappade
givetvis en stor förbättring. Vidare innebär förtidspension ökade sociala
kostnader varför medel bör kunna överföras från socialförsäkringen till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Redan i dag är anslaget för särskilt
lönebidrag fullt utnyttjat vilket innebär att inga fler handikappade kan
beredas sysselsättning med sådant bidrag. Utskottet anser mot bakgrund
härav att antalet platser för särskilt lönebidrag bör fördubblas. Det anförda
bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund härav bör motion 2194 i aktuell
del bifallas och motionerna 1457 och 2646 i aktuella delar anses vara
tillgodosedda och inte föranleda någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 117 bort ha följande lydelse:

117. beträffande antalet platser för särskilt lönebidrag m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2194 yrkande 3 samt med
anledning av motionerna 1984/85:1457 i motsvarande del och 1984/
85:2646 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

81. Antalet platser för särskilt lönebidrag m.m. (mom. 117)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 117 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion 2646 att det särskilda lönebidraget som
infördes förra året visat sig vara mycket effektivt när det gäller att bereda
sysselsättning åt dem som är mest utsatta på arbetsmarknaden. Behovet har
visat sig vara mycket stort och i dag återstår inget utrymme för nyanställningar
med 90-procentigt bidrag. Utskottet anser därför att taket för det totala
antalet årsarbetstimmar bör tas bort och att regeringen återkommer på
tilläggsbudget III med förslag om ytterligare medel för innevarande budgetår.
Det anförda bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund härav bör
motion 2646 bifallas och motionerna 1457 och 2194 får anses vara tillgodosedda
och inte behöva medföra någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 117 bort ha följande lydelse:

117. beträffande antalet platser för särskilt lönebidrag m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2646 samt med avslag på
motionerna 1984/85:1457 i motsvarande del och 1984/85:2194 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

82. Antalet platser för särskilt lönebidrag m.m. (mom. 117-motiveringen)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 117 börjar
”Utskottet delar” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

AU 1984/85:11

196

Utskottet har tidigare uttalat sig för en reformering av lönebidragssystemet.
Härigenom skapas bättre möjligheter att erbjuda arbetshandikappade
arbete på den reguljära arbetsmarknaden och resurser frigörs för fler
lönebidragsanställningar. De överföringar av medel från Samhällsföretag till
lönebidragsanställningar som utskottet senare i betänkandet kommer att
tillstyrka skapar utrymme för att redan nu utöka antalet platser med särskilt
lönebidrag. Mot bakgrund härav bör motionerna 1457, 2194 och 2646 i
aktuella delar anses tillgodosedda och behöver inte medföra någon åtgärd.

83. Lönebidragets utformning såvitt avser statliga myndigheter och allmännyttiga
organisationer (mom. 118)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 117 som börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i moderata samlingspartiets partimotion 900 är det angeläget
att lönebidraget är arbetsgivarneutralt, dvs. utgår med samma belopp
oberoende av om ett privat företag eller t. ex. en statlig myndighet anställer
en arbetshandikappad. Vidare anser utskottet att det är viktigt att ett högt
bidrag motiveras av gravt handikapp och inte av vilken typ av arbetsgivare
som är aktuell. Lönebidraget bör inte tjänstgöra som en dold subvention till
organisationer och myndigheter utan utgöra en kompensation för den
nedsättning av arbetsförmågan som betingas av handikappet. Det bör också
tilläggas att allmännyttiga organisationer och statliga myndigheter i huvudsak
är lokaliserade till större orter. Om ett högt kontinuerligt bidrag bara
skall kunna ges till dessa arbetsgivare kommer svårigheterna att bereda
arbetshandikappade arbete i glesbygder och på mindre orter att bestå. Detta
är en orimlighet som följer av det nuvarande bidragssystemet. Det anförda
bör ges regeringen till känna och utskottet tillstyrker motion 900 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 118 bort ha följande lydelse:

118. beträffande lönebidragets utformning såvitt avser statliga myndigheter
och allmännyttiga organisationer

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 13 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

84. Kretsen som kan få lönebidrag hos allmännyttiga organisationer
(mom. 119)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och tredje vice talmannen Karl
Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 118 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”härav avslås” bort ha följande lydelse:

AU 1984/85:11

197

Riksdagen beslutade under förra våren att den krets av personer som
skulle komma i fråga för lönebidrag hos allmännyttiga organisationer skulle
avse sökande med arbetshandikapp. Mot bakgrund av det rådande arbetsmarknadsläget
anser utskottet i likhet med vad som sägs i folkpartiets
partimotion 2194 att personer som på grund av ålder, bristande kunskaper i
svenska eller andra skäl är svårplacerade bör kunna komma i fråga för
lönebidrag hos allmännyttiga organisationer. För dessa personer kan också
en anställning i sådana organisationer vara en lämplig sysselsättning. Det
anförda innebär att motion 2194 tillstyrks i denna del.

dels att utskottets hemställan under 119 bort ha följande lydelse:

119. beträffande kretsen som kan fä lönebidrag hos allmännyttiga organisationer att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2194 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

85. Medelsanvisning till anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning (mom. 121)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 118 som börjar ”Mot
bakgrund” och slutar ”belopp avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i kommittémotion 2664 att anslaget till
Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning tas upp med 20
milj. kr. mer än regeringen har föreslagit. Resurstillskottet bör finansieras
genom en överföring från anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag till
ifrågavarande anslag för lönebidrag. Anslagsbehovet för budgetåret 1985/86
blir mot bakgrund härav 2 711 714 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 121 bort ha följande lydelse:

121. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 23 samt med
anledning av propositionen i motsvarande del till Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 2 711 714 000 kr.

86. Minskning av antalet sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen
(mom. 122)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 121 som börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”delar avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framhålls i moderata samlingspartiets

14 Riksdagen 1984185.18sami. Nr 11

AU 1984/85:11

198

partimotion 900 att Samhällsföretag, som är den dyraste formen av handikappsysselsättning,
måste förbehållas dem som under begränsad tid eller
permanent behöver de särskilda resurser som Samhällsföretag har. Det finns
vidare en risk att Samhällsföretag med sin dubbla målsättning att dels ge
arbete åt arbetshandikappade, dels agera företagsekonomiskt vid rekryteringen
inte kan prioritera gravt handikappade i den utsträckning som är
önskvärt. För att öka utslussningen från Samhällsföretag till arbete på den
öppna marknaden med eller utan lönebidrag anser utskottet vidare att
anställningen vid Samhällsföretag bör vara tidsbegränsad och bli föremål för
regelbunden prövning. Ett speciellt problem i detta sammanhang är det s. k.
riksavtalet, som ibland leder till att en del yrkeskategorier på vissa orter kan
vara bättre betalda på Samhällsföretag än ute på vanliga företag. Avtalet bör
därför revideras. Det är vidare angeläget att öka antalet inbyggda verkstäder
vilka förbättrar de handikappades kontakter med vanliga arbetsplatser. Mot
bakgrund härav och med bifall till motion 900 samt med avslag på motion 647
i aktuell del bör riksdagen hos regeringen begära att Samhällsföretags
framtida verksamhet skyndsamt utreds och att målet skall vara att reducera
verksamheten samt överföra frigjorda resurser till anslaget för lönebidrag. I
detta sammanhang bör även kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
prövas. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 122 bort ha följande lydelse:

122. beträffande minskning av antalet sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:900 yrkande 14 samt med
avslag på motion 1984/85:647 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

87. Minskning av antalet sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen
(mom. 122)

under förutsättning av bifall till reservation 78

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 121 som börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”delar avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att antalet sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen
successivt bör reduceras till ca 20 000 personer. Som också framhålls i
centerpartiets partimotion 647 anser utskottet att AMS och Samhällsföretag
bör ges ett uppdrag att i en första etapp överföra 2 500 personer från
Samhällsföretag till näringslivet med hjälp av det förbättrade särskilda
lönebidraget som utskottet i det föregående har tillstyrkt. Det anförda
innebär att motion 647 i aktuell del bör bifallas och motion 900 i motsvarande
del avstyrkas. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

AU 1984/85:11

199

dels att utskottets hemställan under 122 bort ha följande lydelse:

122. beträffande minskning av antalet sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:647 yrkande 3 samt med
avslag på motion 1984/85:900 yrkande 14 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

88. Översyn av Samhällsföretagsgruppen m. m. (mom. 123)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 121 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i vpk:s partimotion 2125 att
ju längre kravet på ekonomisk effektivitet drivs desto svårare blir det att
infria Samhällsföretags primära mål, de sociala och arbetsmarknadspolitiska.
Därför bör en översyn av Samhällsföretag inriktas på att undersöka hur
de sociala målen för verksamheten i högre grad skall kunna infrias. Det
anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker alltså motion 2125
i aktuell del och motion 1458 får anses vara tillgodosedd och inte behöva
medföra någon ytterligare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 123 bort ha följande lydelse:

123. beträffande översyn av Samhällsföretagsgruppen m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2125 yrkande 2 samt med
avslag på motion 1984/85:1458 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

89. Driftsbidrag till Samhällsföretagsgruppen (mom. 124)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 122 som börjar ”Sorn utskottet”
och slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med moderata samlingspartiets kommittémotion
2664 att möjligheterna till besparingar inom Samhällsföretagsgruppen är
större än vad regeringen förordar. Driftbidraget bör kunna sättas till 119 %
eller 1 % lägre än regeringens förslag. Uppkommen besparing av 20 milj. kr.
har som utskottet tidigare föreslagit överförts till anslaget för lönebidrag för
att på så sätt kunna öka utslussningen från Samhällsföretag till lönebidragsanställning
i det ordinarie arbetslivet. Vad utskottet nu anfört med tillstyrkan
av motion 2664 samt med avslag på propositionen och motion 2125 i
motsvarande delar bör regeringen underrättas om.

AU 1984/85:11

200

dels att utskottets hemställan under 124 bort ha följande lydelse:

124. beträffande driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 24 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del och motion 1984/85:2125
yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

90. Driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen (mom. 124)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 122 som börjar ”Sorn utskottet”
och slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vpk i partimotion 2125 att framtida neddragningar
av driftbidraget måste helt avvisas. En fortsatt neddragning av det
statliga stödet till Samhällsföretag kommer att ge Samhällsföretag en helt ny
roll där det ekonomiska målet blir helt dominerande och rekryteringen
kommer att styras av företagsekonomiska bedömningar. För kommande
budgetår bör driftbidraget sättas till 121 %. Vad utskottet anfört med bifall
till motion 2125 i denna del bör ges regeringen till känna. Detta innebär att
propositionen och motion 2664 i aktuella delar avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 124 bort ha följande lydelse:

124. beträffande driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2125 yrkandena 1 och 3 samt
med avslag på propositionen i motsvarande del och motion 1984/85:2664
yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

91. Antal bidragsberättigade arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen
(mom. 125)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 122 som börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i moderata samlingspartiets
kommittémotion 2664 att regeringen inte bör ges ett bemyndigande att få
utöka antalet bidragsberättigade arbetstimmar under nästa budgetår. Ett
sådant bemyndigande kan nämligen, om det utnyttjas påverka anslagets
storlek så att riksdagen härigenom fråntas möjligheten att styra anslagets
utveckling. Det tak på 30 miljoner timmar som regeringen föreslagit
betraktar utskottet som en beräknad riktpunkt. Vad utskottet nu anfört med
bifall till motion 2664 i aktuell del och med avstyrkan av propositionen och
motionerna 2125 och 2156 i motsvarande delar bör ges regeringen till känna.

AU 1984/85:11

201

dels att utskottets hemställan under 125 bort ha följande lydelse:

125. beträffande antal bidragsberättigade arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 25 och med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1984/85:2125 yrkande 5 och 1984/85:2156 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

92. Antal bidragsberättigade arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen
(mom. 125)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 122 som börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i partimotion 2125 av vpk är de handikappade starkt
eftersatta på arbetsmarknaden. Mot bakgrund härav kan utskottet inte
acceptera regeringens förslag att taket för antalet bidragsberättigade arbetstimmar
sätts till 30 miljoner. Detta innebär i praktiken ett anställningsstopp
vilket utskottet inte kan ställa sig bakom. Utskottet föreslår i likhet med
motion 2125 att timantalet i stället fastställs till 30,7 miljoner. Vidare anser
utskottet att regeringen bör medges bemyndigande att vid behov få besluta
om utökat antal timmar. Det anförda bör ges regeringen till känna och
utskottet tillstyrker alltså motion 2125 i denna del samt avstyrker motionerna
2156 och 2664 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 125 bort ha följande lydelse:

125. beträffande antal bidragsberättigade arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2125 yrkande 5 och med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1984/85:2156 yrkande 3 och 1984/85:2664 yrkande 25 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

93. Ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen (mom. 126)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 123 som börjar ”Mot
bakgrund” och slutar ”därför avslås” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till utskottets tidigare ställningstagande vad avser krav på
utredning av Samhällsföretag och som också framförts i moderata samlingspartiets
kommittémotion 2664 är det motiverat att under nästa budgetår
inskränka investeringarna till att omfatta de allra nödvändigaste projekten.
Mot bakgrund härav föreslår utskottet ett ägartillskott till Samhällsföretag av

AU 1984/85:11

202

5 milj. kr. i stället för av regeringen föreslagna 10 milj. kr. Det anförda bör
ges regeringen till känna och innebär att motion 2664 bör bifallas och
propositionen i aktuell del avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 126 bort ha följande lydelse:

126. beträffande ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 27 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

94. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (mom.
128)

under förutsättning av bifall till reservationerna 89 och 93

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 124 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet tillstyrkt förslagen i kommittémotion 2664
om att driftbidraget sätts till 119 % och att ägartillskottet sänks i förhållande
till regeringens förslag med 5 milj. kr. Anslagsbehovet för budgetåret 1985/86
blir därmed 2 797 000 000 kr. vilket tillstyrks av utskottet. De föreslagna
anslagsbeloppen i propositionen samt motionerna 647, 1104, 2125 och 2127
avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 128 bort ha följande lydelse:

128. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkande 26 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del och motionerna 1984/85:647
yrkande 2 i motsvarande del, 1984/85:1104 i motsvarande del, 1984/
85:2125 yrkande 4 och 1984/85:2127 yrkande 8 till Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
2 797 000 000 kr.

95. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (mom.
128)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 124 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med centerpartiet i motion 647 att kostnaderna för
Samhällsföretags verksamhet kan minskas med 10 % och att medlen i fråga
används för finansiering av ett i det föregående behandlat förslag av
centerpartiet om förstärkt särskilt lönebidrag till näringslivet. Förändringen
bör ske successivt så att anställda kan beredas andra arbeten. Regeringen bör

AU 1984/85:11

203

återkomma i kompletteringspropositionen och presentera förslag härvidlag.

I avvaktan härpå bör emellertid anslagsyrkandet i propositionen godkännas.
Detta bör ges regeringen till känna. Motionerna 1104, 2125, 2127 och 2664
avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 128 bort ha följande lydelse:

128. att riksdagen

dels med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1984/85:1104 i motsvarande del, 1984/85:2125 yrkande 4,
1984/85:2127 yrkande 8 och 1984/85:2664 yrkande 26 till Bidrag till
Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 2 822 000 000 kr.

dels med bifall till motion 1984/85:647 yrkande 2 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

96. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (mom.
128)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 124 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Vid beräkningen av lönekostnaderna för anställda inom Samhällsföretag,
både arbetshandikappade och s. k. direkt anställda, har regeringen utgått
från en höjning av 7,5-8 % vilket stämmer dåligt med regeringens uttalade
önskemål till arbetsmarknadens parter om löneökningar om högst 5 % under
år 1985. Det stämmer också dåligt med den generella löneuppräkningen i
finansplanen om 5,5 %. Mot bakgrund härav anser utskottet i likhet med
motion 2127 att löneuppräkningen för Samhällsföretag bör liksom för andra
statsanställda utgå från 5,5 %. Utskottet har i och för sig inget att erinra mot
det av regeringen föreslagna anslagsbeloppet men mot bakgrund av vad
utskottet nu anfört kommer anslagsåtgången att bli mindre. Vad utskottet nu
anfört bör ges regeringen till känna. Med tillstyrkan av propositionen och
motion 2127 avstyrker utskottet motionerna 647, 1104, 2125 och 2664 i
motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 128 bort ha följande lydelse:

128. att riksdagen

dels med bifall till propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1984/85:647 yrkande 2 i motsvarande del, 1984/85:1104 i
motsvarande del, 1984/85:2125 yrkande 4 och 1984/85:2664 yrkande 26
till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 2 822 000 000 kr.,

dels med bifall till motion 1984/85:2127 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1984/85:11

204

97. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (moni.
128)

under förutsättning av bifall till reservationerna 90 och 92
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 124 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslag i vpk :s partimotion 2125 om
bl. a. ett högre driftbidrag än vad regeringen föreslagit. Det totala anslagsbehovet
skulle därmed uppgå till 257 000 000 kr. utöver regeringens förslag.
Anslagsyrkandena i propositionen och motionerna 647,1104,2127 och 2664
avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 128 bort ha följande lydelse:

128. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2125 yrkande 4 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del och motionerna 1984/85:647
yrkande 2 i motsvarande del, 1984/85:1104 i motsvarande del, 1984/
85:2127 yrkande 8 och 1984/85:2664 yrkande 26 till Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
3 079 000 000 kr.

98. Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag till offentligt skyddat arbete
(mom. 129)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 125 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”300 000 000 kr.” bort ha följande lydelse:

I likhet med kommittémotion 2664 anser utskottet att de sociala myndigheterna
bör ha det övergripande ansvaret för rehabilitering av de personer som
kommer i fråga för offentligt skyddat arbete. Till denna grupp räknas ett stort
antal missbrukare för vilka arbete är väsentligt för en rehabilitering och där
arbetsuppgifterna och de ekonomiska villkoren utformas med hänsyn till den
enskildes förmåga och situation. Därför bör kommunerna ta ett större
kostnadsansvar och statsbidraget bör i stället för 75 % utgå med 50 %. I
anslutning härtill hänvisar utskottet till vad utskottet i det föregående uttalat
om lönebidragets utformning. Detta innebär att anslaget kan sänkas med
100 000 000 kr. i jämförelse med regeringens förslag. Anslagsbehovet
uppgår därmed till 200 000 000 kr. Anslagsyrkandet i propositionen avstyrks
därmed.

dels att utskottets hemställan under 129 bort ha följande lydelse:

129. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2664 yrkandena 28 och 29
samt med avslag på propositionen i motsvarande del till Statsbidrag till

AU 1984/85:11

205

offentligt skyddat arbete för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 200 000 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Samordning av ungdomsplatser och ungdomslag (mom. 22)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anför:

I denna fråga hänvisar vi till våra förslag om ändringar av verksamheten
med ungdomslag. Dessa innebär i praktiken att betydelsefulla steg tas mot en
samordning av ungdomsplatser och ungdomslag. Vi föreslår således att
arbete i ungdomslag liksom nu är fallet på ungdomsplatserna normalt skall
vara på heltid. Ungdomsplatserna är i stor utsträckning förlagda till den
enskilda sektorn, som med vårt förslag kommer att utnyttjas även för
ungdomslagen i helt annan utsträckning än nu är fallet. Till detta skall fogas
att vårt förslag till statsbidrag till enskilda arbetsgivare har statsbidraget till
de privata ungdomsplatserna som förebild.

2. Åldersgränsen för KAS (mom. 25)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att åldersgränsen för det
kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) höjs till 20 år, dvs. att ungdomar i
åldern 18-19 år skall mista den rätt de nu har till stöd i denna form. Jag har
godtagit förslaget med hänsyn till att vpk vill förbättra sysselsättningsmöjligheterna
för ungdomar i den aktuella åldern dels genom att arbetet
ungdomslag utvidgas till heltid, dels genom att större företag på den enskilda
sektorn åläggs att ställa ett i proportion till företagens storlek garanterat antal
platser till förfogande för ungdomar. De förslag med denna innebörd som
vpk har förelagt riksdagen leder till bättre alternativ än det begränsade
kontantbelopp som KAS ger. Det finns ändå anledning att uppmärksamt
följa den utveckling som den avskaffade rätten till kontantstöd kan leda till
för den berörda ungdomsgruppen.

3. EU flerårigt basprogram för de arbetsmarknadspolitiska insatserna (mom.
76)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf)
(alla m) anför:

Vi vill understryka att problemen på byggarbetsmarknaden är av strukturell
art och inte går att lösa med arbetsmarknadspolitiska medel som t. ex.
beredskapsarbeten och tidigareläggning av statliga investeringar. I stället
behövs en politik som stimulerar ekonomin så att investeringsverksamheten
kan bringas upp på en långsiktigt högre nivå än för närvarande. Moderata
samlingspartiets politik i detta hänseende har redovisats i annat samman15
Riksdagen 1984/85.18sami. Nr II

AU 1984/85:11

206

hang. Trots en sådan mera aktiv, företagsvänlig politik är det troligt att
byggarbetarkåren fortfarande visar sig vara för stor i förhållande till de
byggnadsinvesteringar som förestår. Ett skäl till detta är att antalet byggnadsarbetare
hållits uppe på nuvarande nivå med konstlade medel. En av
huvuduppgifterna när det gäller att lösa sysselsättningsproblemen på byggarbetsmarknaden
de närmaste åren blir därför att successivt nedbringa
byggarbetarkåren till det antal sysselsatta som behövs för att effektivt utföra
de investeringsarbeten som skall göras. Självfallet kan det bli aktuellt att
vidta vissa stimulansåtgärder och att göra arbetsmarknadspolitiska insatser
såsom arbetsmarknadsutbildning så att denna förändring kan genomföras
utan att öka den redan mycket höga arbetslösheten inom denna sektor.

4. Beredskapsmedel till naturvården (mom. 80)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Håkan Stjernlöf
(alla m) anför:

Med anledning av ett antal motioner som innehåller förslag på projekt som
skulle kunna vara lämpliga att utföra med hjälp av arbetsmarknadspolitiska
medel vill vi hänvisa till vad vi tidigare framfört angående de problem som är
förknippade med att en växande andel av de offentliga investeringarna styrs
av sysselsättningsmässiga hänsyn (AU 1983/84:24). AMS styrning av projektval
har därmed ökat samtidigt som de myndigheter och verk som har
ansvaret för den långsiktiga planeringen och styrningen av sina resp.
verksamheter i motsvarande grad har förlorat möjligheten till påverkan. Som
följd härav har en geografisk och strukturell snedvridning av infrastruktur
och offentlig service kunnat konstateras.

Det finns därför skäl att ifrågasätta om den nuvarande handläggnings- och
beslutsordningen är anpassad till kraven på offentlig investeringsverksamhet,
infrastrukturell utveckling och sysselsättning av arbetslösa samt det
övergripande målet att hålla tillbaka tillväxten av de offentliga utgifterna.

Enligt vår mening bör det därför för framtiden övervägas om inte en
betydligt större del av de totala offentliga investeringarna bör budgeteras
direkt till de myndigheter som har ansvaret för resp. verksamhet.

5. Upprustning av järnvägssträckorna Malung-Sälen-Särna och Mora-Sågen/Kristinehamn
(mom. 83)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:

Behovet av en stimulans för sysselsättningen i Kopparbergs län är stort.
Det förslag om en upprustning med beredskapsmedel av järnvägslinjerna
Malung-Särna och Mora-Sågen/Kristinehamn som förs fram i motion 917
kan i det sammanhanget fylla en viktig funktion. Järnvägssträckan kommer
bl. a. att ha stor betydelse för turistlivet i Dalafjällen. Eftersom ett
likalydande motionsförslag kommer att behandlas senare i trafikutskottet
har jag avstått från att reservera mig i detta sammanhang.

AU 1984/85:11

207

6. Fortsatt upprustning av Dalslands kana) (moni. 87)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anför:

Jag anser att en fortsatt upprustning av Dalslands kanal vara mycket
angelägen och utgår ifrån att det är ett prioriterat projekt som kommer att
genomföras om arbetsmarknadsläget i området motiverar det.

7. Regionala utvecklingsinsatser (mom. 95)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anför:

Centerpartiet har för nästa budgetår föreslagit en omstrukturering av
sysselsättningspolitiken i förhållande till regeringens förslag. Bl. a. förordas
en förstärkning av de mer långsiktigt verkande medlen, exempelvis de
regionalpolitiska insatserna. Med en sådan åtgärdsinriktning blir det möjligt
att tillgodose önskemål av det slag som förs fram i motion 906.

8. Ändrade grunder för arbetshjälpmedel (mom. 113)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och tredje vice talmannen Karl
Erik Eriksson (fp) anför:

Frågan om ett reformerat bilstöd har blivit utredd av bilstödskommittén
(A 1979:04) som redovisade sina förslag under hösten 1982 (SOU 1982:44).
Regeringen har nu valt att inte genomföra bilstödskommitténs förslag och
går alltså emot flertalet remissinstanser som anslutit sig till kommitténs
förslag om ett sammanhållet stöd till handikappades bilkostnader och om viss
utvidgning av stödet till nya grupper. Vi anser att förslagen är viktiga för de
handikappades möjligheter till förflyttning, vilket har grundläggande betydelse
för deras möjligheter till delaktighet och gemenskap i samhället.
Vidare innebär ett utvidgat bilstöd ett mindre tryck på färdtjänsten. Det är
anmärkningsvärt att regeringen avstår från att lägga fram förslag, eftersom
riksdagen vid upprepade tillfällen krävt detta och då det sedan två och ett
halvt år finns förslag från en enhällig parlamentarisk utredning.

AU 1984/85:11

208

Bilaga

Lagförslagen i proposition 1984/85:100, Bilaga 12
1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §2

Dagpenning utges med lägst 110 Dagpenning utges med lägst 110

och högst 300kronor om inte annat och högst 315 kronor om inte annat

följer av denna lag. Arbetslöshets- följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens kassan beslutar om dagpenningens

storlek. storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

1 Lagen omtryckt 1982: 432.

2 Senaste lydelse 1984: 520.

2 Förslag tili

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§2

Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet tillkommer den som

1. har fyllt 18 år, 1. har fyllt 20 år,

2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares
räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17
timmar i veckan,

3. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han
icke anmält hinder som kan godtagas,

4. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i
den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

5. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda
skäl föreskriver annat.

1 Lagen omtryckt 1982:433.

2 Senaste lydelse 1983: 1072.

AU 1984/85:11

209

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I stället för denna lag tillämpas
lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare
för den som har fyllt arton men
inte tjugo år och som har

1. anvisats arbete i ungdomslag
eller fått rätt till sådan anvisning,

2. avstängts eller skilts från en
anställning i ungdomslag, eller

3. frivilligt lämnat en sådan anställning
och därefter inte utfört
förvärvsarbete under minst tjugo
dagar eller i stället för förvärvsarbete
deltagit i utbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om den som före
ikraftträdandet beviljats kontant arbetsmarknadsstöd gäller 4§ i sin äldre
lydelse under återstoden av ersättningsperioden.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 7, 9 och 12 §§ lagen (1983:1070) om arbete

i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Länsarbetsnämnden bedömer hur många platser i ungdomslag som behövs
och träffar överenskommelser med landstingskommunen och med
statliga myndigheter, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter
inom nämndens verksamhetsområde om inrättande av sådana
platser hos dem. De ungdomar som inte placeras hos en sådan offentlig
arbetsgivare skall beredas plats i ungdomslag hos den kommun där de är
kyrkobokförda.

Kommuner och landstingskom- Kommuner och landstingskommuner
som bedriver verksamhet i muner som bedriver verksamhet i

aktiebolag, ekonomisk förening, aktiebolag, ekonomisk förening,

stiftelse eller annan särskild före- stiftelse eller annan särskild företagsform
får träffa överenskom- tagsform får träffa överenskommelse
med företaget om att platser i melse med företaget om att platser i

ungdomslag skall inrättas där. Fö- ungdomslag skall inrättas där. Om

retaget skall då vara arbetsgivare det inte finns synnerliga skäl, skall

för de ungdomar som får sådana företaget då vara arbetsgivare för

platser i ungdomslag. de ungdomar som får sådana

platser i ungdomslag.

AU 1984/85:11

210

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Efter medgivande av den offentliga arbetsförmedlingen får kommuner
låta ungdomar i ungdomslag utföra arbetsuppgifter åt enskilda arbetsgivare,
om arbetet avser avgränsade arbetsuppgifter som annars inte skulle bli
utförda och som inte är lämpligare att utföra inom ramen för någon annan
arbetsmarknadspolitisk stödform.

Skogsvårdsstyrelsen får låta ungdomar i ungdomslag utföra arbete åt
enskilda arbetsgivare inom skogsbruket.

3 §

Den offentliga arbetsförmedlingen anvisar ungdomarna arbete i ungdomslag
hos den arbetsgivare som förmedlingen efter samråd med den
unge finner lämpligast.

Ungdomar som anvisas arbete i ungdomslag skall vara anmälda som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen och, om det inte finns starka personliga
skäl för annat, vara oförhindrade att arbeta på heltid och beredda
att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte har anmält
hinder som kan godtas.

Anvisning skall ske om arbetsförmedlingen
inte kan finna annan
lämplig anställning åt den unge och
om inte heller lämplig utbildning
kan anordnas eller annan åtgärd
vidtas inom ramen för ett arbetsmarknadspolitisk!
program. Ansträngningar
att finna annan anställning
eller utbildning skall fortsätta
under hela den tid då den unge har
plats i ett ungdomslag. Senast när
den unge har arbetat i ett ungdomslag
under fyra månader skall arbetsförmedlingen
upprätta en särskild
plan över hur anställningen i
ungdomslaget skall övergå till annan
verksamhet.

En medlem i ett ungdomslag arbetar under ordinarie eller schemalagd
arbetstid sådana dagar som är arbetsdagar hos arbetsgivaren, dock i genomsnitt
högst fem dagar per kalendervecka.

Medlemmarna i ett ungdomslag
arbetar i genomsnitt fyra timmar
per dag. De som har uppfyllt arbets-
och medlemsvillkoren för rätt
till ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa
får i stället välja att
arbeta på heltid. Arbetsvillkoret
skall dock ha uppfyllts före anvis -

1 Senaste lydelse 1984: 521.

2 Senaste lydelse 1984:521.

AU 1984/85:11

211

Föreslagen lydelse

ningen till arbete i ungdomslaget på
annat sätt än genom sådant arbete.
Detta gäller dock inte de ungdomar
som har uppfyllt arbetsvillkoret genom
anställning på de särskilda
ungdomsplatser som inrättas för
dem som inte har fyllt arton år.

Arbetsgivaren kan med stöd av
kollektivavtal på egen bekostnad
utsträcka den nu angivna arbetstiden,
exempelvis när den unge är underhållsskyldig
gentemot annan eller
uppbär ekonomisk hjälp enligt
6§ socialtjänstlagen (1980:620).
Detsamma gäller när det finns andra
starka personliga skäl eller när
det finns praktiska hinder mot avbrott
i arbetet eller andra liknande
skäl.

Ungdomar som avses i 1 § andra stycket får välja arbete på heltid eller
kortare arbetstid.

9§

En medlem i ett ungdomslag har, om det inte utan svårigheter kan
ordnas på annan tid, rätt till ledighet med bibehållna anställningsförmåner
för att besöka arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka arbete.

Ungdomarna skall i genomsnitt
två timmar varje vecka delta i kurser
som arbetsförmedlingen anordnar
om hur arbetsmarknaden fungerar
och om hur man söker arbete.
Sådana kurser bör även ge kunskaper
om möjligheterna till vidareutbildning
och om arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärder. De ungdomar
som arbetar i ett ungdomslag
mer än sex timmar varje dag har
rätt till ledighet under den tid de
deltar i kursen. Under denna tid
har de rätt till samma anställningsförmåner
som om de hade arbetat.
Andra ungdomar har rätt till det
utbildningsbidrag som lämnas enligt
bestämmelserna om sådant bidrag
vid arbetsmarknadsutbildning.

Nuvarande lydelse

ningen till arbete i ungdomslaget på
annat sätt än genom sådant arbete.

Arbetsgivaren kan med stöd av
kollektivavtal på egen bekostnad
utsträcka den nu angivna arbetstiden,
när den unge är underhållsskyldig
gentemot annan eller det
annars finns starka personliga skäl
eller när det finns praktiska hinder
mot avbrott i arbetet eller andra liknande
skäl.

AU 1984/85:11

212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Arbetsförmedlingen skall återkalla anvisningen till arbete i ungdomslag
för den som

1. utför annat förvärvsarbete som inte är enbart tillfälligt eller av obetyd -

lig omfattning,

2. avvisar annat erbjudet lämpligt
arbete, eller

3. utan att uttryckligen avvisa sådant
arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållar att anställning
inte kommer till stånd.

2. avvisar annat erbjudet lämpligt
arbete,

3. utan att uttryckligen avvisa sådant
arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållar att anställning
inte kommer till stånd, eller 4.

utan giltig anledning inte deltar
i sådan kurs sorn avses i 9§
andra stycket.

En anvisning får, om det är skäligt, också återkallas för en medlem i ett
ungdomslag som avvisar ett erbjudande om arbetsmarknadsutbildning eller
om plats i yrkesinriktad rehabilitering.

Genom återkallelse av en anvisning skiljs den unge från anställningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om ungdomar som före
ikraftträdandet har anvisats arbete i ett ungdomslag gäller 7 § andra stycket
i sin äldre lydelse under återstoden av den pågående anställningen.

AU 1984/85:11

213

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 4

Utvecklingen på arbetsmarknaden 19

Utskottet 22

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken 22

Åtgärder mot ungdomsarbetslöshet 34

Inledning 34

Riktlinjer m. m 36

Ungdomslöner och arbetsgivaravgifter 40

Utbildningsfrågor 41

Ungdomsföretagande 42

Ungdomslag 43

Inledning 43

Ändringar i lagstiftningen om ungdomslag 45

Framtida förändringar av verksamheten med ungdomslag 48

Åldersgränsen för KAS 52

Anslagsfrågor m. m 53

Finansiering av jobbsökarkurserna 53

Finansieringen av ersättningen till ungdomar vid

deltagande i jobbsökarkurserna 54

Medelsanvisningen till anslaget Statsbidraget för ungdomslag .. 54

Övriga ungdomsfrågor 55

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 56

Nytt myndighetsanslag 56

Ny organisation av AMS 58

Personalresurser för vissa arbetssökande och regioner 63

Anslagsberäkning 67

Arbetsmarknadsservice 68

AMV: Anskaffning av utrustning 70

AMV: Förvaltning av utrustning 70

Byggnadsarbeten inom AMV:s verksamhetsområde 70

Arbetsmarknadsutbildningen 71

Arbetsmarknadsutbildning 71

AMV: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen 72

Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
m. m 72

Inriktningen av AMU m. m 72

AU 1984/85:11

214

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag 78

Utredning om arbetslöshetsförsäkringen 78

Statsbidraget till arbetslöshetskassorna 80

Dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen 81

KAS 81

Utbildningsbidragen 82

Anslagsberäkningen 83

Sysselsättningsskapande åtgärder 83

Beredskapsarbeten 84

Rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke investe ringskaraktär

Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet 99

Industribeställningar 99

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder 99

Anslagsfrågor 100

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar 102

Medel för insatser inom malmfältskommunerna 102

Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer 103

Nämnden för vapenfriutbildning 104

Vapenfria tjänstepliktiga 105

Sysselsättningsåtgärder för handikappade 107

Inledning 107

Allmänt om sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade 109

Yrkesinriktad rehabilitering 110

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 112

Arbetshjälpmedel åt handikappade 113

Lönebidragssystemet 114

Introduktionsbidrag 115

Särskilt lönebidrag 116

Lönebidrag till den statliga sektorn och allmännyttiga organisationer
117

Medelsanvisning 118

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag 118

Samhällsföretagsgruppens verksamhet m. m 119

Driftbidraget m. m 121

Ägartillskott 123

Psykiskt utvecklingsstörda 123

Medelsanvisningen 124

Statsbidrag till offentligt skyddat arbete 124

Utskottets hemställan 125

AU 1984/85:11

215

Reservationer

1. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår
(m, c, fp) 137

2. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken under nästa budgetår
(vpk) 140

3. Arbetsmarknadsparternas roll för sysselsättningsutvecklingen

(m) 141

4. Arbetsmarknadsparternas roll för sysselsättningsutvecklingen

(fp) 142

5. Flexibilitet och rörlighet på arbetsmarknaden (m) 144

6. Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken (c) 145

7. Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken i övrigt (c, fp) 145

8. En ny arbetsmarknadspolitik (vpk) 146

9. Forskning om arbetsmarknaden (vpk) 147

10. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (m) .. 148

11. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (c) ... 149

12. Förutsättningarna för ökad sysselsättning för ungdomar m. m.

(m,c,fp) 150

13. Ungdomsgaranti (vpk) 152

14. Oförändrade ungdomslöner m. m. (m, c, fp) 153

15. Maximilöner för ungdomar som arbetsmarknadspolitiskt bi dragsvillkor

(m) 154

16. Lönebidragsfinansierad yrkesutbildning (m) 155

17. Ungdomsföretagande(m,fp) 156

18. Ändringar i lagstiftningen om ungdomslag (m) 157

19. Ändringar i lagstiftningen om ungdomslag (c) 157

20. Anvisningstidens längd m. m. (m) 160

21. Anvisningstidens längd m. m. (c) 161

22. Ungdomslag på den enskilda sektorn (m, c, fp) 161

23. Samordning av ungdomsplatser och ungdomslag (fp) 162

24. Fortsatta överväganden om utökad arbetstid i ungdomslagen

(vpk) 163

25. Fortsatta överväganden om utökad arbetstid i ungdomslagen (c) 164

26. Åldersgränsen för KAS (m) 164

27. Handledare för jobbsökarkurserna i ungdomslag (m) 164

28. Handledare för jobbsökarkurserna i ungdomslag (c) 165

29. Handledare för jobbsökarkurserna i ungdomslag (fp) 165

30. Finansieringen av ersättningen till ungdomar vid deltagande i

jobbsökarkurser (m) 166

31. Finansieringen av ersättningen till ungdomar vid deltagande i

jobbsökarkurser (c) 166

32. Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag för ungdomslag (m) .. 166

33. Omorganisation av AMS (m) 167

34. AMS egenregiverksamhet (vpk) 167

AU 1984/85:11

216

35. Åtgärder inom arbetsförmedlingen till stöd för invandrare (c) .. 169

36. Kontaktpersoner för psykiskt utvecklingsstörda (fp) 169

37. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
(m) 170

38. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsservice (m) 170

39. Hinder för den kvalificerade arbetskraftens rörlighet (m) 171

40. Inriktningen av AMU (m, c) 172

41. ADB-utbildning i mindre företag (c) 172

42. Målen för AMU (vpk) 173

43. Av företagen betald vuxenutbildning (vpk) 173

44. Krav på särskilda AMU-kurser (c) 174

45. Medelsanvisning till anslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m.

(m) 174

46. Riktlinjer för utredning om arbetslöshetsersättningarna (m) ... 175

47. Uppdatering av den tidigare utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring
(c) 176

48. Statsbidraget till arbetslöshetskassorna (m, c, fp) 177

49. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (m) 177

50. Dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen (vpk) 178

51. KAS (vpk) 179

52. Utbildningsbidraget (vpk) 179

53. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning

och utbildningsbidrag (m) 180

54. Ändrade bidragsnivåer för beredskapsarbeten (m) 180

55. Kortare perioder för beredskapsarbete inom den offentliga

sektorn (m) 181

56. Behovet av beredskapsarbeten (m) 181

57. Demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk och Jörn (c) 182

58. Anskaffande av lokaler för trossamfund (fp) 183

59. Fortsatt upprustning av Dalslands kanal (vpk) 183

60. Ett avskaffande av något av de två rekryteringsstöden (m, c) ... 184

61. Ett avskaffande av något av de två rekryteringsstöden (vpk) .... 184

62. Ett förhöjt rekryteringsstöd till näringslivet (c) 185

63. Omfattningen av rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten
av icke investeringskaraktär (m) 186

64. Rekryteringsstöd till vinstrika företag (m) 186

65. Industribeställningar (m) 186

66. Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder (m) 187

67. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder

(m) 187

68. Medelsanvisning till anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder

(vpk) 188

69. Medelsanvisning till anslaget Vapenfria tjänstepliktiga (c, fp) .. 189

AU 1984/85:11

217

70. En ökning av antalet utbildningsdagar för vapenfria tjänsteplikti ga(c,

fp) 189

71. En ökning av antalet utbildningsdagar för vapenfria tjänsteplikti ga

(m) 190

72. En plan för hur antalet väntande vapenfria skall kunna nedbringas
(c, fp) 190

73. De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden (m) .... 191

74. En fortsatt utbyggnad av särskilda resursinstitut (m) 192

75. Medelsanvisning till anslaget Yrkesinriktad rehabilitering (m) .. 192

76. Arbetshjälpmedel åt handikappade egna företagare (c) 192

77. Reglerna för systemet med lönebidrag (m) 193

78. Reglerna för särskilt lönebidrag (c) 193

79. Reglerna för särskilt lönebidrag (m) 194

80. Antalet platser för särskilt lönebidrag m. m. (fp) 194

81. Antalet platser för särskilt lönebidrag m. m. (vpk) 195

82. Antalet platser för särskilt lönebidrag m. m. (m) 195

83. Lönebidragets utformning såvitt avser statliga myndigheter och

allmännyttiga organisationer (m) 196

84. Kretsen som kan få lönebidrag hos allmännyttiga organisationer

(c, fp) 196

85. Medelsanvisning till anslaget Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning (m) 197

86. Minskning av antalet sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen

(m) 197

87. Minskning av antalet sysselsatta inom Samhällsföretagsgruppen

88. Översyn av Samhällsföretagsgruppen m. m. (vpk) 199

89. Driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen (m) 199

90. Driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen (vpk) 200

91. Antal bidragsberättigade arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen
(m) 200

92. Antal bidragsberättigade arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen
(vpk) 201

93. Ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen

(m) 201

94. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföre tag(m)

202

95. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföre tag

96. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföre tag

(fp) 203

97. Medelsanvisning till anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföre tag(vpk)

204

98. Medelsanvisning till anslaget Statsbidrag till offentligt skyddat
arbete (m) 204

AU 1984/85:11

218

Särskilda yttranden

1. Samordning av ungdomsplatser och ungdomslag (c) 205

2. Åldersgränsen för KAS (vpk) 205

3. Ett flerårigt basprogram för de arbetsmarknadspolitiska insatserna
(m) 205

4. Beredskapsmedel till naturvården (m) 206

5. Upprustning av järnvägssträckorna Malung-Sälen-Särna och

Mora-Sågen/Kristinehamn (vpk) 206

6. Fortsatt upprustning av Dalslands kanal (fp) 207

7. Regionala utvecklingsinsatser (c) 207

8. Ändrade grunder för arbetshjälpmedel (c, fp) 207

Bilaga 208

minab/gotab Stockholm 1985 82143