Prop. 1983/84:94

Regeringens proposition 1983/84:94

med förslag till ädellövskogslag, m. m.;

beslutad den 15 december 1983.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ädellövskogslag som ersätter den nuvarande lagen om bevarande av bokskog och syftar till att ge skydd även åt andra ädla lövträd än bok. Enligt förslaget skall marker med ädellövskog även i fortsättningen användas för äddlövskogsbruk om inte länsstyrelsen medger annat. För att slutavverkning av ädellövskog skall få påbörjas krävs skogsvårdsstyrelsens medgivande. Statsbidrag skall enligt förslaget kunna lämnas bl.a. till anläggning och skötsel av ädellövskogar.

Den nya lagen är avsedd alt träda i kraft den 1 juli 1984.

I    Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 94

Prop. 1983/84:94 2

1    Förslag till

Ädellövskogslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 §   Denna lag syftar till att bevara landets ädellövskogar för framtiden.

1 fråga om skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller i övrigt beslämmelserna i skogsvårdslagen (1979:429).

1 naturvårdslagen (1964:822) finns särskilda bestämmelser som kan till-lämpas om ytterligare åtgärder behövs för det ändamål som anges i första stycket.

2§ Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.

3§   Med ädellövskog avses i denna lag:

1. Skogsbestånd i Blekinge; Kristianstads, Malmöhus och Hallands län som utgörs av ädla lövträd till minst 70 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

2. Skogsbestånd i övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst elt halvt hektar.

3. Trädbestånd pä betesmarker, som inte är alt anse somjordbmksmark, om beståndet utgörs av lövträd Ull minsl 70 procent och av ädla lövträd lill minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minsl tio träd per hektar ha en diameter av minsl 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst etl hektar.

Har skogsvårdsstyrelsen enligt 7§ beslutat viss trädslagssammansält-ning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd under en lid är lägre än som anges i första stycket.

4§ Skogs värdsstyrelsen skall på begäran lämna besked om visst skogsbestånd eller trädbestånd på betesmark är att anse som ädellövskog.

5§ I bestånd som avses i 3 § får inte vidtas ålgärder som innebär att beståndels egenskap av ädellövskog förloras. Efler slutavverkning i skogsbestånd skall ny ädellövskog anläggas på området.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge undantag från första stycket. 1 samband med medgivande av undantag får länsstyrelsen föreskriva att ny ädellövskog anläggs pä annat ställe inom en brukningsenhet.

För anläggning av ny ädellövskog gäller 7 § andra - fjärde styckena.

6§ Utan hinder av 5§ första stycket får mark användas i enlighet med stadsplan eller byggnadsplan eller i enlighet med beslut som gäller för företag vars tillåtlighet har prövats i särskild ordning.

7 § Slutavverkning i skogsbestånd som avses i 3 § får inte påbörjas innan skogsvårdsstyrelsen lämnat medgivande därtill.

1 samband med medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen meddela särskilda föreskrifter angående det sätt pä vilkel slutavverkningen och den därav föranledda anläggningen av ny ädellövskog skall genomfö-

Prop. 1983/84:94 3

ras. Föreskrifter får även meddelas i annat fall då särskilda åtgärder behövs för skydd eller vård av viss ädellövskog.

I föreskrift enligt andra stycket får vite sättas ut. Om föreskriften inte följs, får skogsvårdsstyrelsen förordna att däri angiven åtgärd skall vidtas på den försumliges bekostnad.

Som villkor för medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen kräva att säkerhet slälls för att föreskrivna ålgärder fullgörs.

8 § Av allmänna medel kan lämnas bidrag till kostnader för åtgärder, som behövs för alt trygga återväxlen av ädellövskog.

9§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5§ första stycket första meningen, 7§ första stycket eller mot en föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 7 § andra stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

10 §    Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. Statens naturvärdsverk får överklaga länsstyrelsens beslut. Skogsvårdsstyrelsens beslul får överklagas hos skogsstyrelsen. Skogsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1984, då lagen (1974:434) om bevarande av bokskog skall upphöra atl gälla.

Ersättningsbestämmelserna i 6§ lagen om bevarande av bokskog gäller dock alltjämt om beslut atl vägra tillstånd till avverkning av bokskog meddelats före den nya lagens ikraftträdande. Beslut enligl 2, 3, 5 eller 10§ förstnämnda lag skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelse i den nya lagen, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.

2    Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs alt 25 § naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §'

Ägare av fastighet och innehavare av sårskild rätt till fastighet är berättigade till ersättning av slaten i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30§§. Alt i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om inlösen av fastighet finns föreskrifter i 27 §.

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser

' Senaste lydelse 1982: 1097.

Prop. 1983/84:94 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

ej meddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

Ifråga om ersättning med anledning av atl avverkning eller åter-växtåtgärd som avses 1 lagen (1974:434) om bevarande av bokskogförbjudits eller att tillstånd till sådan avverkning eller åtgärd vägrats eller förenats med föreskrifter gäller bestämmelserna i nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984, Har beslul som avses i 25 § tredje stycket i äldre lydelse meddelats före ikraftträdandet, gäller dock fortfarande nämnda bestämmelse.

Prop. 1983/84:94 5

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-11-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Lundkvist Lagrådsremiss med förslag till ädellövskogslag

1    Inledning

Enligt lagen (1974:434) om bevarande av bokskog krävs särskilt tillstånd för avverkning av bokskog och för byte av trädslag på område där bokskog har avverkats. Frågan om skydd av värdefulla ädellövskogar över hu.'ud aktualiserades i prop. 1978/79: 110 om riktlinjer för skogspolitiken, m.m. Med anledning härav uppdrog regeringen den 28 juni 1979 ät statens naturvårdsverk att närmare utreda behovel av och förutsättningarna för skydd av särskilt värdefulla ädellövskogar. Naturvärdsverket skulle vid fullgörandet av uppdraget samråda med bl.a. skogsstyrelsen.

I oktober 1982 överlämnade naturvärds verket promemorian .Ädellövskog, förslag till skydd och vård. 1 skrivelse i oktober 1982 till regeringen redovisade skogsstyrelsen kompletterande och i vissa delar avvikande förslag i samma fråga. Förslagen har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utdrag ur naturvårdsverkets förslag och skogsstyrelsens förslag som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

2   Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Skogsmarken i vårt land domineras av trädslagen tall, gran och björk. Beståndsbildande skog av s. k. ädla lövträd, nämligen alm, ask, avenbok, bok, ek, lind och lönn, finns endasl på en halv procent av skogsmarksarealen, dvs. ca IIOOOO ha, och är koncentrerad till södra Sverige. Dessutom, förekommer ädla lövträd insprängda i andra skogar över betydligt siörre areal. Av den totala arealen beståndsbildande ädellövskog utgörs ca 50000ha av ekskog och lika slor areal av bokskog. Som beståndsbildande

Prop. 1983/84:94 6

trädslag bland övriga ädla lövträd dominerar ask. Ekbevuxna hagmarker som förekommer främst i Mellansverige har ofta stora likheter med den egentliga ädellövskogen. De skiljer sig från denna genom att marken betas och träden står glesare. Ädellövhagmarken har minskat i omfattning under en lång period och beräknas nu uppgå fill ca 10000 ha. Ädellövskogen aren rest av mer vidsträckta skogar som fanns för flera tusen år sedan då klimatet var varmare än nu. I takt med klimatförsämringen, ökad konkurrens från björk, asp och gran och elt intensivare jordbruk har arealen ädellövskog minskat kraftigt. Under de senaste decennierna har inriktningen av skogsbruket bidragit fill en ytteriigare minskning.

Den särskilt snabba minskningen av bokskogsarealen gav i början av 1970-lalet anledning till särskilda åtgärder från statsmakternas sida. På min föredragning beslutade regeringen år 1974 att föreslå riksdagen att besluta om lagstiftning till skydd för bokskogen, den s. k. bokskogslagen (prop. 1974:73, JoU 18, rskr240). Redan i förarbetena till den lagen diskuterades behovet av skydd även för andra värdefulla ädellövskogar. Utvecklingen för dessa skogar bedömdes emellertid då inle vara lika ogynnsam som för bokskogen. Frågan togs upp på nytt i anslutning till beslutet år 1979 om skogspolitiken. De förslag som naturvårdsverket och skogsstyrelsen med anledning härav fick i uppdrag att utforma bygger på uppfattningen atl skogar och betesmarker med ädla lövträd ulgör ett värdefullt inslag i den svenska naturmiljön och att det är ett nationelk intresse att de ges ett bättre skydd. Ädellövskogen har också betydelse för skogsnäringen genom att den producerar värdefullt virke som annars måste importeras.

Naturvårdsverket och skogsstyrelsen är eniga om att ett aktivt äddlövskogsbruk är en grundläggande förutsättning för att bevara ädellövskogen. Enligt naturvårdsverket år det inle i första hand avverkningen som sådan som är ett hot mot ädellövskogen utan övergängen till annat trädslag efter avverkningen. Verket anser att bokskogslagen i slort sett har fungerat bra för det ändamål som avsågs och föreslår mot denna bakgrund atl bokskogslagens tillämpningsområde vidgas lill att gälla även annan ädellövskog än bokskog samt vissa hagmarker med bestånd av ädla lövträd. Del innebär i princip att slutavverkning av ädellövskog och byte av trädslag inte skall få ske utan tillstånd. För alt underiätta för skogsägaren att vidta återväxtåtgärder och ungskogsröjning skall enligt förslaget statsbidrag kunna utgå till sådana åtgärder. För att vidmakthålla hagmarker med ädla lövträd skall bidrag kunna lämnas för fortsatt betesdrifl m. m. Naturvärdsverket påpekar att de särskilda naturvårdsintressen som inte kan hävdas på detta sätt liksom hittills får tillgodoses genom tillämpning av naturvårdslagstiftningen.

Skogsstyrelsen anser att naturvårdsverket har överdrivit det omedelbara behovet av särskild lagstiftning på området. Styrelsen anser vidare atl naturvårdsverket har beskrivit erfarenheterna av bokskogslagstiftningens tillämpning som alltför positiva. Enligt skogsstyrelsen har bokskogslagen

Prop. 1983/84:94 7

ibland lett till ett passivt bevarande av bokskogen vilket inte var meningen. Skogsstyrelsen anser att ädellövskogen kan bevaras genom tillämpning av skogsvårdslagstiflningen, om tillämpningsföreskrifterna preciseras i vissa avseenden. Genom att de närmasle åren följa ädellövskogens utveckling noggrant kan underiag erhållas för en bedömning av behovet av särskild lagstiftning. Som alternativ föreslår skogsstyrelsen att en bestämmelse om krav på tillstånd för slutavverkning av ädellövskog förs in i skogsvårdslagen, vilket innebär att skogsvårdsmyndigheterna skulle få ansvaret för skyddet av ädellövskogen.

Det råder stor enighet bland remissinstanserna om behovet av särskilda åtgärder i syfte alt behålla huvuddelen av den ädellövskog som finns kvar i vårt land. Några remissinstanser anser att förslagen inte är tillräckligt långtgående i detta avseende. En instans anser att förslagen borde ha koncentrerats mer till de särskilt skyddsvärda skogarna.

När det gäller de föreslagna formerna för skyddet av ädellövskogarna är remissinstanserna däremot delade. De flesta remissinslanserna förordar något av skogsstyrelsens förslag med en klar övervikt för det alternativ som innebär atl särskilda bestämmelser för ädellövskogar förs in i skogsvårdslagen. Flertalet av dem som företräder naturvårdens intressen ansluter sig dock lill naturvårdsverkets förslag. Ett par remissinslanser kan tänka sig att man inför en reglering enligt naturvårdsverkets förslag men efler en viss tid ersätter denna med en ordning som i huvudsak överensstämmer med vad skogsstyrelsen har föreslagit. Kungl. Vetenskapsakademien och Svenska naturskyddsföreningen anser att man bör gå längre i regleringen än vad naturvårdsverket har föreslagit, medan förelrädare för olika skogsägaregrupper önskar en svagare reglering än vad skogsstyrelsen har föreslagit.

Som naturvårdsverket har framhållit är ädellövskogen, vari jag inbegriper också hagmarker med ädla lövträd, en karakteristisk och värdefull del av det svenska landskapet. Ädellövsskogarna erbjuder stora skönhetsupplevelser och de har stor betydelse för friluftslivet. Ädellövskogen är vår artrikaste skogstyp och är av stort intresse från kulturhistorisk synpunkl. Också från rent skogliga synpunkter måste ädellövskogen betraktas som en viktig naturresurs med värdefulla egenskaper. Enligt min mening talar följaktligen flera skål för alt ädellövskogen bevaras för framtiden. Från allmän synpunkt är det enligt min bedömning angeläget atl bevara ädellövskog i en omfattning som i huvudsak motsvarar nuvarande areal.

Jag delar naturvårdsverkets, skogsstyrelsens och remissinstansernas uppfattning att det nu är nödvändigt att vidta åtgärder för att skydda också den ädellövskog som inle är bokskog. Som naturvårdsverket och skogsstyrelsen har anfört sker etl bevarande av ädellövskogen i huvudsak bäst genom ett rationellt äddlövskogsbruk. Strävan bör vara atl åstadkomma omväxlande och natursköna skogar. Detta kan enligt min mening ske bara genom kontinuerligt aktiva åtgärder. Det gäller naturligtvis i ännu högre

Prop. 1983/84:94 8

grad hagmarkerna vars karakteristiska miljö bäst vårdas genom bete eller slätter.

Det skydd som nu bör skapas för all ädellövskog bör vara lika starkt som det skydd som f. n. gäller bokskogen. Jag föreslår att skyddet för ädellövskogen tas upp i en särskild lag som ersätter bokskogslagen. Mot bakgrund av mitt nyss gjorda ställningslagande som innebär alt den totala ädellöv-skogsarealen inte får minskas i nämnvärd grad, bör i den nya lagen föreskrivas alt det i bestånd med ädellövskog inte får vidtas åtgärder som innebär atl skogens egenskap av ädellövskog förloras. Därigenom förhindras att en ädellövskog omförs till en skog med andra trädslag eller att marken las i anspråk för annal ändamål. Denna huvudregel bör inte gälla undantagslöst bl. a. med hänsyn till alt del kan finnas enstaka ädellövskogar av mindre intresse frän naturvårdssynpunkt. För alt bevara ädellövskogen för framtiden är det vidare inte alltid nödvändigt att det efter slutavverkning anläggs ny ädellövskog på just den mark som avverkats. Det kanske finns lämpligare mark härför på annat ställe på en brukningsenhet. Undantag bör således kunna medges, när det finns särskilda skäl. Frågor om undantag är naturvårdsfrågor som bör prövas av länsstyrelsen. Ett medgivande om undantag bör kunna förenas med villkor om att ny ädellövskog skall anläggas på etl annat ställe inom en brukningsenhet.

Det är angeläget all länsstyrelsen vid bedömningen av dispensfrågor gör planmässiga överväganden. Som underlag för prövningen bör länsstyrelsernas naturvårdsinventeringar och de översiktliga skogsinventeringar som görs av skogsvårdsslyrelserna kunna utnyttjas.

En utgångspunkt vid utformningen av den nya lagen är att del är genom ett rationellt äddlövskogsbruk som huvuddelen av ädellövskogen skall bevaras. Detta får betydelse i olika hänseenden. Bl.a. bör skogsvårdslagstiftningen tillämpas i fråga om ädellövskogens vård och skötsel i den mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i den nya lagen. Sådana föreskrifter behövs i fråga om slutavverkning och föryngring. Om en slutavverkning inte sker på rätt sätt kan nämligen föryngringsarbetet helt omöjliggöras eller i varje fall försvåras och fördröjas. De kunskaper som behövs för föryngringen av skilda slag av ädellövskogar kan rimligen inte krävas av varje berörd skogsägare. Sädana kunskaper finns hos skogsvårdsstyrelserna. Mot bakgrund härav bör i den nya lagen föreskrivas en skyldighet att inhämta skogsvårdsstyrelsens tillstånd innan slutavverkning får ske i en ädellövskog. I samband med att sådani tillstånd ges bör skogsvårdsstyrelsen regelmässigt föreskriva de åtgärder som behövs för skydd eller vård av skogen eller för att irygga återväxten. För sådana åtgärder bör statligt stöd kunna utgå.

Den nu förordade fillståndsprövningen har till enda syfte att trygga en tillfredsställande återväxl av ädellövskog. Del innebär alt tillstånd alltid skall lämnas när en slutavverkning är tillåten enligt skogsvårdslagen. Detta är en konsekvens av principen att ädellövskogen bör bevaras genom ett

Prop. 1983/84:94 9

aktivt äddlövskogsbruk. Av denna princip får vidare anses följa atl det inte finns anledning atl i den nya lagen - i motsats lill vad som skett i fråga om bokskogslagen - föra in bestämmelser som ger stöd för så ingripande åtgärder i naturvärdens intresse atl etl rationellt ädellövskogsbmk avsevärt försvåras. Behov av elt så starkt skydd från nalurvårdssynpunkt kan antas uppkomma bara i undantagsfall och dä främst för all tillgodose vetenskapliga intressen. För dessa fall är det enligt min mening naturligt -såsom också skett i fråga om särskilt skyddsvärd bokskog - att tillämpa naturvårdslagen.

I enlighet med de principiella ställningstaganden som riksdagen gjorde med anledning av propositionen med förslag till lag om bevarande av bokskog, m. m. gäller att en markägare inte är berättigad till ersättning av staten, om han vägras att omföra en ädellövskog till barrskog eller att avveckla en ädellövskog för att kunna använda marken till annat ändamål än skogsbruk. Frågan om ersättning för intrång i pågående markanvändning kan aktualiseras försl när föreskrifterna är så ingripande att de hindrar ett fortsatt äddlövskogsbruk. Somjag nyss har anfört skall den nya lagen inte ge stöd för så ingripande beslut. Den behöver därför inle innehålla några bestätnmelser om ersättning för sådant intrång. Till frågan om statsbidrag till kostnader för återväxtåtgärder återkommer jag i det följande.

2.2 Lagens tillämpningsområde

2.2.1 Trädslag

Mitt förslag: Som ädla lövträd enligt lagen räknas de inhemska trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. Rödek och sykomoriönn räknas inte som ädla trädslag.

Naturvårdsverkets förslag: Verkets förslag överensslämmer med mitt.

Remissinstanserna: De allra flesla godtar naturvårdsverkets förslag. En remissinstans anser att trädslaget fågelbär inte bör omfattas av lagstiftningen.

Skäl för mitt förslag: Mina skäl för avgränsningen överensstämmer med naturvårdsverkets. Enligt verket, som hänvisar till de särskilda förhållanden som råder bl.a. i Skaraborgs lån, är det angeläget att fågelbär räknas fill de ädla lövträden. Jag har ingen annan mening.

Prop. 1983/84:94 10

2.2.2 Definitioner av ädellövskog

Mitt förslag: Med ädellövskog i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län avses skogar om minst elt halvt hektar som till minst 70 procent består av ädla lövträd. För att en skog skall räknas som ädellövskog i resten av landet räcker det med att den består av minst 50 procent ädla lövträd under förutsättning att andelen lövträd över huvud uppgår till minst 70 procent. Som ädellövskog i lagens mening räknas även hagmarker om minst ett hektar, om beståndet av träd består av minst 70 procent lövträd och minsl 50 procent ädla lövträd och av dessa senare minst tio stycken har en diameter av minst 30 cm på en höjd av 1,3 m över marken.

Naturvårdsverkets förslag: Verkets förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De allra flesla godtar naturvårdsverkets förslag. Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar att det lägre kravel på andelen ädla lövträd skall gälla även i de sydligaste länen. Flera remissinstanser kommenterar och diskuterar i sammanhanget skyddet för hagmarkerna med ädla lövträd. Kommentarerna görs med utgångspunkt i en jämförelse mellan naturvårdsverkets och skogsstyrelsens förslag. Hur dessa förslag skiljer sig åt har jag redovisat i det föregående (avsnitt 2. 1). Några remissinstanser anser att hagmarkerna bör kunna skyddas tillräckligt med stöd av naturvårdslagen. Någon anser att hagmarkerna bör inordnas under lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark.

Skäl för mitt förslag: Viktigt i detta sammanhang är hur olika marker definieras i de lagar som reglerar skötseln av jordbruket och skogsbruket. Lagen om skötsel av jordbruksmark omfattar åkermark och kultiverad betesmark. Hagmarker som inte år föremål för direkta kultiveringsåtgärder ryms inte i dessa begrepp. I skogsvårdslagen å andra sidan definieras som skogsmark mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. 1 förarbetena till lagen och i verkställighetsbestämmelserna anges att vissa glesa skogar, bl.a. hagmarker i nära anslutning till bebyggelse, inte skall betraktas som skogsmark. De hagmarker med ädla lövträd som naturvårdsverket har angett som skyddsvärda faller i huvudsak utanför begreppen jordbruksmark och skogsmark. Mitt förslag att särskilt ange dessa marker i en ny lag motiveras härav.

Den lagstiftning som jag har förordat i det föregående omfattar för del första skogsmark med skog av ädla lövträd. Därmed regleras även vissa marker som flera remissinstanser har tagit upp särskilt i anslutning till en

Prop. 1983/84:94 11

diskussion om statsmakternas program för avveckling av lågproducerande skogar, s.k. 5:3-skogar. Mitt förslag i detta sammanhang innebär med andra ord att de 5: 3-skogar som är att betrakta som ädellövskogar i princip skall bevaras genom forlsall äddlövskogsbruk. Övriga marker av hag-markskaraklär som varken omfattas av skogsvårdslagen eller av lagen om skötsel av jordbruksmark är, om deras karaklär skall behållas, beroende av särskilda skölsdåtgärder. Med den lagstiftning jag nu föreslår blir det förbjudet att utan tillstånd slutavverka på dessa marker eller att vidta åtgärder för föryngring med annat än ädla lövträdslag. Däremot kommer det inte alt finnas möjligheter all med slöd av denna lagstiftning särskilt föreskriva att en hagmark skall betas eller röjas. Om det från nalurvårds-eller kulturminnesvårdssynpukl är angeläget att motverka att en hagmark genom igenväxning övergår till skogsmark finns möjligheten att söka träffa en överenskommelse mellan naturvårdsmyndigheten och markägaren, eventuellt kombinerad med vissl statligt stöd till kostnaderna för bete eller röjning. Till den senare frågan återkommer jag i det följande. Om det är särskilt angeläget att bevara en hagmark kan också naturvårdslagen användas.

Frågan om hur andelen lövträd skall bestämmas behandlar jag i specialmotiveringen. Jag vill emellertid här framhålla atl det av olika skäl kan vara lämpligt att tillåta en kombination av ädla lövträd och andra trädslag under en del av etl bestånds växttid, varvid de senare exempelvis kan bilda en skärm som skydd för de ädla lövträdsplanlorna. Andelen ädla lövträd kan därvid komma att vara lägre än vad som bör gälla för ädellövskog i allmänhet. Dessa andrå träd, som normalt har en kortare omloppstid, kan avverkas tidigare varigenom de ekonomiska förutsättningarna för etl äddlövskogsbruk förbättras. En förutsättning för alt i samband med tillstånd till avverkning medge ett kombinerat skogsbruk av delta slag bör vara att en plan fastställs för när och hur olika åtgärder skall vidtas.

2.3 Statligt stöd m. m.

Mitt förslag: Statsbidrag bör kunna lämnas med högst 80 procent av kostnaderna för fullständiga återväxtåtgärder och med högsl 60 procent till röjning av ädellövskog. Statliga medel bör också kunna utgå lill vård av hagmarker med ädla lövträd. Vidare bör s. k. utsyning, rådgivning samt viss planläggning som utförs av skogsvårdsstyrelserna kunna vara för skogsägaren kostnadsfria åtgärder.

Naturvårdsverkets förslag: Verkets förslag överensstämmer väsentligen med mitt.

Prop. 1983/84:94 12

Remissyttrandena: De fiesta har ingen erinran mot naturvårdsverkets förslag. Domänverket och några skogsvårdsstyrelser vill ha något mer omfattande statsbidrag medan planverket anser naturvårdsverkets förslag som alltför vidlyftigt. Riksrevisionsverket menar atl anslagsbehovet har beräknats för lågt. Arbetsmarknadsstyrelsen har den uppfattningen atl vården av hagmarker normalt bör vara ett ordinarie arbete och inle beredskapsarbete i den utsträckning som naturvärdsverket har förutsatt.

Skäl för mitt förslag: I likhet med vad jag anförde i anslutning till mina förslag år 1974 om skydd för bokskogen anser jag att det inte går alt bortse från att det f. n. företagsekonomiskt sett inle är lika lönsamt alt producera ädellövskog som barrskog. Vidare måste det beaktas att skydd av ädellövskogen med enbart lagstiftning inte medför någon garanti för aktiva föryngringsåtgärder. De senare är ju somjag har framhållit i det föregående en viktig del i bevarandet av ädellövskogen. Normala föryngrings- och skötselåtgärder i ädellövskogen är emellertid förhållandevis dyra. Med hänsyn härtill bör statligt stöd kunna lämnas till vissa åtgärder i likhet med vad som f. n. gäller för bokskogsskötseln.

Både naturvårdsverket och skogsstyrelsen har framhållit atl det nuvarande stödet till återväxtåtgärder och röjning i bokskog är alltför lågt för att syftet med stödet skall nås. Jag delar denna uppfattning. 1 likhet med verken föreslår jag att statsbidrag skall kunna lämnas till fullständiga återväxtåtgärder med högsl 80 procent av godkänd kostnad och till röjning med högst 60procent. Vidare är det med hänsyn lill vikten av att föryng-ringsålgärderna utförs korrekt och till att särskilda kunskaper krävs härför rimligt att skogsvårdsstyrelserna kan erbjuda kostnadsfri utsyning av ädellövskog samt rådgivning.

Naturvårdsverket har betonat angelägenheten av atl skogsbruksplaner upprättas för de fastigheter där ädellövskog bör finnas. Något statsbidrag härtill föreslås inte med hänvisning till den bidragsmöjlighet som fanns då naturvårdsverkets förslag lämnades. Detta bidrag har emellertid slopats fr.o.m. den Ijuli 1983 samtidigt som skogsvårdslagen har kompletterats med en bestämmelse om skyldighet för alla skogsägare alt ha någon form av skogsbruksplan. För egen del anser jag att det i likhet med vad som har gällt i fråga om bokskogen bör kunna göras särskilda planer för hur ädellövskogen skall skötas på berörda fastigheter. Till den del som skogsbruksplanerna avser ädellövskog bör staten svara för kostnaderna när skogsvårdsstyrelsen upprättar planen. Planer av detta slag är särskilt viktiga när möjligheter skall skapas för kombinationsbruk eller för byte av markområde för äddlövskogsbruk på det säll jag har redogjort för i det föregående.

Vad så gäller hagmarkerna instämmer jag i naturvårdsverkels bedömning att det år angelägel att vissa statliga medel kan utgå till röjning, bete eller slätter i syfte att bibehålla eller skapa en karaktär av öppen mark. Förutsättningen för sådant stöd bör bl.a. vara att det finns ett avtal med

Prop. 1983/84:94 13

markägaren om den fortsatta skötseln av området. Vården av hagmarker är enligt naturvårdsverket ett lämpligt beredskapsarbete. Jag anser alt möjligheterna att bedriva verksamheten pä detta sätt bör tas till vara även i fortsättningen.

Till anslagsfrågorna återkommer jag i min anmälan till budgetpropositionen 1984.

Skogsstyrelsen har för sin del föreslagit att lantbruksuniversitetet skall erhålla ökade resurser för forskning och utbildning i fråga om ädellövskogen samt att det hos skogsstyrelsen skall inrällas en tjänst för en expert på ädellövskogsskötsel.

Jag anser i likhet med skogsstyrelsen att det är viktigt att forskning sker om ädellövskogen och dess skötsel. Även utbildning i skötsel av ädellövskog är viktig. Tillräckliga insatser på dessa områden bör kunna göras med befinlliga resurser. Det är angelägel att den utbildning i ädellövskogsskötsel som skogsstyrelsen har startat fortsätter. Den bör kunna finansieras med de resurser som berörda länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser förfogar över. Då utbildningen kommer att ge myndighelerna ytterligare experter på området anser jag att någon sårskild tjänst hos skogsstyrelsen inte behövs.

3   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1. ädellövskogslag,

2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822).

Förslagen bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 3.

4    Specialmotivering

4.1 Förslaget till ädellövskogslag

1§

Denna lag syftar till atl bevara landets ädellövskogar för framliden.

För skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller utöver denna lag bestämmelserna i skogsvårdslagen (1979:429). För skydd eller vård av ädellövskog, i de fall naturvårdsintresset inte kan tillgodoses genom att äddlövskogsbruk bedrivs, finns bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822).

I paragrafens första stycke anges syftet med den föreslagna lagen. Av den allmänna motiveringen framgår atl strävan bör vara alt ädellövskog bevaras i en omfattning som ungefär motsvarar den nuvarande arealen sådan skog.

Prop. 1983/84:94 14

Av allmänmotiveringen framgår atl bevarande av ädellövskog i huvudsak bör ske genom ett aktivt äddlövskogsbruk. Ädellövskog på skogsmark skall liksom all annan skog skötas i enlighet med skogsvärdslagens bestämmelser. Dessa bestämmelser innebär bl.a. krav och restriktioner vad beträffar avverkningen och skyldighet att anlägga ny skog efter slutavverkning och när skogstillståndel av andra skäl är otillfredsställande. De innebär också att hänsyn skall tas till bl. a. naturvårdens intressen vid skötseln av skogen. Enligt skogsvårdslagen gäller viss skyldighet att slutavverka skog. För att göra det möjligt att överhålla ädellövskog lill dess den nätt en hög ålder och därigenom få virke av högt värde gäller elt generellt undantag från avverkningsskyldigheten som är mera vidsträckt än molsvarande undantag för annan skog. Vidare kan markägaren få dispens från avverkningsskyldigheten om det är fråga om ell bestånd av ädellövskog som av nalurvårdsskäl har sådant värde alt det inte bör avverkas.

Genom den nu föreslagna lagen kommer det att gälla också andra särbestämmelser för skötseln av ädellövskog. Utöver den grundläggande regeln i 5§ första stycket, som innebär förbud mot trädslagsbyte eller annan åtgärd som leder lill alt ädellövskogen avvecklas, skall det krävas skogsvårdsstyrelsens tillstånd för slutavverkning. I samband med sådant tillstånd får skogsvårdsstyrelsen möjlighet att i detalj ange vilka åtgärder som skall vidtas för alt man skall få ny ädellövskog. Ädellövskogarna kommer därigenom atl omfatlas av en särreglering som kan jämföras med den som enligt 18 ochl9§§ skogsvårdslagen gäller för svårföryngrad skog och skyddsskog.

Skogsvårdslagstiftningen kan få betydelse även för ädellövskog på annan mark än skogsmark. Föreskrifterna om naturvårdshänsyn skall nämligen iakttas vid åtgärder i skogsbruket oavsett om åtgärderna berör mark som enligt skogsvårdslagen betraktas som skogsmark eller inte. Skogsvårdslagens bestämmelser i övrigt gäller inte för ädellövskog på mark som används för annat ändamål än virkesproduktion. I vissa fall skall inte heller helt eller delvis outnyttjade marker räknas som skogsmark. Det gäller hagmarker i omedelbar anslutning till bebyggelse samt mark av särskilt botaniskt, zoologiskt eller kulturhistoriskt värde, t. ex. fäladsmarker och vissa lågproducerande ädellövskogar där skogliga åtgärder uppenbarligen skulle missgynna värdefull flora eller fauna.

Somjag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2. I) kan det av naturvårdsskäl undantagsvis finnas behov av så ingripande åtgärder atl ett rationellt äddlövskogsbruk avsevärt försvåras. Avsikten är att naturvårdslagen skall tillämpas i sådana fall, vilket kommer fill uttryck i paragrafens andra stycke.

2§

Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.

Prop. 1983/84:94 15

Avgränsningen av lagens tillämpningsområde vad beträffar trädslag har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 2. 2.1. En remissinstans har föreslagil att trädslagens latinska namn skall anges i lagtexten. Jag har inte ansett en sådan precisering vara nödvändig för den praktiska tillämpningen. Begränsningen till inhemska trädslag innebär att l.ex. rödek och sykomoriönn inte kommer alt omfattas av lagen.

3§ Med ädellövskog avses:

1. Skogsbestånd i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län som utgörs av ädla lövträd till minst 70 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

2. Skogsbestånd i övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

3. Trädbestånd på betesmarker, som inte är att anse som jordbruksmark, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50procent. Av de ädla lövträden skall minsl tio tråd per hektar ha en diameter av minst 30centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar.

Har skogsvårdsstyrelsen beslutat viss trädslagssammansättning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd är lägre än som anges i första stycket.

Som närmare utvecklas i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) är lagen tillämplig på ädellövskog på skogsmark i skogsvårdslagens mening men också på bestånd av ädellövskog på vissa marker som varken omfattas av skogsmarksbegreppet eller faller under definitionen jordbruksmark enligt den för sådan mark nu gällande lagstiftningen. Punkterna 1 och 2 i paragrafens första stycke avser skog pä mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Punkt 3 omfattar trädbestånd på mark som används för bete men inte kultiverad betesmark. Ädla lövträd på betesmarker som har förbättrats genom röjning, bearbetats med redskap eller besatts med vallväxter faller alltså utanför lagens tillämpningsområde. Delsamma gäller om träden finns på gräsbevuxna marker som tidigare har varit åker.

Med bestånd avser jag en grupp av träd eller plantor som växer tillsammans inom en brukningsenhet och som karakteriseras av viss enhetlighet beträffande ålder och trädslagsblandning. Självfallet får inte beståndsav-gränsningen göras på ett sätt som motverkar lagens syfte. Jag har inte ansett det nödvändigt atl i lagtexten ange vilken beräkningsgrund som skall tillämpas vid bestämmandet av andelen ädla lövträd i ett bestånd. I likhet med naturvårdsverket anser jag emellertid en beräkning på grundval av grundytorna vara att föredra framför en beräkning som kräver atl virkesförråden fastställs. Grundytan är betydligt enklare att fastställa än virkesförrådet. Med grundyta avses ytan av ett tvärsnitt i brösthöjd (1,3 m över

Prop. 1983/84:94 16

marken) genom en trädstam eller summan av flera sådana ytor. De ädla lövträdens grundyta skall alltså jämföras med den grundyta skogsbeståndet i dess helhet har.

Somjag har anfört i den allmänna mofiveringen kan del bli aktuellt att i etl åläggande om återväxtåtgärder tillåta att föryngringen sker med inslag av andra träd än ädla lövträd. Genom bestämmelsen i paragrafens andra stycke klargörs att lagen är fillämplig även under den fid då andelen ädla lövträd i beståndet är mindre än vad som anges i paragrafens första stycke.

4§

Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran lämna besked om visst skogsbestånd eller trädbestånd pä betesmark är atl anse som ädellövskog.

Den markägare som år tveksam om huruvida lagen är tillämplig pä hans skogar skall kunna begära skogsvårdsstyrdsens biträde för att få frågan avgjord. Besked enligt förevarande paragraf bör till skillnad från förhandsbesked enligt 16§ skogsvårdslagen lämnas kostnadsfritt.

5§

1 bestånd som avses i 3 § får inte vidtas åtgärder som innebär att beståndets egenskap av ädellövskog förloras.

" Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge undantag frän första stycket. I samband med medgivande av undantag får länsstyrelsen föreskriva att ny ädellövskog anläggs pä annat ställe inom en brukningsenhet.

För anläggning av ny ädellövskog gäller 7 § andra - fjärde styckena.

Av paragrafen följer att ädellövskog i allmänhet skall beredas skydd genom att det inom områden med sådan skog skall bedrivas äddlövskogsbruk. För att marken skall få användas för någol annat ändamål krävs länsstyrelsens medgivande. Medgivande krävs alltså även för fortsatt skogsbruk om detta inriktas på virkesproduktion med andra trådslag än ädla lövträd.

När det gäller ädellövskogar enligt 3§ första stycket 3, dvs. hagmarkerna, skall markägaren självfallet vara oförhindrad att använda marken för bete. Han kan också välja alt med andra åtgärder förhindra att marken växer igen. Lagen ger honom även möjlighet alt låta hagmark övergå till skogsmark där äddlövskogsbruk skall bedrivas. Som jag tidigare nämnt kan däremot inte med stöd av förevarande lag krävas att elt område bevaras som hagmark genom viss skötsel. Om detta bedöms som angeläget, kan l.ex. naturvårdslagen användas.

För länsstyrelsens medgivande lill en markanvändning som innebär att ett bestånd av ädellövskog avvecklas definitivt fordras särskilda skål. Det kan exempelvis vara fråga om en skog som är av mindre intresse från naturvärdssynpunkt. Ett annat fall kan vara att en ädellövskog växer på en för sådan skog olämplig mark. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen kan det i sådana fall komma i fråga att tillåla att en ädellöv-

Prop. 1983/84:94 17

skog avvecklas mot atl en ny anläggs på annan plats. En bestämmelse om denna möjlighet har tagits in i paragrafens andra stycke. Någon gång kan det finnas särskilda skäl alt medge annan markanvändning än skogsbruk ulan alt fall som avses i 6§ denna lag är för handen.

1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2. 1) har jag betonat vikten av planmässighel vid avgöranden om vilka ädellövskogar som inte behöver skyddas. Jag har därvid sagt alt som underlag för övervägandena härom kan tjäna länsstyrelsernas naturvårdsinventeringar och de översiktliga skogsinventeringar som görs av skogsvårdsstyrelserna. Dessa senare ligger i regel lill grund för de skogsbruksplaner som skall finnas för varje brukningsenhet i fortsättningen. Om länsstyrelsen bedömt alt ett bestånd av ädellövskog inte behöver bevaras för framtiden bör detta lämpligen anges i skogsbruksplanen. Vidare bör det kunna framgå när ett befintligt bestånd får ersättas med ett nytl på annan plats. Om skogsbruksplanen utformas med beaktande av vad jag nu har sagt, kan länsstyrelsens medgivande till annat markutnyttjande än äddlövskogsbruk ske på det praktiska sättet att länsstyrelsen fastställer en skogsbruksplan i de delar som avser ädellövskogen. I annat fall kan medgivandet ske genom särskill dispensbeslut efter ansökan från markägaren. För att undvika att en markägare skall behöva tveka om vilken myndighet han skall vända sig lill i frågor enligt lagen bör den ordningen gälla att ansökningar enligt både 5 och 7§§ får göras hos skogsvårdsstyrelsen. I de fall det är fråga om en dispensansökan enligt 5 § får skogsvårdsstyrelsen vidarebefordra ansökningen lill länsstyrelsen. De nu berörda frågorna får regleras i verkslällighetsföreskrifter till lagen.

Om villkor atl anlägga ny ädellövskog på annat ställe har meddelats, bör föreskrifter'om föryngringen kunna beslutas av skogsvårdsstyrelsen. En regel härom har tagits upp i tredje stycket i förevarande paragraf.

6§

Utan hinder av 5 § första stycket får mark användas i enlighet med stadsplan eller byggnadsplan eller i enlighet med beslut som gäller för företag vars tillåtlighet har prövats i särskild ordning.

Paragrafen motsvarar 2 §'tredje stycket bokskogslagen.

1 förevarande paragraf görs undanlag från kravet på fortsatt ädellöv-skogsbruk för markanvändning enligt fastställd detaljplan och enligt beslut i fråga om företag som har tilllåtlighetsprövats i särskild ordning, dvs. företag vartill tillstånd har lämnats enligt bl. a. väglagen (1971:948), vattenlagen (1983: 291) eller miljöskyddslagen (1969: 387).

7§

För att en tillfredsställande återväxl av ädellövskog skall tryggas, får sådan skog inte slutavverkas utan atl skogsvårdsstyrelsen har lämnat tillstånd till avverkningen.

2    Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 94

Prop. 1983/84:94 18

Skogsvårdsstyrelsen får förelägga fastighetsägaren att vidta de åtgärder som behövs för skydd eller vård av ädellövskogen eller för atl trygga återväxlen av skogen,

1 beslut om föreläggande får vite sättas ut. Om föreläggandet inte följs, fär skogsvårdsstyrelsen förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad.

Som villkor för tillstånd kan krävas att säkerhet ställs för att de föreskrivna åtgärderna fullgörs.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) har jag redovisat skälen för kravet på tillstånd av skogsvårdsstyrelsen för slutavverkning av ädellövskog. Paragrafen innehåller bestämmelser härom.

Av stadgandet i första stycket följer motsatsvis att avverkning i form av röjning och gallring inte kräver tillstånd. Dessa former av avverkning regleras i skogsvårdslagen som gäller även för skötseln av ädellövskog, vilket upplysningsvis anges i 1 § andra stycket i nu förevarande lag. I 12 § skogsvårdslagen föreskrivs att röjning eller gallring skall främja skogens utveckling. I 9§ samma lag och i de föreskrifter och allmänna råd som skogsstyrelsen har beslutat med stöd av denna paragraf anges de krav och rekommendationer som gäller för röjning och gallring av ädellövskog. Av vad jag nu har sagt och av 5 § förevarande lag följer att det inte är tillåtet att röja och gallra på sådant sätt att trädslagssammansättningen inte längre uppfyller kraven i 3§.

I fråga om tillståndsprövningen vill jag undersiryka vad jag har anfört i den allmänna motiveringen, nämligen att tillstånd alltid skall lämnas när en slulavverkning är tillåten enligl skogsvårdslagen. Av syftet med tillståndsprövningen följer att det endasl är formerna för slutavverkningen som skall prövas.

I paragrafens andra stycke ges skogsvårdsstyrelsen möjlighet atl ange hur en slutavverkning skall gå Ull och vilka åtgärder i övrigt som skall vidtas för att trygga återväxten eller för vård och skydd av ädellövskogen. Exempel på sådana åtgärder är successiv utglesning av skogen, markberedning och uppsättning av stängsel lill skydd mot kaniner och rådjur. Ett ytterligare exempel på åtgärder är atl ställa en skärm av annal trädslag som skydd. Efter slutavverkning av ädellövskog bör som regel eftersträvas att den nya skogen får en liknande trädslagssammansättning som det avverkade beståndet.

Genom att skogsvårdslagen gäller för skötseln av ädellövskogen kan föreskrifter och allmänna råd meddelas om hänsyn lill naturvårdens och andra allmänna intressen i samband med äddlövskogsbruk. Så har redan nu gjorts av skogsstyrelsen med stöd av ett bemyndigande i 21 § skogsvårdsförordningen (1979:791). Av den paragrafen framgår att sådana föreskrifter skall meddelas efter samråd med statens naturvärdsverk eller annan cenlral förvaltningsmyndighet som kan beröras. Det ankommer sålunda på berörda myndigheter att överväga behovet av kompletteringar

Prop. 1983/84:94 19

på grund av den nya lagen. Enligt 21 § skogsvårdslagen får föreskrifterna inte vara så ingripande atl pågående markanvändning avsevärt försvåras. Jag vill i sammanhanget upplysa att jag senare denna dag har för avsikt atl föreslå regeringen att lagrådets yttrande inhämlas över vissa ändringar i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Dessa ändringar innebär att en allmän regel om hänsynslagande till naturvårdsintressena, motsvarande vad som stadgas i skogsvårdslagen, också införs för jordbrukets del. I överensstämmelse med vad som gäller enligt skogsvårdslagen skall den som underlåter att ulföra ålagda åtgärder kunna drabbas av vite. Skogsvårdsstyrelsen skall också kunna förordna att åtgärderna skall utföras på markägarens bekostnad. Beslämmelser om detta har tagils in i paragrafens Iredje stycke. Efter mönster i både skogsvårdslagen och bokskogslagen kan enligt fjärde stycket säkerhet krävas för att täcka t. ex. kostnaderna för återväxtåtgärder.

8§

Meddelas föreläggande om åtgärder för att trygga återväxten av ädellövskog, kan bidrag lämnas av allmänna medel till kostnaderna för åtgärderna.

Frågan om statsbidrag lill återväxtåtgärder m.m. har närmare behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2. 3).

9§

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5§ första stycket, 7§ första stycket eller mot en föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 7 § andra stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Sanktionsbestämmelserna har i huvudsak utformats efter mönster av motsvarande regler i skogsvårdslagen. Det innebär alt den som utför otillåtna huggningar eller andra åtgärder som inte är förenliga med lagen kan drabbas av straffpåföljd. Däremot bestraffas inte underlåtenhet att utföra påbjudna åtgärder. 1 sädana fall är sanktionsmedlen i stället vite och tvångsutförande.

Av 5 och 7§§ följer att alla avverkningar som inte är förenliga med ett fortsatt äddlövskogsbruk, med undantag för röjning i hagmark, liksom alla slutavverkningar kräver särskilt medgivande av länsstyrelsen eller skogsvårdsstyrelsen. Röjningar och gallringar som främjar ädellövskogens utveckling omfattas däremot inte av tillständstvänget. Det sagda innebär att den som utan särskilt medgivande avverkar i en ädellövskog kan komma atl straffas såvida det inte är fråga om en tillåten röjning eller gallring. En annan åtgärd som kan leda till straffpåföljd är inplaniering av andra trädslag i en ädellövskog.

Prop. 1983/84:94 20

10§

Länsstyrelsens beslul enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. Statens naturvårdsverk fär överklaga länsstyrelsens beslut.

Skogsvårdsstyrdsens beslut får överklagas hos skogsstyrelsen. Skogsstyrelsens beslut fär överklagas hos regeringen.

De i paragrafen föreskrivna besvärsordningarna överensslämmer med vad som gäller enligt 11 § bokskogslagen resp. 29 § skogsvårdslagen.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1984, då lagen (1974:434) om bevarande av bokskog skall upphöra alt gälla.

Beslut enligt 2,3,5 eller 10 § lagen (1974:434) om bevarande av bokskog skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelse i den nya lagen, om inle regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Har beslut som avses i 6§ samma lag meddelats gäller dock äldre beslämmelser.

De beslut som åsyftas i andra stycket är beslut om tillstånd att avverka bokträd eller att omföra bokskog till skog av andra trädslag och de villkor som skall gälla för sädana tillstånd. Vidare avses vitesförelägganden och beslut att förelagda åtgärder skall ulföras på den försumliges bekostnad. Den nya lagen innebär att beslut som är sä ingripande att markägaren blir berättigad till inlrångsersättning av staten, skall meddelas med tillämpning av naturvårdslagen. Därför saknar den nya lagen bestämmelser om sådan ersättning. Har elt sådant ingripande beslut meddelats enligt bokskogslagen och har inte ersättningsfrågan slutligt avgjorts före den nya lagens ikraftträdande skall därför äldre bestämmelser tillämpas.

4.2 Förslaget till ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Med slöd av bokskogslagen kan det meddelas beslul av samma karaklär som vissa förordnanden enligt naturvårdslagen. Molsvarande gäller inte den föreslagna lagen om bevarande av ädellövskog. Därmed finns det inte längre samma behov av hänvisningsregler i den nya lagen och naturvårdslagen. Det kan visserligen komma i fråga att ge föreskrifter om återväxtåtgärder i en ädellövskog inom ett naturreservat, varvid bidrag till åtgärderna bör lämnas enligt samma bestämmelser som gäller för annan ädellövskog. Någon särskild hänvisningsbestämmelse om detta i naturvårdslagen kan inte anses behövlig. Därför kan 25 § tredje stycket naturvårdslagen upphävas.

För redan meddelade beslut bör hänvisningsbeslämmelsen gälla även i fortsättningen. Har det med slöd av naturvårdslagen meddelats förbud eller skölselföreskrifter som rör bokskog skall alltså bokskogslagens och inte naturvårdslagens ersättningsbestämmelser fillämpas.

Prop. 1983/84:94 21

5   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen til!

1. ädellövskogslag,

2. lagom ändring i naturvårdslagen (1964:822).

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1983/84:94 22

Bilaga I

Sammanfattning av naturvårdsverkets förslag Ädellövskog, förslag till skydd och vård

Den svenska ädla lövskogen utgör idag en rest av en skogslyp som under förhistorisk tid hade vidsträckt utbredning i Götaland och Svealand. Ännu under det första årtusendet av vår tideräkning beklädde ädellövskogen stora delar av de näringsrikare markerna i denna del av landet. Genom främst uppodlingen har den forna ädellövskogen trängst tillbaka. Dess andel av skogsmarken är utanför de sydligaste länen nu mycket liten.

Ädellövskogen, dvs. sädan skog som domineras av alm, ask, avenbok, bok, ek, lind, lönn, fågelbär eller av en blandning av dessa träd, omfattar idag ca 110000ha. Av denna totalareal utgörs ca 50000ha av ekskog och en lika stor areal av bokskog. 10000 ha domineras av de övriga ädla lövträden, huvudsakligen ask.

Tidigare har främst jordbrukets utveckling orsakat att arealen ädellövskog minskat. Numera är det i första hand skogsbruket och dess inriktning på barrskogsproduktion som ger en fortsatt areell minskning. Ädellöv-skogsbrukets ekonomi innebär att man ofta med gott resultat kan skörda uppväxta bestånd fram till slutavverkning men alt nyanläggning av bestånd är olönsamt. Avverkade ädellövskogar ersätts därför normalt med granskog. Pä detta sätt har minst lOOOOha ädellövskog utom bok försvunnit under en 15-årsperiod efter 1960. Bokskogsarealen minskade under samma period med ca 20 000 ha.

Bokskogens starka minskning under 1960- och början av 1970-talet ledde till att en särskild lag om bevarande av bokskog instiftades 1974. Denna lag har som syfte att främst genom generella beslämmelser om bokskogsskötsel bevara bokskog i landskapet. Även med slöd av naturvårdslagen har bokskog och annan ädellövskog skyddals. För närvarande finns ca 1 000 ha bokskog och 3 000ha annan ädellövskog inom avsatta naturreservat.

En viktig typ av äddlövmiljö är de ekbeväxta hagmarker som förekommer främst i de mellansvenska länen. Dessa hagmarker har ofta stora likheter med den egentliga ädellövskogen men skiljer sig frän denna genom att marken betas och träden står glesare. Ädellövhagmarken har under en lång period minskat i omfattning och torde nu uppgå till ca lOOOOha. Nedgången hänger samman med den allmänna minskningen av naturbetesmarker i landet. Högst 1/7 av de natuibelesmarker som fanns vid sekelskiftet nyttjas fortfarande för bete.

Även om ädellövskogen har en begränsad areal utgör den pä många håll en karakteristisk och värdefull del av det svenska landskapet. Den växer i första hand pä de bättre jordar som blivit över vid landels uppodling och omgärdar därför ofta den öppna odlade bygden. Den erbjuder stora variationsrika skönhetsupplevelser vid lövsprickningen pä våren, med den rika sommargrönskan och i höstfärger. Särskilt i Sydsverige har ädellövskogen stor betydelse för friluftslivet. 1 de mellansvenska länen erbjuder i synnerhet ekhagarna myckel attraktiva vistelsemiljöer. Vid sidan av ädellövskogens betydelse för landskapels karaktär har den stora värden frän andra utgångspunkter. Den ulgör den i särklass artrikaste skogstypen i landet både vad gäller djur och växter och är nödvändig livsmiljö för åtskilliga arter. Från kulturhistorisk synpunkt är ädellövskogen nära förknippad

Prop. 1983/84:94 23

med landskapets utveckling. Dess geografiska fördelning är således vid sidan om de grundläggande ekologiska faktorerna starkt präglad av tidigare markutnyttjande, ägostrukturer, lagar m.m. Även från skoglig synpunkt måste ädellövskogen betraktas som en naturresurs med värdefulla specifika egenskaper även om den för närvarande inle kan konkurrera med gran då det gäller det ekonomiska utbytet.

Ädellövskogens bevarande som en del av den svenska naturmiljön är elt riksintresse från nalurvårdssynpunkt. Några möjligheteratt hindra en fortsalt areell minskning finns dock inte med nu gällande förutsättningar. Risken är istället stor att avvecklingstakten ökar ytterligare när en större del kommer upp i avverkningsmogen ålder eller om efterfrågan på flis och ved ökar. För att hejda denna utveckling föreslår naturvårdsverket att en rad åtgärder vidtas. Dessa åtgärder består i inrättande av en lag motsvarande bokskogslagen, ekonomiskt stöd åt de markägare som vårdar ädellövskog, utbildning och rådgivning i ädellövskogsskötsel samt fortsatt skydd med stöd av naturvårdslagen.

Huvudsyftet med lagförslaget är att ge samhället möjlighet alt kontrollera avverkningar av ädellövskog och att hindra att värdefull ädellövskog omförs till barrskog. Vidare syftar lagen lill att åstadkomma förbättrade förutsättningar för vård av ädellövskog och för skydd och vård av värdefulla äddlövhagmarker.

Sammanfattning av skogsstyrelsens förslag om bevarande av ädellövskog

Skogsstyrelsen föreslår sammanfattningsvis

- att ekonomiskt stöd ges till utsyning, beståndsanläggning, röjning m. m.,

- att inventering av ädellövskogar fortlöpande sker via den översiktliga skogsinventeringen och länsstyrelsens ordinarie naturinventeringar,

- atl betydande resurser satsas på utbildning med åtföljande ökad rådgivningsverksamhet,

—alt en noggrann uppföljning görs av ädellövskogens utveckling,

—atl behovet av lämpligt frö- och plantmaterial, resurser för markberedning etc. klarläggs och att önskad omfattning av sådan serviceverksamhet byggs upp,

—atl forskning och undervisning om äddlövsskötsd understöds,

-     alt resurser för en länsövergripande tjänst inom skogsvårdsorganisa
tionen med ädellövskog som särskilt ansvarsområde tillskapas,

—    att utvecklingsfonderna verkar för etablering av industri baserad på
ädellövträd och arbetar för en effeklivare marknadsföring av produkter
av äddlövträ.

Behovet av ökad kunskap och intensivare skogsskötsel framstår i dag som angeläget. Skogsstyrelsen fäster därför största vikten vid att resurser skapas för ovanstående åtgärder.

Som kompletterande lagregler till detta åtgärdspaket anser skogsstyrelsen att nuvarande och planerade föreskrifter m. m. om ädellövskog i skogsvårdslagen skulle vara tillräckliga vad gäller behov av förändrad lagstiftning vid sidan av det skydd som naturvårdslagen kan ge.

Om etl tillständsförfarande av statsmakterna bedöms nödvändigt förordas att ett sådani knyts till skogsvårdslagen med nuvaiande 19§ som förebild. Bokskogslagen bör därvid avvecklas då motsvarande bestämmelser kommer att ingå i skogsvårdslagen.

Skogsstyrelsen avvisar naturvårdsverkets förslag om en särskild ädellövskogslag.

Prop. 1983/84:94 24

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över naturvårdsverkets och skogsstyrelsens förslag i fråga om skydd och vård av ädellövskog

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över förslagen avgetts av hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet, riksrevisionsverket (RRV), riksantikvarieämbetet, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), lantbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens planverk, domänverket, skogsvårdsslyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs och Västmanlands län, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Väslmanlands län, gemensami av Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (LRF/SSR), Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), Skogssällskapet, Sveriges jordägareförbund. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska kommunförbundet och Svenska skogsarbelareförbundel.

Kammarkollegiet har bifogat yttranden av stiftsnämnderna i Lund, Göteborg, Linköping och Visby. UHÄ hänvisar till bifogade yttranden av Göteborgs, Linköpings, Lunds, Stockholms och Umeå universitet. Några länsstyrelser har bifogat yttranden av kommuner och länsorgan. Svenska naturskyddsföreningen har bifogat yttranden av några av föreningens länsförbund. Dessutom har yttrande inkommit från Kungl. Vetenskapsakade-

I Inledning

Varje avsnitt i remissammanställningen inleds med en redovisning av remissutfallet i slorl. Därefter följer en dlatdel. Naturvårdsverket och skogsstyrelsen har inte kunnat enas om formerna för lagreglering av ädellövskogen och har därför lämnat var sill förslag i dessa delar. I huvudsak år det punkterna 3 och 4 som berörs av de två förslagen. Remissinstanserna har yttrat sig över bägge förslagen.

2 Allmänna utgångspunkter

Remissinstanserna instämmer i allmänhel i naturvårdsverkets och skogsstyrelsens förslag att det år angeläget atl bevara ädellövskogen i den svenska naturmiljön.

2.4 Riksantikvarieämbetet: Utredningen anger bl. a. kulturhistoriska motiv
för ädellövskogens bevarande. Riksantikvarieämbetet vill i detta samman
hang understryka vikten av att ädellövskog bevaras inom hela det utbred
ningsområde den haft under historisk tid.      

Förslaget till ädellövskogslag är utformat sä atl det även skall omfatta ädellövhagmarkerna. Dessa omfattas ej av skogsmarksbegreppet och bör

Prop. 1983/84:94 25

enligt ämbetets mening inle heller göra det. För kulturminnesvärden lik
som för naturvården är det av stort intresse att så kallade naturliga gräs
marker, oavsett om de är trädbevuxna eller ej, uppmärksammas och skyd
das. ---

2.5 Göteborgs universitet:    Utredningen har inhämtat elt betydande

fältmaterial, regionalt väl fördelal inom ädellövskogarnas huvudutbredningsområde. Enkäterna till skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelser angående ädellövskogarnas framtida utsikter, vidtagna skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen samt angående hittills vunna erfarenheter av bokskogslagen och bokskogsersättningarna ger en god och allsidig bedömning av ädellövskogarnas värde ur såväl skogsbrukets som naturvårdens aspekter.

2.6 Linköpings universitet: Vi välkomnar i allt väsentligt de synpunkter och förslag ulredningen för fram. Vi iakttar med oro lövskogarnas och i Östergötland i synnerhet ekhagarnas minskande arealer.   

2.7 Lunds universitet:- Vi delar helt den i utredningarna framförda

synpunkten att ädellövskogen ulgör en värdefull naturresurs. Den har stor betydelse för bibehållande av en artrik flora och fauna i riket och den är även en viktig ekonomisk resurs sett på längre sikt. I Sydsverige har lövträden alltid utgjort en betydelsefull naturresurs, l.ex. som bränsle, djurfoder, byggnads- och snickerimaterial m. m. Under de senaste årtiondena har värdet varit lägre.

2.8 Stockholms universitet:  Utredningen har redovisat ädellövsko
gens ställning och framtidsutsikter i Sverige på etl övertygande sätt samt i
olika avseenden ökat vår kunskap om denna. Den har dock gått för långt i
fråga om rekommendationerna för överförande av gammal ädellövskog till
ny produktionsskog, dels därför att så stora naturvärden kan gå förlorade
alt syftet blir helt förfelat från nalurvårdssynpunkt, dels därför atl skogs
brukets intresse för ädellövskog sannolikt inte alls är så stort som utred
ningen anser. Som underlag för ekonomisk lövskogsproduktion är många
nuvarande ädellövskogar föga lämpade. Betydelsen av små bestånd och
blandskogar har glömts bort. Problemafiken med de s.k. 5:3-skogarna i
samband med ädellövskog och blandskog har inte uppmärksammats till
räckligt.

2.11 SLU: SLU delar naturvårdsverkets och skogsstyrelsens uppfattning att ädellövskogen utgör en värdefull naturresurs som måste bevaras och vårdas. För att inom landel behålla en tillräcklig mängd ädellövskog behövs ökade samhällsinsatser av olika slag.

2.13 Statens planverk:------------- Ett bevarande av ädellövskogen som naturre
surs är enligt planverket helt i linje med     hushållningsprinciper som

ligger till grund för den fysiska riksplaneringen.

Behovel av elt särskilt skydd för ädellövskogen kan anses vara väl
dokumenterat i och med naturvårdsverkets utredning.    

Prop. 1983/84:94 26

2.14 Domänverket: Domänverket delar naturvårdsverkets uppfattning att
ädellövskogen är en värdefull naturresurs i det svenska landskapet. Ädel
lövskogen bör därför i princip bevaras.      

2.17 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län: Skogsvårdsstyrelsen delar
naturvårdsverkets och skogsstyrelsens uppfattning, att det är angeläget att
behålla ädellövskog och den därtill hörande naturtypen.  

Skogsvårdsstyrelsen anser det angeläget atl möjligheter skapas alt skydda och vårda även äddlövhagmarker. Många av dessa har stor betydelse för flora och fauna och utgör på många håll etl karakteristiskt inslag i landskapet. Skogsvårdsstyrelsen har inget att erinra mot förslaget till definition av ädellövhagmark. Begreppet bör klart särskiljas från begreppet ädellövskog. Naturvärdsverket har i sitt förslag till ädellövskogslag använt ädellövskog som samlande begrepp för både ädellövskog och ädellövhagmark. Detta är förvirrande, medför risk för missförstånd och har ingen förankring i praktiken. Ädellövskog omfattas av skogsvårdslagen vilket ädellövhagmark inte gör.

2.18 Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län: Skogsvårdsstyrelsen instämmer helt i uppfattningen om vikten att behälla ett avsevärt inslag av ädellövskog inom svenskt skogsbruk, en uppfattning som för övrigt väl harmonierar med nu gällande skogsvårdslag och anvisningarna till denna.

2.19 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: Skogsvårdsslyrdsen de
lar helt utredningens uppfattning om att ädellövskogen representerar en
betydande naturresurs i landet. Ädellövskogens betydelse för en rad
växter och djur är betydande. Dess ofta strategiska belägenhet i anslutning
till odlade marker, stränder och bergsbranter ger en ljus och öppen karak
tär åt landskapet.

2.20 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Skogsvårdsstyrelsen anser att
det är angeläget ur många synpunkter att även i framtiden behålla mindre
arealer ädellövskog inom länet. Åven om det i dag ej sker någon avveck
ling i nämnvärd omfattning av ädellövskogen är del angeläget med ett
målmedvetet och aktivt program som resulterar såväl i elt bevarande i
önskvärd omfaltning som i en akliv vård och skötsel.       

2.23 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län:        Skogsvårdsstyrelsens

intryck är att äddlövskogsbrukel exkl. bokskogen präglas av mycket låg intensitet och i många fall brist på vård.

Den hotbild som naturvårdsverket målar upp är enligt skogsvårdsstyrelsen överdriven. Den kan på intet sätt jämföras med situationen för bokskogen 1974.

Prop. 1983/84:94 ' 27

2.29 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Den av statens naturvårdsverk

framlagda utredningen klargör angelägenheten av att det tillskapas

ett speciellt skydd för ädellövskogarna och ädellövhagmarkerna. -,  

Länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands och Göteborgs och Bohus län har framfört synpunkter liknande dem som länsstyrelsen i Södermanlands län redovisat.

2.34 Länsstyrelsen i Blekinge län: Den ädla lövskogen som den definieras i utredningen ulgör en från nalurvårdssynpunkt synnerligen värdefull skogstyp. Länsstyrelsen anser i likhet rned utredningen att bevarandet av ädellövskogen är ett riksintresse från natur vårdssynpunkt. Detta gäller särskilt i de tätbefolkade länen i Sydsverige där lövskogen starkt präglar naturmiljön. Blekinge utgör ett av de län där ädellövskogen spelar en mycket

framlrädande roll i landskapet.

De ädla lövträden har en positiv inverkan på marktillslåndet genom att
utbilda brunjordar som motverkar försurning. Det är därför från miljö
skyddssynpunkt av väsentlig betydelse att bevara en stor andel ädellöv
skog i skogsbruket.--

2.35 Länsstyrelsen i Kristianstads län:            Länsstyrelsen delar natur
vårdsverkets uppfattning att de ädla lövträden och lövträdskogarna är etl
vikligl inslag i vårt kulturlandskap liksom för ett stort antal ekosystem.

Länsstyrelsen vill även peka på ädellövskogens betydelse för mulllill-ståndet i marken. Mulljorden är motståndskraftig mot försurning och bevarar markens produktionsförmåga på längre sikt. Samtidigt är de enskilda lövträden mindre känsliga för det direkta nedfallet av försurande ämnen.

Ädellövskogen är vidare belägen i landets folktätaste och mest uppodlade delar och dess betydelse för landskapsbilden, friluftslivet och människornas naturupplevelser över huvudtaget bör särskilt framhållas. Ädellövskogen utgör också ofta ett viktigt element i kulturhistoriska miljöer dit människorna söker sig för rekreation.

2.36 Länsstyrelsen i Malmöhus län:    Länsstyrelsen har vid etl flertal

fillfällen framhållit behovet av skydd för ädellövskogen.- Detta

påtalades redan 1977 i samband med länsstyrelsens yllrande till regeringen över den fysiska riksplaneringen. Därvid ansåg länsstyrelsen att del borde övervägas att utvidga lagstiftningen rörande bokskog till att gälla även andra typer av ädellövskog i första hand ekskog. Länsstyrelsen erinrade om detta förslag i sitt yttrande 1978 över belänkandet "Skog för framlid" (SOU 1978:6-7) samt påpekade i sitt yUrande 1980 över "Hushållning med mark och vatten" (SOU 1979:54-55) att situationen för ädellövskogen var sådan att elt förslag till skydd av ädellövskog skyndsamt borde framläggas av naturvårdsverket som då fått regeringens uppdrag att utreda frågan.

Länsstyrelsen ser med tillfredsställelse alt en utredning redovisas i enlig
het med det framförda önskemålet.   

Prop. 1983/84:94 28

2.40 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen har inget att

erinra mot föreslagen definition på ädellövskog men finner i likhei med vad skogsvårdsstyrelsen och lantbruksnämnden anfört att oklarheter råder beträffande skogsmarksbegreppet, särskilt vad gäller hagmarker. Dessa är ofta av slort värde från naturvårds- och kulturminnesvårdssynpunkt, men stöd saknas för närvarande i de areella näringarnas speciallagstiftningar för att bibehålla mer eller mindre öppna, svagt belade hagmarker eller återställa igenväxla hagmarker. Markanvändningsbegreppet bör enligt länsstyrelsens mening definieras klarare.

2.43 LRF/SSR:----- Organisationerna delar utredningens värdering atl

det är ett riksintresse att bevara ädellövskogen som en naturresurs och ett
betydelsefullt inslag i det svenska landskapet. Då det bästa skyddet för
denna skogstyp är en positiv inslällning från markägarnas sida ger ett
aktivt skogsbruk de bästa möjligheterna att långsiktigt bevara ädellövsko
gen som ett inslag i vårt kulturlandskap.        

SISU:----- Enligt vår grundläggande uppfattning är det ett allmänt intres
se alt ädellövskogen kan behållas och utvecklas. Detta bör främst ske på
nuvarande arealer, där biologiska förutsättningar är för handen och där
ädellövskog i övrigt kan förenas med ägareinlresset.

2.47 Svenska naturskyddsföreningen: Arealen ädellövskog (utom bokskog)
har successivt minskat och uppgår nu till cirka 60000 hektar. Enligl för
eningens uppfattning är varje ytterligare minskning av arealen oaccepta-
bd.------

2.48 Svenska kommunförbundet: Slyrelsen delar verkens uppfattning att vi bör slå vakt om det svenska beståndet av ädellövskog och härigenom bevara en värdefull del av den svenska landskapsbilden.

3 Förslag till åtgärder för bevarande av ädellövskog m. m.

Fierlalet remissinstanser instämmer i att det behövs åtgärder i form av lagstiftning för bevarandet av ädellövskogar.

3.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge:          Eftersom hänsyn lill land
skapsupplevelsen redan i mycket tagits i 21 § skogsvårdslagen och de i
anslutning därtill av skogsstyrelsen meddelade föreskrifterna, synes mu-
seala skäl och hänsyn till friluftslivet vara de bärande motiven för ett
utvidgat ädellövskogsskydd. Ett sådant skydd kan befaras övervägande bli
en belastning för skogsbruket. Att det torde förhålla sig så talar för att man
- av hänsyn till skogsbruket som besväras redan av nuvarande uppdelning
av beslutanderätten mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen - för
ädellövskogens skydd väljer ungefär den modell skogsstyrelsen i andra
hand föreslagit för skogsmarkens del, medan bestämmelser lill skydd för
ädellövhagmarkerna införs i naturvärdslagen. Svårigheter alt dra gränsen
för vad som är och vad som bör förbli skog på igenväxande hagmarker
talar dock starkt för atl man till en början väljer den av naturvårdsverket

Prop. 1983/84:94 29

föreslagna, splittrade lagstiftningsmodellen. Förhoppningsvis kan de föreslagna skydds- och stödåtgärderna för ädellövhagmarkerna om några år ha lett till att en klar gräns dragits mellan skog och hagmark. Del kan dä bli skäl att på nytt överväga, om inte det går atl skapa en mindre krånglig lagstiftning på området genom att inarbeta reglerna angående den egentliga ädellövskogen i skogsvårdslagen och därtill knuten förordning och föreskrifter samt reglera skyddet för ädellövhagmark inom ramen för annan lagstiftning.

Eftersom bevarandet av ädellövskogen, särskilt dä det gäller ädellövhag
marken, främst framstår som en naturvårdsangelägenhet, kan det trots
därmed förenade ölägenheter vara rimligt, att huvudansvaret för frågor om
tillstånd till avverkning och byte av trädslag under en övergångsperiod i
första hand ligger hos den myndighet som besitter särskild sakkunskap i
naturskyddsfrågor, dvs. länsstyrelsen. När det om några år visat sig, om
och i vilken utsträckning problem och konflikter uppslår, bör anordningen
omprövas. Till dess bör del genom den av naturvårdsverket föreslagna
delegationsbestämmelsen bli möjligt att rationalisera tillståndsprövningen
så alt tillgängliga resurser tillvaratas på ett bra sätt och dubbelarbete
undviks. En sådan ordning är gynnsam även för markägaren.      

På grund av del anförda tillstyrker hovrätten naturvårdsverkels förslag om lagstiftning till skydd för ädellövskog. Från lagleknisk synpunkt ifrågasätter hovrätten dock om inte i klarhetens intresse de latinska artnamnen bör tilläggas vid angivande av de trädslag som skall anses som ädla. I så fall torde 2§ 1 st 2p i förslaget till ädellövskogslag kunna utgå.

3.2 Kammarkollegiet:- Från allmän synpunkt kan en skyddslag för

ädellövskogen anses motiverad. Kollegiet förordar därvid den lösning som
naturvårdsverket föreslagit.

---- Skogslagstiftningen-- har nyligen omprövats utan att den

särskilda bokskogslagstiftningen ifrågasatts. Det skulle därför framstå som inkonsekvenl, om skyddet för bokskog och annan ädellövskog nu ansågs kunna bli tillräckligt beaktat inom ramen för den allmänna skogsvårdslagstiflningen. Inom denna lagsliflning kan inle heller de speciella problemen med hagmarkerna lösas.

---- Enligl förslaget till lagtext, 8§, gäller atl ersättning för vägrat

tillstånd till avverkning av ädellövskog inte kan komma i fråga när hinder mot avverkning föreligger enligt 13 § skogsvårdslagen. Motsvarande bestämmelse återfinns i 6§ bokskogslagen. Enligt kammarkollegiets uppfattning har bestämmelsen fått en alltför snäv avgränsning, eftersom hinder mot avverkning även kan föreligga enligt såväl 14 § skogsvårdslagen som annan lagstiftning. Man kan göra gällande att skada inte i något av dessa fall uppstår genom avslag på tillståndsansökan. Om de fall som avses i 13§ skogsvårdslagen nämns särskilt, bör därför även övriga fall anges och undantag föreskrivas för fall då hinder mot avverkning föreligger "enligl 13 § skogsvärdslagen (1979:429) eller på annan grund".

Kammarkollegiet företräder nu staten när talan förs vid domstol om ersättning eller inlösen enligt naturvårdslagen eller bokskogslagen. Kammarkollegiet utgår frän att kollegiet kommer att företräda staten även i ersältningsmål enligt äddlövskogslagen. Denna fråga lorde regleras i författning som regeringen utfärdar med stöd av äddlövskogslagen.

----- Kollegiet---- finner atl förslagen till skydd för ädellövhagmar
kerna borde ha utarbetats i samråd med myndigheier som har ansvaret för

Prop. 1983/84:94 30

de jordpolitiska frågorna. Kollegiet förordar därför att frågan om åtgärder till skydd för ädellövhagmarkerna blir föremål för ytterligare överväganden.

3.3-------- RRV:      RRV anser också att avgörande för vilken myndighet som

skall ansvara för en lagstiftning i första hand bör vara de samhällsintressen som lagstiftningen främst är avsedd att tillgodose.

RRV anser således att skydd och vård av ädellövskogen bör kunna uppnås på motsvarande säll som nu gäller för bokskogen genom en utvidgning av bokskogslagen att omfatta all ädellövskog och äddlövhagmarker, i slort på det sätt som SNV föreslagit. Det innebär att huvudansvaret för regleringen av ädellövskogen, under SNV, bör åvila länsstyrelserna med deras övergripande ansvar för markanvändnings- och planeringsfrågor bl.a. för jord- och skogsbruk, naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård.

Ulredningens förslag innebär ökade arbetsuppgifter både för länsstyrelserna och för skogsvärdsorganisalionen. Det saknas emellertid uppgifter om vad tillsyn och övrig hantering av en, i jämförelse med bokskogslagen, utvidgad lagstiftning kan komma att kräva i form av personal, kompetens och kostnader. Inga uppgifter finns heller om i vad mån statsverket kan komma atl åsamkas kostnader till följd av ersättningsanspråk från markägare.

---- Den nu pågående avvecklingen av ädellövskogen (utom bok) är

dock inte lika snabb som den som gällde för bokskogen före bokskogslagens tillkomst. Med hänsyn till att avvecklingssitualionen är niindre akut, att osäkerheten i många betydelsefulla uppgifter är stor, att kostnadsberäkningar i flera avseenden saknas eller är ofullständiga och att samverkansformerna mellan länsstyrelser och skogsvårdsorganisationen nu diskuteras anser RRV att beslutsunderlaget bör förbättras, t. ex. genom atl SNV ges i uppdrag att i samverkan med skogsstyrelsen komplettera utredningen i de nämnda avseendena. Därvid bör också utarbetas förslag till sådana föreskrifter och anvisningar som måste utfärdas av regeringen, eventuellt också av centrala myndigheter, som en följd av förslagel till ädellövskogslag.

3.4---------------------- Riksantikvarieämbetet: 1 valet mellan skogsstyrelsens förslag

som utesluter ädellövhagmarkerna från en lagreglering och naturvårdsverkets förslag som innefatttar dem, anser riksantikvarieämbetet att en ädellövskogslag som inkluderar ädellövhagmarkerna är att föredra.

3.7 Lunds universitet:- Formerna för skydd åt särskilt värdefull

ädellövskog kan diskuteras. Det förefaller emellertid ganska klart atl den nuvarande skogsvårdslagen tyvärr inte har den långsiktiga skydds- och vårdfunktion som en genomtänkt skogsvårdslag borde ha. Den har en klart kortsiktig kubikmassaekonomisk inriklning i sina lagformuleringar och naturvårdshänsynen i föreskrifterna är alltför vaga för alt leda till konkreta naturvårdsåtgärder av tillräcklig omfattning. Till delta kommer all skogsvårdsstyrelsernas personal sällan har den naturvårdsinriktning som är av nöden för att korrekta sådana hänsyn skall kunna tas i del praktiska livet.

Prop. 1983/84:94 31

Pä länsstyrelserna finns däremot nalurvårdsutbildade intendenter, som bör ha kompetens att bedöma ädellövskogarnas naturvårdsvärden. Med tanke på de relativt små arealer det är frågan om och eftersom de värden som f.n. mest är aktuella är av akut naturvärdskaraklär, finns det starka skäl som talar för att länsstyrelserna bör ha huvudmannaskap i ädellöv-skogsärendena. Det är därmed också ganska naturligt att en justering av den befintliga bokskogslagen till alt gälla skyddsvärd sydsvensk lövskog, där lövlrädarterna klarl anges, vore en myckel enkel och odramatisk sak att genomföra. I stället för all gälla för ca 50000 ha bokskog skulle den nu gälla för drygt 130000 ha skydds värda lövskogar. Detta är en mycket liten areal (2%) av Sveriges totala skogsareal. Det är att beklaga att denna lagstifining inle blev utförd ganska omedelbart dä önskemål härom framfördes för några år sedan.

I SNV-utredningen föresläs hagmarker med starkt inslag av grövre "ädellöv" ingå i en adellövskogslagstiftning. Detta verkar dock mindre välbetänkt, då krav på bete knappast går att lagstifta om utan avsevärt mera genomtänkta lagformuleringar än de som föreslagits. Det är redan idag svårt att få betning på naturteservat där bete ingår som skötselålgärd.

Grundtanken är emellertid god, eftersom mycket stora naturvårdsvärden finns i dessa hagmarker genom deras varierande struktur, men skydd för dem måste rimligen finna andra vägar, främst genom naturvårdslagen

På sikt anser vi det principiellt riktigt att en skogsvårdslag utformas som tar de mångsidiga hänsyn som krävs för att olika samhållsvärderingar på skogsmark ska kunna tillgodoses. En sådan lag måste tillgodose miljökrav som kan ställas utifrån ekologiska grunder avseende diversitet (trädslagsblandningar, olikåldrighet m. m.) och förmåga att motverka den pågående och under de närmaste årtiondena fortgående försurningen. Därför föreslås tillsättande av en ny utredning med sikte på att samordna skogslagstiftningen om några år och att ge skogsvårdslagen en mindre snäv utformning.

3.8                                Stockholms universitet:          Lagstiftning är säkert en förutsättning

om ädellövskogarnas och äddlövhagmarkens framtid skall kunna tryggas. Eftersom det - trots skogsstyrelsens uppfattning - i allt väsentligt är fråga om ett naturvårdsproblem, måste lagen vara en naturvårdslag och inte delar av skogsvårdslagen. Skogsstyrelsens förslag kan inte godtas. Däremot kan den nuvarande bokskogslagen med fördel arbetas in i en ädellövskogslag, även om man måste vara på det klara med att problematiken beträffande bokskogen i vissa avseenden är en annan än för övrig ädel-skog.

Del på betänkandet grundade lagförslaget måste sålunda bli föremål för ytterligare översyn och omarbetning. Delta kan lämpligen ske i samråd med biologisk sakkunskap vid universiteten inkl. lantbruksuniversitetet, vilka i sin forskning har beröring med ädellövskogens naturförhållanden, fauna och flora. Del fortsatta arbetet måste genomföras med största skyndsamhet.

3.9                         Umeå universitet:     Hänsynstaganden utan förankring i lagar har

visat sig vara alltför svaga instrument för atl skydda känsliga biotoper. Med tanke på de spillror av ädellövskog som idag återstår i Sverige anser

Prop. 1983/84:94 32

vi det oundvikligt alt en särskild lagstiftning införs. Vi vill därför starkt understryka vikten av att naturvårdsverkets förslag till ädellövskogslag genomförs. Skogsstyrelsens förslag som innebär ett borttagande av bokskogslagen och en utvidgning av 1979 års skogsvårdslag är oacceptabelt. Naturvårdsverkets förslag bygger på viss delegering av ärenden i tillståndsgivningen till skogsvårdsstyrelserna. Vi menar dock att länsstyrelsernas naturvårdsenheter bör ha den fulla kontrollen av lagen genom en välutbildad stab av ekologer.

3.10 Lantbruksstyrelsen:--- Enligt lantbruksstyrelsens mening främjas

ett aktivt skogsbruk i familjelantbrukets form av att markägarna kan vända sig till en och samma myndighet vare sig det gäller barrskogsbruk eller lövskogsbruk. Förslaget från naturvårdsverket innebär dock att många markägare i sin normala näringsulövning blir nödsakade alt ta kontakt med ytterligare en myndighet. Den lagstiftning som berör den vardagliga skötseln av marken kommer att bli mer svåröverskådlig och svårhanterlig. Lantbruksslyrelsen vill därför i stället förorda en lösning som innebär att bestämmelser om ädellövskogens skydd och vård, i den män det kan anses behövligt, inordnas i skogsvårdslagen och att bokskogslagen samtidigt upphäves.

3. II SLU:--- SLU anser atl varken naturvårdsverkets eller skogssty
relsens förslag löser problemen med att dels bevara, dels producera på elt
helt tillfredsställande sätt. Naturvårdsverket skulle enligt regeringsuppdra
get utreda skyddet av de särskilt värdefulla ädellövskogarna. Detta har inte
skett ulan istället föreslås att praktiskt taget all ädellövskog skall bli
föremål för ett kontinuerligt äddlövskogsbruk. Skogsstyrelsens huvud
förslag innebär en underskattning av svårigheterna atl bevara särskilt
värdefulla ädellövskogsbestånd utan reservatbildning och sannolikt otill
räckliga styrmedel för atl få en från nationell synpunkl väl avvägd omfatt
ning och utformning av lövvirkesproduktionen.

SLU anser i likhet med utredningen att det är angeläget alt skydda
värdefulla ädellövträd också på annan mark än skogsmark. SLU har inget
att erinra mot den föreslagna definitionen av ädellövhagmark, men vill
framhålla att samhället bör verka för atl värdefulla ädellövträd bevaras
åven när de förekommer i mindre antal.     

SLU tar inte ställning i frågan om ett ökat skydd för ädellövskogen bör regleras i en ny lag (utvidgad bokskogslag) eller genom kompletteringar i nu gällande skogsvårdslag och naturvårdslag eller i föreskrifterna till dessa lagar. SLU vill dock speciellt framföra följande principiella synpunkler på utformningen av administrativa regler och rutiner för handläggning av ädellövskogsfrägorna

— regler och rutiner måsle självfallet utformas så att goda garantier ges för att samhällets mål beiräffande ädellövskogen uppnås -administrationen av hithörande frågor måste göras smidig och rationell. Skogsvårdsstyrelserna med sina distriktsorganisationer måste liksom nu utnyttjas. Länsstyrelsernas möjligheter att påverka hanteringen av ädellövskogen måste tillgodoses i tillräcklig utsträckning. Det vore dock ett slöseri med naturvärdens knappa handläggningsresurser om länsstyrelsernas naturvärdsenheler skulle belastas med en stor mängd rutinärenden rörande bestånd utan särskilt skyddsvärde

Prop. 1983/84:94 33

-  de administrativa rutinerna bör göras så enkla som möjligt för markägar
na, utan att målet om bevarande av ädellövskog äventyras. Av psykolo
giska skäl torde det vara en fördel om utnyttjandet av skogarna regleras i
så få lagar som möjligt

—         för att bevara särskilt skyddsvärda ädellövskogar utan bildning av reser
vat och utan krav på ekonomisk produktion kan man eventuellt behöva
göra ändringar i skattelagstiftningen.

Slutsatsen av de anförda synpunkterna är att man inte bör besluta i
enlighet med de framlagda förslagen. I stället behöver olika frågor kring
urval av de mest skyddsvärda ädellövskogarna, eventuell utbyggnad av
skogsvårdslagen och naturvårdslagen m. m. utredas ytterligare. Delta be
hövs för att åstadkomma en tillräckligt ändamålsenlig förvaltning av ädel
lövskogen, en förvaltning som både tillgodoser bevarandeinlresset och det
reella behovet av ett ordnat ädellövskogsbmk.           -

3.13 Statens planverk:-- Planverket har bl.a. i samband med'den

fysiska riksplaneringens planeringsskede och i ställningstaganden till den framtida skogspolitiken (SOU 1978:6) framhållit att det bör vara en allmän princip att olika näringar måsle acceptera de begränsningar som hänsynen till allmänna samhällsintressen för med sig. Det innebär enligt verket att intressenter i äddlövskogsbruk i likhet med andra näringar måste acceptera de begränsningar som hänsynen till allmänna intressen medför. På sikt anser planverket därför att också den allmänna hänsynen till ädellövskogen helt bör kunna beaktas med stöd av skogsvårdslagstiftningen och i det praktiska arbetet inom skogsvårdsorganisationen. Genom att låta endast en myndighet, dvs. skogsvårdsstyrelsen, handlägga dessa frågor bör man dessulom få en enklare administration.

Naturvårdsverkets utredning visar emellertid på ett relativt akut hot mot
ädellövskogen vilket enligt planverket kan motivera en övergångsvis regle
ring av äddlövskogsbrukel med en speciallagstiftning så som naturvårds
verket föreslår.---

Den lag om bevarande av ädellövskog som naturvårdsverket föreslår bör vara enkel att införa och tillämpa eftersom den i princip innebär alt gällande lag om bevarande av bokskog utvidgas till att omfatta även andra ädla lövträdslag. Därmed finns det erfarenheter av hur den här typen av ärenden handläggs.

De förändringar av skogsvårdslagen som skogsstyrelsen föreslår är vik
tiga förutsättningar för att i elt senare skede reglera äddlövskogsbruk
enbart med skogsvårdslagstiftningen. Därutöver bör det bl.a. tydligt
klaras ut att reproduktionsplikten enligt 5 § skogsvårdslagen inte innebär
ett hot mot ädellövskogar och äddlövhagmarker.      

3.14 Domänverket:--- Enighet synes föreligga om att den alldeles

övervägande delen av ädellövskogen inklusive bokskogen skall finnas kvar genom ett aktivt skogsbruk med avverkningar och anläggning av ny ädellövskog. Det är endast en liten andel, som skall bevaras inom naturreservat och nationalparker. Eftersom skogsvårdslagen är en brukandelag i motsats till naturvårdslagen som är en bevarandelag, framstår det enligt domänverkets mening såsom logiskt och naturligt, att erforderliga bestämmelser för skötsel av ädellövskog inklusive bokskog las in i skogsvårdslagstiflningen. Bokskogslagen bör i samband därmed avvecklas. Mycket star-

3    Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 94

Prop. 1983/84:94 34

ka skäl talar för att alla lagregler om skogsskötsel på skogsmark skall vara samlade i skogsvårdslagen oavsett trädslagsblandning.

Domänverket avstyrker bestämt lillståndsplikt för avverkning av ädellövskog. Nya bestämmelser i skogsvårdslagen bör utformas på annat sätt. Naturvårdsmyndighetens inflytande bör säkras genom atl anmälningar om slulavverkning av ädellövskog inklusive uppgifter om planerad återbe-skogning vidarebefordras till länsstyrelsens naturvårdsenhet antingen generellt eller för utvalda delar av länet.

Domänverket avstyrker en särskild lagstiftning om ädellövhagmarkerna.
För dessa bör gällande jordbruks-, skogsvärds- och naturvärdslagar tilläm
pas. ----

3.15     Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län: Skogsvårdsstyrelsen förordar
skogsstyrelsens förslag.

I Stockholms län, med obetydliga arealer ädellövskog, är det särskilt angeläget alt markägare och myndigheter inte behöver lillämpa en extra lag för dessa arealer.

3.16------------------------------------------ Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län:    Liksom skogsstyrelsen fin
ner skogsvårdsstyrelsen för lånets förhållanden naturligt att det samlade
ansvaret för skötseln av skog inklusive ädellövskog anförtros den skogliga
myndigheten. Skogsvärdslagen med de tillägg som föreslagits av skogs
styrelsen är därvid det naturliga och tillräckliga laginstrumentel.       

Genom att låta den skogliga myndigheten bli beslutande i skogliga frågor
och lånsstyrelsen med stöd av naturvärdslagen för naturvårdens intressen,
bortfaller behovet av en särskild ädellövskogslag. Möjligheten att skydda
och stödja ädellövskogarna stärks när den skogliga myndigheten med
tillgång till fältpersonal får ell samlat ansvar härför. Någon grundad anled
ning all befara att naturvårdens intressen skulle försämras saknas. 

3.17 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län:         Skogsvårdsslyrdsen

anser alt del finns elt behov av lagstiftning och att delta lämpligast tillgodoses genom ändringar och tillägg till dels skogsvårdslagen, dels naturvårdslagen. De av skogsstyrelsen aviserade preciseringarna i föreskrifterna till skogsvårdslagen bedömer skogsvårdsstyrelsen ej vara tillräckliga.

Skogsvårdsstyrelsen förordar att ett tillståndsförfarande för slutavverkning av ädellövskog knyts till skogsvårdslagen med nuvarande 19 § som förebild och i stort sett överensstämmande med skogsstyrelsens förslag.

Skogvårdsstyrelsen föreslår vidare att ett tillständsförfarande för av
verkning inom ädellövhagmark knyts lill naturvårdslagen.     

3.19 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län:    är skogsvårdsstyrdsens

uppfattning den att landets ädellövskogar bäst bevaras genom ett aktivt äddlövskogsbruk. Övrigt skogsbruk regleras i skogsvärdslagen för vilken

skogsvårdsstyrelsen är tillsynsmyndighet.      Den helt dominerande

delen av den föreslagna praktiska verksamheten rörande ädellövskogen avses att åvila skogsvårdsstyrelsen. Det är då inte meningsfullt att länsstyrelsen som naturvårdsverket föreslår skall ulöva tillsynen över en ädellövskogslag.

Prop. 1983/84:94 35

' Skogsstyrelsen föreslår i sitt förslag atl ädellövskogen ges elt mer preci
serat skydd i den överarbetning av skogsvårdslagen som nu pågår. Skogs
vårdsslyrdsen anser att ett genomförande av skogsstyrelsens förslag ska
par goda förutsättningar för ädellövskogens framtida bevarande.    

Genom noggranna uppföljningar kan erfarenheter erhållas för ett ställningstagande lill om en mera långtgående reglering i form av en särskild ädellövskogslag är befogad.

Naturvårdsverket föreslår i sitt meddelande att ekhagsmarker bör införas i begreppet ädellövskogar. Skogsvårdsstyrelsen delar inle den uppfattningen. Ekhagsmarkerna är av stor betydelse i landskapsbilden. Dessa kräver dock mer eller mindre intensivt bete för att bibehålla sin karaktär och är därför alt betrakta som jordbruksmark. Om dessa marker växer igen på grund av exlensivt bete och därmed är att betrakta som skogsmark bör - i enlighet med anvisningarna till 2§ skogvårdslagen - skogsmarksbegreppet ändock inte tillämpas.

I olika sammanhang har vissa brister i nuvarande lagstiftning påtalats. Skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark är inte heltäckande. Lagen om skötsel av jordbruksmark talar endast om åkermark och kultiverad betesmark. 1 skogsvårdslagens 2 § slår skrivet "'Med skogsmark avses i denna lag 1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål". Detta skapar osäkerhet beträffande hagmarkerna. Så länge de hävdas som bete är det inga problem, men när betesdriften upphör 'och markerna börjar växa igen uppstår problem.

Enligt vår mening borde lagen om skötsel av jordbruksmark gälla även hagmark eller, om detta synes mindre lämpligt, kompletteras med en naturvärdshänsynsparagraf. Härigenom skulle det önskade skyddet av bl.a. ekhagsmarkerna kunna erhållas. Om jordbruket drar sig tillbaka och man inte finner skäl kräva fortsatt jordbruksdrift på dessa marker skulle bidrag kunna ges för att upprätthålla en fortsatt hävd.

3.20----------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län:    bedömer skogsvårds
styrelsen det inte troligt att vare sig bok- eller ekskog kommer att avverkas
och omföras till barrskog i nämnvärd omfattning - i varje fall inte inom de
närmaste årtiondena. Dels skyddas ju även ädellövskogen mol för tidig
slutavverkning genom skogsvårdslagen, dels är skogsägarna i regel intres
serade av att behålla vissa arealer lövskog. Skogsvårdsslyrdsen avstyrker
därför förslaget om en lagreglering med tillståndsplikt vid avverkning av
ädellövskog.

Erfarenhelerna från bokskogslagen visar också att en sådan lagreglering permanentar ett inaktivt bevarande med på längre sikt åtföljande föryng-ringssvårigheter.

Om man trots vad ovan anförts finner att behov finns av en lagreglering
med tillståndsgivning vid avverkning av ädellövskog är del dock skogs
vårdsstyrelsens mening att denna bör knytas till skogsvårdslagen i enlighel
med skogsstyrelsens förslag.

3.21     Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län: Skogsvårdsstyrelsen i Kalmar län
anser att de förändringar av föreskrifter och anvisningar till 1979 års
skogsvårdslag som skogsstyrelsen exemplifierat i sitt alternativa förslag är
att föredra framför utredningens förslag om lag för bevarande av ädellöv
skog. Skogsstyrelsens förslag medger en rationellare hantering av de en-

Prop. 1983/84:94 36

skilda ärendena utan att syftet - värd och skydd av ädellövskogen - på någol sätt äventyras.

Problemet med alt bevara ekhagarna i sitt "ursprungliga", av betet präglade tillstånd är således stort och torde knappast kunna regleras via skyddslagstiftning. Särskilda bevarandeinsalser inom utvalda områden torde vara lämpligare. Resterande marker bör betraktas som skogsmark och i de fall produktionsförhållandena tillåter det gärna förbehållas bestånd med vårdad ädellövskog.

3.22 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län:        har skogsvårdsstyrelsen

framfört, atl ädellövskogen i Blekinge inte är hotad i större utsträckning och i vart fall inte i sädan omfattning att särskild lagstifining år befogad. Skogsvårdsslyrdsen finner nu ingen anledning att ändra denna uppfattning. Vi avstyrker förslaget till särskild ädellövskogslag.

2.2 Föreskrifter i skogsvårdslagen med tillståndsförfarande

Vi tillstyrker----- skogsstyrelsens förslag enligt 2.2 .

3.23 Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län: Efter noggranna jämfö
relser mellan de båda lagförslagen, anser skogsvåidsstyrelsen att skogs
styrelsens förslag — under förutsättning att detta ändras pä sätt som anges
nedan - bör förordas av följande skäl:

- i den nya skogspolitiken har hänsyntagandet till naturvården och andra allmänna intressen givits en ökad tyngd

- skogsvårdsorganisationen skall i båda fallen svara för huvudparten av handläggningen

- en minskad byråkralisering uppnås genom att alla frågor som rör skogsbruket samlas i en lag

- det är inte motiverat att länsstyrelsen skall handlägga rena skogsskötselfrågor t. ex. då tillstånd sökes alt föryngra ädellövskog utan byte av trädslag. Del finns all anledning alt min ska belastningen på länsstyrelsens naturvårdsenhet.

-  19§ 4:e stycket bör få denna lydelse: "I samband med att tillstånd ges
för avverkning av ädellövskog som är värdefull från naturvårds- och kul-
lurminnesvårdssynpunkt skall skogsvårdsstyrelsen föreskriva alt ny skog
skall anläggas med ädellövskog".

----- lagbestämmelserna--- dä fråga är om byte av trädslag, bör

utformas så att samma skydd inkl. ersättningsbestämmelser erhålles för ädellövskogen som i nuvarande bokskogslag.

-------- mindre fastigheter kan ha hela eller stora delar av sitt skogsinne
hav i form av ädellövskog. Detta förhällande bör enligt skogsvårdsstyrel
sens mening beaklas i lagstiftningen så att enskild markägare inte drabbas
oskäligt.

Ordföranden (L. Sandgren) i skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län anmälde avvikande mening avseende skogsvårdsstyrelsens synpunkter på lagstiftningsförslagen så till vida att han förordar en särskild ädellövskogslag.

Prop. 1983/84:94 37

3.24 Skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län:      Genom en komplettering

av 17 § skogsvårdslagen med obligatorisk skyldighet om avverkningsanmå-lan av ädellövskog med specifisering av aktuella trädslag menar styrelsen att man tills vidare kan avvakta med särskild lagstiftning tills effeklen av ovannämnda juslering efter några år har kunnat avläsas.

3.25 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län: Skogsvårdsslyrdsen i Hallands län tillstyrker skogsstyrelsens förslag men vill göra några kommentarer och tillägg.

Ädellövskogens dåliga tillstånd, skogsskötselmässigl sett, har som nämnts i utredningen en produktionsekonomisk bakgrund.

Ulredningen visar bl. a. att en dominerande del av ädellövskogen står på mark som ger låg ädellövskogsproduktion (sid 76 utredningsbetänkandet) men som ä andra sidan skulle kunna bära mycket produktiv barrskog. Skall ädellövskog i nämnvärd omfattning behållas i landet måsle det alltså bli fråga om att denna till stor del kommer att stå pä mark som är medelmåttig eller i svagaste laget för äddlövskogsbruk. Ändå måste förutsättas att den ädellövskog som nu slår på de svagaste växtplatserna i stor utsträckning blir utbytt mot barrskog.

Det är uppenbart att lövskogsskölsd på svagare marker är en verksamhet som inte lämnar någol överskott. Tvärtom är den enligt gängse beräkningsmetoder förlustbringande. Skillnaden gentemot barrskogen är betydande och tar sig bl.a. uttryck i myckel lägre beräknade markvärden. Ädellövskogen åsatts emellertid relativt höga taxeringsvärden i förhållande till avkastningsvärdet. Eftersom taxeringsvärdena främst relaterar till marknadsvärdena är kanske inle så myckel att göra åt detta. Däremot bör man i hög grad ta hänsyn till lönsamhetsbilden då regler för olika slags pålagor utformas.

3.27 Skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län:    Beträffande ädellövhag
markerna instämmer skogsvårdsstyrelsen helt i skogsstyrelsens syn
punkter. Hittillsvarande erfarenheter pekar pä atl vissa definitioner och
begrepp i såväl skogsvårds- som naturvårdslagen först måste klarläggas,
exempelvis följande: Skogsmarksbegreppei i skogsvårdslagen, begreppet
"pågående markanvändning" i naturvårdslagen, möjligheterna till be
gränsning av skogsbruket inom naturvärdsområden och inom s. k. 2- måna-
dersområden etc.

----- åtgärder för skydd och vård av ädellövskogen i första hand bör

lösas genom att bestämmelser om ädellövskogen införes i skogsvårdsla
gens föreskrifter. I andra hand-------- införas en lagstiftning i enlighet med

skogsstyrelsens förslag, bilaga 1.

3.29------------------------------------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län:  tillstyrker länsstyrelsen -

--- statens naturvårdsverks framlagda förslag för skydd och vård av

ädellövskogar och äddlövhagmarker.

3.30     Länsstyrelsen i Östergötlands län: Mot bakgrund av den mångfald av
intressen som starkt berörs av skydd och vård av äddlövmarkerna och
behovet av att en lagstiftning i frågan även omfattar ädellövhagarna till
styrker länsstyrelsen det av naturvårdsverket framlagda förslaget lill infö
rande av en ädellövskogslag.

Prop. 1983/84:94 38

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Östergöllands län (Strindberg, Pettersson, Nilsson, Holm, Lennstam och Torfgård) avgav reservation lill förmån för skogsstyrelsens förslag.

3.31-------------------------------------- Länsstyrelsen i Jönköpings län:   Den av utredningen föreslagna

definitionen av ädellövskog torde för Jönköpings lån medföra att ålskilliga idag uppmärksammade ädellövträdsrika bestånd inte kommer att klassas som ädellövskog och därmed inte bli behandlade enligl den föreslagna lagstiftningen. I vissa delar av länet är vidare inslaget av andra lövträd mycket markant. Lövbestånden utgörs i exempelvis Vättersänkan lill mycket stor del av gråal eller är gråalsdominerade. Dessa bestånd faller utanför den tänkta lagregleringen vilkel lorde medföra atl landskapsbilden inom en överblickbar lid blir barrskogspräglad beroende på effekterna av skogsvårdslagens 5§.

Länsstyrelsen anser att länsstyrelsen bör ha det regionala ansvaret för
naturvården i sin helhet. Den nu gällande bokskogslagen har fungerat bra
varför den nu tänkta, analogi uppbyggda regleringen av ädellövskogens
skydd och vård i princip lillslyrkes.--

3.32     Länsstyrelsen i Kronobergs län: De förslag till ändringar i skogsvårds
lagen eller föreskrifter till denna som skogsstyrelsen nu har presenterat,
innebär enligt länsstyrelsens uppfattning inte tillräckligt skydd för ädel
lövskogen.

Länsstyrelsen konstaterar däremot att den nuvarande bokskogslagen fungerat bra och tillstyrker därför naturvårdsverkets förslag till ädellövskogslag.

Tre av ledamöterna i länsstyrelsen i Kronobergs län (Carlsson, Gustavsson och Posse) har anmält skiljaktig mening och anslutit sig lill skogsstyrelsens förslag till åtgärder för skötsel och skydd av ädellövskogen.

3.33------------------------------------ Länsstyrelsen i Gotlands län:          Det förefaller emellertid naturligt

om ädellövskogens lagskydd utformas på likartat sätt som bokskogslagen med de undantag som föreslås.

3.34 Länsstyrelsen i Blekinge län:- Ett starkare lagligt skydd för

ädellövskogen är enligl länsstyrelsens mening starkt befogal med hänsyn
till naturtypens skyddsvärde och det exploateringshot den är utsatt för.
Det är ocksä angeläget att få till stånd en intensivare skötsel av ädellövsko
gen. En sådan vård torde vara svår att genomföra utan statliga bidrag.
Länsstyrelsen finner därför att starka skäl lalar för införandet av en ädel
lövskogslag. Lagen bör-- i princip överensstämma med det av natur
vårdsverket redovisade förslaget.      

----- då bevarandet av ädellövskog är ett så väsentligt intresse för

naturvården, kulturminnesvärden och friluftslivet samtidigt som kravet pä ett effektivare utnyttjande av skogsmarken ställs bör länsstyrelsen ha huvudansvaret för tillämpningen av ädellövskogslagen. En långtgående delegering av beslutanderätten till skogsvårdsstyrelsen bör dock kunna ske, i synnerhet i praktiska frågor som l.ex. föryngringshuggningar enligt 3 § i den föreslagna ädellövskogslagen. Denna myndighet bör även handha frågor om bidrag till skogsägarna för skogsvårdsarbeten i ädellövskog i likhet med gällande förhållande i fråga om bokskogen.

Prop. 1983/84:94 39

Enligt naturvårdsverkets förslag skulle även hagmark bevuxen med ädla lövträd räknas lill ädellövskog och lagregleras. Med hänsyn till att så stora naturvården finns representerade i dessa hagmarker och då de år hotade av igenplantering finner länsstyrelsen det angeläget att de kan skyddas. Hagmark är ej skogsmark enligt skogsvårdslagen. Omföring av ädellövhagmark till skogsmark kan därför inte regleras enligt skogsvårdslagen. Detta måste därför ske endera enligt den föreslagna ädellövskogslagen eller med stöd av naturvärdslagen.

Fem av de ordinarie ledamöterna i länsstyrelsen i Blekinge län (Lundström, Sture Petersson, Karl-Anders Petersson, Thomasson och Hult) samt en suppleant (Roos) har anmält skiljaktig mening och anfört att länsstyrelsens yttrande borde utformas så att det i sak sammanfaller med skogsvårdsstyrelsens i Blekinge tillstyrkan till skogsstyrelsens förslag.

3.35------------------------------ Länsstyrelsen i Kristianstads län:    Lagförslaget tar sikte inte

endast på egentliga ädellövskogar utan också på hagmarker. Länsstyrelsen är emellertid mycket tveksam om det finns anledning att i lagen föra in mark som inte är skogsmark i egentlig mening. Där det finns särskilt värdefulla hagmarker bör man kunna nöja sig med de skyddsmöjligheler som naturvårdslagstiftningen ger. Det är också tveksamt om fågelbärsträdet bör inräknas bland de ädla lövträden.

En hell ny ädellövskogslag skulle innebära en ytterligare byråkralisering av skogsbrukels arbetsvillkor. 1 vissa stycken skulle denna även komma att stå i direkt motsatsförhållande till nu gällande skogsvårdslag, bl. a. SVL 5 § 3 om s. k, skräpskog.

Sammanfattningsvis delar länsstyrelsen skogsstyrelsens mening

att den övergripande målsättningen att bevara de skyddsvärda ädla lövskogarna bäst tillgodoses genom ändringar i nuvarande skogsvårdslag och ej genom tillkomsten av en helt ny s. k. ädellövskogslag.

Landshövdingen, fem ordinarie ledamöter (Persson, Bladh, Johansson,
Karlsson och Ahlqvisl), en suppleanl (Carlsson) samt fem av de i den
slutliga handläggningen deltagande tjänstemännen (Johansson, Magnus
son, Höljer, Levinson och Åkesson) i länsstyrelsen i Kristianstads län har
anmält skiljaktig mening och anför:------------- Sammanfattningsvis anser läns
styrelsen att naturvårdsverkets förslag bör genomföras.  

3.36-------------------------- Länsstyrelsen i Malmöhus län:    Skogsstyrelsen har    fram
hållit att den nya lagstiftningen bör infogas i skogsvårdslagen. Länsstyrel
sen anser att med en sådan konstruktion skulle de skogsekonomiska intres
sena fä för stor tyngd. Stora samhälleliga intressen knutna lill förekomster
av ädellövskog har samband med naturvärd, kulturminnesvård och frilufts
liv. Behovet alt sammanväga ett flertal olika intressen innebär att länssty
relsen är en lämplig myndighet alt handha de ärenden som uppkommer i
samband med den föreslagna lagstiftningen.

Ädellövskogen utgör också en naturresurs av ekonomisk betydelse för vissa brukningsföretag. Del bör åligga skogsvårdsslyrdsen atl vid lagtill-lämpningen bevaka de skogsekonomiska intressena. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.

Prop. 1983/84:94 40

Enligt förslaget förstås med ädellövskog i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län lövskog vars grundyta till minsl 70 % består av ädla lövträd, för övriga landet 50%. Länsstyrelsen anser att det senare procenttalet bör gälla för hela landet. Därigenom ges ett bättre skydd ål framför allt den yngre ädellövskogen.

Förslaget om lag för bevarande av ädellövskog har utvecklats till att omfaua vissa hagmarker enligt en given definition (I §mom3). Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det som positivt att "där så är angeläget från naturvårdssynpunkt"' (6§) marker av detta slag kan bevaras genom betesgång som etl alternativ till skogsbruk med bidrag från samhället.

----- tillstyrker länsstyrelsen en lagstiftning för bevarande av ädellöv
skog enligt naturvärdsverkets förslag.

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Malmöhus län (Althin, Frostemark, Olsson, Samzelius, Swartling och Tengbom-Vdander) har anmält skiljaktig mening och anför: Vi kan ej ansluta oss till länsstyrelsens yttrande utan vill som eget yttrande biträda det yttrande som skogsvårdsstyrelsen avgivit.

3.37-------------------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen         instämmer i allt

väsentligt med de värderingar, synpunkter och förslag till åtgärder som
framkommit i skogsstyrelsens förslag lill åtgärder för skydd av ädellövsko
gen --- .

Sex av ledamöterna i länsstyrelsen i Hallands län (Persson, Ekelund,

Johansson, Hedberg, Andersson och Svensson) anför i reservation:      

Med hänsyn till de goda erfarenheterna av bokskogslagen tillstyrker länsstyrelsen i princip en ädellövskogslag enligt naturvårdsverkets modell.

Fyra av de i ärendets slutliga handläggning deltagande tjänstemännen (Sandlund, Andrén, Olausson och Olsson) anmälde avvikande mening i enlighet med reservationen.

3.38----------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:    lagförslaget innebär

klara begränsningar vad gäller möjligheterna atl bevara länets lövskogar. Det bör även påpekas atl elt alltför intensivt lövskogsbruk med inriktning på enartsbestånd kan innebära att väsentliga ekologiska värden går förlorade. Naturvårdslagen torde därför även fortsättningsvis bli det viktigaste instrumentet för bevarande av lånels lövskogar.

Vid sidan av utredningsförslaget har skogsstyrelsen presenterat ett alter
nativt förslag vilkel-- innebår ändringar i skogsvårdslagen på flera

väsentliga punkter. Länsstyrelsen avstår från ett ensidigt ställningstagande
mellan de bägge förslagen   :

---- länsstyrelsen delar utredningens uppfattning om behovet av

skydd och vård av ädellövskogen och ädellövhagmarken men är tveksam lill huruvida den föreslagna lagen kan komma att utgöra elt effektivt skydd för länets lövskogar. Skogsstyrelsens förslag är pä en del punkter gynnsamma med utgångspunkt frän förhållandena i länet varför en eventuell ädellövskogslag inle bör utesluta förändringar i skogsvårdslagen i enlighet med vad som anförts ovan. Beiräffande ädellövhagmarken tillkommer skötselproblemaliken där möjligheten all hålla upp dessa marker är intimt förbunden med brukningen och vilka resurser som kan slällas lill förfogande för ett bibehållande av denna. Oavsett vilket av de två förslagen som

Prop. 1983/84:94 41

slutligen fastställs kommer stora anspråk att ställas på lånsstyrelsen vad gäller urval och prioriteringar av natur- och kulturvetenskapligt värdefulla lövskogsmiljöer. Det är angeläget att länsstyrelserna kan ges resurser för det kunskapsinhämtande detta kan föranleda.

3.39 Länsstyrelsen i Älvsborgs län:  Länsstyrelsen anser att skogs
styrelsens förslag i nuläget i stort sett tillgodoser behoven i Älvsborgs län i
synnerhet om det kompletteras med resurser för inventering. Länsstyrel
sen förutsätter då att eventuella skillnader mellan skogsbruket och natur
vården i tolkningen av begreppet pågående markanvändning kan övervin
nas på sådant sätt att bevarandeintentionerna i utredningen ej försvagas.

Länsstyrelsen vill också peka på möjligheten att minska det akuta behovet av skyddsåtgärder för lövskogen genom justeringar i reglerna för bidrag till avveckling av 5: 3-skog. Förslagsvis skulle bestånd som redovisats i länsstyrelsens naturinventering eller naturvårdsplan undantas från statsbidrag tills en bättre överblick av ädellövskogen erhållits.

3.40 Länsstyrelsen i Skaraborgs län:        

Under förutsättning att bestämmelserna utformas så, atl en samman
vägning av skilda samhällsintressen kan ske på elt lämpligt sätt

inom ramen för en utvidgad skogs värdslagstiftning vill länsstyrelsen i första hand förorda skogsstyrelsens förslag, eftersom den praktiska hanteringen av ädellövskogsfrägorna ändå kommer att åvila skogsvårdsstyrelsen.

3.41 Länsstyrelsen i Örebro län: Om ädellövskogslagstiftningen

infogas i skogsvårdslagen, vilket från andra synpunkter kan vara lämpligt, faller hagmarkerna utanför skyddet, eftersom de inte utgör skogsmark i skogsvårdslagens mening. Atl skydda ens en märkbar del av dessa ekhagar som naturreservat bedömer länsstyrelsen liksom naturvårdsverket som helt orealistiskt. Naturvårdsverkets utredning erbjuder däremot ett konkret och realistiskt förslag till skydd för hela ädellövskogsbeståndet.

Lånsstyrelsen anser att ädellövskogen behöver ett lagstadgat skydd och
de stimulansåtgärder som skogsstyrelsen föreslår. Vad gäller den egenlliga
ädellövskogen synes skyddet kunna tillgodoses genom skogsstyrelsens
andrahandsförslag, dvs. genom tillägg till skogsvårdslagen. 1 föreskrifterna
till 5 § 3 bör dock anges alt reproduktionsplikten inte gäller för "kvalitativt
undermåliga lövskogsbestånd, ofta med elt flertal olika trädslag vilka be
döms ej kunna utvecklas till värdefullt virke i nöjaktig omfaltning", i de
fall dessa områden har betydelse från naturvårdssynpunkt.       

I det fall äddlövhagmarkernas bevarande inte kan tillgodoses genom andra åtgärder av molsvarande slag, dvs. genom såväl lagstifining som stimulans, anser dock länsstyrelsen att naturvårdsverkels helhetslösning vore alt föredra. De olägenheter denna skulle innebära i form av delat ansvar mellan olika myndigheter synes uppvägas av fördelarna med ett komplett skydd för alla ädellövlrädsmarker. Bl.a. skulle man slippa problem med att avgöra om en igenväxande f.d. hagmark utgör jordbruks-dier skogsmark.

Prop. 1983/84:94 42

3.42 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Ett aktivt äddlövskogsbruk är en viktig förutsättning för bibehållande av landets ädellövskog. Länsstyrelsen anser att ett lagskydd - införande av tillståndsplikt för avverkning av ädellövskog - bör knytas till skogsvårdslagen. Lagskyddet bör även omfatta ädellövhagmarken. Erforderiiga ändringar av skogsvårdslagen bör genomföras omgående.

3.43 LRF/SSR:--- Förbunden avvisar-- förslaget om en särskild

ädellövskogslag med länsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Ansvaret bör
istället läggas på skogsvårdsstyrelserna och ett samrädsförfarande i frågor
av speciell art ske mellan länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse.   

För att bibehålla den trädglesa skyddsvärda äddlövhagen måsle dessa hagar utnyttjas som betesmark. Befintliga regler i naturvårdslagen och en smidig samverkan mellan naturvårdsmyndighet och markägarna ger ett bättre resultat än ett hårt uppknutet regelsystem med åtföljande byråkra-Usk bevakning.

De senare åren har präglats av betydligt lägre aktivitet i bokskogssköl-seln än vad som ur naturvärds- och skogsbrukssynpunkt vore en optimal utveckling. Bokskogslagen har inte blivit det medel som verkar stimulerande och aktiverande. På den punkten delar inte LRF/SSR utredningens uppfattning.

Den byråkrati som följt med lagen har påverkat utvecklingen negativt. Med en speciallag och två myndigheter som detaljerat behandlar enskilda ärenden uppstår ett lägre markägareansvar och motivation för skogsskötseln försvinner. Del är därför nödvändigt att undvika en fortsatt byråkralisering. Det bästa skyddet för denna skogstyp är i stället en posiUv inställning från markägarna i ett aktivt skogsbruk. Konklusionen blir enligt LRF/SSR alt bokskogslagen allvariigt måste omprövas och att man för övrig ädellövskog måste undvika etl liknande byråkratiskt regelsystem.

3.44 SISU: Skogsstyrelsen har i sitt eget förslag klart redovisat hur de av SNV anförda behoven av en separat läg kan tillgodoses genom komplettering av skogsvårdslagen, skogsvårdsförordningen och tillämpningsföreskrifter. Vi kan i stort ansluta oss till dessa tankegångar och de preciseringar som framlagts. Dock får vi anmäla avvikande mening beträffande behovet av lillståndsplikt för slutavverkning med 19 § SVL som förebild. En sådan restriktion må tillgripas först sedan mera konstruktiva åtgärder visat

sig vara otillräckliga.-

SISU finner också, pä de grunder skogsstyrelsen anför, tillfället lämpligt atl inarbeta bokskogslagen i skogsvårdslagen.

3.45---------------- Skogssällskapet:      Skogssällskapet avstyrker tillkomsten av en

särskild ädellövskogslag och ansluter sig i stället lill skogsstyrelsens förslag om kompletterande regler och föreskrifter i skogsvärdslagen saml de övriga åtgärder som föreslås för aktivt skydd och vård av ädellövskogen.

3.46------------------------ Sveriges jordägareförbund:         

------ Om bevarandet av ädellövskogar och hagar bedömes vara angelä
get, måste erforderliga resurser ställas till förfogande för att denna liksom
andra angelägna naturvårdsfrågor skall kunna få sin lösning inom ramen
för gällande naturvårdslagstiftning. Några avgörande praktiska hinder här-

Prop. 1983/84:94 43

för föreligger ej. Att komplicera naturvården med ytterligare speciallagstiftning är olämpligt.

Om särskilda lagstiftningsåtgärder ändå skulle befinnas erforderliga, tillstyrker Sveriges Jordägareförbund Skogsstyrelsens förslag alt de kompletterande lagreglerna intages i skogsvårdslagen.

Enligt Sveriges Jordägareförbunds erfarenheter är bokskogslagstiftningen behäftad med allvarliga brister. Kravet att bokskog föryngras med bokskog förhindrar elt aktivt bokskogsbruk genom flyttning av föryng-ringsytorna till för bokskog mera lämpade områden inom en egendom.

3.47---------------------------------------- Svenska naturskyddsföreningen:          

----- Om inle alla försök att förhindra ädellövskogens försvinnande

skall ha misslyckats redan innan de hinner sättas i verket måsle reglerna för de s. k. 5: 3-bidragen skyndsamt ändras så att bidrag under de närmaste åren inte kan utgå till restaurering av bestånd med ädla lövträd. Föreningen har i andra sammanhang föreslagit att reglerna för 5:3-bidrag bör utformas så att bidrag under åren 1982-1989 endast kan komma i fråga för sådana barrskogsbestånd som blivit glesa genom dimensionshuggning eller andra felaktiga skogsbruksåtgärder. Föreningen ber att få upprepa detta förslag. Enligt föreningens mening är 5: 3-bidragens utformning av så väsentlig betydelse att det inte nog kan betonas alt övriga åtgärder till ädellövskogens skydd riskerar att bli mer eller mindre verkningslösa om inte bidragsreglerna ändras mycket snart.

Ändras reglerna för 5:3-bidrag--- minskar det akuta hotet mot

flertalet naturskogar. Införs en särskild lagstiftning om bevarande av ädellövskog enligt den princip som ligger till grund för naturvårdsverkets förslag förhindras en okontrollerad avverkning och annan förstörelse av övriga ädellövskogsbestånd. Dessa åtgärder är dock inte, varken var för sig eller tillsammans, tillräckliga för alt garantera ädellövskogarnas fortbestånd och ändamålsenligt framlida handhavande. För att detta mål ska kunna näs fordras ytterligare åtgärder.

Bland de ytterligare åtgärder som måste komma till stånd är att förbättra
kunskapen om hur olika typer av ädellövskogsbestånd ska kunna skötas i
framtiden.----

3.48----------------------------------- Svenska kommunförbundet:           

Naturvårdens intressen inom ädellövskogen bör enligl styrelsen i normala fall kunna tillgodoses inom ramen för etl kontinuerligt skogsbruk baserat pä regler i skogsvärdslagen. Ett rationellt drivet skogsbruk kommer visserligen atl minska variationen i beslåndsbilden och försämra betingelserna för en variationsrik flora och fauna. Men etl aktivt skogsbruk är att föredra framför ett passivt bevarande.

För mycket värdefulla eller känsliga områden, med t. ex. speciella hävdformer som speglar olika epokers utnyttjande, utgår styrelsen ifrån att det krävs särskilda vårdformer baserade på statligt stöd. Sådana områden bör skyddas med regler i naturvårdslagstiftningen.

Styrelsen anser alt de äddlövskogsområden som är av intresse att beva
ra ska pekas ul i kommunernas översiktliga planering. I kombination med
utvecklade hänsynsregler i skogsvårdslagstiflningen erhålls härigenom ett
tillräckligt skydd.----

Prop. 1983/84:94 44

3.49----------------------------- Svenska skogsarbetareförbundet:    får Skogsarbetareförbundet

fillstyrka skogsstyrelsens förslag.   

Skogsvårdso.'-ganisationen är tillsynsmyndighet för del svenska skogsbruket och är den myndighet som har de bästa resurserna för alt även övervaka skötseln av de s. k. ädellövskogarna. Tillsynen skulle för samhällets del ställa sig mycket kostsammare om tillsynsfunktionen splittras upp på skilda myndigheter. Det senare skulle medföra att två skilda befattningshavare måste besöka och ge råd och anvisningar till de markägare som pä sina fastigheter har både barrskog och ädellövskog. Skogsvårdsstyrelsernas personal har också redan nu till uppgift alt genomföra ÖSI (översiktlig skogsinventering), samt atl utarbeta fastighelsvisa skogsbruksplaner. Det måsle därför vara mest rationellt att skogsvårdsstyrdseperso-nalen i detta arbete får inlägga de ytor i skogsbruksplanerna, som bedörns som skyddsvärda ädellövskogar. Om två skilda tillsynsorgan skall sköta den saken kommer säkerligen både ÖSI och den fastighetsvisa skogsbruksplaneringen att avsevärt fördröjas och fördyras.

En annan sak som förbundet anser att naturvårdsverket inle tagit tillräcklig hänsyn till är att åven äddskogsarealer bör i stor utsträckning bli föremål för skötselåtgärder som gör att vi i framtiden skall kunna utnyttja dessa skogar för virkesproduktion. För närvarande importerar vi s. k. ädellövskogsvirke för rätt betydande belopp. Enligt riksskogstaxeringen finns över 100000 hektar skogsmark som är bevuxen med ädellövskog och på dessa marker sker en åriig tillväxt om drygt 500000 msk. Genom en rationell och riktig skötsel av dessa skogar bör tillväxten ytterligare kunna ökas. Detta skulle då framdeles skapa flera arbetstillfällen och etl högre ekonomiskt utbyte för markägaren. Speciella områden som bör skyddas för varje ingrepp kan avsättas som naturreservat.

1 sin skrivelse har skogsstyrelsen anfört att den nuvarande skogsvärdsla
gen kan kompletteras så att ädellövskogarna mycket väl kan tillförsäkras
erforderiigl skydd, utan a« en speciell lag måste utarbetas. Den särskilda
bokskogslagen skulle därmed också kunna upphöra. Förbundet tillstyrker
en sådan ordning.-

När del sluligen gäller skötseln av de områden som av utredningen hänförts lill äddlövhagmarker anser förbundet att dessa arealer bör inordnas under jordbrukslagstiftningen. Del bör inte föreligga några nämnvärda svårigheter att klassificera vad som är skogsmark eller icke skogsmark i det avseendet.

3.50-------------------------- Kungl. Vetenskapsakademien:    stöder naturvårdsverkets förslag

om att inräUa en ädellövskogslag. 1 denna kan med fördel bokskogslagen
inarbetas. Bestämmelserna om hur äddlövskogsbrukel skall bedrivas bör
dock ändras och nyanseras. Ett kalhyggesbruk med nyplantering bör tillå
tas och uppmuntras där alltför stora naturvärden ej kan spolieras härige
nom, men i skogar med artrik träd- och markvegetation bör eventuella
huggningar ske genom stamvis eller gruppvis blädning och statsmakternas
rådgivning och bidragsbestämmelser bör ej motverka detta. Det av skogs
styrelsen avgivna förslaget att inarbeta alla särbestämmelser om ädellöv
skog i skogsvårdslagen vill kommittén bestämt avstyrka då problematiken
kring dessa skogar i första hand är en nalurvårdsfråga.   

Prop. 1983/84:94 45

4   Utbildning, rådgivning och bidrag, m. m.

Remissinstanserna instämmer i allmänhet i att det behövs ekonomiskt stöd, ulbildning, rådgivning m. m. för skötseln av ädellövskogen.

4.3 RRV:--- Utredningen nämner att erfarenheterna från bokskogsan
slaget visar att verksamheten till en början var relativt låg för alt successivt
öka. Bidragsramen har beräknats med beaktande av detta. RRV anser
dock aU uppgifter bör redovisas om hur anslaget därefter kan komma att
utvecklas och så långt möjligt även om vad kostnaderna kan beräknas till i
ett fortvarighetstillstånd. Den föreslagna bidragsramen om 1,5 milj. kr. fö
refaller vidare lågt beräknad, om lagstiftningens syfte skall uppnås, vilket
också skogsstyrelsen påpekat.

4.7 Lunds universitet:

- det är angeläget att forskning beträffande de sydsvenska lövskogarnas
föryngring och skötsel för att även på lång sikt bibehålla nalurvårdsvär-

dena utökas

- de ur naturvårdssynpunkt särskilt värdefulla hagmarkerna och lövskogarna bör identifieras enligt bestämda kriterier saml inventeras och skyddas enligt NVL

- tillgången på frö- och plantmaterial måsle förbättras vad gäller lövträd och det är också angelägel att industri med inriktning på lövskogshantering stödjs.

4.9 Umeå universitet:- Resurser bör tillskapas för forskning och

ulbildning om ädellövskogars ekologi och skötsel. Sådana resurser bör inte bara anvisas lantbruksuniversitetet som skogsstyrelsen föreslår, utan även komma ekologiska institutionerna vid universiteten till godo.

4.11 SLU:-- Forskning rörande olika lövskogsskötselmetoders inver
kan pä floran och faunan måste igångsättas snarast. Likaså bör komplette
rande regler för naturvårdshänsyn tas fram. De nu använda tillämpnings
anvisningarna till skogsvårdslagens 21 §. liksom böckerna Faunavård i
skogsbruket och Floravård i skogsbruket (som åberopas i utredningen) har
tillkommit utan närmare kunskap om vad som skall hända med ädellövsko
garna.

SLU delar skogsstyrelsens åsikt aU forskning och ulbildning i skötsel av
ädellövskog måste bedrivas i landet. Forskningen om lövskogsbruk är
nödvändig bl.a. pä grund av att man planerar hell nya, i Sverige aldrig
prövade skötselsystem. Bl.a. finns ett uttalat intresse att pröva systema
tiska blandningar av bok/gran resp. ek/gran för att förbättra ädellövskogs-
brukets ekonomi.--

När man med bidrag och andra styrmedel påverkar trädslagsvalet är det vikligl att beakta de olika lövträdarternas naturiiga ekologiska amplitud. En alltför snäv styrning av trädsiagen till endast de ur produktionssynpunkt mesl optimala ståndorterna kan leda till en utarmning av det genetiska materialet men också ha icke önskvärda effekter på skogsmarkernas flora och fauna.

Prop. 1983/84:94 46

4.12------------- AMS:    För att möjliggöra bidrag till vård av hagmark där

beredskapsverksamhet ej förekommer bör enligt ulredningen även naturvårdsverkets vårdanslag få användas oavsett om aktuella hagar år skyddade med naturvårdslagen eller ej. Detta förslag kan arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrka.

Däremot kan styrelsen inte dela utredningens skrivning att huvuddelen av kostnaderna för bidragen till hagmarkernas vård förutsätts utgå ur den ordinarie tilldelningen av beredskapsmedel. Enligt styrelsens mening har de skogsvårds- och naturvårdsarbeten som bedrivits som beredskapsarbeten visseriigen varit väl anpassade till behovet av sysselsättning för vissa kategorier arbetslösa på berörda orter men enligt de arbetsmarknadspolitiska intentionerna skall dessa arbeten bl.a. snabbt kunna startas och snabbt kunna avbrytas alltefter det lokala sysselsättningsläget och läget på arbetsmarknaden. Vidare får arbetena inte avse sådana objekt som kan bedömas tillhöra huvudmannens inom ordinarie ramar bedrivna verksamhet ulan skall avse en utökning av verksamheten.

Det är enligt styrelsens mening angeläget att så stor del som möjligt av de åtgärder för skötsel och vård av ädellövskogen och motsvarande hag-marksskötsel utförs och betraktas som en ordinarie verksamhet. Sysselsättningseffekten blir i stort densamma och man når en administrativ förenkling genom att de ordinarie skogsvärds/naturvårdsorganen kopplas in. Bidrag till beståndsanläggning, röjning m.fl. åtgärder bör, i varje fall då det är fråga om större objekt, förknippas med villkor att det arbetskraftsbehov som måste täckas utöver eventuell ordinarie personal skall rekryteras genom arbetsförmedlingen.

4.13------------------------- Statens planverk:     Man bör eftersträva att ädellövskogsbruk

normalt kan bedrivas utan ekonomiskt bidrag från staten. De statliga subventionerna bör begränsas till de fall när de ekonomiska fömtsättningarna för ädellövskogsbruk är klart ogynnsamma. Med alltför generösa bidragsbeslämmdser finns det risk för att bidragsramen för denna form av skogsvård blir otillräcklig varvid man kan tvingas till en alltför härd prioritering av vilka äddlövskogsområden som kommer att bevaras.

4.14--------------------- Domänverket:    Bidrag föreslås utgå för anläggning och röjning

av ädellövskog. Därtill kommer dock att sädana bestånd måste skötas mycket intensivt med ofta återkommande gallringar, som inte lämnar något positivt netto förrän möjligen i slutet av den långa omloppstiden. Av denna anledning bör bidrag utgå även till gallring av ädellövskog.

Hagmarksproblemet är svårt att lösa.- 1 första hand blir markägar
nas frivilliga insatser avgörande för i vilken utsträckning öppna hagmarker
kommer att finnas. Samhället kan uppmuntra och stödja genom bidrag.
Troligen kan dock aldrig dessa bli av sådan storleksordning att de får
någon avgörande betydelse utan markägarnas positiva medverkan.

4.16 Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län:         Skogsvårdsstyrelsen biträ
der utredningens förslag härvidlag och menar liksom skogsstyrelsen att
bidragsprocenten vid beständsanläggning bör sättas till 80 procent. En
förutsättning för äddlövskogsbruk i länet är därtill alt åtgärder för begräns
ning av viltskador vidtas. Den nu varande ädellövskogen har uppkommit
under helt andra viltförhållanden än dagens. Stöd till anläggning av nya
ädellövskogar bör endast utgå när förutsättningar för etl levande ädellöv
skogsbruk kan bedömas föreligga under en omloppstid.

Prop. 1983/84:94 47

4.17 Skogsvårdsstyrelsen i Södermanlands län:     Skogsvårdsstyrelsen

fillstyrker förslagen rörande ekonomiskt slöd, utbildning, rådgivning m. m. Med hänsyn till de höga kostnaderna för anläggning av ädellövskog förordar skogsvårdsstyrelsen alt bidragsprocenten vid beståndsanläggning bör vara 80.

4.19 Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län: För att stimulera mark
ägarna lill ett ökat intresse för ädellövskogsbruk krävs åtgärder i form av
bidrag. Möjligheter till bidrag bör finnas till bl.a. utsyning, beständsan
läggning och röjning. Bidragsprocenten bör sättas på en sådan nivå (för
slagsvis 80 %) att markägarna verkligen kompenseras för ädellövskogsbru-
kets kostsamma åtgärder. Genom åtgärder som stimulerar till ett aktivt
ädellövskogsbruk skapas ökade sysselsättningsmöjligheter i en inte ringa
omfattning. En etablering av industri baserad på ädellövträd samt en
effektiv marknadsföring av produkter av ädelträ kommer dessutom att ge
många arbetstillfällen i vidareförädlingen.

Skogsvårdsslyrdsen vill framhålla behovet av en ökad satsning på forsk
ning och utbildning i ädellövskogsskötsel.  

4.20 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Erfarenhelerna från

verksamheten med bokskogsanslagel visar att det krävs en myckel kraftig stimulans för att bryta det dödläge som råder och att de därvid tillämpade bidragsvillkoren varit otillräckliga. Skogsvårdsstyrelsen anser därför alt det framförda förslaget till ekonomisk stimulans år otillräckligt för att i önskvärd omfattning åstadkomma en aktiv skötsel.

Enligt skogsvårdsstyrelsens uppfattning bör då det gäller ädellövskog statsbidrag utgå till hela den beräknade kostnaden för föryngring, ungskogsvård och utsyning. Kostnadsskillnaden för samhållet mellan föreslagna 80% (60%) bidrag och 100% år måttlig. Däremot är skillnaden för markägaren, inte minsl psykologiskt, mycket stor. En del av samhällets merkostnader kan dessutom tjänas in genom att det går ål mindre tid och arbete att komma överens med markägaren.

I detta sammanhang vill skogsvårdsslyrdsen ifrågasätta om del inte också borde utgå bidrag till stamkvistning av ek - en åtgärd som torde vara nödvändig om verkligt värdefullt virke skall kunna produceras.

Skogsvårdsstyrelsen instämmer- i naturvårdsverkets och skogs
styrelsens synpunkler om behovet av utbildning och rådgivning i dessa
frågor.

4.22 Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län:     1 fråga om ersättning fram
för både naturvårdsverket och skogsstyrelsen att ersättning till markägare
bör utgå i det fall att ädellövskog av naturvårdsskäl överhålles på sådant
sätt att rationellt ädellövskogsbruk avsevärt försvåras. Regeln gäller nu
beträffande bokskog. (I praktiken tycks i allmänhet i stället naturreservat
ha bildals.) - Skogsvårdsstyrelsen finner förslaget närmast självklart.

Den största förlusten åsamkas emellertid markägare, som "drabbas" av bestämmelser om ädellövskogsbruk, av alt han inte får driva sitt skogsbruk pä normalt sätt, vilket bl. a. innebär fritt val av trädslag inom skogsvårdslagens  ram.   Beträffande  markägares  rätt  till  ersättning för de  förlus-

Prop. 1983/84:94 48

ter han därigenom åsamkas framföres inga förslag. Vi finner detta anmärkningsvärt och vill närmare utveckla våra synpunkter.

Naturvårdsverket hänvisar till att ersättning inte utgår enligt bokskogs
lagen och menar atl motsvarande "är helt nödvändigt för att lagen skall
vara meningsfull." Tankegången tycks vara en parallell till vad som sades i
förarbetena till bokskogslagen. Man anförde där - i måttligt förtäckta
ordalag - som skäl för utebliven rätt till ersättning att markägare åsam
kades så stora förluster genom lagstiftningen alt det skulle bli för dyrt för
samhället alt täcka dessa förluster! Tankegångarna var onekligen ovanliga,
och man hade anledning anta alt slutsatsen skulle vara unik och möjligen
kunna betecknas som ett - visseriigen svårartat olycksfall j arbetet. 

När tillfälle nu ges till omprövning bör den uppenbart orimliga bestämmelsen inte konserveras och t.o.m. utvidgas atl gälla all ädellövskog. Kostnaderna bör i stället läckas av samhället och markägaren solidariskt.

4.23----------------------------------------------- Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län:  

-------- delar skogsvårdsstyrelsen skogsstyrelsens uppfattning att en bi
dragsram på 1,5 milj. kr. är för låg och kan motverka lagstiftningens syfle.
Skogsvårdsstyrelsen gör det med erfarenhet av den brist pä medel som
hittills gällt för bokskogsanslaget. Det är ett rättmätigt krav från skogsbru
ket att om en lagstiftning som begränsar näringens frihet införes i kombina
tion med statligt stöd, skall tillräckliga medel ställas till förfogande.

Skogsvårdsstyrelsen föreslår att bidragsprocenten för röjning sättes lika med övriga återväxtåtgärder och tillstyrker att högsl bidragsprocent för dessa åtgärder sättes till 80%.

Enligt skogsvårdsstyrelsens mening skall anslaget utgå direkt till skogsstyrelsen och inte bakas ihop med naturvårdsverkets anslag H6 "Vård av naturreservat m.m.". Anslagsramen blir därigenom beroende av verkets prioritering.

4.24---------------------------------------------- Skogsyärdsstyrelsen i Malmöhus län:         Såväl naturvårdsverket

som skogsstyrelsen understryker behovet av att ersättning utbetalas till markägare när ädellövskog av naturvårdsskäl överhålles så att ett rationellt ädellövskogsbruk avsevärt försvåras (jfr- bokskogslagen). Skogsvårdsstyrelsen betonar vikten av att skälig ekonomisk kompensation utgår i sådana fall och tillstyrker förslaget.

För att stimulera intresset för skötsel, vård och vidmakthållande av ädellövskog anser styrelsen atl olika siödmöjligheter skall finnas. Stödåtgärder för bokskogsskötsel regleras f.n. jml SFS 1974:436. Sedan bokskogslagens tillkomst har organisationer för sydsvenskt skogsbruk och naturvård framhållit önskvärdheten av ökat slöd lill olika vårdåtgärder. All uppmuntran för markägaren bör skapa ett siörre intresse och en höjning av statsbidraget därför verka i positiv riktning.

4.25 Skogsvårdsstyrelsen i Hallands län:        Vissa skogsägare har dragit

sig för att föryngra sina bokskogar trots vetskapen om det 60-procentiga bidraget till kostnaderna. Detta beror bl.a. pä att de bedömer risken för misslyckande med åtföljande dyrbara hjälpåtgärder som alltför stor. Med hänsyn lill det låga förväntningsvärdel av återväxten kan uppoffringarna bli betydande. Det kan befaras att samma förhållande kan komma alt uppstå också vid den övriga ädellövskogens föryngring. Skogsvårdsstyrd-

Prop. 1983/84:94 49

sen anser därför atl ett kostnadslak för markägaren bör åstadkommas. När kostnaderna blir högre än detta tak bör det allmänna stå för den överskju-' lande delen. Takel bör utgöras av markägarens normalkostnad för en grankullur på ifrågavarande mark. Det är också viktigt att anslaget i likhei med exempelvis klenvirkesbidraget fär karaktären av förslagsanslag eftersom detta åtagande från det allmännas sida måste vara utan begränsning.

4.26 Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län:  Både naturvårdsverket

och skogsstyrelsen påtalar de bristfälliga kunskaperna ifråga om skötseln av åddövskog hos såväl skogsägare som tjänstemän. Skogsvårdsstyrelsen medger alt detta är riktigt. 1 de delar av landet dår ädellövskogen är av tämligen ringa omfattning har styrelsens personal svårigheter att skaffa sig den fond av erfarenhet rörande ädellövskogsskötsel som är önskvärd. Samma sak gäller även för andra kategorier skogsljänstemän. Skogsvårdsstyrelsen hälsar därför med tillfredsställelse skogsstyrelsens planer på en satsning på utbildning i detta ämne med slöd av den lärobok som är under utarbetande. Styrelsen kan också ställa sig bakom förslagel om inrättande av en länsövergripande tjänst inom skogsvårdsorganistionen med ädellövskog som särskilt ansvarsområde.

4.28 Skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län:------ Förutom     ger ett

aktivt ädellövskogsbruk även arbetstillfällen och råvara. En förutsättning år emellertid, att råvaran har tryggad avsättning.

Skogsvårdsstyrelsen stöder därför skogsstyrelsens förslag, alt utveck
lingsfonderna verkar för etablering av industri baserad på ädellövskog
samt arbetar för effektiv marknadsföring av dessa produkter.    

4.30 Länsstyrelsen i Östergötlands län:      Den av naturvårdsverket

beräknade bidragsramen 1,5 milj. kr. till anläggande och röjning av all ädellövskog, inklusive bokskog förefaller som skogsstyrelsen påpekat vara för låg. För att uppnå en önskvärd omfattning av nyanläggning av ädellövskog bör därför även andra möjligheter användas. En sädan möjlighet är alt av anslaget för s.k. 5:3 skog (lågproducerande bestånd) reservera förslagsvis 5 milj. kr. årligen till nyanläggning av ädellövskogsbestånd. En motivering till en sådan åtgärd är att en stor del av de objekt som beviljats 5: 3- bidrag i Östergötland och sannolikt därmed även i södra och mellersta Sverige i övrigt, utgöres av f. d. hagmarker med större eller mindre inslag av ädellövträd.

Länsstyrelsen tillstyrker vidare alt de övriga åtgärder som föreslagits av naturvårdsverket och kompletterats/vidareutvecklats av skogsstyrelsen beträffande utbildning, rådgivning, frö- och plantförsörjning, avsättningsmöjligheter m. m. som erfordras för att möjliggöra ett intensifierat ädellövskogsbruk genomföres.

4.34 Länsstyrelsen i Blekinge län:----------------- Länsstyrelsen vill     särskilt

framhålla

att föreslaget statligt ekonomiskt stöd till utsyning, skogsbruksplanläggning, beståndsanläggning och röjning i äaellövskog bör vara frikostigt (Bidragsprocenten för beståndsanläggning och röjning bör vara 80 % för att innebära en tillräcklig stimulans för skogsägaren)

att betydande resurser satsas på utbildning och rådgivning samt forskning angående ädellövskogsskötsel

4   Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 94

Prop. 1983/84:94 50

alt bestånd av ädellövskogar särskilt uppmärksammas vid den översiktliga skogsinvenleringen som skogsvårdsslyrelserna genomför

att behovet av frö- och plantmaterial klarläggs (Det är härvid av väsentlig betydelse att föryngringen av ädellövskogen kan ske med inhemskt frö-och plantmaterial)

att resurser kan reserveras för en länsövergripande tjänst inom skogsvärdsorganisalionen med ädellövskog som särskilt ansvarsområde

att slaten genom utvecklingsfonden och andra organ verkar för etablering av industri baserad på ädellövträd och arbetar för en effektivare marknadsföring av produkter av ädellövträd

att naturvårdsverket och skogsstyrelsen i sarriråd med LON utarbetar effektiva och smidiga administrativa rutiner för samarbetet mellan skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelserna när det gäller handläggning av ärenden enligt föreslagen ädellövskogslag samt skogsvårdslagen och naturvårdslagen.

4.35 Länsstyrelsen i Kristianstads län:       Skall ädellövskogen på sikt

kunna bevaras i önskvärd omfattning, fordras en positiv medverkan från markägarna och en ekonomisk lönsamhet inom äddlövskogsbrukel som ligger i nära nivå med vad som kan uppnås inom barrskogsbruket. Det är därför i första hand angeläget att stödet till äddlövskogsbrukel kraftigt ökas och att bättre avsättningsmöjligheter för ädellövträd tillskapas.

Lånsstyrelsen anser att anslaget till utsyning hittills varil något för knappt, vilket skulle tala för en viss höjning av antalet stämplingsdagsver-ken. Vidare bör bidraget för både återväxtåtgärder och ungskogsröjning enligt länsstyrelsens mening utgå med 80 procent till alla markägare. Med hänsyn härtill bedömer länsstyrelsen det årliga anslagsbehovet till i genomsnitt 2milj. kr. per år. Länsstyrelsen vill också påpeka att åtgärdernas omfattning varierar starkt från år till år beroende pä ollonår och fluktuerande virkesmarknad. Detta talar för att anslaget ges som reservationsanslag.

I enlighet med skogsstyrelsens förslag anser länsstyrelsen att anslag för utsyning, återväxl och ungskogsröjning av praktiska skäl bör ställas direkt till skogsstyrelsens förfogande med föreskrift för skogsvårdsstyrelserna att samråda med länsstyrelsen.

Ersättningar vid så kallad överhållning av ädellövskog bör av praktiska skäl däremot ulgå från naturvårdsverkets anslag, som bör uppräknas med hänsyn härtill.

4.36 Länsstyrelsen i Malmöhus län:  Det för bokskogslagen gällande

bidraget på 60% föreslås höjt till 80% vad avser hyggesrensning, markberedning, hägnad, plantering eller sådd, hjälpkultur och gräsrensning. Länsstyrelsen anser att detta är angeläget för att de kostsamma ålerväxtåtgär-derna skall täckas i rimlig utsträckning.

Ett annat sätt att skapa en posifiv inslällning till bevarande av ädellöv
skog hos markägarna torde vara en sänkning av taxeringsvärdena på
ädellövskogsmark. I anvisningar lill 1981 års fastighetstaxering har fastsla
gits att lägre taxerigsvärden skall åsältas mark som berörs av restriktioner
enligt bokskogslagen.-

4.40 Länsstyrelsen i Skaraborgs län:         Enligt samtliga förslag skall

rationellt ädellövskogsbruk bedrivas i  merparten av ädellövskogarna.

Prop. 1983/84:94 51

Länsstyrelsen vill dock framhålla vikten av forskning, utbildning och information vad gäller ädellövskogens värden och skötsel. Av stor betydelse för möjligheterna att bibehålla ädellövskogar är också tillgången pä lämpligt frö- och plantmaterial saml avsättningsmöjligheterna för virke från de ädla

lövträden.--

Del är enligt länsstyrelsens mening angeläget att ett bättre underiag om ädellövskogarnas förekomster, värden för naturvård och kulturminnesvård m.m. i länet tas fram. Länsstyrelsen instämmer i skogsstyrelsens förslag angående värdet av särskilda ädellövskogsplaner för större fastigheter för att minska det administrativa arbetet.

4.43----------- LRF/SSR:   Med tanke pä de mycket dryga anläggningskostna
derna vill förbunden ifrågasätta om inte det statliga stödet borde utökas.
LRF/SSR vill kraftigare än utredningen understryka att ekonomiska bidrag
samt förbättrad utbildning och rådgivning i skötsel av ädellövskog utgör de
bästa fömtsättningarna för det framtida skydd som samhället eftersträvar.

---- LRF/SSR vill varna för en överdriven tilltro att via lagstiftning och

långtgående administrativa regleringar kunna förbättra förutsättningarna för bevarande av naturresursen. Samhällsstödet motiverar ändå enligt organisationernas uppfallning, att det allmänna genom en ändamålsenlig utformning i lagstiftningen kan skaffa sig en överblick över utvecklingen och få praktiska möjligheter att kunna ingripa i fall där särskilda samhälls-värden står på spel. LRF/SSR ställer sig bakom ett sådant anpassat regelsystem.

Enligt naturvärdsverkets förslag skall markägare utan ersättning kunna
förhindras att övergå lill lönsammare brukningsform i skogen. Enligt för
bundens uppfattning är det principiellt inte rimligt atl vissa företagare
tvångsvis och utan ersättning åläggs annan driftsinriktning för att tillgodo
se utomstående intressen.  

4.44-------- SISU:   Där samhällsingripanden motiveras för särskilt skydds
värda objekt och kontinuerligt ädellövskogsbruk ej bedöms tillräckligt för
bevarandeintresset lorde i de flesta fall frivilliga överenskommelser base
rade på nuvarande naturvärdslagstiftning mellan ägare och det allmänna
vara den mest framkomliga vägen. SISU vill i det sammanhangel uppmärk
samma betydelsen av att berörda markägare tillerkänns ersättning från
allmänna medel i den mån de får vidkännas förluster och merkostnader.

4.45 Skogssällskapet: Vi anser skogsstyrelsens förslag klart bättre

och tror att med den föreslagna ekonomiska hjälpen både till anläggning och röjning av ädellövskog den nödvändiga aktiveringen skall kunna uppnås. Möjligheten att ekonomiskt stödja även röjningar, som är inriktade på atl överföra ett skogsbestånd till ädellövskog, är säkerligen betydelsefull. Även möjligheten lill upprättande av långsiktiga planer för ädellövskogsbmk bedömer vi positivt. Härigenom kan exempelvis en slutavverkning av ädellövskog på olämplig mark ersättas av nyplantering på annan bättre lämpad mark, mera intressant ur nalurvårdssynpunkt.

Avsättningsmöjligheterna måste också förbättras, bl.a. genom produkt
utveckling och effektivare marknadsföring.

Prop. 1983/84:94 52

4.46 Sveriges jordägareförbund:       

Enligl Sveriges Jordägareförbunds uppfattning kan det inte komma ifråga alt anta ny lagstiftning om ädellövskogar utan alt samtidigt fastställa uttömmande regler om kompensation till markägarna. Sådana regler mäsle innebära, atl skogsbruket erhåller full kompensation. Sveriges Jordägareförbund vill med skärpa framhålla att i kompensationen måste ingå även ersättning för den ofta avsevärt fördyrade administrationen genom arbete med samråd med myndigheter, ansökningar och utredningar m. m.

4.47 Svenska naturskyddsföreningen:            Till de frågor som inte fått

någon tillfredsställande lösning i utredningens förslag hör ocksä hur ädel
lövskogens bevarande ska finansieras. Utredningen utgår från att tillräck
liga medel ska finnas disponibla i de båda av naturvårdsverket disponerade
anslagen lill mark för naturvård (H5) respektive vård av naturreservat
m. m. (H6). Enligt föreningens mening är dessa anslag helt otillräckliga för
att svara mot de mycket stora behov som finns inom hela naturvärdsområ-
del. Föreningen skulle givetvis med stor tillfredsställelse hälsa en höjning
av dessa anslag.-- Möjligheterna att låta skogsbruket kollektivt finan
siera en del av dessa nalurvårdsinsalser via skogsvårdsavgiften bör under
sökas.

En möjlighet som inte är tillvaralagen i naturvärdsverkets eller skogsstyrelsens förslag är alt stimulera markägare till att utan krav på ersättning avslå från atl la i anspråk impedimentmarker eller andra hittills obrukade marker bevuxna med ädellövskog. Många av dessa lövskogsmarker - med ibland mycket stort vetenskapligt och annal naturvärdsvärde - är av sådan karaktär alt de inte alls eller endast nätt och jämt är lönsamma atl åtgärda. Vad som gör atl markägaren ändå i många fall kommer att överväga åtgärder är att skogsvårdslagstiflningen i sin nuvarande utformning föreskriver detta och att skogsvårdsorganisationen följaktligen med olika medel försöker tvinga eller stimulera fram skogsbruksåtgärder från markägarens sida. Modifierades skogsvårdslagens regler pä denna punkl sä att det i stället blev tillåtet - och eventuellt skattemässigt och på annat sätt gynnsamt — för markägaren att avstå från atl bruka sådan mark som har reella kvaliteter från naturvårdssynpunkt skulle inte oväsentliga arealer naturskog och annan ädellövskog kunna bevaras till mycket ringa kostnad för samhället. Det är givetvis inte föreningens avsikt atl det skulle slå alla markägare fritt att avstå från skogsbruksåtgärder med hänvisning till före-speglade naturvårdsvärden, utan en förutsättning för alt undantagsreglerna skulle få tillämpas borde vara att lämplig naturvårdsmyndighei vitsordar att detta är motiverat från nalurvårdssynpunkt. Enligt föreningens mening skulle ett sätt att åstadkomma åsyftade regler kunna vara att precisera skogsvärdslagens definition av skogsmark.

4.48 Svenska kommunförbundet:        Ett aktivt ädellövskogsbruk måsle

bygga på markägarnas positiva medverkan. Det är därför enligt styrelsen rimligt att bidrag ska utgå för återplaniering. Vidare behövs det statligt stöd för att dels producera frö och plantmaterial, dels röja och sköta skogar. Styrelsen vill ocksä betona atl det krävs ordentliga insatser för utbildning, rådgivning och information.

När det gäller val av former för stöd och bidrag vill styrelsen erinra om de  synpunkter  som  framfördes  lill   industridepartementet  i  yttrandet

Prop. 1983/84:94 53

1981-12-18 om skogens virkesförsörjning. Slyrelsen förordade här etl alternaliv för statligt stöd som bygger på en utveckling av det befintliga systemet med skogsvårdsavgifter och bidrag till kostnaderna för återväxtåtgärder efter avverkning. Systemet ger skogsägarna en stimulans att skaffa sig intäkter från skogen, eftersom fastigheten åsamkar honom en fast kostnad. Samtidigt främjas återväxten.

4.49 Svenska skogsarbetareförbundet:     

Om allt för rigorösa bestämmelser införs och som medför att markägaren inle ges möjlighet atl få någon nämnvärd avkastning från dessa skogar, då ökar givetvis kraven för kompensalion av de lagliga restriktionerna. Dä

kan det--- vara ändamålsenligare att skapa naturreservat pä mindre

och begränsade områden.

Prop. 1983/84:94 54

Bilaga 3

De remitterade lagförslagen

I    Förslag till Ädellövskogslag

Härigenom föreskrivs följande.

I §   Denna lag syftar till atl bevara landets ädellövskogar för framliden.

För skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller utöver denna lag beslämmelserna i skogsvårdslagen (1979:429). För skydd eller vård av ädellövskog, i de fall nalurvårdsintresset inte kan tillgodoses genom alt ädellövskogsbruk bedrivs, finns bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822).

2§ Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.

3§    Med ädellövskog avses:

1. Skogsbestånd i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län som utgörs av ädla lövträd lill minst 70 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

2. Skogsbestånd i övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal år minst ett halvt hektar.

3. Trädbestånd på betesmarker, som inte är att anse som jordbruksmark, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar.

Har skogsvårdsstyrelsen beslutat viss irädslagssammansättning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd är lägre än som anges i första stycket.

4§ Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran lämna besked om visst skogsbestånd eller trädbestånd pä betesmark är alt anse som ädellövskog.

5§ 1 bestånd som avses i 3§ fär inte vidtas ålgärder som innebär att beståndets egenskap av ädellövskog förloras.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge undantag från första stycket. I samband med medgivande av undanlag får länsstyrelsen föreskriva att ny ädellövskog anläggs på annat ställe inom en brukningsenhet.

För anläggning av ny ädellövskog gäller 7§ andra — fjärde styckena.

6§ Utan hinder av 5§ första stycket får mark användas i enlighet med stadsplan eller byggnadsplan eller i enlighet med beslut som gäller för företag vars tillåtlighet har prövats i särskild ordning.

7§ För atl en tillfredsställande återväxl av ädellövskog skall tryggas, får sådan skog inte slutavverkas utan att skogsvårdsslyrdsen har lämnat tillstånd till avverkningen.

Prop. 1983/84:94 55

Skogsvårdsstyrelsen får förelägga fastighetsägaren atl vidta de åtgärder som behövs för skydd eller vård av ädellövskogen eller för att trygga återväxten av skogen.

1 beslut om föreläggande får vite sättas ut. Om föreläggandet inle följs, får skogsvårdsslyrdsen förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad.

Som villkor för tillstånd kan krävas alt säkerhet slälls för att de föreskrivna åtgärderna fullgörs.

8§ Meddelas föreläggande om åtgärder för atl Irygga återväxlen av ädellövskog, kan bidrag lämnas av allmänna medel till kostnaderna för åtgärderna.

9§ Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5 § första stycket, 7 § första stycket eller mot en föreskrift om avverkning som har meddelats med stöd av 7 § andra stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 §    Länsstyrelsens beslut enligl denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. Statens naturvårdsverk får överklaga länsstyrelsens beslut. Skogsvårdsstyrelsens beslut får överklagas hos skogsstyrelsen. Skogsstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1984, dä lagen (1974:434) om bevarande av bokskog skall upphöra att gälla.

Beslul enligt 2, 3, 5 eller 10§ lagen (1974:434) om bevarande av bokskog skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelse i den nya lagen, om inle regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Har beslut som avses i 6§ samma lag meddelats gäller dock äldre bestämmelser.

2    Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att 25 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha nedan angivna lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25§'

Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet år berättigade till ersättning av staten i den utsträckning som anges i 26, 28 och 30§§. Alt i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra stycket. Om inlösen av fasfighel finns föreskrifter i 27 §.

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den män avvikande bestämmelser

Senasle lydelse 1982: 1097.

Prop. 1983/84:94 56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ej meddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före del talan väcktes vid domstol.

Ifråga om ersättning med anledning av att avverkning eller åter-våxtåtgärd som avses 1 lagen (1974:434) om bevarande av bokskogförbjudits eller alt tillstånd till sådan avverkning eller åtgärd vägrats eller förenats med föreskrifter gäder bestämmelserna 1 nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984, I fråga om beslut, som avses i 25 § tredje stycket i äldre lydelse och som har meddelats före ikraftträdandet, gäller dock fortfarande nämnda bestämmelse.

Prop. 1983/84:94 57

Utdrag
LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-12-06

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanlräde den 3 november 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Lundkvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

1.    ädellövskogslag,

2.    lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans Petterson. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Ädellövskogslagen

1§

Bestämmelserna i andra stycket syftar till dels att klargöra atl skogsvårdslagen i princip skall tillämpas beträffande ädellövskogar på skogsmark med de avvikelser som följer av den nya ädellövskogslagen, dels att erinra om att särskilda föreskrifter lill skydd för ädellövskogar kan meddelas enligt naturvårdslagen om behövliga åtgärder inte kan åstadkommas inom ramen för ett rationellt ädellövskogsbruk. Bestämmelserna lorde få en mera tillfredsställande lydelse om de - fördelade på två stycken -utformas på följande sätt:

"I fråga om skötseln av ädellövskog på skogsmark gäller i övrigt bestämmelserna i skogsvärdslagen (1979:429).

I naturvårdslagen (1964:822) finns särskilda bestämmelser som kan till-lämpas om ytterligare åtgärder behövs för det ändamål som anges i första stycket."

3§

I första stycket ges bestämmelser om vad som skall anses som ädellövskog vid tillämpning av lagen. Av specialmoliveringen framgår atl bedömningen om ädellövskog föreligger skall ske med hänsyn lill trädbeståndets omfattning på varje brukningsenhet för sig. Innebörden av begreppel brukningsenhet har inte närmare förklarats i remissprotokollel, men del får antas där vara använt i den betydelse uttrycket har enligt 15 § skogsvårdslagen. Den berörda anknytningen av äddlövskogsbegreppel till brukningsenhet är enligt lagrådets mening av sådan vikt för tillämpningen av lagen att den bör komma till uttryck i lagtexten.

Prop. 1983/84:94 58

5§

Första stycket innehåller lagens grundläggande regel om vad en fastighetsägare har att iaktta för att lagens syfte skall tillgodoses. Bestämmelsen har uttryckts sä att "i bestånd som avses i 3 § får inle vidtas åtgärder som innebär att beståndets egenskap av ädellövskog förloras". Formuleringen kan emellertid lätt leda till föreställningen att slutavverkning enligt skogsvårdslagen skulle vara förbjuden. Så är ju emellertid inte fallet. I stället är den föreslagna lagens innebörd, såvitt gäller skogsbestånd, att slutavverkning skall ske enligt skogsvårdslagen men atl därvid, i förekommande fall med avvikelse från nämnda lag, ny skog alltid skall anläggas på det avverkade området och att anläggningen skall avse ny ädellövskog. För att undvika missförstånd om lagens innebörd i detta hänseende synes paragrafen böra kompletteras, lämpligen genom atl till första stycket läggs en andra mening av följande innehåll: "Efter slutavverkning i skogsbestånd skall ny ädellövskog anläggas på området."

Enligt andra stycket får länsstyrelsen medge undantag "från första stycket". Med del av lagrådet förordade tillägget till detta stycke vinnes också att omfattningen av länsstyrelsens ifrågavarande dispensbefogenhet framstår klarare. Som framgår av remissprotokollet kan sålunda undantag från första stycket bli aktuellt inte minst i fråga om nyanläggningsskyldigheten, exempelvis i form av medgivande att den nya skogen får avse annat trädslag än ädellövträd eller att marken får användas för annat ändamål än skogsbruk.

Tredje stycket innehåller en erinran om att för anläggning av ny ädellövskog gäller 7§ andra — fjärde styckena. Från systematisk synpunkt passar denna bestämmelse mindre väl in i 5 §, som i övrigt innehåller de av naturvårdsintresset betingade materiella reglerna om vad den enskilde har att iaktta för bibehållande av ädellövskogar och de därtill anknutna bestämmelserna om länsstyrelsens dispensbefogenheler. De bestämmelser i 7 § andra - fjärde styckena, till vilka tredje stycket i förevarande paragraf hänvisar, framstår i motsats härtill närmast som föreskrifter av främst skoglig natur; föreskrifter enligt de åsyftade reglerna meddelas också av skogsvårdsstyrelserna. För att inte missförstånd skall behöva uppstå om de båda myndigheternas ansvarsområden och med beaktande även av den ändrade utformning av 7 §, som lagrådet förordar i fortsättningen, föreslär lagrådet att Iredje stycket får utgå ur paragrafen.

7§

Bestämmelserna i denna paragraf har utformats med utgångspunkt i det i första stycket angivna kravet, atl skogsvårdsstyrelsen i varje särskilt fall skall lämna tillstånd till slutavverkning i ädellövskog. Av den allmänna motiveringen i remissprotokollel framgår emellertid att tillstånd alltid skall lämnas så snart en slutavverkning är tillåten enligt bestämmelserna i skogsvårdslagen. Det enda syftet med "tillståndsprövningen" anges således

Prop. 1983/84:94 59

vara att trygga en tillfredsställande återväxl av ädellövskog. För atl tillgodose detta ändamål avses skogsvårdsstyrelsen regelmässigt komma att utfärda närmare föreskrifter angående vad vederbörande fastighetsägare har att iaktta. Sädana föreskrifter anges kunna omfatta såväl det sätt på vilket avverkningen skall ske som hur därav föranledda föryngringsåtgärder skall genomföras. Även andra åtgärder som behövs för skydd eller vård av skogsbeståndet eller för att trygga återväxten skall, enligt vad som vidare anförts i remissprotokollel, kunna föranleda särskilda föreskrifter. Det synes vara förutsatt att föreskrifter om åtgärder i sistnämnda syften skall kunna meddelas även i annat sammanhang än då en slutavverkning är aktuell.

Enligt lagrådets mening kommer nu redovisade tankegångar bakom förslaget mindre väl till uttryck i lagtextens första och andra stycken. Avsikten med regleringen skulle framgå bättre och tydligare om paragrafen ges förslagsvis följande lydelse:

"Slutavverkning i skogsbestånd som avses i 3§ får inte påbörjas innan skogsvårdsstyrelsen lämnat medgivande därtill.

I samband med medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen meddela särskilda föreskrifter angående det sätt på vilket slutavverkningen och den därav föranledda anläggningen av ny ädellövskog skall genomföras. Föreskrifter får även meddelas i annat fall då särskilda åtgärder behövs för skydd eller vård av viss ädellövskog.

I föreskrift enligt andra stycket får vite sältas ut. Om föreskriften inte följs, får skogsvårdsstyrelsen förordna att däri angiven åtgärd skall vidtas på den försumliges bekostnad.

Som villkor för medgivande enligt första stycket får skogsvårdsstyrelsen kräva att säkerhet ställs för atl föreskrivna åtgärder fullgörs."

9§

Godtas det av lagrådet förordade tillägget till 5 § första stycket torde hänvisningen i förevarande paragraf till detta stycke böra avse första meningen i stycket.

De föreskrifter, som avses i paragrafen och vilka således är straffsanktionerade, kan i vissa fall ha förenats med vite. Har ett vitesföreläggande överträtts bör, i överensstämmelse med vad som brukar föreskrivas för motsvarande siluationer, ansvar inte få ådömas. I sådana fall bör som påföljd endast få ifrågakomma atl det förelagda vitet döms ut. Paragrafen synes böra kompletteras med en bestämmelse i detta hänseende i överensstämmelse med vad som föreskrivits exempelvis i 27 § skogsvårdslagen.

Lagen om ändring i naturvårdslagen

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Prop. 1983/84:94 60

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-12-15

Närvarande: slatsministepn Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson, .'Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition med förslag till ädellövskogslag, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. ädellövskogslag,

2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag har inte något att erinra mot vad lagrådet har anfört i anslutning till 1, 5 och 7 §§ förslaget till ädellövskogslag och jag biträder förslagen till förtydligande av paragraferna. Jag kan dock inte ansluta mig till förslaget att 5 § tredje stycket skall utgå. Somjag har anfört i specialmotiveringen lill paragrafen syftar bestämmelsen i tredje stycket på det fall när länsstyrelsen tillåter atl en ädellövskog avvecklas mot att ny sådan skog anläggs på annat ställe inom en brukningsenhet. Föreskrifter om hur denna föryngring skall gå till bör då meddelas av skogsvårdsstyrelsen och inte av länsstyrd-sen. Enligt min mening behövs en särskild regel om detta.

Enligt lagrådel bör det i 3 § uttryckligen anges atl bestånden av ädellövskog skall vara avgränsade till en viss brukningsenhet. Etl sådant förtydligande överensstämmer med vad jag har anfört härom i specialmoliveringen. Jag har emellertid sedermera erfarit all en sådan begränsning skulle innebära att inte obetydliga arealer ädellövskog i vissa områden med ett slort antal små fastigheter kommer alt falla utanför den nya lagens tillämpningsområde. Jag förordar mot den bakgrunden alt begreppet bestånd inte begränsas lill att avse en viss brukningsenhet. En sådan tillämpning överensstämmer för övrigt med fillämpningen av bokskogslagstiflningen. Därmed är det inte aktuellt att ytterligare precisera lagtexten. ' Jag ansluter mig till förslaget att i 9 § föra in en bestämmelse för det fall någon överträder en straffsanktionerad föreskrift som har förenats med

' Beslul om lagrådsremiss fallat vid regeringssammanträde den 3 november 1983.

Prop. 1983/84:94 61

vite. I paragrafen bör dessutom en följdändring göras i enlighel med vad lagrådel har anfört.

Utöver vad jag nu förordat bör vissa redaktionella jämkningar göras i författningsförslagen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna

ändringar, dels alt godkänna de i regeringsprotokollet den 3 november 1983 förordade riktlinjerna för statligt stöd till skötsel av ädellövskog.

Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1983/84:94 62
Innehåll

Proposition   ...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ ... 1

Lagförslag ...................................................... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1983 5

1  Inledning  ...................................................... 5

2 Allmän motivering.............................................. 5

2.1 Allmänna utgångspunkter .............................. 5

2.2 Lagens tillämpningsområde   .......................... 9

2.2.1 Trädslag.............................................. 9

2.2.2 Definitioner av ädellövskog ..................... .. 10

2.3 Statligt stöd m. m........................................ 11

3 Upprättade lagförslag  ...................................... 13

4 Specialmotivering............................................. 13

4.1 Förslagel till ädellövskogslag .......................... 13

4.2 Förslaget till ändring i naturvårdslagen (1964:822)    20

5 Hemställan   ................................................... .. 21

6 Beslut............................................................ .. 21

Bilaga I Sammanfattningar av naturvärdsverkets förslag Ädel
lövskog, förslag till skydd och vård och av skogsstyrel
sens förslag om bevarande av ädellövskog   ..... 22

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena över naturvårdsverkels och skogsstyrelsens förslag i fråga om skydd och

värd av ädellövskog  .............................. 24

Bilaga 3        De remitterade lagförslagen   .............. 54

Utdrag av lagrådets protokoll den 6 december 1983   . .. 57

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 15 december 1983 60

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984