Riksdagens protokoll 1983/84:33

Fredagen den 25 november

Kl. 09.00

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Meddelande om interpellationss var

Om fosterdiagnostiken

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 17 innevarande månad.

2 § Meddelande om svar på interpellation 1983/84:46

Anf. 1 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Inga Lantz har den 10 november 1983 framställt en interpellation till socialministern om normerna för socialbidrag. Arbetet inom regeringen är så fördelat all det är jag som skall svara på inlerpellafionen.

Jag vill meddela all interpellationen på grund av min arbetsbelastning inte kommer att besvaras inom stipulerad tid. Jag har kommit överens med Inga Lantz om all interpellationen skall besvaras måndagen den 12 december.

3 § Svar på interpellation 1983/84:39 om fosterdiagnostiken

Anf. 2 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Margareta Winberg har ställt följande frågor till mig:

1. Hur avser jag all behandla faktarapporten om fosterdiagnostik från socialstyrelsen?

2. Anser jag alt nuvarande hälso- och sjukvårdslag är till fyllest vad gäller information till blivande mödrar i frågor som rör fosterdiagnostik?

3. Anser jag att samhället/sjukvårdspersonalen vid konstaterad fosterskada skall rekommendera en kvinna abort?

4. Anser jag all nuvarande rätt till fri abort på något vis är hotad med hänsyn till utvecklingen av en tidigare diagnostisering av fosterskada?

5. Hyser jag några allmänna farhågor inför fosterdiagnostikens utveckling i vårt land?

Socialstyrelsens faktarapport om fosterdiagnostik har utarbetats av en

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om fosterdiagnostiken

expertgrupp som tillkallats av styrelsen. Socialstyrelsen har inhämtat synpunkter på rapporten från sjukvårdshuvudmännen och andra berörda instanser. Enligt vad jag har inhämtat sker f. n. en bearbetning av rapporten med hänsyn till remissinstansernas synpunkter. Avsikten är all rapporten skall utgöra underlag för allmänna råd från socialstyrelsen. I de allmänna råden kommer olika frågor att behandlas om fosterdiagnostikens syfte och möjligheter, om vilka som skall erbjudas fosterdiagnostik, om indikationer för olika diagnostiska åtgärder, om information till de blivande föräldrarna, om utbildning av personal m. m.

En central bestämmelse i den nya hälso- och sjukvårdslagen reglerar läkarnas informationsplikt. Patienten skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmöjligheter som står till buds. Del gäller självfallet även frågor om graviditet och fostrets utveckling. Målet för hälso-och sjukvården skall enligt lagen vara en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det innebär bl. a. all alla skall ha rätt till samma slags information, oavsett om de särskilt frågar efter den eller inte.

Jag vill också framhålla att det är utomordentligt viktigt att informationen till de blivande föräldrarna ges med största möjliga respekt för föräldrarnas egen uppfattning. Den information som lämnas föräldrarna bör vara nyanserad och ge ökad kunskap om fostret och dess utveckling. Sjukvårdspersonalen har här ett stort ansvar. Kvinnan får inte bibringas uppfattningen att man förutsätter att hon vill ha abort till följd av iakttagelser som gjorts vid fosterdiagnostiken. Det är viktigt alt sjukvårdspersonalen uppmärksammar behovet av psykologiskt stöd till de föräldrar som kommer i en svår valsituation. Jag anser det vara en självklar skyldighet för samhället all stödja och hjälpa dem som föder handikappade eller sjuka barn.

Jag vill erinra om all enligt abortlagen beslutar kvinnan själv om abort t. o. m. 18:e gravidilelsveckan. En nyUgen avslutad utvärdering av abortlagen har inte visat på någon anledning all ifrågasätta abortlagens utformning. Några planer på all ändra abortiagen föreligger heller inte.

I debatten om fosterdiagnostik uppkommer många olika frågor av såväl teknisk och juridisk som psykologisk och etisk natur. Det är frågor som berör människor nära. Jag tror all del är viktigt alt vi tänker igenom och diskuterar dessa frågor. Del handlar om olika människosyn. Människor har olika värderingar och också olika utgångspunkter för sina värderingar.

För egen del tror jag att fosterdiagnostik kan vara till stor hjälp för de blivande föräldrarna för att upptäcka skador i sådan lid alt det är möjligt för kvinnan att välja abort om hon vill det. Skador på det väntade barnet kanske kan förebyggas genom att behandling kan ges redan i moderlivet. Fosterdiagnostiken kan också underiätla för föräldrarna alt förbereda sig på all barnet kommer att födas med någon sjukdom eller något handikapp. Fosterdiagnostiken används redan i dag i sådan omfattning att det behövs centrala riktlinjer för denna verksamhet. Avsikten är att sådana skall ges i form av allmänna råd från socialstyrelsen.

Anf. 3 MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Jag lackar för svaret på min interpellation. Det ger mig anledning till ett par reflexioner, och jag skulle gärna vilja ha några förtydliganden.

När del gäller faktarapportens vidare behandling säger statsrådet all frågan nu ligger hos socialstyrelsen, som skall utarbeta allmänna råd på basis av de remissvar som har inkommit. Det inger mig en viss oro. . Till all börja med kan man fundera över vilka som var remissinstanser. Del var olika myndigheter, kyrkans folk och kvinnoorganisationer. Av remissorganen var del alltså bara kvinnoorganisationerna som var politiska instanser. Del är litet oroväckande.

Jag tolkar del som statsrådet sade så, att hon anser att frågan om fosterdiagnostik i detta skede inte är en politisk fråga. Jag tycker nog att den är del, och som sådan bör den bli föremål för behandling i riksdagen. Jag ifrågasätter om socialstyrelsens roll kan vara all dra upp de regler som vi nu tycks vara överens om alt vi behöver. Jag skulle vilja ställa en följdfråga till statsrådet: Anser statsrådet alt delta är en icke-polilisk fråga, som ett ämbetsverk skall handlägga på eget ansvar?

Den andra frågan i min interpellation handlade om informationsplikten ställd mot den nya hälso- och sjukvårdslagen. I svaret säger statsrådet all "alla skall ha rätt till samma slags information, oavsett om de särskilt frågar efter den eller inte".

Jag vet inte om jag uttryckte mig oklart i frågeställningen. Vad jag menade var följande. Den nya hälso- och sjukvårdslagen stärker patientens rätt till information. Faktarapporten, och även jag, ifrågasätter om fostret är all betrakta som en patient för sig och därmed befriad från gällande informationsplikt. Om det inte är på del viset, vilken information skall då ges den blivande modern? Skall del vara den efterfrågade informationen, eller skall all information som man får ur fosterdiagnostiken ges till modem?

Delta är ett problem för många läkare som jag har talat med. De vet inte riktigt hur de skall tolka lagen. De vet inte om de bryter mot lagen när de handlar på del ena eller del andra sättet. Jag skall la ett par konkreta exempel.

En kvinna i en riskgrupp får fosterdiagnostik. Hon har tidigare föll barn med en nedärvd sjukdom. Kvinnan frågar vid diagnosliken om barnet har just denna grava sjukdom. Hon får då svaret nej. Däremot visar provet all fostret t, ex, har anlag för sockersjuka eller att det saknar en hand. Skall läkaren i detta läge tala om del för kvinnan, för all hon i så fall skall kunna välja abort?

Ett annat exempel: Med den alltmer förfinade teknik som vi redan har också i vårt land kan man konstatera en fosterskada redan i åttonde-nionde gravidilelsveckan. En kvinna i riskzonen får en diagnos och får beskedel all fostret - så långt man kan bedöma - är friskt. Hon frågar i nästa sekund: Är del en pojke eller en flicka? Är läkaren då skyldig all svara? Med andra ord: Skall vi acceptera könsdiagnoslik i Sverige? Detta är också ett problem som många läkare i landet ställs inför i dag.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Omfosterdiagno-stiken

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om fosterdiagnostiken

Jag kan bara tolka statsrådets svar så, att läkaren är skyldig att lämna ut all information som kan finnas, oavsett om patienten efterfrågar den eller ej. Jag undrar om jag har tolkat svaret rätt och vilka kommentarer statsrådet har till mina två exempel.

Den tredje frågan gällde om man skall rekommendera abort vid konstaterad fosterskada. Jag är rjiycket nöjd med statsrådets svar på den frågan. Jag delar helt statsrådets uppfattning - till skillnad från exempelvis Malmö Allmänna sjukhus. Jag tycker alt sjukvårdspersonalen aldrig får ta över ett beslut eller en etisk bedömning genom alt rekommendera den ena eller andra lösningen på ett problem av den arten. Men jag vet också att det är en mycket svår uppgift som sjukvårdspersonalen har i detta skede.

Man har inte denna syn överallt, som jag sade. I Malmö erbjuds gravida kvinnor fostervaltensprov, och i följebrevet slår det: "Om även foslervat-lensprovel visar förhöjt värde är risken stor att fostret har ryggmärgsbråck. Vi rekommenderar i denna situafion att graviditeten avbryts med abort."

Det är bra att statsrådet så klart tar ställning emot detta.

Jag är också nöjd med att vi skall ha kvar nuvarande abortlag. Det finns krafter i samhället som vill inskränka den, och på ett par ställen i faktarapporten andas den fakfiskt samma syn. Man menar att i takt med att lidpunkten för att konstatera en fosterskada förskjuts från i dag sextondeartonde veckan till åttonde-nionde veckan uppslår ett problem. I det första fallet är del, sorri mycket riktigt påpekas i svaret, socialstyrelsen som prövar om kvinnan skall få abort eller inte. Men om vi får en tidsförskjutning nedåt, så all man redan i åttonde-nionde veckan kan konstatera en fosterskada, är det ju kvinnan själv som beslutar om hon vill göra abort eller ej.

Enligt vissa grupper skulle det i detta sammanhang vara oetiskt all aborlera ett skadat foster. För mig är del en ganska absurd debatt, när man i detta läge värderar ett skadat foster högre än ett friskt.

Faktarapporten ställer ett par frågor, och jag är litet bekymrad över de remissvar som jag förmodar kan komma in. Man frågar: Vore det önskvärt .att kartlägga och i framtiden följa i vilken utsträckning egenskaper hos fostret inkl. fosterskador påverkar begäran om abort? Det är en ganska förförisk fråga, och man kanske kan lockas att svara ja på den. Den andas en möjlighet att bakvägen beskära den fria aborten.

Jag vill också göra en kommentar till den sista frågan, som till en viss del sammanhänger med fråga nr 1. Jag tolkar svaret så att statsrådet hyser vissa farhågor inför fosterdiagnostikens utveckling och att det därför behövs centrala riktlinjer. Jag delar den uppfattningen. Det är bra, för vi skall ha sådana. Men jag kan inte riktigt förslå varför, återigen, dessa riktlinjer skall utarbetas av socialstyrelsen. Frågan om fosterdiagnostik är ju en mycket ny fråga. Det finns ingen klar praxis och ingen genomarbetad grundsyn. Och vems värderingar skall råda när man utarbetar dessa regler? Nog är väl delta ett område som borde vara vikt för ett grundläggande politiskt ställningslagande och inte för ett ställningstagande pä det rena tjänstémannaplanet?

Avslutningsvis kan man inte undgå att göra en liten reflexion över hur denna fråga om fosterdiagnostik har kommit upp. Man kan fråga sig om del

är rimligt alt satsa forskning och klinisk verksamhet på ett sådant här område, där frekvensen trots allt är mycket låg. Man kan också fråga sig - och det är därför jag har ställt interpellationen - vem del är som efterfrågar den här tekniken. Vad är del som gör att utvecklingen går så snabbt på del här området? Är del kvinnorna som efterfrågar tekniken? Är det de handikappade? Är det forskarna? Eller är del vi politiker?

Är det rimligt att salsa pengar på detta område när vi exempelvis vet att var fjärde svensk kommer att drabbas av en cancersjukdom och att vi inte har tillräckliga resurser för att bota eller förebygga cancer? Är det ekonomiskt försvarbart? Är det socialt försvarbart?

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om fosterdiagnostiken

Anf. 4 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Margareta Winberg tar upp frågan huruvida detta inte bör bli föremål för ett politiskt beslut. Jag har sagt i interpellationssvaret att det behövs riktlinjer för hur den här verksamheten skall bedrivas och att man inom socialstyrelsen nu håller på att arbeta med allmänna råd som.alltså kommer att utmynna i sådana riktlinjer.

Socialstyrelsen räknar med att under våren kunna lägga fram ett förslag till allmänna råd. Avsikten är att dessa förslag därefter skall remitteras till landsting och berörda instanser, innan de allmänna råden fastställs av socialstyrelsen. Landsfingen är politiskt sammansatta organ, och de får alltså möjlighet alt la ställning till förslagen, som grundas på vad expertgrupper och remissinstanser kommit fram till. Låt mig i det sammanhanget betona att del är en expertgrupp som har utarbetat faktarapporten. Det är alltså inte socialstyrelsen som har gjort det - jag vill inte påslå att Margareta Winberg har sagt något annat, men det är viktigt att vi får detta klart för oss.

Landstingen är som sagt politiskt sammansatta organ, och ett sådant är även socialstyrelsen. Jag utgår ifrån att del är socialstyrelsens politiskt sammansatta styrelse som slutgilfigt skall fastställa de allmänna råden.

Beträffande informationen vill jag säga att det i den nya hälso- och sjukvårdslagen är myckel klart utskrivet att patienten skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds. Vi var eniga i del beslut som riksdagen fattade om denna lag, och den har naturligtvis skrivits för att skydda och förslärka patienternas ställning inom hälso- och sjukvården. Men att ge den här informationen kan naturligtvis i vissa situationer - och detta är förmodligen en sådan - vara en mycket grannlaga uppgift. Jag tror inte att det för den skull är nödvändigt att ändra på lagen, men det är möjligt att man i arbetet med att utforma de allmänna råden bör särskilt beakta informationsfrågan. Frågan som sådan kommer att finnas med i sammanhanget.

Också när det gäller informationsfrågan får landstingen möjlighet alt lämna synpunkter, liksom också, i det slutliga skedet, socialstyrelsens styrelse. Jag tycker alt man mot den bakgrunden kan säga att de politiska instanserna har möjlighet att påverka utformningen av de allmänna råden.

Jag är glad över att Margareta Winberg tycker det är positivt alt jag har uttalat att abortlagen inte skall ändras. Margareta Winberg redovisar

Om fosterdiagnostiken

Anf. 5 MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Jag tackar för de här förtydligandena. Del lugnar mig litet grand, när Gertrud Sigurdsen säger alt del ändå är en politisk fråga. Del här är ju onekligen saker som vi bör la ställning till i politisk ordning. Jag hade kanske hoppals att frågorna skulle bli föremål för riksdagsbehandling, men de kan ju komma upp på annat sätt. Men, som sagt, det lugnar mig litet att de politiskt valda i landstingen skall yttra sig och alt del är socialstyrelsens styrelse, och inte inte dess tjänsleriiän, som skall behandla frågan.

Som jag sade är informationen många gånger ett problem för läkarna. De vill t. ex. när del gäller könsdiagnoslik all enbart medicinska grunder skall grunda rätt till fosterdiagnostik. Om läkarna är skyldiga att lämna all information, innebär det att man t. ex. kan aborlera flickfoster därför att man vill ha en pojke.

Jag har talat med en professor som arbetar med dessa frågor, och han berättade att han vägrar tala om barnets kön för kvinnan. Kom tillbaka i 18:e veckan, brukar han säga. Då vet han att kvinnan inte själv kan bestämma om hon skall göra abort eller inte. Gör han rätt? Han undrar det själv. Han frågar mig, och han är väldigt intresserad av dagens svar. Han går faktiskt och väntar på att någon skall anmäla honom för lagbrott.

Om man nu inte vill ändra på lagstiftningen undrar jag om man möjligen kan selektera provtagningen. Kan man låta laboraloriepersonalen undanhålla läkarna viss information?

Gertrud Sigurdsen utvecklar inte svaret på min femte fråga, om synen på fosterdiagnostikens utveckling i vårt land. Del kanske finns anledning all säga någonting om del. Många människor- inte minst de handikappade - är rädda för fosterdiagnostiken. Man behöver inte överdriva denna rädsla, men parad med genmanipulation, provrörsieknik, insemination osv., tycker man alt tekniken tar överhand; tekniken tar över den humana - låt oss kalla det den mänskliga -, naturbga utvecklingen. Historien visar också otaliga exempel på hur opinioner kan skapas, hur man tycker att människor skall vara, hur människor skallse ut, vilket intellekt de skall ha, osv. Vi vet att den här debatten pågår i bl. a. USA.

När del gäller fosterdiagnostik kan den situationen uppstå att kvinnans fria val alt föda eller att göra abort accepteras, men om hon väljer alt föda får hon skylla sig själv, dvs. bon får själv la hand om det skadade barnet. Den debatten har vi i Sverige, här i Stockholmstrakten. Det finns personer som är inne på alt del här med fosterdiagnostik är en besparingsåtgärd. Man gör en budget för vad del kostar alt göra fosterdiagnosfik parad med obligatorisk abort. Så jämför man den budgeten med vad del kostar att la hand om handikappade människor. Då upptäcker man, att man gör en vinst om man använder fosterdiagnostiken på del här viset.

Jag är övertygad om alt Gertrud Sigurdsen delar min uppfattning, att vi

Anf. 6 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Hittills har människans reproduktion varit en privat angelägenhet. Men genom genterapins och fosterdiagnostikens framväxt kan man ifrågasätta denna princip. Genetisk rådgivning, som möjliggörs genom fosterdiagnostikens framlida utveckling, och utsikterna att i framtiden kunna göra genlerapeutiska ingrepp på äggcells- och foslernivå håller på alt öka föräldrarnas ansvar. Frågan är om vi får kunskaper som vi egentligen inte vill ha.

Genom en förfinad fosterdiagnostik kan vi också välja vilka slags människor som skall födas, Margareta Winberg var inne på dét Htel grand.

Redan i dag kan man med hjälp av fosterdiagnostiken avslöja mer än 70 olika fel och skador hos ett foster. Frågan om en fosterdiagnostik kommer att leda till ett socialt tryck all aborlera foster ligger i framtiden - just med hänvisning till att man kan tjäna in vårdmiljoner på del sättet.

De frågor som då automatiskt uppstår är: Vilketliv är värt att leva? Vems värderingar är det som skall bestämma?

Del har visat sig att de som får ett negativt besked vid fosterdiagnostik väljer abort. Detta kan leda till en sortering, även om vi i dag inte talar i sådana termer - men "risken finns i framliden.

Utvecklingen på detta område rusar i väg. -Det är en fråga om synen på människor, på bandikapp, på svaghet och på styrka, vilket jag anser är viktigt att diskutera när man tar upp fosterdiagnostiken. Priset för fosterdiagnostik kan bli för högt. En kommande, fullkomlig genetisk karlläggning av människan, kopplad till genmanipulation, kan leda till stora faror och stora risker.

Jag debatterade den här frågan med Gertrud Sigurdsen i maj i år. Det svar jag då fick av henne var ganska undflyende, och jag tycker alt även svaret i dag är undflyende.

Jag skulle vilja ställa några frågor till Gertrud Sigurdsen. Vad tycker Gertrud Sigurdsen om fosterdiagnostik? Skall den byggas ut, och i så fall hur långt? Vilka skall få den? Skall del göras en screening, eller skall man välja ut vissa riskgrupper? Skall fosterdiagnostiken regleras på något sätt?

Jag tycker all del är viktigt all få svar på de frågor som Margareta Winberg tog upp i sitt andra anförande, nämligen om vi skall satsa på den här typen av forskning när del finns så många andra angelägna områden att ta itu med. Är det ekonomiskt och socialt försvarbart alt göra det?

Om fosterdiagnostiken

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om fosterdiagnostiken

I detta sammanhang kom vi i debatten in på genmanipulation, osv. Låt mig hänvisa till att det finns en gen-etikkommitté, vilken - om jag minns rätt -skall komma med förslag under nästa år. Vi har alltså en politisk utredning som arbetar med dessa frågor.

Inseminafionsutredningen har överiämnat sitt betänkande, och det är nu ute på remiss.

Jag känner samma oro som Margareta Winberg och Inga Lantz, och jag kan inte ge något besked här i dag, innan jag har tillräckliga kunskaper och en alldeles bestämd uppfattning orri hur vi skall agera i de här frågorna. Jag tycker kanske alt det är hederligt av mig att säga det när Inga Lantz påstår alt jag är undflyende i mina svar. Jag vill ha bättre kunskap innan jag kan besvara de frågor som ställts. Men det är viktigt att vi för en debatt om dessa frågor.

När det gäller fosterdiagnostiken förutsätter jag att socialstyrelsen mycket noga kommer att följa utvecklingen inom sjukvården och kommer att slå larm om verksamheten skulle få en inte önskvärd omfattning. Låt mig också påpeka alt de etiska kommittéer som finns inom samtliga landsting och som skall godkänna all medicinsk försöksverksamhet på människor har ett stort ansvar för och inflytande på utvecklingen av verksamheten.

Alla människors lika värde och lika rättigheter är en självklar utgångspunkt i ett demokratiskt samhälle, där vi solidariskt fattar beslut som skall ligga till grund för utvecklingen. Jag tycker alt det är angeläget att i del här sammanhanget säga all hela den här verksamheten bör ske under samhällelig kontroll och alt utbyggnaden bör ske med stor försiktighet.

Jag har läst nästan alla de remissyttranden som kommit in över den här rapporten för att skaffa mig bättre kunskap om hur man inom olika politiska organisationer och olika samhällsgrupper ser på frågan. Man kan konstatera att del finns en oro. Det är ingen som definitivt säger att si eller så skall det vara. Jag har också läst det yttrande som kommit från vänsterpartiet kommunisternas kvinnopoliliska utskott. Man pekar på vissa svårigheter och frågar sig vilka grupper det är som skall komma i åtnjutande av den verksamhet det här gäller. Ändå säger del kvinnopolitiska utskottet att fosterdiagnostiken bör byggas ut. Det är möjligt att det så skall vara. - Till båda de ledamöter som deltagit i denna interpellationsdebatt vill jag, med den kunskap som jag lyckats skaffa mig kring de här frågorna, säga att det är viktigt att nu följa utvecklingen och avvakta de förslag till allmänna råd som socialstyrelsen kommer alt utarbeta och som vi i olika politiska instanser kommer att ta ställning till. Naturligtvis skall också jag noggrant titta på de allmänna råd som socialstyrelsen kommer alt föreslå.

4 § Svar på interpellationerna 1983/84:43 och 47 om omhändertagan-f}en av barn och ungdom

Anf. 8 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Herr talman! Rune Gustavsson har i en interpellation frågat mig om jag är beredd alt lämna kammaren en utförlig redovisning av omfattningen av omhändertaganden av barn och ungdom - antal, åldrar m. m. -, kriterierna för omhändertaganden samt handläggningsordningen.

Aina Westin har i en interpellation ställt följande frågor till mig:

Har antalet tvångsomhänderlaganden av barn sedan den 1 januari 1982, då den nya lagen trädde i kraft, minskat, ökat eller varit i stort oförändrat?

Finns del någon analys huruvida denna utveckling påverkats av att omhändertaganden ersatts med tidiga förebyggande insatser i socialljänsfla-gens anda och inte av att sociala myndigheter av olika skäl drar sig för att ingripa när del behövs?

Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang.

Barnen - främst de små barnen - är en svag grupp. De kan inte själva föra sin talan när de utsätts för våld ocb övergrepp - fysiskt eller psykiskt. Men det förekommer barnmisshandel. Incest är en realitet. Kvinnomisshandel får som annat våld i familjen allvarliga konsekvenser för barnen, liksom missbruk av alkohol, narkotika och psykofarmaka kan få det.

Någon måste odelat stå på barnens sida i dessa krissituationer. Enligt vår sociallagsliflning är det en uppgift för samhället. Lagens uttalade syfte är att verka för all barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden.

I massmedia har under de senaste åren framträtt förtvivlade föräldrar som fått starkt gehör för uppfattningen alt de äger sina barn - att de sociala myndigheterna försöker stjäla barnen från dem. Men ingen äger ett barn. Del helt naturliga är all barn has om hand och fostras av sina föräldrar. Socialtjänsten skall sträva efter att så långt möjligt stödja och hjälpa familjen. Men om det visar sig alt barn far illa har samhället en skyldighet att hjälpa barnen - i vissa fall måste det ske mot deras egna föräldrars vilja. Här uppslår många gånger en intressekonflikt.

Vi har haft en långvarig och häftig debatt om tvångsomhänderlaganden av barn. Del är en debatt som vi som har varit med om all stifta de nya lagarna har svårt att känna igen oss i. Jag förstår mycket väl att riksdagens ledamöter vill ha en redovisning av vad som har hänt sedan socialtjänsflagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) trädde i kraft den 1 januari 1982, lagar som riksdagen beslutade om i stor enighet. Socialstyrelsen har på min begäran tagit in uppgifter från länsrätterna om antalet tvångsomhändertaganden under år 1982 och under första halvåret 1983. Den slutliga statistiken kommer inte att föreligga förrän nästa år. De siffror som nu tagits fram måste behandlas med en viss försiktighet. Olikheter i konstruktionen av barnavårdslagen och LVU kan skapa osäkerhet om hur statistiken skall bedömas. Den kräver en närmare analys, och socialstyrelsen håller på med en sådan.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

Den senaste tillgängliga statistiken från statistiska centralbyrån avser år 1981 och gäller beslut enligt barnavårdslagen. Under år 1981 var sammanlagt 21 629 barn omhändertagna för samhällsvård, varav 12 378 var ivångsom-händerlagna. Huvuddelen av dessa omhändertagändebeslul fattades före år 1981.

Mer än hälften av de 12 378 Ivångsomhändertagna barnen var 13 år eller äldre. Antalet barn under 7 år var 2 274. Del betyder att mindre än en femtedel av samtliga Ivångsomhändertagna barn var yngre än 7 år.

Antalet beslut år 1981 om tvångsomhänderlaganden enligt barnavårdslagen var 1 887, varav 1 206 avsåg missförhållanden i hemmiljön. Den statistik som socialstyrelsen nu har hämtat in lyder på en kraftig nedgång i antalet beslut om tvångsomhänderlaganden. Antalet tvångsomhändertaganden enligt LVU var 943 under år 1982, varav 535 avsåg missförhållanden i hemmiljön. Antalet barn som omhändertogs av detta skäl sjönk från 301 under första halvåret 1982 till 234 under andra halvåret 1982, Under första halvåret 1983 var siffran 229.

Min förhoppning är att orsaken till nedgången är den nya lagstiftningens kraftiga markering av frivillighel och förebyggande arbete inom socialtjänsten. Övergången till en ny lagstiftning med ny handläggningsordning och domstolsförhandling kan vidare ha medverkat.

En annan bidragande orsak kan vara den intensiva diskussionen - såväl inom som utanför socialarbetarnas led - om metoder, innehåll och synsätt i vården. Separalionsproblematiken har blivit mer uppmärksammad under senare år. Barn är självfallet känslomässigt bundna vid sina föräldrar. En separation är alllid smärtsam. Delta är sant även om barnet i sitt föräldrahem levt under förhållanden som man måste beteckna som otillfredsställande.

Statistiska centralbyrån håller på att bearbeta viss statistik om insatser för barn och ungdomar inom socialtjänstens ram. Av den kommer vi att bl. a. få vela hur vanligt det är med kontaktperson eller kontaktfamilj samt vård utanför det egna hemmet. Statistiken kommer även att omfatta sådan vård som beretts med stöd av LVU. Denna statistik beräknas föreligga vid årsskiftet 1983-1984.

Vård med stöd av LVU skall ges den unge om behövlig vård inte kan ges på ■ frivillig väg och "om

1. brister i omsorgen om honom eller något annat förhållande i hemmet medför fara för hans hälsa eller ulveckhng eller .

2. den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för allvarlig fara genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat därmed jämförbart beteende."

Del är i första hand socialnämnden, dvs. de förtroendevalda, som med ledning av den utredning som nämndens tjänstemän har gjort har all bedöma om det föreligger behov av all skilja barn och föräldrar åt. Föräldrarna och den unge har möjlighet att personligen bli hörda inför nämnden.

Om nämnden bedömer alt del finns skäl att göra en ansökan om vård inges ansökan tillsammans med utredningen och en vårdplan till länsrätten. Förhandlingen där är muntlig, och både barnet och föräldrarna kan gratis få

hjälp av ett offentligt biträde.

I vissa situationer, när länsrättens beslut inte kan avvaktas, får socialnämnden falla beslut om omedelbart omhändertagande. Om nämndens beslut inte kan avvaktas får ordföranden ensam falla beslutet. Del måste då röra sig om uttalade risksilualioner. Beslut om omedelbart omhändertagande skall prövas av länsrätten inom en vecka.

Länsrättens beslut kan överklagas i två instanser, kammarrätten och, efter prövningstillstånd, regeringsrätten,

Prövning kan alltså ske av fyra av varandra oberoende instanser. Därutöver finns möjligheten alt få ärendet prövat av JO för all få klarlagt om del förekommit brister i handläggningen.

Den helhetssyn som präglar socialtjänsten innebär alt man i del sociala arbetet skall utgå från familjens totala situation. Rätten till ekonomiskt bistånd är t, ex viktig för familjens levnadsförhållanden och därmed för barnets. För familjer med sociala problem kan olika former av insatser i hemmet förebygga att ett barn måste las om hand. Exempel på sådana insatser är kontaklfamilj och kontaktperson. Andra exempel är hemma-hos-insalser eller familjelerapi. En förskoleplats kan många gånger vara ett viktigt stöd ål såväl barn som föräldrar. Frivilhgbet ocb självbestämmande skall gälla vid vård och behandlingsinsatser. Föräldrarnas och de ungas egna resurser skall tillvaratas i såväl del förebyggande arbetet som i behandlingsarbetet.

Enligt en nyligen publicerad undersökning av socialsekreterarnas arbetsmiljö säger 26 av 32 handläggare i en kommun all barnavårdsärenden och särskilt omhändertaganden är den i särklass mest påfrestande arbetsuppgiften. Den upplevs lika svår av dem med lång yrkeserfarenhet som av de relativt nyanställda. Socialarbetare känner ibland att de står ensamma och isolerade vid dessa svåra avvägningar.

Socialarbetarna har i den senaste lidens diskussion utsatts för hårda och ibland ovederhäftiga angrepp från olika håll. Av hänsyn till sekretesslagens bestämmelser och till klienterna har de ofta känt sig förhindrade att uttala sig i del enskilda faflet. Påståenden har fått slå oemotsagda.

Del skulle vara bättre om vi kunde få en debatt som handlar om barns behov och .om vad som är lämpligt all göra med hänsyn till barns utveckling och möjligheter. Med hjälp av bl. a, lagstiftning har vi i Sverige kommit en bra bit på väg när det gäller att slå fast barnens rätt till goda uppväxtvillkor. Vi accepterar t, ex, inte att våld används mot barn, i familjen eller i skolan. Del är viktigt all hålla dessa grundprinciper till skydd för barneri levande.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och imgdom

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Otti omhändertaganden av barn och ungdom

Det är ändå barnens rätt och trygghet som måste vara utgångspunkten för vårt handlande när det gäller att ta hand om barn som har det svårt. Det framgick också myckel klart av det svar jag har fått från statsrådet.

Utgångspunkten får inte vara samhällets trygghet, föräldrarnas trygghet och bästa eller socialarbetarnas bästa eller del som ter sig bäst för tillfälliga "innedebatlörer" - som inte drar sig för att uttnyttja lättledda opinioner för alt skapa en missvisande bild av verkligheten. Barnens rätt och trygghet är alltså utgångspunkten, det måste vi slå fast.

Statsrådet har här redovisat en del siffror, och de visar klart att det är alldeles för många barn och troligtvis också föräldrar i vårt land som inte mår bra. De mår illa!

Men jag menar alt en sådan här statistik inte ger något riktigt besked om huruvida vi omhändertar för många eller för få barn, då vi som utgångspunkt för vårt handlande har barnens bästa.

Naturligtvis är jag, liksom statsrådet, mycket glad om det minskade antalet omhändertaganden beror på alt situationen har blivit bättre, så att det inte bara är lagstiftningen och dess tillämpning som är anledningen. Men jag delar också statsrådels uppfattning all de tankegångar som finns i den nya socialtjänstlagen om samarbete och frivillighet innan man vidtar åtgärder har lett fill att vi inte har samma behov som tidigare.

Den förda debatten till trots vill jag hoppas att vi i fortsättningen, både här i riksdagen och ute i samhället, kan föra en debatt om hur vi så långt som möjligt skall kunna förhindra att barn och föräldrar kommer i en sådan situation att frågan om omhändertagande blir aktuell.

Tyvärr har många barn en mycket utsatt situation. Statsrådet tar fram olika exempel i sill svar: drog- och alkoholmissbruk, barn som misshandlas av föräldrar eller utsätts för sexuella övergrepp, barn som trots vidriga hemmiljöer försöker ta sitt ansvar för både föräldrar och småsyskon och därmed tar på sig orimliga bördor. Men detta gäller också barn i ytligt sett goda miljöer, som inte känner vuxenstöd, som inte har någon djupare kontakt med någon vuxen, barn som upplever att ingen bryr sig om dem eller har kontakt med dem.

Kartläggningar och utredningar ger oroande fakta om barns och ungdomars liv. Antalet barn som känner ensamhet och brist på emotionella kontakter ökar. Maj Ödman, som var producent på Sveriges Radio, har vid resor i olika delar av världen samlat in stora mängder barnteckningar från länder med skiftande kulturbakgrund för att kunna tolka hur barn uttrycker ångest och rädsla i sitt sätt att teckna människor. De här teckningarna tillsammans med frågeformulär har gett en bild av hur barn i olika länder har del psykosocialt sett.

"Aldrigbarnen" kallar Maj Ödman en stor grupp barn. Det är de som på frågan om de har någon som tycker om dem svarar att de aldrig känner sig omtyckta av någon. Den här negativa gruppen är i Sverige procentuellt sett större än i övriga länder, medan den positiva gruppen, de barn som uttalade alt de kände alt någon verkligen tyckte om dem, var mindre i Sverige än i övriga länder.

Den negativa gruppen har direkt eller indirekt avslöjat svåra problem. De barn det gäller känner sig stympade i sina relationer till omvärlden, rädda för att bli vuxna, rädda för framtiden och därför alt de inte har någon att tala med.

Larmrapporter har från olika områden presenterats om barn med psykiska problem, om barn och ungdomar som i tidiga år missbrukar droger och om självmordslankar hos barn och ungdomar. Det finns inga entydiga svar på frågorna om varför det blir så här, men det råder inget tvivel om alt barnens sociala uppväxtmiljö i hög grad påverkar deras tillvaro och framtida villkor. Detta understryker behovet av att barnen får trygga hemmiljöer. Hemmet är ju den fasta punkten i barnens tillvaro.

Men idealbilden av familjen som stabil och varaktig enhet och kärnan i den mänskliga samlevnaden stämmer inte alltid med verkligheten och med barns erfarenheter av vuxenvärlden. Därför kommer vi fram till att också föräldrarna behöver stöd i sin föräldraroll. Men i dag är del ingalunda självklart alt det finns någon erfaren medmänniska att rådfråga när problemen uppslår.

Många barn upplever alt deras föräldrar kompenserar barnen och sitt eget dåliga samvete med en överdriven konsumtion av materiella ting, som inte kan ersätta behovet av den mänskliga gemenskapen. Och både föräldrar och andra vuxna bortser också från att orsakerna till barns problem under uppväxten ofta kan sökas i torftiga bostadsmiljöer och hårda samhällsmil-jöer.

Föräldrarna behöver därför stöd i sin föräldraroll, både från samhället och från andra vuxna, och det stödet måste utgå från barnens behov.

Låt mig nämna några nödvändiga inslag i ett sådant samhällsstöd: kortare arbetstider för småbarnsföräldrar, ersättning till föräldrar som vill förkorta sin arbetstid eller på hel- eller deltid vårda sina små barn, och en barnomsorg som erbjuder trygga miljöer och trygga vuxna.

Barnomsorgen skall ses som ett stöd i barnens utveckling. En av dess viktigaste uppgifter är att stödja barn med särskilda behov. Dess värre finns del fog för konstaterandet alt all omsorg inte är bra omsorg. Många familjer tvingas till nödlösningar på grund av bristande tillgång till barnomsorg. Rapporter visar på att många barn saknar tillsyn.

Jag menar alt en äv de stora och viktiga frågor som vi i fortsättningen måste diskutera är hur vi skall kunna eliminera de här problemen. Men jag vill också säga all vad som hittills gjorts på det familjepolitiska området inte räcker. Vi skall irite tro alt vi löser dessa djupt liggande problem bara genom att hänvisa till att vi bygger fler daghemsplalser, även om behovet av sådana är stort. Problemet är djupare än så. Vi måste räkna med en helt annan dimension i del familjepolitiska arbetet.

I går fanns det i Dagens Nyheter en förstasidesarlikel med bl. a. följande text:

"Föräldrar anklagas. Här inte tid med barnen. - Föräldrar är för lite intresserade av sina barn, många har inte ens lid med dem! Vuxnas nonchalans är det mest oroande i barnens uppväxtmiljö - del framgår av en

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

ny larmrapport om situationen för barn i Stockholm."

Del räcker inte med samhällets stöd, föräldrarna måste prioritera barnen i högre grad, och jag tror all del åtminstone i vissa fall finns möjligheter härtill. Det krävs också en attitydförändring i samhället, nämligen att vi alla som medmänniskor känner ett ansvar för barnens fostran och utveckling. Därför är del också en fråga om hur vi skall planera samhället. Vi måste få ett samhälle med större närhet, överblickbarhet och mer inflytande, så att vi därigenom kan känna större gemenskap.

Jag vill avsluta del här inlägget med all säga att jag är lacksam för att vi har fåll den här redovisningen. Del är min förhoppning all debatten i fortsättningen mera kommer alt gälla vad som kan göras för att vi skall kunna förebygga problemen. Del har hänt att det förebyggande arbetet inte varit fillräckligl. Skyddsmekanismen har helt enkelt inte fungerat. I sådana fall måste samhället ha möjlighet att gripa in.

Det är bra all vi har fåll den här diskussionen, även om den - som jag sade inledningsvis - enligt min mening har varit onyanserad. Diskussionen bör framdeles inte föras på ett sådant sätt att samhällets företrädare, dvs. barnens företrädare, drar sig för all vidta nödvändiga åtgärder. Förs debatten på det sättet gör vi barnen en otjänst. Vi måste ständigt ha barnens bästa för ögonen. Detta måste vara utgångspunkten för vårt handlande. Jag tror all del är viktigt att vi ser till alt den här debatten kommer att föras grundligt runt om i landet, Alla som diskuterar de här frågorna har ett ansvar. Den stora allmänheten får inte tro all samhället med stöd av sin lagstiftning har möjlighet all bara gå ut och la hand om ett barn. Så förhåller del sig ju ändå inte.

Anf. 10 AINA WESTIN (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Sigurdsen för del utförliga svaret på min interpellation. De siffror som nu har kommit fram lyder på, tvärtemot vad som påstås i debatten, att socialtjänsten alltmer undviker att tvångsom-händerla barn. Den nya socialtjänstlagen innehåller bl. a. en uppfordran till socialförvaltningarna all i samarbete med klienterna arbeta mer förebyggande med olika stödåtgärder. Del står klart alt så sker. Men socialarbetarna, juristerna och de förtroendevalda i nämnder och domstolar är naturligtvis inte ofelbara, och del är mänskligt all det kan ske felbedömningar. Min egen erfarenhet från arbete på förlroendemannanivå är dock all ingen möda lämnas ospard för all barnet skall kunna vara kvar i del egna hemniet. Det är i yttersta nödfall som man skiljer barnet från föräldrarna. Görs det felbedömningar finns det ofta möjligheter all rätta till dem innan någon skada har skett. Lagstiftningen ger ju också utrymme för en prövning i flera instanser.

En undersökning har gjorts i Göteborg, varvid man har granskat alla tvångsomhänderlaganden under ett år i kommunen av barn mellan noll och sju år. Del var 108 barn som omhändertogs med tvång. I fyra femtedelar av fallen hade förebyggande åtgärder vidtagits tidigare. Undersökningen visar alt de omhändertagna barnen till övervägande del levde i mulliproblemfamil-

jer med missbruksproblem, sociala missförhållanden, psykisk sjukdom, våld och kriminalitet.

Herr talman! Jag är övertygad om all om liknande undersökningar görs i andra kommuner blir resultatet i stort sett detsamma. Det är i dessa svåra situationer som barnet måste sättas främst och skyddas. Barn och ungdomar är en utsatt grupp som samhället ytterst måste värna om. Därför är det viktigt alt de uppgifter som har lagils fram av socialstyrelsen och statistiska centralbyrån ingående studeras för att la reda på orsaken till den kraftiga nedgången i antalet tvångsomhänderlaganden. Statsrådet Sigurdsen har också i sill svar meddelat all så kommer all ske.

Statsrådet framhåller all det skulle vara bättre om vi kunde få en debatt som handlar om barns behov och om vad som är lämpligt att göra med hänsyn till barns utveckling och möjligheter. Jag delar helt den uppfattningen.

Vi vet att misshandel och vanvård av barn förekommer i alla befolkningsskikt. Vi vet också alt tvångsvård är vanligare när föräldrar och barn kommer ur socialgrupp 3. Detsamma gäller f. ö. också tvångsvård av människor som missbrukar alkohol och narkotika eller lider av psykiska störningar. Därför måste vi vara på vår vakt när vi tillämpar lagar med Ivångsmöjligheter som i praktiken tenderar all bli klasslagar.

Herr talman! Barnen är det viktigaste vi har. Del är dagens barn som skall forma morgondagens samhälle. De villkor och förutsättningar som barnen har i dag är avgörande för framliden. Därför är del viktigt att alla barn ges möjlighet till en god uppväxtmiljö. Genom samhälleliga insatser ges alla barn i dag en materiell grundtrygghet. Men det räcker inte. Barnen i familjer med låg inkomst eller sociala problem får en sämre start än barn från socialt och ekonomiskt gynnade familjer. Barn i familjer där föräldrarna har en bristfällig utbildning får som regel själva en bristfällig utbildning. Barn till föräldrar med låg inkomst hamnar ofta själva i arbeten med låg inkomst. Och barn till föräldrar med sociala problem drabbas ofta själva av sociala problem. Därför måste samhället på alla sätt stödja och gynna de familjer som har de sämsta förutsättningarna.

Del rådde stor politisk enighet vid genomförandel av socialtjänstlagen. Det är en lagstiftning som har demokrati, jämlikhet och solidaritet som mål, en socialtjänst som präglas av tilltro till människors egna resurser och respekt för deras självbestämmande och integritet.

Det är viktigt all det sker en kritisk granskning av del arbete som bedrivs av de sociala myndigheterna. Men samtidigt måste del också finnas tilltro till det ofta myckel svåra arbete som utförs av socialarbetarna och de beslut som las av förtroendevalda på olika nivåer. Omhändertagande av barn och ungdom är naturligtvis i grunden en rättsfråga. Men del är i lika hög grad en social och mänsklig fråga. Min erfarenhet är all om del finns en bra planering av arbetet inom socialtjänsten, ett fungerande lagarbete, stöd till socialarbetarna och förtroende och samarbete mellan anställda och förtroendevalda, kan dessa i många fall svåra problem lösas på ett för alla parter bra sätt.

Men kanske är det viktigaste ändå att klienterna, föräldrarna, har förtroende för socialtjänsten. Därför är del angelägel att den debatt som förs

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

inte blir så ensidig och onyanserad som hittills. Det är min förhoppning att det material som nu har presenterats och det som har aviserats skall bidra till all ge en klarare bild.

Jag vill än en gång lacka Gertrud Sigurdsen för del sätt på vilket hon har handlagt denna fråga. Jag är mycket nöjd med handläggningen, och jag hoppas att detta skall föras ut till en större allmänhet.

Anf. 11 LILLY BERGANDER (s):

Herr talman! Den här debatten är oerhört viktig,, och den borde vi egentligen hålla levande året runt. Då måste den emellertid hållas på en nivå där vi från båda håll aktar oss för all låta den innehålla övertoner.

Det är beklagligt att del finns föräldrar och vårdnadshavare som inte orkar med eller har förmågan att ge barnen det de behöver och har rätt att kräva. Jag har full förståelse för dessa föräldrars reaktion när samhället av olika anledningar måste gripa in. Vi får emellertid inte glömma, som tidigare talare har påpekat, att en vuxen alllid har möjlighet alt uttrycka sina känslor och sina tankar. Ett litet barn har inte den förmånen, del far bara illa.

När de här barnen kommer upp i tonåren, kommer en del av dem som har farit illa fill socialbyrån, till en förtroendevald eller en tjänsteman och talar om sina problem. Det har i varje fall jag, som har varit förtroendevald och ordförande under många år på den sociala sidan, upplevt. Det är myckel vikfigt att vi fortsätter alt hantera dessa frågor på ett sätt som gör att de känner alt de kan gå dit.

Jag skall villigt erkänna all jag ibland under årens lopp önskat alt jag inte hade haft sekretesslagen alt la hänsyn till. Det skulle ha känts befriande alt i klartext få tala om hur det verkligen förhåller sig. Jag är emellertid samtidigt myckel väl medveten om att delta eventuellt hade varit en hjälp för mig personligen, men inte för de barn och de andra människor vilkas problem jag haft ansvaret all la ställning till. Sekretesslagen är alltså viktig. Det är viktigt att den finns, och det är viktigt att den respekteras.

Jag tror alt vi, politiker och andra som väljer alt arbeta med de här frågorna, måste kunna orka med även en onyanserad debatt. Vi måste hela liden tänka på att vi har alt ta ansvar för de barn och vuxna som har del besvärligt. Del är de som är de vikliga - inte vi själva.

Jag vet också efter många år all del inte finns någonting som är så svårt och känns så besvärligt som när man hamnar i en situation med en svår vårdnadslvisl eller när man måste göra ett omhändertagande. Efter över 20 år far jag lika illa varje gång jag måste ta ett ordförandebeslul i en situation där barnet måste skyddas från en vuxen. Många kan ju tro att tjänstemän och politiker som har delta som sitt ansvarsområde myckel snart blir hårda och inte reagerar. Men jag vill påstå all de här frågorna är oerhört arbetsamma för alla, och jag är mycket väl medveten om att de också är oerhört svåra för de människor som drabbas, nämligen föräldrarna.

Därför skulle jag önska all vi alla i samhället kunde ställa upp och i varje fall ge signaler redan innan de här svårigheterna har blivit så accentuerade. På så sätt skulle vi kanske kunna undvika ytterligare omhändertaganden och

ingripanden. Det finns naturligtvis stora möjligheter att hjälpa föräldrarna och barnen - om vi kommer in i tid. Men många gånger fungerar vi medmänniskor som så att det är inte,mitt bord. När sedan katastrofen är skedd kan man få höra: Det där har vi vetat länge.

Vad jag menar är att när barn som far illa finns med i bilden kan det inte vara bara några fås ansvar. Jag vill understryka det statsrådet sade, all ingen äger ett barn. Det är allas vårt ansvar att se fill alt alla barn får känna det de behöver känna och har rätt all känna: kärlek och omtanke. De har också rätt att känna alt de behövs.

Med ett sådant samhälle och med den lagstiftning vi har hoppas jag att vi tillsammans skall kunna förhindra tvångsomhändertaganden.

Men debatten får aldrig drivas på ett sådant sätt att människor inte tar sitt ansvar och gör de absolut nödvändiga tvångsomhändertagandena - naturligtvis med tanken att de skall vara så kortvariga som möjligt. Barnen har ingen möjlighet alt få sin talan förd. Däremot har vuxna mycket lätt att göra sig hörda.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

Anf. 12 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Jag har tre skäl att la till orda i den här diskussionen. För det första deltog jag aktivt i behandlingen av den nya lagstiftningen för ett par år sedan. För det andra har jag praktisk erfarenhet från omhändertagandeärenden som socialarbetare. För det tredje skulle jag vilja passa på att ställa några frågor och skicka med några synpunkter till Gertrud Sigurdsen.

Allra först vill jag ge Gertrud Sigurdsen en eloge för hennes uppträdande i denna inflammerade debatt. Hon har uppträtt lugnt och sakligt och har noggrant salt sig in i sakfrågorna och gått igenom samtliga de ärenden som har figurerat i massmedia. Några panikreaktioner har inte skett, t. ex. förhastade initiativ till förändrad lagstiftning eller nya direktiv till sittande utredningar. Därmed är inte sagt att man aldrig skall ändra någon lagstiftning eller ge några nya utredningsdirektiv. Men det gäller ju att först analysera en häftig opinionsyttring.

Opinionsyttringarna har varit många i fråga om vår barnavårdslagstiftning. Att debatten har varit så häftig beror kanske på att frågorna är mycket svåra och att den intressekonflikt del handlar om, nämligen barnens rättssäkerhet gentemot föräldrarnas, berör människors integritet i allra högsta grad. Men debatten är inte helt entydig. Den svänger från tid till annan.

Efter 13 års beredning antogs den 3 juni 1980 en ny sociallagstiftning av riksdagen för alt träda i kraft den 1 januari 1982.1 slutet av maj månad 1980 uppstod en våldsam debatt i massmedia. Det hävdades bl. a. att alla regler till skydd för barn i stort sett skulle försvinna och att en katastrof hotade om lagförslaget antogs.

Förslaget till ny lagstiftning hade varit känt i flera år, och den politiska enigheten var på just delta område total.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

Jag vill erinra om några saker som logs upp i debatten i riksdagen.

Ett enigt socialutskott tillstyrkte införandel av den nya lagstiftningen. När det gällde barnen konstaterade utskottet alt de nya bestämmelserna nära anslöt till då gällande regler.

De förebyggande insatserna fördes in i den gemensamma socialtjänstlagen, och tvångsingripandena reglerades för sig i LVU.

Endast ett mindre antal motioner förelåg. En del av dessa ledde direkt till förändringar i lagstiftningen. En del föranledde särskilda uttalanden av riksdagen, och i en del fall hänvisade man till pågående utredningar. Ingen krävde några omvälvande förändringar.

Jag sade själv följande i den debatten:

"Frågorna kring barnens rätt till skydd och en trygg uppväxt är allt annat än lätta. Det gäller i första hand.alt göra så myckel som möjligt tillsammans med föräldrarna, och så sker också. Men det handlar också om alt slå vakt om en grupp barn som utsätts för övergrepp av olika slag, ibland trots ytligt sett goda levnadsvillkor. Samhällets särskilda ansvar för dessa barn gäller inte bara ingripanden, ulan del gäller också att den vård som samhället ger präglas av trygghet, stabilitet ocb stimulans, dvs. motsvarar de krav som vi i övrigt ställer upp för barns omsorg. En långsiktig planering måste till i varje enskilt fall, så att omflyttningar kan undvikas."

Just för att frågorna är så svåra och för alt kritik ofta riktas mot lagstiftningen på del här området beslutade vi om en uppföljning av hela sociallagstiftningen. Socialberedningen, som fanns redan före 1982, fick detta uppdrag.

I den slutliga diskussionen framfördes det önskemål om att man skulle lyfta ut hela LVU ur beslutet för en översyn innan lagen trätt i kraft. Men som jag sade förut anslöt bestämmelserna just när det gällde tvångsomhändertagandena mycket nära till den äldre lagstiftningen, och någon sådan panikåtgärd efter 13 års beredning ansåg vi inte nödvändig.

När lagen trätt i kraft uppstod våren 1982 en ny debatt, där det hette all 25 000 barn varje år omhändertas i Sverige och att 80-90 % av dessa omhändertaganden är onödiga.

Debatten var så grov och vilseledande alt radionämnden i ett par fall fällde inslag i både Rapport öch Magasinet på grund av osaklighet.

Vi har nu återigen en liknande debatt, Sverige sägs i dag vara en polisstat, där del räcker med all man har ostädat hemma för att socialarbetarna skall komma och slita barnen från föräldrarna. Del är definitivt inte så. Problem med städning eller ekonomiska problem är ju myckel lätta all lösa. Del är relationsstörningar, otrygghet och direkta övergrepp som lagen avser.

Jag är övertygad om att det finns ett starkt folkligt stöd för all vi måste ha någon typ av regler till skydd för barn som utsätts för övergrepp. Jag är också övertygad om all vår beslutsprocess väl tillgodoser åtminstone föräldrarnas' krav på rättssäkerhet. Men som sagt: Behov av regler till skydd för barn ocb ungdom finns fortfarande.

Grundtanken i vår lagstiftning bör enligt min mening ligga fast. Jag kan endast länka mig mindre justeringar, t. ex, när det gäller barns talerätt och

klarlägganden beträffande förbudet mot förflyttning av barn. Dessa frågor Nr 33

skulle utredningen om barns rätt lilla på. Jag vill fråga statsrådet Sigurdsen Fredaeen den

om vi kan få en ungefärlig tidsangivelse för när förslag kan väntas därifråri. 25 november 1983

Anf. 13 GÖRAN ERICSSON (m): q omhänderta-

Fru talman! Jag vill, trots alt jag inte är inlerpellant, tacka Gertrud eanden av barn och Sigurdsen för den fina redovisning som vi har fått i delta interpellationssvar. unsdom Del kan ändå finnas skäl alt säga några ord i anslutning till denna debatt, där del mesta nu börjar vara sagt. Jag tror alt det här i kammaren finns en stor värdegemenskap, i del all vi alla strävar efter barnens bästa. Det har framgått på ett alldeles utmärkt sätt. Denna enighet manifesterar vi nu i dag, liksom vi har gjort vid många andra fillfällen.

Från moderat håll ser vi den debatt som timal i pressen som mycket olycklig. Allmänheten bibringas där uppfattningen att det regelmässigt görs en rad misslag inom de sociala nämnderna när barn omhändertas. I andra fall har debatten gett ullryck ål uppfattningen alt en stor och grov rättsosäkerhet råder på detta område. Det är häpnadsväckande alt journalister har hängetl sig ål denna beskrivning av seriösa prövningar i sociala nämnder, där barnens bästa, som vi har talat om här i dag, är ledstjärnan. Den debatten måste med kraft tillbakavisas, och jag tycker all de talare som har stått här i talarstolen före mig i dagens interpellationsdebatt har gjort just detta och tydligt visat en enighet.

Fru talman! Vi moderater satte oss emot några saker under socialutredningen. Del var borttagandet av de lagreglerade hjälpålgärderna, såsom föreskrifter, förordnande av kontaktman, frivilliga omhändertaganden osv. Vi tyckte att det hade varit nödvändigt att dessa ting funnits kvar, lagreglerade i lagtexten. Del var hjälpåtgärder, åtgärder som var mildare än omhändertaganden. Vi tror att det var och fortfarande i dag är viktigt all en rad hjälpåtgärder av mildare art finns kvar i arsenalen och att omhändertagandet skall vara den yttersta konsekvensen av en viss situation i hemmet. Vi tror att denna åtgärdsarsenal med mildare former av ingripanden också kan utvidgas.

Om milt anförande skall sluta i någon fråga till statsrådet Sigurdsen kan del vara denna: Är del möjligen så alt statsrådet har eller har haft några funderingar på att undersöka oih man kan hitta andra metoder för mildare åtgärder, som gör all man mera precist kan åtgärda en besvärlig situation i ett hem, dvs. utvidga denna arsenal? Del är vikfigt alt vi förfinar också detta instrument och därmed kan få som resultat att tvångsomhänderlagandena blir färre.

Frågan om rättssäkerheten har upptagit en stor del av debatten, och den är myckel vikfig. Jag tror inte all vi här i kammaren får blankt avvisa denna debatt och bara säga alt den är felaktig. Det är viktigt all vi lar den till oss, granskar löpande vad som händer och följer utvecklingen.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag än en gång notera del utförliga
interpellafionssvaret. Jag konstaterar när jag läser del, att statsrådet tar
frågan på djupt allvar. Från moderat håll stöder vi statsrådet i detta arbete, 91

Nr 33 Vi förutsätter alt vi här i kammaren får löpande information om vad som

Fredaeen den händer i debatten och vilka förslag eller åtgärder som kan komma till följd av

25 november 1983 '"•

Om omhänderta- "f- ' GA LANTZ (vpk):

eanden av barn och ™ talman! Jag skulle också vilja skicka med några synpunkter i denna

ungdom debatt, trots all jag inte har interpellerat.

Jag tror alt del är viktigt att vi ger socialtjänsten sådana personella och melodiska resurser att socialtjänsten kan klara av att ge stöd och hjälp på ett fidigt stadium, när en familj befinner sig i en kris, och på så sätt undvika omhändertagande. Om del ändå blir nödvändigt med ett omhändertagande, skall man ha möjlighet att stödja familjen.

Men vad är det som händer ute i kommunerna? Många kommuner, särskilt de som har många familjer med ekonomiska och sociala problem, brottas med ekonomiska svårigheter och har inte möjlighet att fullfölja socialtjänstlagens intentioner. Aina Westin hade visioner om hur man skulle kunna arbeta på socialkontoren i socialtjänstlagens anda, men på många håll fungerar del inte.

Låt mig beskriva hur man har det på socialkontoret i min kommun. Där har man just i dagarna 62 obehandlade barnavårdsärenden. Bara det visar att det är en fruktansvärd situation både för föräldrar och för personal. Man har för liten personal på kontoret, och man saknar resurser för att anställa mer personal, t. ex. socialarbetare och socialsekreterare. Väntetiden för ett nybesök på kontoret är tre fyra veckor. Under sådana förhållanden har man inte möjlighet alt fullfölja socialtjänstlagens intentioner.

I svaret sägs alt en plats på förskolan är ett viktigt stöd ål både barn och föräldrar. Men då bör man inte försämra barnomsorgen, vilket de facto kommer alt bli följden av de nya statsbidragsreglerna.

För några dagar sedan åhörde jag en diskussion mellan två fritidspedagoger, som talade om sin arbetsplats. Det framkom att de arbetade på ett fritidshem med plats för 16 barn, men på grund av stora sociala svårigheter bland barnen och deras familjer hade man fått plalsantalet sänkt till 12. Trots del var del arbetsamt på fritidshemmet, och man frågade sig vad delta berodde på. Under de senaste två dagarna hade bara 5 av de 12 barnen varit på fritidshemmet, men man hade ändå haft fullt sjå med att klara arbetet. Frifidshemmel borde inte, som man sade, kallas fritidshem, utan behandlingshem.

Jag tror att förskolan kan fylla en viktig social funktion, men då måste den få tillräckligt med personal och möjligheter alt arbeta. Då kan man inte, som man planerar, la in flera barn genom överinskrivning. Det måste finnas personal om man skall kunna arbeta förebyggande inom socialtjänstens ram.

Del gäller att ge kommunerna nödvändiga resurser för att de skall kunna

arbeta enligt de intentioner som socialtjänstlagen bygger på: demokrati,

solidaritet och jämställdhet. De måste ges möjligheter att förverkliga dessa

fina paroller. Socialtjänstlagen har som det nu är inte en chans att fungera ute

i kommunerna, framför allt inte i de kommuner där barnfamiljerna har det som svårast.

Rune Gustavsson sade att föräldrarna inte är intresserade av sina barn. Visst är de del! Men del gäller att förändra levnadsförhållandena för barnfamiljerna, så att de får tid och ork för både barn, förvärvsarbete och fritid. Att införa sex timmars arbetsdag vore enligt min mening ett viktigt steg i den riktningen. Vi måste också förändra boendemiljöerna. För alt barnfamiljerna skall få del bättre måste vi dessutom förändra arbetsförhållandena. Del gäller att se frågan i ett något vidare perspektiv och inte bara säga all föräldrar inte är intresserade av sina barn. Föräldrarna måste ges en chans all hinna med både barn, arbete och fritid.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och utigdom

Anf. 15 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Låt mig först säga alt jag är myckel glad för den starka politiska uppslutningen kring den sociallagstiftning vi har. Som jag sade i mitt interpellationssvar beslutade vi om den i mycket stor politisk enighet.

Även om folkpartiels företrädare inte har deltagit i den här debatten, utgår jag ifrån att de också sluter upp omkring den här lagstiftningen, Del var ju en folkparlislisk socialminister som framlade propositionerna beträffande både socialtjänstlagen och.lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Del känns skönt med den här politiska enigheten i tider av politisk konfrontation. Jag tror att del är mycket tillfredsställande för oss alla att vi i en sådan här socialt angelägen fråga, när det gäller att se till barnens bästa, är eniga och har en värdegemenskap, som någon sade.

Samtliga deltagare i den här debatten har framhållit just det som är utmärkande för den svenska lagstiftningen på detta område: att ha barnens bästa för ögonen, barnen är del viktigaste vi har- för att upprepa några av de uttryck som har förekommit i debatten.

Som Rune Gustavsson sade vore del bra om debatten över huvud taget inriktades på åtgärderna för att förebygga omhändertaganden - så alt vi inte behöver ingripa med tvångsåtgärder,

Aina Westin sade att del inte räcker med den materiella grundtryggheten -vi måste bry oss om varandra mer, Lilly Bergander visade med sin långa erfarenhet på detta område hur svårt del är för politiker, lika väl som vi tidigare har konstaterat hur svårt det är för socialarbetarna, när man skall fatta de här besluten.

Jag vill också instämma i Lilly Berganders uttalande att vi alla har en skyldighet att ställa upp för människor, att ställa upp och ta ansvar för att barn har det bra i vårt samhälle. Vi får inte, som Lilly Bergander framhöll, säga all detta inte är mitt bord. Vi har alla en skyldighet att ingripa om vi ser all barn far illa.

Lena Öhrsvik påminde om det långa ulredningsförfarande som föregick lagarna: 13 år gick innan vi framlade propositionen om socialtjänstlagen och också LVU. Det lyder på ett grundligt förfarande. Del är ingen hastigt ihoprafsad lagstiftning som den svenska riksdagen har tagit ställning till. Vi slår alltså eniga bakom lagstiftningen.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

Lena Öhrsvik ställde en fråga till mig rörande utredningen om barnens rätt. Enligt vad jag har inhämtat från justitiedepartementet kommer den utredningen all vara klar att avlämnas under 1984. Även socialberedningen kommer in på en del av de punkter som jag utgår från att Lena Öhrsvik avsåg med sin fråga. Också socialberedningen kommer med sill belänkande under 1984. Socialberedningen har alltså i uppdrag all utvärdera, följa och se över den nya lagstiftningen. Del var ju också en av de åtgärder riksdagen vidtog när vi fattade det här beslutet.

Låt mig till Göran Ericsson säga, med anledning av den fråga han ställt till mig om vad man kan förvänta sig när del gäller all förfina åtgärderna enligt denna lagstiftning, all del är något som socialberedningen har alt titta på. I utredningen sitter Sonja Rembo från moderata samlingspartiet. Jag utgår från all hon där kommer alt framföra de synpunkter som moderaterna kan ha i detta sammanhang.

Låt mig säga alt socialberedningen har just detta uppdrag efter önskemål av riksdagen. Beredningen kommer i sill arbete att granska reglerna i den nya lagstiftningen, och den kommer också alt pröva om reglerna ger ett riktigt uttryck för de intentioner som fanns bakom socialljänslreformen. Beredningen kommer vidare all söka beskriva hur socialtjänsten kan arbeta med familjer i kris för alt så långt som möjligt förebygga ett tvångsomhänderlagande. Beredningen kommer också all lämna synpunkter på hur information och utbildning kring barns behov och utveckling kan ges till den som har all la ställning i dessa myckel svåra frågor. Delta gäller såväl socialarbetare och jurister som företroendevalda i nämnder och i domstolar.

Inga Lantz pekar på socialnämndernas och socialbyråernas många gånger svåra situation när de är överlupna av andra uppdrag, t. ex. socialbidragsärenden. Inga Lantz och jag får ju tillfälle all diskutera del vid ett senare tillfälle. Men låt mig säga att socialstyrelsen skall lilla närmare på om de kommuner som har infört förenklad socialbidragshantering får bättre möjlighet all syssla med socialt behandlingsarbete. Del här kan också vara en fråga om hur man organiserar arbetet inom kommunerna och inom socialtjänsten, och del är också viktigt.

Fm talman! Låt mig avslutningsvis få uttrycka min glädje över den stora uppslutningen omkring den lagstiftning som vi i stor enighet har beslutat om.

Anf. 16 LENA ÖHRSVIK (s):

Fru talman! Jag vill tillägga några synpunkter som jag inte hann la upp i mitt förra anförande. De handlar om en större samordning när det gäller processer där barn är inblandade.

Jag har träffat en förälder vars barn har varit föremål för 60 processer. Det har då handlat om vårdnad, umgänge, verkställighet, omhändertagande, förbud mot flyttning, m. m. Detta fall är naturligtvis unikt, men i alltför stor omfattning förekommer många och långdragna processer. Del är inte möjligheten att överklaga som jag vill angripa utan antalet processer i första instans. Här finns del ett visst utrymme för en bättre samordning till gagn för alla inblandade parter. Men då måste m.an gå litet över gränserna. Då

handlar det inte bara om socialtjänstens arbetsområde, ulan då handlar del också om lagstiftningen inom föräldrarätlens område.

En annan sak som vi också måste uppmärksamma är formerna för och nivån på de insatser som socialtjänsten erbjuder, och del var en del av det som Inga Lantz också log upp.

En ordentlig tankeställare fick i alla fall jag när UNO - utredningen om narkotikamissbrukets omfattning och orsaker - redovisade all de lunga missbrukarna så gott som alltid har en svår uppväxlsilualion bakom sig och alt flertalet tidigt varit föremål för åtgärder från samhällets sida. Vi måste naturligtvis ständigt utveckla våra arbetsmetoder och se till att resurser finns. Del vore utmärkt om man t. ex. kunde förändra socialbidragshanleringen genom all införa ett socialförsäkringslillägg så att socialnämnderna i större utsträckning fick arbeta förebyggande.

Hur bedömer Gertrud Sigurdsen möjligheterna till ett sådant syslem, t. ex, i samband med diskussioner om skalleuljämning och liknande? Del handlar nämligen om all lyfta bort en utgift från kommunerna. Detta handlar även skalleuljämningen om.

En annan fråga är sekretessbestämmelserna - de berörs ofta i diskussionen. Jag är inte beredd att lätta på sekretessen när det gäller förhållandet till massmedia. Vi får försöka stå ut med debatten. Det finns ingen anledning all lämna ut uppgifter om barnens och deras föräldrars förhållanden till offentlig debatt. Däremot finns del anledning alt underlätta en myndighelssamverkan i klart avgränsade situationer. Riksdagen har också beställt en översyn av sekretessbestämmelserna i del avseendet. Där föreligger en del problem i dag.

Jag vill instämma i vad flera av de föregående talarna har sagt - all barnavårdsärenden hör till del svåraste som finns. De måste hanleras med varsamhet och med respekt för samtliga parters integritet. Hur man än vänder sig måste ju någon utreda, någon måste la beslut och någon måste verkställa, alldeles oavsett vad massmedia säger.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

Anf. 17 RUNE GUSTAVSSON (c):

Fru talman! I mitt förra anförande här citerade jag ur en artikel i DN i går angående en undersökning som gjorts i Stockholm. Inga Lantz tyckte inte om all jag gjorde del. Jag skall citera igen, denna gång från Insidan, där del slår:

"Föräldrar i dag är för lite intresserade av sina barn. Många har inte lid med dem.

Del anser en stor del av den personal som jobbar med barn i Stockholm. Vuxnas nonchalans mot barnen är del mest oroande i barnens uppväxtmiljö, menar de."

Om Inga Lantz inte tycker om vad den här personalen har sagt, har ju Inga Lantz möjlighet all fortsätta debatten om innehållet i undersökningen med denna personal i Stockholm.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhändertaganden av barn och ungdom

Anf. 18 INGA LANTZ (vpk) replik:

Fru talman! Det är inte fråga om vad jag tycker om i en debatt eller inte. Del man måste fråga sig, Rune Gustavsson, är: Varför intresserar sig föräldrarna inte för sina barn, varför bryr de sig inte om sina barn? Del är orsakerna till detta man måste la reda på. Vad jag vill är all vi måste ge föräldrarna en chans all bry sig om, en chans all ha tid, en chans alt orka med. För att föräldrarna skall få denna chans måste vi förbättra arbetsförhållandena för barnfamiljerna. Vi måste förkorta restiderna, vi måste förkorta arbetstiden. Vi måste få bättre bostadsområden, som fungerar inte bara som sovplatser utan som har ett socialt innehåll, osv. Vi måste få en bra, fungerande barnomsorg. Detta är frågor man måste ställa sig med anledning av denna artikel. Del viktiga är all man får vela varför föräldrarna inte intresserar sig för barnen och vad orsaken är - inte vad jag tycker eller inte tycker om en debatt.

Anf. 19 GÖRAN ERICSSON (m):

Fru talman! Jag lackar statsrådet för svaret att de här frågorna skall handläggas i socialberedningen. Jag blev litet orolig när jag fick detta besked. För det första arbetar socialberedningen under en ganska hård tidspress, om jag inte är felunderrältad. För det andra har jag inte sedan jag kom till riksdagen oktober 1982 stött på någon fråga av socialt mycket komplicerad karaktär som inte handläggs i socialberedningen. Alla frågor tycks ligga där. Jag har, fru talman, svårt alt förstå hur socialberedningen seriöst och med stort mått av analys och djupgående arbete skall kunna behandla alla frågor och komma med goda förslag.

Omhändertagande av barn är också en fråga som är intimt knuten till familjepolitiken i stort. Den frågan kan väl rimligen inte falla in under socialberedningen. Jag är litet orolig för att socialberedningen får så många komplicerade och svårbedömda frågor att den inte i något fall kan komma med fullgoda besked och analyser.

Jag skulle önska alt statsrådet funderade litet över delta. Det är förvisso bra all vi har utredningar som arbetar, och del är förvisso bra att de inte arbetar under alltför lång lid. Men man kan inte begära för mycket av dem, och jag är rädd för all många av dessa mycket vikliga frågor- bl. a. den som vi debatterar i dag - kommer att hamna mellan stolarna eller inte bli fullständigt utredd.

Anf. 20 Statsrådet GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Lena Öhrsvik frågar mig bl. a. hur jag bedömer möjligheterna att införa ett socialförsäkringstillägg, SOFT. Jag tror att det enda rimliga svaret - oavsett vilket statsråd eller vilken regering som svarar - är all del i dagens slatsfinansiella läge inte är möjligt. Men låt mig tillägga: Vid mina besök ute i några kommuner har jag upplevt all man inom socialtjänstens ram har förenklat socialbidrag'ssyslemet och infört något av ett kommunalt SOFT. Tills vi har ekonomiska möjligheter alt införa ett socialförsäkringslillägg tror jag det är myckel värdefullt all försöka förenkla hanteringen på del här området.

Lena Öhrsvik kom sedan in på sekretessbestämmelserna, och jag tror alt också Lilly Bergander var inne på dem. Låt mig säga: Jag har haft en överläggning med justitieombudsmannen och representanter för socialdepartementet, justitiedepartementet, socialberedningen, socialstyrelsen och SSR, socionomernas fackliga organisafion, där vi diskuterade just sekretesslagen. Vi var alla överens om all ingen vill ändra på sekretesslagen. Jag tror också att del kan sägas all del av den debatten framkom alt man tyckte all lagen inte i alla sammanhang borde behöva tolkas så snävt som många socialarbetare har gjort. Jusfifieombudsmannen själv har också offentligt sagt all han tycker all lagen i många fall tolkas för snäVl.

Man kan i del här sammanhanget påpeka ätt en länsrätts dom om omhändertagande av barn är offentlig. Del gäller inte bara själva domslutet utan också redovisningen av faktiska förhållanden och den motivering som domen innehåller. Vidare vill jag erinra om all sekretessen kan efterges av den som sekretessen skyddar. En uppgift om en enskild kan alltså lämnas ut efter samtycke från den enskilde.

Sekretessreglerna inom socialtjänsten är till för alt skydda den enskildes integritet. Därom är alla överens. Det skall vara på detta sätt. För den som lämnar uppgifter till socialtjänsten om sina egna eller andra människors personliga förhållanden är det viktigt all vela all del finns ett sekretesskydd. Samtidigt är del ett samhällsintresse att oriktiga eller ofullständiga påståenden om omhändertagande av barn inte får stå oemotsagda i debatten.

Låt mig meddela att socialstyrelsen förebereder ett meddelandeblad söm skall innehålla information om hur socialsekreterarna bör bete sig när de kontaktas av pressen. Det meddelandebladet skall gå ut till socialnämnderna och är avsett främst för socialsekreterarna. Bladet beräknas komma ut före årsskiftet 1983-1984.

Till Göran Ericsson vill jag säga: Jag har själv tillhört riksdagen sedan 1969 och upplevt all mycket ofta när man aktualiserar olika frågor får man konstatera all del finns en utredning. Det är klart att man kan kritisera del förhållandel, men jag tror all del är en styrka all vi har ett myckel grundligt ulredningsarbelande innan vi framlägger förslag och fattar beslut - del tycker jag är en styrka i svenskt politiskt liv.

Socialberedningen är också en beredning till vilken riksdagen uttalade ett önskemål om alt den skall följa, utvärdera och komma med förslag, om det behövs förändringar i den här lagsfiftningen. Jag kan medge att socialberedningen, och kanske andra utredningar också, har ett pressat program. Det är många uppgifter som den skall arbeta med under en ganska knapp lidsrymd. Men om jag är riktigt underrättad kommer socialberedningen all successivt avge rapporter och förslag till regeringen, Socialberedriingen har redan kommit med en rapport, dvs, en kartläggning av hanteringen av LVM, en lag som vi inte diskuterar i dag men som också finns med i direktiven till socialberedningen. Min förhoppning är all socialberedningen skall hinna med all klara det, som jag medger, omfattande arbete den har.

Nr 33

Fredagen den 25 november 1983

Om omhätiderta-ganden av barn och ungdom

Nr 33 5 § Föredrogs och hänvisades

Fredagen den Förslag

25 november 1983 1983/84:9 till konstilutionsulskotlel

6 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1983/84:192-196 till näringsutskottel

1983/84:197 till utbildningsutskottet

1983/84:198 till arbetsmarknadsutskollet

1983/84:199 till näringsutskottel

1983/84:200 till försvarsutskottet

1983/84:201 yrkande 2 till socialförsäkringsulskottet

i övrigt till ulbildningsulskollet 1983/84:202 och 203 till näringsutskottel 1983/84:204-224 till finansutskottet 1983/84:225 till utbildningsutskottet 1983/84:226 till skatteutskottet 1983/84:227-229 till näringsutskottel 1983/84:230-234 till skatteutskottet

7 § Anmäldes och bordlades
Motion

1983/84:235 av Stig Josefson m. fl.

Vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m, m, (prop, 1983/84:68)

8 § Anmäldes och bordlades
Konslitutionsulskollels belänkande
1983/84:8 Vissa grundlagsfrågor, m. m.

Justilieulskollets betänkande

1983/84:6 Åklagarväsendets regionala organisation m. m. (prop. 1982/ 83:158)

Lagutskottets betänkande 1983/84:7 Sjunklimmer

Trafikutskottets betänkanden

1983/84:1 Trafiksäkerhet och trafikföreskrifter m. m.

1983/84:4 Godkännande av överenskommelse mellan staten och Broströms

Rederi AB (prop. 1983/84:15) 1983/84:5 Godkännande av vissa delar av ett avtal mellan staten och

Rederiaktiebolaget Golland m. m. (prop. 1983/84:14)

9 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 25 november

1983/84:185 av Rosa Östh (c) till kommunikationsministern om avgiftsbeläggningen vid SJ:s parkeringsplatser:

Riksdagen har vid upprepade fillfällen under åren 1978-1983 uttalat all spårbunden persontrafik bör prioriteras och främjas. Denna inställning, vilken torde delas av SJ, kan knappast vara förenlig med alt höga och helt omotiverade parkeringsavgifter tas ut av tågresenärerna.

Från Enköping har antalet lågpendlare ökat kraftigt under senare år, och det är f. n. ca 1 200.

En av SJ ägd grusad plan har under lång lid använts för parkering. För att fillgodose del ökade antalet pendlare har kommunen iordningställt en avgiftsfri parkeringsplats. Någon risk för all någondera av parkeringsplatserna skall utnyttjas av andra än lågresenärer finns inte, eftersom järnvägsstationen ligger på avsevärt avstånd från centrum.

SJ har nu planer på all införa parkeringsavgifler av en slorieksordning som torde öka bilägarnas benägenhet att använda bilen hela vägen till arbetet i stället för all utnyttja SJ:s tjänster. Jag vill därför ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att påverka SJ:s planering i delta och liknande fall?

10 § Kammaren åtskildes kl. 10.52.
In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert