Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1983/84:91

om försök med kabelsändning av satellitprogram;

beslutad den 15 december 1983.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

BENGT GÖRANSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föresläs en särskild, tidsbegränsad lag för att möjliggöra en försöksverksamhet med rundradiosändning i kabelnät av radio- och TV-program som har tagits emot från en satellit i fasl trafik. För försöksverk­samheten gäller inte radiolagens krav pä bl.a. opartiskhet och saklighet.

1    Riksdagen 1983/84. 1 .saml. Nr 91

Prop. 1983/84:91

 

Prop. 1983/84:91                                                                 2

1    Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs au 5S radiolagen (1966:755)' skall ha nedan an­givna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

5S=

De förelag som regeringen beslämmer (programförelag) ha räll alt sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensaml vilka radioprogram som skola före­komma i rundradiosändning som förelagd anordnar. Härvid skall pro-gramförelagel iakttaga bestämmelserna i 6S och 7§ andra stycket.

Radioprogram i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på cen­tralantennanläggning fär ulan sårskilt tillstånd sändas vidare lill mottagare inom fastighet som är ansluten lill anläggningen.

Om räll all sända program i vissa lokala rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982:459).

Om räll att sända radiotidningar finns föreskrifter i lagen (1981: 508) om radiotidningar.

Om rätt till rundradiosändning från Irådsändare av sådana radio­program som har tagits emot från en saledit 1 fast trafik finns före-skifter i lagen (1984:000) om för­söksverksamhet ined särskild tråd­sändning.

Denna lag träder i kraft tvä veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den uikommil från iryckei i Svensk författningssamling.

2    Förslag till

Lag om försöksverksamhet med särskild trådsändning

Härigenom föreskrivs följande.

1   S Denna lag gäller rundradiosändning från irådsändare av sädana ra­dioprogram som har tagits emot från en satellit i fasl trafik (särskild trådsändning). Med rundradiosändning, trådsändare och radioprogram för­slås detsamma som i radiolagen (1966: 755).

2   8    Särskild trådsändning får inte äga rum utan tillstånd av regeringen.

' Lagen omtryckt 1972:240. - Senasle lydelse 1983:494.

 

Prop. 1983/84:91                                                      3

3   §    I fråga om särskild trädsändning skall 7§ radiolagen (1966:755) inte tillämpas.

4   §    För särskild trådsändning gäller inte 6§ radiolagen (1966:755) samt radioansvarighetslagen (1966:756).

Denna lag träder i kraft två veckor efler den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen gäller till utgången av av år 1985.

ti    Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 91

 

Prop. 1983/84:91                                                      4

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET         PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-11-24

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carls­son, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Lagrådsremiss om försök med kabelsändning av satellitprogram

1    Inledning

I Lund pågår en försöksverksamhet med mottagning och vidaresändning i kabelnät till allmänheten av olika TV-program, Lokala samrådsgruppen för kabel-TV i Lund har i skrivelse till regeringen hemställt om en särskild lagstiftning för att göra det möjligt att i försöksverksamheien sända pro­gram från kommunikationssatelliter inom ECS-syslemet,' Yttranden över skrivelsen har avgivits av televerket, massmediekommittén (U 1982:07) och Sveriges Radio AB.

2    Bakgrund

2.1 Grundlagsregler om yttrandefriheten

Grundlagsregleringen av yttrandefriheten innebär alt varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkras bl.a. yttrandefrihet och informations­frihet. Med yttrandefrihet menas enligt 2 kap. 1 § regeringsformen frihet atl i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Med informationsfrihet menas enligl samma paragraf frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt atl i övrigt ta del

' ECS = European Communications Satellite, elt regionall satellilkommunikalions-system för teletrafik i Europa, som drivs av den europeiska lelesalellilorganisa-tionen Eutelsat.

 

Prop. 1983/84:91                                                                    5

av andras yttranden. Dessa friheter får enligt 2 kap. 12 och 13 §§ regerings­formen begränsas genom lag men endast inom vissa angivna ramar. Be­gränsningar får ske med hänsyn lill bl.a. rikets säkerhet, allmän ordning och säkerhet, privatlivets helgd men även i övrigt om särskilt viktiga skäl föranleder det. Reglerna i radiolagen (1966:755, omtryckt 1972:240, änd­rad senast 1983:494) om tillstånd att sända radioprogram i rundradiosänd­ning vilar på den sistnämnda förutsättningen och föranleds alltså av "sär­skilt viktiga skäl".

2.2       Utvecklingen av rundradion

Alltsedan rundradions tillkomst i början av 1920-talet har rätten att bedriva radiosändningar till allmänheten styrts av särskilda regler. Den ensamrätt till rundradiosändning som Sveriges Radio AB (tidigare AB Radiotjänst) från början hade var, fram till år 1967, en följd av atl Kungl. Maj:t inle gav tillstånd till någon annan än bolaget att sända över rundra­diosändare. I radiolagen, som trädde i kraft den 1 juli 1967, bekräftades Sveriges Radios ensamrätt till rundradiosändning. Genom radioansvarig­hetslagen (1966:756) och förordningen (1967:226) om lillämpningen av radioansvarighetslagen, vilka trädde i kraft samtidigt med radiolagen, blev yttrandefriheten i Sveriges Radios rundradiosändningar reglerad särskilt. Sveriges Radio bildade år 1975 ett dotterbolag för lokalradioverksamheten. Sveriges Lokalradio AB, och följande år ett dotterbolag för utbildningsra­dioverksamheten, Sveriges Utbildningsradio AB. Efter beslut av riksda­gen år 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr 337) bildades dotterbolag ocksä för televisionen och riksradion, Sveriges Television AB resp. Sveri­ges Riksradio AB. I samband därmed ersattes Sveriges Radios ensamrätt till rundradioverksamhet med ett koncessionssystem, enligt vilket flera förelag kan få sändningsrätl efter regeringens bestämmande. Sändningsrält har därefter tiilkommit de fyra dotterbolagen lill Sveriges Radio, vilka alltså är programförelag i radiolagens mening.

2.3       Radiolagen

De grundläggande reglerna om rundradio ålerfinns i radiolagen. Lagen inleds med definitioner av vissa begrepp, som ligger till grund för reglerna om ljudradio- och TV-verksamheten (1 S). Med radiosåndning menas så­lunda ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektro­magnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3000 gigaherlz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. Trådsändning definie­ras som ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektro­magnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare. En rundra­diosändning är en radiosändning eller en trådsändning som är avsedd atl moiias direkt av allmänheten, om sändningen inle är avsedd endast för en

 

Prop. 1983/84:91                                                                    6

sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen. Vidare definieras uttrycket sändare som en anordning för radiosändning (radiosändare) eller irådsändning (trädsändare) och mottagare som en anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning. Med radio­program menas radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta be­står av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

Enligt 5 § första stycket har endasl de förelag som regeringen bestämmer (programföretag) rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i landet. Från denna regel görs i fjärde och femte stycket undanlag för rätten atl sända närradio resp. radioiidningar. Vidare får enligt tredje stycket radioprogram i rundradiosändning som har upptagits trådlöst på centralantennanläggning utan särskill tillstånd sändas vidare till mottagare inom faslighet som är ansluten lill anläggningen. Av 5 § framgår även all varje programförelag ensamt avgör vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning som företaget anordnar, varvid dock före­taget har att iaktta vissa krav på sändningarnas innehåil.

I 6§ föreskrivs att rätten atl sända radioprogram skall utövas opartiskt och sakligt varvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och infor­mationsfrihet skall råda i rundradion. Vidare föreskrivs alt programförelag i programverksamheten skall hävda det demokratiska statsskickets grund­idéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Härutöver anges att vissa föreskrifter får tas in i avtal mellan staten och programföretaget i fråga och utgöra villkor för dess sändningsrätl. I de gällande avtalen finns l.ex. föreskrifter om skyldighel alt sända beriktigande och genmäle samt förbud mot kommersi­ell reklam.

I 7§ återfinns bl.a. bestämmelsen om programgranskning genom radio­nämnden.

Enligt 8§ gäller etl principiellt förbud för myndighet och annat allmänt organ såväl att i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram som alt förbjuda radiosändning eller trådsändning på grund av dess innehåll.

2.4 Internationella regler

De flesta av jordens staler, bl. a de nordiska länderna, tillhör Internatio­nella Teleunionen (ITU), som är ett av FN:s fackorgan. Grundvalen för ITU kommer fr.o.m. den 1 januari 1984 att vara 1982 års internationella telekonvention ("Nairobikonventionen"). Konventionen kompletteras av särskilda tillämpningsföreskrifter, "regulations", för radio, telegrafi och lelefoni.

Föreskrifterna för radio, "radioreglementet", skiljer mellan bl.a. två

 

Prop. 1983/84:91                                                                    7

slags satellittjänster. En tjänst, betecknad som "broadcasting-satellite ser­vice", definieras (regel 84 AP) som "a radiocommunication service in which signals transmitted or retransmitted by space stations are intended for direct reception by Ihe general public". Där anges ocksä att uttrycket "direct reception" skall "encompass both individual reception and com­munity reception".

En annan satelliitjänst kallas "fixed-satellite service". Denna definieras (regel 84 AG) som "a radiocommunication service

-  between earth stations at specified fixed points when one or more
satellites are used; in some cases this service includes satellite-to-satellile
links, which may also be effected in the inter-satdlite service;

—         for connection between one or more earth stations at specified fixed
points and satellites used for a service other than the fixed-satellite service
(for example, the mobile-satellite service, broadcasting-satellite service,
etc.)".

De internationella reglerna gmndar sig på ett gemensamt intresse av att motverka störningar i radiotrafiken mellan länderna. I det syftel sker tilldelning och registrering av frekvenser för olika ändamål, såsom mndra-dio, sjöfarts- och luftfartsradio, teletrafik över olika slags satelliter osv. Frekvenstilldelningarna beslutas vid administrativa världskonferenser — den senaste i Geneve är 1979 - och inflyter i radioreglementet.

2.5 Något om utvecklingen på satellitområdet

Tekniken att använda satelliter för olika ändamål har under senare år tilldragit sig allt siörre uppmärksamhet och kommer under återstoden av 1980-talet att spela en stor roll på flera områden. Här skall nämnas något om utvecklingen när det gäller telekommunikationssatelliterna - sannolikt den satellittyp som hittills haft störst betydelse.

De flesta telekommunikationssatelliter är placerade i den s.k. geosta-tionära banan, som är belägen på en höjd av ca 36000 km över havet ovanför ekvatorn. En satellit i denna bana har samma omloppstid runt jorden som jorden har kring sin egen axel, dvs. 24 timmar. Från jorden sett förefaller därför satelliten att stå stilla. I fråga om en telekommunikafions-satdlit möjliggör detta att satelliten kontinuerligt kan sända signaler till ett och samma område på jorden.

Den äldsta och hittills mest betydelsefulla typen av telekommunikations-satelliter är den som används för fasl trafik ("fixed-satellite service"). En satellit i sådan trafik fungerar som relä för överföring av signaler från en fast punkt på jorden, avsändarstationen, lill en annan fast punkl, mottagar­stationen, som kanske är belägen i ett helt annat land eller t. o. m. en annan väridsdel. Såväl telefonsamtal och datatjänster som radio- och TV-pro­gram kan överföras på detta sätt.

Del är satelliter av del nu beskrivna slaget som i dagligt tal kallas

 

Prop. 1983/84:91                                                                    8

knmmunlkatlonssatediter. Del karaktäristiska för dem är atl de sänder med mycket låg effekt och alt signalerna täcker etl slort område på jorden, ofta inemot en tredjedel av jordytan. Mottagning av signalerna kräver därför avancerad och dyrbar utrustning, bl.a. antenner av betydande storlek. Distribution av TV-signaler till allmänheten från en kommunika­tionssatellit förutsätter således atl signalerna först passerat en mottagarsta­tion.

Det pågår emellertid förberedelser för att skjuta upp en typ av satelliter, som jämfört med kommunikationssatelliterna har betydligt högre sändaref-fekt och en mer koncentrerad signalstråle. Signaler från dessa satelliter skall kunna tas emot direkt av allmänheten med hjälp av förhållandevis små och billiga antenner. Denna typ av satelliter brukar därför kallas direklsändande satelliter ("'direct broadcasling satellites"", DBS) eller mndradiosatdliter. Vid en administrativ världskonferens år 1977, den s. k. WARC 77', fastställdes banpositioner och sändningsfrekvenser m.m. för detta slags satelliter.

Kommunikationssatelliter har funnits sedan år 1962 då den privatägda amerikanska satelliten Telstar logs i bruk. Ar 1965 sköt den internationella telesatellitorganisalionen Intdsat upp sin första satellit. Den kallades ""Eariy Bird"' och kunde överföra 240 telefonsamtal samtidigt mellan Eu­ropa och USA. Även de senare satelliterna från Intdsat har främst varit avsedda för interkontinenlal trafik. Överföringskapaciteten har ökat kraf­tigt. Som exempel kan nämnas att Intdsat 5, som sköts upp år 1981, kan överföra 12000 telefonsamtal och tvä färg-TV-kanaler samtidigt. Denna utveckling väntas fortsätta. Under återstoden av 1980-talet väntas också en snabb ökning av antalet kommunikationssatelliter för trafik inom Euro­pa. Genom alt signalerna från dessa blir mer koncentrerade minskar kravet på mottagaranlennernas storlek. Fortfarande kommer dock signalerna alt täcka mycket stora områden. Den europeiska lelesalellilorganisationen Eutelsat har under några år drivit försökssatellilen Orbital Test Satellite (OTS). Under hösten 1983 har den första satelliten i ECS-serien sänts upp. Ytterligare två satelliter planeras i denna serie. Vidare finns en sovjetisk kommunikationssatellit, Horizont, som ingår i Inlerspuiniksyslemel (öst-stalsländernas motsvarighet till Intelsat) och vars signaler kan tas emot i Sverige. Förberedelser för alt sända upp kommunikationssatelliter pågår i Frankrike, Luxemburg, Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Enligl en beräkning, som bygger på offentliggjorda planer, kommer antalet kanaler, s. k. transpondrar, i sådana satelliter som kan användas för TV-överföringar inom eller till Europa att fram till är 1988 öka från 15 till mellan 52 och 136 stycken.

Direklsändande satelliter planeras i Frankrike, Storbritannien och För-

' W.ARC 77 = World Administrative Radio Conference for the Planning of the Broadcasling-Satellite Service.

 

Prop. 1983/84:91                                                                    9

bundsrepubliken Tyskland. Sändningarna beräknas kunna starta år 1986. Även den europeiska Olympus, tidigare L-Sat, är avsedd alt inleda verk­samheten år 1986. Den svensk-norsk-finska Tele-X skall enligl planerna skjutas upp kring årsskiftet 1986/87.

Några av de planerade satelliterna har sändare för såväl rundradio som för fast trafik. Del gäller för l.ex. den brittiska Unisal och för de nyss nämnda Olympus och Tele-X.

2.6       Svenska beslut om satellitmottagning

Efter det att OTS-satelliten hade fyllt sin uppgift som försökssatellit togs den i bmk för förmedling av TV-program. Bl.a. har ett brittiskt företag, Satellite Television, producerat och sänt TV-program med reklam över OTS-satelliten. Eftersom sändningarna krypteras behövs en särskild de-krypleringsutrustning för att mottagaren skall kunna uppfatta programin­nehållet.

Riksdagen uttalade våren 1982 (KrU 1981/82:23, rskr 256) med anled­ning av en socialdemokratisk motion (Mot. 1981/82: 1312) att frågan om tillhandahållande av dekrypleringsutrustning för mottagning av program via OTS-satelliten var av den principiella betydelsen att den borde avgöras av regeringen. Utgångspunkten bör därvid vara att utprovning av teknisk utmstning och utveckling inom teleteknisk industri inte borde hindras men att verksamheten å andra sidan inte skulle få utvecklas till någon form av rundradiosändning.

Ett antal ansökningar om atl få tillgång lill dekrypteringsulmstning har därefter avgjorts av regeringen. I samtliga fall har regeringen funnit att hinder inte möter för att televerket efler vederbörlig prövning träffar avtal med den sökande om tillhandahållande av utrustning. 1 två fall har de sökande också angivit sin avsikt att sprida de mottagna signalerna i cen-Iralanlennanläggningar. I denna del har regeringen funnit ansökningarna gälla tillstånd till rundradiosändning samt avslagit ansökningarna.

2.7       Massmediekommitténs uppdrag

Massmediekommittén, som tillsattes hösten 1982, fick den 23 februari 1983 helt nya direkfiv (Dir. 1983:19). Kommitténs ena huvuduppgift är att lägga fram förslag om vilka krav som från massmediepolitiska och kultur-polifiska utgångspunkter bör ställas vid en utbyggnad av kabelsystem. Den andra huvuduppgiften är alt föreslå hur den nya tekniken skall användas för massmedieändamål. I detta hänseende gäller bl.a. att kommittén bör undersöka vilka problem med avseende främst på radiorätt, upphovsrätt och internationella konventioner som uppstår med anledning av olika former för spridning av utländska program. Frågan om det yttrandefrihets-rättsliga ansvaret för utländska program som sprids i kabelnät eller central-

 

Prop. 1983/84:91                                                                   10

antennanläggningar faller också inom kommitténs uppdrag. Slutligen har kommittén vissa särskilda uppgifter, bl.a. att göra en översyn av den radiorättsliga lagstiftningen, i första hand med hänsyn till den utvidgade användningen av kabelnät. Kommitténs arbete skall vara avslutal i sådan tid att proposition på grundval av kommitténs förslag skall kunna föreläg­gas riksdagen senast våren 1985.

2.8 Kabelförsöket i Lund

Under hösten 1983 har televerket inlett ett försök med kabelsänd radio och TV i Lund. Avsikten med försöket är att pröva olika tekniska lösning­ar och få en uppfattning om effekterna av ett ökal programutbud. En första utvärdering beräknas kunna ske under år 1984. Nära 4000 hushåll har erbjudits att delta i försöket under en första etapp. Förutom de ordinarie svenska TV-programmen skall abonnenterna även kunna se vissa uteslu­tande lokalt spridda program från programföretagen inom Sveriges Radio­koncernen. Vissa av lokala intressen producerade program avses också bli tillgängliga. Den radiorättsliga gmnden för den nu beskrivna delen av verksamheten är den sändningsrätt som programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen har med stöd av 5 § första stycket radiolagen.

Det är vidare avsett att Danmarks Radios sändningar, radio- och TV-program från de båda tyska slaterna samt radioprogram från Storbri­tannien (BBC Worid Service) och Luxemburg skall distribueras till abon­nenterna. Dessa program tas emot via det markbundna sändarnätet och får vidaresändas ulan tillstånd med stöd av föreskrifterna i fråga om centralan­tenner i 5 § tredje stycket radiolagen.

För ledningen av kabelförsöket finns dels en lokal samrådsgrupp med företrädare för olika intressenter, dels en central samrådsgrupp.

3    Skrivelsen

I en skrivelse till regeringen pekar den lokala samrådsgmppen för ka­bel-TV i Lund på att kapacitet för TV-programsändningar i ECS-satelli-terna (som alltså inte ulgör rundradiosändningar här i landet när de sänds ut från satelliten) har hyrts ut lill flera länder. Dessa program kommer att kunna tas emot också i Sverige och vara av god kvalitet. Värdet av kabel-TV-försöket skulle enligt gmppens mening öka betydligt om dessa program kunde tas emot och vidaresändas i kabelnätet i Lund. Med hän­syn till att en sådan vidaresändning inte torde vara förenlig med gällande lagstiftning hemställer gruppen att regeringen skall föreslå riksdagen en särskild lag gällande verksamhet i Lund med mottagning och vidaresänd­ning i kabelnät till allmänheten av TV-program från ECS-satellitsystemet.

 

Prop. 1983/84:91                                                                11

4    Yttranden

Televerket anser alt det äf angelägel alt program från ECS-satellilen snarast möjligl får börja spridas inom försöksverksamheten i Lund. Mot denna bakgrund föreslår verket atl sådan spridning får ske fr.o.m. den I januari 1984.

Televerket pekar vidare pä att gällande lagstiftning kan tolkas positivt vad gäller rätten att återuisända TV-program från ECS-satelliterna som är avsedda för allmänheten. Mol den bakgrunden håller verket för troligt att olika enskilda initiativ kommer alt tas för att erbjuda återulsändning av sådana program. Televerket utgår från att verket skall ha samma möjlighe­ter som konkurrenterna att erbjuda återulsändning av TV-program från satelliter.

Massmediekommittén konstaterar att satelliterna i ECS-syslemet är alt beteckna som kommunikationssatelliter, varför sändningarna från satelli­terna inle är rundradiosändningar enligt de internationella radiorättsliga reglerna.

Enligt kommitténs uppfattning bör man vid en tolkning av radiolagen betrakta sändningar över kommunikationssatellilkanaler på samma sätt som enligt de inlernalionella reglerna, dvs. fallande utanför rundradiosänd-ningsbegreppet. Bestämmelsen i 5§ tredje slyckel radiolagen om rätt till tillståndsfri vidaresändning bör därför inte anses tillämplig pä dessa sänd­ningar.

Kommittén drar på grund härav slutsatsen att kabeldistribution lill all­mänheten av sändningar från kommunikationssatelliter förutsätter rege­ringens tillstånd. Eftersom satellitkanalerna förmedlar program som inte behöver uppfylla radiolagens krav anser emellertid kommittén det vara olämpligt att avgöra sädana tillståndsfrågor enligt radiolagen. Om del i dagsläget anses önskvärt att öppna möjlighet till kabelspridning av pro­gram från kommunikationssatelliter, bör detta enligl kommittén ske med slöd av särskild lagstiftning.

Kommittén anser att värdet av kabel-TV-försöket i Lund skulle öka om programutbudet frän satelliterna i ECS-syslemet kan ingå i sändningarna. Kommittén ställer sig därför positiv till att det införs särskilda bestämmel­ser som möjliggör spridning i Lund av dessa sändningar i den mån de är avsedda för allmänheten. Enligt kommittén synes den lämpligaste lösning­en vara atl del införs en lag om försöksverksamhet som gör del möjligt alt efter tillstånd av regeringen få distribuera sändningarna. Detta kräver ett tillägg i 5 § radiolagen med innebörden att utsändningar i kabelnät av program som tagits emot från kommunikationssatelliter regleras i en sär­skild lag. Den särskilda lagen bör dock inte vara begränsad till försöket i Lund. Regeringen bör ha möjlighet att bevilja också andra intressenter tillstånd till lokal kabelspridning av program frän kommunikationssatel­liter, alltså även program från andra sådana satelliter än dem i ECS-syste-

 

Prop. 1983/84:91                                                                   12

mel, under förutsättning att programmen är avsedda för allmänheten. Som villkor för tillstånd bör i övrigt gälla alt del är fråga om en försöksverksam­het, som kommer att utvärderas och vilken därför kan vara till nytta när regering och riksdag skall fatta beslut med anledning av massmediekom­mitténs förslag. För att markera att det är frågan om försöksverksamhet bör lagen enligt kommittén göras tidsbegränsad.

Med hänsyn till sitt uppdrag uttalar kommittén vidare alt en särskild lag inle bör innehålla några regler om det yttrandefrihelsrätisliga ansvaret för sändningarna eller om reklamen i dessa. Varken 6 eller 7§§ i radiolagen eller bestämmelserna i radioansvarighetslagen bör därför vara tillämpliga på försöksverksamheten.

Sveriges Radio AB konstaterar atl ECS-satelliternas programöverföring­ar skall ske på frekvenser som enligl inlernalionella överrenskommdser är avsedda för fast radiotrafik. Det rör sig alltså inte om verksamhet som innefattas i del internationella begreppet "broadcasting service". Emeller­tid är det enligt Sveriges Radio uppenbart att många blivande användare av ECS-syslemet syftar till alt nå ul med sändningarnas programinnehåll till-så många hushåll som möjligt via kabelsystem. Syftet med verksamheten ligger därför i linje med definitionen av begreppet "rundradiosändning" medan den valda tekniken för in den under begreppet "fasl trafik"'.

Oavsett avsändarnas faktiska avsikter kan enligt Sveriges Radios me­ning programöverföringar via ECS-syslemet inte likställas med rundradio­sändningar. Företaget anser därför atl samtidiga vidaresändningar i träd av programinnehållet i sändningar i ECS-syslemet inte kan genomföras utan särskilt tillstånd till rundradiosändning. Radiolagen i sin nuvarande lydelse torde emellertid inte ge förutsättningar för ett sådant tillstånd. Därför förutsätter kabelsändningar av avsedd typ en lagändring.

Sveriges Radio framhåller att ECS-syslemet kommer atl användas för överföringar av olika slag av programmaterial mellan företagen inom Euro­peiska Radiounionen. Det är fråga om material som inte är avsett för och inte kan tillåtas bli tillgängligt för vidaresändningar i kabelsystem.

Sveriges Radio anser det nödvändigt att statsmakterna prövar om be­greppet "rundradiosändning" i någon situation kan omfatta programsig­naler via ECS-satelliterna och hur programansvaret i så fall skall utövas. Förelaget finner det motiverat att ge experimentet i Lund en möjlighet till vidaresändning av vissa ECS-signaler. En särskilt lag bör begränsas på etl sådant sätt att den inte föregriper övervägandena inom massmediekommit­tén och inte heller eliminerar handlingsfriheten vad avser bedömningen av vilka satellitsignaler som främst bör främjas i en ny mediesituation.

 

Prop. 1983/84:91                                                                13

5    Föredragandens överväganden

Det är en viktig uppgift för massmediekommittén att överväga vad som bör gälla för vidarespridning till allmänheten av sändningar från kommuni­kationssatelliter. Det är angeläget alt kommittén i sina överväganden kan utnyttja erfarenheterna från försöksverksamheten i Lund också såvitt avser program som sänds via kommunikationssatelliter. Då nuvarande regler inte ger utrymme för att anordna en försöksverksamhet av nu angivet slag. boren sådan möjlighel införas. Härigenom fär såväl kommit­tén som senare regering och riksdag etl bättre beslutsunderlag.

Kabelförsöket i Lund med bl.a. lokalt producerade program försiggår inom ramen för Sveriges Radio-koncernens avtal med slaten. Verksamhe­ten sker i detta hänseende på grundval av vederbörande programföretags sändningsrätt enligt 5§ radiolagen vilket innebär att del sändande bolaget - i allmänhel Sveriges Television AB - har del programpoliliska ansva­ret, att radioansvarighetslagen är tillämplig saml att programmen är under­kastade radionämndens granskning.

Den sändningsrätl enligt radiolagen som tillkommer programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen omfattar i och för sig även rätt atl sända program som mottagits från ECS-satellitssyslemel eller andra kommunika­tionssatelliter. Med hänsyn bl. a. lill atl det förväntade utbudet kommer att innehålla reklamsändningar är det emellertid uppenbart atl distributionen av sådana program kommer i konflikt med bl.a. radiolagens krav på saklighet och opartiskhet. Eftersom bestämmanderätten över programmen inte ligger hos det svenska programföretaget finns det inte heller någon möjlighet att tillse att programmen uppfyller radioavtalens bestämmelser l.ex. om kvalitet, tillgänglighet och mångsidighet.

A vgränsningsfrågor

Den sändningsverksamhet som förslaget gäller avser alltså utsändning i elt kabelnät av program som är avsedda för allmänheten och som har mottagits från en satellit i fast trafik en s.k. kommunikationssatellit. Då det gäller utsändningen till de anslutna hushållen förutsätts all denna ulgör en rundradiosändning enligt radiolagen. Detta innebär ingen ändring av vad som gäller f. n. Sålunda får enligl radiolagen en trådsändare innehas av var och en. Den får även användas utan annan inskränkning ån den som följer av radiolagens krav på tillstånd till rundradiosändning. Det ankom­mer på innehavaren av en trådsändare att avgöra om de sändningar som han tänker utföra skall betraktas som rundradiosändningar eller inte. Mitt förslag innebår ingen ändring i delta avseende.

Då del gäller de mottagna sändningarna som alltså skall förmedlas vidare i ett kabelnät vill jag anföra följande. Jag har i del föregående kortfattat angivit skillnaden mellan kommunikationssatelliter och direklsändande satelliter. Det framgår av det internationella radioreglementet att sådan

 

Prop. 1983/84:91                                                                   14

Verksamhel som innebär transport av signaler från en avsändare lill en eller flera speciella mottagare principiellt sett faller utanför begreppel rundradiosändning.

Sådana transporter kan ske bl.a. med hjälp av satellit. Det är då fråga om överföringar i fast trafik s.k. fixed satellite service (ESS). Dessa överföringar sker mellan vissa noggrant angivna jordstationer med en eller flera satelliter som mellanliggande "speglar" eller förstärkare. Satellilsig-naler i fast trafik är således avsedda för en mottagarstation från vilken de kan spridas till allmänheten. Signalerna från satelliten till markstationen är däremot som sädana inte avsedda för allmänheten utan år endast ett transportsätl av samma slag som l.ex. en radiolänk. Rundradio ("broad­casting") blir det fräga om först når signalerna avses kunna las emot direkt av allmänheten. Den som handhar vidaresändningen till allmänheten är därför principiellt i samma situation som elt programföretag.

I rättsfallet NJA 1976 s, 95 det s,k, Skönslaholmsmålet uttalade högsta domstolen beiräffande frågan huruvida en sändning skall anses vara av­sedd för allmänheten eller ej att denna bedömning bör ske för varje led för-sig när en sändning företas i fiera led.

Det har enligt min uppfattning ingen betydelse att programinnehållet enligt den ursprungliga sändarens avsikt eller önskemål skall nå ut till så många personer som möjligt, dvs. är avsett för allmänheten i denna me­ning. Avgörande är i stället atl deri sändning i teknisk bemärkelse som sker från markstationen till satelliten eller från satelliten lill en annan marksta­tion - dvs. i det nu aktuella fallet en kabelanläggning - enbart utgör en s. k. programtransport som inte är avsedd för direkt mottagning av allmän­heten. En sändning av detta slag utgör därför inte ett sådant "radiopro­gram i rundradiosändning"' som får sändas vidare med stöd av föreskrifter­na i fråga om centralantenner i 5§ tredje stycket radiolagen. För att en sändningsverksamhet som den som har föreslagits i skrivelsen från Lund skall kunna komma till stånd krävs därför en särskild lagstiftning därom.

I och för sig kunde den åsyftade regleringen åstadkommas genom en ändring i radiolagen varigenom del föreskrevs bl. a. att bestämmelserna i 6 och 7§§ inte skulle tillämpas för denna verksamhet. Med hänsyn till att massmediekommittén har i uppdrag att undersöka bl.a. problem som uppstår med anledning av olika former för spridning av utländska program förordar jag alt regleringen sker i en särskild lag och all den görs tidsbe­gränsad.

Enligt det remitterade förslaget skall regleringen gälla "rundradiosänd­ning från trådsändare av sådana radioprogram som har tagits emot från en satellit i fast trafik". Av ufirycket trådsändare framgår alt lagen gäller utsändning i ett kabelnät till de mottagare som är anslutna till sändaren.

Den närmare innebörden av uttrycket "satellit i fast trafik" framgår av vad jag har anfört i det föregående.

 

Prop. 1983/84:91                                                                   15

I 1 § andra stycket' i förslaget till lag om försöksverksamhet med sär­skild trådsändning upptas en hänvisning till radiolagen. Anledningen till denna hänvisning är att radiolagens definition av bl. a. uttrycket rundradio­sändning endast kan tillämpas i fråga om denna lag. Hänvisningen lill radiolagen skall alltså inte tolkas som ett uttryck för alt den nya lagen skulle ersälta radiolagen i dess helhet i fråga om särskild trådsändning. I alla de hänseenden där den föreslagna lagen inle ger avvikande regler är alltså radiolagen tillämplig. Bestämmelsen om förbud mot förhands­granskning i 8§ radiolagen liksom straffbestämmelserna i 10§ skall alltså tillämpas även på försöksverksamheten.

Ansvarighelsfrågor m. m.

Yttrandefriheten i program från Sveriges Radio-koncernens program­företag regleras i radioansvarighetslagen (1966:756). När det gäller en ka­beloperatörs ansvar för program frän Sveriges Radio-koncernen innebär •denna lag i princip atl operatören är fri från straff- och skadeståndsrättsligt ansvar och att endast programutgivaren svarar.

Situationen är en annan i det fallet atl kabeloperatören äterulsänder ett utländskt TV-program. Som exempel kan nämnas den del av försöksverk­samheten i Lund som innebär vidaresändning av rundradioprogram frän Danmark och de båda lyska staterna. För denna verksamhet gäller inte reglerna i radioansvarighelslagen. Frågan om ansvar för kabeloperatören eller någon annan som medverkar lill vidaresändningen hår i landet av dessa program får därför bedömas enligt de allmänna straff- och skade­ständsrättsliga reglerna. Dessa torde i praktiken endast i undantagsfall innebära att något ansvar kan utkrävas här i landet.

För den verksamhet som mitt förslag gäller - rätt alt i kabelnät vidare-sända TV-program som har tagits emot från en kommunikationssatellit -är råitsläget i slraff- och skadeståndshänseende likartat rned det jag nyss har beskrivit.

Det åligger massmediekommittén bl. a. att utreda vem som bör anses ha det yttrandefrihelsrätisliga ansvaret för utländska radio- eller TV-sänd-ningar som distribueras i centralanlennanläggningar eller kabelnät. I av­vaktan på kommitténs förslag bör någon särskild reglering av dessa frågor nu inte företas. Den verksamhet som föreslås bli reglerad i den nya lagen om särskild trådsändning är redan på grund av radioansvarighelslagens lydelse undantagen från bestämmelserna i den lagen. Jag anser emellertid atl det är lämpligt att en erinran om detta tas in i den nya lagen. Det bör anges att undantaget från radioansvarighetslagen endast gäller för själva sändningsverksamheten. Frågan om frihet från ansvar och skadestånds­skyldighet för den som har lämnat meddelande för offentliggörande i

' En redaktionell ändring har skett i propositionens lagförslag. 1 § andra stycket motsvaras där av I § andra meningen.

 

Prop. 1983/84:91                                                                   16

radioprogram eller anskaffat uppgift eller underrällelse för sädanl ändamål berörs inle av della stadgande.

De särskilda krav på programverksamheten som radiolagen ställer fram­går av 6§. På grund av hänvisningen lill 5 § första stycket är 6 8 emellertid inte tillämplig pä den verksamhel som regleras i den nya lagen. En erinran även om detta bör ocksä tas in i den nya lagen.

I 7§ radiolagen anges atl radionämndens granskning omfaltar radiopro­gram som förekommit i rundradiosändning. I en särskild paragraf i den nya lagen anges därför atl den nämnda bestämmelsen inte skall tillämpas i fråga om särskild trädsändning.

Rättlgheisfrågor

Mitt förslag avser enbart atl reglera den radiorätlsliga frågan om rege­ringens tillstånd till särskild trådsändning. Den rätt till ersättning som upphovsmän och övriga räitighetshavare kan ha på grund av verksamheten berörs inte av förslaget. Den som fär tillstånd atl bedriva sårskild träd-sändning svarar själv i förekommande fall för att han har löst rättighetsfrå­gorna. Frågan huruvida l.ex. sådan utväxling av program mellan de euro­peiska radioföretagen som kan komma att ske med användande av satel­liter i ECS-syslemet är tillgänglig för vidaresändning i kabelsystem berörs inte av milt förslag.

Tillämpningsfrågor

Mitt förslag är närmast föranlett av den pågående försöksverksamheten med kabel-TV i Lund.

Massmediekommittén anför att lagens tillämpningsområde inte bör vara inskränkt till vad som f. n. är motiverat med hänsyn till försöket i Lund.

Även enligt min uppfattning bör regeringen kunna bevilja andra intres­senter tillstånd lill distribution i kabelnät av program från kommunika­tionssatelliter dä del är fråga om sädan verksamhet som kan förväntas kunna tjäna som underiag för massmediekommitténs arbete eller når rege­ring och riksdag skall fatta beslul med anledning av kommitténs förslag.

Som jag tidigare har angivit sker distributionen av programmen från Förbundsrepubliken Tyskland inom ramen för kabel-TV-försöket i Lund i enlighet med redan gällande bestämmelser. Härav följer även atl de re­klaminslag som ingår i dessa program får spridas lill de hushåll som omfattas av försöksverksamheten. Mitt förslag om rätt lill spridning av program från kommunikationssatelliter i fast trafik kan bedömas medföra alt reklaminslag kommer atl vidaresändas i ökad omfaltning. Enligt min uppfattning kommer detta att ge massmediekommittén en möjlighet all få ett mera realistiskt underlag för kommande bedömningar av hur sädana inslag skall hanteras.

 

Prop. 1983/84:91                                                               17

6   Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till

1.  lag om ändring i radiolageri (1966: 755),

2.  lag om försöksverksamhet med särskild trådsändning. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

7   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

8   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' Bilagan har uteslutits här. Frånsett en redaktionell ändring är förslagen likaly­dande med dem som är fogade till propositionen.

 

Prop. 1983/84; 91                                                                  18

Utdrag
LAGRÅDET                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1983.12-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller, justi­tierådet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 november 1983 har regeringen pä hemställan av statsrådet Göransson beslutat inhämta lagrå­dets yttrande över förslag till

1.    lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2.    lag om försöksverksamhet med särskild trädsändning.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Roy Lin­deberg.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

 

Prop. 1983/84:91                                                                   19

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-12-15

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och stalsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, Andersson, Boström, Bodström. Göransson, Gradin, Dahl, R. Carls­son, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om försök med kabelsändning av satellitprogram

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslagen till

1.    lag om ändring i radiolagen (1966: 755),

2.    lag om försöksverksamhet med särskild trådsändning.

Föredraganden upplyser att lagrådel har lämnat lagförslagen ulan erin­ran och hemställer att regeringen, efter vissa redaktionella ändringar, föreslår riksdagen att anta förslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen all anla de förslag som föredragan­den har lagl fram.

Beslul om lagrådsremiss fallat vid regeringssammanlräde den 24 november 1983.

 

Prop. 1983/84:91                                                              20

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................     1

Lagförslag .........................................................     2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 24 november 1983    4

1   Inledning ........................................................     4

2   Bakgrund   ......................................................     4

3   Skrivelsen  ......................................................    10

4   Yttranden   .....................................................     II

5   Föredragandens överväganden  ...........................    13

6   Upprättade lagförslag  ...................................... ... 17

7   Hemslällan   .....................................................    17

8   Beslul   ........................................................... .. 17

Utdrag av lagrådets protokoll den 8 december 1983      18

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 15 december 1983    19

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983