Prop. 1983/84:84

Regeringens proposition

1983/84:84

om kooperationens kapitalförsörjning, m. m.

beslutad den 15 december 1983.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

THAGE G PETERSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller bl.a. lagförslag som syftar till alt förbättra kooperationens kapitalförsörjning.

I lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar (föreningslagen) föreslås vissa ändringar, som syftar till att göra det möjligt för föreningarna all ta fill sig riskbärande kapilal även från andra än medlemmarna. Detta skall enligt förslaget ske genom särskilda kapitalinsatser (s.k. förlagsinsatser). Förlagsinsatserna skall inta en mellanställning mellan medlemskapitalet och del lånade kapilalet. Insatserna skall inte förenas med någon rösträtt, men skall förenas med viss insyn i föreningen. Insatserna skall vara bundna i minst fem år.

I propositionen föreslås vidare att dubbelbeskatlning av utdelad vinst i ekonomiska föreningar lindras. Detta uppnås genom alt avdrag medges för utdelning som utgått i förhållande till inbetalda insatser. Avdragsrätten omfattar ekonomiska föreningar som i beskattningsavseende är att anse som kooperativa och som huvudsakligen driver rörelse.

Kapitalavkastning i form av ränta eller utdelning på akfier och andelar i ekonomiska föreningar beskattas f. n. som inkomst av kapital även om kapitalet hänför sig lill ett Jordbruk eller ett fastighetsinnehav. Den som driver rörelse skall däremot i princip redovisa ränta och utdelning som inkomst av rörelsen såvida räntan eller utdelningen influtit från kapital som tillhör rörelsen. I propositionen föreslås atl den för rörelse föreskrivna ordningen skall gälla även inom inkomsislagen jordbruksfastighet och annan fastighet.

De föreslagna reglerna om utdelningsavdrag skall tillämpas första gång-1 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Föreningens stadgar skola angiva

1. föreningens firma;

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4. den insats med vilken vatje medlem skall deltaga i föreningen, huru insatserna skola göras samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5. där regelbundna eller på särskill beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skola förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp vartill de må bestämmas;

6. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta anlal vartill de skola uppgå samt, om för styrelseledamöter eller revisorer skola finnas suppleanter, enahanda uppgifi beträffande dem, fiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag, så ock, där styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annal än i denna lag angivet sätt, huru tillsättning skall ske;

7. där fullmäktige skola finnas på sätt i 62 § sägs, deras befogenhet, huru de skola utses och tiden för deras uppdrag;

Föreningens stadgar skola angiva

1. föreningens firma;

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;

3. den ort inom rikel, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4. den insats med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen, huru insatserna skola göras samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5. där regelbundna eller på särskill beslut om uttaxering beroende avgifter till föreningen skola förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp vartill de må bestämmas;

6. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta anlal vartill de skola uppgå samt, om för styrelseledamöter eller revisorer skola finnas suppleanter, enahanda uppgifi beträffande dem, tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag, så ock, där styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annal än i denna lag angivet sätt, huru tillsättning skall ske;

7. där fullmäktige skola finnas på sätt i 62 § sägs, deras befogenhet, huru de skola ulses och tiden för deras uppdrag;

mom.

Då medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången utfå inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå utan anlitande av reservfond eller förlagsinsatser eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt, dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den avgångne belöper av beslutad vinstutdelning.

Träder föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått eller varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de beträffande skifte av föreningens lillgångar gällande grunderna.

Innehålla föreningens stadgar inskränkning i avgående medlems rätt varom nu är sagt, lände den, utom i fall som i 68 § andra stycket och 96 § 2 mom. andra stycket sägs, till eftertättelse.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

8. föreningens räkenskapsår;

9. det sätt, varpå kallelse till föreningsslämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, ävensom den lid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; samt

10. de grunder, enligl vilka skall
förfogas över uppkommen vinst, så
ock huru vid föreningens upplös
ning skall förfaras med föreningens
behållna tillgångar.

Skall föreningens firma registreras lydelse angivas i stadgarna.

16 § 1 Då medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången utfå inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå utan anlitande av reservfond eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt, dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den avgångne belöper av beslutad vinstutdelning.

Föreslagen lydelse

8. föreningens räkenskapsår;

9. det sätt, varpå kallelse lill föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

10. de grunder, enligt vilka skall förfogas över uppkommen vinst, så ock huru vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens behållna tillgångar; saml

11. där förlagsinsatser som avses i 16 b § skad förekomma, vad som skad gälla därom.

på två eller flera språk, skall varje

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förlagsinsatser får tillskjutas med högst så slort belopp atl summan av gjorda förlagsinsatser efter tillskottet uppgår lill högst det belopp som svarar mol summan av andra då inbetalda insalser än förlagsinsatser.

16 c §

I stadgarna kan tas in föreskrifter om begränsningar i fråga om vem som har rätt att tillskjuta förlagsinsatser och genom överlåtelse förvärva de rättigheter som är förenade med förlagsinsatserna (förlagsandelar). För redan gjorda insalser får inte införas strängare begränsningar än vad som gällde när insatsen gjordes.

Förvärv av en förlagsandel i strid mot föreskrifter som avses i första slyckel är ogiltiga.

16 d§

Om föreningen upplöses och det vid upplösningen finns överskott, har innehavarna av förlagsandelar rätt att så långt överskottet räcker få förlagsinsatserna inlösta med belopp molsvarande insatsernas storlek, innan utbetalning sker för andra ändamål. Finns fiera förlagsinsatser och förslår inte överskottet tdl full betalning av samtliga, skall överskottet fördelas på insatserna i förhåUande tdl deras storlek.

16 e§

För varje förlagsinsats skad föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset skall ställas till viss man, tdl innehavaren eller till viss man eller order och innehålla uppgift om

1. föreningens firma,

2. nummer eller annan beteckning för beviset,

3. insatsens storlek,

4. den rätt tid utdelning som insatsen medför.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5. det sått på vilkel utdelning skall utbetalas och inlösen ske,

6. föreskrifter som avses i 16 c § förslå stycket,

7. erinran enligt 16 c § andra stycket.

Förlagsandelsbeviset skad undertecknas av föreningen. Styrelseledamöters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eder på liknande sätt.

16f§

I fråga om förlagsandelsbevis gäller, om ej annat följer av denna lag, i lillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldebrev föreskrivs om enkla skuldebrev såvitt gäller bevis ställt tid viss man och om löpande skuldebrev såvitt gäller bevis slälll tdl innehavaren eller tdl viss man eller order. Härvid är den som innehar elt förlagsandelsbevis ställt tdl viss man eller order och som enligl föreningens påskrift på beviset är ägare tid förlagsandelen likställd med den som enligt 13 § andra stycket samma lag förmodas äga räll att göra skuldebrevet gällande. Påskrift på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt förvärv av den förlagsandel som beviset avser.

16 g §

Över samtliga förlagsinsatser skaU genom styrelsens försorg föras en förteckning. Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Förteckningen skall innehålla uppgift om slorleken på varje förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rått till utdelning som insatsen medför. Förteckningen skad hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den.

16 h§

En innehavare av en förlagsandel har rätt alt få förlagsinsatsen

Prop. 1983/84:84 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inlöst tidigast efler fem år från tillskottet under förutsättning att han skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg.

Föreningen får inlösa en förlagsinsats tidigast efler fem år från tillskottet under förutsättning atl föreningen skriftligen säger upp beloppet minst sex månader i förväg.

Inlösen enligt denna paragraf sker till det belopp som utgör insatsens storlek enligt förlagsandds-bevisel. Beloppet får dock ej överstiga vad som av föreningens behållna lidgångar enligt den senast faslställda balansräkningen, ulan anlitande av reservfonden, belöper på andelen i förhållande tdl övriga förlagsinsatser. Om föreningen försätts i konkurs på ansökan som görs inom ett år efter inlösen skall vad som föreskrivs i 16 § 2 mom. beträffande där avsedd återbäring lillåmpas i fråga om förlagsinsatser.

17 § 1 Av ekonomisk förenings årsvinst, efler avdrag för vad som ål-går till täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skola minst fem procent avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat medlemmar eller andra tillgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider, återbäringar eller dylikt, skall avsältning därav ske med minst fem procent, även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall alltid läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser.

mom.

Av ekonomisk förenings årsvinst, efler avdrag för vad som ål-går till täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skola minst fem procent avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat medlemmar eller andra tillgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider, återbäringar eller dylikt, skall avsättning därav ske med minst fem procent, även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall alltid läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser och vad en förlagsandels-innehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats.

Då reservfonden jämte inbetalat insatskapital, i den män delta ej översfiger tio gånger reservfonden, uppnått etl belopp som svarar antingen mol fyra tiondelar av del bokförda värdel å föreningens fillgångar eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen, må vidare avsättning till fonden upphöra. Innehålla stadgarna beslämmelse om avsättning utöver vad nu sagts, lände del till efterrättelse. Avsättning skall ånyo vidtaga, om reservfonden nedgår under vad sålunda stadgats.

Prop, 1983/84:84 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nedsättning av reservfond må beslutas allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å föreningens verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel.

18 §2

Utdelning får inte överstiga vad som i fastställd balansräkning och, i fråga om moderförening, i fastställd koncernbalansräkning för det senasle räkenskapsåret redovisas såsom föreningens eller koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för 1. redovisad förlust, 2. belopp som enligt lag eller stadgar skall avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderförening, belopp som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras till bundet eget kapital, 3. belopp som enligt stadgarna eljest skall användas för annal ändamål än utdelning till medlemmarna. EJ heller får gottgörelse som avses i 17 § I mom. och som icke inräknats i årsvinsten betalas ut i vidare mån än att föreskriven avsättning kan ske lill reservfonden. I övrigt fär utbetalning till medlemmarna av föreningens lillgångar ej verkställas på annat sått än genom återbetalning av insatsbelopp enligl 16 § 1 mom. eller 16 a § eller i samband med nedsättning av insatsernas belopp enligt 68 § sista stycket.

Utdelning, som beräknas på an-   Utdelning, som beräknas på an
nat sätt än i förehållande till den nat sätt än i förehållande till den
omfattning i vilken medlemmarna omfallning i vilken medlemmarna
deltagit i föreningens verksamhet deltagit i föreningens verksamhel
eller i övrigt tagit denna i anspråk, eller i övrigt lagit denna i anspråk,
får fastställas till högst en ränta för får fastställas till högst en ränta för
år på inbetalda insatser som mot- år på inbetalda insatser som mot
svarar det av riksbanken fastställda svarar det av riksbanken faslställda
diskonto som gällde vid råken-        diskonto som gällde vid räken
skapsårets utgång med tillägg av tre skapsårels utgång med tillägg av tre
procentenheter.                          procentenheter. Denna begräns
ning gäller dock inte ifråga om ut
delning på förlagsinsatser.

Vinstutdelning eller utbetalning i annan form av gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. får inte ske med så stort belopp att utdelningen eller utbetalningen med hänsyn fill föreningens eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot god affärssed.

19 §

Varder vinstutdelning beslutad Varder vinstutdelning beslutad
och verkställd i strid mot vad i 18 § och verkställd i strid mot vad i 18 §
sägs eller mot bestämmelse i för- sägs eller mot bestämmelse i för
eningens stadgar, vare de, som eningens stadgar, vare de, som
uppburit sådan utdelning skyldiga uppburit sådan utdelning skyldiga
att återbära dennajämte ränta därå. atl återbära dennajämte ränta därå.

Senaste lydelse 1980:1105 ' Senasle lydelse 1975:649.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Samma lag vare, där gottgörelse, varom i 17 § 1 mom. förmäles och .som icke inräknats i årsvinsten, utbetalats i strid mol vad i 18 § sägs eller mot beslämmelse i föreningens stadgar och den som mottog gottgörelsen insåg eller bort inse nämnda förhållande. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:63.5) från del att utdelningen eller gottgörelsen uppburits intill dess ränta skall utgå enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.

Föreslagen lydelse

Detta gäller dock ej beträffande utdelning på en förlagsinsats, om mottagaren hade skälig anledning alt anta alt vad han erhållit utgjorde laglig vinstutdelning. Har gottgörelse, som avses i 17 § I mom. och som icke inräknats i årsvinsten, utbetalats i strid mot vad som sägs i 18 § eller mol beslämmelse i föreningens stadgar, är den som mottog gottgörelsen skyldig alt återbära denna jämte ränta, om han insåg eder bort inse nämnda förhållande. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från del att utdelningen eller gottgörelsen uppburits intill dess ränta skall utgå enligt 6 § räntelagen fill följd av 3 eller 4 § samma lag.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat till beslutet om utdelning eller utbetalning eller verkställandet av detta, ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighel i 106, 108 och 109 §§ stadgade grunderna.

41 §" I balansräkningen skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild post bland fillgångarna.

En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget kapilal och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp inbetalda insatser, reservfond och uppskrivningsfond. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas var för sig. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

Fordran på insats får inle las upp som tillgång. Redovisningen av fullgjorda insatser får ske så att i balansräkningen anges hela insatskapitalet saml hur mycket härav som inte har fullgjorts, varefter skillnaden - de betalda insatserna — utförs som en särskild post under eget kapital.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligl balansräkningen ingår en fordran hos eller skuld till ett dotterföretag eller en moderförening, skall

En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget kapilal och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp inbetalda insatser, reservfond och uppskrivningsfond. Under fritt eget kapilal eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

' Senaste lyddse 1980: 1105.

Prop. 1983/84:84 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beloppel anges särskilt. Angivandel får ske inom linjen. Detsamma gäller ifråga om pant och därmed Jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser lill förmån för ett dotterföretag eller en moderförening.

43 § Förvaltningsberättelsen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

I förvaltningsberättelsen skall I förvaltningsberättelsen skall

lämnas upplysning dels om sådana lämnas upplysning dels om sådana
för bedömningen av föreningens för bedömningen av föreningens
verksamhetsresultat och ställning verksamhetsresultat och ställning
viktiga förhållanden, för vilka redo- vikliga förhållanden, för vilka redo
visning inte skall lämnas i resultat- visning inte skall lämnas i resultat
räkningen eller balansräkningen, räkningen eller balansräkningen,
dels om händelser av väsentlig be- dels om händelser av väsentlig be
tydelse för föreningen, som har in- lydelse för föreningen, som har in
träffat under räkenskapsåret eller träffat under räkenskapsåret eller
efter dettas slut. Förvaltningsberät- efter deltas slut. Förvaltningsberät
telsen skall vidare innehålla upp- telsen skall vidare innehålla upp
gifter om väsentliga förändringar i gifter om väsentliga förändringar i
medlemsantalet samt om sum- medlemsantalet samt om sum
morna av insatsbelopp som skall morna av insatsbelopp som skall
återbetalas under nästa råken- återbetalas under nästa räken
skapsår dels enligt 16 § 1 mom., skapsår dels enligt 16 § 1 mom.,
dels enligt 16a §. dels enligt 16a §. Uppgift skad vi-

dare lämnas om den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför samt om summan av de förlagsinsatser som sagts upp och skall inlösas under de näst följande Ivå räkenskapsåren.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges del sammanlagda beloppel av räkenskapsårels löner och ersättningar dels till slyrelsen och andra personer i ledande ställning, dels till övriga anställda. Har föreningen anställda i flera länder, skall löner och ersättningar anges särskill för vatje land Jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag lill dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust.

För förening som avses i 46 § 4 mom. första stycket skall till förvaltningsberättelsen fogas en finansieringsanalys. I finansieringsanalysen skall redovisas föreningens finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

48 § Hos länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper eller att förelaga granskning av viss åtgärd eller av vissa

' Senaste lydelse 1980: 1105.

Prop. 1983/84:84 11

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningsstämma. Har förslaget å föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade, åligger del slyrelsen att inom en vecka hos länsstyrelsen göra framställning om utseende av revisor. Försummas det, stånde varje röstberättigad fritt alt göra sådan framställning.

Innehavare av förlagsandelar kan begära hos styrelsen atl en medrevlsor utses. Begärs detta av Innehavare som företräder förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet skaU styrelsen senast inom två månader göra framställning härom hos länsstyrelsen. Försummas detta får varje innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.

Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper, skall lill föreningsstämma avgivas särskill yttrande över granskningen.

Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad att av föreningen erhålla skäligt arvode.

55 §

Där ej genom föreskrift i stadgarna är bestämt vem som skall vara ordförande vid föreningsstämma, öppnas stämman av styrelsens ordförande eller den slyrelsen därtill utsett. Utser de närvarande ej enhälligt ordförande, väljes ordförande efter huvudtalet. Till ordförande mä utses Jämväl den som ej är medlem, om annal icke föreskrives i stadgarna.

Å stämman skall, där det erfordras, av ordföranden upprättas och till godkännande framläggas en förteckning över närvarande medlemmar och ombud för medlemmar med uppgift å envars röstrält. Sedan förteckningen enhälligt eller efter en på grundval av densamma företagen omröstning godkänts med eller utan ändring, lände den till efterrättelse säsom röstlängd.

Genom styrelsens försorg skall å Genom styrelsens försorg skall å
föreningsslämma föras protokoll. föreningsstämma föras protokoll.
Har beslut fattats genom omröst- Har beslut fatlats genom omröst
ning, skall angivas huru röstningen ning, skall angivas huru röstningen
utfallit. Protokollet skall underteck- utfallit. Protokollet skall underteck
nas eller till riktigheten vitsordas av nas eller till riktigheten vitsordas av
ordföranden och minsl en på stäm- ordföranden och minst en på stäm
man utsedd person. Senast inom man utsedd person. Senast inom
två veckor efter stämman skall pro- två veckor efter stämman skall pro
tokollet hållas hos föreningen till- tokollet hållas hos föreningen till
gängligt för medlemmarna. Proto- gängligt för medlemmarna och in
kallen skola på betryggande sätt nehavarna av förlagsandelar. Pro-
förvaras. tokollen skola på betryggande sätt

förvaras.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Varder ej, på grund av anmälan enligt 79 § inom sex veckor efter det Jämlikt första stycket likvidalionsskyldighet inträtt, i förenings-registret infört att föreningen trätt i Hkvidation, förklare rätlen, på ansökan av styrelseledamot eller föreningsmedlem och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge rällen föreningen atl inom viss tid, ej undersfigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, alt i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr atl eljest en eller flera likvi-datorer förordnas av rätten.

Föreslagen lydelse

Varder ej, på grund av anmälan enligl 79 § inom sex veckor efter del jämlikt första slyckel likvidalionsskyldighet inträtt, i föreningsregistret infört att föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot, föreningsmedlem eller innehavare av förlagsandel och efter föreningens hörande, atl föreningen skall träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen atl inom viss lid, ej understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, att i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr atl eljest en eller flera likvida-torer förordnas av rätten.

Vid upprättandet av inventarium och balansräkning för förening i likvidation skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgat, bokföringslagens regler lända till eftertättelse. Uppgifi skall lämnas å insatskapitalets storlek.

Likvidalorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem underskrivet exemplar av balansräkningen lill likvidationsrevisorerna.

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inslällelsedagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald, skola föreningens tillgångar skiftas. Är någon del av gälden Ivisfig eller ej förfallen och kan förty eller av annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel innehållas och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt eller befinnas innehållna medel ej lämna tillgång till gälds belalning, vare i händelse av föreningens oförmåga atl fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid skiftet, skyldig att återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare likvidalorerna ansvariga efler de beiräffande skadeståndsskyldighet i 106, 108 och 109 §§ stadgade grunderna.

Finnes överskott och var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs, skall å föreningsstämma, som ofördröjligen bör ufiysas av styrelsen, beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda i likvidation. Hade föreningen trätt 1 likvidation, innan dess egenom avträddes tdl konkurs, gälle vad i 92 § är stadgat.

Finnes överskott och var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs, skall å föreningsstämma, som ofördröjligen bör utlysas av styrelsen, beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda i likvidation.

Finns i fall som avses i andra stycket förlagsinsatser, får beslut huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda 1 likvidation fattas tidigast fyra veckor efter det alt sådan registrering som avses i 93 § tredje stycket blivit kungjord enligt 104 §. Innehavarna av förlagsandelar äger inom Ire veckor från kungörandet skriftligen säga upp förlagsinsatserna till omedelbar inlösen. Förslår inte överskottet till full betalning av samtliga förlagsinsatser, skall del fördelas på insatserna i förhållande tdl deras storlek och inlösen ske av de förlagsinsatser som blivit uppsagda till inlösen enligt vad som nyss sagts. Finns därefter något kvar av överskottet skall förfarandet enligt andra stycket fortgå. Återstår inte något överskott anses föreningen upplöst.

Innehålla förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och styrelsen, styrelseledamot, lik-vidalor, föreningsmedlem eller röstberättigad som ej är medlem, skola hänskjulas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av förbehållels tillämpning gälle vad om talans väckande och om delgivning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av föreningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 § omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Innehålla förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och slyrelsen, styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem, innehavare av förlagsandel eller röstberättigad som ej är medlem, skola hänskjulas lill avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets tillämpning gälle vad om talans väckande och om delgivning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av föreningsstämma, skall styrelsens rätt till lalan anses bevarad, om den i 36 § omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Prop. 1983/84:84 16

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels att punkt 4 av anvisningarna till 28 § skall upphöra att gälla, dels att 28 § 1 mom., 29 § 2 mom., 38 § 1 mom., punklerna 4 och 9 av anvisningarna fill 21 §, punkt 8 av anvisningarna lill 24 §, punkt 2 av anvisningarna fill 28 §, punkterna 1 och 3 av anvisningarna till 38 § samt punkt 1 av anvisningarna till 54 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i anvisningarna lill 24 § skall införas en ny punkt, 2 a, och i anvisningarna till 29 § en ny punkt, 13, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

28 §

/ morn. Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av annan förmån, som i rörelsen kommit honom tillgodo.

Räntor samt utdelningar å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar räknas såsom Intäkt av rörelse, såvitt de infiuttt från kapttal, som tillhört rörelsen.

Ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar är atl anse såsom intäkt av rörelse, såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till inläkt av fastighet eller av tjänst.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes som inläkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederiag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligl lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning, skall han enligt 30 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623), under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåta-

Senasle lyddse 1981: 1150.

Prop. 1983/84:84 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ganden, redovisa vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d Jämfört med punkt 2 e av anvisningarna till 29 § denna lag. Är vad som sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt av rörelse. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst lill summan av avdragsgill avsältning under året till pensionsstiftelse och avdragsgill avgifi under året för pensionsförsäkring - varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift avseende pensionsåtaganden som redovisas under särskild undertubrik - samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild undertubrik motsvarande vad som sålunda tagits till beskallning icke räknas som inläkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som inläkl av rörelse del beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt för del beskattningsår då beslutet om likvidation fattades eller skiftet ägde rum. För fusion som avses i 3 mom. gäller vad som föreskrives där och i 4 mom.

Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild undertubrik Jämte förmögenheten i pensionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskal med arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång för sådant pensionsåtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring Jämte vid sistnämnda fidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligl de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) om stafiig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

29 §
2 mom. Har kooperativ förening 2 mom. En ekonomisk förening,

av vinsten å sin kooperativa verk- som enligt punkt 12 av anvisningar-samhet lämnat sina kunder, vare na är kooperativ i beskattningsav-sig de tillhört föreningen eller icke. seende, har rätt till avdrag för ut-pristidägg, rabatt eller annan så- delning i den omfattning som anges dan utdelning i förhållande till i punkt 13 av anvisningarna, gjorda köp eder försäljningar, må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning.

38 § 1 mom. Till intäkt av kapital räknas:

ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta medel,

Senaste lyddse 1977:572.

2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utdelning å svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder och ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag och aktiefonder, så ock

intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktier eller andelar, som nyss sagts, där ej aktierna eller andelarna samtidigt överlåtits,

allt såvitt icke intäkten är alt hän- allt såvitt intäkten inle år atl hän-

föra till intäkt av rörelse. föra fill jordbruksfastighet, faslig-

het som avses i 24 § I mom. eller rörelse.

Till intäkt av kapital räknas även vad som i samband med ideell förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem utöver inbetald insats..

För den, som genom köp, byte eller därmed Jämförligt avtal förvärvat rätt till utdelning å svensk aktie eller å andel i svensk aktiefond eller ekonomisk förening eller i utländskt bolag eller utländsk aktiefond, skall såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed utdelningen eller, om förvärvaren i sin tur överlåtit rätlen till utdelning, den därvid erhållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten till utdelning.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses Jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats, dock atl vid upplösning genom fusion, som i 28 § 3 mom. andra stycket avses, såsom utdelning i intet fall skall anses större belopp än som motsvarar vad medlemmen erhållit konlanl eller eljest i annat än andelar i den överlagande föreningen.

Anvisningar

till 21 §

4.'' Till intäkt av jordbruk med binäringar hänförs intäkt genom avyttring av djur och andra varor eller produkter. Vidare hänförs hil intäkt genom annan inkomslgivande användning av Jordbrukets eller dess binäringars alster, inventarier eller arbetspersonal, såsom körslor, uthyrning av dragare, maskiner o. d. Hit hänförs även värdet av vad den skatlskyldige direki har tillgodogjort sig av Jordbrukets eller dess binäringars avkaslning för sin, sin familjs eller annan hushållsmedlems räkning, dock inte av bränslen för uppvärmning av bostad på fasligheten, eller för avlöning eller liknande vederlag åt personal, som inte har tillhört den skattskyldiges hushåll, eller för förädling eller förbrukning i rörelse, som har drivits av den skattskyldige, eller för utgörande av undantagsförmåner eller annan förpliktelse som har ålegat den skattskyldige i förhållande till någon som inte har tillhört hans hushåll.

Värdel av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed Jämföriig förbättring som avses i punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 22 § och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare utgör inläkt av jordbruksfastighet för Jordägaren för beskattningsår då nyttjanderätts-havarens rätt fill fastigheten upphört, om förbättringen utförts under tid varunder Jordägaren innehaft fastigheten. Intäkten beräknas på grundval av tillgångens värde vid tidpunkten för nyltjanderätlens upphörande till den del tillgången bekostats av nyttjanderättshavaren. Har nytljanderätls-

' Lydelse enligt prop. 1983/84:28.

Prop. 1983/84:84 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

havaren erhållit ersättning av Jordägaren för förbättringen, utgör ersättningen intäkt av jordbruksfastighet för nyttjanderättshavaren.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av jordbruksfastighet, om avdrag för avsältning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nellointäkl av jordbruksfastighet.

Redovisar arbetsgivare enligl la- Redovisar arbetsgivare enligt la
gen om tryggande av pensionsutfäs- gen om tryggande av pensionsutfäs
telse m.m. i sin balansräkning.en telse m.m. i sin balansräkning en
post Avsatt till pensioner, äga 28 § post Avsatt lill pensioner, äga 28 §
1 mom. sjätte-nionde styckena 1 mom. femte-åttonde styckena
molsvarande tillämpning i fråga om motsvarande tillämpning i fråga om
Jordbruksfastighet. " jordbruksfastighet.

9."* Såsom intäkt av jordbruks-   9. Utdelning på aklier och ande-
fastighet skall upptagas utdelning, lar i ekonomiska föreningar samt
som skattskyldig från aktiebolag el- ränta räknas som intäkt av Jord-
ler ekonomisk förening uppburit i bruksfastighel i den mån intäkten
förhållande tdl gjorda inköp (ra- infiutit från kapdal som kan anses
balt) eller i förhållande tdl gjorda tillhöra jordbruket. Som inläkl av
försäljningar (pristillägg), därest jordbruksfastighet räknas i samma
kostnaden för inköpet varit av be- mån utdelning som uppburils från
skaffenhet att få avdragas från in- aktiebolag eller ekonomiska för-
tåkt av Jordbruksfastighet eller den eningar i förhållande till gjorda in
uppburna köpeskillingen skolat        köp (rabatt) eller försäljningar
upptagas såsom intäkt av jord-                                  (pristillägg),
bruksfastighel.

till 24 §

2 a. Utdelning på aktier och andelar 1 ekonomiska föreningar samt ränta räknas som intäkt av fastighet som avses i 24 § 1 mom. i den mån intäkten infiutit från kapilal som kan anses tillhöra fastigheten. Som intäkt av sådan faslighet räknas i samma mån utdelning som uppburits från aktiebolag eller ekonomiska föreningar i förhållande tdl gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg).

8. Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av annan fastighet, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av annan fastighet.

Redovisar arbetsgivare enligt la- Redovisar arbetsgivare enligt la-

gen om tryggande av pensionsutfäs- gen om tryggande av pensionsutfäs-

'* Anvisningspunkten erhöll sin nuvarande beteckning genom 1972: 741. ' Senaste lydelse 1967:546.

2.** Ränteintäkt saml utdelning å aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar år i allmänhet all räkna som inläkl av förvärvskällan kapital.

Emellanåt skall dock ränteintäkt hänföras till intäkt av rörelse, nämligen då det kapital, varav intäkten flutit, är alt anse som tillhörande rörelsen. Detta kan vara fallet, även om kapitalel icke för tillfället användes i rörelsen, ifall det blott står till disposition för dylik användning. Kapital, som icke är avsett att tagas i bruk för rörelsen utan hålles därifrån avskilt, är däremot icke alt anse såsom tillhörande rörelsen. I följd härav får i regel ränteintäkt, som uppbäres av aktiebolag och andra juridiska personer, som driva rörelse, anses utgöra intäkt av rörelse.

I bank- och annan penningrörelse ävensom försäkringsrörelse är utdelning å aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar att räkna som intäkt i rörelsen.

2. Utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar samt ränta räknas som intäkt av rörelse i den mån intäkten 'infiutit från kapital som kan anses tiUhöra rörelsen. Som intäkt av rörelse räknas i samma mån utdelning som uppburils från aktiebolag eder ekonomiska föreningar i förhållande tdl gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg).

I bank- och annan penningrörelse och i försäkringsrörelse är utdelning på aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar atl räkna som intäkt i rörelsen.

Prop. 1983/84:84 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.* Beträffande avkaslning av 3. Beiräffande avkastning av

svenska aktier är huvudregeln all, svenska aktier är huvudregeln att,
där ej utdelningen utgör intäkt av där utdelningen inte utgör intäkt av
rörelse, densamma upplages såsom Jordbruksfastighet, fastighet som
intäkt av kapital för den som var avses i 24 § I mom. eller rörelse,
ägare av kupongen eller eljest hade densamma las upp som intäkt av
rätt till utdelningen, när denna blev kapital för den som var ägare av
tillgänglig för lyftning. kupongen eller av annan anledning

hade rätt till utdelningen, när denna blev tillgänglig för lyftning.

I det normala fallet, då ägaren av aktien också haft rätt till utdelningen, skall alltså den som var ägare av aktien, när utdelningen blev fillgänglig för lyftning, upptaga denna såsom intäkt; Om aktien innehafts längre eller kortare lid, är härvid ulan betydelse.

Har, då svensk akfie överlåtits, överlåtaren behållit en eller flera av kupongerna eller eljest för längre eller kortare tid förbehållit sig rätten atl lyfta utdelningen, och tillkom denna rätt alltjämt överlåtaren då utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall utdelningen oavkortad räknas såsom inläkl för denne.

Innehade den, som genom ärv, testamente, gåva eller likartat fång förvärvat rätt lill utdelning å svensk aklie utan all tillika förvärva aktien, denna rätt när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall såsom intäkt för honom upptagas utdelningen i sin helhet.

Har däremot rätten till utdelning å svensk aklie genom köp, byte eller därmed Jämförligt avtal överlåtits utan samband med överlåtelse av akfien, bliva, såsom framgår av 38 § 1 mom., särskilda regler tillämpliga. Därest i sådant fall fråga uppkommer om avdrag för vederlag som utgivits för förvärv av rätt lill utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle, skall vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning å dessa med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att, i den mån på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom avdrag från denna, det återstående beloppel må avräknas å närmast följande utdelningspost eller utdelningsposter. Avser förvärvet rätt lill utdelning under obestämd fid, bör, om ej särskilda skäl föranleda lill annat, vederlaget avräknas under en period av tio år.

Vad som gäller utdelning å svensk aktie skall äga motsvarande tillämpning beträffande utdelning å andel i svensk aktiefond eller ekonomisk förening, aktie eller annan andel i utländskt bolag eller utländsk aktiefond.

till 54 §
1.' I denna anvisningspunkt för-    1. I denna anvisningspunkt för
stås med företag svenskt aktiebolag stås med förelag svenskt aktiebolag
och svensk ekonomisk förening och svensk ekonomisk förening
saml med utdelning sådan utdelning   saml med utdelning sådan utdelning
på aktie i svenskt aktiebolag eller på aktie i svenskt aktiebolag eller
andel i svensk ekonomisk förening      andel i svensk ekonomisk förening
som har uppburits i förhållande till som har uppburits i förhållande till

" Senaste lydelse 1974:994. ' Senaste lydelse 1981:264.

Prop. 1983/84:84 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

innehavda aktier eller andelar eller innehavda aklier eller andelar eller
som har uppburits efter annan som har uppburits efter annan
grund men inte är avdragsgill för grund men inte är avdragsgill för
det utdelande företaget enligt 29 §2 det utdelande företaget enligt punkt
mom. 13 första stycket av anvisningarna

till 29 §. Beslämmelserna i tredje-femte styckena nedan gäller inte utdelning på kooperativ förenings förlagsinsatser.

Förelag, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (förvaltningsföretag), är frikallat från skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning som förelaget har uppburit under beskattningsåret motsvaras av utdelning som företaget har beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga om investmentföretag, av beslutad utdelning ökad med en fjärdedel. Med investmeniförelag förstås förvaltningsföretag, vars uppgift väsentligen är att genom etl välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs äv ett stort antal fysiska personer.

Företag, som bedriver bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse vid sidan av annan verksamhet, är frikallat från skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som innehas som etl led i organisafionen av företagets verksamhet till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller därmed hkartad lös egendom.

Företag som bedriver försäkringsrörelse är frikallat från skattskyldighet för utdelning under förutsättning att företaget är skadeförsäkringsanstall och utdelningen belöper på sådan aktie eller andel som innehas som ett led i organisafionen av företagels försäkringsrörelse.

Företag som inte avses i andra-Qärde styckena är frikallat från skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som inte utgör omsättningstillgång i företagets verksamhet under förutsättning atl

a) del sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utdelande företagel vid beskattningsårels utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga akfier eller andelar i det utdelande företaget, eller

b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av Jordbruk, skogsbruk eller rörelse som bedrivs av förelaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära.

Skattefrihet enligt femte stycket föreligger dock inte för utdelning på aktie eller andel i förvaltningsförelag, om förvaltningsföretaget äger mer än enstaka aktier eller andelar på vilka utdelning skulle ha varit skattepliktig om aktierna eller andelarna hade ägts direkt av del företag som äger aktien eller andelen i förvaltningsföretaget.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket medge dels att företag, som inte är förvaltningsföretag enligt andra stycket men vars verksamhet till inte oväsentlig del består i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag, dels atl förvaltningsföretag, som är moderföretag i en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens

Prop. 1983/84:84 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

räkning, inte skall i beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får talan inte föras.

Förvärvar förelag aklie eller andel i annal förelag och är det inte uppenbart atl det företag som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till ägarföretagets rörelse eller kapitalförvaltning, föreligger inle skaltefrihet enligl denna anvisningspunkt för utdelning på aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande företaget och som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Därvid skall dock iakttas följande.

1. De nya bestämmelserna i 29 § 2 mom., punkl 1 av anvisningarna lill 54 § samt den nya punkten 13 av anvisningarna till 29 § tillämpas redan vid 1985 års taxering.

2. En förening som under beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1985 beslutar om utdelning enligt punkt 13 första stycket av anvisningarna till 29 § får vid nämnda taxering avdrag för denna utdelning under förutsättning

a) att utdelningen hänför sig fill beskattningsår för vilket taxering i
första instans sker år 1984 saml

b) att avdrag för utdelningen inte medgetts vid 1984 års taxering.
Skall en förening på grund av förlängning av räkenskapsår inte taxeras år

1985 gäller vad i föregående stycke sägs om 1985 års laxering i stället 1986
års taxering. Skall en förening på grund av förlängning av räkenskapsår
inte taxeras år 1984 gäller vad i föregående stycke a) och b) sägs om 1984
års taxering i stället 1983 års taxering.

3. Ränta eller utdelning som tagits upp som inkomst av kapital vid 1985
eller tidigare års taxeringar skall inte i någol fall tas upp som inkomst av
Jordbruksfastighet eller annan fastighet vid 1986 eller senare års taxering
ar.

Ränta eller utdelning som hänför sig lill år 1984 eller tidigare skall vid

1986 års taxering las upp som inkomst av Jordbruksfastighet eller annan
fastighet under förutsättning

a) att räntan eller utdelningen uppburits eller blivit tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1984,

b) att vad under a) sägs medfört att räntan eller utdelningen inte tagits upp som inkomst av kapilal vid 1985 års laxering samt

c) att räntan eller utdelningen vid tillämpning av den nya lagen skall redovisas som inläkt av Jordbruksfastighet eller annan fastighet.

Skall den skatlskyldige på grund av förlängning av räkenskapsår inte laxeras för inkomst av jordbruksfastighet eller annan fastighet år 1986, skall vad i föregående stycke sägs om beskattning av ränta eller utdelning i stället gälla vid 1987 års taxering.

Vad som sägs i andra och tredje styckena gäller i fråga om annan faslighet endast om inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

Prop. 1983/84:84 25

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:000) med reglemente för allmänna

pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 30 och 35 §§ lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §'
Fjärde fondstyrelsen skall bestå Fjärde fondstyrelsen skall beslå

av tolv ledamöter som förordnas av av fiorton ledamöter som förordnas
regeringen. Av ledamöterna ulses av regeringen. Av ledamöterna
två efter förslag av sammanslut- utses två efter förslag av samman-
ningar som företräder kommuner- slulningar som företräder kommu-
na, tre efter förslag av rikssam- nerna, tre efler förslag av rikssam
manslutningar av arbetsgivare och manslutningar av arbetsgivare, fem
fem efter förslag av rikssamman- efter förslag av rikssammanslut-
slutningar av arbetstagare. ningar av arbetstagare och två efter

förslag av rikssammanslulningar inom kooperationen.

Om förslag inle avges, förordnar regeringen ledamöler ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleanl. Ledamöter och suppleanler skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare.

35 §2

Fjärde fondstyrelsen får placera de medel som styrelsen förvaltar

1. i aklier i svenska aktiebolag med undantag av aktiebolag som driver bank- eller försäkringsrörelse,

2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdals av aktiebolag som avses i 1 saml

3. i aktier i utländska aktiebolag saml i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av utländska aktiebolag.

4. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar

Fondslyrelsen får inle förvärva värdepapper enligt första stycket 3 i sådan omfattning atl värdepapperens sammanlagda värde kommer att överstiga en procent av värdet av de medel som slyrelsen förvaltar.

Denna lag Iräder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Lyddse enligt orop. 1983/84:50. Lydelse enligt prop. 1983/84:50.

Prop. 1983/84:84 26

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1983:890) om allemanssparande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § • Fondbolag får till en kapilalsparfönd förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

1. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

2. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utbjuds till försäljning under sådana förhållanden atl sannolika skäl finns för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholms fondbörs,

3. andra svenska akfier samt andra av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

4. förlagsandelsbevis i svensk ekonomisk förening,

4. bevis om rätt att teckna eller 5. bevis om rätt alt teckna eller erhålla aktier eller andra värdepap- erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1 -3, per som avses i 1 -4,

5. obligationer och andra skuld- 6. obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten. förbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 2 ej inregistrerats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom lioprocentsgränsen enligl sista stycket.

Ett fondbolag får inte lill en kapitalsparfond förvärva akfier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden Etl fondbolag får inle till fonden
mol vederlag förvärva värdepapper mot vederlag förvärva värdepapper
som avses i första stycket 3 eller som avses i första stycket 3 och 4
bevis om rätt att teckna eller erhålla eller bevis om rätt att teckna eller
sådana värdepapper i sådan omfalt- erhålla sådana värdepapper i sådan
ning alt värdet av värdepapperen omfattning att värdet av värdepap-
och bevisen genom förvärvet kom- peren och bevisen genom förvärvet
mer att överstiga tio procent av fon- kommer att överstiga tio procent av
dens värde. Bankinspektionen kan, fondens värde. Bankinspeklionen
om del finns särskilda skäl, medge kan, om det finns särskilda skäl,
att procenttalet överskrids. EJ hel- medge att procenttalet överskrids,
ler får etl fondbolag till fonden mot EJ heller får ett fondbolag till fon-
vederlag förvärva värdepapper en- den mot vederlag förvärva värde-
ligt första stycket 5 i sådan omfalt- papper enligt första stycket 6 i så-
ning alt värdet av de värdepapper dan omfaltning att värdet av de vär-
som där avses genom förvärvet depapper som där avses genom för
kommer alt överstiga tjugofem pro- värvet kommer att översliga tjugo-

Prop. 1983/84:84 28

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1956:216) om Jordbrukskasserörelsen

dels att nuvarande 28 a § skall betecknas 28 b §,

dels att 29, 42 a, 45, 47, 51, 58, 62, 64, 66 och 67 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 28 a §, samt närmast före 28 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

Förlagsinsatser m.m.

28 a §

Bestämmelserna om förlagsinsatser i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller endast för centralkassa. Förlagsinsatser får tillskjutas med högst så slort belopp atl summan av gjorda förlagsinsatser efter tillskottet uppgår till högsl det belopp som svarar mot summan av andra då inbetalda insatser än förlagsinsatser 1 cenlral-kassan och i anslutna Jordbrukskassor.

Bestämmelserna i denna lag om förlagsbevis gäller i tillämpliga delar också förlagsandelsbevis.

29 §' I stället för bestämmelserna i 17 § lagen om ekonomiska föreningar skall gälla följande.

Av kreditkassas årsvinst, efter Av kreditkassas årsvinst, efter
avdrag för vad som åtgår till täc- avdrag för vad som åtgår lill täc
kande av möjligen förefintlig föriust kände av möjligen förefintlig förlust
från föregående år, skola minsl från föregående år, skall minst fem-
femtio procent avsättas lill reserv- tio procent avsättas till reservfond,
fond. Då reservfonden uppgår lill Då reservfonden uppgår fill belopp
belopp som molsvarar tio procent som motsvarar tio procent av kas-
av kassans utlåning vid utgången av sans utlåning vid utgången av det
det senast förflutna räkenskaps- senast förflutna räkenskapsåret,/å/-
året, må vidare avsättning till fon- vidare avsättning fill fonden upphö-
den upphöra. Nedgår fonden under ra. Nedgår fonden under vad sålun-
vad sålunda stadgats, skall avsätt- da stadgats, skall avsältning ånyo
ning ånyo vidtaga. vidtaga.

Senaste lydelse 1962:88.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Till reservfonden skola alltid läggas inträdesavgifter samt vad medlem vid avgång ur kassan icke återfår av sina insalser.

Nedsättning av reservfonden må, förutom i fall som avses i 88 § 2 mom., beslutas allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning/rnnej hava uppstått på kassans verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga, lill framlida förfogande avsalta medel.

Föreslagen lydelse

Till reservfonden skad alltid läggas inträdesavgifter saml vad medlem vid avgång ur kassan icke återfår av sina insatser och vad en för-lagsandelsinnehavare inte får ut vid Inlösen av en förlagsinsats.

Nedsättning av reservfonden/år, förulom i fall som avses i 88 § 2 mom., beslutas endasl för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning har uppstått pä kassans verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga, till framfida förfogande avsalta medel.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

för bedömningen av kassans verksamhetsresultat och slällning viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning, dels om händelser av väsenUig betydelse för kassan, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

Föreslagen lydelse

för bedömningen av kassans verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balansräkning, dels om händelser av väsentlig betydelse för kassan, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut. Uppgift skall vidare lämnas om den rätt tid utdelning som gjorda förlagsinsatser medför samt om summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall inlösas under de nästföljande Ivå räkenskapsåren.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anslällda personer såväl för kassan i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det sammanlagda beloppet av räkenskapsårels löner och ersättningar dels till styrelsen och andra personer i ledande ställning, dels till övriga befattningshavare hos kassan.

Slyrelsen skall i förvaltningsberättelsen framställa förslag om avsättning lill reservfond, därest sådan avsättning skall ske, så ock i övrigt förslag i anledning av kassans vinst eller förlust enligl balansräkningen.

51 §

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

lemmar ej inträtt inom tre månader, och har ej på grund av anmälan inom sex veckor därefter enligl 63 § i föreningsregistret blivit infört alt kassan trätt i likvidation, skall rätlen, på ansökan av styrelseledamot eller medlem av kassan eller på anmälan av tillsynsmyndigheten och efler kassans hörande förklara, alt kassan skall träda i likvidafion; och skall rätten förelägga kassan att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, att registrering skett enligt 63 §, vid äventyr att eljest en eller flera likvi-datorer förordnas av rätten.

Föreslagen lydelse

lemmar ej inträtt inom tre månader, och har ej på grund av anmälan inom sex veckor därefter enligt 63 § i föreningsregislret blivit infört att kassan trätt i likvidation, skall rätlen, på ansökan av styrelseledamot, medlem av kassan eller innehavare av förlagsandel eller på anmälan av tillsynsmyndigheten och efler kassans hörande förklara, atl kassan skall träda i likvidation; och skall rätten förelägga kassan atl inom viss lid, ej understigande sex veckor, till rätten ge in bevis, att registrering skett enligt 63 §, vid äventyr att eljest en eller flera likvi-datorer förordnas av rätlen.

Där efter avslutande av kreditkassas konkurs överskott ej finnes, anses kassan upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes överskott skall likvidation verkställas och skall i avseende därpå vad eljest gäller om likvidation äga motsvarande tillämpning, dock ej 81 § lagen om ekonomiska föreningar. Har ej inom en månad efter konkursens avslutande för registrering anmälts, att kassan trätt i likvidation, skall rätten, på ansökan av styrelseledamot, medlem eller borgenär eller på anmälan av tillsynsmyndigheten, förklara, att kassan skall träda i likvidation. I fråga om ärendets handläggning och om beslutet skall i tillämpliga delar gälla vad i 58 § är stadgat.

Där efter avslutande av kreditkassas konkurs överskott ej finns anses kassan upplöst, då konkursen avslutades.

Om överskott finns skall likvidation verkställas och skall i avseende därpå vad eljest gäller om likvidation äga motsvarande tillämpning, dock ej 81 § lagen om ekonomiska föreningar. Har ej inom en månad efter konkursens avslutande för registrering anmälts, att kassan trätt i likvidation, skall rätten, på ansökan av styrelseledamot, medlem, innehavare av förlagsandel eller borgenär eller på anmälan av tillsynsmyndigheten, förklara, alt kassan skall träda i likvidation. I fråga om ärendets handläggning och om beslutet skall i tillämpliga delar gälla vad i 58 § är stadgat.

Hade kassan, i fall som avses i andra stycket, trätt i likvidation, innan dess egendom avträddes till konkurs, skall gälla vad som i 92 § lagen om ekonomiska föreningar är stadgal.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1983/84:84 33

6 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975: 1385)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap. 7§ Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till

1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,

2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så atl den ene är gift med den andres syskon, eller

3. Juridisk person över vars verksamhel person som nämnts ovan har etl bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i första stycket gäller ej om

1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,

2. gäldenären är förelag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår,

3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl saml är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller

4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller Juridisk person som avses i första stycket 1-3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och ej heller, om bolaget ingår i koncern, till en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock, om gäldenären eller Juridisk person över vars verksamhel han har ell bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.

Aktiebolag får icke lämna penninglän i syfle att gäldenären eller honom närstående fysisk eller Juridisk person som avses i första stycket 1-3 skall förvärva aktier i bolagel eller annat bolag i samma koncern.

Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot penninglån i tredje stycket, om

1. lånebeloppet jämte tidigare lån enligt della stycke från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger etl belopp som motsvarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2. låneerbjudandel riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget och lånet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar samt

3. hinder mot lån inle föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna län till styrelseledamot inte gälla i fråga om den som år styrelseledamot enligt bestämmelserna i lagen (1976:351) om slyrelserepresentalion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

' Lagen omtryckt 1982:739.

3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 35

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-12-15

Närvarande: Statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: Statsråden Peterson och Feldt

Proposition om kooperationens kapitalförsörjning, m. m.

Statsrådet Peterson anför:

De kooperativa grundsatserna

Kooperationen har sina idémässiga rötter och första praktiska erfarenheter från första hälften av 1800-talet. Det började då växa fram idéer om ekonomisk verksamhet och företagsformer, som direkt skulle ulgå ifrån och tjäna människors behov som arbetare, Jordbrukare, konsumenter, bostadsbehövande, småsparare och hantverkare.

Den kooperativa verksamheten skiljer sig till såväl syfte som form från andra ekonomiska verksamheter. Syftet med den kooperativa verksamheten år att tillgodose medlemmarnas intressen på områden, där de som konsumenter eller producenter är direkt engagerade. Den kooperafiva verksamheten har således ett direkt samband med medlemmarnas grundläggande behov och dagliga verksamhel.

Den kooperafiva verksamhetens inriktning och utformning bygger på en internationell och historisk utveckling. Formerna för den kooperafiva samverkan har utvecklats under iakttagande av vissa grundläggande principer. En sådan princip är att medlemskap i en kooperativ förening skall vara frivilligt och öppet. En annan är den demokratiska beslutsprincipen en medlem - en röst. En tredje viktig princip har med överskoltsfördélningen alt göra. Kapitalvinst skall inte ulgå men normal bankränta kan betalas på medlemmarnas insatta kapilal. I övrigt skall utdelning av överskott i verksamheten ske till medlemmarna i proportion till deras utnyttjande av föreningen. Självfinansiering är ytterligare en vikfig princip som innebär

Prop. 1983/84:84 36

att behovel av egenkapital i rörelsen skall tillgodoses genom medlemsinsatser eller fonderade överskott.

Ytterligare två viktiga principer för kooperationen gäller upplysningsverksamhet och samverkan. Upplysningsverksamhet bedrivs av kooperationen för att medlemmar, förtroendevalda, anslällda och allmänhet skall få upplysning om kooperations grundsatser och metoder. Samverkan innebär att olika kooperativ skall sträva efter samarbete med andra kooperativ för att på bästa sätt främja sina medlemmars intressen.

Kooperationen i Sverige har utvecklats starkt och spelar en viktig roll i det svenska samhället. De grenar av kooperationen som är mest utvecklade i Sverige är den allmänna konsumentkooperationen, lantbrukskooperationen, bostadskooperationen och oljekooperationen. I Sverige liksom i andra länder finns även kooperativ verksamhet med annan inriktning, t. ex. organisation av sparande och krediter och för olika producentkooperativa verksamheter. En kooperativ form som har rönt ökat intresse i Sverige under senare år är arbetskooperationen. Syftet med den kooperativa verksamheten kan variera praktiskt taget obegränsat. Det bestäms av medlemmarna gemensami.

Kooperationen i dag'

En stor del av landets befolkning är som medlemmar, kunder eller anställda engagerade i någon form av kooperafiv verksamhel.

Konsumentkooperationen omfattar dels konsumentföreningar anslutna till Kooperativa förbundet och Oljekonsumenlernas förbund, med sammanlagt ca 3 miljoner medlemmar, dels bostadskooperationen. Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening (HSB) och Riksbyggen, med sammanlagt ca 600000 medlemmar.

Inom producenlkooperationen, där lantbrukskooperationen är den övervägande delen, uppgår anlalel medlemmar till drygt 150000 om dubbelanslutningar räknas bort.

Totalt sysselsatte enligt de sammanställningar som kooperationsutredningen gjort, kooperationen i slutet av 70-taIel ca 165000 personer, vilket motsvarade ca 5 % av samtliga sysselsatta i Sverige. Andelen av bruttonationalprodukten var likaledes ca 5%. Inom näringarna industri och handel sysselsattes vardera ca 70000 personer eller 7 resp. 14% av den totala sysselsättningen inom resp. område. Konsumentkooperationens andel av livsmedelshandel resp. bensinhandel uppgick till ca 20%. Den bostadsko-operativa delen svarade för ca 25 % av bostadsproduktionen. Av den totala livsmedelsindustriproduktionen svarade lantbrukskooperalionen för ca 50%. I lantbrukskooperalionen ingår också störte delen av det privata skogsbruket som svarade för ca hälften av skogsproduktionen i landet.

De kooperativa företagen utgör således en viktig del av det svenska

Prop. 1983/84:84 37

näringslivet vid sidan av privata eller enskilda förelag och samhällsägda företag.

Kooperationsutredningen, som tillsattes efter förslag i en socialdemokratisk riksdagsmotion 1976, har redovisat den principiella grundsynen all "den kooperativa verksamhetens form förenar individuellt och socialt engagemang med ekonomisk verksamhet pä ett sätt som berikar samhället i flera avseenden. Den motverkar klyftor mellan individer och socialekonomiska grupper. Den informerar om och levandegör komplicerade ekonomiska sammanhang. Och den fördelar ansvar, initiativ och ekonomiska resultat enligt demokratiska principer". Jag ansluter mig till denna bedömning.

Kooperationen har med sin vittomfattande verksamhet elt stort inflytande såväl på den ekonomiska och demokratiska som på den sociala utvecklingen i Sverige.

Kooperationen kan antas bidra till en effektivisering av del svenska näringslivel. Syftet - att tillgodose medlemmarnas intressen såväl ekonomiskt som ur andra aspekter - har en kvalilelshöjande effekt på produktion och distribution. Detta har positiva effekter på privat och statligt drivna verksamheter som har de kooperativa företagen som konkurtenler.

Kooperationen i framtiden

Det är emellertid uppenbart atl kooperationens starka utveckling också kan medföra risker på vissa områden. Detta gäller särskilt områden där marknadsdominansen är framträdande. I detta hänseende gäller för kooperationen liksom för näringslivet i övrigt konkurrenslagstiftning och annan ekonomisk lagstiftning. Därutöver finns det såvitt rör kooperationen anledning att förutsätta att medlemmarnas krav och intressen utgör en tillkommande kortektionsfaktor.

Kravet på effektivitet och marknadsanpassning får naturligtvis inte heller gå så långt att det strider mot medlemsintresset. Risker kan finnas för detta i takt med atl effektivitetskraven nödvändiggör stordrift och anpassning och kanske samarbete med statliga och privata företag. Även här måste kooperationen inom sig själv vidmakthålla meloder för alt säkerställa medlemmarnas inflytande och makt över verksamhetens omfattning och inriktning.

Kombinationen av demokratisk rörelse och ekonomisk verksamhet hos kooperationen är unik. Kooperationens utveckling har visat atl ekonomisk effektivitet och demokrati väl låter sig förenas. Enligt min mening bör kooperationens erfarenheter kunna utnyttjas i utvecklingen för ökad ekonomisk demokrati i del svenska näringslivet.

Den kooperativa verksamhetens inriktning styrs av medlemmarnas grundläggande behov och dagliga verksamhet, eftersom syftet är atl tillgodose medlemsintresset. De kooperativa företagens verksamhet har därför i

Prop. 1983/84:84 38

stor utsträckning hitfills kommit att koncentreras på hemmamarknadsbe-tonade produkter, även om undantag finns, som exempelvis skogsindustrin.

Kooperationens inriktning och utvecklingsmöjligheter påverkas givetvis av samhällets ekonomiska och näringspolifiska mål. De nuvarande ekonomiska obalanserna med stora underskott i bytesbalans och statsbudget gör att den ekonomiska polifiken inriktas på att hålla tillbaka konsumtionen i landet och föra över produktionsresurser till den utlandskonkurrerande industrisektorn. Detta innebär att störte delen av de kooperativa företagen nu arbetar på stagnerande marknader.

För kooperationen innebär detta en svår valsituafion. Ska man ändra inriktning på produktionen mot de expansiva sektorerna, vilket skulle överensstämma med samhällets mål och innebära att kooperationen kan behålla sin starka ställning i näringslivet? Ska man anpassa sig till den krympande marknaden och därmed minska den kooperativa verksamhetens betydelse? Hur kan nya kooperativ på nya områden kanske med nya medlemmar utvecklas?

Risken med en expansion på områden utanför medlemmarnas näraliggande intressen är att den kooperativa verksamheten fjärmar sig från medlemmarna och därmed minskar medlemmarnas intresse för att delta i verksamheten. Det kan vara ett hot mol demokratin i kooperationen.

En kooperativ utveckling måste ske på områden, där det finns aktivt medlemsinlresse.

Häri kan det ligga etl problem för den s.k. etablerade kooperationen, som i vissa avseenden kan sägas ha sin mest dramatiska utvecklingsperiod bakom sig. Flera av den etablerade kooperationens mål kan sägas ha infriats i välfärdssamhället — lill en del genom kooperationens egna framgångar. Behovet av och viljan till fortsatt kooperativ utveckling dämpas nalurligen av uppnådda framgångar.

Under senare år har nya kooperativa verksamheter utvecklats för skötsel av vissa gemensamma angelägenheter. De kooperativa idéerna används för att lösa uppgifter som det helt eller delvis åligger samhället att sköta. I direktiven till 1983 års demokratiberedning (dir. 1983:44) anför chefen för civildepartementet bl. a. alt beredningen bör i sitt arbete belysa nya kooperativa verksamhetsformer.

Den etablerade kooperationen har enligt min mening ett ansvar för alt hålla de kooperativa idéerna levande inom den egna verksamheten. Men den har dessulom en uppgift att stödja utvecklandet av nya fristående kooperafiv.

Kooperativ verksamhet kan emellertid aldrig skapas utifrån. Den måste initieras och byggas upp av dem som har intresse och behov av den kommande kooperativa verksamheten. Samhällets uppgift bör därför enligt min mening vara att skapa sådana villkor för kooperativ verksamhet så att denna blir etl reellt alternativ. Samhället ska således inte styra eller dra

Prop. 1983/84:84 39

upp rikfiinjer för kooperationen, utvecklingen måste ske inom kooperationen och från medlemmarna. Samhällets uppgift blir att skapa förhållanden, som gör en kooperativ utveckling möjlig.

Förslagens inriktning

Av den redogörelse som Jag här har lämnat framgår det att kooperationen nu och i framliden har en viktig roll atl fylla i det svenska samhället. Det är av väsenlHgt allmänt intresse att de kooperafiva föreningarna kan utvecklas Jämsides med näringsverksamhet som bedrivs i andra former.

Den övergripande målsättningen är att de kooperativa föreningarna skall så långt möjligt ges i Jämförelse med andra företagsformer likvärdiga möjligheter. Eftersom de olika företagsformerna i vissa avseenden skiljer sig kan villkoren i vatje enskild detalj inte vara identiska.

Jag och chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldl, kommer i detta sammanhang all ta upp frågor om bl.a. kooperationens kapitalförsörjning.

Principen om självfinansiering liksom den personassociativa formen kan innebära en svaghet för kooperationen när del gäller anskaffning av riskkapital. Som kooperationsutredningen framhåller kan föreningens konsolidering innebära en kooperativ målkonflikt. Höga redovisade överskott, vilka är nödvändiga för att uppnå en tillfredsställande konsolidering, kan strida mot kooperativels intresse i den mån överskotten härrör från de egna medlemmarnas ekonomiska aktivitet i föreningen. Konsolideringen kan därför inte "överdrivas", eftersom den kan gå ut över medlemsintresset.

En fungerande självfinansieringsprincip under inflation förutsätter också en kontinuerligt höjd insatsskyldighet. Självfinansieringsprincipen har fördelen att den hävdar det kooperativa oberoendet. Processen med en ständig äterslussning av överskottsmedel har direkt och indirekt en avgörande betydelse för kooperationens kapitalförsörjning. Den har dock avgörande begränsningar. Självfinansieringen bygger på indirekta kapitaltillskott frän medlemmarna men är den enda egentliga finansieringskällan. Kooperativet får därför tillgång endast till, internt riskkapital och ej, som aktiebolagen, fill externa marknader för riskkapital.

Soliditeten i del svenska näringslivel har överlag utvecklats negativt under 70-lalet. Det finns många förklaringar lill delta. En del av den sjunkande soliditeten är en självvald åtgärd från företagens sida, då det under vissa tider varit förmånligare att finansiera investeringar med främmande kapital än med eget. Den sjunkande soliditeten har dock nackdelar bl. a. i form av mindre uthållighet i lågkonjunkturer. Kravet på en hög och Jämn avkastning blir högre Ju lägre soliditeten är. Problemen har enligt min mening kommit lill klart uttryck genom de senaste årens många företagskriser. Behovet av en soliditelshöjning i det svenska näringslivet torde vara allmänt erkänt.

Prop. 1983/84:84 40

I de kooperativa företagen har soliditeten sjunkit snabbare än bland övriga företag. De kooperativa företagens soliditet har tradifionelll varil lägre än övriga företags men genom de senasle årens utveckling har klyftan ökat. Den kooperativa företagssektorn har också varit utsatt för svåra kriser under senare år bl.a. som en följd av den låga självfinansierings-graden. Problemen i producentkooperationens skogsindustrier är väl kända. Det torde vara oomtvistat att behovet av en konsolidering är störte bland de kooperativa företagen än bland övriga. Jag delar på denna punkt kooperationsutredningens slutsats att kooperationen är underförsötjd med eget kapilal.

Samtidigt som behovet av en ökad försörjning med riskkapital är relalivi störte i kooperationen än bland övriga företagssektorer får jag konstatera atl de stimulansåtgärder som samhället vidtagit för att förbättra näringslivets försöijning med riskkapital nästan uteslutande har riktat sig till det enskilda näringslivet och företrädesvis börsbolagen. Sådana stimulansåtgärder är bl.a. Annellagstiflningen som innebär en viss lindring i utdel-ningsbeskattningen, 4:e AP-fonden, skaliefondsparande, lindring i dubbelbeskattning bland ej börsnoterade företag m. m.

För kooperativa föreningar har det hittills varit omöjligt alt, med bibehållande av föreningens slalus, låta andra än medlemmarna satsa riskbärande kapital. Jag kommer därför att föreslå vissa ändringar i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar som gör det möjligt för föreningarna atl låta andra än medlemmarna salsa sådant kapital. Detta skall kunna ske genom särskilda kapitalinsatser, förlagsinsatser. Förlagsinsatserna skall därvid ha en mellanställning mellan medlemskapitalet och lånat kapital. Innehavet av en förlagsinsats kommer inte att medföra någon rösträtt i föreningen. För förlagsinsatser ska inte gälla de begränsningar i fråga om ränta på insatskapitalet som f. n. gäller för medlemsinsatser. Förlagsinsatserna föreslås bli bundna i minsl fem år.

Chefen för finansdepartementet kommer att lämna förslag som gör det möjligt all lillföra kooperationen kollektivt eget kapital. Förslaget innebär att 4:e fondstyrelsen ges möjlighet att placera medel som förlagsinsatser i ekonomiska föreningar. Denna utvidgning av placeringsområdel medför dock inte att det f.n. finns något behov av atl tillföra 4:e fondstyrelsen något nytt kapital. Vid framtida prövning av tillskott skall emellertid hänsyn tas till att fondstyrelsen fått en ny placeringsmöjlighet. De placeringar som 4:e fondstyrelsen gör skall tillgodose kraven på god avkastning och förtäntningen skall avspegla de villkor som marknaden ställer för investeringar av motsvarande typ. Fondstyrelsen kompletteras med två ledamöter som kooperationen föreslår.

Jag vill i delta sammanhang också framhålla att förslaget om löntagarfonder (prop. 1983/84:50) innebär att fondmedel kan placeras som riskkapital i ekonomisk förening.

För alt ytterligare öka tillförseln av externt riskkapital kommer chefen

Prop. 1983/84:84 41

för finansdepartementet att föreslå att det nya sparsystem - allemanssparandet - som träder i kraft den 1 april 1984 utformas så att riskkapital kan förmedlas till kooperationen. Enligt förslaget skall de s. k. kapitalsparfonderna ges möjligheter att placera upp till 10% av sina medel i förlagsinsatser. Vidare skall, efter dispens, upp till 50 procent av medlen i kapitalsparfonder med anknytning till kooperafionen kunna placeras i föriagsin-salser.

Chefen för finansdepartementet kommer även att lämna förslag som innebär en lindring av dubbelbeskattningen inom den kooperativa sektorn. Lindringen, som sker på föreningsnivå, gör det möjligt för föreningarna att lämna störte utdelning än i dag. Genom alt medlemmarna därigenom kan få rimligare avkaslning på sitt insatskapital ökas deras motiv för atl höja insatserna i föreningen. Lindringen i dubbelbeskattningen innebär också att kooperativa föreningar får lättare att dra fill sig riskbärande kapital i form av föriagsinsatser.

Chefen för finansdepartementet kommer vidare att lämna förslag till ändring av inkomstslag för ränta och utdelning. Förslaget innebär all den ordning som i dag gäller för rörelse även skall gälla för inkomstslagen Jordbruksfasfighet och annan fastighet.

I årets kompletteringsproposition redovisades att regeringen avser att förelägga riksdagen förslag rörande en omläggning av företagsbeskattningen. Förslagen berör såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar och har som övergripande målsättning alt olika företagsformer skall ha i princip likvärdiga betingelser, en utgångspunkt somjag i del föregående understrukit i de förslagjag förordat.

Vissa förslag lämnas också rörande den kooperativa utvecklingen. När det gäller dessa frågor har kooperationen naturligtvis själv ett huvudansvar. Det är som Jag tidigare framhållit främst enskilda medlemmars insatser och idéer som ligger lill grund för en kooperativ expansion. Samhället måste dock i vissa fall ställa resurser av olika slag till förfogande. Det är därvid väsentligt att möjligheter till goda kontakter mellan kooperationen och statsmakterna föreligger. Jag kommer därför att i annat sammanhang senare idag föreslå regeringen att inrätta ett kooperativt råd med huvuduppgift att i samarbete med kooperationen stimulera utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperation. Andra uppgifter blir att samordna handläggningen av kooperativa frågor samt att utgöra en kontaktyta för kooperafionen gentemot regeringskansliet.

Som medlemmar i rådet skall ingå företrädare för kooperativ verksamhet. I rådet ingår också en arbetsgrupp med representanter för departement med anknytning lill kooperativ verksamhet. Kostnaderna för rådets verksamhet bör belasta industridepartementets kommiitéanslag. Jag beräknar kostnaderna till högst 1,2 milj. kr. åriigen. Den nuvarande delegationen för arbetskooperation bör integreras i det nya organet.

När det gäller forskning om kooperationen har Jag erfarit att forsknings-

Prop. 1983/84:84 42

rådsnåmnden bl.a. med anledning av vad som anförts i prop. 1981/82:106 har tillsalt en kommitté för kooperafionsforskning. Jag utgår från att denna kommitté i sitt fortsatta arbete kommer att beakta kooperafionsulredningens förslag. Forskningsrådsnämnden bör senast 1 september 1984 redovisa de åtgärder som föranleds härav.

De kooperativa organisationerna har förklarat sig beredda alt ställa medel till förfogande för inrättande av en professur med kooperativ inriktning. Frågan om professurens inrättande och dess närmare inriktning bör bestämmas i samråd med de kooperativa organisationerna försl sedan prövning skett och erfarenheter vunnits av forskningsrådsnämndens redovisning.

Statsråden Peterson och Feldt anmäler sina förslag. Anförandena och. förslagen redovisas i underprolokollen för resp. departement.

Statsrådet Peterson hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han och statsrådet Feldt har anfört för de åtgärder och det ändamål som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall fogas fill propositionen som bilagorna I och 2.

Prop. 1983/84:84 43

BUaga 1

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande: Statsrådet Peterson

Anmälan till proposition om kooperationens kapitalförsörjning, m.m.

1 Inledning

Grundläggande regler för de ekonomiska föreningarnas verksamhel finns i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar (föreningslagen). Utmärkande för en ekonomisk förening är alt den genom verksamhet i vilken medlemmarna på elt eller annat sätt deltar, l.ex. som avnämare eller leverantörer, skall främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Lagen föreskriver i övrigt bl.a. öppet och frivilligt medlemskap, demokratisk förvaltning, atl ränlan på medlemmarnas insatta kapilal skall vara begränsad och att överskott i stället skall fördelas i förhållande till medlemmarnas användning av föreningens tjänster. För vissa slag av ekonomiska föreningar finns särskild lagstiftning. Det gäller bl. a. bostadsrättsföreningar, som regleras av bostadsrättslagen (1971:479).

I mars 1977 tillkallades en kommitté' med uppdrag att närmare utreda vissa frågor rörande kooperationen. Kommittén, som antagit benämningen kooperationsulredningen, har haft som en av flera uppgifter atl belysa kooperationens kapitalförsöijningssilualion.

I september 1981 avlämnade kooperationsutredningen sitt huvudbetänkande (SOU 1981:60) Kooperationen i samhället. Utredningen har tidigare avlämnat delbetänkandena (SOU 1979:62) Kooperationen i Sverige och (SOU 1980: 36) Arbetskooperation samt expertsludien (SOU 1981:54) Kooperativa företag. Utredningsarbetet fortgår nu med uppgiften atl göra en översyn av föreningslagstiftningen (se 1982 års kommitléberätlelse del II, s. 158).

' Dåvarande landshövdingen Lars Eliasson, ordförande, riksdagsledamoten Hans AIsén, f. riksdagsledamoten Sven Gustafson, förbundsordförande Anna-Lisa Nilsson, riksdagsledamoten Margareta af Ugglas, direktören Göran Kuylensljema, direktören Lars Marcus, direktören Owe Lundewall och lantbrukaren Sven Tågmark. Margareta af Ugglas har den 23 april 1980 ersatts av riksdagsledamoten Per Westerberg. Göran Kuylensljema och Sven Tägmark har den 25 mars 1982 ersatts av direktören Bertil Svenson och lantbrukaren Georg Svensson.

Prop. 1983/84:84 44

De nämnda kapitalförsörjningsfrågorna tas upp i huvudbetänkandet (s. 171-319), som har remissbehandlats. I det sammanhanget föreslår ulredningen bl.a. vissa ändringar i föreningslagen. Vidare föreslås att såväl kollektivt kapital som individuellt nysparande kanaliseras till kooperationen.

Till protokollet i delta ärende bör som bilaga l.l fogas en sammanfattning av kooperationsutredningens huvudbetänkande samt ulredningens lagförslag. Som bilaga 1.2 bör fogas en förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena såvitt avser kapitalförsörjningsfrågorna m.m.

Regeringen beslutade den 6 oktober 1983 att inhämta lagrådets yttrande över elt inom industridepartementet upprättat förslag till lag om ändring i föreningslagen. Därjämte beslöt regeringen att inhämta lagrådets yttrande över vissa inom finansdepartementet upprättade lagförslag. Statsrådet Feldt återkommer senare till de inom finansdepartementet upprättade lagförslagen och lagrådets yttrande däröver. Det inom industridepartementet upprättade och till lagrådet remitterade förslagel till lag om ändring i föreningslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. Lagrådets yttrande över lagförslaget bör fogas till protokollet som bdaga 1.4. Jag återkommer till lagrådels yttrande i.det följande dels i den allmänna mofiveringen till förslaget om ändring i föreningslagen dels i specialmotiveringen till de särskilda paragraferna. Därefter kommer jag att ta upp vissa andra av mig tidigare denna dag berörda frågor om kooperafionen, som inte är föremål för lagstiftning.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmän motivering till förslaget till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Föreningslagen avser endasl föreningar som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt. Föreningslagen gäller med andra ord kooperativa föreningar; en benämning somjag fortsättningsvis kommer att använda på föreningar enligt föreningslagen.

Föreningslagen bygger på principen att det är medlemmarna som skall skjuta till föreningens primära egenkapital. Detta sker genom medlemmarnas obligatoriska kapitalinsatser, medlemsinsatser.

Några närmare beslämmelser om inbetalning av medlemsinsalserna eller deras storlek finns inte i lagen. Lagen ställer endasl upp det kravet att stadgarna skall innehålla uppgift om den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen, hur insatserna skall göras och huruvida en medlem får della med högre belopp än enkel insats (6 §). Utdelning, som beräknas

Prop. 1983/84:84 45

på annat sätt än i förhållande till den omfattning i vilken medlemmarna deltagit i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas till en i lagen angiven högsta ränta (18 §).

Genom ackumulering av överskotten av föreningens verksamhet tillskapas därutöver elt kollektivt ägarkapital. Till della räknas reservfonden, vars uppbyggnad är särskill reglerad i föreningslagen (jfr. bl.a. 17 §).

För att möjliggöra även för andra än medlemmarna att satsa kapilal i de kooperativa föreningarna har kooperationsutredningen föreslagit att det tillskapas en ny kapitalform utan rösträtt vid sidan om det traditionella medlemskapiialet. Utredningen har föreslagit atl detta kapital skall benämnas B-insatser för att markera dess sekundära ställning i förhållande lill medlemsinsalserna. Enligt förslaget skall B-insatser kunna tillskjutas av både medlemmar och utomstående, allt enligt föreningens bestämmande.

Enligt utredningen skall B-insatser inle få skjutas till med mer än hälften av medlemsinsalserna. I motsats till vad som gäller beträffande medlemsinsalserna skall något räntelak inle gälla för B-insatserna. Enligt förslaget skall B-insatserna inte få betalas tillbaka förrän efter tio år från tillskottet eller, om återbetalningen sker på initiativ av föreningen, efter fem år.

Utredningen har i fråga om bl. a. den rätt lill del i föreningens tillgångar och vinster, som en B-insals skall berättiga till, lämnat öppen för föreningen själv atl ta ställning. Ulredningen har i övrigt föreslagil bl. a. att en B-insats skall berättiga till viss insyn i föreningen genom en möjlighel för dem, som skjutit till en B-insals, att utse en särskild revisor.

Utredningens förslag att del skall vara möjligt för andra än medlemmar att salsa kapital i kooperativa föreningar i form av B-insatser stöds eller lämnas utan erinringar av det helt övervägande antalet remissinstanser. Några av dem vill dock göra vissa ändringar eller kompletteringar beträffande utformningen i syfle alt göra B-insatserna mera attraktiva på kapitalmarknaden. Några remissinslanser är tveksamma till förslaget.

Jag har för egen del tidigare denna dag redovisat uppfattningen atl de kooperativa föreningarna bör beredas möjlighet att dra till sig externt riskbärande kapital. Jag delar därför utredningens uppfattning att det bör tillskapas en möjlighet för andra än medlemmar att tillskjuta sådani kapilal i form av särskilda kapitalinsatser. Jag kan också i huvudsak ansluta mig till den utformning av ett syslem med särskilda kapitalinsatser som ulredningen föreslagit. Jag anser dock alt vissa kompletteringar och Justeringar bör göras i systemet. Innan Jag går in på detta, vill Jag emellertid ta upp frågan om benämningen på de särskilda insatserna. Utredningens förslag alt de skall kallas B-insatser motiveras med deras sekundära ställning. Ett enligt min mening bättre begrepp med hänsyn till systemets utformning är begreppet förlagsinsatser. Det kan för övrigt påpekas att begreppet B-insatser redan nu används beiräffande en del av insatskapitalet hos vissa ekonomiska föreningar. Jag förordar således benämningen förlagsinsats.

Beträffande förlagsinsatsernas rättsliga ställning vill Jag anföra följande.

Prop. 1983/84:84 46

De kooperativa föreningarnas ändamål är inte främst att ge avkastning på satsat kapital. Eventuella överskott av den kooperativa verksamheten skall, sedan hänsyn lagils till bl.a. föreningarnas konsolideringsbehov, fördelas i första hand genom återbäring och efteriikvider. På satsat kapital får medlemmarna på sin höjd en avkastning, som motsvarar en skälig bankränta. Enligt 18 § föreningslagen är denna avkastning begränsad till diskontot med tillägg av tre procentenheier (se prop. 1979/80:144 s. 48).

Kapitalinsatsen som sådan i en kooperativ förening grundar vidare inte någol inflytande. Rösträtten är i stället kopplad lill medlemskapet. Även om annat kan bestämmas i stadgarna är en av de kooperativa grundprinciperna att alla medlemmar i en förening har lika rösträtt. Medlemsinsatserna är alltså inle på samma sätt som akfiekapitalet ett kapital som ger avkastning och inflylande.

EnUgt min mening kan det inte komma i fråga att ge reglerna om förlagsinsatser en sådan utformning att de kooperativa grundprinciperna äventyras. Å andra sidan måsle förlagsinsatserna givetvis förenas med sådan ställning och sådana förmåner att det blir attraktivt att salsa riskbärande kapital i ekonomiska föreningar.

Med dessa utgångspunkter anser Jag att följande bör gälla.

Förlagsinsatserna bör inle medföra någon rösträtt. Skulle en utomstående, som tillskjutit en sådan insats, exempelvis ha möjlighet att på föreningsstämman genomdriva beslul som påverkar föreningens prispolitik genlemol kunderna/medlemmarna, skulle det innebära att den kooperafiva idén till väsenfiig del gick föriorad och att föreningen i stället blev en kapitalassociation.

När det gäller inflytandel kan man i och för sig diskutera om inte förlagsinsatserna bör förenas med en lagenlig rätt till styrelserepresentation. Som utredningen anfört skulle emellertid en sådan rätt vara svårhanterlig; bl. a. skulle det vara svårt att exakt ange under vilka förutsättningar denna rätt skulle inträda. Enligt min mening bör någon sådan rätt inle inrättas.

Det anförda innebär emellertid inte att de som tillskjutit förlagsinsatser bör uteslutas från allt inflytande. För det första får det, som utredningen framhållit, förutsättas att en presumtiv kapitalplacerare före tillskottet gör en ingående analys av företaget och speciellt i fråga om l.ex. de investeringar som aktualiserat behovet av ökat kapital. Efter en sådan bedömning kan del finnas anledning att ställa särskilda villkor om bl.a. insyn i föreningen. Dessa frågor bör sålunda kunna bli föremål för förhandlingar och avlal mellan placeraren och föreningen. Vidare bör förlagsinsatserna förenas med samma rätt som styrelseledamöter och medlemmar har i fråga om klander av stämmobeslut. Innehavare av förlagsinsatser som representerar minst en tiondel av det totala insatskapitalet dvs. summan av medlemsinsalserna och förlagsinsatserna, bör också ges en lagenlig rätt att påkalla all en särskild revisor utses. En sådan rätt finns f.n. för en minoritet, minsl en tiondel, av medlemmarna.

Prop. 1983/84:84 47

När det gäller förlagsinsatsernas största möjliga andel av egenkapilalel, delar Jag ulredningens uppfallning att det inle bör komma i fråga alt förlagsinsatskapilalet tillåts bli så stort atl det blir det huvudsakliga insatskapitalet i föreningen. Å andra sidan måste man hålla i minnet all många föreningar har ett förhållandevis litet eget kapital, vilket gör att en alltför snäv gräns inle får avsedda effekter. Enligt min mening bör gränsen sättas vid etl belopp motsvarande de inbetalda medlemsinsatserna.

Det anförda medför att, även om de som lillskjutit förlagsinsatser inte hell utesluts frän inflytande i föreningen, deras infiytande blir väsenfiigt myckel mindre än medlemmarnas. För att göra förlagsinsatserna attraktiva från kapitalplaceringssynpunkt är det därför angeläget atl de i förhållande lill medlemsinsalserna får särskilda förmåner när det gäller del i föreningens överskott. Enligl min mening bör de inta en mellanställning mellan det lånade kapitalet och medlemsinsatserna. Det nominella beloppet av förlagsinsatserna bör betalas ut före medlemsinsatserna i samband med föreningens upplösning. Enligt 6 § första stycket punkt 10 föreningslagen skall i föreningens stadgar anges hur man skall förfara med föreningens överskott vid föreningens upplösning. Förutom utbetalning till medlemmarna är det inte ovanligt atl avsältning sker för l.ex. allmännyttiga ändamål. Förlagsinsatserna bör komma före också sådana ändamål. Förlagsinsatserna bör, om överskottet inte räcker till full belalning, betalas ut i förhållande lill insatsernas storlek.

När del gäller avkaslning under föreningens fortbestånd, är som jag nämnt medlemmarnas rätt lill utdelning i form av insatsränla begränsad till diskontot med tillägg av tre procentenheter. För att ge möjlighet till mark-nadsmässig anknytning bör denna begränsning inte gälla för förlagsinsatserna. Föreningen och den som skjutit till en sådan insats bör således kunna avtala om en högre avkaslning. Avtal bör också kunna träffas om att förlagsinsatserna skall ha förtur fill insatsränta framför medlemskapiialet. Över huvud taget bör några tvingande regler inle gälla i fråga om förlagsinsatsräntorna.

En fråga som enligt min mening bör regleras i lagen är förlagsinsatsernas bindningstid. För medlemmar gäller inte bara en rätt att träda ut ur föreningen utan också en rätt att vid utträdet återfå medlemsinsalsen med viss uppsägningstid. I likhet med utredningen anser Jag att förlagsinsatskapilalet för all nå sitt syfte bör vara långsiktigt bundet. Kooperationsutredningen har i detta hänseende föreslagit en bindningstid pä tio år. Enligt min mening kan emellertid en så lång minsta bindningstid föranleda farhågor för att förlagsinsatserna inte blir tillräckligt attraktiva. Det får anses tillräckligt att bindningstiden sätts fill minst fem år. Vill den som skjufit till en förlagsinsats ta ut kapitalet efler denna period bör, med hänsyn lill alt föreningen kan behöva tid för alt förbereda återbetalning, en viss inte alltför kort uppsägningstid gälla. Jag ansluter mig i detta hänseende till utredningens förslag att uppsägningstiden bör vara två år.

Prop. 1983/84:84 48

Också föreningen bör enligt min mening ha rätt att såga upp och belala fillbaka förlagsinsatser efter fem år. När det gäller återbetalning på initiativ av föreningen, finns det inle anledning att föreskriva lika lång uppsägningslid som annars gäller. Enligt min mening bör föreningen ha rätt att återlösa förlagsinsatserna med sex månaders uppsägningstid.

Jag har tidigare anfört att förlagsinsatserna bör kunna förenas med viss insyn och visst inflylande över föreningen. Även om denna insyn och detta inflytande blir väsentligl mycket mindre än medlemmarnas, är det dock enligt min mening naturligt att föreningen får möjlighet att själv ställa upp begränsningar i fråga om vilka som får tillskjuta förlagsinsatskapital och genom överlåtelse förvärva den rätt med vilken en förlagsinsats är förenad (förlagsandel). Ställer föreningen upp sådana gränser för möjligheterna till förvärv, bör det komma till uttryck i stadgarna. Förvärv i strid med sådana begränsningar bör vara ogiltiga. Vad Jag här föreslår kan i princip Jämföras med s. k. bundna aktier enligl akliebolagslagen (1975:1358). Enligl 17 kap. 1 § aktiebolagslagen gäller att ett aktiebolag i bolagsordningen kan ta in förbehåll atl aklier i bolagel ej får genom vare sig teckning eller överlåtelse förvärvas av aktiebolag eller annan sammanslutning eller stiftelse eller av annan än svensk medborgare. Aktier som omfattas av ett dylikt förbehåll kallas bundna aklier. För den viktigaste typen av sådana förbehåll, de s. k. utlänningsförbehållen, finns i den nyligen antagna lagen (1982:617) om utländska förvärv av företag m. m. en särskild föreskrift, enligt vilken förvärv i strid mot sådana förbehåll blir ogiltiga (13 §). Också för andra typer av förbehåll gäller emellertid atl förvärv i strid däremot blir ulan verkan, även om detta inte direkt utsagts i lagen (jfr. prop. 1975:103 s. 549).

Somjag nyss nämnt, har en avgående medlem rätt att få ut sin medlems-insats. Rätten atl få ut medlemsinsatsen är beroende av om föreningens behållna tillgångar enligt balansräkningen förslår utan anlitande av reservfonden eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt. Skyddet för reservfonden beror på att den är avsedd att trygga föreningens bestånd och möta framtida föriusler.

När det gäller förlagsinsatser skall dessa, som jag framhållit, uigöra en form av riskbärande kapital och ha en mellanställning mellan medlemsinsalserna och det lånade kapitalet. En återbetalning av en sådan insats bör därför inte gå ut över fordringsägarna. Inte heller bör återbetalningen få innebära alt reservfonden tas i anspråk. Återbetalning av en förlagsinsats bör sålunda få ske endast i den mån föreningens behållna tillgångar förslår utan anlitande av reservfonden. Övriga förlagsinsatser bör heller inte få anlitas.

En fråga, som inte närmare berörts av kooperationsulredningen, gäller formerna för överlåtelse av förlagsandelar. Somjag framhållit är det angeläget atl andelarna blir attraktiva från kapitalplaceringssynpunkl. Detta innebär bl. a. alt det är väsentligt att reglerna utformas så atl den allmänna

Prop. 1983/84:84 49

omsättningen av andelarna underlättas. Enligt min mening bör för förlagsinsatserna utfärdas särskilda förlagsandelsbevis.

Lagrådet har för sin del inte haft något att erinra mot det föreslagna systemet som sådani. Beträffande några frågor har lagrådet framfört synpunkter och förslag, som Jag återkommer till i samband med specialmotiveringen. Lagrådet har som en allmän kommenlar till den föreslagna nya kapitalformen påpekat alt innehavare av förlagsandelar givits en svag slällning. Till detta vill Jag anföra följande.

Som påpekats tidigare ulgör en förlagsinsats en form av eget kapital. Del ligger i sakens natur alt sådani kapital har från förmånsrättsliga och liknande synpunkter en svagare ställning än exempelvis vanliga lån. När det gäller möjligheterna till infiytande vill Jag också erinra om vad Jag tidigare anfört in denna fråga, nämligen att det inte kan komma i fråga att en innehavare av en förlagsandel genom rösträtt skall kunna beredas möjlighet atl påverka den kooperativa verksamheten i en förening. Däremot är det möjligt för en innehavare atl avtalsvägen skaffa sig exempelvis insyn i föreningens verksamhet, vilket för övrigt också är möjligt för l.ex. en längivare. Enligl min mening kan det inle göras gällande alt en förlagsinsats i något avgörande hänseende ges en svagare ställning än som motiveras av karaktären av riskbärande eget kapital och med beaktande av den tidigare angivna strävan att bibehålla föreningarnas kooperafiva karaktär.

Införandet av de föreslagna förlagsinsatserna kräver vissa konsekvensändringar i lagen (1956:216) om Jordbrukskasserörelsen. Dessa kommer senare denna dag atl behandlas av chefen för finansdepartementet.

2.2 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad Jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Förslaget bör fogas till protokollet som bdaga 1.5. Förslaget har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

2.3 Specialmotivering

Lagrådet har i fråga om förslaget i lagrådsremissen förordat att de grundläggande reglerna om förlagsinsatser och förlagsandelar sammanförs till elt nytl avsnitt i föreningslagen under rubriken "Förlagsinsatser m.m.", vilkel föranleder vissa följdändringar. Bl.a. blir några ändringsförslag i lagrådsremissen onödiga. Därutöver förordar lagrådet vissa andra förändringar i lagförslaget.

Jag vill för egen del tillstyrka lagrådels förslag till en i Jämförelse med lagrådsremissen någol förändrad disposition av de nya reglerna. Beträffande lagrådets övriga ändringsförslag ålerkommer Jag till delta i anslutning till specialmotiveringen till resp. paragraf. Därutöver vill Jag göra några 4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 50

smärte förändringar i Jämförelse med förslaget i lagrådsremissen. En sådan förändring gäller 96 § 1 mom. I lagrädsremissen föreslogs att paragrafen, som behandlar fusion mellan föreningar, skulle ändras på det sättet att det i paragrafen togs in en föreskrift med innebörd att förlagsinsatser inle får tas upp till ett lägre belopp i den övertagande föreningen än i den överlåtande. Alt delta inle får ske ligger i sakens natur och torde för övrigt följa av redovisningsreglerna. Jag förordar därför att denna ändring utgår.

Sammanfattningsvis innebär vad Jag har anfört att det i föreningslagen införs elt nytt avsnitt under rubriken "Förlagsinsatser m.m.". Avsnittet innehåller sju nya paragrafer, 16 b-h §§, som behandlar de grundläggande reglerna för förlagsinsatser. Därutöver ändras 6 §, 16 § 1 mom., 17 § 1 mom., 18, 19, 43,48, 55,69, 71, 83, 88, 94 och 116 §§.

6§

Paragrafen anger vilka obligatoriska uppgifter som skall finnas i en förenings stadgar. I anledning av det nya systemet med förlagsinsatser har paragrafen (punkl 11) kompletterats med en föreskrift att stadgarna skall ange vad som skall gälla där sådana insatser finns.

16 § 1 mom.

Enligt den nuvarande lydelsen av paragrafen äger en medlem då han avgår räll att återfå sin insats. Återbetalning får dock endast ske om föreningens behållna tillgångar förslår utan att reservfonden behöver anlitas eller att övriga medlemmars lika rätt träds för när. Förlagsinsatserna intar en mellanställning mellan medlemmarnas insalser och det lånade kapitalet. I den nya lydelsen har därför föreskrivits att återbetalning av medlemsinsatser endast får ske i den mån föreningens behållna tillgångar förslår utan anlitande av förutom reservfonden också förlagsinsatserna.

16 b §

Denna paragraf innehåller i första stycket den grundläggande regeln att en ekonomisk förening kan besluta att även andra än medlemmarna skall kunna göra kapitalinsater i föreningen. Lagrådet har i anslutning till denna bestämmelse framhållit att den i bestämmelsen använda pluralformen kan föranleda missuppfattningen att förlagsinsatserna i en förening allfid måste vara flera än en. En sådan missuppfattning får anses utesluten eftersom det ligger i sakens natur att en frivillig insats kan vara en eller flera. Någon ändring i detta hänseende bör därför inle göras.

I andra stycket föreskrivs att förlagsinsatser inte får skjutas till med högre belopp än de då inbetalda medlemsinsatserna.

Maximiregeln innebär att det inbetalade medlemskapitalet i en förening normalt skall vara minsl lika stort som förlagsinsatskapitalet. Bestämmelsen tar sikte på tillskottsögonblicket och har inte utformats så att förlagsinsatserna aldrig får översliga de inbetalade medlemsinsatserna. En sådan

Prop. 1983/84:84 51

regel skulle kunna medföra olägenheter i vissa fall, eftersom medlemskapiialet varierar med antal medlemmar och storleken av insalsamortering-arna. Det kan l.ex. iniräffa, att ett flertal medlemmar lämnar en förening ungefär samtidigt med påföljd att medlemskapitalet kommer alt sjunka till en nivå under förlagsinsatskapitalet, om de avgående medlemmarna får tillbaka sina insatser. I en sådan situation utgör den föreslagna bestämmelsen inte något hinder mot återbetalning av medlemsinsatserna och medför inte heller atl föreningen måste betala tillbaka den del av förlagsinsatskapilalet som överstiger det kvarvarande medlemskapiialet. Bestämmelsen hindrar emellertid föreningen att anskaffa ytteriigare förlagsinsatskapital innan utrymme har skapats genom tillräckliga insatsbelalningar från medlemmarna. Föreningen kan givetvis själv bestämma en längre gående begränsning än vad lagen anger.

16c§

Enligt paragrafen kan föreningen i stadgarna förskriva begränsningar i fråga om vem som får skjuta till förlagsinsatser och genom överlåtelse förvärva förlagsandelar. Skälen för delta har redovisats i den allmänna motiveringen. Införs nya eller ändrade sådana föreskrifter får de givetvis inte medföra längre gående begränsningar för redan gjorda insalser än vad som gällde vid tillskottet. Förvärv i strid mot en sådan förskrift blir enligt andra stycket ogiltiga.

16 d §

I denna paragraf regleras frågan om den andel i föreningens tillgångar som en förlagsinsats berättigar till. Vid föreningens upplösning har förlags-andelsinnehavare rätt att, sedan skulderna betalats eller medel därtill avsatts, ur överskottet få ut förlagsinsatserna med inbördes lika rätt. Lagrådet har i anslutning till denna bestämmelse ifrågasatt huruvida det är möjligt att genom avtal frångå den inbördes lika rätten. I anledning härav bör understrykas att denna regel inte är dispositiv.

Endast i den mån det efter utbetalning av förlagsinsatserna finns överskott får de behållna fillgångarna användas för utbetalning till medlemmarna eller avsättning till andra ändamål, l.ex. utbetalning till något allmännyttigt ändamål, allt beroende på vad som anges i stadgarna (jfr. 6 § första stycket 10).

16 e §

Paragrafen innehåller i första stycket en föreskrift om att ett förlagsandelsbevis skall utfärdas för varje förlagsinsats. Enligl förslaget i lagrådsremissen skulle ett förlagsandelsbevis ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Genom en föreskrift i nästföljande paragraf skulle därjämte för beviset i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet om löpande skuldebrev i skuldebrevslagen (1936: 81). Lagrådet påpekar för sin del att

Prop. 1983/84:84 52

detta i vissa fall kan föranleda lillämpningssvärigheler (se bilaga 1.4). I anledning av vad lagrådet anfört bör det finnas möjlighet att utfärda också till viss man ställda andelsbevis. Konsekvenserna av detta behandlas närmare under 16 f §. Beviset skall sålunda slällas till viss man, till innehavaren eller till viss man eller order och innehålla vissa uppgifter bl. a. om rätten lill utdelning och del sätt på vilket den skall utbetalas. Uppgift skall vidare finnas om det sätt på vilket inlösen skall ske. Uppgifi skall också lämnas om de begränsningar, som finns i fråga om vilka som får förvärva andelen i fråga samt en erinran om ogilfighetsregeln i 16c § andra stycket. I andra stycket finns en bestämmelse om att ett förlagsandelsbevis skall undertecknas av föreningen. I likhei med vad som gäller beiräffande bl. a. aktier får namnteckning återges i tryck eller på annat jiknande sätt.

16 f§

Som nämnts under 16 e § föreslogs i lagrådsremissen att ett förlagsandelsbevis skulle ställas till innehavaren eller till viss man eller order. Det föreslogs vidare atl reglerna om löpande skuldebrev i princip skulle göras fillämpliga på beviset. Som lagrådet påpekar kan detta i vissa fall medföra den olägenheten alt föreningen inte alltid kan veta vem som är innehavare, vilket kan medföra att föreningen ibland kan ha svårt att på ett tillfredsställande sätt utnyttja sin uppsägningsrätt.

I anledning härav bör systemet bli föremål för en Justering. Som anförts under 16 e § bör etl förlagsandelsbevis kunna ställas lill viss man, fill innehavaren eller till viss man eller order.

I nu förevarande paragraf stadgas atl reglerna i skuldebrevslagen gäller i lillämpliga delar för bevisen. Reglerna om enkla skuldebrev gäller för lill viss man ställda andelsbevis medan reglerna om löpande skuldebrev gäller för de båda andra formerna av andelsbevis. Detta innebär att föreningen kan välja mellan antingen elt system där de påpekade olägenherna för föreningen inle bör kunna uppstå (enkla andelsbevis) eller ett system där sådana ölägenheter i vissa fall kan föreligga men som å andra sidan bättre tillgodoser den allmänna omsättningens krav (löpande andelsbevis). Det bör påpekas atl ingenfing hindrar att en och samma förening tillämpar båda systemen parallellt.

I paragrafen finns därutöver i fråga om andelsbevis ställt till viss man eller order en särskild legitimationsregel som innebär att den som innehar beviset och enligt föreningens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen i fråga är likställd med den som enligl 13 § andra stycket skuldebrevslagen förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Detta innebär atl den som innehar ett sådant bevis kan legitimera sitt innehav antingen i enlighet med 13 § andra stycket skuldebrevslagen eller genom föreningens påskrift på beviset om alt han är ägare till förlagsandelen. Denna sistnämnda möjlighet kan få praktisk betydelse t. ex. när beviset tillfallit någon genom arv eller något annal familjerättsligt fång. Förvärvaren kan då hos för-

Prop. 1983/84:84 53

eningen förete arvsskiftet eller någon annan handling som ulvisar förvärvet, varefter föreningen förser beviset med legitimerande påskrift. Fångeshandlingen behöver därefter inte företes vid framtida överlåtelse. Påskriften får betydelse även för en senare förvärvare genom att den har samma rättsverkan som en sådan skriftlig överlåtelse som avses i skuldebrevslagen. Som lagrådet påpekat kan föreningen bU skadeståndsskyldig, om den vid sin prövning av ett förvärvs giltighet förfar vårdslöst (jfr SOU I971:15 s. 166).

Lagrådet har i anslutning till den angivna bestämmelsen anfört atl den fått en otydlig utformning. Jag kan inte ansluta mig till detta. Motsvarande utformning finns i 33 § akfiefondslagen (1974:931) och i 3 kap. 6 § aktiebolagslagen (1975:1385) för samma regel. Det finns i stället anledning atl anta alt en annan utformning i föreningslagen än i de båda andra lagarna skulle ge upphov till oklarheter. Lagrådets ändringsförslag bör således inte genomföras.

16 g §

För den som överväger atl skjuta lill en förlagsinsats eller förvärva en förlagsandel är det givetvis av vikt att få reda på vilka övriga förlagsinsatser som finns och om tidigaste förfallodag för dessa liksom den rätt till utdelning som de medför. I paragrafen föreskrivs därför att dessa uppgifter skall förtecknas av föreningen. Det föreskrivs vidare alt förteckningen skall hållas tillgänglig för envar som vill ta del av den.

16 h §

Det kapital som tillförs en förening i form av förlagsinsatser hör liksom det kapilal som kommer från de vanliga medlemmerna till föreningens bundna kapital. Både för föreningen och för borgenärerna är del viktigt att det bundna kapitalet långsiktigt står till föreningens förfogande. I fråga om medlemsinsatserna gäller i princip att återbetalning inte får ske annal än i samband med atl en medlem avgår eller föreningen upplöses. Om en medlem har skjutit lill högre insatsbelopp än det obligatoriska, har han dock möjlighet alt under vissa förutsättningar få ut det överskjutande beloppet efter uppsägning.

I denna paragraf har tagits in bestämmelser om förutsättningarna för alt förlagsinsalskapital skall kunna betalas tillbaka. Enligt första stycket har innehavaren av en förlagsandel räll alt få ut insatsen tidigast efter fem år, om han skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg. Innehavaren behöver inte säga upp beloppet Just till femårsperiodens utgång. Någon ny femårsperiod börjar nämligen inte löpa om inte uppsägning sker, utan beloppel kan därefter när som helst sägas upp till betalning två år efler uppsägningen.

I andra stycket finns en bestämmelse om föreningens rätt att lösa in förlagsandelar. Bestämmelsen innebär att inlösen får ske sex månader efler skriftlig uppsägning, dock tidigast efter fem år.

Prop. 1983/84:84 54

Inlösen skall ske med förlagsinsatsens belopp. Beloppet får dock inte överstiga vad som av föreningens behållna tillgångar, utan anlitande av reservfonden, belöper på andelen i förhållande till övriga förlagsinsatser.

Tredje stycket innehåller också en hänvisning till 16 § 2 mom. för det fallet att en förening försätts i konkurs inom etl år efter återbetalning av förlagsinsatser. Hänvisningen innebär atl den som har fått tillbaka en sådan insats liksom den som har återfått en medlemsinsats kan bli skyldig att återbära beloppet om det behövs för att konkursborgenärerna skall få betalt för sina fordringar.

17 § 1 mom.

I paragrafen sägs bl.a. att till reservfonden alltid skall läggas vad medlem vid avgång ur föreningen inte återfår av sina insalser. I den nya lydelsen anges att detsamma skall gälla i fråga om förlagsinsatser, som inte fås ut vid inlösen.

18 §

Andra stycket innehåller bestämmelser om att utdelning i form av insatsränta inte får vara högre än tre procentenheier över diskontot. I paragrafen har tagils in en bestämmelse om att denna begränsning inte gäller utdelning på föriagsinsatser. Detta betyder dock inte att en förening har möjlighet att betala ut hur stor utdelning som helst på förlagsinsatser. De allmänna ramar som anges i paragrafens första stycke gäller även beträffande utdelning på förlagsinsatser. En ytterligare begränsning följer av bestämmelsen i Iredje stycket om att vinstutdelning inte får ske med så stort belopp att det strider mot god affärssed. Sker utdelning i strid mot denna paragraf gäller bestämmelserna i 19 §.

19 §

Ändringen i denna paragraf har tillkommit på förslag av lagrådet. Ändringen innebär att en innehavare av en förlagsandel som uppbär utdelning som verkställts i strid mot 18 § inte blir skyldig att återbetala denna om han var i god tro.

41 §

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om att förlagsinsatser och medlemsinsatser skall redovisas var för sig under bundet eget kapital.

43 §

I andra stycket finns en bestämmelse om att förvaltningsberättelsen skall innehålla uppgift om bl.a. vilka medlemsinsalsbelopp, som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligl beslämmelserna om medlems-insatser i 16 och 16 a §§. Paragrafen har kompletterats med en bestämmelse, som innebär att uppgift skall lämnas om de förlagsinsatser, som skall

Prop. 1983/84:84 55

ålerbelalas under de nästföljande två räkenskapsåren. Vidare skall uppgift lämnas om den rätt till utdelning som förlagsinsatserna medför. Detta innebär att utomstående kan få vissa uppgifter om förlagsinsatserna redan i förvaltningsberättelsen utan att behöva ta del av den förteckning som föreskrivs i 16 g §.

48 §

I denna paragraf har införts en bestämmelse om att en särskild revisor skall.kunna ulses på begäran av innehavare av förlagsandelar. I anslutning lill den nuvarande regeln om alt elt förslag om utseende av minoritetsrevisor skall ha biträtts av minst en tiondel av de röstberättigade har föreskrivits, all förlagsandelsinnehavarna skall företräda minst en tiondel av det inbetalda insatskapitalet för att kunna begära en minoritetsrevisor. Med det inbetalda insatskapitalet avses både medlemsinsatser och förlagsinsatser. Förlagsandelsinnehavarna får härigenom en självständig räll i förhållande lill medlemmarna att utse revisor. Högst en revisor får utses av vardera gruppen.

I fräga om revisor som utses på begäran av förlagsandelsinnehavare gäller samma regler som för annan minoritetsrevisor. Det betyder bl. a. att en sådan revisor, oavsett övriga revisorers mening, kan kräva att extra föreningsstämma utlyses enligt 58 §.

55 §

I paragrafens Qärde stycke anges i den nuvarande lydelsen, atl protokoll vid föreningsstämma skall hållas tillgängligt för medlemmarna. Som har nämnts i den allmänna motiveringen och som också berörs närmare i specialmotiveringen fill 69 § 1 mom. bör en innehavare av en förlagsandel ha rätt att klandra föreningsstämmobeslut på samma sätt som en medlem. I här förevarande paragraf, tredje stycket, har tagits in en föreskrift att stämmoprotokollet också skall hållas tillgängligt för innehavarna av förlagsandelar. Som anmärkts i den allmänna mofiveringen, kan det därutöver finnas anledning alt den som tillskjuter en förlagsinsats ställer särskilda villkor om insyn i föreningar.

69 §

Innehavare av förlagsandel har inte på grund därav möjlighel alt påverka föreningens verksamhet genom atl rösta på föreningsstämman.

Vad som beslutas på stämman kan emellertid vara av betydelse även för den som har satsat kapital i form av förlagsinsats. I denna paragrafs första moment har därför tagits in beslämmelser om att den som innehar en förlagsandel skall kunna väcka talan mot föreningen, även om han inte är föreningsmedlem. I första stycket har föreskrivits alt en förlagsandelsinnehavare liksom styrelsen, styrelseledamot eller föreningsmedlem skall på vissa grunder kunna klandra beslul, som har fattats på en för-

Prop. 1983/84:84 56

eningsstämma. I andra stycket i den nuvarande lydelsen finns en bestämmelse med den innebörden alt, om talan grundas på att beslutet inte tillkommit i behörig ordning eller endast kränker medlems rätt, talan skall väckas inom tre månader från beslutets dag. Denna bestämmelse har gjorts tillämplig också för det fall att ett beslut endast kränker förlagsanddsinne-havares rätt.

I fjärde stycket finns en särskild bestämmelse om sådan klandertalan, som grundas på att ett slämmobeslut strider mot bestämmelserna i 20 § första stycket om att en förenings tillgångar inte får användas för ändamål som uppenbarligen är främmande för föreningen syfle. Sådan talan får inte väckas annat än om de som för lalan utgör minst en tiondel av samtliga medlemmar. Eftersom talan av detta slag bör kunna väckas även av sädana innehavare av förlagsandelar som inte är medlemmar, har i paragrafen tagits in en kompletterande föreskrift om all sådan talan kan väckas om de som står bakom det företräder minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet.

I andra momentet, andra stycket, i den nuvarande lydelsen föreskrivs att domstols dom varigenom elt slämmobeslut undanröjs eller ändras också gäller för de medlemmar som inte fört talan. Denna föreskrift har gjorts fillämplig också beiräffande de förlagsandelsinnehavare som inte fört talan. Genom de föreslagna ändringarna i denna paragraf i förhållande till förslaget i lagrädsremissen har lagrådets synpunkter beaktats.

71 §

I denna paragraf finns bestämmelser om att en förening skall träda i likvidation, om antalet föreningsmedlemmar har gått ned under minimiantalet eller om det har inträffat något förhållande som medför att föreningen enligt stadgarna skall upphöra med sin verksamhet. Om en förening i sådant fall underlåter att träda i likvidation, har en styrelseledamot eller föreningsmedlem enligt andra stycket rätt att ansöka hos domstol om att föreningen skall förklaras skyldig alt träda i likvidation. Eftersom en underiåtenhel att träda i likvidation kan vara av betydelse även för ickemedlemmar som har satsat kapital i form av förlagsinsatser, har i paragrafen införts en möjlighet också för innehavare av förlagsandelar att göra en sådan ansökan.

83 §

Paragrafen har kompletterats med en föreskrift med innebörd, att förlagsinsatskapitalet skall anges särskilt när uppgift om insatskapitalels storlek lämnas vid upprättande av redovisningshandlingar i samband med likvidation.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om skifte av tillgångarna vid en

Prop. 1983/84:84 57

förenings upplösning. I första stycket sägs att, sedan skulderna betalts eller medel därtill avsatts, återstoden skall skiftas. I 16 b § anges vilken räll förlagsandelsinnehavarna har vid skiftet. I tredje och Qärde styckena i förevarande paragraf finns bestämmelser om tidsbegränsning av medlemmarnas möjlighet att göra gällande anspråk på grund av ett skifte. Dessa beslämmelser har i den nya lagen gjorts tillämpliga på förlagsandelsinneha-

94 §

En konkurs leder inte automafiskt till föreningens upplösning om det finns överskott. Det ankommer i ett sådant fall på föreningen själv att avgöra om den skall fortsätta verksamheten eller träda i likvidation (om inle likvidation beslutats före konkursen).

I paragrafens nya lydelse anges alt, om det finns förlagsinsatser i ett sådant fall får beslut som nyss sagts inle fattas förtån tidigast fyra veckor efter det att registrering och kungörelse skett om konkursens avslutande. Innehavarna av förlagsandelen får inom tre veckor säga upp insatserna till omedelbar inlösen. Om överskottet inte räcker till full betalning av samfiiga förlagsinsatser, utgår belalning av de uppsagda förlagsinsatserna i förhållande till insatsernas storlek. Därefter fortgår förfarandet om del fortfarande finns överskott. Annars anses föreningen upplöst.

116 §

Förbehåll som avses i denna paragraf är myckel vanliga. Man kan räkna med all förbehåll om skiljeförfarande också kan komma att finnas i fråga om innehavare av förlagsandelar. Paragrafen har därför kompletterats med hänsyn därtill.

Ikraftlrädandebestämmdser

Ändringarna i föreningslagen förslås träda i kraft tre veckor efter den dag då lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2.4 Kooperativ utveckling

2.4.1 Kooperativt råd

Kooperativ verksamhel spänner över ett vill fåll av samhälleliga aktiviteter. Inom vissa delar finns starka kooperativa organisationer medan det inom andra områden ofta saknas erfarenheter av kooperativ verksamhet. Enligt kooperationsutredningen försvårar detta en bred kooperativ utveckling. Utredningen anser därför alt etl organ för stöd till kooperativ utveckling bör skapas. Organet - rådet för kooperativ utveckling - skall vara ett samhälleligt/kooperativt samverkansorgan. Rådet skall ha ett samordnande ansvar för samhälleliga insatser för kooperationens utveckling i Sverige.

Prop. 1983/84:84 58

Enligl ulredningen skall rådet organisatoriskt byggas upp av statsmakterna i samråd med kooperationen. Staten och kooperationen skall vara huvudmän. Rådet skall ha en ställning som självständig myndighet med en av regeringen utsedd partsammansatt slyrelse, egel sekretariat och egen av statsmakterna fastställd budget.

Rådets verksamhet skall enligt utredningens förslag endast i begränsad omfattning bedrivas med egna fasta resurser. I största möjliga utsträckning skall verksamheten utnyttja de personella och organisatoriska resurser som finns inom kooperationen. Verksamheterna avses bedrivas främst inom områdena information, forskning och utbildning samt genom utvecklingsåtgärder.

Beträffande informationen bör rådet ha kartläggnings-, samordnings-, inifierings- och finansieringsfunklioner. För informationsinsatser av olika slag beräknar utredningen ett årligt anslag om ca 3,7 milj. kr., varav ca 700000 kr. för utvecklandet och publicerandet av en kooperativ årsbok.

Utredningens förslag rörande forsknings- och utbildningsåtgärderna behandlas i annat sammanhang.

Den primära uppgiften för rådet för kooperafiv utveckling är enligl kooperafionsulredningens förslag att verka för utveckling av ny och befintlig kooperation. Enligt förslagel skall rådet tillsammans med frislående resurser kunna bedriva visst kartläggnings- och analysarbete liksom även rådgivningsverksamhet i etableringsfrågor. För dessa ändamål beräknar utredningen att rådet behöver en medelstillgång på 1,7 milj. kr. per år. Enligt utredningens förslag skall rådet också kunna disponera elt särskilt belopp om 5 milj. kr. för lån till kapitalinsatser i särskilda fall.

Utredningen föreslår atl rådet skall organiseras med en kanslichef samt ett tiotal handläggare. Dessutom tillkommer assistent- och biträdespersonal. Ulredningen uppskattar rådets förvaltningskostnader till ca 2,8 milj. kr.

Del stora flertalet remissinstanser är avvisande eller tveksamma lill utredningens förslag. Detta gäller bl.a. samtliga kooperativa organisationer, som anser att en stailig myndighet av föreslagen typ skulle sakna den nödvändiga anknytningen till den kooperativa rörelsen. Elt organ av föreslagen typ skulle också dra alltför stora resurser i form av fast personal. De kooperativa organisationerna betonar emellerfid behovet av etl förbättrat samrådsförfarande mellan kooperationen och stat och kommun.

För egen del vill Jag anföra följande. Förändringar i en kooperativ verksamhet måste baseras på önskemål om förändringar från medlemmar i den kooperativa organisationen. På samma sätt måste utvecklandet av en nya kooperafiv verksamhet initieras och drivas av enskilda människor med vissa gemensamma mäl.

Det är som Jag nyss har anfört av väsentligt allmänt intresse att såväl befintlig som ny kooperativ verksamhet utvecklas. Detta bör ske jämsides med näringsverksamhet som bedrivs i andra former och under så likvär-

Prop. 1983/84:84 59

diga betingelser som möjligt. När del gäller samhällets ålgärder för att främja näringslivels utveckling har emellerfid, som kooperationsutredningen visat, kooperationen i vissa avseenden diskriminerats. Detta gäller exempelvis, somjag tidigare framhållit, beiräffande kapitalförsörjningen. Det gäller emellertid också på andra områden av betydelse för en kooperafiv utveckling. Jag delar därför kooperationsutredningens uppfattning att behov föreligger av etl organ för kooperativ utveckling.

Mot bakgrund av vad Jag nyss har anfört om att ansvaret för kooperativ utveckling främst ligger hos de kooperativa organisationerna själva, bör organet inte ges karaktären av en självständig myndighet utan ha formen av ett rådgivande samrådsorgan.

Jag kommer därför atl i annal sammanhang senare idag föreslå regeringen att ett kooperativt råd inrättas. För riksdagens information vill Jag emellertid redogöra för huvuddragen av rådets organisation och uppgifter.

Rådet kommer alt knytas lill industridepartementet. Som ledamöter i rådet avses företrädare för kooperativ verksamhet samt forskare och ekonomer med kooperativ inriktning att förordnas. Till rådet bör även knytas representanter för departement med anknytning till kooperativ verksamhet.

Rådets huvuduppgift avses vara att i samarbete med kooperationen stimulera utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperativ verksamhet. Med kooperativ verksamhel menar Jag sådan verksamhet som i allt väsentligt grundar sig på de kooperativa principer, somjag tidigare har redogjort för. Rådet skall vidare samordna handläggningen av kooperativa frågor samt utgöra en kontaktyta för kooperationen gentemot regeringskansliet.

Stimulansåtgärderna bör i enlighet med utredningens förslag huvudsakligen omfatta information saml vissa former av utvecklingsstöd. Även åtgärder med anknytning lill forskning och utbildning skall kunna komma ifråga. Åtgärderna bör huvudsakligen drivas i form av projekt som till lika delar bekostas av rådet och kooperationen. Kostnaderna för rådets verksamhet bör belasta industridepartementets kommittéanslag. Jag beräknar dessa kostnader till högst 1,2 milj. kr. per budgetår.

En speciell uppgift för det kooperativa rådet blir att fungera som referensgrupp vid användningen av de 3 milj. kr., som regeringen tidigare denna dag anvisat lill Kooperativa Institutet för att bidra till atl utveckla och stimulera kooperativ verksamhet bland arbetslös ungdom under 25 år. Bland ungdomar finns elt stort intresse för de möjligheter som kooperativt organiserade initiativ kan erbjuda för att ta till vara viljan till egen aktivitet och gemensamt ansvar. Det är viktigt bl.a. med hänsyn till den höga ungdomsarbetslösheten att genom utbildning, informafion, rådgivning m. m. stimulera och stödja detta intresse bland ungdomar. Etl stöd från redan etablerad kooperativ verksamhet är därvidlag betydelsefullt. Rapportering om verksamheten och resursanvändningen skall ske löpande. En första utvärdering av projektet bör ske inom ell år och en slutrapportering

Prop. 1983/84:84 60

med redovisning av erfarenheter och resultat bör ske när projektet är avslutat.

Utredningen har även föreslagil att utvecklingsåtgärderna skall omfatta speciella lån till kapitalinsatser. Enligt min mening kan behovel av krediter till kooperativa företag täckas av befintliga kreditformer. Rådet skall därför inte kunna vidta stimulansåtgärder av detta slag.

Rådets verksamhet kommer delvis att sammanfalla med nuvarande uppgifter för den delegation för arbetskooperationen som regeringen bemyndigades tillkalla år I98I. Delegationens arbete kommer därför i tillämpliga delar alt integreras i det nya rådels verksamhet och därefter upphöra. Jag kommer senare all redogöra för vissa frågor rörande arbetskooperationen.

2.4.2 Forskning och kooperativ verksamhel

Efter samråd med statsrådet I. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet vill Jag anföra följande. I kooperafionsulredningens betänkande framhölls den viktiga roll som kooperationen spelar inom olika delar av det svenska samhället. Samtidigt är dock kunskaperna om kooperationens egenskaper, omfattning, struktur och problem bristfälliga och svårigheterna all finna tillräckliga data om kooperationen är stora. Den kooperativa forskningen, dvs. forskningen om och utvecklingen av kooperativ teori, teknik och tillämpning, är obetydlig och otillräcklig. Generellt sett är de tillgängliga samhälleliga resurserna för kooperativ information, utbildning, forskning och utveckling mycket små Jämfört med de samhälleliga resurser, som slår till andra företagsformers förfogande.

Utredningen framhöll vidare atl forskning om kooperationen är eftersatt i Sverige i Jämförelse med många andra länder.

I utredningens betänkande redogjordes för statsmakternas inställning till forskning och undervisning om kooperationen. Under 1970-talet diskuterades frågan i riksdagen elt antal gånger med anledning av flera motioner. Bl.a. väcktes en mofion av Hans Alsén m.fl. (1978/79:730), där bl.a. en professur med kooperafiv inriktning föreslogs bli inrättad. Frågan remitterades till elt antal centrala och lokala högskolemyndigheter. Flertalet av remissinstanserna var negativa till inrättandet av en professur, men betonade behovet av ökad forskning om kooperationen.

Utbildningsutskottet uttalade efter remissbehandlingen att "utvecklingen av forskningen kring kooperationen - mot bakgrund av de uttalanden i frågan som statsutskottet och utbildningsutskottet gjorde åren 1970 resp. 1972 - gått sakta och att resurser av någon omfattning ännu inte avdelats för ändamålet.

Utskottet anser i likhet med motionärerna alt kunskaperna om kooperationen, både producent- och konsumentkooperationen, är bristfälliga och att ökad forskning inom området därför är angelägen. Enligt utskottets mening bör en systematisk uppbyggnad av forskning om kooperationen ske och resurser avsättas för ändamålet.

Prop. 1983/84:84 61

Flera remissinstanser är tveksamma till den form för förstärkning av forskningsområdet som förespråkas i motionen. Kooperationen är ett område, menar de, som kan studeras från flera olika perspektiv. Forskning om kooperationen hör därför hemma inom flera olika ämnesområden. Bindning av resurser till en enda professur kan medföra att forskningen koncentreras fill ett enda ämnesområde. Utskottet delar denna uppfattning och menar att det är en fördel om forskare från olika ämnesområden kan delta i forskning om kooperationen och om samverkan mellan dem kan underlättas. En förstärkning av forskningsområdet bör därför ske i former som medger en sådan samverkan. En professur bör enligt utskottets mening aktualiseras först på längre sikt.

En förstärkning av ett forskningsområde pä det sätt utskottet förordar är möjlig utan all särskilda medel härför anvisas av riksdagen. Del ankommer på de forskningsplanerande myndigheterna att i sitt arbete göra de avvägningar som är nödvändiga."

Uttalandel antogs av riksdagen.

I anslutning till mofioner 1980 och 1981 föreslogs "all ett förslag till forskningspolitiskt program om kooperationen som företagsform, idé och folkrörelse" borde föreläggas riksdagen i den forskningspolitiska propositionen som hade aviserats till våren 1982. Framställningarna föranledde utbildningsutskottet atl i sitt utlåtande 1981 uttala att forskningsrådsnåmn-den tog upp dessa frågor i samband med sitt uppdrag atl göra prioriteringar i forskningsverksamheten.

Kooperationsulredningens förslag vad beträffar forskning om kooperativ verksamhet kan sammanfattas sålunda.

- Vissa särskilda åtgärder vidtas för att inom ramen för befintligt forsknings- och utbildningssystem bygga upp en kontinuerlig forskning och undervisning om kooperationen.

- För forskningen utvecklas ett forskningsprogram som bygger på samverkan mellan olika forskningsinstitutioner enligt en särskild s. k. matrismodell. Forskare från olika discipliner, som är engagerade i forskning om kooperativ verksamhet, knyts fastare till kooperationsforskningen genom ett program, som finansieras av bl.a. humanistisk-sam-hällsvelenskapliga forskningsrådet (HSFR), forskningsrådsnämnden (FRN) och dess delegation för folkrörelseforskning samt riksbankens Jubileumsfond. Via projektstöd skulle dessa organ kunna bygga upp en sammanhållen kooperationsforskning.

Utredningen föreslog vidare att ovan nämnda forskningsfinansiärer skulle bilda en samrådsgrupp för diskussion om gemensamma former och förslag till åtgärder för etl ökat stöd till kooperaiionsforskningen. I della sammanhang borde en bred krets av intressenter höras. Ett samordnande ansvar för planeringsarbetet borde läggas på forskningsrådsnämnden och/ eller dess delegation för folkrörelseforskning.

Samrådsgruppen skulle enligt utredningen kunna vara en sammanhål-

Prop. 1983/84:84 62

lande punkt för den föreslagna matrisorganisationen, men man borde också överväga att knyta en begränsad sekrelerarfunktion till någon eller några av de i matrisen ingående institutionerna. Detta skulle leda till en högre ambitionsnivå av matrismodellen och till det alternaliv för organisalionen som utredningen i första hand förespråkar, nämligen en matrismodell kombinerad med ett anlal tjänster, närmare bestämt tre forskartjänster.

Enligt utredningens förslag skulle forskningen således finansieras genom forskningsråden.

Av remissbehandlingen av utredningens förslag vad beträffar forskning om kooperationen framgår att stor enighet råder om behovet av ökade forskningssatsningar. De flesta remissinstanser tillstyrkte också förslaget att ge FRN ell särskilt ansvar för att i samråd med övriga berörda utveckla kooperationsforskningen i Sverige. FRN sade sig vara villigt atl ta på sig denna uppgift.

Många remissinslanser var däremot kritiska till att avsätta medel för särskilda forskartjänster med inriktning på kooperationen. Först när elt program hade utvecklats borde ställning tas lill inrättande av tjänster.

Sedermera har forskning om kooperationen även behandlats i proposition 1981/82:106 Om forskning m.m. Dåvarande utbildningsministern framhöll bl. a. atl "forskning av detta slag så långt möjligt bör förläggas till högskolan. Forskning om kooperationen utgör exempel på ett mångveten-skapligt område. Den har också enligt min mening stor samhällsrelevans. Jag vill erinra om FRN:s uppgift att svara för initering och planering, bl. a. av tvärvetenskaplig forskning och forskning med stor samhällelig betydelse. Jag Utgår därför från alt FRN beaktar behovet av forskning om kooperationen."

Jag vill med anledning av tidigare ställningstaganden från riksdag och regering och med anledning av utredningens förslag anföra följande.

En förstärkning av forskning om kooperativ verksamhet är angelägen. Ökad forskning om kooperativ verksamhet kan vara av betydelse för kooperationens möjligheter att vidareutvecklas som förelagsform och som samhällsidé.

Även om behovet av forskning är störte än nuvarande omfattning är det viktigt att den forskning som inletts på skilda håll i landet tas till vara och vidareutvecklas. Ett första steg är således atl klargöra var och med vilken inriktning forskning av detta slag bedrivs. Pä basis av denna information kan förslag lill åtgärder för att främja forskningen utarbetas. En sådan ansats bör kunna föra med sig att resurserna utnyttjas på ett effektivt säll. Detta är viktigt inle minst med tanke på att insatserna måste finansieras inom ramen för redan befintliga resurser.

I utredningen redogjordes något för formerna för kooperationsforskningen i vissa andra länder. Det finns all anledning att också ta reda på vilken typ av forskning som försiggår och om resultaten av denna forskning kan

Prop. 1983/84:84 63

tillgodogöras i utvecklingen av den svenska kooperafionsforskningen. Detta gäller inte minst de nordiska länderna.

I sitt yttrande över kooperafionsutredningen förklarade sig FRN beredd all undersöka förutsättningarna för och bidra till att utveckla kooperations-forskningen i Sverige. Andre remissinstanser ansåg det också vara lämpligl att ge FRN ett samordnande ansvar för denna forskning.

FRN och dess delegation för folkrörelseforskning har under flera år givit stöd till forskning om kooperativ verksamhet. Med anledning av kooperationsutredningens betänkande och av vad föredragande statsrådet anförde i prop. 1981/82:106 har en kommitté för kooperationsforskning inrättats inom FRN.

Det förefaller naturligt att FRN med hjälp av denna kommitté fortsätter det arbete atl utveckla kooperaiionsforskningen i Sverige som redan har inletts. Jag utgår från att FRN härvid kommer att beakta kooperafionsulredningens förslag. Statsrådet I. Carlsson kommer i annat sammanhang att föreslå regeringen att ge FRN i uppdrag alt senast den 1 september 1984 redovisa ålgärder för att främja kooperationsforskningen.

Jag har också erfarit atl de kooperativa organisationerna är beredda att ställa medel till förfogande för inrättande av en professur med kooperativ inriktning. Delta är enligl min mening mycket glädjande eftersom det gör det möjligt atl få en fasl bas för utvecklingen av forskning om kooperationen som företagsform. Det stämmer väl överens med vad som anförts i propositionen 1981/82:106 Om forskning m.m., atl myndigheter och andra organ bör ta elt ansvar för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden för forskning som svarar mot deras behov. En bas för forskningen i form av en professur kan tillsammans med projektanslag från forskningsfinansierande organ verksamt bidra till att utveckla kooperationsforskningen. Frågan om professurens inrättande och dess närmare inriktning bör bestämmas bl. a. i samråd med de kooperativa organisationerna sedan prövning skett och erfarenheter vunnits av FRN:s redovisning.

2.4.3 Kooperationens roll i biståndssamarbetet

Efter samråd med chefen för utrikesdepartementet vill Jag anföra följande. Målet för svenskt bistånd på kooperationens område är att stödja de u-länder som önskar skapa en kooperation som kan fungera som en dynamisk utvecklingsfaktor främst inom Jordbruk och handel, men även inom småindustri, bostadsförsörjning liksom annan tjänsteproduktion och tjänsteförmedling. De svenska insatserna bör bidra till att göra mottagarlandets kooperativa i"örelse självständig och utvecklingsbar, med fast förankring bland breda medlemslager. Kooperationen bör eftersträva att uppnå en ekonomisk och social utveckling i demokratiska former; särskilda ansträngningar bör göras för kvinnornas medverkan. Bistånd via enskilda organisationer utgör en av hörnstenarna i samarbetet mellan Sverige och u-länderna och Jag anser att kooperationen har en viktig roll alt fylla i detta samarbete mellan folkrörelser i Sverige och mottagarländerna.

Prop. 1983/84:84 64

Biståndet till kooperativa rörelser i u-länderna lämnas främst genom Internationella Kooperativa Alliansen (IKA) och Swedish Cooperative Center (SCC). Till SCC är ett flertal kooperativa organisationer anslutna. Under verksamhetsåret 1979/80 erhölls 2,6 milj. kr. genom insamlingar från medlemmarna samt 12 milj. kr. genom anslag från SIDA.

Kooperationens styrka i biståndssamarbetet är aktiv medverkan och samarbete mellan människor. För alt tillfullo utnyttja kooperationens möjligheter är del nödvändigt atl aktivera medlemmarna så att föreningarna får en fungerande ekonomisk demokrati. De behöver, liksom de anställda, upplysning. Den svenska kooperationens bistånd har därför varil till stor del inriktat på att utbilda kooperatörer i u-länderna, så att de själva skall kunna skapa en stark kooperativ rörelse. Den svenska kooperationen har också kompetensen att ge delta stöd. Folkrörelsetraditionen inom utbildning, framför alh vuxenutbildning, har gett oerhört värdefulla erfarenheter och kunskaper som kan utnyttjas i biståndsarbetet.

Som komplement till utbildningsinsatser på lokal och regional nivå ordnas internationella kooperativa seminarier i Sverige för särskill inbjudna kooperativa ledare från mottagarländerna. Dessutom gör SCC studieprogram för enskilda u-landskooperatörer som besöker Sverige. SCC har även under flera år bistått mollagarorganisationerna med konsultstöd för att genomföra planering och utredningar. Utöver rena utbildningsinsatser ger SCC ett finansiellt stöd till utbildningsprojekt startade och genomförda av mottagarnas riksorganisationer. Detta har ofta visat sig vara en förutsättning för att stora utbildningsprogram skall kunna genomföras.

Förutom biståndsverksamhet utför SCC och dess medlemsorganisationer ett betydande upplysningsarbete om u-landsproblem och bistånd bland medlemmar och anställda. SCC försöker också sprida kunskap om u-länderna och deras problem och behov, om orsakerna bakom problemen, om svenskt bistånd samt om del kooperativa biståndet.

Folkrörelserna och därmed kooperationen har en viktig roll att fylla i arbetet för atl åstadkomma en utjämning i världen genom ekonomisk och social utveckling i u-länderna. Den biståndsverksamhet som kooperationen bedriver når direkt till människorna i mottagarländerna, ofta lill de mest utsatta grupperna.

Kooperationen bygger upp nya organisationer och institutioner i u-länderna. Utveckling i demokratisk riktning förslärks genom kooperationens arbete. Det gäller både inom föreningarna och föreningarnas roll i samhället att tillvarata de sämst ställdas intressen. Genom dessa nya organisationer och institutioner.skapas förutsättningar för etl störte och mer aktivt folkligt deltagande i de samhälleliga beslutsprocesserna i u-länderna.

Genom aktiviteter bland sina medlemmar bidrar kooperationen till att engagera fler människor i Sverige i arbetet för alt understödja utveckling i u-länderna. De egna insamlingarna bidrar även till att öka resursflödet från

Prop. 1983/84:84 65

de rika länderna till de fattiga. Kooperationens arbele och engagemang bidrar till ökad kunskap om u-länderna och deras behov och förståelse för de bakomliggande problemen bland allmänheten i Sverige.

Jag finner alt den biståndsverksamhet som bedrivs av kooperationen utgör elt vikfigt komplement till det bilaterala statliga biståndet och utgör en värdefull insats för u-länderna och för bislåndsintresset i Sverige. Jag vill också betona den roll som kooperationen har när det gäller att med biståndet nå de mest utsatta grupperna i u-länderna. Jag vill gärna förorda att ytterligare ansträngningar görs för att nå de fattiga och undersysselsatta på landsbygden och i städerna och för alt öka kvinnornas medverkan. Jag välkomnar kooperationens strävan att också göra insatser för internationell handel mellan kooperation i i-land och u-land. Jag förordar vidare alt utvecklingen mot samarbete rörelse-till-rördse utvecklas vidare.

2.4.4 Arbetskooperation

Jag övergår nu till att redogöra för vissa frågor rörande arbetskoopera-fion som bl.a. handläggs inom ramen för delegationen för arbetskooperation (I 1981; B).

Inom delegationen bedrivs alltsedan starten den 1 Juli 1981 en försöksverksamhet med slöd till personalägda företag. Med etl personalägt företag avses etl företag med minst fem anställda som också är delägare, och där minst hälften av de anslällda äger minst hälften av aktie/insatskapitalet. Ägandet skall dessutom vara Jämnt fördelat mellan de anställda delägarna. Försöksverksamheten skall pågå t. o. m. budgelårel 1986/87 och riktar sig till företag inom de regionala utvecklingsfondernas målgrupp. Statens industriverk leder försöksverksamheten och har fastställt vissa regler för stödet. Sålunda kan bidrag lämnas med totalt 100000 kr. för insatser i samband med att ell personalägt företag bildas. Syftet med försöksverksamheten är att få belyst de särskilda problem som är förknippade med att bilda och driva personalägda förelag, och vilka ålgärder som bör vidtas för att dessa företag skall kunna verka på samma villkor som tradifionelll ägda företag. En utvärdering av verksamheten har påbörjats av industriverket.

Intresset för att bilda och driva personalägda förelag har ökat under de senaste åren. Under tiden 1979-1982 har antalet företag fördubblats. I dag finns ca 120 personalägda företag inom tillverkningsindustrin och byggnadsverksamheten. En analys av etableringarna visar alt de offensiva elableringama har ökat avsevärt. Personalägda företag är således inte längre enbart en företagsform som aktualiseras när ett företag befinner sig i kris och arbetstillfällena är i fara. Mer än en tredjedel av de företag som i ,dag är personalägda har kommil till genom "avknoppning" från etl störte företag, i samband med ett generationsskifte eller som en helt ny etablering. Möjligheterna att i det personalägda företaget kombinera ägande och anställning har i ökad utsträckning tagits till vara. Statistiken visar också att lönsamheten i hela beståndet är förhållandevis god i Jämförelse med andra 5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 66

företag. Soliditeten, likviditeten, etc. i dessa förelag avviker inte nämnvärt från vad som gäller småföretag i allmänhet. Orsaken till denna situation kan delvis sökas i det stöd i form av konsulibidrag som de personalägda företagen kan erhålla inom ramen för försöksverksamheten. På det sättet kan expertkunnande tillföras både i samband med förelagsstarten och i redan etablerade företag, t. ex. i form av utbildning. I regel är del så att Just det sätt på vilket etableringen sker kommer att bli avgörande för om företaget kommer att bestå som personalägt i framtiden.

Samtidigt som antalet personalägda företagsetableringar har ökal har naturligtvis sådana företag också lagts ner. Antalet konkurser eller nedläggningar är dock få. Vanligare är att företagen efter en kortare tid lever vidare i en annan form, l.ex. genom uppköp av ett annat företag. Den personalägda företagsformen har i dessa fall blivit en tillfällig lösning på en situafion som i annat fall skulle ha resulterat i arbetslöshet.

Det engagemang och enskilda initiativ som genomsyrat dessa situationer är från samhällssynpunkt mycket viktigt och måste tas till vara. Samfidigt vill Jag särskilt betona vikten av att företaget redan från starten får en sådan form att det har realistiska möjligheter att beslå som personalägt. Min uppfallning är alt Just i den situationen har försöksverksamheten en stor funktion atl fylla.

En fråga som särskilt har uppmärksammats är de problem som kan uppkomma i samband med delägarkretsens förändring i det personalägda företaget och de anställdas möjligheter att samtidigt behålla kontrollen i företaget. För företag som valt associafionsformen ekonomisk förening är detta inget problem, särskilt inte om de förslag genomförs, som Jag nu föreslår riksdagen rörande kooperationens kapitalförsörjning, m. m. Flertalet av de personalägda förelagen drivs emellerfid i aktiebolagsform. Skälet till detta är att en stor del av de personalägda företagen tidigare har bedrivits i form av akfiebolag. I sådana personalägda företag kan vissa problem uppstå vid in- och utträde. Akfiebolagslagen är inte utformad för att uppfylla det personalägda företagels krav att de anställda skall kontrollera företagel och alt ägandet skall vara Jämnt fördelal mellan de anställda. Etl annal problem i det sammanhanget är alt den tidpunkt vid vilken en person lämnar företaget inle alltid sammanfaller med nyanställning av en annan. I samband med nyemission kan liknande problem uppstå.

Genom ett indirekt ägande kan aktiebolagsformen dock anpassas till det personalägda företagels behov. Detta kan ske genom att det rörelsedrivande aktiebolaget ägs av en nybildad ekonomisk förening eller en ideell aktieägarförening. Föreningens syfle är att förvalta företagets akfier och fylla funktionen som mellanhand i samband med succession i företagets ägarkrets.

För att uppfylla föreningens behov av rörelsekapital i samband med succession, nyemission etc. har frågan om möjligheten att erhålla lån från det rörelsedrivande bolaget kommit upp. I en promemoria som har upprat-

Prop. 1983/84:84 67

lats av delegationen för arbetskooperation (1983-11-07) har redovisats förslag lill åtgärder som gör det möjligt för personalägda företag att lämna lån i dessa situationer. Promemorian remissbehandlas f. n.

I fråga om associationsformen för de personalägda företagen vill Jag anföra följande. Flera associationsformer förekommer bland personalägda företag, såväl aktiebolag som ekonomisk förening och stiftelse. Flertalet är aktiebolag av skäl som har nämnts tidigare. Genom indirekt ägande kan frågor rörande succession och expansion lösas smidigt. Den ekonomiska föreningsformen är egentligen den naturligaste formen, eftersom de kooperafiva principerna finns inbyggda i den. Föreningsformen är i första hand avsedd för personassociationer och därmed mindre vanlig och inte alltid accepterad för kapitalassociationer. Om de förändringar genomförs, som dels nu är föreslagna i fråga om kapitalförsöijningen för kooperafionen och som dels övervägs i kooperafionsutredningen angående ny lagstifining för ekonomiska föreningar, kommer den ekonomiska föreningsformen all bli mer attraktiv för personalägda företag. Mot den bakgrunden och med tanke på de personalägda företagens alltjämt marginella betydelse för ekonomin som helhet, anser Jag inte att del är befogat alt överväga en helt ny associationsform för dessa företag.

Sammanfattningsvis anser Jag att företagsformen är ett mycket intressant och värdefullt inslag i ekonomin, dels för atl öka mångfalden (olika typer av förelag) och dels som en del i utvecklingen av den ekonomiska demokratin. Arbetet i delegationen för arbetskooperation har hitfills kretsat kring de personalägda industriföretagen. Erfarenheterna visar att den personalägda företagsformen har de bästa förutsättningarna att lyckas i mycket små företag med relativt okomplicerad fillverkning med låg kapitalintensitet. Gemensam utbildningsgrund och intresseinriktning är också faktorer som kan bidra positivt till en gynnsam utveckling av företagsformen. Mot den bakgrunden bör det fortsatta arbetet omfatta även andra områden där de kooperativa idéerna har goda möjligheter att utvecklas. Elt led i detta arbete är den försöksverksamhet som Kooperafiva institutet bedriver på uppdrag av delegationen för arbetskooperation. Verksamhetens syfte är att ge råd, information och utbildning till grupper som kan komma att bilda kooperativ inom andra områden än tillverkning, l.ex. inom tjänstesektorer.

Inte minst bland ungdomar finns, som Jag tidigare har anfört, ett stort intresse för de möjligheter som kooperativt organiserade inifiativ kan erbjuda för alt ta till vara viljan fill egen aktivitet och gemensamt ansvar. Det är viktigt bl.a. med hänsyn fill den höga ungdomsarbetslösheten att genom utbildning, information, rådgivning m. m. stimulera och stödja detta intresse bland ungdomar. Ett stöd i detta arbete från redan etablerad kooperativ verksamhet är betydelsefullt. Mot denna bakgrund har regeringen i dag beslutat anvisa 3 milj. kr. till Kooperafiva institutet för att bidra till att utveckla och sfimulera kooperafiv verksamhet bland arbetslös

Prop. 1983/84:84 69

Bilaga l.l

1 Sammanfattning av direktiv, utredning och förslag

Efter motion beslöt riksdagen 1976 atl hemställa hos regeringen all frågan or'r'r kooperationens ställning i näringslivet skulle utredas. Efter föredragning av industriminister Nils G .Usling beslöt regeringen 1977 atl den begärda utredningen, kooperationsulredningen, skulle tillkallas.

Ll Direktiv

1 kooperationsulredningens direktiv' Kooperationen och dess roll i samhället framhålls inledningsvis all kooperationen spelar en viktig roll inom olika delar av det svenska samhället. Det konstateras dock att ä\en om de kooperativa företagen, liksom de statliga, inom \issa sektorer har en stor omfattning och en viktig funktion, är det svenska näringslivel i huvudsak grundat på privat förelagsamhet.

Vidare konstaleras all näringslivet präglas av snabb strukturomvandling samt krav på demokratisering och decentralisering. 1 anslutning härtill sägs också att de traditionella kooperativa grundsatserna i flera avseenden synes kunna tjäna som riktlinjer för handläggningen och lösningar a\ väsentliga näringspolitiska problem. Under dessa förhållanden är del frän samhällets synpunkl angeläget atl den kooperativa företagsfomien utvecklas som ett livskraftigt alternativ och komplement till både den privata och statliga företagsformen. Mot denna bakgrund specificeras sedan utredningsuppdraget.

Med anledning av att den samlade kooperationen inte tidigare \ aril föremål för någon närmare kartläggning och analys uppdrogs ål ulredningen all inledningsvis göra en sådan, Däruiöver anges sju specialområden som särskill bör behandlas,

De.s.sa är

n kooperationens roll i omvandlingen av samhället

D kooperationens konsumenlpoliliska betydelse

D jämförelse mellan kooperationens och övriga företagsfomters villkor

D kooperationens kapitalförsörjning

D kooperationens sociala ansvar- förutsättningar och konsek\'en,scr

D kooperationen och demokratiseringen av näringslivet

D kooperationens internationella roll

' Rcdovisiis in cstenso i

Prop. 1983/84:84 70

Inom dessa områden har vissa specialfrågor nämnts eller andra preciseringar gjorts. Sålunda nämns att tillkomsten av nya företag på kooperativ grund, dvs. bl, a, arbetskooperativa företag, bör uppmärksammas. På kapitalområdet bör möjligheterna att underlätta de kooperativa företagens uppbyggnad av eget kapilal uppmärksammas. Även kooperationens särbehandling i finansierings-hänseende genom gällande regler och etablerad praxis skall undersökas. När det gäller den iniemationella rollen anger direktiven att både den handelspolitiska och den biståndspolitiska aspekten skall behandlas.

Kooperationens skattefrågor undantogs uttryckligen i 1977 års direktiv. Efter en gemensam hemställan från Kooperativa förbundet och Lantbrukarnas Riksförbund till chefen för industridepartementet utfärdades 1979-02-08 tilläggsdirektiv' i denna fråga. Enligt dessa är kooperationsutredningen oförhindrad att vid behandlingen av kooperationens kapitalförsörjning även ta upp sådana skattefrågor som hör samman med kapitalförsörjningen.

F'rågan om kooperationens associationsrättsliga ställning regleras genom lagen om ekonomiska föreningar. Frågan om en eventuell ändring av denna lag togs inte upp i 1977 års direkfiv. Den har dock aktualiserats under uiredning.sarbeiets gång och därför anmälts till chefen för industridepartementet. Med anledning härav har 1981-05-21 tilläggsdirektiv utfärdats.' Enligt dessa skall kooperationsutredningen söka klargöra vad som kan anses utgöra kooperationens egna förutsättningar inom det associationsrällsliga området. Med detta som utgångspunkt skall utredningen utforma förslag till lagstiftning om kooperativa ekonomiska föreningar.

1.2 Utredningsarbetet

Utredningens uppdrag spänner över ett vitt och i flera avseenden obearbetat område. Även om de ideologiska grunderna förkoojjerationenär väl kända är de teoretiska förutsättningarna i flera viktiga hänseenden outvecklade. Till detta kommer också att konkreta data om befintlig kooperation är svåröverskådliga och bristfälliga. Med detta följer att en utvärdering av kooperationens resultat och möjligheter stöter på betydande svårigheter.

Mot denna bakgrund har utredningen i ett första utredningsskede lagt ned ett omfattande arbete på kartläggning och analys av den befintliga kooperationen. Detta har i huvudsak gjorts inom kooperationsutredningens sekretariat med bistånd från de koopjerativa organisationerna och med anlitande av bl. a. särskilt framtagen och bearbetad statistik. Resultatet redovisades i ulredningens första delbetänkande, SOU 1979:62 Kooperationen i Sverige.

Jämsides med kartläggningsarbetet tog utredningen initiativ till och engagerade ett antal forskare för studier av vissa särskilda kooperafiva frågeställningar

Ät pol mag Äke Gabrielsson uppdrogs sålunda 1977 att göra en studie om de löntagarägda företagens omfattning, struktur och problem i Sverige. En slutrapport. Löntagarägda foretag. Kartläggning av förekomst och några problem och deras lösningar, lämnades lill utredningen i böljan av 1980.

' Se bilaga 1.

Prop. 1983/84:84 71

Utredningen, som kontinuerligt följt Gabrielssons arbete och dessutom deltagit i den försöksverksamhet på detta område som bedrivits genom Statens Industriverk och vissa regionala utvecklingsfonder, redovisade sina förelag i ett andra delbetänkande, SOU 1980:36, Arbetskooperation. I betänkandet ingårGabrielssons slutrapport som bilaga. Betänkandet har remissbehandlats och föranlett proposition (1980/81:130, Industripolitikens inriktning m. m.) och beslut av riksdagen.

Frågan om det kooperativa förelagels, främst ekonomiska, särart Jämfört med det privala och olTentliga företaget har pä utredningens uppdrag studerats av docent John Skar Skårs slutrappion. Kooperativa förelag, en studie av det kooperativa företagets särart har publicerats som utredningens iredje delbetänkande (SOU 1981:54)

Docent Jan-Åke Dellenbrant har gjort ett par andra specialstudier på utredningens uppdrag. Den första. Kooperativ demokrati, är en jämförande studie av styrelseformer och medlemsdeltagande i några kooperativa föreningar. Den har publicerats som Forskningsrapporter 1979:2 från Stockholms universitet. Statsvetenskapliga institutionen. Den andra. Föreningsdemokrati och företagsdemokrati. Två vägar till Införande av ekonomisk demokrati. publiceras i departementsserien (Ds I 1981:13).

Kooperationens sociala ansvarstagande har varit föremål för en särskild specialstudie som gjorts av fil kand Maj-Britl Johansson och ek dr Lennart Rosenberg. Slutrapporten. Kooperationen under socialt ansvar, finns stenci-lerad,

I utredningsarbetet har dessutom deltagit, enskilt eller i arbetsgrupper, elt antal experter, konsulter och sakkunniga. Detta har bl. a. gällt kooperationens industriella verksamhet, olika kapitalfrågor, utrikeshandel, u-landsverksam-het, forskning och vissa lagstiftningsfrågor. En studie av ek dr Carl Fredriksson och civ. ek. Sten Ljunggren, Kooperationens industrisektor i 1980-talets Industri-Sverige, publiceras i departementsserien (Ds 1 1981:12).

I detta utredningens huvudbetänkande SOU 1981:60, Kooperauonen i .samhället, tas samtliga frågor som anmäldes i de ursprungliga direktiven upp till behandling. Även de i 1979 års tilläggsdirektiv nämnda skattefrågorna behandlas. Däremot berörs kooperationens associationsrättsliga ställning endast i den mån andra specialfrågor motiverar detta. Den i 1981 års tilläggsdirektiv aktualiserade frågan om ny lagstiffning på detta område kommer därför att behandlas i elt senare belänkande.

1.3 Utredningens slutsatser och förslag

1.3.1 Förutsättningar, mål och ålgärder

Kooperationsutredningen redovisar inledningsvis i kap. 2, Kooperationens roll i samhällci. en orienterande beskrivning av kooperationens ställning i olika samhälleliga avseenden. Det konstateras härvid att den samlade svenska kooperationen svarar för ca 5 % av den totala sysselsättningen och BNP. Särskilt inom industri, handel och bostadsförsörjning, där andelama är betydligt större, sp)elar kooperationen direkt en stor roll. Detta redovisas ytterligare i utredningens kartläggningsbetänkande.

Prop. 1983/84:84 72

Utom den direkt mätbara näringspolitiska rollen kan särskilt kooperationens demokratiska och sociala roller pwängieras. Kooperationen i Sverige har sammanlagl mer än två miljoner medlemmar, vilket innebär att ca två tredjedelar av landets hushåll har direki kooperativ ankn>ining. Vidare kan konstateras att det .inom kooperationen finns ca 100 000 förtroendeuppdrag. Också i andra avseenden, exempelvis försöijningspwlitiskt. handelspolitiskt och bisiåndspoliliskt spelar kooperationen en väsentlig roll.

Det konstateras vidare i detta kapitel atl statsmaktemas och samhällets i övrigt inslällning till kooperationen i flera avseenden är oklar eller inkonsekvenl. Samtidigt som det slälls siirskilda förväntningar och krav på kooperationen har de samhälleliga åtgärderna på bl. a. de ekonomiska, näringspolitiska och forskningspolitiska områdena successivt kommit att innebära en diskriminering av den kooperativa verksamheten. Detta har skett genom att beslutade åtgärder för utveckling och stöd till näringslivet ofta fatt en sådan utformning att de inte kunnat utnyttjas av kooperationen.

I kapitlet redovisas ocksä kooperationens egen syn på sin samhälleliga roll sådan denna framgår av målsättningar, program och andra uttalanden. Även om kooperationens målsättning inte i alla avseenden är klar och entydig kan det konstateras att den i regel speglar en,mycket ambitiös inställning till såväl sitt medlems- som samhällsansvar. Man vill i flera avseenden gå längre i fråga om samhälleligt ansvarän vad gällande lagstiftning, avtal och praxis fastställer för näringslivel i allmänhet. Mol detta kan emellertid ställas att förutsättningarna vad gäller bransch- och marknadsstmktur, finansiella villkor saml forsknings- och utvecklingsverksamhet i avsevärd grad begränsar kooperationens möjligheter till profilering i enlighet med målsättningarna.

Sammanfattningsvis redovisar utredningen också vissa egna principiella slutsatser om koop)erationens roll i samhället och de åtgärder som motiveras härav. Dessa slutsatser går ur på att kooperationen utgör en värdefull del av svenskt samhällsliv. Särskilt i den aktuella ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen erbjuder kooperationen en kompletterande och altemativ verksamhetsform som kan vara av stort värde i den kommande samhällsutvecklingen. En konsekvens av detta är att samhället bör underlätta kooperationens verksamhet och utveckling. Kooperationen är en speciell verksamhetsform som i vissa avseenden fömtsätter speciella villkor. Därav följer emellertid inte att kooperationen skall vare sig gynnas eller missgynnas i förhållande till andra verksamhetsfomier Även om specialvillkor således är nödvändiga skall villkoren sammantagna för kooperationen ge samma betingelser som för andra företagsformer.

Mot denna bakgrund finner kooperationsulredningen särskilda åtgärder erforderliga när det gäller information, utbildning och forskning om kooperation .samt utveckling av ny kooperation. Kooperationens kapitalförsörjning är ytterligare ett viktigt område för åtgärder. Slutligen behöver även kooperationens institutionella villkor på främst de associationsrällsliga och skatlerältsliga områdena anpassas till kooperationens övriga fömtsättningar och mål.

Prop. 1983/84:84 73

1,3.2 Kooperationens utveckling

I tredje kapitlet. Kooperationen och näringslivets utveckling, analyseras kooperationens utveckling, nuläge och framtidsfömtsättningar sett huvudsakligen från en näringspolitisk utgångspunkt. Den kooperativa industrin; handeln och bo.stadsproduktionen diskuteras särskilt, men även övrig kooperation liksom förutsättningarna för ny kooperation behandlas.

Allmänt konstateras alt kooperationens målsättning för sin ekonomiska verksamhet i stor utsträckning överensstämmer med statsmaktemas mål för den ekonomiska politiken. Den befintliga koop)erationens medlemsanknytning ger dock en begränsad valfrihet bl. a. när det gäller "satsningen" på nya branscher. Ä andra sidan ger den en störte närhet till primära och kvalitativa behov.

Den kooperativa industrin svarar för ca 7 % av landets industrisysselsättning och 13% av industriproduktionen. Inom livsmedelsindustrin är den kooperativa andelen dominerande. Sammanlagt sysselsätter kooperationen ca 165 000 personer. Av handeln år kooperationens andel närmare 14%. Andelen är störte inom detalj- och oljehandel och mindre inom specialvaru-sektom. Av de senaste årtiondenas bostadsproduktion svarar kooperationen för ungefär 25 %.

Den kooperativa ekonomiska verksamhetens andel växte under efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet. Därefter har en stagnafion inträffat, bl. a. sammanhängande med den allmänna ekonomiska stagnationen och stmklur-problem inom vissa branscher. Framtiden inrymmer problem för kooperationen i flera olika avseenden. Industrins branschinriktning är i allmänhet inte den som innefattas i statsmakternas satsning på expansiv exp)ortinriklad verksamhet. Stora omställningsproblem kvarstår med betydande kapitalbehov som följd. När det gäller handeln kommer den att präglas av en stagnerande privat konsumtionsutveckling. Även här finns stora kapitalkrä-vande omställningsbehov. Även bostadsproduktionens framtid synes oviss. Kooperationens ställning på området är dock stark och synes kunna ytteriigare förstärkas.

Sammantaget synes alltså den etablerade kooperativa verksamheten stå inför betydande omställnings- och utvecklingsbehov. En omprioriiering är nödvändig inom kooperationen. Samtidigt växer intresset för en utbyggnad av både etablerad och ny kooperation samt kooperativ etablering på nya områden. Kooperationsutredningen har tidigare (SOU 1980:36) föreslagit vissa åtgärder för atl främja arbetskooperation. Förslagen har i stort sett följts vid beslut av statsmaktema. För att emellertid en bredare kooperativ utveckling skall komma fill stånd, omfattande både redan befintlig och ny koopjerafion på olika områden, fordras konkreta åtgärder av statsmaktema inom de områden som tidigare nämnts i kapitel 2. Det konstateras emellertid också att kooperationen själv måste vara beredd att utifrån sin egen målsättning ta ansvar för nödvändig omprövning av medel och former för verksamheten.

Prop. 1983/84:84 74

1.3.3 Konsumentpolitisk betydelse

I betänkandets följande kapitel utvecklas och fördjupas analysen av kooperationens ställning och betydelse. I kapitel 4, Kooperationens konsumeittpo-litiska betydelse, behandlas sålunda den för konsumentkooperationen väsentligaste rollen.

I kapitlet beskrivs hur kooferationen tidigt gjort betydande konsumentpolitiska insatser, vilka under de senaste årtiondena utvecklats vidare jämsides med samhällets åtgärder Vidare konstateras att de senaste årens kärvare ekonomiska läge påverkat såväl kooperafionens som samhällets möjligheter att föra en effekfiv konsumentpolitik. Detta samtidigt som konsumentemas förhållanden försämrats och således behovet av en kraftfull konsumentfwlitik förstärkts. Mot denna bakgrund anser kooperationsutredningen att kooperationens konsumentpx)litiska roll är av sådan central samhällelig betydelse att den måste fillmätas stor vikt när kooperationens allmänna förutsättningar och villkor utformas.

Kooperafionens konsumentpolifiska insatser redovisas, bl.a. med vissa kostnadsexempel, fördelade på konsumentinformation, pris- och konkurrenspolitik samt produktpolitik. Direkta förslag till samhälleliga åtgärder lämnas inte.

1.3.4 Kooperationen och kapitalet

Kapitel 5, Kooperationen och kapitalet, utgör en beskrivning och analys av kooperationens kapitalfrågor. Utom en allmän bakgrund redovisas och analyseras kooperationens finansiella ställning samt kapitalproblem särskilt vad gäller det egna kapitalet. Även kooperationens skattefrågor behandlas. Vidare redovisas vissa beräkningarom kooperationens kapitalbehov fram till 1985.

Mot bakgrund av utredningens allmänna slutsatser om önskvärdheten från näringspolitisk, social och demokratisk utgångspunkt att främja utvecklingen av en livskraftig kooperafiv företagssektor, men också utifrån den i detta kapitel gjorda analysen, föreslår utredningen en rad åtgärder. Dessa avser såväl kooperafionens interna kapitalbildning som tillförseln utifrån av kollekuvt kapital. Förslagen syftar sammanlagt till att jämställa kooperafionens kapitalförsörjning med andra företagsgruppers.

Förslagen innebär:

D Enkelbeskattning införs för den del av insatsräntan som överförs till

medlemsinsalserna. Q Den lagstadgade reser\fondsavsättningen höjs från 5 till 10% av årets

överskott. För avsättning dämtöver upp fill 20% medges avdragsrätt.

Denna avsättning skall ske fill en kooperativ kapitalfond. D Möjlighet öppnas för uppskjuten beskattning genom nedskrivning av viss

del av medlemmarnas stadgeenliga insatsbetalningar. Möjligheten gäller

medlemmar i Jordbruks-, skogsbruks-, trädgårds- och fiskekooperafiva

föreningar. n Möjlighet till skattefondsparande införes, inledningsvis för den konsu-

mentkooperafiva sektoms medlemmar i form av s. k. garantikapital och

Prop. 1983/84:84 75

efter erforderligt ytterligare beredningsarbete för övriga kooperafiva organisationers medlemmar. Härvid bör även sparande i B-insatser komma i fråga.

D Ett statligt specialinstitut -fonden för kooperativt egenkapital- inrättas för att göra kollekfivt kapital tillgängligt för kooperafionen som riskbärande egenkapital (B-insatser). Till fonden anvisas 400 milj. kr.

D Genom ändring i föreningslagen möjliggörs att s. k. B-insatser införs i ekonomiska föreningar för egenkapitalinsatser även från andra än medlemmar, bl. a. för kapital från fonden för kooperafivt egenkapital.

Olika reservationer har lämnats beträfTande förslagen i kapitel 5. Mot förslaget avseende höjd avsättning till reservfond har ledamöterna Göran Kuylenstjer-na och Sven Tågmark avgett en gemensam reservafion. Mot förslaget till uppskjuten beskattning har ledamöterna Sven Gustafson och Per Westerberg lämnat två skilda reservafioner. Vidare har Westerberg reserverat sig mot förslaget om fonden för kooperafivt egenkapital. Även ledamoten Hans Alséns särskilda yttrande berör en fråga inom kapitel 5.

1.3.5 Social roll

1 kapitel 6, Kooperativ verksamhet under sociah ansvar, belyses hur kooperativ verksamhet fungerar i ett socialt perspektiv. Det konstateras härvid att kooperationen tillför den ekonomiska verksamheten ett individuellt och sociah engagemang som berikar samhället i flera avseenden. Som exempel nämns de konsumenlpoliliska insatserna samt regionala, boendesociala, kulturella, folkbildande och biståndspwlitiska insatser.

I detta sammanhang diskuteras också gränsdragningen mellan kooperativt och samhälleligt socialt ansvar. Därvid tas även frågan upp om "ekonomisk kompensation" för kooperationens "extra" sociala insatser. Utredningen uttalar i detta sammanhang att någon bestämdgränsdragningmtllan vad som pä detta område är samhällelig uppgift och kooperativ inte är möjlig. Samhället och dess organ bör vara öppna för samverkan med kooperationen och tillvarata de möjligheter fill sociala insatser som kan ske genom kooperativ verksamhet. Någon viss form av "ekonomisk kompensation" till Just kooperativ verksamhet som sådan förordas inte. Liksom när det gäller kooperationens konsumentpolifiska insatser framhålls dock att kooperationens sociala roll bör beaktas när kooperationens allmänna villkor utformas och fastställs.

1.3.6 Demokratisering av näringslivet

1 kapitel 7, Kooperationen och demokratiseringen av näringslivet, konstateras sammanfattningsvis att kooperationen är positiv till en utveckling i demokratiserande riktning. Skilda intressebakgrunder gör dock situationen olika för konsument- respekfive producentkooperationen. Skillnader av annat slag ligger bakom gränsdragningen mellan den kooperafiva medlemsdemokrafin och företagsdemokratin. Slutligen konstateras också att efterkrigstidens tillväxt- och strukturutveckling fört med sig vissa problem för den demokra-fiska ftinkfionen.

Prop. 1983/84:84 76

Utredningen framhåller att kooperationens positiva inställning till den ekonomiska demokrafin i sig innebär att en utbyggnad av kooperationen främjar näringslivets demokratiska utveckling. Dessutom kan kooperationen medverka i utvecklingen av modeller för ekonomisk demokrati som kan påverka den demokratiska utvecklingen även inom andra sektorer. I dessa avseenden kan kooperationen spela en betydelsefull roll i 1980-talets utveckling.

1.3.7 Internationell roll

I kapitlen 8 och 9, Kooperationen och den internationella handeln och Kooperationen och u-landsbiståndet, lämnas en beskrivning och analys av kooperationens engagemang på dessa områden.

Först redovisas den svenska kooperationens import och export av varor. Härvid konstateras att särskilt konsumentkooperationen fill avsevärd del är beroende av utrikeshandeln. KF:s import motsvarar exempelvis ca 20 % av föreningamas försäljning och exporten 25 % av den egna produktionen. Oljekooperationens import motsvarade ca 60 % av försäljningen. Den svenska kooperationen spelar en ledande roll i det intemationella kooperativa samarbetet genom Inter-Coop och Nordisk Andelsforbund, NAF. Närmare 20 % av KF:s import sker via Inter-Coop och ytteriigare 20 % via NAF. Gemensam nordisk produktion sker genom Nordtendoch Nordchoklad. Även på det lantbmkskooperafiva området finns utrikeshandel och intemationellt kooperativt samarbete festan i mindre omfattning.

Utom kooperationens utrikeshandel diskuteras även kooperafionens relationer till och möjligheter med hänsyn till det multinationella företagandet. De multinationella företagen, MNF, innebär vissa risker för kooperationen och de strävanden denna står för När det gäller konsumentkooperationen kan en utveckling av MNF medföra att prisbildning, produktutformning, marknadsföring och konsumentinformation, varuförsörjningen och den demokratiska funktionen kan få en utformning som missgynnar konsumenterna. För lantbmkskooperationen bedöms riskerna främst gälla oligopolistisk prissättning på fömödenheter, effekterna på Jordbmkets strukturutveckling och bristande insynsmöjligheter.

Sammantaget synes utvecklingen av MNF inte uppfattas som något aktuellt hot mot kooperationen. Från samhällelig synpunkt är bedömningen av MNF:s effekter delad. Liksom kooperationen är en kompletterande och korrigerande faktor för nationell handel synes kooperationen kunna sp)ela samma roll inom den internationella handeln och sålunda i vissa fall balansera MNF:s eflfekter.

När det gäller kooperadonens u-landsbistånd sker detta sedan 1968 genom kooperationens gemensamma organ, Swedish Co-operative Centre, SCC. Verksamheten, som under senare tid dragit en kostnad av ca 15 milj. kronor per år, finansieras till ca 20 % genom insamlingar och anslag från kooperationen och resten genom anslag från det statliga biståndsorganet SIDA.

Målet fördel kooperativa biståndet är att främja utvecklingen av demokratiskt förankrade, självständiga och utvecklingsbara kooperativa organisationer, som kan sjjela en dynamisk roll i u-ländemas ekonomi. Biståndet sker

Prop. 1983/84:84 77

genom olika kanaler, dels direkt till utbildningsprojekt i u-ländema, dels till Intemationella Kooperativa Alliansen, IKA, dels också till utbildningsprojekt i Sverige för ufiändska kooperatörer.

1.3.8 Vissa lagstiftningsfrågor

Vissa lagstiftningsfrågor på skatteområdet tas upp i kapitalavsnittet, kapitel 5. I kapitel 10, Kooperativ lagstiftning, lämnas en översikt av i huvudsak den associationsrättsliga lagstiftningen som reglerar den kooperativa verksamheten.

Den kooperativa verksamhetsformen regleras i huvudsak genom 1951 års lag om ekonomiska föreningar För bostadskooperationen och föreningsbanksrörelsen finns dock särskild lagstiftning. Förslag till ny föreningslag framlades 1976. Efter förslagets remissbehandling beslöts att någon proposition till ny lag inte skulle framläggas i avvaktan på resultatet av kooperations-utredningens arbete. Däremot har vissa ändringar gjorts i 1951 års lag.

Kooperationsutredningen har enligt sina urspmngliga direktiv inte haft till uppdrag att framlägga förslag till ny lag om ekonomiska föreningar. Utredningen har dock övervägt frågan om laglig reglering av samverkan mellan ekonomiska primär- och sekundärföreningar, den s. k. koopjerativa federationen. Härvid har det dock visats att frågan är alltför komplicerad för att kunna lösas isolerat. Genom de tidigare (s. 14) redovisade tilläggsdirektiven kommer utredningen att utarbeta förslag till ny lagstiftning på detta område. En lagstiftning som skall baseras på kooperationens egna fömtsättningar

1.3.9 Utvecklingsfrågor

I kapitel 11, Kooperativ utveckhng. tas slutligen en rad utvecklingsfrågor upp till behandling och förslag till åtgärder i anslutning härtill. De frågor som diskuteras är kooperativ information, forskning, utbildning och utveckling samt organisalionen av ett slöd till dessa.

Det framhålls bl. a. att kunskaperna om kooperationens egenskaper, omfattning, slmktur och problem är bristfälliga och svårigheterna att finna tillräckliga data om kooperationen stora. Även forskningen om och utvecklingen av kooperativ teori, teknik och tillämpning är obetydlig och otillräcklig. GenereUt setl är de tillgängliga samhälleliga resurserna för kooperativ information, utbildning, forskning och utveckling mycket små Jämfört med de samhälleliga resurser som står till andra företagsformers förfogande.

Kooperationsutredningen finner därför, dvs. av rättviseskäl, men också därför att som tidigare visats kooperationen i flera avseenden kan tillföra näringslivet och samhället i övrigt ett positivt altemafiv fill lösning av vissa samhälleliga behov och problem, att vissa utvecklingsåtgärder bör vidtas för att främja kooperationen. Sålunda föreslås att:

D Resurser ställs till förfogande och andra behövliga åtgärder vidtas så att den kooperativa företagsformen blir jämställd med andra i gmnd- och gymnasieskolan samt i den samhälleliga näringspolifiska informationen

D En koopeiativ årsbok med data om kooperationen ges ut

Prop. 1983/84:84 78

D Inom ramen för befintligt forsknings- och utbildningssystem byggs upp en kontinuerlig forskning och undervisning om kooperationen

□ Inledningsvis utarbetas ett särskilt kooperafivt forskningsprogram byggt på
samverkan mellan olika forskningsinstitutioner

D Forskningen finansieras på sedvanligt sätt genom forskningsråden. Dessutom anvisas medel fill vissa särskilda forskartjänster samt för vissa sekretariats- och samverkansfunktioner

□ Berörda högskolemyndigheter bör vidta åtgärder för uppbyggnad av undervisning om kooperativ ekonomi och verksamhet

□ Samhälleliga organ skall regelmässigt överväga kooperativa lösningar av aktuella oinisationsfrågor

D Initiativ tas och resurser avdelas för en bred kooperativ försöks- och utvecklingsverksamhet

□ Ett organ - rådet för kooperativ utveckling- bildas för att med olika medel stödja den kooperativa utvecklingen pä olika områden

□ Erforderliga medel, ca 15 milj. kr, ställs till förfogande. Av resursbehovet bör 2,5 milj. kr kunna täckas av befintliga anslag och 5 milj. kr anvisas som ett engångsanslag.

Mot förslaget om ett stalligt-kooperativt samverkansorgan - rådet för kooperativ utveckling- har ledamöterna Sven Gustafson och Per Westerberg avgett två skilda reservationer.

Prop. 1983/84:84 79

Utredningens förslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

dels att 17 § 1 mom., 18, 41, 43 och 48 §§ 1 mom., 71 och 88 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya beslämmelser, 6a §, 16b § och 17 § 4 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

6a §

Om kapital skall kunna tillskjutas även av andra än medlemmarna, skaU detta anges i stadgarna. Sådana tillskott sker iform av B-insatser. Stadgarna skall innehålla uppgift om vem som får göra sådana insatser, om insatsernas storlek och om det belopp som de sammanlagt högsl får uppgå tdl. B-insatser får inte skjutas till med högre belopp än hälften av de inbetalda medlemsinsatserna.

I stadgarna skall vidare anges i vad mån B-insatser medför rätt till utdelning och tid del i tillgångarna vid föreningens upplösning.

16b §

Den som har skjutit till kapdal i form av B-insals har rätt att återfå insatsen efter tio år, under förut-såtlning att han skriftligen säger upp beloppel minst två år iför\'äg.

Föreningen får inlösa en B-insals efter fem år, under förutsättning att den som har gjort insatsen underrättas skriftligen minst sex månader i förväg.

Återbetalning enligt denna paragraf får ske endast i den mån föreningens behådna tillgångar enligt den senaste balansräkningen förslår utan atl reservfonden behöver anlitas. Om föreningen försätts i konkurs på ansökan som görs inom etl år efter återbetalningen gäller 16 § 2 mom.

Prop. 1983/84:84 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

17 §

/ mom. Av ekonomisk förenings / mom. Av ekonomisk förenings
årsvinst, efter avdrag för vad som årsvinst, efter avdrag för vad som
åtgår fill täckande av möjligen före-    åtgår till täckande av möjligen före
fintlig föriust från föregående år,   fintlig föriust från föregående år,
skola minst fem procent avsättas skad minst tio procent avsättas till
till reservfond. Har på grund av rö-      reservfond. Har på gmnd av rörel-
relsens resultat medlemmar eller   sens resultat medlemmar eller and-
andra tiUgodoförts gottgörelse i    ra fillgodoförts gottgörelse i form
form av efteriikvider, återbäringar av efteriikvider, återbäringar eller
eller dylikt, skall avsättning därav dylikt, skall avsältning därav ske
ske med minst fem procent, även med minst tio procent, även om
om gottgörelsen icke inräknats i gottgörelsen icke inräknats i års-
årsvinsten. Till reservfonden skall vinsten. Till reservfonden skall all-
altid läggas vad medlem vid avgång    tid läggas vad medlem vid avgång
ur föreningen icke återfår av sina ur föreningen icke återfår av sina
insatser.                                     insatser.

Då reservfonden Jämte inbetalat insatskapital, i den mån detta ej överstiger tio gånger reservfonden, uppnått etl belopp som svarar antingen mol fyra fiondelar av del bokförda värdet å föreningens tillgångar eller mol föreningens skulder enligt balansräkningen, må vidare avsättning lill fonden upphöra. Innehålla stadgarna bestämmelse om avsättning utöver vad nu sagts, lände det till efterrättelse. Avsättning skall ånyo vidtaga, om reservfonden nedgår under vad sålunda stadgals.

Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å föreningens verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel.

4 mom. Sedan föreskriven avsältning tdl reservfonden har gjorts, får avsältning från årsvinsten ske till en kooperativ kapitalfond. Ifråga om nedsättning av en sådan fond gäller bestämmelserna i 1 mom. tredje stycket. Dessutom får nedsättning ske för överföring av medel tid reservfonden.

18 §'

Utdelning får inle överstiga vad som fastställd balansräkning och, i fråga om moderförening, i fastställd koncernbalansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisas såsom föreningens eller koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för I. redovisad förlust, 2. belopp som enligt lag eller stadgar skall avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderförening, belopp som av det fria egna kapitalel i koncernen enligl årsredovisningarna för förelag inom denna skall överföras till bundet eget kapital, 3. belopp som enligt stadgarna eljest skall användas för annat ändamål än utdelning till medlemmarna. EJ heller får gottgörelse som avses i 17 § I mom. och som icke inräknats i årsvinsten

' Senaste lyddse 1980:1105.

En förenings eget kapital skall delas upp i bundet egel kapilal och fritt eget kapilal eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp inbetalda insatser, reservfond och uppskrivningsfond. Under fritt eget kapital eller samlad förlust skall las upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposler.

Fordran på insats får inte tas upp som tillgång. Redovisningen av fullgjorda insatser får ske så att i balansräkningen anges hela insatskapitalet samt hur mycket härav som inle har fullgjorts, varefler skillnaden - de betalda insatserna

En förenings egel kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet egel kapital skall tas upp inbetalda insatser, reservfond, kooperativ kapitalfond och uppskrivningsfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller föriust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret las därvid upp som avdragsposter.

Fordran på insats får inte tas upp som tillgång. Redovisningen av fullgjorda insatser får ske så atl i balansräkningen anges hela insatskapitalet samt hur mycket härav som inte har fullgjorts, varefter skillnaden - de betalda insatserna

I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedömningen av föreningens verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen eller balansräkningen, dels om händelser av väsenfiig betydelse för föreningen, som har inträffat under räkenskapsåret eller efler dettas slut. Förvaltningsberättelsen skall vidare innehålla uppgifter om väsentliga förändringar i medlemsantalet samt om summorna av insatsbelopp som skall ålerbelalas under nästa räkenskapsår dels enligt 16 § 1 mom., dels enligt 16a §.

I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedömningen av föreningens verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen eller balansräkningen, dels om händelser av väsentlig betydelse för föreningen, som har inträffat under räkenskapsåret eller efler deltas slut. Förvaltningsberättelsen skall vidare innehålla uppgifter om väsentliga förändringar i medlemsantalet samt om summorna av insalsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt 16 § 1 mom., 16a § eller 16 b §.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Har förslaget å föreningsstämma antagils eller ock bilrätts av minsl en tiondel av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en vecka hos länsstyrelsen göra framställning om utseende av revisor. Försummas det, stånde varje röstberättigad fritt att göra sådan framställning.

Föreslagen lydelse

Har förslaget på föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen alt inom en vecka hos länsstyrelsen göra framställning om utseende av revisor. Försummas det, stånde varje röstberättigad fritt göra sådan framställning. Medrevlsor får utses även på begäran av Innehavare av B-insatser, om de företräder minst en tiondel av del inbetalda insatskapitalet.

Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper, skall till föreningsstämma avgivas särskilt yttrande över granskningen.

Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad atl av föreningen erhålla skäligt arvode.

69 §

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Varder ej, på grund av anmälan enligt 79 § inom sex veckor efler del Jämlikt första stycket likvidationsskyldighet inträtt, i föreningsregistret infört att föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot eller föreningsmedlem och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, att i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr att eljest en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

Föreslagen lydelse

Varder ej, på grund av anmälan enligl 79 § inom sex veckor efter det Jämlikt första stycket likvidationsskyldighet inträtt, i förenings-registret infört att föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot, föreningsmedlem eller innehavare av B-insals och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, att i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr att eljest en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

Förmenar medlem att han vid skifte icke bekommit vad på honom belöper, skall han vid talans förlust väcka talan mot föreningen inom tre månader efter det slutredovisning framlades å föreningsslämma. I fråga om medlems återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet skall vad i andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

Har medlem icke inom fem år efter det slutredovisning enligt 89 § framlades å föreningsslämma anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, vare han förlustig sin rätt därtill.

Förmenar medlem eller innehavare av B-insats alt han vid skifte icke bekommit vad på honom belöper, skall han vid talans förlust väcka talan mot föreningen inom tre månader efler det slutredovisningen framlades på föreningsstämma. I fråga om medlems återbä-ringsskyldighel och om likvidalors ansvarighet skall vad i andra slyckel stadgas äga molsvarande tillämpning.

Har medlem eller innehavare av B-insats icke inom fem år efter det slutredovisning enligl 89 § framlades på föreningsstämma anmält sig att lyfta vad han vid skiftet bekommit, vare han förlusfig sin rätt därtill.

Prop. 1983/84:84 85

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels all 29 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 54 § skall ha nedan

angivna lydelse, dels att i anvisningarna fill 28 § skall införas en ny punkt, 11, och i

anvisningarna till 29 § en ny punkt, 13, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

2 mom. Har kooperativ förening 2 mom. En ekonomisk förening,

av vinsten å sin kooperativa verk- som i beskattningsavseende är att

samhet lämnat sina kunder, vare anse som kooperativ enligl punkt

sig de tillhört föreningen eder icke, 12 av anvisningarna, har rätt till

pristillägg, rabatt eller annan så- avdrag för utdelning och för avsätt-

dan utdelning i förhållande tid ning lid kooperativ kapitalfond i

gjorda köp eller försäljningar, må den omfattning som anges i punkl

föreningen njuta avdrag för dylik 13 av anvisningarna,
utdelning.

Anvisningar

fill 28 §

//. Har en ekonomisk förenings kooperativa kapitalfond satts ned, skad elt belopp som svarar mol del nedsatta beloppet tas upp som intäkt i den förvärvskälla där avdrag för avsättning till fonden senast har gjorts.

till 29 §

7i.' Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa verksamhel lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller inte, pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande lill gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.

En kooperativ förening har också rätt lid avdrag för utdelning som ulgår iförhållande till inbetalda insatser. I fråga om utdelning på inbetalda insatser, som inte är B-insatser, gäller följande. Avdrag

' Förutvarande punkt 13 av anvisningarna till 29 § upphävd genom 1977:572,

1. I denna anvisningspunkt förstås med företag svenskl aktiebolag och svensk ekonomisk förening samt med utdelning sådan utdelning på akfie i svenskt aktiebolag eller andel i svensk ekonomisk förening som har uppburits i förhållande lill innehavda aktier eller andelar eller som har uppburits efler annan grund men inle är avdragsgill för det utdelande företagel enligt 29 § 2 mom.

1. 1 denna anvisningspunkt förstås med förelag svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening samt med utdelning sådan utdelning på aktie i svenskt aktiebolag eller andel i svensk ekonomisk förening som har uppburits i förhållande fill innehavda aktier eller andelar eller som har uppburils efter annan grund men inte är avdragsgill för det utdelande företaget enligl punkt 13 första stycket av anvisningarna lill 29 §. Beslämmelserna i Iredje— femte styckena nedan gäUer inte utdelning på en kooperativ förenings B-insatser.

Förelag, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvallar värdepapper eller likartad lös egendom (förvaltningsföretag), är frikallat frän skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning som företaget har uppburit under beskattningsåret motsvaras av utdelning som företagel har beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga

Senaste lyddse 1981:264.

Prop. 1983/84:84 87

om investmeniförelag, av beslutad utdelning ökad med en fjärdedel. Med investmentföretag förstås förvaltningsförelag, vars uppgift väsentligen är att genom etl välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vars akfier eller andelar ägs av etl stort antal fysiska personer.

Företag, som bedriver bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse vid sidan av annan verksamhet, är frikallat från skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som innehas som ett led i organisationen av förelagets verksamhet till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller därmed likartad lös egendom.

Företag som bedriver försäkringsrörelse är frikallat från skattskyldighet för utdelning under fömtsättning att företaget är skadeförsäkringsanstalt och utdelningen belöper på sådan aklie eller andel som innehas som ett led i organisationen av företagets försäkringsrörelse.

Företag som inte avses i andra-fjärde styckena är frikallat från skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som inte utgör omsättningstillgång i förelagets verksamhet under fömtsättning att

a) det sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utdelande företaget vid beskattningsårets utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det utdelande företaget, eller

b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen befingas av Jordbruk, skogsbmk eller rörelse som bedrivs av förelaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära.

Skattefrihet enligt femte stycket föreligger dock inte för utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföretag, om förvaltningsföretaget äger mer än enstaka akfier eller andelar på vilka utdelning skulle ha varil skaltepliklig om aktierna eller andelarna hade ägts direki av det företag som äger aktien eller andelen i förvaltningsföretaget.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket medge dels att företag, som inle är förvaltningsföretag enligt andra stycket men vars verksamhet lill inte oväsentlig del består i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag, dels atl förvaltningsföretag, som är moderförelag i en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens räkning, inte skall i beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får talan inte föras.

Förvärvar företag aktie eller andel i annat företag och är det inte uppenbart atl det företag som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskill värde med hänsyn till ägarföretagets rörelse eller kapitalförvaltning, föreligger inte skattefrihet enligt denna anvisningspunkt för utdelning på aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande företaget och som inle motsvarar fillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sädana som molsvarar fillskjutet belopp eller inbetald insats.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1983 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering.

Prop. 1983/84:84 88

3 Förslag till Lag om insatsreserv

Härigenom föreskrivs följande.

1 §

Vid beräkning av nettointäkt av jordbmksfastighet enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt medges avdrag enligt denna lag för belopp som har avsatts fill reserv för insatser i kooperativa föreningar (insatsreserv). Sådant avdrag medges även vid beräkning av nettointäkt av handelsträdgårdsrörelse och yrkesmässigt fiske. Den som enligl Jordbmksbokföringslagen (1979:141) eller bokföringslagen (1976:125) är skyldig atl upprätta årsbokslut skall ha salt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret.

Ett dödsbo har inle rätt fill avdrag enligt denna lag.

Beteckningen kooperativ förening har i denna lag samma innebörd som i kommunalskattelagen.

2§

Avdrag för avsältning till insalsreserv får göras intill dess reserven uppgår fill sextio procent av avsättningsunderlaget.

Avsättningsunderlaget är summan av de fill förvärvskällan hänförliga inbetaide stadgebundna insatserna i kooperativa föreningar vid beskattningsårets utgång minskat med motsvarande belopp vid utgången av det beskattningsår för vilket taxering har ägt rum år 1982 eller - om någon laxering inle har ägt rum detta år på grund av förlängning av räkenskapsåret - år 1983.

I avsättningsunderlaget inräknas endast insatser i föreningar som andels-innehavaren är medlem i. Har andelsinnehavaren under beskattningsåret avgått eller begärt sitt utträde ur samfiiga de föreningar, som han vid årets utgång har insatser i, får dock insatser som inte har återbetalats inräknas i underlaget vid taxeringen för beskattningsåret och vid laxeringarna de därpå följande fyra åren.

I fråga om handelsbolag beräknas avsättningsunderlaget för bolaget. Underiagel fördelas mellan delägarna.

3§

Har den skattskyldige inte längre något avsättningsunderlag skall hela insatsreserven återföras lill beskattning. Dödsbos insatsreserv skall återföras till beskattning senast vid den taxering som sker närmast efter Qärde kalenderåret efter del kalenderår då dödsfallet inträffade.

Har i anledning av dödsfall den efterlevande maken övertagit insatser får denne, om han så önskar, överta insatsreserven.

Kvarstår ett avsättningsunderlag men har detta minskat, skall så stor del av reserven återföras till beskattning som behövs för att nedbringa reserven till sextio procent av underlaget.

4§ Har i annat fall än som sägs i 3 § insalsreserven eller del av denna återförts till beskattning skall som skatteplikfig intäkt tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot trettio procent av det återförda beloppet.

Prop. 1983/84:84 90

Bilaga 1.2

Sammanställning av remissyttranden över kooperationsutredningens förslag vad avser kapitalförsörjning och kooperativ utveckling [delar av (SOU 1981:60) Kooperationen i samhället]

Remissammanställningen omfattar synpunkter som har lämnats på utredningsförslagen i kapitel 5 "Kooperationen och kapitalet" samt kapitel 11 "Kooperativ utveckling".

Över betänkandet (SOU 1981:60) Kooperationen i samhället har yttranden avgivits av statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), riksskatteverket (RSV), näringsfrihetsombudsmannen (NO), kammartätten i Göteborg, samtliga länsstyrelser, socialstyrelsen. Allmänna pensionsfonden, första, andra och tredje samt Qärde fondstyrelserna, stafistiska centralbyrån (SCB), bankinspektionen, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), lant-bmksstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, konsumentverket, statens industriverk (SIND), Stockholms universitet med överlämnande av yttranden från universitetets företagsekonomiska och statsvetenskapliga insitutioner, Uppsala universitet med överlämnande av yttrande utarbetat vid universitetets Juridiska institution. Lunds universitet med överlämnande av yttrande "från universitetets samhällsvetenskapliga fakultets-nämnd, Göteborgs universitet med överlämnande av yttrande från universitetets företagsekonomiska institution, Umeå universitet med överlämnande av yttrande från universitetets samhällsvetenskapliga fakultetsnämnd, forskningsrådsnämnden (FRN), humanistisk-samhällsvetenskap-liga forskningsrådet (HSFR), Svenska Handelskammarförbundel, slati-stikutredningen, delegationen för glesbygdsfrågor. Svenska kommunförbundet, Landslingsförbundel, Sveriges Grossislförbund, Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen i gemensamt yttrande, ICA-Förbundet, Sveriges Industriförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF), Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Kooperationens Förhandlingsorganisation, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s Riksförbund, Kooperativa förbundet (KF), Lantbmkarnas Riksförbund (LRF), Oljekonsumenternas Förbund (OK), Svenska Riksbyggen, Svenska Taxiförbundet, Svenska Åkeriförbundet, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Högskolan i Luleå samt Centmm för tvärvetenskapliga studier av människans villkor vid Göteborgs universitet.

Vissa remissinstanser har till sina yttranden fogat yttranden frän andra instanser. Sålunda har av länsstyrelsen i Södermanlands län bifogats yttranden från Östergötlands och Södermanlands handelskammare och Lantbmkarnas länsförbund i Södermanland, av länsstyrelsen i Östergöfiands län från samma handelskammare, utvecklingsfonden i Östergötlands län.

Prop. 1983/84:84 91

Lantbmkarnas länsförbund i Östergötland och Motala kommun, av länsstyrelsen i Kalmar län från Kalmar läns handelskammare och LO-distriktet i sydöstra Sverige, av länsstyrelsen i Gotlands län från Lantbmkarnas länsförbund på Gotland, Gotlands handelskammare och Gotlands kommun, av länsstyrelsen i Blekinge län från Lantbrukarnas länsförbund i Blekinge, av länsstyrelsen i Malmöhus län från Lantbmkarnas provinsförbund i Skåne och Skånes handelskammare, av länsstyrelsen i Värmlands län från Värmlands läns TCO-distrikt, av länsstyrelsen i Jåmfiands län från högskolan i Östersund, av länsstyrelsen i Västerbottens län från Lantbmkarnas länsförbund i Västerbotten och Umeå kommun, av länsstyrelsen i Nortbottens län från Lantbmkarnas länsförbund i Norrbotten, av kommerskollegium från Skånes handelskammare samt av av LO frän Fabriksarbetarförbundet, Handelsanställdas förbund. Livsmedelsarbetareförbundet och Metallindustriarbetarförbundet.

Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO) ansluter sig till Kooperativa Förbundets yttrande i frågor som rör organisationens intresseområden.

1 Kooperationen och kapitalet

1.1 Allmänt om utgångspunkter och förslag

Många remissinstanser har gjort allmänna uttalanden kring ulredningens utgångspunkter och förslag i fråga om kooperationens kapitalförsörjning.

Länsstyrelsen i Kalmar län delar kooperationsutredningens uppfattning att de producentkooperafiva företagens största problem i dag är den alltför låga soliditeten. Bristen på eget kapital och förmågan att generera nytl sådant i tillräcklig omfaltning för en sund och i förhållande till andra företagsformer stabil utveckling måsle, enligt länsstyrelsen, åtgärdas med någon form av stimulanser och/eller styrmedel om kooperativ ekonomisk verksamhet skall kunna vidmakthålla och utveckla sin nuvarande ställning.

Liknande synpunkler framförs av länsstyrelsen i Älvsborgs och Skaraborgs län m.fi.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att kapitalbildningen inom framför allt de börsnoterade aktiebolagen har prioriterats under senare år. Samma möjligheter att bygga upp eget kapital har inte funnits för de ekonomiska föreningarna. Del är därför, enligt länsstyrelsen, angeläget alt de kooperafiva företagen jämställs i kapitalförsötjningshänseende med andra företag eller gmpper av företag i aktiebolagsform.

Förslagen tycks inte otillbörligt gynna den kooperativa förelagsformen utan snarare sammantagna föra den upp i paritet med övriga företagsformer, anser länsstyrelsen i Skaraborgs län m. fl. Socialstyrelsen anför liknande synpunkter.

Prop. 1983/84:84 92

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), instämmer i beskrivningen av de kooperativa företagens ogynnsamma finansiella utveckling och delar ulredningens bedömning att åtgärder i syfle atl stimulera tillförseln av egel kapital är motiverade också för de kooperativa företagen. Föreningen anser det inte möjligt att med ett samlat betraktelsesätt uttala sig om de relativa förmåner som respekfive associationsform kommer i åtnjutande av samt om åtgärderna kan anses som konkurtensneutrala eller ej. Även om FAR inte funnit några uppenbara orättvisor i utredningens förslag, möjligen med undantag för den frivilliga avdragsgilla avsättningen till kooperativ kapitalfond, finner FAR det angeläget att man i det fortsatta beredningsarbetet eftersträvar att upprätthålla neutraliteten i finansiella konkurtensvillkor mellan kooperativa föreningar och andra företagsformer.

Enligt Svenska Sparbanksföreningen skall kooperationen varken gynnas eller missgynnas, vare sig på det skatterättsliga eller associafionsråttsliga området. Det är Sparbanksföreningens uppfattning att vissa hinder för kooperafionen föreligger, särskilt när det gäller kapitalanskaffning och kapitalbildningsfrågor, och att därför åtgärder kan vara erforderliga för att återställa en konkurtensneutrahtet mellan olika företagsformer i det svenska näringslivet. Åtgärder från samhällets sida för alt lösa kapitalproblemen inom kooperationen bör enligt Sparbanksföreningens mening utformas så att medlemsinsatserna ökar. Samfidigt skall samhället ställa krav på att kooperationen bedriver sin verksamhet så att motiven hos medlemmarna för att betala in störte insatser stärks. Utredningens förslag beträffande skattestimulanser för kapitalupjpbyggnaden uppfyller enligt föreningen dessa önskemål.

Även Svenska Riksbyggen understryker atl de villkor som f. n. gäller för ekonomisk verksamhet i kooperativ resp. bolagsform inte är likvärdiga. T. o. m. den speciallagstiftning som i olika avseenden finns för den kooperativa verksamheten har, anför Riksbyggen, i allt väsentligt utgått från de fömtsättningar och behov som råder för bolagsformen. De villkor som gäller i dag inom berörd lagstiftning favoriserar därför klart ekonomisk verksamhet i bolagsform.

Riksbyggen påpekar vidare att verksamheten i olika kooperativa föreningar ofta är organiserad på olika säll. Del innebär, all alla de förbättringar som föresläs i fråga om villkoren för kooperafiva föreningars kapi-talförsöijning inte utan vidare kan utnyttjas av alla föreningar. Totalbilden av de föreslagna förbättringarna blir därför, enligl Riksbyggen, inte fullt så positiv i praktiken som det kan synas av utredningsförslagen.

LRF konstaterar alt många av utredningens förslag är positiva och kommer att bidra till förbättringar av de kooperativa företagens möjlighet till erforderlig uppbyggnad av både internt och externt kapital. LRF har emellertid uppfattningen att utredningen varit alltför reslrikfiv i sina förslag och i vaije delsituation sneglat på faran att förorda medel som skulle kunna uppfattas som favoriserande av den kooperativa företagsformen.

Prop. 1983/84:84 93

KF tillstyrker i princip det samlade åtgärdsprogrammet. Att detta har kunnat vinna ett så brett stöd inom utredningen torde, enligt KF, i hög grad ha berott på att principen om konkurtensneutralitet mellan - och likvärdiga arbetsbetingelser för — de olika förelagsformerna inom svenskt näringsliv har varit vägledande i utredningarbetet i fråga om de konkreta förslagen på kapitalbildningens område.

Om förslagen genomförs, anför Folksam, kommer detta att leda till att främja kapitalbildningen och soliditeten i de kooperativa företagen. Störte rättvisa i skattehänseende och möjligheter för kapitalbildning mellan kooperativa företag och aktiebolag kommer också att uppnås.

Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) instämmer i att anskaffningen av egenkapital utgör ett beiydande problem för kooperationen. Det är dels att lönsamhetsproblem och dels elt kapitalanskaffningsproblem. SFF konstaterar också att kooperationen i dag är i underläge Jämfört med aktiebolagen vad gäller möjligheter fill anskaffning av egenkapital. SFF instämmer därför i att stimulansåtgärder för kapitalanskaffning måste tillskapas även för kooperativa föreningsföretag och instämmer även i utredningens slutats att den kooperafiva verksamhetsformen fömtsätter speciella lösningar och speciella villkor.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser på denna punkt att strävan bör vara att anpassa ändringarna till gällande regelsystem. Vad som, enligt länsstyrelsen, framför allt inte bör ifrågakomma är att tillföra regler som helt eller delvis bryter mot systemets uppbyggnad. Mot bakgrund härav kan, enligt länsstyrelsen, ett par av utredningens förslag ifrågasättas.

Liknande synpunkter framförs av riksskatteverket (RSV) som menar att förslagen till skatterättsliga i sig torde kunna genomföras. RSV framhåller emellertid att flera av förslagen strider mot systematiken i den nuvarande skatterättsliga lagstiftningen. Enligt RSV:s mening krävs återhållsamhet i fråga om att införa ytterligare särtegler och undantagsbestämmelser.

Enligt näringsfrihetsombudsmannen (NO) kan det vara svårt att rättvisande utvärdera de skatterättsliga och andra skillnader som föreligger mellan ekonomiska föreningar och aklieblag. All en diskriminering för närvarande generellt sker av kooperativ verksamhet och att de av utredningen föreslagna åtgärderna behöver genomföras för att uppnå en åsyftad likabehandling har dock, enligt NO:s uppfattning, inte visals av utredningen.

Kommerskollegium framhåller att kooperationen förvisso behöver tillskott av riskvilligt kapital, men att gmndorsaken till den försämrade soliditeten torde kunna sökas i bristande lönsamhet. Låg lönsamhet är ett problem inom stora delar av näringslivet i dag och en allmän lönsamhetsförbättring bör därför efterträvas. Liknande synpunkter framförs av Stockholms universitet.

Också Sveriges Industriförbund pekar på interna faktorer som förkla-ringsgmnd till den negativa soliditelsutvecklingen. Industriförbundet fram-

Prop. 1983/84:84 94

håller vidare att kooperationen redan i utgångsläget är skattemässigt gynnad och att den kooperativa kapitalkostnaden inte ligger högre än kapitalkostnaden i bolagssektorn. Enligt Industriförbundets uppfattning har kon-kurtensneutraliteten inte ägnats vederbörligt utrymme i utredningen. Förbundets övergripande krav är därför alt frågan om kooperationens kapitalförsörjning tas upp till ny behandling parallellt med motsvarande diskussioner rörande kapitalförsörjningen inom bolagsseklorn. Förslagsvis skulle detta kunna ske inom ramen för Kapitalvinstkommittén.

Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen påpekar att ett stort antal företag inom hantverk, service och detaljhandel inte drivs som aktiebolag och att konkurtensneutralitet måste råda även gentemot dessa. För att skapa neutralitet i beskattningen mellan kooperativa ekonomiska föreningar och andra företag är det, enligt förbunden, nödvändigt att eliminera de kooperativa företagens förmånliga skatlemässiga behandling. Först när detta har genomförts kan man överväga de stimulansåtgärder utredningen har behandlat.

Riksrevisionsverket (RRV) konstaterar att utredningen i sin bedömning av kooperationens värde för samhället inte har gjort någon egentlig åtskillnad mellan olika kooperativa verksamheter. Del förhållandet att konsumentkooperationen, lantbrukskooperalionen och arbetskooperationen har tillkommit i olika syften och arbetar under olika betingelser har således inte analyserats. Också näringsfrihetsombudsmannen (NO) påtalar detta. Enligt NO är det risk för att bedömningsunderlaget blir missvisande om man drar kooperativ verksamhet över en kam. Olika kooperativa verksamheter har delvis olika problem. Särskild konsumentkooperationen står bl. a. till följd av den sjunkande konsumtionen inför omställningsproblemen vilkas lösning kan vara angelägen utifrån del allmänna intresset av en fungerande konkurrens. I betydande utsträckning är det dock, anför NO, fråga om svårigheter som gäller generellt för näringslivet. Kooperafionens problem bör därför inte få leda till favörer för konsumentkooperationen och än mindre för annan kooperativ verksamhet i förhållande till andra företagsformer och verksamheter, vilket utredningens förslag, enligt NO, i viss utsträckning gör.

Även kammarrätten i Göteborg påtalar skillnaden mellan konsument-och producentkooperationen och menar att det inte är givet att de olika typerna av kooperation bör stödjas på samma sätt.

1.2 Vissa generella ställningstaganden till förslagen rörande kapitalförsörjningen

Ett antal remissinstanser tillstyrker samtliga förslag som redovisas under punkterna 1.3.-1.9 i det följande utan särskilda kommentarer kring de enskilda förslagen. Det är länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län, sodalstyrd-

Prop. 1983/84:84 95

sen, lanlbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, konsumentverket, statens industriverk, Göteborgs universitet och Landstingsförbundet.

Elt par instanser tillstyrker samtliga förslag och kommenterar på någon enstaka punkt. Länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län poängterar viklen av den föreslagna fonden för kooperativt egenkapital. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) är i princip emot skattefondsparande men fillstyrker också för kooperationen så länge systemet gäller.

Några remissinstanser gör allmänna uttalanden utan närmare ställningstagande. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser sålunda att ålgärder bör vidtas för att underlätta kooperationens kapitalförsöijning och Svenska kommunförbundet anser det väsentligt att kooperationen ges samma möjligheter som annan företagsamhet när det gäller kapitaluppbyggnad. AP-fonden, första, andra och tredje fondstyrelserna anför att i den mån skattestimulanser tillämpas för egenkapitalinsatser i aktiebolag, bör analoga regler gälla även för ekonomiska föreningar.

Svenska Bankföreningen anser att utredningens förslag om enkelbeskattning m. fl. lättnader i den skattemässiga behandlingen av ekonomiska föreningar bör genomföras endast om samtidigt skattesatsen för ekonomiska föreningar och aktiebolag utjämnas.

De nu nämnda remissinstanserna kommer inte att återigen nämnas i den redovisning som görs i det följande av remissutfallet avseende enskilda förslag.

1.3 Enkelbeskattning

1.3.1 Förslag och remissutfall

- Enkelbeskattning införs för den del av insatsräntan som överförs till medlemsinsatsema.

Förslaget stöds av det övervägande antalet remissinstanser. / sin nuvarandeform stöds det sålunda — fömtom av inledningsvis nämnda instanser — av riksrevisionsverket, kammarrätten i Göteborg, fierlalet länsstyrelser, kommerskollegium, universitetet i Umeå, Föreningen Auktoriserade Revisorer, LO, Svenska Sparbanksföreningen, Svenska Taxiförbundet och Svenska Åkeriförbundet.

Länsstyrelsen i Kalmar län, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Folksam, HSB:s Riksförbund, Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Oljekonsumenternas Förbund (OK) och Trädgårdsnäringens Riksförbund stöder också förslaget men vill ha en annan formulering av avdragsrättens begränsning.

Riksskatteverket (RSV) tiUstyrker förslaget för primärföreningar enbart.

Länsstyrelsen i Gotlands län och Svenska Handelskammarförbundel tillstyrker fömtsatt att en motsvarande lindring görs av beskattningen av utdelningar från aktiebolag.

Prop. 1983/84:84 96

Förslaget avstyrks av Lunds universdel, Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen, ICA-Förbundet och Sveriges Industriförbund. Svenska Riksbyggen avstyrker till förmån för annan avdragsmodell.

1.3.2 Remissinstansernas kommentarer

Flera av de störte kooperativa organisationerna anser att avdrag skall medges för hela den insatsränta som läggs till kapitalet, oavsett om en nettoökning av andelskapitalet har skett eller ej. Därigenom blir det möjligt för föreningarna att utnyttja avdragsrätten oberoende av den naturliga medlemsomsättningen under året, som inte sällan innebär en minskning netto av insatskapitalet. Avgående gamla medlemmar tar i genomsnitt med sig betydligt störte belopp ur föreningarna än de nyfillkommande för med sig. Detta förslag till ändrad formulering av begränsningen i avdragsrätten för insatsräntan framförs av KF, LRF, OK, Folksam, HSB:s Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund och Sveriges Föreningsbankers Förbund.

Ett alternativ till utredningens förslag vore enligt KF att ge utdelningen på andelskapitalet karaktär av ränta i skatterättslig mening. Detta skulle innebära att räntan i princip blir avdragsgill för ulbetalaren och skattepliktig för mottagaren. Denna princip skulle gälla fullt ut för såväl primär- som sekundärföreningar.

Svenska Riksbyggen för fram detta alternativ som sitt förslag till lösning. Utredningens förslag till enkelbeskattning av insatsräntan för primärföreningar skulle nämligen inte kunna utnyttjas alls inom Riksbyggens organisation. Inte heller LRF ser någon störte möjlighet att för lantbrukskooperalionen alt utnyttja den föreslagna skattelättnaden. LRF ansluter sig dock till förslaget.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) anser att föreliggande utredning inte ger tillräckligt underlag för en allsidig bedömning och föreslår att frågan avgöres när kapilalvinstkommitténs förslag föreligger. Också kommerskollegium, som i princip tillstyrker, hänvisar till kapitalvinstkommittén och menar att slutlig ställning till beskattningens utformning bör tas först när kommittén har avlämnat sitt betänkande. Intill dess bör dock enligt kollegiet utredningens förslag kunna tillämpas. Kommerskollegium anser det vidare lämpligt att fastställa ett lak för hur stor avdragsrätt som skall medges. Avdragsrätten bör således inte överstiga de lindringar i beskattningen som beviljas aktiebolagen och som detta förslag är tänkt atl kompensera.

Lunds universdel avslyrker förslaget därför att kooperationen blir otillbörligt gynnad i skattehänseende i förhållande lill aktiebolagen. Insatsräntor måste vid beskattningen i möjligaste mån jämställas med aktieutdelningar, menar universitetet. Samma resonemang förs av ICA-Förbundet, som också anser att den för aktiebolagen tillämpade skattereduktionen på 30% av utdelningsbeloppet utan störte svårigheter borde kunna införas beiräffande utdelning på insatskapitalet.

Prop. 1983/84:84 97

Sveriges Industriförbund anser från principiell synpunkt att förslaget inte bör genomföras. De huvudalternativ valet står mellan är avskaffandet av dubbelbeskattningen på utdelad vinst å ena sidan och avskaffande av hela bolagsbeskattningen (inkl. skatt på ekonomiska föreningar) å den andra. Som ett alternativ pekar Industriförbundet på det förslag som förts fram i KF:s remissvar (se ovan).

Enligt Bankinspeklionen bör principen om likabehandling i beskattningshänseende av utifrån fillskjutet egenkapital gälla oberoende av associationsform.

1.4 Höjd avsättning till reservfond

1.4.1 Förslag och re miss Ulf ad

— Den lagstadgade reservfondsavsättningen höjs från 5 till 10% av årets överskott.

Förslaget stöds, förutom av de inledningsvis nämnda instanserna, av riksrevisionsverket (RRV), näringsfrihetsombudsmannen (NO), kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Örebro län, kommerskollegium, Uppsala universitet, Umeå universdel. Föreningen Auktoriserade Revisorer, LO, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s riksförbund och Svenska Riksbyggen.

Svenska Taxiförbundet och Svenska Åkeriförbundel år tveksamma.

Förslaget avstyrks av länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Skaraborgs län, Sveriges Föreningsbankers Förbund, KF, LRF, OK och Trädgårdsnäringens Riksförbund som föreslår att nuvarande regler med lägst 5% avsättning till reservfond bibehålls och att avsättningen till den kooperativa kapitalfonden (se avsnitt 1.5) skall tillåtas ske med mellan 5 och 20% på beräkningsunderlaget för reservfondavsättning. Även Svenska Riksbyggen och Folksam anser detta förslag värt att överväga.

1.4.2 Remissinstansernas kommentarer

LRF instämmer i sin avslyrkan av förslaget kraftigt i vad som framförs i ledamöterna Kuylensljema och Tågmarks reservation. I denna anförs bl. a. att förslaget kommer alt gagna de mest konsoliderade föreningarna med relafivt god lönsamhet men negativt drabba de ekonomiskt svagare föreningarna. LRF betonar vidare att föreningarnas ledningar naturligtvis inser sina skyldigheter beträffande föreningens långsiktiga konsolidering och hänvisar även till den skärpning i lagstiftningen avseende under vilka fömtsättningar vinstudelning eller utbetalning i annan form får ske i den ekonomiska föreningen som genomförts fr. o. m. den 1 Juli 1981.

Även KF tillmäter argumenten i reservationen sådan vikt, att en omprövning i anslutning till yrkandet i reservationen, enligt KF, är angelägen. KF vill i första hand tillstyrka ett bifall till yrkandet i reservationen. Som 7 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 98

ett altemativ kunde enligt KF:s mening övervägas att medge skattebefrielse för de framtida årliga avsättningarna till den kooperativa kapitalfonden mellan den i lagen föreskrivna avsättningen med 5% av nettoöverskottet upp fill en nivå av förslagsvis 15% av nettoöverskotlet.

Sveriges Föreningsbankers Förbund, OK och länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län pekar också på svårigheterna för de ekonomiskt svagare föreningarna, framför allt nystartade föreningar, att vid en höjd obligatorisk avsättning uppnå en tillfredsställande soliditet.

Stockholms universitet avvisar inte förslaget men anser att det ter sig något osäkert eftersom det grundläggande antagandet för reservfondavsättningen är överskottet och detta är en funktion av prissättningen till medlemmama över vilken man kan ha ganska stor kontroll. En alternativ lösning vore enligt universitetet att i stället relatera reservfondavsältning-en till skuldema i det kooperativa företagel.

Svenska Taxiförbundet och Svenska Åkeriförbundet tillstyrker endast under fömtsättning att samtliga ekonomiska föreningar får del av utredningens förslag till skattelindringar, t. ex. uppskjuten beskattning.

1.5 Kooperativ kapitalfond

1.5.1 Förslag och remissutfad

- För avsättning av årets överskott utöver lagsladgad reservfondsavsättning och upp till 20% medges avdragsrätt. Avsättningen skall ske fill en kooperativ kapitalfond. Fonden kan upplösas endast för täckande av förlust.

Förslaget stöds, förulom av inledningsvis nämnda instanser, av RRV, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs och Örebro län, Uppsala universitet, Sveriges Föreningsbankers Förbund, LO, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s Riksförbund, KF, LRF, OK, Svenska Riksbyggen, Svenska Taxiförbundet, Svenska Åkeriförbundet och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Av ovanstående instanser anser KF, LRF, Folksam och Sveriges Föreningsbankers Förhund — som vill att reservfondavsättningen skall bibehållas på 5% - att avsättning skall medges med maximalt 15% av års-överskottet. Även Svenska Riksbyggen kan ansluta sig till denna lösning.

RSV, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och kommerskollegium är tveksamma fill förslaget.

Näringsfrihetsombudsmannen vill att slatsmaktema skall skjuta på ställningstagandet till förslaget tills kapitalvinslkommittén är färdig med sitt arbete.

Svenska Handelskammarförbundel, Svenska Köpmannaförbundet och SHIO-Familjeföretagen fömtsätter att en motsvarande lösning genomförs också för aktiebolagen.

Prop. 1983/84:84 99

Förslaget avstyrks av länsstyrelsen i Södermanlands och Ålvsborgs län, Sveriges Grossislförbund och Sveriges Industriförbund.

1.5.2 Remissinstansernas kommentarer

Kammarrätten i Göteborg anför alt förslaget i och för sig innebär en skattelindring för kooperationen som det övriga näringslivet inte får del av. Det är emellertid inte troligt att en skattelättnad av detta slag på något nämnvärt sätt skulle kunna förskjuta balansen i konkurtenshänseende mellan olika företagsformer. Med hänsyn härtill och till det angelägna i att stärka tillväxten av egenkapital inom de kooperativa föreningarna anser kammartätten att utredningens förslag bör kunna godtas.

Inte heller LRF anser att förslaget, sett i det stora perspekfivet vid en Jämförelse mellan aktiebolag och kooperativa företag, kan anses gynna den sistnämnda kategorin. LRF vill emellertid inte motsätta sig att motsvarande förändring genomförs även för aktiebolagen. I likhet med KF, OK, Svenska Riksbyggen, Folksam och Sveriges Föreningsbankers Förbund anser LRF att avsättningen bör medges med maximalt 15% av årsöver-skottet.

LRF föreslår vidare att lagtexten, av redovisningstekniska skäl, utformas på så sätt att avsättningen till den kooperativa kapitalfonden och den därav följande skatteredukfionen beräknas före avsättningen till reservfonden.

Uppsala universitet finner utredningens förslag välbetänkt men anser att förslaget bör gälla samtliga ekonomiska föreningar.

Enligt NO bör frågan avgöras när kapitalvinstkommitténs förslag föreligger eftersom utredningen inte ger tillräckligt underiag för en allsidig bedömning.

Föreningen Auktoriserade Revisorer, som avstår från att ta ställning till förslaget, fäster uppmärksamheten på det faktum att reservfondsavsättning i dag i allt väsentligt sker utan skattekonsekvenser. Att ytterligare 10% av årsvinsten skulle kunna föras till beskattat eget kapital med avdragsrätt innebär i praktiken att flertalet kooperativa föreningar befrias från inkomstskatt. Denna effekt synes föreningen vara myckel långtgående. Enligt föreningens uppfattning bör fonden vid sin upplösning återföras fill beskattning.

Riksskatteverket (RSV) ifrågasätter lämpligheten i att för en specifik företagsform införa avsättningsmetoder som hittills avvisats. Enligt RSV:s mening är det sannolikt att — om förslaget genomförs - det även för andra företagsformer kommer att påyrkas motsvarande avsättningsmöjlighet.

Samma argument mot förslaget framförs av länsstyrelsen i Stockholms län. Mot detta skall emellertid, anför länsstyrelsen, ställas angelägenheten av att de kooperativa föreningarna ges denna ytterligare möjlighet att bygga upp del egna kapitalet. Vid en sådan sammanvägning vill länsstyrelsen inte motsätta sig förslaget.

Prop. 1983/84:84 100

Tveksamhet anförs av samma skäl av kommerskollegium som anser att förslaget i alla händelser inte bör genomföras med mindre än att samma möjligheter till vinstdisposition ges även aktiebolagen. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som också anser att utredningen om företagsbeskattning först bör avvaktas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län avstyrker och hänvisar till alt förslaget innebär ett avsteg från gällande princip att avsättning till bundna fonder skall ske med beskattade medel, till spridningseffekterna och till det faktum att systemet blir tekniskt krångligt att tillämpa. Länsstyrelsen i Ålvsborgs län, Umeå universitet och Sveriges Grossislförbund anser att förslaget särskill gynnar kooperationen och därför kan diskuteras från neutralitetssynpunkt. En fondavsättning kan inte rimligen få aktualiseras enbart för ekonomiska föreningar, anför Grossistförbundet.

Sveriges Industriförbund avstyrker på samma gmnder som förbundet avstyrker förslaget om enkelbeskatlning av insatsräntan.

1.6 Uppskjuten beskattning

1.6.1 Förslag och remissutfall

- Möjlighet öppnas för uppskjuten beskattning genom nedskrivning av viss del av medlemmarnas stadgeenliga insatsbetalningar. Möjligheten gäller medlemmar ijordbmks-, skogsbmks-, trädgårds- och fiskekooperativa föreningar.

Remissopinionen är delad.

Förslaget stöds, förutom av inledningsvis nämnda instanser, av länsstyrelserna i Kristianstads, Skaraborgs och Örebro län, Uppsala universdel, glesbygdsdelegationen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s Riksförbund, KF, LRF, Svenska Riksbyggen och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och Bohus saml Älvsborgs län, kommerskollegium. Föreningen Auktoriserade Revisorer och Umeå universitet är tveksamma till förslaget. Sveriges Industriförbund kan inte tillstyrka med mindre motsvarande rätt ges företag som konkurrerar med lantbmkskooperationen och länsstyrelsen i Gotlands län anser att förslaget bör gälla även andra företagsformer än ekonomiska kooperativa föreningar.

Förslaget avstyrks av RRV, NO, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Hallands län, Sveriges Köpmannaförbund, SHIO-Familjeföretagen och LO.

Svenska Handelskammarförbundel vill att frågan om företagens försörjning med riskkapital skall utredas i ett störte sammanhang.

Prop. 1983/84:84 101

7.6.2 Remissinstansernas kommentarer

LRF fillstyrker eftertryckligt utredningens förslag. LRF ser del som ett riktigt och angeläget steg för att överbrygga inflationens negativa effekter och ge lantbmkskooperationen motsvarande lättnader som har vidtagits för aktiebolagen i syfte att underlätta nyemission. LRF ser det emellertid som nödvändigt att nedskrivningsrätten utökas till 100% av ökningen av insatskapitalet. Lantbmket ges på så sätt störte frihet och möjlighet att realt öka insatsskyldighetema i föreningarna. Vidare skapar förslaget förutsättningar för att genomföra åtgärder med en successivt ökande insatsbetalning allt eftersom konsolideringen fortgår hos den enskilde medlemmen, dvs. en form av annuitetsmetod.

Länsstyrelsen i Örebro län och Sveriges Föreningsbankers Förbund föreslår på samma gmnder som LRF en ökning till 100 %. Även Trädgårdsnäringens Riksförbund framför detta förslag och understryker att reformen är av utomordenfiig vikl för att kunna rekrytera nya medlemmar till organisationen. Glesbygdsdelegationen förordar också en höjning av nedskrivningsrätten.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att förslaget bör omfatta även övriga kooperativa organisationer.

HSB:s Riksförbund tillstyrker att förslaget om uppskjuten beskattning för medlemmar i lantbmkskooperativa föreningar genomförs omedelbart. I ett längre perspektiv bör dock, enligt HSB, samma möjligheter skapas även för andra kooperativa organisafioner.

KF accepterar en särbehandling av lantbmkskooperalionens medlemmar med avseende på förslagel om uppskjuten skatt men understryker vikten av den gränsdragning utredningen gjort i fråga om skattelindringens förmånseffekt.

RRV påpekar att lagförslaget måste förtydligas för att möjliggöra kontroll av alt avdrag inte sker med otillåtna belopp.

Enligt Sveriges Föreningsbankers Förbund bör nedskrivningsregeln gälla alla som redovisar intäkt under förvärvskällan "Rörelse". I föreningsbankerna finns nämligen som medlemmar flera andra egenföretagare än de som omfattas av förslaget.

De huvudsakUga motiv mot förslagel som ligger fill gmnd för avstyrkande eller tveksamma remissinstansers ställningstagande framgår i sammanfattning av följande citat ur yttrande av kammartätten i Göteborg.

"Ett avdrag av detta slag strider helt mot de principer som hitfills gällt inom det svenska skattesystemet. Enligt kammartättens uppfattning kan det inte heller Jämföras med de skattelättnader för utdelning som aktiebolagen fått eller de lättnader som har föreslagits beträffande beskattningen av insatsräntan. Producentkooperationen delar normalt ut överskotten i form av efteriikvider och kan därigenom redan nu helt undvika dubbelbeskattning. Kammartätten bedömer att ett genomförafiaé~av förslaget om uppskjuten beskattning skulle medföra att lantbmkskooperationen kommer att

Prop. 1983/84:84 102

gynnas i förhållande till det övriga näringslivet. Detta skulle kunna få styreffekter som är svåra att fömtse. Över huvud taget är det osäkert om de föreslagna reglerna skulle medföra den åsyftade stimulansen. Bl.a. finns det, som ledamoten Gustafson framhåller i sin reservation, inte någon bindning mellan skatteförmånen och en höjning av insatsskyldigheten. Slutligen vill kammartätten framhålla att förslaget fill lagtext är oklart på så sätt att det inte framgår att avdragsrätten skall vara begränsad till vissa typer av kooperativa föreningar."

Det förhållandet att förslaget strider mot tillämpad princip atl insatsbetalning skall göras med beskattade medel framhålles också av NO, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, kommerskollegium och Föreningen Auktoriserade Revisorer. RRV, länsstyrelsen i Malmöhus län och kommerskollegium pekar på att förslaget inte är kopplat tid krav på höjning av insatskapitalet i föreningarna. Också Svenska Handelskammarförbundel anför nu nämnda skäl mot förslaget. Förbundet pekar samtidigt på atl motsvarande problem uppkommer t. ex. för mindre och medelstora företag och att förslaget, om det genomförs, bör gälla även för andra företagsformer. Frågan bör enligt förbundet utredas i ett störte sammanhang.

Att förslaget speciellt skulle gynna vissa delar av kooperationen och eventuellt leda till krav på kompensation från andra företagsformer framhålls också av länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län. Umeå universdel anser att förslaget bör ses i ett störte sammanhang och även övervägas för andra företagsformer. Sveriges Industriförbund kan ansluta sig till förslaget endast om motsvarande rätt ges företag som konkurterar med lantbmkskooperafionen.

"Marginella möjligheter för den enskilde att påverka sin årliga totala skattesituation, alltför komplicerade tillämpningsregler jämte kontroll och avstämningsproblem som ökar ju längre fid som förflutit sedan urspmngs-fidpunkten, utgör negativa effekter som bedöms väga tyngre än fördelama" anför länsstyrelsen i Kalmar län och förordar samtidigt en utredning av möjligheten att förstärka insatsviljan via lättnader i förmögenhetsbeskattningen avseende insatskapital som stadgeenligt är bundet viss minimitid och ej heller uppsagt.

RRV anser att förslaget ger möjlighet till inslag av skatteplanering i övervägandena om medlemskap i kooperativ förening och vid bildande av kooperafiva föreningar. Enligt RRV:s mening är det olämpligt att belasta skattesystemet med denna typ av särlösningar som ökar svåröverskådligheten. Det kan också, enligt RRV, ifrågasättas om denna typ av regler skulle leda fill en ökad finansiell stabilitet i de kooperativa föreningar som förslaget avser att stödja. Om man från statsmakternas sida önskar sfimulera en uppbyggnad av insatskapitalet i kooperativa föreningar bör, enligt RRV, konverteringsmodellen utredas ytterligare.

Prop. 1983/84:84 103

En fömtsättning för att förslaget skall få avsedd finansiell effekt är atl medlemmens övriga skattemässiga reserveringsmöjligheter är uttömda, anför Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR). Så torde inte vara fallet inom stora delar av berörd kooperation. Den finansiella effeklen av den föreslagna åtgärden bedöms därför av FAR som ringa. Även länsstyrelsen i Stockholms län fäster uppmärksamheten på detta förhållande.

LO anser att förslaget inte motsvarar de krav på en allkooperativ lösning som man bör ställa när det gäller reformer i skattesystemet. Frågan om särskilda skattestimulanser i form av en särskild avsättning till kollektiva kapitalfonder bör, enligt LO, inte överges. LO förordar därför ytterligare utredning i syfte att finna etl system som också kan gälla konsumentkoo-perafionen och bostadskooperationen.

1.7 Skattefondsparande

1.7.1 Förslag och remissutfall

— Möjlighet till skattefondsparande införes, inledningsvis för den konsumentkooperativa sektoms medlemmar i form av s. k. garantikapital och efter erforderligt ytterligare beredningsarbete för övriga kooperativa organisationers medlemmar. Härvid bör även sparande i B-insatser komma i fråga.

Förslaget stöds av det helt övervägande antalet remissinstanser. Posifiva är, fömtom de inledningsvis nämnda instanserna, RRV, NO, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län m.fl., AP-fonden, första, andra och tredje fondstyrelserna, kommerskollegium, Svenska Handelskammarförbundel, Sveriges Industriförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s Riksförbund, Svenska Riksbyggen, KF, LRF, OK, Svenska Taxiförbundet, Svenska Åkeriförbundet och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Några remissinstanser, bl. a. RRV, Bankinspeklionen och Sveriges Föreningsbankers Förbund anför vissa betänkligheter eller avstår från alt ta ställning.

LO avstyrker förslagel och föreslår att i stället del skatlesubventionerade aktiesparandet avskaffas.

1.7.2 Remissinstansernas kommentarer

KF bedömer införandet av garantikapilal i konsumentföreningarna som en mycket angelägen åtgärd för att såväl skapa en ny form för medlemssparande, och därmed öka medlemmamas känsla av personligt engagemang i föreningarna, som en ny för konsumentföreningarna lämplig form för kapitalbindning. Därmed ges ökade möjligheter för KF atl på ohka sätt lösa rörelsens centrala kapitalfrågor. Etl genomförande av förslaget skulle innebära en starkt motiverad utveckling i riktning mot mer likvärdig behandling mellan berörda företagsformer.

Prop. 1983/84:84 104

LRF anför att individuellt fondsparande har fått allt störte betydelse som kapitalkälla för börsbolagen under de senaste åren. LRF ser detta sparande som ett nödvändigt komplement till övriga föreslagna åtgärder samt dessutom angeläget av rättviseskäl. LRF tror emellertid inte alt det är möjligt att införskaffa något kapital om bindningstiden blir 10 år. Fondsparande i kooperativa företag bör få samma ekonomiska villkor som gäller för övrigt skattefondsparande.

De av utredningen presenterade allkooperativa rikstäckande fonderna kan LRF inte tillstyrka. Förslagel är enligt LRF inte tillräckligt genomlyst och har i sig ett antal motsägelsefulla uppgifter. LRF skisserar ett fondsystem anknutet i princip till vaije enskilt kooperativt företag, som skulle kunna tillämpas för hela kooperationen.

RRV ansluter sig till förslaget fömtsatt att sparformen avses behållas långsiktigt. Också Svenska Riksbyggen och TCO finner det rimligt att kooperationen får bygga upp ett skattefondsparande så länge som det gäller för andra företagsformer.

Kommerskollegium fillstyrker men anser sig inte nu kunna ta ställning till om någon av de två föreslagna modellerna för nysparandet bör användas. Förslagen är inte tillräckligt utredda för att kunna bedömas med avseende på vilka effekter de får. Kollegiet pekar också på ett tredje alternativ, nämligen att det kooperativa nysparandet sker inom ramen för nuvarande skattefondsparande. Detta kan ske genom att de redan existerande fondema får förvärva garantikapilal eller motsvarande kapital i kooperativa föreningar på samma säll som nu får ske beträffande aktier i börsnoterade företag.

Enligt Svenska Handelskammarförbundel bör fondsparandet vara av modellen "med riskspridning".

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget för alt ge likvärdiga fömtsättningar för de kooperativa företagen, men anser i princip att premieringen av den här typen av sparande bör lyftas bort från skattesystemet och i stället tillföras spararna från bankinsliluten.

Under fömtsättning av principen att B-insatser är en del av kooperationens riskkapital och att således räntan är föremål för dubbelbeskattning tillstyrker Sveriges Industriförbund förslaget.

Eftersom något färdigt förslag i frågan inte föreligger avstår Sveriges Föreningsbankers Förbund från att ge några definitiva synpunkter. Förbundet finner det dock rimligt att det fondsparande som nu kan ske i börsnoterade bolag även ska kunna innefatta kooperativa företag. Förbundet inser dock att betydande svårigheter föreligger att skapa lämpliga former för sparande i den speciella typ som de kooperativa företagen utgör. I ett sådant system bör B-insatser kunna utgöra ett lämpligt instrument.

Förslaget om garantikapital är enligt RRV en tveksam mellanform mellan i dag gällande bestämmelser för sparande på skattesparkonto och

Prop. 1983/84:84 105

skattefondkonto. I sin nuvarande utformning skulle förslaget medföra såväl administrativa som kontrolllekniska svårigheter.

Bankinspektionen anför liknande synpunkter och menar att förslaget kräver ytterligare bearbetningar och överväganden innan ställning kan tas till frågan om det är genomförbart. Inspektionen är tveksam till möjligheten att inordna verksamheten i mönstret för lagstiftningen om aktiefonder och aktiesparfonder.

1.8 Fonden för kooperativt egenkapital

1.8.1 Förslag och remissutfad

- Ett stafiigt specialinslitul - fonden för kooperativt egenkapital -inrättas för att göra kollektivt kapital tillgängligt för kooperationen som riskbärande egenkapital (B-insatser). Till fonden anvisas 400 milj. kr.

Remissopinionen är delad.

Förslaget stöds, fömtom av inledningsvis nämnda remissinstanser, av länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Kristianstads, Hallands och Örebro län, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Svenska Sparbanksföreningen, Folksam, HSB:s Riksförbund, LRF, OK, Svenska Taxiförbundet, Svenska Åkeriförbundet och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

LO stöder förslaget men är tveksam lill att finansieringen skall ske med anslag över statsbudgeten.

ÅFlar inte närmare ställning till det föreslagna institutet. Inte heller AP-fonden, fiärde fondstyrelsen och länsstyrelsen i Ålvsborgs län uttalar någon bestämd uppfattning.

Kammarrätten i Göteborg, kommerskollegium och Stockholms universitet år tveksamma till förslaget.

Förslaget avstyrks av RRV, NO, länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län, AP-fonden, första, andra och tredje fondstyrelserna. Bankinspektionen, Svenska Handelskammarförbundel, Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen, ICA-Förbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen.

1.8.2 Remissinstansernas kommentarer

LRF instämmer i utredningens bedömning att ett statligt specialinslitul är bäst lämpat att administrativt sköta fonden för kooperativt egenkapital mot bakgmnd av att det är angeläget att kooperationens särskilda förutsättningar blir väl kända i fonden och att kooperationen inte hamnar i en andrahandssituation i förhållande fill börsbolagen. Eftersom det rör sig om allmänna medel, torde enligt LRF bindningsliden för de förvärvade B-insatserna inte behöva understiga de 10 år som utredningen föreslagit generellt. LRF anser vidare att 400 milj. kr. är ett för lågt belopp.

Prop. 1983/84:84 106

Länsstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker den föreslagna fonden men anför att det synes ha varit en enklare väg att göra befintliga kredifinstiiut, i synnerhet Qärde AP-fonden, i störte utsträckning tillgängliga för kooperativa företag.

Svenska Sparbanksföreningen anser förslaget vara väl underbyggt. Föreningen understryker i sammanhanget att det borde vara angeläget att även kooperationen kan få del av institutionellt genererat egenkapital. Särskilda företag borde kunna fillskapas i samverkan mellan 4:e AP-fonden och skilda, kooperationen närstående företag. Ett altemafiv till att använda statliga medel för kooperafivt egenkapital skulle kunna vara att den statliga fonden utfärdar garanlier för de företag som tecknar egenkapital i olika kooperafiva företag.

Sveriges Föreningsbankers Förbund finner förslaget välgmndat och påpekar att det är rimligt också ur den synpunkten att kooperativa företag bereds samma möjlighet att på en gång mobilisera etl störte riskkapital som aktiebolagen har genom nyemissioner.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför att det är speciellt viktigt att nyetablerade kooperativa företag får del av medlen från fonden. Även högskolan i Luleå framför detta och anser alt det bör skrivas in i fondens instmktion att den särskilt ska främja tillkomsten av arbetskooperativa företag samt att den ska låta regionalpolitiska hänsynstaganden påverka förvärvet av B-insatser.

Enligt LO, som är tveksam till finansiering över statsbudgeten, bör det utredas om fondens kapitalbehov kan tillgodoses med hjälp av pensionsmedel pä samma sätt som 4:e AP-fonden.

Svenska Taxiförbundet och Svenska Åkeriförbundet har inget att erinra mot förslaget fömtsatt att samtliga ekonomiska föreningar kommer att utgöra målgmpp.

Med hänsyn till att förslaget om ett statligt specialinstitut har karaktären av en principskiss, avsedd alt i samverkan med kooperafionen ytterligare beredas inom regeringskansliet, anser sig KF icke böra ingå på en behandling av utredningens synpunkter mer i detalj. KF bedömer emellertid, liksom utredningen, behovet av försörjningen med långfrisfigt kapital liknande ett egenkapital av bunden karaktär såsom på sikt betydande för kooperationen.

De instanser som är tveksamma tid eller avstyrker förslaget framför som huvudargument att ett särskilt institut inte behövs med tanke på befintliga institutioner på kapitalmarknaden och/eller att kooperationen blir otillbörligt gynnad gentemot andra företagsformer vad gäller tillgången på kapital.

AP-fonden, fiärde fondstyrelsen, vill sålunda inle uttala någon besiämd uppfattning i frågan men anser att alternafivet med en administrativ anknytning till någon redan bestående institution på kapitalmarknaden också bör övervägas. Därigenom skulle utvecklingsprojekten inom kooperativ verksamhet komma att bedömas på samma gmnder som projekt inom

Prop. 1983/84:84 107

näringslivet i övrigt, och det skulle säkerställas alt del för finansieringen vid varje tid tillämpades Jämförbara villkor.

Fjärde fondstyrelsen anser vidare alt B-insatser bör uppfattas som en form av allmän finansiering av föreningar i expansion, inte som en form av projektfinansiering. Avkastningskravet på insfitutet bör enligt fondstyrelsen formuleras så att för institutets tillskott av B-insatser skall tillämpas kapitalmarknadens avkastningskrav vid vatje tid för placeringar med motsvarande belopp, riskgrad och löptid.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län framför liknande synpunkter. Också Stockholms universitet för fram tanken på att utnyttja befintliga institutioner och kompetens, l.ex. genom att skapa ett särskilt obligationsartange-mang, dels till de kooperativa företag som i första hand är kapitalförvaltare, dels till någon del av ATP-fondsystemet.

NO anför att inrättandet av en särskild fond leder till en ytterligare uppdelning av kapitalmarknaden och fill risk för att särskilda favörer lämnas till kooperationen. Risken för sådant gynnande påtalas också av kammarrätten i Göteborg och Sveriges Grossistförbund.

RRV förordar att reglerna för AP-fonderna ändras så att det blir möjligt att placera AP-medel som riskbärande kapital i kooperationen i samma ufsträckning som sådana medel kan placeras i aktiebolag. Om så sker torde de befinfiiga kapitalmarknadsinsfituten vara fillräckliga för att förse kooperationen med riskbärande kapital. Elt särskill statligt institut för kooperativt egenkapital är enligt RRV:s uppfattning mofiverat endast om man från statsmakternas sida önskar ge kooperativa förelag tillgång till riskkapital med ett lägre avkastningskrav än vad som är gängse på kapitalmarknaden.

Kommerskollegium, som känner stark tveksamhet inför förslaget, påtalar risken för att andra än rent marknadsmässiga överväganden kommer att dominera vid placering av riskkapital. Enligt kollegiets mening bör lämpligen Qärde AP-fonden och Företagskapital AB i stället kunna fillåtas placera medel i de kooperativa föreningarna enligt samma principer och lönsamhetskrav som i dag tillämpas i fråga om placeringar i andra företag. Även Svenska Handelskammarförbundel och länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län förordar en inordning under AP-fondssyslemets ram. En sådan lösning borgar, enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län, mer för konkurtensneutralitet företagsformerna emellan än den förordade lösningen.

AP-fondens första, andra och tredje fondstyrelser avvisar ett för kooperationen specialanpassat mellanhandsinstitut fömtsatt att, som styrelserna förordar, B-insatserna rättsligt klassificeras som förlagslån samt ges en teknisk utformning och förses med villkor avseende avkastning, likviditetsgrad etc. som gör att B-insatserna blir ett för kapitalmarknaden intressant placeringsaltemativ. I så fall framstår enligl fondstyrelserna särlösningar t. ex. i form av specialinslitul för kooperationens egenkapitalför-sörjning som onödiga.

Prop. 1983/84:84 108

Sveriges Industriförbund resonerar på samma sätt och förordar att placeringsreglerna hos existerande placeringsinstitut ses över så att inga onödiga reslrikfioner förhindrar dessa alt om de så öriskar delta i finansieringen av kooperationen.

Även Bankinspektionen ifrågasätter behovel av ett specialinstitut eftersom det redan finns etl flertal institutioner på kapitalmarknaden vilka kan eller skulle kunna göra de aktuella insatserna.

Svenska Bankföreningen avslyrker förslagel om ett statligt specialinslitul liksom föreningen i andra sammanhang har avstyrkt förslag till statliga specialinstitut med inriktning på företag i allmänhet.

1.9 B-insatser

1.9.1 Förslag och remissutfad

- Genom ändring i föreningslagen möjliggörs att s. k. B-insatser införs i ekonomiska föreningar för egenkapitalinsatser även från andra än medlemmar, bl. a. för kapital från fonden för kooperativt egenkapital.

Förslaget stöds eller lämnas utan erinran av det helt övervägande antalet remissinslanser. Positiva är sålunda, förutom de inledningsvis nämnda instanserna, NO, länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län m.fl., AP-fonden, första, andra, tredje och fiärde fondstyrelserna. Bankinspektionen, kommerskollegium. Svenska Handelskammarförbundel, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Folksam, HSB:s Riksförbund. LRF, OK, Svenska Riksbyggen och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Flera av nu nämnda instanser föreslår andra villkor för B-insatsema än de av utredningen skisserade i syfle att göra dem mera intressanta på kapitalmarknaden.

Svenska Bankföreningen och KF har inte någon invändning mot att förslaget accepteras men är begränsat intresserade. RRV och kammarrätten i Göteborg vill att frågan skall utredas ytterligare.

Uppsala universitet och Lunds universitet är tveksamma till förslaget.

Ingen remissinstans avvisar förslaget helt.

1.9.2 Remissinstansernas kommentarer

Åtskilliga remissinstanser uttrycker sitt stöd för tanken att skapa en ny form av riskbärande egenkapital vid sidan av det traditionella medlemskapitalet. Många finner dock en ytterligare precisering av B-insatsernas ställning nödvändig eller anser att villkoren bör göras bättre för att B-insatseraa skall bli attraktiva på kapitalmarknaden.

Enligt AP-fonden, första, andra och tredje fondstyrelserna är sålunda de föreslagna B-insatserna närmast alt Jämföra med förlagslån - dvs. en kapitalform mellan riskkapital och främmande kapilal i ell aktiebolag. Fondstyrelserna betonar vikten av att B-insatsernas rättsliga status i olika

Prop. 1983/84:84 109

avseenden definieras klart och att dessa regler blir generellt tillämpliga. Kooperationen skulle genom marknadsanpassade B-insatser pä ett naturligt sätt inlemmas i den svenska kapitalmarknaden i konkurtens med andra låntagare. Kan B-insatserna rättsligt ges samma status och tekniska utformning som förlagslån hos det privata företagandet, föreligger inga hinder för de tre första fondstyrelserna att placera i sådana insatser, anför fondstyrelserna.

Även fiärde fondstyrelsen liksom kommerkollegium trycker på behovet av klart definierade och generellt tillämpliga rättsregler. Också Uppsala universitet, som anser det tveksamt om rösträttslösa insatser av detta slag bör tillåtas, tycker att den rätt som fillkommer B-insalsinnehavare bör penetreras noggrannare än vad som har skett i betänkandet, l.ex. med avseende på närvarorätt vid stämma, rätt att föra talan mot föreningsstämmobeslut m. m.

Även OK anser det motiverat atl stärka B-insatsernas ställning genom att bereda utrymme avtals- och stadgemässigt för B-insatsinnehavare att få styrelseledamot i föreningen.

Enligt Bankinspektionen skiljer sig de föreslagna B-insatserna föga från förlagslån. I vart fall gäller detta föreningsbankerna. Det synes för övrigt, anför inspekfionen, tveksamt om den föreslagna formen för kapitalför-sötjning kan bli attraktiv på kapitalmarknaden. Inspektionen vill emellertid inte direkt motsätta sig förslaget. Inspekfionen pekar på vissa konsekvensändringar som måste göras i lagen om Jordbrukskasserörelse.

Förslaget om införande av B-insatser är enligt LRF en central del i utredningens ålgärdsprogram eftersom möjligheterna till tillskott av ex-temt kapital torde vara en fömtsättning för att lösa kooperafionens finansieringsproblem. Det är därför väsentligt att villkoren för B-insatser utformas så att de kan göras attrakfiva på kapitalmarknaden. Enligt LRF år emellertid de samlade villkoren för B-insatserna så dåliga att LRF ifrågasätter om det över huvud tagel går att få någol intresse för dessa insatser på kapitalmarknaden, möjligen med undantag för de eventuella fonder som disponerar allmänna medel. Eftersom bindningstiden för B-insatserna är det enda av angivna villkor som är möjligt atl påverka anser LRF att bindningstiden bör bli föremål för förhandling i varje enskilt fall med utgångspunkt i vilka del är som tillskjuter B-insatskapitalet.

Även AP-fondens fiärde fondstyrelse anser alt det är viktigt med frihet för parterna att träffa överenskommelse om villkoren.

Enligt OK bör räntesättningen göras fri och bindningsfiden utsträckas fill 15 år. Länsstyrelserna i Södermanlands, Gotlands, Kristianstads, Skaraborgs och Väslmanlands län tycker också att villkoren bör göras mer attrakfiva.

Sveriges Föreningsbankers Förbund, (SFF) delar LRF:s uppfattning om B-insatsemas mycket begränsade attrakfivitet på kapitalmarknaden. SFF vill emellertid inte avvisa förslaget eftersom det bör finnas ett betydande

Prop. 1983/84:84 110

intresse från vissa gmpper inom kooperationen eller närstående till denna. Hämtöver kan, anför SFF, B-insatser utgöra ett instmment för tillskott av riskkapital från staten genom den föreslagna fonden för kooperativt egenkapital.

För föreningsbankerna är frågan om B-insatsema skall anses som egenkapital eller förlagslån av avgörande betydelse anför SFF vidare. Om B-insatsema skall Jämställas med förlagslån är dessa inget användbart medel för föreningsbankerna att åstadkomma en i och för sig angelägen kapitalökning. Därvid finns ett betydligt enklare, och sannolikt billigare, sätt i form av traditionella förlagslån.

Folksam anser att förslaget är av stort intresse och anför att Folksam representerar Just ett sådant kollektivt kapital som utredningen talar om och som kan anses lämpligt för placering i B-insatser.

För konsumentkooperationen är förslaget om B-insatser av mindre intresse, anför KF. KF anser att konsumentkooperationens finansiering med riskbärande medel skall gmnda sig på av medlemmarna ägt enskilt och kollektivt kapital. KF har dock icke någon invändning mot att förslaget om B-insatser accepteras. Det kan, anför KF, finnas välgmndade skäl för andra kooperativa organisationer alt använda sig av denna form för förstärkning av egenkapilalel.

Länsstyrelsen i Kalmar län instämmer i huvudsak i förslaget och finner att ett sådant system i viss mån torde kunna attrahera externt riskkapital utöver det "vanliga" insatskapitalet. En hårdare knytning av de obligatoriska medlemsinsalserna till föreningen torde enligl länsstyrelsens mening vara nödvändig. Risk föreligger nämligen för att, via en tilltagande medlemsströmning, en övervältring sker av de ekonomiska riskerna frän utströmmande medlemskapital till externt B-insatskapital.

LRF stöder förslaget att maximera omfattningen av B-insatser till högst 50% av inbetalda A-insatser. Även OK tycker detta är rimligt vad avser primärföreningar men anser att B-insatserna i sekundärföreningar skall kunna få uppgå till samma belopp som A-insatsema. Enligt länsstyrelsen i Gotlands län bör taket kunna höjas utöver föreslagna 50%.

Enligt Sveriges Industriförbund bör ränla på B-insatser behandlas på samma sätt som gäller för utdelningar från aktiebolagen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län och LRF föreslår att det ska ges möjlighet för avgående medlemmar inom lantbrukskooperationen att överföra medlemsinsatser till B-insatser med bibehållen nedskrivningsrätt fömtsatt att förslaget om uppskjuten skatt på insatskapitalet blir en realitet.

Ett par remissinstanser, RRV och kammarrätten i Göteborg, vill att frågan skall utredas ytterligare. Utredningen har inte utrett vilka följder som B-insatserna kommer att få för den ekonomiska föreningen i förhållande till andra företagsformer och då främst aktiebolaget, anför RRV. RRV förordar att kooperationsutredningen i tilläggsdirektiv får i uppdrag att behandla frågan om B-insatser i samband med sin allmänna översyn av lagstiftningen på området.

Prop. 1983/84:84 111

1.10 Övrigt

Flera remissinstanser diskuterar möjligheterna att höja insatskapitalet i de kooperativa föreningarna. Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) anser sålunda att det bör vara möjligt alt på frivillig väg väsenlhgl höja insatskapitalet sedan förutsättningar för en tillfredsställande förtänlning skapats. En betydande potential härför utgör medlemslånen, som uppgår till avsevärda belopp. En stor del av dessa skulle kunna konverteras till frivilliga insatser. Man skulle även kunna fördröja en avtappning av insatskapitalet sedan incitament skapats för medlemmen att kvarstå med sina insatser även sedan han upphört med sin akfiva verksamhet.

OK-förbundets stadgar föreskriver att utträdande medlem inte får begära att återfå insatskapital annal än i vissa tvångsmässiga utträdesfall. Om man för vissa föreningstyper önskar bevara och förstärka möjligheten att fixera insatskapitalet, borde det, framhåller OK, kanske vara möjligt att mer uttryckligt godkänna den typen av bestämmelser.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför liknande tankegångar och tycker att förslag till åtgärder borde utformas som attraherar resp. knyter individuella insatser hårdare tiU resp. ekonomisk förening.

På gmnd av kommunalskattelagens bestämmelser är medlemsavgifter och anslag fill studieförbund icke avdragsgill för ekonomiska föreningar, anför KF, LRF och HSB:s Riksförbund. Organisationerna understryker det angelägna i att ekonomiska föreningars avgifter till studieförbund undantas från skatteregeln och får utgöra en avdragsgill kostnad.

Mot bakgmnd av de lantbmkskooperativa förelagens kostnader för gemensamma projekl kräver LRF att skattereglerna för kooperativa förelag förtydligas. Kostnader som i sig är avdragsgilla från skattesynpunkl bör självfallet, anför LRF, inte drabbas av beskattning om kostnaderna framkommer i en kooperativ centralorganisation eller i en branschorganisation och sedan fördelas på dess medlemmar - primärföreningarna.

Länsstyrelsen i Uppsala ifrågasätter om inte rätlen enligl kommunalskattelagen att göra avdrag för återbäring och eflerlikvid borde ersättas av regler om rätt till avdrag för avsättningar till kollektivt bundet kapital.

Stockholms universitet, företagsekonomiska institutionen, för fram tanken att med kooperativa sparmedel - och eventuellt med statligt stöd och engagemang - kunna bilda elt eller flera bolag med uppgiften att bedriva uthyrning av produktionsmedel till kooperativa företag. Sådana möjligheter skulle, enligt institutionen, kunna stimulera kooperafiv nybildning starkare än den föreslagna fonden för kooperativt egenkapital.

Svenska Sparbanksföreningen anser det angeläget att de frågor som berör de kooperativa företagens kapitalanskaffning behandlas av banklagsutredningen och i tillämpliga delas byggs in i kommande banklag-sfiftning.

Prop. 1983/84:84 112

OK påpekar att ekonomiska föreningar saknar motsvarighet till akfiebo-lagens fondemissioner. Samtidigt är det uppenbart att motsvarande värdeökningar kan förekomma i en ekonomisk förening som i ett aktiebolag. OK tillstyrker att de förändringar av i huvudsak balansteknisk karaktär vidtas som skulle kunna uppväga den befinfiiga skillnaden mellan aktiebolag och föreningar i dessa avseenden och att ett uppskrivningsbelopp får överföras till reservfonden eller till en särskilt inrättad permanent uppskrivningsfond.

LRF anger som felaktig uppgiften i utredningen att medlemslån inom den kooperativa föreningen ofta inräknas i soliditeten. LRF framhåller att det är väsentligt att detta missförstånd inte blir bestående. Konsekvenserna kan annars bli dels att soliditeten för de kooperafiva företagen beräknas högre än vad som den egentligen är, dels att man i vissa fall kan föreslå lösningar på kapitalproblemen som innebär en ökning av medlemslånen, vilket, enligt LRF, varken är eftersträvansvärt eller enkelt att genomföra.

2 Kooperativ information, forskning och utveckling

2.1 Allmänt

Remissopinionen i fråga om förslaget till samhälleligt/kooperativt samverkansorgan för kooperativ utveckling. Rådet för kooperativ utveckling, är delad med en majoritet tveksamma eller avstyrkande instanser. Utredningens övriga förslag beträffande kooperativ information, forskning och utveckling har i sina huvuddrag mottagits positivt av många remissinstanser. Ett mindre antal är negativa till särskilda samhällsinsatser för att främja den kooperativa utvecklingen.

Inledningsvis redovisas här några allmänna uttalanden i positiv eller negativ riktning kring förslagen. Här redovisas också de remissinstanser som, i regel ulan närmare kommentarer, stöder alla förslag i kapitel 11 bortsett från Rådet för kooperativ utveckhng. Delförslagen kommenteras i avsnitt 2.2—2.4.

Ett stort antal remissinstanser bl.a. fiera länsstyrelser, kammarrätten i Göteborg, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Föreningsbankers Förbund m. fl. instämmer i utredningens positiva värdering av kooperationens betydelse för det svenska samhället och delar utredningens åsikt att samhället bör underlätta kooperationens verksamhet och utveckling. De ansluter sig också till den i utredningsarbetet vägledande principen om konkurtensneutralitet och likvärdiga arbetsbetingelser för de olika företagsformerna inom svenskt näringsliv.

De olika delförslagen i kapitel 11 kommenteras av bl.a. länsstyrelsen i Malmöhus län som anser det angeläget att information sprids om kooperationen och att frågorna kring kooperationens förutsättningar belyses bättre

Prop. 1983/84:84 113

i högskoleutbildningen, liksom en utökad forskning på området. De diskussioner som utredningen redovisar om möjligheterna att fillgodose vissa former av service- barn- och äldreomsorg, landsbygdsservice m.m. - är intressanta och bör, enligt länsstyrelsen, föras vidare.

Enligt länsstyrelsen i Uppsala län är det angeläget alt forskning i kooperafiva frågor stimuleras och att undervisning om kooperationen i dess olika former bedrivs på alla nivåer. Det kan vara angeläget att, som en initialinsats, resurser avdelas för en intensifierad forskning om kooperafiva problem samt en bred kooperativ försöks- och utvecklingsverksamhet för att finna nya områden där kooperativa lösningar kan ge ett gott alternafiv.

Socialstyrelsen instämmer i utredningens strävan att i utbildnings- och forskningshänseende, liksom i den samhälleliga näringspolitiska informationen göra kooperationen Jämställd med andra företagsformer. Också Svenska Handelskammarförbundel framhåller att kooperationen i dessa avseenden bör ges likvärdiga möjligheter.

Statens konsumentverk tillstyrker utredningens förslag rörande utvecklingsfrågorna och förväntar sig att ett närmare samarbete med samhällets konsumentorgan kommer till stånd på områden av gemensamt intresse.

LRF instämmer i utredningens slutsats "att det för såväl näringslivet som för samhället i dess helhet är angeläget att kooperationen både som företagsform och som företagssektor för möjlighet att utvecklas". Kooperationen är i dag, anför LRF, klart diskriminerad i förhållande till näringslivel i övrigt. Kooperationen måste i framtiden ges möjlighet att utvecklas på likvärdiga villkor med andra företagsformer. Det är följaktligen ett rent rättvisekrav att en del av nuvarande samhällsresurser för information, forskning och utveckling rörande näringslivet inriktas på det kooperativa alternativet. LRF tillstyrker i stora drag de förslag som presenteras. Förslagen måste emellertid, enligt LRF, i det fortsatta beredningsarbetet ytterligare preciseras i syfte att åstadkomma en garanti för att de verkligen genomförs.

KF, Folksam, HSB:s Riksförbund och Trädgårdsnäringens Riksförbund tillstyrker på samma gmnder utredningens förslag.

LO delar utredningens uppfattning att kooperationen diskrimineras i förhållande till övrigt näringsliv. LO stödjer därför förslagen om ökad information till allmänheten, opinionsbildare och beslutsfattare beträffande kooperativ verksamhet och dess möjligheter. LO anser också i likhet med utredningen att det kooperativa inslaget i utbildningen samt särskilt kooperativ forskning och utbildning bör initieras och utvecklas och att utvecklings- och försöksverksamhet bör främjas på områden där kooperafiva verksamhetsformer är lämpliga.

Allmänt posdiva till förslagen utan närmare kommentarer kring de enskilda förslagen är också länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Gollands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Kopparbergs, Västmanlands och Norrbottens län, statens industriverk, 8 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 114

delegationen för glesbygdsfrågor. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och TCO.

Några remissinstanser är mera reserverade till förslagen om samhälleliga insatser och understryker vikten av likartade regler för kooperationen och andra företagsformer.

Kommerskollegium anför sålunda att principen i fråga om informafion, forskning och utveckling i allmänhet bör vara den atl kooperationen bör behandlas som övriga företagsformer.

Länsstyrelsen i Uppsala län instämmer i utredningens bedömning att det är angeläget att ålgärder vidtas för att främja uppkomsten och tillväxlen av ny kooperativ verksamhet. Länsstyrelsen anser dock att ansvaret och kostnaderna härför primärt bör vila på de berörda organisationerna. Om stafiigt ekonomiskt projektstöd ska utgå för utvecklingsarbetet så bör det följa likartade regler som gäller för andra verksamheter, anför länsstyrelsen.

Också näringsfrihetsombudsmannen anser att kooperationen bör ges likvärdiga möjligheter att utvecklas som övriga företagsformer men framhåller alt kooperativ utveckling i första hand är en fråga för de kooperativa organisafionerna själva. Liknande synpunkter framförs av Svenska Sparbanksföreningen.

Enligt RRV:s mening är det presenterade materialet inte ett tillräckligt underiag för ett differentierat ställningstagande till värdet av de olika kooperativa förelagsformerna för samhällsutvecklingen. Betänkandet ger inte heller enligt RRV:s mening elt tillräckligl underlag för bedömning av värdet av att etablera kooperation inom nya verksamhetsområden och av behovet av samhälleliga insatser för all stödja en sådan etablering.

Allmänt negativ till utredningens förslag är Sveriges Grossistförbund som inte kan finna några motiv för atl samhället skall satsa medel för insatser som de kooperativa rörelserna rimligen själva bör svara för och som de, enligt förbundet, uppenbarligen också har resurser för. Utredningens förslag skulla ge kooperationen klara fördelar i förhållande fill andra företagsformer, vilket, enligt Grossistförbundel, är oacceptabelt.

Också Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen avstyrker förslagen och framhåller att offentliga insatser av denna art inle bör inriktas på enskilda distributionsformer utan ges generell räckvidd över alla de seriösa distribufions- och företagsformer som finns på marknaden.

Enligt Svenska Sparbanksföreningen bör den kooperativa utvecklingen komma till stånd genom främst medlemmarnas och de förtroendevaldas eget initiativ. Föreningen fömtsätter att lyhördheten inför nya strömningar, behov och arbetsuppgifter finns inom de kooperativa organisationerna och att dessa själva klarar att utveckla sig till gagn för medlemmarna och samhället.

Prop. 1983/84:84 115

2.2 Kooperativ information

2.2.1 Förslag och remissutfall
Utredningens förslag

—att den kooperativa företagsformen blir jämställd med andra företagsformer i gmnd- och gymnasieskolans undervisning

—att det kooperativa alternativet behandlas likvärdigt med andra altemativ i den statliga och kommunala stöd- och informationsverksamheten för näringslivet

—att en kooperativ datasammanställning utvecklas och hålls aktuell samt i huvuddrag publiceras i form av en kooperafiv årsbok.

Som har framgått av den inledande redovisningen har förslagen under denna punkt mottagits positivt av många remissinstanser.

Negativa till förslaget om en kooperativ årsbok är NO, länsstyrelsen i Stockholms län, statistikutredningen. Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Grossistförbund.

2.2.2 Remissinstansernas kommentarer

Sveriges Föreningsbankers Förbund, KF och LRF instämmer i behovet av en sammanställning av data om kooperationen och ställer sig positiva till att en kooperativ årsbok utarbetas. KF och L7?f understryker betydelsen av att det kooperativa alternativet behandlas likvärdigt med andra alternativ i den statliga och kommunala stöd- och informationsverksamheten för näringslivet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner det angeläget att kooperationen ges samma möjligheter som andra företagsformer att hävda sina intressen inom undervisningsväsendet och i samhällsdebatten och tillstyrker utredningens förslag till åtgärder för att förbättra informationen om kooperafionen, både inom skolan och i samhället i övrigt.

Enligt statskontoret är förnyelsebehovet för årsboken inte så stort att den behöver ges ut vaije år.

SCB åtar sig att göra erforderliga statistiska sammanställningar under fömtsättning alt medel ställs till SCB:s förfogande.

Utgivandet av en kooperativ årsbok bör skötas av de kooperativa orga-nisationema själva med egna resurser tycker NO.

Länsstyrelsen i Stockholms län vill att behovet skall utredas närmare och att möjligheten att de kooperativa intresseorganisationerna finansierar utgivningen på egen hand eller med visst stöd från samhället skall undersökas.

Statistikutredningen anför att efterfrågan på liknande årsböcker är liten och anser att regeringen inte nu bör ta ställning till förslaget om en årsbok. Behovet bör, enligt utredningen, vägas mot andra statistikbehov vid den samlade översyn av den stafisfikproduktionen som stafistikutredningen för närvarande gör.

Prop. 1983/84:84 116

Något särskilt stöd till information bör enligt Svenska Sparbanksföreningen inte utgå eftersom informationen får sägas vara en utpräglat intern angelägenhet.

2.3 Forskning och högre utbildning

2.3.1 Förslag och remissutfad
Utredningens förslag:

- Vissa särskilda åtgärder vidtas för att, inom ramen för befintligt forsk
nings- och utbildningssystem, bygga upp en kontinuerlig forskning och
undervisning om kooperation.

- För forskningen utvecklas ett forskningsprogram som bygger på sam
verkan mellan olika forskningsinstitutioner enligt en särskild s.k. ma
trismodell. Programmet bör ses över varje år.

- Forskningsrådsnämnden bör med hjälp av en särskild samrådsgmpp
svara för att forskningsområdet beaktas vid resursfördelningen.

- Föreningen för kooperativa studier får ekonomiskt stöd för sin verksam
het.

- Forskningen finansieras genom forskningsråden och motsvarande.
Dessutom avdelas resurser för tre forskartjänster samt för vissa sekre
tariats- och samverkansfunktioner.

- Universitets- och högskoleämbetet och berörda högskolemyndigheter
på regional/lokal nivå bör verka för uppbyggnad av undervisning om
kooperativ idé, ekonomi och verksamhet.

Utöver de i avsnitt 2.1 nämnda remissinstanserna är också universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), forskningsrådsnämnden (FRN), Hu-manistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), HSB:s Riksförbund och Svenska Riksbyggen positiva i stort till förslagen.

Riksrevisionsverket anser att en bedömning av de förstärkningar av kooperativ forskning som utredningen föreslår måste ulgå från en helhetsbedömning av forskningsbehov inom ett siörre område. Något sådant sammanhang redovisar utredningen inte.

Enligt Sveriges Industriförbund ankommer det på de forskningsplanerande myndigheterna att avgöra behovet både av ökad kooperativ forskning och eventuella forskningsorganisatoriska förändringar.

Ingen ytterligare instans som är negativ till förslagen kan nämnas.

De enskilda förslagspunkterna har kommenterats i varierande omfattning. Synpunkter har lämnats framför allt av de kooperativa organisationerna, FRN, HSFR och universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå.

2.3.2 Remissinstansernas kommentarer

Allmänt

Länsstyrelsen 1 Södermanlands län är positiv till utredningens förslag. Eftersom Sverige ligger långt efter de flesta västeuropeiska och nordiska

Prop. 1983/84:84 117

länder förefaller det rimligt atl forskning om kooperationen ges en ökad resurstilldelning i Sverige, framhåller länsstyrelsen.

UHÄ instämmer i utredningens bedömning av behovet av att vid universiteten stärka forskningen om kooperationen i samhället. Denna forskning har hittills haft stora svårigheter atl göra sig gällande bland andra forskningsresursbehov i fakultelsnämndernas priorileringsarbele. Detta har också gällt på UHÄ-nivå.

Också FRN och HSFR instämmer i utredningens allmänna omdöme att forskning och undervisning om kooperationen vid våra universitet och högskolor bör främjas och tilldelas ökade resurser. FRN säger sig för sin del vara beredd att undersöka förutsättningarna för och bidra till att utveckla kooperationsforskningen i Sverige.

HSFR påtalar att förslagen är mycket ambitiösa och kräver betydande ekonomiska resurser, som till stor del måste las av redan befintliga medel för forskning. HSFR anser att det knappast är möjligt att genomföra de föreslagna åtgärderna utan atl annan väsentlig forskning inom bl. a. rådels verksamhetsområde erhåller minskat ekonomiskt stöd.

Lunds universitet utgår från att forskningen och undervisningen rörande de kooperativa frågoma motiverar en utökning av de samlade resurserna för samhällsvetenskaplig forskning och undervisning. En ytteriigare satsning på dessa frågor på bekostnad av annan samhällsvetenskaplig forskning och undervisning måste däremot, anser universitetet, avvisas med hänvisning lill det myckel knappa resurslägel.

KF, LRF, Folksam, HSB:s Riksförbund och Svenska Riksbyggen instämmer i att det föreligger ett stort och differentierat behov av forskning vid universitetet och högskolor. Enligt LRF år en utökad och kontinuerlig kooperationsforskning av avgörande betydelse för företagsformens förutsättningar att hävda sig i fortsättningen. Som nämnts tidigare tillstyrker organisationerna ulredningens samtliga förslag. KF, LRF, Folksam och HSB:s Riksförbund framhåller emellertid också att samhället inle bör kanalisera resurser enbart till den akademiska forskningen. Forskningsmedel skall, enligt organisationerna, kunna ges direkt fill de kooperativa organisationerna. Kooperativa institutet i samarbete med LRF skulle kunna fungera som kanal för forskningsanslag fill lämpliga projekt.

Enligl länsstyrelsen i Jämtlands län finns med förslagens nuvarande utformning risk för byråkrati och centralisering. Utredningen borde överväga åtgärder som tar fasta på den kooperativa forskningens regionala betydelse och förankring och på etl kraftfullt sätt betona de regionala högskolornas ansvar att föra ut forskningsresultaten i regionerna.

Stockholms universdel delar ulredningens synpunkt att det är angeläget att nu stimulera ett ökat intresse för kooperationsforskning inom högskolan.

Prop. 1983/84:84 118

Lunds universdel delar utredningens bedömning att de kooperativa inslagen i samhället intagit en förhållandevis undanskymd plats i svensk samhällsvetenskaplig forskning och utbildning. Beiräffande de aktuella fömtsättningarna för en sådan forskning och utbildning gör universitetet dock en mera positiv bedömning än utredningen och menar alt dessa bara behöver ges marginella förstärkningar för att kunna anses bli i rimlig mån tillgodosedda.

I vilken utsträckning en förstärkning av resursema för kooperafiv forskning är erforderlig, måste enligt Sveriges Industriförbund ankomma på de forskningsplanerande myndighetema att avgöra. Därvid måsle en avvägning ske mot andra angelägna forskningsområden. Behovet av eventuella forskningsorganisatoriska förändringar av det slag utredningen förordar bör också avgöras i ett sådant sammanhang.

Svenska Sparbanksföreningen anser i princip att samhället inte skall lägga sig i den kooperativa utvecklingen men gör ett undantag vad gäller forskningen och utbildningen. Föreningen anser att en professur med inriktning på kooperationen bör inrättas vid handelshögskolan i Stockholm samt att kooperationen och dess problem bör ges utrymme och behandlas i undervisningen på samma sätt som gäller andra företagsformer.

Forskningsprogram med matrismodell

Forskningsrådsnämnden anser det särskilt angeläget att söka få till stånd problemorienterad forskning utan att bryta sönder upparbetade kontakter med forskning inom olika discipliner. Den matrisorganisation som utredningen föreslår torde, enligt nämnden, vara väl ägnad i detta avseende.

Också Humanislisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) stöder denna lösning. HSFR anser att Föreningen för kooperafiva studier tillsammans med den föreslagna samrådsgmppen bör kunna sköta funktionen som "koordineringspunkt och begränsat sekretariat". I övrigt bör det administrativa inslaget begränsas så långt det är möjligt och tillgängliga resurser främst satsas på forskning och undervisning.

Även LRF anser att matrismodellen är bra eftersom den ger både personell och geografisk flexibilitet i resursutnyttjandet. Uppsala universitet tillstyrker också.

Statskontoret däremot avstyrker och menar i stället att det nämnda samrådsorganets kansli skulle kunna tilldelas en sammanhållande uppgift då det gäller forskning och ansvar för vissa projekt som inte naturiigt faller in i befintliga forskningsorgan.

Göteborgs universitet anser att frågan öm förhållandet mellan de olika forskningsbefrämjande organen i högre grad borde klargöras och att man i det rikstäckande forskningsprogrammet beaktar såväl regionala, ulbildningsmässiga som ämnesdisciplinära aspekter.

Folksam finner det oklart hur utarbetandet av det särskilda forskningsprogrammet skall gå till och fömtsätter att de kooperativa organisationerna far ett starkt inflytande över arbetet med programmet. KF anför liknande synpunkter.

Prop. 1983/84:84 119

Forskningsrådsnämnden (FRN) svarar med en samrådsgmpp för att forskningsområdet beaktas vid resursfördelningen

UHÄ finner utredningens förslag om ett speciellt uppbyggnadsansvar knutet till FRN assisterad av en samrådsgmpp ändamålsenligt. Dessa förslag bör enligt UHÄ:s mening på ett konstmktivl sätt kunna komplettera den av utredningen föreslagna matrismodellen.

FRN säger sig vara beredd att undersöka fömtsättningarna för och bidra till att utveckla kooperationsforskningen i Sverige. Takten i utvecklingen blir givetvis, anför FRN, beroende av tillgången på kompetenta och intresserade forskare varför de av utredningen angivna resurserna, ca 2 milj. kr. per år, närmast bör betraktas som en ambitionsnivå - inte som faktiskt avsatta och öronmärkta anslag. Vad gäller de särskilda forskartjänsterna bör samma resonemang vara giltigt.

Det är enligt LRF:s mening logiskt atl FRN:s delegation för folkrörelseforskning har huvudansvaret för kooperationsforskningen och samordnar relationerna med andra berörda myndigheter. Också HSFR tycker det är bra att ett samordnande ansvar för planeringen av den framtida kooperafionsforskningen läggs på FRN och dess delegafion för folkrörelseforskning, varigenom kooperationsforskningen på ett smidigt sätt kan relateras till övrig folkrörelseforskning.

Statskontoret och RRV är tveksamma fill den föreslagna samrådsgmppen och anför att det ligger redan inom bl.a. FRN:s ansvarsområde att samordna sådan forskning.

HSFR anser att UHÄ måste vara representerat i samrådsgmppen och Göteborgs universitet tycker att Byggforskningsrådet och Arbetarskyddsfonden skall vara med.

Forskartjänster

HSFR anför att om statsmakterna finner behovet styrkt av tre tjänster för kooperationsforskning, så skall dessa inrättas utan alt man går omvägen över forskningsråden. Forskningsråden har nämligen fri prövnings-och vägningsrätt, dvs. rätt och skyldighet atl avgöra vilka tjänster (eller andra penningkrävande insatser) som i varje givet ögonblick innebär en optimal allokering av begränsade resurser.

Umeå universitet instämmer i behovet av forskning på det kooperativa området, men är starkt tveksam till förslaget att i nuläget inrätta särskilda forskningstjänster med inriktning på kooperationen. Universitetet tycker att man hellre bör främja kooperafiv forskning genom etl attrakfivl forskningsprogram, som utvecklas i samverkan mellan kooperationen och de befintliga forskningsinstitutionerna.

LRF anser att antalet föreslagna forskartjänster är i minsta laget inle minst mot bakgrund av det antal handläggare som föreslås tillföras Rådet för kooperativ utveckling. LRF liksom Folksam understryker vikten av att det finns fillgång på tjänster som inte från början begränsas av höga meritert'ngskrav. Stockholms universitet anför liknande synpunkter.

Prop. 1983/84:84 120

Enligt Stockholms universdel skulle en satsning på instilutionalisering och basresurser vid ett universitet ge snabbare forskningsresultat än andra altemativ. Jämfört med förslagel om tre lösa forskartjänster på mellannivå skulle man med basresursförslaget få ca 400 fler undervisningsfimmar.

Svenska Sparbanksföreningen förordar, som tidigare nämnts, inrältandet av en professur vid Handelshögskolan i Stockholm.

Undervisning om kooperativ idé, ekonomi och verksamhet

Vad gäller den gmndläggande ekonomutbildningen delar UHÄ utredningens uppfattning att kunskaper om den kooperativa företagsformen är väsentliga. Med den ansvarsfördelning som gäller i högskolan är det en angelägenhet för de enskilda högskoleenheterna alt utforma sådana inslag i utbildningen. UHÄ:s uppgift är att i form av en utbildningsplan ge de generella riktlinjer för bl.a. utbildningens innehåll och uppläggning som behövs.

Också Göteborgs universUet framhåller att frågan om kooperativa kurser i utbildningsprogrammet är en lokal angelägenhet som måste utformas med hänsyn till lokala avnämares intressen och universitetens resurser, såväl inom kompetensområdet som finansiella.

LRF ser det som särskilt viktigt att en utbyggd högskoleundervisning omfattar fortbildning av lärarna i gmnd- och gymnasieskola.

Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) anför att undervisningen i högskolestadiet på det kooperativa området i dag är i stort sett lika obefintlig som i gmnd- och gymnasieskoloma. SFF instämmer därför i utredningens förslag om en utbyggd högskoleundervisning om kooperation. Speciellt stort behov av en snar förbättring torde det vara inom ekonomi- och Juridikundervisningen, men även i lantbruksutbildningen på högskolenivå finns, enligt SFF, påtagliga brister som bör rättas lill.

2.4 Rådet för kooperativ utveckling

2.4.1 Förslag och remissutfall

Ett organ - Rådet för kooperativ utveckling - bildas av staten och kooperationen med samordnande ansvar för samhälleliga insatser för kooperationens utveckling i landet.

Förslaget stöds helt av ett relafivt litet antal remissinstanser. Många är tveksamma, en del inte så mycket lill funktionerna som till den organisatoriska form som föreslås, och vill anknyta utvecklingsarbetet och eventuellt samrådsorgan för detta direkt till de kooperativa institutionerna. Ett tiotal instanser avstyrker helt.

Positiva till förslaget är länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, och Kopparbergs län, statens industriverk. Svenska kommunförbundet och LO. Länsstyrelsen i Malmöhus län fillstyrker Rådet men avstyrker förslaget beträffande dettas sekretariat.

Prop. 1983/84:84 121

Tveksamma är länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kristianstads, Hallands, Ålvsborgs, Skaraborgs och Jämtlands län, Stockholms universitet, Uppsala universitet, delegationen för glesbygdsfrågor, TCO, Folksam, HSB:s Riksförbund, KF, LRF, OK, Svenska Riksbyggen och Trädgårdsnäringens Riksförbund.

Förslaget avstyrks av statskontoret, RRV, länsstyrelserna 1 Stockholms, Kronobergs och Västmanlands län, socialstyrelsen, kommerskollegium. Svenska Handelskammarförbundel, Landstingsförbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Familjeföretagen samt Sveriges Industriförbund.

2.4.2 Remissinstansernas kommentarer

Även om det finns en del som talar för att rådet byggs upp med enbart kooperativa resurser (t. ex. obundenhet gentemot statsmakterna), finns det tungt vägande argument för en lösning som bygger på delat statligt/kooperativt ansvar, anför länsstyrelsen i Södermanlands län. I ett "helkoopera-tivt" råd finns alltid risken att kooperativa former utanför den etablerade konsument- och lantbmkskooperafionen blir satta på undantag. Det finns också en uppenbar risk att det statliga finansiella stödet till kooperativ utvecklingsverksamhet blir av tillfällig natur om samhället saknar representation i rådet. Eftersom den samlade kooperationen ändå kommer att ha majoritet i rådet, förefaller, enligt länsstyrelsens mening, risken för en icke önskvärd statlig styrning av verksamheten vara liten.

Ett utvecklingsorgan av det slag utredningen föreslår kan fylla en väsentlig funktion när det gäller att samordna utvecklingsinsatser inom och för kooperationen, framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län. I ett sådant organ bör det enligt länsstyrelsens mening finnas representanter för samhället, även om en huvudprincip bör vara att kooperationen själv bör söka sin samhällsroll och att det är samhällets uppgift att ge kooperationen fömtsättningar för det. Statlig representation i ett samarbetsorgan kan nämligen utgöra en sådan fömtsättning. Länsstyrelsen avstyrker emellertid förslaget till sekretariat för utvecklingsorganet, vilket inte är tillräckligt väl underbyggt. Funktioner och relationer till andra organ måste klarläggas närmare.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ser det som viktigt att Rådet för kooperativ utveckling snarast bildas. Detta är, enligt länsstyrelsens mening, en fömtsättning för att övriga föreslagna åtgärder verkligen skall kunna genomföras.

LO betonar nödvändigheten av att rådet får en sådan uppbyggnad och organisation att den kooperativa integriteten i förhållande till privata och offentliga institutioner bevaras.

Enligt Centrum för tvärvetenskap vid Göteborgs universttet är det angeläget att Rådet för kooperativ utveckling ges en fastare utformning vad avser prioriteringsområden för kooperativ verksamhet, och att garantier

Prop. 1983/84:84 122

ges för att kooperafiva former kan utvecklas utanför den etablerade kooperafionen, Centmm anser det också angelägel att projekl som berör regional kooperativ utveckling och resurshushållning särskilt stimuleras.

KF anför att elt organ för någon form av samråd med stal och kommun, eventuellt kallat det kooperativa utvecklingsrådet, kan vara av värde ur kooperationens synpunkt. Men ett sådant utvecklingsorgan bör, menar KF, i fråga om sina verksamhetsresurser byggas på gmndval av institutioner som har naturlig anknytning till den kooperativa rörelsen. Enbart ett slort stafiigt kansli av föreslagen typ skulle sakna denna anknytning och riskera att isolera rådets verksamhet från den kooperativa rörelsen.

Ett organ som på detta område skulle kunna ge nödvändig anknytning till kooperationen är, enligt KF, Kooperativa instdutet. Motsvarande organ saknas inom lantbmkskooperationen. KF anför emellertid att samarbetsformer inom institutets ram torde vara möjliga att åstadkomma och pekar på erfarenheter och organisationsformer från Swedish Co-operative Centre som en möjlighel alt pröva.

Samma argument och förslag framförs av Folksam, OK och Svenska Riksbyggen.

LRF anför också liknande argument mot ett fristående råd och trycker även på alt alltför stora resurser enligt förslaget låses i fast personal. Utredningsförslagen bidrar enligt LRF vidare lill att ytterligare splittra de kooperativa utvecklingsverksamheterna. LRF tycker därför att del bör övervägas att staten och kooperationen samordnar sitt utvecklingsarbete i Kooperativa insfitutet, eventuellt med organet för kooperativ utveckling som gemensam styrelse.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län och delegationen för glesbygdsforskning anser alt man bör bygga vidare på befintliga organ, framför allt Kooperativa institutet.

Enligt KF kan det på vissa områden och för vissa funktioner krävas en organisatorisk form, som har närmare kontakter in i statlig/kommunal förvaltning än vad den av KF skisserade linjen kan ge. Framför allt är del fråga om redovisnings-, budget- och petitaäskanden inom det offentliga förvaltningssystemet och samordningsuppgifter för de delar inom offentlig förvaltning som f. n. har eller kommer alt ha utvecklingsintresse på kooperativa områden.

Länsstyrelserna i Hallands, Ålvsborgs, Skaraborgs, och Västmanlands län anser att någon form av samordnad kooperativ utvecklingsverksamhet är nödvändig men att den i så fall bör organiseras och skötas av de kooperativa organisationerna själva.

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) avslår från att ta ställning till frågan om ett råd. Men om det kommer till stånd är det, enligt HSFR, viktigt att klargöra hur dess funktioner och verksamhet skall relateras till arbetet inom den samrådsgmpp som skall samordna kooperativ forskning. Om inte detta klargörs från början är det risk för att kooperativ forskning blir överadministrerad, tror HSFR.

Prop. 1983/84:84 123

Statskontoret tycker det är viktigt med en kanal till universitet och högskolor för att öka intresset för kooperafiv forskning men anser inte att något nylt organ behöver inrättas. Samrådsfunktionen bör, enligt statskontoret, med fördel kunna organiseras.med statens industriverk som huvudman.

Enligt RRV skulle ett särskilt råd få uppgifter som fill stora delar överlappar den pågående försöksverksamheten med stöd till arbetskooperafiva företag. Statliga stödåtgärder till annan ny kooperation kan, enligt RRV, lämpligen behandlas inom ramen för försöksverksamheten. Industriverket kan komma i fråga som samordningsorgan för övriga tänkta uppgifter för rådet. Om man emellertid från statsmakternas sida önskar samordna de statliga insatserna för kooperativ utveckling i ett särskilt organ bör detta, enligt RRV:s uppfattning, läggas under stafiigt huvudmannaskap. Viktiga delar av den tänkta verksamheten är att anse som myndighetsutövning.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner inte att fillräckligl starka skäl föreligger för att motivera uppbyggnaden av en omfattande administrativ apparat med uppgifi att stimulera kooperativ utveckling. Socialstyrelsen anför liknande synpunkter. När det gäller de arbetskooperativa företagen så förefaller, anför länsstyrelsen i Stockholms län vidare, en utveckling av den försöksverksamhet som f. n. bedrivs av statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna vara en bättre modell för ett utökat samhällsstöd. För andra former av kooperativ företagsamhet bör de insalser som föreslagits på bl.a. utbildnings-, informations- och kapitalförsörjningsområdet först utvärderas innan nya administrafiva stödorgan fillskapas.

Möjligheten att förstärka och utvidga uppgifterna för delegationen för arbetskooperation framhålls också av Stockholms universitet som dessutom anför att en förstärkning av utvecklingsfonderna borde kunna göras till en koslnad som understiger förslagets totala ram.

Även statskontoret tar upp de regionala utvecklingsfonderna och föreslår att de får i uppdrag att aktivt verka för en spridning av kunskap om kooperativa arbetsformer samt avdelar lämpliga resurser (av befinfiiga medel) för att stödja tillkomsten av sådan företagsamhet.

Enligl kommerskollegiets mening kan det rent principiellt inte anses vara samhällets uppgift att medverka i ett särskilt organ för kooperafiv utveckling. Det är vidare, enligt kollegiet, tveksamt om staten i nuvarande finansiella läge bör avsätta resurser för sådana ändamål.

Enligt Landstingsförbundet och länsstyrelsen i Kronobergs län kan det föreslagna organet bidra fill att splittringen av samhällets näringspolitiska insatser ökar. Utvecklingsarbete som berör kooperationen bör kunna bedrivas inom ramen för befinlliga statliga organisationer och av de kooperativa organisafionerna själva eller i samarbete mellan olika samhälleliga och kooperativa organ utan att ett statligt organ med allmänt samordnande uppgifter inrättas.

Prop. 1983/84:84 124

Enligt Sveriges Industriförbund visar erfarenheterna att organ av detta slag tenderar att snabbt växa och byråkratiseras. Förbundet anser också att en verksamhet av detta slag snarast bör ses som en angelägenhet för kooperationen själv. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län och Svenska Handelskammarförbundel.

Sveriges Grossistförbund understryker kravet på konkurtensneutralitet och menar att den ena företagsformen inte är angelägnare än den andra. Mot den bakgmnden kan förbundet inte finna skäl för att staten skulle satsa medel i etl samhälleligt/kooperativt samverkansorgan.

2.5 Övrigt

I anslutning till utredningens behandling av frågan om utvecklingen av kooperation inom nya områden gör flera remissinstanser särskilda uttalanden om betydelsen av att arbetskooperativa förelag får möjlighet att utvecklas.

Länsstyrelsen i Ålvsborgs län tycker att frågoma kring de löntagarägda och arbetskooperafiva företagen inte fått den närmare behandling som varit motiverad. Dessa företag kan många gånger ha särskilda svårigheter med anskaffning av egenkapital, speciellt i samband med generationsskiften eller vid nystartande av arbetskooperativa företag. Enligt länsstyrelsen bör bl. a. kapitalförsörjningen fill dessa typer av företag övervägas närmare. Länsstyrelsen i Uppsala län påtalar samma problem liksom länsstyrelsen i Västerbottens län som anser att utvecklingsfonderna måste få störte resurser att stödja den arbetskooperativa arbetsformen.

Vikten av en effekfiv försöksverksamhet i länen med arbetskooperafiva företag understryks av länsstyrelserna i bl.a. Västmanlands, Jönköpings och Örebro län.

Högskolan i Luleå vill att forskning på området skall etableras och föreslår att en av de tre föreslagna forskartjänsterna tillförs högskolan. Den skulle vara inriktad i första hand på frågor som berör etablering av nya vamproducerande arbetskooperativ. Även länsstyrelsen i Kopparbergs län påtalar bristen på kunskap om det arbetskooperativa företagandet och föreslår att en ny utbildning utformas kring drift m. m. av sådana företag.

Enligt Svenska kommunförbundet borde del övervägas att av sysselsätt-ningspolifiska skäl öppna möjlighet för kommunerna att mot ersättning tillhandahålla lokaler samt även viss administrativ, ekonomisk och Juridisk service under uppbyggnadsskedet för nystartade arbetskooperafiv.

Kornmunförbundet kommenterar också utredningens uttalande atl kommunerna bör stödja frivilliga gmppbildningar som är villiga alt i kooperativa former svara för olika sociala servicefunktioner t. ex. genom att fillhan-dahålla lokaler. Förbundet erinrar om att kommunernas möjligheter att stödja sådan verksamhet begränsas, dels av gällande lagregler om den kommunala kompetensen, dels av det kommunalekonomiska läget. En

Prop. 1983/84:84 125

kommunal subvention kan knappast komma i fråga annat än i sådana fall där en ny kooperativ verksamhet avlastar kommunen ett serviceansvar, anför kommunförbundet.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller att den regionalpolifiska betydelsen av kooperativ verksamhet som ett altemativ i glesbygder eller andra sysselsättningssvaga områden inte har fått något störte utrymme i utredningens betänkande. Länsstyrelsen betonar vikten av att stöd till nya kooperativer förs in som komplement i den regionalpolitiska stödverksamheten.

Utredningens förslag att samhälleliga organ skall åläggas att regelmässigt pröva kooperativa alternativ vid övervägandet av åtgärder rörande näringspolitiska och sociala frågor har kommenterats av relativt få instanser.

Förslaget stöds av bl. a. LRF och socialstyrelsen.

Enligt RRV är det inte motiverat med en generell föreskrift. Utredningen har inte tillräckligt omsorgsfullt utrett frågan om det finns ytterligare områden inom vilka kooperativa lösningar med fördel skulle kunna fillämpas. RRV anser dessutom att värdet av den föreslagna typen av generella föreskrifter kan ifrågasättas.

Länsstyrelsen i Uppsala län är tveksam och menar att det bör vara naturligt att fömtsättningslöst pröva alla typer av lösningar utan särskilt åläggande.

Prop. 1983/84:84 126

Bilaga 1.3

Det remitterade lagförslaget

Förslag till

lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar

dels att 10 §, 16 S 1 mom,, 16 a §, 17 § 1 mom., 18, 41, 43, 48 och 55 §§, 69 § 1 mom., 71, 83, 88 och 94 §§, 96 § 1 mom. samt 116 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 6 a, 10 a, 10 b, 10 c och 16 b §§, samt närmast före 10 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

6 a §

En ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att kapital skall kunna tillskjutas även av andra än medlemmarna. Sådana tillskott sker genom särskilda insatser (förlagsinsatser). Förlagsinsatser får inte sammanlagt skjutas till med högre belopp än summan av andra inbetalda insatser än förlagsinsatser.

I stadgarna kan tas in föreskrif
ter om begränsningar 1 fråga om
vem som har rätt att tillskjuta för
lagsinsatser och genom överlåtelse
förvärva de rättigheter som är för
enade med förlagsinsatserna (för
lagsandelar). För redan gjorda In-
, satser får dock inte införas stränga-

re begränsningar än vad som gällde vid tillskottet.

Förvärv 1 strid mot föreskrifter som avses i andra stycket är ogil-nga.

Om föreningen upplöses och det vid upplösningen fmns överskott, har Innehavarna av förlagsandelar rätt att få ut förlagsinsatserna innan utbetalning sker för andra ändamål. Förslår inte överskottet till full betalning av förlagsinsatserna skall betalning ske iförhållande till insatsernas storlek.

Prop. 1983/84:84 127

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10                                                                                           §'
Över ekonomisk förenings med-   Över ekonomisk förenings med
lemmar skall genom styrelsens för- lemmar skall genom styrelsens för
sorg hållas förteckning. Denna kan sorg hållas förleckning. Denna kan
bestå av betryggande lösblads- eller bestå av betryggande lösblads- eller
kortsystem. Förteckningen skall kortsystem. Förteckningen skall
för varje medlem innehålla uppgift för varje medlem innehålla uppgift
om hans fullständiga namn och   om hans fullständiga namn och
hemvist samt å del antal insatser, hemvist samt å det anlal insatser,
med vilket han deltager i förening- med vilkel han deltager i förening
en. Därjämte skall förteckningen en. Därjämte skall förteckningen
innehålla uppgift om sammanlagda innehålla uppgift om sammanlagda
beloppet inbetalda insatser enligt beloppet inbetalda insatser enligt
senast fastställda balansräkning, senast fastställda balansräkning,
om summorna av insatsbelopp,   om summorna av insatsbelopp,
som efler utgången av del råken- som efter utgången av det räken
skapsår balansräkningen avser     skapsår balansräkningen avser
återbetalats eller högst skola åter- återbetalats eller högst skola åter
betalas dels enligt 16 § 1 mom. dels betalas dels enligt 16 § 1 mom. dels
enligt 16 a §, och om tiden för åter- enligt 16 a §, och om tiden för åter
betalningarna,                        betalningarna. Om förteckning över

förlagsinsatser finns bestämmelser i 10 c §.

Styrelsen skall hålla medlemsförteckningen tillgänglig för envar som vill taga kännedom om densamma.

Medlem vare berättigad atl på begäran erhålla skriftlig uppgift av föreningen om medlemskapet och av honom gjorda insalser.

Föriagsandelsbevis m. m.

10 a §

För varje förlagsinsats skall föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset skall slällas lill innehavaren eller till viss man eller order och Innehålla uppgift om

1. föreningens firma,

2. nummer eller annan beteckning för beviset,

3. insatsens storlek,

4. den rätt till utdelning som insatsen medför,

5. det sätt på vilket utdelning skall utbetalas och inlösen ske,

6. föreskrifter som avses i 6 a § andra stycket.

Förlagsandelsbeviset skall undertecknas av föreningen. Styrelse-

Senaste lydelse 1967:621

16 § 1 Då medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången utfå inbetalda insalser, i den mån föreningens behållna tillgångar enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå utan anlitande av reservfond eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt, dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den avgångne belöper av beslutad vinstutdelning.

Över samtliga förlagsinsatser skall genom styrelsens försorg föras en förteckning. Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Förteckningen skall Innehålla uppgift om storleken på varje förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt tdl utdelning som insatsen medför. Förteckningen skall hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den.

mom.

Dä medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången utfå inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå utan anlitande av reservfond eller förlagsinsatser eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt, dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den avgångne belöper av beslutad vinstutdelning.

Medlem, som deltager i föreningen med högre insalsbelopp än han är skyldig atl dellaga med, äger efter uppsägning utfå överskjutande belopp utan alt avgå ur föreningen. Angående uppsägningen saml medlemmens rätt att utfå det uppsagda beloppet och skyldighel atl återbära vad han utfått äga bestämmelserna i 14 § första stycket och 16 § motsvarande tillämpning. Därvid hänföras föreskrifterna i 16 § beträffande tiden för medlems avgång till den utgång av räkenskapsår, vilken infaller näst efter en månad eller efter den i stadgarna beslämda längre tid, högst sex månader, sedan uppsägningen skett.

Medlem, som deltager i föreningen med högre insatsbelopp än han är skyldig att deltaga med, äger efter uppsägning utfå överskjutande belopp utan att avgå ur föreningen. Angående uppsägningen samt medlemmens rätt alt utfå det uppsagda beloppel och skyldighel att återbära vad han utfått äga bestämmelserna i 14 § första stycket och 16 § motsvarande tillämpning. Därvid hänföras föreskrifterna i 16 § beträffande liden för medlems avgång till den utgång av räkenskapsår, vilken infaller näst efter en månad eller efter den i stadgarna bestämda längre tid, högst sex månader, sedan uppsägningen skett. Ifråga om rätten att få ut förlagsinsatser gäller 16 b §.

Av ekonomisk förenings årsvinst, efter avdrag för vad som åtgår lill täckande av möjligen förefintlig förlust frän föregående år, skola minsl fem procent avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat medlemmar eller andra tiUgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider, återbäringar eller dylikt, skall avsättning därav ske med minst fem procent, även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall alltid läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser.

Av ekonomisk förenings årsvinst, efler avdrag för vad som ål-går till täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skola minst fem procent avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat medlemmar eller andra tiUgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider, återbäringar eller dylikt, skall avsättning därav ske med minst fem procent, även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall alltid läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser. Detsamma gäller 1 fråga om vad en förlagsandelsinnehavare inte får ut vid återbetalning eller inlösen av en förlagsinsats.

Då reservfonden Jämte inbetalat insatskapital, i den mån detta ej överstiger tio gånger reservfonden, uppnått elt belopp som svarar antingen mot fyra tiondelar av det bokförda värdet å föreningens tillgångar eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen, må vidare avsättning till fonden upphöra. Innehålla stadgarna beslämmelse om avsättning utöver vad nu sagts, lände det till efterrättelse. Avsättning skall ånyo vidtaga, om reservfonden nedgår under vad sålunda stadgats.

Nedsättning av reservfond må beslutas allenast för täckande av föriust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å föreningens verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befinlliga lill framtida förfogande avsatta medel.

18 §3

Utdelning får inle överstiga vad som i fastställd balansräkning och, i fråga om moderförening, i fastställd koncernbalansräkning för del senasle räkenskapsåret redovisas såsom föreningens eller koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för 1. redovisad förlust, 2. belopp som enligl lag eller stadgar skall avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderförening, belopp som av det fria egna

Senaste lydelse 1980: 1105

Utdelning, som beräknas på annat sätt än i förhållande till den omfallning i vilken medlemmarna deltagit i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas fill högst en ränta för år på inbetalda insatser som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid räkenskapsårets utgång med tillägg av tre procentenheter.

Utdelning, som beräknas på annal sätt än i förhållande lill den omfattning i vilken medlemmarna deltagit i föreningens verksamhet eller i övrigt tagit denna i anspråk, får fastställas till högst en ränta för år på inbetalda insalser som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid räkenskapsårels utgång med tillägg av tre procentenheter. Denna begränsning gäller dock inte ifråga om utdelning på förlagsinsatser.

Vinstutdelning eller utbetalning i annan form av gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. får inle ske med så slort belopp att utdelningen eller utbetalningen med hänsyn till föreningens eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid mot god affärssed.

41 §"

I balansräkningen skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna.

En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp inbetalda insalser, reservfond och uppskrivningsfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller föriust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposter.

I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedömningen av föreningens verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållanden, för vilka redovisning inle skall lämnas i resultaträkningen eller balansräkningen, dels om händelser av väsentlig betydelse för föreningen, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut. Förvaltningsberättelsen skall vidare innehålla uppgifter om väsentliga förändringar i medlemsantalet samt om summorna av insatsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår dels enligt 16 § 1 mom., dels enligt 16 a §.

I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedömningen av föreningens verksamhetsresultat och slällning viktiga förhållanden, för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen eller balansräkningen, dels om händelser av väsentlig betydelse för föreningen, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter deltas slut. Förvaltningsberättelsen skall vidare innehålla uppgifter om väsenfiiga förändringar i medlemsantalet samt om summorna av insatsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår dels enligt 16 § 1 mom., dels enligt 16 a §. Uppgift skall vidare lämnas om summan av de förlagsinsatser som sagts upp och skall betalas under de näst följande Ivå räkenskapsåren samt om den rätt till utdelning som förlagsinsatserna medför.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anslällda personer såväl för företaget i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det sammanlagda beloppel av räkenskapsårels löner och ersättningar dels till styrelsen och andra personer i ledande ställning, dels till övriga anställda. Har föreningen anställda i flera länder, skall löner och ersättningar anges särskill för varje land Jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust.

' Senaste lyddse 1980: 1105

Hos länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att med övriga revisorer dellaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper eller atl företaga granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningsstämma. Har förslaget å föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en vecka hos länsstyrelsen göra framställning om utseende av revisor. Försummas det, stånde varje röstberättigad fritt att göra sådan framställning.

Hos länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper eller att företaga granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningsstämma. Har förslaget å föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en vecka hos länsstyrelsen göra framställning om utseende av revisor. Försummas del, stånde varje röstberättigad fritt atl göra sådan framställning. Förlagsandelsinnehavare kan däruiöver för sin del begära hos styrelsen alt en medrevlsor ulses. Begärs delta av förlagsandelsinnehavare som företräder minst en tiondel av det inbetalda insatskapitalet skad styrelsen senast inom två månader göra framställning härom hos länsstyrelsen. Försummas detta får varje förlagsandelsinnehavare göra sådan framställning.

Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper, skall till föreningsstämma avgivas särskilt yttrande över granskningen.

Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad atl av föreningen erhålla skäligt arvode.

55 §

Där ej genom föreskrift i stadgarna är bestämt vem som skall vara ordförande vid föreninrgsstämma, öppnas stämman av styrelsens ordförande eller den styrelsen därtill utsett. Utser de närvarande ej enhälligt ordförande, väljes ordförande efter huvudlalet. Till ordförande må ulses Jämväl den som ej är medlem, om annal icke föreskrives i stadgarna.

Å stämman skall, där det erfordras, av ordföranden upprättas och till godkännande framläggas en förteckning över närvarande medlemmar och ombud för medlemmar med uppgift å envars rösträtt. Sedan förteckningen enhälligt eller efter en på grundval av densamma förelagen omröstning godkänts med eller utan ändring, lände den till efterrättelse såsom röstlängd.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

utfallit. Protokollet skall undertecknas eller till riktigheten vitsordas av ordföranden och minst en på stämman utsedd person. Senast inom två veckor efter stämman skall protokollet hållas hos föreningen tillgängligt för medlemmarna. Protokollen skola på betryggande sätt förvaras.

134

Föreslagen lydelse

utfallit. Protokollet skall undertecknas eller till riktigheten vitsordas av ordföranden och minst en på stämman utsedd person. Senast inom två veckor efter stämman skall protokollet hållas hos föreningen tillgängligt för medlemmarna och innehavare av föriagsandelar. Protokollen skola på betryggande sätt förvaras.

69 § 1 Menar styrelsen, styrelseledamot eder föreningsmedlem, att beslut, som fattats å föreningsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå väcka talan mot föreningen.

mom.

Menar styrelsen, styrelseledamot, föreningsmedlem eller innehavare av förlagsandel, att beslut, som fattats å föreningsstämma, icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå väcka talan mot föreningen.

Gmndas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller alt det eljest kränker allenast medlems rätt, skall talan väckas inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet gällande.

Hava vid fattande av beslut, som skall anmälas för registrering, i denna lag eller föreningens stadgar upptaga föreskrifter om särskild röstpluralilel icke rätteligen iakttagils, vare ehum klandertalan ej väckts, beslutet icke gällande, utan så är att i strid mot 100 § första stycket registrering av beslutet ägt rum.

Vid upprättande av inventarium och balansräkning för förening i likvidation skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgat, bokföringslagens regler lända till eftertättelse. Uppgift skall lämnas å insatskapitalets storlek.

Vid upprättande av inventarium och balansräkning för förening i likvidation skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgal, bokföringslagens regler lända till eftertättelse. Uppgift skall lämnas å insatskapitalets storlek, varvid förlagslnsatskä-pitalet skad anges särskill.

Likvidalorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem underskrivet exemplar av balansräkningen till likvidationsrevisorerna.

88 §

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald, skola föreningens tillgångar skiftas. Är någon del av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller av annan orsak betalning ej ske, skola till samma gälds belalning erforderliga medel innehållas och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt eller befinnas innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av föreningens oförmåga alt fullgöra sina förbindelser den, som uppburit någol vid skiftet, skyldig att återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare likvidalorerna ansvariga efter de beiräffande skadeståndsskyldighet i 106, 108 och 109 §§ stadgade gmnderna.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Stämman i den överlåtande föreningen. Avtalet må ej verkställas ulan rättens tillstånd.

137

Föreslagen lydelse

eningen än i den överlåtande. Fusionsavtal må icke träffas, med mindre förslag till avtal godkänts av stämman i den överlåtande föreningen. Avtalet må ej verkställas utan rättens tillstånd.

Följande handlingar skola framläggas på stämman och minst en vecka tömt hållas tillgängliga för de röstberättigade i den överlåtande föreningen:

1. fullständigt förslag till fusionsavtal mellan den överlåtande och den övertagande föreningen;

2. avskrift av båda föreningarnas balansräkningar, förvaltningsberättelser och revisionsberättelser för sista räkenskapsåret;

3. en av den överlåtande föreningens samtliga styrelseledamöter undertecknad berättelse, innehållande redogörelse för de omständigheter som kunna vara av vikt vid bedömandet av förslagets lämplighet för föreningen; samt

4. ett av revisorerna i den överlåtande föreningen avgivet yttrande över den i 3 omförmälda berättelsen såvitt den avser föreningens ställning.

Har balansräkning, förvaltningsberättelse eller revisonsberättelse för sista räkenskapsåret i någon av föreningarna icke avgivits, må i stället motsvarande handlingar för föreningens näst sista räkenskapsår i avskrift framläggas på stämman och hållas tillgängliga för de röstberättigade, under fömtsättning att samtidigt framläggas och hållas tillgängliga

1. en av föreningens samtliga styrelseledamöter undertecknad berättel
se som, i den mån det kan ske utan förfång för föreningen, skall innehålla
upplysning om händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning
vilka inträffat efter avgivandel av balansräkningen för näst sista räken
skapsåret;

2. etl av revisorerna i föreningen avgivet yttrande över berättelsen.
Handlägges fusionsfrågan på två stämmor, skall vad i andra och tredje

styckena sägs gälla beträffande båda stämmorna.

116

Prop. 1983/84:84 139

Bilaga 1.4

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-12-02

Närvarande: Justitierädet Höglund, regeringsrådet Wahlgi"en, Justitierädet Rydin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1983 har regeringen på hemställan av statsråden R. Carlsson och Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören Lars Rekke och kammartättsassessorn Eva Lagebrant-Nordquist.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Del remitterade förslaget utgör led i en strävan att gynna den kooperativa verksamheten i samhället och så långt möjligt ge de kooperativa föreningarna i Jämförelse med andra företagsformer likvärdiga fömtsättningar inom näringslivel. Med förslaget avses atl söka tillgodose kooperafionens behov av ökad försörjning med riskkapital. Den nuvarande principen, att behovet av egenkapital i rörelsen tillgodoses genom medlemsinsatser och fonderade överskott, bryts och möjlighel införs för föreningarna alt låta även andra än medlemmarna satsa riskbärande kapital. De kooperativa föreningarna ges sålunda rätt all utöver medlemsinsatserna ta till sig riskbärande kapital i annan form, nämligen genom vad förslaget kallar förlagsinsatser. Sådana kapitaltillskott skall kunna göras inte bara av medlemmar i föreningen utan också av andra. Tanken är bl.a. alt möjligheter skall öppnas för allmäna pensionsfondens Qärde fondstyrelse att genom förlagsinsatser göra placeringar i ekonomiska föreningar. Den nya formen av kapitalförsörjning förutsätter ändringar i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

För att förbättra näringslivets försörjning med riskkapital har fid efter annan vidtagits skilda stimulansåtgärder genom ändringar i skattelagstiftningen. Sålunda har införts viss lindring i uldelningsbeskaltningen och i dubbelbeskattningen av företag. Motsvarande åtgärder föreslås nu beträffande de kooperativa föreningarna i samband med atl ökade möjligheter till försörjning med riskkapital införs för dem. Enligl det remitterade förslagel lindras sålunda dubbelbeskattningen av utdelad vinst i sådana ekonomiska föreningar som i beskattningsavseende är att anse som kooperativa och som huvudsakligen driver rörelse. Detta sker genom atl rätt införs för föreningarna att göra avdrag för utdelning som utgått i förhållande till

Prop. 1983/84:84 140

gjorda kapitalinsatser. Vidare ges möjlighet för dem som uppbär utdelning på andelar i ekonomiska föreningar att fill beskattning uppta utdelningen inom andra inkomstslag än kapital och rörelse, nämligen inom inkomstslagen Jordbruksfastighet och, i viss omfattning, annan fastighet. Denna nyordning i fråga om utdelningsavdrag och rätt inkomstslag kommer till uttryck i föreslagna ändringar i kommunalskattelagen (1928:370).

Förslagel behandlas i del följande i två avsnill, det första rörande ändringarna i lagen om ekonomiska föreningar och det andra rörande ändringarna i kommunalskattelagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

Lagen om ekonomiska föreningar bygger på principen att det är medlemmarna som skjuter till föreningens primära egenkapital. Detta sker genom obligatoriska kapitalinsatser, medlemsinsatser. Lagen innehåller en närmare reglering av medlemmarnas rätt i föreningen. Denna rätt består bl. a. i rätt att på föreningsstämma delta i handhavandet av föreningens angelägenheter, varvid i princip lika röstrält tillkommer medlemmarna, rätt till utdelning pä medlemsinsatsen och rätt att vid utträde eller likvidafion återfå medlemsinsatsen i den mån föreningens tillgångar förslår därtill.

Den form av kapitalförsörjning som införandel av förlagsinsatser innebär utgör etl nylt inslag inom kooperafionen. En intressenlgmpp av slor betydelse tillkommer vid sidan av medlemmama och föreningens borgenärer. Frågan, vilken rättslig ställning denna nya grupp får i förhållande till föreningen, tilldrar sig särskild uppmärksamhet. I remissprotokollet anförs att förlagsinsatserna måste förenas med sådan ställning och sådana förmåner att det blir attraktivt att satsa riskbärande kapital i ekonomiska föreningar.

Förslaget utgår från att förlagsinsatserna utgör riskkapital. Deras sammanlagda belopp får i en förening högst uppgå till summan av gjorda medlemsinsatser. Varje förlagsinsats skall vara bunden i föreningen i minst fem år. Med varje förlagsinsats skall vissa rättigheter vara förenade, som i förslaget ges den sammanfattande benämningen förlagsandel. Till dessa rättigheter hör främst rätt till utdelning på förlagsinsatsen. Föreningen skall med den som lillskjutit en föriagsinsats kunna avtala om högre avkastning än som enligt lagen är tillåten i fråga om medlemsinsats. Avlal skall också kunna träffas om alt förlagsinsatserna skall ha förtur till insats-ränta framför medlemskapiialet. I övrigt avses atl förlagsinsatserna skall inta en mellanställning mellan det lånade kapilalet och medlemsinsatserna sålunda, att vid föreningens upplösning förlagsinsatserna skall återbetalas före medlemsinsatserna men endast i den mån överskott finns sedan samtliga borgenärer fått sitt.

Bundenheten under minst fem år har förenats med bestämmelser om uppsägningstider. Innehavare av förlagsandel skall sålunda ha rätt att få ut

Prop. 1983/84:84 141

förlagsinsatsen tidigast efter fem år från tillskottet under förutsättning att han skriftligen säger upp beloppet minst två år i förväg. Och föreningen får inlösa en förlagsinsats fidigast efter fem år från tillskottet under förutsättning atl föreningen skriftligen säger upp beloppet minst sex månader i förvåg. Inlösen av förlagsinsats får vidare enligl förslaget ske endasl i den mån föreningens behållna lillgångar enligt den senast fastställda balansräkningen förslår utan att reservfonden anlitas eller det inkräktar på övriga förlagsandelsinnehavares lika rätt.

En förlagsandel skall kunna överlåtas. Omsättningen av förlagsandelar underlättas av all det för varje förlagsinsats skall utfärdas ett förlagsandelsbevis, som skall följa de för löpande skuldebrev gällande reglerna.

Med förlagsinsatsernas natur av egenkapital i föreningen följer att den som tillskjutil en förlagsinsats inte får ställning av borgenär i vanlig mening. En skillnad föreligger sålunda i förhållande till vad som gäller exempelvis de på kapitalmarknaden förekommande typerna av förlagsbevis och deras innehavare. Det betyder atl innehavare av förlagsandel kommer att sakna de rättigheter mot föreningen som vanligen tillkommer en borgenär. Han äger l.ex. inte säga upp förlagsinsatsen till omedelbar betalning, när föreningens ekonomiska ställning försämras i sådan mån att risk uppstår för atl förlagsinsatsens värde går förlorat. Del torde inte heller vara avsett att han skall kunna söka föreningen i konkurs, l.ex. för att del skall bli möjligt att föra lalan om återvinning eller för att få föreningens lillgångar omhändertagna och realiserade av en konkursförvaltare.

Innehavare av förlagsandel får inle heller något inflytande i föreningen atl tala om. Visserligen skall han enligt förslagel få samma rätt som styrelseledamot och medlem i föreningen all klandra stämmobeslut. Och vidare får innehavare av förlagsandelar som representerar minst en tiondel av det totala insatskapitalet, dvs. summan av medlemsinsatser och föriagsinsatser, rätt att påkalla att en särskild revisor ulses. Men en innehavare av förlagsandel äger inle rösträtt på föreningsstämma och därmed inte heller rätt atl framställa yrkanden eller förslag på stämman. Han får inte ens undertätlelse om stämman eller där fattade beslut. Inte heller äger han på annat sätt något inflytande i föreningen, t. ex. i form av rätt till representation i styrelsen. Med en sådan ordning avses att behålla den kooperativa grundprincipen atl kapitalinsatsen inte skall grunda något inflytande i föreningen utan att rösträtten skall vara knuten till medlemskapet. Principen är sålunda här en annan än den som ansetts böra gälla i fråga om aktiebolag; lagstiftaren har tagit avstånd från en ordning med röslrättslösa aklier och i övrigt sökt utjämna skillnaden i röstvärde hos olika aktier.

Det sagda visar att innehavare av förlagsandel praktiskt laget står utan möjlighet att under ogynnsamma förhållanden i någon form söka rädda något av värdel av sin kapitalinsats. Allmänt sett kan sägas att inte heller föreningslagens bestämmelser om likvidation bereder något skydd åt innehavare av förlagsandelar. Endast den nu gällande regeln finns att, om

Prop. 1983/84:84 142

anledning föreligger till antagande att föreningens ställning kommer att utvisa fortgående försämring så att skulderna inte täcks av lillgångarna, styrelsen skall till stämmans prövning hänskjuta frågan om föreningen skall träda i likvidation (24 § andra stycket).

Ett annat spörsmål som inställer sig är om en förening kan bestämma att förlagsinsatser skall ha olika rätt såtillvida att företrädesrätt tillkommer vissa insalser framför andra när det gäller inlösen. Frågan gäller inlösen under pågående verksamhet lika väl som inlösen i samband med föreningens upplösning. Det kan tänkas att en förening, som beslutat att förlagsinsatser skall få tillskjutas intill visst maxibelopp och som lagit emot insalser till delta belopp, i senare sammanhang beslutar atl ytterligare förlagsinsatser skall få göras inom den ram som anges i förslagel. Vad som i sådant fall skall gälla i fråga om den inbördes rätten mellan förlagsinsatserna kan vara föremål för tvekan. Förslaget innehåller bestämmelser som tyder på att alla insatser skall ha lika rätt, oavsett när de tillkommit. En annan ordning torde också bli alltför komplicerad. Etl klargörande på denna punkl synes dock önskvärt.

Förslagel kan också föranleda vissa lillämpningssvärigheler, som lagrådel vill peka på. Den förteckning över förlagsinsatser som skall föras genom styrelsens försorg skall enligt förslaget inte uppta namnet på innehavaren av den andel som följer med insatsen. Föreningen kan därför inte vela vem som är innehavare av andelen. Delta kan vålla problem när föreningen vill säga upp förlagsinsats fill inlösen. Med hänsyn till de långa uppsägningstiderna förefaller det vidare nödvändigt med en reglering för det fall att överlåtelse av förlagsandelsbevis sker under uppsägningstiden. Den som inle känner till uppsägningen kan göra ett godtrosförvärv, eftersom reglerna för löpande skuldebrev skall gälla i tillämpliga delar. Detta kan sätta föreningen i svårigheter genom att hindra föreningen från att genomföra en tänkt inlösenplan. En reglering kan tänkas gå ut på atl andelsbeviset förses med påskrift om gjord uppsägning till förhindrande av godtrosförvärv. Men här återkommer svårigheten att veta var andelsbeviset finns. Motsvarande problem kan uppkomma vid likvidation av föreningen. En likvidation kan därför komma att dra onödigl långt ut på tiden.

Innehavare av förlagsandelar ges som synes en svag slällning i det remitterade förslaget. Detta har också varit meningen och hänger samman med en strävan att bevara de kooperativa föreningarnas nuvarande karaktär. Med den föreslagna ordningen följer emellertid en viss fara för att andelsinnehavare råkar ut för förluster lill följd av misslag om den rättsliga ställning de får på grund av sin investering i en förening. Betydelsen härav beror självfallet på huruvida systemet med förlagsinsatser kommer att huvudsakligen omfatta etl fåtal vana kapitalplacerare eller en störte allmänhet. Lagrådet har med det sagda velat fästa uppmärksamheten på nämnda fara.

Prop. 1983/84:84 143

De särskdda bestämmelserna

De gmndläggande beslämmelserna om förlagsinsatser har i del remitterade förslaget intagils i en ny 6 a § i det avsnitt av lagen som bär rubriken "Stadgar och firma m.m.". Därefter följer ytterligare beslämmelser i tre nyinsatta paragrafer, betecknade 10 a, 10 b och 10 c §§ under den nya mbriken "Förlagsandelsbevis m.m.", saml i en ny paragraf, betecknad 16 b §, sist i det avsnitt av lagen som har mbriken "Medlems intagande och avgång m.m.". Härutöver föreslås vissa ändringar i redan befintliga paragrafer.

Del är någol övertaskande att finna de gmndläggande bestämmelserna och förlagsinsatser under mbriken "Stadgar och firma m. m.". Visseriigen finns den första bestämmelsen om andra insalser i en ekonomisk förening, nämligen sådana insatser av medlemmarna som kan kallas medlemsin-salser, i 6 § och därmed i samma avsnitt. Men det torde sammanhänga med atl lagen ulgår från del självklara förhållandel atl medlemmama skall erlägga medlemsinsatser och att annan bestämmelse därom inte behövs än den nämnda, innebärande att föreningens stadgar skall ange bl.a. den insats med vilken varje medlem skall delta i föreningen. Den föreslagna ordningen med förlagsinsatser utgör emellertid något nytt och hittills främmande för de ekonomiska föreningarna. Bestämmelserna därom torde därtor förtjäna elt eget avsnitt i lagen. Lagrådet förordar att samtliga bestämmelser om förlagsinsatser såvitt möjligt sammanförs i ett avsnitt, lämpligen närmast efter det avsnitt som bär mbriken "Medlems intagande och avgång m.m.". Där torde under en ny rubrik, "Föriagsinsatser m. m.", tas in de nya bestämmelsema så långt detta är möjligt med hänsyn till lagens systematik i övrigt. Den första paragrafen fär därmed beteckningen 16 b § och de följande nya paragraferna 16 c §, 16 d § osv.

Det sagda leder till alt de grundläggande bestämmelserna i 6 a § i det remitterade förslaget får inleda det nya avsnittet under beteckningen 16b§.

Som framgår av det remitterade förslaget innehåller 6a § en rad olika beslämmelser om förlagsinsatser. Regleringen skulle enligt lagrådets mening vinna på en fördelning av bestämmelserna på flera paragrafer. Lagrådet förordar därför alt paragrafen uppdelas på tre särskilda paragrafer, betecknade 16b, I6c och I6d §§, av vilka den första, 16b §, får motsvara första stycket i det remitterade förslagets 6a §, den andra, 16c §, andra och tredje styckena samt den tredje, I6d §, Qärde stycket i samma 6a §.

Efler dessa tre paragrafer torde få följa såsom 16e, 16f, 16g och 16h §§ de i det remitterade förslaget upptagna 10a, 10b, 10c och 16b §§ i nu nämnd ordning.

Såsom förutsätts i del remitterade förslaget bör en ekonomisk förenings stadgar innehålla beslämmelser om förlagsinsatser, när meningen är att sådana skall få göras i föreningen. Med hänsyn härtill synes nödvändigt att en föreskrift i ämnet tas in i 6 § föreningslagen, vilken paragraf innehåller

Prop. 1983/84:84 144

föreskrifter i övrigt om vad stadgarna skall ange. Lämpligen torde i detta syfte föras in en ny punkl i 6 § första stycket, betecknad med nummer 11 och innebärande helt kort att föreningens stadgar skall, där förlagsinsatser skall förekomma, ange vad som skall gälla därom.

I det följande behandlas de särskilda bestämmelserna i den ordning och under de beleckningar som de upptagits i det remitterade förslaget.

6a §

Som anförts inledningsvis förordar lagrådet en uppdelning av bestämmelserna i denna paragraf på tre särskilda paragrafer. Dessulom torde vissa redaktionella jämkningar böra göras i förtydligande syfle, så att lagtexten bättre ger uttryck åt den innebörd som enligt remissprotokollel avses. Till dessa redaktionellajämkningar hör bl. a. en lydelse som antyder all endast en förlagsinsats kan förekomma och alt det således inte - som i fråga om medlemsinsatser - nödvändigtvis måste vara flera. Nämnda syfle kan enklast nås genom en återgång i viss utsträckning till den traditionella tydlighet som ligger i substanfivets singularform. Atl genomgående använda den numera i lagtext vanliga men ofta förvillande pluralformen innebär här en alldeles onödig otydlighet, eftersom denna form kan ge intryck av alt förlagsinsatserna liksom medlemsinsatserna måsle vara flera än en (jfr ang. antalet medlemmar 5 § i lagen).

Av de tre särskilda paragraferna torde den första, 16b §, få motsvara förslagels första stycke, den andra, 16c §, förslagets andra och tredje stycken samt den tredje, 16d §, förslagets Qärde stycke.

Den första paragrafen bör i ett första stycke få lydelsen, att en ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att, utöver vad som följer av 6 § första stycket 4, kapital får tillskjutas genom särskild insats (förlagsinsats) och att sådan insats får tillskjutas även av annan än medlem. Etl andra stycke torde därefter få innehålla, atl förlagsinsatser får tillskjutas med högst sä stort belopp att summan av gjorda förlagsinsatser efter tillskottet uppgår till högst det belopp som svarar mot summan av andra då inbetalda insatser än förlagsinsatser.

Den andra paragrafen torde i ett första stycke få innehålla bestämmelserna, atl i stadgarna kan tas in föreskrifter om begränsningar i fråga om vem som har rätt att tillskjuta förlagsinsats och genom överlåtelse förvärva de rättigheter som är förenade med förlagsinsatsen (förlagsandel), samt att för redan gjord insats inte får införas strängare begränsningar än som gällde når insatsen gjordes. I ett andra stycke av samma paragraf torde intagas bestämmelsen, att förvärv i strid mot föreskrifter som avses i första stycket är ogiltigt.

I den sista av de tre paragraferna torde föreskrivas att, om föreningen upplöses och det vid upplösningen finns överskott, innehavare av förlagsandel har rätt att så långt överskottet räcker få förlagsinsatsen inlöst med belopp motsvarande insatsens storiek, innan utbetalning sker för andra

Prop. 1983/84:84 145

ändamål. Vidare torde föreskrivas att, om flera förlagsinsatser finns och överskottet inte förslår till full betalning av samtliga, överskottet skall fördelas på insatserna i förhållande till deras storlek.

Som lagrådet berört i det föregående ger det remitterade förslagel vid handen att alla förlagsinsatser sinsemellan skall ha lika rätt. Därpå tyder fömtom 6a § Qärde stycket i förslaget åven andra bestämmelser, såsom 16 b § tredje stycket och 94 §. Humvida föreningen äger träffa avtal med innehavare av förlagsandelar om olika rätt lill utbetalning på andelarna framgår ej av remissprotokollet. Ell förtydligande torde som förut nämnts böra göras på denna punkl. Möjligen kan ett motivutlalande vara till fyllest.

10 b §

Enligt denna paragraf skall de rättsregler som gäller för löpande skuldebrev i princip bli tillämpliga på förlagsandelsbevisen. Bland de beslämmelser som sålunda skall tillämpas är legilimalionsreglerna i 13 § lagen (1936:81) om skuldebrev. Av dessa följer till en början att, om förlagsandelsbeviset är ställt till innehavaren, den som innehar beviset skall förmodas äga rätt att göra beviset gällande. Om förlagsandelsbeviset är ställt till viss man eller order och innehas av annan än den till vilken det är ställt, följer av 13 § andra stycket skuldebrevslagen, att innehavaren av beviset förmodas äga göra rätlen på grund av beviset gällande under förutsättning att han kan styrka sin åtkomst av beviset genom en sammanhängande kedja av skriftliga överlåtelser fram till honom.

Förslaget upptar i fråga om bevis, som är ställt lill viss man eller order, den särskilda legilimationsregeln att den, som innehar beviset och enligt föreningens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen, är likställd med den som enligt 13 § andra stycket skuldebrevslagen förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Av det föreslagna stadgandet kan inte utläsas, om den särskilda legilimationsregeln är den enda gällande eller om den gäller Jämsides med den ordning som följer av 13 § andra stycket skuldebrevslagen. Remissprotokollet lämnar ingen upplysning i saken. Regeln har enligt vad som sägs i remissprotokollet hämtats från 33 § akfiefondslagen (1974:931). En liknande beslämmelse finns i 3 kap. 6 § aktiebolagslagen rörande akliebrev. Förarbetena till dessa bestämmelser ger vid handen atl det år fråga om en allernativ legitimationsmöjlighel (se prop. 1974:128 s. 174f och SOU 1971:15 s. 166). Den avsedda innebörden är med andra ord, att den som innehar ett lill viss man eller order ställt föriagsandelsbevis kan legitimera sitt innehav antingen i enlighet med 13 § andra stycket skuldebrevslagen eller genom föreningens påskrift på beviset om alt han är ägare till förlagsandelen.

Mot en regel av detta innehåll finns ingen anledning till erinran. Den föreslagna lydelsen gör emellertid att innebörden är svår att uppfatta, låt vara alt motsvarande bestämmelser i aktiefondslagen och aktiebolagslagen 10 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 146

har en liknande utformning. Lagrådet förordar ett förtydligande av regeln, så alt det framgår atl fråga är om en allernativ legitimationsregel vid sidan av den i 13 § andra stycket skuldebrevslagen. Det kan ske genom att andra meningen ges lydelsen, all innehavare av ell förlagsandelsbevis ställt lill viss man eller order skall förmodas äga rätt att göra beviset gällande, fömtom när han på sätt föreskrivs i 13 § andra stycket skuldebrevslagen kan åberopa lydelsen av sammanhängande skriftliga överlåtelser, även när han enligl föreningens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen.

Den föreslagna möjligheten till påskrift om rätt innehavare av andelsbevis kan få praktisk betydelse l.ex. när beviset fillfallit någon genom arv eller annat familjerättsligt fång. Förvärvaren kan då hos föreningen förete arvskiftet eller annan handling som utvisar förvärvet, varefter föreningen förser beviset med legitimerande påskrift. Fångeshandlingen behöver därefter inle förebringas vid framtida överlåtelse av beviset. Påskriften får betydelse även för en senare förvärvare av andelsbeviset genom atl den har samma rättsverkan som en sådan skriftlig överlåtelse som avses i skuldebrevslagen.

Det kan anmärkas att föreningen kan bli skadeståndsskyldig, om den vid sin prövning av etl förvärvs giltighet förfar vårdslöst (jfr SOU 1971:15 s. 166).

Enligt lagrådets förslag till paragrafindelning får förevarande paragraf beteckningen 16f §.

18 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vinstutdelning. Som anmärks i remissprotokollet skall de allmänna ramar som anges i första stycket gälla även i fråga om utdelning på förlagsinsatser. Vidare kommer sådan utdelning att omfattas av begränsningsregeln i tredje stycket, enligt vilken utdelning inle får ske med så slort belopp att den står i strid med god affärssed. Däremot är förlagsinsatserna genom etl föreslaget tillägg till andra stycket undantagna från den där angivna begränsningen till en ränla motsvarande det av riksbanken fastställda diskontot med tillägg av tre procentenheter.

I 19 § första stycket första meningen föreningslagen finns en regel för det fallet att vinstutdelning har beslutats och verkställts i strid med 18 § eller med bestämmelse i föreningens stadgar. Den som har uppburit sådan utdelning är skyldig att återbära utdelningen Jämte ränta. Denna reglering kommer enligt det remitterade förslaget alt bli tillämplig även i fråga om utdelning på förlagsinsatser.

Bestämmelser liknande de nu berörda finns i 12 kap. aktiebolagslagen. Där föreskrivs vidare i 12 kap. 5 § att återbäringsskyldighet inte föreligger, om mottagaren hade skälig anledning antaga att utbetalningen utgjorde laglig vinstutdelning. Ett liknande godtrosskydd fmns stadgat i 19 § första stycket andra meningen föreningslagen för det särskilda fallet att lill någon

Prop. 1983/84:84 147

utbetalats gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. och som ej inräknats i årsvinsten samt utbetalningen skett i strid med 18 § eller med beslämmelse i föreningens stadgar,

Enligl lagrådets mening bör ett godtrosskydd av det slag som nu nämnts införas i föreningslagen även beträffande vinstutdelning till innehavare av förlagsandel. Sådan innehavare har visserligen möjlighet att kontrollera att balansräkning för föreningen blivit fastställd och att den ger utrymme för den beslutade vinstutdelningen. Man får emellertid räkna med alt många andelsinnehavare, särskilt sådana som endasl har mindre andelar, inte förmår avgöra om utdelningen står i överensstämmelse med reglerna i 18 § första stycket. Än vanskligare kan det vara atl bedöma, om den är förenlig med god affärssed enligl vad som sägs i tredje stycket i samma paragraf. Del måsle anses innebära beiydande olägenheter atl en andelsinnehavare skall behöva betala tillbaka utdelning som han i god tro uppburit och kanske också förbrukat.

En bestämmelse om godtrosskydd bör lämpligen få sin plats i 19 § första stycket omedelbart efter den första meningen. Där torde inskjutas en mening av innehåll, atl vad som sägs i första meningen inle gäller beträffande utdelning på förlagsinsatser, om mottagaren hade skälig anledning antaga att vad han erhållit utgjorde laglig vinstutdelning. Ett sådant tillägg föranleder vissa redaktionella Jämkningar i det följande av stycket.

69 § 1 mom.

Förevarande 69 § 1 mom. handlar om talan mot beslul som har faltals på föreningsstämma. Enligl nuvarande lydelse av första stycket äger — förutom styrelsen och styrelseledamot - föreningsmedlem väcka talan mot föreningen, om han anser att ett beslul på stämman inte har tillkommit i behörig ordning eller att det eljest strider mot föreningslagen eller föreningens stadgar. Genom det remitterade förslaget tillerkänns även innehavare av föriagsandel sådan klandertått. Klandertalan förs vid allmän domstol, om inle skiljeförfarande skall äga rum Qfr 116 §).

Som berörts i del föregående har innehavarna av förlagsandelar enligl lagförslaget inte rösträtt på föreningsslämma. Förslaget upptar inte heller någon bestämmelse om alt de skall undenättas om sådan stämma. Personliga undertältdser kan i själva verket inte alltid utgå till andelsinnehavarna, eftersom dessa såsom lagförslaget är utformat kan vara okända för föreningen.

Mot bakgrund av den ställning som innehavare av förlagsandelar sålunda får enligt förslaget ter det sig mindre följdriktigt att tillerkänna dem rätt alt föra klandertalan mot stämmobeslut. Denna rätt innebär att de får framställa yrkanden och argumentera i klandermålet men inle på själva stämman. En sådan klanderrätt synes för övrigt obefogad i fråga om beslut som rör uteslutande medlemmarnas rätt eller föreningens interna angelägenheter. Möjligen kan den motiveras beiräffande beslul som berör det satsade kapitalel.

Prop. 1983/84:84 148

I andra stycket av momentet föreskrivs att, om talan grundas pä alt stämmobeslutet inte har tillkommit i behörig ordning eller att det eljest kränker allenast medlems rätt, talan skall väckas inom tre månader från beslutets dag vid äventyr att beslutet blir gällande. Någon ändring i denna reglering har inte föreslagils. Detta innebär atl innehavare av förlagsandel behöver väcka talan inom tre månader från beslutsdagen endast i fall då han vill klandra stämmobeslutet på den grund alt det inte har tillkommit i behörig ordning. För det fall åter då klandret grundas på att beslutet kränker andelsinnehavarens rätt innehåller förslaget ingen regel om begränsning av klandertiden. Det kunde övervägas att i överensstämmelse med vad som gäller för medlem införa en sådan tidsbegränsning. 1 sammanhanget är emellertid att beakta del redan berörda förhållandel, alt det inte är sörjt för att andelsinnehavare får kännedom om när stämma hålls och atl han därför inle heller med säkerhet kan antas få kännedom om fattade beslut förtån långt efter stämman.

I 69 § 2 mom. andra stycket stadgas att domstols dom, varigenom föreningsstämmobeslut har upphävts eller ändrats, skall gälla även för de föreningsmedlemmar som inte fört talan. Denna bestämmelse torde - om klanderrätt införs för innehavare av förlagsandel - böra utvidgas så, att domen kommer atl gälla också för innehavare av förlagsandelar som ej fört talan.

94 §

I denna paragraf behandlas det fallet att en ekonomisk förening blivit försatt i konkurs. Om i sådant fall intet överskott finns sedan konkursen avslutats, anses enligt paragrafens första stycke föreningen upplöst. Finns åter överskott och var föreningen ej i likvidation, när konkursen inträdde, skall enligl paragrafens andra stycke på föreningsstämma beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhel eller träda i likvidation. Hade föreningen redan trätt i likvidation vid konkursutbrottel, gäller vad som är stadgat i 92 §, dvs. att likvidationen skall fortsättas. Den föreslagna ordningen med möjlighet fill kapitaltillskott genom förlagsinsatser medför behov av vissa ändringar i paragrafen.

Enligt del remitterade förslaget har, när överskoll finns och föreningen ej var i likvidation vid konkursulbrottet, innehavarna av förlagsandelar rätt att få ut föriagsinsatserna. Förslår inte överskottet till full betalning av föriagsinsalserna skall del fördelas på dessa i förhällande till deras storlek. Om överskott finns, sedan förlagsinsatserna återbetalts, skall på föreningsstämma beslutas humvida föreningen skall fortsätta sin verksamhel eller träda i likvidation. Hade föreningen redan trätt i likvidation vid konkursutbrottet, skall gälla vad som är stadgal i 92 §.

Den sålunda föreslagna ordningen ger på hand att innehavare av föriagsandelar skall få sina föriagsinsatser inlösta så snart överskott finns. Liksom för närvarande bör emellertid även i fortsättningen, oavsett förekoms-

Prop. 1983/84:84 149

len av förlagsinsatser, överlämnas åt föreningsstämman atl beslula, humvida föreningen skall fortsätta sin verksamhel eller träda i likvidation. Den modifikationen bör dock göras, att innehavare av förlagsandelar ges tillfälle att säga upp sina förlagsinsatser fill betalning innan stämmobeslutet tas.

I enlighel härmed bör andra stycket kvarstå i sin nuvarande lydelse så när som på all sista meningen får ulgå och sättas sisl i paragrafen.

I elt tredje stycke torde kunna föreskrivas följande. Finns i fall som avses i andra stycket förlagsinsatser, får beslut humvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda i likvidation fattas tidigast fyra veckor efter det alt sådan registrering som avses i 93 § tredje stycket blivit kungjord enligt 104 §. Innehavare av förlagsandel äger inom tre veckor från kungörandet skriftligen säga upp förlagsinsatsen till omedelbar inlösen. Förslår inte överskottet till full betalning av samtliga förlagsinsatser, skall det fördelas på insatserna i förhållande till deras storlek och inlösen ske av de förlagsinsatser som blivit uppsagda fill inlösen enligt vad nyss sagts. Finns efter sådan inlösen något kvar av överskottet skall förfarandet enligt andra stycket fortgå. Återstår inte något överskott, anses föreningen upplöst.

I ett Qärde stycke slutligen torde få upptas bestämmelsen i nuvarande andra stycket att, om föreningen trätt i likvidation innan dess egendom avträddes lill konkurs, vad som är stadgal i 92 § gäller.

Innehållet i det sålunda föreslagna tredje stycket medger som synes innehavarna av förlagsandelar att efter gottfinnande inom viss tid från det de fått kännedom om konkursens avslutande uppsäga sina förlagsinsatser till betalning. Endast de som vidtar sådan uppsägning får därefter ul sina insatser sä långt överskottet förslår. Föreningen kan därefter med hänsyn till hur mycket av kapitalet som då finns kvar besluta om det vidare förfarandet. För den innehavare som inte sagt upp sin förlagsinsats till inlösen gäller därefter för det fall att föreningen fortsätter sin verksamhel uppsägningsregeln i 16 b § första stycket i det remitterade förslaget. Likaså kommer för föreningen alt gälla uppsägningsregeln i andra stycket av samma paragraf.

Föreningens stadgar skola angiva

1. föreningens firma;

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;

3. den ort inom rikel, där föreningens slyrelse skall hava sitt säte;

4. den insats med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen, huru insatserna skola göras samt huruvida medlem mä deltaga i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5. där regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter lill föreningen skola förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp vartill de må bestämmas;

6. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta anlal vartill de skola uppgå samt, om för styrelseledamöter eller revisorer skola finnas suppleanter, enahanda uppgift beträffande dem, tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag, så ock, där styrelseledamot, revisor eller suppleanl skall utses på annat än i denna lag angivet sätt, huru tillsättning skall ske;

7. där fullmäktige skola finnas pä sätt i 62 § sägs, deras befogenhet, hum de skola ulses och tiden för deras uppdrag;

Föreningens stadgar skola angiva

1. föreningens firma;

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art;

3. den ort inom rikel, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4. den insats med vilken varje medlem skall deltaga i föreningen, hum insatserna skola göras samt huruvida medlem må deltaga i föreningen med högre belopp än enkel insats;

5. där regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende avgifter lill föreningen skola förekomma, avgifternas belopp eller de högsla belopp vartill de må bestämmas;

6. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsla och lägsta anlal vartill de skola uppgå saml, om för styrelseledamöter eller revisorer skola finnas suppleanter, enahanda uppgift beiräffande dem, tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag, så ock, där styrelseledamot, revisor eller suppleant skall utses på annal än i denna lag angivet sätt, hum tillsättning skall ske;

7. där fullmäktige skola finnas på sätt i 62 § sägs, deras befogenhet, hum de skola ulses och tiden för deras uppdrag;

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

8. föreningens räkenskapsår;

9. det sätt, varpå kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmamas eller fullmäktiges kännedom, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; saml

10. de gmnder, enligt vilka skall
förfogas över uppkommen vinst, så
ock huru vid föreningens upplös
ning skall förfaras med föreningens
behållna tillgångar.

151

Föreslagen lydelse

8. föreningens räkenskapsår;

9. det sätt, varpå kallelse fill föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas lill medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom, ävensom den fid före stämma, då föreskrivna kalldseålgärder senast skola vara vidtagna;

10. de grunder, enligt vilka skall förfogas över uppkommen vinsl, så ock hum vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens behållna fillgångar; saml

11. där förlagsinsatser som avses i 16 b § skad förekomma, vad som skad gälla därom.

16 § 1

Då medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången utfå inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna tillgångar enligt den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå ulan anlitande av reservfond eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt, dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den avgångne belöper av beslutad vinstutdelning.

mom.

Då medlem avgått, äge han dels sex månader från avgången utfå inbetalda insatser, i den mån föreningens behållna lillgångar enligl den vid tiden för avgången uppgjorda balansräkningen därtill förslå utan anlitande av reservfond eder förlagsinsatser eller förnärmande av övriga medlemmars lika rätt, dels ock, i samma ordning som övriga medlemmar, utbekomma vad på den avgångne belöper av beslutad vinstutdelning.

Träder föreningen i likvidation inom sex månader från det medlem avgått eller varder inom samma tid beslut om föreningens försättande i konkurs meddelat, skall den avgångnes rätt att utfå insats bedömas efter de beiräffande skifte av föreningens tillgångar gällande grunderna.

Innehålla föreningens stadgar inskränkning i avgående medlems rätt varom nu är sagt, lände den, utom i fall som i 68 § andra stycket och 96 § 2 mom. andra slyckel sägs, till eftertättelse.

Förlagsinsatser m.m.

16 b §

En ekonomisk förening kan i stadgarna föreskriva att, utöver vad som följer av 6 § första stycket 4, kapttal får Ullskjutas genom särskilda insalser (förlagsinsatser) och alt sådana insatser får tillskjutas även av andra än medlemmar.

Prop. 1983/84:84 152

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förlagsinsatser får tillskjutas med högst så stort belopp atl summan av gjorda förlagsinsatser efter Ullskottet uppgår tdl högst del belopp som svarar mot summan av andra då inbetalda insatser än förlagsinsatser.

16 c §

I stadgarna kan las in föreskrifter om begränsningar i fråga om vem som har rätt atl tillskjuta förlagsinsatser och genom överlåtelse förvärva de rättigheter som är förenade med föriagsinsalserna (förlagsandelar). För redan gjorda insatser får Inte införas strängare begränsningar än vad som gällde när insatsen gjordes.

Förvärv av en förlagsandel i strid mol föreskrifter som avses 1 första stycket år ogUtiga.

16 d§

Om föreningen upplöses och det vid upplösningen finns överskott, har innehavarna av förlagsandelar rätt alt så långt överskottet räcker få förlagsinsatserna inlösta med belopp molsvarande insalsernas storlek, innan utbetalning sker för andra ändamål. Finns fiera förlagsinsatser och förslår inte överskottet tdl full betalning av samUiga, skall överskottet fördelas på insatserna i förhåUande tdl deras storlek.

16 e§

För varje förlagsinsats skall föreningen utfärda ett förlagsandelsbevis. Beviset skad städas tid viss man, tid innehavaren eller UU viss man eder order och Innehålla uppgift om

1. föreningens firma,

2. nummer eller annan beteckning för beviset,

3. insatsens storlek.

4. den rätt tid utdelning som insatsen medför.

5. det sätt på vilket utdelning skall utbetalas och inlösen ske,

6. föreskrifter som avses i 16 c § första stycket.

7. erinran enUgt 16 c § andra stycket.

Förlagsandelsbeviset skall undertecknas av föreningen. Styrelseledamöters eller firmatecknares namnteckning får återges genom tryckning eller på liknande sätt.

16f§

I fråga om förlagsandelsbevis gäller, om ej annat följer av denna lag, i tillämpliga delar vad i lagen (1936:81) om skuldebrev föreskrivs om enkla skuldebrev såvitt gäller bevis slälll tdl viss man och om löpande skuldebrev såvitt gäller bevis ställt till Innehavaren eller till viss man eller order. Härvid är den som innehar ett förlagsandelsbevis ställt llll viss man eller order och som enligt föreningens påskrift på beviset är ägare till förlagsandelen likställd med den som enligt 13 § andra stycket samma lag förmodas äga rätt alt göra skuldebrevet gällande. Påskrift på beviset skad göras endast om Innehavaren styrker sitt förvärv av den förlagsandel som beviset avser.

16 g §

Över samtliga förlagsinsatser skall genom styrelsens försorg föras en förteckning. Denna kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Förteckningen skad innehålla uppgifi om storleken på varje förlagsinsats, om tidpunkten för varje insats och om den rätt tid utdelning som insatsen medför. Förteckningen skad hållas tillgänglig för var och en som vill ta del av den.

16 h§

En innehavare av en förlagsandel har rätt att få förlagsinsatsen

Av ekonomisk förenings årsvinst, efter avdrag för vad som ål-går till täckande av möjligen förefintlig föriust från föregående år, skola minst fem procent avsättas till reservfond. Har på gmnd av rörelsens resultat medlemmar eller andra tiUgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider, återbäringar eller dylikt, skall avsättning därav ske med minst fem procent, även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall allfid läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser.

Av ekonomisk förenings årsvinst, efter avdrag för vad som ål-går lill täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år, skola minst fem procent avsättas till reservfond. Har på grund av rörelsens resultat medlemmar eller andra tiUgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider, återbäringar eller dylikt, skall avsältning därav ske med minst fem procent, även om gottgörelsen icke inräknats i årsvinsten. Till reservfonden skall alltid läggas vad medlem vid avgång ur föreningen icke återfår av sina insatser och vad en förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats.

Då reservfonden Jämte inbetalat insatskapital, i den mån detta ej överstiger tio gånger reservfonden, uppnått ett belopp som svarar antingen mot fyra tiondelar av det bokförda värdet å föreningens lillgångar eller mot föreningens skulder enligt balansräkningen, må vidare avsättning fill fonden upphöra. Innehålla stadgarna bestämmelse om avsättning utöver vad nu sagts, lände det lill efterrättelse. Avsättning skall ånyo vidtaga, om reservfonden nedgår under vad sålunda stadgats.

Prop. 1983/84:84 155

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nedsättning av reservfond må beslutas aUenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å föreningens verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befinlliga lill framlida förfogande avsatta medel.

18 §2

Utdelning fär inte överstiga vad som i fastställd balansräkning och, i fråga om moderförening, i fastställd koncernbalansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisas såsom föreningens eller koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för 1. redovisad förlust, 2. belopp som enligt lag eller stadgar skall avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderförening, belopp som av det fria egna kapilalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras lill bundet eget kapital, 3. belopp som enligt stadgarna eljest skall användas för annal ändamål än utdelning till medlemmama. EJ heller får gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. och som icke inräknats i årsvinsten betalas ut i vidare mån än att föreskriven avsättning kan ske till reservfonden. I övrigt får utbetalning till medlemmarna av föreningens tillgångar ej verkställas på annat sätt än genom återbetalning av insatsbelopp enligt 16 § 1 mom. eller 16 a § eller i samband med nedsättning av insatsernas belopp enligt 68 § sista stycket.

Utdelning, som beräknas på an-    Utdelning, som beräknas på an
nat sätt än i förehållande till den nat sätt än i förehållande tiU den
omfallning i vilken medlemmarna omfaltning i vilken medlemmarna
deltagit i föreningens verksamhet deltagit i föreningens verksamhet
eller i övrigt tagit denna i anspråk, eller i övrigt tagit denna i anspråk,
får fastställas till högsl en ränta för får fastställas till högst en ränla för
år på inbetalda insatser som mot- år på inbetalda insatser som mol
svarar del av riksbanken faslställda svarar det av riksbanken fastställda
diskonto som gällde vid råken-        diskonto som gällde vid räken
skapsårels utgång med tillägg av tre skapsårels utgång med tillägg av tre
procentenheier.                           procentenheter. Denna begräns
ning gäller dock inte ifråga om ut
delning på förlagsinsatser.

Vinstutdelning eller utbetalning i annan form av gottgörelse som avses i 17 § 1 mom. får inte ske med så stort belopp att utdelningen eller utbetalningen med hänsyn till föreningens eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt slår i strid mot god affärssed.

19 §3 ,

Varder vinstutdelning beslutad Varder vinstutdelning beslutad
och verkställd i strid mot vad i 18 § och verkställd i strid mot vad i 18 §
sägs eller mot bestämmelse i för- sägs eller mot beslämmelse i för
eningens stadgar, vare de, som eningens stadgar, vare de, som
uppburit sådan utdelning skyldiga uppburit sådan utdelning skyldiga
att återbära dennajämte ränta därå. att återbära dennajämte ränta därå.

Senaste lydelse 1980: 1105 ' Senasle lydelse 1975:649.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Samma lag vare, där gottgörelse, varom i 17 § I mom. förmäles och som icke inräknats i årsvinsten, utbetalats i strid mot vad i 18 § sägs eller mot bestämmelse i föreningens stadgar och den som mottog gottgörelsen insåg eller bort inse nämnda förhållande. Ränlan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att utdelningen eller gottgörelsen uppburits intill dess ränta skall utgå enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.

156

Föreslagen lydelse

Delta gäder dock ej beträffande utdelning på en förlagsinsats, om mottagaren hade skälig anledning att anla alt vad han erhållit utgjorde laglig vlnstuldelning. Har gottgörelse, som avses i 17 § 1 mom. och som icke inräknats i årsvinsten, utbetalats 1 strid mot vad som sägs i 18 § eller mot bestämmelse 1 föreningens stadgar, är den som mottog gottgörelsen skyldig alt återbära denna Jämte ränta, om han insåg eller bort inse nämnda förhållande. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att utdelningen eller gottgörelsen uppburits intill dess ränta skall utgå enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag.

För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare de, som medverkat lill beslulel om utdelning eller utbetalning eller verkställandet av detta, ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 106, 108 och 109 §§ stadgade grunderna.

41 §" I balansräkningen skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna.

En förenings eget kapital skall delas upp i bundet eget kapital och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital skall tas upp inbetalda insatser, reservfond och uppskrivningsfond. Under fritt eget kapital eller ansamlad föriust skall tas upp fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller föriust samt nettovinst eller föriust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och föriust för räkenskapsåret tas därvid upp som avdragsposler.

En förenings eget kapilal skall delas upp i bundet eget kapilal och fritt eget kapilal eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapilal skall las upp inbetalda insatser, reservfond och uppskrivningsfond. Medlemsinsatser och förlagsinsatser skall redovisas varför sig. Under fritt eget kapital eller ansamlad förlust skall las upp fria fonder, var för sig, balanserad vinsl eller föriust samt nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret las därvid upp som avdragsposter.

Fordran på insats fär inte tas upp som tUlgång. Redovisningen av fullgjorda insatser får ske så att i balansräkningen anges hela insatskapitalet samt hur mycket härav som inte har fullgjorts, varefter skillnaden - de betalda insatserna - utförs som en särskild post under egel kapital.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen ingår en fordran hos eUer skuld till ett dotterföretag eUer en moderförening, skall

Senaste lyddse 1980: 1105.

Prop. 1983/84:84 157

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beloppet anges särskill. Angivandet får ske inom linjen. Detsamma gäller ifråga om pant och därmed Jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för ett dotterföretag eller en moderförening.

43 §-' Förvaltningsberättelsen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

I förvaltningsberättelsen skall I förvaltningsberättelsen skall

lämnas upplysning dels om sådana lämnas upplysning dels om sådana
för bedömningen av föreningens för bedömningen av föreningens
verksamhetsresultat och ställning verksamhetsresultat och slällning
viktiga förhåUanden, för vilka redo- viktiga förhållanden, för vilka redo
visning inte skall lämnas i resultat- visning inte skall lämnas i resultat
räkningen eller balansräkningen, räkningen eller balansräkningen,
dels om händelser av väsentlig be- dels om händelser av väsentlig be
tydelse för föreningen, som har in- lydelse för föreningen, som har in
träffat under räkenskapsåret eller träffat under räkenskapsåret eller
efter dettas slut. Förvaltningsberät- efter dettas slut. Förvaltningsberät
telsen skall vidare innehålla upp- telsen skall vidare innehålla upp
gifter om väsentliga förändringar i gifter om väsentliga förändringar i
medlemsantalet samt om sum- medlemsantalet samt om sum
morna av insatsbelopp som skall morna av insatsbelopp som skall
återbetalas under nästa råken- återbetalas under nästa räken
skapsår dels enligt 16 § 1 mom., skapsår dels enligt 16 § 1 mom.,
dels enligt 16a §. dels enligt 16a §. Uppgift skad vi-

dare lämnas om den rätt tdl utdelning som gjorda förlagsinsatser medför samt om summan av de förlagsinsatser som sagts upp och skall inlösas under de näst följande två räkenskapsåren.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än Qugo anställda. Vidare skall anges det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till styrelsen och andra personer i ledande slällning, dels till övriga anställda. Har föreningen anställda i flera länder, skall löner och ersättningar anges särskilt för varje land Jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust.

För förening som avses i 46 § 4 mom. första stycket skall till förvaltningsberättelsen fogas en finansieringsanalys. 1 finansieringsanalysen skall redovisas föreningens finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

48 § Hos länsstyrelsen må påkallas utseende av en revisor att med övriga revisorer deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper eller att företaga granskning av viss åtgärd eller av vissa

' Senaste lydelse 1980: 1105.

Prop. 1983/84:84 158

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningsstämma. Har förslaget å föreningsstämma antagits eller ock biträtts av minst en tiondel av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en vecka hos länsstyrelsen göra framställning om utseende av revisor. Försummas del, stånde varje röstberättigad fritt att göra sådan framsläUning.

Innehavare av förlagsandelar kan begära hos styrelsen att en medrevlsor ulses. Begärs detta av innehavare som företräder förlagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av del totalt inbetalda insatskapitalet skad slyrelsen senast inom två månader göra framställning härom hos länsstyrelsen. Försummas detta får varje innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.

Avser uppdraget granskning av viss åtgärd eller av vissa räkenskaper, skall tiU föreningsstämma avgivas särskilt yttrande över granskningen.

Revisor, som utses enligt denna paragraf, vare berättigad att av föreningen erhåUa skäligt arvode.

55 §

Där ej genom föreskrift i stadgarna är bestämt vem som skall vara ordförande vid föreningsstämma, öppnas stämman av styrelsens ordförande eller den styrelsen därtill utsett. Utser de närvarande ej enhälligt ordförande, väljes ordförande efter huvudtalet. Till ordförande mä utses Jämväl den som ej är medlem, om annat icke föreskrives i stadgarna.

Å stämman skall, där det erfordras, av ordföranden upprättas och till godkännande framläggas en förteckning över närvarande medlemmar och ombud för medlemmar med uppgift å envars rösträtt. Sedan förteckningen enhälligt eller efler en på grundval av densamma förelagen omröstning godkänts med eller utan ändring, lände den till efterrättelse såsom röstlängd.

Genom styrelsens försorg skall å Genom styrelsens försorg skall å
föreningsstämma föras protokoll. föreningsstämma föras protokoll.
Har beslut fattats genom omröst- Har beslul fattats genom omröst
ning, skall angivas huru röstningen ning, skall angivas huru röstningen
utfallit. Protokollet skall underteck- utfallit. Protokollet skall underteck
nas eller till riktigheten vitsordas av nas eller fill riktigheten vitsordas av
ordföranden och minst en på stäm- ordföranden och minst en på stäm
man utsedd person. Senast inom man utsedd person. Senast inom
två veckor efter stämman skall pro- två veckor efter stämman skall pro
tokollet hållas hos föreningen lill- tokollet hållas hos föreningen till
gängligt för medlemmarna. Prolo- gängligt för medlemmarna och in-
kollen skola på betryggande sätt nehavarna av förlagsandelar. Pro-
förvaras. tokollen skola på betryggande sätt

förvaras.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Varder ej, på gmnd av anmälan enligt 79 § inom sex veckor efter det jämlikt första stycket likvidationsskyldighet inträtt, i förenings-registret infört att föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot eller föreningsmedlem och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, att i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr att eljest en eller flera likvidatorer förordnas av rällen.

160

Föreslagen lydelse

Varder ej, på grund av anmälan enligl 79 § inom sex veckor efter det jämlikt första stycket likvidationsskyldighet inträtt, i föreningsregislret infört att föreningen trätt i likvidation, förklare rätten, på ansökan av styrelseledamot, föreningsmedlem eller innehavare av förlagsandel och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och förelägge rätlen föreningen att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten ingiva bevis, att i registret skett införing varom ovan sagts, vid äventyr att eljest en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

Vid upprättandet av inventarium och balansräkning för förening i likvidation skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgat, bokföringslagens regler lända till eftertätlelse. Uppgift skall lämnas å insatskapitalels storlek.

Vid upprättandet av inventarium och balansräkning för förening i likvidation skola, oavsett vad ovan i denna lag är stadgal, bokföringslagens regler lända lill eftertättelse. Uppgift skall lämnas å insatskapitalets storlek, varvidförlagsinsatska-pltalel skall anges särskilt.

Likvidalorerna skola ofördröjligen överlämna ett av dem underskrivet exemplar av balansräkningen till likvidationsrevisorerna.

88 §

När den i kallelsen å okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och all veterlig gäld blivit betald, skola föreningens lillgångar skiftas. Är någon del av gälden tvistig eller ej förfallen och kan förty eller av annan orsak betalning ej ske, skola tUl samma gälds betalning erforderliga medel innehållas och återstoden skiftas.

Sker skifte annorledes än nu är sagt eller befinnas innehållna medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av föreningens oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något vid skiftet, skyldig att återbära vad han bekommit. För brist, som kan uppkomma vid återbäringen, vare likvidalorerna ansvariga efter de beträffande skadeståndsskyldighet i 106, 108 och 109 §§ stadgade grunderna.

Finnes överskott och var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes lUl konkurs, skall å föreningsstämma, som ofördröjligen bör ufiysas av styrelsen, beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eller träda i likvidation. Hade föreningen trätt i likvidation, innan dess egenom avträddes till konkurs, gäde vad i 92 § är stadgat.

11 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Finnes överskott och var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs, skall å föreningsstämma, som ofördröjligen bör utlysas av slyrelsen, beslutas, huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eUer träda i likvidation.

Finns i fall som avses i andra stycket förlagsinsatser, får beslut huruvida föreningen skall fortsätta sin verksamhet eder träda i likvidation fattas tidigast fyra veckor efter det att sådan registrering som avses i 93 § Iredje stycket blivd kungjord enligt 104 §. Innehavarna av föriagsandelar äger inom tre veckor från kungörandet skriftligen säga upp förlagsinsatserna tdl omedelbar inlösen. Förslår inle överskottet tUl full betalning av samtliga förlagsinsatser, skaU det fördelas på Insatserna iförhållande till deras storlek och inlösen ske av de förlagsinsatser som blivd uppsagda till Inlösen enligt vad som nyss sagts. Finns därefter något kvar av överskottet skaU förfarandet enligt andra stycket fortgå. Återstår inte något överskott anses föreningen upplöst.

Innehålla förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och styrelsen, styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad som ej är medlem, skola hänskjulas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge del förbehåll samma verkan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets tillämpning gälle vad om talans väckande och om delgivning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av föreningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 § omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Innehålla förenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen och styrelsen, styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem, innehavare av förlagsandel eller röstberättigad som ej är medlem, skola hänskjulas lill avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som fillkommer skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets tillämpning gälle vad om talans väckande och om delgivning i denna lag finnes stadgat; där slyrelsen vill föra klandertalan mot beslul av föreningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 § omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Prop. 1983/84:84 163

Bdaga2

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-12-15

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om kooperationens kapitalförsörjning, m.m.

1 Inledning

Som chefen för industridepartementet anfört i det föregående bör kooperationsulredningens förslag om avdrag för utdelning som utgår i förhållande lill insatt kapilal läggas lill grund för lagsliflning.

Jag behandlar i del följande försl frågan om avdrag för utdelad vinst. Därefter tar Jag upp en fräga som inte närmare berörts av utredningen men som aktualiseras i sammanhanget. Det gäller spörsmålet till vilket inkomstslag ränla och utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar bör hänföras.

Förslaget om utdelningsavdrag liksom ulredningens övriga förslag för att förbättra kooperationens kapitalförsörjning har remissbehandlats. Inom industridepartementet har upprättals en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena även till den del de berör finansdepartementets sakområde. Vad gäller utredningens förslag och remissbehandlingen får Jag hänvisa till industridepartementets protokoll denna dag (bilaga 1.1 och 1.2).

Chefen för industridepartementet har bl.a. föreslagit att det i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skall införas regler om en ny kapitalform, förlagsinsatser, för ekonomiska föreningar vid sidan av det insatskapital som medlemmarna nu tillskjuter. Den nya kapitalformen är en fömtsättning för att kooperationen skall kunna dra fill sig riskvilligt kapital från andra än medlemmarna.

För atl bereda kooperationen tillgång till det kollekliva sparandel föreslår Jag i det följande att medel från allmänna pensionsfonden skall kunna placeras i ekonomiska föreningar som riskbärande kapital.

Ett av syftena med det nyligen beslutade allemanssparandet (prop. 1983/ 84:30, FiU 13, rskr 32, SFS 1983:890) är att tillföra näringslivet riskkapital. Sädanl sparande kan ske bl.a. i kapitalsparfonder. Dessa fonder skall

Prop. 1983/84:84 164

placera spararnas medel huvudsakligen i börsregistrerade svenska aktier. Jag föreslår nu att det införs en möjlighet atl placera en del av kapilalspar-fondernas medel som förlagsinsatser i ekonomiska föreningar.

Del av chefen för industridepartementet framlagda förslaget om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar föranleder vissa ändringar i lagen (1956:216) om Jordbrukskasserörelsen.

Som nämnts i del föregående beslutade regeringen den 6 oktober 1983 alt inhämta lagrådets yttrande över etl inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370), KL. Lagförslaget bör fogas till protokollet som bilaga 2.1. Lagrådets yttrande över lagförslaget bör fogas tiU protokollet som bdaga 2.2. Jag återkommer tiU yttrandet i samband med den närmare redogörelsen för förslaget.

2 Den skattemässiga behandlingen

2.1 Avdrag för utdelad vinst

2.1.1 Nuvarande regler för beskattning av ekonomiska föreningar Allmänna principer

I huvudsak gäller samma skatteregler för ekonomiska föreningar som för aktiebolag. Föreningarna är sålunda enligt 53 § 1 mom. första stycket f KL i princip skattskyldiga för all inkomst som förvärvats här i riket eller utomlands. Inkomst av rörelse och Jordbruksfastighet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detsamma gäller numera normalt vid beräkning av inkomst av hyresfastighet. Inkomstberäkning enligl bokföringsmässiga grunder innebär bl. a. att det är den i resultaträkningen redovisade vinslen som utgör utgångspunkten för laxeringen.

Ekonomiska föreningar kan - liksom akfiebolag - bygga upp obeskattade reserver genom ohka konsolideringsålgärder, l.ex. genom nedskrivning av vamlager, överavskrivning på inventarier eller avsättning till investeringsfond. En överföring av löpande vinstmedel till exempelvis reservfond eller dispositionsfond kan däremot i princip göras endast med beskattade medel.

Vissa skillnader i beskattningshänseende föreligger mellan föreningar och aktiebolag. Detta hänger samman med att de olika associationsformerna inte har samma målsättning och uppbyggnad. En ekonomisk förening kan betecknas som en personassociation, vars ändamål är att tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen i deras egenskap av leverantörer eller konsumenter. Uppkomna överskott delas därför i huvudsak ut i form av pristillägg (efleriikvid) eller rabatt (återbäring). I ett aktiebolag är utgångspunkten däremot att varje delägare skall få del av bolagets vinst i förhållande till sin andel av bolagets aktiekapital.

I princip gäller att vinsten i ett aktiebolag eller i en ekonomisk förening

Prop. 1983/84:84 165

bhr föremål för s. k. ekonomisk dubbelbeskattning. Detta innebär att vinsten först beskattas hos företaget och därefter — när den delas ut - hos delägarna. Utdelningen är inte avdragsgUl för företaget. Ekonomiska föreningar som i beskattningshänseende är att anse som kooperativa kan emellertid enligt 29 § 2 mom. KL undvika dubbelbeskattning genom att dela ul vinslen på den kooperativa verksamheten i form av pristillägg eller rabatt. Utdelning i denna form är nämligen avdragsgill för sådana föreningar. För att en ekonomisk förening skall anses som kooperativ krävs enligt punkt 12 första stycket av anvisningarna till 29 § KL att den är öppen och tillämpar lika röslräll.

Även beträffande akfiebolagen har införts regler för alt lindra dubbelbeskattningen av utdelade vinster. Enligl lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning (Annellagen) kan aktiebolag få avdrag för utdelning på kapital som tillförts bolaget vid dess bildande eller vid nyemission. AnneUavdrag kan medges med sammanlagl lika stort belopp som betalats in för aktierna. Avdraget får utnylQas under en 20-årsperiod. Del årliga avdragel är begränsat till högst 10% av vad som belalals in för aktierna och får givetvis inle heller överstiga utdelningen på dessa akfier.

Dubbelbeskattningen har ytterligare begränsats genom lagen (1982: 336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier. Avdrag kan med stöd av denna lag medges med 70% av lämnad utdelning. Jag ålerkommer i det följande (avsnitt 2.1.2) till dessa bestämmelser.

Principen att utdelade bolagsvinster skall träffas av dubbelbeskatlning har vidare luckrats upp genom den numera upphävda lagen (1980:1047) om skallereduktion för aktieutdelning. Lindringen i dubbelbeskattningen låg här på aktieägarsidan. Den upphävda lagen gäller beträffande utdelning som har blivit tillgänglig för lyftning före utgången av år 1982.

Enligt lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer får en fysisk person skattereduktion beiräffande belopp som betalats in på aktiesparkonto. Dessa skattelättnader ersätts fr.o.m. den 1 april 1984 av det s. k. allemanssparandet. Det äldre systemet kommer dock alt gälla beträffande insättningar som har skett före utgången av år 1983 och med vissa inskränkningar även för insättningar under första kvartalet 1984.

Ekonomiska föreningar skiljer sig från aktiebolag såvitt gäller skattesatsen vid den stafiiga inkomsttaxeringen. Enligt 10 a § b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beskattas föreningarna efter en skallesats av 32%. Ekonomiska föreningar som ingår i Jordbrukskasserörelsen (föreningsbanker) har dock samma skattesats som aktiebolagen, dvs. 40%. I en proposition om vissa ändringar i företagsbeskattningen (prop. 1983/84:64) har dock föreslagits atl alla bolag och föreningar, som f. n. har en stafiig skattesats på 40%, skaU fä denna sänkt fiU 32%.

I fråga om vissa kategorier av ekonomiska föreningar gäUer särskilda bestämmelser. Sålunda beräknas t. ex. inkomsten av bostadsrättsförening-

Prop. 1983/84:84 166

ars faslighetsinnehav som regel schablonmässigt. Som inläkt skall tas upp 3% av fastighetens taxeringsvärde. Föreningen får å andra sidan avdrag endast för räntekostnader och lomträttsavgäld. Vidare kan nämnas att sambmksföreningar, dvs. föreningar med ändamål att driva Jordbmk eller trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning, har en stafiig inkomstskattesats på endast 15%. Sambmksföreningar har enligt 22 § andra stycket KL rätt till avdrag för utdelning som lämnas medlem eller annan i form av lönetillägg.

Avdrag för utdelning

Som Jag tidigare antytt gäUer för de ekonomiska föreningarna speciella bestämmelser beträffande utdelningsbeskattningen. Ekonomiska föreningar, som är kooperativa, har rätt fill avdrag för överskott som fördelas i form av prisfillägg eUer rabatter. Avdragsrätten förutsätter alltså att utdelningen beräknas i förhåUande till gjorda köp eller försäljningar.

För att en ekonomisk förening skall anses som kooperafiv måste den, som tidigare nämnts, vara öppen och tUlämpa lika rösträtt. Vad som utmärker en öppen förening framgår av punkl 12 andra stycket av anvisningarna till 29 § KL. Det fordras bl. a. att föreningen är beredd att som medlemmar anta alla som är bosatta inom dess verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksamhetskrets och som förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut. Det fömtsätts också att den blivande medlemmen kommer att bidra tiU förverkligandet av det syfte som anges i stadgarna. För att öppenhetsrekvisitet skaU vara uppfyllt krävs vidare att föreningens medlemskrets inte är för begränsad i förhållande till kundkretsen. Kravet på öppenhet innebär inte endast att föreningen enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anla nya medlemmar utan också att den faktiskt visar sig villig att anta nya medlemmar. Medlemmarna kan vara såväl fysiska som Juridiska personer.

Centralorganisationer, vilka som medlemmar har kooperativa föreningar, kan i sin tur själva utgöra kooperafiva föreningar. Beträffande centralorganisationerna anges i tredje stycket av den nyss nämnda anvisningspunkten att de är att anse som öppna även om inträde beviljas endast sådana lokala föreningar som fyller av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet. Centralorganisationen kan vidare föreskriva att endast ett enda företag inom varje område skall antas som medlem. En centralorganisation berövas inte heller sin kooperativa karaktär om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.

Överskott som fördelas i form av rabatter och pristillägg är avdragsgillt även tUl den del överskottet tillfaller någon som inle är medlem i den kooperativa föreningen. Det är emellertid bara vinsten på den kooperativa verksamheten som kan delas ut med avdragsrätt. En fömtsättning är således att vinsten härtör från verksamhet i vilken medlemmarna deltar

Prop. 1983/84:84 167

som avnämare eUer leverantörer. I etl rättsfall (RÅ 1977 ref 29) vägrades avdrag för utdelning av vinst som uppkommit vid försäljning av anläggningstillgångar inför förestående likvidation av en förening. Avdrag medgavs inte heller för utdelning hänförlig till vinstmedel som balanserats från tidigare beskattningsår.

Regler saknas om rätt beskattningsår för utdelningsavdraget. I praxis torde avdrag medges med antingen det belopp som faktiskt utbetalats under beskattningsåret eller det belopp som hänför sig till vinsten visst beskattningsår.

Förulom möjligheten atl fördela överskott i form av pristillägg eller rabatter kan ett överskott i en ekonomisk förening delas ut i förhållande till vars och ens insats. I lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, FL, används för denna form av utdelning det något missvisande uttrycket ränta på inbetalda insatser. I del följande kallas vinstutdelning genom pristillägg eller rabatter för kooperativ utdelning och vinstutdelning i förhållande till insalsernas storlek för insatsuldelning.

En förening kan välja mellan kooperativ utdelning och insatsutdelning eller kombinera de båda formerna för vinstfördelning. I FL finns inte någon övre gräns för kooperativ utdelning. För alt avgränsa den kooperativa förelagsformen från rena kapitalsammanslutningar har däremot möjligheten till insatsutdelning begränsats. Sådan utdelning får enligt 18 § andra stycket FL uppgå lill högsl en ränla för år på inbetalda insalser som motsvarar det av riksbanken fastställda diskontot med tillägg av tre procentenheter. Före den 1 Juli 1981 utgjorde den högsta tillåtna utdelningen 5% av inbetalda insatser. Som framgått av del föregående ger insatsuldelning - lill skillnad från kooperativ utdelning - inte upphov till någon avdragsrätl för föreningen.

För att dubbelbeskattningen inte skall kunna kringgås genom atl vinslen utskiftas i stället för atl delas ut lill ägarna har för aktiebolagens del införts särskilda bestämmelser om utsktftningsskatt. Beslämmelserna finns intagna i förordningen (1927:321) om skatt vid ulskiftning av aktiebolagens lillgångar. Någon motsvarighet till aktiebolagens ulskiflningsskati finns inte för de ekonomiska föreningarna. När en ekonomisk förening upplöses räknas i stället det belopp som utskiftas till medlemmama utöver inbetald insats som utdelning.

Medlemmarnas beskattning

Kooperativ utdelning, dvs. vinsl som delas ut i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar, utgör för medlemmarna antingen intäkt i en förvärvskälla eller en besparing i levnadskostnaderna. I det senare fallet är utdelningen skattefri enligt punkt 2 första stycket av anvisningarna lill 38 § KL. En medlem som inte är näringsidkare beskattas därför inle för återbäring frän en konsumentkooperativ förening. Om kooperativ utdelning minskat utgifterna i Jordbruk eller rörelse i form av rabatt eller ökat

Prop. 1983/84:84 168

inkomsten i form av pristillägg skall det utdelade beloppet däremot enligt punkt 9 av anvisningarna till 21 § KL resp. punkt 4 av anvisningarna till 28 § KL tas upp som intäkt i förvärvskällan.

Insatsutdelning, dvs. utdelning som sker i förhållande tiU andelsägarens innehav av andelar, beskattas enligt punkt 2 första stycket av anvisningarna till 38 § KL som intäkt av kapital, utom när utdelningen är atl anse som intäkt av rörelse. Sådan utdelning skall däremot, närmast av historiska skäl, aldrig redovisas som inläkt av Jordbruksfastighet eller annan faslig-hel. Utdelningen är i princip skattepliktig oavsett om den tillfaller fysiska eUer Juridiska personer. För att förhindra att vinster beskattas mer än en gång i företagssektorn, s.k. kedjebeskattning, är dock ekonomiska föreningar - liksom aktiebolag - i slor utsträckning befriade från skatt för utdelning på aklier och andelar. Reglerna om kedjebeskattning finns i punkt 1 av anvisningarna tiU 54 § KL. Huvudprincipen är att en ekonomisk förening är fri från skatt för utdelning på aklier eller andelar som inte innehas som kapitalplacering. Skaltefrihet föreligger dock aldrig för kooperativ utdelning eftersom denna är avdragsgill hos den utdelande föreningen.

För att en medlem skall kunna beskattas för utdelning från en ekonomisk förening fordras mte att en kontant utbetalning ägt rum. Om medlemmen på förhand medgett att utdelningen överförs till l.ex. insalskontot har medlemmen i praxis i och med överföringen ansetts ha uppburit motsvarande belopp.

2.1.2 Allmänna utgångspunkter för en lindring i dubbelbeskattningen

Kooperationsulredningen anger i sitt huvudbetänkande (SOU 1981:60) Kooperationen i samhället att det centrala problemet för kooperationens tillväxt och utveckling är försörjningen med riskvilligt kapital. Soliditeten är i sjunkande samtidigt som investeringsbehovet bedöms vara slort. För att underlätta uppbyggandet av det traditionella egenkapilalel i ekonomiska föreningar lägger utredningen fram tre förslag på skatteområdet. För det första föreslås att en enkelbeskattning införs för utdelning som utgår i förhållande till inbetalade insatser. För det andra föreslås att en medlem skall få uppskov med beskattning i samband med ökning av insatskapitalet. Slutligen föreslås atl en kooperativ förening skall få avdrag för belopp som sätts av till en särskild kooperativ kapitalfond.

Beiräffande förslaget om enkelbeskatlning är utredningens utgångspunkt att lindringen i dubbelbeskattningen skall ske på så sätt att föreningen får avdrag för lämnad utdelning. Lättnaden skall alltså ligga på föreningsnivå. Den alternativa metoden att lindra dubbelbeskattningen genom att medge medlemmarna skattelättnader för uppburen utdelning har ulredningen av flera skäl förkastat.

Det föreslagna utdelningsavdraget tar sikte på insatsuldelning, dvs. utdelning som utgår i förhåUande fill inbetalt kapital. Den främsta stimu-

Prop. 1983/84:84 169

lanseffeklen av denna avdragsrätl består enligt utredningen i atl det ger föreningarna möjlighet att höja utdelningen och därmed underlätta beslut om ökad insatsskyldighel. Avdragsrätten anses också göra det lättare för föreningarna att dra till sig riskvilligt externt kapilal. Ulredningen hänvisar därvid fill sitt förslag om att - vid sidan av medlemmarnas insatskapital -tillskapa en ny form av riskkapital, s. k. B-irisalser. Dessa insatser skiljer sig från nuvarande insatskapital, som tillskjulils av medlemmarna, bl. a. så till vida att de inte är förenade med röstrält i föreningen.

För att säkerställa att insatskapitalet faktiskt ökar föreslår ulredningen att avdraget avseende utdelning pä medlemsinsatser görs beroende av att insatserna ökar åtminstone i takt med beslutad utdelning. Om detta villkor är uppfyllt föreslås hela insatsutdelningen vara avdragsgill. Vissa begränsningar har dock föreslagits i de fall då mottagaren enligt 53 § I mom. första Slyckel a och g samt 54 § KL inle är skattskyldig för utdelningen. Utredningen har föreslagit alt de nya bestämmelserna om rätt till utdelningsavdrag införs i punkt 13 av anvisningarna till 29 § KL.

Utredningen framhåller atl den föreslagna avdragsrätten för insatsuldelning i första hand är inriktad på att lösa konsumentkooperationens kapitalproblem. Producentkooperationen delar i dag normalt ut uppkomna överskott i form av pristillägg. De producentkooperativa föreningarna undviker därigenom redan nu dubbelbeskattningen. Utredningens förslag är emellertid inte begränsat till de konsumentkooperaliva föreningarna Ulan gäller alla ekonomiska föreningar som i skattehänseende är att anse som kooperativa.

Förslaget om avdragsrätl för insatsuldelning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av del helt övervägande antalet remissinstanser. Lunds universitet anser dock all förslagel oliUbörligl gynnar kooperationen i förhållande till aktiebolagen. Enligt Svenska bankföreningen bör förslagel genomföras endast om skattesatsen för ekonomiska föreningar och akfiebolag samtidigt utjämnas. Några remissinslanser menar att slutlig slällning till beskattningens utformning bör las försl när arbetet med aktiebolagens dubbelbeskattning har avslutats.

Lantbmkarnas riksförbund (LRF) har påpekat alt de lantbrukskooperativa förelagen i praktiken inte kommer att få någon nytta av förslaget. Dessa företag lämnar nämligen av tradition inte någon insatsutdelning och kommer troligen inte heller att göra det i framliden.

Kooperativa förbundet (KF), som tillstyrkt utredningens förslag, har även framfört en alternativ lösning. Enligt denna skall en medlem inte beskattas omedelbart för utdelning som läggs till insatsen. Försl vid uttag ur föreningen — exempelvis i samband med utträde - skall den obeskattade delen av insatsen bli föremål för beskattning, dock endast realisationsvinstbeskattning. Den nu nämnda principen skall gälla för såväl primärföreningar som sekundärföreningar.

Svenska riksbyggen har avstyrkt utredningens förslag till förmån för del

Prop. 1983/84:84 170

av KF skisserade alternativet. Även Sveriges industriförbund har hänvisat tiU KF:s alternativa lösning.

För egen del får Jag anföra följande. Jag delar utredningens bedömning att det är önskvärt att stimulera de kooperafiva föreningarnas försörjning med riskkapital. En allt mer kapitalkrävande verksamhet och den fortgående inflationen medför en stor belastning på de kooperativa företagens soliditet. En ökning av riskkapitalet förutsätter enligl min uppfattning alt tiltförsdn av riskkapital från såväl medlemmarna som utomstående intressenter underlättas. I sistnämnda hänseende kan den nya form av riskkapital som utredningen föreslår utgöra ett värdefullt inslag.

Genom lagstiftning år 1982 infördes en rätt till avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier (prop. 1981/82:191, SkU 65, rskr 368, SFS 1982:336). Lindringen i dubbelbeskattningen uppnås genom alt bolagel får avdrag med 70% av utdelat belopp. För avdragsrätt krävs - förutom atl aktierna inte är börsnoterade - att den huvudsakliga verksamheten avser rörelse. Jordbruk eller skogsbmk. Avdragsrätten har satts i relation till aktiekapitalet och maximerats beloppsmässigt. Ytterligare begränsningar gäller för atl förhindra omotiverade skattelättnader exempelvis i de faU då utdelningen tillfaller en mottagare som är frikallad från skattskyldighet för utdelning eller utdelningen legat tiU grund för elt Annellavdrag.

Mot bakgrund av de genomförda lättnaderna i dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinsler anser Jag - i likhet med flertalet remissinstanser -att del är befogat all lindra dubbelbeskattningen även inom den kooperativa sektorn. I överensstämmelse med utredningens förslag finner Jag det lämpligast att lättnaden i beskattningen av utdelningen läggs på föreningsnivå.

En begränsning av dubbelbeskattningen på föreningsnivå gör del möjligt för föreningarna att — utan besvärande skattekonsekvenser - lämna störte utdelning än i dag. Medlemmarna kan därigenom få en rimligare avkastning på sitt insatskapital vilket i sin tur kan utgöra etl motiv för dem att öka sina insalser i föreningarna. I sammanhangel bör erinras om all utrymmet för vinstutdelning i förhållande till inbetalda insatser ökades genom 1981 års ändring i FL. Högsta tiUålna utdelning höjdes då och gjordes rörlig genom anknytning till diskontot.

En avdragsrätt för insatsutdelning kommer även att underlätta för de kooperativa föreningarna alt dra till sig egenkapital i form av förlagsinsatser (jfr avsnitt 2.1.3). För att sådana insatser skall kunna bli attraktiva placeringsobjekl torde krävas att innehavaren får en marknadsmässig avkaslning på satsat kapilal. Innehavaren kan nämligen inte, som vid satsning av medel i aktier, nöja sig med en låg direktavkastning i avvaktan på alt insatsens värde skall stiga. Insatt kapital kommer Ju atl återbetalas i nominellt belopp. En hög utdelning på föriagsinsatser förutsätter emellertid att utdelat belopp inte träffas av dubbelbeskallning.

Med hänsyn till det anförda föreslär Jag atl ekonomiska föreningar, som i

Prop. 1983/84:84 171

beskattningshänseende är kooperativa, skall få avdrag för utdelning som utgår i förhållande till inbetalda insatser. Av delta följer att Jag inte kan ansluta mig till det av KF skisserade alternativet, som Ju syftar till en lindring av beskattningen hos medlemmarna, inte i föreningarna. KF:s förslag strider bl. a. mol principen om atl riskkapital skall utgöras av beskattade medel. Konsekvenserna av ett sådant ingrepp i uldelningsbeskaltningen är f. ö. inte utredda.

När del gäller den lekniska utformningen av avdragsreglerna bör 1982 års avdragssystem för aktiebolag vara vägledande. Vissa begränsningar måste således gälla för att hindra omotiverade skattelättnader exempelvis då utdelning lämnas till en mottagare som inte är skattskyldig för utdelningen. För avdragsrätl bör vidare krävas att föreningens huvudsakliga verksamhet avser rörelse.

Lagrådet har inte haft några invändningar mot den föreslagna avdragsrätten för insatsuldelning. Enligt lagrådels uppfattning bör dock bestämmelserna om föreningars avdrag för utdelning inte behandlas i 29 § KL utan flyttas till en ny paragraf (41 f § KL). Utdelning kan nämligen — anför lagrådet - inte hänföras till driftkostnad i rörelsen.

Jag kan ansluta mig fill lagrådels uppfattning alt insatsuldelning inte utgör driftkostnad i egentlig mening och att del därför kan anföras skäl för att placera de nya bestämmelserna på annan plats än i 29 §. Sedan tillkomsten av KL har dock bestämmelserna om avdragsrätt för kooperativ utdelning varit införda i 29 § 2 mom. I 29 § 3 mom. finns vidare bestämmelser om rätt för sparbankernas säkerhetskassa atl göra avdrag för utdelning fill sparbankerna.

Mot bl.a. denna bakgrund har Jag inte funnit anledning att i detta sammanhang frångå den hittills gällande systematiken. De nya beslämmelserna om kooperativ förenings rätt till avdrag för insatsutdelning bör därför få sin placering under 29 §. Jag föreslår - i likhet med utredningen - att bestämmelserna införs i den nya punkten 13 av anvisningarna till 29 §. Även de nuvarande reglerna i 29 § 2 mom. KL om avdrag för rabatt och pristillägg bör tas in i anvisningspunkt 13. 1 29 § 2 mom. bör därför finnas endast en hänvisning tiU bestämmelserna i anvisningspunkterna 12 och 13. Som ulredningen föreslagit bör dessutom en ändring göras i punkt 1 första stycket av anvisningarna till 54 § KL.

Fömtom avdragsrätl för utdelad vinst har, somjag nyss nämnde, kooperationsulredningen föreslagil atl beskattningen av inkomster som används för inbetalning av insatser senareläggs (s. k. uppskjuten beskattning). Förslaget innebär atl medlemmarna i lantbrukskooperativa föreningar kan få avdrag med högst ett belopp som motsvarar 60% av insatsbetalningarna. De ackumulerade avdragsbeioppen bildar en obeskattad reserv som så småningom - senast i anslutning till att Jordbruket upphör - skall återföras till beskattning.

Prop. 1983/84:84 172

Ulredningen är inle enig beträffande den föreslagna uppskjutna beskattningen. Reservationer har läninats av två ledamöter.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag tillstyrkts av bl.a. de kooperativa företagen. Enligt det enskilda näringslivets företrädare förutsätter förslagets genomförande dock att även aktieägarna får motsvarande rätt till avdrag när de deltar i nyemissioner.

För egen del fär Jag anföra följande. Förslaget om avdragsrätl på grund av ökning av insalser strider - i likhet med KF:s förslag om skattelindring för utdelning som läggs tUl insatsen - mot den gmndläggande principen att riskkapital skall byggas upp av beskattade medel. Principiella skäl talar därför mol förslaget. Det kan vidare ifrågasättas om det föreslagna avdraget kommer all öka medlemsinsatserna i nämnvärd utsträckning. Avdraget kommer nämligen atl gälla vid sidan av de möjligheter som redan finns lill skallekrediler genom lagernedskrivningar, överavskrivningar på inventarier och olika former av avsältningar. De flesta Jordbrukare har inte någon nytta av ett ytterligare avdrag eftersom det befintliga systemet ger tillräckligt stora skallekrediler. Den som nyligen förvärvat ett jordbruk har dessutom normalt mycket stora ränteavdrag som ytterligare reducerar möjligheterna att effektivt utnytQa elt nytt avdrag. Slutligen kan nämnas att ett införande av en avdragsrätt på grund av insatsbetalning administrativt sett är mycket svårhanterligt. Förslaget bör därför inte genomföras.

Vad gäller ulredningens förslag alt avsältning till en kooperafiv kapitalfond skall bli avdragsgill vid taxeringen kan Jag anföra följande.

Enligt gäUande rätt skall minst 5% av föreningens överskott (inkl. rabatter och pristiUägg) sättas av lill en reservfond Sådan avsältning är inte avdragsgill. Ulredningens majoritet föreslår emellertid att en förening skall - utöver en till 10% förhöjd reservfondavsätlning - frivilligt kunna sälla av högst 10% av överskottet till en kooperativ kapitalfond och få avdrag för denna avsättning.

Förslaget om kooperativ kapitalfond har tillstyrkts av de kooperativa förelagen. Vid remissbehandUngen har dock framhållits alt anspråk kommer atl ställas på att motsvarande förmån införs även för övriga företagsformer.

Ekonomiska föreningar har - liksom övriga företag - normalt goda möjligheter att bygga upp obeskattade reserver. Med hänsyn till alt dessa möjligheter ofta inte utnylQas fullt ut finns det knappast någol behov av att komplettera regelsystemet med ytteriigare en obeskattad reserv. Det kan tvärtom anföras skäl för en begränsning av nuvarande s. k. fria reserveringsmöjligheter (jfr prop. 1983/84:64). En avdragsrätt som är kopplad till storleken av en frivillig fondavsättning blir dessulom krånglig att tillämpa. Risken för spridningseffekter fill andra företagsformer är också betydande. Enligt min uppfattning bör förslaget om avdrag för avsättning till en kooperativ kapitalfond inte genomföras.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för förslaget om uldelningsavdrag.

Prop. 1983/84:84 173

2.1.3 Utdelningsavdragels närmare utformning Tillämpningsområdet

Enligl ulredningens förslag skall rätten till avdrag för insatsutdelning, dvs. utdelning som utgår i förhåUande till inbetalda insatser, vara förbehållen ekonomiska föreningar som i beskattningsavseende är alt anse som kooperativa.

Jag delar utredningens uppfattning att endast kooperativa föreningar i KL:s mening skall omfattas av förslaget. Detta innebär atl fillämpningsom-rådet för avdraget för insatsutdelning blir detsamma som avdraget för rabatter och pristillägg (kooperativ utdelning). De båda ulddningsavdra-gen kommer alltså att omfatta ekonomiska föreningar som enligt punkt 12 första stycket av anvisningarna till 29 § KL är öppna och som tillämpar lika rösträtt.

Det kan i detta sammanhang påpekas atl 1951 års lagstiftning om ekonomiska föreningar bygger på tanken att endast kooperativa föreningar skall få registreras. Del i FL uppställda kravet på kooperativ natur överensslämmer emellertid inle helt med motsvarande skatterätlsliga krav. Det kooperativa inslaget uttrycks i FL på del sättet atl det måste röra sig om en ekonomisk verksamhel i vilken medlemmarna deltar. Av I § FL framgår sålunda atl en förening kan registreras endasl om dess ändamål är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet. Fråga skall dessutom vara om en förening i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens Qänster. Enligt huvudregeln i 11 § FL får en ekonomisk förening inte vägra någon inträde som medlem. Lagen medger dock undanlag om särskilda skäl föreligger. Vidare är bestämmelsen i 56 § FL om att varje medlem äger en röst endast subsidiär i förhållande till en förenings stadgar.

För alt en ekonomisk förening skall vara kooperativ i KL:s mening krävs förutom öppenhet att föreningen tillämpar en demokrafisk beslutsordning enligt regeln en medlem — en röst. I dessa hänseenden har dock vissl undantag gjorts för de kooperativa centralorganisationerna.

Som ytterligare villkor för avdragsrätl för insatsutdelning bör enligt utredningen gälla att föreningens huvudsakliga verksamhet avser rörelse.

För egen del ansluter Jag mig lill utredningens uppfattning att föreningar som förvallar fasligheter, värdepapper eller liknande egendom inte skall omfattas av avdragsrätten för insatsutdelning. Dubbelbeskattningsprincipen bör således allQämt gälla för kapilalförvaltande verksamhet. Frågan är emellertid om även Jordbruk och skogsbruk skall undantas från tillämpningsområdet. Här är atl märka alt ekonomiska föreningar normalt bedriver varken Jordbruk eller skogsbmk. Elt undantag är sambruksföreningar enligl lagen (1975:417) om sambruksföreningar. Sådana föreningar driver Jordbruk eller trädgårdsnäring för medlemmarnas gemensamma räkning.

Prop. 1983/84:84 174

En sambruksförening har dock redan i dag - enligt bestämmelser i 22 § andra stycket KL - rätt till avdrag för utdelning som utgår i form av lönetUlägg eller annan sådan gottgörelse. Fråga skall vara om lönetillägg som utbetalas på grundval av resultatet i föreningen. Bestämmelsen har införts - i överensstämmelse med bestämmelserna om avdrag för kooperativ utdelning - Just för att undvika dubbelbeskattning av föreningens överskott. Behovet av avdrag för insatsutdelning för att förhindra dubbelbeskattning torde bl. a. därför vara litet hos sambruksföreningar.

Med hänvisning tUl det anförda anser Jag inte att det finns anledning att utvidga avdragsrätten för insatsuldelning till föreningar som driver jordbruk eller skogsbruk. Jag delar därför ulredningens uppfattning atl endasl föreningar vars huvudsakliga verksamhel avser rörelse skaU ha rätt tUl utdelningsavdraget.

Avdragsunderiaget

En ekonomisk förening arbetar, liksom ett aktiebolag, med eget och främmande kapital. Föreningens egna kapital beslår huvudsakligen av insatskapital, reservfond samt outdelad vinst på föreningens verksamhet. Vinstmedlen kan hänföra sig till det löpande räkenskapsårels verksamhet eller till verksamheten under tidigare år. Vid redovisning av det främmande kapitalet brukar föreningen skilja mellan lån från medlemmar och andra lån.

I FL finns inte några bestämmelser om insatskapitalets storlek eller om betalningen av insalser. Olika medlemmar kan ha olika stor insatsskyldighet. I stadgarna kan föreskrivas att insatsen skall betalas kontant vid medlemmens inträde. Del förekommer också att medlemmen eriägger sin insats i form av en insatsrevers.

Insatsskyldigheten höjs ofta successivt under medlemskapet i takt med stigande kapitalbehov hos föreningen. Det är vanligt att beslutad utdelning inte betalas ut lill medlemmarna ulan används som amortering på insats-skyldigheten.

Vid sidan av vanligt insatskapital bör det - som chefen för industridepartementet anfört i det föregående - införas en ny form av riskkapital (förlagsinsatser). Förlagsinsatserna, som inte är förenade med rösträtt i föreningen, skall inta en mellanställning mellan lånat kapital och eget kapital. Omfattningen av dessa insatser föresläs maximerad till ett belopp motsvarande inbetalda medlemsinsatser. Utredningens förslag om avdragsrätt för insatsutdelning omfattar även den nya formen av riskkapital. En förening bör således enligt utredningen få avdrag för utdelning på såväl medlems- som föriagsinsatser.

För egen del vill Jag framhålla följande. Somjag i det föregående anfört bör kooperativa föreningar som bedriver rörelse få avdrag inte bara för kooperativ utdelning utan även för vinstutdelning i förhållande till inbetalda insatser. Rätlen till avdrag bör omfatta utdelning på såväl medlemsinsatser som de nya förlagsinsatserna.

Prop. 1983/84:84 175

Uttrycket "inbetalda insatser" avser liksom hittills vad som i föreningens bokföring skall anges som inbetalt på insatskonto. Tecknade men ännu obetalda insatser bör alltså enligt min uppfattning inle ligga fill grund för avdragsberäkningen. Detta innebär bl. a. att s. k. insatsreverser inte beaklas i delta sammanhang.

Rätten till utdelningsavdrag förutsätter enligt min mening att mottagaren fått en laglig rätt till utdelningen. Beslut om utdelning fattas regelmässigt på föreningsstämma. Sådant beslut måste alltså föreligga för att ett utdelningsavdrag skall komma i fråga. Däremot bör inle krävas att utdelningen faktiskt betalats ul lill andelsägaren. 1 en ekonomisk förening är det nämligen - som tidigare nämnts — inle ovanligt atl utdelningen enligt stadgarna eller föreningsstämmans beslut hell eller delvis stannar inom föreningen genom överföringar lUl olika medlemskonton. Som redan framhållits har en medlem i praxis ansetts skattskyldig för utdelning som direkt överförts till dennes insatskonto. Även utdelning i form av sådana överföringar bör ge rätt tUl Uldelningsavdrag.

Belopp som en ekonomisk förening i samband med sin upplösning utskiftar till sina medlemmar kan enligl 38 § 1 mom. Qärde stycket KL utdelningsbeskattas hos medlemmen. Ulskiftning bör dock inte berättiga till utdelningsavdrag.

Begränsningar i avdragsrätten

Utredningen har utgått från att avdrag skall medges med ett belopp motsvarande hela utdelningen. Kommerskollegiet har påpekat att det kan vara lämpligt att fastställa ett tak för avdragsrätten. Utdelningsavdraget bör enligt kollegiet inte vara förmånligare än de lindringar i beskaltningen som beviljas utdelande aktiebolag.

För egen del får Jag anföra följande. Enligt lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier kan avdrag medges med högst 70% av utdelningen. Denna begränsning medför att utdelningen från skatte- och avgiftssynpunkt blir ungefär lika högt belastad som en löneutbetalning. Avdrags-rätten för aktiebolag har dessutom satts i relation till aktiekapitalets storlek och maximerats beloppsmässigt. Avdraget får sålunda inte översliga 700000 kr. och inte heller 15% av bolagets aktiekapital.

Förhållandena i en kooperativ förening skiljer sig på många sätt från dem som råder i ett icke börsnoterat aktiebolag. Exempelvis har medlemmarna i en förening i regel inte möjlighet att sorn en företagsledare i elt fåmansbolag välja mellan löneutbetalning och utdelning. Risken för att ersättning för utförda Qänster felaktigt betecknas som utdelning är därför liten i en kooperativ förening. Detta minskar behovel av beloppsspärtar för del föreslagna utdelningsavdraget. En omständighet som gör beloppsspärrar onödiga är vidare alt storleken på utdelning som utgår i förhållande till insatskapitalets storlek är begränsad redan enligt bestämmelser i FL. Enligt 18 § andra stycket FL är sålunda den årliga utdelningen på inbetalda

Prop. 1983/84:84 176

insatser maximerad lill tre procentenheter över det officiella diskontot. Avdrag för insatsutdelning bör aldrig medges med ett högre belopp än del som är utdelningsbart enligt FL.

Utöver den i FL angivna gränsen anser Jag atl det, såvitt gäller avdrag för utdelning på medlemsinsatser, inte finns skäl att införa någon spärt för största tUlålna avdrag. Inte heller bör avdraget begränsas till viss andel av utdelningen.

När del gäller förlagsinsatser har någon begränsning inte föreslagits i FL av utdelningens storlek. Detta hänger samman med alt förlagsinsatser kan komma alt emilteras till högre räntesatser än t. ex. långfristiga lån. Innehavarna av förlagsinsatser måste nämligen kompenseras för såväl den ekonomiska risken som penningvärdets fall (återbetalning sker i nominella belopp). Frågan är om frånvaron av utdelningsspärt i FL beträffande förlagsinsatser kräver någon form av begränsning av uldelningsavdraget. Enligt min uppfattning talar bl. a. starka prakfiska skäl mol en sådan begränsning. Utdelning på förlagsinsatser bör alltså - i likhet med ränla på lånat kapital - vara fullt avdragsgill. Jag vill påpeka att avdrag säsom för utdelning kan vägras om en förening i syfte att undgå skatt eller avgifter beslutar lämna en utdelning på förlagsinsatser som klart överstiger marknadsmässig ränta. De fall Jag åsyftar är sådana då utbetalade belopp i realiteten avser något annat än utdelning.

I fråga om kooperativ utdelning medges avdrag endast då utdelningen hänför sig till vinst på den kooperativa verksamheten. Utredningen anser att bl.a. praktiska skäl talar för atl någon motsvarande begränsning inte bör uppställas beträffande avdrag för insatsutdelning. Jag delar utredningens uppfattning på denna punkt. Utredningen har emellertid föreslagit en annan begränsning av avdraget för insatsutdelning. Syftet med avdraget är all stimulera kapitalbildningen i föreningen. Det säkraste sättet att få till stånd en höjning av insatskapitalet är enligt utredningen atl överföra beslutad utdelning till insatskapitalet. Avdragsrällen skall därför enligt förslaget göras beroende av att insatskapitalet ökar åtminstone i takt med utdelade belopp. Fråga skall vara om en nettoökning av insatskapitalet under beskattningsåret. Utredningen har dock inte uppställt något krav på att Just utdelningen skall föras till insatskapitalet utan delta kan ökas genom att andra medel tillförs.

Det bör betonas att den föreslagna kopplingen mellan utdelningsavdrag och nettoökning av insatskapitalet endast gäller medlemsinsatser. Utredningen har inte ansett skäl föreligga att låta avdraget för utdelning på förlagsinsatser vara beroende av alt insatskapitalet höjs.

Vid remissbehandlingen har fiera remissinstanser riktal kritik mol den föreslagna begränsningsregeln. Remissinstanserna har påpekat att det i många föreningar inte uppkommer någon nettoökning av del inbetalda insatskapitalet på grund av att avgående medlemmar i genomsnitt tar med sig betydligt störte belopp ur föreningen än vad nytillkomna för med sig.

Prop. 1983/84:84 177

Dessa remissinstanser föreslår i stället att avdragsrätten kopplas till årets bmttoinbelalning av insatser. Avdrag kan då medges även i de fall när insatskapitalet är oförändrat eller minskar under året.

För egen del får Jag anföra följande. En medlem har - om inte annat följer av stadgarna - vid utträde ur föreningen rätt att få tillbaka sin insats. Insatskapitalet kan alltså minskas genom återbetalning till utträdande medlemmar. För att en nettoökning av insatskapitalet skall föreligga ett år fordras alt nytt insatskapital tillförs föreningen med belopp som överstiger det som tidigare medlemmar återfått från föreningen. Frågan är om det är nödvändigl att förena rätten till utdelningsavdrag med krav på en sådan nettoökning av insatskapitalet. Jag delar de betänkligheter som vid remissbehandlingen framförts mot den föreslagna begränsningsregeln. Effeklen av regeln skulle bli mycket slumpartad. Därtill kommer att en regel av detta slag oundvikligen ger upphov till tillämpningsproblem. Della gäller oavsett om det är netto- eller bmttoökningen som skall vara avgörande för avdragsrätten. Jag lägger därför inte fram något förslag om koppling mellan uldelningsavdraget och insatskapitalets utveckling.

För atl inle uldelningsavdraget i vissa fall skall medföra omotiverade skattelättnader har utredningen föreslagit att utdelningsavdrag inle skall medges för utdelade belopp som är skattefria hos mottagaren enligt 53 § 1 mom. första stycket a och g eller 54 § KL: Avdrag skall alltså för det första vägras då medlemmen är en fysisk person som är bosatt utomlands eller etl utländskt bolag. Avdragsrällen föreslås för det andra gå förlorad om mottagande medlem på grund av kedjebeskattningsreglerna inte är skattskyldig för utdelningen. De föreslagna begränsningarna i avdragsrällen gäller endasl för utdelning på medlemsinsatser. Detta hänger samman med att utdelning på förlagsinsatser enligt ulredningen inte skall omfattas av reglerna om skattefrihet till förhindrande av kedjebeskattning.

För att underlätta tillämpningen av begränsningsreglerna har utredningen kompletterat sitt förslag med en schablonregel. Denna innebär att om den skattefria utdelningen avser högst 25 % av föreningens totala utdelning på medlemsinsatser skall utdelningen i sin helhet vara avdragsgill.

Riksskatteverket (RSV) har inte ansett sig kunna fillstyrka förslaget om en schablonregel på 25%. Enligt verkets uppfattning måsle utdelningen från en förening allfid delas upp i en avdragsgill och en icke avdragsgill del beroende på mottagarens skattskyldighet.

För egen del får Jag anföra följande. I likhei med utredningen anser Jag atl vissa inskränkningar i avdragsrällen för utdelning på medlemsinsatser år nödvändiga med hänsyn till ägarförhållandena i den utdelande föreningen. En obegränsad avdragsrätt skulle medföra en alltför stor skattelättnad i de fall då medlemmen är befriad från inkomstskatt för utdelningen. En förutsättning för uldelningsavdraget bör enligt min mening i princip vara atl mottagande medlem är skattskyldig för utdelat belopp.

Av 53 § 1 mom. första stycket a och g KL följer att i utlandet bosalla 12 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 178

fysiska personer och utländska bolag inte är skattskyldiga lill kommunal inkomstskatt för utdelning från svenska ekonomiska föreningar. Med utländskt bolag likstäUs enligt 67 § KL vissa andra utländska juridiska personer. När det gäller utdelning pä aktier i svenska aktiebolag skall en fysisk person, som inte är bosatt eUer stadigvarande vistas i Sverige, erlägga kupongskall i stället för inkomstskatt. Kupongskatt erläggs också av utländska bolag. Kupongskattelagen (1970:624) gäller däremot inle för utdelning på andelar i ekonomiska föreningar. Fysisk person, som inte är bosatt i riket, och utländskt bolag beskattas dock enligt bestämmelserna i 6 § 1 mom. a och c lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt för utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar. Endast utdelning som utgår i förhållande tUl innehavda andelar torde avses.

Utländska andelsägare betalar alltså endast statlig inkomstskatt på mottagen utdelning. Della förhållande talar i och för sig för att det lolala skatteuttaget skulle bU alltför lågt om den utdelande föreningen skulle få avdrag även i ett sådani faU. Denna omständighet är emellertid enligt min bedömning inte något störte problem eftersom det endast i undantagsfall förekommer utländska delägare i svenska kooperativa föreningar. Till skillnad från utredningen anser Jag del därför inle nödvändigt att begränsa avdragsrällen vid utdelning lill utländska mottagare. Därigenom undviks också de problem som hänger samman med diskrimineringsförbuden i våra dubbelbeskattningsavtal. Om avsaknaden av en begränsningsregel mot förmodan skulle komma all utnylQas på etl ofillbörligt sätt är Jag emellertid självfallet beredd att återkomma i saken.

Däremot föreslår Jag — i överensstämmelse med utredningsförslaget — atl utdelningsavdrag i princip inte skall medges i de fall då mottagaren är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som omfattas av kedjebeskattningsreglerna i 54 § KL. Påpekas bör dock alt detta naturligtvis inte hindrar avdrag för utdelning på övriga insalser i föreningen.

Av främst administrativa skäl anser Jag - i likhet med utredningen - att utdelningen bör vara i sin helhet avdragsgill så länge den förmånsbehand-lade utdelningen inle överstiger en mindre del av den totala utdelningen på medlemsinsatser. Visseriigen medför en sådan schablonregel vissa tröskeleffekter. Å andra sidan behöver den utdelande föreningen normalt inte utreda varje enskild medlems skatteförhållanden. Enligl min mening ligger dock den av utredningen föreslagna tröskeln på en något för hög nivå. För egen del anser Jag all en gräns på 10% är tillräcklig. Mitt förslag innebär alt om exempelvis 92% av insatsutdelningen tillfaller fysiska personer får föreningen - oavsett till vem återstående 8% av utdelningen går - avdrag för hela utdelningen. Om däremot l.ex. 80% av utdelningen belöper på fysiska personer medan resten delas ut fill skattebefriade företag får utdelningen delas upp i en avdragsgill och en icke avdragsgill del.

Som nyss konstaterats skall enligt utredningsförslaget utdelning på förlagsinsatser inte omfattas av reglerna om skattefrihet i punkt 1 tredje-

Prop. 1983/84:84 179

femte styckena av anvisningarna till 54 § KL. Förslagel hänger samman med att den utdelande föreningen får avdrag för utdelat belopp oavsett vem som uppbär utdelningen. Utredningen föreslår däremot alt bestämmelserna i andra stycket av anvisningspunkten, dvs. de bestämmelser som reglerar skattskyldigheten för förvaltningsföretag, skall bli tillämpliga beträffande nu aktuell utdelning. Förslaget innebär alt ett förvaltningsföretag, som äger förlagsinsatser i en ekonomisk förening, blir frikallat från skattskyldighet för utdelning i den mån denna under samma beskattningsår utdelas vidare. För investmentföretag blir utdelningen skattefri även om en mindre del av utdelningen fonderas. Om utdelningen fonderas utöver tilllåten gräns inträder däremot skattskyldighet för den överskjutande delen av utdelningen.

För egen del ansluter Jag mig tUl utredningens förslag i nu nämnda hänseenden. Innebörden av delta är att utdelning på förlagsinsatser normall skaU behandlas som ränta hos såväl den utdelande föreningen som den som uppbär utdelningen. I etl speciellt fall bör dock undantag göras från denna princip, nämligen om utdelningen tilLfaller ett förvaltningsföretag. Etl sådani förelag bör inte beskattas för utdelningen om det uppfyller det föreskrivna kravet på vidareutdelning tUl sina delägare.

Övriga förutsättningar för avdrag

I enlighet med vad som gäller exempelvis vid avsättning till investeringsfond och beiräffande utdelningsavdrag för icke börsnoterade akfier har utredningen föreslagit alt avdrag för insatsutdelning för ett och samma räkenskapsår skall kunna erhållas i endasl en förvärvskälla. Jag ansluter mig till förslaget. I de fall föreningen driver flera rörelser bör föreningen själv få välja i vilken förvärvskälla avdrag skall göras. Som tidigare nämnts bör bestämmelsen om avdragsrätt för kooperativ utdelning med oförändrad lydelse flyttas över från 29 § 2 mom. KL till punkt 13 första stycket av anvisningarna till 29 § KL. Det är enligt min mening lämpligt att också detta avdrag begränsas lill en enda förvärvskälla. Det anförda innebär att avdrag för insatsuldelning och kooperativ utdelning får göras i endasl en och samma förvärvskälla.

Utredningen har föreslagit att avdragel för insatsutdelning skaU belöpa på det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till. Förslaget är utformat efter förebild av aktiefonders och marksamfälligheters rätt till avdrag för utdelning. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 39 § resp. punkt 4 av anvisningarna till 41 a § KL skall avdrag i dessa fall anses belöpa på det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.

För egen del får Jag anföra följande. Utredningens förslag skiljer sig från molsvarande bestämmelse i lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade akfier. I den nämnda lagen anges - i överensstämmelse med vad som gäller enligt Annellagen - att avdrag medges för utdelning som förfallit till betalning under beskattningsåret. Med utdelning som förfallit

Prop. 1983/84:84 180

lill betalning avses i regel den under beskattningsåret beslutade utdelningen för närmast föregående beskattningsårs verksamhet. En aktieutdelning som hänför sig liU 1984 års verksamhet och som beslutas av bolagsstämman år 1985 (beskattningsåret) ger alltså rätt till avdrag först vid 1986 års taxering.

De nuvarande bestämmelserna om avdragsrätt för kooperativ utdelning anger inte vilket år avdraget skall göras. Ulredningen har inte heller föreslagit någon reglering i denna fråga.

Beslut om såväl insatsutdelning som kooperativ utdelning torde avse föregående räkenskapsårs verksamhet, dvs. utdelning som beslutas av föreningsstämman l.ex. år 1985 sker på grundval av vinst som inQänats under år 1984. Delta kan i och för sig tala för att avdragel skall göras del år då utdelningen faktiskt äger mm. I många fall belastar dock den kooperativa utdelningen resultatet för det räkenskapsår då köpen och försäljningarna ägt rum trots att det formella utdelningsbeslutet fattas först under påföljande räkenskapsår. Enligt min uppfattning bör den kooperafiva utdelningen behandlas på molsvarande sätt i skatleavseende. Avdragsrätten bör således kopplas fill vinståret och inte tiU beslutsåret. För att få en enhetlig rättsfillämpning för de kooperativa föreningarna bör samma princip gälla både kooperativ utdelning och insatsutdelning. Jag föreslår därför att kooperativa föreningars avdrag för utdelning skall anses belöpa på del räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.

En förening som önskar tillgodogöra sig avdrag för utdelning måste framställa ett yrkande om detta. I samband med ett sådant yrkande bör föreningen vara skyldig att lämna de upplysningar som är nödvändiga för att taxeringsmyndigheterna skall kunna pröva yrkandet. I fråga om ett avdragsyrkande för insatsutdelning skall uppgift lämnas bl.a. om förekomsten av skattebefriade medlemmar i föreningen. Enligt min uppfattning bör en uttrycklig regel om utredningsskyldigheten införas i lagtexten liksom en föreskrift om att yrkandet om utdelningsavdrag skall göras på en särskild blankett. Liknande regler finns i Annellagen och i lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier.

2.2 Tillämpligt inkomstslag för ränta och utdelning

Den avdragsrätt för insatsutdelning som Jag nu har behandlat har gällt den utdelande föreningens skattesituation. I samband med detta har Jag även berört hur insatsutdelning och kooperativ utdelning beskattas hos olika mottagare. Jag har antytt att beskattningen inte alltid är konsekvent. Insatsuldelning, som normah utgör inläkt av kapital, kan nämligen under vissa förutsättningar beskattas som intäkt av rörelse men aldrig som intäkt av jordbruksfastighet eller annan fastighet. Motsvarande förhållanden föreligger även beträffande ränteintäkter. Jag tänker därför i detta sammanhang ta upp frågan till vilket inkomstslag ränta och utdelning bör hänföras.

Prop. 1983/84:84 181

Enligt huvudregeln i 38 § 1 mom. KL räknas ränta och utdelning på svenska aklier och andelar i svenska ekonomiska föreningar som intäkt av kapital. Undantag gäUer dock enligl samma lagrum för det fall intäkten är att hänföra tUl inläkt av rörelse. Beiräffande frågan när ränla och utdelning är att hänföra till intäkt av rörelse innehåller punkt 1 av anvisningarna till 38 § KL en hänvisning tUl punkt 2 av anvisningarna tiU 28 § KL. Av 28 § 1 mom. andra stycket KL — till vilken beslämmelse 38 § KL inle hänvisar direkt - framgår att ränta och utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar räknas som intäkt av rörelse såvitt de influtit från kapital som tillhör rörelsen. Denna allmänna regel utvecklas något i punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf där del inledningsvis sägs att ränteintäkt och utdelning i allmänhet är alt hänföra till inläkl av kapital. Det framgår dock att ränteintäkt under vissa förhållanden kan utgöra intäkt av rörelse.

Beiräffande utdelning i bank- och annan penningrörelse och i försäkringsrörelse anges att denna utgör intäkt av rörelse. Vidare skall — enligt punkt 4 av anvisningarna till 28 § KL jämfört med punkt 2 första stycket av anvisningarna till 38 § KL - kooperativ utdelning, dvs. utdelning som utgår i förhållande till gjorda inköp (rabatt) och försäljningar (pristillägg), las upp som intäkt av rörelse. När det däremot gäller utdelning som utgår i förhållande till satsat kapital, dvs. insatsuldelning, får bedömning av rätt inkomstslag alltså göras från fall till fall. På grund av att insatsutdelning ofta är skattefri med stöd av kedjebeskallningsreglerna i 54 § KL ställs emellertid frågan om gränsdragning mellan utdelning som utgör intäkt av kapital och utdelning som ulgör intäkt av rörelse sällan på sin spels.

De i inkomstslaget rörelse gällande reglerna för beskattning av ränla och utdelning har inle någon direki motsvarighet i inkomstslaget Jordbmksfastighet. Som intäkt av Jordbmksfastighet skall - enligl punkt 9 av anvisningarna till 21 § KL jämfört med punkt 2 första stycket av anvisningarna fill 38 § KL - räknas endast kooperativ utdelning. Utdelning av annat slag liksom samtliga räntor skall tas upp som intäkt av kapital. I elt speciellt fall skall dock ränta inte räknas som inläkt av kapital utan som intäkt av skogsbruk. Det gäller enligt 8 § skogskontolagen (1954:142) ränta på belopp på skogskonto.

Olikheterna mellan inkomstslagen rörelse och Jordbmksfastighet är historiskt betingade. Även när det gäller inkomstslaget annan fastighet skiljer sig beskattningen av ränta och utdelning från vad som under motsvarande förhållanden gäller för inkomstslaget rörelse. Beslämmelser saknas hell i 24 § KL om beskattning av dessa intäkter. Huvudregeln i 38 § KL blir därför tillämplig. Ränla och utdelning skall således - även om de hänför sig till faslighetsinnehavet - normalt redovisas som intäkt av kapital. Av punkt 2 första stycket av anvisningarna till 38 § KL framgår emellertid all kooperativ utdelning skall hänföras till den förvärvskälla till vilken utdelningen på gmnd av sin beskaffenhet är att räkna. Kooperativ utdelning kan alltså bli beskattad som inkomst av annan fastighet, dock endast i de fall då fastigheten skall beskattas enligl 24 § 1 mom. KL.

Prop. 1983/84:84 182

Till skillnad mol vad som gäller för de konventionellt beskattade fastigheterna i 24 § 1 mom. KL sker enligt 24 § 2 mom. KL inkomstberäkningen av en- och Ivåfamiljsfastighetema i allmänhet schablonmässigt, dvs. intäkten beräknas till viss procent av fastigheternas taxeringsvärde. Trots schablonregeln skall dock ränta och utdelning på kapital som har anknytning till fastigheten beskattas och detsamma gäller fastigheter som schablonbeskaltas enligt 24 § 3 mom. KL. Beskattningen sker då med stöd av beslämmelserna i 38 § 1 mom. KL som intäkt av kapital. Kooperativ utdelning är enligt punkt 2 första stycket av anvisningarna till 38 § KL skattefri när den endast innebär en minskning i levnadskostnaderna. I annat fall skaU utdelningen beskattas i den aktuella förvärvskällan. I fråga om schablonbeskattade fastigheter blir kooperativ utdelning skattefri även om utdelningen inte skulle innebära en minskning i levnadskostnaderna.

Den föreslagna rätten till avdrag för insatsuldelning kan väntas öka omfattningen av denna form av utdelning. Med hänsyn bl. a. till detta fmns det skäl alt i detta sammanhang ta upp frågan om hur ränta och utdelning, som tillfaller Jordbrukare och fastighetsägare, skall beskattas. Enligt min uppfattning är det inte mofiverat att ränta och utdelning som lillfaller t. ex. den som driver Jordbruk skall behandlas som inkomst av kapital i störte ulsiräckning än vad som under motsvarande förhållanden gäller för den som driver rörelse. Begreppet inkomst av Jordbruksfastighet bör därför utvidgas till att omfatta även ränta och utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar under fömtsättning atl inkomsten influtit från kapital som tiUhör Jordbruket. Della innebär bl. a. att ränla och utdelning kan ligga till gmnd för en Jordbrukares sjukpenning och pensionsförmåner samt ingå i underlag för beräkning av dennes egenavgifter.

På samma sätt bör ränta och utdelning som influtit från kapital som hänför sig till en konventionellt beskattad fastighet räknas som intäkt av annan fasfighel. Däremot bör ränteintäkt och utdelning aldrig få påverka inkomstberäkningen av schablontaxerade fastigheter, dvs. fastigheter som avses i 24 § 2 och 3 mom. KL. Ränta och utdelning som tillfaller exempelvis en bostadsrättsförening skall alltså fortfarande hänföras till inkomstslaget kapital.

Lagrådet har anfört att det remitterade förslaget saknar närmare uttalanden till ledning för bedömningen av när ett kapital skall anses tillhöra en Jordbruksfastighet eUer en annan fastighet. Enligt min mening får denna bedömning baseras på de principer som tillämpas beträffande inkomstslaget rörelse. Något ytterligare förtydligande på denna punkt anser Jag inte behövligt.

I sammanhanget kan påpekas att eventuell realisationsvinstbeskattning på grund av avyttring av föriagsandelar bör ske enligt bestämmelserna i 35 § 3 mom. KL. Andelarna behandlas således på samma säll som aklier och liknande tillgångar. I förmögenhetsskattehänseende skall förlagsandelar värderas enligl reglerna för värdepapper i 4 § sjätte stycket lagen

Prop. 1983/84:84 183

(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SFL). Detta innebär att en andel enligl huvudregeln skall las upp till marknadsvärdet. Föreligger det inte ett sådani värde bör andelarna tas upp lill nominellt belopp. De särskilda värderingsreglema i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL blir inte tillämpliga.

Med anledning av lagrådels uttalande angående begreppet andel i ekonomisk förening vill Jag anföra följande. I likhet med lagrådet kan Jag konstatera atl begreppet andel i ekonomisk förening i fortsättningen kommer att användas i skattelagstiftningen som beteckning på såväl medlemsandel som förlagsandel. Som lagrådel framhållit kommer begreppel dock i vissa fall att la sikte på endast medlemsandel. Enligt min mening torde emeUerfid denna användning av begreppet andel i ekonomisk förening inte ge upphov till något missförstånd.

Mitt förslag om att ränta och utdelning skall kunna beskattas som intäkt av Jordbruksfastighet resp. annan faslighet bör las in i punkt 9 av anvisningarna till 21 § resp. en ny punkt, 2 a, av anvisningarna till 24 § KL. Förslagen föranleder också ändringar i 28 § 1 mom., 38 § 1 mom., punkt 4 av anvisningarna liU 21 §, punkl 8 av anvisningarna till 24 §, punkt 2 av anvisningarna fill 28 § samt punkterna 1 och 3 av anvisningarna lill 38 § KL. Samtidigt bör punkl 4 av anvisningarna fill 28 § KL upphöra atl gälla.

2.3 Ekonomiska konsekvenser

Del föreslagna utdelningsavdraget ger en kooperativ förening möjlighet att minska sin taxerade inkomst inle bara genom kooperativ utdelning utan också genom insatsuldelning. Det är mycket svårt att uttala sig om i vad mån denna utvidgade avdragsrätl kommer all leda till minskade skatteintäkter för det allmänna. Min bedömning är att skattebortfaUet under alla omständigheter blir av mycket liten omfattning.

En övergång från kooperativ utdelning till insatsutdelning medför, såvitt gäller medlemmar i konsumtionsföreningar, viss ökning av skatteunderlaget. Skatteökningen torde dock bli liten.

De föreslagna ändringarna i fråga om tillämpligt inkomstslag för ränta och utdelning torde inte inverka på det allmännas skatteintäkter.

2.4 Övergångsbestämmelser

Enligt min mening bör de nya reglerna tillämpas fr. o. m. 1985 års taxering. För föreningar vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderår innebär detta att avdrag för insatsuldelning kan medges första gången för vinsl som hänför sig till 1984 års verksamhel.

Ett särskill problem kan uppkomma för de - sannolikt ganska få -föreningar som yrkar avdrag för den kooperativa utdelning som beslutats under beskattningsåret. Om en sådan förening fattar beslut om utdelning

Prop. 1983/84:84 184

avseende 1983 års verksamhet på föreningsstämman år 1984 torde - med tillämpning av nu gällande regler — föreningen vara oförhindrad att yrka avdrag för utdelningen vid 1985 års taxering. Enligt det nya systemet skall emellertid föreningen vid 1985 års taxering dra av den utdelning som hänför sig lill 1984 års verksamhet. Denna ändring av tidpunkten för avdraget skulle undantagsvis kunna vara till nackdel för berörda föreningar. För det fall att en förening vid 1984 års taxering inte fått avdrag för den utdelning som hänför sig till 1983 års verksamhel föreslår Jag därför särskilda övergångsbestämmelser. Enligt dessa får avdragel för kooperafiv utdelning vid 1985 års taxering avse såväl den utdelning som hänför sig tUl verksamheten under år 1984 (motsvarande beskattningsår) som den utdelning som beslutals under år 1984 (motsvarande beskattningsår). Om en förening på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras år

1985 får det "dubbla" avdraget för kooperativ utdelning i stället göras vid

1986 års laxering. En liknande regel har införts för det fallet att räkenskapsåret förlängs sä att 1984 års taxering överhoppas. Vid 1987 och senare års taxeringar skall dock det nya regelsystemet gälla fullt ut.

De föreslagna reglerna i avsnitt 2.2 om rätt inkomstslag för beskattning av ränta och utdelning bör tillämpas försl fr. o. m. 1986 års taxering. Detta innebår i normalfaUet att ränta och utdelning, som hänför sig till Jordbruk eller fastighetsförvaltning, skall tas upp som inkomst av kapital om de tillfaller den skatlskyldige före utgången av år 1984 och som inkomst av jordbruksfastighet eller annan fastighet om de tillfaller den skattskyldige vid senare tidpunkt.

Inkomst av kapital beräknas enligt den s.k. kontantprincipen medan inkomst av Jordbruksfastighet och — i allmänhet - inkomst av annan fasfighel beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Den för ränta och utdelning föreslagna övergången från inkomstslaget kapital till inkomstslaget jordbruksfastighet eller annan fastighet medför därför i regel också en förändring på det redovisningsmässiga planet. Denna förändring nödvändiggör i sin tur särskilda övergångsbeslämmelser. I annat fall skulle det kunna iniräffa att den skattskyldige blev beskattad två gånger för en och samma inkomst eller helt undgick beskattning för viss inkomst. Dubbelbeskatlning skulle kunna komma i fråga t.ex. om en Jordbrukare på hösten 1984 erhöll en förskottsbetalning på ränla som tiU en del avsåg år 1985. Den omständigheten atl hela räntebeloppet skall redovisas som inkomst av kapital vid 1985 års taxering torde i princip inte hindra atl Jordbrukaren måste redovisa den del av räntan som hänför sig till år 1985 som intäkt av jordbruksfastighet vid 1986 års taxering. Å andra sidan skulle kopplingen till bokföringsmässiga grunder exempelvis kunna leda till att en Jordbmkare, som i mars 1985 uppbär en räntebetalning avseende år 1984, inle behöver redovisa betalningen som intäkt vid 1986 års taxering. Med hänsyn lill utbetalningstidpunklen kan räntan inte heller tas till beskattning vid 1985 års taxering.

Prop. 1983/84:84 185

Mot bakgrund av det anförda föreslår Jag att övergångsbestämmelserna kompletteras med en bestämmelse av innebörd att ränta och utdelning, som tagils upp som inkomst av kapilal vid 1985 eller tidigare års laxeringar, inte ånyo skall - med stöd av de nya reglerna - tas upp som inkomst av Jordbruksfastighet eller annan fastighet vid 1986 eller senare års taxeringar. En särskild regel bör vidare tas in för ränla och utdelning som hänför sig till år 1984 eller tidigare men som på grund av atl belalning skett först efter utgången av år 1984 inte tagits upp (som inkomst av kapital) vid 1985 eller tidigare års taxeringar. En sådan ränta eller utdelning bör, under förutsättning atl den enligt de nya reglerna skall räknas som intäkt av jordbruksfastighet eller annan fastighet, tas upp lill beskattning vid 1986 års taxering. Beskattning bör ske i inkomstslaget Jordbruksfastighet eller annan fastighet. Skulle den skatlskyldige undantagsvis på grund av förlängning av räkenskapsår inle laxeras för faslighetsinkomst vid 1986 års taxering bör beskaltningen av ränlan eller utdelningen flyttas fram ett år, dvs. till 1987 års taxering. Vad som sägs om inkomst av annan fastighet gäller endasl under fömtsättning att inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga gmnder.

3 AP-medel som riskbärande kapital i kooperationen

Kooperationsutredningen har övervägt olika möjligheter att lillföra kooperationen kollektivt egenkapital. Förutom anknytning lill någon befintlig institution, AP-fonden (Qärde fondstyrelsen) eller Företagskapilal AB, har tre olika former av nybildningar övervägts, nämligen en femte fondstyrelse i AP-fonden, ett mellanhandsinslitut (kredilaktiebolag) och ett statligt specialinstitut.

Utredningen avvisar tanken på att förlägga verksamheten till något befintligt institut. Utredningen ställer sig vidare tveksam till en femte fondstyrelse med hänsyn främst till det avkastningskrav som enligl utredningen är oundvikligt i AP-fonden. Också i fråga om tanken på ett mellanhandsinslitut är ulredningen tveksam, dels med hänsyn till risk för kapitalbrist, dels med hänsyn tiU förmodade stränga krav på omedelbar förtänlning i etl sådant institut. Utredningen förordar i stället att ett statligt specialinslitul med anslag över statsbudgeten inrättas. Specialinstitulel skall ha formen av en särskild fond för kooperativt egenkapital. Fonden skall ha till uppgift att förvärva s. k. B-anddar i ekonomiska föreningar och att lämna lån till kooperativa förelag. Slöd skall kunna lämnas för kapacitetsökningar eller stmkturtalionaliseringar liksom för nyetablering av verksamhet.

Remissutfallet i denna del är mycket splittrat. Flera av de remissinstanser som avslyrker eller är tveksamma till förslaget menar bl. a atl man inle bör etablera något nytt organ för kanalisering av kollektivt kapilal lill

Prop. 1983/84:84 186

kooperationen utan att man bör använda sig av existerande institutioner, bl.a. AP-fonden.

Som Jag fidigare framhållit bör kapilal ställas fill kooperationens förfogande på i huvudsak samma villkor som gäller för näringslivet i övrigt. Detta gäller också avkastningskravet. Jag kan således på denna punkt inte ansluta mig till kooperationsutredningens tveksamhet mot att kooperationens kapitalbehov tillgodoses inom ramen för ATP-systemet. HärtiU kommer all det framstår som en fördel om kooperationens kapitalbehov kan lösas inom existerande institutionella ramar. Jag förordar därför att det öppnas en möjlighet för kooperationen att få en del av sitt kapitalbehov tillgodosett genom AP-fonden.

Innan Jag går närmare in på formerna för detta vill Jag någol redogöra för hur AP-fonden förvaltas och dess avkastningskrav m. m.

AP-fonden bildades i samband med genomförandet av den allmänna tilläggspensioneringen år 1959. Syftet var framför allt alt trygga en hög kapitalbildningslakt i samhällsekonomin. Dessutom skulle fonden uigöra en buffert för atl klara tillfälliga påfrestningar i pensionssystemet.

Förvaltningen av fonden uppdrogs åt tre fondstyrelser, benämnda första, andra och tredje fondstyrelserna. Efler riksdagsbeslut år 1973 (prop. 1973:97, NU 58, rskr 237) inrättades Qärde fondstyrelsen fr. o.m. år 1974. Enligt regeringens förslag (prop. 1983/84:50) skall även fem löntagarfondstyrelser infogas i AP-fondens organisation.

Föreskrifter om AP-fondens förvaltning finns i reglementet (1959:293) angående aUmänna pensionsfondens förvaltning.

Första-tredje fondstyrelserna får placera förvaltade medel i vissa slag av obligationer och andra skuldförbindelser. De fär inle placera i aktier eller erbjuda riskkapital.

De medel som Qärde fondstyrelsen förvaltar får placeras i aktier i svenska aktiebolag med undantag av aktiebolag som bedriver bank- eller försäkringsrörelse och i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utfärdats av svenska aktiebolag, dock ej bank- eller försäkringsbolag.

Vissa allmänna riktlinjer gäller för fondstyrelsernas förvaltning. Första— Qärde fondstyrelserna skall sålunda, inom ramen för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt, förvalta anförtrodda medel på sådant sätt att de blir till största möjliga gagn för försäkringen för tilläggspension. Placeringen av fondmedlen skall tillgodose kraven på god avkastning och tiltfred-ställande betalningsberedskap. I fråga om de medel som förvaltas av försla-tredje fondstyrelserna skall placeringen även tillgodose kravet på betryggande säkerhet och i fråga om de medel som Qärde fondstyrelsen förvaltar, kravet på riskbegränsning. Enligt regeringens förslag (prop. 1983/84:50) skaU Qärde fondstyrelsen, inom ramen för vad som gagnar försäkringen för tilläggspension och är förenligl med den allmänna ekono-

Prop. 1983/84:84 187

miska politiken samt med beaktande av kredilmarknadens funktionssätt, förvalta anförtrodda medel genom placeringar på riskkapitalmarknaden. Placeringarna skall syfta lill atl förbättra riskkapitalförsörjningen tUl gagn för svensk produktion och sysselsättning. Fondmedlen skall placeras så atl kraven på god avkaslning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses.

Självfallet mäsle den grundregel som gäller för fondstyrelsernas förvaltning av AP-fonden - nämligen att fonden skaU förvaltas på sådant sätt atl den blir till gagn för försäkringen för filläggspension - gälla, också om styrelserna eller någon av dem skall placera medel i kooperativa företag. Om någon av de nuvarande fondstyrelserna skall ges möjlighet att göra sådana placeringar, bör det vara Qärde fondstyrelsen, eftersom endast de av Qärde fondstyrelsen förvallade medlen är avsedda som riskkapital. Om Qärde fondstyrelsen får denna uppgift utnylQar man den nuvarande organisationen och undviker administrationskostnader för en särskild fondstyrelse för placeringar i kooperativa förelag. Jag föreslår därtor all Qärde fondstyrelsen ges möjlighet alt placera medel som riskkapital i kooperativa företag.

Som Jag berört tidigare bör det krav på god avkastning som gäller för samfiiga fondstyrelsers placeringar gälla också för Qärde fondstyrelsens placeringar i kooperativa företag. Närmast kommer i fråga placeringar i form av förlagsinsatser. Vad gäller kravet på avkastning pä sådana synes räntan på förlagslån - dvs. lån som ger rätt till betalning först efler låntagarens övriga borgenärer - kunna erbjuda en naturlig anknytning. Förlagsandelarna kommer visserligen att utgöra ett slags andelsrätter i ekonomisk förening men har vissa likheter med förlagslån. Med hänsyn bl.a. fill att förlagsandelarna i händelse av föreningens konkurs eller betalningsinställelse i övrigt är sämre ställda än förlagslån, torde normalt avkaslning på förlagsandelar i varje fall inte kunna bestämmas lägre än vad som motsvarar förlagslåneräntan. När Qärde fondstyrelsen bedömer om kravet på god avkastning är tillgodosett, är den skyldig atl betinga sig högre utdelning eller ränta på på mindre säkra placeringar än på säkra. Detta innebär också alt den nominella utdelning på förlagsandelar som fondstyrelsen måste kräva kan bli olika stor, beroende på den enskilda föreningens ekonomiska ställning och framtidsutsikter.

Fjärde fondslyrelsens medelsram är f. n. 1 850 milj. kr. Del ursprungliga rambeloppet var 500 milj. kr., vUket sedan i olika omgångar har höjts av riksdagen. Inom samma ram som gäller för placeringar i aktier och vissa former av skuldebrev som aktiebolag kan utfärda bör Qärde fondstyrelsen i fortsättningen få placera medel också som riskkapital i ekonomiska föreningar. Redan enligt nuvarande regler kan fondstyrelsen ål fonden förvärva aklier i bolag som ägs av kooperationen. Alt ge fondslyrelsen samma möjligheter att placera fondmedel i förlagsandelar som i aktier ligger i linje med den kooperativa rörelsens önskemål atl de statliga insatserna för alt stimulera näringslivets försörjning med egenkapital bör kunna utnylQas av

Prop. 1983/84:84 188

kooperationen i samma utsträckning som av näringslivet i övrigt. En sådan utvidgning av Qärde fondstyrelsens placeringsområde kräver, enligl min bedömning, inte f. n. någon ökning av den medelsram som gäller för Qärde fondstyrelsens förvaltning.

Fjärde fondstyrelsen har f. n. tolv ledamöler, vilka utses av regeringen. Två ledamöter utses på förslag från kommunförbundet, en ledamot vardera på förslag från SAF resp. Sveriges industriförbund. Därutöver äger LO föreslå tre ledamöter och TCO två samt SHIO-Familjeföretagen en ledamot. Ordföranden och ytterligare en ledamot utses utan förslag från någon organisation.

Styrelsen bör nu utökas med två ledamöter Jämte suppleanter som utses på förslag av kooperationen. Därvid bör lantbrukskooperationen föreslå den ene ledamoten och suppleanten saml konsumentkooperationen den andre ledamoten och suppleanten.

Jag har i de nu behandlade frågorna om placering av AP-fondsmedd och utökning av antalet ledamöter i Qärde fondslyrelsen samrått med chefen för socialdepartementet.

4 Riskkapital till kooperationen genom allemanssparandet

Ett av syftena med de former av skattestimuleral sparande som har varil i kraft sedan slutet av 1970-lalet har varit att bidra till näringslivets försörjning med riskkapital. Den målsättningen bibehålls i det nya sparsystem, allemanssparandet, som införs den 1 april 1984. 1 allemanssparandet skall näringslivet förses med riskkapital genom sparande i kapitalsparfonder. Placeringsområdet för dessa kapitalsparfonder är i huvudsak detsamma som för de hitfills verksamma aktiesparfonderna. Alltså skall huvuddelen av fondmedlen placeras i börsregistrerade svenska aktier. Dock ges ett vissl utrymme, motsvarande högst tio procent av fondförmögheten, för placering i icke börsregistrerade aktier. Slutligen gäller alt 25% av fondmedlen får placeras i statspapper.

Redan med gällande beslämmelser är det alltså möjligt att placera upp till tio procent av fondmedlen i aktier i bolag inom kooperationen. Däremot medger inte de här redovisade reglerna atl någon del av fondmedlen placeras som riskkapital i en ekonomisk förening.

Från principiell synpunkt finner Jag det angeläget att den betydelsefulla sektor av näringslivet som kooperationens ekonomiska föreningar ulgör ges i varje fall samma möjligheter som näringslivet i övrigt atl få tillskott till sin riskkapilalförsörjning från det skattestimulerade hushållssparandet. Om förlagsandelsbevis i ekonomisk förening får ingå i den kvot som gäller för icke börsregistrerade aktier, kommer fondförmögenheten att till högsl 10% kunna placeras i sådana aktier och föriagsandelsbevis.

Under ärendets beredning i regeringskansliet har KF och LRF framfört

Prop. 1983/84:84 189

önskemål om alt en väsentligt högre andel av kapilalsparfondernas medel skall få placeras i förlagsandelsbevis. De kooperativa organisationerna har förklarat alt man har etl starkt intresse av att starta kapitalsparfonder under fömtsättning att en väsentlig del av fondförmögenheten kan placeras som riskkapital i ekonomiska föreningar. Man ser delta som en viktig fömtsättning för alt få en god anslutning bland sina medlemmar för sparande i kapitalsparfonder inom kooperationen.

Frågan om man kan tillåta att en högre andel av fondmedlen placeras i förlagsandelar är främst avhängig av möjligheterna att fortlöpande värdera andelarna. Den som sparar i en kapitalsparfond får rätt till andel i fondens vid varje lidpunkt beräknade värde. Fondbolaget, som förvaltar kapital-sparfonden, är skyldigt atl fortlöpande beräkna andelarnas värde. Enligt gällande regler skall de värdepapper som ingår i en fond av den typ som kapitalsparfonderna ulgör värderas med ledning av marknadsvärdet (30 § aktiefondslagen). Om ett värdepapper köps och säljs på börsen utgör den betalkurs eUer någon av de betalkurser som noteras där marknadsvärdet för värdepapperet. I den mån en handel med icke börsregistrerade värdepapper, t. ex. på den s. k. OTC-marknaden, får en sådan omfallning att ett marknadspris härigenom kan konstaleras, bör detta självfallet läggas till gmnd för värderingen. I övriga fall bör marknadsvärdet uppskattas. Därvid bör göras en så realistisk och objektiv värdering som förhåUandena medger. Riktmärket bör alltså även i dessa fall vara det pris värdepapperen skulle åsältas vid en tänkt överlåtelse. Uppskattningen måsle ofta bli ganska fri eftersom säkra hållpunkter kommer att saknas. Under sådana förhållanden måste värderingen präglas av en viss försiktighet och ske på elt sätt som överensstämmer med god redovisningssed. Till ledning för uppskattningen får Qäna en bedömning av företaget i fråga på grundval av kvartalsrapporter, bokslut och andra upplysningar om företaget. Ett sålunda beräknat marknadsvärde bör omprövas så ofta del behövs. Detta måsle givelvis ske t. ex. om en väsentlig förändring rörande företagets ledning eller dess ekonomiska förhållanden inträffar. När ett verksamhetsår löper ul bör regelmässigt en tidigare gjord uppskattning omprövas.

Om förfarandet vid värdering av förlagsandelar i ekonomiska föreningar har företrädare för kooperafionen uppgivit bl. a. följande. Avkastningen på förlagsinsatserna skall inte vara knuten till föreningens årliga resultat. Villkoren bör emellertid, i andelsägarnas och f. ö. även i föreningens intresse, vara marknadsmässiga. Det ligger i fondbolagens intresse alt insatser endast görs i föreningar med lillfredssläilande ekonomi och utvecklingsmöjligheter. Värderingen av förlagsandelsbevis bördärför kunna ske huvudsakligen med ledning av det allmänna ränteläget. Från dessa utgångspunkter talar allt för att värdet på förlagsandelsbevisen som regel kommer att vara mycket stabilt. Kursrörelserna på flertalet papper av detta slag bör aUlså blir fåtaliga och begränsade lill sin omfattning. Avsikten är emellertid att man skall anordna en forfiöpande värdering, som kan

Prop. 1983/84:84 190

läggas lill gmnd för beräkning av fondandelarnas värden i de kapitalsparfonder som kan komma all knytas till kooperationen. För denna uppgift avser KF och LRF att engagera någon bank. Till värderingen skall knytas en utfästelse av banken att tiU den noterade kursen köpa ett visst antal förlagsandelsbevis. Förfarandet skuUe alltså i princip överensstämma med det förfarande som tillämpas på OTC-marknaden. Huvudorganisationerna har förklarat att de har för avsikt att träffa sådana överenskommelser med resp. bank att bankens säkerhet inte sätts i fara.

Med hänsyn till vad som framkommit om värderingen av förlagsandelar i ekonomiska föreningar inom kooperationen bör det enligl min mening vara möjligt alt i särskilda fall medge att en högre andel av medlen i en kapitalsparfond än tio procent får placeras i föriagsandelsbevis. En förutsättning för dispens bör vara atl placering sker i föriagsandelsbevis med fast avkastning. Dispens bör dock inte ges för högre andel än 50% av fondförmögenheten. Det bör understrykas att också i dessa dispensfall gäller, på grund av kravet på riskspridning, att högst 10% av fondförmögenheten får placeras i en och samma förening.

Dispensen är avsedd att ges för sådana kapitalsparfonder som enligt fondbestämmelserna skaU inrikta sina placeringar på företag inom kooperationen. Det är alltså fråga om kapitalsparfonder som kommer att förvaltas av fondbolag som är knutna till KF, LRF och andra organisationer inom kooperationen. Dispensen får ges formen av etl undantag från 10%-gränsen för icke börsregistrerade värdepapper, dvs. inte endast föriagsandelsbevis utan även t. ex. aktier. För dispensen bör dock normalt gälla att av de 50 % av fondförmögenheten som får placeras i sådana värdepapper högst tio procentenheter får placeras i icke börsregistrerade aktier. Frågan om dispens bör prövas av bankinspektionen.

De här och i avsnitt 5 redovisade förslagen innebär att bl. a. Jordbrukskasserörelsen kan tillföras riskkapital via allemanssparandet. Det kan därför finnas skäl alt öppna någon motsvarande möjlighet för sparbankerna. Denna fråga måste emellertid övervägas närmare och får las upp i ett senare sammanhang.

Jag vUl nu också behandla en annan fråga med anknytning till allemanssparandet. Enligl 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) (ABL) får ett aktiebolag i princip inte lämna penninglån lill den som äger aktier i bolaget. Inte heller får bolaget lämna penninglån, om syftet är alt låntagaren skall förvärva akfier i bolaget.

Om i en akfiefond eller aktiesparfond ingår aktier i det långivande bolaget, gäller enligt 12 kap. 7 § sista stycket ABL följande.

Den som endast innehar andelar i en aktiefond eller en icke förelagsan-knuten aktiesparfond räknas inte som aktieägare i ett bolag vars aklier ingår i fonden. Förbudet mol lån för aktieförvärv är inte heller tillämpligt då det är fråga om lån för förvärv av andelar i en sådan fond.

Motsatsvis följer av 12 kap. 7 § sista stycket ABL atl andelar i en

Prop. 1983/84:84 191

företagsanknuten aktiesparfond däremot skall behandlas på samma sätt som vanliga individuella aktieinnehav och aktieförvärv då det gäller tilllämpningen av låneförbudet (se prop. 1981/82:95 s. 13).

I fråga om låneförbudet i 12 kap. 7 § ABL finns det enligt min mening inte någol skäl att behandla andelar i kapitalsparfonder annorlunda än andelar i aktiesparfonder. Jag föreslår därför att undanlaget i 12 kap. 7 § sista stycket ABL får gäUa även kapitalsparfonder. I enlighet med vad som gäller för de företagsanknutna aktiesparfonderna bör aUtså de allmänna reglerna om låneförbud gälla i fråga om företagsanknulna kapitalsparfonder.

Jag har i denna fräga samrått med chefen för Justitiedepartementet.

5 Förlagsinsatser i jordbrukets kreditkassor

Enligt lagen (1956:216) omjordbmkskasserörelsen gäller föreningslagen för Jordbmkets kreditkassor om inle annat anges i den förstnämnda lagen. Reglerna om förlagsinsatser bör enligt min mening i princip också gäUa i fråga omjordbrukskasserörelsen.

Lagen om Jordbrukskasserörelsen innehåller vissa föreskrifter om kravet på kapitaltäckning. Från kapitaltäckningssynpunkt räknas insatskapital, reservfond, dispositionsfond och av stämman fastställd vinstbalans som eget kapital. Inom vissa i lagen (34 §) angivna gränser skall vidare bl.a. förlagslån Jämställas med eget kapilal. Förlagsinsatserna intar en meUanställning mellan del lånade kapitalel och insatskapitalet. Från kapitaltäckningssynpunkt är dessa insatser närmast att Jämställa med förlagslån. Om så sker bör summan av de nominella värdena av förlagsbevis och förlagsandelsbevis, med den begränsning som anges i 34§ lagen omjordbmkskasserörelsen, få Jämställas med eget kapilal. Med anledning av införandet av förlagsinsatser i kreditkassor bör också vissa ändringar av närmast formell karaktär göras i jordbrukskasserörelselagen. Jag förordar atl lagen omjordbrukskasserörelsen ändras i enlighet härmed.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad Jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättals förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

4. lag om ändring i lagen (1956:216) omjordbrukskasserörelsen,

5. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).

Prop. 1983/84:84 192

Lagrådets yttrande har inhämtats över förslaget under I. De under 2-5 föreslagna lagändringarna får anses vara av så enkel beskaffenhet att lagrådels granskning inle är påkallad.

Förslagen bör fogas lill protokollet som bilaga 2.3.

7 Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

28 § 1 mom.

Bestämmelsen i nuvarande andra stycket, som anger att ränla och utdelning i vissa fall utgör intäkt av rörelse, har flyttats över till punkt 2 av anvisningarna lill 28 §. Det nu nämnda stycket kan därför slopas.

29 §2 mom.

Momentet har hittills innehållit bestämmelser om avdrag för pristillägg och rabatter, dvs. om avdrag för kooperativ utdelning. Dessa bestämmelser, liksom de nya bestämmelserna om avdrag för insatsutdelning, har samlats i en ny punkt, 13, av anvisningarna till 29§.

I momentet finns därför fortsättningsvis kvar endast regeln om atl för utdelningsavdrag krävs alt föreningen är kooperativ samt en hänvisning till anvisningspunkt 13.

En mindre Jämkning har gjorts i förhållande till del remitterade förslagel.

38§ I mom.

Av första stycket framgår f. n. atl ränta och utdelning räknas till intäkt av kapital såvida fråga inte är om intäkt av rörelse. Ändringen är föranledd av att ränta och utdelning under vissa förutsättningar skall kunna beskattas som intäkt av Jordbruksfastighet och fasfighel som avses i 24§ 1 mom.

Punkt 4 av anvisningarna tdl 21 §

Den i fjärde stycket gjorda tekniska ändringen hänger samman med att bestämmelsen i 28 § 1 mom. andra stycket flyttats över till punkt 2 av anvisningarna lill 28 §.

Punkt 9 av anvisningarna tid 21 §

1 första meningen regleras i vilka fall utdelning och ränta skall beskattas som intäkt av jordbruksfastighet. Bestämmelsen motsvarar vad som redan gäller i detta avseende för rörelse.

Bestämmelsen i andra meningen motsvarar anvisningspunktens nuvarande lydelse. Gjorda ändringar är av språklig natur.

Den nya anvisningspunkten överensstämmer i redaktionelll hänseende med punkt 2 a av anvisningarna till 24 § och punkt 2 av anvisningarna till 28 §.

Prop. 1983/84:84 ' 193

En mindre språklig Justering har gjorts i förhållande till det remitterade förslaget.

Punkl 2 a av anvisningarna lid 24 §

Anvisningspunkten, som är ny, innehåller regler i första meningen om alt utdelning och ränta skall räknas som intäkt av fastighet som avses i 24 § 1 mom. i den mån de influtit från kapital som hänför sig till fasfigheten. Den ordning som f. n. gäller i inkomstslaget rörelse skall också tillämpas vid inkomstberäkningen av en konventionellt beskattad fastighet.

I andra meningen har införts en bestämmelse om beskattning av kooperativ utdelning. Till följd av den allmänna regeln i punkt 2 första stycket av anvisningarna lill 38 § är förhållandel i och för sig redan i dag sådani.

Anvisningspunkten har utformats så att överensstämmelse råder med motsvarande bestämmelser i punkt 9 av anvisningarna till 21 § och punkt 2 av anvisningarna till 28 §.

Punkt 8 av anvisningarna UU 24 §

Ändringen i andra stycket beror på ändringen i 28 § 1 mom. (jfr punkt 4 av anvisningarna fill 21 §).

Punkt 2 av anvisningarna till 28§

Innehållet i första styckets första mening motsvarar med vissa språkliga Justeringar 28 § 1 mom. andra stycket i nuvarande lydelse. Begreppet "banklotter" har dock tagits bort.

Del har ansetts fördelaktigt att ta in samtliga bestämmelser om rörelse-beskattning av utdelning och ränta i en och samma anvisningspunkt. Bestämmelserna i nuvarande anvisningspunkt 4 har därför med oförändrat sakligt innehåll flyttats över till andra meningen av första stycket. På detta sätt uppnås även överensstämmelse med utformningen av punkl 9 av anvisningarna till 21 § och punkt 2 a av anvisningarna till 24 §.

Nuvarande första och andra styckena har med några språkliga och redaktionella justeringar flyttats över till punkt 1 av anvisningarna till 38 §.

I andra stycket, som motsvarar nuvarande tredje stycket, har gjorts några ändringar av språklig natur.

Punkt 4 av anvisningarna till 28 §

I anvisningspunkten finns f. n. en beslämmelse om atl pristillägg och rabatt under vissa förhållanden hänförs till intäkt av rörelse.

Enligt förslaget las reglerna om beskattning av kooperativ utdelning in i punkt 2 av anvisningarna. Den nu aktuella bestämmelsen har därför slopats.

13 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 ' 194

Punkt 13 av anvisningarna tdl 29 §

I anvisningspunkten regleras avdragsrätten för såväl rabatter och pristillägg (kooperativ utdelning) som utdelning som utgår i förhållande till inbetalda insalser (insatsutdelning).

Bestämmelsen i första slyckel om avdrag för kooperafiv utdelning överensstämmer i sak med nuvarande bestämmelser i 29 § 2 mom. Ändringarna är av redaktioneU natur. Även i fortsättningen skall exempelvis avdrag medges för kooperativ utdelning oavsett om mottagaren tillhört föreningen eller ej.

Andra slyckel innehåller de föreslagna bestämmelserna om avdrag för insatsutdelning. Avdragsrätten gäller utdelning på såväl medlemsinsatser som förlagsinsatser. Som framgår av första meningen krävs för avdragsrätt all den kooperativa föreningens huvudsakliga verksamhel avser rörelse.

Med Uttrycket "huvudsaklig verksamhet" menas att verksamheten till åtminstone 70-75% skall avse rörelse. Det är den faktiska verksamheten som skall ligga till grund för bedömningen om förutsättningen är uppfylld. Samma uttryck förekommer i 1 § lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier. Beträffande den närmare tolkningen av begreppet kan Jag därför hänvisa till vad som anfördes i nämnda lagstiftningsärende (prop. 1981/82:191 s. 17).

Andra stycket innehåller också den i den allmänna motiveringen utförligt behandlade begränsningsregeln beträffande medlemsinsalser. Avdrag medges inte för utdelning till aktiebolag och ekonomiska föreningar som enligl kedjebeskattningsreglerna inte beskattas för utdelningen. Om den skattefria utdelningen uppgår till högst 10% av den totala utdelningen på medlemsinsatser blir dock aU utdelning avdragsgill. Orsaken till att medlemsinsalser och förlagsinsatser behandlas olika i detta avseende beror på alt förlagsinsatser - liU skiUnad mot medlemsinsatser - enligl den föreslagna ändringen i punkt 1 av anvisningarna till 54 § som regel inte skaU omfattas av reglerna om skattefrihet.

I Iredje stycket anges att utdelningsavdrag enligt den aktuella anvisningspunkten får göras i endasl en förvärvskälla. Delta gäller även om föreningen lämnar både kooperativ utdelning och insatsutdelning. Vidare anges vilket räkenskapsår som är del rätta för utdelningsavdrag.

I fiärde stycket föreskrivs alt avdrag medges endast på yrkande av föreningen och om erforderiig utredning lämnas. Någon skyldighet för taxeringsmyndigheterna att ex officio beakta rätten till utdelningsavdrag föreligger således inle. Avdragsyrkandet skall göras på blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

Punkt I av anvisningarna till 38 §

Innehållet i första och andra styckena molsvarar nuvarande regler i punkt 2 första och andra styckena av anvisningarna till 28 §. Den hittills gällande bestämmelsen i anvisningspunkt I blir därmed överflödig. Vissa

Prop. 1983/84:84 195

huvudsakligen språkliga och redaktionella ändringar är föranledda av de nya reglerna om rätt inkomstslag för utdelning och ränta.

Enligl den tiU punkt 1 första stycket av anvisningarna lill 38 § överflyttade bestämmelsen skall utdelning på andel i aktiefond liksom annan utdelning och ränta i allmänhet räknas som inläkt av kapital. 1 de paragrafer som reglerar i vilken utsträckning ränta och utdelning skall räknas som intäkt av Jordbmksfasfighet, fastighet som avses i 24 § 1 mom. eller rörelse omnämns endast ränta och utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar men däremot inte andel i aktiefond. Med anledning av detta har lagrådet efterlyst elt klarläggande beträffande frågan hur utdelning på andel i aktiefond skall behandlas.

I denna del vill Jag anföra följande. Förvärv av andel i aktiefond sker normalt i kapitalplaceringssyfte. Innehav av en andel i en aktiefond utgör därför inle elt led i exempelvis en bedriven rörelse. Till följd av della torde det vara uteslutet att vinstutdelning till andelsägare skall komma att räknas som inläkt av jordbruksfastighet, fastighet som avses i 24 § 1 mom. eller rörelse.

I förtydligande syfte har lagrådet föreslagit vissa språkliga Justeringar av andra stycket. Jag ansluter mig till lagrådels uppfattning så till vida att Jag anser att orden "rörelsen eUer fastigheten" i andra meningen bör ersättas med orden "verksamhet som nu sagts". Därmed saknas anledning att, som lagrådel förordat, byta ordet "verksamhet" mot "förvärvskälla".

I anslutning liU kommentaren av punkt 1 av anvisningama lill 38 § har lagrådet stannat vid det exempel som avslutningsvis anges i anvisningspunktens andra stycke. Exemplet, som har sin motsvarighet i den nuvarande lydelsen, förefaller enligt lagrådets uppfattning väl snävt och inte särskilt belysande med hänsyn till den ändrade lydelsen av anvisningarna.

Det angivna exemplet behandlar det även i fortsättningen vanligen förekommande faUet att en ränteintäkt utgör intäkt av rörelse. Enligt min mening saknas anledning att kortigera exemplet eller att låta det utgå.

Punkl 3 av anvisningarna Ull 38 §

De i första stycket gjorda ändringarna hänger samman med all utdelning, förutom alt behandlas som intäkt av rörelse, kan komma att behandlas som inläkt av Jordbruksfastighet eller fastighet som avses i 24§ 1 mom. Vissa språkliga ändringar har också gjorts.

Punkl 1 av anvisningarna till 54 §

Anvisningspunkten innehåller bestämmelser om undantag från kedje-beskaltning. Reglerna innebär i huvudsak att utdelning från ett aktiebolag eller en ekonomisk förening till elt närstående aktiebolag eller en närstående ekonomisk förening inte är skattepliktig hos mottagaren. Skattefriheten gäller dock inte för utdelning i form av pristillägg eller rabatt (kooperafiv utdelning).

Prop. 1983/84:84 196

Den i första stycket gjorda ändringen tar sikle på utdelning på förlagsinsatser. Med hänsyn tiU att utdelningen är avdragsgUl för den utdelande föreningen gäller att uppburen utdelning normalt skall beskattas i alla led.

Som framgår av den allmänna motiveringen är dock även utdelning på förlagsinsatser avsedd att vara skattefri om utdelningen lillfaller ett investmentföretag eller ett annal förvaltningsföretag som uppfyller kravet på vidareutdelning. Vad i anvisningspunktens andra stycke sägs skall alltså gälla också utdelning på förlagsinsatser.

7.2 Förslaget fill lag om ändring i lagen (1983:000) med reglemente för
allmänna pensionsfonden

30 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om Qärde fondstyrelsens sammansättning. Enligt förslaget utökas styrelsen med två ledamöter Jämte suppleanter att utses av regeringen på förslag av riksorganisationer inom kooperationen.

35 §

Ändringarna i 35 § är föranledda av att Qärde fondstyrelsen föreslås få rätt att placera medel även som riskkapital i ekonomiska föreningar.

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

14 §

Genom den föreslagna ändringen öppnas möjlighet för etl fondbolag att placera en del av medlen i en kapitalsparfond som förlagsinsatser i en ekonomisk förening. För dessa placeringar och andra placeringar i icke börsregistrerade värdepapper gäller som huvudregel att de sammantagna inte får överstiga tio procent av fondens värde. Om särskilda skäl föreligger får dock bankinspektionen medge att den här angivna gränsen överskrids. Skäl för dispensgivning och villkor som bör knytas lill dispensen har redovisats i avsnitt 4.

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:216) omjordbrukskasserörel
sen

För kassorna inom Jordbrukskasserörelsen gäller lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar om inte annat följer av lagen om Jordbmkskasse-rördsen.

28 a §

Inom jordbmkskasserörelsen är det normalt centralkassorna som svarar för den externa medelsanskaffningen. Jordbrukskassan får inte ulan cen-

Prop. 1983/84:84 197

iralkassans tiUslånd skaffa sig kredit av annan än centralkassan. Jord-bmkskassan får heller inte utfärda förlagsbevis. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har det ansetts följdriktigt atl begränsa möjligheterna att tillskjuta förlagsinsatser. Sådana insatser fär göras endast i centralkassa.

Enligt andra stycket gäller bestämmelserna i Jordbrukskasselagen om förlagsbevis i tillämpliga delar också förlagsandelsbevis. Bestämmelser om föriagsbevis finns i 17, 31, 32, 34, 36, 37 och 42 a §§.

Av andra stycket följer att bestämmelserna i 31 § och 32 § tredje och femte styckena om rätt att driva handel med eller förvärva förlagsbevis samt om rätt att medverka vid emission av förlagsbevis kommer att gäUa även förlagsandelsbevis.

I 34 § behandlas det s. k. kapitaltäckningskravet. I tredje stycket finns regler om vad som från kapitaltäckningssynpunkt är atl anse som eget kapital. Som sådant räknas insatskapital, reservfond, dispositionsfond och av stämman fastställd vinstbalans. Vidare får, inom vissa gränser, del nominella värdet av förlagsbevis utställda av cenlralkassan likställas med eget kapital. Förlagsinsatserna likställs från kapitaltäckningssynpunkt med förlagslån. I detta sammanhang bör understrykas att det, med hänsyn fill det kontinuerliga behovel av kapitalläckning, är viktigt att beakta att förlagsinsatserna kan behöva återbetalas i varierande grad efter den tvååriga uppsägningstiden.

Förbudet i 36 § Qärde stycket för kreditkassa att som pant mottaga vissa förlagsbevis kommer också att gälla motsvarande förlagsandelsbevis.

29 §

I paragrafens tredje stycke har gjorts en ändring av motsvarande innebörd som i 17§ 1 mom. första stycket föreningslagen.

42 a §

Till de tryckta eller graverade förbindelser, ställda lill innehavaren eller till viss man eller order, som en cenlralkassa får utfärda har fogats förlagsandelsbevis.

45 och 64 §§

De föreslagna ändringarna innebär att förlagsinsatskapilalet skall redovisas för sig, skilt från medlemsinsatserna i balansräkning och likvidations-balansräkning. Motsvarande ändring förslås i 41 och 83 §§ i föreningslagen.

47 §

I paragrafen har tillfogats bestämmelser om alt förvaltningsberättelsen skall innehålla uppgifter om den rätt till utdelning som gjorda föriagsinsatser medför och summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och som skall inlösas under de två nästkommande åren. Tillägget överensslämmer med motsvarande ändring i 43 § föreningslagen.

Prop. 1983/84:84 198

51 §

Enligl förslagel till ändringar i föreningslagen ges innehavare av förlagsandelar vissa möjligheter att utse minoritetsrevisor. Denna form av minoritetsskydd finns inte i banklagstiftningen. Enligl 51 § ges emellertid innehavare av förlagsandel samma möjligheter som medlem och borgenär att göra anmälan tiU bankinspektionen för det fall atl revisorer inte utsetts till tiUräckligt antal eller hithörande regler på annat sätt åsidosatts.

58 och 67 §§

I paragraferna har införts bestämmelser av innebörd att innehavare av förlagsandel har samma rätt som styrelseledamöter och medlemmar att ansöka om kassans försättande i likvidation.

62 §

Innehavare av förlagsandel ges molsvarande rätt som medlem och borgenär atl göra ansökan till rätten om förordnande av likvidatorer om en cenlralkassa i likvidation saknar till föreningsregistret anmälda behöriga likvidatorer.

66 §

I paragrafen föreskrivs att likvidalorerna i visst fall skall lämna meddelande om kassans stäUning på en stämma. Till denna stämma skall bl.a. kända fordringsägare kallas. Förslaget innebär att även innehavare av förlagsandel skall kallas till sådan stämma.

7.5 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

12 kap. 7 §

Det undantag från låneförbudet i aktiebolagslagen som nu gäller för aktiefonder och sådana aktiesparfonder som inle är företagsanknutna föreslås gälla även de icke företagsanknulna kapitalsparfonderna.

8 Hemställan

Med hänvisning till vad Jag nu har anfört hemställer Jag att regeringen föreslår riksdagen alt anta

dels det av lagrådet granskade förslaget lUl lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

dels förslagen till

2. lag om ändring i lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

3. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

4. lag om ändring i lagen (1956:216) omjordbmkskasserörelsen,

5. lag om ändring i akliebolagslagen (1975: 1385).

Prop. 1983/84:84 199

Bilaga 2.1 Det remitterade lagförslaget

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels att punkt 4 av anvisningarna tUl 28 § skall upphöra atl gälla, dels att 28 § 1 mom., 29 § 2 mom., 38 § 1 mom., punkt 9 av anvisningarna fill 21 §, punkt 2 av anvisningarna till 28 §, punkterna 1 och 3 av anvisningarna till 38 § samt punkt 1 av anvisningarna lill 54 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i anvisningarna lill 24 § skall införas en ny punkt, 2 a, och i anvisningarna till 29 § en ny punkt, 13, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

/ mom. Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tiUgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

Räntor samt utdelningar å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar räknas såsom inläkt av rörelse, såvitt de infiutit från kapital, som tdlhört rörelsen.

Ersättning i form av royaliy eller periodiskt utgående avgifi för utnyttjande av materieUa eller immateriella tillgångar är atl anse såsom intäkt av rörelse, såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av fastighet eller av Qänst.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit frän pensions- eller personalsfiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederlag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med överlagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt lill pensioner i sin balansräkning, skall han enligt 30 § 2 mom. taxeringslagen

Senaste lyddse 1981: 1150.

Prop. 1983/84:84 200

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1956:623), under den särskilda undertubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden, redovisa vad som avser sådana pensionsåtaganden för vUkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d Jämfört med punkt 2 e av anvisningarna lill 29 § denna lag. Är vad som sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt av rörelse. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till pensionsstiftelse och avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkring - varvid dock beaktas endast avsättning eUer avgift avseende pensionsåtaganden som redovisas under särskild undermbrik - samt en fiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild undertubrik motsvarande vad som sålunda tagits tiU beskattning icke räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbetsgivare i likvidafion eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt för del beskattningsår då beslutet om likvidation fattades efler skiftet ägde rum. För fusion som avses i 3 mom. gäller vad som föreskrives där och i 4 mom.

Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild undertubrik jämte förmögenheten i pensionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång för sådant pensionsåtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring Jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhel enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas lill högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

29 §

2 mom. Har kooperativ förening 2 mom. En ekonomisk förening,

av vinsten å sin kooperativa verk- som i beskattningsavseende är atl

samhet lämnat sina kunder, vare anse som kooperativ enligt punkl

sig de lillhörl föreningen eller Icke, 12 av anvisningarna, har rätt till

pristillägg, rabatt eller annan så- avdrag för utdelning i den omfalt-

dan utdelning i förhållande tid ning som anges i punkt 13 av anvis-

gjorda köp eller försäljningar, må ningarna.
föreningen njuta avdrag för dylik
utdelning.

38 § / mom.~ Till intäkt av kapital räknas:

ränta å obligationer och å utlånade eUer i bank eller annorstädes insalta medel,

Senaste lyddse 1977:572.

Prop. 1983/84:84 201

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utdelning å svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder och ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag och aktiefonder, så ock

inläkt genom överlåtelse av rätt till utdelning ä aklier eller andelar, som nyss sagts, där ej aktierna eller andelarna samtidigt överlåtits,

allt såvitt icke intäkten är atl hän- allt såvitt intäkten inte är att hän-

föra till intäkt av rörelse. föra till jordbruksfastighet, fastig-

het som avses i 24 § I mom. eller rörelse.

Till intäkt av kapital räknas även vad som i samband med ideell förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem utöver inbetald insats.

För den, som genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal förvärvat rätt lill utdelning å svensk aktie eller ä andel i svensk akfiefond eller ekonomisk förening eller i utländskt bolag eller utländsk aktiefond, skall såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed utdelningen eller, om förvärvaren i sin tur överiätit rätlen till utdelning, den därvid erhållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten lill utdelning.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats, dock all vid upplösning genom fusion, som i 28 § 3 mom. andra slyckel avses, såsom utdelning i inlet fall skaU anses större belopp än som motsvarar vad medlemmen erhållit kontant eller eljest i annat än andelar i den övertagande föreningen.

Anvisningar

tiU21 §
9. Såsom intäkt av Jordbruks-     9. Utdelningar på aklier och an-
faslighet skall upptagas utdelning, delar 1 ekonomiska föreningar samt
som skaltskyldig från aktiebolag el- räntor räknas som intäkt av Jord-
ler ekonomisk förening uppburit i bruksfastighel i den mån de infiuttt
förhållande tlU gjorda inköp (ra- från kapttal som tdlhört jordbruket,
balt) eller 1 förhållande lill gjorda Som intäkt av jordbruksfastighet
försäljningar   (pristillägg),   därest räknas i samma mån utdelning som
kostnaden för inköpet varit av be- uppburits från aktiebolag eder eko-
skaffenhel att få avdragas från in- nomiska föreningar i förhållande
täkl av jordbruksfastighet eller den tdl gjorda inköp eder försäljningar
uppburna    köpeskillingen    skolat           (rabatt eller pristillägg),
upplagas   såsom   intäkt   av jord
bruksfastighet.

till 24 §

2 a. Utdelningar på aktier och andelar 1 ekonomiska föreningar samt räntor räknas som inläkt av

Senaste lydelse 1972:741.

2.* Ränteintäkt samt utdelning å aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar är i allmänhet att räkna som intäkt av förvärvskällan kapital.

Emellanåt skall dock ränteintäkt hänföras tid inläkt av rörelse, nämUgen då det kapilal, varav intäkten flutit, är atl anse som tillhörande rörelsen. Detta kan vara fallet, även om kapitalet 'icke för tillfället användes i rörelsen, ifad det blott står till disposttion för dylik användning. Kapital, som icke är avsett att tagas i bruk för rörelsen utan hålles därifrån avskilt, är däremot icke alt anse såsom tillhörande rörelsen. I följd härav får i regel ränteintäkt, som uppbäres av aktiebolag och andra juridiska personer, som driva rörelse, anses utgöra intäkt av rörelse.

I bank- och annan penningrörelse ävensom försäkringsrörelse är utdelning å aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar att räkna som intäkt i rörelsen.

2. Utdelningar på aktier och andelar i ekonomiska föreningar samt räntor räknas som inläkt av rörelse 1 den mån de influtit från kapital som tillhört rörelsen. Som intäkt av rörelse räknas i samma mån utdelning som uppburits från aktiebolag eder ekonomiska föreningar i förhållande Ull gjorda inköp eller försäljningar (rabatt eder pristillägg).

I bank- och annan penningrörelse och 1 försäkringsrörelse är utdelning på aklier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar alltid att räkna som intäkt i rörelsen.

prop. 1983/84:84 204

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.*" Beträffande avkastning av 3. Beträffande avkastning av

.svenska aktier är huvudregeln att, svenska aktier är huvudregeln atl,
där ej utdelningen utgör intäkt av där utdelningen inte utgör intäkt av
mrelse,densamma upptages såsom jordbruksfastighet, fastighet som
intäkt av kapilal för den som var avses i 24 § 1 mom. eller rörelse,
ägare av kupongen eller eljest hade densamma las upp som inläkt av
rätt till utdelningen, når denna blev kapital för den- som var ägare av
tillgänglig för lyftning. kupongen eller av annan anledning

hade rätt lill utdelningen, när denna blev tillgänglig för lyftning.

I det normala fallet, då ägaren av aktien också haft rätt till utdelningen, skall alltså den som var ägare av aktien, när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, upptaga denna säsom inläkt. Om aktien innehafts längre eller kortare tid, är härvid utan betydelse.

Har, då svensk aktie överlåtils, överiåtaren behållit en eller flera av kupongerna eller eljest för längre eller kortare tid förbehållit sig rätten alt lyfta utdelningen, och tillkom denna rätt alkjämt överlåtaren då utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall utdelningen oavkortad räknas såsom intäkt för denne.

Innehade den, som genom arv, testamente, gåva eller likartat fång förvärvat rätt till utdelning å svensk aklie ulan att tillika förvärva aktien, denna rätt när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skaU såsom intäkt för honom upptagas utdelningen i sin helhet.

Har däremot rällen till utdelning å svensk aklie genom köp, byte eller därmed Jämförligt avlal överlåtits utan samband med överlåtelse av aktien, bliva, såsom framgår av 38 § I mom., särskilda regler tillämpliga. Därest i sådant fall fråga uppkommer om avdrag för vederlag som utgivits för förvärv av rätt till utdelning vid mer än etl utdelningstillfälle, skall vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning å dessa med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att, i den mån på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnylQas säsom avdrag från denna, det återstående beloppet må avräknas å närmast följande utdelningspost eller utdelningsposter. Avser förvärvet rätt till utdelning under obestämd tid, bör, om ej särskilda skäl föranleda till annat, vederlaget avräknas under en period av tio år.

Vad som gäUer utdelning å svensk aktie skall äga molsvarande tillämpning beträffande utdelning å andel i svensk aktiefond eller ekonomisk förening, aktie eller annan andel i utländskt bolag eller utländsk aktiefond.

fill 54 §
1. I denna anvisningspunkt för- 1. I denna anvisningspunkt för
stås med företag svenskl aktiebolag stås med företag svenskl aktiebolag
och svensk ekonomisk förening och svensk ekonomisk förening
samt med utdelning sådan utdelning samt med utdelning sådan utdelning
på aktie i svenskt aktiebolag eller på aktie i svenskt aktiebolag eller
andel i svensk ekonomisk förening andel i svensk ekonomisk förening
som har uppburits i förhållande till som har uppburits i förhållande till
innehavda aktier eller andelar eller innehavda akfier eller andelar eller

<> Senaste lyddse 1974:994, ' Senasle lyddse 1981:264.

Prop. 1983/84:84 205

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som har uppburits efter annan som har uppburits efler annan
gmnd men inte är avdragsgill för grund men inte år avdragsgill för
det utdelande företaget enligt 29 § 2 det utdelande företaget enligt punkt
mom. 13 första stycket av anvisningarna

till 29 §. Bestämmelserna i tredje — femte styckena nedan gäller inte utdelning på en kooperativ förenings förlagsinsatser.

Förelag, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (förvaltningsföretag), är frikallat från skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning som företaget har uppburit under beskattningsåret motsvaras av utdelning som företaget har beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga om investmentföretag, av beslutad utdelning ökad med en Qärdedel. Med investmeniförelag förslås förvaltningsföretag, vars uppgift väsentligen är all genom elt välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vars aklier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.

Företag, som bedriver bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse vid sidan av annan verksamhet, är frikallat från skallskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som innehas som etl led i organisationen av företagets verksamhel till den del denna avser annat ån förvaltning av fastighet, värdepapper eller därmed likartad lös egendom.

Företag som bedriver försäkringsrörelse är frikallat från skattskyldighet för utdelning under förutsättning att företaget är skadeförsäkringsanstalt och utdelningen belöper på sådan aktie eller andel som innehas som ett led i organisationen av företagets försäkringsrörelse.

Företag som inte avses i andra-Qärde styckena är frikallat från skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som inte ulgör omsättningstillgång i företagets verksamhet under förutsättning att

a) det sammanlagda röstetalet för företagels aktier eller andelar i det utdelande företaget vid beskattningsårets utgång motsvarade en Qärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aklier eller andelar i del utdelande företagel, eller

b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av Jordbruk, skogsbruk eller rörelse som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn fill äganderätlsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära.

Skattefrihet enligt femte stycket föreligger dock inte för utdelning på aklie eller andel i förvaltningsförelag, om förvaltningsföretaget äger mer än enstaka aktier eller andelar på vilka utdelning skulle ha varit skattepliktig om aktierna eller andelarna hade ägts direkt av det företag som äger aktien eller andelen i förvaltningsförelaget.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatleverket medge dels atl företag, som inte är förvaltningsföretag enligt andra slyckel men vars verksamhel till inte oväsenfiig del beslår i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag, dels att förvaltningsföretag, som är moderföretag i en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens räkning, inte skall i beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får talan inte föras.

Prop. 1983/84:84 206

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förvärvar företag aktie eller andel i annat företag och är det inte uppenbart alt del företag som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskill värde med hänsyn lill ägarföretagels rörelse eller kapitalförvaltning, föreligger inle skattefrihet enligl denna anvisningspunkt för utdelning på akfien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande företaget och som inte molsvarar tiUskJutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar liUskJutet belopp eller inbetald insats.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års laxering. Därvid skall dock iakttas följande.

1. En förening som under beskattningsår för vUket taxering i första
instans sker år 1985 beslutar om utdelning enhgt punkl 13 första stycket av
anvisningarna till 29 § får vid nämnda taxering avdrag för denna utdelning
under förutsättning

a) att utdelningen hänför sig till beskattningsår för vilkel taxering i första instans sker år 1984 samt

b) att avdrag för utdelningen inte medgetts vid 1984 års taxering.

2. Ränta eller utdelning som tagits upp som inkomst av kapital vid 1984
eller fidigare års taxeringar skall inte i något fall beskattas som inkomst av
jordbmksfastighet eller annan fastighet vid 1985 eller senare års taxering
ar.

Ränta eller utdelning som hänför sig till år 1983 eller tidigare skall vid 1985 års taxering beskattas som inkomst av jordbmksfastighet eller annan fastighet under förutsättning

a) att räntan eller utdelningen uppburits eller blivit tillgänglig för lyftning efler utgången av år 1983,

b) att vad ovan under a sagts medfört att räntan eller utdelningen inle beskattats som inkomst av kapital vid 1984 års taxering saml

c) att räntan eller utdelningen vid tillämpning av den nya lagen skall redovisas som intäkt av jordbruksfastighet eller annan fastighet.

Skall den skattskyldige på grund av förlängning av räkenskapsår inte beskattas för inkomst av jordbruksfastighet eller annan fasfighel vid 1985 års laxering, skall vad i föregående stycket sagts om beskattning av ränta eller utdelning i stället gälla vid 1986 års taxering.

Prop. 1983/84:84 207

Bilaga 2.2

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-12-p2

Närvarande: Justitierädet Höglund, regeringsrådet Wahlgren, Justitierådet Rydin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1983 har regeringen på hemställan av statsråden R. Carlsson och Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar och

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören Lars Rekke och kammartättsassessorn Eva Lagebrant-Nordquist.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Det remitterade förslaget utgör led i en strävan att gynna den kooperativa verksamheten i samhällec och så långt möjligt ge de kooperativa föreningarna i Jämförelse med andra företagsformer likvärdiga förutsättningar inom näringslivet. Med förslaget avses atl söka fillgodose kooperationens behov av ökad försöijning med riskkapital. Den nuvarande principen, att behovet av egenkapital i rörelsen tillgodoses genom medlemsinsatser och fonderade överskott, bryts och möjlighet införs för föreningarna alt låta även andra än medlemmarna satsa riskbärande kapital. De kooperativa föreningarna ges sålunda rätt atl utöver medlemsinsalserna ta till sig riskbärande kapital i annan form, nämligen genom vad förslaget kallar förlagsinsatser. Sådana kapitaltillskott skall kunna göras inte bara av medlemmar i'föreningen utan också av andra. Tanken är bl.a. atl möjligheter skall öppnas för allmänna pensionsfondens Qärde fondstyrelse att genom förlagsinsatser göra placeringar i ekonomiska föreningar. Den nya formen av kapitalförsörjning förutsätter ändringar i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

För att förbättra näringslivets försörjning med riskkapital har tid efter annan vidtagits skilda stimulansåtgärder genom ändringar i skatldagsfifl-ningen. Sålunda har införts viss lindring i utdelningsbeskattningen och i dubbelbeskattningen av företag. Molsvarande ålgärder föreslås nu beträffande de kooperativa föreningarna i samband med alt ökade möjligheter till försörjning med riskkapital införs för dem. Enligt del remitterade förslagel lindras sålunda dubbelbeskattningen av utdelad vinst i sådana ekonomiska föreningar som i beskattningsavseende är atl anse som kooperativa och som huvudsakligen driver rörelse. Detta sker genom att rätt införs för föreningarna all göra avdrag för utdelning som utgått i förhållande till

Prop. 1983/84:84 208

gjorda kapitalinsatser. Vidare ges möjlighel för dem som uppbär utdelning på andelar i ekonomiska föreningar atl till beskattning uppta utdelningen inom andra inkomstslag än kapital och rörelse, nämligen inom inkomstslagen jordbruksfastighet och, i viss omfattning, annan fasfighel. Denna nyordning i fråga om utdelningsavdrag och rätt inkomstslag kommer tiU uttryck i föreslagna ändringar i kommunalskatlelagen (1928:370).

Förslaget behandlas i det följande i två avsnitt, det första rörande ändringarna i lagen om ekonomiska föreningar och det andra rörande ändringarna i kommunalskatlelagen.

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

De föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen är liksom förslaget till ändringar i föreningslagen avsedda att underlätta de kooperativa föreningarnas anskaffning av riskvilligt kapital. De går ut på alt hindra dubbelbeskattningen av vinsten i en ekonomisk förening och alt möjliggöra att utdelning på kapitalinsatser redovisas i även andra inkomstslag än kapilal och rörelse.

Sådan ekonomisk förening som i beskattningsavseende är att anse som kooperativ har för närvarande rätt att vid beskattningen göra avdrag för s.k. kooperativ utdelning, dvs. för pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhällande lill gjorda köp eller försäljningar som föreningen lämnat sina kunder av vinsten på den kooperativa verksamheten. Genom förslaget får föreningen rätt att göra avdrag även för s. k. insatsutdelning, under förutsättning att föreningens huvudsakliga verksamhet avser rörelse. Under rörelse innefattas dock inle jordbruk eller skogsbruk. Rätten till avdrag för utdelning på den föreslagna nya typen av insatser, förlagsinsatser, blir obegränsad, medan rätten till avdrag för utdelning på medlemsinsalser begränsas och blir beroende av skattskyldigheten hos mottagaren. Avdrag medges i sistnämnda hänseende i princip endast i den mån mottagaren är skaltskyldig för utdelningen. I fråga om all utdelning, således även kooperativ utdelning, skall gälla att avdrag får göras i endasl en förvärvskälla och avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till.

Förslagel innebär vidare en utvidgning av möjligheterna för den som uppbär utdelning på andelar i ekonomiska föreningar att redovisa denna intäkt i olika inkomstslag. För närvarande kan sådan intäkt redovisas endast i inkomsislagen kapilal och rörelse. Enligt förslagel skall redovisningen kunna göras även i inkomstslagen Jordbruksfastighet och annan fastighet, beträffande sistnämnda inkomstslag dock endast om fasligheten taxeras enligt s. k. konventionell metod och inle genom schablonlaxering. Vad som nu sagts om utdelning på andel i ekonomisk förening skall också gälla utdelning på aktier och ränta.

Prop. 1983/84:84 209

En lagstiftning som den föreslagna i syfte att lindra den form av dubbelbeskattning som består i att vinsl i ekonomisk förening beskattas först hos föreningen och därefter — i den mån den delas ut i förhållande till gjorda insatser - hos den som uppbär utdelningen möter inga invändningar från lagrådets sida. Sådan lagstiftning finns redan för vissa slag av vinster i aktiebolag. Lagrådet vill emellertid dröja något vid den lagstiftningsteknik som föreslagits.

Huvudregeln om lättnad i dubbelbeskattningen, som utformats som en avdragsregel för föreningen, har tagits in i en ny punkt, 13, av anvisningarna till 29 §. Denna paragraf jämte 28 § reglerar beräkningen av inkomst frän särskild förvärvskälla i inkomstslaget rörelse. Enligl sin plats i kommunalskallelagens regelsystem skall 29 § behandla endast driftkostnader i förvärvskällan rörelse, vilkel också framgår av dess inledning i 1 mom. första stycket. I sammanhanget kan erinras även om regeln i 20 § första stycket, enligl vilken vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande skall avräknas från bruttointäkten.

Sådan utdelning som här är i fråga är emellertid inte att hänföra lill driftkostnad i egentlig mening. Det framgår av vad som utgör utdelning från ekonomisk förening. Regler härom finns i 18 § första stycket föreningslagen. Där föreskrivs atl utdelning inte får översliga vad som i faststäUd balansräkning och, i fråga om moderförening, i fastställd koncernbalansräkning för det senaste räkenskapsåret redovisas som föreningens eUer koncernens nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder med avdrag för 1. redovisad förlust, 2. belopp som enligt lag och stadgar skall avsättas till bundet eget kapital eller, i fråga om moderförening, belopp som av det fria egna kapilalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras till bundet eget kapital, 3. belopp som enligl stadgarna eljest skall användas för annal ändamål än utdelning lill medlemmarna. Vidare föreskrivs atl inte heller gottgörelse i form av efteriikvider, återbäringar e.d. och som inte räknats in i årsvinsten får betalas ut i vidare mån än att föreskriven avsättning kan ske till reservfonden. Av 17 § I mom. första stycket framgår atl - om på grund av rörelsens resultat medlemmar eller andra tillgodoförts gottgörelse i form av efteriikvider, återbäringar e.d. — avsättning därav skall ske till reservfond med minst 5 procent, även om gottgörelsen inte räknats in i årsvinsten.

Av de nu återgivna reglerna framgår sålunda att utdelning inte kan hänföras till driftkostnad. Inte ens kooperativ utdelning, som tydligtvis dock inle måste räknas in i årsvinsten, synes vara atl räkna som driftkostnad, oaktat nuvarande regler om rätt till avdrag för kooperativ utdelning finns upptagna bland reglerna i 29 § och dess anvisningar.

När ändringar nu skall genomföras i fråga om rätten till avdrag för utdelning från ekonomisk förening vill lagrådet föreslå att ändring samtidigt görs i systematiken sålunda, att reglerna i sin helhet flyttas bort från 14 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 84

Prop. 1983/84:84 210

29 § och dess anvisningar och i stället förs in där de närmast hör hemma, nämligen i det kapitel som benämns "För beräkning av inkomst gemensamma bestämmelser". De torde där lämpligen få sin plats i en ny 41 f §. En sådan flyttning motiveras också av att den föreslagna avdragsrällen föreslås begränsad i viktiga hänseenden, såsom till en förvärvskälla och vidare med hänsyn bl. a. lill verksamhetens art och omfallning. Del sagda innebär beträffande det remitterade förslaget att 29 § 2 mom. utgår och alt de föreslagna bestämmelserna i punkl 13 av anvisningarna till 29 § flyttas till den nya 41 f §. Som en följd av denna flyttning torde även anvisningspunkt 12 lill samma paragraf - vilken innehåller föreskrifter om vad som avses med kooperativ förening - flyttas. Den torde få utgöra anvisningar lUlden nya 41 f §.

Frågan till vilket inkomstslag och till vilken förvärvskälla en viss intäkt skall hänföras är betydelsefull i flera hänseenden, l.ex. för bedömningen av rätt beskattningsort för intäkten samt för avgörandet humvida och i vad mån underskottsavdrag kan utnyttjas. Frågan inverkar även på beräkningen av underlag för socialavgifter. Den har dessutom fått ökad vikt genom 1982 års ändringar i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SFS 1982:416), såvitt dessa innehåller bestämmelser om beräkning av underlag för s. k. tilläggsbelopp. Förslaget får följdverkningar även t. ex. vid beräkning av statliga och statskommunala bostadsbidrag tUl barnfamiljer (se 6 § andra stycket SFS 1976: 263 enligt lyddsen SFS 1981: 337 saml 4 § första stycket SFS 1976:262 i lydelsen SFS 1981:338) samt vid beräkning av återbetalningsskyldighetens omfattning när del gäller återbelalningspliktiga studiemedel (se 8 kap. 34 § andra stycket studiestödslagen, 1973: 349, i dess lyddse enligt SFS 1982:266).

Förslagel får sålunda återverkningar långt utöver det angivna syftet att nå ökad likställighet i inkomstskattehänseende mellan olika kategorier av . mottagare av utdelningar och räntor från kooperativa föreningar. En belysning av förslaget genom remissbehandling i den nu berörda delen skulle med hånsyn härtill ha varit önskvärd. Detsamma gäller den ohka behandling av ränte- och utdelningsbeskattningen inom inkomstslaget annan fastighet som förslaget innebär såtillvida alt endast fastigheter som inkomst-laxeras enligt den s.k. konventionella metoden omfatlas av förslaget. Förutom de i remissprotokollet omnämnda bostadsrättsföreningarna ställs sålunda villaägarna utan möjlighel att föra intäkter av här nämnt slag lill den förvärvskälla vari fastigheten taxeras. Denna skillnad i behandling synes knappast vara sakligt motiverad utan torde vara rent skattetekniskt betingad. Frågan är inte berörd i remissprotokollel.

En annan fråga av allmän räckvidd och närmast av terminologisk art gäller begreppet andel i ekonomisk förening. För närvarande medför delta begrepp inga tolkningssvårigheter, eftersom fråga är enbart om andel på grund av medlemskap. Genom förslaget tillskapas en ny sorts andel, nämligen förlagsandel. Förslaget innebär att även sådan andel på sina häll

Prop. 1983/84:84 211

inbegrips i begreppet andel i ekonomisk förening. I vissa sammanhang kan dock begreppel inte betyda mer än andel på grund av medlemskap. Begreppet kommer därmed att användas i kommunalskattelagen i två betydelser, vilkel är ägnat atl skapa tolkningsproblem inte bara i kommunalskatlelagen utan också i annan skattelagstiftning där begreppet förekommer.

1 remissprotokollet förekommer en anmärkning om begreppets innebörd utanför beskattningen av utdelning på andel endast i fråga om ett enda förhållande, nämligen realisationsvinstbeskattningen. Som exempel på fall då andel i ekonomisk förening inte kan betyda annat ån medlemsandel kan nämnas bestämmelsen i 4 § elfte stycket lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt, som föreskriver alt andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis skall skiftas mellan medlemmarna, skall las upp till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på andelen om föreningen hade trätt i likvidation.

Såvitt angår kommunalskatlelagen synes man kunna nöja sig med all låta begreppet andel i ekonomisk förening omfatta såväl förlagsandel som medlemsandel, när del inte slår klart att enbart den senare avses. Men alldeles tiUfredsställande är det inte. Önskvärt är all det, så gott del låter sig göra, i övrigt undersöks huruvida den dubbla betydelsen kan föranleda misstag.

Förslaget föranleder härjämte ett par frågor av mera speciell natur. Den första frågan gäller huruvida någon skillnad i behandling skall föreligga mellan ränta, å ena sidan, saml utdelningar, ä den andra. De föreslagna ändringarna i punkt 2 av anvisningarna lill 28 § och i punkt I av anvisningarna till 38 § sägs i remissprotokollel motsvara nuvarande regler i punkt 2 första och andra styckena av anvisningarna fill 28 § samt punkt 1 av anvisningarna till 38 §. Utöver den utvidgning lill inkomstslagen jordbruksfastighet och annan fastighet som förslaget innefattar sägs ingenting i remissprotokollet om att förslaget skulle innebära någon ändring i sak. Del vill emellertid synas som om ändringen sträcker sig längre.

Nuvarande punkt 2 av anvisningarna till 28 § är uppdelad i tre stycken. Det första innehåller den allmänna principen, alt ränteintäkt samt utdelning på bl. a. aktier och andelar i ekonomiska föreningar i aUmänhet är att räkna som intäkt av förvärvskällan kapital. Del andra stycket handlar enligl ordalagen enbart om ränteintäkt. 1 del tredje stycket slutligen ges en specialbeslämmelse för bank- och annan penningrörelse samt för försäkringsrörelse.

Av förarbetena till nuvarande bestämmelser (se exempelvis SOU 1924:53 s. 418) och föreliggande lagkommentar på området (Geijer-Ro-senqvist-Sterner, Skattehandbok Del I, 8:e upplagan, s. 239) framgår följande. För aktiebolag och Juridiska personer, som driver rörelse av annat slag än bank- och försäkringsrörelse samt penningrörelse, föreligger en

Prop. 1983/84:84 212

presumtion för att utdelning skall hänföras till intäkt av kapital. Beträffande ränteintäkt är presumtionen för att intäkten är att hänföra till rörelse. För enskilda rörelseidkare torde utdelning på aktier m. m. endast i undan-tagsfaU kunna hänföras till intäkt av rörelse. Vad angår ränteintäkt, som åtnjutits av enskild rörelseidkare, måste i varje särskilt faU bedömas, i vad mån intäkten är att hänföra till intäkt av kapital eller av rörelse. Till rörelse bör hänföras så slor del av det räntebärande kapitalet som kan anses såsom erforderiigl normalkapital för driften, dvs. det kapital som affärsmässigt kan vara investerat i förvärvskällan.

Genom det remitterade förslagel rubbas nuvarande disposition av punkt 2 av anvisningarna till 28 §. Första och andra styckena ersätts med en gemensam föreskrift för ränla och utdelning på aktier m. m., vilken lar upp nuvarande, enbart för ränteintäkt gällande föreskrifter i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 28 §. Därigenom går de enligl det föregående gällande olika presumlionerna för aktieutdelning m. m. och ränta föriorade. Humvida detta är meningen framgår inte av remissprotokollet.

Är avsikten atl någon ändring i sak inte skall ske, bör lydelsen jämkas något. Lagrådet föreslår att för sådant fall punkt I andra stycket andra meningen av anvisningarna till 38 § får inledas med orden "Beträffande ränta kan detta vara fallet även etc. ..."

Innebörden av bestämmelsema i förslagets andra stycke skulle vidare enligt lagrådets mening framgå tydligare om dels orden "rörelsen eller fastigheten" i slutet av första meningen ersätts med orden "Jordbruket, fastigheten eller rörelsen", dels ordet "verksamheten" på tre ställen i stycket byts ul mot ordet "förvärvskällan".

Andra stycket i förslaget avslutas med etl exempel som övertagits från nuvarande lydelse. Detta exempel förefaller med hänsyn till den ändrade lydelsen av anvisningspunkten väl snävt och inte särskilt belysande. Det torde därför böra utgå och ersättas med ett motivuttalande av störte räckvidd.

Den andra frågan som det remitterade förslaget väcker gäller utdelning på andelar i aktiefonder. Enligt den föreslagna ändringen i 38 § 1 mom. skall tiU inläkt av kapital räknas utdelning på akfier m.m. liksom på andelar i aktiefonder, allt såvitt intäkten inte är atl hänföra till jordbruksfastighet, fastighet som avses i 24 § 1 mom. eller rörelse. Enligt punkt I första stycket av anvisningarna till 38 § i förslaget skall utdelningar på aklier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar i allmänhet räknas som inläkt av kapilal. När frågan om behandling av intäkter av hithörande slag regleras i punkl 1 andra stycket av anvisningarna tiU 38 §, punkt 2 a av anvisningarna till 24 § och punkl 2 första stycket av anvisningarna till 28 § i förslaget utelämnas dock utdelning på andelar i aktiefonder. 1 remissprotokollet nämns ingenting om hur sådan utdelning skall behandlas. Ett klariäggande på denna punkl synes önskvärt.

Prop. 1983/84:84 213

Ledamoten Wahlgren tillägger för egen del angående förslaget tiU lag om ändring i kommunalskatlelagen:

Av vad lagrådet anfört framgår alt frågor om intäkters hänförande lill rätt inkomstslag och förvärvskälla fått ökad betydelse. Delta innebär etl ökal tryck på skatteadministration och allmänna förvaltningsdomstolar. Frågor av hithörande slag kan nämligen förväntas tilldra sig ökad uppmärksamhel från såväl de skattskyldigas som det allmännas sida. Del är då angelägel att lagstiftningen tillhandahåller en lösning av hithörande problem som är så enkel och smidig som möjligt i tillämpningen.

Förslaget tiU vidgad omfattning av inkomstslagen Jordbmksfastighet och annan fastighet har gjorts efter mönster av nuvarande ordning inom inkomstslaget rörelse. Remissprotokollel saknar närmare uttalanden till ledning för rättstillämpningen när det gäller kriterier för avgörande av när ett kapital skall anses tillhöra en jordbruksfastighet eller annan fastighet. Närmast torde avses kapital som "tillhör förvärvskäUan". Hur detta skall avgöras blir antagligen i första hand en fråga om hur kapitalel är bokfört. Men i det fall den skatlskyldige inte är en Juridisk person saknas ofta möjligheter till tillförlitlig bedömning - någon egentlig skillnad mellan "förvärvskällekapilal" och privatkapital upprätthålls inle. Delta innebär atl bedömningen i huvudsak måste falla tillbaka på den utredning som förebringas i taxeringsärendel. Erfarenheterna visar att utredning om vart ett kapilal hör eller lill vilken förvärvskälla avkaslning av ett kapilal bör hänföras i det fall flera möjligheter står till buds ofta för med sig betydande svårigheter. Dessa är av samma natur som svårigheten atl avgöra till vilken förvärvskälla avdrag för räntebetalning skall hänföras. Den hittills gällande regeln i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 28 § - vilken regel nu föreslås flyttad till punkt 1 andra stycket av anvisningarna tUl 38 § - att ränla och utdelning skall kunna hänföras till rörelse även om kapitalet inte för tillfället används för rörelsen, bara del står lill disposition för sådan användning, är inte ägnad att underlätta en tillämpning i inkomstslagen jordbruksfasfighet och annan fastighet. Det nu anförda gäller även om man som huvudregel i dessa fall utgår från att intäkt av här aktuellt slag skall räknas som intäkt av kapital. Förslaget kommer att resa frågor om behovet och storleken av - låt vara beskattade - resullatuQämningskonton inom jordbruk och fasfighetsförvallning. En särskild svårighet, som inte alls berörs i förslaget, är hur man skall förfara vid fasligheter som ingår i fastighetsrörelse.

Prop. 1983/84:84 214

Bilaga 2.3 Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskatlelagen (1928: 370) dels alt punkt 4 av anvisningarna tUl 28 § skall upphöra att gälla, dels att 28 § 1 mom., 29 § 2 mom., 38 § 1 mom., punkterna 4 och 9 av anvisningarna till 21 §, punkt 8 av anvisningarna lill 24 §, punkt 2 av anvisningarna till 28 §, punklema 1 och 3 av anvisningarna lill 38 § samt punkt 1 av anvisningarna lill 54 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i anvisningarna tiU 24 § skaU införas en ny punkl, 2 a, och i anvisningarna till 29 § en ny punkt, 13, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

1 mom. TUl intäkt av rörelse hänföres alll vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eUer varor;

Räntor samt utdelningar å aktier, banklotler och andelar i ekonomiska föreningar räknas såsom intäkt av rörelse, såvitt de infiutit från kapital, som tillhört rörelsen.

Ersättning i form av royaliy eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella fillgångar är atl anse såsom intäkt av rörelse, såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av fastighet eUer av Qänst.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften fill annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som inläkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederlag, som arbetsgivare erhållit för alt han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt fill pensioner i sin balansräkning, skaU han enligt 30 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623), under den särskilda undertubriken AvdragsgUla pensionsåtaganden, redovisa vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkl 2 d Jämfört med punkl 2 e av

' Senaste lyddse 1981: 1150.

Prop. 1983/84:84 215

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anvisningarna tiU 29 § denna lag. Är vad som sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, räknas skUlnaden som intäkt av rörelse. Finns disponibla pensionsmedel vid utgången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst till summan av avdragsgiU avsättning under året till pensionssfiftelse och avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkring - varvid dock beaktas endasl avsältning eller avgift avseende pensionsåtaganden som redovisas under särskild undertubrik - samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild undertubrik molsvarande vad som sålunda tagits lill beskattning icke räknas som inläkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponibla pensionsmedel som inläkt för det beskattningsår då beslutet om likvidafion fattades eller skiftet ägde rum. För fusion som avses i 3 mom. gäller vad som föreskrives där och i 4 mom.

Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild undermbrik Jämte förmögenheten i pensionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under sårskild undermbrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång för sådant pensionsåtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring Jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de gmnder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upplagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårels ingång under särskild underrubrik.

29 §
2 mom. Har kooperativ förening 2 mom. En ekonomisk förening,

av vinslen å sin kooperativa verk- som enligt punkt 12 av anvisningar-samhet lämnat sina kunder, vare na är kooperativ i beskattningsav-sig de lillhörl föreningen eller icke, seende, har rätt till avdrag för ut-pristillägg, rabatt eller annan så- delning i den omfattning som anges dan utdelning i förhållande lill i punkl 13 av anvisningarna, gjorda köp eller försäljningar, må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning.

38 §

/ mom. Till intäkt av kapital räknas:

ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta medel,

utdelning å svenska aklier och andelar i svenska aktiefonder och ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag och akfiefonder, så ock

- Senaste lydelse 1977:572.

Prop. 1983/84:84 216

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktier eller andelar, som nyss sagts, där ej aktierna eUer andelarna samtidigt överlåtits,

alll såvill icke intäkten är att hän- allt såvitt intäkten inte år atl hän-

föra lill inläkt av rörelse. föra till jordbruksfastighet, fastig-

hel som avses i 24 § 1 mom. eller rörelse.

TUl intäkt av kapilal räknas även vad som i samband med ideell förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem utöver inbetald insats.

För den, som genom köp, byte eller därmed Jämförligt avlal förvärvat rätt till utdelning å svensk aktie eller å andel i svensk aktiefond eller ekonomisk förening eller i utländskt bolag eller utländsk aktiefond, skall såsom intäkt upptagas endast det belopp, varmed utdelningen eUer, om förvärvaren i sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid erhållna valulan överstigit det vid förvärvet utgivna vederiagel för rätten till utdelning.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses Jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats, dock att vid upplösning genom fusion, som i 28 § 3 mom. andra stycket avses, såsom utdelning i intet fall skall anses större belopp än som motsvarar vad medlemmen erhållit kontant eller eljest i annal än andelar i den övertagande föreningen.

Anvisningar

tUI21 §

4. Till intäkt av jordbruk med binäringar hänförs intäkt genom avyttring av djur och andra varor eller produkter. Vidare hänförs hit intäkt genom annan inkomslgivande användning av Jordbrukets eller dess binäringars alster, inventarier eller arbetspersonal, såsom körslor, uthyrning av dragare, maskiner o. d. Hit hänförs även värdet av vad den skattskyldige direki har fillgodogjort sig av Jordbrukels eller dess binäringars avkastning för sin, sin familjs eller annan hushållsmedlems räkning, dock inle av bränslen för uppvärmning av bostad på fastigheten, eller för avlöning eller liknande vederlag åt personal, som inte har tillhört den skattskyldiges hushåll, eller för förädling eller förbmkning i rörelse, som har drivits av den skattskyldige, eller för utgörande av undantagsförmåner eller annan förpliktelse som har ålegat den skattskyldige i förhållande tiU någon som inte har tUlhört hans hushåll.

Värdet av sådan ny-, till- eUer ombyggnad eller annan därmed Jämförlig förbättring som avses i punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 22 § och som bekostats av arrendator eller annan nylQanderältshavare utgör intäkt av Jordbruksfastighet för Jordägaren för beskattningsår då nylQanderätts-havarens rätt till fastigheten upphört, om förbättringen ulförts under tid varunder Jordägaren innehaft fasligheten. Intäkten beräknas på grundval av tillgångens värde vid tidpunkten för nylQanderättens upphörande till den del tillgången bekostats av nylQanderåtlshavaren. Har nylQanderätls-havaren erhållit ersättning av Jordägaren för förbättringen, utgör ersättningen intäkt av Jordbmksfastighet för nytQanderättshavaren.

Lydelse enligt prop. 1983/84:28.

Prop. 1983/84:84 217

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sådan gottgörelse för utgift eller koslnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av Jordbruksfastighet, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av Jordbruksfastighet.

Redovisar arbetsgivare enligt la- Redovisar arbetsgivare enligt la
gen om tryggande av pensionsutfäs- gen om tryggande av pensionsutfäs
telse m.m. i sin balansräkning en telse m.m. i sin balansräkning en
post Avsatt till pensioner, äga 28 § post Avsatt fill pensioner, äga 28 §
1 mom. sjätte-nionde styckena 1 mom. femte—åttonde styckena
motsvarande tillämpning i fråga om motsvarande tillämpning i fråga om
Jordbruksfastighet. Jordbmksfastighet.

9." Såsom intäkt av Jordbruks-    9. Utdelning på aktier och ande-
fastighet skall upplagas utdelning, lar i ekonomiska föreningar samt
som skattskyldig från aktiebolag el- ränta räknas som intäkt av jord-
ler ekonomisk förening uppburit i bruksfastighet i den mån intäkten
förhållande lid gjorda inköp (ra- infiutit från kapilal som kan anses
balt) eller i förhållande till gjorda tdlhöra Jordbruket. Som intäkt av
försäljningar (pristillägg), därest Jordbruksfastighet räknas i samma
kostnaden för inköpet varil av be- mån utdelning som uppburits från
skaffenhet att få avdragas från in- aktiebolag eller ekonomiska för-
täkt av jordbruksfastighet eller den eningar 1 förhållande till gjorda in
uppburna köpeskillingen skolat       köp (rabatt) eUer försäljningar
upplagas såsom inläkt av Jord-                                  (pristillägg),
bruksfastighet.

fill 24 §

2 a. Utdelning på aktier och andelar i ekonomiska föreningar saml ränta räknas som inläkt av fastighet som avses i 24 § I mom. i den mån intäkten infiutit från kapilal som kan anses tillhöra fastigheten. Som intäkt av sådan fastighet räknas i samma mån utdelning som uppburits från aktiebolag eller ekonomiska föreningar i förhållande lid gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg).

8.' Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som inläkt av annan faslighet, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av annan fastighet.

Redovisar arbetsgivare enligl la- Redovisar arbetsgivare enligt la-

gen om tryggande av pensionsutfäs- gen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin balansräkning en telse m.m. i sin balansräkning en

'' Anvisningspunkten erhöll sin nuvarande beteckning genom 1972:741. ' Senaste lydelse 1967: 546.

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

post Avsatt till pensioner, äga 28 § 1 mom. sjätte-nionde styckena molsvarande fillämpning i fråga om annan fastighet.

till 21 2.* Ränteintäkt samt utdelning å aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar är i allmänhet att räkna som intäkt av förvärvskällan kapital.

Emellanåt skaU dock ränteintäkt hänföras tid intäkt av rörelse, nämUgen då del kapilal, varav intäkten filtid, är alt anse som tillhörande rörelsen. Detta kan vara fallet, även otn kapitalet icke for tillfället användes i rörelsen, ifall det blott står till disposttion för dylik användning. Kapital, som icke är avsett alt tagas i bruk för rörelsen utan hålles därifrån avskilt, är däremot icke atl anse såsom tillhörande rörelsen. I följd härav får i regel ränteintäkt, som uppbäres av aktiebolag och andra Juridiska personer, som driva rörelse, anses uigöra inläkt av rörelse.

I bank- och annan penningrörelse ävensom försäkringsrörelse är utdelning å aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar atl räkna som inläkt i rörelsen.

Föreslagen lydelse

post Avsatt till pensioner, äga 28 § 1 mom. femte-åttonde styckena motsvarande tillämpning i fråga om annan fastighet.

5§

2. Utdelning på aklier och andelar i ekonomiska föreningar saml ränla räknas som inläkt av rörelse i den mån intäkten influtit från kapital som kan anses tillhöra rörelsen. Som intäkt av rörelse räknas i samma mån utdelning som uppburits från aktiebolag eller ekonomiska föreningar i förhållande till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg).

I bank- och annan penningrörelse och 1 försäkringsrörelse är utdelning på aktier och andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar alt räkna som intäkt i rörelsen.

Prop. 1983/84:84 220

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.* Beträffande avkaslning av 3. Beiräffande avkaslning av

svenska aktier är huvudregeln att, svenska aktier är huvudregeln atl,
där ej utdelningen utgör inläkt av där utdelningen inte utgör intäkt av
rörelse, densamma upptages såsom jordbruksfasUghet, fastighet som
intäkt av kapital för den som var avses i 24 § I mom. eder rörelse,
ägare av kupongen eller eljest hade densamma tas upp som intäkt av
rätt till utdelningen, när denna blev kapital för den som var ägare av
tillgänglig för lyftning. kupongen eller av annan anledning

hade rätt till utdelningen, när denna blev tillgänglig för lyftning.

I det normala faUet, då ägaren av aktien också haft rätt till utdelningen, skall alltså den som var ägare av aktien, när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, upptaga denna såsom intäkt. Om akfien innehafts längre eller kortare tid, är härvid utan betydelse.

Har, då svensk aktie överlåtits, överlälaren behållit en eller flera av kupongerna eller eljest för längre eller kortare lid förbehållit sig rätten atl lyfta utdelningen, och tillkom denna räll alkjämt överlåtaren då utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall utdelningen oavkortad räknas såsom inläkt för denne.

Innehade den, som genom arv, testamente, gåva eller likartat fång förvärvat rätt tiU utdelning å svensk aktie utan att tillika förvärva aktien, denna rätt när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, skall såsom intäkt för honom upptagas utdelningen i sin helhet.

Har däremot rätten till utdelning å svensk aktie genom köp, byte eller därmed Jämförligt avtal överlåtits utan samband med överlåtelse av aktien, bliva, såsom framgår av 38 § 1 mom., särskilda regler tillämpHga. Därest i sådant fall fråga uppkommer om avdrag för vederlag som utgivits för förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle, skall vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning å dessa med hänsyn lill periodens längd och under iakttagande att, i den mån på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnytQas såsom avdrag från denna, det återstående beloppet må avräknas å närmast följande utdelningspost eller utdelningsposter. Avser förvärvet räll till utdelning under obestämd lid, bör, om ej särskilda skäl föranleda fill annat, vederlaget avräknas under en period av tio år.

Vad som gäller utdelning å svensk aktie skall äga motsvarande tillämpning beträffande utdelning å andel i svensk aktiefond eller ekonomisk förening, akfie eller annan andel i ufiändskt bolag eller utländsk akfiefond.

till 54 §
1.' I denna anvisningspunkt för- 1. I denna anvisningspunkt för
stås med företag svenskt aktiebolag stås med företag svenskl aktiebolag
och svensk ekonomisk förening och svensk ekonomisk förening
saml med utdelning sådan utdelning samt med utdelning sådan utdelning
på aktie i svenskl aktiebolag eller på aktie i svenskt aktiebolag eller
andel i svensk ekonomisk förening andel i svensk ekonomisk förening
som har uppburits i förhållande till som har uppburits i förhållande tUl

' Senaste lyddse 1974:994. Senaste lyddse 1981:264.

Prop. 1983/84:84 221

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

innehavda akfier eller andelar eller innehavda aktier eller andelar eller
som har uppburils efter annan som har uppburits efter annan
grund men inle är avdragsgill för grund men inte år avdragsgill för
det utdelande företaget enligt 29 § 2 del utdelande förelaget enligt punkt
mom. 13 första stycket av anvisningarna

tid 29 §. Bestämmelserna 1 tredje-femte styckena nedan gäller inte utdelning på kooperativ förenings förlagsinsatser.

Företag, som uteslutande eUer så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (förvaltningsförelag), är frikallat från skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning som företagel har uppburit under beskattningsåret motsvaras av utdelning som förelaget har beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga om investmentföretag, av beslutad utdelning ökad med en Qärdedel. Med investmentföretag förstås förvaltningsföretag, vars uppgift väsentligen är alt genom etl välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs av ett stort anlal fysiska personer.

Förelag, som bedriver bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse vid sidan av annan verksamhel, år frikallat från skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som innehas som ett led i organisalionen av förelagets verksamhet tiU den del denna avser annal än förvaltning av fastighet, värdepapper eller därmed likartad lös egendom.

Förelag som bedriver försäkringsrörelse är frikallat från skattskyldighet för utdelning under fömtsättning att företaget är skadeförsäkringsanstalt och utdelningen belöper på sådan aktie eller andel som innehas som ett led i organisationen av företagets försäkringsrörelse.

Förelag som inle avses i andra-Qärde styckena är frikallat från skattskyldighet för utdelning på sådan aktie eller andel som inte ulgör omsättningstillgång i företagets verksamhet under fömtsättning alt

a) det sammanlagda röstetalet för förelagels aktier eller andelar i det utdelande förelaget vid beskattningsårets utgång motsvarade en Qärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det utdelande företaget, eller

b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av Jordbruk, skogsbruk eller rörelse som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå del nära.

Skattefrihet enligt femte stycket föreligger dock inte för utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföretag, om förvaltningsföretaget äger mer än enstaka aktier eller andelar på vUka utdelning skulle ha varit skattepliktig om aktierna eller andelarna hade ägts direkt av det företag som äger aktien eller andelen i förvaltningsförelaget.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskalteverkel medge dels att företag, som inte är förvaltningsföretag enligl andra stycket men vars verksamhet till inte oväsentlig del beslår i förvaltning av vårdepapper eller därmed likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag, dels att förvaltningsförelag, som är moderföretag i en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens

Prop. 1983/84:84 222

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

räkning, inte skall i beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får talan inte föras.

Förvärvar företag aklie eller andel i annat företag och är det inte uppenbart att det företag som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till ägarföretagets rörelse eller kapitalförvaltning, föreligger inte skattefrihet enligt denna anvisningspunkt för utdelning på aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande förelaget och som inte motsvarar fillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats.

Denna lag Iräder i kraft tre veckor efler den dag, då lagen enligt uppgifi på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1986 års laxering. Därvid skall dock iakttas följande.

1. De nya beslämmelserna i 29 § 2 mom., punkl I av anvisningarna till 54 § samt den nya punkten 13 av anvisningarna fill 29 § tillämpas redan vid 1985 års taxering.

2. En förening som under beskattningsår för vilket laxering i första instans sker år 1985 beslutar om utdelning enligt punkt 13 första stycket av anvisningarna tiU 29 § får vid nämnda taxering avdrag för denna utdelning under fömtsättning

a) atl utdelningen hänför sig till beskattningsår för vilkel taxering i
första instans sker år 1984 samt

b) att avdrag för utdelningen inle medgetts vid 1984 års laxering.
Skall en förening pä grund av föriängning av räkenskapsår inte taxeras år

1985 gäller vad i föregående stycke sägs om 1985 års laxering i stället 1986
års laxering. SkaU en förening på grund av förlängning av räkenskapsår
inle taxeras år 1984 gäller vad i föregående stycke a) och b) sägs om 1984
års taxering i stället 1983 års taxering.

3. Ränta eUer utdelning som tagits upp som inkomst av kapital vid 1985
eller tidigare års taxeringar skall inte i någol fall tas upp som inkomst av
Jordbmksfastighet eller annan fastighet vid 1986 eller senare års taxering
ar.

Ränta eller utdelning som hänför sig till år 1984 eller tidigare skall vid

1986 års taxering tas upp som inkomst av Jordbruksfastighet eller annan
fastighet under förutsättning

a) atl ränlan eller utdelningen uppburits eUer blivit tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1984,

b) att vad under a) sägs medfört att räntan eller utdelningen inte lagils upp som inkomst av kapital vid 1985 års taxering saml

c) att räntan eller utdelningen vid tillämpning av den nya lagen skall redovisas som intäkt av Jordbmksfastighet eller annan fastighet.

Skall den skattskyldige på grund av föriängning av räkenskapsår inte taxeras för inkomst av Jordbruksfastighet eller annan fastighet år 1986, skall vad i föregående stycke sägs om beskattning av ränta eller utdelning i stället gälla vid 1987 års taxering.

Vad som sägs i andra och tredje styckena gäller i fråga om annan fastighet endast om inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder.

Prop. 1983/84:84 223

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:000) med reglemente för allmänna

pensionsfonden

Härigenom föreskrivs atl 30 och 35 §§ lagen (1983:000) med reglemente för aUmänna pensionsfonden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

30 §'
Fjärde fondstyrelsen skall bestå Fjärde fondstyrelsen skall bestå

av tolv ledamöter som förordnas av av fiorton ledamöter som förordnas
regeringen. Av ledamöterna ulses av regeringen. Av ledamöterna
två efter förslag av sammanslut- utses två efter förslag av samman-
ningar som företräder kommuner- slulningar som företräder kommu-
na, tre efter förslag av rikssam- nerna, tre efter förslag av rikssam
manslulningar av arbetsgivare och manslulningar av arbetsgivare, fem
fem efter förslag av rikssamman- efter förslag av rikssammanslut-
slulningar av arbetstagare. ningar av arbetstagare och två efter

förslag av rikssammanslulningar inom kooperationen.

Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå. För varje ledamot ulses i samma ordning en suppleanl. Ledamöler och suppleanter skall vara myndiga och här i rikel bosatta svenska medborgare.

35 §' Fjärde fondstyrelsen får placera de medel som styrelsen förvaltar

1. i aktier i svenska aktiebolag med undantag av aktiebolag som driver bank- eller försäkringsrörelse,

2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av aktiebolag som avses i 1 saml

3. i aktier i utländska aktiebolag samt i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med opfionsrätt till nyteckning som har utfärdals av utländska aktiebolag.

4. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar

Fondstyrelsen får inte förvärva värdepapper enligt första stycket 3 i sådan omfattning att värdepapperens sammanlagda värde kommer all överstiga en procent av värdet av de medel som styrelsen förvaltar.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Lyddse enligt prop. 1983/84:50. Lydelse enligt prop. 1983/84: 50.

Prop. 1983/84:84 224

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1983:890) om allemanssparande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § Fondbolag får till en kapitalsparfond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

1. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt tUl nyteckning som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

2. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utbjuds till försäljning under sådana förhållanden all sannolika skäl fmns för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholms fondbörs,

3. andra svenska aktier saml andra av svenskt aktiebolag utfärdade konverfibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

4. förlagsandelsbevis i svensk ekonomisk förening,

4. bevis om rätt att teckna eUer 5. bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepap- erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1—3, per som avses i 1-4,

5. obligationer och andra skuld- 6. obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten. förbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvals enligl första stycket 2 ej inregistrerats inom etl år frän förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfälle under ettärsperioden kunnat inrymmas inom lioprocentsgränsen enligl sista stycket.

Ett fondbolag får inte lill en kapitalsparfond förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden Ett fondbolag får inte fill fonden
mot vederlag förvärva värdepapper mol vederlag förvärva värdepapper
som avses i första stycket 3 eller som avses i första stycket 3 och 4
bevis om rätt atl teckna eller erhålla eUer bevis om rätt att teckna eller
sådana värdepapper i sådan omfatt- erhålla sådana värdepapper i sådan
ning att värdet av värdepapperen omfaltning att värdet av värdepap-
och bevisen genom förvärvet kom- peren och bevisen genom förvärvet
mer att överstiga tio procent av fon- kommer att överstiga tio procent av
dens värde. Bankinspektionen kan, fondens värde. Bankinspektionen
om det finns särskilda skäl, medge kan, om del finns särskilda skäl,
alt procenttalet överskrids. EJ hel- medge alt procenttalet överskrids,
ler får ett fondbolag tiU fonden mot EJ heller fär ett fondbolag till fon-
vederlag förvärva värdepapper en- den mot vederlag förvärva värde-
ligt första stycket 5 i sådan omfalt- papper enligt första stycket 6 i så-
ning atl värdet av de värdepapper dan omfattning att värdet av de vär-
som där avses genom förvärvet depapper som där avses genom för
kommer att överstiga Qugofem pro- värvet kommer att överstiga Qugo-

Prop. 1983/84:84 226

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1956:216) omjordbrukskasserörelsen

dels att nuvarande 28 a § skall betecknas 28 b §,

dels att 29, 42 a, 45, 47, 51, 58, 62, 64, 66 och 67 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 28 a §, samt närmast före 28 a § en ny mbrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förlagsinsatser m.m.

28 a §

Bestämmelserna om förlagsinsatser i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller endast för centralkassa. Förlagsinsatser får tillskjutas med högsl så stort belopp att summan av gjorda förlagsinsatser efter tillskotlet uppgår till högst det belopp som svarar mot summan av andra då Inbetalda insatser än förlagsinsatser i centralkassan och i anslutna jordbrukskassor.

Beslämmelserna i denna lag om förlagsbevis gäller i UUämpdga delar också förlagsandelsbevis.

29 §'

I stället för bestämmelserna i 17 § lagen om ekonomiska föreningar skall gälla följande.

Av kreditkassas årsvinst, efter Av kreditkassas årsvinst, efter
avdrag för vad som åtgår till täc- avdrag för vad som åtgår till täc
kande av möjligen förefintlig förlust kände av möjligen förefintlig förlust
från föregående år, skola minst från föregående år, skall minst fem
femtio procent avsättas till reserv- tio procent avsättas till reservfond,
fond. Då reservfonden uppgår tiU Då reservfonden uppgår till belopp
belopp som motsvarar fio procent som motsvarar tio procent av kas-
av kassans utlåning vid utgången av sans utlåning vid utgången av det
del senast förflutna räkenskaps- senast förflutna räkenskapsåret,/år
året, må vidare avsättning till fon- vidare avsättning lill fonden upphö-
den upphöra. Nedgår fonden under ra. Nedgår fonden under vad sålun-
vad sålunda stadgats, skall avsätt- da stadgals, skall avsättning ånyo
ning ånyo vidtaga. vidtaga.

Senasle lydelse 1962:

Prop. 1983/84:84

Nuvarande lydelse

Till reservfonden skola alltid läggas inträdesavgifter samt vad medlem vid avgång ur kassan icke återfår av sina insatser.

Nedsättning av reservfonden må, fömtom i faU som avses i 88 § 2 mom., beslutas allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning/inne5 hava uppstått på kassans verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befinfiiga, till framtida förfogande avsatta medel.

227

Föreslagen lydelse

Till reservfonden skad allfid läggas inträdesavgifter samt vad medlem vid avgång ur kassan icke återfår av sina insatser och vad en förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats.

Nedsättning av reservfonden/år, förutom i fall som avses i 88 § 2 mom., beslutas endasl för läckande av förlust, som enligl fastställd balansräkning /lar uppstått pä kassans verksamhet i dess helhet och som icke kan ersättas av befinlliga, fill framlida förfogande avsatta medel.

Nuvarande lydelse

lemmar ej inträtt inom tre månader, och har ej pä gmnd av anmälan inom sex veckor därefter enligt 63 § i föreningsregistret blivit infört atl kassan trätt i likvidation, skall rätten, på ansökan av styrelseledamot eller medlem av kassan eller pä anmälan av tillsynsmyndigheten och efter kassans hörande förklara, att kassan skall träda i likvidation; och skall rätten förelägga kassan atl inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätlen ingiva bevis, all registrering skett enligt 63 §, vid äventyr att eljest en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

Föreslagen lydelse

lemmar ej inträtt inom tre månader, och har ej på grund av anmälan inom sex veckor därefter enligt 63 § i föreningsregistret blivit infört att kassan trätt i likvidafion, skall rätten, på ansökan av styrelseledamot, medlem av kassan eller innehavare av förlagsandel eller på anmälan av tillsynsmyndigheten och efter kassans hörande förklara, att kassan skall träda i likvidation; och skall rätten förelägga kassan att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten ge in bevis, att registrering skett enligt 63 §, vid äventyr atl eljest en eUer flera likvidatorer förordnas av rätten.

Genom rättens försorg skall ofördröjligen tUl tillsynsmyndigheten avsändas dels för registrering meddelande om beslul att kassan skaU träda i likvidation dels ock underrättelse om förordnande av likvidator med angivande av hans fuUsländiga namn och postadress.

Där efter avslutande av kreditkassas konkurs överskott ej finnes, anses kassan upplöst, då konkursen avslutades.

Finnes överskott skall likvidation verkställas och skall i avseende därpå vad eljest gäller om likvidation äga motsvarande tiUämpning, dock ej 81 § lagen om ekonomiska föreningar. Har ej inom en månad efler konkursens avslutande för registrering anmälts, all kassan trätt i likvidation, skaU rätten, på ansökan av styrelseledamot, medlem eller borgenär eller på anmälan av tillsynsmyndigheten, förklara, att kassan skall träda i likvidation. I fråga om ärendets handläggning och om beslutet skall i tillämpliga delar gälla vad i 58 § är stadgat.

Där efter avslutande av kreditkassas konkurs överskott ej finns anses kassan upplöst, då konkursen avslutades.

Om överskott//n/js skall likvidation verkställas och skall i avseende därpå vad eljest gäller om likvidation äga motsvarande tillämpning, dock ej 81 § lagen om ekonomiska föreningar. Har ej inom en månad efter konkursens avslutande för registrering anmälts, att kassan trätt i hkvidation, skall rällen, på ansökan av styrelseledamot, medlem, innehavare av förlagsandel eller borgenär eller på anmälan av tillsynsmyndigheten, förklara, att kassan skall träda i likvidation. I fråga om ärendets handläggning och om beslutet skall i tillämpliga delar gälla vad i 58 § är stadgat.

Hade kassan, i fall som avses i andra stycket, trätt i likvidation, innan dess egendom avträddes till konkurs, skall gälla vad som i 92 § lagen om ekonomiska föreningar är stadgat.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1983/84:84 231

5 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

12 kap. 7§ Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verksläUande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån lill

1. den som är gift med eller är syskon eller släkfing i rätt upp- eller nedstigande led tUl aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör.

2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eUer nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

3. Juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i första stycket gäller ej om

1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,

2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår,

3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsetl uteslutande för gäldenärens rörelse, eller

4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller Juridisk person som avses i första stycket 1—3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet ej uppgår lill en procent av aktiekapitalet i bolaget och ej heller, om bolaget ingår i koncern, till en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock, om gäldenären eller Juridisk person över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.

Akfiebolag får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller Juridisk person som avses i första stycket 1—3 skall förvärva aktier i bolaget eller annal bolag i samma koncern.

Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annal bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot penninglän i tredje stycket, om

1. lånebeloppet Jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolagel eller annat bolag i samma koncern inle överstiger etl belopp som motsvarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. låneerbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget och lånet skaU återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar samt

3. hinder mot lån inte föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket angivna förbudel mot atl lämna lån till styrelseledamot inte gälla i fräga om den som är styrelseledamot enligt bestämmel-

Lagen omtryckt 1982: 739.

Prop. 1983/84:84 232

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

serna i lagen (1976:351) om styrelserepresentaiion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån äger motsvarande fillämpning i fråga om ställande av säkerhet.

Vid tiUämpningen av denna paragraf likställes äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varil gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensami.

Som aktieinnehav eller aktieför- Som aktieinnehav eller akfieför
värv enligt bestämmelserna i denna värv enligt beslämmelserna i denna
paragraf räknas inte innehav eller paragraf räknas inte innehav eller
förvärv av andelar i en aktiefond förvärv av andelar i en aktiefond
eller i en aktiesparfond som inte är eller i en aktiesparfond eller kapi-
förelagsanknuten. talsparfond som inle är företagsan
knuten.

Denna lag träder i kraft den I april 1984.

Prop. 1983/84:84 233

Innehåll Sid.

Propositionen .................................. ........................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 1

Lagförslag ........................................................................ 3

1 Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar .... 3

2 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) ... 16

3 Lag om ändring i lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden 25

4 Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande 26

5 Lagom ändringi lagen (1956:216) omjordbrukskasserörelsen ... 28

6 Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) .......... 33

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1983-12-15 35

Bilaga 1 Industridepartementet ..................................... ... 43

1 Inledning ...................................................................... 43

2 Föredragandens överväganden ................................... ... 44

2.1 Allmän motivering till förslaget till lag om ändring i lagen

(1951: 308) om ekonomiska föreningar .................. 44

2.2 Upprättat lagförslag ................................................ ... 49

2.3 Specialmotivering ................................................... 49

2.4 Kooperativ utveckling ............................ '............... 57

3 Hemställan .................................................................. ... 68

Bilaga l.l Sammanfattning av direktiv, utredning och förslag ... 69

Bilaga 1.2 Sammanställning av remissyttranden m.m.... 90

Bilaga 1.3 Det remitterade lagförslaget ..................... 126

BUaga 1.4 Utdrag av lagrådets protokoll den 2 december 1983 ... 139

BUaga 1.5 Propositionens lagförslag .......................... . 150

Bilaga 2 Finansdepartementet ................................ 163

1 Inledning ....................................................................... 163

2 Den skattemässiga behandlingen ............................... 164

2.1 Avdrag för utdelad vinst ........................................... 164

2.1.1 Nuvarande regler för beskattning av ekonomiska föreningar 164

2.1.2 Allmänna utgångspunkter för en lindring i dubbelbeskattningen 168

2.1.3 Utdelningsavdragels närmare utformning ........ . 173

2.2 Tillämpligt inkomstslag för ränta och utdelning ...... . 180

2.3 Ekonomiska konsekvenser ..................................... 183

2.4 Övergångsbeslämmelser ......................................... 183

3 AP-medel som riskbärande kapital i kooperationen .... . 185

4 Riskkapital till kooperationen genom allemanssparandet 188

5 Förlagsinsatser i Jordbmkets kreditkassor .................. 191

6 Upprättade lagförslag .................................................. 191

7 Specialmotivering ........................................................ 192

7.1 Förslaget lill lag om ändring i kommunalskallelagen (1928: 370) 192

7.2 Förslagel till lag om ändring i lagen (1983:000) med reglemente

för allmänna pensionsfonden .................................. . 196

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande 196

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:216) omjordbrukskasserörelsen 196

7.5 Förslagel till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385) .. 198

8 Hemställan .................................................................. . 198