Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1983/84:86

om tjänstekonstruktion for studie- och yrkesorientering i skolväsendet m. m.

beslutad den 8 december 1983.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

Pä regeringens vägnar OLOF PALME

LENA HJELM-WALLÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs alt statligt reglerade Qänster för syofunktionärer i grundskola, gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning inrättas den 1 Juli 1984. Huvuduppgiften i Qänslen skall vara studie- och yrkesoriente­ring. I syoQänst skall också kunna ingå undervisning samt bl.a. arbete i SSA-råd, kommunal ungdomsuppföljning och intagningsnämnd.

Vidare föreslås en ny syolinje om 120 poäng med en utbildning som är anpassad till syofunktionärernas förändrade arbetsinnehåll.

1    Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr

Prop. 1983/84:86

 

Prop. 1983/84:86                                                                    2

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-12-08

Närvarande: statsministern Olof Palme, ordförande, och statsråden Lund­kvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom.

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition om tjänstekonstruktion för studie- och yrkesorientering i skolvä­sendet m. m.

1    Inledning

Sedan 1971 finns som en försöksverksamhet syokonsulenterom har kommunalt reglerade Qänster. Skolans studie- och yrkesorientering (.§yo) handhas nu förutom av syokonsulenter också av yrkesvalslärare. Yrkes-valslärarQänsterna är statligt reglerade lärarQänster med en viss nedsätt­ning i undervisningsskyldighelen för syouppgiflen. Sådana Qänster har inte fått nyinrätlas eller återbesättas i avvaktan på resultaten av försöksverk­samheten med syokonsulenter.

I propositionen (1981/82: 15) om studie- och yrkesorientering i grundsko­la och gymnasieskola m.m. föreslogs att den år 1971 beslutade försöks­verksamheten med kommunalt anställda syokonsulenter skulle upphöra. I stället skulle införas statligt reglerade Qänster vari undervisning i skoläm­nen ingick. Riksdagen godkände förslagen (UbU 6, rskr 115).

1 propositionen (1982/83:69) om Qänslekonstmktionen för studie- och yrkesorientering i grundskolan och gymnasieskolan anförde Jag att Jag inte ansåg del försvarbart att i rådande ekonomiska läge ge syoutbildningen den längd som universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) föreslagit när det gäller kombination av syo och andra ämnen än samhällskunskap. UHÄ hade nämligen förordat att syo även skulle kunna kombineras med något av ämnena matematik, engelska, historia, religionskunskap och kemi. I så fall måsle emellertid, enligt UHÄ, utbildningen omfatta 150 poäng. Den av den tidigare regeringen angivna förutsättningen att utbildningen skulle anordnas inom ramen för 120 poäng kunde således, enligt UHÄ:s uppfatt­ning, inle uppfyllas.

Mot bl.a. denna bakgrund förordade jag i den nämnda propositionen atl

 

Prop. 1983/84:86                                                                    3

den beslutade ordningen med nya Qänster för syo eller syo i kombination med undervisning inte skulle träda i kraft den 1 juli 1983. Den befintliga organisationen av Qänster (syokonsulent- och yrkesvalslärarQänster) skul­le bibehållas i avvaktan på fortsatta överväganden av frågan. Riksdagen biföll delta förslag (UbU 16, rskr 171).

Enligt vad utbildningsutskottet anförde i sammanhanget borde en fort­satt beredning av frågan ske skyndsamt så alt ett beslut om omfattningen av syoutbildningen och organisationen i fråga om Qänster för syo och uppföljande syo kunde träda i kraft den 1 Juli 1984. Utskotiet uttalade att ett huvudsyfte med en ny Qänstekonstruktion allQämt skulle vara alt motverka den ofrivilliga ddtidsQänstgöring som mänga syokonsulenter tvingas till. Elt sätt atl göra detta vore all kombinera syo med undervis­ning. Enligt utskottet borde konsekvenserna av en ny Qänstekonstruktion för grundutbildning och fortbildning av syokonsulenter belysas liksom för-och nackdelar med kommunal resp. stailig reglering.

Med utgångspunkt i dessa uttalanden har en promemoria 1983-09-26,. Tjänstekonstruktion för studie- och yrkesorientering och uppföljande syo samt utbildning av syofunktionärer, upprättats inom utbildningsdeparte­mentet. Någon sedvanlig remissbehandling har av tidsskäl inte varit möj­lig. Följande organisationer och myndigheier har emellertid skriftligt eller vid överläggningar med företrädare för utbildningsdepartementet lämnat synpunkter pä promemorian: skolöverstyrlesen (SÖ), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Svenska kom­munförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Centralorganisationen SACO/SR, Tjänste­männens centralorganisation (TCO), Svenska kommunalQänstemannaför-bundet (SKTF), Sveriges lärarförbund (SL), Svenska facklärarförbundei (SFL), Lärarnas riksförbund (LR) samt Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning.

De som framfört synpunkter har i slorl anslutit sig lill vad som föreslogs i promemorian. 1 frågan om stailig eller kommunal Qånstereglering. som lämnades öppen i promemorian, föreligger dock motstridiga uppfattningar.

2   Föredragandens överväganden 2.1 Målen för skolans sy oprogram

Vid riksdagens behandling av syofrågor har stor enighet rått beiräffande målen för skolans syo. Syon skall bidra till atl ge eleven självkännedom för atl underlätta för honom eller henne att välja fritt. Eleverna skall samtidigt få en sådan information att de får en realistisk inställning lill del framtida utträdet i arbetslivet.

1 1971 års syoproposilion (prop. 1971:34) ställdes krav på syon all ocksä medverka lill samhällsförändring. Syon skulle motverka begränsningen i

 

Prop. 1983/84:86                                                                    4

yrkesvalet och öka elevernas medvetenhet om vilka faktorer som begrän­sar individens valmöjligheter. Syon betraktades som en del av samhälls-orienleringen och borde därför ses i samband med andra samhällsfrågor. I dag finns det anledning atl i sammanhangel särskilt beakta följande.

Arbetslösheten är ett svårt problem i praktiskt tagel hela industriväriden och utifrån principen att alla har rätt till arbete måsle eleverna tränas att se kritiskt på samhällets oförmåga att skaffa arbete till alla och fä insikt i hur man på facklig och politisk väg kan påverka samhället. Skolan kan också stimulera eleverna att analysera vilka ungdomar och grupper som i första hand drabbas av arbetslöshet och vad som kan tänkas orsaka dessa förhål­landen.

Eleverna måsle enligl min mening få möjligheter att systematiskt förvär­va och bearbeta kunskaper om arbetsliv och utbildning och sambanden dem emellan. Därför bör eleverna exempelvis mera sammanhängande få studera och söka förklaringar till varför innehållet i olika arbeten/yrken tenderar atl antingen utarmas eller utvidgas. De måste ocksä fä insikt om i vilka sammanhang i arbetslivet olika kunskaper kan komma till använd­ning.

1 mer än Qugo år, fr. o. m. 1962 års läroplan för grundskolan (Lgr 62), har i läroplanen betonats alt syofrågorna är en angelägenhet för alla som verkar i skolan. Ändå tyder de flesta utvärderingar på alt syofunktionären är den ende i skolan som känner till målen i detta avseende och som aktivt arbetar med dessa frågor.

En förutsättning för en förbättrad behandling av syofrågorna är enligl min mening att lärarna får bättre kunskaper om arbetslivet och dess rela­tion lill skolan och om ulbildning i allmänhet. En annan är att syofunktio-närerna pä ett bättre sätt än hittills medverkar i undervisningen. Syofunk-tionärens kunskaper och ert'arenheter kan effektivast komma till använd­ning om de UtnytQas redan i undervisningsplaneringen, både den övergri­pande för skolan och den ämnesanknulna. Om så sker skapas enligl min mening förutsättningar för att utnyttja de mera specifika yrkeskunskaperna hos syofunktionären där de bäst kan komma lill användning.

Redan i 1971 års syoproposilion betonade dåvarande utbildningsminis­tern alt syoverksamhelen i första hand bör riktas mot resurssvaga grupper, t. ex. elever med fysiska, psykiska eller sociala handikapp, invandrarele­ver eller elever som inte antagits till utbildning efter avslutad skolgång. Uppsökande verksamhet och särskilda stödinsatser år enligl min uppfatt­ning nödvändiga i vägledningen av dessa elever. Den personliga vägled­ningen är i dessa sammanhang det viktigaste instrumentet.

Enligt vissa utvärderingar utnyttjar de resursstarka eleverna syofunk-lionärerna i högre grad ån de resurssvaga. Jag vill mol denna bakgrund, i likhei med vad dåvarande slalsrådei Tilländer anförde i prop. 1981/82:15, undersiryka viklen av en priorilering av de resurssvaga eleverna. Della framhålls även av AMS som i sill yttrande över depariemenispromemorian

 

Prop. 1983/84:86                                                                    5

menar att del är "angeläget att åtgärder för resurssvaga grupper priori­teras", men samtidigt framhåller att "yrkesobeslämda resursstarka elever, som behöver stöd i sitt yrkesval, också bör beredas lillfälle till personlig vägledning av syofunktionären". AMS delar också uppfattningen att lärar­na skall engagera sig i elevernas yrkesval, men anser alt elever som bara får tillfälle till samtal med sina lärare kan bli missgynnade.

Syo har dock också enligt 1980 års läroplan en informerande och klarläg­gande roll. Syo bör motverka atl yrkesvalet begränsas l.ex. av social bakgrund, kön eller elevens bristande motivation att analysera sin situa­tion. Skolan skall i sin övriga verksamhet liksom i arbetslivsorienteringen söka påverka sådant studie- och yrkesval som beror på traditionellt köns­rolls- och slatuslänkande eller social och kullurdl bakgrund.

Enligt låroplanen för grundskolan (Lgr 80) skall undervisningen i alla ämnen på ett naturligt sått ta upp syofrågor, så att frågor kring elevernas framlida sysselsättning kan anknytas lill undervisningsinnehållet och ele­vens enskilda problem därigenom kan tas upp med lärare och kamrater. Della kan i sin tur resultera i ökad motivation för studierna. Elevernas frågor rörande utbildning eller arbele ställer ibland krav på sådan aktuali­tet, exakthet och relevans i informationen att svaren inle alltid kan ges av läraren. Vid sådana tillfällen bör syofunktionären kunna utnyttjas som resurs antingen genom alt direkt delta i undervisningen tillsammans med lärare eller genom att lärare eller elever söker upp syofunktionären för att få hjälp med uppkomna problem. Då avgörs det också naturiigt vem som kan ge eleven den nödvändiga personliga vägledningen.

De mål och riktlinjer för syo somjag här behandlat har i huvudsak gällt grundskolan. De principiella resonemangen får anses gälla syofunktionärer också i andra skolformer, främst gymnasieskola, kommunal vuxenutbild­ning och grundutbildning för vuxna.

När det gäller utvecklingen efter den obligatoriska skolan bör enligt min mening några faktorer särskilt beaktas i syosammanhang.

Den nya planeringsordningen för gymnasieskolan gäller fr. o. m. läsåret 1982/83 och innebär en decentralisering av planeringsansvar till länsskol-nämnder och kommuner samt även gymnasieskolenheter. Planeringsun­derlaget utgörs av dels elevernas intresse för olika utbildningar, dels kom­munens möjligheter att anordna utbildning. Förberedelsarbetet förutsätter nära kontakt med fackliga organisationer och företrädare för näringslivet.

Regeringen har under senare tid initierat försöksverksamhet med högre specialkurser som syftar till att täcka behovet av kortare specialutbildning­ar av olika slag. Mänga gymnasieelever med högskoleförberedande utbild­ning får i dag inte plats i högskolan. För dem kan korta yrkesinriktade utbildningar av det nämnda slaget leda till en plats på arbetsmarknaden. Kommunerna har stor lokal frihet när det gäller dessa kurser. De bör dock utvecklas i nära samverkan med fackliga organisationer och företrädare för näringslivet. Planeringsråden för samverkan mellan skola och arbetsliv (SSA-råd) har i dessa sammanhang en viktig uppgift.

 

Prop. 1983/84:86                                                                    6

Korttidsutbildade, resurssvaga och socialt utstötta personer har särskilt svårt när tillgången på arbetstillfällen är begränsad. Vuxenutbildning, bl. a. inom komvux och gmndvux, är av grundläggande betydelse för dessa människor. Särskilda initiativ beträffande information och rekrytering måste i regel tas, oftast i form av uppsökande verksamhet. Särskilt före och i början av utbildningen är personliga vägledningsinsatser nödvändiga för att förhindra studieavbrott och misslyckanden.

Under senare år har en rad åtgärder vidtagits för atl mildra de negativa effekterna av ungdomsarbetslösheten. Det kommunala uppföljningsan­svaret tar sig uttryck i individuella program som omprövas var tionde vecka. Programmen kan, förutom anställning på ungdomsplats, innehålla studieorientering, personlig vägledning, utbildningsinslag och arbetslivs­orientering. Syftet är atl hjälpa vissa elever, oftast de resurssvaga, atl finna en meningsfull sysselsättning i form av utbildning eller arbete efter grund­skolan.

Här berörda liksom andra utvecklingstendenser pekar alla på alt frågor om utbildning och arbete samt studie- och yrkesvalsfrågor kommer att vara aktuella för överblickbar tid inom såväl ungdomsskolan som vuxenut­bildningen.

2.2 Huvuduppgiften syo

I prop 1971:34 presenterades en tablå över skolans syoprogram, där syofunktionärens huvudsakliga arbetsuppgifter redovisades. En viss tyngdpunklsförskjulning har skett, men i stort ingår alltfort samma funk­tioner som förut i syofunktionärens arbete.

Syo syftar till att hjälpa elever att fatta beslut om val av ulbildning eller arbete. Den skall bidra till att öka deras självkännedom och fördjupa deras kunskaper om utbildningsväsende, studievägar, yrken, arbetsliv och ar­betsmarknad.

Den personliga vägledningen är en viktig del av syoverksamhelen. Dess syfle är framför allt alt hjälpa elever att lösa sina personliga problem i samband med val av utbildning eller yrke. Med den inriktning målen för syo har fått under senare år skall den personliga vägledning som syofunk­tionären kan erbjuda i huvudsak ägnas de elever som har det svårast i skolan och dem som löper största risken att inte finna en meningsfull sysselsättning efler sin utbildning.

Somjag tidigare redovisat har syofunktionären en viktig roll i undervis­ningen i samband med behandlingen av stoff som rör syo och skola-arbets­liv. Elevers och föräldrars behov av information som rör utbildningsväsen­det och arbetsmarknaden är också stort. Syofunktionären måste således åven medverka i skolans undervisning och information.

De ökande kraven på skolans engagemang i skola-arbelslivsfrågorna

 

Prop. 1983/84:86                                                                    7

med alla i skolan som medverkande innebär att skolans syoverksamhet måsle administreras effektivt. Skolledningen har det yttersta ansvaret för denna administration, men också syofunktionären har en viktig roll här.

Syofunktionärens kunskaper och erfarenheter kommer även att kunna tas i anspråk för fortbildning av lärare i arbetslivsfrågor när det behövs. Det kan l.ex. gälla att ge aktuell information om utbildningsväsendet och alt inspirera och stödja lärare i frågor om syo i undervisningen. Även i administration och genomförande av den kontinueriiga fortbildning som pågår på den egna skolan och i det lokala utvecklingsarbetet kan syofunk­tionären bli engagerad.

2.3 Olika kombinationer med syo

Jag anser att en ny Qänstekonstruktion för syofunktionärer skall byggas upp utifrån de mål och riktlinjer som riksdagen enhälligt fattat beslut om och somjag kortfattat har redovisat tidigare. Skolan behöver en sakkunnig på frågor som rör utbildnings- och yrkesval samt skola-arbetsliv. Denna person måsle samverka med annan personal och utnytQas för de uppgifter där hans eller hennes särskilda kunskaper blir effektivast ulnytQade. Ur övergripande pedagogisk synvinkel och även utifrån effektivitetssynpunkt är en organisation där syofunktionärer samarbetar med andra i skolan den bästa lösningen.

Delta fömtsätter att syofunktionären deltar i skolans arbetsplanering och att hans eller hennes insatser också kommer all göras tillsammans med lärare och annan personal i skolan. Planering och samordning av olika syoaktiviteter, både egna och andras, blir därigenom liksom hittills en viktig uppgift för syofunktionären.- Utifrån en god kunskap om syopro-grammet på resp. skola kan syofunktionären medverka i olika samman­hang.

Redan i 1971 års syoproposilion betonades att syo var en pedagogisk funkfion och att syofunktionären skulle delta i undervisningen. Detta syn­sätt förespråkas också i de senare syopropositionerna. Frågan har varit hur medverkan i undervisningen skall utformas. 1 prop. 1981/82:15 anförde dåvarande statsrådet Tilländer, att den enda praktiskt genomförbara lös­ningen var att de nya Qänsterna anknyts lill undervisning i något eller några ämnen. Som jag har redovisat tidigare kräver en sådan lösning en utbild­ning som oriifatlar minst 150 poäng utom då syo kopplas lill samhällskun­skap, vilket medger en utbildning om 120 poäng. Enligt vad Jag anförde i prop. 1982/83:69 finns i nuvarande statsfinansiella läge inle ekonomiska förutsättningar för en ulbilding längre än 120 poäng. Med samhällskunskap som undervisningsämne är risken emellertid stor att Qänsteunderlag för syofunktionärernas undervisning inte kommer alt finnas eftersom tillgång­en på lärare inom det samhällsvetenskapliga området är god.

I prop. 1981/82: 15 hävdade föredraganden att man vid Qänsteutläggning-

 

Prop. 1983/84:86                                                                    8

en borde sträva efter att syofunktionären skulle ha undervisning i så många arbetsenheter som möjligt för att han eller hon skulle få kontakt med så många elever och lärare som möjligt. Med undervisning i ett eller flera ämnen torde delta syfle vara svårt att realisera eftersom den undervis­ningsvolym del kan bli fråga om i regel understiger 8 veckotimmar. Endast 2-3 klasser kan därför komma i fråga för syofunktionärens undervisning. Arbelslivsförbereddsen generellt i skolan förbättras således inte nämnvärt genom att syofunktionärerna undervisar i ett enskill skolämne.

Det är sammanfattningsvis tveksamt om en reguljär kombination av syo och undervisning i skolämne löser problemet med ofrivillig ddtidsQänst­göring. En sådan ordning är enligt min mening också ivivdaktigfrån pedagogiska utgångspunkter.

Skola-arbetslivsfrågorna har, vilket' framgått tidigare, fått en central plats i Lgr 80. Det finns inga skäl till att en ny läroplan för gymnasieskolan i det avseendet skulle komma att avvika från grundskolans läroplan. I Lvux 82 betonas vikten av atl de studerande ser sambandet mellan kunskaperna och tillämpningen av dessa i livssituationen eller i yrkeslivet. Inom de samhällsorienterande ämnena intar dessa frågor en självklar plals, men åven inom andra sektorer finns en naturlig anknytning. I målen för natur-orienterande ämnen i Lgr 80 sägs l.ex. följande: "Undervisningen skall leda lill alt eleverna får en orientering om olika arbetsmiljöer, industrier och tillverkningsprocesser. De skall därigenom få insikt i olika yrken och i människors arbetsförhållanden, så atl de lättare kan la ställning lill sin egen framlid och arbeta för en förbättrad miljö". Även inom andra ämnes­områden finns naturiiga beröringspunkter mellan syo och ämnesinnehåll.

Enligl rapporter och utvärderingsresultat förekommer inle syointe-grerad undervisning i den omfattning som är önskvärd. Skälen till dessa brister kan vara många och variera från skola till skola. Syofunktionären har kunskaper och erfarenheter som borde vara värdefulla i många under­visningssammanhang. Redan nu förekommer det ofta att syoansvariga deltar i undervisningen tillsammans med lärare. Yrkesvalslärare har l.ex. ofta sin undervisning förlagd till ämnen, arbetsområden, teman, klasser osv. där hans eller hennes specifika kunskaper kommer till användning. Förläggningen av yrkesvalslärarens Qänslgöring kan i sådana fall göras i stort av skolledningen och i detalj av lärariaget i resp. arbetsenhet.

Yrkesvalslärarnas medverkan i undervisningen inräknas i regel i den del av lärarQänsten som inte år syo och kan alltså i detta sammanhang betrak­tas som en kompletterande funktion till syon. Undervisningen får således inräknas i Qänslen. För syokonsulenterna som ju inte har undervisnings­skyldighet ingår inle undervisning i huvuduppgiften syo. 1 vissa fall anlitas dock syokonsulenterna som lärare. Då är det i regel fråga om limarvoderad anställning.

I och med all skola-arbelslivsfrågor kommit att inta en allt centralare plals i skolans undervisning blir möjligheterna stora atl finna undervis-

 

Prop. 1983/84:86                                                                    9

ningsavsnitl där syofunktionärens kompetens kan komma väl lill pass. Enligl min mening är av de skäl jag nu har redovisat en kombination av syo och syoanknulen undervisning den bästa lösningen. Sådana insalser av syofunkiionären kan i så fall också komplettera huvuduppgiften upp lill hel Qänst. Med utgångspunkt i den enskilda skolans läraruppsåtlning och de olika kompetenser som finns inom denna och i syofunktionärens egna kunskaper och erfarenheter måste del vara skolledningen som tillsammans med berörd personal avgör hur denna medverkan skall ske.

Syofunktionärernas direkta deltagande i undervisningen tillsammans med lärare kan i och för sig innebära fortbildning för båda kategorierna. Kontakterna kan också innebära att syofunkiionären eller lärarna lar initi­ativ lill organiserad fortbildning av lärarkåren i vissa syofrågor.

Av nu Qänstgörande syokonsulenter har ca 809? annan högskoleutbild­ning än syoulbildning och ca hälften har minst 120 poängs ulbildning inom högskolan. Nära 200 (ca 20%) av syokonsulenterna har någon form av lärarutbildning. Utöver utbildningen har syokonsulenter i regel mycket lång yrkeserfarenhet och ibland omfattande yrkesutbildning. Helt klarl är alltså att syofunktionärerna i dag också kan användas utanför syoområdet i skolans undervisning.

Syofunktionärerna har vidare enligt min mening goda förutsättningar alt ulföra en del av uppgifterna inom den nya planeringsordningen för gymna­sieskolan somjag beskrivit tidigare.

I det kommunala uppföljningsprogrammet ingår aktiviteter som i hög grad kan betraktas som syoverksamhet. Stora delar av verksamheten kan i själva verket ses som en förlängning av syon. Här finns många uppgifter somjag bedömer lämpliga för syofunktionärer. Dessa kan också användas i planerande och administrativa funktioner inom verksamheten.

Kommunernas ökade uppgifter också i övrigt i skola-arbetslivsfrågor, vilkel kommit lill uttryck inle bara i läroplaner utan även i tillskapandet av SSA-råd, inlagningsnämnder m. m. ger. även de, goda möjligheter atl finna uppgifter för syofunktionärer.

Genom att utnytQa syofunktionären för sådana uppgifter inom skolan eller i nära anknytning till skolan, som har etl innehåll som överensstäm­mer med huvuduppgiftens, får man således enligt min mening en rationell användning av syofunktionärerna. Detta innebär att syofunktionären inte i nämnvärd utsträckning behöver utöka sitt kompetensområde.

De organisationer och myndigheter som lämnat synpunkter på den pro­memoria som utarbetats i utbildningsdepartementet instämmer i stort med de resonemang Jag här fört om hur huvuduppgiften syo kan kombineras med andra verksamheter.

 

Prop. 1983/84:86                                                                10

2.4 Omfattningen av hel- och deltidstjänstgöring

Utbildningsutskoitel har i sitt betänkande 1982/83: 16 bl. a. anfört att ett huvudsyfte med en ny Qänslekonslruklion är alt motverka den ofrivilliga deltidsQänslgöringen.

SÖ:s enkät till syofunktionärer i mars 1982 visar att ungefär hälften av de tolall ca 2000 syofunktionärerna har ddlidsQänst. Om alla dessa skulle ha hdiidsQånsl fordras etl kompletterande Qänstgöringsunderlag motsvaran­de 428 heltidsQänster.

Ca 40% av de drygt 1000 syokonsulenterna arbetar deltid. Hälften av dem har mer än 32 veckolimmar syo. Av enkäten framgår att drygt hälften av de deltidsarbetande syokonsulenterna ville öka sin syoQänstgöring. Kompletteringsbehovel för denna grupp kan inte beräknas exakt, men det torde inle överskrida ca 60 heltidsQänster.

Ca 75 % av yrkesvalslärarna arbetar dellid i syo. De har i regel undervis­ning som komplement. Något egentligt kompletlerrngsbehov föreligger inte för denna grupp.

Ca 50% av de 420 obehöriga, dvs. de som inle har någon syoulbildning, arbetar deltid. En Qärdedel av dessa har mindre än 17 veckotimmar syo och är oftast lärarulbildade. Del reella kompletteringsbehovel för denna grupp är svårt all beräkna. Om man anlar att "ddtidsbenägenhelen" för denna grupp är lika stor som för syokonsulenterna och alt de som har mindre ån 17 veckolimmar syo inle betraktas som innehavare av syoQäns-ter. blir kompletteringsbehovet ca 25 heltidsQänster.

Sammanlagt rör sig alltså del tillskott av Qänsteunderiag som fordras för att ta bort ofrivillig ddtidsQänstgöring om mellan 60 och 85 heltidsQänster. Dessa beräkningar gäller hela landet. Om man vill undvika Qänslgöring på flera arbetsplatser samt även beaktar andra behov kan dock ett större Qänsteunderlag behövas. Det bör enligt min mening vara möjligt att, med de kompletterande arbetsuppgifter somjag har pekat pä i det föregående, komma tillrätta med problemet med ofrivillig ddtidsQänstgöring.

2.5 Statligt eller kommunalt reglerad tjänst

Enligt utbildningsutskollets betänkande 1982/83: 16 bör den fortsatta beredningen av Qänstekonstruktionsfrågan belysa för- och nackdelar med kommunalt resp. statligt reglerad syokonsulentQänst.

SyokonsulenlQänsterna är f n. kommunalt reglerade medan yrkesvalslä­rarna har statligt reglerade Qänster på i huvudsak samma sätt som lärare i övrigt.

Från kommunalt håll framförs emellanåt kritik mot den statliga Qänste-regleringen för lärare. Den statliga regleringen får till följd att kommunerna i viss mån måste tillämpa två personaladministrativa system, ett för lärare och skolledare och ett annat för övrig kommunalt anställd personal. Detta

 

Prop. 1983/84:86                                                                   11

medför ett onödigl merarbete. Till detta kommer atl del statliga regdsysie-mel anses för krångligl och delaljeral. Sammanlagd är också avials- och författningsregleringen mera omfattande på det statligt reglerade området än pä det kommunalt reglerade. På del rent kommunala området har kommunerna större frihet atl anpassa Qånsteorganisalionen till skiftande lokala förutsättningar. Kommunen är ensam arbetsgivare för den kommu­nalt reglerade personalen, medan statliga myndigheter i vissa fall tar över beslutanderätten för personal med statlig reglering. Systemet för tillsätt­ning av lärare, bl.a. med ell detaljerat meritvärderingssysiem. minskar den kommunala friheten att göra en självständig bedömning av vem som är lämpligast för en viss anställning. Rätlen att anföra förvallningsbesvär över olika personaladministrativa beslul innebär också en inskränkning i den kommunala friheten.

I propositionen 1971:34 var, i enlighet med det resonemang jag nu redovisat, elt av argumenten för kommunal reglering av Qänsterna atl en sådan skulle vidga del kommunala inflytandel genom atl resurserna för syo skulle kunna användas mer flexibelt än dåvarande yrkesvalslärarsyslem gav möjlighet till. Kommunal reglering skulle ge arbetsgivaren ökade möj­ligheter att UtnytQa syofunklionärerna i sådana uppgifter där de bäst be­hövdes i kommunen och även ge möjlighet alt friare anställa personal för uppgifterna. I samband med överiäggningarna kring departementsprome­morian 1983-09-26 framfördes liknande uppfattningar av kommunförbun­den.

En fördel med statligt reglerade Qänster är alt de bidrar till enhetlighet sett över landet. Eftersom hela skolväsendel är uppbyggl med slalligl reglerade lärarQänster kan det te sig naturligt att i huvudsak samma regler skall gälla för i princip alla som undervisar, således även för syofunktio­närer. Med det förslag Jag nyss redovisat, kommer ju dessa atl i sina Qänster kunna inräkna undervisning. Som jag tidigare nämnt är elt av syftena med de förändringar som nu föreslås att syofunktionärerna skall engageras mera i undervisningen på de områden dår deras kunskaper kan komma till nytta. Det är i så fall givetvis viktigt alt syofunktionärerna får reell tillgång lill det Qänsteunderiag som utgörs av undervisning. En stailig reglering ger vissa praktiska fördelar därvidlag. Det behöver inle uppstå några problem i fråga om vilket undervisningsunderlag som skall tilldelas statligt reglerad resp. kommunalt reglerad personal. Om undervisningen kunde läggas ut på anställda såväl med som utan statlig reglering skulle lolkningssvårigheter uppstå i övertalighelssiluationer, eftersom det finns särskilda regler för statligt reglerade Qänster vid turordning inför uppsäg­ning.

SÖ, som i sin rapport 1979 över den 5-åriga försöksverksamheten föror­dade kommunal reglering av Qänsterna för syofunktionärer, tar i sitt ytt­rande över departementspromemorian slällning för statligt reglerade Qäns­ter. Detta anser SÖ bör gälla så långe lärarnas Qänster är statligt reglerade.

 

Prop. 1983/84:86                                                                   12

En sådan reglering motiveras särskill av kravel på adekval utbildning och av alt behörighetskrav normall är knutna endasl lill statligt reglerade Qänsler. SÖ och åven arbelslagarorganisalionerna anser också att det är viktigt all syofunklionärerna har samma möjligheter till fortbildning som lärarna. SÖ påpekar att en slallig reglering underlättar möjligheterna atl kombinera syo med undervisning och skolledning och att en bred remiss­opinion - når det gäller SÖ:s utvärderingsrapport - förordat statligt reglerade Qänster.

Invändningarna mol en statlig reglering är huvudsakligen av generell natur. När del gäller stailig reglering för en viss kategori av Qänster, här syofunklionärerna, är del svårare all påvisa några nackdelar. Del rör sig ju om elt relativt fätal Qänsler jämfört med hela lärarkollektivet. De personal-adminislrativa ölägenheterna med en statlig reglering för syofunktionä­rerna kan därför antas bli marginella Jämfört med nuvarande ordning. Dessutom har ju kommunerna redan den sakliga kompetensen på området, eftersom skolledare och lärare har statligt reglerade Qänster.

Övervägande skäl talar sammanfattningsvis enligl min mening för att syofunktionärsQänsierna skall ha samma slag av reglering som lårarQäns-lerna. Tjänsterna bör således vara statligt reglerade.

Även en stailig reglering kan göras så all kommunerna får en slor frihet att bestämma över innehållet i Qänsterna. Om kommunerna skall få större frihet all förfoga över innehållet i arbetsuppgifterna för syofunktionärer med slallig lönereglering bör även verksamhet som inte är statsbidragsbe-rättigad få inräknas i Qänsterna. Möjligheten till ett sädanl fiexibdl utnytt­jande av resurserna bör öppnas med hänsyn lill att det kommunalekono­miska lägel förutsätter att omprioriteringar och en fortlöpande anpassning sker inom olika verksamheter och mellan verksamhetsområden. För att bevara Qänsternas identitet bör dock endast sådani som naturligt hör ihop med syoverksamhelen kunna ingå.

Jag vill betona att mitt ställningstagande i den här frågan grundar sig på uppfattningen att det från praktiska utgångspunkter är lämpligast att syo­funklionärerna och lärarna har samma slag av reglering av sina Qänsler. Allmänt vill Jag därtill framhålla följande.

En tendens i samhällsutvecklingen är att den statliga regleringen alll mer inriktas mot målstyrning, medan detaljregleringar avvecklas. Detta inne­bär bl. a. ett ökat kommunall ansvar för förverkligandet av de samhälleliga målen. Skolan kan inte ses isolerad från denna utveckling. Som en följd av SIA-reformen och läroplanen för grundskolan har den statliga detaljregle­ringen av grundskolan minskat. Detta gäller särskilt i fråga om resurs­användningen. En motsvarande utveckling har ägt rum i gymnasieskolan och komvux samt grundvux.

Vad Jag nu föreslår om statlig reglering av syofunktionärernas anställ­ningsvillkor bör inte påverka denna allmänna strävan atl öka del lokala ansvarslagandet. Det kommunala infiylandet över skolans verksamhet bör

 

Prop. 1983/84:86                                                                   13

således stärkas. Delta kan göras redan i ett kortare perspekiiv bl. a. genom decentralisering och förenklingar i regelsystemet. Som redovisats bl.a. i prop. 1982/83: 150 pågår överväganden i dessa frågor f. n. i skilda samman­hang.

2.6 Tjänstekonstruktionen

Mot bakgrund av vad Jag anfört föreslär jag atl del fr.o.m. den 1 juli 1984 skall finnas statligt reglerade Qänsler för syofunktionärer vid grund­skolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. TJäns-leinnehavarna bör ha totalreglerad arbetstid och semester. Behörig till Qänst är den som genomgått syoulbildning. I Qänst som syofunktionår bör, utöver syo, undervisning kunna ingå liksom skoladminislrativa uppgifter samt uppgifter i lokalt fortbildnings- och utvecklingsarbete och sådan kommunalt reglerad verksamhet som ingår i det kommunala uppföljnings-ansvaret samt i SSA-rådens och inlagningsnämndernas arbele. Också an­nan kommunal verksamhet med anknytning till syo bör kunna ingå.

Alla som senast den 30 Juni 1986 har fullgjort syoulbildning (yrkesvals­lärarutbildning eller 40-, 60- eller 120-poängsutbildning på syolinjen) bör vara behöriga lill de nya Qänsterna liksom de som genomgått den nya syoulbildning somjag i det följande föreslår skall starta höstterminen 1984.

Enligt min mening bör även de som inte blir behöriga få en möjlighel att stanna kvar som syofunktionärer om de uppfyller vissa krav. Jag förordar därför att den som innehar syoQänst om minst 40% och är lillsvidareför-ordnad den 30Juni 1984 men inle har syoulbildning bör kunna få en statligt reglerad Qänst och kvarstå pä denna under en övergångstid pä fyra år. Jag kommer i det följande atl föreslå en för denna grupp anpassad behörighels-givande kompletteringsutbildning.

YrkesvalslärarQänster har enligl riksdagens beslul inle kunnai återbesät­tas eller nyinrätlas, vilkel fåll till följd alt de som har Qänsterna inte kunnat flytta utan att mista dessa. Del år ett slarkt fackligt önskemål att denna ordning skall upphöra. De som är behöriga till sådana Qänster blir allt färre, eftersom någon ny utbildning av naturliga skäl inte anordnas. Inte heller är det troligt att kommunerna i någon större ulsiräckning skulle använda sig av en möjlighet atl nyanställa en yrkesvalslärare för den huvudsakliga arbetsuppgiften syo, när det finns en annan Qänsielyp för vilken adekval ulbildning ges. Del önskemål som nämnts tillgodoses ge­nom mitt förslag att de kvarvarande yrkesvalslärarna blir behöriga till den nya Qänstetypen, vilket också föreslogs i prop. 1981/82: 15. De som kvar­står på sina yrkesvalslärarQänster bör i sina Qänsler kunna få inräkna verksamhet inom det kommunala uppföljningsansvarel på samma sätt som föreslås för de nya syofunktionärerna.

Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser om Qänster för syofunktionärer enligl de riktlinjer Jag har förordat.

 

Prop. 1983/84:86                                                     14

Den nya grundutbildningen kommer alt förbereda syofunktionärerna för atl delta i skolans undervisning och administration. Samtliga inslag i utbild­ningen är enligt min mening värdefulla för administrationen av skolan. Det år därför enligt min mening välmotiverat all den som är behörig för syo­Qänst - liksom de som är behöriga lill lärarQänsler - skall vara behörig lill skolledarQänsi. Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av atl de som blir behöriga lill de föreslagna nya syofunktionärsQänsierna också får bli behöriga till skolledarQänster.

2.7 Utbildning

2.7.1   Grundutbildning

I den tidigare nämnda departementspromemorian skisseras en grundut­bildning som anpassats lill den Qänstekonstruktion som jag här förordat. Där presenteras också konsekvenserna av den nya Qänstekonstruklionen vad gäller fortbildning och vidareutbildning. De synpunkter som framförts med anledning av promemorian är i slort positiva till de riktlinjer för utbildningen som dras upp. Mina överväganden rörande utbildningen an­sluter sig i stort till förslagen i promemorian.

2.7.2   Grundutbildningens mål och Inriktning

De mål och riktlinjer för syo som finns uttryckta i propositioner och i läroplaner samt vad jag nu har sagt om syons inriktning bör vara vägle­dande för syoutbildningen.

Syofunktionären måste därför ha kunskaper om samhället, dess arbets­marknad, förvaltning och utbildningsväsende samt i ekonomi och politik. Utbildningen bör vidare ge kunskap om arbetslivet och dess utveckling samt olika gruppers villkor på arbetsmarknaden och i arbetslivet. Syofunk­tionären bör ges goda förutsättningar att fungera i skilda vägledningssitua­tioner.

Eftersom syofunktionärernas insatser i undervisningen kommer att öka bör de få praktisk-pedagogisk träning. Administration bör ocksä ingå i utbildningen.

De studerande bör under utbildningstiden få kontakt med sill blivande arbetsfält. Hittills har praktiken inom syoutbildningen varit föriagd framför allt till grundskola, gymnasieskola och arbetsförmedling. Med hänsyn till förändringen av arbetsuppgifterna bör praktik kunna förläggas också till övriga områden där syofunktionärer normalt arbetar.

Den utbildning av syofunktionärer som Jag nu skisserat bör, som jag tidigare framhållit, rymmas inom 120 poäng. Regeringen bör inhämta riks­dagens bemyndigande att inrätta en allmän utbildningslinje, studie- och yrkesorienteringslinjen, den 1 Juli 1984. Samtidigt bör den nuvarande ut­bildningslinjen med samma namn avvecklas.

 

Prop. 1983/84:86                                                                   15

2.7.3    Behörighetskrav

För behörighet till den nuvarande syolinjen krävs allmän behörighet och minst ett års arbetslivserfarenhet. Enligt departementspromemorian bör tre års yrkesverksamhet uppställas som krav för särskild behörighet till syoutbildningen. De flesla som yttrar sig över promemorian finner detta krav rimligt. Det är väsentligl att de studerande har förtrogenhet med arbetslivet och dess villkor. Också enligt min mening bör därför tre års förvärvsarbete vara ett villkor för tillträde till utbildningen.

2.7.4    Forlbddning och vidareutbildning

Även om grundutbildningen väl anpassas lill arbetsuppgifterna och till de mål som satts upp för syoverksamhelen kommer syofunklionärerna att ha behov av kontinuerlig fortbildning. En stor del av fortbildningsbehoven kan läckas fortlöpande i det egna arbeiet. Vissa kunskaper, t. ex. detalj­kunskaper om utbildningsväsendet, lär man sig bäst i nära anslutning till den direkta yrkesutövningen.

I och med alt tjänsterna bör ha totalreglerad arbetstid och semester, bör det vara både pedagogiskt och ekonomiskt möjligt att åtminstone till stor del förlägga fortbildningen till tid då eleverna år lediga och ersättare för syofunktionären inte behöver anställas.

Del finns enligt min mening ett varierat behov av fortbildning för syo­funktionärer. Fortbildning rörande arbetsliv och utbildningsväsende måste bedrivas i arbetslivet eller på olika utbildningsinstitutioner. Däremot bör frågor som rör undervisning och administration kunna behandlas pä den egna skolan, som Ju har kvalificerade resurser på båda områdena.

2.7.5    "Icke behöriga" syofunktionärers vidareutbildning

Enligt SÖ:s undersökning i mars 1982 saknade 24% (513) av hela syo-funktionärskären syoulbildning.

De som inte har syoulbildning uppvisar en splittrad bild vad beträffar ulbildning och yrkeserfarenhet. Många har en gedigen utbildning och erfa­renhet av syo. För dessa kan frågan om dispens från behörighetsvillkoren bli aktuell. Länsskolnämnden bör kunna pröva dispensansökningar. 1 vissa fall kan en komplettering av befintlig utbildning komma i fråga. Eftersom en eventuell komplettering gäller enbart syouppgiflen, bör kompletterings-behovet bli avsevärt mindre än om det gällt även kunskaper i skolämnen.

De som t. ex. endast har en kort utbildning och begränsad erfarenhet av syo bör genomgå en syoulbildning, vars mål och innehåll överensslämmer med den nya utbildningen. En sådan bör under en övergångstid erbjudas de icke utbildade syofunktionärer som uppfyller de behörighetskrav som gäller för den nuvarande reguljära syoutbildningen. Denna kompletterings­utbildning bör i huvudsak organiseras som självstudier på hemorten.

Med utgångspunkt i SÖ:s uppgifter skulle endast ca 75 personer behöva den föreslagna vidareutbildningen. De flesta av dessa finns i Mellansveri­ge-

 

Prop. 1983/84:86                                                                   16

Utbildningen bör genomföras under tiden 1984-1987. Jag avser att återkomma lill regeringen i denna fråga.

2.8 Kostnadsberäkningar

2.8.1 Tfänsiekonstruktion

Någon ökad koslnad för syofunktionärernas medverkan i undervisning, kommunal uppföljning eller annan verksamhel utanför huvuduppgiften bör det inle bli fråga om med den konstruktion jag nu föreslagil. Sådana insatser kommer atl göras inom ramen för de reguljära resurserna.

Konsekvenserna i fråga om löne- och ansiällningsvillkor för den före­slagna Qänstekaiegorin är en fråga för de avtalsslulande parterna.

2.8.2 Utbildning

Den syoulbildning somjag ovan redovisai omfaltar 120 poäng. 1 jämfö­relse med nuvarande linjekonstruktion och med samma "examination" ökar antalet årssludieplatser med ca 135. Kostnaderna för denna utökning beräknar Jag lill ca 3 milj. kr. under en treårsperiod. För den föreslagna vidareutbildningen för icke behöriga syofunktionärer räknar jag kostna­derna lill ca 1,5 milj. kr. under samma tid. Jag återkommer till medelsbeho­vet vid min anmälan av budgetförslaget för budgetåret 1984/85.

3    Hemställan

Med anledning av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1.   godkänna att statligt reglerade Qänster för syofunktionärer får inrättas
i grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen,
enligl de riktlinjer somjag har förordat,

2.  godkänna vad Jag har förordat om behörighet lill skolledarQänsi,

3.  bemyndiga regeringen atl inrätta en allmän utbildningslinje, studie-och yrkesorienteringslinjen om 120 poäng den Ijuli 1984.

4.  bemyndiga regeringen all avveckla den nuvarande studie- och yrkes­orienteringslinjen,

dels bereder riksdagen lillfälle atl ta del av vad Jag har anfört om

5.  skolans syoprogram,

6.  fortbildning och vidareutbildning av syofunktionärer.

4    Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden hemställt om.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983