Regeringens proposition

1983/84: 99

om fri prissättning beträffande courtage;

beslutad den 12 januari 1984.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås alt fri prissättning införs beträffande courtage, dvs. den provision som en fondkommissionär uppbär med anledning av uppdrag avseende handel med värdepapper för annans räkning. Den fria prissättningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

1 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 99

Prop. 1983/84: 99

Prop. 1983/84:99 2

Förslag till

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs all 42 S fondkommissionslagen (1979:748) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

42 S
Regeringen eller den myndighet Om del behövs med hänsyn till

som regeringen bestämmer får allmänhetens intresse får regering-
meddela föreskrifter om den provi- en eller den niyndighei som rege-
sion (courlage) som fondkommis- ringen besl;inimer meddehi före-
sionär uppbär med anledning av skrifter om den provision (cour-
kommissionsuppdrag. tage) som en fondkommissionär //(j-

uppbära med anledning av etl koniniissionsiippdrag som avser en värdepappersaffär lill ell belopp av högst 10000 kronor.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:99 3

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-01-12

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och stalsråden I, Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om fri prissättning beträffande courtage

I Inledning

Enligt 42 i) fondkommissionslagen (1979:748) fär regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om den provision (courtage) som fondkommissionär uppbär med anledning av uppdrag avseende handel med värdepapper för annans räkning. Med stöd av förordningen (i979:997) med bemyndigande för bankinspektionen atl meddela föreskrifter om fondkommissionärers provision meddelar inspektionen föreskrifter om courtagesaisernas storlek beträffande olika slag av värdepapper. I samband med atl regeringen den 28 april 1983 efler besvär fastställde elt beslul av bankinspektionen om ändring av courtagesatserna från och med den 1 maj 1983 lämnade regeringen inspektionen i uppdrag alt undersöka, om en fri prissättning helt eller delvis kunde införas beträffande courtagesatserna.

Bankinspektionen har efler utfört uppdrag redovisai resultatet i en skrivelse lill regeringen den 27 okiober 1983. Inspektionen föreslår all fri prissättning införs beträffande courtage. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör dock enligl förslaget ges möjlighel atl, om del behövs med hänsyn till allmänhetens intresse, meddela föreskrifter om courtage vid små värdepappersaffärer. Förslaget, som har upprättals efler samråd med representanter för fondkommissionärerna, börsstyrelsen och näringsfrihetsombudsmannen (NO) samt andra berörda intressenter och intresseorganisationer, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Prop. 1983/84:99 4

2 Allmänna utgångspunkter

Redan vid fondkomniissionshigens lillkomsi diskuterades fiägan om fri prissäilning beiräffande couruige. Alt ändå ell sysicm med lasisiällda courlagesalser behölls berodde bl. ;i. pä all det ansågs angelägel all antalet fondkommissionärer inle nämnvärt reducertidcs. En fii konkurrens bedömdes kunna medföra risk för all en del fondkommissionsbolag slogs ut frän marknaden, eftersom courlageinliikierna endasl iir av marginell betydelse för de banker som är fondkommissionärer (jfr prop. 1978/79:9 s. 149). Vad gällde minimicouriagel, dvs. del courlage som fär las ul vid bdoppsmässigi små värdepappersalfäier, framhölls å ena sidtin all del inle är rimligt alt fondkommissionärerna inle ges full kosinadsiäckning för sin arbele med små värdepapperstiffärer och å andra sidan all minimicouriagel av hänsyn till den aklieköpandc allmänheten inle borde höjas. I princip borde dock minimicouriagel i vart fall på sikl anpassas sä alt del ger kostnadstäckning (prop. s. 150).

Efler den nya fondkommissionslagens ikraftirädtinde den I jtiiiuari 1980 har courtagesatserna ändrats vid tvä tillfällen. Frän och med den I okiober 1980 höjdes couriaget för tiktier noterade på Slockholms fondbörs s.k. A:I-lista från 4,5 lill 5 promille av köpesumman. Vidare höjdes minimicouriagel fiån 30 lill 35 kr. Från och med den I maj 1983 infördes delvis nya grunder för beräkning av courlage. Couriagei för aklier m.m. upptagna på A:I-listan sänktes frän 5 lill 4,5 promille av köpesumman upp till 500000 kr., lill 3 promille av köpesumman frän 500000 kr. upp lill 3 milj. kr. och lill I promille av köpesumman till den del den uppgår lill eller överstiger 3 milj. kr. Vidare sänktes couriaget för aklier som är upptagna på A:!I-lislan och för aklier och vissa andra värdepapper som ej är inregistrerade hos börsen frän 7 lill 6,5 promille av köpesumman.

Besvär anfördes hos regeringen över bankinspektionens beslut om ändring av courtagesatserna från och med den 1 maj 1983. 1 ytininde över besvären anförde inspektionen atl den ökade aklieomsältningen på Slockholms fondbörs under de senasle åren medfört alt de stminianlagda courta-geintäklerna för fondkommissionärerna nästan fyrdubblats från är 1980 lill är 1982. Kostnaderna för fondkommissionärerna har inle alls ökal i samma takt. Med den dittills rådande konstruktionen av courtagesatserna v;ir de stora affärerna de mesl lönsamma för fondkommissionärerna.

I sitt beslut den 28 april 1983 med anledning av besvären ullalade regeringen att courtagesatserna i princip bör bestämmas så atl couriaget ger kostnadsläckning och en skälig vinsl. Utvecklingen på fondbörsen har gjort att courtageintäkterna blivit väsentligt högre än vad som följer av denna princip. Regeringen godtog den avvägning som bankinspeklionen gjort när den från nyss nämnda utgångspunkter fastställde de nya courtagesatserna. Besvären lämnades därför utan bifall.

Prop. 1983/84:99 5

3 Bankinspektionens framställning

Vid de överläggningar bankinspektionen haft med företrädare för fondkommissionärerna. börsslyrdscn och NO saml andra berörda inlressenlcr och inlresscorganistilioner motsatte sig inle någon av dessa en övergång på längre sikt till fri courlagcsiiltning. NO har förordat en fri prissättning. Sveriges aktiesparares riksförbund har förordat alt ell bcstiiml högsla courlage vid små tiklieaffårer behålls.

Bankinspeklionen har mol bakgrund av vad som framkommil vid övcr-liiggningarna fiamhållil följande. Sedan fondkommissionslagens lillkomsi har fondkommissionsbolagens konkurrensmöjligheter mot bankerna stärkts avsevärt främst genom att marknaden vuxit starkt. Antalet fondkommissionsbolag har vidare fördubblats. Bolagen har också fått en ökad finansiell styrka. Verksamheten har breddals. För fondkommissionsbola-gen som kollektiv finns därför inle ens i ell läge med lägre börskurser och en dämpad aklivilel på börsen någon risk för all en priskonkurrens från bankerna skulle leda lill all en nämnvärd del av bolagen skulle bli utslagna. Inspektionen har därför inle tvekat all föreslå en i princip fri priskonkurrens mellan fondkommissionärerna.

1 framslällningen har bankinspeklionen siirskilt tagit upp frågan om etl minimicourtage bör gälla, även om prissättningen i övrigl är fri. För en hell fri prissättning talar alt små aktieaffärer är föga attraktiva för fondkommissionärerna och atl de har etl befogal intresse att få kostnadstäckning även för dessa. En priskonkurrens betriiffande dessa affärer verkar inte på samma sålt som Verksamheten i övrigt lill allmiinhetens förmån. Om å andra sidan courlägen vid småaffärer inte får sällas lägre än vad som motsvarar full kostnadsläckning föreligger risk för alt småaffärer försvåras eller omöjliggörs. Detta är i längden oförenligt med en sund akliehandel. Inspekfionen har emellertid Irols della inle ansett det nödvändigl all inspektionen även i fortsättningen fastställer minimicouriagel. Liksom beträffande övrigl courlage synes man i första hand böra lita till en fri priskonkurrens. Det torde vara tillräckligl alt regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspeklionen får befogenhet att gripa in. om utvecklingen skulle bli sådan att småtiffiirer omöjliggörs eller slarkt försvåras.

Vad gällde övergången lill en fri prissättning beträffande courtage påpekades vid överläggningarna frän fiera håll att en alltför snabb övergång skulle kunna skapa problem för vissa fondkommissionärer och rubbningar i marknaden. Flertalet branschorganisationer uttalade sig därför för att övergången till fri courtagesällning skulle göras successiv genom att först endast couriaget vid större aktieaffärer skulle få sällas fritt.

Med utgångspunkt i önskemålen om en successiv övergång till fri courtagesällning pekade bankinspektionen på två alternativa lösningar för en sådan övergång. Enligl det första alternativet skulle couriaget vid affärer

Prop. 1983/84:99 6

där köpesumman översteg vissl belopp släppas fritt omeddbarl. 1 övrigt skulle den nuvarande regleringen beslå under år 1984. Under hösten 1984 skulle effekterna av ändringen studeras. Enligl del andra allernalivel skulle hell fri courtagesällning införas från och med den 1 juli 1984.

Enligl bankinspektionens mening år det förknippal med llerti nackdelar alt successivt övergå lill fri coiirlagesättning. varvid coiiilagcl först skulle släppas fritt för siörre affärer för all mtm skall kunna studera verkningarna av den fria konkurrensen. För det förslå måsle gränsen för fri coiirlage-siitlning sällas ganska lågl. l.ex. vid affärer på 100000 kr. För del andra skulle det dröja ell år innan en hell fri prissättning slår igenom. Branschre-presenlantcrna har också utlalat sig för del andra allernalivel. dvs. all couriagei släpps helt fritt frän den I juli 1984. Även inspektionen förordar därför delta alternaliv.

4 Föredragandens överväganden

Redan vid tillkomsten av 1979 års fondkommissionslag diskiilerades ulförligt. om prissättningen på courlage skulle vara fri eller inle. Vad som då ansågs tala för en prisreglering av couriagei var risken för all en fri courtagesällning skulle kunna föra med sig all bankerna skulle kunna konkurrera ut de fåtaliga fondkommissionsbolagen frän marknaden. För bankerna är nämligen courlageinkomslerna endasl av marginell betydelse. Som bankinspeklionen framhållit i sin framställning år bilden i dag en annan. Omsättningen på börsen har tiodubblals sedan är 1978, medan coiirlageinliiklernii sjudiibblals. Fondkommissionsbolagen har under samma lid ökal sina nitirknadsanddar från 32% lill 50%. Deras vinster har varil höga. Antalet fondkommissionsbolag har fiirdiibblats. Fondkommissionsbolagens verksamhet h;ir breddats och deras finansiella styrka ökal. Jag delar därför bankinspektionens uppfiillning all del inle nu bör föreligga någon risk för all fri priskonkurrens frän bankerna skulle leda lill alt antalet fondkommissionsbolag nämnviirt skulle reduceras. Om utvecklingen skulle ge anledning till det kan dessutom NO ingripa med stöd av konkurrenslagen (1982:729). Som tillsynsmyndighet har också bankinspeklionen möjlighet alt gripti in. En fri prissättning av courlagcn kan därför även enligt min mening införas.

Vad gäller minimicouriagel finns, som bankinspektionen framhållit, i och för sig skäl för atl behålla någon form av reglering. En fri prissäilning får nämligen inle leda till alt mindre aklieaffärer försvåras eller omöjliggörs. 1 likhei med inspektionen anser jag emellertid all fillräckliga garanlier mot en sådan utveckling erhålls, om regeringen dier efter regeringens bemyndigande bankinspektionen får befogenhet atl ingripa med föreskrif-ter om courtagets storlek vid värdepappersaffärcr av mindre omfallning. om allmänhetens intresse skulle kräva del. Enlial min mcnins: bör 10000

Prop. 1983/84:99 7

kr. utgöra den övre gränsen för storleken på en sådan affär för vilken regeringen eller bankinspektionen skall kunna ge föreskrifter. Sådana föreskrifter bör kunna avse antingen ell högsla courlage eller ett bcstiiml courlage som varken får överskridas eller underskridas. Jag föreslår atl 42 S fondkommissionslagen tindras i enlighet med det anförda.

Bankinspektionen htiri sin framsläUning diskiileral Ivä allern;itiv niir del gäller övergången lill fri prissiiltning. 1 likhet med inspektionen anser jag all allernalivel med en successiv övergång är förknippat med liera nacktlc-lar. Dessti iir friimst all griinscn för fri coiirlagesiillning måste siillas relativt lägl och all del skulle dröja ganska liingc innan de nya reglerna hdl slår igenom. Jag anser i likhei med inspekfionen och branschrcpresenlan-lerna atl övergången lill elt i princip fritt prissiiltningssystcm för courUigc bör införas vid en tidpunki som ger fondkommissioniirerna tillräcklig lid atl tillpassa sig till det nya systemet. Den 1 juli 1984 får anses vara en liimplig tidpunkt. Den föreshigna lagiindringen bör således träda i kraft då. Jag utgår diirvid frän all inspekfionens föreskrifter kommer ;iU gälla lill niimnda dag.

5 Hemställan

Med hänvisning lill vad j;ig nu har anföll hemsliiller jag atl regeringen föreslår riksdagen all

anla inom finansdeparlemenlel uppriillal förslag till lag om iindring i fondkommissionshigen (1979: 748).

6 Beslut

Regeringen ansliiicr sig fill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen all anla del försUig föredraganden lacl fram.

Prop. 1983/84:99 8

Bilaga I

Banlinspektionens framställning

Utredning om fri prissättning beträffande courtage

Inledning

1 samband med atl regeringen 1983-04-28 efter besviir ftistsliillde bankinspektionens beslut om de nya courlagesalser. som Iriidde i krtift den I maj 1983, uppdrogs åt bankinspektionen alt undersöka om en fri prissäilning kan helt eller delvis införas i fräga om courtagesatserna. Regeringen uppdrog vidare åt bankinspeklionen alt därvid samråda med fondkommissionärerna, styrelsen för Stockholms fondbörs och Näringsfrihelsombudsmannen (NO).

Ulredningsaibelel har bedrivits av en arbetsgrupp inom inspektionen i nära kontakt med en samrådsgrupp med representanter för fondkommissionärerna. börsslyrdsen och NO saml andra berörda intressenter eller intresseorganisationer. Som en inledande åtgärd skickade bankinspeklionen 1983-06-20 ut en skrivelse med en inbjudan atl utse represenlanl(er) lill samrådsgruppen och alt delge inspektionen intressenternas eller intresseorganisationernas synpunkter på några frågor som angavs i denna skrivelse.

Till samrådsgruppen inbjöd bankinspektionen 2-4 representanter för fondkommissionärerna, samt en representant för envar av börsslyrdsen. NO. Sveriges Aktiesparares Riksförbund. Svenska försäkringsbolags Riksförbund. Sveriges Industriförbund, Värdepappersfonders förening och ev. andra berörda intressenter eller intresseorganisationer.

Inspektionen ville med denna skrivelse inhämta synpunkter frän de berörda inlressenlerna/inlresseoiganisationerna på vad som eller vilkti ändrade förhållanden som kan ge regering och riksdag anledning ompröva beslutet från 1979 att låta inspektionen fastställa courtagesatserna. Inspektionen var ocksä intresserad av att få synpunkler på några olika courlage-moddler, exempelvis I) hell fri prissättning. 2) fritt courtiige under ell fastställt högstpris eller 3) fri prissättning utom minimicourtage som även fortsättningsvis skulle fastställas av btinkinspeklionen. Inspektionen var ocksä intresserad av att få synpunkter på andra alternaliv med de för- och nackdelar som intressenterna ansåg vara förknippade med allernaliven.

Av svaren som hankinspektionen fåll på sin skrivelse 1983-06-20 lill olika intressenter framgår bl.a. följande. NO förordar en fii prissiillning och konstaterar i sill svar alt försl om några mera påtagliga nackdelar med en fii prissättning kan påvisas bör modeller för någon offenllig prisreglering diskuteras. Sveriges Industriförbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Värdepappersfonders förening samt Akliefriimjandel har också den uppfattningen all fri konkurrens och fri prissiillning bör råda i

Prop. 1983/84:99 9

fråga om courlage. Svenska Bankföreningen ansåg sig inte kunna lämna några detaljerade kommentarer på de i skrivelsen ställda frågorna med stödjer ändå uppfattningen att en fri konkurrens och en fri prissättning bör eftersträvas. Svenska Sparbanksföreningen anför all föreningen finner det angeläget att frågan utreds förutsällningslöst. Sveriges Aktiesparares Riksförbund förordar etl fritt courlage under ett fastställt högstpris samt atl minimicouriagel skulle behållas pä samma nivå som nu. Sveriges För-eningsbankefs Förbund föredrar del nuvarande systemet med fastställda courtagesatser och anför alt minimocurtagel bör höjas så atl det ger full kostnadstäckning. Första Sparbanken anför atl utredningsarbetet bör bedrivas med inriktning på att en helt fri prissättning införs. Ulredningen bör emellertid särskilt belysa konsekvenserna för småspararna i aklier.

Förarbeten till nuvarande regler in. m.

Frågan om couriaget behandlades av statsmakterna så sent som är 1979 i samband med atl den nya fondkommissionslagen (SFS 1979:748) antogs. Fondbörsutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1976:54) om fondkommissionsrörelse (sid. 143-151, 187- 194) att reglerna om fastställda courtagesatser skulle upphävas, men på grund av risken för prissamarbete förordades atl bankinspeklionen skulle pröva vilka högsta courlagesalser en fondkommissionär skulle ha rätt att tillämpa. Vidare föreslog utredningen atl inspektionen skulle bestämma storieken av det s.k. minimicouriagel, som får tas ul vid beloppsmässigt små värdepappersaffärer.

Fondbörsutredningens förslag fick elt mycket skiftande mottagande (se prop. 1978/79:9 sid. 90-93). Bankinspektionen liksom l.ex. NO uttalade sig för en i princip helt fri konkurrens. För ett bibehållande av gällande syslem med faslställda courlagesalser uttalade sig bl.a. sparbanksföreningen, fondkommissionsfirmorna och Sveriges Aktiesparares Riksförbund. En tredje grupp med bl.a. bankföreningen anslöt sig till en reservation i utredningen mol prisreglering utom i fråga om minimicouriagel. vilkel borde bestämmas så att det skulle ge full kostnadsläckning.

Som skäl för fri konkurrens anfördes bl. a. att fondkommissionsmarkna-den inle skiljer sig på så avgörande sätt från andra marknader med oligopo-lilisk konkurrens, dvs. fålalskonkurrens, atl en särskild högslprisreglering är befogad. Vidare anfördes att de möjligheler som redan nu finns att ingripa mot skadlig prissamverkan torde vara fullt tillräckliga, eventuellt i kombination med en rätt för bankinspektionen att ingripa med ålgärder, om del skulle behövas. Det ansågs också finnas risk för att de av bankinspektionen fasisliillda högslpriserna kan komma atl uppfattas som sanktionerade av samhället. Det fanns enligt vissa instanser inte heller anledning atl tro all det behövs särskilda regler som skall hindra bankerna atl la ut oskäliga priser vid små affärer.

De remissinstanser som förordat alt den nuvarande ordningen behölls underströk särskill alt en fri konkurrens medför risk för all förelag slås ul

Prop. 1983/84:99 10

eller läggs ned. Svenska sparbanksföreningen pekade härvid på erfarenheterna frän bl.a. Förenta staterna. Fondkommissionsfirmorna framhöll all situationen skulle bli verkligt allvarlig, om firmorna i fräga om de siörre värdepappersposterna skulle utsättas för en priskonkurrens från bankerna, för vilka koslnaden endasl har marginell betydelse. Vidare framhölls alt förslagel skulle komma att leda till beiydande höjningar av minimicourla-gen vilkel vore olyckligt mol bakgrund av de nuvarande strävandena all öka spridningen av aktieägandel i landet.

I regeringens proposition (prop. 1978/79: 9 s. 149) anförde departementschefen att fondkommissionsmarknaden inle skiljer sig på nägol avgörande sätt från andra marknader med fåtalskonkurrens och att det finns möjligheter alt ingripa mot skadlig prissamverkan. Fondkommissionsmarknaden är dock speciell såtillvida att frågan om couriaget är ytterst väsentlig för fondkommissionsbolagen, medan den för de banker som är fondkommissionärer endast har marginell betydelse. Man kunde därför inte bortse från risken att en fri konkurrens kan leda till att en del fondkommissionsbolag slås ul från marknaden. Erfarenheterna från bl.a. Förenta staterna talade ulan tvekan i denna riktning. Han ansåg vidare all del var angelägel alt antalet fondkommissionärer inte nämnvärt reducerades. Vid en samlad bedömning av de olika synpunkter som kan läggas på frågan om courtage fann departementschefen del lämpligast all grunddragen i del nuvarande! syslemel med faslställda courlagesalser behålls, i vart fall tills erfarenheter hade vunnits om hur den nya lagstiftningen om fondkommissionsrörelse verkar i praktiken. Departementschefen underströk också att de courlagesalser som i dag tillämpas var relativt låga vid en internationell jämförelse. Det var inle säkert atl en fri konkurrens på della speciella område i längden skulle innebära att courtagesatserna sänktes på nägol avgörande säll.

Elt särskill problem i delta sammanhang utgör del s. k. minimicouriagel. som f. n. inle ger koslnadstäckning för de små affärer som en fondkommissionär förmedlar. Utredningen och vissa remissinstanser hade av hänsyn främsl lill den aktieköpande allmänheten ansett att della courlage inte borde höjas. Från bl.a. reservanterna i utredningen och bankföreningen hade å andra sidan framhållits alt det är orimligt all fondkommissionärerna inle ges full koslnadstäckning för sill arbele med dessa affärer. Enligl departementschefens mening kan slarka skäl anföras för båda dessa synpunkter. Han ansåg dock i princip alt minimicouriagel i vart fall på sikt bör anpassas så att det ger kostnadstäckning. Härigenom kan efterfrågan på denna del av värdepappersmarknaden föras över till andra tjänster som bättre kan tillgodose kundernas intresse som l.ex. köp av andelar i aktiefonder. Det borde emellertid överlåtas lill bankinspektionen atl fastställa minimicourtagesalserna.

Riksdagen antog regeringens proposition utan erinran i denna del.

Prop. 1983/84:99 II

Nuvarande courtagereglering

Med nu gällande lagregler och på grund av regeringens bemyndigande (SFS 1979:997) är det bankinspektionens skyldighet alt bestämma courtagesatserna i enlighet med statsmakternas i proposition, utskottsbetänkande och andra förarbeten lämnade riktlinjer. Därvid skall - som angavs i prop. 1978/79:9 s. 149 - bankinspektionen tillgodose också konsumenternas intressen.

Sedan den nya fondkommissionslagen trätt i kraft 1980 har courtagesatserna ändrats tvä gånger. En höjning av courtagesatserna skedde fr. o. m. 1 okiober 1980 dä couriaget för bl.a. A I-listans aktier höjdes från 4,5 promille till 5,0 promille samt minimcourtagel höjdes från 30 lill 35 kronor. Den andra ändringen inträffade under våren 1983 då en ny princip för courtageberäkningen infördes. Couriaget för pä A I-listan upptagna aktier sänktes frän 5 promille till 4,5 promille av köpesumman i fråga om affärer upp till 500000 kronor. På den del av köpesumman som ligger mellan 500000 kr. och 3 milj. är couriaget 3 promille och på delen däröver 1 promille. Vad beträffar på A Il-listan upptagna aktier samt hos börsen ej inregistrerade aktier, konvertibla skuldebrev m. m. sänktes courtagesatsen frän 7 promille till 6,5 promille av köpesumman.

Efter courtagesänkningen i maj 1983 tillämpas i Sverige courlagesalser som i internationell jämförelse är låga. I våra nordiska grannländer tillämpas följande courlagesalser vid handel med aktier:

Norge 7,5 promille

Danmark 7,5 promille på affärer upp till 100000 min 25:-max 500: -5.0 promille av kursvärdel på 100000 kr. o däröver

Finland 10 promille

Som skäl lill sänkningen av courtagesatserna anförde bankinspektionen i yttrande 1983-04-14 till regeringen över de besvär som anförts av en bank och vissa fondkommissionsbolag bl.a. att aklieomsältningen på Slockholms fondbörs under de två senaste åren ökat myckel kraftigt, från 7.6 mdr kr. 1978 till 18,6 mdr 1981 och 29,1 mdr 1982. Della har återspeglats i kraftigt höjda courtageinläkter hos fondkommissionärerna. från 5'} mlj. kr. 1978 lill 231 milj. kr. 1981 och 352 milj. kr. 1982. En väsentlig faktor vid beslutet om all differentiera courtagesatserna var att kostnaderna för fondkommissionärerna att ulföra fondkommissionsuppdrag inle ökar i samma relation som intäkterna för större affärer. Med tidigare konstruktion av courtagesatserna har de stora affärerna varit de mest lönsamma för fondkommissionärerna och detta har accenluerals kraftigt vid höjda börskurser och livligare omsättning. Kostnaderna för fondkommissioniirerna har inle tillnärmelsevis ökal i samma lakl med likväl inneburit högt uppdrivna löner och andra ersåltnincar. särskill lill mäklarna. ■

Prop. 1983/84:99 12

Samrådsgruppen Sammanliädet 1983-10-13

Vid sammanträdet yppades från några håll tveksamhet inför övergången till fria courtage. Ingen motsatte sig emellertid att en sädan ordning skulle införas pä längre sikt. Emellertid framhölls från fiera håll. bl.a. chefen för Stockholms fondbörs samt representanter för banker och fondkommissionsbolag, oro för alt övergången skulle skapa problem för vissa fondkommissionärer och rubbningar i marknaden. Flertalet branchrepresen-tanler uttalade sig för en successiv övergäng. Denna skulle åstadkommas genom att endast courtagen vid större affärer skulle släppas omedelbart fria, medan nuvaiande reglering i övrigl skulle bestå under 1984. Under hösten 1984 skulle en konlrollstation anordnas, varvid vunna erfarenheter skulle kunna studeras. Såsom lämplig gräns angavs ett köpeskillingsbelopp på 3 milj. kronor.

Å andra sidan framhölls från representanten för Sveriges Aktiesparares Riksförbund atl priskonkurrens inom ramen för fri prissättning i och för sig kunde vara önskvärd. Man borde emellertid tillse atl de små aktieägarna inte fick höjda kostnader, minimicouriagel borde inte få höjas.

NO:s representant ansåg atl en övergång till fri prissättning borde ske snarast. Han uttalade emellertid förståelse för att ålgärder vidtogs för all mildra övergångspioblemen i en tidigare sä hårt reglerad marknad.

Sammanträdet 1983-10-24

Vid sammanträdel presenterade inspektionen ell allernativt innebärande successiv övergäng enligl de vid förra sammanträdet presenterade tankegångarna. Med tanke bl. a. på syftel att kunna studera verkningarna av en övergång till fria courtage ansåg inspektionen dock all gränsen borde sättas avsevärt lägre, förslagssvis vid en köpeskilling på 100000 kronor. Alternativet skulle vara att sälla hela reformen i kraft den 1 juli 1984.

I den efterföljande diskussionen framhölls för- och nackdelar med de båda allernaliven. Alt en ev. beloppsgräns måsle sällas liigre än 3 milj. kr. mötte förståelse. Till slut enade sig samtliga branschrepresenlanler om all förorda alternativet med helt ikraftträdande den 1 juli 1984.

Företrädaren för Sveriges Aktiesparares Riksförbund förordade däremot alternativet med successiv övergång och yrkade på titt minimicouriagel skulle ligga fast.

NO:s representant sade sig. om än med beklagande av uppskovet, kunna ansluta sig till elt ikraftträdande den 1 juli 1984.

Bankinspektionens synpunkler och förslag

Såsom bankinspeklionen konstaterade i sitt remissvar på fondbörstitred-ningens belänkande, skiljer sig inte fondkommissionsmarkntiden på någol avgörande sätt frän andra marknader med fålalskonkurrens. Möjlighet finns all inskrida mot skadlig prissamverkan. Detta synsätt godtogs iiven i prop. 1978/79: 9 med förslag till ny fondkommissionslag m. m.

Prop. 1983/84:99 13

En konsekvens härav måsle bli atl fri priskonkurrens i princip bör råda. Atl regeringen inle dä ville följa inspektionens förslag om fri prissättning berodde pä farhågor för att en fri konkurrens kunde leda lill alt en del fondkommissionsbolag slogs ut från marknaden.

Oavsett om det då fanns fog för sådana farhågor, har fondkommissions-boliigens konkurrensmöjligheter gentemot bankerna sedan dess radikalt ändrats till bolagens förmän. Viktigast härvidlag är inte ändringarna av markntidsanddarna. Fondkommissionsbolagens andel är nu över 50 procent mol 32 procent 1978. Vikligare år au marknaden vuxii så starkt, att både banker och fondkommissionsbolag varit överlupna med arbetsuppgifter. De har endast med svårighet kunnat utföra dessa. Vinsterna på ömse häll har siegrals slarkt. Omsiitiningen pä börsen har sålunda mer än tiodubblals sedan 1978. medan courtageinliikterna sjudiibblals. Vinsterna har varil sä höga, att nysttiritide fondkommissionsbolag redan efter ell är kunnat lägga upp ansenliga reserver. Anliilel fondkommissionsbolag har föidtibbkiis. Bolagen har genom höga löner och andra ersäilningar kunnai drti lill sig högt kvtilificerad e.\pertis, som ger ökad styrka i konkurrensen. Verksamheten har breddals och aktiverats. Del galler särskill servicen till insiittitionella placerare. Eli annat expansivt fåll är introduktioner och emissioner. Några fondkommissionsbolag har en finansiell siyrkti som kan viil m;ila sig med medelstora bankers. Boltigen har i flertalet fall fäll nya kapilalslarka ägtire, l.ex. slora börsnoterade förelag eller inveslmenlho-lag.

För fondkommissionsbolagen som kollekliv finns under dessa förhållanden ingen risk för ;iii en priskonkurrens från bankerna skulle ledti lill till en luimnvärd del av bolagen skulle bli ulslagnti. Denna bedömning giiller iiven i ell liige med lägre börskurser och en dämpad akliviiel pä börsen. Del kan tilläggas, all slalsniakterna inle har tinledning till tillse all saniiliga fondkommissionsbolag fär underlag för en foristiii siarki vinstgivande verksamhel. Hiir som pä andra områden bör gälla au företagen själva måste driva sin verksamhel sä, all de kan överleva och uiveckhis. Skulle mot all rimlig förmodan skadlig prissamverkan förekomma, finns medel till inskrida hiiremoi.

Inspektionen tvekar alliså inle titt föreslå övergång lill i princip fri priskonkurrens mellan fondkommissionärerna. En sådan ordning bör varti lill fördel för allmänheten och motverka tendenser lill yvighet i koslnadshånseende som fiamiräli inom branschen. Del finns enligt inspekfionens mening skiil all överväga inskränkningar endasl pä en punkt, nämligen i fråga om minimicouriagen. De uigår på affärer som iir sä små, all eljest tillämpad proniilleberiikning inte ger koslnadstiickning. Fondkommissionärerna har i och f'ör sig elt befogat intresse av all koslnadema blir liickia även vid sädana affärer. Det rör sig emellerfid om affärer som i allmänhet framstår som föga ailraktiva för fondkommissioniirerna. Diirför verkar priskonkurrensen inle pä samma säll till allmänhetens förmän som vid

Prop. 1983/84:99 14

verksamheten i övrigt. Det kan också anföras skäl för att courtagen vid småaffärer hålles lägre än som motsvarar full koslnadstäckning. Eljest föreligger nämligen risk att småaffärerna försvåras eller omöjliggöres. Småaffärerna är en förutsättning för att småsparare i aktier skall kunna själva förvalta aktierna aktivt, och förekomsten av småsparare år i längden omistlig i en sund aktiehandel. Denna får inte förbehållas professionella placerare, medan småspararna hänvisas lill alt skaffa sig aktiefondsandelar.

Här anförda synpunkler kunde leda lill au inspektionen även i fortsättningen skulle faslslälla minimicouriagel. Enligl inspektionens mening är detta dock inle nödvändigl. Även i denna del synes man i första hand böra lita till en fri priskonkurrens. Det torde vara lillräckligt all regeringen eller efter regeringens beniyndigande bankinspektionen får befogenhet atl ingripa om utvecklingen skulle bli sitdan att småaffärer skulle omöjliggöras eller suirki försvåras.

Av redogörelsen för överläggningarna i samrådsgruppen 1983-10-13 och 1983-10-24 framgår, alt fiertalei representanter för de berörda parterna ansåg atl en övergång lill fri prissättning borde ske. I valet mellan olika alternaliv uttalades fiån de fiesta häll stöd för det som inspektionen nu förordat. De fiesta uttalade sig emellertid för en successiv anpassning, viirvid endasl de större aktieaffärerna skulle ha fri prissäilning i en första etapp. Härvid hänvisades lill utländska förebilder där man tillämpat länga öveigängsiider. Vidare ullalades farhågor för atl mindre fondkommissionärer skulle få anpassningssvårigheter med rubbningar i marknaden som följd.

För inspektionen ter sig denna argumeniation i väsentliga delar som svårförståelig. Det rör sig om en bransch som under sjuttiotalet varil lönsam och under de tre senaste åren extremt lönsam. Vidare kan påpekas, all iiven efter övergäng till en fri prissäilning, prisel inle blir del enda eller ens det viktigaste konkurrensmedlet. Kvaliteten och pålitligheten kommer ;iti betyda viil så myckel både i fråga om stora och små aktieaffärer. Del är ntiniligen med hjälp av dessa konkurrensmedel som vissa banker och fondkommissionsbolag kunnat skaffa sig ökade marknadsandelar. Del bör ånyo understrykas, all del allmänna inle kan ha någon förpliktelse att genom piisreglering tillse att samtliga fondkommissionärer skall kunna bedriva en mycket lönsam rörelse.

Inspekfionen kan eniellertid ha viss försiilelse för alt enstaka banker och fondkommissionsbolag kan behöva någon tid för atl anpassa sig till en fri prissiittning. Delta kan åstadkommas antingen genom atl ikraftträdandet seiuirelägges, l.ex. lill 1984-07-01. eller med en inom samrådsgruppen föreslagen melod att till en början införa fri prissäilning vid större affärer och förskjuta ikraftiriidandet i övrigt lill 1985-01-01. Därvid skulle verkningarna av en fii prissäilning kunna sluderas under hösten 1984 och evenuielli erforderliga lagstifiningsiniiiativ kunna tagas. Det först nämnda

Prop. 1983/84:99 15

alternativet skulle inle medföra molsvarande möjligheler till utvärdering men å andra sidan ge banker och fondkommissionsbolag lid alt anpassa sig i förväg lill de nya förhållandena.

1 valet mellan de båda allernaliven bör betiktas, att en utvärdering skulle förutsätta en förhållandevis låg gräns, över vilken courtagesätlningen skulle vara fri, t. ex. lOOOOO kr. Del skulle vidare dröja ett hell är innan den fria couriagesäitningen skulle vara helt genomförd. Inom samrädsgruppen har ocksä samtliga branschrepresenlanler uitalat sig för alternativet med ikraftiriidande den I juli 1984 över hela linjen. Inspekfionen vill för sin del förorda cjelia allernativ.

1 enlighel med del anförda föreslår bankinspektionen, atl nuvarande besiiimnielse i fondkommissionslagen om skyldighel för inspektionen alt fasisiiilla eouriagesatserna upphäves och ersätts med en regel som ger regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen befogenhet att. om del behövs med hänsyn lill allmänhelens intresse, bestämma eourttige vid små värdepappersaffärer. Övergängen lill fri prissäilning bör ske 1984-07-01.

Lagförslag bifogtis.

1 behandlingen av della iirende har deltagit förutom undertecknade Walbeig och Hedberg, den senare föredragande, bankinspekiören Åkerblom stinn siirskilt utsedda ledamölerna Lindbeiger. Tolsioy. Siegbahn. .Andersson och Even Hedberg.

Sien Walbeig

Lars Hedberg