Regeringens proposition

1983/84:52

om vissa högskoleorganisatoriska frågor;

beslutad den 3 november 1983.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

LENA HJELM-WALLÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att högskolestyrelserna skall ges ökade befogenheter atl besluta om den interna organisalionen vid resp. högskoleenhet. Bl.a. skall planerings- och ledningsorgan kunna inrättas som är gemensamma för grundläggande utbildning, forskning och forskarutbildning. Dessa ändrade regler föreslås gälla fr. o. m. den I juli 1984.

Vidare föreslås bl. a. en förändrad planeringsordning för enstaka kurser inom högskolan som innebär atl en nationell planering av utbildningen i vissa ämnen införs. En ny ordning föreslås här gälla fr.o.m. den 1 juli 1985.

1    Riksdagen 1.983/83. 1 .saml. Nr 52

Prop. 1983/84:52

Prop. 1983/84:52 2

Förslag till

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom föreskrivs i fråga om högskolelagen (1977:218) dels atl 16, 21, 23, 24 och 31 §!J skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 24 a och 24 b S§, av nedan angivna lydelse, dels alt 32 § skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16S'

Verksamheten   inom   högskolan Verksamheten   inom   högskolan

skall ledas av lokala slyrelser, rek-     skall ledas av lokala styrelser och torsämheten. linjenämnder, fakul-     de övriga organ som föreskrivs an-lelsnämnder.        sektionsnämnder     lingen i denna lag eller av regering-sa ml Slyrelser för inslilulioner och      en. andra arbetsenheter.

I stället för fäkulletsnämnder och sektionsnämnder får finnas andra organ enligt vad som föreskrivs i 23 fi fjärde stycket och 25 §.

2IS
För den grundläggande högskole- För den grundläggande högskole-

utbildningen skall finnas linjenämn- utbildningen skall finnas linjenämn
der, om ej annat följer av föreskrif- der, om ej annal följer av 24 a §
ter som regeringen meddelar. eller föreskrifter  som   regeringen

meddelar.

Linjenämnds verksamhetsområde skall avse grundläggande högskoleutbildning vid en högskoleenhet eller en kommunal eller landstingskommunal läroanstalt. Om det är lämpligt kan linjenämnds verksamhetsområde omfatta grundläggande högskoleutbildning vid mer än en högskoleenhet eller vid en högskoleenhet och en kommunal eller landstingskommunal läroanstalt.

Linjenämnd skall inom sitt verksamhetsområde planera utbildningen och handlägga övriga frågor om vad utbildningen skall innehålla och om hur utbildningen skall organiseras.

23 §'
För    forskarutbildningen     och För     forskarutbildningen     och

forskningen vid högskolan inom ut- forskningen vid högskolan inom ut
bildningsdepartementets verksam- bildningsdepartemeniels verksam
hetsområde skall finnas fakultets- hetsområde skall finnas fakultets
nämnder och sektionsnämnder. nämnder och sektionsnämnder om

ej annat följer av 24 a och 25 §§.

Senasle lydelse 1979:446.

Prop. 1983/84:52 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fakultetsnämnds verksamhet skall avse etl särskill vetenskapsområde (fakultet) i en högskoleregion. Sektionsnämnds verksamhet skall avse en del av en fakultet (sektion) i en högskoleregion.

För två eller flera fakulteter får finnas en gemensam fakultetsnämnd. För två eller flera sektioner får finnas en gcnwnsuin sektionsnämnd.

Fakultetsnämnd och sektionsnämnd skall inom sitt verksamhetsområde

1. planera forskarutbildningen,

2. handlägga övriga frågor om vad forskarutbildningen skall innehålla och om hur forskarutbildningen skall organiseras samt

3. handlägga vissa frågor om planering av forskningen.

För sådan forskning och forskarutbildning som ej avser etl särskilt vetenskapsområde får finnas andra organ än fakultelsniimnder och sektionsnämnder. Föreskrifter om dessa andra organ meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

24 a ii

Uppgifter som ankommer på linjenämnd och på fakultets- eller sektionsnämndfår i stället fullgöras av en iithildnings- och forskningsnämnd.

24 b S

I utbildnings- och forskningsnämnden skall ingå företrädare för verksamheten inom nämndens verksamhetsområde. I nämnden skall också ingå företrädare för yrkeslivet, om inte särskilda skäl föranleder annal. Företrädare för de anställda och de studerande har rätt att ingå i nämnden.

I utbildnings- och forskningsnämnden kan ingå företrädare för

1.   sådant forsknings- och utveck
lingsarbete utanför högskolan som
har anknytning till nämndens verk
samhetsområde.

2.   allmänna intressen.

31 f I regionstyrelse skall ingå

1. företrädare för allmänna intressen och

2. företrädare för verksamheten inom högskolan i regionen. Företrädare för de studerande inom högskolan i regionen har rätt att ingå

i regionstyrelsen.

' Senaste lydelse 1980: 1099.

Prop. 1983/84:52

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Företrädarna för allmänna intressen skall uigöra omkring två tredjedelar av antalet ledamöter.

Företrädarna för allmänna intressen skall utgöra omkring tre fjärdedelar av anlalel ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984,

Prop. 1983/84:52 5

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-11-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition om vissa högskoleorganisatoriska frågor

1    Inledning

Genom riksdagens beslut år 1975 (prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskr 1975:179) och år 1977 (prop. 1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246) om reformering av högskoleutbildningen infördes den I juli 1977 en ny planerings- och ledningsorganisation för högskolan. Denna organisation har sedan dess varit föremål för beiydande uppmärksamhet och debatt. Ett uttryck för detta är att flera studier av den nya högskoleorganisationen eller delar av den har genomförts.

Redan våren 1977 uppdrog den dåvarande regeringen åt en särskilt tillkallad utredare att se över bl. a. ansvarsfördelningen mellan myndigheter på olika nivåer inom högskolan. Uppdraget redovisades i betänkandet (Ds U 1979; I) En decentraliserad högskola. Förslagen i betänkandet föranledde beslut av riksdagen (prop. 1980/81:40, UbU 1980/81:14, rskr 1980/81:128) om vissa förändringar av sammansättningen av universilets-och högskoleämbetets (UHÄ) styrelse och planeringsberedningar samt av regionstyrelserna.

De institutionella frågorna har vidare studerats inom ramen för UHA:s reformuppföljningsprogram. Det s. k. organisationsprojektet inom programmet har redovisats i totalt sju rapporter. Linjenämnderna och fakultetsnämnderna har också granskats av riksrevisionsverket (RRV). Dessa granskningar redovisades i två rapporter Förvaltningsrevision av linjenämnder (dnr 1980:190) respektive Effektivitet i forskarutbildningen (dnr 1981:372). RRV förordade bl.a. en förstärkning av den långsiktiga planeringen och en ökad uppmärksamhet på uppföljning och utvärdering. Också utredningen om forskningens och forskarutbildningens situation i den nya högskolan framförde i sitt betänkande (SOU 1981:29) Forskningens framti    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 52

Prop. 1983/84:52 6

tid vissa förslag rörande högskolans institutionella organisation. Förslagen syftade främst till att åstadkomma ett bättre samband mellan grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning.

Slutligen har de institutionella frågorna behandlats inom den pariamen-tariskt sammansatta uppföljningskommittén (U 1979:03). Denna tillkallades ursprungligen för att fortlöpande följa utvecklingen av högskolereformen, bl. a. genom att ta del av material från UHÄ;s uppföljningsprogram. År 1981 fick kommittén tilläggsdirektiv (dir 1981:13) att förutsättningslöst pröva den institutionella organisationen. Syftet med översynen skulle enligt direktiven bl. a. vara att undersöka möjligheterna till administrativa förenklingar och besparingar i syfte att minska kostnaderna. Ett annat viktigt syfte skulle vara att åstadkomma klara rollfördelningar mellan olika högskoleorgan. I uppdraget ingick vidare atl genomföra en särskild översyn av metoden att fördela medel för bl.a. enstaka kurser.

Arbetet inom uppföljningskommittén bedrevs med sikte på att lägga fram förslag sommaren 1982. Emellertid visade det sig att detta inte var möjligt. Det avgörande skälet härtill var oenighet inom kommittén i vissa huvudfrågor. Sedan kommittén i maj 1982 konstaterat att förutsättningar för att lägga fram ett förslag enligt nämnda tidsplan saknades upphörde i praktiken dess arbete. Kommittén entledigades sedermera genom rege- . ringsbeslut den 22 december 1982.

På grundval av bl. a. det material som lagils fram inom uppföljningskommittén har en departementspromemoria (DsU 1983:6) Högskolans institutionella organisation utarbetats inom utbildningsdepartementet. Promemorian har remitterats till UHÄ, samtliga regionstyrelser och högskoleenheter samt ett antal myndigheter och organisationer utanför högskolan. En sammanfattning av departementspromemorians förslag och av inkomna remissyttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

2    Föredragandens överväganden

2.1 Allmänt

Högskolan skall bedriva utbildning och forskning av god kvalitet. Att vinna ny kunskap, att utveckla och förnya de samlade kunskaperna och alt förmedla dessa är uppgifter av största betydelse för samhället och dess utveckling. Högskolans institutionella organisation är ett av de medel som skall bidra till att dessa övergripande mål uppnås. Genom riksdagens beslut år 1975, förverkligat år 1977, infördes en planerings- och ledningsorganisation som i vissa avseenden innebar stora förändringar. En omfattande decentralisering till lokal nivå av beslutanderätten i olika frågor genomfördes. Vägledande för utformningen av den nya institutionella organisationen var bl.a. en strävan lill demokratisering och förstärkning av samspelet mellan högskolan och det övriga samhälls- och yrkeslivet.

Nu föreligger sex års erfarenheter av den nya organisalionen. Ett anlal

Prop. 1983/84:52 7

uppföljningar och utvärderingar har genomförts. Dessa har bl. a. visat alt förhållandena i högskolan till inle oväsentlig del också har påverkats av andra faktorer som l.ex. reformer på det arbetsrättsliga området samt utvecklingen på arbetsmarknaden i stort. Vissa inslag i organisalionen har varil föremål för allmän debatt. Delta förhållande har varit ett av skälen till att jag har låtit utarbeta den tidigare nämnda departementspromemorian.

Ett annat viktigt skäl är den ekonomiska utvecklingen under de senare åren och det ansträngda statsfinansiella läget. Kraven på ett rationellt utnyttjande av resurserna och på ökad effektivitet i verksamheten har skärpts. Alla möjligheter till besparingar som kan göras utan att angelägna mål eftersatts måste prövas. Alla möjligheter att genom administrativa förenklingar åstadkomma ökat utrymme för utbildning och forskning måste tas till vara.

Det finns enligt min mening inte skäl att aktualisera någon genomgripande organisatorisk reform. Högskolan behöver arbetsro för att kunna koncentrera sig på sina huvuduppgifter. Mina förslag i det följande syftar till vissa modifieringar av nuvarande ordning på grundval av de erfarenheter som nu föreligger. Framför allt syftar de till förenklingar och ökad lokal frihet att utforma den egna organisationen, detta utan att de grundläggande principerna rubbas för uppbyggnaden av den organisation som lades fast genom riksdagens beslut åren 1975 och 1977. Avsikten är att skapa ökad flexibilitet och ökade möjligheter till anpassning till skiftande lokala förhållanden. Härigenom bör det vara möjligt att göra systemet enklare och smidigare så att det på ett bättre sätt skall bidra till att uppfylla de uppställda målen.

För mina förslag till förändringar av den lokala planerings- och ledningsorganisationen har jag haft följande utgångspunkter.

Förändringarna i regelsystemet bör i första hand öppna nya möjligheter för högskoleenheterna, inte tvinga på dem en ny ordning. De högskoleenheter som har funnit en ändamålsenlig organisation inom ramen för nuvarande ordning bör således ha möjlighet att behålla den. Jag har vidare inle funnit skäl att förändra principerna för det inflytande för olika grupper och intressen i olika organ som den nuvarande organisationen är etl uttryck för.

En annan väsentlig utgångspunkt för mina förslag är att institutionernas situation skall kunna förbättras genom atl den beslutsorganisation som de har direkt kontakt med förenklas. Mina förslag syftar också till ökad stabilitet för institutioner vilkas ämnesområden inte täcks av systemet med utbildningslinjer. Jag föreslår därför nya former för en nationell planering av utbildningen i sädana ämnen.

I det följande redovisar jag mina närmare överväganden och förslag. Jag följer då i huvudsak uppläggningen av departementspromemorian. För överblickens och sammanhangets skull redovisas i anslutning till de förslag som tas upp till behandling även vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

Prop. 1983/84:52 8

Jag vill innan jag går in på de olika förslagen understryka betydelsen av ett fortlöpande rationaliserings- och effektiviseringsarbete inom alla delar av högskolan. Detta arbete måste främst utföras av högskoleenheterna själva. Samtidigt vill jag erinra om att det inom utbildningsdepartementet initierats en översyn av resursanvändningen inom högskolan. Översynen genomförs i nära samverkan med högskolemyndigheterna. Ell syfle med delta arbete är bl.a. att åstadkomma bättre former för effekliviseringsarbe-tet i högskolan och en ökad kompetens för sådant arbele inom högskolemyndigheterna.

2.2 Högskoleenheternas ledning

Slyrelserna för de staUiga högskoleenheterna (högskolestyrelserna) skall ha inseende över högskoleenheternas alla angelägenheter och svara för all deras uppgifter fullgörs. Ett av styrelsens viktigaste åligganden är all svara för den samordnande planeringen av enhetens olika verksamheter och för fördelning och användning av enhetens samlade resurser. Detta övergripande ansvar ger, med den decentraliserade beslutsordning som gäller sedan högskolereformen år 1977, högskolestyrelsen en nyckelfunktion.

Den resursknapphel som råder och som väntas råda under överskådlig tid innebär skärpta krav på effektivt ledarskap över högskolans verksamhet, på ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser och på förmåga till omprioriteringar. Remissyttrandena över departementspromemorian har visat atl högskolestyrelserna genomgående är beredda atl möta dessa ökade krav.

Mot denna bakgrund finner jag det vara angeläget att öka högskolestyrelsernas möjligheter att på ett effektivt sätt ta sitt ansvar för den samlade verksamheten vid resp. högskoleenhet. Elt viktigt led i detta är vidgade befogenheter för styrelserna att besluta om den interna planerings- och ledningsorganisationen. En enhällig remissopinion har understrukit behovet av ökade möjligheter atl anpassa organisationen lill olika verksamheters skiftande behov.

I det följande lägger jag därför fram förslag som innebär alt högskolestyrelsen ges ökad frihet att ge planerings- och ledningsorganisationen den utformning styrelsen finner mest ändamålsenlig. Jag vill i detta sammanhang erinra om att högskolestyrelsen redan i dag har frihet när del gäller alt besluta om indelningen av högskoleenheten i institutioner.

I det föregående har jag betonat högskolestyrelsernas nyckelfunktion. Emellertid finns det för närvarande inom utbildningsdepartementets område en inskränkning i styrelsens övergripande ansvar för verksamheten vid resp. enhet. Förslag lill anslagsframställning för forskning och forskarutbildning avges nämligen av fakultets- eller sektionsnämnderna. Styrelsen avger endast yttranden. I depariemenispromemorian förordades all förslag även i della avseende skall avges av högskoleslyrelsen. Denna ordning

Prop. 1983/84:52 9

gäller redan för Sveriges lantbruksuniversitet. Elt skäl för en sådan förändring är atl högskoleslyrelsen redan har det fulla ansvaret för högskoleenhetens budget och därmed för den direkta resursfördelningen även för forskning och forskarutbildning. Förändringen skulle också innebära en enhetlig procedur för avgivande av förslag lill anslagsframställning och därmed en administrativ förenkling. I departementspromemorian föreslogs samlidigl alt fakullels-/seklionsnämndernas förslag alltid skulle biläggas högskolestyrelsens. En majoritet av remissinstanserna har instämt i promemorians förslag på dessa punkter.

Jag förordar mol denna bakgrund att högskolestyrelsens sammanhållande ansvar markeras genom att slyrelsen skall avge förslag lill anslagsframställning lill UHÄ avseende hela verksamheten vid resp. högskoleenhet. De förslag lill anslagsframställningar som fakultets- och sektionsnämnderna eller molsvarande avger till högskolestyrelsen bör emellertid alltid biläggas styrelsens framställning. Det är nämligen enligt min mening värdefullt all de bedömningar som har gjorts av de för forskning och forskarutbildning mera direki ansvariga finns tillgängliga vid budgetavvägningarna pä central nivå. Fakultets- och sektionsnämndernas regionala roll är ytteriigare elt skäl för atl deras förslag skall biläggas styrelsens framställning. Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av vad jag har anfört om förslag till anslagsframställning för forskning och forskarutbildning.

Enligl nuvarande bestämmelser tillkommer i princip alla beslutsbefogenheter på ledningsnivå vid en högskoleenhet högskolestyrelsen. Rektorsämbetet, dvs. rektor och i förekommande fall förvaltningschef, har formellt inga andra beslutsbefogenheter än sådana som har delegerats av styrelsen.

Enligt min mening är del angeläget atl högskolestyrelsens arbele koncentreras till större och principiellt viktigare frågor. Jag avser att återkomma lill regeringen med sådana förslag till ändringar i högskoleförordningen atl detta syfte uppnås.

I departementspromemorian behandlades även principerna för sammansättning av högskolestyrelserna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Dessa består för närvarande av företrädare för verksamheten, för de anställda och de studerande samt för allmänna intressen. I anslutning till tre principmodeller för sammansättningen diskuterades skäl för och emot en ökning av inslaget av företrädare för allmänna intressen från nuvarande en tredjedel lill en knapp majorilel. Remissopinionen har på denna punkl varit mycket delad. Flertalet universitet och högskolor har avstyrkt en ändring av de nuvarande principerna. Flera remissinstanser, främst sådana utanför högskolan, l.ex. Landstingsförbundet, Landsorganisalionen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO), anser att företrädare för allmänna intressen bör utgöra en majoritet i högskolestyrelserna.

Inslaget av företrädare för allmänna intressen i högskolestyrelserna var

Prop. 1983/84:52 10

ett omstritt inslag i högskolereformen år 1975. Remissbehandlingen av departementspromemorian har visat att det numera finns en bred uppslutning inom högskoleenheterna kring det nuvarande inslaget av företrädare för allmänna intressen. Dessa företrädare har givit högskoleenheterna en förankring i det omgivande samhället som är av stort värde. Elt stort anlal remissinstanser inom universitet och högskolor har uttalat sig positivt om betydelsen härav.

Det är av stor vikt för högskolestyrelsens auktoritet och beslutsförmåga att principerna för dess sammansättning är förankrade inom högskoleenheten. I likhet med bl.a. UHÄ har jag tagit fasta på den breda uppslutning kring de nuvarande slyrelserna som kommil till uttryck vid remissbehandlingen. Denna uppslutning är ett avgörande skäl för alt jag inte förordar någon annan förändring av högskolestyrelsernas sammansättning än den som rör förvaltningschefens ställning. Jag övergår nu till att behandla denna fråga.

I departementspromemorian förordades alt förvaltningschefen inle skall vara självskriven ledamot av högskolestyrelsen utan ersättas av en lärare som företräder verksamheten.

Flertalet remissinstanser har stött detta förslag. Jag anser det också naturligt att markera en något klarare rollfördelning mellan rektor som den främste företrädaren för utbildnings- och forskningsverksamheten och förvaltningschefen som den högste ansvarige för den administrativa och ekonomiska verksamheten. Ett genomförande av promemorians förslag på denna punkt bör enligt min mening bidra till detta. Jag förordar därför all förvaltningschefens självskrivna ledamotskap i styrelsen upphör fr.o.m. den I juli 1984.

I styrelsen för lantbruksuniversitetet ingår företrädare för allmänna intressen, företrädare för de anställda och de studerande samt rektor och förvaltningschefen. Eftersom denna styrelse haren annan sammansättning än styrelserna vid högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets område samt rektor och förvaltningschefen är de enda företrädarna för verksamheten förordar jag att förvaltningschefen vid lantbruksuniversitetet även i fortsättningen skall vara ledamol i styrelsen där. Del bör ankomma på regeringen alt utfärda föreskrifter om förvaltningschefens ledamotskap.

För närvarande ulses företrädarna för allmänna intressen i högskolestyrelserna av de kommuner och landstingskommuner lill vilka högskoleenheten är förlagd. Departementspromemorians förslag att de i stället skall utses av regeringen har mött ett betydande stöd i remissopinionen.

Enligt min mening är det viktigt atl högskoleenheternas karaktär av i princip nafionella institutioner markeras och alt representationen för allmänna intressen i styrelserna är bred och allsidig. Jag finner det naturligt att företrädare för allmänna intressen också hämtas utanför de politiska partierna, l.ex. från arbetsmarknadsorganisationerna, näringslivet och kulturområdet. Detta blir knappast fallet med nuvarande ordning. Av

Prop. 1983/84:52 11

dessa skäl förordar jag att representanterna för allmänna intressen i högskolestyrelserna utses av regeringen. 32 § högskolelagen bör i enlighet härmed upphävas.

Jag vill understryka att det även med denna ändrade ordning för utseende av företrädare för allmänna intressen är självklart att en förankring i närmast berörda kommuner och landsting skall säkras. Enligt min mening finns det också skäl för en viss variafion mellan högskoleenheter av olika karaktär när det gäller allmänrepreseutalionens sammansättning.

Enligt nuvarande ordning är, vid högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, rektor högskolestyreisens ordförande om inte regeringen beslutar annat. I departementspromemorian diskuterades en ändring av delta förhållande vid de högskoleenheter som saknar förvaltningschef. Denna tanke har mött kritik vid remissbehandlingen. Flera remissinslanser avstyrker en ändring av nuvarande ordning. Även många av de remissinstanser som anser att rektor av principiella skäl inte bör vara ordförande i styrelsen har anfört att det är olämpligt alt i delta avseende göra åtskillnad mellan olika slag av högskoleenheter. Med hänsyn härtill förordar jag inte någon förändring på denna punkl. Jag vill emellertid erinra om att regeringen enligt nuvarande ordning kan besluta om annan styrelseordförande än rektor. Denna möjlighet har använts i några fall, på begäran av berörda högskolestyrelser. Jag utgår frän att denna möjlighet prövas av högskolestyrelserna, särskilt vid de minsta högskoleenheterna. Där kan rektors roll som direkt arbetsledare för kanske all personal vara svårförenlig med ordförandeskapet i slyrelsen.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om den verkställande ledningens förhållande till styrelserna för statliga förvaltningsmyndigheter behandlas av den nyligen tillsatta utredningen om statliga myndigheters ledning (dir 1983:43). Resultatet av denna utredning kan ge nya utgångspunkter för överväganden om ordförandeskapet i högskolestyrelserna.

I dessa frågor har jag samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

2.3 Planerings- och ledningsorganisation under högskolestyrelserna

Vid genomförandel av högskolereformen fastlades genom beslut av riksdag och regering vilka planerings- och ledningsorgan som skall finnas. Dessa är reglerade genom ganska detaljerade föreskrifter, som är enhetliga för alla högskoleenheter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde med undantag av de konstnärliga högskolorna i Stockholm.

Somjag har berört i det föregående är remissopinionen helt entydig vad gäller behovet av ökad flexibilitet i fråga om den interna orgaiiisationen av högskoleenheterna. Genom en minskad uniformitet och ökade möjligheter atl anpassa organisationen till skiftande förutsättningar vid och inom olika högskoleenheter bör en effektivare planerings- och ledningsorganisation kunna åstadkommas. Det bör därigenom också gå att minska det totala antalet organ.

Prop. 1983/84:52 12

Jag förordar alt de önskvärda möjligheterna till en mera flexibel organisation skapas genom atl högskolestyrelserna ges frihet att välja mellan olika alternativ i fråga om planerings- och ledningsorgan. Jag räknar också med att del skall vara möjligt alt minska detaljregleringen i högskoleförordningen i fråga om sammansättningen av olika organ och om sättet att utse ledamöter. Jag övergår nu lill att redovisa huvuddragen i en sådan ny organisafion.

För planering och ledning av främst utbildningslinjer finns för närvarande linjenämnder. En linjenämnds ansvarsområde kan omfatta en eller flera linjer, ofta även anknytande enstaka kurser. I vissa fall är en linjenämnds-organisation där varje nämnd läcker en eller ett fåtal linjer ändamålsenlig. I andra fall kan det dock vara mer rationellt atl i stället ha ell beslutsorgan med motsvarande uppgifter för ett bredare område. För de fall ansvarsområdet omfattar en hel yrkesulbildningsseklor föreslogs i departementspromemorian ett nytt planerings- och ledningsorgan, utbildningsnämnd. Jag anser emellertid alt alla väsentliga syften med detta förslag kan uppnås pä etl enklare sätt. Visserligen är benämningen linjenämnd något oegenllig för ett sektorstäckande organ. Men samtidigt är enligt min mening skillnaderna i uppgifter för planerings- och ledningsorgan för hela sektorer resp. för enstaka linjer inte så stora atl de motiverar alt ett nytt slag av organ införs. Högskolestyrelsen bör således kunna inrätta linjenämnder även för ett flertal linjer, l.ex. för hela yrkesutbildningssektorer med anknytande enstaka kurser.

I vissa fall kan det vara ändamålsenligt att inom en sektor ha dels en linjenämnd med etl brett ansvarsområde, dels linjenämnder för enstaka utbildningslinjer. De senare kan vara lämpliga i första hand för utbildningslinjer som förbereder för väl avgränsade och väl definierade yrkesområden och i de fall linjenämnden även fullgör åligganden som annars ankommer på institutionsstyrelse.

I de fall linjenämnd inrättas för en hel sektor är det särskilt viktigt att nämnden utformar en ändamålsenlig beredningsorganisation. Jag utgår från alt detta görs på ett sådant sätt alt medverkan från yrkeslivet tillgodoses. I många fall bör emellertid frågor om utbildningens innehåll och uppläggning kunna beredas av berörda insfitutionsstyrelser inom de ramar linjenämnden ger. Även i en sådan ordning bör det dock vara möjligt att tillgodose en yrkeslivsmedverkan motsvarande den som i dag förekommer på linjenivå. Om sådana särskilda skäl föreligger bör därför högskoleslyrelsen kunna besluta att företrädare för yrkeslivet skall medverka när institutionsstyrelse behandlar frågor om den grundläggande utbildningens innehåll och uppläggning. Del bör ankomma på regeringen atl utfärda bestämmelser härom.

Också planerings- och ledningsorganisationen för forskning och forskarutbildning bör enligl min mening göras mer flexibel. För närvarande finns en fakultetsnämnd för varje fakultet och högskoleregion. Vissa fakulteter

Prop. 1983/84:52 13

är efter beslut av regeringen indelade i underområden (sektioner). I dessa fall kan förutom fakultetsnämnd finnas sektionsnämnder. Jag anser, i enlighet med vad som förordades i departementspromemorian och som har tillstyrkts av flertalet berörda remissinstanser, att högskolestyrelserna bör ges större frihet att besluta om vilka planerings- och ledningsorgan som skall finnas även i fråga om forskning och forskarutbildning.

Utgångspunkten bör alltjämt vara den nuvarande, av regeringen föreskrivna fakultetsindelningen. Högskoleslyrelsen bör dock kunna besluta att en fakultetsnämnd skall vara gemensam för tvä eller flera fakulteter. Styrelsen bör också fritt kunna besluta om en indelning av olika fakulteter i sektioner med hänsyn till vad som bedöms ge en lämplig ram för bl.a. planerings- och ledningsuppgifterna. En bindning till just dagens sektionsindelning inom vissa fakulteter är enligt min mening inte nödvändig. Sektionsindelning bör således också kunna förekomma inom fakulteter där den i dag inte finns. För en sektionsindelad fakultet bör liksom hittills antingen fakultetsnämnd och sektionsnämnder eller enbart sektionsnämnder kunna finnas, allt enligt högskolestyrelsens bestämmande. Det bör också enligt min mening vara möjligt att ha en gemensam sektionsnämnd för två eller flera sektioner, vid olika högskoleenheter eller inom olika fakulteter. Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av vad jag har anfört om sektionsindelning av fakultet.

Inom vissa områden har utbildning och forskning särskill starka resursmässiga och andra samband. I sådana fall framstår en ordning med skilda planerings- och ledningsorgan som onödigt tungrodd. Den har även kritiserats för att bidra till en onödig åtskillnad mellan grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning.

Jag förordar därför att möjligheter öppnas för högskolestyrelsen att för visst område besluta om att de uppgifter som ankommer på linjenämnd resp. på fakultetsnämnd eller sektionsnämnd i stället skall fullgöras av etl för grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning gemensami organ, ulbildnings- och forskningsnämnd. En föreskrift härom bör införas i högskolelagen.

Utbildnings- och forskningsnämnden måste med hänsyn till sin dubbla roll ges en sammansättning som bygger på en sammanvägning av principerna för sammansättningen av de organ den skall ersätta. Fakultets- och sektionsnämnder beslår lill sin huvuddel av lärare och forskare som ingår i resp. fakultets-/sektionskollegium. Flertalet av dessa skall vara professorer. Företrädare för de anställda och de studerande har rätt att ingå. Vidare kan ingå företrädare för dels forsknings- och utvecklingsarbete utanför högskolan, dels grundläggande högskoleutbildning som saknar representation i fakultetskollegiet, dels allmänna intressen. Linjenämnder består av lärare som företräder verksamheten och, om inte särskilda skäl föranleder annat, företrädare för yrkeslivet. Företrädare för de anställda och de studerande har rätt att ingå. t2   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 52

Prop. 1983/84:52 14

Jag föreslår i enlighet härmed atl i högskolelagen införs en föreskrift av följande innebörd. I utbildnings- och forskningsnämnden skall ingå företrädare för verksamheten och, om inte särskilda skäl föranleder annal, företrädare för yrkeslivet. Företrädare för de anslällda och de studerande skall ha rätt att ingå. Dessutom bör kunna ingå företrädare för dels sådant forsknings- och utvecklingsarbete utanför högskolan som har anknytning till nämndens verksamhetsområde, dels allmänna intressen.

Under förutsättning av riksdagens godkännande av detta förslag till lagändring avser jag atl föreslå regeringen följande.

Minst hälften av ledamöterna i utbildnings- och forskningsnämnden skall vara lärare som företräder verksamheten. Dessa bör utses på sätt som högskolestyrelsen närmare bestämmer. Omkring hälften av nu berörda ledamöter bör vara professorer och omkring hälften andra lärare än professorer.

Omkring en fjärdedel av antalet ledamöter skall utgöras av företrädare för yrkeslivet. Företrädare för de studerande skall ha rätt atl ingå i nämnden och skall då utgöra omkring en fjärdedel. Dessa bör representera såväl studerande i grundläggande utbildning som forskarstuderande. Även företrädare för de anställda skall ha rätt att ingå, och antalet sådana företrädare skall då normalt vara en. I stället för en företrädare för verksamheten eller en företrädare för yrkeslivet bör efter beslul av högskoleslyrelsen kunna ingå en företrädare för sådant forsknings- och utvecklingsarbete utanför högskolan som har anknytning lill nämndens verksamhetsområde. Under samma förutsättning bör också i nämnden kunna ingå en företrädare för allmänna intressen.

Enligt nuvarande föreskrifter får, om särskilda skäl föreligger, högskolestyrelsen besluta att uppgifter som ankommer pä institutionsstyrelse skall handläggas av linjenämnd. Enligl min mening bör denna möjlighel i förenklingssyfte kunna utnyttjas utan atl särskilda skäl föreligger. Institutionsstyrelsens uppgifter bör kunna fullgöras också av ulbildnings- och forskningsnämnd. I detta fall bör, i likhei med vad som nu gäller för linjenämnd, antalet företrädare för de anställda kunna vara två eller tre.

Jag räknar med att möjligheten atl inrätta ulbildnings- och forskningsnämnder skall kunna leda till betydande förenklingar inom sådana områden där verksamhels- och ansvarsområdena sammanfaller, l.ex. inom de lekniska högskolorna (molsvarande). Högskolestyrelserna kan här i vissa fall komma alt ersätta tre nuvarande beslutsorgan, fakultets- eller sektionsnämnd, linjenämnd och institutionsstyrelse med ett, utbildnings- och forskningsnämnd. Även i fall där styrelserna väljer att göra mindre genomgripande förändringar bör genom den ordning jag förordar beiydande rationaliseringar av planerings- och ledningsorganisationen kunna åstadkommas.

En fråga som nära sammanhänger med planerings- och ledningsorganisationen på nivån under högskolestyrelsen gäller det verkställande led-

Prop. 1983/84:52 15

ningsansvaret för respektive utbildnings- och forskningsområde. Jag anser, i likhet med bl.a. UHÄ, alt det är önskvärt alt öppna möjligheter att knyta tidsbegränsade uppdrag avseende sådant ledningsansvar - på hel-eller halvtid - till i särskild ordning arvoderade lärare eller forskare. Sådana uppdrag bör nalurligen förenas med ordförandeskap i ett eller flera planeringsorgan. Härigenom skulle en betydande avlastning kunna åstadkommas, både av rektor som företrädare för verksamheten och av lärare som nu har del i planeringsansvaret för resp. utbildnings- och forskningsområde. En förbättrad balans mellan de i utbildningen och forskningen direkt verksamma och högskoleenhetens centrala förvaltning skulle också kunna åstadkommas. Jag avser därför att i annat sammanhang ta initiativ till att ett underlag utarbetas för reglering i förordning resp. avtal av sådana ledningsuppdrag.

För uppgifter som ankommer på högskoleslyrelsen får denna inrätta en eller flera förvaltningsnämnder. Styrelsen får, med vissa undantag, överlämna ärenden till förvaltningsnämnd. Dessa möjligheter för styrelsen bör bibehållas, även om de förändringar jag har förordat i det föregående i viss utsträckning ändrar förutsättningarna för att inrätta förvaltningsnämnder. Med hänsyn till karaktären av de uppgifter som åvilar förvaltningsnämnder bör emellertid sammansättningen av dessa följa samma principer som gäller för högskolestyrelserna. Jag förordar därför - med stöd av bl. a. de universitetsstyrelser som har inrättat förvaltningsnämnder - att företrädare för allmänna intressen skall ingå i förvaltningsnämnd och utgöra en tredjedel. Företrädare för verksamheten skall likaledes uigöra en tredjedel. Företrädare för de anställda och de studerande skall ha rätt att ingå i förvaltningsnämnd och skall då tillsammans utgöra en tredjedel. Del bör ankomma på regeringen all beslula om sammansältningen av förvaltningsnämnd.

I fråga om institutionsnivån har jag i det föregående redogjort för en ordning enligt vilken företrädare för yrkeslivet om särskilda skäl föreligger skall kunna medverka i institutionsstyrelses arbete med frågor om den grundläggande utbildningens innehåll och uppläggning. Jag har vidare förordat att instilutionssiyrelses åligganden skall kunna fullgöras av linjenämnd eller utbildnings- och forskningsnämnd. I övrigt är enligt min mening inte några formella förändringar beiräffande insliiutionsnivån påkallade. Somjag har nämnl inledningsvis är ett övergripande syfte med de förändringar som nu föreslås att skapa bättre betingelser för institutionerna genom alt underlätta deras kontakter med den lokala planerings- och ledningsorganisationen.

I detta sammanhang vill jag också understryka vikten av all frågor rörande indelningen i institutioner ägnas uppmärksamhet inom den lokala högskoleorganisationen. Högskolestyrelsens frihet alt besluta om institutionsindelningen är ett viktigt lokalt styrinstrument. Denna frihet bör enligt min mening även innebära rätt för styrelserna för mindre högskoleenheter

Prop. 1983/84:52 16

att besluta aU hela enheten skall betraktas som en arbetsenhet. Denna regel gäller redan för de konstnärliga högskolorna i Stockholm.

Högskolestyrelsen har bl. a. ett ansvar för att instilutionsindelningen blir sådan att goda befingelser för utbildning och forskning främjas. Alltför små institutioner kan innebära en mindre gynnsam vetenskaplig miljö. De kan också innebära att den samlade administrativa bördan på lärare och forskare blir onödigt stor. Å andra sidan är sammanläggningar av institutioner vilkas verksamheter saknar innehållsmässiga samband knappast ändamålsenliga. Dessa frågor kommer att behandlas närmare inom det projekt rörande resursanvändningen i högskolan som bedrivs inom utbildningsdepartementet.

2.4 Regionstyrelserna

Den regionala organisationen har varit ett av de mera omdiskuterade inslagen i högskolereformen. Remissbehandlingen av departementspromemorian har visat atl detta fortfarande är fallet. En majoritet av remissinstanserna inom högskolan accepterar emellertid att den regionala organisationen bibehålls i stort sett oförändrad.

För egen del finner jag att en planering och samordning av utbildning avseende större geografiska områden än de enskilda länen är viktig. Del gäller inle bara högskolans utbildning utan även annan eftergymnasial utbildning, såsom högre specialkurser inom gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning och folkhögskoleutbildning. En utveckling har kommit lill slånd när det gäller att finna nya former för samverkan mellan olika regionala organ med ansvar för utbildning. I delta sammanhang spelar redan regionstyrelserna i vissa fall en viktig roll. Bl. a. mot denna bakgrund bör frågan om regionstyrelsernas arbetsuppgifter övervägas i ett vidare perspektiv. Jag räknar med att i annal sammanhang kunna återkomma till regeringen i dessa frågor.

Den nuvarande regionindelningen innebär att regionerna är mycket olika till storlek. UHÄ har i sitt remissyttrande särskilt pekat på atl Stockholms och Linköpings högskoleregioner har en struktur där regionstyrelsernas samordningsansvar kan ifrågasättas. Det finns enligt min mening skäl att överväga regionindelningen även i andra avseenden. Jag avser därför att i annal sammanhang ta initiativ lill atl förutsättningarna för en ändrad regionindelning belyses i syfle all åstadkomma en totalt sett mera rationell organisation.

Enligt 31 § högskolelagen skall företrädare för allmänna intressen utgöra omkring två tredjedelar av antalet ledamöter i en regionstyrelse. Vid riksmötet 1980/81 beslöt riksdagen (prop. 1980/81:40, UbU 1980/81:14, rskr 1980/81:128) om ändring i 31 S av innebörd alt företrädare för de anställda inom högskolan i regionen inle längre skall ha rätt atl ingå i regionslyrelse. Riksdagen medgav samlidigl all avsteg från den fastställda

Prop. 1983/84:52 17

andelen företrädare för allmänna intressen skulle få göras fram till den löpande mandatperiodens utgång den 30 juni 1983, Della medgivande har sedermera utsträckts att gälla t, o. m. den 30 juni 1984. Med slöd härav har fr.o.m. den I januari 1981, dä ändringen av 31 § trädde i kraft, antalet företrädare för allmänna intressen kommit atl utgöra omkring tre fjärdedelar av antalet ledamöter.

Erfarenheterna av den sammansättning regionstyrelserna har haft sedan den I januari 1981 är genomgående goda. Den bör därför bibehållas. Jag anser i enlighet härmed alt 31 § högskolelagen bör ändras så alt företrädare för allmänna intressen skall utgöra omkring tre fiärdedelar av anlalel ledamöter i en regionstyrelse. Jag anser vidare att en viss variation av regionstyrelsernas storlek med hänsyn till omfattningen av resp. region bör vara möjlig. Därför har jag för avsikt atl återkomma till regeringen med förslag till ändring i instruktionen för regionstyrelserna i fråga om antalet ledamöler i dessa.

2.5 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats etl förslag till lag om ändring i högskolelagen (1977:218). Förslagel bör fogas till protokollet i detta ärende.

2.6 Vissa frågor om studieorganisation och anslagssystem

Inom vissa områden, främst det humanistiska, svarar utbildningen på linjer endast för en myckel liten del av det totala antalet årssludieplatser. Det är önskvärt att behoven av längre sammanhängande utbildning av grundläggande karaktär även inom sådana områden i ökad utsträckning tillgodoses genom utbildningslinjer. I departementspromemorian konstaterades att elt utredningsarbete pågår inom UHÄ avseende en ny allmän linje inom det humanistiska området. Vidare förordades att formerna för alt inråtta individuella linjer förenklas sä att sådana kommer till stånd i ökad utsträckning.

Remissopinionen har bemött dessa förslag positivt. UHÄ redovisar i sitt yttrande etl preliminärt förslag till en humanistisk utbildningslinje. UHÄ kommer att ta ställning till förslaget efter remissbehandling. Jag räknar med att kunna återkomma till frågan i 1985 års budgetproposition. Vad gäller formerna för inrättande av individuella linjer avser jag att senare föreslå regeringen att ge UHÄ i uppdrag att belysa hur olika kombinationer av kurser skall kunna organiseras enklare inom nuvarande studieorganisatoriska ramar. Genom en sådan förenkling bör det vara möjligt atl tillgodose sådana önskemål om flerårig utbildning som för närvarande inte ryms inom systemet med utbildningslinjer.

I departementspromemorian berördes också planeringsordningen för

Prop. 1983/84:52 18

lokala linjer. Sådana inrättas av resp. högskolestyrelse och finansieras av medel anvisade av regionstyrelserna. Tanken i promemorian att även de lokala linjerna bör föras in i utbildningsplaneringen på central nivå har mött positiva reaktioner i remissopinionen. En generell tidsgräns för prövning av lokala linjers ställning i ett fortvarighelslillslånd, som förordades i promemorian, har dock avvisats av flertalet remissinstanser. En sådan ordning bedöms vara alltför rigid.

För egen del anser jag alt det är önskvärt att även lokala linjer ingår i de samlade bedömningarna pä central nivå. Jag delar uppfattningen hos flertalet remissinstanser alt delta bör ske på etl inte alltför formaliserat sätt. Jag räknar med atl högskolemyndigheterna på olika nivåer fortsättningsvis i sina förslag lill anslagsframställningar eller i yttranden över sådana systematiskt redovisar sina bedömningar rörande såväl planerade som befinlliga lokala linjer. På detta sätt bör den önskvärda samordningen med bl.a. planeringen av de allmänna linjerna kunna uppnås på ett smidigt sätt.

Medel för enstaka kurser anvisas för närvarande under anslaget Lokala och individuella linjer och enstaka kurser. Medlen fördelas av regionstyrelserna till högskoleenheterna. Resurserna för utbildning inom enskilda ämnesområden är således beroende dels av utformningen och dimensioneringen av olika utbildningslinjer, dels av fördelningen av medel för enstaka kurser.

En betydande del av nuvarande utbud av enstaka kurser utgörs av grundläggande ämneskurser utan specifik yrkesinriktning eller fortbildnings- och vidareutbildningskaraklär. I flera ämnen utgörs den dominerande delen av basulbudet av utbildning av enstaka kurser. I princip skall enligt intentionerna i högskolereformen flerårig sammanhängande utbildning av grundläggande karaktär, dvs. utbildning för i första hand ungdomsstuderande, ges i form av utbildningslinjer. I realiteten ges emellertid sådan utbildning i betydande mängd inom ramen för enstaka kurser. Särskilt gäller detta inom det humanistiska området, där linjeutbildningen, somjag nyss har nämnt, svarar för en myckel liten andel av det samlade utbildningsutbudet. För att högskoleenheterna skall kunna vidmakthålla en grundutbildning av rimlig omfaltning på olika nivåer i vissa ämnen är de således beroende av tilldelning av medel för enstaka kurser. Detta förhållande torde beslå även om behoven av flerårig utbildning i ökande utsträckning kan komma att tillgodoses med utbildningslinjer.

I departementspromemorian konstaterades att del finns elt antal ämnen, vilkas utveckling och fortlevnad i grundutbildningssammanhang - nationellt eller vid en viss högskoleenhet - inle i tillräcklig omfaltning garanteras av alt de ingår i linjeutbildning. I många fall är dessa ämnen av betydelse för kompetensuppbyggnaden i landet, bl. a. för rekryteringen till forskarutbildningen. Det måsle därför ses som ett nationellt intresse atl garantera ell basulbud av utbildning inom sådana områden vid någon eller några högskoleenheter. Detta är principiellt sett lika viktigt som att garan-

Prop. 1983/84:52 '19

lera en viss omfaltning, inriktning och lokalisering av den grundläggande utbildningen för olika yrken och yrkesområden, dvs. de allmänna utbildningslinjerna. Mot denna bakgrund bör enligl departementspromemorian utbudet av enstaka kurser inom vissa ämnesområden planeras nationellt. En sådan planering saknas i praktiken i dag utöver vad som ligger i besluten om inrättande av vissa högre lärartjänster. I dessa principiella utgångspunkter har en majoritet av remissinstanserna instämt.

I departementspromemorian skisserades vissa åtgärder med syfle atl lösa dessa problem. Dessa åtgärder innebar främst alt ett basulbud i berörda ämnen skulle garanteras av riksdag och regering och atl resurserna för detta basulbud skulle fördelas direki till högskoleenheterna som anslagsposter under sektorsanslagen.

Remissbehandlingen har emellertid visat dels att meningarna om hur en ändamålsenlig ordning bör se ul är mycket delade, dels atl en uppdelning av anslaget till bl. a. enstaka kurser på det sätt som behandlades i departementspromemorian är såväl principiellt som tekniskt komplicerad. Mänga av de remissinstanser som förordat en anslagsuppdelning har anfört att en väsentligt större andel av medlen för enstaka kurser bör anvisas direki lill högskoleenheterna än vad som krävs för alt garantera berörda ämnens existens och vidareutveckling. Även högskolemyndigheter som har anslutit sig till promemorians syften har uttryckt oro för en ytterligare komplicering av anslagssystemet. Exempelvis har UHÄ i sitt yttrande påpekat att en anslagsuppdelning kommer atl kräva ett omfattande planeringsarbete som inte bör sättas igång om syftet med åtgärden är begränsat.

Jag anser, i likhei med flertalet remissinstanser, att del är angelägel att söka tillgodose de intentioner som kom till uttryck i departementspromemorian. Mot den bakgrund jag har redovisat bör man emellertid enligt min mening i första hand söka uppnå dessa syften med mindre genomgripande och komplicerade åtgärder än en anslagsuppdelning skulle innebära. Jag är således inle beredd alt förorda en sådan utan att del belysts atl den inte leder till ökad administrativ belastning och en ytterligare komplicering av arbeiet med budget och medelsfördelning.

Det väsentliga syftet med en förändring är att sådana ämnen, vilkas utveckling och fortlevnad i grundutbildningssammanhang inte i tillräcklig omfattning garanteras av atl de ingår i linjeutbildning, blir föremål för övergripande planering pä central nivå. Denna planering bör bedrivas i former som är överblickbara och enkla atl praktiskt tillämpa. Den mest ändamålsenliga formen härför synes vara att regeringen för re'sp. högskoleenhet anger för vilka ämnen ett basutbud bör garanteras. Detta bör göras på etl sätt som ansluter till vad som gäller lokaliseringen av allmänna utbildningslinjer, i en åriigen prövad särskild förteckning (en "minikryss-lista").

En utgångspunkt för utformningen av en sådan förteckning bör vara förekomsten av fasta resurser för såväl grundläggande utbildning som

Prop. 1983/84:52 - 20

forskning och forskarutbildning. Utformningen av förteckningen måste vidare grundas på en analys av de allmänna utbildningslinjernas uppläggning, dimensionering och lokalisering. De ämnen som i betydande utsträckning ingår i allmänna linjer får genom de resurser som anvisas via sektorsanslagen underlag för en basorganisation. Det är i de fall sådana resurser inte står till buds för ett ämne eller då de är så små att de inte ger underlag för den minsta basorganisation som bedöms vara nödvändig för att grundläggande utbildning i ämnet skall kunna bedrivas vid resp. enhet, som det bör övervägas att föra upp ett ämne pä den särskilda förteckningen. Innebörden härav bör vara atl högskoleenheten garanteras de resurser som krävs för att vidmakthålla en basorganisation. Omfattningen av en sådan minimiorganisation får prövas i det enskilda fallet.En utgångspunkt bör vara att basorganisationen skall ge underlag för ett regelbundet utbud av kurser på såväl grundläggande som fördjupad nivå.

Den särskilda förteckningen jag här har förordat bör för regionstyrelserna innebära etl åliggande all fördela medel så atl kurser på olika nivåer i angivna ämnen skall kunna ges med rimlig periodicitet. För högskoleenheterna bör den innebära ett molsvarande åliggande att ge sädana kurser. Det bör närmare övervägas i vad mån vägledande uttalanden också bör göras beträffande den ungefärliga dimensioneringen av utbildningen i resp. ämne som skall anses svara mot basulbudet.

Ett viktigt syfte med en förändrad planeringsordning bör vara att underlätta den prioritering och profilering som är nödvändig i fråga om fördelningen av utbildningsresurser i olika ämnen mellan högskoleenheter. En sådan arbetsfördelning är angelägen med hänsyn såväl till del kärva ekonomiska läge som råder och kan förutses som till behovet av att garantera institutioner med god vetenskaplig miljö. Att högskolan skall upprätthålla kompetensen även inom elt antal "småämnen" är ett nationellt intresse. Däremot är del knappast möjligt alt garantera en fortsatt verksamhet inom alla ämnen på alla orter där de förekommer i dag. En fördelning av ansvaret för alt upprätthålla denna kompetens mellan i första hand universiteten bör därför göras. Det finns enligl min mening skäl alt i samband med utarbetandet av en särskild förteckning enligt de riktlinjer jag nyss har redovisat överväga en koncentration av resurserna för de mindre ämnena till ett sådant anlal orter per ämne att livskraftiga institutioner garanteras. I den forskningspolitiska proposition som kommer atl föreläggas riksdagen våren 1984 avser jag all i elt mera allmänt perspektiv behandla frågan om arbetsfördelningen mellan högskoleenheterna i fråga om forskning och forskarutbildning.

Den planeringsordning jag förordar innebär sammanfattningsvis följande. De ämnen i vilka den grundläggande utbildningens fortbestånd är beroende av tilldelning av medel för enstaka kurser bör identifieras i enlighet med de kriterier jag har redovisat tidigare. Lokaliseringen av sådana ämnen bör övervägas i etl nationellt perspektiv, och de högsko-

Prop. 1983/84:52 21

leenheter anges där utbildning i resp. ämne bör garanteras. Med della sätt att avgränsa de ämnen som bör beröras av en förändrad planeringsordning kommer avgränsningen atl förändras över liden, med hänsyn lill alt den blir beroende av bl. a. de allmänna utbildningslinjernas innehåll, dimensionering och lokalisering. Det innebär alt förteckningen över ämnen och orter som skall omfattas av det på della sätt garanterade basulbudet måste prövas i del årliga budgetarbetet.

Jag avser att föreslå regeringen att ge UHÄ elt uppdrag att i anslagsfram-slällningen för budgetåret 1985/86 redovisa underlag för en förändrad planeringsordning i enlighet med vad jag har förordat i det föregående. Jag räknar med all det skall vara möjligt alt tillämpa den nya ordningen fr, o,m, budgetåret 1985/86, Frågan om en eventuell uppdelning av anslaget till bl, a, enstaka kurser behöver, somjag tidigare har berört, ytterligare belysas. Del nu nämnda uppdraget till UHÄ bör därför också innefatta en belysning av förutsättningarna för och konsekvenserna av en sådan uppdelning. Regeringen bör inhämta riksdagens godkännande av vad jag nu har anfört om planeringsordning för vissa enstaka kurser.

En ny planeringsordning för vissa enstaka kurser bör också kunna ge bällre förutsättningar för fördelningen av resurser för fortbildning och vidareutbildning mellan olika högskoleregioner. Denna fråga har bl.a, uppmärksammats i de senaste årens budgetarbeten. Jag avser att föreslå regeringen att ge UHÄ i uppdrag att belysa åven denna fråga.

3    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen atl

1, anla del inom utbildningsdepartementel upprättade förslagel till lag om ändring av högskolelagen (1977:218),

2, godkänna vad jag har anfört om förslag till anslagsframställning för forskning och forskarutbildning,

3, godkänna vad jag har anfört om sektionsindelning av fakultet,

4, godkänna vad jag har anfört om planeringsordning för vissa enstaka kurser.

4   Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1983/84:52 22

Bilaga

Sammanfattning av departementspromemorian (DsU 1983:6) Högskolans institutionella organisation samt sammanställning av remissyttrandena över den

En departementspromemoria (DsU 1983:6) Högskolans institutionella organisation har utarbetats inom utbildningsdepartementet. Den har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Sveriges lantbruksuniversitet, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) efter hörande av samtliga regionstyrelser och högskoleenheter, forskningsrådsnämnden, skolöverstyrelsen (SÖ). Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR. Landsorganisalionen i Sverige (LO). Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Förenade Studentkårer (SFS), Sveriges Industriförbund. Svenska Läkaresällskapet samt länsstyrelserna i Gollands. Hallands, Jönköpings. Kalmar. Kristianstads. Malmöhus. Norrbottens. Södermanlands. Uppsala. Värmlands, Västerbollens. Väslmanlands och Östergöllands län.

4' Den lokala högskoleorganisationen

4.1   Allmänt

4.1.1. Problem med nuvarande organisation Depariemenispromemorian:

En ofta återkommande kritik mot planerings- och ledningsorganisationen på lokal nivå har varit att organisalionen är alltför uniform. Den nuvarande ordningen leder till ett alltför flitigi sammanträdande — samma frågor kan behandlas på flera nivåer i den lokala organisationen, Dessulom skiljs grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning ål i organisationen.

Remissinstanserna:

Det saknas enligt UHÄ slöd för atl påslå atl förvaltningsapparaten inom högskolesektorn skulle ha växt till snabbare än inom andra sektorer. Den tillväxt som kan konstateras beror framför allt inle på högskolans uppbyggnad och regelsystem utan snarare på den generella lagstiftningen, bl.a. inom del arbelsrältsliga området. Högskolan behöver nu arbetsro och UHÄ anser det därför rikligt all som föreslås i promemorian begränsa sig till vissa justeringar inom nuvarande organisation.

Universiteten och de tekniska högskolorna instämmer i slort i kritiken av nuvarande organisation och välkomnar möjligheten till förenklingar av den lokala organisationen samtidigt som man varnar för en mer genomgripande omorganisation. De flesta mindre högskoleenheterna är däremot av den åsikten att nuvarande organisation i stort sett fungerar väl.

Flera remissinstanser, bl.a, universiteten i Stockholm och Göteborg saml regionstyrelserna för Stockholms och Umeå högskoleregioner anser all frågan om organisatoriska förändringar fått för stark dominans de

' Indelningen i avsnitt ansluter lill indelningen i promemorian

Prop. 1983/84:52 23

senaste åren. Åtminstone en del av högskolans beslulsproblem hiinger samman med den uniforma organisationen menar RRV. SACO/SR och SFS.

TCO kan inte acceptera kritiken som skäl alt förändra organisationen. Behov av förändringar bör istället diskuteras mot bakgrund av reformens målsällningar och de gångna årens erfarenheter saml de krav som framöver kommer all slällas på högskolan.

4.1.2 Principiella utgångspunkter för förändringar Departementspromemorian:

Den åtgärd som ler sig mest angelägen är alt ytterligare öka flexibiliteten och möjligheterna till anpassning av organisalionen efter högskoleenheternas skiftande förutsättningar. Målsättningen bör vara att minska det totala antalet planerings- och ledningsorgan.

Remissinstanserna:

En enig remissopinion ställer sig positiv till en ökad flexibilitet. Många högskoleenheter påpekar att man redan t, ex. drastiskt minskat antalet linjenämnder.

SACO/SR betonar all inflytandel för bl.a. yrkeslivets företrädare inle får äventyras, då antalet lokala planeringsorgan minskas,

4.2 Högskolestyrelserna

4.2.1    Högskolestyrelsernas roll
Departementspromemorian:

Ett medel alt nå ökad flexibilitet och anpassning av organisationen lill lokala förulsällningar är all ge högskolestyrelserna ökade befogenheter att beslula om resp, högskolecnhels planerings-och ledningsorganisation.

Remissinstanserna;

Samtliga remissinstanser tillstyrker della förslag. Flertalet poängterar därvid värdel av en stark högskolestyrelse med etl samlat ansvar för all verksamhel vid högskoleenhelen. Framhävandet av högskolestyrelsens ledande roll får dock inle leda lill en recentralisering lokalt, menar UHÄ.

Vilka organ som får finnas, de olika organens sammansättning med avseende på vilka kategorier som skall ingå saml proportionerna dem emellan bör regleras, menar universitetet i Stockholm, högskolan i Örehro. regionslyrelsen för Uppsala högskoleregion och statskontoret. Enhctlig-helen i del svenska högskoleväsendet betonas bl.a. av universitetet i Stockholm och högskolan i Sundsvall/Härnösand, som menar att den grundläggande funktionella strukturen bör vara likartad inom samtliga högskoleenheter. Elt flertal remissinslanser, karolinska institutet, universitetet i Uppsala. Chalmers tekniska högskola, högskolorna i Jönköping, Skövde och Luleå, regionslyrelsen för Linköpings högskolcregion, RRV. Landstingsförbundet och lanthruksiinivcrsitetet förespråkar dock en hög grad av lokal frihet.

4.2.2    Högskolestyrelsens uppgifter
Departementspromemorian:

Högskolestyrelserna skall i förekommande fall avge anslagsframställning även i fråga om forskning och forskarutbildning. Fakultets- eller sektionsnämnds förslag till högskoleslyrelsen skall bifogas styrelsens anslagsframställning.

Prop. 1983/84:52 24

Remissinstanserna:

En övervägande majorilel av remissinstanserna tillstyrker all högskolestyrelsen får samma ansvar för forskning och forskarutbildning som den idag har för grundutbildning.

Enligt UllÄ:s mening bör detta inte medföra någon reell förändring av fakultets-och sektionsnämndens ansvar för forskning och forskarutbildning inom sina områden.

Universitetet i Uppsala påpekar alt högskolestyrelsen redan idag fattar alla lokala beslut om verksamhetens inriktning, omfattning och resurser för det närmast följande budgetåret. Den har också ansvar för samordningen och den långsiktiga planeringen av lokaler, utrustning och inredning, I och med all fakultelsnämndernas förslag förulsälls i sin helhet bifogas styrelsens förslag, blir skillnaden mot dagens situation i praktiken inte dramatisk. Farhågorna hos vissa fäkulletsnämnder all deras bedömningar kommer alt ges mindre vikt än idag synes därför överdrivna menar universitetet.

Universitetet i Stockholm, karolinska institutet, högskolan i Örebro, universitetet i Lund, Chalmers tekniska högskola, regionslyrelsen för Stockholms högskoleregion. SAF och Industriförbundet finner däremot all nuvarande ordning där fakultetsnämnderna avger anslagsframställning direkt till UHÄ bör bibehållas. En majoritet av fakultetsnämnderna är också för en sådan ordning. Högskolan i Örebro menar all det är olyckligt om forskningsanknylningsfrågorna för högskolor utan fasta forskningsresurser kommer atl behandlas och prioriteras tillsammans med resp. universitets egen grundutbildning samt dess forskning och forskarutbildning.

4.2.3 Högskolestyrelsernas sammansättning och storlek Departementspromemorian:

Vid högskoleenheter med förvaltningschef bör rektor vara högskolestyrelsens ordförande medan vid högskoleenheter utan förvaltningschef rektor bör ingå i slyrelsen ulan atl vara ordförande.

Remissinstanserna:

En majoritet av remissinstanserna förespråkar atl någon åtskillnad inle skall göras mellan olika slags högskoleenheter, UHÄ finner att förslaget rimmar illa med det i promemorian redovisade behovel att stärka rektorsämbetets ställning. Det finns inte heller anledning enligt UHÄ atl nu - i avvaktan på resultaten av den av regeringen initierade ulredningen om verkschefernas ställning - gå ifrån principen att kombinera befattningarna som chef och ordförande. Om särskilda skäl föreligger bör naturligtvis som hittills någon annan än rektor ulses lill ordförande i slyrelsen.

Genomförs förslaget kommer enligt högskolan i Växjö skillnaden mellan högskoleenheter med och ulan fast forskningsorganisation att ytteriigare accentueras med en reell framtida indelning i A-och B- högskolor.

Departementspromemorian:

Företrädare för allmänna intressen i högskolestyrelserna bör ulses av regeringen eller på säll regeringen i varje enskill fall beslämmer. Kommuner, landsting, arbetsmarknadsorganisationer och politiska partier bör komma ifråga som nomineringsorgan.

Prop. 1983/84:52 25

Remissinstanserna;

Förslagel tillstyrks av nästan samtliga remissinstanser.

För högskoleenheter med rikstäckande funktioner, universitet och fackhögskolor, vore det enligt högskolan i Eskilstuna/Västerås olyckligt om allmänföreträdarna utses endast av landsting och en kommun. Förslaget all regeringen skall utse företrädare kan enligl universitetet i Lund underlälla en differenlierad och balanserad represenlalion. Det är vidare viktigt alt högskolestyrelsen genom sina allmänrepresenianier tillförs så slor kompetens som möjligt. Tekniska högskolan i Stockholm, högskolorna i Jönköping och Karlstad, SFS och länsstyrelsen i Värmlands län föreslår att kretsen nomineringsorgan vidgas till atl omfatta även etl anlal branschorganisationer, IVA, forskningsråden, myndigheter och andra oflentliga organ och, som promemorian föreslär, arbetsmarknadsorganisationer och politiska partier. Nomineringen bör enligl länsstyrelsen 1 Jönköpings län ske på länsnivå medan länsstyrelsen i Kalmar län föreslär delat inflytande mellan regering och landsting/kommun.

Danshögskolan, högskolan i Östersund och länsstyrelserna i Jönköpings, Västerbottens och Östergötlands län år måna om atl den regionala anknytningen inte går föriorad.

Departementspromemorian:

Enligt promemorian skisseras tre modeller för högskolestyrelsernas sammansättning. I alternativen I och 2 föreslås företrädare för allmänna intressen vara i knapp majoritet. I alternaliv 3 bevaras styrelsernas nuvarande storlek och vid de siörre högskoleenheterna ersätts förvaltningschefen som styrelseledamot av en vald verksamhetsföreträdare.

Remissinstanserna:

En majorilel av remissinstanserna inom högskolan avslyrker förslaget all förelrädare för allmänna intressen skall utgöra en knapp majoritet. Ell ökal anlal allmänföreträdare skulle kanske stärka förankringen i det omgivande samhället men det förefaller enligt UHÄ föga sannolikt att besparingar skulle bli lättare atl genomföra med en majoritet av troligtvis lokala politiker i styrelserna. Universiteten i Lund och Göteborg, högskolan i Karlstad, SACO/SR och SFS anför, att de inle kan instämma i atl ell stärkt samhällsinflytande i slyrelserna skulle öka högskolans effektivitet eller alt företrädare för verksamheten själva är oförmögna att organisera högskolan i resursknappa situationer.

Flera remissinstanser tillstyrker alternativ 3 eller förordar all styrelsen skall bibehålla nuvarande sammansälining. Del är enligl UHÄ:s mening viktigt att principerna för sammansälining av slyrelsen har förankring inom högskoleenheterna. UHÄ förordar mot bakgrund av remissopinionen atl sammansättningen i stort sett blir oförändrad. Erfarenheterna av nuvarande styrelsesammansättning anses vara goda. Statskontoret och RRV förordar atl fortsatta överväganden om en förändring av högskolestyrelsens sammansättning sker i den aviserade utredningen om lekmannastyrel-sernas uppgifter.

Några remissinstanser förordar alternativ 2, dvs. en styrelse med ett mindre antal ledamöler och minskad representation för anställda och studerande. I moliveringarna för en knapp majorilel av allmänförelrädare betonar regionstyrelsen för Umeå högskoleregion, TCO, LO, länsstyrelserna i Jönköpings, Norrbottens, Södermanlands och Västerbottens län värdel av atl högskolestyrelserna tillförs kontakter med breda samhällsin-

Prop. 1983/84:52 26

tressen. Lantbruksuniversitetet, som i styrelsen redan nu har majorilel av allmänfölelriidare menar alt erfarenheterna av denna styrelsesamman-sältning är myckel goda,

Regionslyrelsen för Linköpings högskoleregion och Landstingsförbundet poängterar atl del är väsentligt att etl politiskt ansvar kan utkrävas. Därvid erinrar Landslingsförbundel liksom länsstyrelsen i Malmöhus län om all styrelsen för verksamheten inom den kommunala delen av högskolan sedan 1977 utgörs av parlamentariskt sammansatta nämnder och att erfarenheterna av delta är positiva.

Flera remissinslanser som tillstyrker en majoritet av allmänföreträdare ullalar sig inle för något alternativ eller presenterar egna alternativ.

Departementspromemorian:

Vid de större högskoleenheterna kan förvaltningschefen ersättas som styrelseledamot av en vald verksamhetsföreträdare.

Remissinstanserna:

En majoritet av de remissinslanser, som kommenterat förslaget om alt förvaltningschefen inle skall vara självskriven ledamot av högskolestyrelsen tillstyrker della. UHÄ, i likhei med några högskoleenheter, pekar dock på möjligheten all ge förvaltningschefen möjlighel att ulses som förelrädare för verksamheten.

Högskolan i Eskilstuna/Västerås, universitetet i Umeå och SFS understryker det positiva i all göra en klarare avgränsning mellan styrelsens och reklorsämbelels roll. Förvaltningschefen fåren renodlad roll som verkställande tjänsteman och reklorsämbelels ställning stärks.

Tekniska högskolan i Stockholm anser del inle nödvändigl men praktiskt all förvallningschefen är ledamol av slyrelsen. Förvaltningschefen är inte utsedd för en begränsad lidsperiod och represenlerar därför en kontinuitet i styrelsearbetet.

De principiella invändningar som kan anföras mot all förvaltningschefen är självskriven ledamol av slyrelsen, uppvägs enligt universitetet i Stockholm och regionstyrelsen för Stockholms högskoleregion av de beprövade fördelarna med nuvarande system. Den balans som man avsåg alt skapa genom atl såväl rektor som förvaltningschef blev ledamöler i styrelsen kommer alt rubbas och förslaget förefaller onödigt tycker universitetet i Uppsala.

4.2.4 Rektorsämbetets roll Departementspromemorian:

Högskoleförordningen bör ses över vad avser ansvarsfördelningen mellan slyrelse och rektorsämbete saml mellan rektor och förvaltningschef. Styrelsen skall hantera principiella och eljest väsentliga frågor medan i andra ärenden självständiga befogenheter skall tillkomma rekiorsämbetet. Vidare bör en avgränsning göras av rektors roll som enhetens främste företrädare och förvaltningschefens som dess ledande verkställande tjänsteman.

Remissinstanserna;

Ett flertal remissinstanser tillstyrker promemorians föislag, UHÄ och universitetet i Lund finner atl nuvaiande ordning, där arbetsfördelningen kan bestämmas lokalt, fungerat bra och finner därför ingen

Prop. 1983/84:52 27

anledning till förändring. Rektorsämbetet bör enligl SACO/SR även i fortsättningen ha samma konstruktion och arbetsfördelning som f.n., dvs. ärendena avgörs av rektor i närvaro av förvallningschefen.

4.4 Planerings- och ledningsorganisationen under högskolestyrelsen

4.4.3    Modell I: Seklorsövergripande planeringsorgan och i vissa fall linje
nämnder

Departementspromemorian:

Inom högskoleenheter med utbildning inom flera yrkesutbildningssek-lorer och etl stort och kanske heterogent linjeutbud inoni varje sektor finns behov av seklorsövergripande planerings- och ledningsorgan, I promemorian föreslås inrättandet av sådana organ med benämningen utbildningsnämnder och med företrädare för verksamheten, för de studerande och de anställda och för yrkeslivet. Under utbildningsnämnderna skall högskolestyrelsen permanent eller tillfälligt kunna inrätta linjenämnd för en eller flera linjer med samma sammansättning som utbildningsnämnderna,

Remissinslanserna:

En majorilel av de remissinstanser som kommenterat förslagel tillstyrker utbildningsnämnder och linjenämnder under utbildningsnämnder. Remissinslanserna påpekar det stora värdel i den ökade lokala friheten för högskoleslyrelsen att besluta om den interna planerings- och ledningsorganisationen under högskoleslyrelsen, vilkel ger goda möjligheter till adminislraliva rationaliseringar och ökad effektivitet. Att enstaka kurser hanteras i anslutning till linjeulbildning ses också som värdefullt. Högskolorna i Falun/Borlänge, Kristianstad, Luleå och Sundsvall/Härnösand framhåller atl de redan prövat den föreslagna organisationen med seklorsövergripande ledningsorgan och har goda erfarenheter av den.

Kommunförbundet motsätter sig organisatoriska förändringar som går ul över linjenämnderna såvida inte garanlier ges för att yrkeserfarenhet och användarintressen tillgodoses i minsl samma utsträckning som f, n,

TCO är kritiskt till tanken på utbildningsnämnder eftersom en sådan konstruktion skulle försvaga yrkeslivskontakterna,

4.4.4    Modell 2: Linjenämnd
Departementspromemorian;

För vissa högskoleenheter saknas behov av seklorsövergripande planeringsorgan. För dessa är den nuvarande modellen med linjenämnder den mesl ändamålsenliga, Högskoleslyrelsen förutsätts själv handha samordnings-, resursfördelnings-och priorileringsfrågor medan för linjenämnden innehållsfrågorna förutsätts slå i centrum. Utgångspunkten bör vara att varje nämnds ansvarsområde skall omfatta etl mindre antal nära besläktade linjer eller en enskild linje. En linjenämnd för ett något större antal linjer skall kunna inrättas. Tillfälliga informella samrädsgrupper för frågor om utveckling av en enskild linje bör kunna tillsättas av linjenämnden,

Remissinslanserna:

Elt fåtal remissinstanser uttalar sig om alternativet med linjenämnder.

Inom sektorer med splittrad verksamhet torde del enligt högskolan 1 Karlstad vara mer ändamålsenligt med linjenämndsmodellen, ¥ör högskolans i Östersund de\ konstateras att nuvarande linjenämndsorganisalion -en för varje linje - fungerar relativt väl.

Prop. 1983/84:52 28

SACO/SR menar alt basen för planerings- och ledningsorganisationen under högskoleslyrelsen bör vara linjenämnder, omfallande en eller några få närbesläktade linjer och lill dessa anknutna enstaka kurser. En sådan linjenämndsorganisation är nödvändig om linjenämnderna skall ha funktionen att planera och styra ulbildningarna och inte endast atl fördela resurser. Yrkeslivsföreträdarnas möjligheter lill aktiv medverkan måsle bevaras och förbättras.

RRV anser atl en linjenämnd inte bör inrättas enbart för au syssla med del ulbildningsmässiga innehållet i en linje. Utbildningens innehåll måsle alllid kopplas till ansvar för ekonomi och resursanvändning.

Linjenämnderna bör enligl TCO få etl mer direkt budgelansvar och ell utUilai ansvar för innehållet i enstaka kurser. Permanenta linjenämnder med ansvar för en eller etl fåtal linjer kan inte avvaras liksom linjenämnder för linjer med mindre klar yrkesinriktning där kontakten med yrkeslivet bör kännas särskilt angelägen. Vidare framhåller TCO alt garanti måste skapas för atl utvecklingen av enstaka kurser sker under kontakt med yrkeslivets företrädare.

Utöver de modeller som kan komma alt anges i högskoleförordningen bör enligl universitetet i Lund högskolestyrelsen få rätt att i särskilda fall inrulla beslutande organ för viss uppgift,

4.4.5    Planerings- och ledningsorganisation för forskning och forskarut
bildning

Depariemenispromemorian:

Högskolestyrelsen föreslås få fiihet alt beslula om indelning av fakultet i sektioner. Högskoleslyrelsen skall kunna inrätta för två eller flera fakul-leter genriensam fakullelsnämnd efler mönsler av l.ex. forskningsrådsindelningen.

Remissinstanserna;

Flera rernissinslanser ullalar sig positivt för en flexiblare fakultets-och sektionsindelning anpassad lill lokala behov.

Flera remissinstanser tillstyrker ulan ytterligare kommentar förslaget om gemensam fakullelsnämnd.

4.4.6    Möjlighel till gemensamt planerings- och ledningsorgan för grund
läggande utbildning och forskning/forskarutbildning
Deparlernenlspromemorian;

Högskolestyrelsen skall kunna inrätta utbildnings- och forskningsnämnd, ett gemensamt planerings- och ledningsorgan för grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning inom visst område. Denna nämnd ersätter utbildnings-Zlinjenämnd och läkiiltets-Zsckiionsnämnd inom det berörda området. Företrädare för yrkeslivet bör utgöra ca en tredjedel av nämnden. Minst hälften av företrädarna för verksamheten ulses av fal

Remissinstanserna:

Ett flertal remissinstanser tillstyrker inriittandet av utbildnings-och forskningsnämnder men poängterar att högskolestyrelsen skall ha stor frihet att utforma sin organisation.

Universitetet i Linköping menar atl förslaget om ell gemensamt planerings- och ledningsorgan för grundutbildning och forskning ger förhoppningar om alt den nuvarande organisalionen skall kunna lörbätlras och

Prop. 1983/84:52 29

universitetet i Göteborg avser all överväga förslaget i del fortsatta arbetet med den lokala universitetsorganisationen. En sammanslagning av linjenämnd och fakultets/sektionsnämnd innebär enligt SACO/SR i många fall från inslilulionssynpunkl en förenkling och en möjlighel lill helhelssyn på bl, a, resursfrågorna. Skäl för en geniensam nämndorganisation finns även inom det humanistiska området, fortsätter SACO/SR, Inför etl eventuellt beslut om sammanslagning av nämnder bör dock en ingående prövning göras, i vilken båda närnnderna hörs. tycker universitetet i Umeå.

Den övergripande sektorsnämnden bör enligt högskolan i Falun/Borlänge ha ansvaret för den forskning som bedrivs inom sektorn och för dess samordning med grundutbildning dvs. vara en kombinerad forsknings- och utbildningsnämnd.

TCO finner visserligen elt gemensami planerings-och ledningsorgan för grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning acceptabelt inom juridisk och teologisk fakultet och vissa delar av teknisk fakultet men understryker att forskningsanknytningens viktigaste problem inte löses genom dessa förändringar.

Industriförbundet motsätter sig av kompetensskäl gemensamma nämnder för grund- och forskarutbildning. Enligt förbundet fordras helt olika kompetens för all fatta beslut om utbildningsinriktning och forskningsfrågor.

Beträffande representationen framhåller tekniska högskolan i Stockholm och SFS att ingen grupp skall ges egen majorilel. Yrkeslivets företrädare bör ges molsvarande ställning som i linjenämnderna anser kommunförbundet medan universitetet i Stockholm anser atl frågan om yrkeslivsföreträdarnas roll och representation bör utredas ytterligare, Chalmers tekniska högskola tillstyrker promemorians förslag beiräffande verksamhetsföreträdarna,

4.4.7    Förvaltningsnämnder
Departementspromemorian:

I de fall naturiiga förvaltningsområden inte täcks av befintliga organ bör särskilda förvaltningsnämnder kunna förekomma även fortsättningsvis, Förelrädare för allmänna intressen skall ingå i förvaltningsnämnden,

Remissinslanserna:

Universiteten i Linköping och Lund. som f, n, har förvaltningsnämnder, samt SFS anser att erfarenheterna av denna organisation är goda och förespråkar samma organisatoriska lösning framledes. Vid de större universiteten fyller förvaltningsnämnden en viktig funktion genom alt avlasta slyrelsen, framhåller SACO/SR.

SLU, som också inrättat förvaltningsnämnder för all möjliggöra en mer intensiv samverkan inom en ort eller en centrumbildning med flera inslilulioner, anser del inte meningsfullt atl ha med allmänföreträdare och avråder från bindande föreskrifter om detta, SFS och SACO/SR avvisar också tanken atl allmänförelrädare skall kunna ingå i förvaltningsnämnden. Universiteten i Linköping och Lund samt TCO. Landstingsförbundet, UHÄ och regionstyrelsen för Linköpings högskoleregion tillstyrker förslaget om allmänföreträdare.

4.4.8    Verkställande ledningsfunktion på mellannivå
Departementspromemorian:

För större högskoleenheter föreslås som komplement till rektorsämbetets ledning av verksamheten all ledningsansvar för utbildnings- och/eilor

Prop. 1983/84:52 30

forskningsområden knyts lill särskilda uppdrag på heltid eller deltid till vilka lärare förutsätts rekryteras för begränsad lid. Dessa områdesansvariga, som förutsätts vara ordförande i ell eller flera organ på nivån under högskolestyrelserna, skall ge rektor bättre möjligheter atl ulöva ett kraftfullt ledarskap över enhetens dagliga verksamhet.

Remissinstanserna;

Etl flertal remissinstanser tillstyrker all ledningsansvaret för ulbildnings- och/eller forskningsområden knyts till särskilda uppdrag pä hel-eller deltid. Chalmers tekniska högskola anser l.ex. alt dylika organisationsförändringar kommer att förkorta besluts- och handläggningsiiden i många ärenden, samtidigt som ledningsorganen får mer tid att ägna åt övergripande frågor och policy-diskussioner. UHÄ finner idéerna väl värda atl utreda vidare. Ett sådant ledningsansvar bör enligl UHÄ kunna ges även inom andra områden, l.ex. siuderandefrågor, lokal- och utrustnings-frågor och forskningsinformation. Författningar eller avtal får inte lägga hinder i vägen för en flexibel lösning av de vikliga ledningsfrägorna inom enheterna.

Hell emot förslaget om lärare som områdesansvariga är högskolan i Falun/Borlänge, som menar all sådana områdesansvariga redan finns i ulbildningsledarna.

4.4.9 Konsekvenser på institutionsnivå Depariemenispromemorian;

Förelrädare för yrkeslivel skall kunna efter beslul av högskolestyrelsen ingå i institutionsstyrelse vid behandling av frågor om utbildningens innehåll och organisation.

Remissinstanserna;

Etl lika slort antal remissinstanser tillstyrker som avstyrker promemorians förslag.

En viss tvekan vid tillstyrkandet uttrycker universitetet i Umeå och UHÄ. Universitetet menar alt denna möjlighet bör utnyttjas med restrikti-vilet. UHÄ förordar alt institutionsstyrelserna, när så befinns lämpligt och möjligt till sig knyter expertis från yrkeslivet men är myckel betänksamt inför de praktiska konsekvenserna av en ordning där institutionsstyrelserna i vissa frågor skulle få externt rekryterade ledamöler.

Olika skäl till avstyrkande nämns. Flera remissinslanser, Chalmers tekniska högskola, högskolorna i Karlstad och Luleå och SFS, är positiva till yrkeslivsrepresenlanter i nivån ovanför institutionerna men inte i institutionsstyrelserna. Man pekar på karaktären på institutionsstyrelsernas ar-betsupppgifter. som lalar för alt endast anställda och studerande vid institutionen bör ingå. SACO/SR motsätter sig alt allmänförlrädare och yrkeslivsrepresentanter ingår i verkställande organ under högskolestyrelsen.

Departementspromemorian;

1 de fall en utbildningslinje eller en sektor helt eller i huvudsak motsvarar en institution skall högskolestyrelsen kunna beslula att institutionsstyrelses uppgifter hell eller delvis skall handläggas av linjenämnd, sektionsnämnd eller utbildnings- och forskningsnämnd.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterar detta förslag, med undantag

Prop. 1983/84:52 31

av universitetet i Linköping, tillstyrker förslaget. Högskolan i Jönköping påpekar l.ex, atl det är ralioneMl och naturligt speciellt vid de mindre högskoleenheterna. Genom sammanslagning av institution och linjenämnd bör enligt högskolan i Gävle/Sandviken resurser kunna frigöras för viktigare ändamål.

Universitetet i Linköping menar däremot alt planeringsorgan inle skall fullgöra uppgifter som bör ankomma på inslitutionsstyrelse. Del är olyckligt om planerings- och driftfrågor sammanblandas i allför hög grad. Bl, a. är det av värde atl diskussioner om utveckling av en utbildning i viss mån kan frikopplas från institutionens förutsättningar vid en viss lidpunkt och all en friare diskussion kan föras.

5    Den regionala organisationen

5.1 Regionstyrelsernas roll

Departementspromemorian;

Regionstyrelserna bör även fortsättningsvis kunna spela en viktig roll för sådan utbildningsplanering där de regionala utgångspunkterna står i centrum. I elt längre tidsperspektiv bör övervägas att vidga regionstyrelsernas ansvar också utanför högskolan till att avse olika slag av fortbildning och vidareutbildning samt yrkesinriktad utbildning ovanför gymnasieskolans linjesystem.

Remissinslanserna:

Flera remissinstanser anser atl frågan om regionstyrelsernas ansvar skall vidgas i ett längre perspektiv behöver utredas. SÖ påpekar att endast ansvaret för sådana kurser som är parallellutbildningar till kurser inom högskolan och som vänder sig till samma målgrupper behöver utredas. Länsstyrelsernas uppdrag att medverka i planeringen av den yrkesinriktade utbildningen i länen bör bearbetas vidare, anser SÖ, som också påpekar att utbildningshuvudmännens ställningstagande i fråga om de lokala utbildningsbehoven måsle väga tyngre än administrativa samordningsvinster.

Regionstyrelsen för Uppsala högskolcregion föreslår att regionslyrelser-nas ansvar vidgas lill alt omfatta all utbildning ovanför den reguljära utbildningen i gymnasieskolan,

I motiveringarna lill ett avstyrkande av regionslyrelsernas vidgade ansvar dominerar åsikten all en ökad planeringssamverkan måste ske på länsnivå. Högskolan i Kalmar påpekar t, ex, atl länsstyrelse, länsarbetsnämnd, länsskolnämnd, utvecklingsfond och företagarorganisationer ulgör naturiiga samarbelsparter för högskolan. Dessa organ kan bilda planeringsgrupperingar tillsammans med angränsande län utan att för den skull nya formaliserade organ bildas. Promemorians förslag kommer enligt högskolan i Örehro troligtvis att medföra mer byråkrati samt ökade kostnader för administration. Den regionala samordningen kommer inte att kunna ersätta det lokala samrådet.

Högskolan i Luleå menar all behovet av ett regionalt samordningsorgan för främst fortbildning och vidareutbildning och annan yrkesinriktad utbildning kan tillfredsställas i andra former.

Länsstyrelsen i Södermanlands län understryker att regionslyrelserna för närvarande saknar personella resurser och sakkunskap atl hantera utbildningsfrågor utanför högskoleområdet. Innan definitiv ställning tas i

Prop. 1983/84:52 32

denna fråga bör enligt länsstyrelsen resultatet av två statliga åtgärder inom .utbildningsplaneringen avvaktas. Det ena är försöksverksamheten med samplanering av högre specialkurser i gymnasieskolan och enstaka kurser i högskolan i fem län. del andra är del tidigare nämnda regeringsuppdraget till länsstyrelserna angående planering av yrkesinriktad utbildning.

5.2 Regionstyrelsernas uppgifter

Departementspromemorian:

Regionstyrelsernas planeringsfunklion bör renodlas så all deras ansvarsområde i första hand kommer all omfatta allmän utbildningsplanering med regionala utgångspunkter, fortbildning- och vidareutbildning samt mindre permanent utbildning med anknytning till regionens arbetsmarknad. Vidare bör regionslyrelsernas planeringsfunktion förstärkas på bekostnad av styrnings- och medelsfördelningsfunktionerna.

Remissinstanserna:

Etl flertal remissinslanser tillstyrker en renodling av regionstyrelsernas planeringsfunklioner enligt promemorians förslag.

7"C0 påpekar dock att en renodling av planeringsfunklionen inle får innebära att uppgifter att främja ett nära samband mellan forskning och grundläggande högskoleutbildning flyttas från regionstyrelserna. Enligl TCO:s uppfattning ger den nuvarande ordningen vissa garanlier för att en utveckling av forskningsanknytningen sker vid de mindre högskolorna och för de nya högskoleutbildningarna under skilda huvudmannaskap. Särskilt stor betydelse torde regionstyrelsernas slöd ha för den kommunala högskoleutbildningen.

Regionstyrelserna och Landstingsförbundet menar all regionslyrelserna måste få bättre besluts- och styrmöjligheter. Planeringsorgan som saknar styrmedel i form av resurser att fördela eller beslutsbefogenheter har i allmänhet svårt alt ulöva något reellt inflytande.

Flera remissinslanser pekar på regionslyrelsernas stora betydelse vid genomförandel av högskolereformen och för de små högskolornas uppbyggnad. Regionstyrelserna har vikliga uppgifter beträffande YTH-plane-ring, forskningsanknytning, planering av överbryggande kurser, distanskurser, decentraliserade kurser m. m. Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller viklen av alt del finns en samtalspartner med samordnande funktion i det stora fältet av utbildningar och ulbiidningsanordnare i Stockholm. Vidare menar länsstyrelsen att regionstyrelsen dessulom allmänt torde vara bättre skickad än de enskilda högskolorna och institutionerna atl i etl siörre helhetsperspektiv beakta arbetsmarknadsmässiga och regionalpolitiska synpunkter vid beslut om förläggning av utbildning. UHÄ menar alt ämbetet inte har någon anledning atl nu föra fram något förslag lill genomgripande förändring av den regionala organisalionen.

Regionslyrelsernas arbetsuppgifter på kort och lång sikt är helt beroende av frågan om regionstyrelsernas existens. Många remissinstanser - universitetet i Stockholm, tekniska högskolan i Stockholm, karolinska institutet, universitetet i Uppsala, högskolan i Falun/Borlänge, universitetet i Lund, högskolan i Kalmar, högskolan i Växfö, högskolan i Luleå, statskontoret, RRV, SACO/SR, LO, SAF, SFS, Industriförbundet, Landstingsförbundet, Svenska läkaresällskapet saml länsstyrelserna i Kalmar. Kristianstad och Norrbottens län hävdar alt regionslyrelsernas roll bör utredas, atl regionstyrelsernas arbetsuppgifter helt eller delvis kan läggas över på

Prop. 1983/84:52 33

UHÄ, högskoleenheterna och länsorgan eller atl regionslyrelserna kan läggas ner.

Mol bakgrund av de senaste årens budgelbehandling av anslaget Regionslyrelserna för högskolan föreslär UHÄ all slalsmaklerna i samband med prövning av promemorians förslag avväger regionslyrelsernas arbetsuppgifter mot de resurser som kan ställas till förfogande för personal och utredningsverksamhet.

5.3 Regionstyrelsernas sammansättning

Departementspromemorian:

Regionslyrelsernas storiek bör anpassas efler regionernas olika karaktär. Vidare föreslås ell system med gruppsuppleanter alternativt alt suppleanterna tas bort helt för all därigenom antalet suppleanter skall reduceras.

Remissinstanserna:

En flexibilitet i regionstyrelsernas storlek tillstyrks av flera remissinslanser. Vissa aspekter bör vägas in, enligt regionslyrelsen för Stockholms högskoleregion, t. ex. antalet högskolor och ökad representation för näringslivel. Regionindelningen behöver ses över tycker universitetet i Stockholm, högskolan i Jönköping, LO och länsstyrelsen i Södermanlands län. UHÄ anser alt Stockholms och Linköpings högskoleregioner båda har en struktur där behovet av en regionsiyrelses samordningsansvar kan ifrägasällas. UHÄ är berell atl med hög prioritet ulföra ett eventuellt regeringsuppdrag om den framlida organisationen av Linköpings högskoleregion.

Högskolan i Jönköping samt regionstyrelserna för Linköpings och Lund/Malmö högskoleregioner motsätter sig att regionstyrelsernas storlek får variera.

Endast Chalmers tekniska högskola tillstyrker elt system med gruppsuppleanter eller alternativet att suppleanterna helt las bort. Den nuvarande ordningen med personliga suppleanter bör enligt flera remissinstanser bibehållas för att garantera en bred representation. Regionstyrelsen för Göteborgs högskoleregion anser l.ex. alt del är väsentligt all lill regionslyrelserna knyta sådana företrädare för allmänna intressen som har en stark förankring och position i de grupperingar de represenlerar. Det blir då en oundviklig konsekvens att del blir personer som har mänga andra väsentliga uppgifter och alt därmed kollisioner med andra sammanträden inte kan undvikas. Del är därför en absolul nödvändighet med ett fullödigt suppleanlsyslem, där varje ledamol barett samarbete och informationsutbyte med sin suppleant. De personliga suppleanterna har, enligl TCO, stor betydelse för kontinuiteten.

7    Anslagssystem och studieorganisation

7.1.3 Utgångspunkter för förändringar av nuvarande syslem Departementspromemorian:

Utbildningsutbudet i ämnen, som inte får en rimlig basorganisaiion -nationellt eller vid viss högskoleenhet - garanterad genom linjeutbildning mäsle planeras nationellt. Under 7.1.5 föresläs alt elt basulbud av utbildning i sådana ämnen bör garanteras av statsmakterna i särskild form i en s. k. "minikrysslista".

Prop. 1983/84:52 34

Remissinstanserna:

En majoritet av remissinslanserna tillstyrker promemorians förslag.

Riksplanering och minikrysslista blir enligt universitetet i Uppsala ofrånkomlig för att säkra vissa ämnens fortbestånd i lider av ekonomisk åtstramning. Förslagets betydelse i praktiken beror på hur stort antal kurser, som minikrysslistan för varje enhet kommer atl omfatta, menar universitetet i Göteborg. Systemet med nationell planering och minikrysslista måste omfatta såväl universitet som små högskolor påpekar högskolorna i Jönköping, Kristianstad, Skövde och Östersund. Det far inte innebära ell direki förbud för andra högskoleenheter atl överhuvudtaget anordna sådan utbildning, framhåller universiteten i Uppsala och Lund. högskolan i Karlstad och regionstyrelsen för Göteborgs högskoleregion. Underlaget lill minikrysslistan måsle utarbetas i samråd med högskoleenheterna, menar universiteten i Linköping och Umeå.

SACO/SR stryker under atl i detta sammanhang bör också förslag utarbetas om en koncentration av resurserna för de mindre ämnena, så att kompetensen kan upprätthållas och goda forskningsmiljöer skapas.

UHÄ skisserar Ivå olika modeller och föreslår alt ämbetsverket får i uppdrag att utreda båda modellerna, jämföra dem med nuvarande ordning och avge förslag i nästa års anslagsframställning. 1 modell 1 upprättas under varje berört seklorsanslag en "krysslisla", med angivande av antal årssludieplatser, över ämnesområden, vars fortbestånd är av nationellt intresse och inom vilka utbildningen skulle kunna läggas ner, om inte medel ställs till förfogande utöver nuvarande medel för linjeutbildning. Berörda högskoleenheter är skyldiga alt bedriva utbildning inom dessa ämnesområden upp till den nivå, som erfordras för tillträde lill forskarutbildning i molsvarande forskarulbildningsämnen. 1 modell 2 upprättas under varje berört seklorsanslag en "krysslisla" med angivande av antal årssludieplatser över sådana forskarutbildningsämnen inom de förutvarande filosofiska fakulteterna, där enligl en nationell planering enheterna bedöms böra bedriva forskarutbildning. "Kryss" kan förekomma även för andra högskoleenheter om dessa har särskilda förutsättningar att meddela utbildning. Oavsett modell är det nödvändigl inför planeringen av en "krysslista" att ta ställning till vilka ekonomiska resurser som i framliden kan komma att ställas till högskolans förfogande. En "krysslistas" utseende kommer atl ha etl nära samband med graden av profilering av högskolan.

Högskolorna i Örebro, Vä.xjö, Kristianstad, Karlstad och Sundsvall/ Härnösand, regionslyrelserna för Uppsala och Göteborgs högskoleregioner avslyrker förslagen om nationell planering och minikrysslista av flera olika skäl. Förslaget bedöms kunna försvåra planeringsarbetet vid enheterna; regionstyrelse och högskoleenhet får invänta varandras beslul och måste samråda före beslul om enstaka kurser, varför budgetprocessen försenas; minikrysslistan är onödig då UHÄ:s anslagsframställning och budgetpropositionen bedöms vara hell tillräckliga; minikrysslistan kan komma att missgynna de mindre högskoleenheterna.

Departementspromemorian:

Resurstilldelningen för det angivna basulbudet bör göras direkt lill berörda högskoleenheter under det sektorsanslag, som ligger närmast tillhands (se även 7.1.5).

Prop. 1983/84:52 35

Remissinstanserna;

Av de remissinstanser, som yttrat sig om anslagsfrågorna, är en majoritet för att medel för basutbudet beräknas under berörda sektorsanslag.

Universitetet i Stockholm framhåller därvid atl hela den resurs ur anslaget för lokala och individuella linjer och enstaka kurser (LIE-anslagel) som nu avsätts för utbildning inom dessa ämnen bör överföras till sektorsanslagen. Universitetet understryker med skärpa atl universitetet skulle hamna i en ännu värre situation än den nuvarande om endast en del av resursen för basutbudet förs över till sektorsanslag. Universitetet i Umeå är inne på samma tankegång. Musikhögskolan i Stockholm understryker vikten av alt sädana enstaka kurser som bör anordnas varje år tilldelas medel direkt till enheten och utan den tidsödande omvägen över regionstyrelsen.

Delningen av LIE-anslagel bör enligl UHÄ, universiteten i Göteborg och Umeå samt regionstyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion göras på etl sådant sätt att del blir klara ansvarslinjer mellan högskoleenheter och regionslyrelser.

Högskolan i Växjö, statskontoret och länsstyrelsen i Malmöhus län förordar atl de olika förslagen lill ändringar i nuvarande principer för medelsfördelning till denna typ av grundläggande högskoleutbildningar studeras ylleriigare och mer ingående i anslutning till projektet om resursanvändning i högskolan.

Ett genomförande av en anslagsuppdelning kommer att kräva ett omfattande planeringsarbete, påpekar UHÄ som avstyrker en start av ett sådant om en omläggning inle kan tillgodose en huvuddel av följande syften;

• sammanhängande utbildning, som vänder sig lill ungdomsstuderande, bör planeras nationellt vad gäller lokalisering, dimensionering och finansiering,

• regionslyrelsens roll som regionalt planeringsorgan bör renodlas enligl förslag i kapitel 5,

• möjligheter till meningsskiljaktigheter och konflikter i medelsfördel-ningsfrågor mellan regionstyrelser och högskoleenheter bör undanröjas,

• medelsfördelning och anslagsredovisning bör förenklas,

• garantier måsle skapas för alt inle "små ämnen" läggs ned oplaneral.
Bland övriga motiv till avstyrkande kan nämnas åsikterna all en anslags
uppdelning enligt förslagel medför risk för ökad byråkralisering och sned
het i medelsfördelningen och att samma effekt kan uppnås med enklare
medel t. ex. anvisningar i regleringsbrev, tillsällning av ledigblivna ordina
rie lärartjänster, intentioner i propositioner och utskollsbelänkanden. Så
dana synpunkter anförs av bl. a. högskolorna i Örebro och Karlstad saml
regionslyrelsen för Umeå högskoleregion.

TCO menar att en smidigare väg att på central nivå definiera de berörda ämnena och avdela erforderliga medel är atl ge regionslyrelserna lämpliga anvisningar om medelsfördelningen för ändamålet inom ramen för nuvarande anslag. Denna metod innebär atl en bättre helhetsbedömning av situationen för resp. ämne vid den enskilda högskolan kan göras än om beslutet fattas centralt.

7.1.4 Behov av flerårig sammanhängande utbildning som inle motsvaras

av nuvarande linjeutbud

Departementspromemorian:

En ny allmän utbildningslinje föreslås för att möta behovel av flerårig sammanhängande humanistisk utbildning.

Prop. 1983/84: 52 36

Remissinslanserna;

Förslagel tillstyrks av universiien i Uppsala. Linköping och Lund, högskolorna i Gävle/Sandviken, Vä.xjö, Borås. Karlstad samt SAF. SFS och SACO/SR. En sådan allmän utbildningslinje skulle ge en betydligt mer sammanhängande struktur ut utbildningen inom sektorn för kultur- och informationsyrken, menar högskolan i Vä.xjö. UHÄ hur bifogut etl preliminärt forslag till utformning av linjen och har för avsikt all remissbehandla förslagel under hösten 1983, UHÄ bedömer att det finns förulsällningar för forlsatla diskussioner om atl inrätta en linje med i huvudsak den skisserade uppläggningen budgelårel 1985/86, Enligt preliminär beräkning ålerkommer UHÄ i anslagsframställning för nämnda budgetår med förslag lill dimensionering, kostnadsberäkning m,m.

Högskolorna i Örebro och Kristianstad, regionslyrelserna för Stockholms och LiindlMahnö högskoleregioner lur inte ställning för eller emot förslaget lill humunisllinje utan avvaktar ett konkret förslag av UHÄ,

Förslagel avstyrks helt av högskolan i Falun/Borlänge, universitetet i Umeå, regionslyrelserna för Uppsala och Umeå högskoleregioner samt TCO. Universitetet i Umeå tror inte att en sådan utbildningslinje skulle ha någon större allraklionskraft och regionstyrelsen för Umeå högskoleregion menar att humanistlinjen inle motiveras av arbetsmarknadens behov, TCO kommer lill slulsalsen atl elt stort anlal studerande läser enstaka kurser inom det humanistiska området sannolikt mera är ett ullryck för konkurrensen om plalser på linjer än för behovel av en särskild humanisi-linje. De behov som finns all rekrytera forskare inom humanistiska ämnen eller tillgodose andra yrkesutbildningsbehov motsvaras enligl TCO av främst kulturvetarlinjen, ämneslärarlinjen och en utökning uv anlalel individuella linjer, Etl återinförande av fil,kand.examen betraktas av högskolan i Falun/Borlänge, universitetet i Umeå och SAF som ett bällre alternativ. Behovet av humanistisk ämnesutbildning i form av enstaka kurser kommer atl kvarstå bl.a. för fortbildning och vidareutbildning när en humanistlinje införs, påpekar/;(i.!,'.vA()///i /" Kristianstad och regionslyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion.

Departementspromemorian:

Andra behov av flerårig utbildning bör i ökad utsträckning tillgodoses genom individuella linjer. Inrättandet av individuella linjer bör förenklas t, ex, genom införande av kurspaket.

Remissinstanserna:

Flera remissinslanser lillsiyrker förslagel atl förenkla inrättandet av individuella linjer och ge denna studieform siörre reell betydelse.

Några avstyrker förslagel och finner alt promemorian underskattat svårigheterna all administrera individuella linjer. Regionstyrelsen för Umeå högskoleregion föreslår alt frågan övervägs ytterligare.

7. / .5 Former för styrning av nationellt planerat basulbud av kurser i vissa

ämnen

Departementspromemorian:

Individuella linjer bör i huvudsak finansieras frän sektorsanslagen. Medel för lokala linjer och för kurser för fortbildning och vidareutbildning m. m, föreslås alltjämt böra anvisas till och fördelas av regionslyrelserna.

Prop. 1983/84:52 37

Remissinstanserna;

Förslaget angående medel för individuella linjer kommenteras och tillstyrks av universitetet i Stockholm, högskolan i Jönköping och regionstyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion.

Regionstyrelsernas mera begränsade roll vid fördelning av medel tillstyrks av dramatiska institutel. högskolan i Eskilstuna/Västerås, universitetet i Linköping, högskolan i Borås och LO. Regionstyrelserna bör i rimlig omfallning fördela medlen på högskoleenheter i proportion till folkmängden i resp, högskoleområde, tycker högskolan i Eskilstuna/Västerås.

Medel för lokala linjer bör istället beräknas under sektorsanslagen, föreslår universitetet i Uppsala, högskolorna i Örebro och Östersund samt danshögskolan och SFS.

Högskolan i Skövde föreslår att varje högskola bör tilldelas medel motsvarande en basnivå i fråga om utbildningar i form av fortbildning och vidareutbildning.

Vidare framhåller regionstyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion och länsstyrelsen i Malmöhus län att anslagsuppdelningen inle får medföra att möjligheterna att utnyttja ämneskurser för fortbildning och vidareutbildning eller som distansutbildning eller decentraliserade kurser försvåras. En tillräcklig flexibilitet inom anslagssystemet bör eftersträvas för att kunna möta uppkomna förändringar av utbildningsbehovet på arbetsmarknaden,

Hell emot regionstyrelsens begränsade roll vad beträffar medelsfördelning är högskolorna i Kristianstad och Sundsvall/Härnösand, TCO och länsstyrelsen i Värmlands län. TCO ser det som särskilt angeläget att regionstyrelserna fördelar medel för enstaka kurser, lokala linjer och forskningsanknytning inklusive medel för överbryggande kurser. Inte minst utvecklingen av utbudet av enstaka kurser i den riktning som TCO anser vara önskvärd torde främjas av en sådan ordning.

7.2 Lokala linjer

Departementspromemorian:

Förslag om lokala linjers ställning i fortvarighetstillstånd bör avges senast fem år efter resp. linjes inrättande. Alternativen skall därvid vara inrättande som eller inordnande i allmän utbildningslinje, bevarande som lokal linje - då med utpräglad anknytning lill etl regionall eller lokalt avgränsat utbildningsbehov - eller nedläggning.

Remissinstanserna:

En majoritet av de remissinstanser som behandlat frågan tillstyrker promemorians förslag om en prövning av lokala linjers ställning. Många är tveksamma lill en femårsgräns.

UHÄ finner att förslaget har fått en rigid utformning men stöder principerna bakom förslaget.

För en längre lidsperiod än fem år, uttalar sig högskolorna i Växjö, Borås, Kristianstad och Sundsvall/Härnösand, regionstyrelserna för Göteborgs och Umeå högskoleregioner som menar alt erfarenheterna från arbetsmarknaden och en tillförlitlig utvärdering av linjen inle är klara så tidigt. Universitetet i Lund föreslår prövning efter varierande tidsperioder och högskolan i Kalmar föreslår en förändring så snart som möjligt fill allmänna utbildningslinjer då de lokala linjerna vunnit stadga och struktur och visat sig fylla ett permanent behov.

Prop. 1983/84:52 38

Universitetet i Linköping menar alt en viss nationell samordning vore angelägen redan i inrättandefasen av en lokal linje bl.a. av kvalitetsskäl. Det visar sig svårt att rationalisera och koncentrera en utbildning till elt fåtal högskolor om den vuxit fram vid många. Mot denna bakgrund är det viktigt att överväganden inte bara sker linjevis utan att de samordnas med överväganden om profilering av de enskilda högskoleenheterna.

För ett avstyrkande av promemorians förslag uttalar sig högskolorna i Örebro, Vä.xjö och Kristianstad, regionstyrelserna för Stockholms, Uppsala, Lund/Malmö och Umeå högskoleregioner samt TCO. De lokala linjernas inrättande och fortbestånd är en lokal och regional angelägenhet menar dessa remissinstanser och det finns inle någon vägande anledning att nu centralisera beslut i dessa frågor. Vidare upplevs tidsgränserna som alltför fixerade och snäva. Promemorians villkor för att en lokal linje skall få fortsätta att vara lokal kritiseras också som för snäva. En generell regel tjänar inte något egentligt syfte utan medför endast onödig administration, påpekar högskolan i Örebro och TCO.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983