Regeringens proposition

1983/84:96

med förslag till ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark;

beslutad den 15 december 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoli ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en allmän regel om hänsyn till naturvårdens intressen vid bedrivande av jordbruk införs i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

I Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr 96

Prop. 1983/84:96

Prop. 1983/84:96 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

dels atl 12!) skall ha nedan angivna lydelse.

dels alt i lagen skall införas tvä nya paragrafer. 6a och 9at!i}. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

6a ii

Vid skötsel av Jordbruksmark och vid annan markanvändning i Jiird-hriikel skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket, såsom 1 fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande atl pågående markanvändning avsevärt försvåras.

9aS

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förhud som behövs för alt f(ireskrifter som meddelats ined st(id av 6a§ skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan del har visat sig atl lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har fölfts. I brådskande fäll eller när del annars finns särskilda skäl. får dock föreläggande eller förhud meddelas omedelbart.

I heslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden sälta ut vite.

Lantbruksnämnden fur förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

12§ Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mol 4 § första stycket,

2. utfört läkt i strid mot 4 § andra stycket.

Prop. 1983/84:96 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

3. bryter mot föreläggande som 3. underlåter att följa ett före-

har meddelats med stöd av 9§, om läggande eller bryter mot etl förhud
inte föreläggandet har förenats med som har meddelats med stöd av 9
vite, eller 9a§, om inte föreläggandet el-

ler förbudet har förenats med vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

ti Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 96

Prop. 1983/84:96 4

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTEI" PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1983-11-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen. GusUifsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Rainer, Bodslröm, Göransson. Gradin. Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: slalsrädet Lundkvist

Lagrädsremiss med förslag lill ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

1 Inledning

I en inom jordbruksdepartementet upprättad promemoria (Ds Jo 1983:9) Hänsyn lill naturvårdsintressena vid hedrivande av jordbruk föresläs all en hänsynsregel i sådant avseende införs i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Promemorians förslag till lagtext bör fogas som bilaga I lill regeringsprolokollet i della ärende.

Efter remiss har yltranden över promemorian avgetts av slatskontorei, riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet, lantbruksslyrelsen. skogsstyrelsen, sialens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Södermanlands lån. Älvsborgs län, Örebro län och Väsiernorrlands län saml Lanlbrukarnas riksförbund (LRF).

En sammanslällning av remissyllrandena bör fogas som bilaga 2 lill regeringsprolokollet.

2 Föredragandens överväganden

De areella näringarna jordbruk och skogsbruk bedrivs pä en areal som omfallar mer än hälften av Sveriges landyta och har format del nuvarande kulluriandskapet. Jord- och skogsbruket kännetecknas bl.a. av en snabb teknisk utveckling, ett intensivt utnyttjande av marken och en storskalig drift och teknik. Uppbyggnaden av rationella jordbruksföretag och effek-tiviseringen av befintliga brukningsenheler förutsätter ofta struktur- och arronderingsförändringar. Dessa medför inte sällan större fäll, täckdikning, borttagande av odlingshinder såsom rosen och åkerholmar, ändrad hägnadsinddning m. m. Dessa och andra åtgärder som vidtas i jordbruket kan påverka landskapsbilden och naturmiljön eller innebära förändringar i

Prop. 1983/84:96 5

kulturlandskapets karaktär som i vissa fall kan bedömas som oliimpligti. Även växt- och djurlivet kan påverkas på ell negativt sätt.

Sarnhällel har i dag möjligheler alt skydda angivna ntilurvårdsintresscn. främsl genom nalurvårdslagen (1964:822) eller föreskrifter som medddals med slöd av denna. För skogsbrukels del gäller därutöver enligt skogsvårdslagen (1979:429) all hänsyn skall las lill naturvårdens och andra allmänna intressen i samband med avverkning och skogsvård. Regeringen eller myndighet som regeringen beslämmer får meddela föreskrifter om hur denna hänsyn skall las. säsom i fråga om hyggens storlek och iillågg-ning. beståndsanläggning, kvarlämnande av Irådsamlingar och skogsbilvägars sträckning. Bemyndigandet medför inte befogenhet all meddela föreskrifter som år sä ingripande all pågående markanvändning avsevärt försvåras. Regeringen har bemyndigat skogsstyrelsen till meddela sådana föreskrifter efler samråd med stålens naturvårdsverk och annan berörd cenlral myndighet,

1 motiven lill skogsvärdslagens beslämmelser (prop, 1978/79:110) frtim-hålls bl. a. att skogsbruket skall bedrivas med hänsyn lagen lill skogen som livsmiljö för växter och djur. fill skogens inverkan på vallenbalans och lokalt klimat och till möjligheterna atl nyttja skogsmarken för friluftsliv och rekreation. Hänsyn skall vidare tas till värdefull kulturmiljö och landskapsbild. Om oprövade brukningsmetoder aktualiseras, bör miljöeffekterna klarläggas innan metoderna tas i praktiskt bruk. I motiven sägs vidare all skogsvårdslagens hånsynsregler bör betraktas som samhällets minimikrav för skölseln av skog. De krav som slälls kan normalt förenas med ell rationellt skogsbruk. Nalurvårdslagen får följaktligen främst betydelse i de fall då skyddsintressel kräver särskilda eller strängare föreskrifter.

Några beslämmelser som molsvarar dem som enligl skogsvårdslagen gäller för skogsbruket finns inte för jordbruket. Frågan har emellertid varil aktuell i olika sammanhang. I förarbetena fill lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skölsdlagen) diskuterades sålunda frågan om man i lagen borde införa beslämmelser om hänsynslagande till naturvården vid bedrivande av jordbruk (prop. 1978/79:163). Tanken på en sådan lagregel avvisades emellertid av den dåvarande departementschefen som ansåg all naturvårdsintressena inom jordbruket liksom dittills borde tillvaratas med slöd av naturvårdslagen. Han ansåg att det inte fanns skäl atl vid sidan av de beslämmelser som finns i nalurvårdslagen föra in någon allmän regel om hänsyn till naturvården i skölsdlagen. Däremot fanns det anledning alt ytterligare överväga bl.a. hur samarbetet mellan lantbruksnämnderna och länsstyrelserna i dessa frågor skulle kunna effektiviseras. Riksdagen hade inte någon erinran mot detta (JoU 1978/79:33. rskr 402).

På uppdrag av regeringen lämnade lantbruksslyrelsen, statens naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet i en särskild rapport under år 1981 förslag lill ett antal åtgärder som syftade till att öka hänsynen till bl.a.

Prop. 1983/84:96 6

naturvården vid bedrivande av jordbruk. Förslagen har remissbehandlats. Frågan om en allmän hänsynsregel till förmån för naturvården vid bedrivande av jordbruk har ocksä behandlats av riksdagen fiera gånger, se JoU 1980/81:5. 1981/82:19 och 1982/83:4. I sistnämnda betänkande uualade jordbruksulskoltet i anledning av bl.a. den socialdemokratiska motionen 1981/82:1921 om miljövården följande:

Som tidigare berörts ingår i den nya skogsvårdslagen bestämmelser om vilken hånsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog (21 S). 1 sina föreskrifter lill nämnda paragraf har skogsstyrelsen mycket ingående utvecklat vad som gäller beträffande nalurvårdshänsyn i skogsbruket. Enligl ulskotlels mening finns inte anledning atl längre dröja med att införa en motsvarande reglering när det gäller de hänsyn som bör tas till naturvårdens intressen i samband med jordbrukets bedrivande. Föreliggande utredningsmaterial bör utgöra tillräckligt underiag för etl förslag till lagstiftning i ämnet från regeringens sida.

Riksdagen beslutade, i enlighel med utskottets hemslällan, alt ge regeringen lill känna vad som anförts om behovet av alt en allmän hänsynsregel för naturvård infördes i berörd lagstiftning (rskr 1982/83:38).

I enlighel med riksdagens begäran har förslag till lagreglering av frågan lämnats i den inledningsvis nämnda promemorian Hänsyn lill naturvårdsintressena vid bedrivande av jordbruk.

Vid remissbehandlingen har samtliga remissinstanser utom LRF tillstyrkt promemorieförslaget eller lämnat det utan erinran. LRF uttrycker oro för att förslaget syftar lill att mer generellt tvinga jordbruket till begränsningar i driften eller i jordbruksföretagens utveckling. LRF anför sammanfattningsvis atl del enligl förbundets mening är utomordentligt angeläget att jordbrukarna bibringas en positiv syn när det gälleratt bevara nu aktuella objekt och alt denna effekt uppnås bäst genom en omfallande informationsverksamhet medan den föreslagna lagstiftningen torde motverka en sädan positiv grundsyn.

Enligt min mening är det angeläget att man vid utövandet av de areella näringarna tar hänsyn till naturvårdens intressen. En sådan hänsyn bör således ingå som ett normalt led i jordbruket. Genom en lagreglering bör fastställas de krav på hånsyn som mera generellt bör slällas på jordbrukarna, vid sidan av de siluationer då nalurvårdsintressena kräver särskilda eller strängare föreskrifter enligt naturvårdslagen. Jag biträder förslaget i promemorian om alt en sådan lagreglering sker i skötsellagen. Enligt förslaget åläggs lantbruksnämnderna alt vid rådgivning och i övrigt i tillsynsverksamheten se till atl erforderlig hänsyn tas lill naturvårdsintressena inom jordbruket på motsvarande sätt som skogsvårdsslyrelserna redan nu gör vad gäller skogsbruket.

I skötsellagen bör således tas in dels en allmän regel om hänsynstagande till naturvärdens intressen vid bedrivande av jordbruk, dels elt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att

Prop. 1983/84:96 7

meddela närmare föreskrifter om i vilka hänseenden naturvärdsintressena skall tillgodoses.

Jag kan inte dela de farhågor som framförts av LRF beträffande de föreslagna bestämmelsernas inverkan på jordbruksföretagen. Erfarenheterna från tillämpningen av motsvarande bestämmelser i skogsvårdslagstiftningen är goda. Jag vill särskill undersiryka att den föreslagna regleringen inte generellt får motverka jordbrukets rationalisering.

Jag föreslår i likhei med promemorieförslaget och enligt vad som gäller enligt skogsvårdslagen att sådana föreskrifter om nalurvårdshänsyn som här avses inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försväras. En särskild bestämmelse om detta bör införas i skötsellagen. Vad jag nu har sagt innebär att hänsynsföreskrifter inte kan föranleda annat intrång än sådant mindre intrång som en markinnehavare enligt gällande principer är skyldig att tåla utan ersättning. Någon kompensation vare sig i individuell eller kollektiv form kan således inle bli aktuell med anledning av den lagstiftning somjag nu har förordat.

I jordbruket måste hänsyn främst tas lill intresset atl bevara vissa inslag i naturmiljön, inbegripet odlings- och kulturlandskapet. Frågor om hänsynstagande till naturvården kan uppkomma bl.a. i samband med strukturförändringar vid nedläggning av jordbruksmark eller nyodling, vid införande av annan brukningsteknik eller vid genomförande av markavvatlningsåt-gärder. Bestämmelserna skall kunna användas för att skona l.ex. åkerholmar, mindre våtmarker, öppna diken, odlingsrösen, stenmurar och mindre trädbestånd. Föreskrifter i de hänseenden som nu har berörts kan användas för att tillgodose kulturminnesvården. Föreskrifter kan också i vissa fall erfordras för att skydda växt- och djurlivet. Innehållet i föreskrifterna måsle självfallet anpassas till de skilda förhållanden som råder inom olika delar av landet.

Naturvårdsverket framhåller i sitt remissyttrande alt frågor som berör hagmarker med ädla lövträd samt användningen av bekämpningsmedel och växtnäring i jordbruket bör omfattas av de föreskrifter som skall utfärdas enligt förslaget.

Jag vill i detta sammanhang påpeka följande. Tillämpningsområdet för de nu föreslagna hänsynsbestämmelserna omfattar även sådan mark soni inte är att beteckna som jordbruksmark i skötsellagens mening, l.ex. hagmarker, skogsbryn, åkerholmar eller dikesrenar. Något hinder föreligger således inte att med stöd av det nyss förordade bemyndigandet meddela föreskrifter för att skydda fauna och fiora i t. ex. hagmarker, skogsbryn, åkerholmar eller dikesrenar i anslutning till jordbruksmark. Därvid kan även frågor som rör användningen av kemiska bekämpningsmedel samt växtnäring bli aktuella. Pä motsvarande sätt anges i skogsstyrelsens föreskrifter till 21 § skogsvårdslagen att kemisk bekämpning samt gödsling skall undvikas i vissa fall.

Jag vill vidareframhållaatt jag tidigare denna dag har föreslagit regering-t2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 96

Prop. 1983/84:96 8

en alt lagrådets yttrande inhämlas över ett lagförslag om skydd för ädellövskog som inbegriper vissa hagmarker med ädla lövträd. Det bör också nämnas att utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket i två betänkanden, SOU 1983:10 och 11, har behandlat frågor om användning av växtnärings- och bekämpningsmedel i jordbruket. Betänkandena remissbehandlas f. n. De miljöfrågor som därvid kan aktualiseras tas således inte upp i detta sammanhang. Frågan om tillståndsplikt enligt naturvårdslagen för markavvattningsföretag är dessutom föremål för överväganden inom jordbruksdepartementet (jfr JoU 1982/83:30 s. 57).

Upplysningsvis vill jag nämna att jag senare ämnar föreslå regeringen atl överlämna åt lantbruksstyrelsen att efter samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet meddela behövliga föreskrifter om den hänsyn som skall tas lill naturvården i jordbruket.

Tillsynen över efterlevnaden av skötsellagen utövas av lantbruksnämnderna. Detsamma bör enligt min mening gälla i fråga om de hänsynsföreskrifter som nu är i fråga. På motsvarande sätt som gäller enligl skogsvårdslagen bör de med stöd av skötsellagen meddelade föreskrifterna inte generellt förenas med sanktionsbeslämmelser. Del bör i stället ankomma på vederbörande lantbruksnämnd all pröva när det är befogat att i det enskilda fallet meddela särskilt föreläggande som vid försummelse kan medföra botes- eller vitesansvar. Lantbruksnämnderna kommer således på samma sätt som skogsvårdsslyrelserna att få ett ökat ansvar för frågorna om naiurvårdshänsynen. Det kommer atl innebära att det ställs ökade kunskapskrav på olika tjänstemän inom lantbruksverket, särskilt på dem som arbetar med rådgivning. Med viss internutbildning inom lantbruksverket bör enligt min mening dessa krav kunna tillgodoses. Jag avser dessulom att uppdra åt berörda myndigheter atl genomföra vissa samrådsrutiner som föreslagits i den nyssnämnda rapporten.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

Förslagel bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Specialmotivering

6a§

I jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligt förslå stycket, såsom i fräga om skyddet av odlings- och kulluriandskapet samt växt- och djurii-

Prop. 1983/84:96 9

vet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Paragrafen, som är ny, motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 1 och 21 §§ skogsvärdslagen (1979:429).

1 första stycket fastslås en allmän skyldighet att i jordbruket ta hänsyn lill naturvårdens intressen.

Gällande bestämmelser i skötsellagen är Ullämpliga vid skötsel av jordbruksmark, med vilket i lagen avses sädan åkermark och kultiverad betesmark som ingår i jordbruksfastighet (1 §). Kraven på hänsyn lill naturvårdsintressena skall däremot iakttas oavsett om en åtgärd i jordbruket berör mark som betraktas som jordbruksmark i lagens mening eller annan mark. Under tillämpningsområdet för hänsynsbestämmelserna faller således t. ex. borttagande av odlingshinder som är belägna i anslutning till men utanför jordbruksmark.

Med stöd av bemyndigandet i paragrafens andra stycke kan föreskrifter meddelas om vilka hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen i jordbruket. Lantbruksstyrelsen avses få bemyndigande att meddela sådana föreskrifter efter samråd med naturvärdsverket och riksantikvarieämbetet. Föreskrifterna får inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Särskild hänsyn skall bl. a. tas till skyddet av odlings- och kulturlandskapet. Även kulturminnesvården kan därigenom tillgodoses. Fasta fornlämningar skyddas särskilt genom lagen (1942:350) om fornminnen.

9a§

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som behövs för alt föreskrifter som meddelats med stöd av 6a § skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars finns särskilda skål, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud fär lantbruksnämnden sätta ut vite.

Lantbruksnämnden fär förordna alt dess beslut skall gälla omedelbart.

Paragrafen är ny (jfr 24 § skogsvårdslagen).

Som tidigare anförts bör de med stöd av skötsellagen meddelade föreskrifterna inte generellt förenas med sanktionsbeslämmelser. Enligt paragrafens första stycke ankommer det på lantbruksnämnden atl pröva när del är befogat att i det enskilda fallet meddela särskilt föreläggande som vid försummelse kan medföra botes- eller vitesansvar.

Nalurvårdsintresset torde i allmänhet kunna beaktas utan alt tvångsmedel behöver tillgripas. Del bör ankomma pä lantbruksnämnden att vid behov bistå den enskilde ägaren eller brukaren med råd och anvisningar. Enligt andra stycket kan dock föreläggande eller förbud undantagsvis meddelas omedelbart.

Enligl tredje stycket kan lantbruksnämnden sanktionera etl föreläggan-

Prop. 1983/84:96 10

de eller förbud med vitesansvar. Ell sådani föreläggande kan överklagas hos lantbruksstyrelsen (se 13 §).

Elt förordnande av lantbruksnämnden enligt Qärde stycket medför att beslutet får omedelbar verkan och gäller åven efter ett överklagande, om inte inhibition meddelas.

12§ Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4§ första stycket,

2. utfört läkt i strid mot 4§ andra stycket,

3. bryter mot föreläggande som har meddelats med stöd av 9§, om inte föreläggandet har förenats med vite,

4. inte följer ett föreläggande eller bryter mot elt förbud som har meddelats för att en föreskrift enligt 6a§ skall efterlevas, om inte föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.

Utbyte av brott som avses i första slyckel 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

För att ansvarsbestämmelsen skall bli tillämplig också på föreläggande eller förbud som meddelats för alt föreskrift enligt 6a § skall efterlevas har en ny fjärde punkl lagts till i första stycket av förevarande paragraf (jfr 27 § första stycket 7 skogsvårdslagen).

5 Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1983/84:96

Bilaga I Promemorieförslagel

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

dels att 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 a och 9a§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6a§

[jordbruket skall hånsyn tas tid naturvårdens Intressen.

Regeringen eder den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligl första stycket, såsom 1 fråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet, naturmiljön 1 övrigt samt djurlivet.

Bemyndigandet medför inte befogenhet atl meddela föreskrifter som år så ingripande alt pågående markanvändning avsevärt försvå-

9a§

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som behövs för att 6a§ eller föreskrift som meddelats med stöd av 6a§ skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars finns särskdda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud kan lantbruksnämnden sälta ut vite.

Prop. 1983/84:96 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12§ Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4§ första stycket,

2. utfört täkl i strid mot 4§ andra stycket,

3. bryter mot föreläggande som 3. bryter mot föreläggande eller har meddelats med stöd av 9 §, om förbud som har meddelats med stöd inte föreläggandet har förenats med av 9 eller 9fl §, om inte fördäggan-viie. det eller förbudet har förenats med

vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inle är uppenbart obilligt.

Prop. 1983/84:96 13

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena

Statskontoret har inget att invända mot jordbruksdepartementets förslag till lag på angivet område. Statskontoret ser förslaget som en naturlig harmonisering med skogsvårdslagen så att ett likartat synsätt uppnås inom de areella näringarna och anför att förslaget inte torde innebära någon belastning av betydelse på lanlbmksverkel.

Riksrevisionsverket (RRV) instämmer i promemorians förslag angående såväl hänsynsföreskrifterna i skötsellagen som lantbruksnämndernas tillsyn.

Riksantikvarieämbetet: En hänsynsparagraf i jordbrukslagstiftningen tillgodoser ett länge känt behov av skydd för natur- och kulturmiljön i odlingslandskapet. I överensstämmelse med motsvarande paragraf i skogsvårdslagen har skyddet formulerats så att hänsyn skall lagas till naturvårdens intressen. I naturvårdens intressen inbegrips även kulturminnesvården. Detta anknyter till uttalanden i naturvårdslagens förarbeten som anger att med begreppet naturmiljön avses även odlings- och kulturlandskapet.

Sedan naturvårdslagens tillkomst 1965 har kulturminnesvården främst genom den fysiska riksplaneringen deltagit i planeringen för kulturmiljön utanför sin speciallagstiftnings ram. Organisationen har ändrats så att länsstyrelserna är 1976 har tillförts specialistkompetens för kulturminnesvård. Ansvarsfördelningen mellan naturvårds- och kullurminnesvårdssek-lorn har också i praktiken ändrats sedan naturvårdslagens tillkomst så att kulturminnesvården i högre grad får ta ansvar för de kulturhistoriska aspekterna på miljön från att tidigare ha varit sakkunniga åt länsstyrelsens naturvårdsenheter.

I många sammanhang framgår inte hela innebörden i begreppet naturmiljön och det blir därigenom vilseledande. Med stöd av vad som ovan anförts anser riksantikvarieämbetet därför atl den inledande satsen i 6a§ bör kompletteras så att den kommer att lyda: I jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen, eller alternativt: I jordbruket skall hänsyn tas till natur- och kulturvärden.

Ändringsförslagen medför naturligtvis följdändringar i förslag och motiveringar. En sådan konsekvensändring skulle i paragrafens andra stycke kunna formuleras: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas enligt första stycket, såsom i fråga om skyddet av odlingslandskapet, vä.xt- och djurli-vel.

Hänsynsregeln är avsedd atl kunna användas för att skona åkerholmar, mindre våtmarker, öppna diken, odlingsrösen, stenmurar och mindre trädbestånd. Riksantikvarieämbetet föreslår att denna exemplifiering kompletteras med gamla brukningsvägar och fägator, vilka har samma betydelse och karaktär som de övriga.

Lantbruksnämnden ges ansvaret för tillsynen av hänsynsföreskrifterna. Ämbetet tillstyrker den utformning förslaget har i detta avseende men vill

Prop. 1983/84:96 14

samtidigt understryka det ansvar som därmed kommer att vila på lantbruksverket.

Avsnittet som behandlar gällande ordning bör kompletteras med en hänvisning till fornminneslagen. som innehåller elt miljöskydd för fornlämningar.

I andra stycket av 9 a § används begreppet råd och anvisning så alt det är oklart vad som avses därmed. Mot bakgrund av vad som stadgas i SFS 1981:305 bör stycket ges en tydligare formulering.

Förslaget till hänsynsregel i lagen om skötsel av jordbruksmark är väl ägnal att tillgodose såväl naturvärds-, som kulturminnesvårds- och jordbruksintressen. Det är därvid av största betydelse för naturvård och kulturminnesvård att tillämpningen har utsträckts att gälla utanför skötsellagens jordbruksmarksbegrepp. Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslaget med de förtydliganden som ovan angivils.

Lantbruksstyrelsen: Riksdagen har begärt att regeringen skall lägga fram förslag till en komplettering av lagen om skötsel av jordbruksmark med bestämmelser om den hänsyn som jordbruket bör ta till naturvårdens intressen. Lanibruksslyrelsens inställning i frågan har redovisats i samband med att styrelsen i oktober 1981 överlämnade rapporten "Effektivisering av samarbetet mellan lantbruksnämnderna och länsstyrelserna i naturvårds- och kulturminnesvårdsfrågor" (dnr 20-49/80) till regeringen. Härvid konstaterade styrelsen att "genom ett fungerande samrådsförfarande i kombination med den allmänna regeln i I § naturvårdslagen och i lagens bestämmelser till skydd för naturmiljön kommer jordbrukets hänsynstagande till naturvårds-, kulturminnesvårds- och övriga miljövärdsin-tressen aU kunna tryggas. En direkt anknytning till skötsellagen skulle inte komma alt förbättra delta hänsynstagande".

I promemorian föreslås att lantbruksstyrelsen skall ges befogenhet att efter samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet meddela föreskrifter om de hänsyn som skall las lill naturvårdsintressena i jordbruket. Lanlbruksstyrelsen konstaterade vid överlämnandet av rapporten att det är "väl motiverat atl kraven på jordbrukets hänsynslagande närmare preciseras. Styrelsen är därför beredd atl i samråd med näringen och övriga berörda parter medverka till att speciella råd och anvisningar utarbetas för jordbrukets näringsutövare i hithörande frågor". Lanlbruksstyrelsen finner att förslaget i promemorian ligger i linje med styrelsens tidigare ställningstagande och är beredd att utarbeta sådana föreskrifter. Styrelsen utgår från alt dessa inte avser att väsentligt motverka nödvändig rationalisering av jordbrukets produktion.

Förslaget innebär vidgade arbetsuppgifter för lantbruksnämnderna och ställer ökade kunskapskrav på olika tjänstemän inom lanlbmksverkel. Detta förutsätter en ökad utbildning. Den utbildning som nu pågår inom verket är inte, som promemorian synes förutsätta, tillräcklig för att tillgodose dessa krav. Möjlighet finns dock att inom verket utveckla den erforderiiga kompetensen. Detta kommer dock att ta såväl tid som resurser i anspråk. De samrådsrutiner som föreslagits i den tidigare omnämnda rapporten underiättar emellertid de nya arbetsuppgifterna.

Två av ledamöterna i lantbruksstyrelsen (Brunander och Isacsson) har

anmält skiljaktig mening och anför: Vi kan därför inte ställa oss

bakom lantbruksstyrelsens tillstyrkan av lagförslaget i fråga.

Skogsstyrelsen:- anser atl de båda areella näringarna jord- och skogs
bruk bör ta samma typ av hänsyn till naturvårdens och kulturminnesvår-

Prop. 1983/84:96 15

dens intressen, som också bör avspegla sig i respektive närings lagstiftning. För vissa markområden där naturvårdshänsyn år aktuella, l.ex. i skogsbryn och på skogsholmar i åkermark, kan avverkning eller röjning ske såväl av skogsbruks- som av jordbruksskäl. Markägaren har då med föreslagen lagstiftning att ta hånsyn oavsett om åtgärder utförs i jordbruks-dier skogsbruksdriften. Det är likaså en fördel om berörda myndigheter -lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse - har samma typ av lagstiftning att utgå från. Detta skapar fömtsättningar för att kontakter med markägarna liksom kontakter med länsstyrelse och kommuner och arbetsrutiner i övrigt kan utformas på likartade sätt hos myndigheterna.

Det är angelägel att regeringens förordningstext och lantbruksstyrelsens föreskrifter och allmänna råd utformas så analogt som möjligt med motsvarande bestämmelser i skogsvårdslagstiflningen. Delta synes också ha varil såväl jordbruksutskottets som promemorieförfallarnas mening (PM sid 3 och 11 samt specialmotiveringen sid 14.). men denna tanke har inle helt fullföljts i förslaget.

Skogsstyrelsen vill understryka vikten av att naturvårdshänsynen iakttas i jordbruksdriften oavsett om marken betraktas som jordbruksmark enligt skötsellagens mening eller inte. Därmed kommer hänsynen till naturvårdens intressen även att omfatta bl.a. de från naturvårdssynpunkt ofta viktiga naturbetesmarkerna. Sådana marker kan stundom idag vara föremål för skogsvårdsstyrdsens tillsyn enligt skogsvårdslagen varvid även föreläggande eller förbud kan meddelas enligt 21 och 24 S§ skogsvårdslagen. Detta kan inträffa om l.ex. röjning eller avverkning i en exlensivt utnyttjad naturbetesmark är att betrakta som elt led i skogsbruksdriflen.

Statens naturvårdsverk: Även om 1 § naturvärdslagen syftar till ett allmänt skydd för naturen är det väsentligt att naturvårdshänsynen även kommer lill uttryck i speciallagstiftning. Statens naturvårdsverk hälsar därför med tillfredsställelse att lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark föreslås kompletterad med bestämmelser om sådan hänsyn. Denna avses innefatta även åtgärder inom jordbruket, som berör mark som enligl skötsellagen inte är jordbruksmark. Detta är bra och därigenom kommer bestämmelserna om naturvårdshänsyn i skogsvårdslagen och skötsellagen alt tillsammans omfatta merparten av värt land. En fördel med detta är bl.a. alt tillämpningen av naturvårdslagens regelsystem kan begränsas till de mest angelägna områdena.

Naturvårdsverket har goda erfarenheter av bestämmelserna i skogsvårdslagen om naturvårdshänsyn. Skogsbrukets företrädare uppmärksammas nu på ett helt annat sätt än tidigare på möjlighelerna all modifiera skogsbruksåtgärderna med hänsyn till naturmiljön. Av största betydelse har bl. a. varil den stora insats skogsstyrelsen gjort i form av allmänna råd m. m. och undervisning samt skogsvärdsstyrdsernas insatser vid rådgivning. Det tar visserligen många år ännu innan en ny attityd med ett ekologiskt tänkande slagit igenom hos alla, men utvecklingen går i rätt riktning.

Verket ställer sig positivt till såväl huvudprinciperna i lagförslaget som förslaget alt lantbruksstyrelsen får i uppdrag att efter samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet meddela föreskrifter och även allmänna råd om hänsyn till naturvårdsintresset i jordbruket.

Verket vill emellertid anmärka följande.

Prop. 1983/84: 96 16

Lagtexter

Förslaget till den nya paragrafen 6a§ i skötsellagen innebär en viss glidning i språkbruket i förhållande till det i naturvårdslagen tillämpade. I paragrafens första stycke om skyddet av odlings- och kulluriandskapet som en del av skyddet av naturmiljön. Även om ett sådant skydd i och för sig hör samman med skyddet av naturmiljön, innebär det använda uttrycket all osäkerhel kan komma att råda om vad som i andra sammanhang, främsl när del gäller tillämpningen av naturvårdslagen, förstås med naturmiljön. Uttrycket framstår också som mindre lämpligt med hänsyn till att det finns särskild lagstiftning om kulturminnesvården och även en särskild myndighet för denna. Avsikten är ju också att riksantikvarieämbetet skall medverka vid utarbetandet av erforderiiga föreskrifter. Ett sätt att göra skrivningen klarare i andra stycket år att särskilt ange kulturminnesvården i paragrafens första stycke.

I naiurvårdshänsynen bör också hänsynen till friluftslivets intressen inbegripas samt till såväl växt- som djurliv. Delta bör klart framgå även av lagtexten.

Omfattningen av begreppet naturvårdshänsyn

Det är av stor vikt för lagtillämpningen att begreppet naturvärdshänsyn preciseras närmare i förarbetena till lagändringen. I departementspromemorian ges några exempel på fall då hänsynsbestämmelserna kan bli aktuella. Det anmärks emellertid att de miljöfrågor som aktualiseras av i departementet nu inneliggande förslag om skydd för ädellövskog och användning av växtnäring och bekämpningsmedel i jordbruket inte tas upp i promemorian.

Naturvårdsverket förutsätter emellertid alt de föreskrifter som avses utarbetade av lanlbruksstyrelsen efter samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet även kommer att omfatta frågor som berör hagmarker med ädla lövträd samt användning av bekämpningsmedel och växtnäring i jordbruket. Vid t. ex. kvävegödsling av vissa betesmarker kan artsammansättningen ändras drastiskt ulan alt avkastningen ökar nämnvärt. Den föreslagna nya bestämmelsen i skötsellagen kan också behöva utnyttjas för att skona t. ex. vissa åkerholmar eller dikesrenar med särskilt skyddsvärd flora från besprutning.

Verket anser atl den rapport "Effektivisering av samarbetet mellan lantbruksnämnderna och länsstyrelserna i naturvårds- och kulturminnesfrågor" (1981-03-24) som utarbetats av lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet också bör ligga till grund för en precisering av vad som bör omfattas av begreppet naturvårdshänsyn. 1 denna rapport anges följande områden: strukturförändringar, brukningsteknik, nedläggning av jordbruksmark, mineralutvinning (matjordstäkt), markavvattning, bevattning och byggnadsverksamhet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker det nu framlagda förslaget.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Det framlagda förslaget ligger helt i

linje med länsstyrelsens uppfattning varför förslaget tillstyrks. Vid beslut om föreläggande eller förbud kan det vara angeläget att förhindra atl åtgärder kommer till utförande under tiden som en eventuell överprövning sker. Länsstyrelsen föreslår därför att lagen förses med det tillägget att myndighet får förordna att dess beslut skall gälla med omedelbar verkan.

Prop. 1983/84:96 17

Länsstyrelsen i Örebro län:-- Såvitt länsstyrelsen kan bedöma har

förslaget en utformning som väl överensslämmer med de hänsynsregler som sedan ett antal år finns i skogsvårdslagen. Dessa har visat sig fungera allt bättre sedan informationen nått ul även till de enskilda skogsägarna och naturvårdshänsynen blivit en del av skogsnäringens vardag ulan alltför omfattande formell hantering av ärenden. Den oro för tvångsåtgärder och åtgång på arbetskraft för formella beslut som lantbruksnämnden (i bilagt yttrande) ger uttryck för synes därför något överdriven. Med den utformning av hänsynsreglerna i skötsellagen som nu föreslås är del naturligt att information och upplysning blir de viktigaste medlen alt införa naturvärdshänsynen i jordbruket och att den formella handläggningen får en mindre betydelse.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är de framlagda förslagen väl lämpade för all uppnå målet, ett bättre hänsynstagande till naturvärdens och kulturlandskapets värden i jordbruket. Länsstyrelsen vill dock ifrågasätta om det inte vore lämpligt att utvidga de föreslagna hänsynsreglerna till att omfatta även kulturminnesvården vilken har beröringspunkter med jordbruket som liknar naturvårdens.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har övervägande goda erfarenheter av den ordning som numera gäller för tillvaratagande av naturvårdsintressen i skogsbruket. Avvägningar mot produktionsintressena och kontakter med skogsägarna kan i allmänhet ske smidigare och effektivare när endast skogsvårdsslyrdsen uppträder som tillsynsmyndighet i skogsbruket.

Motsvarande förutsåttningar bör finnas för rationalisering av tillsynen i jordbruket.

Länsstyrelsen finner det logiskt att kravet på nalurvårdshänsyn kommer till uttryck även i jordbrukels speciallagstiftning och tillstyrker förslaget om komplettering av skötsellagen. Härvid förutsätts att det klargörs i lantbruksstyrelsens kommande föreskrifter vilken roll länsstyrelsen som regionalt naturvårdsorgan avses spela i sammanhanget.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF):-

Förbundet finner det inte möjligt alt nu närmare bedöma effekterna av föreslagen lagstiftning. Som framgår av PMn kommer gränserna för jordbrukets hänsynstagande att fastställas först genom de föreskrifter som utfärdas på grundval av föreslagen lagstiftning. I lagtexten anges endast att föreskrifterna ej får vara så långtgående att "pågående markanvändning avsevärt försvåras". Denna begränsning ger dock föga vägledning. Begreppet ""pågående markanvändning avsevärt försvåras" är i viss mån oklart till sin innebörd och denna torde dessutom variera i tiden. LRF vill här understryka atl denna oklarhet skapar en betydande osäkerhet för den enskilde lantbrukaren som av naturliga skäl har svårl att hävda sin rått att bruka och utveckla sitt företag. Tillämpning och praxis fär inle utvecklas så att begreppet "pågående markanvändning avsevärt försvåras" i praktiken leder till att brukaren inle får en ekonomisk gottgörelse som svarar mot den verkliga förlust som brukaren lider såväl i del korta som långa perspektivet. Överhuvudlaget påvisar här aktuellt lagförslag på etl myckel tydligt sätt problemen med en långtgående ramlagstiftning. Remissinstansernas möjligheler att bedöma lagstiftningens effekler m. m. går förlorade. LRF känner mot bakgrund av det sagda oro för atl lagförslaget i sig syftar till att mera generellt tvinga jordbruket till begränsningar i driften eller i

Prop. 1983/84:96 18

företagets utveckling. Delta i än högre grad än vad som är möjligt enligt NvL. En sådan befarad utveckling år helt oacceptabel för LRFs del. I della sammanhang måsle för övrigt beaktas att hittillsvarande utveckling inom jordbruket skett som en konsekvens av gällande jordbrukspolitik och därmed förenade krav på effektivt brukande. Förbundet anser inle alt jordbruket i allmänhet åsidosätter skäliga hänsyn till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Finner regeringen atl, generellt sett, större hänsyn skall tas till dessa intressen, måsle detta åstadkommas genom en ändring av jordbrukspolitiken. Problemet kan inte lösas genom att vissa enskilda jordbrukare tvingas ikläda sig kostnadskrävande begränsningar i sin näringsverksamhet. Del är framför allt rationaliseringsåtgärder av typen markanläggningar som påverkar naturmiljön i jordbrukslandskapet. Som regel är dessa företag alt hänföra under N vLs samrådsparagraf vartill kommer all de ofta är underkastade tillständstvång, l.ex. enligt vattenlagen. Såvitt gäller brukningshinder av typen stenmurar, åkerholmar osv. bör del ankomma på naturvärden att redovisa objektiva argument ägnade alt skapa gehör för ett bevarande. Vad slutligen avser strandängar och hagmarker måste konstaleras atl jordbrukare av företagsekonomiska skål knappast kan åläggas att vidmakthålla dessa.

LRF delar uppfattningen i PMn om att jordbruksverksamheten undergått en snabb utveckling som påverkat landskapsbilden och naturmiljön ävensom kulturlandskapets karaktär. Förbundet delar ocksä bedömningen alt del är angeläget att jordbruket lar stor hänsyn till naturvårdsintressen m.m. LRF anser att delta hänsynstagande bäst åstadkommes genom en ökad informationsverksamhet till lantbrukare kombinerat med ett ökat samråd mellan berörda myndigheier. Förbundet har i samarbete med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet påbörjat etl projekt ägnat att bidra till denna informationsverksamhet. Sålunda har ett bildband ägnat att belysa frågeställningarna arbetats fram. Sammanfattningsvis vill förbundet i denna del uttala att det är utomordentligt angeläget atl jordbrukare bibringas en positiv syn på alt bevara naturvärds- och kulturminnesvårdens objekt. Denna effekt uppnås bäst genom en omfattande informationsverksamhet. En tvångslagstiftning lorde däremot kunna motverka den positiva grundsyn som är nödvändig för alt ett bra resultat skall uppnås. I vart fall bör en sådan ordning ej införas före det att i samband med lagstiftningsarbetet 1979 beslutad modell prövats och utvärderats.

LRF vill vidare framhålla alt effekterna av jordbrukets verksamhet på miljö och fauna är under ulredning av lantbruksuniversitetet i samarbete med naturvårdsverket. Sålunda torde del — för att här anföra ett exempel - vara mycket tveksamt om det är meningsfullt att behålla en åkerholme i en åker som är föremål för normalt brukande. För det fall atl åkerbruket i sig skadar faunan uppkommer med stor säkerhet "skada" även på den bevarade åkerholmen genom influens från kringliggande områden. Enligt förbundets bedömning kan således föreslagen lagstiftning med blivande föreskrifter i många fall komma att bli ett verkningslöst medel för att tillvarata naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen. Om delta blir effeklen av lagstiftningen kommer resultatet att skada det angelägna arbete som lagen skall bidra till att förverkliga. De verkningslösa föreskrifterna kommer naturligtvis av jordbrukaren att uppfattas som onödiga och ovetenskapliga.

LRF har i olika sammanhang nödgats konstatera att lantbruksnämndernas allmänna rådgivningsverksamhet inskränks pä grund av det statsfinan-

Prop. 1983/84:96 20

Bilaga 3 Det remitterade förslaget

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

dels att 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 6a och 9a§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6a§

/ Jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall las enligt första stycket, såsom ifråga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet. Föreskrifterna får dock inle vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

9a§

Lantbruksnämnden får meddela föreläggande eller förbud som behövs för att föreskrifter som meddelats med stöd av 6a§ skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars Jlnns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden sätta ut vite.

Lantbruksnämnden får förordna atl dess beslut skad gälla omedelbart.

Prop. 1983/84:96 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12§ Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4§ första stycket,

2. utfört läkt i strid mot 4 § andra stycket,

3. bryter mot föreläggande som har meddelats med stöd av 9§, om inte föreläggandet har förenats med vite,

4. inte följer ett föreläggande eller biyler mot ett förbud som har meddelats för att en föreskrift enligl 6a§ skall efterlevas, om inte föreläggandet eller förbudet har förenats med vlie.

Utbyte av brott som avses i första slyckel 2 skall förklaras förverkat, om del inte är uppenbart obilligt.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1984.

Prop. 1983/84:96 22

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-12-06

Närvarande: f. d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1983 har regeringen på hemslällan av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Lundkvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Rutger Öijerholm.

Förslagel föranleder följande yttrande av lagrådel:

Allmänna synpunkter

Genom det remitterade lagförslaget införs en bestämmelse om skyldighel att i jordbruket ta hänsyn till naturvårdens intressen. Samtidigt bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer - enligt motiven avses lantbruksstyrelsen få sådant uppdrag - atl meddela föreskrifter om "den hänsyn som skall tas". Lantbruksnämnderna fär meddela föreläggande eller förbud för efterievnaden av sädana föreskrifter; ohörsamhet sanktioneras med vite eller böter.

Huvudregeln i 6a§ är allmänt hållen och anger inle närmare i vilka hänseenden föreskrifter kan tänkas bli aktuella eller vad de kan gå ut på. Myndigheternas befogenheter att meddela för den enskilde bindande föreskrifter begränsas endast på det sättet atl föreskrifterna inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Rörande utformningen av elt bemyndigande av detta slag innehåller regeringsformen inte någon regel. Enligt uttalande vid tillkomsten av regeringsformen (se prop. 1973:90 s. 209) bör emellertid riksdagen, när del gäller föreskrift t. ex. på näringsrättens område, där mera väsentliga med-borgarintressen kan komma att beröras av regleringen, mera preciserat ange de ramar inom vilka regeringen skall få röra sig. Lagrådet, som är medvetet om atl det i förevarande fall kan vara svårt all i lagtext uttömmande ange vilka föreskrifter som kan komma i fråga, vill mot bakgrund av vad tidigare sagts framhålla att del hade varit önskvärt att lagtexten hade kompletterats med några exempel som närmare belyst de avsedda föreskrifternas inriktning och omfattning.

Med hänsyn lill lagregelns allmänt hållna utformning kommer innehållet i den all främsl få bestämmas med ledning av vad som uttalats i motiven. I remissprotokollet har departementschefen angivit ett antal situationer, där frågan om hänsynstagande till naturvården kan uppkomma och vilka där-

Prop. 1983/84:96 23

för kan föranleda föreskrifter, ävensom redovisat ett antal skyddsobjekt. Det tänkta innehållet i föreskrifterna anges dock inte. Tvekan kan därför uppstå om lagens innebörd i vissa hänseenden, exempelvis beträffande frågan om en jordbrukare kan föreläggas att vara positivt verksam, säsom för att vidmakthålla en hagmark som inle längre är lönsam alt bruka. I nära samband med denna fråga står vilken innebörd som för jordbrukets del skall läggas i regeln atl föreskrifterna inle får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Departementschefen gör inte någol uttalande i delta hänseende. Begreppet "pågående markanvändning" diskuterades tämligen ingående i samband med att ersättningsreglerna i bl. a. naturvårdslagen ändrades 1972 (prop. 1972: 111). Därvid uttalades bl.a. att markägare som genom föreskriften hindras alt vidta en normal och naturiig rationalisering av pågående markanvändning bör få ersättning härför; bedömningen av om en viss åtgärd skall anses innebära en ändring i pågående markanvändning mäsle dock ske från fall till fall med utgångspunkt i vad som vid varje tidpunkt framstår som en naturiig fortsättning av den pågående markanvändningen. - Med de skiftande drift-och brukningsförhållanden som råder inom jordbruket torde det ofta vara tveksamt om en viss åtgärd kan inrymmas i begreppet "pågående markanvändning". Det hade därför varit önskvärt att departementschefen i remissprotokollet närmare gått in på denna för tillämpningen av den föreslagna lagen grundläggande fråga.

6a§

Förevarande lag gäller i dag endast beträffande skötsel av jordbruksmark, varmed avses åkermark och kultiverad betesmark inom en såsom jordbruksfastighet taxerad fastighet. Den föreslagna 6a§ skall emellertid tillämpas även pä åtgärd inom jordbruket som berör annan mark. Detta har i första stycket av paragrafen uttryckts så att "i jordbruket" hänsyn skall tas lill naturvårdens intressen. Med hänsyn till att lagen i övrigt gäller endast beträffande jordbruksmark i förut angiven mening synes den sålunda avsedda innebörden av bestämmelsen böra komma till tydligare uttryck. Delta kan ske genom att första stycket utformas på förslagsvis följande sätt: "Vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket skall hänsyn tas till naturvårdens intressen."

Beträffande utformningen i övrigt av paragrafen hänvisas till de allmänna synpunkter, som lagrådet anfört inledningsvis.

9a§

Utformningen av 9a§ har sin förebild bl.a. i 24§ skogsvårdslagen. Lagrådet vill likväl ifrågasätta om det inte vore en fördel om paragrafen ändras så att det tydligare framgår att vad myndigheterna i första hand skall göra är att bistå den enskilde med råd och anvisningar och att det först när det visat sig att sådana åtgärder är otillräckliga som maktutöv-

Prop. 1983/84:96 24

ningen i form av föreläggande eller förbud blir aktuell. Paragrafen skulle i så fall inledas med en bestämmelse av innebörd alt det åligger lantbruksnämnden att ge råd och anvisningar om hur de föreskrifter som meddelats med stöd av6a§ bör tillämpas i enskilda fall. Först i ett andra stycke skulle sedan anges att lantbruksnämnden kan ingripa med föreläggande eller förbud sedan det visat sig att givna råd och anvisningar inte följts.

12§

Enligt förslaget skall till straffbestämmelserna i förevarande paragraf läggas en fjärde punkt, i vilken som straffbar gärning upptas åsidosättande av föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 9a §. Den nya bestämmelsen, som i det remitterade förslaget fått en mindre tillfredsställande utformning, kan enligt lagrådets mening enklast komma till uttryck om den fogas in i punkt 3. Lagrådet föreslår således att den behövliga ändringen i paragrafen sker på del sättet atl punkt 3 formuleras förslagsvis enligt följande: "3. underiåter att följa föreläggande eller bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 9 eller 9a§, om inte föreläggandet eller förbudet har förenats med vite."'

Prop. 1983/84:96 25

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1983-12-15

Närvarande: statsminstern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition med förslag till ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

6aS

Jag delar lagrådets uppfattning att paragrafens första stycke bör utformas så alt bestämmelsens tillämpningsområde kommer lill tydligare uttryck. Della bör ske på sätt lagrådel föreslår.

Lagrådet har anfört vissa allmänna synpunkter beträffande utformningen av paragrafen i övrigt. Med hänsyn till alt paragrafen skall tillämpas på myckel skiftande drift- och brukningsförhållanden inom jordbruket, anser jag det inle vara lämpligl att ge paragrafen en mera detaljerad utformning. 1 motiveringen till paragrafen har jag också gell vägledande exempel för lillämpningen. Lagrädels synpunkler i dessa avseenden bör därior inle föranleda några ändringar i milt förslag eller några ullalanden i övrigl.

9aS

Ulformningen av paragrafen har sin förebild bl.a. i 24§ skogsvårdslagen. Somjag framhållit i specialmotiveringen till paragrafen ankommer det på lantbruksnämnden att bistå den enskilde med råd och anvisningar. Enligt min mening behöver della inte särskilt anges i lagtexten. Jag är därför inte beredd au följa lagrådels förslag i denna del.

' Beslul om higrädsremiss fatUil vid regeringssiimnianlriide den 3 november 1983.

Prop. 1983/84:96 26

I2§ Jag har ingen erinran mot att paragrafen ändras pä sätt lagrådel föreslår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga del av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga del förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984