Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

OMTRYCK

Ändringar: huvudsakligen   i   lagförslag   1,   avsnitt   3.5  och   hemställan fr.o.m. moment 13.

Prop. 1983/84: 62

Regeringens proposition

1983/84:62

om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för investeringar inom energiområdet;

beslutad den 27 oktober 1983.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoli.

På regeringens vägnar OLOF PALME

BIRGITTA DAHL

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till fortsatt stöd för ålgärder för atl ersätta olja, m.m. för perioden den 1 januari 1984-30 juni 1987. Vidare föreslås etl konjunkturanpassat investeringsprogram inom energiområdet under är 1984.

Stödet för oljeersättande åtgärder föreslås utgå i form av bidrag, kredit­garantier och .villkorliga bidrag. Stöd kan lämnas lill användare av anlägg­ningar. Stöd bör vidare kunna utgå oberoende av vem som utför åtgärden, dvs. bl.a. lill näringslivet, statliga och kommunala myndigheter eller bo­lag. Även tillverkare bör kunna ges stöd i vissa fall. Bidrag bör kunna lämnas till prototyp- och demonstralionsanlåggningar (PoD-anläggningar) och för högst tvä anläggningar som tillämpar nyligen demonstrerad teknik m. m. Länegarantier och i vissa fall villkorliga bidrag kan lämnas till PoD-anläggningar, fullskaleanläggningar med betydande kommersiella risker, speciella investeringar i fullskaleanläggningar med mättliga kommersiella risker och till stora spillvärmeprojeki.

Stödet i 1984 års investeringsprogram föreslås utgå i form av bidrag. Bidrag kan lämnas för större eldningsanläggningar för inhemskt bränsle, vissa värmepumpsanläggningar, elpannor i särskilda fall, små vattenkraft­verk samt för terminaler för separering av skogsråvara. Därtill införs ett särskilt anslutningsbidrag för tillkommande fjärrvärmeanslulningar.

Medelsbehovet för stöd för oljeersättande åtgärder under liden den 1    Riksdagen 1983/84. 1 samt. Nr 62


 


Prop. 1983/84:62                                                                    2

1 januari 1984 t.o.m. 30 juni 1987 beräknas uppgå till totalt 735 milj. kr. och för stöd lill investeringar inom energiområdet under år 1984 totalt lill 450 milj. kr., varav 100 milj. kr. som utnyttjas av befintliga anslag inom bostadsdepartementets huvudtitel.

För att finansiera fortsatt energiforskning och fortsatta ålgärder för att ersätta olja, m. m. och det konjunkturanpassade investeringsprogrammet föreslås dels en höjning av den särskilda avgiften för oljeprodukter, dels att avgiften omfattar även bensin och vad gäller forskning också kol. Vidare föreslås att en särskild avgift för energiforskning införs för elektrisk kraft från kärnkraftverk. Förändringarna av avgifterna bör genomföras från den 1 januari 1984.


 


Prop. 1983/84:62                                                                 3

1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild avgift för

oljeprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter', som enligl lag (1977:941) gäller till utgången av år 1984 dels att lagen skall äga giltighet efter utgången av år 1984, dels att rubriken lill lagen samt  I och 2 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om särskild avgift för oljeprodukter och kol

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


Särskild avgift erlägges i den mån skatteplikt föreligger enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt enligt denna lag för motorbrännol-ja, eldningsolja och bunkerolfa med etthundraålta kronor per kubik­meter.


Särskild avgift erlägges, i den mån skatteplikt föreligger enligl la­gen (1957:262) om allmän energi­skatt, enligl denna lag för

/. bensin, dock inte motoralko­holer, med sex öre per liter,

2.    motorbrännolja och eldnings­olja med etthundraarton kronor per kubikmeter,

3.    kolbränslen med tio kronor per ton.


2S'


Lagen (1957:262) om allmän energiskalt äger i övrigt motsvaran­de tillämpning på avgift enligt den­na lag, / deklaration som avses i 23 § 1 mom. nämnda lag får dock i fråga om särskild avgift 1 stället för vad som föreskrivs i 24 § i lagen avdrag göras för bränsle som

1.   1 avglftsbelagl skick förvär­vals för ålerförsäljning eller för­brukning i egen rörelse,

2.   återtagits i samband med återgång av köp,

3.   förbrukats eller försålts för fartygs drift i utrikes trafik.

4.   av den avgiftspliktige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än all förbrukas där.


Lagen (1957:262) om allmän energiskatt äger i övrigt motsvaran­de tillämpning på avgift enligt den­na lag.


' Senaste lydelse av lagens rubrik 1982:451. - Senasle lydelse 1983:119.  Senaste lydelse 1982:451.


 


Prop. 1983/84:62

5.   avgiftspliktig förbrukat eller försålt för förbrukning för annat ändamål än energialstring,

6.   avglfisplikilg förbrukat för framställning av avgift spllkilgt bränsle,

7.   försålts med förlust för den avgiftspliktige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984,


 


Prop. 19,83/84:62                                                                5

2    Förslag till

Lag om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk

Härigenom föreslås följande

1   S Avgift skall erläggas till staten enligt denna lag för elektrisk kraft som inom landel framställs i ett kärnkraftverk,

2   S   Riksskalteverkel är avgiftsmyndighet,

Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskallning tilläm­pas på avgift enligt denna lag,

3   S Den som har tillstånd att inneha och driva kämkraftsreaklorer (reak­torinnehavaren) skall erlägga avgiften och vara registrerad hos riksskatle­verket,

4   S Skyldighet att erlägga avgift enligl denna lag inträder när den elek­triska kraften levereras frän kärnkraftverket,

5   §   Avgiften ulgår med 0,2 öre per kilowattimme,

6   S Den som är avgiftsskyldig skall lämna deklaration till riksskattever­ket för varje kalendermånad. Deklarationen skall ha kommit in till riks­skatteverket senast den 25 i månaden efler den månad som deklarationen avser.

Denna lag tråder i kraft den I januari 1984, Den första redovisningsperi­oden skall vara januari-mars 1984,


 


Prop. 1983/84:62

3    Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)


Härigenom föreskrivs att angivna lydelse.

Nuvarande lydelse


skaltebroltslagen (1971:69) skall ha nedan

Föreslagen lydelse


I §'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1, lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rälligheter, förordningen (1927:321) om skatt vid ulskiftning av aktiebo­lags tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjö-mansskan, lagen (1982:1194) om hyreshusavgift, lagen (1983:219) om till­fällig vinslskatl.


2, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om all­män energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskatlela­gen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972: 266) om skatt på annonser och re­klam, lagen (1972: 820) om skatt pä spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, väg-trafikskaUelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt pä motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt pä vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspe­lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:000) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.


2. lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om all­män energiskall, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskatlela­gen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972: 266) om skatt pä annonser och re­klam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, väg­lrafikskaltelagen (1973:601). lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrot­ningslagen (1975:343). lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kas­settband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skall pä viss elek­trisk kraft, lagen (1983:000) om skatt på omsättning av vissa värde­papper, lagen (1983:000) om sär­skild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk.


Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84: 48 föreslagna lydelsen.


 


Prop. 1983/84:62                                                                    7

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande reslavgift, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984,


 


Prop. 1983/84:62

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte­fordringar m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 S lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m, m. skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


IS'


Föreslagen lydelse


Förmänsrätt enligt 11 S förmänsrättslagen (1970:979) följer med fordran på

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskall, stäm­pelskatlelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackning­ar, lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), la­gen (1977: 306) om dryckesskatt, la­gen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt pä vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kas­settband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elek­trisk kraft, lagen (1983:000) om skatt pä omsättning av vissa värde­papper samt lag (1983:000) om sär­skild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk,

1.    skatt och avgift, som anges i I S första stycket uppbördslagen (1953:272), saml skaft enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624) och lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,

2.    skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3.    skatt eller avgift enligl lagen (1928: 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stäm-pelskauelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt pä spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackning­ar, lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrot­ningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt pä vissa resor, lagen (1982:691) om skatt pä vissa kas­settband, lagen (1982:1200) om skatt pä videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt pä viss elek­trisk kraft samt lagen (1983:000) om skatt pä omsättning av vissa värdepapper.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1983/84:48 föreslagna lydelsen.


 


Prop. 1983/84:62                                                                    9

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4.    skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) samt lagen (1976: 339) om saluvagnsskall,

5.    tull och särskild avgift enligt 39 S tullagen (1973:670) saml avgift enligt lagen (1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6.    avgift enligt lagen (1967; 340) om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område,

7.    avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förmånsrätten omfattar ej reslavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller belala fordringen och ej heller skalle- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   10

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET
                    PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-27

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, An­dersson, Rainer. Boström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg.

Föredragande: statsrådet Dahl.

Proposition om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m.m. samt för investeringar inom energiområdet

1    Inledning

Riksdagen beslutade i december 1980 om stöd för åtgärder för atl ersätta olja, m.m. (prop. 1980/81:49, NU 19, rskr 100). Beslutet innebar bl.a. atl en särskild fond, oljeersättningsfonden (OEF), skulle inrättas. OEF;s verksamhet regleras i förordningen (1980: 1085) om statligt stöd för åtgär­der för att ersätta olja, m.m. Förordningen ändrades den 30 juni 1981 (1981:595). Fonden finansieras med en särskild avgift för oljeprodukter, f. n. 50 kr. per kubikmeter för motorbrännolja, eldningsolja och bunker­olja.

För att ha hand om stödet tillkallades delegationen (I 1980:08) för upprättande av en oljeersättningsfond, benämnd oljeersättningsfonden. Dess verksamhel överfördes den 1 juli 1983 till statens energiverk i sam­band med att verket påbörjade sin verksamhet (prop. 1982/83: 100, bil. 14, NU 26, rskr 193).

1 enlighet med riktlinjerna i propositionen 1980/81:49 gav den dåvarande regeringen den 24 juni 1982 oljeersättningsdelegationen (1 1979:01) OED i uppdrag atl utvärdera stödet lill åtgärder för att ersätta olja, m. m.

OED överiämnade i maj 1983 betänkandet (Dsl 1983:4) Statligt slöd till oljeersältning, utvärdering av oljeersättningsfondens insatser och förslag till fortsatt verksamhet. Ett sammandrag av belänkandet och en samman­ställning av remissyttrandena bör bifogas till protokollet i delta ärende som bilaga 1.

Riksdagen beslutade i december 1982 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83: 50 bil. 6, NU 18, rskr 111). För energiområ­det infördes i detta sammanhang under år 1983 bl.a. ett särskilt stöd lill


 


Prop. 1983/84:62                                                                   11

lorveldade förbränningsanläggningar och stöd till investeringar i distribu­tionsanläggningar för fjärrvärme. Dessutom anvisades medel för ålgärder i samband med upphandling inom energiområdet.

För att ha hand om stödet till distributionsanljiggningar för fjärrvärme och för åtgärderna i samband med upphandling inom energiområdet tillkal­lades delegationen (1 1982:07) för upphandling inom energiområdet. Dele­gationen har antagit namnet energiupphandlingsdelegalionen (EUD). 1 en­lighel med EUD:s direktiv (Dir 1982: 91) har EUD i okiober 1983 överiäm­nal rapporten (Dsl 1983:24) Slalligl stöd till energiupphandling, utvärde­ring och underlag till handlingsprogram. EUD:s skrivelse med förslag lill åtgärder som inleder rapporten bör fogas lill protokollet i delta ärende som bilaga 2.

Riksdagen har våren 1983 beslutat om ålgärder för all bl.a. öka använd­ningen av inhemska bränslen i Norrbottens län (prop. 1982/83: 120 bil. 6, NU 38, rskr 306). I dessa ålgärder ingick också insatser för alt öka upphandlingen av energiutrustning från Norrbottens län.

För byggnadsknutna energilillförselåtgärder finns etl särskilt stöd. Med tillförselålgärder avses konvertering till nya och förnybara energikällor, elvärme, anslutning lill fjärrvärme och nalurgas. Gällande regler för stödet är samlade i energilåneförordningen (1981:589) och bostadsfinansierings­förordningen (1974:946). Senast statens stöd lill byggnadsanknutna tillför-selålgär'der ändrades väsentligt var i samband med riksdagens beslul med anledning av regeringens proposition med riktlinjer för energisparverksam­heten i byggnader (prop. 1980/81: 133, CU 37, rskr 384).

Jag tar i det följande först upp frågan om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja. Jag tar därefter upp frågan om ålgärder för alt stimulera energiinvesieringar under år 1984. samt lämnar förslag lill ålgärder för samordnad upphandling, m. m. Förslag lämnas om höjning på den särskil­da avgiften för oljeprodukter, samt om en ny avgift för bensin, kol och elektrisk kraft frän kärnkraftverk.

Förslagen har utarbetats i samråd med cheferna för finans-, jordbruks-och bostadsdepartementen.

2    Föredragandens överväganden

En huvuduppgift för energipolitiken är enligt riksdagens beslut våren 1981 (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr 381) att kraftigt minska beroen­det av olja. Dessutom skall en effektiv hushållning med energi främjas och miljön värnas. De energipolitiska riktlinjerna syftar vidare lill att skapa förutsättningar för en avveckling av kärnkraften till år 2010. Riksdagens riktlinjer innebär alt oljans andel av energilillförseln skall minska från ca 55 %f. n. till ca 40% är 1990.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   12

Ar 1972 kostade oljeimporten landel netto 3 miljarder kronor. År 1982 hade nettokostnaden för oljeimporten ökat till 32 miljarder kronor.

Sedan oljekrisen under åren 1973 och 1974 har en rad åtgärder vidtagits från statens sida för att minska användningen av energi och ersätta olja med andra energislag. Stödet för åtgärder för atl ersätta olja, m.m, som infördes är 1981, det stöd som lämnas inom bostadslångivningens ram och det investeringsprogram som riksdagen antog hösten 1982 har varit väsent­liga åtgärder i oljeersältningspolitiken.

De nämnda åtgärderna har tillsammans med en rad andra initiativ verk­samt bidragit till att bromsa ökningen i energianvändningen och att ersätta olja med andra bränslen,

1 piopositionen (1983/84: 28) om beskattningen av energi har jag tidigare utvecklat motiven för fortsatta åtgärder för att minska oljeförbrukningen genom att ersätta olja med andra bränslen eller genom energihushållning. Jag konstaterade därvid att en offensiv energipolitik i enlighet med 1981 års energipolitiska beslut är ett led i kampen mot landets ekonomiska och industriella kris. Jag framhöll vidare atl genom en effektiv energihus­hållning och investeringar i ny energiteknik, användning av fasta bränslen och produktion av inhemska bränslen bryts oljeberoendet samtidigt som nya arbetstillfällen skapas. Vidare pekade jag på att en betydande del av dessa arbetstillfällen tillkommer i de delar av landet som har de största sysselsättningsproblemen. Därtill kommer en förbättrad bytesbalans och att en väsentlig grund läggs för en långsiktig utveckling mot en ökad industriproduktion och därmed ökad sysselsättning inom landet. Svensk industri får därigenom elt kunnande och produktionsresurser som kan lägga grunden till framgångar på exportmarknaden i takt med atl andra länder förnyar sina energisystem.

För förnyelse av energisystemet erfordras en aktiv energipolitik där samhället utnyttjar olika styrmedel av ekonomisk, administrativ eller in­formativ karaktär, 1 propositionen om beskattningen av energi redovisade jag användningen av dessa styrmedel. Jag konstaterade att de ekonomiska styrmedlen bör användas i första hand eftersom de bygger pä ett decentra­liserat beslutsfattande, 1 den nämnda propositionen utvecklades hur ett av dessa ekonomiska styrmedel, nämligen energibeskattningen, bör användas aktivt under den period omställningen av vårt energisystem pågår. Jag vill nu ta upp utformningen av de ekonomiska stimulanser som bör finnas att påskynda omställningen till ett tryggare och mer differentierat energisy­stem.

De statliga insatserna inom ramen för stödet för åtgärder för att ersätta olja, m,m, det statliga energiforskningsprogrammel (prop, 1980/81:90 bil, I, NU 60, rskr 381) avseende energitillförsel, energiupphandlingsdelega-tionens verksamhel och det nuvarande stödet till bostadsanknutna tillför­selsystem har ett nära inbördes samband. Samordningen mellan olika statliga insatser är emellertid enligt min mening f, n, inte helt tillfredsstäl-


 


Prop. 1983/84:62                                                                   13

lande. Stöd till liknande typer av åtgärder, l.ex. värmepumpar och fast-bränsleeldade pannor kan lämnas inom flera stödsystem och av flera olika myndigheter och med olika villkor. Avgränsningarna mellan de olika stöd­formerna är också oklara i vissa avseenden.

Jag anser att det är angeläget att förenkla stödsystemen såväl avseende stödberätligade åtgärder, stödformer som myndighetsansvar. 1 det föl­jande föreslår jag därför en ökad samordning från den 1 januari 1984 mellan de nämnda verksamheterna, utom den verksamheten som rör energiforsk­ningsprogrammet. Statens energiverk bör ges ett ansvar för att denna samordning kommer till stånd. Den huvudsakliga inriktningen somjag i det följande förordar i fråga om stödet för åtgärder för att ersätta olja, m, m. bör enligt min mening i allt väsentligt vara tillämplig för andra myndighe­ters stödgivning i den män den rör energilillförselåtgärder.

Stödet för ålgärder för alt ersätta olja, som tidigare administrerades av oljeersällningsfonden och nu av statens energiverk, bör vata selektivt till sin karaktär i den meningen att det bör syfta lill att kommersialisera sådan teknik som snabbi kan minska oljeberoendet. Vidare bör det vara problem-orienterat och inriktat mot åtgärder genom vilka särskilt god oljeersåtl-ningseffekt kan förväntas. Stöd bör lämnas endast till investeringar som efter stöd bedöms lönsamma av den anslagsbeviljande myndigheten. Stö­det bör inriktas pä ett systemtänkande och lämnas sä atl hänsyn tas till vilka effekter för svensk industriell produktion stödinsatserna får. Stödet bör förenklas och effektiviseras. För atl förbättra överblicken bör stödet tas upp på ett anslag över sladsbudgeten. Avgiften pä olja bör emellertid liksom hittills tas ut och verksamheten ges en molsvarande avgiftstäckning via oljeersättningsfonden. Programmet bör vara flerårigt. Insatserna inom programmet bör dock successivt minska i takt med det totala oljeersätt-ningsprogrammets fullföljande.

För år 1984 bör gälla etl särskilt Investeringsprogram för energiinveste­ringar i oljeersättande åtgärder. Det fullföljer det tidigare investeringspro­grammet för år 1983 och bör nu utsträckas till atl omfatta även sådana byggnadsanknutna investeringar i bostadshus som f. n. stöds inom ramen för bosladslängivningen. Systemet bör vara generellt till sin karaktär i den meningen att alla investeringar som är stödberätligade i princip skall fä bidrag på samma villkor i män av tillgång på medel. Reglerna bör vara enkla och handläggningen decentraliseras sä långt möjligt. Stödet får ses mol bakgrund av energipolitiska, konjunkiurpolitiska och sysselsättnings-politiska aspekter. Kapacitetsutnytljandet inom anläggningsverksamheten och energiulrustningsindustrin bedöms under år 1984 vara sådant att stöd är motiverat. Programmet bör tas upp på anslag över statsbudgeten men motsvaras av avgifter på energislag bortsett från vissa medel sorri anvisas över bosladsdepariementets huvudtitel. Detta innebär att en viss del av investeringsprogrammet är skatlefinansierai vilkel är motiverat av syssel­sättningsläget år 1984, Av energipoliliska skäl anser jag att stödet bör


 


Prop. 1983/84:62                                                                   14

inriktas mot att i första hand gynna introduktionen av inhemska bränslen och värmepumpar, 1 princip bör stödsystemet vara neutralt till valet av distributionssystem för energi. Stödet får därmed en inriktning som över­ensstämmer med förslagel till riktlinjer för energibeskattningen i proposi­tionen om beskattning av energi där regeringen har föreslagit att inhemska bränslen befrias från mervärdeskatt och förmänsbeskaltning.

Jag vill i detta sammanhang också redovisa vilka åtgärder jag anser bör vidtas med anledning av EUD:s rapport när det gäller investeringspro­grammet för är 1983, vissa siörre energiprojekt och åtgärder för samordnad upphandling m, m.

3    Förslag till riksdagen

3.1 Stöd för åtgärder för att ersätta olja, m.m. för tiden den 1 januari 1984-30 juni 1987

3.1.1 Inriktning och omfattning av stödet

Mitt förslag: Stödet bör inriktas på projekt som leder till snabb oljeersättning. Detta kan ske genom stöd bl.a. till projekt som avser samordnad utveckling av de olika leden i bränslekedjan från utvinning till förbränning. Tyngdpunkten i stödet bör förskjutas mot de senare leden i den tekniska utvecklingskedjan dvs. till slutanvändaren. Stödet till anläggningar steget efler prototyp- och demonslrationsanläggningar bör utvidgas. Det är angeläget att stödgivningen utgårfrän en samman­hållen syn på energisystemet.

Ulredningen: Det grundläggande syftel med del statliga stödet för åtgär­der för atl ersätta olja, m.m. bör enligt OED vara att påskynda den förändring av energiförsörjningen som är föranledd av de ökade oljepri­serna och en förutsedd framtida knapphet på olja. Förändringen innebär enligt OED att olja ersätts med andra bränslen och med energiformer som är eller förväntas bli mer ekonomiska och tillgängliga samt alt utlands­beroendet minskar.

Med hänsyn till eriärenheterna från de hittillsvarande statliga insatserna anser OED, att de statliga insatserna i högre grad bör inriktas pä projekt som leder till direkt oljeersättning. Detta kan enligt OED ske genom stöd till projekt som avser samordnad utveckling av de olika leden i t, ex, bränslekedjan dvs, från utvinning till förbränning. Dessutom bör enligt OED tyngdpunkten i stödet förskjutas mot de senare leden i den tekniska utvecklingskedjan, OED föreslår därför ett utökat stöd lill fullskaleanlägg­ningar som kommer steget efter prototyp- och demonstrationsstadiet.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   15

OED tar i sin rapport inle upp frågan om stöd till små vattenkraftverk,

OED föreslär vidare att stödet inriktas på att ersätta olja med inhemska bränslen i både större och mindre värmeanläggningar. OED förordar där­vid atl stödet utvidgas till att omfatta även mindre pannor såsom gruppcen­traler. OED anser att del är angeläget att byggandet av fastbränsleeldade gruppcentraler kommer i gång så alt man får ökad kunskap om bl.a. tekniska och ekonomiska förutsättningar. Stödets syfte är därmed enligt OED alt bidra till och påskynda kommersialisering av teknik för småskalig eldning som är ekonomiskt och miljömässigt acceptabel.

Remissinslanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig bakom OED:s förslag till inriktning av stödet.

RRV anser alt det är viktigt att stödverksamheten bygger på ett genom­arbetat systemtänkande. Ett systemsynsätt menar RRV torde leda lill atl verksamheten inriktas på att stödja uppbyggandet av fungerande bränsle­marknader i stället för det nuvarande stödet lill enskilda anläggningar. Statens vattenfallsverk, bostadsstyrelsen, skogsstyrelsen och länsstyrel­serna 1 Östergötlands, Norrbottens och Uppsala län framför liknande synpunkler.

När det gäller vattenkraftfrägorna anser LRF atl det är angeläget att anläggandet av små vattenkraftverk stimuleras framför allt i glesbygd och Norrlands inland där så kan ske utan alt naturområden påverkas negativt i alltför hög grad. Svenska Kraftverksföreningen framhåller att detta stödbe­hov bör övervägas vid den fortsatta behandlingen av stödet från oljeersätt­ningsfonden.

Skäl för mitt förslag: Det primära syftet med nuvarande stödet för åtgärder för att ersätta olja är alt stimulera introduktion och kommersiali­sering av åtgärder som snabbt kan ersätta olja eller spara energi. Stödet är därför inriktat på investeringar i teknik som kommer atl fä betydelse för alt minska oljeberoendet fram till är 1990 och de närmaste åren därefter. Teknik som befinner sig i ett så tidigt utvecklingsskede att detta krav inte uppfylls kan inte stödjas inom ramen för nuvarande regler. Delta markerar avgränsningen mot det statliga energiforskningsprogrammet.

För egen del anser jag alt denna avgränsning bör gälla även i fortsätt­ningen. Projekt som innehåller betydande inslag av forskning eller tekniskt utvecklingsarbete bör således inle stödjas inom ramen för det nu aktuella stödsystemet. En nära samverkan mellan de olika stödsystemen är emel­lertid viktig för atl bl.a. undvika låsningar och hinder i det tekniska utvecklingsarbetet, inte minst vid uppförande av PoD-anläggningar. Jag vill i detta sammanhang nämna att jag har för avsikt att senare under detta riksmöte återkomma till riksdagen med förslag avseende energiforskning­en efter utgången av pågående treårsprogram.

Stödet för åtgäi"der för all ersätta olja omfattar f. n. dels anläggningar för omvandling och distribution av energi, dels anläggningar och utrustning för utvinning, bearbetning och hantering av olika energislag, inkl. investering-


 


Prop. 1983/84:62                                                                   16

ar i infrastruktur samt i vissa fall också användning av energi. Stöd kan nu ges till teknik som grundas pä solenergi, torv, flis, biomassa och kol samt teknik för framställning av syntetiska bränslen. Även större värmepumpar och syslem för energilagring samt vissa miljöskyddsåtgärder kan stödjas. Till detta kommer teknik som gör det möjligt att på annat sätt spara energi. De ålgärder inom detta område som kan stödjas år framför allt av demon­strationskaraktär.

För egen del finner jag atl den nuvarande inriktningen i princip bör gälla även för nästa period. Följande förändringar bör dock genomföras.

Enligt min mening bör del statliga stödet för åtgärder för atl ersätta olja i första hand inriktas pä att stimulera ersättning av olja med inhemska energikällor. Det innebår att stödet i betydande utsträckning bör inriktas på ålgärder som gör det möjligt alt ersätta oljeeldade anläggningar med inhemska bränslen.

De anläggningar som bör prioriteras när slöd lämnas är sädana som utnyttjar l.ex. torv, skogsbränsle, halm, sol eller spillvärme. Med hänsyn till risken att statligt slöd till anläggningar eldade med skogsbränslen kan snedvrida konkurrensen om skogsråvara i förhållande lill skogsindustrin, bör stöd till anläggningar som utnyttjar skogsråvara bara ges när det är uppenbart att det inte uppslår konflikter gentemot konkurrerande rå-varuintressen.

Det är vidare angeläget atl stöd lämnas till projekl som avser samordnad utveckling av de olika leden i l.ex. bränslekedjan frän utvinning till för­bränning. För inhemska bränslen och energiformer skapas härigenom en naturlig marknad saml incitament att utvinna och förädla bränslena och att utveckla nya produktionsmetoder och nya produkter. Härigenom stimule­ras även den tekniska utvecklingen. Av betydelse i sammanhangel är tillkomsten av regionala bränslebolag. Härvid bör givetvis de lokala och regionala förutsättningarna beaktas.

Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om stöd till vissa miljöskydds­åtgärder i koleldade anläggningar. Stöd till anordningar för all minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol, infördes den 1 juli 1983. Bidrag med upp till 75% av investeringskostnaden kan lämnas lill sådana anord­ningar. Jag förordar atl för investeringar för miljöskyddsåtgärder i kol­eldade anläggningar bör stödet i stället utgå i enlighet med det nuvarande kolmiljöslödet. Slöd bör alltså inle lämnas genom det nu aktuella stödsy­stemet.

Del nuvarande läget vad gäller elproduklionskapacitet innebär all den mar-ginella produktionskostnaden i elsystemet är låg, räknat per energien­het, vilkel medfört alt priset pä el är lågt, jämfört med priset pä oljepro­dukter. Delta förhällande förväntas bestå under fler-a år framöver. Rå­dande priser på elenergi är därigenom tillräckligt låga för att ge goda incitament för en konvertering från olja till el. Mol den bakgrunden finns del inte motiv för staten atl generellt ge ekonomiskt stöd till ersättning av


 


Prop. 1983/84:62                                                                   17

olja med el. Elvärme, dvs. elpannor, elpalroner, elkasselter och direktver-kande elradiatorer, bör alltså inte stödjas inom del nu aktuella stödsyste­met eller genom andra stödsystem. Undanlag bör emellertid kunna göras för värmepumpar. Jag återkommer till elvärme i flerbostadshus och grupp­centraler i samband med investeringsprogrammet.

Till små vattenkraftverk kan f.n. lämnas lån med villkorlig återbelal-ningsskyldighet. Vattenkraftberedningen (I 1982: 6) framhåller i sitt betän­kande (SOU 1983:49) Vattenkraft att de s.k. minikraftverken represen­terar en relativt beiydande potential men att särskilda åtgärder krävs för utbyggnad. Jag avser att inom kort föreslå regeringen atl ge statens energi­verk i uppdrag att utreda vissa frågor i anslutning till vattenkraftsbered­ningens förslag. Bl. a. bör energiverket få i uppdrag att belysa utbyggnads­möjligheterna för små vattenkraftverk. Jag räknar med att senare under detta riksmöte återkomma till frågan om små vattenkraftverk i samband med överväganden med anledning av vattenkraftberedningens belänkan­de, remissyttrandena över detta och energiverkets redovisning av sitt uppdrag. I avvaktan på detta ytterligare underiag anser jag atl slöd till små vattenkraftverk bör lämnas enligt de regler som f. n. gäller enligt oljeersät­tande åtgärder. För år 1984 bör dock bidrag kunna lämnas lill dessa anläggningar. Jag återkommer till detta i det följande.

Jag anser det är angeläget atl en ökad oljeersältning kommer till stånd inom industriella eller offentliga verksamheter och inom verksamheter som eljest har allmänt intresse. Jag vill också betona viklen av en intensi­fierad oljeersättning inom transportsektorn. Jag bedömer atl insatserna för att öka oljeersättningen inom denna sektor successivt behöver ökas.

När det gäller för vilken tidsperiod det nya stödet skall gälla vill jag anföra följande. Det nuvarande stödsystemet fastlades för en lidsperiod av tre år. Det förefaller för mig vara en välavvägd tidsperiod även för det nu aktuella stödet. Det är emellertid angeläget alt verksamheten tidsmässigl kan samordnas med de statliga energiforskningsinsatserna. Med hänsyn lill att de kommande statliga åtgärderna vad gäller energiforskning kan bedö­mas avse tiden fram till utgången av budgelårel 1986/87 bör stödet lill oljeersättande ålgärder omfatta perioden den 1 januari 1984-30 juni 1987. Statens energiverk bör ha myndighetsansvaret för stödet för oljeersättande åtgärder, m. m. Stödet bör utvärderas under är 1986.

2    Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr 62


 


Prop. 1983/84:62

3.1.2 Utformning av stödet för åtgärder för att ersätta olja, m. in.

Mitt förslag: Övergång till lånegarantier, direkta bidrag och villkor­liga bidrag.

Utredningen: OED föreslår att den nuvarande stödformen lån utan särskild säkerhet ersätts med lånegarantier som lämnas mot säkerhet i s. k. flytande överhypotek. Genom ett sådant system tråder stödgivaren in som borgensman för lån som tas i stödmottagarens normala bank.

Staten är i dag med och delar risker i projekt genom att lämna lån med villkorlig ålerbetalningsskyldighet. OED anser att denna riskdelning i stäl­let bör ske i form av villkorliga bidrag. Detta innebär att staten i efterhand kan lämna ekonomiska bidrag till kostnader för genomförandet av en oljeersättande åtgärd om resultatet av åtgärden är sådant att en eftergift av elt villkoriigt lån hade varil motiverad.

För projekl med enbart villkoriiga bidrag bör enligt OED ett syslem övervägas där den som mottager stöd erlägger någon form av avgift, beräknad på det utestående garantibeloppet. En kombination av villkoriiga bidrag och lånegarantier skulle i detta sammanhang i stort setl motsvara de nuvarande villkoriiga lånens funktioner.

Den möjlighel som finns i det nuvarande systemet att lämna räntebe­frielse bör enligt OED ses som en form av bidrag och bör ersättas med ett direkt bidrag. På liknande sätt kan anstånd med alt erlägga räntor eller amorteringar betraktas som en förhöjd långivning och torde kunna ersättas genom att ett höjt lånegarantibelopp beviljas i det enskilda fallet så att motsvarande stöd erhålles.

Remissinslanserna: Praktiskt taget samtliga remissinslanser som har kommenterat förslagel till ny stödutformning tillstyrker förslagel att de nuvarande stödformerna ersätts med direkta bidrag, villkoriiga bidrag och lånegarantier.

Sialens energiverk föreslår atl del statliga stödet som rör energitillförsel samlas i två program, oljeersätlningsstöd och stöd till energileknisk ut­veckling i näringslivel. Vad gäller oljeersättningsstödet anser energiverket alt den omläggning från lån lill bidrag som OED förordar är välmotiverad. Den huvudsakliga stödformen bör utgöras av direkta investeringsbidrag kompletterade med kreditgarantier för vissa typer av anläggningar. Bidra­get bör kunna uppgå till 25% av kostnaderna vid nyinvesteringar i oljeer­sättande åtgärder.

Energiverket finner OED:s förslag om villkorliga bidrag värt att pröva. Denna stödform bör dock betraktas som en försöksform tills vidare. Ener­giverket anser alt slöd till uppförande av PoD-anläggningar i princip bör kunna lämnas enligl nuvarande regler.

RRV tillstyrker förslaget att län ersätts med lånegarantier. RRV under­stryker dock alt ett system med villkoriiga bidrag kan ge upphov till


 


Prop. 1983/84:62                                                                   19

omfattande och kostsamma prövningar när bidrag skall utbetalas. Vill­koren för utbetalning av de villkorliga bidragen bör övervägas noga.

Även fullmäktige i riksbanken tillstyrker förslagel alt i ökad utsträckning använda bidrag i stället för olika former av mjuka lån. Riksbanksfullmäk­tige anser emellertid atl andra lösningar än garanlilån bör sökas. Garanti-lån är bl, a, mera administrativt betungande än vanliga lån och kräver en noggrann uppföljning av hur garanliålagaren fullgör sina åtaganden under hela den tid som garantin är utestående. Energiforskningsnämnden anser att låneformen måste finnas kvar, då det annars finns en risk alt energipoli-tiskt viktiga PoD-projekt inte blir av om inte lån kan erhållas på den allmänna kreditmarknaden. Sveriges Industriförbund år ulomordenlligl tveksam lill fortsatt bidragsverksamhet förutom bidrag till s,k, PoD-an­läggningar,

Skäl för mitt förslag: Stöd för ålgärder för att ersälta olja. m. m. kan f. n. lämnas i form av bidrag, lån eller ränlebefrielse. Dessulom kan anstånd beviljas för betalning av räntor eller amorteringar under högst fem år. Lån kan i vissa fall efterges hell eller delvis om den vidtagna åtgärden varken har gett eller kan väntas ge ekonomiskt utbyte av mer ån begränsad omfattning.

Jag delar OED:s och flertalet remissinstansers uppfattning att den nuva­rande utformningen av stödet bör ersättas med etl syslem med bidrag, länegarantier och villkoriiga bidrag.

Del bör liksom tidigare vara möjligt atl lämna bidrag till projekt som innehåller stora tekniska risker. I det följande lar jag upp frågan om atl under särskilda omständigheter vidga bidraget till atl avse även projekt med betydande kommersiella risker. Det är emellertid väsentligl att stöd för oljeersättande åtgärder endast lämnas till sådana projekt som bedöms bli lönsamma.

När det gäller alt ersätta den nuvarande stödformen lån ulan säkerhet vill jag anföra följande. Det är angelägel all bankerna i större utsträckning kan medverka vid finansieringen av ålgärder inom energiområdet. Genom alt tilldela dem en större roll vid finansiering av energiprojekt kan kompe­tensen om sådana projekt spridas i samhället. Därigenom bör dessulom energiprojekt bättre kunna jämföras med andra angelägna investeringar.

Hittills har den huvudsakliga stödgivningen skett i form av län och oljeersällningsfonden har därmed i viss ulsiräckning haft karaktären av etl kreditinstitut. Detta innebär att mycket arbele har fått låggas ned pä krediltekniska frågor m, m. Även om långivning ersätts med garanligivning kvarstår vissa av dessa funktioner. Så t, ex, blir kravet på den garantibevil-jande myndigheten oförminskal när del gäller kreditbedömning och atl se till att den som har fått ett lån fullgör sina betalningsförpliktelser. Däremot förenklas hanteringen på andra områden.

Av dessa skäl anser jag i enlighel med OED:s förslag att lånegarantier bör införas och ersätta nuvarande form av lån. För garantierna bör tas så


 


Prop. 1983/84:62                                                                   20

goda säkerheter som möjligt, dock minst säkerhet i form av flytande överhypotek. Staten bör här kunna träda in som borgensman för lån som tas i stödniottagai-ens normala bank och pä marknadsmässiga villkor. Trots att de säkerheter som kan erbjudas skulle medföra vissa risker för långi­varen. Härigenom bör det vara möjligt för stödmotlagaren att kunna erhål­la lån trots all de säkerheter som kan erbjudas skulle medföra vissa risker för lånegivaren. Genom användandet av lånegarantier har staten möjlighet atl även fortsättningsvis påverka tolalfinansieringen av projekl och med­verka lill alt likviditeten förbättras. Genom länegarantier minskas risken alt eneigipoliliskl intressanta projekt inle kommer till slånd på grund av brist pä finansiella medel. Lånegarantierna bör tidsbegränsas på så sätt att den statliga garantin gäller till dess alt en rimlig avskrivningstid har förflu­tit.

Jag delar vidare OED:s uppfattning att villkorliga bidrag bör kunna lämnas utöver lånegarantier för atl minska risken i ett projekt. En kombi­nation av villkorliga bidrag och lånegarantier skulle i stort sett molsvara de nuvarande villkorliga lånens funktioner.

De villkoriiga bidragen bör utformas som en utfästelse om att bidrag skall kunna lämnas om etl projekl inle ger planerat resultat eller misslyc­kas. Denna stödform bör kunna användas när riskdelning är en förutsätt­ning för att ett projekl skall kunna förverkligas. Utfästelsen, bör gälla i högsl fem år.

Statens energiverk och riksrevisionsverket pekar på risken att reglerna för villkorligheten i praktiken kan bli svära att utforma, Mol denna bak­grund anser jag alt denna stödform tills vidai-e bör betraktas som en försöksverksamhet, I första hand bör utfästelse om bidrag kunna användas för projekt med stora ekonomiska risker eller där betydande osäkerhet råder om det ekonomiska utfallet. Villkorliga bidrag bör även kunna an­vändas i situationer när osäkerhet hos användarna föreligger t, ex, om tillgänglighet hos en anläggning eller om möjligheter att uppnå olika pre­standa hos anläggningen. Den stödgivning som EUD har tillämpat har delvis utformats på della sätt och kan här tjäna som en förebild. En självklar förutsättning är också att det i förväg går alt fastställa villkor för att bidrag skall utgå. För att undvika tolkningsproblem är del angelägel alt i beslutet noga ange under vilka förutsättningar som bidrag kan komma alt utbetalas,

I ell första skede av ett system med villkoriiga bidrag år det väsentligt atl pröva olika slag av utformning av slödel. Det är angeläget att statens energiverk noga följer upp verksamheten och fortlöpande redovisar resul­tatet av den.

Jag anser att avgifter bör las ut för dessa bidrag, Del bör ankomma på regeringen alt faslslälla hur detta bör ske.

Sammanfattningsvis förordar jag att del nya stödet för åtgärder för att ersätta olja. m.m. skall innehålla lånegarantier, villkoriiga bidrag och


 


Prop. 1983/84:62


21


bidrag. Länegarantier bör utnyttjas när projekt inte kan finansieras utan sådana garantier eller när likvidiletsproblem föreligger. Bidrag och villkor­liga bidrag bör utnyttjas när riskerna i etl projekt är beiydande.

3.1.3 Siödmotlagare. villkor för olika slag av projekt

Mitt förslag: Stöd bör i första hand lämnas till användare av anlägg­ningen.

Ökal stöd bör lämnas till fullskaleanläggningar med stora kommer­siella risker, speciellt lill sädana anläggningar som i utvecklingskedjan kommer steget efter första PoD-anläggningen.

Utredningen: OED föreslår atl direkta bidrag införs till investeringar i sådana anläggningar som innebär stora ekonomiska risker. Bidragels stor­lek kan, genom att ätgärdskalegorin kommer steget efter PoD-anläggningar i utvecklingskedjan, sällas lägre än för PoD-anläggningar. OED anser alt etl bidrag som uppgår till högst 35% av de investeringskostnader som direkt kan relateras lill oljeeisäliande åtgärder bör utgå som stöd till åtgärder som har passerat PoD-siadiel.

Vid bedömningen av slöd lill fullskaleanläggningar ulan stora ekonomis­ka risker bör enligl OED den fortsatta verksamheten inriktas på slödmo-menl som innebär insalser vilka underlättar ålgärder med svag lönsamhet eller med tekniska eller ekonomiska risker.

Stora spillvärmeprojeki bör enligt OED kunna ges etl mer generöst stöd än f. n. eftersom genomförandet av sådana projekt är förknippat med både stora investeringar och stora risker. OED föreslär atl villkorliga bidrag skall kunna ges till denna typ av projekt.

OED föreslår följande uppdelning på projekikaiegorier och stödformer.


Projektkategori

1. Prototyp-  och  demonstrations­anläggningar

2. Fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker samt åtgärder för systemuppbyggnad

3.    Fullskaleanläggningar ulan stora ekonomiska risker

4.    Stora spillvärmeprojekt m. m.


Stödform

1.    Bidrag högsl 60%

2.    Lånegaranti högst 75%' Bidrag + lånegai'anli högst 75%

3. Villkorliga bidrag gällande högst
5 är

1.    Bidrag högst 35%

2.    Lånegarantier högsl 60% Bidrag   +   lånegarantier   högsl

60%

3. Villkorliga bidrag gällande högst
5 är

1. Lånegaranti högsl 50%

1, Lånegaranii högst 50%'

2, Villkorliga bidrag gällande högst
projektels avskrivningslid.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   22

1 den gällande slödförordningen Förordningen (1980:1085) om statligt slöd för ålgärder för alt ersätta olja m, m, anges den undre slorleksgränsen till 50000 kr,, för det stöd statens energiverk kan meddela genom egna beslut samt en övre begränsning på 25 milj. kr., över vilken regeringen fattar beslut efter yttrande frän energiverket.

Den övre begränsningen år enligl OED rimlig. OED föreslår atl 300000 kr. skall gälla som minsta stödbelopp för ell projekl med undantag för förprojekteringar, för vilka bör gälla 50000 kr. OED föreslår att de regiona­la utvecklingsfonderna bör administrera projekt under 300000 kr.

Remissinstanserna: Ett mindre anlal remissinstanser har behandlat OED:s förslag vad gäller villkoren för olika slag av projekt. Dessa remiss­instanser är positiva till OED:s förslag.

IVA och SCPF biträder förslaget atl PoD-stöd skall kunna lämnas inte bara till den första anläggningen av ett visst slag utan även till senare anläggningar eventuellt i en fallande skala.

LRF tillstyrker att utvecklingsfonderna får ansvar för prövning av och stödgivning av mindre projekl, men atl undie gränsen för bidrägsgivning bör sättas till 20000 kr. Med den lokala erfarenhet som utvecklingsfon­derna har är del enligt LRF också troligt all de får en bättre och snabbare prövning av dessa ärenden än om de skall handläggas på central nivå.

Skogsstyrelsen vill peka på dels atl del adminislraliva arbetet med ärendena inte blir mindre för alt de handläggs regionall, dels alt ärendena inte alltid kommer atl behandlas likformigt över hela landel.

Landslingsförbundel delar OED:s uppfattning alt det är positivt atl föra ned olika former av avgöranden pä lokal nivå. Det finns dock andra och mer principiella skäl som gör all förbundet är tveksamt till om de regionala utvecklingsfonderna skall påföras mera omfattande uppgifter av det slag OED föreslår.

Några remissinstanser lar upp frågan om den undre beloppsgränsen,

Efn kan tillstyrka OED;s förslag atl öka den nedre beloppsgränsen till 300000 kr, under förutsättning atl statens energiverk får möjlighet all göra undantag för PoD-projekt,

Statens energiverk framhåller atl OED har föieslagit att den nedre gränsen för beviljning av slöd skall höjas från 50000 kr, lill 300000 kr. Det innebär atl antalet stödårenden reduceras väsentligt ulan atl det lolala stödet eller oljeersättningen nämnvärt förändras. Energiverket anser att en sådan beloppsgräns bör gälla som huvudregel för del slöd som energiver­ket skall svara för. För vissa typer av projekt bör den dock vara lägre.

Lantbruksstyrelsen är negativ till den föreslagna höjningen. Styrelsen anser att den föreslagna höjningen av den undre stödgränsen i stort sett kommer alt eliminera möjligheterna för jordbruksföretag att utnyttja den aktuella stödformen.

Skäl för mitt förslag: Stödet för oljeersättande åtgärder är f, n, i huvud­sak inriktat på användare av anläggningar m, m, 1 vissa fall kan stödet även


 


Prop. 1983/84:62                                                                   23

avse tillverkare för att underlätta för användare att la ny teknik i anspråk. Stödet kan utgå oberoende av vem som utför en åtgärd.

Stödet för oljeersättande åtgärder bör även i fortsättningen enligt min mening vara inriktat på användare av anläggningar, m.m. Stödet bör vidare kunna utgå oberoende av vem som utför åtgärden, dvs. bl.a. lill näringslivet, slalliga och kommunala myndigheter eller bolag. Det innebär vidare att det inte har någon betydelse inom vilken näringsgren eller verksamhet anläggning används, säsom industri, jordbruk, trädgårdsnä­ring, handel, hotell, restauranger m.fi. privata servicenäringar, kommuna­la och landstingskommunala verk samt slalliga verk. Även tillverkare bör kunna ges stöd om detta krävs för att underlätta för användare att la ny teknik i anspråk, eller när det är fräga om teknik som kan tillämpas för ett stort antal anläggningar eller motsvarande.

Stöd kan f.n. utgå till fyra grupper av objekt. Dessa grupper är PoD-anläggningar, investeringar i fullskaleanläggningar med betydande kom­mersiella risker, speciella investeringar i fullskaleanläggningar med mätt­liga kommersiella risker samt vissa energibesparande ålgärder i befinlliga processer och byggnader i näringslivet. Jag anser att denna indelning av åtgärder bör bibehållas. 1 det följande tar jag upp vilka regler som bör gälla för resp. grupp.

PoD-anläggningar

Det nuvarande stödet till PoD-anläggningar kan lämnas i form av bidrag med högst 50% (60% om hänsyn las till möjligheten atl ge räntebefrielse på lån), lån med högst 75 % och bidrag och län tillsammans med högst 75 % av godkända kostnader.

Jag anser att för PoD-projekt bör i fortsättningen gälla att bidrag bör lämnas med högst 50% av den stödgrundande kostnaden. Vidare bör länegarantier med högst 75% av den stödgrundande kostnaden kunna ställas. Villkorliga bidrag bör kunna lämnas för en period av högsl fem är. Summan av bidrag och lånegarantier bör inte i något fall kunna överstiga 75% av totalinvesteringen. De nämnda reglerna för stöd lill PoD-anlägg­ningar bör gälla även PoD-anläggningar inom industrin som syftar till atl spara energi.

Fullskaleanläggningar med beiydande kommersiella risker samt åtgärder för systemuppbyggnad

Det nuvarande stödet till PoD-anläggningar syftar till att underlätta framtagande av nya energitekniska lösningar genom att demonstrera ny teknik i praktisk tillämpning eller känd teknik i nya sammanhang. Bidrag utgår lill den första anläggningen i sitt slag. Investeringar i fullskaleanlägg­ningar med betydande kommersiella risker är aktuella främst i steget efler demonstration och är därigenom inle bidragsberätiigade i dag. Enligt OED finns det skäl att komplettera de nuvarande stödformerna för dessa fall.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   24

OED föreslär vidare att ett mer genomgripande systemtänkande tillämpas än som hittills har varit möjligt.

Om en snabbare marknadsintroduktion av nyulvecklad teknik m. m. inte kan uppnås riskeras enligt OED nedläggningar av produktionsanläggningar som hittills har erhållit stöd från OEF. Detta kan i sin tur leda lill alt oljeersältningen med inhemska bränslen hämmas. Jag delar därför OED:s uppfattning att ell förbättrat slöd bör införas till fullskaleanläggningar med beiydande kommersiella risker. Syftet härmed bör vara alt snabbare uppnå en marknadsintroduktion av sådan demonstrerad teknik men där marknadsintroduktionen innebär vissa risker. För atl uppnå detta bör det förbättrade stödet reserveras för sådana projekt som använder nyulveck­lad teknik i steget efter en PoD-anläggning.

Jag förordar alt bidrag på högst 25% bör kunna lämnas för högst två anläggningar som tillämpar nyligen demonstrerad teknik och där lönsam­hetsbedömningen är klart positiv. Enligt min uppfattning finns det i detta sammanhang särskilda skäl att uppmärksamma åtgärder för oljeersättning inom industriella och offentliga verksamheter samt verksamheter som i övrigt är av allmänt intresse. De investeringar för att ersätta olja som blir aktuella i sådana verksamheter är ofta komplicerade och innehåller inte sällan betydande riskmoment. Medel ur anslaget bör också kunna anvisas för investeringar inom dessa verksamheter, även om den teknik som används inte är nyligen demonstrerad, förutsatt att den oljeersältning som uppnås är beiydande.

Projekt som avser fullskaleanläggningar bör även kunna bli föremål för stöd genom lånegarantier. Möjligheten bör också finnas att när de kom­mersiella riskerna bedöms vara särskill stora lämna villkorliga bidrag. Summan av bidrag, villkorliga bidrag och lånegaranti bör inle översliga 60% av totalinvesteringen, varav bidraget inle bör överstiga 25%. Villkor­liga bidrag bör liksom för PoD-anläggningar kunna lämnas för en period på högst fem år. Bidrag och villkorliga bidrag bör inte i något fall överstiga 50% av stödunderlaget.

Speciella investeringar 1 fullskaleanläggningar med måttliga kommersiella risker

F.n. kan län på högst 50% av totalinvesteringen erhållas för speciella investeringar i fullskaleanläggningar som innebär måttliga kommersiella risker men är svåi"a att få till stånd av olika skäl, t. ex. därför atl de kräver höga investeringskostnader i förhällande till oljebaserad teknik. OED på­pekar att hanteringen av denna stödkategori har medfört ett avsevärt administrativt arbete. Medverkan till finansiering av denna stödkategori innebär vanligtvis inte någon förbättring för projektet vare sig från lönsam-helssynpunkt eller frän risksynpunkt. Stödet har varil attraktivt i och med atl OEF har kunnat lämna län utan säkerhet samt anstånd med räntebetal­ning och amorteringar under högsl fem år.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   25

Enligt min mening bör för investeringar med måttliga kommersiella risker en länegaranti pä högst 50% kunna lämnas. Stora spillvärmeprojekt bör kunna erhålla villkoriiga bidrag på högst 50% av investeringen under högst fem år, med hänsyn till all genomförandet av sådana projekt är förknippade med både stora investeringar och betydande risker för att lönsamhet inte kan uppnås. Villkoriiga bidrag kan här innebära en avlast­ning av delar av riskmomentet. Länegarantier och villkorliga bidrag kan inte i något fall överstiga 50% av stödunderiagel.

Villkorliga bidrag bör även kunna lämnas i de fall när åtgärder syftar till alt introducera nyulvecklad teknik på marknaden. 1 sådana fall bör stöd kunna lämnas lill såväl användare som tillverkare.

För år 1984 bör därutöver bidrag kunna utgå lill energiinvesteringar som använder etablerad teknik i enlighel med investeringsprogrammet. Jag återkommer lill denna fråga i del följande.

Från det stöd som här behandlats bör undantas investeringar i koleldade anläggningar. Sådana anläggningar kan i dag stödjas inom ramen för stödet till anordningar för att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol genom den s. k. kolmiljöfonden. Bidrag med upp till 75 % av investerings­kostnaden kan lämnas till sådana anordningar. Mot bakgrund härav föror­dar jag atl för miljöskyddsinvesteringar i koleldade anläggningar bör stödet begränsas till det stöd som lämnas inom ramen för det nuvarande kolmil­jöstödet. Länegarantier bör alltså inle kunna bli aktuella i detta samman­hang.

OED tar upp frågan om övre och undre beloppsgränser för slöd. 1 gällande förordning anges en undre begränsning för stöd på 50000 kr. samt en övre begränsning pä 25 milj. kr., över vilken regeringen fattar beslut efter yttrande av statens energiverk. Den övre begränsningen är enligt OED rimlig. Däremot anser OED att den nedre beloppsgränsen bör höjas till 300000 kr. med undantag för förprojekteringar för vilka bör gälla 50000 kr. Projekt under 300000 kr. föreslår OED bör administreras av de regio­nala utvecklingsfonderna.

Enligt min mening finns det f. n. inte skäl alt ändra vare sig den övre beloppsgränsen, dvs. 25 milj. kr. eller den undre beloppsgränsen, dvs. 50000 kr. Det bör ankomma på regeringen alt fortlöpande pröva denna fråga.

När det gäller delegering till de regionala utvecklingsfonderna vill jag anföra följande. Med hänsyn till de kunskaper och erfarenheter vad gäller mindre och medelstora företag som finns samlade hos de regionala utveck­lingsfonderna är det enligt min mening naturligt atl fonderna även i fort­sättningen utgör basen för den rådgivningsverksamhet inom energiområdet som är riktad mot näringslivel. Däremot finns det f. n. inte några skäl som talar för att stödet till ålgärder för att ersälta olja, m. m. skulle bli mer effektivt om det skulle handläggas även av utvecklingsfonderna.

Som jag tidigare har nämnt bör insatserna inom stödsystemet för att


 


Prop. 1983/84:62                                                                   26

ersälta olja successivt minska i takt med att det totala oljeersätlningspro-grammet fullföljas. Detta förutsätter emellertid alt stödgivningen blir re­striktiv och koncentreras pä projekt med god oljeersältningseffekt.

3.2 Uppföljning av 1983 års Investeringsprogram

Mitt förslag: De medel som återstår av 1983 års investeringsprogram bör utnyttjas för vissa strategiskt viktiga energiprojekt av induslripoli-tiskt intresse, för åtgärder inom storstädernas värmeförsörjning samt för insalser inom ramen för Sydgasprojektet.

Alla som ansöker om bidrag till att uppföra förbränningsanläggningar avsedda för främst torv och som beställer anläggningen under är 1983 bör i män av tillgäng pä medel kunna fä stöd. Om särskilda skäl föreligger bör vid ansökan om bidrag visst anstånd med beställning kunna medges, dock längst t. o. m. utgången av första kvartalet 1984.

Ulredningen m.m. När det gäller stödet till förbränningsanläggningar eldade med främst torv bör enligt EUD, medel tillföras sä att alla anlägg­ningar som beställs under år 1983 kan få stöd.

EUD beräknar att det samlade behovet av medel för stöd lill distribu­tionsanläggningar för fjärrvärme kommer atl uppgå till 225 milj. kr. EUD har noterat att för stöd till strategiskt viktiga fjärrvärmeledningar har i departementspromemorian om storstädernas värmeförsörjning (Dsl 1983:5) tagits upp etl belopp om 50-100 milj. kr. EUD har också upp­märksammat att i samband med förhandlingar om Sydgasprojektet har aktualiserats ett stöd till dislributionsanläggningar pä sammanlagt 50 milj. kr. Mot bakgrund härav beräknar EUD att det sammanlagda behovet av medel för stöd till distributionsanläggningar för Qärrvärme och naturgas uppgår till 375 milj. kr. Den handläggning av ärenden som blir aktuell i samband med detta stöd bör enligt EUD utföras av statens energiverk.

Statens energiverk har i en skrivelse till regeringen framfört att bifall lill inneliggande och förväntade ansökningar om stöd till lorveldade anlägg­ningar kommer alt medföra all den ram pä 200 milj. kr. som riksdagen fastställt för är 1983 (prop. 1982/83:50 bil. 6, NU 18, rskr 111) om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. kommer att överskridas. Verket be­räknar att anspråken om stöd i inneliggande och förväntade ansökningar kan komma alt överskrida ramen med ca 170 milj. kr.

Energiverket anför att stödet bidrar till att uppfylla de energipolitiska målen. Energiverket hemställer därför att regeringen medger att verket för stöd för detta ändamål får disponera medel från den icke utnyttjade ramen i den finansiella oljeersällningsfonden.

Skäl för mitt förslag: Jag har nyss redovisat utformningen av statens stöd när det gäller åtgärder som kan ersätta olja i större anläggningar.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   27

Under är 1983 finns därlill generella bidrag för förbränningsanläggningar avsedda för eldning med främst torv och för distributionsanläggningar för fjärrvärme.

Stödet till distributionsanläggningen är utformat som ett bidrag om högsl 10% av investeringen i fjärrvärmedistribution, dvs. ijärrvärmeledningar av olika dimensioner och annan utrustning för distribution av fjärrvärme.

Stöden till lorveldade förbränningsanläggningar och till distributionsan­läggningar för fjärrvärme har enligt vad jag har erfarit haft en god effekt. EUD har redovisat beräkningar som tyder på en volymökning på 20-25 % vad gäller investeringen i fjärr-värmedistribution och 40% vad gäller torv-pannor.

När det gäller stödet till dislributionsanläggningar för fjärrvärme vill jag anföra följande. Under år 1983 har överläggningar bedrivits mellan företrä­dare för industridepartementet och kommunerna i storstadsområdena an­gående värmeförsörjningen. Vid överläggningarna har ett särskilt stöd för strategiska hopkopplingar av fjärrvärmesystem aktualiserats. Jag förordar att de medel som anvisades på tilläggsbudget 1 till stadsbudgeten för budgetåret 1982/83 i samband med 1983 års investeringsprogram får använ­das för detta ändamål. Jag avser atl under riksmötet återkomma med förslag till riksdagen om stödets slutliga omfattning och fördelning.

Inom ramen för det stöd till dislributionsanläggningar som utgår i är kommer ett betydande arbele med utbetalningar, uppföljning, m. m. att återstå under är 1984 och en del av år 1985. Denna verksamhel avser jag föreslå regeringen att från den 1 januari föra över till statens energiverk.

Jag har nyligen i propositionen 1983/84:47 om vissa naturgasfrågor redo­gjort för resultatel av de överläggningar som har ägt rum under våren 1983 mellan företrädare för industridepartementet och intressenterna i Sydgas­projektet. Ett särskilt ekonomiskt bidrag har föreslagits för vissa investe­ringar i naturgasnätet. Stödets omfattning beräknas totalt till 60 milj. kr. Regeringen har till i nämnda proposition hemställt att medel som anvisats på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 för stöd till dislributionsanläggningen för fjärrvärme får användas i detta syfte.

Jag tar i det följande upp statens slöd till åtgärder när del gäller upp­handling inom energiområdet.

Som framgår av del föregående kan den situationen uppkomma alt anslagna medel för stöd till förbränningsanläggningar avsedda för eldning med främst torv under år 1983 inle läcker den beräknade eftert"rägan på stöd under detta år. Ramen bör därför höjas med hänsyn härtill. Om särskilda skäl föreligger bör stöd kunna utgå till anläggningar som beställs före uigången av första kvartalet är 1984 förutsatt att ansökan om stöd inkommit till statens energiverk före utgången av år 1983.


 


Prop. 1983/84:62                                                                28

3.3 Investeringsprogram inom energiområdet för är 1984

Mitt förslag: Etl generellt stöd för vissa investeringar i energiutrust­ning och installationer föreslås för år 1984. Stödet är såväl energipoli-liskl som konjunktur- och sysselsäliningspoliliskl motiverat. Det ersät­ter dels vissa nu gällande stöd inom ramen för energilänesystemet, dels det särskilda investeringsstöd för torvanläggningar och fjärrvärmenät­utbyggnader som utgår under år 1983.

Stödet bör i mån av tillgäng på medel utgå i form av direkta bidrag till vissa typer av storskaliga energiproduktionsanläggningar och distiibu-tionsanläggningar, samt lill vissa energitillförselåtgärder i byggnader.

Den huvudsakliga finansieringen av åtgärder inom investeringspro­grammet bör ske på den öppna kredilmarknaden med kommunal bor­gen i förekommande fall. För investeringar i fjärrvärmeanläggningar bibehålls systemet med tjärrvärmelån. Ell särskill anslutningsstöd före­slås för värmeleveranlörer för att skapa ekonomisk balans mellan åtgär­der i smäskaliga och storskaliga system..

Gällande stödsystem: Nu gällande slödsysiem för energilillförselåt­gärder i bostadshus regleras i huvudsak i energilåneförordningen (1981: 589) och bosladsfinansieringsförordningen (1974: 946, ändrad senast 1983:521). Statligt stöd för energilillförselåtgärder ulgår i form av bostads­lån med särskilda villkor (energilån).

Följande tillförselåtgärder är f. n. berättigade till energilän.

-     Kombinationspannor för el och inhemskt fastbränsle samt anordning för eldning med flis.

-     Vattenburen elvärme i form av elpatron, elkassett eller elpanna samt elvärml tappvarmvatten.

-     Varmvattenackumulatorer.

-     Anslutning till fjärrvärme, befintlig gemensam värmecentral eller natur­gasnät.

-     Värmepumpar.

-     Solvärmesystem.

För främst åtgärder i småhus fastställs schablonbelopp som underlag för beslut. Dessa schabloner, som benämns godkänd kostnad, fastslälls av bostadsstyrelsen. Energilånet uppgår normalt till 30% av godkänd kost­nad. Återstående del finansieras på annat sätt. En s. k. fördjupning av lånet till 100% av godkänd kostnad sker automatiskt när godkänd kostnad är lägre än 25000 kr. för småhus och lOOOOO kr. för flerbosiadshus. Även i vissa andra fall kan fördjupning medges.

Energilån lämnas endast för åtgärder i byggnader för stadigvarande bruk. Energilån kan lämnas till ägare av byggnad eller gemensamhetsan-läggning. Även annan nyttjanderättshavare kan erhålla lån under vissa


 


Prop. 1983/84:62                                                                   29

omständigheter. För länet skall i normalfallet slällas säkerhet. Länet löper med ränta som fastställs av regeringen. Under år 1983 är räntan 13%.

För energilån till bostäder som upplåts med bostads- eller hyresrätt lämnas räntebidrag. Räntebidraget utgörs av skillnaden mellan bostadslä-neränlan och den s. k. garanterade räntan. Den garanterade ränlan är f. n. 3% under första året av länels löptid och ökar därefter med 0,25 procent-' enheter per år.

För energilån till småhus kan räntefrihel i högst tio år medges om lånet avser vissa särskilt angivna åtgärder, bl.a. solvärmesystem, värmepump­system saml kollektiva anordningar för eldning med ved, träflis eller andra likartade bränslen.

Ansökan om energilån lämnas till kommunens förmedlingsorgan. Läns­bostadsnämnden beslutar i ärenden om energilån efter yttrande av förmed­lingsorganel. Enligt förordningen (1983:80) om försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i fråga om statligt stöd för energibesparande åtgärder beslutar kommunens förmedlingsorgan som första instans i Stock­holm, Göteborg, Malmö, Helsingborg och Botkyrka. Denna försöksverk­samhet avslutas den 30 juni 1986.

Under är 1983 har särskilda stöd lämnats till utbyggnad av dislributions­anläggningar för fjärrvärme och till förbränningsanläggningar för främst torv, EUD har handlagt och beslutat om stödet till dislributionsanläggning­ar och lämnat samråd till oljeersätttningsfonden (efter den 1 juli 1983 statens energiverk) som har beslutat om stödet lill förbränningsanläggning­ar. Stödet till dislributionsanläggningar för fjärrvärme har lämnats i form av bidrag med högst 10% av redovisade investeringskostnader. Till dislri­butionsanläggningar räknas den del av anläggningen som finns mellan produklionsanlåggningen för fjärrvärme och abonnentens anläggning. Även anläggningar för övert"öring av spillvärme till distribulionsanlägg-ningar för tjärrvärme omfatlas av slödel. Till investeringskostnaden räknas dels kostnader för ledningar och annan utrustning, dels erforderliga an­läggnings- och monteringsarbeten.

Stödet lill förbränningsanläggningar för främst torv har lämnats i form av bidrag med högst 25%,

Som villkor för dessa särskilda stöd har gällt alt beställning skall ske under år 1983,

Riksdagen beslutade våren 1983 om ålgärder bl, a, för att öka använd­ningen av inhemska bränslen i Norrbottens län (prop, 1982/83: 120 bil, 6, NU 38, rskr 306). För fastbränsleanläggningar i Norrbottens län kan slöd erhållas med högst 40% av investeringskostnaden. Stöd kan lämnas för anläggningar som beställs under åren 1983 till 1985. Kostnaden för stödet bestrids intill 25% av investeringskostnaden inom den av riksdagen i samband med proposition (1982/83:50) om vissa ekonomisk-politiska åt­gärder m. m. angivna ramen för stöd till lorveldade anläggningar. Kostna­der därutöver intill 40% av investeringskostnaden bestrids från anslaget Särskilda regionalpolitiska insalser i Noi"rbotlens län.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   30

Utredningar: EUD föreslår i sin utvärdering av insatserna inom 1983 års investeringsprogram att fortsatt stöd till investeringar inom energiområdet bör handhas av statens energiverk. Mot bakgrund av de erfarenheter som EUD hittills har vunnit föreslås

-    att stödet till investeringar i lorveldade förbränningsanläggningar fort­sätter under är 1984 men med lägre bidragsprocent. Ett begränsat stöd till fliseldade anläggningar, under samma period, bör övervägas.

-    att stöd till distributionsanläggningar för tjärrvärme som är avsedda för att utnyttja industriell spillvärme utgår även under år 1984 med hänsyn till atl sädana investeringar är angelägna från både industripolitisk och samhällsekonomisk utgångspunkt.

-    att en samordning kommer till stånd mellan statens stöd till fjärrvär­meinvesteringar och stöd till energilillförselsystem i bostäder. Statens energiverk anger i sitt yttrande över OED:s rapport all en

sammanställning av nuvarande stödprogram visar alt de ulgör elt relativt komplicerat system. Energiverket anser all del statliga ekonomiska stödet lill oljeersättning i första hand bör inriktas pä atl stimulera ersättning av olja med inhemsk energi. Till elt sådant stödprogram bör hänföras dels det nuvarande stödet från oljeersättningsfonden, dels den del av det nuvaran­de energisparstödet enligt energilåneförordningen som avser energitillför­sel. Vidare bör stödprogrammet inkludera det särskilda investeringsstödet till torvpannor samt kolmiljöstödet.

När det gäller vilka typer av åtgärder som skall få stöd bör enligt energiverket i princip alla oljeersättande investeringar omfattas. Med hän­syn till kostnaderna för atl administrera stödet till små projekt bör dock en undre gräns sättas.

Jämfört med det nuvarande stödsystemet skulle detta stöd i högre grad inriktas på ett utnyttjande av befintlig teknik för atl därmed uppnå en snabbare oljeersättning.

Stödet bör ges i form av investeringsbidrag och göras sä generellt som möjligt. Energiverket föreslår att elt stöd på upp till 25% av investerings­kostnaderna i oljeersättande åtgärder införs. Det är viktigt att stödels storlek inte låses ulan successivt kan anpassas till de rådande förhållan­dena. Verket bör också ges möjligheter till att flexibelt avväga stödinsatser mellan olika projekt inom ramen för de allmänna stödvillkoren. Del tem­porära stödet till investeringar i förbränningsanläggningar för torv kan till del tjäna som modell.

Statens energiverk framhåller att verket direki bör ansvara för oljeer­sättningsstödet till större anläggningar. När del gäller mindre faslighelsan-knulna anläggningar som nu stöds inom ramen för energisparstödet lill bostäder kan det som hittills administreras av kommunerna och länsbo­stadsnämnderna.

Skäl för mitt förslag: Den rådande konjunktur- och sysselsätlningssilua-lionen gör det enligt min mening motiverat att genomföra ett investerings­program inom energiområdet även under år 1984.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   31

Nuvarande stödsystem för bostäder har vuxit fram som resultat av energisituationen under slutet av 1970-talet. De nya och förnybara energi­källorna var i stor utsträckning på forsknings- och utvecklingsstadiet. Större anläggningar för fjärrvärmesyslem, grundade på ny teknik existera­de huvudsakligen i form av experimentanläggningar. Energipriserna låg på en betydligt lägre nivå än f.n. Särskilt gällde detta eldningsoljan. De förändringar som inträffat sedan stödsystemet infördes har medfört att nuvarande stödsystem kan ge en olämplig styrning och andra inte avsedda effekter och därigenom medföra en risk för att resurser inte utnyttjas tillräckligl effektivt.

En omständighet som särskilt har uppmärksammats i nuvarande system är atl slödel endast omfattar mindre anläggningar upp till en värmeeffekl om ca 2-4 MW. Inom energitekniken liksom i många andra system existe­rar det ett samband mellan kostnad, effektivitet och anläggningsstorlek. Som exempel kan nämnas möjligheten till högre effektivitet i en fjärrvär­mepanna ån i en konventionell småhuspanna, lill följd av tekniska skill­nader. Drift och skötsel kan därtill göras effektivare vid stora pannor än vid mindre. Även miljöskyddsåtgärder kan av ekonomiska skäl göras mer omfattande vid siörre anläggningar.

Fjärrvärme har stora fördelar som uppvärmningsform vid tätbebyggelse. Fjärrvärmen bedöms, bl.a. med ledning av uppgifter ur Svenska Värme­verksföreningens rapport Fjärrvärmeplan 1983, kunna omfatta högst 40-50% av uppvärmningen i landet. Därutöver kommer uppvärmningen att ske genom mindre anläggningar, t. ex. gruppcentraler, eller genom indivi­duella anläggningar. Vilken uppvärmningsform som väljs måste avgöras lokalt med utgångspunkt i de förhållanden som råder. För atl göra det möjligt att fatta beslut som är väl anpassade till de lokala förhållandena är det väsentligt att de statliga stödåtgärderna verkar neutralt mellan olika former av uppvärmning.

Med utgångspunkt i nyss redovisat material vill jag anföra följande. EUD och statens energiverk framför uppfattningen alt slödel för energilill­förselåtgärder bör ingå i ett gemensamt stödprogram. Energiverket fram­håller att systemet bör förenklas såväl avseende stödberätligade åtgärder, stödformer som myndighetsansvar. Stöd bör enligl verket endast utgå som bidrag. Jag delar denna uppfattning och föreslår att stödsystemet för tillför­selätgärder inom energiområdet utformas som ett investeringsprogram för år 1984.

Vidare förordar jag att följande stöd bör ingå i investeringsprogrammet förär 1984.

Programmet omfattar direkta bidrag till vissa åtgärder som avser energi­tillförsel i byggnadsanknutna och storskaliga system. Vad avser stödet lill byggnadsanknutna system bör detta lämnas endast i samband med åtgär­der i befintlig bebyggelse. .   Stöd till tillförselålgärder i befintliga hyresrätts- och bostadsrättshus bör


 


Prop. 1983/84:62                                                                   32

även fortsättningsvis lämnas i form av räntebidrag i enlighet med vad chefen för bostadsdepartementet nyligen redovisat (prop. 1983/84:40 bil. 9).

Lånen för dessa ändamål bör emellertid tas upp på den oprioriterade kredilmarknaden pä motsvarande sätt som län lill underhåll m.m. i nyss nämnd proposition. Räntebidrag kommer därvid att lämnas med en fasl andel av en normal räntesats under lånets hela löplid. Genom denna konstruktion uppnäs likvärdiga kostnadsförulsättningar för fastighetsägare med olika skattemässiga förhållanden. Som jag återkommer lill i det föl­jande bör härutöver särskilda bidrag kunna lämnas.

Räntebidrag lämnas endast indirekt lill investeringar i fjärrvärmeanlägg­ningar och avser då enbart den del av investeringskostnaden som tas ut i form av anslutningsavgiften. För att uppnå en bättre balans mellan stöd till åtgärder i byggnadsanknutna system och storskaliga system bör elt särskilt stöd nu införas. Stödet bör utformas som elt anslutningsbidrag till fjärrvär-meleveranlören. Jag återkommer i det följande till detta stöd.

Jag har erfarit att det inom EUD har inletts ett arbete med att utarbeta riktlinjer för leverantörsauktorisation och för etl försäkringssystem för vissa smäskaliga tillförselsystem. Den långsiktiga strävan bör enligt min mening vara att sådan auktorisalion skall gälla som villkor för erhållande av statligt slöd.

När det gäller investeringar i lorveldade anläggningar har bidraget un­der är 1983 varit 25%-. EUD anser alt stöd bör lämnas med lägre bidrags­procent under är 1984.

För investeringar i storskaliga skogsbränsleeldade anläggningar lämnas f. n. inget stöd. EUD anser att ett bidrag bör övervägas. Det finns pä längre sikt en risk för alltför låg användning av skogsenergi,

1 fråga om stöd till skogsbränsleeldade anläggningar vill jag anföra föl­jande. Det är frän samhällsekonomiska synpunkler angeläget att använd­ningen av skogsbränsle inte försvårar skogsindustrins möjligheter att er­hålla iräfiberråvara. Regeringen uppdrog därför i början av året ål skogs­styrelsen och statens industriverk alt gemensami utreda effekterna på skogsindustrins virkesförsörjning av en ökad användning av skogsråvara för eldningsändamål. Uppdraget har redovisats av skogsstyrelsen och sta­tens industriverk i rapporten (SIND PM 1983:9) Ökad användning av skogsråvara - nya möjligheter och konsekvenser. Av rapporten framgår atl det med beakiande av en rad olika förutsättningar finns goda möjlighe­ter lill en snabb utveckling av användningen av skogsbränsle. En förutsätt­ning är bl, a, all avverkningen inom privatägda skogar ökar. En ökad skogsbränsleanvändning innebär avsältning av gallrings- och röjnings­virke, vilket enligl rapporten skulle kunna ge skogsindustrin större tillgäng till barrvirke på både kort och lång sikt. Rapporten har remissbehandlats och bearbetas f, n, inom regeringskansliet.

En arbelsgrupp inom regeringskansliet, biobrånslegmppen, bildades


 


Prop. 1983/84:62                                                                   33

vintern 1983 för atl bl, a. gå igenom praktiska problem i samband med skogsbränsleanvändningen och föreslå åtgärder för att säkerställa skogsin­dustrins råvaruförsörjning och en ökad användning av träbränslen för energiändamål. Arbetsgruppen kommer med utgångspunkt i bl, a, den nämnda rapporten och remissyttrandena över den att avge en rapport med förslag till åtgärder senare i höst.

Beträffande stöd till fastbränsleanläggningar i Norrbottens län gäller de i proposifion 1982/83:120 om utveckling i Norrbotten angivna villkoren för åren 1984 och 1985,

Jag förordar med utgångspunkt i EUD:s förslag att ett bidrag pä högst 15% utgår till den som under är 1984 beställer en större anläggning avsedd för eldning med inhemska bränslen. Bidrag bör inle kunna förenas med sådant bidrag som lämnas inom ramen för stödet till oljeersättande åtgär­der eller det särskilda stöd till fastbränsleanläggningar som utgår inom Norrbottens län. Jag anser att som villkor för stöd till skogsbränsleeldade anläggningar bör gälla att sökanden skall ha erhållit tillstånd enligt 136 a S byggnadslagen. För tillstånd krävs bl, a. att endast råvara som inte kan avsättas inom skogsindustrin får användas för eldning. Förslag om hur efterlevnaden av detta krav skaU kontrolleras kommer att utarbetas av biobränslegruppen.

Bidrag bör enligt min mening även kunna lämnas för investeringar i anläggningar avsedda för eldning med biogas.

1 detta sammanhang vill jag erinra om att den som äger skog sedan år 1980 är skyldig att utföra röjning i ungskog och sedan den 1 juli i år även viss gallring. Detta regleras i 9 § skogsvård slagen (1979:429). Bestämmel­serna om röjning får under kommande år full genomslagskraft. Med hän­syn till behovet att tillförsäkra skogsindustrin tillräckligt med råvara samti­digt som försörjningen med skogsbränsle ökas är det angeläget att röjnings-och gallringsvirke som tidigare normalt har lämnats kvar i skogen tas tillvara i större utsträckning. Detta kan underlättas genom särskild bear­betning av råvaran. Investeringar i terminaler, där industriråvara och bränsleråvara separeras, är enligt min mening av avgörande betydelse för att denna skogsråvara skall kunna utnyttjas effektivt. Genom sådana ter­minaler minskas risken för att industriellt användbar råvara utnyttjas för energiändamål. Investeringar i sådana terminaler kommer också att med­föra ökad sysselsättning i glesbygden. Ett särskilt stöd till investeringar för separering av industriråvara och bränsleråvara bör mol denna bakgrund införas. Stödet bör utformas som ett bidrag på högst 50% till anläggningar som beställs under är 1984.

Som villkor för stödet bör gälla att den sökande dels kan visa hur råvaruförsörjningen skall ske, dels kan redovisa att skogsindustrins råva-ruförsötjningsintresse kan tillgodoses på ett betryggande sätt i berört om­råde.

Värmepumpar är en teknik som fått sitt tekniska och kommersiella 3    Riksdagen 1983/84. 1 .saml. Nr 62


 


Prop. 1983/84:62                                                                   34

genombrott under år 1983. Genom alt utnyttja värmepumpar kan spill­värme i avloppsvatten och lagrad solvärme i mark, vatten och luft utnyttjas för uppvärmningsändamål. Även utnyttjande av interna värmekällor som l.ex. avluft i byggnader är en alltmer etablerad teknik. Denna senare tillämpning har visat sig ge god ekonomisk lönsamhet.

Branschen brottas f. n. med dålig lönsamhet till följd av lågt kapacitets­utnyttjande.

För att stimulera till ökade investeringar i värmepumpar förordar jag etl bidrag fill värmepumpar. Bidragets storlek bör vara högsl 15%. Bidrag bör dock enligt min mening inle utgå till anläggningar som utnyttjar avluft i småhus och flerbostadshus, dä dessa värmepumpar f.n. är så lönsamma att ytterligare stimulanser är obehövliga.

För värmepumpar i fastigheter inom Qärrvärme- och naturgasförsörjda områden bör enhgt min mening inget bidrag lämnas. Skälet för detta är att nyttjanderättshavaren till en byggnad i princip inte skall kunna erhålla stöd för flera tillförselsystem.

Solvärmeanläggningar år med dagens tekniknivå och energipriser inte ekonomiskt lönsamma utan slöd. Detta hänger bl.a. samman med den mycket goda tillgången pä elenergi sommarlid. Stödet bör fortsättningsvis vara av samma storleksordning som f. n. Jag förordar därför ett bidrag om högst 50% till solvärmeanläggningar i system med en energianvändning mindre än 3 GWh per år. För störte system bör idriftlagna forskningsan­läggningar utvärderas varför inget bidrag bör lämnas.

Anläggningar för elvärme (elpalroner, elkasselter och elpannor) är i dag mycket fördelaktiga alt installera. Något stöd bör därför inle lämnas vid normala installationer. Ett särskilt stöd bör dock införas för elvärmean­läggningar som installeras i oljeeldade pannor i flerbosiadshus och grupp­centraler i områden som enligt fastlagda planer skall försörjas med etl storskaligt energisystem. Ett villkor för stöd bör enligt min mening vara att installationen görs tidsbegränsad i avvaktan på anslutning till fjärrvärme eller naturgas. Stöd bör utgå med högst 15% för att kompensera åtgärdens korta avskrivningstid. Ett sätt att uppfylla angivet villkor för stöd kan vara att anläggningsinnehavaren tecknar ett avtal med elleverantör om tidsbe­gränsad elleverans som skall avbrytas vid möjlighet lill Qärrvärmeinstalla-tion eller vid anslutning lill nalurgasnät.

Som jag nyss har redovisat är villkoren för län till åtgärder i bl.a. flerfamiljshus förmånligare än länevillkoren för fjärrvärmeinvesteringar. För att uppnå en bättre balans mellan åtgärder i störte och mindre anlägg­ningar förordar jag all systemet med räntebidrag för lån Ull smäskaliga tillförselåtgärder kompletteras med elt anslulningsbidrag för fjärrvär­menät. Bidraget bör lämnas för under år 1984 tillkommande effekt. Jag föreslår ett bidrag av 135 kr. per kW anslutningseffekl mätt vid produk­tionsanläggningen. Bidraget bör utbetalas till huvudman för fjärrvärmean­läggning.


 


Prop. 1983/84:62                                                    35

EUD har föreslagit en fortsättning av nuvarande stöd för distributions­anläggningar som är avsedda att utnyttja och överföra Industriell spill­värme. EUD framhåller att sådana investeringar är angelägna från både industripolitiska och samhällsekonomiska utgångspunkter. Jag delar denna uppfattning och förordar atl bidrag med 10% utgår för sådana anläggningar som beställs under är 1984, dock ej om villkoriiga bidrag erhållits för oljeersättande åtgärder.

Statens energiverk bar även föreslagit en fortsättning av stödet för små vattenkraftverk, dvs. kraftverk mellan 100 och 1500 kW. Jag delar detta synsätt och föreslär ett bidrag om 15% för små vattenkraftverk som beställs under år 1984.

Statens energiverk bör ges det huvudsakliga myndighetsansvaret för del föreslagna investeringsprogrammet. Statens energiverk skall i fråga om det byggnadsanknutna stödet samråda med bosladsstyrelsen.

I fräga om beslutanderätten för denna del av stödet bör i huvudsak gälla samma regler som chefen för bostadsdepartementet nyligen har föreslagit i fräga om riktade bidrag till energisparåtgärder (prop. 1983/84:40 bil. 9 s. 48). Dessa regler innebär i huvudsak att stöd till egnahem beslutas av det kommunala förmedlingsorganet och alt stöd till hyres- och bostadsrättshus med vissa undantag beslutas av länsbostadsnämnden. Beslut om stöd till åtgärder i system där energianvändningen överstiger 3 GWh per år bör dock enligt min mening fattas av statens energiverk.

Det bör ankomma pä regeringen att besluta om de ytterligare särskilda regler som behövs för stödet.

3.4 Verksamhet inom energiupphandlingsområdet

Mitt förslag: EUD ges förlängt uppdrag till den 31 december 1984:

-    att slutföra handläggningen av strategiskt viktiga energiprojekt av industripolitiskt intresse

-    att stärka beställarfunktionen inom det värmelekniska området

-    att slutföra utredningen om försäkringssystem och auktorisationsför-farande för vissa smäskaliga tillförselsystem

-    att fullfölja ulredningen om särskilda exportfrägor.

EUD ger länsstyrelsen i Norrbottens län förlängt uppdrag i fråga om stöd till upphandling inom energiområdet fill den 1 juli 1984.

Utredningen: EUD föreslär i sin utvärdering av verksamheten att EUD får i uppdrag att fram till 1 juli 1985 fortsätta arbetet med det långsiktiga frågorna syftande till att

—       stärka beställarfunktionen

-     stödja marknadsintroduktion av vissa strategiskt betydelsefulla nyut-
vecklade produkter


 


Prop. 1983/84:62                                                                   36

- fullfölja utredningen om särskilda exportfrägor

—      främja upphandling inom Norrbottens län.
Som en bakgrund anger EUD följande.

Sambandet mellan starka offentliga beställare och större företag har varit av avgörande betydelse för utvecklingen av de framgångsrika svens­ka exportindustrierna. Den stora splittring som finns när det gäller upp­handling av teknisk utrustning med många små beställare med egna specifi­kationer lägger hinder i vägen för utvecklingen av en rationell tillverkning av energiutrustning.

Beställarfunktionen kan utvecklas genom åtgärder som information till många beställare om lämpliga systemlösningar, typgodkännanden av hela system, standardisering och samordnade upphandlingar. EUD har tillsatt två arbetsgrupper som arbetar med dessa olika åtgärder inom områdena små värmepumpar och mindre biobränsleeldade anläggningar. EUD bör få i tilläggsdirektiv att närmare pröva dessa frågor.

Koncentrerade insatser på produkter vars snara kommersiella genom­brott får anses vara av strategisk betydelse för del svenska oljeersättnings-programmet och för exporlmöjligheterna. De produktområden som EUD särskilt har intresserat sig för är den trycksatta svävbädden som ger förutsättningar för en effektiv och miljövänlig kraftvärmeproduktion, samt plasmatekniken. EUD bör slutföra sin hantering av sädana projekt.

För att bättre ta tillvara de exporlmöjligheler som de energipolitiska åtgärderna kan medföra har regeringen uppdragit ål EUD att i samverkan med Sveriges exportråd utreda denna fråga. Detta arbete bör fullföljas.

Det arbete som har inletts av länsstyrelsen i Norrbottens län i fråga om upphandling bör slutföras. I sammanhanget bör övervägas om del är lämp­ligt att verksamheten i Norrbotten avslutas i är eller om en förlängning till del av nästa år kan vara motiverad.

När det gäller användningen av till EUD anslagna medel för upphand-lingsverksamhei föreslår EUD följande:

EUD har hittills beviljat eller lämnat utfästelser om stöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet om 150 milj. kr. Samman­lagt beräknar EUD 225 milj. kr. för fortsatta åtgärder inom EUD:s ram under år 1984 och år 1985 i samband med upphandling inom energiområ­det.

Skäl för mitt förslag: Energipolitiken har under ett decennium i stor utsträckning varit inriktad mot utvecklandet av ny energiteknik och energi­sparande. Existerande stödsystem är därför i betydande omfattning inrik­tade på att stimulera forskning och införande av ny teknik.

De stora investeringar som nu krävs inom energiområdet under 1980-talet för att genomföra en övergäng frän olja till andra energislag, kommer i beiydande utsträckning att gälla kommersiellt tillgänglig teknik.

EUD fyller en viktig funktion när det gäller att följa upp att investerings­programmet för år 1983 får avsedda effekter för svensk industri. I och med


 


Prop. 1983/84:62                                                    37

att statens energiverk har påböijat sin verksamhet är det naturligt att verket får molsvarande uppföljningsansvar för 1984 års investeringspro­gram. Energiverket bör således tillse alt den upphandling som 1984 års investeringsprogram kommer att föranleda sä långt möjligt blir samordnad med industrins produktionsförutsättningar. Jag vill i detta sammanhang erinra om mitt förslag att energiverket inom ramen för stödet för att ersätta olja, m. m. bör få möjlighet alt tillämpa det stöd för riskdelning i samband med marknadsintroduktion av nya produkter som EUD har tillämpat.

EUD bör till den 1 juli 1984 fortsätta alt främja energiupphandling i Norrbottens län och fullfölja utredningsuppdraget atl i samverkan med Sveriges exportråd utreda möjligheten till svensk export av energiutrust­ning.

Den handläggning av vissa strategiska energiprojekt av särskilt industri-politiskt intresse som EUD påbörjat under år 1983 bör fullföljas. För alt öka möjlighelerna alt genomföra investeringar som är strategiskt viktiga anser jag all stödet till åtgärder när det gäller upphandling bör ges en något vidare inriktning. Denna inriktning bör innebära att EUD ges möjlighet att lämna stöd fill investeringar av särskUda energipolitiska skäl.

EUD bör vidare fä fortsätta arbetet med att förstärka beställarfunk­tionen inom det värmetekniska området. Därvid bör påbörjade projekt när det gäller samordnad upphandling slutföras. EUD bör också somjag nyss redovisade slutföra utredningarna om försäkringssystem och om att införa auktorisationsförfarande av leverantörer av mindre värmepumpar och fastbränslepannor. Jag avser föreslå regeringen all uppdra åt EUD att utarbeta riktlinjer för en sådan verksamhet till den 1 juli 1984. 1 samband därmed bör delegationen ges i uppdrag atl slutföra sitt övriga arbete till den 31 december 1984.

3.5 Medelsbehov och finansiering

Mitt förslag: Stöd för oljeersättande åtgärder samt för investeringar inom energiområdet tas fr. o. m. den I januari 1984 upp pä statsbudge­ten.

Det totala stödet för oljeersättande åtgärder för liden t. o. m. budget­året 1986/87 uppgår till totalt 1650 milj. kr., varav bidrag och villkoriiga bidrag till 660 milj. kr. och lånegarantier till 915 milj. kr.

Stödet till investeringar inom energiområdet uppgår totalt till 450 milj. kr. under år 1984.

Investeringsprogrammet för är 1984 måste finansieras. Bl.a. därför föreslås en viss höjning av den särskilda avgiften på oljeprodukter. Dessutom kompletteras det nuvarande avgiftssystemet med avgifter pä bensin och kolbränslen. Vidare införs avgift pä elektrisk kraft från kärnkraftverk.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   38

1983 års investeringsprogram: EUD och statens energiverk framför beräkningar beträffande behovet av medel för stödet till lorveldade anlägg­ningar. Medelsbehovet kommer att med ca 170 milj. kr. överskrida den ram pä 200 milj. kr. som riksdagen beslutat för år 1983 (prop. 1982/83:50 bil. 6, NU 18, rskr 111) om vissa ekonomiskl-poliliska åtgärder m.m. EUD framhåller atl en eventuell förlängning av stödet inte bör finansieras med EUD;s medel.

EUD beräknar att del samlade behovet av medel för distributionsanlägg-ningar för fjärrvärme kommer att uppgå till 225 milj. kr. under är 1983. EUD har noterat att för stöd till strategiska Qärrvärmeledningar har i departementspromemorian om storstädernas värmeförsörjning tagits upp ett belopp om 50-100 milj. kr. EUD har också uppmärksammat att i samband med förhandlingar om Sydgasprojektet har ett stöd lill distribu­tionsanläggningar på sammanlagt 50 milj. kr. aktualiserats. Mot bakgrund härav beräknar EUD att det sammanlagda behovet av medel för stöd till distributionsanläggningar för fjärrvärme och naturgas uppgår till 375 milj. kr.

När det gäller användningen av till EUD anslagna medel för upphand­lingsverksamhet föreslår EUD följande.

EUD har hittills beviljat eller lämnat utfästelser om stöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet på 150 milj. kr. EUD bedömer att ytterligare medel behövs i samband med åtgärder för en förstärkt beställarfunktion, samordnad upphandling samt för pågående, större energiförsörjningsprojekt inom ramen för delegationens verksam­het. Sammanlagt beräknar delegationen 225 milj. kr. för fortsatta åtgärder inom delegationens ram under åren 1984 och 1985 i samband med upp­handling inom energiområdet.

Statens energiverk har i yttrande om OED:s utvärdering av oljeersält-ningsfondens verksamhet angivit som sin bedömning att subventionsmo­mentet i nuvarande stöd till byggnadsanknytna tillförselsystem är 300 milj. kr. per är. Denna subvention kan uppdelas i dels stöd i form av räntefrihet dels stöd i form av räntebidrag till åtgärder i vissa fastighetskategorier. Stöd i form av visst räntebidrag kommer även fortsättningsvis att lämnas inom ramen för bostadsfinansieringssystemet.

Skäl för mitt förslag: Möjlighet att erhålla stöd för oljeersättande åtgär­der har funnits sedan är 1981. Flera PoD-anläggningar finns redan i drift och ett betydande antal planeras eller är under uppförande. Detta innebär att en koncentration bör ske fill åtgärder som medför en snabb marknads­introduktion. Mot bakgrund härav bedömer jag atl behovet av medel för stödet jämfört med nuvarande nivå bör minska.

Det totala stödet för oljeersättande åtgärder för perioden den 1 januari 1984-30 juni 1987 bör enligt min mening uppgå till 1650 milj. kr., varav bidrag och villkorliga bidrag bör uppgå till 660 milj. kr., samt lånegarantier till 915 milj. kr. Därtill kommer anslag om sammanlagt 75 milj. kr. för att täcka förväntade förluster i garantigivningen.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   39

Bidragsramen bör fördelas enligt följande: 120 milj. kr. för första halv­året 1984, 210 milj. kr. för budgetåret 1984/85, 180 milj. kr. för budgetåret 1985/86 samt 150 milj. kr. för budgelårel 1986/87. Medelsbehovet under första halvåret 1984 bör anvisas"i form av ett reservationsanslag på tilläggs­budget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84.

Garantiramen bör totalt uppgå till 915 milj. kr. Statens energiverk bör således få ett bemyndigande att för den nämnda perioden ikläda staten garantier för lån till oljeersättande åtgärder intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 915 milj. kr.

För förlustläckning räknar jag med ett medelsbehov av 5 milj. kr. för första halvåret 1984 och 15 milj. kr. för budgetåret 1984/85, 20 milj. kr. för budgetåret 1985/86 samt 35 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Medel för detta ändamål bör anvisas i form av ett förslagsanslag. Förlusterna för de garan­tier som i fortsättningen kan lämnas för län till att finansiera oljeersätt-ningsprojekt bör täckas tiU hälften frän anslaget Stöd till oljeersättande ålgärder, m. m. och till hälften från ett särskilt förlusttäckningsanslag. För att täcka medelsbehovel under våren 1984 bör alltså 5 milj. kr. anvisas pä ett förslagsanslag benämnt Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder, på tilläggsbudget I till statsbudgeten 1983/84.

Jag har för avsikt att i budgetpropositionen 1984 återkomma med förslag till anslag för budgetåret 1984/85.

Jag har också för avsikt att återkomma med förslag till anslag för budget­året 1984/85 för stöd till prospektering efter olja, naturgas eller kol resp. till energiforskning.

Vad avser 1983 års investeringsprogram bör gälla följande. För att alla inkomna ansökningar under är 1983 som avser slöd till anläggningar av­sedda för eldning med främst torv skall kunna stödjas bör ramen för detta ändamål höjas med 170 milj. kr. Som nyss har redovisats kommer därtill behovet av medel för vissa strategiska anläggningar för fjärrvärme i stor­städerna och naturgas i Sydgasprojektet. Jag beräknar att behovet av medel för dessa ändamål uppgår till 160 milj. kr.

Investeringsprogrammet för år 1984 bör omfatta stöd i form av bidrag till åtgärder för följande områden

-     vissa tillförselsystem för uppvärmningsenergi

-     vissa distributionsanläggningar för spillvärme

-     vissa strategiska anläggningar för Qärrvärme och nalurgas.

Jag beräknar behovet av medel för stöd i form av direkta bidrag till byggnadsanknulna tillförselsystem under år 1984 lill 100 milj. kr.

Större titlförselsyslem innefattar stöd till främst åtgärder som vidtas av kommunerna, dvs. i fjärtvärmesystem.

Sammantaget beräknar jag behovel av medel för detta investeringspro­gram till 450 milj. kr.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   40

När det gäller den fortsatta verksamheten för energiupphandling m. m. bör EUD fä disponera de medel som återstår av 1983 års investeringspro­gram för att fullfölja sitt arbete.

Jag går nu över lill att behandla frågan om finansiering av 1984 års investeringsprogram och stödet för oljeersättande åtgärder.

För bl.a. stöd till åtgärder av tillförselkaraktär inom bostadsbeståndet har för budgetåret 1983/84 medel anvisats över trettonde huvudtiteln an­slag B 17 Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m. Statens utgifter för sådana bidrag till tUlförselåtgärder som enligt vad jag förordat i det föregående skall beslutas av länsbostadsnämnden och de kommunala förmedlingsorganen bör även i fortsättningen belasta detta anslag. Kostnaderna för de utbetalningar som sker under innevarande budgetår kan beräknas rymmas inom de medel som redan finns tillgängliga på anslaget. Chefen för bostadsdepartementet avser att återkomma med behovet av medel för budgetåret 1984/85 vid sin anmälan till 1984 års budgetproposition. I övrigt bör investeringsprogrammet finansieras genom särskilda avgifter pä olja m. m.

Hämtöver räknar jag med att stödet till 1984 års investeringsprogram kommer att uppgå till 350 milj. kr. Jag föreslär att dessa medel anvisas på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84. Anslaget bör benämnas Investeringar inom energiområdet.

I detta sammanhang vill jag också redogöra för hur jag anser att åter­stående medel av 1983 års investeringsprogram fortsättningsvis bör använ­das.

Av min redogörelse i det föregående har framgått att EUD under år 1983 beräknar ta i anspråk ca 150 milj. kr. av det anslag om 700 milj. kr. som riksdagen anvisade för stöd till upphandling inom energiområdet under år 1983. Jag har också redovisat hur jag anser att återstående medel bör användas. 1 det sammanhanget har jag redovisat att anvisade medel för stöd till lorveldade anläggningar är otillräckliga. Jag beräknar behovet av ytterligare medel för stöd till lorveldade anläggningar enligt 1983 års inves­teringsprogram till 170 milj. kr. Jag föreslär att regeringen hemställer om riksdagens medgivande att medel för detta ändamål får anvisas frän ansla­get Stöd till upphandling inom energiområdet.

F. n. finansieras stöd för oljeersättande åtgärder genom oljeersättnings­fonden. Fonden tillförs medel genom en särskild avgift på olja, f. n. 50 kr per kubikmeter. Den särskilda avgiften pä olja utgår enligt lag (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter, som enligt lag (1970:941) äger fortsatt giltighet lill och med utgången av år 1984. Fonden är revolverande. Även vissa andra ändamål finansieras med en särskild avgift pä olja. Det gäller oljeprospekteringsfonden, f.n. med 12 kr. per kubikmeter (prop. 1977/ 78: 128, NU 70, rskr 343). energiforskningsfonden, f.n. med 31 kr. per kubikmeter (prop. 1980/81:90, NU 60, rskr 381), kolmiljöfonden, f. n. med 10 kr. per kubikmeter (prop. 1982/83: 100 bil. 14, NU 22, rskr 166) och


 


Prop. 1983/84:62                                                    41

åtgärder mot försurning (prop. 1981/82; 151, JoU 35, rskr 321) med 5 kr. per kubikmeter. Sammanlagt utgår den särskilda avgiften för oljeprodukter med 108 kr. per kubikmeter för motorbrännolja, eldningsolja och bunker­olja. Återbetalningar av lån och räntor på län från oljeersättningsfonden bör tillföras särskilda inkomsttitlar på statsbudgeten.

För att förbättra överblicken över finansieringssystemet bör inkomster­na frän de särskilda avgifterna först tillföras resp. fond och därefter succes­sivt tillföras inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för oljeprodukter, m.m. på statsbudgeten. Detta bör ske enligt följande.

De avgifter som avses finansiera nuvarande treårsprogram för stöd för åtgärder för att ersätta olja inflyter delvis efter uigången av år 1983. Därför bör under perioden den 1 januari-30 juni 1984 de inkomster som svarar mot den nuvarande särskilda avgiften för atl ersätta olja pä samma sätt som hittills tillföras oljeersättningsfonden. Jag avser att i annat samman­hang återkomma till regeringen med förslag om disposition av dessa medel.

Energiforskningsprogrammet liksom stödet till prospektering efter olja, naturgas eller kol finansieras till och med utgången av budgetåret 1983/84 genom en särskild avgift pä olja. De inkomster som svarar mot den särskil­da avgiften för energiforskning resp. för prospektering efter olja m. m. bör därför under perioden den 1 januari-30 juni 1984 tillföras energiforsk­ningsfonden resp. oljeprospekteringsfonden.

Inkomster som svarar mot avgiften för åtgärder mot försurning förs liksom hittills till inkomsttiteln 1435 Särskild avgift för åtgärder mot för­surning.

Stödet för åtgärder för atl ersätta olja, m. m. finansierar dessulom ålgär­der för utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi, del av förvalt­nings-, utrednings- och informalionskostnader för statens energiverk, åt­gärder för utbildning och rådgivning i energibesparande syfte inom lant­bruk och trädgårdsnäring med 40 milj. kr. för budgetåret 1983/84 och stöd för förbränningsanläggningar avsedda för eldning med främst torv med 200 milj. kr.

Den minskade oljekonsumtionen har medfört att inflödet av pengar till fonderna och till åtgärder mot försurning har minskat i så stor utsträckning alt risk finns för att en del av de utgifter som dessa avgifter skulle finansi­era inte täcks. Detta skulle kunna äventyra genomförandet av angelägna åtgärder. Enbart för att återställa balansen mellan inkomster och utgifter krävs därför en höjning av avgifterna. Vidare krävs höjda avgifter för att finansiera kostnaderna för investeringsprogrammet för år 1984 och göra detta möjligt att genomföra. Dessutom måste en neddragning göras av vissa av de program som finansierats från fonderna.

Mot den bakgrund som har redovisats föreslär jag att avgifterna pä olja höjs fr. o. m. den 1 januari 1984. Inom ramen för stödet för att ersätta olja, energiforskningsprogrammel och för oljeprospekteringsfonden pågår akti-


 


Prop. 1983/84:62                                                                   42

viteter som syftar till att inlroducera alternativa drivmedel och för att öka vår försöijningstrygghet när det gäller drivmedel. Jag bedömer att insatser­na både inom ramen för stödet för att ersätta olja och inom energiforsk­ningsprogrammet behöver intensifieras i fräga om drivmedelsområdet.

Den särskilda avgiften enligt lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter omfattar f. n. inte bensin. Mot bakgrund av den ökade upp­märksamheten pä ansträngningarna atl ersätta olja och öka försörjnings­tryggheten inom transportsektorn anser jag att det bör vara rimligt att införa en avgift på bensin fr, o, m, den 1 januari 1984.

Betydande resurser satsas idag pä forskning och utveckling rörande kol, naturgas och sådan teknik som kan bidra till att skapa förutsättningar för avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut.

Den särskilda avgiften omfattar inte kol, elektrisk kraft från kärnkraft­verk saml naturgas. Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört är det rimligt att det för dessa energikällor bör införas en avgift för att öka bidraget till forskning och utveckling inom energiområdet. Jag förordar atl en särskild avgift på kolbränslen införs fr.o.m. den I januari 1984. Den särskilda avgiften på elektrisk kraft frän kärnkraftverk bör också införas fr.o.m. den 1 januari 1984. På sikt bör en avgift införas även pä naturgas.

De nu föreslagna avgifterna pä bensin och kolbränslen bör införas ge­nom ändringar i lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter. Dä därigenom ytterligare energiprodukter än oljeprodukter påförs särskilda avgifter bör lagens rubrik ändras till Lag om särskild avgift för oljepro­dukter och kol.

Jag föreslär också genom ändring i lagens ingress alt lagen skall fortsätta att gälla efter utgången av år 1984.

Skatteutskottet har tidigare (bl.a. SkU 1982/83:3 y) understrukit beho­vet av att avdragsreglerna för energiskatt resp. oljeavgtft samordnas. I samband med att lagen nu föreslås utvidgad till att omfatta också bensin och kolbränslen bör, för att inte minst underlätta arbetet för såväl myndig­heter som skatt- och avgiftsskyldiga och då inga vägande skäl talar emot, lagen ändras sä att de avdragsregler som gäller för skatt också skall gälla för avgift på såväl bensin, olja som kolbränslen. Ändringen innebär att inrikes sjöfart också får avdragsrätt på oljeavgifter.

Såvitt avser den föreslagna avgiften på elektrisk kraft från kärnkraftverk bör denna tas ut i produkfionsledel. Avgiften skall således erläggas av den som har tillstånd att inneha eller driva en kärnkraftsreaktor (reaktorinne­havaren). På grund härav är de förfarandebestämmelser som gäller enligt lagen om särskild avgift på oljeprodukter inte tillämpliga i fräga om en särskild avgift på elektrisk kraft frän kärnkraftverk. Därför föreslår jag att den nya avgiften regleras i en särskild lag. Utformningen av den nya lagen överensstämmer i huvudsak med vad som gäller i fråga om den skatt som skall tas ul pä den elektriska kraft som framstäUs i vattenkraftverk. Skyl­dighet att erlägga avgiften inträder i fräga om elektrisk kraft som levereras


 


Prop. 1983/84:62                                                                   43

frän ett kärnkraftverk. Avgiftsskyldigheten avser därför den elektriska kraft som produceras i varje reaktorblock inom resp. kärnkraftverk och som levereras ifrån verket. Den elektriska kraft som åtgår till den egna produktionen inom kärnkraftverket kommer därför inte att bli avgiflsbe­lagd. Redovisningsperioderna föreslås omfatta en månad. Redovisning och betalning föreslås ske senast 25 dagar efter redovisningsperiodens utgång.

Skaltebroltslagen (1971:69) och lagen (1971; 1072) om förmånsbeskat-tade skattefordringar m. m. bör göras tillämplig för den nya avgiften.

Jag föreslär sammanfattningsvis följande när del gäller nämnda avgifter. Avgiften på olja bör höjas med 10 kr. per kubikmeter. De inkomster som svarar mol höjningen bör avskiljas och fördelas så att inkomster motsva­rande 4 kr. per kubikmeter tillförs oljeersättningsfonden och motsvarande 2 kr. per kubikmeter tillförs energiforskningsfonden samt motsvarande 4 kr. per kubikmeter tillförs åtgärder mot försurning. Pä bensin bör avgiften uppgå till 6 öre per liter. De inkomster som svarar mot avgiften bör avskiljas och fördelas så att motsvarande 1 öre per liter bör tillföras oljeersättningsfonden, motsvarande 3 öre per liter tillförs energiforsk­ningsfonden och motsvarande 2 öre per liter tillförs oljeprospekteringsfon­den. För kol bör avgiften uppgå till 10 kr. per ton. De inkomster som motsvarar avgiften bör avskiljas och föras till energiforskningsfonden. På el producerad i kärnkraftverk bör avgiften uppgå till 0,2 öre per kilo­wattimme. De inkomster som svarar mot avgiften bör föras till energiforsk­ningsfonden.

Som jag tidigare har nämnt bör del fortsatta stödet för oljeersättande åtgärder och för investeringar inom energiområdet för perioden efter år 1983 tas upp pä anslag över statsbudgeten. Jag föreslår därför att medel för de båda stödsystemen anvisas över två särskilda anslag benämnda Stöd för oljeersättande åtgärder, m. m. och Investeringar inom energiområdet. För innevarande budgetår föresläs somjag tidigare nämnt. 120 milj. kr. för slöd för oljeersättande åtgärder. För stöd till investeringen inom energiområdet föresläs ett engångsanslag för är 1984 om 350 milj. kr.

Stöd till energiinriktad utbildning och till energirådgivning till mindre och medelstora företag finansieras fr. o. m. budgetåret 1981/82 från oljeer­sättningsfonden. Jag återkommer inom kort till denna fräga.

När det gäller finansiering av energirådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen, vill jag dessutom anföra följande.

I enlighel med vad som föreslogs i 1981 års energiproposition har under treårsperioden 1981/82-1983/84 särskilda medel avsatts för energirådgiv­ning till jordbruks- och trädgårdsnäringarna. Medlen har anvisats under jordbruksdepartementets huvudtitel, anslagen B 1 Lantbruksstyrelsen samt B 2 Lantbruksnämnderna och har finansierats frän oljeersällnings­fonden.

Jag avser alt i budgetpropositionen återkomma till denna fråga.


 


Prop. 1983/84:62                                                                44

4   Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har i samråd med chefen för finansdepartementet upprättats förslag till de lagändringar som bör göras.

Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet anser jag att nägol yttrande frän lagrådet inte behöver inhämtas.

5   Hemställan

Med hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att anta upprättade förslag till

1.   lag om ändring i lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljepro­dukter,

2.   lag om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk,

3.   lag om ändring i skatlebrottslagen (1971:69),

4.   lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmänsberätfigade skal­tefordringar m. m.,

dels föreslär riksdagen att

5.   godkänna de riktlinjer för fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. somjag har förordat,

6.   godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för att öka investeringarna i energiutrustning,

7.   medge att under budgetåren 1984/85-1986/87 540000000 kr. får användas för fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja,

8.   medge att medel från det på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisade reser­vationsanslaget Stöd lill åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet får användas i enlighet med vad jag har förordat,

9.   till Slöd för oljeersättande åtgärder, m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 120000000 kr.,

 

10.   till Investeringar inom energiområdet på lilläggsbudgel I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 350000000 kr.,

11.   medge atl t.o.m. den 30 juni 1987 statliga garantier får lämnas för stöd för oljeersättande åtgärder m. m. intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 915000000 kr.,

12.   till Täckande av förluster 1 anledning av statliga garantier för oljeersättande åtgärder, m. m. på tilläggsbudget 1 till statsbudget för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett för­slagsanslag av 5000000 kr.,


 


Prop. 1983/84:62                                                    45

13.   besluta alt behållningen på oljeersättningsfonden, oljeprospek­teringsfonden och energiforskningsfonden per den I juli 1984 redovisas under inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för oljepro­dukter, m. m. i enlighet med vad jag har förordat,

14.   besluta att ränteinkomster och återbetalningar pä lån från oljeer­sättningsfonden fr.o.m. den 1 januari 1984 redovisas under in­komsttiteln 2394 Övriga ränteinkomster resp. 4526 Övriga åter­betalningar,

15.   besluta att de inkomster som svarar mot den föreslagna höjning­en av den särskilda avgiften pä olja som skall tillföras åtgärder mot försurning fr. o. m. den 1 januari 1984 redovisas under in­komsttiteln 1435 Särskild avgift för åtgärder mot försurning,

16.   beslula att de inkomster som svarar mol den nuvarande särskilda avgiften på olja (exkl. åtgärder mot försurning) fr. o. m. den 1 juli 1984 redovisas under inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för olje­produkter, m. m. samt disponeras i enlighet med vad jag har förordat,

17.   besluta atl de inkomster som svarar mot den föreslagna höjning­en av den särskilda avgiften på olja (exklusive åtgärder mot försurning), de föreslagna avgifterna pä bensin och kolbränslen samt elektrisk kraft frän kärnkraftverk fr. o. m. den 1 januari 1984 redovisas under inkomsttiteln 1431 Särskild avgift för olje­produkter, m. m. samt disponeras i enlighet med vad jag har förordat.

6   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.


 


Prop. 1983/84:62                                                              46

Bilaga I

Sammanfattning av oljeersättningsdelegationens betän­
kande (Dsl 1983:4) Statligt stöd till oljeersättning -
     ut­
värdering av OEF:s insatser och förslag till fortsatt verk­
samhet samt sammanställning av remissyttrandena över
nämnda betänkande

Innehåll                                                                                 Sid

1 Sammanfattning av delegationens belänkande    ......... .. 45

1.1                                                                                   Inledning                           45

1.2                                                                                   Nuvarande regler för verksamheten                     46

1.2.1    Regler för bidrag   ............................................    47

1.2.2    Regler för län   .................................................    48

1.3                                                                                   Oljeersättningsdelegationens förslag                   49

1.3.1    Utgångspunkter  .............................................. .. 49

1.3.2    Siörre pannor (Qärrvärme)    ............................ .. 50

1.3.3    Mindre pannor (gruppcentraler o. dyl.)  ..... ........ 50

1.3.4    Statliga insatser med avseende på olika led i bränslekedjan                          50

1.3.5    Relationer lill andra statliga insatser på

energiområdet   ............................................... .. 51

1.3.6    Stödformer   .....................................................    51

1.3.7    Medelsbehov   ...........    ...................................    53

2 Remissyttranden   ..........................................................    53

2.1    Remissförfarandet   ..................................................    53

2.2    Allmänt   ...................................................................    54

2.3.................................................................................. inriktningen av stödet                   55

2.3.1    Ersättning av olja med elenergi samt fasta bränslen i större (fjärrvärme) och mindre (gruppcentraler) pannor  ............................................................ .. 55

2.3.2    Samordnade projekt   ......................................    56

2.3.3    Samordnade statliga insatser ..........................    57

2.4 Stödutformning.........................................................    59

2.4.1    Bidrag, villkorliga bidrag och länegarantier   .. .... 59

2.4.2    Åtgärder som kan stödjas    .............................    61

2.5 Delegering till de regionala utvecklingsfonderna   ...    62

1    Sammanfattning av delegationens betänkande

1.1 Inledning

I november år 1980 antog riksdagen regeringens förslag om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. (prop. 1980/81:49, NU 19, rskr 100). I december tillkallades en delegation, delegationen (I 1980:08) för uppbygg­nad av en oljeersättningsfond (OEF). med uppdrag att organisera och handha stödverksamhet enligt de riktlinjer som anges i prop. 1980/81:49. Delegationens verksamhet upphörde den 30 juni 1983. Stödet administre-


 


Prop. 1983/84:62                                                                   47

ras fr. o. m. den 1 juli 1983 av statens energiverk. Stödverksamheten finan­sieras genom en avgift på oljeprodukter. Inkomsterna tillförs en särskild fond, benämnd oljeersällningsfonden.

Med stöd av regeringens bemyndigande den II januari 1979 tillkallade dåvarande statsrådet Tham en delegation (I 1979:01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja, oljeer.sättningsdelegationen (OED). Delega­tionen fick enligt sina direktiv (Dir 1979:02) fill uppgift alt närmare studera de tekniska, miljömässiga, ekonomiska och organisatoriska förutsättning­arna för att öka utnyttjandet av solvärme och bränslen som kan utgöra alternativ till olja i landets energiförsörjning samt att lämna förslag till undanröjande av hinder för oljeersältning.

Delegationen har i tilläggsdirektiv (Dir 1982:43) erhållit bl. a. uppdrag att genomföra en utvärdering av stödet till åtgärder för att ersätta olja, m. m.

I direktiven framhölls all OED skulle redovisa vilka effekler som stödet OEF har fått för arbetet med att ersätta olja och spara energi, särskilt under 1980-talet. Vad gäller stödets långsiktiga effekter skulle OED stude­ra dessa mer översiktligt. Uppgiften kan här ses som en kartläggning av hur mycket olja som ersatts dels i nya energiomvandlingsanläggningar, dels hur myckel olja som kan ersättas genom att ny bränsleproduktion startas. Vidare ingick en bedömning av vilka demonstrationseffekter som det särskilda stödet till prototyp- och demonslrationsanläggningar (PoD-anläggningar) kan ha fått.

Enligl direktiven skulle vidare regelsystemet för stödet behandlas. Erfa­renheterna av dessa regler skulle sammanställas och analyseras saml för­slag till förändringar redovisas. Nya regler skulle baseras på oförändrade mål för fondens stödverksamhet, men om vid den övergripande analysen nya mål framstår som motiverade skulle reglerna utformas att passa dessa.

Förslag till medel för tiden efter år 1983 skulle enligt direktiven också redovisas.

1.2 Nuvarande regler för verksamheten

OEF började sin verksamhet i januari 1981.

OEF:s verksamhet regleras i den ursprungliga förordningen (1980; 1085) från december 1980. Förordningen ändrades 1981-06-30 (1981:595). Änd­ringen innebar alt stöd i form av bidrag till små vattenki"aftverk ersattes med lån. Ytterligare förändringar (1982:1230) genomfördes 1 januari 1983 genom det tidsbegränsade stödet lill förbränningsanläggningar för främst torv som utgår under 1983 med bidrag om högst 25%.

Enligt förordningarna får stöd lämnas av OEF för åtgärder för att ersätta olja eller spara energi. De stödberätligade åtgärderna skall avse anlägg­ningar för omvandling eller distribution av energi, anläggningar eller ut­rustning för utvinning, bearbetning eller hantering av olika energislag, för användning av vissa energislag samt åtgärder som avser små vattenkraft-


 


Prop. 1983/84:62                                                                   48

verk. Stöd enligt ovan får också avse miljöskyddsåtgärder. Vikfiga kriteri­er för beviljande av stöd är att stöd endast lämnas om en åtgärd kan antas bli lönsam. Stöd får inte lämnas till åtgärder med betydande inslag av forskning eller tekniskt utvecklingsarbete. Vidare vänder sig stödet till den som avser att vidta de stödberätligade åtgärderna, men slöd kan även lämnas till tillverkare om särskilda skäl föreligger.

Stödets storlek är olika beroende pä vilken åtgärd som avses. Stödun­deriagel beräknas emellertid utgående frän hela kostnaden för åtgärden. Dock får inte stödbeloppet överstiga merkostnaden jämfört med en mot­svarande anläggning avseende oljebaserad teknik, om den kan beräknas. Vidare skall hänsyn tas till annat statligt stöd vid beräkning av stödbelopp. Minsta stödbelopp i form av län eller direkta bidrag är 50000 kr. med undantag för små vattenkraftverk, som beviljades bidrag om maximalt 35 % av lägsta stödunderlag pä 5 000 kr. under perioden fram till den 30juni 1981.

Om stöd begärs med mer än 25 milj. kr. skall ärendet överiämnas med yttrande lill regeringen för avgörande. Beslut om eftergift av villkorliga lån skall på liknande sätt överlämnas till regeringen om beloppet överstiger 25 milj. kr. eller om ärendet är av principiell betydelse.

Stödbeslut kan förenas med villkor som bedöms nödvändiga för att syftet med stödet skall tillgodoses. Vidare skall erfarenheterna av åtgär­derna som beviljats stöd redovisas.

1.2.1 Regler för bidrag

Bidrag till oljeersättande åtgärder eller åtgärder ämnade att spara energi har under verksamhetens två första år, kunnat lämnas till investeringar i PoD-anläggningar, små vattenkraftverk samt i form av räntebefrielse un­der högst tre år på vissa beviljade lån. Under år 1983 kan bidrag beviljas för uppförande av förbränningsanläggningar avsedda för att eldas med främst torv, varvid inför beslul samråd med energiupphandlingsdelegalionen (EUD) skall äga rum.

Bidrag till PoD-anläggningar kan lämnas om det medför att olja ersätts eller att energi kan sparas. Bidragsberätiigade åtgärder är även de som syftar till att i praktiken pröva eller demonstrera metoder eller system med annan energikälla än oljeprodukter. Det mest väsentliga kriteriet för att en åtgärd kan få bidrag är att den syftar till atl föra ut ny teknik eller att utnyttja känd teknik i nytt sammanhang. Om demonstrationsvärdel är slorl kan också stöd utgå i andra fall. Stöd kan också lämnas till förprojektering av PoD-anläggningar om särskilda skäl kan anges.

Bidragets storlek är begränsat till maximalt 50% av stödunderlaget om den tekniska risken är stor. Län med villkorlig ålerbetalningsskyldighet kan också medges när de kommersiella riskerna bedöms vara stora.

Stöd till små vattenkraftverk lämnades tidigare genom statens industri­verk (SIND) genom bidrag. Denna verksamhet fördes över till OEF för


 


Prop. 1983/84:62                                                                   49

perioden fram till den 30 juni 1981. Därefter lämnas endast lån till denna projekttyp.

Ränlebefrielse kan beviljas under högst tre är pä lån vilka har givits som stöd till PoD-projekt. fullskaleanläggningar med stora ekonomiska risker och från den 1 juli 1981 även för lån vid investeringar i små vattenkraft­verk.

1.2.2 Regler för lån

Lån från OEF kan beviljas för alla typer av projekt som faller inom stödramen, dvs. PoD-anläggningar, fullskaleanläggningar med stora eko­nomiska risker, stora spillvärmeprojekt samt efter den I juli 1981 även för små vattenkraftverk. Länen får lämnas utan särskild säkerhet och till en ränta motsvarande diskontot plus 4 procentenheter. Länen kan utformas pä två olika sätt, vilka framför alll skiljer sig ät genom amorteringsvill­koren varvid åtgärdens karaktär är avgörande.

Lån till prototyp- och demonslrationsanläggningar kan beviljas i vissa fall. Lånen är maximerade till 75% av stödunderlaget. Om stöd i form av både lån och bidrag utgår är del totala stödet begränsat till 75% av stödunderlaget. En viktig regel för verksamheten är att stöd endast utgår till första prototypen eller anläggningen i sitt slag.

Länen till PoD-anläggningar får utformas med villkorlig ålerbetalnings­skyldighet vilket innebär att där den slutliga amorteringen bestäms ut­gående från det ekonomiska utfallet av den åtgärd som föranlett stödet, det innebär att länet får efterges helt eller delvis om projektets ekonomiska utbyte är eller kommer att bli av ringa omfattning. Amorteringsansländ kan beviljas under de första åren (högst fem är). Anstånd med att erlägga ränta kan också medges under högst fem är, varvid den upplupna räntan läggs till kapitalet. Som angivits under rubriken bidrag kan ränlebefrielse medges under högst tre år.

Lån kan lämnas till investeringar 1 fullskaleanläggningar som är inrikta­de på energibesparing eller oljeersältning, om den ekonomiska risken är stor, på samma lånevillkor som län beviljas till PoD-projekt, dvs. lånen får efterges om en åtgärd har gått dåligt eller inget ekonomiskt utbyte finns. Vidare finns möjlighet till anstånd med betalning av räntor och amortering under högst fem år samt räntebefrielse under högst tre år. Skillnaden är att lånet får lämnas lill ett belopp motsvarande högst 50% av stödunderlaget.

Speciella investeringar i fullskaleanläggningar kan fä län även om den ekonomiska risken för projektet inte är stor, förutsatt att avsikten med projektet är att spara energi eller ersätta olja. Länet är begränsat till högst 50% av stödunderlaget. Anstånd med att erlägga räntor och amorteringar kan beviljas för en tid av högst fem år.

Åtgärder som syftar till att utnyttja spillvärme från ett företag kan stödjas med län som är begränsade till högsl 50% av stödunderlaget. Inga anstånd med räntebetalning eller amorteringar kan beviljas. Stöd lill åtgär-4   Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 62


 


Prop. 1983/84:62


50


der som syftar till att spara energi eller ersätta olja i ett företags verksam­het kan lämnas om synnerliga skäl föreligger. Följande tabell sammanfattar reglerna för det nuvarande stödet.

 

Projeklkategori

Stödform

 

 

 

Prototyp och demon-

Bidrag

 

 

 

slrationsanläggningar

högst

 

 

 

§3

50%

 

 

 

 

Lån högst 75 %

Räntebe-

Ränte- och

Lån kan efter-

 

Bidrag -l- lån

frielse

amorterings-

ges helt eller

 

högst 7. %

kan med­ges högst 3 är

anstånd kan medges högst 5 år

delvis

Fullskaleanläggning-

lån högst

 

"

"

ningar med stora eko-

50%

 

 

 

nomiska risker

 

 

 

 

§4

 

 

 

 

Fullskaleanläggning-

lån högst

-

"

-

ar utan stora eko-

50%

 

 

 

nomiska risker

 

 

 

 

§5

 

 

 

 

Stora spillvärme-

lån högst

-

-

-

projekt m. m.

50%

 

 

 

§6

 

 

 

 

Små vattenkraftverk

810101-810630

-

§7

Bidrag högst

35%

 

 

 

 

810701-

Räntebe-

Ränte- och

Lån kan efter-

 

lån högst

frielse

amorterings

ges helt eller

 

50%

kan med­ges högst

3 år

anstånd kan medges högsl 5 år

delvis

Förbränningsan-

830101-831231

 

 

 

läggningar för

Bidrag

 

 

 

främst torv

högst 25 %

-

-

§4a

 

 

 

 

Stöd lämnas med lägst 50000 kr. (undantag: för bidrag till små vattenkraftverk krävdes ett stödunderlag om minst 5000 kr).

Lån lämnas utan särskild säkerhet till en rörlig ränta molsvarande diskonto -l- 4 procentenheter. Lånetiden bestäms av projektets ekonomiska livslängd.

1.3 Oljeersättningsdelegationens förslag

1.3.1  Utgångspunkter

Det grundläggande syftet med det statliga stödet från oljeersättningsfon­den bör enligl OED vara att påskynda den förändring av energiförsörjning­en som föranleds av de ökade oljepriserna och en förutsedd framtida knapphet pä olja,

OED konstaterar atl nuvarande och planerade elproduklionskapacitet gör det möjligt med en omfattande oljeersältning med el motsvarande ca 15 TWh under 1980-lalet. Den ekonomiskt fördelaktigaste användningen är i form av elvärme i småhus, avkopplingsbara större pannor i värmeförsörj­ningen och i industrin samt i framför allt större värmepumpar i Qärrvärme-system. OED konstaterar vidare att utvecklingen är gynnsam på alla


 


Prop. 1983/84:62                                                                   51

nämnda områden och alt inget tyder pä att den inte blir gynnsam även under det närmaste decenniet. OED menar all det därför nu inte finns motiv för statligt stöd för ersättning av olja och el. Med hänsyn till de stora ekonomiska fördelarna med all utnyttja el från kärnkraftanläggningar för ersättning av olja inom uppvärmningsomrädet bör enligt OED statsmak­terna heller inte lägga hinder i vägen för en sådan utveckling.

1.3.2    Större pannor (fjärrvärme)

OED anser att det finns stor risk att möjligheterna att utnyttja torv och skogsbränslen inte tas tillvara när man bygger nya produktionsanläggning­ar i fjärrvärmesystem (torveldning menar OED är f.n. mer tekniskt risk­fyllt än kol och leveranssäkerhelerna störte). Del finns därför motiv för staten att stödja användning av inhemska bränslen i Qärrvärme.

OED föreslår också att ett stöd till utvinning av skogsbränsle bör utarbe­tas.

När det gäller investeringar i koleldade Qärrvärmeverk behövs f. n. inget stöd enligl OED förutom det som gäller installation av rökgasrening. Skulle konvertering till kol minska l.ex. p.g.a. oljeprissänkningar bör enligt OED även stöd till investeringar i kolpannor aktualiseras.

1.3.3    Mindre pannor (gruppcentraler o. dyl.)

De alternativ för oljeersätlning som finns är i första hand anslutning lill fjärrvärmenät, installation av värmepump och installation av fastbränsle­panna.

Faktorer som enligt OED motiverar slöd till installation av fastbränsle­pannor är dels att ägarna lill gruppcentraler har bristande kompetens att överväga alternativet och engagera sig i ett fastbränslebygge, dels kan institutionella förhållanden lägga hinder i vägen för lösningar där en inte­gration av flera gruppcentraler med en gemensam fastbränslepanna är det bästa alternativet. Dessutom kan olika miljöfaktorer fördröja utveckling­en.

OED menar atl för all det skaU komma igång en utveckling på detta område krävs ett statligt stöd. Stödet bör tills vidare inte begränsas till bara inhemska energikällor. OED föreslär att stödet även skall avse kol.

1.3.4    Statliga Insatser med avseende på olika led 1 bränslekedjan

OED föreslår att stödinsatserna i högre grad bör förskjutas mot projekt som leder till direkt oljeersättning. Delta kan ske genom stöd till projekt som avser samordnad utveckling av de olika leden i t. ex. bränslekedjan -utvinning, förädling och förbränning.

Tyngdpunkten i stödverksamheten bör enligt OED förskjutas sä att denna i större utsträckning avser förbränningsanläggningar eller andra anläggningar som ersätter oljeeldade anläggningar.

Dessutom bör rnenar OED tyngdpunkten i stödet förskjutas mot de


 


Prop. 1983/84:62                                                                   52

senare leden i den tekniska utvecklingskedjan l.ex. bör bidrag kunna ges inte bara till PoD-anläggningar utan även till nästa generation anläggningar i syfte att fä mera omfattande erfarenhet av tekniska och ekonomiska egenskaper.

1.3.5    Relationer till andra statliga Insalser på energiområdet

De statliga insatserna inom ramen för oljeersättningsfondens, nämndens för energiproduktionsforskning och energiupphandlingsdelegationens verksamhet är nära kopplade till varandra. Samordningen mellan dessa program är enligt OED f. n. inte helt tillfredsställande. Enligt OED;s me­ning bör man därför överväga att fr. o. m. budgetåret 1984/85 sammanföra dessa tre verksamheter till etl samlat program.

OED efterlyser också en harmonisering av stödvillkoren mellan industri-och bostadsdepartementens ansvarsområden (bl. a. det statliga stödet till energibesparande åtgärder i byggnader och experimentsbyggnadspro-gram).

Stödels omfattning till vatje enskilt projekl bör avgöras med hänsyn till de för tillfället rådande oljepriserna inkl. skatter och avgifter. Vidare bör givetvis bedömningar göras av projektets lönsamhet både ur samhällseko­nomisk och företagsekonomisk synvinkel. Projekt som inte uppvisar före­lagsekonomisk lönsamhet bör stödjas endast om det är samhällsekono­miskt lönsamt. Stöd bör i detta fall lämnas till sådan nivå att företagseko­nomisk lönsamhet uppnås.

1.3.6    Stödformer

OED konstaterar att förutsättningarna varierar starkt i de enskilda pro­jekten och att det därför är nödvändig'i att villkoren kan utformas inom vida gränser.

OED konstaterar vidare, att nedläggning av produktionsanläggningar, som har erhållit bidrag och län frän OEF, riskeras, om inte utbyggnaden av nya fastbränsleanläggningar ökar. Därför måste reglerna för stödgivningen förändras sä att energiverket får etl flexibelt instrument för att implemen-tera oljeersältningen.

De gällande reglerna och den tillämpning, som har utvecklats, har foku­serat OEF:s verksamhet på stöd genom långivning vilket har medfört att OEF till övervägande del fått karaktären av ett kreditinstitut.

Den huvudsakliga stödgivningen har hittills lämnats genom delfinansie­ring av projekt genom lån med följande stödmoment: o subvenlionering genom räntebefrielse o riskdelning genom villkorlig återbetalning O finansiering utan säkerhet o likviditetsförbättring genom anstånd med betalning.

OED föreslår att de nuvarande villkorslånen ersätts med en garanti om ett visst ekonomiskt utfall av de godkända åtgärder, vilket skulle kunna


 


Prop. 1983/84:62                                                                   53

ersätta villkorligheten och utfalla som villkorligt bidrag om vissa bestämda kriterier uppfylls.

Alla län som beviljas lämnas f. n. utan säkerhet. Det betyder att staten har ett relativt dåligt förhandlingsläge om länen behöver krävas åter. Detta skulle kunna lösas genom övergång till att lämna lånegarantier på det sätt som industrilänegarantier lämnas av SIND och industrifonden.

Frågan om en sådan försäkringsform eller villkorliga bidrag skall vara förknippade med någon avgift har vad gäller industrifonden lösts pä så sätt att en procentuell avgift som beräknas på det utestående garantibeloppet erläggs av den som erhållit slöd i

Ökat stöd till sådana åtgärder som i utvecklingskedjan faller efter den första PoD-anläggningen. Dessutom bör det vara möjligt att lämna stöd till flera anläggningar än till den första i sitt slag. OED anser att en stödform innebärande direkta bidrag till investeringarna i sädana anläggningar som innebär stora ekonomiska risker bör införas (högst 35% av investerings­kostnaden). o Fullskaleanläggningar utan stora ekonomiska risker

Denna stödmollagarkalegori vill OED minska med motiveringen att det har medfört ett avsevärt administrativt arbete. Enl. OED:s bedömning bör den fortsatta verksamheten fokuseras pä stödmoment som innebär insatser som underlättar åtgärder med svag lönsamhet och/eller med tekniska eller ekonomiska risker. o Stora spillvärmeprojekt

Sädana bör enligl OED kunna ges stöd som innebär en mer generös attityd frän statens sida, med hänsyn till att genomförandet av sädana projekt år förknippat med både stora investeringar och stora risker. Ett garanfiåtagande i form av vdlkorliga bidrag, som innebär en avlastning av delar av riskmomenl, är därför enligl OED ett lämpligt stöd.

Som en jämförelse med det nuvarande systemet med dess uppdelning pä projektkategorier och stödformer kan följande uppställning ges.

Projektkategori                                        Stödform

1    Prototyp-och demonstrations-        1. Bidrag högst 60%

anläggningar                                     2. Lånegaranti högst 75 %

Bidrag -I- lånegaranti högst 75 % 3. Villkorliga bidrag gällande högsl 5 år

11    Fullskaleanläggningar med stora   1, Bidrag högst 35%

ekonomiska risker samt åtgärder     2, Länegaranti högst 60%

får systemuppbyggnad                         Bidrag -l- lånegaranti

högst 60 % 3, Villkorliga bidrag gällande högsl 5 år

III      Fullskaleanläggningar utan         1, Lånegaranti högsl 50% stora ekonomiska risker

IV      Stora spillvärmeprojeki m, m,            1, Lånegaranti högsl 50%

2, Villkorliga bidrag gäl­lande högsl projektets avskrivningslid


 


Prop. 1983/84:62                                                                   54

Kriterierna för vilka av de olika slödmomenlen bidrag, lånegaranti eller riskdelning genom villkoriiga bidrag som skall användas anser OED bör utgå frän projektets bristande lönsamhet i förhåUande till dess samhälls­ekonomiska lönsamhet, bristande finansiell styrka resp, osäkerhet om projektets utfall.

1.3.7 Medelsbehov

Sammanfattningsvis föreslär OED följande beträffande den ekonomiska omfattningen av stöd till oljeersättande åtgärder och sparande av energi.

-     Bidrag till PoD- och fastbränsleanläggningar; 300 milj. kr. per år, dvs. totalt 900 milj. kr. för treårsperioden 1984-1986.

-     Ekonomiska åtaganden i form av lånegarantier och villkorliga bidrag; 900 milj. kr. för treårsperioden 1984-1986.

I den gällande stödförordningen anges den undre storleksgränsen 50000 kr., för det slöd OEF kan meddela genom egna beslut samt en övre begränsning på 25 milj. kr., över vilken regeringen fattar beslul efler yttrande av OEF.

Den övre begränsningen är enligt OED:s uppfattning rimlig.

OED föreslär atl 300000 kr. per projekt skall gälla som minsta stödbe­lopp med undantag för förprojekteringar, för vilka bör gälla 50000 kr. OED föreslär att de regionala utvecklingsfonderna kan administrera projekt under 300000 kr.

2    Remissyttranden

2.1 Remissförfarandet

Betänkandet (Dsl 1983:4) Statligt stöd till oljeersättning - Utvärdering av OEF:s insatser och förslag till fortsatt verksamhet. Yttrande har avgi­vits av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), transportforsknings-delegationen, transporträdet, statens naturvärdsverk, arbetsmarknadssty­relsen (AMS), bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning (BFR), statens planverk, statens energiverk, statens vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), energiforskningsnämnden (Efn), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i Väster­bollens län, länsstyrelsen i Nortbottens län. Allmänna pensionsfonden. Centralorganisationen SACO/SR, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontorel. Hyresgästernas Riksförbund, Ingenjörsvetenskapsaka­demien (IVA), Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lant­brukarnas riksförbund (LER), Lantbruksstyrelsen, Lunds universitet, tek­niska fakulteten. Skogsstyrelsen, Svenska Cellulosa- och Pappersbruks­föreningen (SCPF), Svenska kommunförbundet. Svenska värmeverksför­eningen, Sveriges Industriförbund, Svenska kraftverksföreningen och TEMU-bolagen.


 


Prop. 1983/84:62                                                               55

2.2 Allmänt

Praktiskt taget samtliga remissinstanser anser att stöd till åtgärder för att ersätta olja är motiverat.

TPR framför att statligt stöd även fortsättningsvis är motiverat för att minska kostnaderna och för att reducera det kraftiga utlandsberoendel för energiförsörjningen. För transportsektorn med dess nära nog fullständiga oljeberoende är åtgärder för att minska detta beroende särskilt angelägna. Hittills har statligt stöd tiU oljeersättande åtgärder för transporter inte kommit i fräga genom oljeersättningsfonden. De särskilda svårigheter som är förknippade med en mer omfattande omställning av energiförsörjningen pä transportområdet gör emellertid att utvecklingen inom andra områden indirekt kan fä stor betydelse för tillförseln av energi till transporter.

Länsstyrelsen i Östergöllands län anser att statligt stöd behövs för att minska kostnaderna för oljeersältningen och för att långsiktigt ersätta olja med andra bränslen. Enligt länsstyrelsen bör insatserna för oljeersättning­en ses i ett långsiktigt perspektiv varför en djupare analys av effekterna ännu inte är möjlig. Det är emellertid angeläget att under hand justera reglerna med hänsyn till gjorda erfarenheter. Länsstyrelsen i Uppsala län framför liknande synpunkter.

Statens vattenfallsverk anser alt det finns motiv för fortsatt slöd Ull anläggningar för inhemskt bränsle. Stöd kan behövas för alt nä företags­ekonomisk lönsamhet, minska riskerna och överbrygga ekonomiska svå­righeter de första åren. Hyresgästernas Riksförbund menar att statens engagemang via oljeersättningsfonden betyder alt ekonomiska risker del­vis tas av staten så att riskfyllda energiprojekt kan förverkligas. Förbundet anser del nödvändigt med denna typ av statliga engagemang i utvecklings­projekt som är viktiga för landets energiförsörjning. Skogsstyrelsen anför att stöd till ökad vedeldning är inte bara är förenligt med utan också till fördel för skogsindustrins intressen vad gäller råvaruförsörjningen. Skogs­styrelsen är därför positivt inställd till ökad eldning och en samtidig bredd­ning av skogsindustrins rävambas.

Endast tvä remissinstanser är negativa till fortsatt stödverksamhet, näm­ligen SCPF och Sveriges Industriförbund.

SCPF hävdar att mot bakgrund av den snedvridande effekt som pålagor och subventioner har är det SCPF;s principiella uppfattning att de skall användas med stor försiktighet och urskillning. StaUiga medel skall inle användas för att stödja förlustverksamhet och kommersiella misslyckan­den. Energisektorn får i detta sammanhang inle särbehandlas så att utnytt­jandet av alternativ till olja blir självändamål. SCPF ställer sig dock bakom statsmakternas ambition att minska oljeberoendet. Branschens företag har också verksamt bidragit till detta sedan början av 1970-talel.

SCPF framhåller vidare att i detta läge skapa ytteriigare konkurrens om skogsråvaran genom att ge bidrag och lånegarantier för att uppföra ved-


 


Prop. 1983/84:62                                                                   56

och skogsbränslepannor med tillämpning av känd och kommersiellt till­gänglig teknik inte ligger i branschens intresse. Industrin har upprepade gånger vänt sig mot den skattepolitik som lett lill att pålagorna på oljan från 1979 till november 1983 stigit från 62 kr/m till 519 kr/m\ Delta utgör en för svensk industri singulär belastning och är enligt SCPS:s mening mer än tillräcklig hjälp för att befordra utvecklingen av inhemska bränslen; statliga insatser i form av höjda bidrag och länegarantier skulle bara ytterligare snedvrida bränslemarknaden, förstärka vedeldarnas betalningsförmåga och f.ö. utgöra en belastning på en redan överansträngd statsbudget. SCPF och Sveriges Industriförbund föredrar dock att bidrag också i fort­sättningen ges till prototyp- och demonstrationsanläggningar. Industriför­bundet framför liknande synpunkler.

2.3 Inriktningen av stödet

2.3.1 Ersättning av olja med elenergi saml fasta bränslen i större (fjärr­värme) och mindre (gruppcentraler o. dyl.) pannor

OED berör kortfattat konvertering frän olja lill elenergi i småhusbebyg­gelse. OED pekar pä att utvecklingen nu och i framtiden ser gynnsam ut pä detta område, varför det nu inte finns motiv för statligt stöd för ersättning av olja med el.

Ett fätal remissinstanser berör denna fräga. Statens planverk hänvisar till kommunernas oljereduktionsplaner i vilka en omfattande planerad elanvändning redovisas. Planverket instämmer därför i OED:s synpunkt att det inte finns anledning fill statligt stöd för att ersälta olja med el. Statens energiverk uttrycker liknande synpunkter. Svenska kraftverksför­eningen, LRF, länsstyrelsen i Östergötlands län instämmer också helt i OED:s slutsats.

Sveriges Industriförbund, statens vatlenfallsverk och BFR ställer sig positiva till att möjligheterna att ersätta olja med el beaktas vid utformning­en av styrmedel för oljeersättning.

Sverige Industriförbund påpekar att en övergäng lill kol eller inhemska bränslen som regel är processtekniskt omöjlig inom exempelvis järn- och stålindustrin. Industriförbundet anser därför att om bidragssystemet skall finnas kvar bör el ej generellt undanlas från detta utan där så är motiverat bör bidrag kunna ges.

BFR tar upp frågan om eldrivna värmepumpar inom alla storieksomrä-den. Eldrivna värmepumpar kan, menar BFR, ersätta olja med en mindre del el som drivenergi och en större del spillvärme eller solvärme.

Ett fåtal remissinstanser tar upp ersättning av olja med fasta bränslen i större och mindre pannor. Statens energiverk, statens planverk, LRF och länsstyrelsen i Östergötlands län ställer sig bakom OED:s förslag att stöd endast bör lämnas till användning av inhemska bränslen i fjärrvärmean­läggningar.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   57

Svenska värmeverksföreningen konstaterar alt de mål som är uppsatta för användningen av inhemska bränslen kan bli svära alt uppnå, vilket skulle kunna nödvändiggöra ett intensifierat statligt stödengagemang. Stö­det bör då i första hand utgå till större förbränningsanläggningar, sä att tillräcklig efterfrågan på bränsle uppstår. Pä så sätt skapas förutsättning för att en etablerad marknad för inhemska bränslen utvecklas. En etablerad marknad innebär i sin tur att introduktionen av mindre förbiänningsanlägg-ningarför inhemska bränslen underiättas.

Föreningen anser att det är tveksamt att generellt avhända sig möjlighe­ten till stöd för oljeersättning med kol i större pannor. SCPF menar all del från skogsindustrins synpunkt är viktigt att kol inte diskrimineras i detta sammanhang.

Förutsättningarna för oljeersättning i mindre pannor som l.ex. grupp­centraler är osäkra, hävdar OED. Statens energiverk instämmer i denna bedömning och menar att det därför är väsentligt all de ekonomiska förutsättningarna för denna kategori av pannor fastläggs. Statens planverk och BFR tar upp osäkerheten beträffande fastbränsleeldade gruppcen­traler, men tar inte någon direkt ställning i sak. Planverket påpekar bl.a. att plan- och lokaliseringsproblem kan tvinga kommunerna att övergå från olja till elanvändning i gruppcentralerna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, statens vattenfallsverk och statens naturvårdsverk ställer sig positiv till stöd för mindre pannor. Enligt natur­vårdsverket är stöd i syfte att påskynda kommersiellt tillgänglig teknik för eldning i fastbränsleeldade gruppcentraler angelägel. Mänga av de kon­struktioner som finns på marknaden i dag ger ett dåligt förbränningsresul­tat och därmed förhöjda utsläpp. Emellertid finns en stor potential till förbättring av förhållandena och pannor som är bättre både frän miljö- och verkningsgradssynpunkt är pä väg,

2.3.2 Samordnade projekl

När det gäller inriktningen av de statliga insatserna med avseende på olika led i bränslekedjan resp. den tekniska utvecklingen förordar OED alt stödet förskjuts i riktning mot de till marknaden närmast liggande leden. Härigenom antas den eftersträvade oljeersältningen säkrare uppnås samti­digt som det på etl båltre sätt kan skapas marknad och finansielll utrymme för nödvändigt utvecklingsarbete.

Särskild vikt vill delegafionen lägga vid att stöd ges lill projekt som samordnar alla led i brånslekedjan frän utvinning och förädling till förbrän­ning.

Den av OED föreslagna förskjutningen av stödverksamheten mol senare marknadsled ställer sig Statens energiverk bakom. Som etl sätt att påskyn­da en marknadselablering för inhemska bränslen kan enligl energiverket ett sammanhållet stöd till hela bränslekedjan förefalla rimligt.

Denna förändring av inriktningen i stödverksamheten får emellertid inte 5    Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 62


 


Prop. 1983/84:62                                                                   58

innebära att elt tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete ersätts. I sam­band med introduktionen av fasta bränslen kan man med säkerhet räkna med att tekniska delproblem uppstår vilka kräver att teknisk kompetens år tUlgänglig.

RRV delar OED:s uppfattning att det är riktigt att stödverksamheten bygger på ett genomarbetat systemtänkande. Elt systemsätt torde enligt RRV leda till att verksamheten inriktas på att stödja uppbyggandet av fungerande bränslemarknader i stället för det nuvarande stödet till enskilda anläggningar. RRV vill understryka att detta ställer nya och stora krav pä stödmyndigheten. Statens energiverk kan exempelvis behöva fungera som "mäklare" rnellan olika aktörer i bränslekedjan och genom egna initiativ och stödåtgärder fä fram nya aktörer eller företag i de marknader som skall skapas.

Det är nödvändigt att tillförseln av inhemska bränslen kopplas lill an­vändningen av dem i förbränningsanläggningar. Förslaget atl utöka stödet till samordnade projekt anser statens vatlenfallsverk därför bra. Vattenfall vill i detta sammanhang också framhålla nödvändigheten av samarbete i olika former mellan de kommunala energiföretagen och kraftföretagen i syfte att uppnå för landet riktiga lösningar vad gäller energiförsörjningen.

Bostadsstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Norrbottens och Uppsala län ställer sig bakom OED:s förslag med avseen­de pä olika led i bränslekedjan och i den tekniska utvecklingen.

Enligt bostadsstyrelsen är en sådan inriktning av stödet angelägen. Detta gäller speciellt förslaget om stöd till "systemlösningar" särskilt system för användning av inhemska bränslen. Ekonomisk osäkerhet och brist pä lösningar omfattande framställning, distribution och användning har häm­mat utvecklingen. Inom detta område ser styrelsen det också som angelä­get att stimulera lösningar för mindre och medelstora anläggningar.

Endast ÖEF år negativ till samordnade projekt. ÖEF vill allvarligt varna för att staten engagerar sig i projekt med s. k. samordnad utveckling för både bränsleleverantörer och bränsleanvändare, samt att stödet härigenom kan komma atl plottras bort på en mängd olika företag. Stödet bör i stället ges enligt OEF:s modell till kommunala värmeverk - så alt dessa kan utgöra kärnor i en efterfrägeuppbyggnad i resp. region. Den fortsatta utvecklingen bör kunna ske i huvudsak kommersiellt.

2.3.3 Samordnade slalliga insalser

OED berör kortfattat samordningen mellan OEF, energiforskningspro­grammet och energiupphandlingsdelegalionen. OED menar atl en bättre samordning bör åstadkommas mellan dessa olika stöd.

Systemet bör enligt statens energiverk förenklas såväl avseende stöd-berättigade åtgärder, stödformer som myndighetsansvar. Energiverket fö­reslår atl de delar som rör energihushållning inom olika samhällsområden - l.ex. bostadssektorn - integreras med de övriga statliga insatserna


 


Prop. 1983/84:62                                                     59

inom respektive områden och upphör att vara särskilda energistöd. De delar av de statliga energisatsningarna som rör energitillförsel samlas i två program

- oljeersätlningsstöd med syftet att påskynda omställning från olja

—       stöd till energiteknisk utveckling i näringslivet.

Vidare bör enligt energiverket en del av de nuvarande statliga medlen pä energiområdet föras över till den högre utbildningen och forskningen som en allmän förstärkning på de områden som har störst betydelse för energi­försörjningen på lång sikt.

Efn stöder OED:s synpunkter, men är dock tveksam till att sammanföra de FoU- och oljeersätlningsstöd som handhas av energiupphandlingsdele-gationens stödverksamhet till etl enda samlat program, är det mest ända­målsenliga sättet. Efn vill framhålla betydelsen av "kontrollstationer" (jfr OED;s rapport sid. 33) och att projekt i skilda utvecklingsskeden får stöd utgående frän olika kriterier. Alternativa vägar för samordningen bör där­för också övervägas, i synnerhet om statsmakterna önskar ha kvar vissa styr- och avvägningsmöjligheter. Samordning kan därvid uppnäs främst inom statens energiverk.

IVA finner det angeläget med samordning mellan de olika stödinsat­serna. IVA vill emellertid starkt framhäva det som även OED poängterar att samordningen inte bör gä alltför långt. Kontrollstationer mellan olika stadier i utvecklingsprojekten är myckel viktiga så alt eventuellt ytterligare stafiigt stöd anpassas till de förutsättningar som råder i den aktuella situa­tionen och i ljuset av rådande marknadsförhållanden. För att sådana kon­trollstationer skall fungera som avsett är det en fördel om stödet i olika stadier inte handläggs av samma organ.

Lunds universitet hälsar med tillfredsställelse betänkandets förslag om en bättre samordning mellan de insalser som görs inom ramen för OEF, NE och EUD med det nya energiverket. Den skarpa skiljelinje som funnits mellan tekniskt FoU-slöd och prototyputvecklingsprogrammet har försvå­rat en effekliv teknikutveckling. Samtidigt vill universitetet understryka att mänga av de tekniska problem som uppenbarligen drabbat de anlägg­ningar (särskilt pä biobrånslesidan) som har erhållit OEF-stöd med all säkerhet har viss grund i ett otillräckligt eller inadekvat inriktat FoU-stöd. Försummelser när det gäller stöd åt grundläggande tekniska forsknings-och utvecklingsprojekt får dyrt betalas i dåligt fungerande prototyp- och demonstrationsanläggningar. Här har kompetensutveckling genom forsk­ning och utbildning vid bl.a. de tekniska högskolorna en nyckelroll alt spela - någol som starkt borde observeras i samband med fördelningen av mälrelaterade staUiga stödmedel i framtiden.

BFR föreslär atl en samordningsgrupp bildas för atl möjliggöra en konti­nuerlig samplanering mellan BFR och OEF/statens energiverk.

OED berör också kortfattat andra relationer till statliga stödinsatser pä energiområdet bl.a. de som ligger inom bostadsdepartementets ansvars-


 


Prop. 1983/84:62                                                                   60

område. F. n. kan en och samma åtgärd fä stöd från olika program men med varierande villkor. Ett sådant förhållande är oacceptabelt anser sta­tens energiverk. Energiverket utgår ifrån att en samordning av stödvill­koren snarast kommer till stånd.

Frågan om en harmonisering av stöden inom bostads- resp. industride­partementens områden måste enligt planverkets uppfattning vara beroende av vad staten har för syfle med de olika slagen av stöd. Enligt planverkets uppfattning borde departementens ansvarsområde avgränsas utifrån om stödet syftar till åtgärder som påverkar byggnadens beskaffenhet eller ej,

AMS framhåller att stödet frän oljeersättningsfonden samordnas med det regionalpolitiska stödet pä sä sätt att det senare kan komplettera det frän fonden utgående stödet. Detta innebär emellertid en prövning i flera led som är tidsödande och komplicerar sökandens planering. Det skulle frän den synpunkten vara till fördel om redan stödet frän fonden vore differentierat med hänsyn till gällande regionalpolitiska prioritering.

2.4 Stödutformning

2.4.1 Bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier

Den omläggning frän i huvudsak län till bidrag som OED förordar är enligt statens energiverk välmotiverad, inle minst därför att den innebär en förenkling av tidigare komplicerade regler och därmed ger siödmotlagare klarare signaler om gällande regler. Dessutom avlastas på detta sätt verket rollen som kreditinstitut, för vilket det saknar egentlig kompetens. Energi­verket förutsätter att det kommer att ges möjligheter till en flexibel avväg­ning i siödinsalserna mellan olika projekt inom ramen för de allmänna stödvillkoren.

Energiverket föreslår här att ett stöd omfattande 25% av investerings­kostnaderna i oljeersättande åtgärder införes. Detta investeringsstöd bör göras så generellt som möjligt och verket bör ges möjligheter till en flexibel avvägning i stödinsatserna mellan olika projekt inom ramen för de all­männa stödvillkoren. Det temporära stödet lill investeringar i förbrän­ningsanläggningar för torv kan till del tjäna som modell.

Kompletterande stödform i form av pä förhand avtalade villkorliga bi­drag eller försäkringar atl utgå i efterhand om ett projekt misslyckas bör införas för de fall riskdelningen är en förutsättning för genomförandet av projektet. Erfarenheterna av ett system med villkorliga bidrag är för närva­rande små varför det tillsvidare bör betraktas som en försöksverksamhet.

Om det villkorliga bidraget skall kombineras med länegarantier, som antyds av OED som en möjlighet, krävs ytterligare överväganden innan ett sådant system kan träda i kraft. Det gäller också förslaget om ett försäk­ringssystem baserat på avgifter. Den tanken är emellertid enligt energiver­ket så lovvärd att den borde utredas skyndsamt.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   61

Fullmäktige 1 riksbanken tillstyrker OED:s förslag atl i ökad utsträck­ning använda bidrag i stället för olika former av mjuka lån. OED har vidare föreslagit att vissa län skall ersättas med statliga lånegarantier. Liksom vid några tidigare tillfällen har fullmäktige funnit skäl att kritiskt granska innebörden i en sådan ändring och att påvisa några av de problem som är förknippade med en garantilångivning. Det statliga organet kan exempelvis aldrig under den tid garantin är utestående upphöra att följa hur garanliåla­garen fullgör sina åtaganden och hur utveckhngen gestahar sig för denne. Brister i denna uppföljning skulle kunna leda lill stora kostnader för staten. Garantilän är också totalt mera administrativt betungande än vanliga län. Den stora omfattningen av garantilän får särskilt stor tyngd i fräga om små län. Detta har också gjort att utvecklingsfonderna stundom väljer direkta län i stället för industrigarantilän av just administrativa skäl. Mot denna bakgrund anser fuUmäktige att andra lösningar än garantilån bör sökas. AMS är negativ till både lån och länegarantier. AMS menar att båda formerna förutsätter en resurs- och tidskrävande lönsamhetsprövning frän den slödbeviljande myndighetens sida. Om stödet begränsas till enbart bidrag, eventuellt förstärkt med villkorligt bidrag i vissa sammanhang, sä bortfaller ett väsentligt skäl till att förlägga denna lönsamhetsprövning hos myndigheten. Bidraget skulle visserligen ingå som en viktig förutsättning för prövningen av enskilda projekt, men denna prövning borde kunna överlåtas helt pä sökanden och hans bank. En sådan renodling av det statliga stödet kan visserligen medföra bortfall av vissa projekt som annars skulle ha kommit lill stånd. Å andra sidan kan det antas, alt en enklare stödhantering och en snabbare prövning av ansökningar i förening med ökad klarhet om de förutsättningar som gäller för projektens genomföran­de, skulle verka i motsatt riktning. I sista hand blir utfallet beroende av de bidragsniväer som väljs.

TPR, Svenska kommunförbundet, LRF, Svenska Kraftverksföreningen, skogsstyrelsen, Efn, statens vattenfallsverk, BFR, Svenska Värmeverks-föreningen, Hyresgästernas Riksförbund och RRV tillstyrker förslaget att den nuvarande stödformen med bidrag och lån ersätts med direkta bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier.

Enligt TPR:s mening har villkoren för stödgivning genom OEF:s verk­samhet varil alltför snävt utformade. För transportsektorn föreligger mänga gånger svårigheter att mer noggrant beräkna den förväntade sam­hällsekonomiska lönsamheten av olika projekt. TPR anser det angeläget att stödkriterierna ger möjlighet att pröva nya transporttekniker i praktisk tillämpning.

Efn ifrågasätter fördelarna med att man i något fall lar ut försäkringsav­gifter för de villkorliga bidragen. Sådana avgifter motiverar i praktiken endast ett lägre bidragsbelopp men orsakar extra administration.

Svenska Värmeverksföreningen är tveksam till värdet av lånegarantier för kommunala värmeverk, för vilka kreditsäkerheten i allmänhet inte är


 


Prop. 1983/84:62                                                                   62

något problem. Föreningen vill i sammanhanget understryka att stöd bör kunna utgå även till anläggningar som byggs med etablerad teknik.

RRV delar OED:s uppfattning att det nuvarande länestödets olika funk­tioner bör renodlas. RRV tillstyrker förslaget att den nuvarande stödfor­men med lån ersätts med lånegarantier.

Beträffande OED;s förslag att länegarantierna kompletteras med bidrag och villkorliga län anför RRV att det i olika sammanhang har framhållils att den stora osäkerheten om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna vid produktion och användning av fasta bränslen - och därvid särskilt skogsbränsle och torv - är ett mycket stort hinder för en omfattande oljereduktion. Villkoriiga bidrag (liksom lån med villkorlig återbetalnings­skyldighet) kan avlasta den som gör investeringar i produktionen eller användningen av fasta bränslen en del risker. Enligt RRV:s mening är det därför mycket som talar för ett system med villkorliga bidrag. RRV vill dock understryka att etl system med villkorliga bidrag (liksom med villkor­liga län) kan ge upphov till omfattande och kostsamma prövningar når bidrag skall utbetalas. Risken för detta blir än större om man - som OED föreslår — kopplar en eventuell utbetalning till de faktiska utfallen i projek­ten. Villkoren för utbetalning av de villkorliga bidragen bör därför övervä­gas noga.

2.4.2 Åtgärder som kan stödjas

I fråga om vilka olika typer av oljeersättande åtgärder som skall vara kvalificerade till stöd, anser OED att ett ökat stöd till sådana åtgärder som i utvecklingskedjan faller efter den första PoD-anläggningen är nödvändig.

IVA, Svenska kommunförbundet, SCPF, Sveriges Industriförbund och Efn ställer sig bakom förslaget och PoD-begreppet bör få denna vidare tolkning.

IVA vill understryka förslagel att PoD-stöd skall kunna lämnas inte bara till den första anläggningen av ett visst slag utan även till flera, eventuellt i en fallande skala. Särskilt gäller detta i fråga om system som delvis skräd­darsys och där nya system är helt identiska. Rena kopior bör endast få del av det förmånligare PoD-stödet i situationer där annars en väsentlig för­dröjning av teknikspridningen kan befaras.

SCPF tillstyrker förslaget i synnei '.et när de efterföljande anläggningar­na inkorporerar nykonstruktioner eller systemförbättringar, vilket ofta är fallet i processindustrin där inga system är identiska. Ytterligare ett skäl att medge större flexibilitet vid beviljningen av PoD-anslag är enligt SCPF att åtskillig tid ofta förflyter mellan beslut, idrifltagande och utvärdering av en PoD-anläggning, varigenom introduktionen av den nya tekniken försenas. Sveriges Industriförbund och Efn framför liknande synpunkter.

OED har i sitt betänkande inte närmare berört frågan om ett fortsatt slöd till utbyggnad av små vattenkraftverk. Statens energiverk har för avsikt att


 


Prop. 1983/84:62                                                                   63

arbeta med frågor gällande utbyggnad av små kraftverk och därvid pröva bl.a. om erforderlig utbyggnad kan fäs tillstånd genom andra åtgärder än ekonomiskt stöd.T avvaktan på detta arbete anser verket alt stöd till små vattenkraftverk även fortsättningsvis bör lämnas enligt nu gällande regler. Naturvårdsverket har bl. a. berört frågan om små vattenkraftverks miljöef­fekter och framhållit atl dessa, som ofta i det enskilda fallet ter sig föga omfattande, i ett större sammanhang dock kan vara betydande. Särskill från fiskesynpunkt kan effekterna vara starkt negativa, då utbyggnaden när upp i de små vattendrag som tidigare varit obetydligt störda. De miljömässiga frågorna måste därför ägnas stor uppmärksamhet då statligt slöd kan komma i fråga. Verket har i princip avstyrkt en mer omfattande ulbyggnad av smäkraftverk i orörda vattensystem och rekommenderat att en planmässig utbyggnad sker med inriktning på redan berörda vattendrag. LRF anser det angeläget, bl.a. ur regionalpolitisk synpunkt, att anläg­gandet av små vattenkraftverk stimuleras framför allt i glesbygd och Norr­lands inland, där sä kan ske utan atl naturvården påverkas negativt i alltför hög grad. Svenska Kraftverksföreningen vill fästa uppmärksamhet på detta område och vill framhålla att dess stödbehov bör övervägas vid den fort­satta behandlingen av OEF-stöd.

2.5 Delegering fill de regionala utvecklingsfonderna

I den gällande stödförordningen anges storleksgränser för det stöd OEF kan meddela genom egna beslut, en undre begränsning på 50000 kr. saml en övre begränsning på 25 milj. kr. - över vilken regeringen fattar beslut efter yttrande av OEF.

OED föreslår att de regionala utvecklingsfonderna handhar projekt un­derstigande 300000 kr. med undantag för förprojekteringen, för vilka bör gälla 50000 kr.

Länsstyrelsen 1 Uppsala län, LRF, skogsstyrelsen, Efn och BFR är positiva till eller har inget att erinra mot OED;s förslag.

LRF tillstyrker att utvecklingsfonderna får ansvar för prövning och stödgivning av mindre projekt, men att undre gränsen för bidrägsgivning bör sättas till 20000 kr. Med den lokala erfarenhet som utvecklingsfon­derna har är det också troligt att man får en bättre och snabbare prövning av dessa ärenden än om de skall handläggas på central nivå.

Skogsstyrelsen vill peka på dels att det administrativa arbeiet med ärendena inte blir mindre för att de handläggs regionalt, dels att ärendena inte alltid kommer att behandlas likformigt över hela landet. 1 rapporten nämns inget om möjligheterna för en stödsökande att anföra besvär över av utvecklingsfonden fattade beslut. Skogsstyrelsen vill dock inte motsätta sig en decentralisering av beslutsrätten i vissa ärenden om de eventuella fördelarna med en sådan ordning överväger de nackdelar som finns med nuvarande ordning.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   64

Efn kan tillstyrka OED:s förslag atl öka den nedre beloppsgränsen till 300000 kr. endast under förutsättning att statens energiverk får möjlighet att göra undantag för PoD-projekt. Till sädana knyts nämligen ofta FoU-verksamhet med stöd från energiverket eller annal programorgan. Under FoU har energiverket uppgiften att stimulera utvecklingen åven av små system. För att få kontinuitet i statens agerande anser Efn därior att energiverket tills vidare skall ha möjlighet att i särskilda fall lämna PoD-stöd understigande 300000 kr.

Landstingsförbundet delar OED:s uppfattning att det är positivt atl föra ned olika former av avgöranden pä lokal nivå.

Del finns dock andra och mer principiella skäl som gör atl förbundet är tveksamt till om de regionala utvecklingsfonderna skall påföras mera om­fattande uppgifter av del slag OED föreslår.

De regionala utvecklingsfondernas uppgifter är knutna till små och me­delstora företag. Fondema skall ge råd och stöd i företagens förändrings­processer och därmed medverka i den tekniska förnyelsen av industrin. Landstingsförbundet förutsätter att det stöd lill oljeersättande åtgärder som fonderna föreslås vara med och fördela enbart gäller företagsanknutna projekt.

Länsstyrelsen 1 Kronobergs län anser atl energi- och sysselsätlningspoli­liska aspekter bör väga tyngre än omsorgen om det nya energiverkets besluts- och styrningsmöjligheier. För att stimulera användning av inhems­ka bränslen inom exempelvis industrin behöver den nedre beloppsgränsen bibehållas. 1 annat fall kommer större delen av den kronobergska industrin sakna möjlighel alt erhålla slöd. Det vore synnerligen olyckligt eftersom det finns stora tillgångar i skogsenergi och torv i länet och en betydande användning i mindre anläggningar därför är möjlig och nödvändig för att de energipolitiska målsättningarna skall kunna näs.

Lantbruksslyrelsen anför liknande synpunkter. Den föreslagna höjning­en av den nedre stödgränsen frän 50000 kr. till 300000 kr. kommer i slorl sett att eliminera möjligheterna för jordbruksföretag att utnyttja den ak­tuella stödformen. Endast stora trädgärdsföretag kan komma ifråga. Lant­bruksslyrelsen föreslår därför att nuvarande nedre stödgräns bibehålls.

Naturvårdsverket anser att med tanke på de angelägna stöden till grupp­centraler bör minsta stödbelopp utgå med 150000 kr.

Statens energiverk framhåller att OED har föreslagit att den nedre gränsen för beviljning av slöd skall höjas från 50000 kr. lill 300000 kr. Det innebär att antalet stödärenden reduceras väsentligt utan atl det lolala slödel eller oljeersältningen nämnvärt förändras. Energiverket anser att en sådan beloppsgräns bör gälla som huvudregel för det slöd som energiver­ket skall svara för. För vissa typer av projekt bör den dock vara lägre. Som komplettering av denna nivåbegränsning bör verkets ansvar gälla alt an­läggningar som ersätter 100 m' olja per år ges stöd.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   65

Bilaga 2

Statligt stöd till energiupphandling (Dsl 1983:24)

Utvärdering av energiupphandlingsdelegationens insatser saml förslag till fortsatt verksamhet. Rapport från energiupphandlingsdelegalionen (I 1982:07)

ENERGIUPPHANDLINGSDELEGATIONEN                        1983-09-26

Statsrådet Birgitta Dahl

Riksdagen beslutade med anledning av prop. 1982/83:50 om vissa eko­nomisk-politiska åtgärder m. m. om ett investeringsprogram. Inom ener­giområdet innebar programmet följande åtgärder:

-     ett bidrag till investeringar i distributionsanläggningar för fjärrvärme infördes. Stödet omfattar 10% av investeringskostnaden för anläggning­ar som beställs under år 1983. 300 milj. kr. anvisades för detta ändamål.

-     ett bidrag pä högst 25 % av investeringskostnaden för förbränningsan­läggningar avsedda för eldning med främst torv utgår för anläggningar som beställs under år 1983. 200 milj. kr. har anvisats för detta syfte. Stödet har .senare utvidgats när det gäller Norrbotten.

-     700 milj. kr. anvisades för slöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet. 50 milj. kr. därav har särskilt avsatts för Norrbot­ten.

Energiupphandlingsdelegalionen tillkallades för att ha hand om dels stödet lill distributionsåtgärder och dels åtgärderna i samband med upp­handling inom energiområdet. Stödet till lorveldade anläggningar hantera­des av oljeersättningsfonden under första halvåret 1983. Från den 1 juli handhas stödet av statens energiverk. Oljeersättningsfonden/statens ener­giverk skall i sin handläggning av dessa ärenden samråda med energiupp­handlingsdelegalionen.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts kan konstateras atl energiupp­handlingsdelegalionen har en central roll när det gäller genomförandet av investeringsprogrammet. Delegationen har emellertid också vissa mera långsiktiga uppgifter. En värdering av delegationens verksamhet vad gäller investeringsprogrammet och förslag till framtida inriktning av samhällets åtgärder i fräga om upphandling inom energiområdet skall enligt delegatio­nens direktiv lämnas under hösten år 1983.

För att få ett underlag för delegationens bedömning av verksamheten vad gäller investeringsprogrammet och förslag tUl den framtida inriktning­en har delegationen uppdragit åt konsultföretaget INDEVO att utarbeta en rapport. Med anledning av rapporten vill delegationen anföra följande.


 


Prop. 1983/84:62                                                     66

Det oljeersällningsprogram som riksdagen har fastställt medför att ener­giinvesteringar om inemot 100 miljarder kronor skall genomföras under 1980-talet. Det har nu gäll tre är av denna 10-ärsperiod och oljeersätlnings-programmet är på god väg alt genomföras.

Energiupphandlingsdelegalionens uppgift kan sammanfattas som att söka samordna energianvändarnas efterfrågan med industrins produk­tionsförutsättningar. Annorlunda uttryckt är uppgiften atl se till att den tidsbegränsade hemmamarknad som det svenska oljeersättningsprogram-met utgör målmedvetet utnyttjas för att ge långsiktiga effekter för svensk industri.

Det är också från industripoliliska utgångspunkter angelägel att den tid som återstår av programmet utnyttjas för att bygga upp en slagkraftig svensk exportindustri. Denna har enligt delegationens uppfattning goda förutsättningar att hävda sig väl på en växande internationell marknad. Delegationen vill i detta sammanhang erinra om den bedömning av inves­teringsbehovet för energiändamål i OECD-området som IVA gjort i rap­porten "Energipolitiken och den industriella utvecklingen". Den export­potential som föreligger är beiydande.

På kort sikt har delegationens uppgift varit att följa upp atl det investe­ringsprogram som riksdagen har beslutat om i anledning av regeringens ekonomisk-politiska proposition 1982/83: 50 får avsedd stimulansverkan. Delegafionen har vidare haft till uppgift att medverka till att den efterfrå­gan som programmet har gett upphov till bhr samordnad med industrins produktionsfömtsättningar.

I konsultrapporten redovisas närmare energiupphandlingsdelegationens verksamhet som den bedrivits under det dryga halvår som delegationen hittills har varit i verksamhet. Av naturliga skäl har verksamheten kommit att präglas av just det kortsikfiga arbetet att söka bidra till alt investerings­programmet förverkligas medan de långsiktiga frågorna, till vilka delega­tionen återkommer nedan, har fått skjutas i bakgrunden.

Uppgiften att samordna användarnas behov och tillverkarnas förutsätt­ningar har inneburit att delegationen haft dels en formell roll som har gällt handläggning av ärenden om slöd, dels en mer informell mäklarroll. Den senare rollen har i praktiken förmodligen varit den mest betydelsefulla.

Det är nu för tidigt att dra bestämda slutsatser om hur investeringspro­grammet har utfallit. Dock pekar hittillsvarande erfarenheter på att avsetl resultat kommer atl uppnås. Volymen på öärtvärmeinvesteringarna och spillvärmeanslutningarna synes ha ökat med 20 a 25%. Efterfrågan på torvstödet kommer sannolikt att översliga de av riksdagen beviljade med­len. Fränräknar man den övergäng frän flis fill torv som stödet medfört blir den beräknade volymökningen ca 40% under del aktuella året. Medräknas den senare effekten blir volymökningen över 70% enligt hittillsvarande beräkningar. Enligt uppgifter frän Svenska Värmeverksföreningen var den planerade utbyggnaden av lorveldade anläggningar före stödets införande


 


Prop. 1983/84:62                                                    67

190 megawatt. Enbart under år 1983 förväntas nu nybestäUningar ske av över 600 megawatt lorveldade pannor.

Av de särskilda stöd som stått till energiupphandlingsdelegationens för­fogande har hittills ca 70 milj. kr. utnyttjats. Cirka 150 milj. kr. får anses bundna i praktiken. Merparten av det stöd som beslutals har kommit atl utformas som en "försäkringsgaranti" för de försl levererade anläggning­arna av ny teknik som lämnat prototyp- och demonstralionsstadiet. Dele­gationen har därvid i begränsad omfattning delat den teknologiska risken med tillverkarna och i något fall med värmeleverantör vid samordnad upphandling. Härigenom har delegationen kunnat medverka till en mark­nadsintroduktion för tekniken för förbränning i snabba fiuidiserade bäddar (FBC) som, kombinerad med kalktillförsel i förbränningsbädden, ger god effektivitet och låga utsläpp lill rimlig kostnad. De FBC-anläggningar av aktuell typ som hittills har beställts har som bränsle, kol, biobränslen och avfall.

I den ekonomisk-politiska propositionen angavs alt kolanläggningar i ytterligare 25 kommuner borde komma till stånd under resten av 1980-talet. Under året har beslut hittills fattats om uppförande av anläggningar i ett 10-tal kommuner. Beslut om att uppföra ytterligare anläggningar för­väntas före årets utgång. I flera fall har FBC-teknik kommit till utnyttjande eller förväntas komma tiU utnyttjande.

Under året har också de stora värmepumparna fått sitt definitiva genom­brott. De ekonomiska fömtsättningarna, bl. a. lill följd av låga elpriser, har normalt varit så gynnsamma, speciellt i kombination med det spillvärme-stöd som har utgått under året, att några särskilda insatser frän delegatio­nens sida inte har varit erforderliga. I något fall har dock delegationen funnit skäl medverka i form av en riskdelningsgaranti, dä värmepumpslös­ningen innehållit nya riskmoment.

Energiupphandlingsdelegationens kansli har medverkat i överläggning­arna om storstädernas värmeförsörjning. En departementspromemoria Storstadsområdenas värmeförsörjning, m.m. (Dsl 1983:5) har tagits fram och en proposition till riksdagen i frågan kan förväntas i början av år 1984.

Mot bakgrund av vad som nyss har anförts kan konstateras att beslut redan har fattats om en betydande del av det investeringsprogram för 1980-talet som riksdagen har beslutat. Den uppföljning av hur kommunernas efterfrågan överensslämmer med induslrins förutsättningar som delegatio­nen fortlöpande har utfört synes visa atl investeringsprogrammet också i huvudsak gett avsedd stimulanseffekt liU svensk industri.

Den långsiktiga uppgiften för energiupphandlingsdelegalionen är atl skapa de inledningsvis nämnda förutsättningarna för att det oljeersäll­ningsprogram som nu genomförs lägger grunden till en framgångsrik ex­portverksamhet när dagens svenska hemmamarknad volymmässigt avtar. Det är naturligt att man därvid koncentrerar det långsiktiga arbetet på produkter som har goda framlidsmöjligheter.


 


Prop. 1983/84:62                                                                   68

De produktområden som delegationen har definierat som särskilt intres­santa för framtida svensk exportverksamhet är följande:

-     avancerade miljövänliga förbränningsanläggningar

-     värmepumpar

-     avancerad kraftvärmeteknik

-     fjärrvärmeteknik

Inom samtliga dessa områden föreligger exportmöjligheter antingen inom flera geografiska marknader, eller som l.ex. i fråga om fjärrvärme-teknik, begränsade geografiska men volymmässigt betydelsefulla mark­nader.

En strukturomvandling inom energiulrustningsindustrin med sikte på att få fram företag som är starka inom områden som marknadsföring, utveck­ling, systemlösningar och finansiering är nödvändig. Delegationen har dock inte sett del som sin uppgift atl medverka till en sådan strukturom­vandling. Delta är en fråga i första hand för företagen själva.

Energiupphandlingsdelegalionen föreslår i fråga om det långsiktiga arbe­tets praktiska inriktning följande:

o Den stödhantering som energiupphandlingsdelegalionen svarat för bör föras över till statens energiverk. Det är naturligt att framtida stödin­satser av konjunktur- och energipolitisk natur slussas via energiverket. Mol bakgrund av de erfarenheter som delegationen hittills har vunnit under året föreslås

-     att stödet till investeringar i lorveldade förbränningsanläggningar fort­sätter under år 1984 men med lägre bidragsprocent. Ett begränsat stöd till fliseldade anläggningar, under samma period, bör övervägas.

-     att stöd till distributionsanläggningar för fjärrvärme som är avsedda för atl utnyttja industriell spillvärme utgår även under år 1984 med hånsyn lill alt sädana investeringar är angelägna frän både industripolitisk och samhällsekonomisk utgångspunkt.

-     att en samordning kommer till stånd mellan statens stöd lill fjärrvär­meinvesteringar och stöd till bostadsanknulna lillförselsystem.

-     atl de försåkringsgarantisystem vid marknadsintroduktion av nya pro­dukter som energiupphandlingsdelegalionen utarbetat övertörs till sta­tens energiverk.

o Energiupphandlingsdelegalionen får i uppdrag fram till 1 juli 1985 att fortsätta arbetet med de långsiktiga frågorna syftande till att

-  stärka beställarfunktionen.

Sambandet mellan starka offentliga beställare och större företag har varit av avgörande betydelse för utvecklingen av de framgångsrika svens­ka exportindustrierna. Den stora splittringen som finns när det gäller upphandling av teknisk utrustning och många små beställare med egna specifikationer lägger hinder i vägen för utvecklingen av en rationell till­verkning av energiutrustning.

Beställarfunktionen kan utvecklas genom ålgärder som information till


 


Prop. 1983/84:62                                                                   69

många beställare om lämpliga systemlösningar, typgodkännanden av hela system, standardisering och samordnade upphandlingar. Energiupphand­lingsdelegalionen har tillsatt två arbetsgrupper som arbetar med dessa olika åtgärder inom områdena små värmepumpar och mindre biobränsleel­dade anläggningar. Delegationen bör fä i tilläggsdirektiv att närmare pröva dessa frågor.

-     Koncentrerade insatser på produkter vars snara kommersiella genom­brott får anses vara av strategisk betydelse för det svenska oljeersält-ningsprogrammel och för exporlmöjligheterna. De produktionsområden som delegationen särskilt har intresserat sig för är den trycksatta sväv­bädden som ger förutsättningar för en effektiv och miljövänlig kraftvär­meproduktion, samt plasmatekniken. Delegationen bör slutföra sin han­tering av sädana projekt.

-     För atl bättre ta tillvara de exportmöjligheter som de energipolitiska åtgärderna kan medföra har regeringen uppdragit åt delegationen att i samverkan med Sveriges exportråd utreda denna fråga. Utredningen leds av förre statsrådet Hädar Cars och syftar till utarbetande av ett program för verksamma exportsatsningar. Detta arbete bör fullföljas.

-     Det arbele som har inletts av länsstyrelsen i Norrbottens län i fräga om upphandling bör slutföras. I sammanhanget bör övervägas om det är lämpligt att verksamheten i Norrbotten avslutas i år eller om en förläng­ning till del av nästa är kan vara motiverad.

När del gäller användningen av investeringsprogrammets medel vill

energiupphandlingsdelegalionen föreslå följande:

o stödet till förbränningsanläggningar eldade med främst torv bör tillföras medel sä all alla de anläggningar som beställs under år 1983 kan få stöd. Delegationen beräknar behovet av medel till 370 milj. kr. Ylleriigare medel bör tillföras statens energiverk i detta syfte. En ev. föriängning av stödet bör inte finansieras av delegationens medel.

o delegationen beräknar att det samlade behovet av medel för distribu­tionsanläggningar för fjärrvärme kommer att uppgå till 225 milj. kr. Delegationen har noterat att för stöd till strategiska fjårrvärmeledningar har i departementspromemorian om storstädernas värmeförsörjning ta­gits upp ett belopp om 50-100 milj. kr. Delegationen har också noterat att i samband med förhandlingar om Sydgasprojektet har ett stöd till distributionsanläggningar på sammanlagl 50 milj. kr. aktualiserats. Mol bakgrund härav beräknar delegationen atl det sammanlagda behovet av medel för stöd till distributionsanläggningar för Qärrvärme och naturgas uppgår fill 375 milj. kr. Den hantering av ärenden som blir aktuell i samband med detta stöd bör utföras av statens energiverk.

o delegationen har hittills beviljat eller lämnat utfästelser om stöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiorhrådel på 150 milj. kr. Delegationen bedömer att ytteriigare medel behövs i samband med åtgärder för en förstärkt beställarfunktion, samordnad upphandling samt


 


Prop. 1983/84:62                                                     70

för pågående, siörre energiförsörjningsprojekt inom ramen för delegatio­nens verksamhet. Sammanlagt beräknar delegationen 225 milj. kr. för fortsatta ålgärder inom delegationens ram under 1984 och 1985 i sam­band med upphandling inom energiområdet.

För atl investeringsprogrammet skall kunna fullföljas hemställer ener-giupphandlingsdelegafionen alt regeringen föreslär riksdagen att de medel som har anvisats till investeringar inom energiområdet får fördelas pä det sätt som nyss har framförts.

Beslul i detta ärende har fallals av delegationens ordförande i närvaro av ledamöterna Björgerd, Pettersson, Smids, Tham, Waldenby, de sakkun­niga Annerberg, Nygårds, experterna Johansson, Welander, sekreteraren Gedung, de biträdande sekreterarna Jansson, Mattsson, Sandart och Schöllin. Sandart har varit föredragande.

På energiupphandlingsdelegationens vägnar Ulf Dahlsten

Kaj Sandart


 


Prop, 1983/84:62                                                               71
Innehåll

Sid.

Propositionen  ..................................................................      1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................       I

Lagförslag ........................................................................      3

1   Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter                           3

2   Förslag till lag om särskild avgift för elektrisk kraft frän kärn­kraftverk                   4

3   Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)                 5

4   Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmåns­berättigade skattefordringar m.m                 7

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde 1983-10-27               9

1   Inledning ....................................................................... .... 9

2   Föredragandens överväganden  ................................... .. 10

3   Förslag till riksdagen   ...................................................    13

3.1 Stöd för ålgärder för att ersätta olja, m. m. för tiden

1 januari 1984-30juni 1987   ...................................    13

3.1.1    Inriktning och omfattning av stödet  ................    13

3.1.2    Utformning av stödet för åtgärder för att ersätta olja, m.m                            17

3.1.3    Stödmottagare, villkor för olika slag av projekt                   20

 

3.2    Uppföljning av 1983 års investeringsprogram .........    25

3.3    Investeringsprogram inom energiområdet förär 1984                27

3.4    Verksamhet inom energiupphandlingsområdet    ....    34

3.5    Medelsbehov och finansiering  .................................    36

 

4   Upprättade lagförslag  ..................................................    43

5   Hemställan   .................................................................. .. 43

6   Beslut   ..........................................................................    44

Bilaga 1

Sammanfattning av oljeersättningsdelegationens betänkande (Dsl 1983:4) Statligt slöd fill oljeersättning - utvärdering av OEF;s insat­ser och förslag till fortsatt verksamhet samt sammanställning över

remissyttrandena  ............................................................    45

Bilaga 2

Statligt stöd till energiupphandling. Rapport frän energiupphandlings-

delegafionen (Dsl 1983: 24)   ...........................................    64

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983