Regeringens proposition

1983/84:61

angående en ny import- och exportreglering;

beslutad den 27 okiober 1983,

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan,

Pä regeringens vägnar OLOF PALME

MATS HELLSTRÖM

ProposlUonens huvudsakliga innehåll

Enligt kungörelser från år 1947 och år 1950 råder f,n, allmänt förbud mot all utan tillstånd (licens) importera eller exportera varor. Licensmyndigheter är kommerskollegium och statens jordbruksnämnd. Under åren har emellertid det övervägande antalet varor undantagils från licenskravel varigenom del allmänna förbudel i praktiken kommit att sättas ur spel. Besluten om sådana undanlag, s.k. frilistning. är talrika. Den nuvarande import- och exportregleringen har lill följd härav blivit svårtillgänglig.

Avsikten är alt i den nya import- och exporlregleringen ersälta del allmänna förbudet med en allmän frihet alt införa och ulföra varor. För licensbeläggning skall krävas direkta föreskrifter i förtätlningsform. Någon förändring av det faktiska frilistningsläget åsyftas inte. Den nya regleringen avses träda i kraft den 1 april 1984,

I Riksdagen 1983/84: 1 saml. Nr 6/

Prop. 1983/84: 61

Prop. 1983/84:61 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets

område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område'

dels att 2-5 SS skall upphöra aU gälla,

dels att rubriken närmast före 2 S skall utgå,

dels att bilagans rubrik skall lyda "Förteckning över varor som avses i 1 S andra stycket",

dels atl 1, 6. 15, 19, 35 och 36 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För att reglera priserna på jordbruksprodukter äger regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, statens jordbruksnämnd beträffande vara av visst slag föreskriva att 2, 7, 8,9, 10, 14, 18. 28. 29, 30, 31 eller 32 S skall tillämpas.

1 S

Föreslagen lydelse

För att reglera priserna på jordbruksprodukter får regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, statens jordbruksnämnd föreskriva att bestämmelserna 1 7, 8, 9, 10, 14, 18,28,29,30,31 eller 32 S skall tillämpas på varor av visst slag.

För samma ändamål får regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen. Jordbruksnämnden föreskriva att sådana varor som anges 1 bilagan till denna lag inte får föras in i eller ut ur landet utan särskilt tillstånd (importlicens eller exportlicens).

Regeringen ö';'bemyndiga jordbruksnämnden att ge förening som avses i 1 a S eller annan sammanslutning, som enligl regeringens eller nämndens förordnande handhar prisreglering pä jordbrukets område, rätt att pä villkor som nämnden bestämmer ensam föra in eller ut vara för vilken gäller tillståndstvång enligt 2 §.

Regeringen får bemyndiga jordbruksnämnden att ge en sådan förening som avses i I a S eller annan sammanslutning, som enligt regeringens eller nämndens förordnande handhar prisreglering pä jordbrukets område, rätt atl pä villkor som nämnden beslämmer ensam föra in eller ut sådana varor för vilka tillståndstvång/ör in- eller utförsel har föreskrivits med stöd av denna lag.

Prop. 1983/84:61 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 S
Avgift som avses 1 14 § erlägges Regeringen får meddela före-

Icke, när vara föres in under så- . skrifter om undantag från avgifts-dana omständigheter som för till- skyldigheten enligt 14 §. ståndspllktig vara medför rätt till Införsel utan tillstånd enligl 3 § första stycket. Sådan avgift erlägges inte heller när vara föres in under sådana omständigheter som för tullpliktig vara medför befrielse från tull enligt 5 a § tullförordningen (1973:979).

19 S
Avgift som avses i 18 § erlägges Regeringen får meddela före-

icke, när vara föres ut under så- skrifter om undantag från avgifts-dana omständigheter som för till- skyldigheten enligt 18 §. ståndspllktig vara medför rätt till utförsel utan tillstånd enligt 5 §.

35 S

Till böter dömes den som uppsåt- Till böter döms den som uppsätli-

ligen eller av oaktsamhet bryter gen eller av oaktsamhet bryter mot

mol föreskrifter enligt 28, 29, 30, 31 eller

a) villkor för Införsel enhgt 2 §, om 32 §.
gärningen ej är belagd med straff 1

lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

b) föreskrift enligt 28, 29, 30, 31 el
ler 32 S.

36 S

Brott som avses i 35 § b får åtalas Brott som avses i 35 S får åtalas

av åklagare endast efter anmälan av av åklagare endast efter anmälan av
jordbruksnämnden. jordbruksnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1984.1 fråga om brott som avses i 35 S i dess äldre lydelse gäller äldre bestämmelser.

Prop. 1983/84:61 4

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område

dels all 2-5 SS och 22 S skall upphöra all gälla.

dels att rubriken närmast före 2 S skall utgå,

dels att bilagans rubrik skall lyda "Förteckning över var-or som avses i I S andra stycket".

dels all 1,6, 10, 12. 13 och 23 SS skall ha nedan angivna lydelse.

I S'

Nuvarande lydelse

För all reglera priserna på fiskets produkter får regeringen eller, efter bemyndigande av reperingen, statens jordbruksnämnd föreskriva all beslämmelse i 2,1, 10. 12 eller 13 S skall tillämpas i fråga om vara av visst slag.

Föreslagen lydelse

För atl reglera priserna på fiskels produkter får regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, statens jordbruksnämnd föreskriva all bestämmelserna 17. 10. 12 eller 13 S skall tillämpas på varor av visst slag.

För samma ändamål får regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, jordbruksnämnden föreskriva att sådana varor som anges i bilagan till denna lag inle får föras in 1 eller ut ur landet utan särskilt tillstånd (importlicens eller exportlicens).

Prop. 1983/84:61

Nuvarande lydelse

landet och inte utgör svenskfångad fisk (importfisk), om sådan avgift utgår för svenskfångad fisk.

Avgift som avses i första stycket utgår inte för imporlfisk, om denna förs in under sådana omständigheter som för tillståndspliktiga varor medför rätt till införsel utan tillstånd enligt 3 §.

Sådan avgift utgår inte heller om en vara förs in under sådana om-stäiidigheter som medför befrielse från tull enligt 5 a § tullförordningen (1973:979).

Föreslagen lydelse

som förs in / landet och inte utgör svenskfångad fisk (importfisk), om sådan avgift utgår för svenskfångad fisk.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från denna avgiftsskyldighet.

För imporlfisk skall erläggas in-förselavgifl. I fråga om sådan avgift äger 11 § motsvarande tillämpning.

Införselavgift utgår ej, om varan införes under sådana omständigheter som för tillståndspliktig vara medför rätt till införsel utan tillstånd enligt 3 §. Sådan avgift utgår inte heller om vara föres in under sådana omständigheter som medför befrielse från tull enligt 5 a § tullförordningen (1973:979).

För importfisk skall erläggas införselavgift. I fråga om sådan avgift skall 11 S tillämpas.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från denna a vglftsskyldigh et.

För vara som anges i bilaga till denna lag och som utföres ur landet skall erläggas utförselavgift. Avgiften uppbäres av statens jordbruksnämnd eller den jordbruksnämnden bemyndigar.

Utförselavgift utgår ej, om varan utföres under sådana omständigheter som för tillståndspliktig vara medför rätt till utförsel utan tillstånd enligt 5 §.

Föreligger avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden ej medger annat, utförsel ske endast om bevis att avgiften erlagts företes för tullmyndigheten.

13 S

För sådana varor som anges i bilagan till denna lag och som förs ut ur landet skall erläggas utförselavgift. Avgiften uppbärs av statens jordbruksnämnd eller den jordbruksnämnden bemyndigar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från denna avgiftsskyldighet.

Föreligger avgiftsskyldighet får, om jordbruksnämnden inte medger annat, utförsel ske endast om bevis att avgiften har erlagts företes för tullmyndigheten.

Mot beslut, som statens jord-bmksnämnd i särskilt fall meddelat enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen,/öres talan hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslul, som jordbmksnämnden meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen,/öres hos regeringen genom besvär.

Mot Jordbruksnämndens beslut i fråga som avses i 8-12 §§ lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning får talan ej föras.

Beslut, som statens jordbmks-nämnd i särskilt fall meddelat enligt denna lag eller med slöd av regeringens förordnande enligt lagen, / fråga om annat än en import- eller exportlicens, får , överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslul, som jordbmksnämnden meddelat enligl lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos regeringen genom besvär.

Jordbruksnämndens beslut i frågor som avses i 8-12 §5 lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumlionsbeskallning får inte överklagas.

Prop. 1983/84:61

Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringsammanträde 1983-10-27

Närvarande: slatsministem Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition angående en ny import- och exportreglering

1 Inledning

I Sverige råder sedan åren efler andra världskriget generellt förbud mot att utan tillstånd (licens) införa eller utföra varor. Bestämmelser härom finns i kungörelsen (1947:82) angående allmänt importförbud och kungörelsen (1950:324) angående allmänt exportförbud. Licensmyndigheter är kommerskollegium och statens jordbmksnämnd. Under åren har de allmänna förbuden kommit atl sällas ur spel genom att omfattande undantag från förbuden har medgivils vid olika fillfällen. Dessa s.k. frilistningar har mestadels beslutats av licensmyndighelerna efler bemyndiganden av regeringen, men också i några fall direki av regeringen. Genom att undantagen frän de generella förbuden finns i åtskilliga beslul har regleringen med tiden blivit svåröverskådlig.

De allmänna förbudskungörelserna har inle tillkommit i den ordning som föreskrivs i den nya regeringsformen. Kungörelserna har därför fortsalt giltighet endasl med slöd av regeringsformens övergångsbestämmelser.

I syfte att skapa en mer överskådlig import- och exportreglering och att bringa reglerna härom i överensstämmelse med regeringsformen tillkallade år 1978 dåvarande chefen för handelsdepartementet en särskild utredare' med uppgift att företa en genomgripande översyn av reglerna om import och export. Enligt direkfiven skulle målet vara atl ersätta de allmänna import- och exportförbudskungörelserna och därpå grundade beslut med elt nytt regelsystem. Utredaren, som under sitt arbete använt namnet utredningen om import- och exporlförfaltningar, avlämnade i november 1982 betänkandet (Ds H 1982:4) Föreskrifter om import och export. I

' F.d, regeringsrådet Öhman,

Prop. 1983/84:61 9

betänkandet föreslås en formell omläggning av regleringen. Den föreslagna nya regleringen fömtsätter i sin tur att vissa ändringar görs dels i de båda lagarna om prisreglering pä jordbmkets och fiskels områden, dels i valutaförordningen. Den av ulredningen gjorda sammanfattningen av regleringsförslaget bör fogas till detta regeringsprotokoll som bilaga 1. Utredningens lagförslag bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av hovrätten för Nedre Nortland, kammarrätten i Stockholm, statens jordbmksnämnd, kommerskollegium, generaltullstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Sveriges riksbank, exportkreditnämnden, Sveriges exportråd, valutakommittén (E 1977:03), Lantbrukamas riksförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges fiskförsäljningsföreningars riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Svenska Handelskammarförbundel, Sveriges Handelsagenters Förbund och Textilrädet/Konfeklions-. induslriföreningen.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund och nuvarande förhållanden

Strax före och under andra världskriget infördes av i huvudsak försörjningspolitiska skäl restriktioner beträffande importen och exporten av varor. Efler kriget upphävdes successivt förbuden i relafivt stor omfaltning pä importsidan. Detta resulterade i etl importöverskott som påverkade bl.a. valulasiluafionen i sådan utsträckning alt ett allmänt importförbud ansågs nödvändigl. Etl sådant infördes också är 1947 genom kungörelsen (1947:82) angående allmänt importförbud.

På exportsidan hade redan år 1941 införts ett allmänt exportförbud. Detta hade föregåtts av flera exportförbud på enskilda varor etl par år tidigare. Det allmänna exportförbudet kom att kvarstå efler kriget. Omfattande ändringar gjordes emellertid i förbudet. År 1950 ersattes då gällande bestämmelser med nya genom kungörelsen (1950:324) angående allmänt exportförbud.

De båda allmänna förbudskungörelserna föreskriver all införsel eller utförsel av varor inte får ske ulan licens. Licensmyndigheter är kommerskollegium och statens jordbmksnämnd. I huvudsak handhar kollegiet industrivaror och jordbmksnämnden varor inom jordbruks- och livsmedelsområdena. Vissa varor är genom bestämmelser i kungörelserna direkt undantagna från licenstvänget. Vilka dessa varor är framgår av särskilda frilistor intagna i bilagor till kungörelserna. Frilistorna, som i stort molsvarar varandra på importsidan och exportsidan, omfattar bl.a, böcker, tidningar, noter, kartor och vissa frimärken. Genom en särskild bestämmelse i exportförbudskungörelsen är pä exportsidan dessulom frän licenskrav

Prop. 1983/84:61 10

undantagna lokomotiv och andra transportmedel som passerar gränserna i allmän eller yrkesmässig trafik.

Enligt särskilda bestämmelser i förbudskungörelserna behövs inle heller Ucens för sådana varor som i och för sig är licensplikliga men som förs in eller ut under sådana omständigheter som medför räll till tullfrihet eller rätt till temporär tullfrihet enligl bestämmelser i skilda tullförfattningar. Exempel på sådana undantag är varor som ulgör proviant på transportmedel, flyttsaker eller normalt resgods ävensom varor som passerar gränserna i samband med reparation o.d. Licensfrihet åtnjuts bl.a. också för införsel av varor för främmande makts beskickning eller konsulat.

Utöver dessa uttryckliga undantagsföreskrifter innehåller förbudskungörelserna bestämmelser som ger licensmyndigheterna rätt atl efler bemyndigande av regeringen och enligt gmnder som regeringen bestämmer medge att även andra vamslag än de uttryckligen undantagna får införas resp. utföras utan licens. Sädana bemyndiganden har regeringen lämnat i fråga om åtskilliga varor, särskill under slulel av 1950-lalel och under 1960-talet. I några fall har dessutom regeringen själv genom direkta beslul frilistat varor. Följden härav har bhvit atl den övervägande delen av vamhandeln numera är licensfri. Inom kommerskollegiums vamomräde utgörs kvarvarande licensbelagda varor av i huvudsak textil- och konfektionsvaror samt stål på importsidan och av fartyg och skrot på exporlsidan. Dessa varor utgjorde år 1980 värdemässigt mindre än fem procent av det totala vamvärdet såväl pä importsidan som exportsidan. Motsvarande låga procentsiffror kan redovisas beträffande sådana varor för vilka jordbruksnämnden är licensmyndighet.

De allmänna förbudskungörelserna omfattar inle alla varor. Åtskilliga varor och vamområden som i in- och ulförselhänseende regleras särskill är undantagna från förbudskungörelsernas tillämpning. Dessa särskilda regleringar har till ändamål atl tillgodose andra än rent handelspolitiska syften. Exempel på sådana särskilda regleringar återfinns i skogsvårdsförordningen (1979:791), utsädesförordningen (1980:438), valulaförordningen (1959:264), kungörelsen (1927:129) angående förbud mol utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål, lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. samt de båda regleringslagarna pä jordbmkets och fiskets områden, nämligen lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område och lagen (1974:226) om prisreglering på fiskels område.

I förbudskungörelserna anges vilka varor och vamgmpper som är undantagna från kungörelsernas tillämpning. I importförbudskungörelsen sker detta i form av en bilaga vari uppräknas de författningar (f.n. 10 st) som reglerar sådana varor. Sammanfattningsvis kan sägas att det här rör sig om varor beträffande vilka en dubbelreglering har ansetts överflödig (l.ex. skogsvårdsförordningen), varor som regleras av en central myndighet (l.ex. valutaförordningen), eller varor, som överhuvudtaget inte får importeras (l.ex. förordningen (1959:312) om förbud mot innehav av vissa

Prop. 1983/84:61 11

stiletter m.m.). Utöver dessa i bilagan uppräknade författningar innehåller åtskilliga andra författningar beslämmelser som reglerar importen av olika varor. Dessa sistnämnda varor, som inte är uppräknade i bilagan, är således föremål för en dubbelreglering, dels den handelspolitiskt inriklade, dels den särskilda regleringen.

På exportsidan finns ingen motsvarighet till imporlförbudskungörelsens författningsuppräkning. I exportförbudskungörelsen föreskrivs istället generellt atl den inle äger tillämpning på sådana vamslag för vilka exportförbud gäller enligl särskild författning.

Eftersom de båda prisregleringslagarna pä jordbmkets och fiskets områden berörs av den föreslagna regleringen vill jag redan här nämna att import- och exportregleringen enligt dessa lagar skiljer sig från vad som gäller enligt de båda allmänna förbudskungörelserna. Under det att förbudskungörelserna föreskriver allmänna förbud är det i princip fritt alt införa eller utföra sådana varor som omfattas av prisregleringslagama på jordbmkets och fiskets områden. Med stöd av föreskrifter i dessa lagar får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens jordbmksnämnd, föreskriva olika regleringsåtgärder i form av licenstvång och skilda regleringsavgifter.

2.2 Skäl för en ny reglering

Gällande föreskrifter om import och export är talrika och mångskiftande. Regleringen har i många fall skett genom lag men ännu oftare i kungörelser eller andra författningar som har beslutals av regeringen. De båda allmänna förbudskungörelsema har tillkommit utan riksdagens medverkan. Före 1974 års grundlagsreform var regeringens beslutanderätt i fråga om import och export av varor i allmänhet alt se som ett utflöde av den ekonomiska normgivningsmakt som enligt 1809 års regeringsform tillkom konungen. Enligl de nya gmndlagsbestämmelsema skall föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och del allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag, dvs. av riksdagen (8 kap. 3 § regeringsformen, RF). Till delta slag av föreskrifter hör sådana som reglerar import och export.

Föreskrifter om in- och utförsel av varor tillhör emellertid det område inom vilket riksdagen kan delegera normgivningsmakten genom lag. En sådan delegering har också skett genom lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Enligt denna lag får regeringen meddela föreskrifter om in- och utförsel av varor, om det är påkallat av hänsyn till risk för stöming inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen, av särskilda handelspolitiska skäl eller av hänsyn till behov atl Irygga kvaliteten hos produkter av visst slag, till hälsovården, miljövården, växtskyddet eller skyddet mot djursjukdoinar

Prop. 1983/84:61 12

eller till kontrollen av materiel som kan få militär användning. Regeringen får också överlåta rätten atl meddela sådana föreskrifter åt förvaltningsmyndighet.

Vid tillkomsten av 1975 års bemyndigandelag var avsikten inte alt göra några inskränkningar i Ullämpningen av de båda allmänna förbudskungörelserna. Formellt sett innebär dock lagen en inskränkning genom atl föreskrifter som meddelas måsle vara påkallade av sådana särskilda hänsyn somjag nyss redogjort för. Regeringen har således i princip inte rätt all under normala förhållanden beslula föreskrifter med så generell räckvidd som de allmänna förbudskungörelserna ger utrymme för. Enligt övergångsbestämmelserna fill regeringsformen gäller visserligen kungörelserna trots bristen på lagstöd. Alt i längden låta dessa föreskrifter stå kvar i regeringsförfatlningar utan det lagstöd som i princip behövs är dock knappast godtagbart.

De båda allmänna förbudskungörelserna fiUkom, som jag fidigare nämnt, efter andra världskriget under en tid med andra handelspolitiska fömtsättningar än de nuvarande. Kungörelserna har ändrats vid åtskilliga tillfällen. Den frilistning som skett med slöd av kungörelserna har också varit omfattande. Regleringen har därför blivit svårtillgänglig och komph-cerad, inte minst för den enskilde.

2.3 Förslaget till ny reglering

2.3.1 Allmänt

Ulredningens uppgift har varit all la fram förslag Ull ett nytl import- och exportregleringssystem som står i överensstämmelse med regeringsformen och som dessutom är enkeh, effektivt och överskådligt. Som jag redan framhållit, har målet enligt direkUven varit alt ersätta de båda allmänna förbudskungörelserna och därpå grundade beslut med etl nylt regelsystem. Även rollfördelningen mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna -kommerskollegium och statens jordbmksnämnd — skulle enligl direktiven klarläggas samt frågan om formerna för överlåtelse av regeringens befogenheter till myndigheterna övervägas.

Utredningen föreslår en formell omläggning av regleringen. Utredningen har emellertid inte ansett sig i princip böra föreslå materiella ändringar i nuvarande reglering annat än i enstaka fall då ändring blivit påkallad av den nya regleringen. Jag kommer i det följande all lämna en översiktlig redogörelse för utredningens förslag som enligl min mening i allt väsentligt bör kunna läggas till gmnd för ell nytt regelsystem. Förslaget har fått ett i huvudsak positivt bemötande av remissinslanserna. Pä några punkter har det dock rönt viss kritik. Jag går in härpå i samband med min redogörelse för förslaget.

Utredningens förslag innebär först och främst att de allmänna import-och exportförbuden upphävs. Pel skulle således i princip bli fritt att föra in eller ut varor. Vid behov skulle inskränkningar dock kunna ske i denna

Prop. 1983/84:61 13

frihet genom krav på licens. Sådana beslut om licenstvång skulle ha författningsform. En principiell omläggning av regleringen är, som utredningen påpekar, en logisk följd av de gångna årens utveckling med så omfattande frilistningar att endast en mindre del av in- och utförseln idag är licensbe-lagd. Att i denna situation fortsätta med allmänna förbud skulle - säsom utredningen också understryker - vara grovt missvisande. Härutöver skulle ett bibehållande av systemet med allmänna förbud också förutsätta att 1975 års bemyndigandelag fick utvidgas eftersom denna lag, somjag redan har framhållit, inte ger regeringen befogenhet att under normala förhållanden besluta föreskrifter av sådan generell räckvidd som de båda allmänna förbudskungörelserna medger.

En ny princip för regleringen av importen och exporten i enlighet med vad utredningen har föreslagil skulle komma att överensstämma med principen för den nuvarande speciella regleringen av importen och exporten av jordbruksvaror och fiskvaror. Utredningens förslag går ut på att i vissa delar arbeta samman de båda regleringssystemen. Detta föranleder vissa ändringar i lagarna om prisreglering på jordbrukets resp. fiskets område. Övriga särskilda import- och exportregleringar berörs inte av utredningens förslag.

Samtliga remissinstanser ställer sig positiva till eller lämnar utan erinran den principiella omläggningen av regleringen. Även uppbyggnaden av det föreslagna nya systemet lämnas i huvudsak utan erinran. Statens jordbruksnämnd ifrågasätter dock om den klarhet som vinns på vissa områden kan uppväga den splittring av reglerna som förslaget medför på prisregleringens område.

Beträffande jordbruksnämndens kritik vill jag redan nu säga följande. Utredningens förslag om en formell omläggning av import- och exportregleringen innebär att denna reglering i principiellt hänseende kommer att överensstämma med principen för import- och exporlregleringen av jordbruks- och fiskvaror. Jordbruksnämnden är dessutom licensmyndighet både för prisregleringsvarorna och för vissa andra varuslag som omfattas av utredningens förslag. Enligt min mening framstår det mot denna bakgrund som naturligt att de båda regleringssystemen sammanförs i största möjliga utsträckning. Jag kan för min del inte se all den föreslagna regleringen skulle medföra några egentliga nackdelar för prisregleringsvarornas del.

Föreskrifter om in- och utförsel av varor kräver, som jag redan har framhållit, i princip lagform (8 kap. 3 S RF). Riksdagen kan emellertid delegera rätten att meddela sädana föreskrifter. Genom 1975 års bemyndigandelag har regeringen bemyndigats att meddela sädana föreskrifter och även att överlåta denna rätt till förvaltningsmyndigheter. Som framgår av 8 kap. 7 S RF skall regeringens föreskrifter ha förordnings form.

Utredningen har förutsatt att licensomfänget kan vaiiera från lid till annan men att vissa grundläggande bestämmelser - oaktat förändringar i t2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 6/

Prop. 1983/84:61 14

licensomfånget — alllid bör vara tillämpbara. Sådana grundläggande beslämmelser bör enligt utredningen samlas i en särskild förordning benämnd import- och exportregleringsförordningen, vartill jag återkommer under avsnill 2.3.2. Grundbestämmelserna i denna förordning skulle omfatta även de varor som nu regleras genom de båda prisregleringslagarna på jordbmkets och fiskets områden.

Enligl förslaget skall import- och exportregleringsförordningen tillämpas om regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en licensmyndighet föreskriver alt en vara inte får införas eller ulföras ulan särskilt fillstånd. De bestämmelser som sålunda skulle bli lillämpliga rör i huvudsak de båda licensmyndighelerna, fördelningen av varor dem emellan, licensmyndigheternas befogenheter och skyldigheter i samband med licensbeläggning, bestämmelser om undantag från licenstvång samt ansvars- och besvärsbe-slämmelser.

Föreskrifter om licenstväng har utredningen inte tagit in bland grundbestämmelserna i den föreslagna import- och exportregleringsförordningen. Dessa har istället samlats i tre andra förordningar, lill vilka jag återkommer under avsnitt 2.3.3.

2.3.2 Grundbestämmelserna

De föreslagna gmndbeslämmelsema i import- och exportregleringsförordningen är i stora delar överförda från de allmänna förbudskungörelserna.

Utredningen förutsätter atl kommerskollegium och statens jordbruksnämnd även i fortsättningen skall vara licensmyndigheter och utgår också från atl vamfördelningen dem emellan i stort sett bibehålls. Licensmyndigheterna får enligt förordningen möjlighet atl, i likhet med vad som gäller nu, förena licenser med villkor och meddela verkslällighetsföreskrifter.

I förslagel fill import- och exportregleringsförordning har också intagils en besvärsbeslämmelse enligl vilken en licensmyndighels beslut enligt förordningen överklagas hos regeringen. Denna bevärsbestämmelse saknar med etl undanlag motsvarighet i gällande reglering. Varken de allmänna förbudskungörelserna eller prisregleringslagen på jordbrukets område har nämligen några uttryckliga besvärsbeslämmelser. Endast prisregleringslagen på fiskels område har en sådan beslämmelse i 23 S. Enligt denna paragraf förs talan mol beslut, som jordbruksnämnden i särskilt fall meddelat enligl lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, hos kammarrätten. Beslut enligt de allmänna förbudskungörelserna eller prisregleringslagen på jordbrukets område kan överklagas hos regeringen med stöd av den allmänna besvärsföreskriften i 18 S allmänna verksstadgan (1965:600). Jag kommer alt gå närmare in på frågor som rör besvärsordning under avsnitt 2.4.

Utredningen har vidare i sitt förslag till import- och exportregleringsförordning också en bestämmelse av innebörd att licensmyndigheterna skall

fOp* '' jverenskommelser som Sverige träffar med andra

-a\otSreskrifter i enlighet härmed. Avsikten med denna

Yjea* y rt\e

■ AeX o' 7 \ . jvve\s.e' ygsiat" /bestämmelser om undantag från licenstväng skall enligt

jtoe- en kunna gälla generellt för vissa bestämda varor eller avse

f °, som förs in eller ut för särskilda ändamål eller under särskilda

toTeter.

il första kategorin - generellt undantag för vissa bestämda varor

.e varor som enligt förslaget intas i en särskild frilista av samma typ

,e frilistor som nu återfinns i bilagor till de allmänna förbudskungörel-

i./ä. I förhållande till dessa har utredningens frilista dock i varuhän-

jnde moderniserats och gjorts lika pä import- och exportsidan. Det rör 5ig fortfarande om sädana varor som i huvudsak skall säkerställa ett fritt åsikts- och informationsutbyte, l.ex. böcker, tidningar och frimärken.

Utredningen har konstruerat sitt förslag i denna del på så sätt att varor i frilistan inte automatiskt skall omfattas av en föreskrift om import- och exportlicens. Om l.ex. flera varugrupper inom ett visst tulltaxenummer licensbeläggs förblir sådana varor inom varugruppen som återfinns i frilistan licensfria om inte licensföreskriften särskilt anger att även de skall inkluderas.

Behovet av en sådan frilista i en ny reglering ifrågasätts av några remissinstanser bl.a. kommerskottegium, Jordbruksnämnden och generaltullstyrelsen. Kammarrätten i Stockholm, ä andra sidan, vill se ett ytterligare förstärkt skydd för varor upptagna i listan på så sätt atl varorna helt skall undantas från förordningens tillämpning.

Enligt min mening utgör ett system med en frilisia med sådant innehåll som utredningen föreslagit en viss garanti bl.a. för atl angelägna tryckfri-helsrättsliga intressen inte eftersatts. Särskilt i situationer då snabba och omfallande ålgärder blir nödvändiga kan frilistan spela en betydelsefull roll som en påminnelse om atl vissa varor skall särbehandlas. Den nya regleringen måste i hög grad tillgodose beredskapsaspekterna och systemet med en frilista bör kunna vara en väl avvägd åtgärd för tillgodoseendet av dessa. Att gå längre och helt undanta sådana varor f:ån förordningens tillämpning bör enligt min mening inte komma ifråga. En möjlighel att kunna in- och utförselreglera även dessa varor bör alltid finnas.

Med dagens snabba mediautveckling kan det naturligtvis inträffa att en sådan frilista inte vid varje tillfälle kommer att vara hell aktuell och fullständigt uppdaterad. Detta synes emellertid inte behöva bli till någon avgörande nackdel. Det är ju inget som hindrar atl listan ses över med jämna mellanrum och särskilt i samband med uppkommande krissituationer.

Som jag tidigare redogjort för finns det f.n. vid sidan om de båda allmänna förbudskungörelserna mänga författningar som på andra än han-

Prop. 1983/84:61

delspolitiska grunder reglerar in- och utförseln av vissa varor. Författnin\
arna som reglerar varor som är undantagna från förbudskungörelserna;.
tillämpning räknas såvitt avser importen upp i en bilaga till importförbuds-\
kungörelsen. I exportförbudskungörelsen sägs genereUt att den inte gäller   »
sädana varor som regleras i särskild ordning. Utredningen har i fråga om     \
dessa särskilt reglerade varor föreslagit en bestämmelse som innebär att      \
sådana varor som i in- eller ulförselhänseende regleras i någon av de    \

författningar som upptas i två bilagor till förordningen - en för vardera \

importen och exporten - inte skall omfattas av en föreskrift om licens om \

varorna inle är särskih omnämnda i föreskriften. Innehållet i förslaget till

bilaga på importsidan överensstämmer med molsvarande bilaga i den \

allmänna importförbudskungörelsen utom såvitt avser de båda prisregle- \

ringslagarna på jordbmkets och fiskets områden som inte finns med i

bilagan på grund av atl de avses omfatlas av den nya regleringen. Importbilagan upptar åtta författningar. Motsvarande bilaga på exportsidan upptar ■ tio författningar.

I fråga om förhällandet till specialreglerade varor kan jag tänka mig en annan lösning än den som ulredningen föreslagil. Denna skulle gä ut på att helt undanta vissa varor frän den föreslagna import- och exportreglerings-förordningens tillämpning. Del skulle röra sig om varor beträffande vilka regeringen vill förbehålla sig beslutanderätten eller den omedelbara lillsynen i in- och utförselhänseende. Till denna kategori hör t.ex. krigsmateriel, atombränsle och valutor.

I och med att de nuvarande omfattande undantagen frän de båda förbudskungörelsernas tillämpning när del gäller specialreglerade varor skulle försvinna, skulle flera varor än f.n. kunna bli föremål för en reglering av handelspolifiska skäl vid sidan om den särskilda regleringen. En sådan möjlighet att vid behov också handelspolitiskt kunna reglera sädana varor som i in- och utförselhänseende normalt regleras av l.ex. miljö- eller säkerhetsmässiga skäl har särskill i försörjningspoliliska krislägen uppenbara fördelar.

Den andra kategorin undanlag enligt förslaget reglerar de situationer då licensbelagda varor undantas från licenstvång på gmnd av att de förs in eller ut för visst särskilt ändamål eller under särskilda omständigheter. Utredningen föreslår här atl man i import- och exportregleringsförordningen sammanför ifrågavarande undantagsbestämmelser i de båda allmänna förbudskungörelserna med motsvarande regler i prisregleringslagama på jordbrukets och fiskets områden. Till följd härav bör dessa undantagsbestämmelser i de båda regleringslagarna upphävas. Sammanföringen medför vissa smärre justeringar för de jordbruks- och fiskprisreglerade varornas del.

Upphävandet av dessa undantagsbestämmelser i prisregleringslagama utgör de huvudsakliga ändringarna i lagarna. Jag vill därför lämna en närmare redogörelse härför.