Regeringens proposition

1983/84:58

om ändringar i taxeringsförfarandet m. m.;

beslutad den 10 november 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås några ändringar i taxeringsförfarandet. För det första föresläs att den beloppsgräns, som gäller för taxeringsnämndsordförandens rätt att besluta ensam, höjs frän 500 kr. till 2500 kr. För det andra föreslås att den skattskyldige i vissa fall skall kunna underrättas om en avvikelse från självdeklarationen genom en upplysning på skattsedeln.

1 propositionen föreslås vidare att de räntesatser som bestäms enligt uppbördslagen skall anknytas till det av riksbanken fastställda diskontot. När ränta avser fillkommande skatt eller skatt för vilken betalningsanstånd har meddelats skall räntesatsen höjas rned tre procentenheter. Till sist föreslås några kompletteringar i uppbördslagens bestämmelser om överföring av skatt till främmande stat.

De nya reglerna föreslås träda ikraft den 1 januari 1984.

I Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 58

Prop. 1983/84:58

Prop. 1983/84:58 2

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 63 §, 69 S 1 och 4 mom, samt 73 S taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 8-

Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre undra ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsut-ten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,

2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift.

3) beslut om taxering med avvi- 3) beslut om laxering med avvikelse från självdeklaration eller an- kelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning nan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst kronor taxerad inkomst, 2500 kronor taxerad inkomst.

4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet.

5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt

6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende,

69 !j / mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts samt om skälen härtör och om möjligheten till omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträflande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning.

Underrättelse enligt första stycket fur underlåtas, om avvikelsen leder till lägre laxering och grundas på förhållanden som anges i högst två av fölfande punkter:

1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp 1 .självdeklarationen:

' l.iigen omUyckl 1971:399,

.Senaste ivdelse av lagens inhrik 1974: 77.V - .Senasle lydelse 1979: 14.1. ' .Senasle Ivdelse l97S:.'?lfi.

2. uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), beräkning av avdrag enligl 45 § första stycket kommunalskatlelagen eller beräkning av garanlibelopp enligt 47 § kommunalskattelagen;

3. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligl 25 § 3 mom. andra stycket kommunalskallelagen;

4. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 33 § 2 mom. kommunalskatlelagen;

5. uppenbar felaktighet 1 fråga om avdrag enligt 39 § 3 mom. kommunalskatlelagen.

Bestämmelsen i andra stycket skall inte tillämpas, om särskilda skäl talar för att den skattskyldige underrättas enligt första stycket. Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i stället underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slutlig skatt enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fastighetslängden för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastigheten.

Prop. 1983/84:58 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73 §"' Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos länsrätten. Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra till skilda län. skall dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär rörande taxering av den skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år. Om den skattskyldige varit gift vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering.

Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besvär rörande fråga, i vilket län skattskyldig skall taxeras.

Besvär rörande taxering av aktie- Besvär rörande taxering av aktie
bolag, som tillsammans med annat bolag, som tillsammans med annat
sådant bolag utgör koncernbolag sådant bolag utgör koncernbolag
enligt 221 § lagen (1944:705) om enligt / kap. 2§ aktiebolagslagen
aktiebolag, prövas av den mellan- (1975:1385). prövas av den mellan
kommunala skatterätten, om bola- komunala skatterätten, om bolagen
gen avlämnat eller skolat avlämna avlämnat eller skulle ha avlämnat
självdeklaration inom skilda län. självdeklaration inom skilda län.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984,

' Senasle lydelse 1979: 17.";,

32!)-

Nuvarande Ivdelse

På tillkommande skatt skall skattskyldig erlägga ränta (resplt-ränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Ränta utgår för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser. som vid den åriiga debiteringen det året gäller vid beräkning av ö-skat-teränta. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år dä skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

Föreslagen lydelse

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta {resplt-ränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inle. Ränta utgår för visst kalenderår efter den räntesats som vid den årliga debiteringen det året gäller vid beräkning av ö-skatteränta med till-lägg av tre procentenheter. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år dä skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsäret.

Prop. 1983/84:58 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om

tillkommande skatt äga motsvaran- tillkommande skatt skall tillämpas

de tillämpning beträffande respit- på respitränta,
ränta,

44 a f

Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför en arbetstagare, som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får den lokala skattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten.

Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslul enligt första stycket, får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för alt gottskrlvas arbetstagaren där. Ett beslut om en sådan överföring av innehållen preliminär skatt, får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas i nyss angiven ordning också fatta sedan det slutligt har beslämts alt arbetstagarens inkomst av arbetet skall beskattas 1 den främmande staten.

69                                                                                            §
/ mom.* Därest den preliminära    1 mom. Om preliminär skatt,
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall som har Inbetalats eller som, utan
gottskrivas skattskyldig vid dehite- att så har skett, skall gottskrivas
ring av slutlig skatt, i vad den er- skattskyidig på grund av atl arbets-
lagts överstiger den slutliga skat- givaren gjort skatteavdrag, över-
ten, äger den skattskyldige erhålla stiger den slutliga skatten skall rän-
ränta (ö-skatteränta) på det över- ta (ö-skatleränta) beräknas på det
skjutande beloppet. Vid räntebe- överskjutande beloppet. Vid ränte
räkningen gälla bestämmelserna i beräkningen gäller bestämmelserna
27 § 3 mom, andra och tredje styc- i 27 § 3 mom. andra och tredje
kena i tillämpliga delar.                   styckena i tillämpliga delar.

' Senaste lydelse 1981: 1317, " Senaste lydelse 1974:853,

Prop. 1983/84:58

Nuvarande lydelse

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader, dock att ränla på preliminär skatt enligt 27 S 2 mom. 3). som erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år. utgår för en tid av sex månader. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga lOOOOO kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Regeringen eller den myndighet regeringen beslämmer fast-ställer 1 december året före taxeringsåret de räntesatser som skola gälla vid den årliga debiteringen det följande året.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande ö-skatteränta.

2 mom. På skatt, kvarskatteavgift. respitränta och anståndsränta, som återbetalas enligt 68 S 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta {restitutionsränta). Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 S första stvcket.

Föreslagen lydelse

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses / 27 § 2 mom, 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomståret men senast den 30 april samma år. skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader. Räntebeloppen får sammanlagl inte överstiga lOOOOO kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränta beräknas enligl den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före taxeringsåret.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta.

2 mom. På skatt, kvarskatteavgift. respitränta och anståndsränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta {restitutionsränta). Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket, Ränla skall dock beräknas utan tillägg av där angivna procentenheter.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår pä belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, frän utgången av taxeringsåret och pä annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmänad. dä skatten har förfallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmänad;

att. om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

' Senaste Ivdelse 1979:489.

Prop. 1983/84:58 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har beslut som föranlett resUtutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilt fall Om restitutionsränta i särskilda

föreskrivs i 75 a § Qärde stycket. fall föreskrivs i69a§ tredje stycket

och 75 a § fjärde stycket.

69 a §

Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslut enligt 44 a §,får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbetet har Innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för atl gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här 1 riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, 1 den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inle behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

På skatt som överförs enligt andra stycket skall restitutionsränta utgå lill den skatlskyldige. I fråga om ränteberäkningen gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i 69§ 2 mom.

Fordran på skatt som skall överförasfår inte överlåtas.

/ mom.- Skatt enligt denna lag skall, i den män ej jämlikt 55 S anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 S I mom. förordnade granskningsmyndigheten erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

vara ingiven, skall ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande ränta utan uppdelning pä de särskilda skattskyldiga. Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året enligt 69 § I mom. upphördslagen (1953:272). Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

vara ingiven, skall ränta utgå från och med närmast efterföljande månad till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens fastställande ränta utan uppdelning på de särskilda skattskyldiga. Ränta utgår under visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av rikshanken fäst-ställda diskonto som gäller vid utgången a\' december del föregående året med tillägg av tre procentenheter. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

61 a §-Ränta enligt 61 § första stycket utgår frän och med månaden efter den. då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas.

Ränta utgår även pa ränta enligt 52 och 52 a S§ samt 55 S 2 mom., som återbetalas. 1 fråga om räntan, vilken skall beräknas av länsstyrelsen, gäller i övrigt bestämmelserna i 52 S I mom. Räntan skall dock utgå efter räntesats som motsvarar det 1 52 S I mom. angivna diskontot.

Ränta utgår även pä ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 § 2 mom., som återbetalas. 1 fråga om räntan

gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § I mom., dock att räntan beräknas av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984, Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1974:857,

Prop. 1983/84:58 12

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 36 § 3 mom, lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 S
3 mom.- Sjöman eller redare som 3 mom. Sjöman eller redare som
har rätt att återfå för mycket erlagd har rätt att åteifå för mycket erlagd
skatt skall erhålla ränta (restitu- skatt skall erhålla ränta {resiliu-
tionsränta) på beloppet. Ränta ut- tlonsräntu) på beloppet. Ränta ut
går Linder visst kalenderår efter den går under visst kalenderår efter den
högre av de räntesatser som gäller räntesals som motsvarar det av
vid beräkning av ränta för det året riksbanken fastställda diskonto
enligt 69 § I mom. uppbördslagen som gäller vid utgången av decem-
(1953:272). Räntebelopp som un- her det föregående året. Räntebe-
derstiger femtio kronor utbetalas lopp som understiger femtio kronor
ej, utbetalas ej.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår från och med den I mars nästföljande år. om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat fall från och med månaden efter den då skatten erlagts.

att ränta utgår till och med den månad, dä beslut om återbetalning meddelas, samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett ränta ändrats pä sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. - Senaste lydelse 1974:862.

Prop. 1983/84:58 13

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 24 a, 25 och 26 §S lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 a § Överstiger erlagd preliminär avgift den slutliga avgiften för utgiftsåret, skall riksförsäkringsverket ombesörja att den överskjutande avgiften jämte ränta återbetalas till arbetsgivaren, om summan därav, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående avgift, uppgår till minst tjugofem kronor. Vid beräkningen av räntan äger 24 § tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning. Ränta skall ej utgå om räntebeloppet understiger femtio kronor.

Ränta utgår för år enligt den hög- Ränta utgår för år enligt den rän-

re av de procentsatser, som / de- lesats som motsvarar det av riks-

cember månad under utgiftsåret banken fastställda diskonto som

fastställts enligl 69 § 1 mom. andra gäller vid utgången av december

stycket uppbördslagen (1953:272). under utgiftsåret.

Räntan beräknas för en tid av fjorton månader. På ej debiterad preliminär avgift, som erlagts efter den 18 december under utgiftsäret men senast den 30 april påföljande år, utgår dock räntan för en beräknad tid av åtta månader,

25 § Tillkommande avgift erlägges i tid och ordning, som enligt 19 S tredje stycket gäller för betalning av preliminär avgift, och fördelas till betalning vid tvä inbetalningstillfällen. Avgift om högst femhundra kronor skall dock erläggas vid ett inbetalningstillfälle. Tillkommande avgift under tjugofem kronor uttages icke,

Pä tillkommande avgift skall ar- På tillkommande avgift skall ar
betsgivare erlägga respitränta. Så- betsgivare eriägga respitränta. Så
dan ränta skall dock ej påföras om dan ränta skall dock ej påföras om
den understiger femtio kronor. den understiger femtio kronor.
Ränta utgår för varje kalenderår ef- Ränta utgår för varje kalenderår ef
ter den räntesats, som för det året ter den räntesats, som för det året
gäller enligt 24 a § andra stycket. gäller enligt 24 a S andra stycket
För tidrymd under året efter det dä med tillägg av tre procentenheter.
avgiften päföres utgår dock räntan För tidrymd under året efter det då
efter den räntesats som gäller vid avgiften påföres utgår dock räntan
ränteberäkning det år då debite- efter den räntesats som gäller vid
ringen sker. ränteberäkning det är dä debite
ringen sker.

' Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1981: 696,

Prop. 1983/84:58 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ränla utgår från och med den I mars andra året efter utgiftsåret till och med den månad, då den tillkommande avgiften skall erläggas eller, om avgiften skall erläggas vid flera inbetalningstillfällen, till och med den månad, under vilken det första inbetalningstillfället infaller, dock ej i något fall för längre tid än två år. Ränta avseende belopp som tidigare återbetalats till arbetsgivaren skall dock utgå från utgången av den månad, då beloppet återbetalats.

26 §-

Om det finns synnerliga skäl får riksförsäkringsverket medge anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp som uppbärs av verket och förfaller till betalning efter det att ansökan om anstånd har gjorts. Anståndstiden får bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad, dä beloppet skulle ha erlagts. Söker en arbetsgivare rättelse av avgiftspäföring enligt 36 § eller anför han besvär över beslut av riksförsäkringsverket enligt 38 §, får anstånd meddelas även på ansökan som har ingetts efter det att beloppet har förfallit till betalning. Sådant anstånd får beviljas intill dess två månader har förflutit från dagen för riksförsäkringsverkets, kammarrättens eller regeringsrättens avgörande i saken.

Sedan anstånd har meddelats, får det avgiftsbelopp som omfattas av anståndet inte drivas in under tiden för anståndet, ej heller får reslavgift tas ut för beloppet.

Är en arbetsgivare berättigad att få ut för mycket erlagd arbetsgivaravgift, får denna tas i anspråk för att belala sådan arbetsgivaravgift som omfattas av anståndet.

Har anståndstiden gått till ända utan att hela avgiftsbeloppet har betalats, skall arbetsgivaren betala reslavgift pä den del av beloppet som då var obetald.

Den som har fält anstånd i avvak- Den som har fått anstånd i avvak
tan på kammarrättens eller rege- tan pä kammarrättens eller rege
ringsrättens beslut skall betala an- ringsrättens beslut skall betala an
ståndsränta för sådan del av av- ståndsränta för sådan del av av
giftsbeloppet som genom beslutet giftsbeloppet som genom beslutet
har fastställts till betalning. Ränta har fastställts till betalning. Ränta
som understiger femtio kronor skall som understiger femtio kronor skall
dock ej påföras. Ränta utgår för dock ej påföras. Ränta utgår för
varje kalenderår efter den räntesats varje kalenderår efter den räntesats
som för det året gäller enligt 24 a S som för det året gäller enligt 24a S
andra stycket. andra stycket med tillägg av tre

procentenheter.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle ha eriagts om anstånd icke hade medgivits, till och med den månad, då anständstiden gått till ända.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om

1. ränta enligt 24 a § som beräknas enligt den årliga avgiftsdebiteringen år 1984 eller tidigare,

2. respitränta, anständsränta och restitutionsränta som belöper pä tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1982: 122.

Prop. 1983/84:58 15

6 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs att 20a och 22 S§ tullagen (1973:670) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 a S'
Ränta enligt 20 S utgår för visst Ränta enligt 20 S utgår för visst
kalenderår efter den högre av de kalenderår efter den räntesats som
räntesatser som gäller vid beräk- molsvarar det av riksbanken fäst
ning av ränla för det året enligt 69 §   ställda diskonto som gäller vid ut-
I mom. andra stycket uppbördsla- gången av december det föregåen-
gen (1953:272). För tid som infaller    de året med tillägg av tre proceni-
efter utgången av det är då införsel- enheter. För tid som infaller efter
avgiften slutligt fastställes tillämpas    utgången av det år då införselavgif-
dock den räntesats som gäller för ten slutligt fastställes tillämpas
det året. Räntebelopp som under- dock den räntesats som gäller för
stiger femtio kronor påföres ej. det året. Räntebelopp som under
stiger femtio kronor påföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt 20 § första eller andra stycket gäller att ränta utgår

från utgången av den andra månaden efter den dä varan angavs till förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare återbetalat avgiftsbelopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt andra stycket utgår ej för längre tid än två år utom i fall som avses i 20§ första stycket 3.

Ränta enligt 20 § fjärde stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd ränta återbetalas. Ränta utgår ej på räntebelopp som tullskyldig äläggcs betala enligt 20 § utöver tidigare erlagd ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf.

22 S= Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Mot-svaiande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med stöd av 5§ tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall utgå för vara av visst slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgåt" På belopp som återbetalas utgår

ränta. Ränta utgår även på ränta ränta. Ränta utgår även på ränta

' Senaste lydelse 1979:979, - Senaste lydelse 1980:450.

Prop. 1983/84:58

Nuvarande lydelse

enligt 20 S som återbetalas, Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20a S första stycket. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet er lagts till och med den månad dä beloppet utbetalats.

Föreslagen lydelse

enligt 20 S som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a S första stycket. Räntan skall dock beräknas utan tillägg av där angivna procentenheter. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats. Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant

sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp,

skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i

tillämpliga delar. Vid återbetalning lill den tullskyldige får avdrag göras för till betalning

förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984, Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.

Prop. 1983/84:58 17

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-13

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Rainer, Boström, Bodström* Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om ändringar i taxeringsförfarandet m. m.

1 Inledning

Enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1982 har chefen för dåvarande budgetdepartementet tillkallat en kommitté' (B 1982:03) med uppdrag att se över bl.a. det grundläggande taxeringsförfarandet i första instans och skatteprocessen. Kommittén har antagit namnet skatteförenk-. lingskommittén. Som ett led i översynsarbetet har kommittén lagt fram etl par förslag i betänkandet (Ds Fi 1983:16) Vissa ändringar i taxeringsförfa- i randet.

Kommitténs förslag gäller dels bestämmelserna om taxeringsnämndens beslutsförhet med ordföranden ensam, dels bestämmelserna om taxeringsnämndens underrättelseskyldighet. Förslaget angående ordförandens beslutanderätt gäller den beloppsgräns på 500 kr. över vilken en avvikelse inte får gå för att ordföranden skall kunna meddela beslutet ensam. Förslaget angående nämndens underrättelseskyldighet syftar till ett förenklat förfarande i vissa fall. Kommitténs betänkande har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna samt kommitténs förslag till lagändringar bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2. För remissinstansernas ställningstaganden kommer jag att redogöra i anslutning till min behandling av de olika frågorna.

Jag föreslår vidare ett förtydligande av taxeringslagens bestämmelser om besvär till mellankommunala skatterätten av vissa koncernbolag.

Jag tar också upp ett par frågor på uppbördsomrädet. Det gäller för det första frågan vilka räntesatser som bör gälla när staten återbetalar skatt till

' Generaldirektören Gösta Ekman, ordförande, länsrådet Sven Gunnarsson, f, d. riksdagsledamoten Wilhelm Gustafsson, riksdagsledamöterna Anna Lindh, Tage Sundkvist, Karl-Erik Svartberg och Knut Wachtmeister, lagmannen Bertil Wenner-gren samt riksdagsledamoten Hans-Olov Westberg,

2 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 58

Prop. 1983/84:58 18

den enskilde resp, när den enskilde betalar skatt efter den ordinarie betalningstidpunkten. För det andra behandlar jag frågan om överföring av skatt till främmande stat i enlighet med internationella överenskommelser i ämnet.

2 Vissa frågor angående taxeringsförfarandet

2.1 Enmansbeslut i taxeringsnämnd

Nuvarande ordning

Som huvudregel för taxeringsnämndens beslutförhet gäller enligt 63 § taxeringslagen (1956:623), TL, att beslut får fattas om ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. Om taxeringsnämndens distrikt omfattar mer än en kommun fordras dock att minst tre andra ledamöter är närvarande. Från detta krav på fullsutten nämnd görs vissa undantag.

Beslut får nämligen under vissa förutsättningar meddelas av ordföranden ensam. Så får först och främst ske när beslutet inte innefattar en prövning av ärendet i sak. För att ordföranden ensam skall få meddela ett beslut som innebär sakprövning förutsätts att det är fråga om något av särskilt angivna fall.

Ordföranden är sålunda ensam beslutför i sak om beslutet om taxering inte innebär avvikelse frän självdeklarationen eller annan uppgift som den skattskyldige lämnat till ledning för sin taxering, om beslutet medför avvikelse som uppgår till högst 500 kr. taxerad inkomst, om beslutet innebår rättelse av ett tidigare beslut som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet eller om beslutet avser ärende i vilket saken är uppenbar. Ordförandens behörighet att ensam meddela beslut i dessa fall är dock inte oinskränkt. Som allinän förutsättning gäller nämligen att beslut av ordföranden ensam får meddelas bara om det inle av särskild anledning är påkallat att ärendet prövas av fullsutten nämnd. Skäl för sådan prövning kan exempelvis vara atl frågan är komplicerad eller av principiell natur.

Nuvarande bestämmelser om taxeringsnämndens beslutförhet med ordföranden ensam infördes år 1979 genom den s. k. RS-reformen. Den ifrågavarande beloppsgränsen på 500 kr. valdes efler förebild av molsvarande föreskrift beträffande dåvarande skatterätterna. Bestämmelser om ensamdomares behörighet i länsrätt, som ersatte de tidigare skailerälterna, finns i 18 S lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Beloppsgränsen i denna lag höjdes till 2500 kr, den I juli 1982,

Kommitténs förslag

Det är enligl kumminens mening vikligl att de förtroendevalda ledamöternas arbete inriktas på de beslul i Ifämsl bedömningsfrågor där lekman-

Prop. 1983/84:58 19

nainflytandet kan ha väsentlig betydelse. Kommittén anser det därför värdefullt om taxeringsnämnden inte behöver belastas med beslul i ärenden av rutinmässig karaktär. Ärenden som bara leder till avvikelser på förhållandevis låga belopp är till mycket stor del av sådan karaktär och bör kunna avgöras av ordföranden ensam.

Som bakgrund för sina överväganden lämnar kommittén vissa statistikuppgifter. Enligt dessa, som avser 1981 års taxering, ändrades den statliga taxeringen för fysiska personer med belopp upp till 2000 kr. i 1094000 fall. Avvikelserna på belopp över 2000 kr. gällde 443000 fall. Enligt kommitténs bedömning var en stor del av avvikelserna rättelse av sådana tekniska och formella fel att saken varit uppenbar och beslut kunnat meddelas av ordföranden ensam.

Kommittén föreslår mot denna bakgrund att nuvarande beloppsgräns på 500 kr. höjs till 2500 kr. i överensstämmelse med den uppjustering som redan tidigare gjorts i fråga om ensamdomares behörighet i länsrätt. Kommittén tillägger att ärenden i taxeringsnämnden som gäller mindre än 2500 kr. sannolikt oftare är mer rutinmässiga och okomplicerade än mål rörande motsvarande belopp i länsrätten. Kommittén framhåller också att ett ärende även i fortsättningen skall prövas av fullsutten nämnd om avvikelsen rör en komplicerad eller principiell fråga eller om det är påkallat av annan särskild anledning.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag om en höjning av beloppsgränsen tillstyrks av remissinslanserna. Tre instanser förordar att beloppsgränsen bestäms till 5000 kr.

Överväganden och förslag

När nuvarande regler om taxeringsnämndsordförandens beslutanderätt infördes innebar de något helt nytt i taxeringsförfarandet i första instans. Del föll sig därför naturligt att välja en beloppsgräns i överensstämmelse med vad som då gällde i fråga om enmansmäl i högre instans. Reglerna har enligt vad jag erfarit fungerat på ett tillfredsställande sätt och det är enligt min mening lämpligt att också nu följa beloppsgränsen för enmansmålen i länsrätt. Jag föreslår att 63 § andra stycket 3 TL ändras i överensstämmelse med detta. De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

2.2 Taxeringsnämndens underrättelseskyldighet

Nuvarande ordning

Om taxeringsnämnden beslutar att frångå den skattskyldiges självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning som den skatlskyldige lämnat till ledning för sin taxering, skall deklarationen enligt 69 § 1 mom. TL

Prop. 1983/84:58 20

förses med uppgift om avvikelsen och skälen för denna, I sådant fall skall också en underrättelse sändas lill den skatlskyldige. Denna skall innehålla uppgift om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts och skälen för taxeringsnämndens beslut, 1 underrättelsen skall också finnas en upplysning oin möjligheten att fä beslutet omprövat av taxeringsnämnden. Skyldighet att skicka underrättelse om nämndens beslul föreligger också då taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts en skaltskyldig som inle lämnat någon deklaration.

En underrättelse till den skatlskyldige skall enligt 69 ;j 4 mom, TL sändas i vanligt brev, I särskilda fall får dock försändelsen rekommenderas eller delges den skattskyldige. Vidare gäller enligl 31 S taxeringskungörelsen (1957:513) att underrättelsen skall vara underskriven av laxerings-nämndens ordförande eller föredragande i nämnden och all den skall expedieras snarast efter det atl nämnden fattat sitt beslul om laxeringen och senast i samband med atl deklarationen eller annan uppgift överlämnas för registrering.

Kommitténs förslag

Kommitténs förslag i förevarande del grundas på en önskan alt så långt möjligt avlasta taxeringsfunktionärerna arbetsuppgifter, som bedöms vara mer betungande än som är motiverat med hänsyn lill den betydelse sorn arbetsinsatserna kan beräknas ha för de skattskyldiga. Tanken är atl laxe-ringsfunktionärerna skall få ökade möjligheter lill fördjupad konlroll i olika former. Vad kommittén nu lar upp är möjligheten all i vissa fall informeia om en gjord avvikelse ulan alt som f.n, tillställa den skallskyldige en särskild underrättelse,

Enligl kommitténs mening bör underrättelse om formella fel och vissa materiella avvikelser kunna lämnas på annat säll än genom ett särskilt skriftligt meddelande. Närmast till hands ligger enligl komniiiléns bedömning alt på ett eller annal sätt underrätta den skallskyldige om avvikelsen i samband med all han tillställs skallsedeln pä slutlig skatt.

En reform av delta slag bör enligl kommitténs mening avvägas med särskild hänsyn dels lill den skatlskyldiges intresse av atl kunna få ell taxeringsbeslut omprövat av taxeringsnämnden, dels lill möjligheterna all rätta misslag vid taxeringen i administrativ ordning enligl 72 a S IL. Med detta följer, anser kommittén, atl en refortn bara bör ornfalla frågor som den skatlskyldige inte alls eller endasl i undantagsfall har anledning all begära omprövning av. Detta leder i sin tur enligl kommitténs mening lill atl reformen bör avse baia rent formella fel såsom felräkning, fclövcrföring och skrivfel samt i övrigt rättelse till den skatlskyldiges fördel av inläkl. förmån eller avdrag som lill beloppet eller beloppsintervall år fastlagt i skallelagsliftningen. Med hänsyn till all en felaktigt vidlagen ändring bör kunna rättas lill ulan all den skallskyldige behöver anfc)ia besvär linnet" konitnillén att reformen också hör hållas inom ramen lör sådana företeelser som går all rätta enligt bcslämnielscrna i 72 a S 'IL.

Prop. 1983/84:58 21

Den lösning som kommillén med hänsyn lill här angivna synpunkter anser sig böra föreslå innebår att det nuvarande underrältelseförfarandet inte skall behöva lillåmpas när del äi" fråga om rättelser av felaktigheter av del slag som anges i punkterna 1-5 och 7 i 72 a § TL. Som framgår av det följande skall den skatlskyldige i stället informeras om avvikelsen via skattsedeln på slutlig skall. Såvitt gäller punkt I - dvs. rättelse av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration — sätts dock den gränsen, att underrättelse i nuvarande ordning får underlåtas bara om avvikelse görs med högsl 5000 kr. taxerad inkomst. Avser avvikelsen felaktighet enligt någon av punkterna 2-5 eller 7 får underrättelse underlåtas endasl om rättelsen leder lill lägre taxering eller till lägre skall för den skallskyldige. De avvikelser det i dessa fall enligl kommitténs redovisning i praktiken är fråga om iir felaktighet beiräffande underlag för skogsvårdsavgifi eller angående faslighels taxeringsvärde, felaktighet i fråga om beräkning av inläkl av villafasiighet. procentavdrag eller garantibelopp, felaktighet i fråga om avdrag som medges utan särskild utredning (sparavdrag. exlra avdrag under annan fastighet och 100/1 000-kronors-avdragen under tjänst) och felaktighet i fråga om förutsättningarna för skattereduktion. För alt underrättelse i nuvarande ordning skall få underlåtas krävs i samtliga fall dessutom att det inte av särskilda skäl är påkallat all den skatlskyldige underrättas. Kommittén påpekar atl elt särskill skäl alt lämna underrättelse bl.a. föreligger då formella avvikelser görs i både höjande och sänkande riktning och det kan befaras att nettoändringen kan fratristå som svårbegriplig för den skatlskyldige.

Som redan nämnts skall den skatlskyldige i de redovisade fallen ges information om avvikelserna via skattsedeln. Detta skall tillgå på sä sätt att skattsedeln förses med en kryssmarkering som anger att avvikelse gjorts och att den skattskyldige med ledning av upplysningstexlen i broschyren ■"Kontrollera din skatt" kan utläsa vilka typer av avvikelser som anges med kryssmarkeringen. Denna broschyr utsänds tillsammans med skattsedeln. Information om den nya ordningen skall vidare ges i "Dags att deklarera" och RSV;s deklaralionsupplysningar.

Kommittén har slutligen sökt bedöma effeklen av sitt förslag. Undersökningar beträffande 1979 och 1981 års taxeringar har enligt kommittén visat atl avvikelser görs i ca 1.8 miljoner deklarationer och alt avvikelserna berör mer ån 3.25 miljoner avvikelsepunkter. Vid taxeringen år 1981 avsåg 741000 av dessa formella brister såsom felräkning, felöverföring och liknande. I många fall utgjorde vidare tillrättaläggandet av sådana brister den enda rältelseåtgärden. Enligt kommitténs bedömning skulle den föreslagna ordningen medföra alt antalet underrättelser om avvikelser reducerades med tnellan 300000 och 400000. Delta skulle medföra en tidsvinst i granskningsorganisationen motsvarande ca 35 årsarbetskrafter.

Prop. 1983/84:58 22

Remissyttrandena

Kommitténs förslag har blivit föremål för starkt delade meningar hos remissinstanserna. Alla vitsordar dock att det är angeläget att söka åstadkomma förenklingar i taxeringsnämndens arbete genom olika slags reformer. Flera instanser befarar emellertid att kommittén underskattat det merarbete som de lokala skattemyndigheterna kan få genom de skattskyldigas förfrågningar om kryssmarkeringarnas innebörd. Vinsterna genom reformen befaras därför bli marginella. Mänga remissinstanser tillstyrker dock att den föreslagna ordningen införs. I flera fall kompletteras denna tillstyrkan med ett önskemål om att reformen följs upp så att de verkliga effekterna blir klarlagda.

För att så långt möjligt minska riskerna för att reformen får till följd att underrättelseskyldigheten i praktiken flyttas från taxeringsnämnderna till de lokala skattemyndigheterna föreslår flera remissinstanser modifieringar av olika slag.

RSV föreslår sålunda att skattsedeln skall förses med en kodsiffra för det slags felaktighet som avvikelsen avser. Genom att kodsiffrornas innebörd förklaras på skattsedeln eller i broschyren "Kontrollera din skatt" kan den skattskyldige själv ta reda på vilken typ eller vilka typer av felaktigheter som taxeringsnämnden rättat. Ett liknande förslag redovisar också TCO. Länsstyrelsen i Värmlands län föreslär att den av kommittén föreslagna metoden skall fä användas endast när det är fråga om en avvikelsetyp. Länsrätten i Malmöhus län, som också ställer sig tveksam till kommitténs förslag, förordar att nuvarande underrättelseförfarande rationaliseras genom förenklade blanketter.

Åtskilliga remissinstanser överväger särskilt kommitténs förslag i den del som det gäller avvikelse till den skattskyldiges nackdel. RSV anser sålunda att den föreslagna beloppsgränsen på 5 000 kr. taxerad inkomst är för hög. Den bör enligt RSV:s mening sättas ned till 2500 kr. Kammarrätten i Göteborg och länsrätten i Malmöhus län framhåller att regeln om att den skattskyldige på ett klart sätt skall underrättas om innehållet i ett beslut vilar på en viktig förvaltningsrättslig princip. Båda myndigheterna finner det mot denna bakgrund särskilt betänksamt att slopa underrättelser vid rättelser av felräkningar och felöverföringar till den skattskyldiges nackdel. Denna del av kommitténs förslag avstyrker de därför.

Överväganden och förslag

Jag ser det i likhet med remissinstanserna som angeläget att man så långt möjligt begränsar och underlättar taxeringsfunktionärernas mer mtinmäs-siga arbetsuppgifter. De får pä så sätt mer tid för det egentliga granskningsarbetet. Detta är viktigt särskilt med tanke på de insatser som behövs i fråga om de svårkontrollerade deklarationerna.

En förutsättning för en förenkling av underrättelseförfarandet måste vara, att den skattskyldige får en med hänsyn till avvikelsebeslutets karak-

Prop. 1983/84:58 23

tär lillfredssläilande information. Det bör naturiiglvis också vara klart att reformen verkligen kommer atl medföra en rationalisering för skatteadministrationen. Man kan enligt min mening hysa viss tveksamhet inför den lösning som kommittén förordar. Det finns enligt min mening anledning att räkna med att de skattskyldiga ofta kommer all finna meddelandet svårbegripligt. Som bl, a, RSV framhållit övervältras därmed etl arbete på de lokala skattemyndigheterna med att ta fram deklarationerna och besvara frågor. Jag anser alt en reform måste sökas inom snävare linjer. Jag ser för egen del valet stå mellan två huvudalternativ.

Enligt det ena bygger man på kommitténs förslag om en kryssmarkering på skattsedeln men låter denna markering avse bara en eller högst två av de olika avvikelsetyperna. Det är naturligt alt i så fall välja de avvikelse-typer som är mest frekventa och att beskriva dessa direkt pä skattsedeln.

Del andra huvudalternativet innebår att varje avvikelsetyp förses med en kodsiffra vilkens innebörd beskrivs pä skattsedeln eller i broschyren "Kontrollera din skatt". Enligt detta alternativ förutsätts vidare att det förenklade underrättelseförfarandet får användas bara om avvikelsen avser en eller högst två avvikelsetyper och alltså kan beskrivas genom att högsl två kodsiffror anges på skattsedeln.

Det första alternativet har den fördelen att det är mycket lättillämpat för taxeringsfunktionärerna. Det är dock sä snävt att det kan ifrågasättas om det ger de förenklingseffekter som bör uppkomma för att reformen skall vara verkligt meningsfull.

Det andra alteinativet ger ett vidare användningsfält. Det synes också vara lillräckligt lättillämpat för att taxeringsfunktionärerna utan större svårighet skall kunna välja och ange rätt kodsiffra på deklarationen för vidare markering på skattsedeln. Jag föreslår därför att detta andra alternativ väljs.

Den av mig föreslagna ordningen bör i enlighet med kommitténs förslag bara få tillämpas när avvikelsen gäller uppenbara felaktigheter av det slag som avses i 72a§ 1-5 eller 7 TL. Den gruppering av felaktigheterna som TL har är emellertid i vissa delar inte lämplig att användas när innebörden av en avvikelse skall beskrivas för den skatlskyldige. 1 några av TL:s grupper ingår vidare felaktigheter av sådant slag att det knappast är aktuellt eller lämpligt alt ha med dem i ett förenklat underrättelseförfarande. För att föifarandet skall bli enkelt och rationellt krävs att de felaktigheter som skall få omfattas av förfarandet begränsas och grupperas med särskild hänsyn till den skattskyldiges möjligheter att förstå vari avvikelsen ligger. En från dessa synpunkter tillfredsställande lösning får man enligt min mening genom att behålla de två grupperna i 72 a § 1 och 3 och dela upp de övriga felaktigheter som bör omfattas av förfarandet på tre särskilda punkter. Den ena av dessa bör avse felaktighet i fråga om det extra avdraget under inkomst av annan fastighet (25 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928: 370), KL), den andra felaktighet i fråga om schablonav-

Prop. 1983/84:58 24

dragen under inkomst av tjänst (33 § 2 mom. KL) och den tredje felaktighet i fråga om det s. k. sparavdraget (39 § 3 mom. KL).

Jag föreslär i enlighet med vad jag nu sagt att det förenklade underrättelseförfarandet skall få tillämpas när en avvikelse gäller uppenbar felaktighet som kan hänföras till högst två av de här redovisade grupperna. Det återstår emellertid att ta ställning till ytterligare ett par frågor.

Några remissinstanser som i princip ställer sig positiva till kommitténs förslag anser att ett förenklat underrättelseförfarande inte bör användas när avvikelsen är till den skattskyldiges nackdel och alltså regelmässigt innebär en höjning av skatten. Jag anser också för egen del att det finns skäl att i varje fall t. v. behålla nuvarande underrättelseförfarande när en avvikelse medför att den skattskyldiges taxering höjs. Ett förenklat underrättelseförfarande bör sålunda bara få användas om avvikelsen leder till lägre taxering. Om en avvikelse avser två av angivna punkter kan det naturligtvis ibland vara fråga om ändring i både höjande och sänkande riktning men som totalt medför att taxeringen blir lägre. I sådant fall torde det ofta föreligga skäl att underrätta den skattskyldige om avvikelsen i vanlig ordning. Frågan om möjligheten att i viss utsträckning tillämpa förfarandet också när avvikelsen är till den skattskyldiges nackdel får bedömas sedan man fått erfarenhet av det nya förfarandet.

Enligt kommitténs förslag får ett förenklat underrättelseförfarande vid avvikelse på grund av uppenbar felräkning eller felöverföring i deklarationen bara användas om rättelsen avser högst 5000 kr. taxerad inkomst. Enligt min mening bör avvikelse till den skattskyldiges förmån också i sädana fall få ske utan hänsyn till någon beloppsgräns pä samma sätt som — i överensstämmelse med kommitténs förslag - bör gälla i fråga om de övriga avvikelsetyperna.

Jag föreslår sålunda sammanfattningsvis att en skattskyldig skall kunna underrättas om avvikelse frän deklarationen genom högst tvä kodsiffror pä skattsedeln och hänvisning till en kodförteckning pä skattsedeln eller i broschyren "Kontrollera din skatt", om avvikelsen är att hänföra till högst två av de förut redovisade avvikelsetyperna och innebär ändring till den skattskyldiges förmån. En gmndfömtsättning är dock att inte särskilda skäl i det enskilda fallet talar för att den skattskyldige underrättas genom ett särskilt skriftligt meddelande. Som någon remissinstans påpekat bör också en föreskrift om det förenklade underrättelseförfarandet tas in i 69 § 1 mom. TL. Detta medför lagtekniskt även den fördelen att en skatlskyl-dig, som av misstag inte fått kodbeteckningen utsatt pä skattsedeln, kommer i åtnjutande av en förlängd besvärstid enligt 99 § TL pä samma sätt som en skattskyldig som inte fått föreskriven underrättelse under taxeringsåret.

Prop. 1983/84:58 25

3 Rätt besvärsinstans för koncernbolag

Mellankommunala skatlerätten har i en skrivelse den 11 tnaj 1983 lill justiliedeparleinenlel tagit upp frågan om räll besvärsinslans för vissa koncernbolag. Skrivelsen har överlämnats till finansdepartementet.

Frågan gäller bestämmelserna i 73 S TL om besviir över taxeringsnämnds beslul. Paragrafens fjärde stycke innehåller en regel om all besvär rörande taxering av aktiebolag som tillsammans med annal sådant bolag ulgör koncernbolag skall prövas av den mellankommunala skallerällen. om bolagen lämnat eller skulle ha lämnat sjiilvdeklaralion inom skilda län, I bestämmelsen görs en hänvisning lill koncernbolagsbeslämmelserna i 221 § lagen (1944: 705) om aktiebolag. Denna lag har numera upphävts och ersatts av akliebolagslagen (1975: 1385). I sistnämnda lag finns bestämmelser om koncernbolag i I kap, 2 S, 1 3 S lagen (1975: I 386) om införande av 1975 års aktiebolagslag stadgas att om det i lag eller atman föriatlning förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya aktiebolagslagen skall den nya bestämmelsen tillämpas. Stadgandet innebär att forumbestämmelsen i 73 S fjärde stycket TL gäller koncernbolag enligt 1975 års aktiebolagslag, Mellankommunala skatlerätten påpekar att detta förhällande inte alltid observeras av de skattskyldiga och av myndigheter, vilket är olyckligt, eftersom beslämmelserna i de angivna lagrummen inte är helt identiska. Den viktigaste skillnaden torde vara att del numera erfordras röslmajoritel och inle som tidigare kapitalmajorilel i elt bolag för att det skall anses som dotterbolag. Enligt mellankommunala skatterättens mening bör lagrummet ändras så atl hänvisningen görs direkt till I kap, 2 § aktiebolagslagen.

Jag delar mellankommunala skatterättens uppfattning atl det i 73 § fjärde stycket TL bör anges alt fråga är om koncernbolag enligt 1 kap, 2 S akliebolagslagen. Jag förordar således alt ändring vidtas i della hänseende.

4 Räntorna

4.1 Nuvarande ordning

Räntor enligt uppbördslagen

När en skattskyldig har rätt alt få tillbaka inbetald skatt eller är skyldig att betala skatt som påförs sedan debiteringen av slutlig skatt avslutats skall enligt uppbördslagen (1953:272), UBL, ränla beräknas. Ränta beräknas också i vissa fall när skattskyldig får anstånd med inbetalningen av skall.

De räntor som beräknas vid återbetalning är av två slag. ö-skatleränla och restitutionsränta. Ö-skatteränta utgår enligt 69 S 1 mom. UBL vid återbetalning av överskjutande preliminär skatt och påförs vid debitering-

Prop. 1983/84:58 26

en av den slutliga skatten. RestiUilionsränla utgår när en skaltskyldig annars har räll atl fä tillbaka skall. Sådana återbetalningar föranleds i slort sett av taxeringsnedsällningar eller rättelser av debileringen.

Den lid för vilken ö-skatleränla beräknas kan vara lolv eller sex månader. Ränta för en beräknad tid av tolv månader utgår på preliminär skatt som betalats senast den 18 januari året efter inkomståret. Den kortare riinlcliden gäller när skallen betalts eller den 18 januari men senast den 30 april året efter inkoinståret. Vidare gäller den spärregeln att ränlebeloppen tillsammans inte får översliga lOOOOO kr.

Räntesatserna för ö-skalleräni,i fastst;'ills av RSV i deceinber året före del år under vilkel räntan påförs i samband med debileringen av den slutliga skallen. Därvid gäller enligl anvisningarna lill 69 S UBL atl räntesatserna skall bestämmas med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande årsränta som vid faslslållcisen tillämpas vid inlåning i bank. Om en på detta sätt beräknad räntesals inle utgörs av hel eller halv procentenhet, skall räntesatsen jämnas till närmast högre sådan procentenhet, I enlighel med föredragandens uttalande i prop, 1974: 159, som godkändes av riksdagen (SkU 57, rskr 360) har RSV fastställt räntesatserna med utgångspunkt i den årsränta som bankerna tillämpat vid inlåning pä tolv månaders räkning,

Reslitulionsränta utgår enligl den räntesats för tolv månaders ö-skatteränta som tillämpats eller skall tillämpas del år för vilkel restitutionsränta skall beräknas. Räntan beräknas i princip från det alt skatten inbetalats av den skattskyldige t, o, m, månaden för återbetalningen.

Den ränta som en skaltskyldig skall betala när han påförs skatt sedan debiteringen av den slutliga skatten avslutats (tillkommande skall), benämns i 32 § UBL respitränta. Också denna ränta utgår enligt den räntesals för tolv månaders ö-skalleränta som tillämpats eller skall tillämpas det år för vilket respitränta skall beräknas. Om respitränta skall beräknas för lid efter det år då den tillkommande skallen debiteras skall dock den räntesats tillämpas soin gäller för debiteringsåret. Räntan beräknas -bortsett från några undantag - fr, o, m, den I april året efler taxeringsåret t,o,m, den månad då den tillkommande skatten förfaller till betalning. Respitränta får dock inte beräknas för längre tid än två år. Atl räntan beräknas fr, o, m, den 1 april har sin förklaring i att den skattskyldige vid debiteringen av den tillkommande skatten också påförs den kvarskatteavgift som skulle utgått om skatten beaktats vid debiteringen av den slutliga skatten, Kvarskatteavgiften har ansetts så avvägd att den täcker statsverkets ränteförluster t, o, m, 31 mars året efter taxeringsåret.

Anståndsränta utgår enligt 49 S 4 mom, UBL bl, a, när en skattskyldig som anfört besvär över taxeringen får betalningsanstånd av länsstyrelsen på grund av att det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skatlskyldige eller annars framstå som obilligt att framtvinga en betalning innan taxeringsfrågan avgjorts. Sådan ränta utgår också när den skattskyl-

Prop. 1983/84:58 27

dige får anstånd med betalningen av kvarstående eller tillkommande skall som påförts på grund av att 3 S lagen (1980:865) mot skatteflykt har tillämpats. Räntan beräknas från utgången av den månad då skallen skulle ha betalats om anstånd inte medgelts I, o. m. den månad då anslåndsliden gått till ända.

Anståndsränta utgår i likhet med restitutionsränta och respitränta enligl den räntesats för tolv månaders ö-skalleränta som tillämpats eller skall tillämpas det år för vilkel anständsränta skall beräknas.

Räntor enligt vissa andra författningar

Räntesatsen för tolv månaders ö-skatleränla skall också tillämpas enligt bestämmelser i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall. AGL. tulla-gen (1973:670) och lagen (1958: 295) om sjömansskatl. SjL.

Denna räntesats för ö-skalteränla skall sålunda enligl .AGL bl, a, tillämpas på den ränta som utgår när skall inle fastställts inom åtta månader etter det att bouppteckning eller deklaration senast skulle ha varit ingiven. Detsamma gäller ränta som utgår på tillkommande skallebelopp, på skall som betalas genom skuldebrev eller skuldförbindelse, på skall för vilken betalningsanstånd meddelats eller på skall som återbetalas. De här redovisade räntebestämmelserna finns i 52 § I och 2 mom,. 52a §. 55 !5 2 mom. och 61 a § AGL,

Enligt tullagen gäller räntesatsen för tolv månaders ö-skalleränta dels då ränta skall beräknas på tull eller annan införselavgift som Uillskyldig skall belala ytterligare på grund av exempelvis omtulltaxering eller beslut av kammarrätt eller regeringsrätten, dels då tullskyldig har rätt all få tillbaka inbetalad tull eller införselavgift (20a och 22 §§).

I fråga om sjömansskatt skall räntesatsen för tolv månaders ö-skatleränta tillämpas vid återbetalning av skatt (36 § 3 mom. SjL).

Räntebestämmelserna i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter. AVGL, ingår i ell system för uppbörd av arbetsgivaravgifter som är utformat efter mönster av UBL:s system. I överensstämmelse härmed har också reglerna för beräkning av ränta stor överensstämmelse med vad som gäller enligl UBL.

Räntan pä överskjutande avgift utgår enligt 24a S AVGL alllid efler räntesatsen för tolv månaders ö-skatteränla. En reglering av räntan med hänsyn till räntetiden görs pä sä sätt att ränta på avgift, som betalats senast den 18 december under utgiftsåret, beräknas för en tid av 14 månader medan ränta på ej debiterad preliminär avgift, som betalats efter den 18 december men senast den 30 april del följande året, utgår för en beräknad tid av åtta månader.

AVGL:s bestämmelser om räntesats för restitutionsränta (31 S), respitränta (25 §) och anståndsränta (26 S) överensstämmer med vad som gäller i fråga om sådana räntor enligt UBL.

Prop. 1983/84:58 28

4.2 Överväganden och förslag

UBL:s nuvarande räntebestämmelser har gällt sedan år 1975 och är utformade i enlighet med de synpunkter som redovisades av utredningen om förelagens uppgiftsplikt i belänkandet (SOU 1973: 33) Ränta och rest-avgilt på skatt m.m. Ell väsentligt inslag är räntornas anknytning lill det allinänna räntelägel och deras beräkning i övrigt med hänsyn lill kredilsyn-punklcr. Som har framgått av min tidigare redogörelse har anknylningen till det allmänna ränteläget åstadkommits genom all räntesatserna för ö-skalleränia årligen skall fastställas av RSV med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande årsränta som vid faslslällelsen gäller vid inlåning i bank. Den högre av dessa fastställda räntesatser blir sedan tillämplig också på de andra räntorna.

Sedan beslämmelserna infördes har kreditinsliuilens inlånings- och ut-låningsverksamhel successivt förändrats, Della har inle minsl gällt formerna för bankernas inlåning och det är inte längre helt lätt att avgöra vilken räntesats som kan anses vara den högsta allmänt förekommande vid inlåning i bank. Det är därför angeläget att nu finna en annan form för räntornas anknytning lill det allmänna ränteläget. Del finns enligl min mening skäl att i framtiden avväga räntesatserna också med hänsyn lill den skillnad som på den allmänna kredilmarknaden görs mellan inlånings- och utlåningsränlorna.

Bankernas inlåningsräntor har hittills visat god följsamhet till riksbankens diskonto. Räntorna vid insättning pä lolv månaders räkning hos bank har vidare legat i paritet med diskontot. Som exempel kan nämnas att både diskontot och lolvmänadersräntan var 11 % i december 1981, 1 december följande år var diskontot 10% och lolvmänadersräntan 10.25%,

Enligl min mening bör det diskonto som gäller vid utgången av december månad det är då räntesatserna f, n, fastslälls kunna gälla vid uträkning av sådan ö-skatteränta som utgår för tolv månader. Därmed följer att sådan del av ö-skatteränlan som skall beräknas för en tid av sex månader bör motsvara en ränta efter halva diskontot. Någon särskild räntesats behövs dock inte för denna ränteuträkning. Den kan också göras med tillämpning av diskontot och den tid för vilken räntan utgår. Jag föreslär att UBL:s bestämmelser i 69 § 1 mom, ändras i enlighet med vad jag har sagt nu. Det bör framhållas att mitt förslag medför atl någon fastställelse av räntesatser inle kommer att bli behövlig i fortsättningen.

Enligt den utformning som nu gällande räntebestämmelser i övrigt har blir diskontot genom den föreslagna ändringen av 69 S I mom. räntesats också vid beräkning av restitutionsränta. respitränta och anståndsränta enligt UBL och AVGL. Så blir också fallet i fråga om de räntor enligt AGL. tullagen och SjL för vilka jag har redogjort tidigare.

Detta resultat framstår som helt följdriktigt när det gäller räntor som utgår vid återbetalning av skatt eller avgift. En räntesals som i princip motsvarar diskontot framstår däremot som för låg i fråga om räntor som

Prop. 1983/84:58 29

utgår när betalningsanstånd beviljals eller betalningen annars har blivit uppskjuten. I dessa fall bör enligt min mening en högre räntesats gälla. Fråga är då närmast med hur många procentenheter det för ö-skatleråntan tillämpliga diskontot bör uppräknas.

Den av mig föreslagna ordningen bygger liksom nuvarande räntesyslem på en anknytning lill det allmänna ränteläget som bl, a, speglas i kreditinstitutens in- och utläningsräntor. Skillnaden mellan dessa synes i och för sig kunna motivera en höjning med fyra-fein procentenheter.

Man bör emellertid enligt min inening inte grunda en höjning av räntesatsen enbart på rena kredilsynpunkter. Hänsyn bör också las till alt den kredit som den skatlskyldige fått genom all betalningen blivit senarelagd inle sällan har uppkommit oavsiktligt. Jag föreslär därför att förhöjningen bestäms till tre procentenheter för respitränta, anståndsränla och de övriga räntor som utgår när betalningen senareläggs. Räntebestämmelserna i UBL. AGL. tullagen, SjL och AVGL föreslås ändrade i enlighet härmed, 1 samband därmed bör också några ändringar av redaktionell natur göras i bestånimelserna.

Jag föreslår att de nya räntereglerna skall gälla fr,o,m, år 1984, Äldre bestämmelser bör dock fortfarande tillämpas på respitränta, anständsränta och restitutionsränta som belöper pä tid före den I januari 1984, Detsamma bör gälla också i fråga om ö-skatleränla och ränta enligt 24 a § AVGL, som avser den årliga debiteringen år 1984 eller tidigare år.

Jag vill till sist säga några ord om mitt förslags statsfinansiella effekt.

Nuvarande regler om avrundning av räntesatserna för ö-skatteräntan kan i vissa lägen medföra all den beräknas efler räntesatser som överstiger gällande diskonto med en halv procentenhet. Detta inträffade vid faslslällelsen av räntesatserna i december 1982, Somjag nämnt förut var diskontot då 10% och bankernas inlåningsränta 10.25%. Genom den föreskrivna förhöjningen lill närmast högre halva procentenhet blev räntesatserna för ö-skatte]"äntan 10,5% resp. 5,5% och alltså en halv procentenhet siörre än om diskontot varil direkt tillämpligt. Genom räntebestämmelsernas utformning kom denna skillnad också alt gälla de övriga räntor som är anknutna till räntesats för ö-skalleräntor. Enligl beräkningar som gjorts av RSV:s uppbördssektion kan de ylleriigare ränteintäkter som staten skulle ha fåll om räntesatserna i stället varit direki kopplade till diskontot uppskattas till 60 milj. kr. Delta belopp skulle naturligtvis varit störte om den av mig föreslagna legeln för besläminande av räntesatsen för respitränta och anständsränta också gällt. De ytterligare ränteintäkter som statsverket årligen kommer att få genom ändringen av räntesatserna för dessa räntor ligger i storleksordningen 25-30 milj. kr.

Prop. 1983/84:58 30

5 Överföring av skatt till främmande stat

5.1 Inledning

De svenska reglerna om hur man skall förhindra all en och samma inkomst eller förmögenhet blir beskattad både i Sverige och i etl annal land har under senare år kompletterats pä uppbördsområdet. Avsikten med dessa bestämmelser är försl och främst att göra det möjligt att underiåla skatteavdrag på viss inkomst när skalleavdrag på inkomsten görs i det andra landet. Vidare skall bestämmelserna göra det möjligt atl föra över skall, som har betalats i etl land, lill elt annat land, om skatten borde ha betalats i det andra landel. De nu angivna bestämmelserna om uppbörd och överföring av skatt i dubbelbeskatiningssiiualioner finns dels i den interna svenska lagstiftningen, dels i överenskommelser som Sverige träffat med de nordiska staterna.

Lagstiftningen tillkom år 1981 (prop, 1981/82: 73, SkU 21, rskr 121. SFS 1981: 1317), Det har numera visat sig atl det finns elt behov av all utvidga möjligheterna lill överföring av skall.

Förslag om en sådan utvidgning av överföringsmöjligheierna lades fram i en lagrådsremiss som beslutades den 19 maj 1983, Förslaget innebar i princip att de i UBL angivna förutsättningarna för överföring skulle slopas och - genom en hänvisning lill träffade överenskommelser om uppbörd -ersättas av villkoren i dessa överenskommelser.

Lagrådet förordade i elt yttrande den 27 tnaj 1983 atl lagregleringen gavs elt mer preciserat innehåll, varigenom riksdagen fick möjlighel atl ta ställning lill huvuddragen i denna.

Jag godtar vad lagrådet sålunda har förordat och lägger i det följande fram elt förslag till reglering av en speciell fråga som rör överföring av skatt,

5.2 Nuvarande ordning

Bestämmelserna om uppbörd och överföring av skatt med anledning av internationella överenskoirimelser finns i 44 a S UBL, Besliimmelserna innebär somjag nyss har antytt att de svenska skatiemyndighelerna under vissa förutsättningar kan besluta dels att skatteavdrag för preliminär skatt inte skall göras i Sverige (44 a S första stycket), dels atl preliininär skatt som betalats här i landel skall föras över till ett annat land (44 a S andra stycket).

Beslul om atl skatteavdrag för preliminär skatt inte skall ske fattas av den lokala skattemyndigheten. Beslutet kan gälla antingen en arbetstagare med hemvist i Sverige som utför arbele i den andra staten eller en aibeista-gare med hemvist i denna stat som utför arbete här i riket. Som villkor gäller att skatteavdrag pä grund av arbetet görs i den andra staten.

Prop. 1983/84:58 31

Beslut om överföring av preliminär skatt fattas av länsstyrelsen. Man skiljer i paragrafen på två fall. 1 det ena fallet är det en föiutsättning all den lokala skattemyndigheten meddelat beslul om all skaiicavdrag lår underlåtas. Länsstyrelsen får då beslula alt preliminär skall som på grund av arbeiet innehållits dessförinnan här i rikel skall överföras lill den andra staten för att gottskrivas arbetslagaren där.

1 det andra fallet gäller som förutsättning atl det slutligt har bestämts atl arbetslagarens inkomst av arbetet skall beskattas i den främmande staten. Länsstyrelsen får då besluta om överföring av innehållen preliminär skall.

De här återgivna bestämmelserna inföides år 1981 i samband med all förhandlingar pågick om en nordisk överenskommelse om uppbörd av skatt. En sådan överenskommelse har numera träffals i anslutning till det nordiska handräckningsavtalet och gäller för Sveriges del i enlighel med vad regeringen har föreskrivit i förordningen (1982:909) om avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge oni handräckning i skatteärenden.

Uppböi"dsöverenskommelsen ingicks mol bakgrund av alt vissa problem uppkommit vid beskattningen av icke-norska företag och deras anslällda, som i samband med prospekieringcn och utvinningen av Nord.sjö-oljan hade uppdrag i Norge inom byggnads- och enireprenadområdet. Såväl förelagen som de anställda utsattes nämligen för skalle- och avgiftskrav från både hemvislstaten och Norge på grund av svårigheter atl lolka och lillämpa vissa beslämmelser i dubbelbeskallningsavlalen.

Utgångspunkten för uppbördsöverenskommelsen har varit att preliminär skatt för inkomst av arbete i en nordisk stal skall betalas endast i en stat, även om skattemyndigheterna i arbetsslaten resp, förelagels och de anställdas hemviststat har olika uppfattningar om beskailningsrätlen enligt gällande dubbelbeskattningsavtal, I överensstämmelse härmed ges i överenskommelsen regler för bestämmandet av i vilken stal den preliminära skatten skall betalas. De nämnda bestämmelserna i 44 a § första stycket UBL är utformade med beaktande av dessa regler i överenskommelsen.

Uppbördsöverenskommelsen innehåller också regler om överföring av skatt. Där föreskrivs att i en stat uttagen preliminär skatt på inkomst av arbete skall överföras till den andra staten för att där avräknas mot skatt på inkomsten, om del har fastställts att inkomsten skall beskattas i den senare staten.

1 anslutning till artikel 20 i handräckningsavtalet har iräffals ytterligare en överenskommelse om överföring av skatt mellan de nordiska staterna. Denna överenskommelse innehåller generella regler om öveiföring. Del anges i punkt 5 av överenskoinmelsen att i en stat pieliminärl eller slutligt betald skatt på viss inkomst eller förmögenhet kan överföras till annan stat för att där avräknas mol skatt på inkomsten eller förmögenheten.

Prop. 1983/84: 58 32

5.3 Överväganden och förslag

Somjag har nämnt infördes beslämmelserna i 44 a S UBL innan någon upphördsöverenskommelse hade träffats med de övriga nordiska staterna. Bestämmelserna utformades med hänsyn till vad som då kunde bedömas molsvara ett praktiskt behov inom ramen för en kommande överenskommelse. UBL,:s bestämmelser om överföring av skatt är emellertid på vissa punkter inskränkande i förhållande lill såväl uppbördsöverenskommelsen som punkl 5 i överenskommelsen enligt artikel 20, Enligl UBL medges inle överföring av skatt i den utsträckning som förutses i överenskommelserna och som för svensk del numera har visat sig vara önskvärd, 1 det följande begränsar jag emellertid mina förslag lill att avse en speciell situation, där det har visat sig särskilt angeläget att kunna föra över skatt. Frågan om en ytterligare anpassning av reglerna till överenskommelserna får övervägas i ett annat sammanhang.

Det är bara preliminär skatt som har innehållits på grund av arbeiet i fråga som enligt 44 a § får föras över till annat land. Överföring får alltså inte ske av inbetald preliminär B-skatt eller kvarstående eller tillkommande skatt. Detta kan medföra vissa problem. Som exempel kan tas ett fall där en arbetstagare med hemvist i Sverige utför arbele i Norge. 1 detta exempel görs inte något skatteavdrag utan skatt på inkomsten erläggs i Sverige i form av preliminär B-skatt. Om del senare blir klarlagt att Norge har beskattningsrätt till inkomsten, blir det för svensk del aktuellt atl i enlighet med del svensk-norska dubbelbeskattningsavtalets bestämmelser undvika den dubbla beskattningen. Detta skall tillgå så atl svensk inkomstskatt på vanligt sätt beräknas pä arbetslagarens sammanlagda inkomster, således också på inkomsten från Norge, varefter den svenska skatten genom avräkning skall sättas ned med ett belopp motsvarande högsl den norska skatten pä inkomsten frän Norge. Det är emellertid enligl dubbelbeskattningsavtalet bara sådan skatt som har erlagts i Norge som får avräknas. Det innebär alt den skatlskyldige måste belala skatt även i Norge för att fä avräkning i Sverige. Motsvarande regelsystem för undanröjande av dubbelbeskattning genom avräkning gäller enligt övriga svenska dubbelbeskattningsavtal.

Bestämmelserna medför sålunda i det angivna fallet alt dubbelbeskattningen inte kan upphävas om inte skallen försl betalas i det andra landet. Fråga kan dock lösas genom en överenskommelse mellan de myndigheter som enligt dubbelbeskattningsavtalet är behöriga all handlägga ärenden angående avtalets tillämpning. För svensk del avgörs sädana ärenden av riksskatteverket eller regeringen vad gäller avtalen med de nordiska länderna. Den svenska behöriga myndigheten kan därvid, under förutsättning atl dubbelbeskattningen undanröjs, t, ex, medge avräkning för utländsk skatt utan att denna är erlagd.

För att fört'arandet med avräkning av utländsk skatt i elt fall som det

Prop. 1983/84:58 33

nyss beskrivna skall bli så enkelt och rationellt som möjligt, bör behörig myndighet enligt dubbelbeskattningsavtal fä besluta om överföring i samband med avräkning. Överföring bör få ske av inbetald skatt oberoende av i vilken form skatten uttagits - som preliminär, kvarstående eller tillkommande skatt.

I vissa situationer undanröjs dubbelbeskattning genom s.k, exempl, vilket innebär att inkomsten eller förmögenheten undantas från svensk beskattning, .Även i sädana fall bör överföring kunna ske i samband med skattenedsättningen.

Av praktiska skäl bör det belopp som får överföras i samband med nedsätlningen av den svenska skatten inte bestämmas till vad den skatlskyldige kan beräknas ha betalat som skatt för ifrågavarande inkomst eller förmögenhet. Förutsättning för överföring bör vara att det genom nedsätlningen av den svenska skatten uppkommer ett överskott av inbetald skatt, som inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret. Har hela den skatt som i Sverige har fastställts för beskattningsåret betalats, kommer därmed överföring att kunna göras med elt belopp som motsvarar den nedsättning som medges av svensk skatt genom avräkningen för den utländska skatten eller genom undantagandet av inkomsten eller förmögenheten från beskattning. Om den faslställda svenska skatten inte är helt betald måste den svenska myndigheten beakta att möjligheten till överföring minskas i motsvarande män.

Förfarandet med överföring innebär inte någon tillämpning av UBL:s bestämmelser om restitution. Överföringen skall ses som ett särskilt uppbördsteknisk institut uteslutande för alt möjliggöra en reglering enligt avtal med främmande stat. Fordran pä etl belopp som skall överföras bör sålunda inte kunna tas i anspråk genom avräkning enligt UBL:s bestämmelser (68 §) eller genom utmätning. Den skattskyldige bör inte heller kunna förhindra en överföring genom att överlåta fordran pä ell belopp som skall överföras. Det framstår dock som skäligt atl den skatlskyldige tillgodoräknas ränta på elt överfört belopp enligt bestämmelserna om reslitulionsränta.

Jag föreslår atl bestämmelserna om överföring av skatt utformas enligl de principer somjag har redovisat här.

Till sist vill jag nämna att bestämmelserna i UBL om befrielse frän skatteavdrag och om skatteöverföring får tillämpas endast i förhållande lill stater som har en intern reglering av motsvarande innebörd och som med Sverige har ingått överenskommelse i resp. ämne. Det bör ankomma pä regeringen eller riksskatleverket att ge föreskrifter om hur bestämmelserna närmaie skall tillämpas.

3 Riksdagen 1983184. I .saml. Nr 58

Prop. 1983/84:58 34

5.4 Författningsregleringen

Bestämmelserna om befrielse från skatteavdrag bör också i fortsättningen ha sin plals i 44 a S. De bestämmelser som reglerar överföring av skatt bör däremot enligl min mening placeras i en ny paragraf, 69 a S, sist i UBL:s avsnitt "Restitution av skatt". För att markera att avsnittet genom tillägget av 69 a § inle bara gäller reslilulion bör denna rubrik ändras lill "Resliuition av skatt. m. m."

Beträffande den föreslagna 69 a S bör följande nämnas.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar nuvarande 44 a S andra stycket första meningen och nriedger alltså överföring av skatt som innehållils genom skatteavdrag innan den lokala skattemyndigheten beslutat att skatteavdrag inle skall göras.

Beslämmelserna om överföring i andra stycket lill 69 a S gäller inbetald skall oberoende av om den betalats som preliminär, kvarstående eller tillkommande skatt, Etl viMkor för all överföring skall få ske utan hinder av atl skatten inte innehållits på grund av ell visst arbete är dock, atl viss inkomst eller förmögenhet beskattats både i Sverige och i den stat till vilken skatten skall överföras och med vilken Sverige ingått ett dubbelbeskattningsavtal. För öveiföring förutsätts vidare atl den i Sverige för beskattningsåret inbetalda skallen sätts ned genom avräkning av utländsk skall eller undanlagande från beskattning i enlighel med dubbelbeskattningsavtalets beslämmelser. Eftersom en öveiföring bör få ske bara i den mån avräkningen eller undantagandel medför ett överskott sedan den svenska skatten betalats, föreskrivs slutligen atl överföring får ske bara till den del som den betalda skatten inle behövs för all läcka svensk skall för beskattningsåret.

Som sagts förut bör en fordran på belopp som skall överföras inle kunna överlåtas, utmätas eller tas i anspråk enligt UBL:s beslämmelser om avräkning. UBL:s beslämmelser om avräkning haren sådan utformning att de inte behöver undantas genom någon ullrycklig beslämmelse i 69 a S. Eftersom elt förbud mot överlåtelse enligt 5 kap, 5 § första slyckel utsök-ningsbalken även innebär ell förbud mol utmätning är det tillräckligt att bara ta in en bestämmelse om förbud mol överlåtelse. Denna beslämmelse har tagits in i ett tredje stycke,

1 ett fjärde stycke ges till sist föreskrifter om vilken myndighet som får fatta beslut om överiöring i samband med nedsättning av svensk skatt. Ett sådant beslut skall meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att handlägga dubbelbeskatlningsärenden eller ärenden om handräckning.

Bestämmelsen om atl ränta skall beräknas på ett överfört belopp har lagils in i 69 a S 2 mom.

Prop. 1983/84:58 35

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag öhl ändring i taxeringslagen (1956:623).

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskall.

4. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

5. lag om ändring 1 lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

6. lag om ändring i tullagen (1973:670).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga .?,' Det i punkt 5 upptagna förslagel har upprällats i samråd med chefen för socialdepartementet,

7 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen,

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' I bilagan har uteslutits förslagen under 4-6. Förslagen iir likalydande med dem som är fogade till propositionen.

Prop. 1983/84:58 36

Bilaga I

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över skalteförenklingskommilténs delbetänkande avgetts av riksskatteverket (RSV), kammarrätten i Göteborg, läns-rätlen i Malmö, länsstyrelserna i Stockholms. Blekinge. Värmlands och Norrbottens län. de lokala skatiemyndighelerna i Enköpings, Norrköpings. Göteborgs och Örnsköldsviks fögderi, domstolsverket, riksrevi-ionsverket. Centralorganisationen SACO/SR. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Föreningen Sveriges fögderitjänslemän. Föreningen Sveriges skattechefer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Några remissinstanser har till sina egna yttranden fogat yttranden från ett antal lokala skattemyndigheter.

Prop. 1983/84: 58 37

Bilaga 2

Skatteförenklingskom mittens lagförslag

Förslag till

Lag

om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 63 S och 69 S 1 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §' Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten atl ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande delta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

1) beslul som ej innefattar prövning av ärendet i sak,

2) beslut om laxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skallskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,

3) beslut om taxering med avvi- 3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller an- kelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning nan av den skatlskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift. för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst kronor taxerad inkomst. 2500 kronor laxerad inkomst,

4) beslut om rättelse av tidigara beslul, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt

6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mäl eller ärende.

69 § / mom.- Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrällelse om i vilka hänseenden deklaialionen har frångåtts saml om skälen härför och om möjligheten till omprövning enligt 3 morn. Vad nu har sagts skall också gälla beiräffande avvikelse frän annan av skaltskyldig lill ledning för egen laxering lämnad uppgift eller upplysning.

Om det icke är påkallat av särskilda skäl. att den skatlskyldige får underrättelse enligt första stycket, behövs sådan underrättelse inte. om avvikelsen avser endast

' Senasle lydelse 1979: 145, - Senaste lydelse 1978:316,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklarationen och felaktigheten eller felaktigheterna leder till avvikelse med högst 5000 kronor taxerad inkomst,

2) uppenbar felaktighet av sådant slag som avses i punkterna 2— 5 eller 7 i 72 a § andra stycket och som leder till lägre taxering eller lill lägre skatt.

Prop. 1983/84:58 39

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 63 §, 69 § 1 mom. samt 73 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

63 §-

Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter. Dock'skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,

2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,

3) beslut om taxering med avvi- 3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller an- kelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning nan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst kronor taxerad inkomst, 2500 kronor taxerad inkomst,

4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt

6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende.

69 § / mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten till omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse frän annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning.

Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om avvikelsen leder till lägre laxering och gäller högst två av följande punkter:

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. - Senaste lydelse 1979: 145, ' Senaste lydelse 1978:316,

t. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i .självdeklarationen:

2. uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av inläkl av annan fastighet enligl 24 § 2 mom. kommunalskatlelagen (1928:370). beräkning av avdrag enligl 45 § forsla stycket kommunalskallelagen eller beräkning av garanlibelopp enligt 47 § kommunalskatlelagen:

3. uppenbar felaktlghel i fråga om avdrag enligl 25 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen;

4. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligl 33 S 2 mom. kommunalskatlelagen;

5. uppenbar felaktighet 1 fräga om avdrag enligt 39 3 mom. kommunalskatlelagen.

Bestämmelsen i andra slyckel skall inte tillämpas, om särskilda skäl talar för all den skallskyldige underrättas enligl första stycket. Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige tillställas underrättelse enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer.

Har taxering för inkomst eller förmögenhel åsatts skaltskyldig, som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skatlskyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fastighetslängden för året näst före taxeringsåret upplagils såsom ägare lill fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomslskall för garanlibelopp för fastigheten,

73 § Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos länsriillen. Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort all hänföra lill skilda län, skall dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär rörande laxering av den skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år. Om den skattskyldige varit gift vid ingången av beskaltningsårel och under detta är levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatlerätten pröva besvär jämväl rörande makens laxering.

Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besviir rörande fråga, i vilket liin skallskyldig skall laxeras.

' .Senaste Ivdelse 1979: 175.

Pä tillkommande skatt skall skattskyldig erlägga ränta {respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Ränta utgår för visst kalenderår efter den högre av de räntesatser, som vid den årliga debiteringen det året gäller vid beräkning av ö-skatteränta. Vid beräkning av ränla för tid som infaller efter utgången av det år dä skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsäret.

Pä tillkommande skall skall skattskyldig betala ränta {respitränta). Råntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår efter den räntesats som vid den iirliga debiteringen del iirel gäller vid beräkning av ö-skalteränla med till-lägg av tre procentenheier. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skallen debiteras tillämpas dock den räntesals som gäller för debileringsårel.

Prop. 1983/84:58 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om

tillkommande skatt äga motsvaran- tillkommande skatt skall tillämpas

de tillämpning beiräffande respit- på respitränta.
ränta.

44a §

Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslul enligt första slyckel, får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslula all preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för alt gottskrivas arbetstagaren där. Elt beslut om en sådan överföring av innehållen preliminär skatt, får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas i nyss angiven ordning också fatta sedan det slutligt har bestämts att arbetstagarens inkomst av arbetet skall beskattas i den främmande staten.

69 §

/ mom.'' Därest den preliminära 1 mom. Om Inbetalad preliminär

skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall skatt eller preliminär skatt, som

gottskrivas skattskyldig vid debile- skall gottskrivas skattskyldig på

ring av slutlig skatt, i vad den er- grund av att arbetsgivaren gjort

lagts överstiger den slutliga skat- skatteavdrag, överstiger den slut-

ten, äger den skattskyldige erhålla liga skatten, skall ränta {ö-skatte-

ränta (ö-skatteränta) pä det över- ränta) beräknas på det överskju-

skjutande beloppet. Vid räntebe- tände beloppet. Vid ränteberäk-

räkningen gälla bestämmelserna i ningen gfl//er bestämmelserna i 27 §

27 S 3 mom. andra och tredje styc- 3 mom. andra och tredje styckena i

kena i tillämpliga delar. tillämpliga delar.

' Senaste lydelse 1981; 1317. " Senasle lydelse 1974:853.

Prop. 1983/84:58

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses / 27 S 2 mom, 3 betaluts efler den 18 januari året efter inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader, Ränlebeloppen får sammanlagt inle översliga 100000 kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader, dock att ränta på preliminär skatt enligt 27 § 2 mom, 3), som erlagts efter den 18 januari året näst efter inkomståret men senast den 30 april samma år, utgår för en tid av sex månader. Räntebeloppen må tillhopa icke överstiga 100000 kronor. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer 1 december året före taxeringsåret de räntesatser som skola gälla vid den årliga debiteringen det följande året.

Ränla beräknas enligl den räntesats som molsvarar del av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december året före taxeringsåret.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarande tillämpning beträffande ö-skat-teränia.

2 mom. På skatt, kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta, som återbetalas enligt 68 S 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 S 4 mom. andra stycket, utgår rånta{resiltutionsränta). Vid ränle-beräkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas pa ö-skatteränta,

2 mom. På skall, kvarskatteavgift, respitränta och anståndsriinta, som återbetalas enligt 68 S 2 mom,, och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållils med stöd av 68 S 4 mom. andra stycket, utgår ränta {reslilulionsränia). Sådan ränla utgår också på skall som överförs enligl 69 a §. Vid ränteberäkningen gäller i lilliimpliga delar bestämmelserna i 32 S förslå slyckel, Ränla sk(dl dock beräknas ulan tillägg av där angivna procentenheter.

Vid beräkning av reslitulionsränta gäller i övrigt,

alt ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skall, från uigången av laxeringsåret och pä annat belopp friin utgången av den månad, då det har betalts:

att. om skatt har betalts före den uppbördsmänad. då skallen har förfallit lill belalning. skallen anses som belald under nämnda uppbördsmiinad;

all. om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endasl viss del av del saminanlagda skallebeloppet, del för myckel betalda beloppet avriiknas mol del eller de belopp som sisl har betails;

' Senaste lydelse 1979:4X9.

Prop. 1983/84:58 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas: samt

alt ränta utgår i hell krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats pä sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilt fall föreskrivs i 75 a S fjärde stycket.

69 a S

Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslut angående skatteavdrag enligt 44 a §,får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligl denna lag, skall överföras lill den främmande staten för atl gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som 1 en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, 1 den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller gemun att inkomsten eller förmögenheten undantas frun beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för belalning av svensk skatt för beskattningsåret.

Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas.

Bcsliil om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att handlägga ärenden angående tillämpningen av duhbelsbeskattningsavlal eller avtal om handräckning i skatteärenden.

Prop. 1983/84:58 47

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 52 S 1 mom. och 61 a § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 § / mom.- Skatt enligt denna lag skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 § I mom. förordnade gransk-ningsmyndighelen erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.

Har skatt icke fastställts inom Har skatt icke fastställts inom
åtta månader efter det bouppteck- åtta månader efter det bouppteck
ning eller deklaration, oavsett om ning eller deklaration, oavsett om
anstånd beviljats, senast skolat anstånd beviljats, senast skolat
vara ingiven, skall ränta utgå frän vara ingiven, skall ränta utgå från
och med närmast efterföljande må- och med närmast efterföljande må
nad till och med den månad då skat- nad till och med den månad då skat
ten fastställts av beskattningsmyn- ten fastställts av beskattningsmyn
dighet. Skall jämlikt 54 S skatten dighel. Skall jämlikt 54 § skatten
förskjutas av dödsboet, påföres vid förskjutas av dödsboet, påföres vid
skattens fastställande ränta utan skattens fastställande ränta utan
uppdelning på de särskilda skatt- uppdelning på de särskilda skatt
skyldiga. Ränta utgår under visst skyldiga. Ränta utgår under visst
kalenderår efter den högre av de kalenderår efter den räntesats som
räntesatser som gäller vid beräk- molsvarar del av rikshanken fäst
ning av ränta för det året enligl ställda diskonto som gäller vid ul-
69 § I mom. upphördslagen gången av december det föregåen-
(1953:272). Räntebelopp som un- de året med tillägg av tre procent-
derstiger femtio kronor påföres ej. enheter. Räntebelopp som under-
Öretal som uppkommer vid ränte- stiger femtio kronor påföres ej.
beräkningen bortfaller. Öretal som uppkommer vid ränte
beräkningen bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan påförts, skall, då underrätt är beskatt-ningsmyndighel, betalas till länsstyrelsen i det län, dit underrätten hör, och eljest till den länsstyrelse, som är beskattningmyndighet.

Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta. Räntebelopp under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas. Bestämmelserna i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta.

61 a §'

Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den, då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit inbetalat, lill och med den månad dä beloppet utbetalas.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857. -Senaste lydelse 1975: 133. ' Senaste lydelse 1974:857.

Prop. 1983/84:58 49

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-11-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Mueller, justi-tierädet Jermsten.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

4. lag om ändring i lagen (1958; 295) om sjömansskatt,

5. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

6. lag om ändring i tullagen (1973:670).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören P.-G. Linde och kammarrättsfiskalen N. Dexe. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om ändring i taxeringslagen

69 §

De föreslagna bestämmelserna i 1 mom, andra stycket om undantag från föreskriften att den skattskyldige skall underrättas om avvikelse från deklarationen kompletteras i tredje stycket med en regel att i sädana fall underrättelse i stället skall ske enligt särskilt meddelade föreskrifter. Skillnaden mellan de båda slagen av underrättelser kommer fram bättre om regeln i tredje stycket uttryckligen anger att sådan underrättelse skall ske genom anmärkning på skattsedeln. Lagrådet förordar att den åsyftade bestämmelsen i tredje stycket ges förslagsvis följande lydelse: "Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i stället underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slutlig skatt enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer."

Ändringarna i 1 mom. torde nödvändiggöra viss jämkning av innehållet i
4 mom. Lagrådet föreslår att detta moment ges följande utformning: "An
nan underrättelse enligt denna paragraf än som avses i 1 mom. tredje
stycket skall sändas-- den skattskyldige."

Prop. 1983/84:58 50

Lagen om ändring i uppbördslagen

I 69?! 2 mom. har föreslagits en regel att restitutionsränta skall utgå även på skatt, som överförs enligt den nya 69a S. Lagrådet ifrågasätter om inle innebörden av regeln kommer fram bättre om den införs i sistnämnda paragraf och där får bilda ett särskilt stycke, förslagsvis det tredje. I så fall kunde slyckel utformas exempelvis sålunda: "På skatt som överförs enligt andra stycket skall restitutionsränta utgå lill den skattskyldige. I fråga om ränleberäkningen gäller i lillämpliga delar bestämmelserna i 69§ 2 mom."

Godtas detta bör sista stycket i 69S 2 mom. kompletteras med en hänvisning även till 69a S.

Beträffande sista stycket i 69a § vill lagrådet framhålla alt såsom stycket är utformat får regeringen och den där avsedda myndigheten - i realiteten riksskatleverket - lika behörighet atl meddela beslut i övert"öringsärenden vid sidan av varandra. Formuleringen synes bl.a. hindra alt regeringen förbehåller sig rätt alt avgöra vissa typer av dessa ärenden. Lagrådet ifrågasälier om inle stycket bör ges det innehåll som annars är brukligt i delegationssammanhang eller således att beslut skall meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer.

Rörande övergångsbestämmelserna vill lagrådet anmärka endast att av formuleringen torde följa att restitutionsränta pä skatt som överförs enligt 69aS i förekommande fall kan utgå även om räntan belöper på tid före ikraftträdandet.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I, Carisson. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Rainer. Boström, Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R, Carlsson. Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ändringar i taxeringsförfarandet m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).

3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall.

4. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter,

6. lag om ändring i tullagen (1973:670).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har förordat vissa jämkningar av närmast redaktionell natur. Dessa avser 69§ 1 mom, tredje stycket och 69§ 4 mom. taxeringslagen (TL) saml 69§ 2 mom. och 69a§ uppbördslagen (UBL). Jag föreslår att ändring vidtas i enlighet med vad lagrådet har förordat. Enligt min mening bör några rent redaktionella jämkningar göras också beträffande de föreslagna bestämmelserna i 69§ I mom. första stycket TL, 69S I mom. UBL samt 61 a § lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

2 Hem.ställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 13 oktober 1983,

Prop. 1983/84:58 53

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................................. I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ .... 1

Lagförslag ........................................................................ 2

1. Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 2

2. Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272) 5

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 10

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt 12

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter .............................................................. 13

6. Förslag till lag om ändring i tullagen (1973:670) .......... 15

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1983 17

1 Inledning .................................................................... 17

2 Vissa frågor angående taxeringsförfarandet ............. .. 18

2.1 Enmansbeslut i taxeringsnämnd ........................... .. 18

2.2 Taxeringsnämndens underrättelseskyldighet ......... .. 19

3 Rätt besvärsinstans för koncernbolag ........................ .. 25

4 Räntorna....................................................................... 25

4.1 Nuvarande ordning .............................................. .. 25

4.2 Överväganden och förslag ................................... .. 28

5 Överföring av skatt till främmande stat ...................... .. 30

5.1 Inledning .............................................................. .. 30

5.2 Nuvarande ordning .............................................. .. 30

5.3 Överväganden och förslag ................................... .. 32

5.4 Författningsregleringen ........................................ .. 34

6 Upprättade lagförslag ................................................ 35

7 Hemställan ................................................................. 35

8 Beslut .......................................................................... .. 35

Bilaga I Remissinstanserna ............................................. .. 36

Bilaga 2 Skalteförenklingskommilténs lagförslag ............ .. 37

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen ............................. .. 39

Utdrag av lagrådets protokoll den 4 november 1983 ..... 49

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1983 51

Norstedts Trycl