Prop. 1983/84:50

Regeringens proposition

1983/84:50

om löntagarfonder;

beslutad den 4 november 1983.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga Innehåll

I propositionen föresläs all fem nya fondslyrelser, benämnda lönlagar-fondstyrelser, inrättas inom ramen för allmänna pensionsfonden. Styrelsernas uppgift blir att förvalta en del av den allmänna pensionsfondens medel.

Lönlagarfondstyrelserna, var och en beslående av nio ledamöter och fyra suppleanter, tillsätts av regeringen. Av ledamöterna skall minst fem företräda lönlagarintressen. Styrelsernas sammansättning skall återspegla en regional förankring. Styrelserna skall vara av varandra oberoende och var och en ha eget kansli.

Enligl förslagel skall lönlagarfondstyrelserna i första hand placera pensionsmedlen på aktiemarknaden. Möjlighet skapas dock för fondstyrelserna att tillskjuta riskkapital även lill ekonomiska föreningar.

De fem lönlagarfondstyrelserna skall enligl propositionen dela lika på de medel som inflyter dels från vinstdelning (inkl. den tillfälliga vinslskallen), dels från en särskild del av tilläggspensionsavgifien. Denna avgift höjs därför fr. o. m. år 1984 med 0,2 procentenheter. För varje styrelse finns etl övre tak för medelstilldelningen. Takel är för år 1984 salt lill 400 milj. kr. och justeras sedan upp med 20000 basbelopp, molsvarande f.n. ca 400 milj. kr., varje år fram t. o. m. år 1990.

Lönlagarfondstyrelserna skall varje är överföra avkaslning pä del förvallade kapitalel lill de pensionsutbetalande fondstyrelserna (första -tredje styrelserna). Avkastningen skall motsvara 3% real förräntning, vilkel innebär all löntagarfondstyrelserna skall överföra 3% räknat på det förvaltade kapitalel sedan detta uppräknats med hänsyn lill inflationen. I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 2

En lönlagarfondslyrelse får inle förvärva aktier i etl börsnoterat aktiebolag om förvärvet medför alt fonden får ell röstinflytande i bolaget som uppgår lill 8% eller mer.

Om de lokala fackliga organisationerna i ett aktiebolag begär det, skall en lönlagarfondslyrelse till organisationerna överföra 50% av rösträtten för de aktier i bolaget som styrelsen förvaltar.

De tre pensionsutbetalande fondstyrelserna får enligl förslagel i uppgift alt ärligen göra en sammanställning av lönlagarfondslyrelsernas verksamhet. Riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket åläggs alt var för sig göra en utvärdering.

Den föreslagna vinstdelningen är utformad som en särskild skatt och omfattar aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. Underiagel för vinstdelningsskalten beräknas för varje förelag för sig och bestäms av taxeringsnämnden i samband med den åriiga inkomsttaxeringen.

Vid beräkningen av underlaget för vinstdelningsskalten tas hänsyn lill inflationen. Avdrag medges för årets inkomstskatt och för avsättning lill investeringsfond men inte för ökning av lagerreserv och liknande reserveringar.

I propositionen föreslås atl mindre vinster skall undantas från vinstdelningen. Vid fastställande av underlaget för vinstdelningen medges därför ett avdrag (fribelopp) på antingen 500000 kr. eller 6% av förelagels lönesumma. Företaget får självt välja mellan del fasta och del lönebaserade fribeloppel. Närslående företag, l.ex. förelag som tillhör samma koncern, betraktas som ett företag vid beräkning av det fasta fribeloppet.

Vinstdelningsskalten utgör 20% av underlaget. Skatten är avdragsgill vid nästa års inkomsttaxering.

De föreslagna reglerna om löntagarfonderna skall i princip träda i kraft den I januari 1984. Vinstdelningsskallen kommer enligt förslagel alt las ut fr. o.m. 1985 års taxering eller - såvitt gäller företag med brutna räkenskapsår - fr. o. m. 1986 års taxering.

Prop. 1983/84:50 3

1 Förslag till

Lag om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska spar
banker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstaller skall erlägga
vinstdelningsskalt enligt denna lag. Skall skall dock inte erläggas av livför
säkringsanstalter och inle heller av bostadsföretag som avses i 24 § 3 mom.
kommunalskatlelagen (1928; 370) eller av företag som avses i 53 § I mom.
första stycket d nämnda lag.

Skallen lillfaller slalen och förs till allmänna pensionsfonden.

2 § Vinstdelningsskalten är 20 procent av vinsldelningsunderlaget. Della
underlag är förelagets reala vinst till den del vinsten överstiger fribeloppel.

Fribeloppel är 6 procent av förelagets lönekostnader (lönebaserat fribelopp) eller - om företagel så önskar - 500000 kronor (fasl fribelopp). Förelag mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller förelag under i huvudsak gemensam ledning) får dock tillsammans tillgodoräknas högst etl fasl fribelopp. Del fasta fribeloppet skall i första hand tillgodoräknas del företag inom gruppen som har den största reala vinslen såvida inte yrkande framställs om atl fördelningen skall ske pä annat sätt. Har det lönebaserade fribeloppet utnyttjats bortfaller rätlen till fast fribelopp för övriga förelag inom gruppen.

Med real vinst avses förelagets nominella resultat sedan detta minskals med inflalionsavdrag för företagels inventarier, byggnader, markanläggningar och lager enligl 4 och 5 §§ samt justerats med hänsyn till inflationseffekter på förelagels monetära tillgångar och skulder enligl 6 §.

Vid tillämpning av andra och tredje styckena skall, såvitt gäller företag som redovisar inkomst av handelsbolag, hänsyn tas till så stor andel av handelsbolagets lönekostnader, tillgångar och skulder som motsvarar företagets andel av handelsbolagets inkomst.

3 § Det nominella resultatet är företagels beskattningsbara inkomst eller
beräknade förlust vid laxeringen lill stailig inkomstskatt sedan delta be
lopp minskals med beskattningsårets inkomstskall samt, i den mån in
komsten eller förlusten påverkats av nedan angivna poster,

1. ökats med påförd kommunalskatt.

2. minskals med restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt,

3. ökats med avdrag för tidigare års förlust,

4. ökats med avdrag för aklieuldelning,

5. ökats med invesieringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och exportkreditavdrag,

6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resullaluljämningsfond eller annan liknande reserv ökal samt

7. minskats med belopp varmed lagerreserv, resullaluljämningsfond eller annan liknande reserv minskal.

Med beskattningsårels inkomslskall avses summan av 32 procent av förelagels till statlig inkomslskall beskattningsbara inkomst och 30 procent av förelagels lill kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomst.

4 § Inflalionsavdraget för invenlarier är inventariernas skatlemässiga

Prop. 1983/84:50 4

restvärde vid beskattningsårets ingång multiplicerat med del enligt 7 § fastställda inflalionslalel för beskattningsåret. Med invenlarier avses till-gängar som behandlas enligl bestämmelserna i punkterna 3-6 av anvisningarna lill 29 § kommunalskallelagen (1928: 370).

Inflalionsavdraget för byggnader ulgör skillnaden mellan reall beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för byggnader som förelaget tillgodoräknats enligt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a och 4 av anvisningarna lill 25 § och punkt 7 av anvisningarna lill 29 § kommunalskatlelagen.

Inflationsavdraget för markanläggningar utgör skillnaden mellan realt beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för markanläggningar som företagel lillgodoräknals enligt punkterna 4 och 6 av anvisningarna till 22 § och punkt 16 av anvisningarna lill 29 § kommunalskattelagen.

De reala avdragen beräknas genom att tillgodoräknade avdrag multipliceras med det enligt 7 § faslställda omräkningstalet avseende del beskattningsår då byggnaden eller markanläggningen anskaffades.

Inflalionsavdrag enligt denna paragraf medges inte i fråga om egendom som ulgör omsältningslillgäng i rörelse.

5 § Inflalionsavdraget för lager utgör lagrets värde vid beskattningsårets
ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationstal. Med lagrets värde
avses del belopp varmed lagret och liknande omsättningstillgångar tagils
upp i räkenskaperna före avsättning till lagerreserv och liknande reserv.

Inflalionsavdrag enligl första slyckel medges inte i fråga om lager av obligationer, lånefordringar och andra monetära tillgångar. Sädana tillgångar skall, oavsett om de utgör omsättningslillgångar eller inle, beaktas vid tillämpningen av 6 §.

6 § Vid beräkning av den reala vinsten skall del nominella resultatet

1. ökas med etl belopp motsvarande förelagels monetära skulder vid beskattningsårels ingång multiplicerat med beskattningsårets inflaiionslal och

2. minskas med ett belopp motsvarande förelagels monetära tillgångar vid beskattningsårels ingång multiplicerat med beskattningsårets inflaiionslal.

De monelära skulderna är

1. växel-, leverantörs- och skalleskulder,

2. upplupna kostnader och förulbelalda intäkter,

3. förskott från kunder,

4. avsättningar lill pensioner,

5. avsättningar till investeringsfond enligl lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond saml

6. övriga skulder.

Som monelära skulder räknas belopp som under beskaltningsårel ulskif-lals till företagels ägare. De monelära tillgångarna är

1. kassa- och banktillgodohavanden,

2. obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar,

3. växelfordringar och kundfordringar,

4. förulbelalda kostnader och upplupna inläkler,

5. förskott lill leverantörer,

6. värdel av inle färdigställda byggnader, markanläggningar och invenlarier som inle ulgör omsällningsiillgångar i rörelse samt

Prop. 1983/84:50 5

7. övriga fordringar.

Som monelära tillgångar räknas beskattningsårets nominella resultat om det är positivt samt vad förelaget uppburit under beskattningsåret för aktier som ulgelts i samband med ökning av förelagets aktiekapital. Råder intressegemenskap mellan ett företag som erlagt betalning för utgivna aktier och det förelag som ökat sill akliekapilal skall del erlagda beloppet dock inte räknas som monetär tillgäng. Vad nu sagts om vad som uppburits vid ökning äv aktiekapital gäller också i fråga om ökning av insatskapital i ekonomisk förening.

De monetära skulderna får inte tas upp till lägre värde och de monelära lillgångarna får inle tas upp lill högre värde än vad de tagits upp till vid räkenskapsårets ingång.

7 § Med beskattningsårets inflaiionslal avses del tal som uttrycker den
allmänna prisutvecklingen sedan föregående år. Omräkningstalet anger
förhållandet mellan beskaltningsärels prisläge och prisläget under tidigare
beskattningsår.

Beräkningen av den allmänna prisutvecklingen skall göras med ledning av en på konsumentprisindex grundad indexserie. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer årligen inflationstal och omräkningstal.

Vid beräkning av inflationstal och omräkningstal skall även ell brutet räkenskapsår anses sammanfalla med året närmast före laxeringsåret. Omfattar beskattningsåret annan lid än lolv månader eller laxeras förelaget för mer än ett beskattningsår skall dock inflationstalet justeras sä atl del per månad motsvarar en tolftedel av del för helår faslställda talet. Motsvarande justering skall göras vid beräkning av fast fribelopp.

8 § Vinstdelningsunderlaget avrundas nedåt lill helt tusental kronor.
Vinstdelningsskalt utgår i helt antal kronor, varvid örelal bortfaller.
Beteckningar som används i kommunalskallelagen (1928: 370) och lagen

(1947:576) om stailig inkomslskall har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

9 § Ett förelag som enligl I § skall eriägga vinstdelningsskall är skyldigt
atl i sin självdeklaration lämna uppgifter till ledning för beräkning av
vinstdelningsunderlag. Uppgifterna skall lämnas på blankell enligl formu
lär som fastslälls av riksskatleverket.

10 S Beslämmelserna i taxeringslagen (1956:623) om taxering för in
komst och förmögenhet skall gälla i fråga om bestämmande av vinsldel-
ningsunderiaget. Bestämmelserna om särskilda avgifter i nämnda lag skal!
dock inle tillämpas. Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt genom dom
av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten skall domstolen även besluta
om den ändring av vinstdelningsunderlaget som föranleds härav.

I fråga om debilering och uppbörd av skatten gäller beslämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Vidare tillämpas 51 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter på vinstdelningsskallen. Riksförsäkringsverket får dock som förskott lillgodoföra sig 70 procent av summan av den vinstdelningsskatt som kan beräknas bli

Nuvarande lydelse

1 Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskatlelagen (1928: 370) och lagen (1947; 576) om statlig inkomstskatt har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank rätt till avdrag enligt denna lag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till allmän investeringsfond. Sparbank får i balansräkningen ta upp allmän investeringsfond under benämningen investeringskonto.

Föreslagen lydelse

Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse enligt kommunalskatlelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomslskall har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank och svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstall rätt lill avdrag enligl denna lag för belopp som i räkenskaperna har avsalls lill allmän investeringsfond. Sparbank får i balansräkningen ta upp allmän investeringsfond under benämningen investeringskonlo.

Bostadsföretag som avses i 24 § 3 mom. kommunalskatlelagen kan inte få avdrag för avsättning till investeringsfond. Etl företag kan för visst beskattningsår inte få avdrag för avsättning till allmän investeringsfond i mer än en förvärvskälla.

4 §3 Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan besluta atl allmän investeringsfond skall eller får tas i anspråk för ändamål som avses i 5 § första stycket. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan vidare besluta att belopp som framdeles avsätts till allmän investeringsfond får tas i anspråk. Beslut som nu sagts får avse endast den tid och skall förses med de villkor i övrigt som läget på arbetsmarknaden eller andra förhållanden motiverar. Beslut kan gälla samtliga företag, företag av viss beskaffenhet eller visst eller vissa förelag.

Allmän investeringsfond som har avsalls i viss förvärvskälla får las i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens

Allmän investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får las i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens

' Senaste lydelse av 16 § 1983:668. - Senaste lydelse 1981:299. ' Senasle lydelse 1983: 668,

/ mom. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs

1) intäkt som skaltskyldig haft av annan förvärvskälla än förut har nämnts och som inte heller utgör intäkt av kapital,

2) sådan lotterivinsl som inte är frikallad från beskattning enligt 19 §,

3) resfiluerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, som inte utgör inläkt av jordbruksfastighet eller rörelse, i den mån avdrag har medgelts för avgifterna, och

4) vinst - i den omfattning som anges i 2-4 mom. - genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

3) restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, som inle ulgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, i den män avdrag har medgelts för avgifterna,

4) restituerad, avkortad eller avskriven vinstdelningsskatt i den mån avdrag har medgelts för skallen, och

5) vinst - i den omfattning som anges i 2-4 mom. - genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum, som avses i 28 § 3 mom., skall restituerad, avkortad eller avskriven skatt, som enligl vad ovan sagts skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för dotterbolaget eller den överlåtande föreningen, uigöra skattepliktig intäkt för moderbolaget eller den övertagande föreningen. Vad nu sagts skall äga molsvarande tillämpning vid fusion mellan sparbanker enligl 78 § lagen (1955:416) om sparbanker samt då etl bankaktiebolags hela bankrörelse övertagils av ett annat bankbolag eller ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag och beloppet i fråga icke uppgetts till beskattning hos del överlåtande bolaget.

Senaste lydelse 1981: 1150,

1) avdrag för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotterivinsl,

2) avdrag inle får göras för underskott av fastighet eller rörelse i utlandet,

3) avdrag inle får göras för underskott pä grund av avskrivning av skepp eller luftfartyg eller på köpekontrakt, som avser sådan tillgång, i vidare män än som följer av 46 § I mom. kommunalskallelagen (1928: 370),

4) avdrag inte får göras för underskott i den mån hänsyn lill del har tagils vid beräkning av sjömansskatt.

Skaltskyldig, som har varit bosalt här i riket under hela beskattningsåret eller del av detta, får avdrag för periodiskt understöd, egenavgifter, försäkringspremier m. m. i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. kommunalskallelagen.

Nuvarande lydelse

1 m om. Från sammanlagda beloppel av den skattskyldiges inkomster frän olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag göras för underskott i förvärvskälla. Vidare får annan skattskyldig än fysisk person, dödsbo och familjestiftelse avdrag för allmän kommunalskatt som har påförts den skatlskyldige under året före laxeringsåret. I fråga om underskott i förvärvskälla iakttas atl

4 §

Föreslagen lydelse

1 mom. Frän sammanlagda be;-loppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag göras för underskott i förvärvskälla. Vidare får annan skaltskyldig än fysisk person, dödsbo och familjestiftelse avdrag för allmän kommunalskall och vinstdelningsskatt som har påförls den skallskyldige under året före laxeringsåret. I fråga om underskott i förvärvskälla iakttas all

Prop. 1983/84:50 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1946:324) om skogsvårdsavgift;

alt hyreshusavgift uträknas enligt bestämmelserna i lagen (1982:1194) om hyreshusavgift;

atl kommunal inkomstskatt debileras med belopp som har uträknats av lokal skatiemyndighel i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

alt egenavgifter debileras med alt egenavgifter enligt lagen
ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om socialavgifter debi-
(1981: 691) om socialavgifter oc/j på teras på grundval av uppgifter om
grundval av uppgifter om försäk- försäkringsförhållanden som läm-
ringsförhållanden som lämnas av nas av den allmänna försäkrings-
den allmänna försäkringskassan, kassan, varvid örelal bortfaller;
varvid öretal bortfaller; samt saml

att i I § nämnd annuitet eller, om skaltskyldig har all eriägga flera annuiteter, summan av dessa påförs i helt anlal kronor, varvid öretal bortfaller.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984 och tillämpas första gängen i fråga om preliminär skatt för år 1984 saml slutlig skatt på grundval av 1985 års taxering.

Prop. 1983/84:50 15

6 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Hängenom föreskrivs att 22 § I mom. och 68 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 § / mom.- Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annal följer av stadgandet i 3 mom., skyldiga alt ulan anmaning lill ledning för egen laxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

1) aktiebolag, ekonomisk för- D aktiebolag, ekononiisk för
ening och aktiefond ävensom sådan "'"8; 'P'"-bonk, ömsesidig skade-
sliftelse, fond eller inrättning som försåkrmgsanstalt och aktiefond
har lill huvudsakligt ändamål alt ävensom sådan stiftelse, fond eller
tillgodose viss familjs, vissa fa- •nrättnmg som har till huvudsakligt
miljers eller beslämda personers ändamål att tillgodose viss familjs,
ekonomiska intressen, ' f"''j ."''', bestämda per-

soners ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess brutloinläkler av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått lill sammanlagt minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosall under hela beskallningsärel och under denna lid icke erlagt sjömansskatl, lill sam-manlagt minsl 6000 kronor och eljest lill sammanlagt minst 100 kronor.

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art som anges i 3 § I mom. lagen (1947:577) om slallig förmögenhetsskatt, vid beskaltningsärels utgång haft ett värde överstigande 400000 kronor eller, såvitt angår sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda lag, 25000 kronor, samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garanlibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller Vid bedömandet av fysisk eller
juridisk persons deklarationsskyl- juridisk persons deklarationsskyl
dighet enligt punkterna 2)-4) skall dighel enligl punkterna 2)-4) skall
hänsyn icke lagas lill sådan inkomst hänsyn icke lagas lill sådan inkomst
eller förmögenhet, för vilken den eller förmögenhet, för vilken den
fysiska eller juridiska personen icke fysiska eller juridiska personen icke
är skallskyldig enligl kommunal- är skaltskyldig enligt kommunal
skallelagen, lagen om statlig in- skattelagen (1928:370), lagen
komstskall eller lagen om stailig (1947:576) om statlig inkomstskatt
förmögenhetsskall. eller lagen om slallig förmögenhets
skatt.

Hava makar, som ingått akten- //o/makar, som ingått äktenskap

skåp före ingången av beskattnings- före ingången av beskattningsåret

året och levt tillsammans under och levt tillsammans under större

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

- Senasle lydelse 1981: 1003.

Prop. 1983/84:50 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

siörre delen därav, var för sig haft delen därav, var för sig haft in-
inkomst eller förmögenhet, skall komst eller förmögenhel, skall var-
vardera makens deklaralionsskyl- dera makens deklarationsskyl
dighet bedömas med hänsyn lill ma- dighel bedömas med hänsyn lill ma
karnas och boets sammanlagda in- kärnas sammanlagda inkomst och
komst och förmögenhel. förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt lagen om slallig förmögenhetsskatt laxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanslatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som pä grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make saml barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har boll hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatels betjäning och som icke varit svensk medborgare, sä ock sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de har bott hos honom och icke har varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke ha varit här i riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet för dödsbo efler skaltskyldig, som har avlidit under beskaltningsårel, skall tillämpas vad som skulle ha gällt för den avlidne.

68 §■'

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skallskyldig införas i skallelängd.

I skaltelängden anlecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 11 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten ulgör A-inkomsl eller B-inkomsl, medgiyel avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad nelloinkomsl (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst saml räntetillägg och underlag för tilläggsbelopp,

dels beskattningsbar inkomst enligl 2 § lagen (1958:295) om sjömansskall och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt del antal perioder om trettio dagar för vilka den skatlskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förulsällning för avdrag enligl 48 S 2 och 3 mom. kommunalskallelagen (1928: 370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953: 272),

-' Senaste lydelse 1983:444,

Prop. 1983/84:50 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels beslut, som avser förulsällning för skattereduktion enligt 2 S lagen (1978:423) om skallelättnader för vissa sparformer,

dels beslut om avräkning av utländsk skall eller tillämpning av progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgifi skall beräknas,

dels uppgift om underiag, varpå hyreshusavgifi skall beräknas,

dels vinstdelningsunderlag,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhel, om skall skall utgå enligt 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskall.

Uppgår den enligl lagen om slallig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minsl 6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 6000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade laxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den ärliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års laxering.

2 Riksdagen 1983/84. / .saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 18

7 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att I § skatlebrollslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §' Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligl

1.    lagen (1908:128) om bevill-    1, lagen (1908:128) om bevill
ningsavgifter för särskilda förmåner ningsavgifier för särskilda förmåner
och rälligheter, förordningen             och rättigheter, förordningen
(1927:321) om skall vid ulskiftning (1927:321) om skall vid ulskiftning
av aktiebolags tillgångar, kommu- av aktiebolags tillgångar, kommu
nalskallelagen (1928:370), förord- nalskatlelagen (1928:370), förord
ningen (1933:395) om ersättnings- ningen (1933:395) om ersättnings
skatt, lagen (1941:416) om arvs- skall, lagen (1941:416) om arvs
skall och gåvoskatt, lagen                      skall och gåvoskali, lagen
(1946: 324) om skogsvårdsavgifi, la- (1946:324) om skogsvårdsavgifi, la
gen (1947:576) om slallig inkomst- gen (1947:576) om statlig inkomst
skatt, lagen (1947:577) om stat- skatt, lagen (1947:577) om stat
lig förmögenhetsskall, lagen               lig förmögenhetsskall, lagen
(1958:295) om sjömansskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen
(1982: 1194) om hyreshusavgift, la- (1982:1194) om hyreshusavgift, la
gen (1983:219) om tillfällig vinst- gen (1983:219) om tillfällig vinst
skalt,                                    skall, lagen (1983:000) om vinstdel
ningsskalt.

2. lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskall, lagen (1961:372) om bensinskall, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskatlelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, väglrafikskaltelagen (1973:601), lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343). lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskall på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skall på vissa kassetiband. lagen (1982: 1200) om skall pä videobandspelare, lagen (1982: 1201) om skall pä viss elektrisk kraft,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skall som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beiräffande reslavgift. skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

Senasle lydelse 1983:220.

Prop. 1983/84:50 19

8 Förslag till

Lag med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs följande.

I Inledande bestämmelse

1 § De penningmedel, som enligl 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om social
avgifter, 1 § lagen (1983:219) om tillfällig vinstskall saml I § lagen
(1983:000) om vinstdelningsskatt skall ingå till allmänna pensionsfonden,
skall förvaltas av nio styrelser, nämligen försla-ljärde fondstyrelserna
saml försla-femle lönlagarfondstyrelserna.

Bestämmelser om första-tredje fondstyrelserna finns i 2-25 §§ samt om fjärde fondstyrelsen och lönlagarfondstyrelserna i 26-43 §§.

II Första—tredje fondstyrelserna

Medelstilldelning

2 § Riksförsäkringsverket skall varje är överföra

1. lill förslå fondstyrelsens förvaltning lilläggspensionsavgifter som erläggs av slalen, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter saml av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka stålen, kommuner eller därmed jämföriiga samfälligheter har ett bestämmande inflytande,

2. lill andra fondstyrelsens förvaltning lilläggspensionsavgifter som erläggs av andra arbetsgivare än som har nämnts under 1 och som debiterats på grundval av etl avgiftsunderlag som överstiger 225 gånger det basbelopp som gäller enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

3. lill tredje fondstyrelsens förvaltning övriga lilläggspensionsavgifter samt

4. lill varje fondslyrelses förvaltning en tredjedel av vinstskallen och av vinstdelningsskalten.

Vad som sägs i första stycket I -4 gäller med den begränsning som följer av beslämmelserna i 26 och 27 §S om fjärde fondstyrelsens och lönlagarfondslyrelsernas räll all rekvirera medel hos riksförsäkringsverket.

Till varje fondslyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.

Pensionsutbetalningar m.m.

3 § Pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter av
seende försäkringen för tilläggspension skall, i den mån andra medel inte
slår lill förfogande, betalas genom tillskott som riksförsäkringsverket er-
häller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ell kalenderår skall
tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det
närmast föregående året har överförts till dess förvaltning.

Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar belala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.

Organisation

4 § Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av
regeringen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efler förslag av rikssammanslulningar av arbetstagare.

Prop. 1983/84:50 20

i andra fondstyrelsen tre efler förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efler förslag av sammanslutningar som företräder konsumentkooperationen och fyra efler förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare samt

i tredje fondstyrelsen tvä efler förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare, fyra efler förslag av rikssammanslulningar av arbetstagare och två efler förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för tilläggspension.

Om förslag inle avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare.

5 § Ledamöter och suppleanter förordnas för tiden intill dess balansräk
ning har fastställts under tredje året efter det dä förordnandet meddelades.

Regeringen får entlediga en ledamot eller suppleant även om den lid för vilken han är förordnad inte har gått ut.

Om en ledamot eller suppleant entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den lid för vilken han förordnals, skall för den återstående tiden i hans ställe en ny ledamot respektive suppleant förordnas i den ordning som anges i 4 §.

6 § Av de utan förslag utsedda ledamöterna i första fondstyrelsen förordnar regeringen en till ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan förslag utsedde ledamoten vara ordförande. Varje fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.

7 § En fondstyrelse sammanträder på kallelse av ordföranden. Styrelsen skall också kallas samman om en ledamot begär del.

Styrelsen är beslulför om de närvarande vid sammanträdet är fler än hälften av antalet ledamöter. Ell ärende får dock inte tas upp lill behandling om inle såvitt möjligt samtliga ledamöter eller, vid förfall för någon av dem, en suppleant för denne har fått tillfälle all della i ärendets behandling.

Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta förenar sig om. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsrösl.

Vid styrelsesammanträden skall protokoll föras. Om någon ledamot i samband med beslulel anmäler skiljaktig mening, skall denna anlecknas i protokollet.

8 § Varje fondstyrelse får uppdra äi enskilda ledamöter eller tjänstemän
hos styrelsen atl var för sig eller två eller flera i förening avgöra ärenden
som annars ankommer på styrelsens egen prövning. Del åligger styrelsen
all meddela föreskrifter om den befogenhet som ell sådant uppdrag med
för. Om uppdraget avser beviljande av lån skall grunderna för långivningen
fastställas.

Uppdrag enligt första stycket får när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av sådant uppdrag får styrelsen själv avgöra ärenden av varje slag.

9 § Fondstyrelsen får anställa de tjänstemän som behövs saml bestämma
deras löner och övriga anställningsvillkor.

10 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar lill leda
möter och suppleanter i fondstyrelserna.

Prop. 1983/84:50 21

Förvaltning

11 § Fondstyrelserna skall, inom ramen för vad som är förenligl med den
allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadens
funktionssätt, förvalta anförtrodda medel pä sådant sätt all de blir lill
största möjliga gagn för försäkringen för tilläggspension.

Fondmedlen skall placeras så att kraven på god avkastning, tillfredsställande betalningsberedskap och betryggande säkerhet tillgodoses.

12 § Varje fondstyrelse får placera de medel som styrelsen förvaltar

1. i obligationer utfärdade av staten, kommuner eller därmed jämföriiga
samfälligheter, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypo
tekskassan eller Skeppsfartens sekundäriånekassa eller av kreditaktiebo
lag som slår under lillsyn av bankinspektionen,

2. i obligationer garanterade av staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter,

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldförbindelser som har offentligen utbjudits av svenska bankaktiebolag, Sveriges invesleringsbank aktiebolag eller Nordiska invesleringsbanken med undantag av konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning och sådana obligationer med längre löptid än etl år, som har utfärdals av bankaktiebolag, sparbanker eller cenlralkassor för jordbrukskredit,

4. i andra skuldförbindelser utfärdade av slalen, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, riksbanken, bankaktiebolag, sparbanker, centralkassor för jordbrukskredit eller andra kreditinrättningar som regeringen godkänner, eller av bolag, föreningar eller stiftelser som i 2 S första stycket I sägs, såvida slalen, en kommun eller en därmed jämförlig samfäl-lighel har iklätt sig borgen för förbindelserna,

5. i skuldförbindelser utfärdade av en annan fondstyrelse saml

6. i fordringar hos kreditinrättningar i enlighet med bestämmelserna om ålerlån.

13 8 Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller för alt tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel placeras hos riksbanken, annan bank eller postgirot.

14 § Om del är uppenbart alt allmänna pensionsfonden annars skulle lida en avsevärd föriust får en fondstyrelse, i avsikt atl skydda en fordran, på offentlig auktion eller fondbörs köpa in egendom som är utmätt eller pantsalt för fordringen eller överta egendom som betalning för fordringen. Egendom som förvärvals på detta sätt skall avyttras sä snart det är lämpligt och senast då del kan ske ulan förlust.

15 8 För att tillgodose ett tillfälligt penningbehov får varje fondstyrelse ta upp kredit hos en kreditinrättning eller hos en annan fondstyrelse.

16 8 Fondstyrelsernas räkenskapsår är kalenderår.

Varje fondstyrelse skall före den 1 februari varje år redovisa för sin förvaltning under föregående räkenskapsår genom alt lämna förvaltningsberättelse med resultaträkning samt balansräkning avseende ställningen vid årets utgång.

I balansräkningen skall tillgångarna tas upp till anskaffningskostnaden.

Prop. 1983/84:50 22

En osäker fordran skall dock tas upp lill del belopp som kan beräknas komma att inflyta. En värdelös fordran får inte tas upp som tillgång.

17 8 Första-lredje fondstyrelserna skall årligen gemensamt göra en
sammanställning av övriga fondstyrelsers verksamhetsberättelser. Sam
manställningen skall överlämnas till regeringen före den I april året efler
räkenskapsåret.

Alertån

18 § Riksbanken, bankaktiebolag, sparbanker, cenlralkassor för jord
brukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska skeppshypoteks
kassan och andra kreditinrättningar som regeringen godkänner får varje år
mol bevis om fullgjord avgiflsbetalning bevilja den som erlagt avgift lill
försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962; 381) om allmän försäk
ring ålerlån. Delta får ske med högst hälften av de avgifter som eriagis

1. under del närmast föregående året eller

2. under de fem närmast föregående åren, i den män avgiftsbelalningar-
na inte redan utnyttjats som underiag för äterlån.

Ålerlån får inle beviljas, om lånebeloppet skulle understiga femiioiusen kronor. Ålerlån enligt första stycket 2 får uppgå lill högst femhundratusen kronor.

19 8 En kreditinrättning, som har lämnat ålerlån enligt 18 §, får i sam
band därmed till molsvarande belopp erhålla lån från en fondstyrelse.
Lånet skall lämnas av den fondstyrelse som enligt 2 § har att förvalla de
avgifter eller siörre delen av de avgifter för vilka ålerlånet beviljats. De lån
som kreditinrättningar erhåller under etl kalenderår på grund av ålerlån till
kommuner och landstingskommuner får uppgå lill sammanlagt högst ett
hundra miljoner kronor.

Räntesatsen för lån frän fondstyrelser lill kreditinrättningar enligl första stycket skall motsvara räntesatsen för det senasle i Sverige utgivna långfristiga statsobligationslånet, om inle regeringen har fastställt en annan räntesats. Räntesatsen för lånet skall omprövas vart femte år under dess löptid. En fondstyrelse och en kreditinrättning kan komma överens om att den nya räntesatsen skall gälla även för övriga lån vilkas räntesats skall omprövas under samma kalenderår.

20 8 Amortering skall varje år göras på äterlån, som inte i sin helhet
återbetalas inom ett år frän utlämnandet. Varje amortering skall göras med
minsl en tiondedel eller, såvitt avser ålerlån som beviljats med högre
belopp än hälften av närmast föregående års avgifter, minst en femtonde-
del av lånesumman.

Del län som en kreditinrättning erhållit från en fondstyrelse enligl 19 § skall återbetalas i samma takt som åleriånet. Återbetalningen får dock inle ske långsammare än som föreskrivits i villkoren för äterlånel. Har ett åieriän sagts upp till betalning får kreditinrättningens lån hos fondstyrelsen ändå, till den del del motsvarar obetald återiåneskuld, återbetalas på de villkor som gällde före uppsägningen.

Om långivaren och låntagaren är överens får ett äterlån överföras till en annan kreditinrättning som har rätt att bevilja sådana län.

Revision

21 § För varje fondstyrelse förordnar regeringen fyra revisorer all grans
ka styrelsens förvaltning. Av revisorerna utses en pä förslag av bankin-

Prop. 1983/84:50 23

speklionen och två efter samråd med de sammanslutningar som enligl 4 § får föreslå ledamöter i fondstyrelsen. De revisorer som utses utan samråd skall vara gemensamma.

Den revisor som utsetts ulan förslag eller samråd skall som ordförande leda revisionen.

Revisorerna får vid fullgörandet av sitt uppdrag anlita biträde.

22 8 Revisorerna förordnas för tiden intill dess balansräkning har fast-
siällts nästa gång.

Regeringen får entlediga en revisor, även om den tid för vilken han blivit utsedd inle har gått ut.

Om en revisor entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annal skäl upphör under den tid för vilken han blivit utsedd, skall för den återstående tiden en ny revisor förordnas i hans ställe.

23 8 Regeringen beslutar om arvoden Och andra ersättningar lill revisorerna.

24 § För varje kalenderår skall revisorerna avge en revisionsberättelse, som skall överlämnas till fondstyrelsen inom en månad efler det alt förvaltningsberättelsen enligl 16 § har kommit revisorerna till hända.

Revisionsberättelsen skall innehålla en redogörelse för omfattningen och resultatet av revisorernas granskning och inventering av de under styrelsens förvaltning stående lillgångarna saml uppgift om anmärkning föreligger mol förvaltningsberättelsen med resultaträkning, mol balansräkningen, mot fondstyrelsens bokföring eller i övrigt mol fondstyrelsens förvaltning. Om del föreligger anledning till anmärkning skall den anges i revisionsberättelsen. Revisorerna får också meddela de erinringar i berättelsen som de anser påkallade.

En revisor som är av skiljaktig mening eller i övrigt finner särskilt uttalande påkallat får ange delta i revisionsberättelsen, om han inte avger en särskild sådan berättelse.

25 § Sedan revisionsberättelsen har kommit fondstyrelsen till hända,
skall styrelsen genast överlämna förvaltningsberättelsen och revisionsbe
rättelsen till regeringen, som före den I maj samma år skall avgöra frågan
om fastställelse av balansräkningen.

III Fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna

Medelstilldelning

26 8 Riksförsäkringsverket skall lill fjärde fondstyrelsens förvaltning
överföra de medel, som styrelsen rekvirerar hos verket. Medlen avräknas
på de medel som belöper på första, andra och tredje fondstyrelserna i
förhållande till kapitalbehållningarna enligt dessa styrelsers balansräk
ningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.

Till fondstyrelsens förvaltning skall också, med den begränsning som följer av 28 §, hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.

De medel som överförs till fondstyrelsens förvaltning får uppgå lill högst I 850 miljoner kronor.

27 § Riksförsäkringsverket skall till varje lönlagarfondstyrelses förvall-
ning överföra de medel som styrelsen rekvirerar hos verket. Medlen avräk-

Prop. 1983/84:50 24

nas på de medel som riksförsäkringsverket enligt 2 § första stycket 1 -4 skall överföra till första, andra och tredje fondstyrelserna med lika fördelning mellan dessa styrelser.

Till en lönlagarfondstyrelses förvaltning får överföras dels en femtedel av vinslskallen och av vinstdelningsskalten, dels av lilläggspensionsavgif-terna ett belopp molsvarande 0,04 enheter av procentsatsen för uttag av tilläggspensionsavgifi. Summan av de medel som överförs till en lönlagarfondstyrelses förvaltning får dock inte överskrida den medelsram som anges i fjärde stycket.

Till varje löntagarfondstyrelses förvaltning skall också, med den begränsning som följer av 28 §, hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvallar.

För varje lönlagarfondslyrelse är medelsramen 400 miljoner kronor år 1984 och ökar därefter årligen till och med år 1990 med ett belopp molsvarande 20000 basbelopp för respektive år enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avkastning m. m.

28 § Fjärde fondstyrelsen och lönlagarfondstyrelserna skall varje år före
utgången av maj månad lill första, andra och tredje fondstyrelsernas för
valtning överföra en avkaslning för närmast föregående räkenskapsår be
räknad till tre procent av nuvärdet av förvaltade medel. Med nuvärdet av
förvaltade medel avses summan av de medel som styrelsen intill räken
skapsårets slut rekvirerat hos riksförsäkringsverket, omräknad efter de
förändringar av konsumentprisindex som skett från det medlen tillställdes
styrelsen och fram till räkenskapsårets slut.

För medel som en fondstyrelse förvallat under endast en del av räkenskapsåret skall den enligl första stycket beräknade avkastningen minskas i motsvarande mån.

Avkastningen från fjärde fondstyrelsen skall fördelas mellan första, andra och tredje fondstyrelserna i förhållande till de avräkningar som har skett enligt 26 § första stycket lill och med det år som avkastningen avser. Avkastningen från lönlagarfondstyrelserna skall fördelas lika mellan första, andra och tredje fondstyrelserna.

29 8 Envar av fjärde fondstyrelsen och lönlagarfondstyrelserna skall
med de medel som styrelsen förvallar belala kostnaderna för dess verk
samhet och för revisionen av dess förvaltning.

Organisation

30 § Fjärde fondstyrelsen skall bestå av tolv ledamöter som förordnas av
regeringen. Av ledamöterna utses tvä efler förslag av sammanslutningar
som företräder kommunerna, tre efler förslag av rikssammanslutningar av
arbetsgivare och fem efter förslag av rikssammanslulningar av arbetstaga
re.

Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant. Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga och här i riket bosalla svenska medborgare.

31 8 Varje löntagarfondstyrelse skall bestå av nio ledamöter. För leda
möterna skall finnas fyra suppleanter.

Regeringen förordnar ledamöter och suppleanter.

Prop. 1983/84:50 25

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga och bosatta här i riket. Av ledamöterna skall minsl fem och av suppleanterna minst tvä företräda lönlagarintressen. Vid utseendet av ledamöter och suppleanter skall det tillses att löntagarfondslyrelserna fåren regional anknytning.

32 8 Ledamöter och suppleanter i fjärde fondstyrelsen förordnas för
liden intill dess balansräkning har fastställts under tredje året efter del dä
förordnandet meddelades.

Ledamöter och suppleanter i löntagarfondslyrelserna förordnas för liden infill dess balansräkning har faslslällls under året efter del då förordnandel meddelades.

Om en ledamol eller suppleanl entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den lid för vilken han blivit förordnad, skall för den återstående liden i hans ställe en ny ledamot respektive suppleant förordnas i den ordning som anges i 30 och 31 8§.

33 § Av de utan förslag utsedda ledamöterna i fjärde fondstyrelsen för
ordnar regeringen en till ordförande och en till vice ordförande.

För varje lönlagarfondslyrelse förordnär regeringen av ledamöterna en lill ordförande och en till vice ordförande.

Förvaltning

34 § Fondstyrelserna skall, inom ramen för vad som gagnar försäkringen
för tilläggspension och är förenligt med den allmänna ekonomiska polifiken
samt med beaktande av kredilmarknadens funktionssätt, förvalla anför
trodda medel genom placeringar på riskkapilalmarknaden. Placeringarna
skall syfta till all förbättra riskkapitalförsörjningen till gagn för svensk
produktion och sysselsättning.

Fondmedlen skall placeras så alt kraven pä god avkaslning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses.

35 8 Fjärde fondstyrelsen får placera de medel som styrelsen förvaltar

1. i aklier i svenska aktiebolag med undanlag av aktiebolag som driver bank- eller försäkringsrörelse,

2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdals av aktiebolag som avses i I saml

3. i aktier i utländska aktiebolag saml i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av utländska aktiebolag.

Fondstyrelsen får inte förvärva värdepapper enligt första stycket 3 i sådan omfattning atl värdepapperens sammanlagda värde kommer atl översliga en procent av värdet av de medel som styrelsen förvallar.

36 § En lönlagarfondslyrelse får placera de medel som styrelsen förval
lar

1. i aktier i svenska aktiebolag,

2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt Ull nyteckning som har utfärdats av aktiebolag som avses i I saml

3. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar.

37 8 Fjärde fondstyrelsen får inte förvärva mer än tio procent av aktierna
i ett aktiebolag, om aktierna är inregistrerade vid Stockholms fondbörs.
Har aktierna olika röstvärde, får fondstyrelsen inte förvärva siörre anlal än

Prop. 1983/84:50 26

att röstetalet för aktierna ulgör högst tio procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

En lönlagarfondslyrelse får inte förvärva så många vid fondbörsen inregistrerade aklier i ett aktiebolag alt dessa uppgår till åtta procent eller mer av samtliga aklier i bolagel eller, om aktierna har olika röstvärde, alt röstetalet för aktierna uppgår lill åtta procent eller mer av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

38 8 En löntagarfondstyrelse skall på begäran av en lokal facklig organi
sation vid ell aktiebolag i vilket fondstyrelsen har förvärvat aklier eller, om
bolaget ingår som moderbolag i en koncern, dess svenska dotterbolag
överlåta ät organisationen atl för högst ett är i sänder utöva rösträtt för
hälften av aktiernas röstetal.

Om flera lokala fackliga organisationer vid ett bolag eller inom en koncern begär att få utöva rösträtt för aktier skall löntagarfondstyrelsen överlåta ät organisationerna att var för sig för högst ett år i sänder utöva rösträtt för sammanlagt hälften av aktiernas röstetal. Styrelsen skall därvid fördela rösträtten i enlighet med vad som överenskommits mellan organisationerna. Om någon överenskommelse inte har träffals, skall styrelsen fördela rösträtten med ledning av det antal medlemmar i respektive organisation som är anställda i bolaget och dess svenska dotterbolag.

39 § Om del behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller
för all tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel pla
ceras hos riksbanken, annan bank eller postgirot. I samma syfte får fond
medel placeras i sialsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bankcertifikal och
förelagscertifikat.

Revision

40 § För Qärde fondstyrelsen förordnar regeringen fyra revisorer atl
granska styrelsens förvaltning. Av revisorerna utses en på förslag av
bankinspektionen och två efter samråd med de sammanslutningar som
enligl 30 § får föreslå ledamöter i fondstyrelsen.

Om ordförande och om rätt att anlita biträde gäller vad som föreskrivs i 21 §.

41 8 För varje lönlagarfondslyrelse förordnar regeringen tre revisorer atl
granska styrelsens förvaltning. Av revisorerna ulses en på förslag av
bankinspeklionen. Revisorer får vara gemensamma för fjärde fondstyrel
sen och en eller flera löntagarfondstyrelser.

För varje lönlagarfondslyrelse utser regeringen en av de ulan förslag utsedda revisorerna att som ordförande leda revisionen.

42 8 Riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket skall årligen avge ut
låtande över fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas förvalt
ning av medel. Utlåtandena skall överlämnas lill regeringen före den I april
året efter räkenskapsåret.

Gemensamma bestämmelser

43 8 Föreskrifterna i 5 8 andra slyckel, 7-10 och 14-16 §§ samt 22-
25 §§ gäller också i fråga om fjärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrel
serna.

Prop. 1983/84:50 27

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Genom lagen upphävs reglementet (1959; 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

2. Om det i lag eller annan författning hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. I samband med att regeringen utser ledamöter och suppleanter i en löntagarfondstyrelse beslämmer regeringen vid vilken lidpunkt under år 1984 som styrelsen skall starta sin verksamhet.

4. I fråga om äterlån, som avser avgifter betalda före den I januari 1978 eller som har beviljats före den 1 januari 1980, och lån till kreditinrättning som har beviljat äterlånel gäller fortfarande 14-16 8§ reglementel (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i sin närmast före den I januari 1980 gällande lydelse. I fråga om lån som kredilinrällning har erhållit enligt nu angivna 15 8 första stycket får dock avtal träffas om tillämpning av 19 8 andra stycket i den nya lagen.

5. I fråga om sådana lån från en fondstyrelse till en kreditinrättning, som hänför sig till ålerlån beviljade före den 11 april 1981, gäller fortfarande 15 8 andra stycket första meningen reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i sin närmast före den 1 april 1981 gällande lydelse.

6. I andra fall än som avses i 4 och 5 gäller beslämmelserna i den nya lagen i fråga om ålerlån och lån lill kreditinrättning på grund av ålerlån som har beviljals eller sökts före ikraftträdandet.

7. Summan av de medel som enligl 27 § andra slyckel första meningen får överföras lill en löntagarfondstyrelses förvaltning skall för är 1984 minskas med ett belopp om 20 miljoner kronor.

8. Bestämmelserna i 28 § skall tillämpas första gången för räkenskapsåret 1984.

9. Vid tillämpningen av 28 § skall de medel som tidigare överförts till fjärde fondstyrelsens förvaltning beräknas lill etl nuvärde för augusti 1983 av 3 042 miljoner kronor.

10. Innehar fjärde fondstyrelsen den 1 januari 1984 aktier i något eller
några aktiebolag utöver vad som medges i 37 §, får fondstyrelsen även i
fortsättningen inneha högst samma andel av aktierna.

Prop. 1983/84:50 29

10 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs alt 9 kap. 2 och 3 §8 aktiebolagslagen (1975: 1385)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 28 Akfieägares rätt vid bolagsslämma utövas av aktieägaren personligen eller genom ombud med skriftlig, daglecknad fullmakt. Fullmakt gäller högst ell är frän utfärdandet. Aktieägare kan vid bolagsslämma medföra ett biträde.

Innehar i enlighet med reglemen- Om två eller fiera styrelser i all-

tet (1959:293) angående allmänna manna pensionsfonden förvaltar
pensionsfondens förvaltning fiärde aktier i ett visst aktiebolag får varje
fondstyrelsen aktier i visst aktiebo- styrelse för sig utöva rösträtt för de
lag, får efter fondstyrelsens bemyn- aktier styrelsen förvaltar. En fond-
digande rösträtt för aktieinnehavet styrelse får för högst ell år i sänder
utövas genom ett eller fiera ombud, överlåta åt en eller fiera fackliga
som föreslagits av facklig organisa- organisationer med medlemmar
tion med medlemmar anställda hos anställda hos bolagel och, om bo
bolaget, laget är moderbolag i en koncern,

hos dess dotterbolag atl varför sig utöva rösträtt för aklier som styrelsen förvaltar.

Ingen kan rösta för egna och andras aklier för sammanlagt mer än en femtedel av de på stämman företrädda aktierna, om ej annat följer av bolagsordningen.

Aktieägare får icke själv eller genom ombud rösta i fråga om

1. talan mol honom.

2. hans befrielse frän skadeståndsansvar eller annan förpliktelse gentemot bolagel, eller

3. talan eller befrielse som avses i 1 och 2 beiräffande annan, om aktieägaren i frågan barett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets.

Bestämmelserna i första och andra styckena om aktieägare äger molsvarande tillämpning på ombud för aktieägare.

Om två eller flera styrelser i allmänna pensionsfonden förvaltar aktier i ett visst aktiebolag, anses varje styrelse för sig som aktieägare vid tillämpning av första och tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Lagen omtryckt 1982:739.

Prop. 1983/84:50

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och stalsråden I, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt Lagrådsremiss om löntagarfonder

1 Inledning

Ulredningen (Fi 1975:03) om lönlagarna och kapitaltillväxten avslutade sitt arbete med en slutrapport (SOU 1981:44). Rapporten innehöll inte något färdigt förslag lill löntagarfonder. Vid sidan av slutrapporten överlämnade utredningen ell antal expertrapporter, där frågor med anknytning lill löntagarfonder behandlades.

I slulel av år 1982 tillkallades en expertgrupp (B 1982:08) med uppdrag all utarbeta ett förslag lill vinstdelning. Gruppen, som antog namnet vinsl-delningsgruppen', lade i maj 1983 fram belänkandel (Ds Fi 1983: 13) En modell för vinsldelning. Sammanfaltningen och förfaltningsförslagen i belänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.

Vidare tillkallades en expertgrupp (Fi 1983:01) med uppgift atl arbeta fram underlag för en placeringspolitik för löntagarfonder. Gruppen, som antog namnet placeringsulredningen", avlämnade i juni 1983 belänkandel (SOU 1983:44) Kapitalplaceringar på aktiemarknaden. Sammanfattningen i betänkandet och ell däri inlaget underlag för placeringsreglemente bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3 och 4.

Vissa frågor angående löntagarfondernas organisation m,m, samt vissa ändringar i reglementet angående AP-fondens förvaltning har behandlats i

' Ledamöter: fil, kand, Per-Olof Edin. ordförande, direktören Anders Althin, ekonomen Dan Andersson, departementsrådet Stig von Bahr. aukl. rev. Hans Eden-hammar, aukt. rev. Lars Jernberg, utredningssekreteraren Clas Nykvist och skatle-direktören Olle Roos.

" Ledamöter: riksbankschefen Bengt Dennis, ordförande, docenten Villy Bergström, fil. kand. Per-Olof Edin. direktören Nils-Axel Frisk, ekonomen Anna Hedborg. l:e ombudsmannen Lennart Lundgren, direktören Sten Wikander och direktören Björn Wolrath.

Prop. 1983/84:50 32

en interdepartemenlal arbelsgrupp, fondgruppen. Gruppen har redovisat sina överväganden i promemorian (Ds Fi 1983:20) Löntagarfonder i ATP-systemel, Sammanfaltningen och författningsförslagen i promemorian bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 5 och 6.

Betänkandena och promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena såvitt angår betänkandet En modell för vinsldelning bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 7. Vinstdelningsgruppens betänkande bygger pä förslag som framlagls av realbeskaltningsutredningen (B 1978:07) i betänkandet (SOU 1982; 1) Real beskattning. Även detta belänkande har remissbehandlats. Med hänsyn till detta bör - såvitt gäller inflalionskorrigerad företagsbeskattning - en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena i dessa delar fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.

En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena såvitt avser belänkandel Kapitalplaceringar på aktiemarknaden och promemorian Löntagarfonder i ATP-syslemet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 9.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund och utgångspunkter

2.1.1 Inledning

Som framgått av vad jag nyss anfört har löntagarfondsfrågan varit föremål för omfattande diskussion och åtskilliga utredningar under de senasle åren, Pä grundval av överiämnade betänkanden, remissvaren samt de överläggningar om löntagarfonder som regeringen haft med de. politiska partierna och vissa andra organisationer har föreliggande förslag om löntagarfonder i ATP-syslemet arbetats fram. Del innebär i korthet alt fem lönlagarfondslyrelser inrällas inom ATP-syslemet, De medel som dessa fondstyrelser skall förvalla kommer från en speciell vinstdelningsskalt och från en lönebaserad avgift. Medlen skall användas lill all köpa aklier i svenska företag, och avkastningen skall tillföras ATP-systemet, Placeringarna skall vara sådana atl de ger längsikligl god avkastning. En lönlagarfondstyrelses rösträtt i etl börsnoterat förelag skall vara lägre än 8%' av det lolala röstetalet. Regeringen utser fondstyrelserna, i vilka en majorilel av ledamöterna bör ha förankring pä löntagarsidan.

Jag övergår nu till alt närmare redogöra för förslagel och övervägandena bakom del, I de frågor som har samband med ATP-syslemel har förslagel utarbetats i samråd med chefen för socialdepartementet.

' Fil. kand. Per-Olof Edin samt statssekreterarna Sture Korpi och Ulf Larsson.

Prop. 1983/84:50 33

2.1.2 Ekonomisk bakgrund

Under de sista åren av 1960-lalet och i början av 1970-lalet försämrades den inlernalionella ekonomiska situationen i flera avseenden. Det stabiliserande systemet med fasta växelkurser löstes upp. Inflationstakten tredubblades. Oljekrisen orsakade kraftiga balansrubbningar i betalningsströmmarna mellan länder och ländergrupper. Tillväxttakten i produktion och inlernalionell handel sjönk dramaliskt.

Som en följd av dessa förändringar uppstod svåra slruklurella problem i flertalet länders ekonomier. Arbetslösheten ökade från 2-3% för OECD-området som helhet under 1960-lalel lill en nivå av f. n. ca 10%.

Till en början betraktades störningarna av mänga som konjunklurbe-tingade eller som en följd av en serie olyckliga omständigheter - oljekriserna, inflalionsfinansieringen av Vietnamkriget, etc. - som råkat sammanfalla i tiden. Efterhand som problemen visade sig inte bara kvarstå ulan t. o. m. fördjupas har del blivit uppenbart all orsakerna måste sökas i mer djupliggande faktorer, som har all göra med de olika ekonomiernas själva funktionssätt och då framför allt pris- och koslnadsbildningen.

I hög grad har intresset därvid kommit alt fokuseras pä det stabiliseringspoliUska problemet, dvs. hur den ekonomiska politiken skall utformas för att del skall bli möjligt atl förena en lugn kostnads- och prisutveckling med låg arbetslöshet.

Många länder har i dag stora underskott i bytesbalansen och nästan alla har lågt kapacitetsutnyttjande i sin ekonomi. En återställd balans förutsätter en betydande tillväxt i industrisektorn och en hög vinstnivå i industriföretagen. Kraven på höjd lönsamhet för industriell produktion förslärks av alt sparandeunderskotl och inflation höjt lönsamhelen i finansiella placeringar.

Samtidigt har under 1960- och 1970-talen löntagarnas andel av det samlade produktionsresultatet ökat och de samlade marginaleffekterna i beskattningen höjts. En sådan utveckling riskerar emellertid all verka allmänt försvagande pä de ekonomiska drivkrafterna och riskerar därmed all yilerligare urholka tillväxten. Den gör det också svårare all öka lönsamhelen i näringslivet lill den erforderliga nivån och ställer därför den ekonomiska politiken inför svårare problem än tidigare.

Det stabiliseringspolitiska problemet är alltså i dag mer konflikifyllt och mer komplicerat än del var under den snabba tillväxtens epok, tidigare under efterkrigstiden - och det kräver därför också, enligl min mening, nya medel för alt lösas. Kortfattat gäller uppgiften alt förena en stigande vinstnivå med en rättvis fördelning, en lugn pris- och kostnadsutveckling och en låg arbetslöshet.

Den internationella utvecklingen under det senasle decenniet kan ses som ett uttryck för en gradvis kapitulation inför den allt svårare stabiliseringspolitiska uppgiften - och som en ovilja att pröva nya medel för alt lösa upp motsättningarna i politiken. 3 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 34

Denna kapitulation kan schematiskt sägas äga rum i tre steg. I ett första skede koncentreras politiken mer och mer pä all få upp vinsterna och samtidigt hälla tillbaka lönekostnaderna. I nästa skede uppges ambitionerna vad gäller arbelslöshelen och fördelningen; dessa får bli vad de blir när man skall skapa bästa möjliga förulsällningar för låga kostnader och höga vinster. 1 del tredje skedet används aktivt en hög arbetslöshet som medel för all få acceplans för höga vinster och låga löneökningar. Med några få undanlag befinner sig samtliga OECD-länder i olika faser av denna utveckling.

Jag anser del vara ulomordenlligl angelägel atl undvika all också Sverige skulle slå in pä en utveckling, där den logiska slutstationen är atl arbetslösheten används som ett vapen mot inflationen. Del skulle skapa en växande arbetslöshet, med all den sociala misär och del konfrontationskli-mal som följer med en sådan. Del skulle slå sönder hela den samförstånds-anda, som tidigare under så många decennier varit en bidragande orsak till vårt välstånd. Och del skulle medföra ett lågt kapacitetsutnyttjande med omfattande kapilalförslörelse, vilket skulle innebära etl väldigt slöseri med resurser.

Del är därför nödvändigt all vi griper oss an uppgiften atl med nya medel lösa upp den stabiliseringspolitiska konflikten och finner vägar all göra en omfattande vinstökning förenlig med en jämn fördelning och en lugn kostnadsstegring. Del är desto mer nödvändigt som vi i Sverige har färska erfarenheter av de problem som kan inträffa, då delta misslyckas. För svenskt vidkommande blev ju återverkningarna av den inlernalionella ekonomiska krisen i många avseenden kraftigare än för flertalet andra länder. Delta berodde i första hand på tre faktorer.

- Eftersom Sverige är särskilt beroende av importerad olja fick oljeprishöjningarna starka negativa effekter på byiesbalansen,

- Den försämrade tillväxlen och den svaga efterfrågeutvecklingen i den inlernalionella ekonomin slog särskilt hårt mol de industriella basnäringarna. Eftersom Sverige hade stora delar av sin produktion inom sektorerna gruv-, stål- och varvsindustri blev återverkningarna här kraftigare än i flerlalel andra industriländer, I ell läge då industrin borde ha växt med 5-10% för att klara de höjda oljepriserna, drabbades vi av en utslagning av ungefär samma storleksordning.

- Den goda vinslkonjunkluren åren 1973 och 1974 förde med sig en mycket snabb löneglidning under åren 1974 och 1975. Det löneavtal som ingicks år 1975, höjningar av arbetsgivaravgiften och den svenska kronans koppling till den stigande D-marken bidrog ytterligare lill atl försämra den svenska industrins konkurrensläge. Delta resulterade i stora förluster av marknadsandelar, lägre kapacitetsutnyttjande och en långsammare produktivitelstillväxl - vilket i sin lur höjde de relativa kostnaderna ytteriigare.

Våra problem förstärktes och fördjupades således kraftigt av svårighe-

Prop. 1983/84:50 35

terna all lösa den slabiliseringspoliliska konflikten under 1970-talel. Då vi nu äter igen slår inför en situation dä vinsterna i näringslivet stiger, denna gång till följd bl.a. av den kraftiga konkurrenskraflförstärkning som gavs av devalveringen i oktober 1982, är det av synnerlig vikt all inte pris- och kostnadsslegringen i värt land på nytt skjuter fart så atl devalveringens effekter omintetgörs och vi hamnar i en ny kostnadskris med skadliga verkningar på bytesbalans och sysselsättning.

För all undvika en sådan utveckling, i denna konjunkturfas likaväl som på längre sikt, bör enligt min mening åtgärder vidtas som motverkar alt vinsluppgången medför en ytterligare koncentration av makt och ägande i näringslivet. I stället är uppgiften alt sprida maklen och ägandet, så all fler görs delaktiga i förmögenhetstillväxten. Härigenom skapas förulsällningar för lägre koslnadsstegringar och siörre tillväxt, samtidigt som kravet på en rällvis fördelning inle eftersatts, utan tvärtom skärps. Härigenom lindras den slabiliseringspoliliska konflikten avsevärt, och förutsättningar skapas för en stabil och sysselsättningsbefrämjande ekonomisk tillväxt.

Della är den avgörande och grundläggande motiveringen lill all regeringen lägger fram förslagel om löntagarfonder. Det är också della motiv som pä olika sätt återkommit i debatten om fonderna, såväl i Sverige som i omvärlden. Innan jag övergår lill en närmare beskrivning av det föreliggande fondförslaget kan det därför finnas anledning all kort beröra löntagarfondsfrågans utveckling, såväl internationellt som i Sverige.

2.1.3 Löntagarfondsfrågans utveckling

Utländska förslag

Den svenska debatten kring löntagarfondsfrägan kom i gång ganska sent jämfört med flera andra länder. Så startade debatten i Västtyskland för 30 år sedan, i Nederiänderna kom det första genomarbetade förslagel år 1964 och i Danmark framlades del första lagförslaget år 1973.

Den extremt snabba ökningen och koncentralionen av företagsförmö-genheter i Västtyskland efter andra världskriget utgör grogrunden för den lyska politiska debatten kring löntagarfonder. Ett stort anlal förslag lill övergripande fondsyslem har redovisats från kyrkan, fackföreningsrörelsen, politiska partier, statliga utredningar och enskilda forskare. Debatten ledde är 1974 till ett regeringsförslag, som innehöll ett övergripande fondsyslem baserat pä en obligatorisk delning av vinster överstigande 400000 DM. Systemet var lönlagarslyrt och löntagarna kunde individuellt disponera vinstandelarna efter en spärrlid på sju är.

Förslaget kom emellertid aldrig atl genomföras, eftersom regeringen inle ansåg sig ha tillräckligt slarkt politiskt stöd för förslaget. Därefter har löntagarfondsfrågan varit mindre aktuell i den tyska debatten. Vid sin kongress 1978 krävde dock tyska LO atl man skulle skapa ell fondsystem genom kollektivavtal.

Prop. 1983/84:50 36

I Nederländerna har sedan år 1976 inle mindre än fem regeringsförslag framlagts. Del senaste förslagel lades fram av en borgerlig koalitionsregering 1978 och byggde pä en obligatorisk övervinsldelning i samtliga aktiebolag med en vinst överstigande lOOOOO gulden (ca 200000 kr.). Övervinst definierades som den del av vinsten efter skall som återstod efter det atl egenkapilalel erhållit en avkastning motsvarande räntan på stalspapper plus två procents riskpremie. Vinstandelen utgjorde 24% av övervinslen (här fanns dock en del begränsningsregler).

I princip halva vinstandelen skulle reserveras för företagens egna anställda i form av individuella andelar som utbetalades efter en viss spärrlid. Den andra hälften av vinstandelen skulle disponeras av en fond som hade karaktären av en offenlligrätlslig juridisk person. Fondstyrelsen skulle ha 20 ledamöter varav 12 utsedda av löntagarorganisationerna och 8 av regeringen. Fondens syfle skulle vara all förbättra pensionssystemet. Inte heller detta förslag kom alt genomföras.

I Danmark kom det första regeringsförslagei år 1973. Målsättningen var "atl säkra lönlagarnas medägande, medbestämmande och medinflytande i näringslivet, uppnå en jämnare fördelning av förmögenheter och inkomster" och "nödvändigheten av en ökad kapitalbildning". Systemet skulle finansieras av en arbetsgivaravgift. Denna skulle inbetalas lill en central löntagardominerad fond delvis i form av aktier, delvis kontant. Inflytandet via fondens aktieinnehav skulle i sin helhet utövas av lönlagarna i resp. förelag. Efler sju år skulle den enskilde löntagaren disponera sin vinstandel.

Den socialdemokratiska minoritetsregeringen fick dock inte tillräckligl slöd för förslagel i det danska folketingel. Efler delta har LO och socialdemokraterna i Danmark etl flertal gånger aktualiserat löntagarfondsfrägan och flera förslag har framlagts. Grunddragen från 1973 års förslag finns kvar men en obligatorisk vinsldelning har tillkommit och fondfrågan har än hårdare kommit all knytas lill lönepolitiken.

I den danska inkomstpolitiska uppgörelsen är 1976 ingick ett beslut om alt delvis frysa inne vissa, tidigare konlanl utbetalda, s.k. dyrtidslillägg. Avsättningar gjordes under perioden 1977-1979. Fr.o.m. år 1980 förvaltas medlen av en särskild fond - Lönmodlagernes Dyrlidsfond. Löntagarnas andel utbetalas vid pensionering. Fondens tillgångar uppgår lill ca 10 miljarder danska kronor varav ca en femtedel är placerade i aklier. I fondens styrelse är löntagarrepresentanterna i majoritet.

I Frankrike har debatten kring löntagarnas delaktighet i företagens kapi-laltillväxt sill ursprung främst i de Gaulles idé om en medelväg mellan kapitalism och socialism. Debatten har en betydligt mer konservaliv och individuell anknytning än i flerlalel andra länder. Del kan dock noteras alt man redan år 1967 genomförde en obligatorisk vinsldelning som inneburit atl ca en tiondel av den beskattningsbara vinslen inbetalas till fonder. Efter fem är kan den enskilde löntagaren själv disponera pengarna.

Prop. 1983/84:50 37

Inom EG har frågorna om löntagarinflytande och löntagarägande behandlats i flera sammanhang. Det mesl utförliga dokumentet finns i en rapport från EG-kommissionen är 1979. Utan all framställa några egentliga rekommendationer redovisar man olika meloder för vinstdelning, fondbildning och överföring av aklier lill lönlagarna.

Kommissionen uttalar dock atl de anställdas medverkan i förelagens kapitalbildning är ett effektivt medel för all nå etl av de grundläggande målen - en rättvisare förmögenhelsspridning. På medellång sikt anser kommissionen alt en icke inflationsdrivande finansiering av investeringarna är nödvändig för en ekonomisk återhämtning och för atl en tillfredsställande investeringsnivå åter skall nås. Begär man av arbetstagarna all de skall acceptera relalivi måttliga lönehöjningar så att förelagen får utrymme all rekonstruera sitt kapital, borde detta enligt kommissionen åtföljas av en löntagarmedverkan i denna kapitalbildning.

Svenska förslag t. o. m. ur 1976

I Sverige startade löntagarfondsdebatten på allvar i och med att Rudolf Meidner i augusti 1975 presenterade boken Löntagarfonder. Långt dessförinnan hade dock problemen kring kapitalförmögenhets- och lönebildningen lagils upp lill diskussion i olika sammanhang.

Så hade l,ex. Per Edvin Sköld, finansminister 1949-1955, i millen pä 50-talel lanserar ell förslag om "de anställdas kollektiva förelagssparande". Förslagels huvudsyften var atl skapa bättre förutsättningar för en lönepolitisk återhållsamhet, atl ge löntagarna etl inflytande i företagen och all trygga framstegslakten.

Folkpartiet hade i slulel av 1940-talet i en riksdagsmotion föreslagit en utredning av "olika syslem av meddelägarskap och vinstandelssyslem". Partiet lade också under 1950- och 1960-lalen flera motioner med liknande syften och motiv.

Vid 1974 års riksdag presenterade folkpartiet en motion om "lagsladgad räll för lönlagarna till andel i förelagens kapilallillväxi". Motionen anger tvä modeller, nämligen vinstandelssyslem och lönlagarsparande. Målen är en jämnare förmögenhelsspridning, förskjutning av makten från traditionella ägarinlressen och motverkande av stailig och enskild maktkoncentration inom den svenska ekonomin. Motionen har principiellt intresse framför allt därigenom atl den traditionella, företagsbundna vinslandelslinjen överges. I stället skisseras "ell decentraliserat system av fonder med betydande frihet för lönlagarna all välja mellan olika fonder". 1 motionen föreslås en utredning för alt behandla bl.a. systemets omfattning och effekter på lönebildning och inflationsutveckling.

Folkpartiet log åter upp frågan i Hagaöverläggningen om den ekonomiska politiken i maj 1974, dvs. samlidigl som den stora vinstuppgången i det svenska näringslivet log sin början. Socialdemokralerna och folkpartiet enades om all tillsätta en utredning. Direktiven lill ulredningen om lönta-

Prop. 1983/84:50 38

garna och kapitalbildningen (löniagarfondsutredningen) utarbetades av regeringen efler samråd med folkparliel. Ulredningen tillsattes i januari 1975.

Inom LO har löntagarfondstanken i första hand sin upprinnelse i lönepolitiska överväganden. Inför LO-kongressen är 1961 avlämnades en rapport författad av LO; s ekonomer med titeln Samordnad lönepolitik. I rapporten framhålls atl höga vinster utgör ell starkt oroselement i lönebildningsprocessen. "Påfrestningarna på den solidariska lönepolitiken blir övermäktiga och resultatet blir löneglidningar, kompensationskrav och snedvridningar av lönerelationerna".

I rapporten föreslås all branschrationaliseringsfonder skall inrättas. Sådana fonder bör enligt rapporten kunna förena "såväl en önskan om kapitalbildning utan förmögenhetstillväxt för enskilda som behovet av en branschvis bedriven aktiv strukturpolitik". Fondernas finansiering skulle bli en fråga i löneförhandlingarna. "Den solidariska lönepolitiken försätter löntagarna i bärkraftiga företag och branscher ofta i del läget, alt de tvingas avstå från en annars möjlig lönehöjning". Hellre än atl löntagarna lar ut della löneutrymme borde förelagarna acceptera fonder för atl "bevara vinstmedel ål branschen" samtidigt som lönlagarna undgår "den solidariska lönepolitikens konsekvenser för förmögenhetsulvecklingen". Finansieringen synes således inle bara drabba lönerna ulan åtminstone delvis även vinsterna.

Därmed kan, framhålls del i rapporten, branschfonderna också sägas utgöra etl komplement lill den solidariska lönepolitiken. LO-kongressen fattade dock inle några beslul med anledning av de förslag som framfördes i rapporten.

I den lönepolitiska rapporten lill 1971 års LO-kongress behandlades äter frågan om fondbildningen som etl medel alt underlätta den solidariska lönepolitiken och motverka förmögenhelskonceniration.

Till denna kongress framlades också några motioner av speciellt intresse för diskussionen om fonder. Flera motioner pekar på det fördelningspoliliska problemet att den solidariska lönepolitiken gynnar ägarna lill högpro-dukliva förelag. I motionerna föreslås en progressiv företagsbeskattning för atl la del av övervinsterna i dessa företag. En motion aktualiserar också branschfondsidén. Bland motiven antyds ökal inflytande för löntagarna och en kapitalförsörjning i fördelningspolitiskt mer acceptabla former.

Metallinduslriarbetareförbundet lade fram en egen motion, i vilken framhålls behovet av ökade industriinvesteringar. I motionen kritiseras den rådande förmögenhetsbildningen och maktkoncentrationen. Vidare pekas på AP-fonderna, som borde ha större frihet all placera pengar i aktier. Motionen tar också upp branschfondsidén och olika fondförslag, som utarbetats i Danmark och Västtyskland. Det sägs all del mäsle vara angeläget att undersöka "hur man kan åstadkomma ökade resurser för investeringar, utan all delta får negativa effekter för förmögenhelsfördel-ningen".

Prop. 1983/84:50 39

Kongressen ansåg alt förslagen om all inrätta branschfonder eller fonder i andra former för kapitalbildning genom lönlagarnas sparande hade ell så beiydande intresse atl del borde bli föremål för utredning. Utredningsuppdraget gick lill Rudolf Meidner, som i augusti 1975 presenterade sin bok Löntagarfonder, vilken senare omarbetades lill en rapport lill 1976 års LO-kongress.

Rapporten "Kollektiv kapitalbildning genom löntagarfonder" som förelades 1976 års LO-kongress anger tre mål för fonderna:

1. Slödja den solidariska lönepolitiken.

2. Motverka den koncentration av förmögenhet och därmed makt som följer med industrins självfinansiering.

3. Genom medägande stärka det löntagarinflytande som har sin huvudsakliga grund i arbelsrättsreformerna.

Kongressen underströk också särskilt etl antal grundläggande krav på ett fondsyslem:

1. Löntagarna kan få del i kapitaltillväxten bara om kapitalet stannar kvar i produktionsprocessen.

2. Lönlagarnas delaktighet i kapitaltillväxten skall knytas till företagens vinster.

3. Renodlat företagsbunden fondbildning kan inte accepteras.

4. Fonderna måste bygga på ett kollektivt ägande och ge ell starkt lokalt inflytande över fondkapitalet.

Kongressen anslöt sig lill dessa mäl och grundprinciper, men konstaterade också alt många problem var olösta. Man tog därför inle ställning lill något konkret löntagarfondsförslag.

TCO hade också kongress i juni 1976. Till den förelåg en kongressrapport med titeln Lönlagarkapilal, utarbetad av TCO: s samhällsekonomiska arbetsgrupp. Rapporten anges i huvudsak ha "karaktär av delrapport och diskussionsmaterial".

TCO-rapporten innehåller inle något detaljerat förslag lill hur fondsystem ska utformas, men anger tre krav som väsentliga.

- Systemet bör medverka till att en lillfredssläilande kapilalbildning upp-rätlhålls, ulan all oacceplabla fördelningspoliliska effekler uppslår.

- Systemet får inle komma i konflikt med principen om lika lön för lika arbete.

- Systemet får inle rubba de fackliga organisationernas roll som företrädare för lönlagarinlressel.

Mot bakgrund av dessa krav avvisas företagsanknutna system både med och utan individuella andelar. I rapporten diskuteras också kollektiva (här använd i betydelsen övergripande) fonder och redovisas skäl för och emot individuella andelar. Något ställningstagande görs inte. Fonderna sägs kunna finansieras genom vinstbaserade eller lönesummebaserade avgifter. Vinstdelning anses vara att föredra med hänsyn till förmögenhetsfördel-

Prop. 1983/84:50 40

ningen och det outnyttjade löneökningsutrymmet, lönesummebaserade avgifter med hänsyn lill kapitalbildningen. Rapporten tänker sig "ett någorlunda decentraliserat syslem med ganska många fonder", som inte är alltför nära knutna lill de fackliga organisationerna.

Kongressen godkände rapporten som underlag för det fortsalla utredningsarbetet om löntagarfonder inom TCO.

Hösten 1974 lillsaite Industriförbundet och SAF en arbetsgrupp med uppgift atl studera frågor som rörde vinst- och kapiialdelning i näringslivet. Gruppen avlämnade våren 1976 en rapport med titeln "Företagsvinster. Kapitalförsörjning. Löntagarfonder" (den Waldenslrömska rapporten).

Waldenströmska rapporten har inle officiellt behandlats av Industriförbundet eller SAF. Vid SAF-kongressen hösten 1977 hänvisade emellertid SAF: s verkställande direktör Curl-Sleffan Giesecke lill Waldenström-rapporten i sill inledningsanförande och kongressen antog ell uttalande som i mycket ansluter sig lill den Waldenslrömska rapporten. Uttalandet fastslog bl. a. följande principer för åtgärder som ska göra löntagarna delaktiga i förelagsägandet.

1. De skall öka tillgången på riskvilligt kapital lill näringslivet.

2. De skall befrämja ett decentraliserat enskilt ägande och lönlagarnas personliga förmögenhetsbildning.

3. De skall bidra lill all utveckla en effektivt fungerande marknad för riskvilligt kapital.

4. De bör kunna tillämpas över stora sektorer av näringslivet och arbetsmarknaden.

5. De bör underiättas genom ramlagstiftning, som lämnar beiydande valfrihet åt arbetsmarknadsorganisationer, företag och enskilda anställda.

Det centrala inslaget i den Waldenslrömska rapporten är spridandel av aktieägandel. Inrältandet av fonder eller andra typer av finansieringsinstitut är i della sammanhang främst en praktisk fråga med syfle dels att administrera sparandel och aktieplaceringarna, dels atl möjliggöra ett reellt ägarinflylande.

Utvecklingen efter år 1976

Löntagarfondsfrågan kom efter år 1976 alltmer alt präglas av den svaga industriella utvecklingen och del allt mer försämrade sparandet i vårt land. Nellosparandel har därefter fallit ytteriigare, vilkel innebär atl vi dragit pä oss etl slorl bytesbalansunderskoll gentemot omvärlden. Del vikliga slabiliseringspoliliska målet all trygga sparande och kapitalbildning har därför sedan millen av 1970-talet varit etl framlrädande inslag i diskussionen om löntagarfonder.

Inom TCO bedrevs ett intensivt utredningsarbete efler kongressen år 1976. Hösten 1977 publicerades studiehäftet Löntagarfonder ur TCO-per-spektiv och i februari 1978 debattskriften Löntagarfonder ur TCO-perspek-tiv. Dessa skrifter kan betraktas som underlag för den kongressrapport

Prop. 1983/84:50 41

som lades fram i augusti 1978 med titeln Lönlagarkapilal genom fonder -ett principförslag, som behandlades vid TCO-kongressen i juni 1979.

Rapporten ansluter sig lill de motiv, som framförs i 1976 års kongressrapport, men betonar ytterligare målet all irygga kapitalbildningen.

Efter della har TCO kommit atl inta en alltmer neutral inställning i löntagarfondsfrågan, delvis beroende pä alt de olika medlemsförbunden intagit skilda ståndpunkter. På TCO-kongressen år 1982 behandlades frågan och ånyo godtogs vissa principiella riktlinjer och principer, i huvudsak överensstämmande med fidigare kongressers beslut. Men slutsaisen blev ändock atl TCO skulle verka varken för eller emot införandet av lönlagar-fonder.

SACO/SR utarbetade inför sin kongress år 1979 en rapport med titeln "Löntagarfonder?". Rapporten anger atl del finns skäl all både stimulera det frivilliga individuella sparandel och skapa former för kollektivt sparande. För del kollekliva sparandel föresläs samhällsfonder, som finansieras genom en extra mervärdeskall eller löneavgift. Fonderna bör placera pengarna efter "marknadsmässiga bedömningar". Med utgångspunkt frän etl samhällsekonomiskt effektivitetsbegrepp bör en modifiering av ett företagsekonomiskt synsätt göras pä tvä punkter, risktagande och långsik-lighel. Fonderna bör vara fristående och av begränsad storlek. Minst tre fonder bör inrättas från början. Fondernas styrelser bör utses av regeringen och ha en stark minoriteisrepresentalion för lönlagarna. De bör inle delegera rösträtten i företagen till det lokala facket. Beiräffande individuell anknytning anses valet stå mellan individuella andelar eller ingen individuell anknytning alls. Valet beror bl. a. på i vilken utsträckning.staten stimulerar det individuella sparandet.

Rapporten behandlades vid SACO/SR: s kongress hösten 1979. Kongressen tog inte ställning till några principer för hur löntagarfonder borde utformas men godkände rapporten som underlag för organisationens forlsatla agerande i löntagarfondsfrågan.

Folkpartiet lade år 1978 fram en debatlpromemoria om löntagarfonder. Den behandlades vid folkpartiets landsmöte hösten 1978. I partistyrelsens yttrande över promemorian och etl anlal motioner om löntagarfonder fastslås vissa riktlinjer för etl liberalt fondsyslem.

1. Fonderna bör vara övergripande och inle företagsanknulna.

2. Fonderna bör finansieras främst genom lönebaserade eller mervärde-baserade avgifter för alt öka sparandel och kapitalbildningen.

3. En kompletterande övervinstdelning i de siörre företagen bör övervägas av fördelningspoliliska skäl. Betalningen bör inle ske genom tvångs-emitterade aktier.

4. Medlen bör samlas i etl anlal konkurrerande fonder på nationell nivå med olika sammansättning ("medborgarfonder").

5. Fonderna skall ha individuella andelar och eftersträva bästa möjliga långsikliga avkaslning på sina placeringar. De skall inte ha några särskilda näringspolitiska uppgifter.

Prop. 1983/84:50 42

Centerpartiet har inle utformat något program för löntagarfonder. I en partimolion till riksdagen (1978/79: 115) diskuteras lämpliga former för de anställda att bidra till det egna förelagets kapitalförsörjning. Det kan ske genom alt de anställda bildar ekonomiska föreningar. De anställda blir därigenom delägare i de företag där de arbetar. Denna form av löntagar-kooperalion finansieras genom löntagarnas sparande. Medlen spärras i minst fem år.

Moderata samlingspartiet har varil slarkt kritiskt mot tanken på löntagarfonder och har i stället förordat stimulanser av frivilligt sparande. En arbetsgrupp inom partiet framlade våren 1978 etl 10-punklsprogram för ökad kapitalbildning och ett spritt enskill ägande. Programmet betonar vikten av privat ägande, fri konkurrens och en social marknadsekonomi. Del kräver ökad lönsamhet i näringslivet och etl spritt ägande.

Under de första åren på 1980-talet kon folkpartiet och centerpartiet all inta en alltmer negativ inställning lill lönlagarfonder. I 1982 års valrörelse redovisade de ire borgerliga riksdagspartierna en gemensam och närmast kompromisslös negativ inställning till löntagartbnder.

Denna tilltagande polarisering i fondfrägan var också huvudorsaken lill all löntagarfondsutredningen avsluiade sitt arbele på våren 1981 utan alt ha kunnat fullgöra sill utredningsuppdrag. Utredningen lyckades aldrig ena sig om ett gemensamt principbetänkande. Det bör emellertid framhållas att det tiotal delbetänkanden som ulredningen överiämnal lill regeringen varil av stor betydelse för det fortsatta utredningsarbetet. Detsamma gäller en av utredningens sekretariat bearbetad version av det centrala sjätte kapitlet i fondutredningens aldrig fullbordade principbetänkande, "Principfrågor för fondmodeller". Denna version publicerades av utredningens sista ordförande, Berndt Öhman, under sommaren 1981.

Där redovisades bl.a. vilka finansiella krav som måste uppfyllas för alt få lill stånd en utveckling mot samhällsekonomisk balans i Sverige. Det framgick därvid att om man på en och samma gäng skulle återställa näringslivets soliditet till nivån i början pä 1970-lalet och få till stånd den nödvändiga kapacitetsutbyggnaden enbart genom lillskoll av internt genererade vinstmedel skulle det krävas en real räntabilitet pä eget kapital på inle mindre än 12% per är. Det är emellertid, konstaterade man, förenat med problem all åstadkomma och varaktigt bibehålla en sådan hög lönsamhet:

Del är osannolikt alt en sådan förskjutning av fördelningen av produktionsresultatet skulle kunna komma till stånd och bli bestående någon längre tid. Den skulle också slå i strid med allmänt accepterade fördelningsmål. Erfarenheterna från mitten av 1970-talet visar också - här finns dock olika tolkningar inom kommittén - all en kraftig vinsluppgäng kan få etl genomslag i lönebildningen, vilkel verkar deslabiliserande pä den ekonomiska utvecklingen.

Prop. 1983/84:50 43

Utredningen studerade därför också möjligheten atl skapa de finansiella förulsällningarna för den nödvändiga kapacilelsutbyggnaden genom en kombination av internt genererade vinstmedel och nyemissioner. Dessa undersökningar visade, alt del vid en ökning av den reala räntabiliteten lill 5-6% - dvs. i stort sett en tredubbling i förhållande till 1970-lalel -föreligger ell mycket omfattande behov av nyemissioner; drygt 4 miljarder kr. per år under 1980-lalet. Det skall jämföras med att nyemissionerna under 1970-ialet sammanlagl uppgick lill ca 5 miljarder kr. (allt ullryckt i 1979 års priser). Del krävs således en avsevärt ökad tillgäng pä externt riskkapital. Och sekretariatet kommenterade:

Under de senaste årtiondena har en rad reformer genomförts i syfte att öka sparande och realkapitalbildning, bidra med riskkapital lill näringslivel saml bredda inflytandet i näringslivet. Dessa ålgärder har i större eller mindre utsträckning medverkat till all uppnå de för ulredningens uppdrag angivna målen. Det står emellertid, mot bakgrund av (970-ta)ets erfarenheter och med insikt om de svårigheter som präglar 1980-lalet, klart att nya medel krävs för alt få till stånd en fördelningspolitiskt acceptabel tillväxt-och slabiliseringspoliiik.

Diskussionen om behovel av ökal sparande och kapilalbildning avsatte också resultat i socialdemokraternas behandling av löntagarfondsfrågan . vid 1978 års kongress. Där antogs vissa mål och grundläggande principer, som överensstämde med dem som anlagils av LO-kongressen år 1976. Dock tillfogades ell nytt mål, nämligen atl löntagarfonderna skulle medverka lill all öka sparandel och kapitalbildningen.

Partikongressen förelades också ell förslag angående lönlagarfondernas konslruktion. Förslaget godtogs emellertid inte. I stället fick partistyrelsen i uppdrag att tillsammans med LO utreda löntagarfondsfrågan vidare och förelägga 1981 års partikongress ett nylt förslag. Eli sådant förslag lades fram i rapporten Arbelarrörelsen och lönlagarfonderna. 1 rapporten anges fem motiv för att införa etl fondsystem:

1, Lönlagarfonderna skall slödja den solidariska lönepolitiken och bidra
lill en rimlig lönekosinadsutveckling.

2, Fonderna skall bidra till en jämnare förmögenhetsfördelning,

3, Fonderna skall genom medägande stärka löniagarinflytandet,

4, Fonderna skall förbättra,kapitalbildningen,

5, Fonderna skall stärka ATP-systemet,

Det nytillkomna sistnämnda motivet angavs bero på alt pensionsfondernas avtagande betydelse för den totala kapitalmarknaden var en väsentlig förklaring till ekonomins sparandeproblem, och att AP-fonden under 1980-talet behöver ytteriigare tillskott av kollektivt sparande. Vidare ulgör pensionssystemet det ur administrativ synpunkt enklaste sätlel alt återföra den kapitalavkastning som uppkommer inom löniagarfondsyslemet lill lönlagarna. Rapportens slutsats var därför "att såväl ekonomiska, admini-

Prop. 1983/84:50 44

strativa och politiska skäl talar för att koppla ihop etl framlida löntagar-fondsyslem med del befintliga ATP-syslemel, Del är vår övertygelse att bägge systemen kommer alt tjäna på en sådan ihopkoppling".

Kongressen godkände rapporten ulan att fatta något bindande beslut angående den exakta utformningen av ell fondsystem. Del beslul som fattades av kongressen på grundval av rapporten framgår av ett särskilt uttalande om lönlagarfonderna, Utlalandel innehöll bl.a, följande:

Ett system för vinsldelning fillämpas i alla aktiebolag, som redovisar vinst över en viss nivå. En lönebaserad avgift las ut, varigenom lönlagarna avstår frän en del av det framlida löneutrymmet.

Det kapital som därmed skapas tillförs löntagarfonderna. Fondernas kapital satsas genom aktieköp i näringslivel för industrins utbyggnad och utveckling. Kapitalinsatserna skall ske i livskraftiga företag. Fondernas kapital måste således ge en normal avkastning.

Lönlagarfonderna ska ägas gemensamt. Fonderna ska ha en decentraliserad förvaltning och en bred demokratisk bas, som ger största möjliga spridning av inflytandet i del ekonomiska livet. En del av ägarinflylande! skall direkt utövas av de anställda i de företag där fondernas kapital arbetar.

Kongressen ger vidare partiledningen i nära samarbete med fackföreningsrörelsen ett beiydande handlingsutrymme, när del gäller den tekniska utformningen och lidsplanen för genomförandel av löntagarfonderna. Öppenhet måste visas i dessa frågor och hänsyn kunna tas lill andra uppfattningar.

Fondfrågan efter regeringsskiftet

Den socialdemokratiska regering som tillträdde hösten 1982 lade -vilket jag strax kommer all utveckla närmare - med kraft om den ekonomiska politiken i syfte atl öka konkurrenskraften i näringslivet och stärka investeringar, sysselsällning och produktion. Bl.a. genom den 16-procentiga devalveringens effekter stiger nu lönsamheten kraftigt inom industrin. Härigenom skärps än en gång det slabiliseringspolifiska problemet att förena stegrade vinster och ökad egenfinansiering av företagen med en lugn pris- och koslnadsulveckling. Regeringen har därför ägnal stor uppmärksamhet åt de frågor som utgjort utgångspunkten för hela den intensiva debatten om löntagarfonder. Strävan har varit atl finna en praktisk och fungerande lösning pä det stabiliseringspolitiska problemet, vilken pä en och samma gång uppfyller partikongressens beslul och kan få bredast möjliga politiska anslutning.

Den första uppgiften blev atl ulforma etl förslag lill en tillfällig vinsldelning avseende aktiebolagens vinster under år 1983. Denna är utformad som en 20-procentig skatt på utdelningarna.

Under vintern 1982/83 tillsatte regeringen två expertgrupper. Den ena, vinstdelningsgruppen, hade i uppgift alt utforma etl förslag lill permanent

Prop. 1983/84:50 45

vinstdelning. Gruppen lade fram sitt betänkande (Ds Fi 1983; 13) En modell för vinstdelning i början av maj 1983. Förslagel innebar i sina huvuddrag följande:

- Systemet omfattar aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstaller.

- Underiagel för vinstdelningen beräknas för varje förelag för sig och bestäms av taxeringsnämnden i samband med den ärliga inkomsttaxeringen.

- Vid beräkning av underlaget medges avdrag för årets inkomstskatt och för avsättning lill investeringsfond men inte för ökning av lagerreserv och liknande reserveringar.

- Vid beräkningen av underiagel las hänsyn till inflationen.

-Mindre vinster undantas genom etl fribelopp på antingen 500000 kr. eller 6% av lönesumman.

- Vinstdelningsskalten är 20% av underlaget.

- Vinstdelningsskalten är avdragsgill vid nästa års inkomsttaxering.

Den andra expertgruppen, placeringsutredningen, hade i uppdrag all utarbeta ett underiag för placeringspolilik för lönlagarfonderna. Belänkandel (SOU 1983:44) Kapilalplaceringar på akliemarknaden offentliggjordes i slutet av juni 1983. Ulredningen föreslär där all placeraren åläggs all uppfylla ett reall avkastningskrav pä tilldelade medel setl över en längre lid. För atl ge tyngd ål kravet skall dessutom placeraren varje år till sin uppdragsgivare belala in ell belopp, svarande mot 3% av de tilldelade medlen. Avkastningskravels konslruktion innebär alt placeraren bör fästa siörre vikl vid långsiklig uldelningslillväxi än kortsiktig värdeslegring.

I en inlerdeparlemenlal arbetsgrupp, fondgruppen, behandlades samtidigt vissa frågor angående löntagarfondernas organisation. Resultatet av della arbele redovisades också i slulel av juni 1983 i form av promemorian (Ds Fi 1983:20) Lönlagarfonder i ATP-syslemet. Huvuddragen i promemorian var följande:

- För alt ge goda planeringsförutsättningar bör en lagstiftning om löntagarfonder utformas sä all reformens utveckling kan överblickas för en rimligt läng period. Denna lidsperiod bör sträcka sig fram t.o.m. år 1990.

- Fem löntagarfonder inrättas under är 1984. Varje löntagarfond får karaktären av en självständig styrelse inom AP-fonden.

- Lönlagarfondernas styrelser tillsätts av regeringen. Av ledamöterna skall en majoritet företräda lönlagarintressen. Styrelsernas sammansäll-ning skall ålerspegla en regional förankring.

- Lönlagarfonderna skall vara av varandra oberoende, sinsemellan själv-siändiga och var och en ha egel kansli.

- Löntagarfondernas uppgift blir all förvalta pensionsmedel, i första hand genom placeringar på aktiemarknaden. Möjlighet skapas dock också för fonderna att tillskjuta riskkapital till ekonomiska föreningar.

Prop. 1983/84:50 46

- Placeringarna skall göras i svenska företag och ha det grundläggande syftet all förbättra riskkapilalförsörjningen lill gagn för svensk produktion och sysselsättning,

- De fem fonderna delar lika pä de medel som inflyter dels från vinstdelning, dels från en särskild del av ATP-avgifien, Ett övre tak för medelstilldelningen till varje fond är salt lill 400 milj. kr. för år 1984.

- Lönlagarfonderna skall varje år överföra avkaslning pä det förvaltade kapitalel lill de pensionsutbetalande AP-fondstyrelserna. Enligt placeringsutredningens belänkande skall denna avkastningsnivä motsvara 3% real förräntning.

- Det ankommer på varje enskild fond alt själv avgöra när och hur stor del av medelsramen som skall utnyttjas.

- Löntagarfonderna och fjärde fondstyrelsen får inte tillsammans inneha så stort ägarinflylande i etl förelag att del medför förelagaransvar. Del samlade röstetalet i AP-fonden får därför inle i något förelag uppgå lill 50% eller däröver.

- Om de lokala fackliga organisationerna i etl företag begär del, skall löntagarfonderna lill organisationerna överföra 50% av rösträtten för sina aktieinnehav i företagel.

- De tre pensionsutbelalande fondstyrelserna får i uppgift all ärligen göra en sammanslällning och utvärdering av lönlagarfondernas verksamhet.

Somjag tidigare har nämnt har de tre rapporterna remissbehandlats. Jag återkommer senare till hur remissbehandlingen utfallit och vilka förändringar i de olika förslagen som bör föranledas därav,

I enlighet med utfästelser av socialdemokratiska partiet i valrörelsen 1982 inbjöd regeringen sensommaren 1983 lill överläggningarom löntagarfonder och andra frågor som rörde näringslivets utveckling. Inbjudna var oppositionspartierna och näringslivs- ocn löntagarorganisalioner. Det huvudsakliga syftet var alt undersöka möjligheterna all nå breda lösningar i fondfrägan och andra frågor av betydelse för näringslivels och den svenska ekonomins utveckling.

Fem av de tjugoen inbjudna organisationerna avböjde alt della i överläggningarna. Eftersom dessa organisationer representerade industrin och handeln, innebar detta att en stor del av näringslivet ställde sig utanför. De tre borgerliga riksdagspartierna meddelade redan på förhand atl de inte var beredda all diskutera huvudämnet på överläggningarna. Dessa överiäggningar blev därför av begränsad betydelse för den fortsatta handläggningen av fondfrägan.

Härmed har jag redovisat fondfrågans utveckling och de ekonomiska problem, som slälll den på dagordningen. Jag övergår nu lill de allmänna överväganden, som enligl min mening bör ligga till grund för ett ställningstagande lill lönlagarfonder.

Prop. 1983/84:50 47

2.1.4 Allmänna överväganden

Regeringen har under del gångna året koncentrerat sitt arbele på atl bryta krisförloppet i den svenska ekonomin. En rad ekonomisk-politiska åtgärder har vidtagits. Dessa åtgärder har utformats i syfle all genom förstärkt sysselsättning och ökad produktion angripa ire grundläggande problem.

- Den samlade produktionen understiger den samlade förbrukningen. Della kommer till uttryck i underskollel i våra utrikes affärer. Den otillfredsställande produktionsutvecklingen under senare år förklarar i betydande ulsiräckning även underskottet i statsbudgeten.

- Investeringsverksamheten för att utveckla, producera och försälja varor och tjänster motsvarar inte vad som krävs för atl häva denna obalans.

- Den otillfredsställande produktionsutvecklingen under senare år har lett till ett lågt kapacilelsuinyltjande i näringslivel. Del föreligger ett samband mellan problemet med den svaga produktionen och problemen med de sviktande investeringarna. Sålunda torde en varaktig investerings-uppgång vara möjlig atl uppnå först sedan kapacileien bällre ulnyltjas i redan existerande produktionsanläggningar.

Dessa tre grundproblem hade förblivit olösta under en längre tid. Den allvarligaste konsekvensen härav är alt arbetslösheten ökat. Full sysselsättning är etl övergripande mäl för den ekonomiska politiken. Men arbele ål alla kan bli en realitet enbart om den grundläggande balansen i ekonomin återupprättas. Skall detta kunna ske utan all sysselsättningsläget dessförinnan ytteriigare förvärras måste de nuvarande obalanserna hävas genom ökad produktion.

Till problemet med ökad arbetslöshet skulle komma ytteriigare svårigheter om man nu underlät atl gripa sig an de grundläggande bristerna i den svenska ekonomin. Särskilt allvarliga skulle konsekvenserna bli inom de sociala trygghetssystemen. Dessa bärsju ytterst upp av vår produktion. Under senare tid har särskilt ATP-syslemel och dess direkta beroende av produktionens utveckling uppmärksammals.

Regeringen inledde det ekonomiska rekonstruktionsarbetet med en rad åtgärder under hösten 1982 i syfte atl höja kapacitetsulnylljandet i näringslivel. Genom devalveringen förbättrades förutsällningarna för avsältning av svenska varor och tjänsier såväl pä export som inom landet i konkurrens med utländska producenter. Vidare genomfördes ett omfattande investeringsprogram med tyngdpunkten i energiförsörjning, byggande och transportväsende, samtidigt som åtgärder sattes in mot arbetslösheten.

Samtidigt präglades det budgetarbete som utmynnade i regeringens budgetförslag av stor stramhet. Den snabba urholkningen av statsfinanserna har stoppats upp; budgelunderskoltet kommer under innevarande budgetär atl minska, för första gången sedan mitten av 1970-talet.

Sammantaget utgjorde dessa åtgärder under hösten och vintern 1982/83

Prop. 1983/84:50 48

det första steget i arbetet med atl rekonstruera den svenska ekonomin. Detta steg kännetecknades av att produktion, investering och sysselsällning priorilerades framför konsumtion. Allt delta skedde i del ullryckliga syftet alt höja kapacilelsulnyttjandei i ekonomin och därmed jämna vägen för en varaktig produktions- och investeringsökning.

Våra möjligheter atl uppnå detta mål är först och främst beroende av vår förmåga alt vidmakthålla de förbättrade förulsällningar för en industriell expansion som uppnåtts genom regeringens inledande åtgärder. Della avgörs i betydande utsträckning av den fortsatta kostnadsutvecklingen. Därför inriktas rekonstruktionsarbetets andra steg. vilket inleddes våren 1983, på atl bryta senare års snabba inflation. Så har regeringen antagit målet atl under loppet av år 1984 halvera inflationen. I detta syfte har också ett omfattande program för inflationsbekämpning presenterats, innehållande åtgärder för att hålla tillbaka kostnadsslegringarna. bryta inflationsförväntningarna och förhindra en inflationsdrivande utveckling av budgetunderskottet.

Med dessa båda steg jämnas vägen mot det primära målet för de ekonomisk-politiska ansträngningarna - en varaktig tillväxt av sysselsättning, produktion och export.

Förutom en tillfredsställande kostnads- och lönsamhetsutveckling måste ytterligare två förutsättningar vara uppfyllda om en sådan varaktig industriell tillväxt skall kunna säkerställas:

—Såväl de nödvändiga bördorna och uppoffringarna som de positiva resultaten av gjorda satsningar måste fördelas rättvist mellan olika medbor-gargrupper. Endast en rättvis fördelning kan skapa en anda av delaktighet och gemensamt ansvar, där hela folket får visa sitt engagemang i uppgiften alt stärka svenskt näringsliv.

—En varaktig industriell tillväxt förutsätter ett stabilt utbud av riskvilligt investeringskapital. Huvuddelen av kapitalet bör ha en långsiktig inriktning, ha ell nationellt ursprung samt riktas mot de produktiva och utvecklingsbara delarna av svenskt näringsliv.

Fördelningspolitiken och kapitalbildningen har alltså avgörande betydelse i arbetet med atl rekonstruera den svenska ekonomin. Det finns dock också ett starkt och delvis konflikifyllt inbördes beroende mellan dessa. En industriell tillväxt förutsätter en god lönsamhet. Regeringens insatser under hösten och vintern 1982/83 och en förhållandevis låg uppgång av lönekostnaderna har gjort atl denna nu är uppnådd. Men devalveringens negativa konsekvenser för reallönerna och den starkt positiva effekten på företagsvinsterna och aktiekurserna innebär påfrestningar på fördelningspolitiken. Snabba vinstökningar innebär inle bara fördelningsproblem mellan löntagare och kapitalägare ulan kan också lätt skapa inslabila förhållanden för lönebildningen och påfrestningar pä solidariteten mellan olika löntagargrupper. Sådana konflikter och inslabila förhållanden riskerar atl

Prop. 1983/84:50 49

undergräva de hittills uppnådda resultaten. Därför spelar ålgärder för all göra lönlagarna delaktiga i företagens vinster en viktig roll i regeringens strävanden all överbrygga motsättningarna och ge lönlagarna goda förulsällningar alt medverka till en återhållsam koslnadsulveckling.

I della sammanhang är det löntagarfondernas väsentligaste uppgift att medverka till atl skapa en fördelningspolitiskt acceptabel tillväxt- och slabiliseringspoliiik.

- Lönlagarfonderna kan medverka lill att minska de fördelningspoliliska motsättningarna och därmed ge löntagarnas organisationer bättre förutsättningar att medverka lill att bevara en hög lönsamhet i näringslivet.

- Fonderna kan, i första hand genom sin vinsldelning, bidra till atl bryta den onda cirkel som består i atl höga vinster alllid tenderar all följas av kraftig löneglidning vilket i sin tur leder till högre inflation och försämrad tillväxlkrafl.

- Fondernas inträde pä akliemarknaden kan motverka att en höjd efterfrågan pä riskkapital verkar uppressande på kapilalavkaslningskravel vilkel skulle hämma förelagens expansionsförmåga.

- Fonderna innebär all lönlagarna ges ell direkt ansvar för riskkapitalets användning och allokering samtidigt som de får del i framtida vinster och ett ökal inflytande i företagen. Detta bör kunna medverka till en utveckling som kan överbrygga vissa av de starka motsättningar som i dag finns mellan kapital och arbele.

Mol bakgrund av vad som här redovisats bör etl system med löntagarfonder införas. Flera remissinslanser har starkt ifrågasatt såväl lönlagarfondernas grundläggande mäl som deras förmåga lill all bidra till atl uppnå dessa mål. Som framgått av del anförda är del dock min beslämda mening all lönlagarfonderna är en nödvändig del av regeringens politik för all ålerföra Sveriges ekonomi till en balans som präglas av rättvisa och stabilitet. Jag anser atl fondsystemet i allt väsentligt bör byggas upp pä del säll som angells i de tre remissbehandlade delförslagen.

Etl skäl för alt knyta lönlagarfonderna till ATP-sysiemel är atl fonderna därigenom utnyttjar en befintlig organisation som är beprövad och väl etablerad. En sådan konstruktion innebär vidare atl fondsystemet får en nära anknytning till löntagarna och deras ekonomiska intressen samtidigt som systemet är neutralt i den meningen atl del inle gynnar vissa grupper av lönlagarc framför andra. Ett annal vikligl skäl är att del innebär en finansiell förstärkning av ATP-systemet genom all alla de medel som förvallas av löntagarfonderna i sin slutliga användning helt kommer att användas för pensionsutbelalningar. Del övervägande anlalel remissinstanser är också av uppfattningen att löntagarfondernas knytning lill ATP-syslemel ulgör en stabiliserande faktor,

Lönlagarfonderna bör finansieras av dels en vinsldelning, dels en särskild ATP-avgifi, Vinstdelningen bör få karaktären av en särskild vinst-

4 Riksdagen 1983/84. 1 .saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 50

skall. Den bör utformas så atl den bidrar lill en räiivisare fördelning av förmögenhelstillväxten och en ökad samhällsekonomisk stabilitet genom en dämpning av löneglidningen och avtalskraven. Dess utformning bör vidare vara sådan all den får en så begränsad effekt som möjligt pä förelagens kapitalkostnad. Inte minst av det senare skälet bör vinstdelningen utformas som en delning av vinst över en viss nivå - en övervinstdelning. Vinstdelningen bör vidare grundas på ell reall vinslbe-grepp.

Några remissinstanser har ifrågasatt del lämpliga i att vinstdelningsskalten skall betalas även av ekonomiska föreningar och sparbanker. Jag återkommer i del följande lill denna problematik (avsnitt 2.2.2),

Frän skattemyndigheternas sida har anförts atl den föreslagna vinstdelningen på etl olyckligt sätt komplicerar ett redan synnerligen invecklat skattesystem. Jag kan lill en del instämma i detta. En ny skall innebär oundvikligen ett merarbete för skalleadminisirationen och de skattskyldiga. Jag vill dock erinra om att vinstdelningsgruppen i valet mellan å ena sidan en enkel lösning och å andra sidan en materiellt riktigare men svårtillämpad lösning ofta prioriterat enkelheten. Min avsikt är också all under del närmaste året återkomma med förslag som leder lill förenklingar av företagsbeskattningen. En viktig fråga i det sammanhanget är laxeringen lill kommunal inkomslskall av juridiska personer. Min uppfattning är sammanfattningsvis alt de administrativa problemen inle kan anses uigöra ett hinder mot all införa löntagarfonder,

Lönlagarfondernas placeringskapaciiel bör avgöras främst mot bakgrund av näringslivets behov av externt riskvilligt kapital. Som framgår av del tidigare citerade kapitlet frän den statliga löntagarfondsulredningens arbele kan induslrins nyemissionsbehov komma alt uppgå till 3.5-4 miljarder kr. per år under 1980-talet. I dagens penningvärde svarar del mol ca 5 miljarder kr.

Under 1970-talet uppgick nyemissionerna till ca en halv miljard kr. per år. Utbudet av riskvilligt kapital måste alltså höjas kraftigt under innevarande decennium. Olika former av skattestimuleral sparande kan förväntas lämna ett väsentligl bidrag. Brutto har skatlefondsparandet tillfört aktiemarknaden ca 2 miljarder kr. under vari och ett av de senaste åren. Nettoeffekten blir dock avsevärt lägre dels beroende på atl denna typ av sparsystem medför ett visst bortfall av hushällens direklinvesteringar pä aktiemarknaden, dels beroende på atl tidigare års insättningar börjar betalas ut år 1985, Som en följd av den exceptionellt kraftiga kursuppgången på den svenska akliemarknaden har också kapital från andra håll strömmat lill marknaden under de senaste åren. Till stor utsträckning kommer det frän utländska kapilalplacerare och de svenska börsförelagen själva, vilka påtagligt ökat sitt ägande i varandra. Den senare företeelsen innebär inle något egentligt nytillskott av riskvilligt kapital och nivån på de utländska placeringarna måste förväntas sjunka i takt med alt kursutvecklingen stabiliseras.

Prop. 1983/84:50 51

Mot denna bakgrund synes del rimligt all lönlagarfondernas placerings-kapacitet blir av storleksordningen 2 miljarder kr. per är. Även med detta tillskoll blir del nödvändigt alt den svenska akliemarknaden också för andra kapitalplacerare framstår som mer attraktiv under resten av 1980-lalet än vad den gjorde under 1970-talel.

Enligl fondgruppens förslag måste AP-fondens samlade röstetal i ett börsnoterat företag understiga 50%. Åtskilliga remissinstanser har påpekat, atl del är svårt atl se hur denna regel skall tillämpas i praktiken om de olika fondstyrelserna skall vara självständiga och oberoende av varandra. Mol bakgrund av denna kritik anser jag all envar av lönlagarfondernas röstetal i etl visst börsnoterat förelag bör begränsas lill 8%. Jag återkommer i det följande med en närmare redogörelse i denna fråga (avsnitt 2.3.7).

När del gäller fondernas placeringspolilik vill jag också framhålla, all förvärven i första hand bör avse företag med produktionskaraklär. När det gäller de stora, börsnoterade företagen bör placeringarna huvudsakligen göras i form av aktieförvärv direki i dessa företag. Vad gäller kapiialenga-gemang i de mindre och medelstora företagen torde det däremot i många fall vara mest ändamålsenligt alt gå via investmeniförelag av typ tillväxtföretag, veniure-capitalföretag o.d. Enligt min mening kan fjärde fondstyrelsens placeringsprinciper i dessa avseenden Ijäna som vägledning.

Fonderna skall i sin kapitalförvaltning syfta lill god avkaslning. långsik-lighel och riskspridning. De bör åläggas elt kapilalavkaslningskrav som är rimligt avvägt både i förhållande till riskkapitalmarknadens funktionssäil och lill samhällsekonomiska överväganden. Elt treprocentigt reall avkastningskrav synes väl avvägt. Motsvarande avkastningskrav bör i fortsättningen också gälla för den fjärde AP-fondstyrelsens medelsförvaltning.

1 likhet med den ordning som gäller för ATP-systemet i övrigt bör löntagarfondernas styrelser ulses av regeringen. En majorilel av styrelsen bör ha sin huvudsakliga förankring på löntagarsidan genom engagemang i facklig organisation eller på annat säll.

I detta sammanhang vill jag också framhålla, atl jag tillstyrker fondgruppens förslag atl en del av den rösträtt som tillkommer lönlagartbndsiyrel-serna bör kunna överföras till de lokala fackliga organisationerna i berörda förelag. Delta är ägnal all stärka de anställdas inflytande och ytterligare decentralisera ägarinflytandet.

Mänga remissinslanser har instämt i del önskvärda i att lönlagarfondsre-formen ges en klar avgränsning i tiden och atl de regler som skall gälla besiäms sä att reformen kan överblickas för en rimligt läng period. Endast därigenom får näringsliv, löntagarorganisationer och allmänhet goda planeringsförutsättningar.

Mol denna bakgrund vill jag anföra följande. Förslaget om löntgarfonder bör sättas in i tvä sammanhang. Det ena är arbetet all föra Sverige ur den ekonomiska krisen - etl arbete som enligt min mening kommer att ta siörre delen av 1980-ialel i anspråk. För all fonderna skall kunna medverka

Prop. 1983/84:50 52

i delta arbete är det rimligt alt systemets regler och lolala omfallning läggs fast för resten av 1980-talet, Därmed ges samhälle och näringsliv även fullständigt kunskapsunderlag i delta avseende för sin planering.

Det andra sammanhanget är strävandena atl skapa mer av delaktighet och löntagarinflytande i det ekonomiska livet och atl motverka privat makt- och förmögenhelskonceniration, dvs, de mål som brukar sammanfattas i begreppet ekonomisk demokrati. Dessa mål kan inte uppnås genom en enda åtgärd. De kräver samverkande insalser och ålgärder inom en rad olika områden - beskattningen, sysselsättnings- och utbildningspolitiken, medbestämmandeavtal osv. Del är inte heller enbart fråga om samhällsåt-gärder. Delaktighet och medinflytande för alla grupper i näringslivet förutsätter i hög grad förändringar inne i förelagen och på de enskilda arbetsplatserna - förändringar som bara kan åstadkommas av anställda och arbetsgivare i samverkan.

Förslaget om löntagarfonder avser alt på en väsentlig punkt komplettera denna utveckling. Genom atl möjligheter öppnas för löntagarna all även bli delägare i företagen, kan de fä insyn i och inflylande över hur de finansielll strategiska besluten utformas av aktieägarna och hur företagens styrelser ulses. Samfidigt får de även delaktighet i ägaransvaret, framför allt ägarens roll som övervakare av atl företagens ekonomi är god och lönsamheten tillfredsställande.

Med hänsyn till all demokratiseringen av del ekonomiska livet sker pä olika vägar ter det sig rikligl all lönlagarnas inflytande via ägandet blir klart avgränsat. Del bör ta sig uttryck i alt löntagarnas ägarengagemenl i varje enskilt företag begränsas. Men det leder också till slulsalsen atl löntagarfondernas totala omfattning begränsas på det säll som föreslås av fondgruppen. Deras utbyggnad skall således vara avslutad i och med alt de år 1990 uppnått den avsedda volymen.

Fondgruppen föreslog vidare alt löntagarfondernas verksamhet åriigen bör utvärderas av det gemensamma kansliet för de tre pensionsutbetalande fondstyrelserna. Jag bedömer alt en utvärdering kan bli av stort värde för fondsystemet. Med hänsyn till de synpunkler som framkommit vid remissbehandlingen synes dock vissa förändringar motiverade. Jag ålerkommer senare till frågan om hur utvärderingen bör anordnas (avsnitt 2.3.8).

Slutligen vill jag här beröra tvä frågeställningar, som inte föranlett några konkreta förslag i delta sammanhang.

Det har i lönlagarfondsdebatten, bl.a. frän småföreiagshåll. hävdals att de mindre förelagen får vara med och finansiera fondsystemet - främst via den förhöjda ATP-avgiften - men all de inle får del av del riskkapital som fonderna placerar pä aktiemarknaden. I del sammanhanget måste framhållas att den förhöjda ATP-avgiften, genom avräkning i löneförhandlingarna, kommer att "bekostas" av löntagarna. Genom löntagarfondernas koppling lill ATP-syslemet tillgodogörs alla löntagare, inkl. de som är anställda i de mindre företagen, dessa medel. Vidare kommer det atl vara väl förenligt

Prop. 1983/84:50 53

med lönlagarfondernas uppgifter att inle bara använda sina medel för förvärv av aktier i börsnoterade förelag ulan också alt i olika former delta i atl förbättra riskkapitalförsörjningen för mindre och medelstora företag. Delta kan ske både genom direki engagemang i dessa förelag eller genom engagemang i s.k. tillväxtföretag, venture-capiial-föreiag eller andra typer av förelag med inriktning mot riskkapitalmarknaden för icke börsnoterade företag.

Trots delta anser jag, som i denna fråga samrått med chefen för induslri-departementel, att det finns skäl att överväga en ordning där en del av fondmedlen i särskilda former kan kanaliseras till småföreiagssektorn. Detta skulle kunna ske genom alt elt belopp i slorieksordningen 100 milj. kr. avsätts till en särskild fond knuten lill Investeringsbanken. Dessa medel kunde sedan i olika finansiella former tillföras småföreiagssektorn. Syftet skulle vara att dels stimulera tillkomsten av investmentbolag typ Tillväxiinvesl dels atl bidra med olika typer av mer riskvilliga län typ villkorslän, royaltylån etc. Om det senare skulle visa sig behövligt kunde den angivna medelsramen höjas i viss omfattning.

Något förslag framläggs inle i detta sammanhang men del finns anledning att återkomma lill denna fråga i sådan lid all förslag kan föreläggas riksdagen under våren 1984.

När del gäller det sätt, på vilkel ledamölerna i fondernas slyrelser skall utses, har jag i det föregående föreslagit att fondernas styrelse skall utses genom beslul av regeringen. Detta bör gälla l.v.

Mot bakgrund av de tankar som bär upp del förslag somjag nu presenterar finns del starka skäl atl utse ledamölerna i fondernas styrande organ genom direkta val. I så fall borde ell direklvalssyslem omfaiia även allmänna pensionsfondens nuvarande fyra styrelser. Anordnandet av sådana val inrymmer emellertid åtskilliga principiella frågor som måste belysas innan slutlig ställning kan tas. De vallekniska problem som kan vara förknippade med elt sådant syslem måste också prövas.

Jag anser att det bör uppdras ål en särskild utredning atl överväga den nu behandlade frågan. Denna utredning bör arbeta i nära samråd med riksskatleverket, som är central valmyndighet. Ulredningen bör få i uppdrag att överväga olika lösningar på frågan om fondens demokratiska förankring.

Jag kommer inom kort alt för regeringen anmäla frågan om direktiv lill en sådan ulredning. Jag vill emellertid redan nu förutskicka all ulredningen bör få i uppgift atl överväga direktval också till de nuvarande försla-Qärde fondstyrelserna.

2.1.5 Avslutning

Innan jag övergår lill en mer teknisk genomgång av de olika komponenterna i fondförslagel vill jag framhålla några synpunkter av övergripande art.

Prop. 1983/84:50 54

Debatten om lönlagarfonder har i slor ulsiräckning handlat om fondernas eventuella effekler pä den samhällsordning och del ekonomiska syslem vi i dag har. Framför allt har därvid under senare lid framförts uppfattningen alt löntagarfonder innebär atl marknadsekonomin skulle komma att successivt ersättas med en planekonomi. 1 förlängningen har t.o.m. utmålats farhågor för ell cenlralslyrt byråkraliserat samhälle som rent av skulle innebära risker för den politiska demokratin.

Som framgår av den tidigare och även av den följande redogörelsen för lönlagarfondsförslaget delar jag inle de nu återgivna synpunkterna.

En angreppslinje i debatten har varit all hävda att lönlagarfonderna skulle komma att utvecklas lill den hell dominerande ägargruppen i de svenska börsförelagen. Huvudargumentet härvidlag är alt en ägare eller en grupp av ägare kan i praktiken nä en hell dominerande ställning i ell förelag redan vid aktieinnehav som understiger 10- 15%, Denna argumentering finns företrädd i flera av remissvaren.

Som exempel pä denna typ av dominans har ofta nämnts Marcus Wal-lenbergs ställning i flera av de stora svenska industriföretagen där hans familjs ägarinflylande var relativt begränsat men hans dominerande ställning oomstridd. I detta sammanhang är dock att märka att Marcus Wallen-bergs position i dessa företag väsentligen grundade sig pä det breda och unikt stora förtroende som tillkom honom från andra ägare och ägargrupper. Han kunde alltså i normalfallet påräkna etl så slort slöd från andra ägare all han kunde vinna anslutning för sin uppfattning. 1 några uppmärksammade fall frän 1970-lalel visade det sig också att, när den breda uppslutningen frän andra ägare uteblev, hans renodlade ägarposition var otillräcklig för all pä egen hand dominera besluten.

Från de senaste tio åren har vi också en lång rad exempel på hur röstmässigt mycket starka ägare eller ägargrupper misslyckats med all uppnå den eftersträvade dominerande ställningen. I flertalet fall har det då handlat om röslinflylande i storleksordning 25% och däröver.

Lönlagarfonderna kommer när de nått sin maximala storlek all sammanlagt inneha 5-10% i de svenska börsnoterade företagen. Förvisso bör delta innebära en ägarposition som ger dem möjlighel alt uppfylla en väsentlig roll som delägare i många av de svenska produktionsföretagen. Det är också min överlygelse atl de pä sikt kommer alt vinna elt allmänt förtroende och all de på elt aktivt sätt kommer alt ta ansvar för, och medverka till atl utveckla del svenska näringslivel. De ska dock inle, och de instruktioner och den medelsram som de tilldelas omöjliggör, alt de ens kommer i närheten av all kunna dominera över alla övriga ägare. Därför mäsle löntagarfonderna la sitt ansvar och utöva sin ägarroll i samverkan med andra ägare och ägargrupper.

En annan angreppslinje har varit all utmåla löntagarfondsreformen som elt hoi mot marknadsekonomin.

Prop. 1983/84:50 55

I detta sammanhang vill jag först göra klart att jag anser all det allvarii-gasle hotet mol marknadsekonomin är del som finns inbyggt i marknadsekonomins eget sätt atl fungera, nämligen marknadskrafternas oförmåga alt la sociala och mänskliga hänsyn. Denna inneboende konflikt har inte minsl under 1970-talet kommit klart lill uttryck också i vårt samhälle.

Om enbart marknadskrafterna hade fått fälla utslagen under senare delen av 1970-talet skulle de ha raderat ut alla svenska storvarv, så gott som hela vår stålindustri och gruvnäring samt stora delar av massa- och pappersindustrin. Massarbetslöshet, sociala och regionalpolitiska katastrofer skulle ha blivit följden. I del lägel blev även de borgeriiga regeringarna, trots deras ofta uttalade förtröstan pä marknadssystemels ofelbarhet, tvungna alt gä in och omintetgöra marknadens brutala utslag. Förstatligande av företag och utbetalningar av flera tiotals miljarder kr. i förlusttäckningsbidrag var de instrument som i första hand användes. Detta utgjorde sä allvarliga ingrepp i marknadsekonomin att många av landels ledande ekonomiska bedömare började tala om atl politikerna höll på atl förstöra vårt ekonomiska system.

Detta exempel - och liknande från andra delar av Västeuropa - visar med all tydlighet atl hotel mol marknadssystemet inte kommer från de krafter som vill anpassa marknadsekonomin så atl den fungerar med större hänsyn till sociala och mänskliga värden. Tvärtom - etl aktivt och oförtrutet reformarbete för att mildra de negativa effekterna av och tygla de destruktiva inslagen i marknadsekonomin är en förutsättning för dess överlevnad. En ekonomi som är helt dominerad av otyglade marknadskrafter kommer i längden inle all överleva i ett samhälle med politisk demokrati.

Å andra sidan tycks det också uppenbart all en ekonomi som inte inbegriper de grundläggande marknadsekonomiska funktionerna även den är oförenlig med en politisk demokrati av vår typ, Inle minsl ulgör de östeuropeiska ekonomierna talande bevis för detta.

Det är i längden alltså nödvändigt, trots de inneboende konflikterna, att slå vakt om såväl elt målmedvetet hävdande av de mänskliga och sociala värdena som de grundläggande marknadsekonomiska funktionerna. Denna "samlevnad" var också en av de bärande tankarna bakom utvecklingen av den svenska biandekonomin under de årtionden dä socialdemokratin innehade det politiska huvudansvaret.

Enligl min mening är del i delta perspektiv som man bör bedöma frågan om lönlagarfonderna och marknadsekonomin.

I all den utsträckning som lönlagarfonderna kan medverka lill atl minska de fördelningspoliliska konflikterna kommer den också all stärka mark-nadssystemels ställning.

I all den utsträckning de kan motverka maktkoncentrationen och göra nya grupper delaktiga i de ekonomiska besluten blir effekten densamma.

I all den utsträckning de kan bredda förståelse för en sund och rationell

Prop. 1983/84:50 56

kapilalanvändning, öka utbudet och mångfalden på riskkapilalmarknaden saml motverka spekulation och stärka näringslivels inriktning mol produktion och sysselsättning kommer utvecklingen mol en till människornas krav anpassad marknadsekonomi alt förslärkas.

Men lönlagarfonderna förutsätter också ell marknadssyslem. Ulan en öppen och livaklig marknad för riskkapital skulle de inte kunna fungera. I en cenlralstyrd ekonomi eller i en ekonomi med extremt utvecklat korsvis ägande skulle löntagarfonderna inte ha någon plats eller fylla någon funktion.

Lönlagarfonder är etl säll atl bygga vidare pä välfärdssamhället i en svär tid, då nya fördelningspoliliska och slabiliseringspoliliska ansatser fordras för att möta problemen. Löntagarfonder är elt säll att stärka den grundläggande intressegemenskap som så länge funnits i vårt land när del gäller synen pä arbete, produktion och sparande. Därför är införandet av lönlagarfonder en reform i traditionell, socialdemokratisk och reformistisk anda.

2.2 Vinstdelningen

2.2.1 Inledning

Vinstdelningsgruppens förslag innebär i sina huvuddrag atl svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter — med vissa undantag -skall betala en vinstdelningsavgifl molsvarande 20% av den reala vinsten till den del denna översfiger en viss nivå.

Remissinstanserna har i allmänhet inle framfört några principiella invändningar mol den föreslagna utformningen av elt vinsidelningssystem. Däremot har kritik och synpunkter av huvudsakligen teknisk natur anförts på olika punkter.

Enligt min mening bör vinstdelningen i allt väsentligt utformas i enlighel med vinsldelningsgruppens förslag. Jag kommer dock all föreslå ell anlal justeringar, främst med hänsyn till vad som framförts under remissbehandlingen. Jag avser i det följande alt försl ta upp grunddragen i systemet och därefter behandla vissa särskilda frågor.

Redan inledningsvis vill jag ta upp en terminologisk fråga. Vinstdelningsgruppen har använt beteckningen vinstdelningsavgifl. Under remissbehandlingen har framförts alt vinstdelningsskalt är en rikligare benämning. Jag kan instämma i atl det statsrällsligt är fråga om en skatt. I och för sig förekommer det i viss utsträckning atl beteckningen avgift används om vad som rätteligen är en skatt. Jag anser emellertid att beteckningen skatt bör användas här. I fortsättningen kommer jag att genomgående använda uttrycket vinstdelningsskatt, således även när jag lalar om vinsldelningsgruppens förslag.

Prop. 1983/84:50 57

2.2.2 Grunddragen i vinstdelningen Berörda förelagsformer

Enligt vinsldelningsgruppens förslag omfattas svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter av vinsldelningssystemet. Undantagna är dock livförsäkringsbolag, allmännyttiga bostadsförelag, bostadsrättsföreningar och förelag som är befriade frän statlig inkomslskall.

Från remissinstanserna har önskemål framförts om såväl inskränkning som utvidgning av kretsen av berörda förelag. I det förra hänseendet har föreslagits atl kooperativa föreningar, sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag inle skall omfattas av vinstdelningen. I några remissyttranden har å andra sidan det berättigade i att undanta ideella föreningar, stiftelser, allmännyttiga bostadsförelag samt näringsliknande statlig och kommunal verksamhet ifrågasatts.

En given utgångspunkt är enligt min mening att aktiebolagen skall omfattas av vinsldelningssystemet och delta har inte heller ifrågasatts av remissinstanserna. Beiräffande undanlag för vissa speciella aktiebolag återkommer jag i det följande. Invändningar har i allmänhet inte heller riktats mot alt verksamhet som bedrivs av enskild person i direktägd form eller genom handelsbolag eller av familjestiftelse lämnas utanför vinstdelningen. Anledningen till atl sä sker är atl verksamheten redan enligt nuvarande regler träffas av progressiv beskattning.

När det sedan gäller atl bedöma övriga förelagsformer finns del olika aspekter atl beakta. Bland dessa är konkurrensneutralitet, möjligheten alt ta emot koncernbidrag från förelag som omfattas av vinstdelningen och möjligheten alt använda sig av investeringsfondssystemet. Avsikten är alt koncernbidragen och investeringsfonderna skall kunna användas för resul-tatuljämning mellan koncernförelag och olika beskattningsår.

Från alla dessa utgångspunkter är det uppenbart atl de ekonomiska föreningarna bör omfattas av vinstdelningen. Av hänsyn till konkurrensneutraliteten bör även sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsbolag omfatlas. De senare kan f. n. inle använda investeringsfondssysiemet. En sådan möjlighet bör nu öppnas för dem. Motsvarande bör gälla aktiebolag och ekonomiska föreningar som innehar konventionellt taxerade fastigheter.

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende all anse som kooperativ om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika röstrält. De kooperativa föreningarna har inget vinstsyfte i traditionell mening. Det kan sålunda inle hävdas att överskottet i deras verksamhet förstärker den privata makt- och förmögenhetskoncentralionen. Med hänsyn lill detta kan del i och för sig sättas i fråga om inte kooperativa föreningar borde undantas från vinstdelningen. Mot elt undanlag av detta slag lalar dock vad jag nyss anfört om konkurrensneutralitet, koncernbidrag och investe-

Prop. 1983/84:50 58

ringsfondssyslemet. Det finns också anledning att betona all en kooperativ förening kan minska underiagel för vinstdelning genom atl - i form av återbäring eller efteriikvider - dela ut sitt överskoll lill medlemmarna. Föreningen har nämligen full avdragsrätl för s.k. kooperativ utdelning. Statsrådet R. Carisson kommer senare denna dag all föreslå regeringen alt lagrådels yttrande inhämtas över ett förslag om kooperationens kapitalförsörjning. Enligt detta förslag skall en kooperativ förening fä avdrag även för utdelning på inbetalda insatser. Till skillnad mot vad som gäller i fråga om aktiebolag bör dessa uldelningsavdrag inte återföras vid vinstdelningen Gfr avsnitt 4.1).

Vid bedömningen av om kooperativa föreningar skall omfatlas av vinstdelningen bör vidare beaktas all såväl AP-fondens Qärde fondstyrelse som löntagarfondernas slyrelser kommer att ges möjlighet alt placera vinsldel-ningsmedel i kooperativa förelag (avsnitt 2.3.7). Det kan mot den bakgrunden inte anses orimligt atl de - åtminstone formellt - får bidra lill systemets finansiering. Tillräckliga skäl att undanta de kooperativa förelagen föreligger därför enligl min uppfattning inte.

Vid remissbehandlingen har anförts att investmeniförelag och andra förvaltningsförelag, dvs. förelag som uteslutande eller sä gott som uteslutande förvallar värdepapper e.d., intar en särställning vid bedömningen av kretsen av skattesubjekt. Förvaltningsföretagen kan nämligen varken lämna eller ta emot koncernbidrag och inte heller utnyttja investeringsfonds-systemet. Eftersom de inte själva bedriver någon egentlig näringsverksam-hel skulle det mol den angivna bakgrunden kunna hävdas alt de inle borde ingå i vinsldelningssystemet. En sådan lösning skulle dock vara förenad med väsentliga problem, eftersom karaktären av förvaltningsförelag inle nödvändigtvis är varaklig. Vidare förekommer värdepappersförvaltning även hos bolag som är rörelsedrivande, vilket skulle kunna medföra ojämnheter i beskaltningen. Förvaltningsföretagen bör därför ingå i systemet. Jag vill dock påpeka alt detta i många fall kommer all sakna praktisk betydelse eftersom vinstdelningens konslruktion medför att de normalt inte kommer att påföras någon skatt.

Ideella föreningar och stiftelser bedriver i vissa fall näringsverksamhet. De skiljer sig emellertid i åtskilliga hänseenden från de tidigare behandlade associationsformerna. Många av dem är i större eller mindre omfallning befriade från inkomstskatt. Deras verksamhet är inle inriktad på all främja enskildas ekonomiska intressen. I siällel skall resulialel av verksamheten användas för ett i stadgarna angivet - ofta allmännyttigt - ändamål. Mol bl.a. denna bakgrund finns det inle skäl all la med ideella föreningar och stiftelser i vinstdelningen. Verksamhet som bedrivs av stal och kommun direki bör av liknande skäl lämnas utanför vinstdelningen. Däremot saknas del anledning alt undanta aktiebolag endasl av den anledningen all aktierna ägs av staten eller av en kommun.

Vinsldelningsgruppen har föreslagit att livförsäkringsanstalter och all-

Prop. 1983/84:50 59

männyltiga bostadsföretag, liksom bostadsrättsföreningar o.d., inle skall omfattas av vinstdelningen. Gruppen motiverar detta med de speciella skalleregler som gäller för dessa förelag. Jag delar gruppens uppfallning på denna punkt. Vad särskilt gäller bostadsföretagen får undantagandel från vinsldelningsskali vägas in vid bostadspolitiska bedömningar. Även vissa andra juridiska personer bör enligt min mening lämnas utanför vinstdelningen, nämligen häradsallmänningar och andra juridiska personer som förvallar samfälligheter samt sådana bolag som är befriade från all annan inkomstskatt än kommunal inkomstskatt på faslighetsinkomster. Till sistnämnda kategori förelag hör Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst.

Principerna för vinstberäkningen

Vinsldelningsgruppens förslag innebär all vinstdelningen grundas på företagets reala vinst. Denna beräknas med utgångspunkt i företagets statligt beskattningsbara inkomst genom att denna justeras i två hänseenden.

Försl omvandlas den beskattningsbara inkomsten till elt mer verkligt nominellt resultat. Detta sker genom alt avdrag för påförd kommunalskatt, förlustavdrag och s.k. stimulansavdrag återförs. Vidare återförs avsältning fill lagerreserv o.d. (vilkel blir en minuspost om reserven har minskat). Slutligen dras årets inkomslskall av.

Det nominella resultatet omvandlas sedan till ell reall resultat. Ett avdrag för årets inflation görs pä ingående lager, maskiner och andra invenlarier, monetära lillgångar (kassa, banktillgodohavanden, fordringar), årets nominella vinst och nyemitterat kapital. Vidare får avdrag göras för extra inflationsavskrivning på byggnader och markanläggningar. Elt tillägg görs för årets inflation pä ingående skulder (inkl. investeringsfond).

Flerlalel remissinstanser som yttrat sig i frågan anser atl del i och för sig är en fördel atl elt realt vinstbegrepp kommer lill användning. Från åtskilliga håll understryks dock de praktiska problemen. Det anförs också alt inflationsredovisning är en omdiskuterad fråga i många länder, atl någon enighet om metoderna inte uppnåtts och all den föreslagna metoden inte anknyter lill någon av dem som används. Den föreslagna metoden för inflationsjustering av fordringar och skulder anses emellertid i och för sig bällre än den som realbeskaltningsutredningen föreslog. Enligt realbe-skatlningsutredningens förslag skall en räntebetalning delas upp i en infla-lionskompensalionsdel och en realräntedel, varav endasl den senare påverkar beskattningsunderiaget. Förslaget innebär att fordringar ulan ränta eller med ränla understigande inflationstakten inte påverkar beskattningsunderiaget.

För egen del vill jag anföra följande.

Med hänsyn till vinstdelningens inriktning pä vinster över en viss nivå är del givetvis angelägel att använda elt vinstmått som så långt del är möjligt speglar del faktiska ekonomiska resultatet av företagels verksamhet.

Prop. 1983/84:50 60

Detta innebär till en början all sådana avdrag som i slimulanssyfte medges vid sidan av egentliga kostnadsavdrag inle bör få minska beskattningsunderlaget. Sådana avdrag är t.ex. investeringsavdrag och avdrag för utdelning på aktier. Inte heller bör skatteunderlaget få påverkas av resul-taireglerande ålgärder såsom lagernedskrivning. Eftersom vinstdelningen endasl bör avse den del av vinsten som återstår efter bolagsskall bör däremot avdrag fä göras för den pä beskattningsåret belöpande inkomstskatten.

Den nominella inkomstbeskattningen innebär all i viss utsträckning sådana vinster som inte är verkliga utan enbart en följd av inflationen träffas av beskattning. Detta motverkas till en del av möjligheten atl bilda obeskattade reserver. Å andra sidan innebär de reala inslag som finns i realisafionsvinstbeskatlningen alt verkliga vinster på belånade fasligheter kan undgå beskattning.

Enligt min mening bör ett realt vinstbegrepp ligga till grund för vinstdelningen. Vid den närmare utformningen måste här som i andra sammanhang en avvägning ske mellan principiella och praktiska överväganden.

Denna problematik illustreras redan av elt grundläggande spörsmål om tekniken. En principiellt riktig och lättbegriplig metod är nämligen att utgå från det egna kapitalel i företaget (sedan hänsyn har tagits till utdelningar och tillskott). I den män vinsten är större än vad som krävs för atl bibehålla del egna kapitalets reala värde föreligger en real vinst.

I praktiken möter emellertid en sådan beräkning åtskilliga problem. Som vinstdelningsgruppen framhållit bör en sådan jämförelse baseras på in- och utgående balansräkningar i vilka alla tillgångar och förpliktelser har tagits upp till sill marknadsvärde på balansdagen, omräknat till samma penningvärde. Att upprätta sådana balansräkningar är emellertid förenat med stora praktiska och principiella problem. De beräknade reala värdena kan inle användas i förelagels årsbokslut, eftersom lillgångar normalt inte får tas upp till högre belopp än anskaffningsvärdet. All grunda beräkningen på en real balansräkning av delta slag innebär vidare alt man inte gör någon skillnad mellan realiserad och orealiserad värdestegring, något som strider mol vedertagna beskattningsprinciper.

Del är därför - som såväl vinstdelningsgruppen som realbeskaltningsutredningen funnit - nödvändigt att utgå från det nominella resultatel och därefter göra de justeringar som föranleds av ändringar i penningvärdet.

När det gäller byggnader, invenlarier och lager överensstämmer i allt väsentligl realbeskaltningsutredningens och vinstdelningsgruppens meloder för inflalionsjuslering.

I den nominella inkomstbeskattningen dras utgifter för anskaffande av byggnader av genom värdeminskningsavdrag, vilka sammantagna motsvarar anskaffnings värdel fördelal på byggnadens beräknade livslängd. Vid en livslängd på tjugo år medges alltså avdrag som om 5% av byggnaden "förbrukades" varje är. I ett reall system bör i stället varje års resultat

Prop. 1983/84:50 61

belastas med ett belopp som motsvarar vad det skulle kosta all återställa den "förbrukade" delen. Värdeminskningsavdragen bör alltså beräknas på återanskaffningsvärdet. Vid en justering av det nominella resultatet innebär detta att ett extra värdeminskningsavdrag (inflationsavdrag) medges med skillnaden mellan etl reall och etl nominellt beräknat värdeminskningsavdrag. Återanskaffningsvärdet bör enligl min mening antas motsvara anskaffningsvärdet uppräknat efler förändringarna i det allmänna prisläget.

Motsvarande bör i princip gälla för maskiner och andra inventarier. Här tillämpas emellertid vid inkomstbeskattningen etl annal syslem för värdeminskningsavdrag. Detta innebär att avskrivning sker kollektivt för samtliga invenlarier. Vidare sker avskrivning i betydligt snabbare takt än för byggnader. Delta innebär all den för byggnader föreslagna metoden inle är lämplig. I siällel bör del exlra värdeminskningsavdragel beräknas på del skatlemässiga restvärdet på inventarierna (den oavskrivna delen) vid årets ingång och del senasle årets inflation. Jämfört med den för byggnader föreslagna metoden innebär det en viss tidigareläggning av inflalionsavdraget.

Om ell lager som har inköpls vid en viss tidpunkt ökar i värde i takt med inflationen, uppkommer vid en försäljning en nominell vinst. Någon real vinst har emellertid inte uppkommit. Som vinsldelningsgruppen funnit krävs därför en inflationsjustering genom ett avdrag beräknat pä lagrets värde och förändringen i penningvärdet.

När del gäller behandlingen av fordringar (inkl. kassa, bankmedel m.m.) och skulder föreligger en beiydande skillnad mellan realbeskaltningsutredningens och vinstdelningsgruppens förslag.

Realbeskaltningsutredningens förslag innebär - som tidigare nämnts -att räntor delas upp i en inflalionskompensation och en realränta. Endast den senare är avdragsgill/skallepliklig. Dock föreslås inle någon beskattning hos utgivaren resp. avdragsrätl hos mollagaren vid negativ realränta (vid fordringar ulan ränla eller med ränta understigande inflationen). Ulredningen motiverar detta med atl en beskattning av negativa realräntor — vilken frän teoretisk synpunkt är riktig - skulle välla alltför stora problem vid exempelvis ränlelösa län inom hushållssektorn.

Vinsldelningsgruppens förslag innebär alt man beräknar ett inflationsavdrag pä fordringar och etl inflationslillägg på skulderna. Så länge positiv realränta utgår kan della sägas bara vara en annan teknik alt återlägga den icke avdragsgilla/ej skattepliktiga infialionskompensationsdelen i den nominella räntan. Man uppnår emellertid en konsekvent behandling också av ränlelösa eller lågförräntade fordringar/skulder.

Vid remissbehandlingen har från åtskilliga håll kritik riktats mot realbeskaltningsutredningens förslag i detta hänseende. Bl.a. har man pekat pä att uppdelningen i inflalionskompensation och realränta är administrativt besvärlig och alt det bristande hänsynstagandet till negativa realräntor kan

Prop. 1983/84:50 62

ge utrymme för manipulationer, exempelvis genom atl monelära tillgångar placeras i lager över bokslutstillfällena.

Enligt min mening är den metod som vinsldelningsgruppen anvisal överlägsen realbeskaltningsutredningens modell. Etl avdrag bör alltså beräknas på grundval av fordringarna vid årets början och inflationen under det senaste året saml elt tillägg pä grundval av skulderna och inflationen. Som vinstdelningsgruppen föreslagit bör nominell vinst för året räknas som en fordran, liksom nyemitterat kapital, medan däremot utskiftat kapital behandlas som en skuld. Detta förslag är främst avsetl alt gagna expanderande förelag.

Under remissbehandlingen har uttalats alt inflationstillägget för skulder innebär en beskallning av icke realiserade vinster. Resonemanget synes vara baseral på uppfattningen all inflationslillägget på en skuld inle motsvaras av någon "verklig" intäkt. Låntagaren skulle därför kunna bli tvungen all låna pengar för all belala sin skatt.

För egen del vill jag först konstatera atl det nu återgivna resonemanget saknar fog såvitt gäller skulder med ränta överstigande inflationstakten, I dessa fall är det bara fråga om alt korrigera del redan medgivna ränteavdraget lill etl realt avdrag. Enligt min mening är emellertid resonemanget inte heller hållbart i fråga om ränlelösa län eller lån med låg ränla. Den verkliga innebörden av elt räntelösl lån i inflalionslider är att låntagaren får en del av sin skuld efterskänkt. Jag kan inte finna annat än atl denna skuldminskning ulgör en realiserad inkomst för låntagaren.

Av vad jag nu anfört följer att inflationslillägget pä skulder inte skall sammanblandas med beskattning av värdestegringsvinster. En sådan beskattning kan, om den riktar sig mol egendom som fortfarande är i den skatlskyldiges ägo, otvivelaktigt komma i strid med realisalionskrileriet. I underiagel för vinstdelningen finns dock inte några orealiserade värdesteg-ringsvinsier.

Med hänsyn lill de begränsningar som föreligger i den nominella beskattningen vid avyttring av fast egendom och aktier samt till att utdelning på aklier i viss omfattning är skattefri bör någon infiationskorrigering inte ske på grundval av mark och aklier som inle ulgör lagertillgångar.

Fribelopp — skattesats — avdragsrätl

Som nyss nämnts lar vinsldelningen sikle pä vinsler över en viss "normalnivå", vilket innebär att den reala vinsten skall delas upp i en normalvinst och en övervinst. Vinsldelningsgruppen har som beteckning för norrnalvinslen använt termen fribelopp och föreslagit all underiagel för vinstdelningsskalten skall utgöras av den reala vinslen minskal med etl fribelopp, motsvarande 6% av förelagels lönesumma eller 500000 kr. Skallen föresläs uppgå lill 20% av underiagel och vara avdragsgill vid inkomstbeskattningen.

Flera remissinslanser har uttalat atl fribeloppet bör beräknas med ut-

Prop. 1983/84:50 63

gångspunkt i företagels egna kapital eller alt en sådan beräkning i vart fall bör få ske alternativt. Frän något håll har anförts att det lönebaserade fribeloppet synes väl högt. Beträffande skattesatsen har frän ett par håll anförts att den synes otillräcklig i vart fall om vinstdelningsskallen är avdragsgill, något som också ifrågasatts. Åtskilliga remissinstanser, som i och för sig anser sig kunna godta förslaget, påpekar att systemet bör bli föremål för utvärdering.

För egen del får jag anföra följande.

Som vinsldelningsgruppen och flera remissinslanser har uftalat kan det egna kapitalet sägas utgöra en naturiig utgångspunkt för att beräkna en normalvinst. Man stöter emellertid här på samma svårigheter som vid försök att beräkna det reala resultatet som den reala ökningen av det egna kapitalel. En sådan melod är inte genomförbar. Inte heller är det - som gruppen funnit - en användbar metod all grunda korrigeringarna på ell högre procenttal än den verkliga inflationen. Detta skulle nämligen i vissa fall kunna öka det reala resultatel i stället för all la undan en del därav.

I direktiven nämns som en tänkbar beräkningsgrund förädlingsvärdet i förelaget, dvs. löner, räntor och vinst. Atl faslslälla ränlenetiot ger upphov lill beiydande svårigheter. Till detta kommer atl den dominerande delen av förädlingsvärdet normalt består av löner. Som vinstdelningsgruppen funnit lalar därför övervägande skäl för att beräkna fribeloppel med utgångspunkt endasl i lönesumman. Den i och för sig tilltalande lösningen all knyta fribeloppel lill anlalel anslällda bör av praktiska skäl inle komma i fråga.

Den valda konstruktionen innebär en fördel för sysselsätlningsintensiva förelag medan andra drag i systemet - all avdrag för avsältningar lill investeringsfond inte återförs och alt inkomstbeskattningens generösa avskrivningsregler för inventarier godtas - gynnar expansiva förelag. Sädana förelag som inle tillhör någon av dessa kategorier kommer däremot alt belastas i högre grad.

Vinsldelningsgruppen har grundat sitt förslag till fribelopp - 6% av lönesumman - på all lönesumman och del egna kapilalet i industrisektorn uppgår till ungefär lika stora belopp och att de börsnoterade industriföretagens utdelningar ryms inom denna ram. Genom den reala beräkningen och fribeloppet blir således vinsldelning för ell genomsnitlsföretag aktuell försl sedan förelagels reala kapacitel bevarats och aktiemarknadens utdelningskrav har kunnat tillgodoses. Enligl min mening innebär detta en rimlig avvägning.

Av administrativa skäl är det påkallat atl vinsler under ell visst lak hell undanlas frän vinstdelningen genom ell fasl fribelopp. Jag kan ansluta mig lill det föreslagna beloppet 500000 kr.

Frågan om skaltesalsenoch avdragsrällen för vinstdelningsskalten mäsle enligl min mening ses i ell sammanhang. Jag finner vinstdelningsgruppens förslag väl avvägda.

Prop. 1983/84:50 64

Som vissa remissinslanser anfört är del naturiigt atl ett nytl syslem kan behöva bli föremål för en utvärdering och förnyad prövning efter någon lid, varvid de vunna erfarenhelerna kan föranleda jämkningar i reglerna.

2.2.3 Särskilda frågor Koncernfrågor m.m.

Vinstdelningsgruppen har föreslagit alt företag mellan vilka intressegemenskap råder skall tillgodoräknas högst etl fast fribelopp. Härmed avses moder- och dotterföretag eller förelag under i huvudsak gemensam ledning.

I flera remissyttranden har påpekats svårigheterna all avgöra när intressegemenskap föreligger. Vidare har önskemål framställts om siörre möjligheter till vinstutjämning inom koncerner än reglerna om koncernbidrag medger. Slutligen har framhållits atl särskilda komplikationer uppkommer när elt aktiebolag är delägare i ett handelsbolag.

Det är uppenbart alt del fasta fribeloppet om 500000 kr. - i avsaknad av någon form av koncernregel - skulle innebära alt del blev fördelaktigt atl dela upp verksamheten pä formellt fristående företag. En regel som tar sikte på företag som ingår i en grupp är därför nödvändig. Vinstdelningsgruppens förslag anknyter lill det inlressegemenskapsbegrepp som f. n. används vid bl. a. lagervärdering. Jag anser delta vara en lämplig lösning.

Inom inkomstskaltesystemet lilläls genom reglerna om koncernbidrag under vissa förulsällningar en uljämning av vinsterna inom koncernen. Dessa regler bör som vinsldelningsgruppen föreslagil fä verkan även inom vinstdelningssysiemet. Det skulle i vissa fall också kunna vara till fördel för företagen alt kunna lämna koncernbidrag i särskild ordning för vinsl-delningsskallens del. Båda de lösningar som är länkbara - atl göra en gemensam beräkning av skatteunderlaget och all tillåta särskilda koncernbidrag i vinsldelningssystemet - skulle emellertid medföra sädana administrativa komplikationer all de mäsle avvisas.

När det gäller handelsbolag bör som jag tidigare anfört handelsbolag med endasl enskilda personer som delägare lämnas utanför vinstdelningen. När det däremot gäller handelsbolag där någon av delägarna är elt aktiebolag eller annal företag som omfatlas av vinsldelningssystemet är della inte möjligt. Om l.ex. flera aktiebolag bildar etl handelsbolag för genomförandet av ell projekl, bör naturligtvis deras vinst pä denna verksamhet medräknas vid vinsldelningen.

Delägarskap i elt handelsbolag kan ha olika inriktning. 1 det nyss nämnda exemplet är det fråga om all bedriva den normala verksamheten i samarbete med etl eller flera andra förelag. I andra fall kan del närmast vara fråga om en kapitalplacering. Någon skarp gräns mellan de olika formerna torde inte kunna dras. En enhetlig behandling är därför nödvändig.

Prop. 1983/84:50 65

En handelsbolag ulgör en självständig juridisk person med egen inkomst och egna lillgångar och skulder. Handelsbolaget är emellertid inte något skallesubjekt utan dess verksamhet beskattas hos de olika delägarna på ungefär samma säll som om de själva hade bedrivil verksamheten i fråga. I den beskattningsbara inkomsten hos etl aktiebolag eller en ekonomisk förening ingår således eventuell inkomst som förelaget erhållit i egenskap av delägare i etl handelsbolag. Handelsbolagets inkomst kommer därigenom automatiskt atl ingå i underiagel för vinsldelningen. De ålerföringar som skall ske av vissa avdrag och reserveringar skall grundas även på förhållandena i handelsbolaget.

Som påpekats av några remissinstanser har vinstdelningsgruppen inte närmare diskuterat hur del lönebaserade fribeloppel och inflationskorrigeringarna skall beräknas för företag som är delägare i handelsbolag. Vad gäller fribeloppet bör enligl min mening en delägare få tillgodoräkna sig den del av handelsbolagets lönekostnader som belöper pä den egna andelen av handelsbolagets resultat. Ett aktiebolag som tar upp 25% av etl handelsbolags inkomst eller förlust i sin deklaration bör alltså - vid beräkning av det lönebaserade fribeloppel - fä inräkna 25% av handelsbolagels lönekostnader.

Den nu redovisade principen bör tillämpas även vid inflationskorrigeringen. Förelaget bör således få den på resultalandelen belöpande delen av elt inflationsavdrag baseral på handelsbolagets byggnader, inventarier och monetära tillgångar och etl inflationslillägg baseral på dess skulder.

Internationella frågor

Vinstdelningsgruppen har inle föreslagit några särskilda regler för förelag som bedriver verksamhet såväl i Sverige som ullandel eller koncerner som består av företag såväl i Sverige som i utlandet.

Vid remissbehandlingen har del framhållits all del i fråga om koncerner i praktiken finns myckel begränsade möjligheter all ingripa mol överförande av vinsler mellan Sverige och ullandel genom oriklig prissättning. Frågan om behandlingen av svenska förelag med verksamhet i utlandet har också tagils upp i något yttrande.

Verksamhet i flera länder kan ske i olika former. Ell svenskt aktiebolag kan driva verksamhet utomlands antingen direkt eller genom etl i del landet bildal dotterbolag. Vilket alternativ som väljs kan naturligtvis bero pä olika faktorer. Det kan dock vara naturligt att anla alt del vanligaste är alt verksamheten drivs direki av del svenska bolagel, dvs. i filialform, om del rör sig om ell lidsbegränsal engagemang l.ex. inom byggnads- eller anläggningsområdet. Motsvarande kan gälla när verksamheten är av ringa omfallning. Avser företaget atl anskaffa en fabriksanläggning inom tillverkningsindustrin eller bygga upp en permanent försäljningsorganisation torde detta oftare ske genom bildande av en särskild - i det landet hemmahörande - juridisk person (dotterföretag). 5 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 66

Mol denna bakgrund framstår den gränsdragning som vinsldelningsgruppens belänkande innebär, nämligen att vinstdelningen får omfatta svenska aktiebolag m.m. oavsett om de driver verksamhet i Sverige eller utomlands, som en rimlig avvägning. Omvänt gäller all verksamhel som utländska juridiska personer bedriver i Sverige omfattas av vinstdelningen endast om den bedrivs genom ell svenskl dotterföretag.

I inkomslskattelagstiftningen och dubbelbeskattningsavtalen finns regler som ger möjligheter lill ingripanden mot oriktig prissättning inom koncerner. Mol denna bakgrund kan jag inte dela den bedömning som vissa remissinstanser gör av riskerna för att skatteunderlaget skall nedbringas genom sådana ålgärder. Härtill kommer all skattebelastningen pä bolagsinkomster på många häll utomlands kommer atl vara väl så hög som i Sverige även efler införandel av vinstdelningsskatten.

Återstår så alt la ställning lill om den skatlemässiga behandlingen av inkomst från utlandet bör påverka underiagel för vinstdelningen. I vinstdelningsgruppens förslag är den slalligl beskattningsbara inkomsten även i dessa fall utgångspunkt för beräkningen av underiagel för vinsldelningen. Gruppen diskuterar inte närmare om underiagel bör justeras om förelagets inkomst 1. ex. beskattas också i utlandet.

Elt svenskt företag är enligt svenska interna skatteregler skattskyldigl för all inkomst oavsett om den intjänats i Sverige eller utomlands. Del förhållandet all utländsk inkomst, l.ex. vinst från entreprenad i ullandel eller räntor eller royaliy frän ullandel, beskattas även i ursprungslandet inverkar således i princip inte på den svenska laxeringen. Det är emellertid givet atl en generell internationell dubbelbeskatlning av della slag skulle försvåra handel och annat ekonomiskt samarbete mellan olika länder. Regelsystem har därför införts i syfle all undvika eller lindra dubbelbe-skatlningen. Tre huvudmetoder kommer därvid lill användning, nämligen credil of lax-metoden, exempt-meloden och omkoslnadsmetoden. För ell svenskt förelag innebär credil of lax-metoden atl den utländska skatt som belöper på den utländska inkomsten får räknas av mot företagels svenska inkomstskall. Vid tillämpning av exempt-meloden undanlas den utländska inkomsten från beskallning i Sverige, Är omkoslnadsmeloden tillämplig behandlas den utländska skallen som en driftkostnad vid inkomsttaxeringen i Sverige.

Ett svenskl förelag kan begära avräkning (credil) för utländsk skall med stöd av antingen regler i dubbelbeskattningsavtal eller interna svenska skalleregler. Skalteavräkningen påverkar inle laxeringen, utan företagel laxeras statligt och kommunalt för såväl svenska som utländska inkomster. Vid debiteringen avräknas dock eventuell utländsk skatt frän den statliga inkomstskatten och - om statsskatten är lägre än den utländska skatten - från den kommunala inkomstskatten.

Exempt-meloden förekommer i två varianter. Vid den ena ("ordinarie exempl") skall den i utlandet bedrivna verksamheten inte taxeras i Sveri-

Prop. 1983/84:50 67

ge. Förelaget måste därför i sin självdeklaration eliminera samtliga (i årsredovisningen medtagna) intäkter och kostnader som hänför sig till utlandsverksamheten. Den beskattningsbara inkomsten kommer därigenom atl spegla endasl den svenska verksamheten. Vid den andra varianten ("alternativ exempl") laxeras förelaget i Sverige även för den utomlands bedrivna verksamheten. Den på den sammanlagda inkomsten beräknade skallen sätts ned med den del därav som belöper på den utländska inkomsten.

Vid tillämpning av omkoslnadsmetoden taxeras den utländska inkomsten både i utlandet och Sverige. Vid taxeringen i Sverige är dock den utländska skatten avdragsgill. Avdraget eliminerar inte dubbelbeskattningen men innebär en viss lindring i denna.

Är credil of lax-metoden tillämplig kommer således förelagels till stailig inkomstskatt beskattningsbara inkomst att grundas på all inkomst som företagel haft oavsett om verksamheten bedrivits i Sverige eller i ullandel. Lindras dubbelbeskallning genom omkoslnadsmetoden ingår den utländska inkomsten efler skall i den beskattningsbara inkomsten. Skall "ordinarie exempl" tillämpas påverkar den utländska verksamheten över huvud laget inte laxeringen i Sverige. Vid "alternativ exempl" ingår den utländska inkomsten i den beskattningsbara inkomsten på samma sätt som vid credil of lax.

Av del anförda följer atl - såvida underiagel för vinsldelningen baseras på den beskattningsbara inkomsten - vinstdelningsskatten normall blir siörre om den internationella dubbelbeskattningen undviks genom credil of lax-metoden än om omkoslnadsmeloden eller - i synnerhet - den ordinarie exempt-meloden används. Enligt min mening kan det dock inte komma i fråga att justera företagets beskattningsbara inkomster i syfte att eliminera skillnader hos olika metoder för undvikande av dubbelbeskatlning. En sådan ordning skulle i alltför hög grad komplicera vinsldelningssystemet. Till delta kommer all den utländska inkomst, som kan bli föremål för dubbelbeskattning, normalt ulgör en myckel liten del av förelagets totala inkomst. Jag anser därför atl den beskattningsbara inkomsten skall utgöra utgångspunkt för vinsldelningen oavsett vilken melod för undvikande av dubbelbeskallning som tillämpats. Likaså bör inflationskorrigeringarna baseras på företagets samtliga tillgångar och skulder och hela årsvinst även om en viss del av dessa poster kan anses hänförlig lill verksamhel som förelaget bedriver utomlands.

Vinstdelningsskatlen bör i dubbelbeskattningssammanhang anses som en statlig inkomstskall. Fråga uppkommer om i vad mån vinstdelningsskatten skall få bli föremål för avräkning mol utländska skatter. Enligt min uppfattning bör sådan avräkning medges endast med slöd av dubbelbeskattningsavtal. De interna avräkningsreglerna bör liksom f.n. enbart ta sikle pä den "vanliga" slatsskallen och kommunalskatten. Nedsättning av vinstdelningsskatten lill följd av ell dubbelbeskattningsavtal som bygger

Prop. 1983/84:50 68

pä "alternativ exempl" bör likaledes tillåtas bara om vinstdelningsskallen omfattas av avtalet.

Beskattningsårets inkomstskatt

Underlaget för vinstdelningen skall minskas med den inkomslskall som belöper pä beskattningsåret. I normalfallet torde detta avdrag kunna beräknas utan större svårigheter. Problem kan dock uppkomma om företaget bedriver verksamhet på olika ställen i landet eller i ullandel. I sistnämnda fall måste, som påpekats i några remissyttranden, ställning tas lill i vad mån utländsk skatt skall beaktas vid beräkningen av skatteavdraget. En ytteriigare fråga som måste lösas i delta sammanhang är vilka regler som skall gälla om den av företaget deklarerade inkomsten ändras av taxeringsmyndigheterna.

Vad gäller företag med verksamhel på olika slällen inom Sverige kan till en början konstateras all den taxeringsnämnd som svarar för den statliga laxeringen i regel också taxerar förelaget kommunalt i samtliga kommuner i hemortslänel. Den statliga och kommunala inkomstskatt som följer av dessa taxeringar torde därför vara relativt enkel att fastställa. Större förelag bedriver emellertid ofta verksamhel i flera län. En riklig beräkning av kommunalskattens storiek måste dä grundas på den beskattningsbara inkomstens fördelning pä olika kommuner (och eventuellt församlingar) och den exakta kommunala skattesatsen (inkl. landstings- och församlingsskall) på varje ort. En sådan beräkning ger dock enligl min mening upphov lill ell merarbete som inle står i rimlig proportion till behovet av precision. Av praktiska skäl bör därför kommunalskaiteavdraget beräknas på grundval av en antagen kommunal skattesats av 30%. Ett företag vars beskattningsbara inkomst uppgår till I milj.kr. bör alltså - oavsett faktisk skattesats - vid beräkningen av underlaget för vinstdelningen få avdrag för kommunalskatt med 300000 kr.

Jag är medveten om atl mitt nu redovisade förslag kan lyckas otillbörligt gynna förelag med verksamhel i lågskattekommuner. Avdraget för kommunalskatt kan då överstiga den kommunalskall som företaget verkligen betalar. Med tanke bl. a. på att skattesatsen för vinslskallen endasl är 20% synes dock, som nyss antytts, denna effekt försumbar. Förslagel kan också ses som provisorium till dess frågan om den kommunala taxeringen av juridiska personer får sin definitiva lösning.

Det av vinstdelningsgruppen föreslagna avdraget för beskattningsårets inkomslskall avser endasl svensk inkomslskall. Denna begränsning skulle leda lill elt omoliveral lågi avdrag i de fall då förelagels svenska inkomstskatt nedsatts genom avräkning av utländsk skall. Den omsländighelen atl svensk inkomstskatt "bytts ut" mot utländsk skatt bör rimligen inte höja vinstdelningsunderlaget. Vid beräkningen av detta underlag bör man alltså även i avräkningsfallen utgå från att företaget har atl betala full statlig och kommunal inkomstskatt.

Prop. 1983/84:50 69

Regeringen aviserade i våras en sänkning av den statliga skattesatsen för bl.a. aktiebolag från nuvarande 40% lill 32%. Om detta förslag genomförs får samtliga företag som omfatlas av vinstdelningen 32% som skattesals vid den statliga laxeringen. Med hänsyn till delta och till vad jag nyss anfört om avdraget för kommunal inkomslskall kan avdraget för beskattningsårets inkomstskatt bestämmas till summan av 32% av företagets till slallig inkomstskatt beskattningsbara inkomst och 30% av förelagels lill kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomst (i en eller flera kommuner). Avdragsberäkningen påverkas inte av den faktiska kommunala skallesatsen eller av förekomsten av utländska skaller.

Det underiag för vinsldelning som företaget redovisar för taxeringsnämnden är självfallet baseral på bl.a. det skatteavdrag som följer av företagels deklarerade statligt och kommunalt beskattningsbara inkomster. Det är emellertid inte säkert alt inkomstskatledeklaralionen godtas. Varje avvikelse frän deklarationen kan i sin tur påverka såväl utgångspunkten för beräkning av vinsldelningsunderlaget (den statligt beskattningsbara inkomsten) som skatteavdraget. Anlag exempelvis atl laxerings-nämnden vägrar förelaget avdrag för viss representation. Ändringen medför en höjning av både den statliga och den kommunala laxeringen med 10000 kr. Höjningen ökar den statligt beskattningsbara inkomsten med lOOOO kr. samfidigt som skatteavdraget blir (62% av lOOOO =) 6200 kr. större. Underiagel för vinsldelningen skall därtor höjas med (10000 - 6200 = ) 3 800 kr. Vid fastställande av underiagel måste taxeringsnämnden således beakta samtliga under taxeringsperioden gjorda avvikelser på in-komslskallesidan.

Förelagels inkomsttaxering kan ändras även efter del att taxeringsnämnden avslutal sitt arbete. Även i sådana fall är del nödvändigt all besluta om konsekvensändringar för vinstdelningsskattens del. Ändringen bör komma lill slånd samtidigt som laxeringsändringen. För alt garantera della bör skatledomslolarna ges behörighet atl även ulan särskilt yrkande besluta om den ändring i vinsldelningsunderlaget som direkt föranleds av en höjning eller sänkning av förelagels inkomsttaxering.

Resultatutjämning mellan åren

Vinstdelningsgruppen har ansett alt investeringsfondssysiemet och möjligheten atl variera avskrivningarna på invenlarier bör utgöra det huvudsakliga ulrymmet för résullalutjämning i vinstdelningssyslemel.

I ålskilliga remissyttranden har anförts att de föreslagna möjlighelerna är. otillräckliga, särskilt för vissa typer av företag.

Som vinstdelningsgruppen funnit är det inte möjligt atl låta förlustavdragen vid inkomstbeskattningen få verkan även vid beräkning av underiagel för vinstdelningsskalt. Delta underlag grundas nämligen på företagels re-sullal även om della är negativt, Ell beaktande av år då underiagel under-sliger fribeloppet skulle därför förutsätta en särskild föriustutjämning inom

Prop. 1983/84:50 70

vinsldelningssystemet. En sådan ordning kan av administrativa skäl inte komma i fråga.

Inte heller de andra varianter som vinstdelningsgruppen pekat på, nämligen all införa någon form för förskjutning av en del av underlaget för skallen eller alt medge restitution av vinstdelningsskalt, erbjuder en framkomlig väg.

Reglerna för avskrivning av inventarier får allmänt sett sägas ge etl betydande utrymme för resultalreglering. Ännu siörre möjligheter i detta hänseende erbjuder investeringsfondssysiemet som tillåter avsättning med upp lill 50% av årsvinsten (före avsättningen och före skatt). Jag anser därför atl något system därutöver för résullalutjämning vid vinsldelningen inle är påkallat. Som vinstdelningsgruppen föreslagil bör emellertid möjlighet lill investeringsfondsavsällningar i sammanhanget öppnas för fasfig-hetsförelagen och ömsesidiga skadeförsäkringsbolag, vilka nu är uteslutna från fondsystemet. Med hänsyn till särskilda regler för inkomstbeskattningen som gäller för investmeniförelag och andra förvaltningsföretag bör emellertid systemet inte utvidgas till atl omfatta dessa förelagskategorier.

Administrativa frågor

Vinsldelningsgruppen har föreslagil atl underiagel för vinstdelningsskalten skall bestämmas av taxeringsnämnden och alt skallen skall uppbäras i samma ordning som inkomstskatten.

Remissinstanserna har inte haft några invändningar häremot men invänt all sanklionssystemel (skattetillägg och förseningsavgift) inte är avpassat för vinstdelningsskalten. I sammanhanget har också framhållits att den nya skallen komplicerar ell redan besvärligt skattesystem och innebär en administrativ belastning.

Enligt min mening är del från administrativa synpunkler en lämplig ordning alt förfarandet i fråga om vinstdelningsskatlen sä nära som möjligt anknyter lill inkomsttaxeringen. Det är givelvis oundvikligt all en ny skatt - oavsett hur den utformas - medför merarbete. Genom den nära anslutningen lill ett befintligt förfarande och genom att adminislraliva hänsyn har tagits vid utformningen av skatten sä långt delta har varil möjligt synes dock detta merarbete bli av rimlig omfattning.

Beträffande det skatteadministralivä sanklionssystemel kan jag hysa förståelse för remissinstansernas invändningar. Behovel av atl tillämpa reglerna om skattetillägg måste också bedömas som begränsat eftersom de belopp, som skall ligga till grund för vinstdelningen, väsentligen hämtas från uppgifter som lämnas redan för inkomstbeskattningen. Åtminstone inledningsvis anser jag därför atl reglerna om skattetillägg och förseningsavgift inle behöver göras tillämpliga på vinstdelningsskalten. Jag vill emellertid i sammanhanget påpeka all ell motsvarande undantag inte bör göras i fråga om mer kvalificerade former av oriktigt uppgiftslämnande. Skatte-brotlslagen (1971:69) bör därför göras tillämplig även på vinstdelningsskalten.

Prop. 1983/84:50 71

2.3 Organisationen

2.3.1 AP-fondens tillkomst och juridiska status

AP-fonden bildades i samband med att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering genomfördes är 1959. Bestämmelser om AP-fonden finns i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning (APR) och i 4 kap. 3§ lagen (1981:691) om socialavgifter. Enligt sistnämnda bestämmelse skall ATP-avgifterna föras lill AP-fonden, med vars lillgångar kostnaderna för ATP skall täckas.

Pensionssystemet har karaktären av. etl fördelningssystem, dvs. varje års utgifter för pensionerna skall i princip bestridas med årets avgiftsuttag. Enligl förarbetena (prop. 1958: 55 resp. 1959: 100) skall dock avgiftsuttagen vara sä avvägda alt de utöver finansieringen av de löpande pensionsulbe-lalningarna också kan leda till en betydande fonduppbyggnad. Syftel med fonden är dels atl klara tillfälliga påfrestningar i pensionssystemet, dels alt möjliggöra en ökad kapitalbildning i samhället.

Förvaltningen av fonden uppdrogs från början åt tre fondslyrelser benämnda första, andra och tredje fondstyrelserna. Efler riksdagsbeslut är 1973 inrättades, i samband med atl AP-fonden fick rätt atl placera medel i aklier, fjärde fondstyrelsen fr. o. m. år 1974.

Till sin rättsliga karaktär är AP-fonden en särskild institution vars organisation och verksamhet är exklusivt reglerad i APR. I konstitutionellt hänseende utgör AP-fondens lillgångar statliga medel som i lag avsalls lill särskild förvaltning (jfr 9 kap. 8 8 regeringsformen). Della sammanhänger med att ATP-avgifterna trots beteckningen avgifter får anses ha karaktär av skatt och att förvaltningen av medlen är offentligrällsligt reglerad. Fondens tillgångar får användas endast pä del sätt som föreskrivs i APR och de kan inle las i anspråk av staten för något annal ändamål än som anges där. Fonden företräds utåt av resp. fondstyrelse såvitt avser de medel som styrelsen förvaltar. Styrelserna kan i viss ordning delegera beslutanderätten till enskilda ledamöter eller hos styrelserna anslällda tjänstemän.

2.3.2 AP-fondens reglemente

I APR finns bestämmelser om AP-fondens förvaltning.

Fonden förvaltas av fyra styrelser. Första, andra och tredje fondstyrelserna har var och en nio och fjärde fondstyrelsen tolv ledamöter och lika många suppleanter. De förordnas av regeringen för en lid av tre är, delvis efter förslag av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. I reglementet finns för varje fondstyrelse angivet hur mänga ledamöter som skall föreslås av vardera sidan. Föreskrifter om vilka organisationer som har förslagsrätt ges i kungörelsen (1973:504) om förslag pä ledamöter i styrelserna för allmänna pensionfonden, m. m.

För första-tredje fondstyrelserna finns elt gemensamt kansli, som förestås av en för dessa styrelser gemensam verkställande direktör. Fjärde fondstyrelsen har ett eget kansli och egen verkställande direktör.

Prop. 1983/84:50 72

Riksförsäkringsverket (RFV) uppbär de avgifter som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen om socialavgifter skall betalas av arbetsgivare och försäkrade för atl bekosta ATP. Medlen överförs till AP-fonden enligt föreskrifterna i 2 8 APR.

Till första fondstyrelsens förvaltning förs lilläggspensionsavgifter som erläggs av arbetsgivare inom den offentliga sektorn samt av bolag och andra associationer i vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfäl-lighel har etl bestämmande inflylande.

Till andra fondstyrelsens förvaltning förs tilläggspensionsavgifter som erläggs av större förelag inom den enskilda sektorn.

Till tredje fondstyrelsens förvaltning överförs övriga lilläggspensionsavgifter.

För fjärde fondstyrelsens del finns inga regler om direki överföring av avgifterna. I stället gäller all fjärde fondstyrelsen får rekvirera medel hos RFV efter hand som behov uppstår. Det belopp som styrelsen får rekvirera har höjts efler hand och uppgår f.n. lill 1850 milj. kr. Totalt har fjärde fondstyrelsen rekvirerat ca 2840 milj. kr. omräknat i årets penningvärde (1983), dvs. i genomsnitt ca 320 milj. kr. per är.

De medel som fjärde fondstyrelsen rekvirerar belastar proportionellt första-tredje fondstyrelserna med ledning av behållningen enligl senaste balansräkning.

Till resp. fondslyrelses förvaltning förs också avkastningen på de förvaltade medlen. För fjärde fondstyrelsen gäller dock att 80% av avkastningen skall överföras lill de övriga fondstyrelsernas förvaltning och fördelas dem emellan efter samma grunder som gäller vid Qärde fondstyrelsens rekvisition av medel från RFV.

Pensionsutbetalningar och kostnader för RFV:s och försäkringskassornas administration av tilläggspensioneringen skall läckas av de tre första fondstyrelserna i proportion lill deras kapitalbehållning vid utgången av närmast föregående år.

1 11 § APR anges de allmänna krav som ställs pä fondstyrelsernas förvaltning av medel. Styrelserna skall, inom ramen för vad som är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken och med beakiande av kredilmarknadens funktionssätt, förvalta AP-fonden på elt sådant sätt atl den blir lill största möjliga gagn för ATP-försäkringen. Placeringen av fondmedel skall bl.a. tillgodose kraven på god avkaslning och tillfredsställande betalningsberedskap samt riskbegränsning.

Vid årsskiftet 1982/1983 förvallade första-tredje fondstyrelserna 195 miljarder kr. Kapitalförvaltningen avser dels obligationer (ca 75%). dels förlags- och reverslån (ca 20%), huvudsakligen till kommuner, landsting och ett antal s.k. mellanhandsinstitut. Härutöver refinansierar första-lredje fondstyrelserna de äterlån hos bankerna som en arbetsgivare kan beviljas på grund av inbetalningar av ATP-avgifter. Av del förvaltade kapitalel har 2/3 gäll lill staten, komrriunerna och bostadssektorn, 1/4 lill

Prop. 1983/84:50 73

det industriella näringslivet och återstoden till kraftverksbyggande och till lantbruk.

Fjärde fondstyrelsen får placera medel i aktier i svenska aktiebolag med undantag av banker och försäkringsbolag saml i konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utgivna av svenska aktiebolag med angivna undanlag.

Det samlade värdel av fjärde fondstyrelsens värdepapperstillgångar uppgick vid senasle årsskiftet lill 3654 milj. kr. (värderade lill aktuellt marknadsvärde). Därlill kan läggas nettovärdel av likvida lillgångar på drygt 200 milj. kr. Värdel på fondens aktieportfölj svarar i grova drag mot 2,5% av del samlade börsvärdel.

Regeringen förordnar för varje fondstyrelse fyra revisorer atl granska förvaltningen. Två av revisorerna ulses efter samråd med de organisationer som äger rätt all föreslå ledamöter i fondstyrelsen och en på förslag av bankinspektionen.

Sedan revisionsberättelsen avgivils skall fondstyrelsen överlämna denna tillsammans med förvaltningsberättelse, resultaträkning samt balansräkning till regeringen som har all avgöra frågan om fastställande av balansräkningen. Något förfarande där ansvarsfrihet för förvaltningen beviljas fondstyrelserna förekommer alltså inte.

2.3.3 Lönlagarfondslyrelser i ATP-systemet

Fondgruppens förslag innebär alt löntagarfonderna ingår i AP-fonden och ges formen av särskilda fondslyrelser.

Remissinstanserna har ganska genomgående slälll sig positiva till den valda konstruktionen. RFV uttrycker tveksamhet huruvida löntagarfondstyrelsernas förvallade medel verkligen skall ingå som fullvärdig del i AP-fondens förmögenhet.

För egen del vill jag anföra följande.

Etl av de grundläggande motiven bakom tillskapandet av lönlagarfonder är atl förslärka löniagarinflytandet i näringslivel genom medägande. En naturiig utgångspunkt vid valet av förvaltningssystem för fondmedlen är därför alt de organ som anförtros förvaltningen av medlen får en nära anknytning till lönlagarna. Systemet bör vara neutralt i den meningen aft del inte gynnar vissa grupper av löntagare framför andra: De nyä organen bör också på elt smidigt säll och ulan onödiga störningar kunna infogas bland andra kapilalförvaltande organ på marknaden.

Etl annal motiv för alt införa lönlagarfonder är alt dessa kan bidra lill en förstärkning av ATP-syslemel, som kommit all urholkas lill följd av utvecklingen på 1970-talel.

Mot denna bakgrund ter det sig naturiigt all i första hand söka utnyttja del system som redan finns för förvaltningen av avgifterna lill allmän tilläggspension, dvs. AP-fonden. En sådan lösning ger också möjlighet till en viss flexibilitet i aktieplaceringarnas volym. Medel som inle tas i an-

Prop. 1983/84:50 74

språk av löntagarfondslyrelserna kan nämligen förvaltas inom andra delar av ATP-syslemel. Därtill kommer att den tillfälliga vinslskallen enligl redan tidigare fattade beslut skall föras till AP-fonden.

Knyts lönlagarfonderna lill ATP-syslemet kan avkastningen på löniagar-fondskapitalel användas för framtida pensionsutbetalningar. Behovet av atl finansiera dessa genom alt yilerligare belasta företagens lönekostnader minskar därmed i motsvarande grad. Genom en sådan koppling till pen-sionsutbelalningarna anknyts löntagarfonderna till den enskilde löntagarens ekonomi.

Vid elt inlemmande av löntagarfonderna i ATP-systemet ges dessa en organisatorisk form som är väl beprövad. De kan vidare ges en självständig ställning samtidigt som de inordnas under statsmakternas lagstiftande myndighet. Goda skäl talar således för alt löntagarfonderna knyts lill AP-fonden och ges formen av särskilda fondstyrelser. Därmed kommer alla medel som flyter in till AP-fonden all i sin slutliga användning kunna nyttjas för pensionsutbelalningar. I ekonomiskt avseende innebär en sådan konslruktion en förstärkning av ATP-syslemel. De av lönlagarfondstyrelserna förvaltade medlen utgör en fullvärdig del av AP-fondens samlade förmögenhel. I första hand kommer detta till uttryck genom atl fonderings-behovet på första-tredje fondstyrelsernas område minskar i samma mån som fonderingen ökar pä löntagarfondstyrelsernas område.

2.3.4 Reformens låsning i tiden

Fondgruppens förslag innebär alt lönlagarfondslyrelsernas rätt all rekvirera medel för sin förvaltning låses till en period av sju år, dvs. fram t. o. m. år 1990.

Flertalet av de remissinstanser som har berört frågan har inga invändningar mol förslaget.

I likhet med vad som gäller för fiärde fondstyrelsen bör ett övre lak sältas för löntagarfondstyrelsernas årliga kapitalförsörjning. Frågan om hur lång den period under vilken fondstyrelserna skall tilldelas medel bör vara hänger naturligtvis intimt samman med hur slor den ärliga kapilallill-delningen blir. Denna fråga kommer alt behandlas närmare i nästa avsnitt.

Somjag pekat pä tidigare (avsnitt 2.1.4) bör - för atl ge goda planeringsförutsättningar för näringsliv, kapitalmarknad, lönlagarnas organisationer och allmänhet - lagstiftningen enligt min mening utformas så atl utvecklingen för löntagarfondstyrelserna någorlunda säkert kan överblickas för en längre period.

Mol bakgrund av reformens klara koppling - genom jönebildning och kapitalmarknad - lill de nuvarande strukturella problemen i svensk ekonomi bör perioden vara så pass lång atl den ger utrymme för en rekonstruktion och anpassning av vår ekonomi.

Den av fondgruppen föreslagna kapilalförsörjningsperioden får frän dessa synpunkler anses vara väl avvägd.

Prop. 1983/84:50 75

2.3.5 Kapitalförsörjning

Fondgruppens förslag innebär alt löntagarfondstyrelserna tillförs medel från två håll nämligen dels genom vinstdelning (inkl. den tillfälliga vinstskatten), dels genom en särskild del av tilläggspensionsavgifien.

Åtskilliga remissinstanser har ifrågasatt om vinstdelningen kan fylla den avsedda funktionen atl bidra lill en bättre riskkapilalförsörjning och återhållsamhet i lönekraven. Andra remissinslanser har bedömt vinstdelningen som ell ulomordenlligl centralt inslag i systemet.

För egen del får jag anföra följande.

Etl av syftena med vinstdelning genom löntagarfonder är alt skapa förutsättningar för en lönepolitisk återhållsamhet. Vinster måste finnas för atl näringslivel skall fungera och kunna investera för sysselsättning och tillväxt. Somjag tidigare redovisat är del min beslämda uppfattning all en stabil och god lönsamhet kan förenas med en lugn och stabil löneutveckling enbart om lönlagarna får delaktighet i de vinster som skapas och delaktighet i hur dessa vinster skall användas. Därmed kan lönlagarna medverka till all vinsterna används till produktiva investeringar.

Genom vinstdelningen får löntagarna kompensation för sin återhållsamhet. De medel som flyter in till AP-fonden genom vinsldelning bör ställas lill lönlagarfondslyrelsernas förfogande.

De beräkningar som gjorts av vinsldelningsgruppen visar alt vinstdelningen sedd över en längre tidsperiod kan komma att i genomsnitt inbringa 1,5-2 miljarder kr. pei är.

Motivet för atl i systemet inbegripa också en lönebaserad avgift är atl även lönlagarna - genom molsvarande avräkning i löneförhandlingarna -skall bidra till en ökad kapitalbildning.- Fondstyrelserna får härigenom en medelstilldelning som inte är sä konjunkturkänslig som vinstdelningen.

Fondgruppens förslag om att 0,2 procentenheter av tilläggspensionsavgiften skall gå till lönlagarfondstyrelserna bör godtagas. Som följd av detta bör tilläggspensionsavgifien höjas med motsvarande 0,2 procentenheter fr.o.m. 1984. Jag kan också godta gruppens förslag om att avgiften inte bör överstiga 0,5 procentenheter under perioden fram t. o. m. år 1990. De årliga avgifter till AP-fonden som kan överföras lill lönlagarfondstyrelserna skulle därmed komma atl bli av storleksordningen 2-2,5 miljarder kr. För del första året, 1984, skulle summan dock stanna vid ca 1,5 miljarder kr.

Även om osäkerhet kan råda både om börseris samlade värdetillväxt fram t.o.m. år 1990 och om den andel av lönlagarfondslyrelsernas.placeringar som kommer att riktas mol börsförelagen, kan man utgå från atl styrelsernas samlade ägarandel i börsföretagen kommer atl undersliga 10%.

Såsom fondgruppen föreslagil bör, som garanti för atl placeringskapaci-leten häller sig inom den angivna ramen, redan nu läggas fasl ett övre tak för överföring av medel till löntagarfondstyrelserna. En sådan medelsram

Prop. 1983/84:50 76

bör konstrueras så all om de ackumulerade inkomsterna från vinstdelning och den särskilda ATP-avgiften överstiger en placeringskapaciiel på 2-2.5 miljarder kr. under elt är får inle lönlagarfondstyrelserna förfoga över de medel som överstiger sistnämnda belopp. Dessa bör i stället förvaltas av första-lredje fondstyrelserna.

Konstruktionen innebär också att en fondstyrelse kan, om den under ett eller ell par års tid bedömer konjunkturerna vara mindre goda för placering av fondmedel i värdepapper, begränsa sina rekvisitioner av medel och något eller några är senare ta i anspråk den på detta sätt dittills outnyttjade delen av medelsramen.

Medelsramarna bör såsom fondgruppen föreslagil bestämmas för var och en av löntagarfondstyrelserna. Om man utgår frän atl antalet fondstyrelser blir fem (jfr avsnitt 2.3.6) bör vid en total kapilalförsörjningsnivä om 2-2,5 miljarder kr. per är medelsramen sättas lill 400 milj. kr. för kalenderåret 1984. Under vart och etl av de följande åren fram t.o.m. 1990 bör medelsramen höjas med ett belopp motsvarande 20000 basbelopp. Beräkningen får göras med ledning av aktuellt basbelopp för det år höjningen avser (basbeloppet för 1983 är 19400 kr.). Den totala medelsramen för placeringarna åren 1984-1990 skulle alltså bli 400 milj. kr. plus sex gånger 20000 basbelopp.

Var och en av de fem löntagarfondslyrelserna skall maximalt kunna lyfta en femtedel av influtna vinstdelningsmedel och medel frän den särskilda ATP-avgiften. Delta gäller dock bara om beloppel ligger inom medelsramen. Utformningen av det avkastningskrav som föreslås gälla för en lönlagarfondslyrelse gör vidare all styrelsen, oavsett rätlen all rekvirera medel, alllid måste pröva om det finns placeringsalternaliv som med rimlig säkerhet kan bedömas uppfylla avkastningskravet,

2.3.6 Antalet löntagarfondstyrelser

Fondgruppens förslag innebär alt fem lönlagarfondslyrelser inrättas inom AP-fonden.

Remissinstanserna har inle ifrågasatt det föreslagna antalet lönlagarfondslyrelser. Däremot har ett par remissinstanser ifrågasatt om en uppdelning av verksamheten pä skilda styrelser verkligen medför någon decentraliserad förvaltning.

Jag har redan tidigare föreslagil alt det kapital som tillförs AP-fonden i form av tillfällig vinstskalt, vinstdelningsskatl och särskild del av ATP-avgiften skall förvallas av särskilda lönlagarfondslyrelser. När del gäller att bedöma hur mänga fondstyrelser som lämpligen bör inrättas för förvaltningen av medlen bör följande omständigheter beaktas.

Kravet pä en decentraliserad förvaltning och etl spritt inflytande måste tillgodoses. En fondslyrelses kapacitet bör inte bli så slor, vare sig när det gäller årliga nyplaceringar eller tolall innehav, all del finns risk för all den kommer att spela en alltför dominerande roll på akliemarknaden. Å andra

Prop. 1983/84:50 77

sidan bör den vara sä pass slor all den ger underlag för en effektiv förvaltning.

Viss ledning vid bedömningen av den övre slorleksgränsen kan hämtas från erfarenheterna av fiärde fondstyrelsens verksamhel. Några negativa effekler för aktiemarknadens funktionssätt lill följd av fondens placeringar har inle kunnat påvisas. Räknat i dagens penningvärde har Qärde fondstyrelsen i genomsnitt nyplacerat ca 320 milj. kr, per är pä akliemarknaden. Efler nio års verksamhet förvallar fonden aktier lill ell marknadsvärde molsvarande 2,5% av det lolala börsvärdel. Omräknat till nuvarande börsvärde motsvarar del en årlig placeringsvolym på drygt 500 milj. kr.

En rimlig ulgängspunkl är all varje lönlagarfondslyrelse skall ha en placeringsvolym som ungefärligen molsvarar fjärde fondstyrelsens. Med hänsyn lill den antagna ärliga nivån på kapitallillförseln om 2-2,5 miljarder kr. bör då antalet fonder vara fem eller sex. För min del kan jag godta fondgruppens förslag om atl fem fonder inrättas.

Såsom tidigare redovisats ulgör AP-fonden en särskild institution. Löntagarfondslyrelserna får samma ställning inom fonden som övriga fondslyrelser. En grundläggande tanke med att tillskapa flera separata lönlagarfondslyrelser är emellertid all de som riskkapitalplacerare och som aktie-förvaltare skall vara av varandra oberoende och sinsemellan självständiga. Varje styrelse bör i konsekvens härmed ha ell eget kansli. För all varje lönlagarfondslyrelse skall kunna uppträda som en ägare i samband med utövande av rösträtt för förvaltade aktier föreslås en ändring i aktiebolagslagen. Jag återkommer lill denna fråga i etl senare avsnitt.

2.3.7 Placering av medel 2.3.7.1 Lönlagarfondstyrelserna

Enligt placeringsulredningens förslag skall en lönlagarfondslyrelse få placera de medel som styrelsen förvallar i aklier i svenska aktiebolag samt i sådana konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med opilionsrätt till nyteckning som har utfärdats av sådana aktiebolag. Enligt förslaget bör i reglementet anges de allmänna krav som skall ställas på förvaltningen av tilldelade medel, nämligen alt förvaltningen skall syfta till god avkaslning, långsiklighel och riskspridning. Placeringsutredningen har närmare redovisat sin syn på hur dessa allmänna krav bör tolkas.

Fondgruppen har föreslagit elt en lönlagarfondslyrelse också skall kunna placera medel som riskkapital i ekonomisk förening.

Remissinstanserna har genomgående varil positiva lill den föreslagna placeringsinriklningen. Några remissinstanser har dock framhållit all placeringsutredningens resonemang kring fondstyrelsernas möjligheter all göra omplaceringar mellan olika aklier är alltför begränsade, vilket kan vara negativt både för fondernas ekonomiska resultat och marknadens funktionssätt. Någon remissinstans uttrycker också tveksamhet om lämpligheten av atl öppna möjlighel för placering av medel som riskkapital i

Prop. 1983/84:50 78

ekonomisk förening. Från sparbankernas sida krävs att fondstyrelserna skall få möjlighet atl investera riskkapital i sparbankerna.

Jag delar remissinstansernas positiva inslällning och anser för min del all placeringsutredningens synpunkter bör kunna vara lill god vägledning för lönlagarfondstyrelserna när dessa utformar sin placeringspolilik. På lönlagarfondslyrelsernas medelsförvallning bör alltså såsom placeringsutredningen föreslagit ställas krav på god avkastning, långsiklighel och riskspridning. Verksamheten bör inriktas pä aktieköp i svenska företag till gagn för svensk produkfion och sysselsättning. Löntagarfondslyrelserna bör emellertid också kunna medverka till en förbättrad riskkapilalförsörjning i kooperativa företag. Statsrådet R. Carlsson kommer atl senare denna dag lägga fram förslag lill lagstiftning om kooperationens kapitalför-söijning. Del kan även finnas anledning atl öppna en möjlighel för fondstyrelserna att göra någon form av riskkapitallillskotl till sparbankerna. Den frågan får emellertid tas upp i ell senare sammanhang. Vad gäller frågan om fondstyrelsernas möjligheter atl göra omplaceringar mellan olika aktier delar jag remissinstansernas bedömning, alt fondstyrelserna måste ges förulsällningar för ett ekonomiskt och marknadsmässigt riktigt agerande. Jag anser därför att fondstyrelserna bör ha elt något större handlingsutrymme än det placeringsutredningen dragit upp. De riktlinjer som enligt min mening bör gälla framgår av specialmoliveringen till 34 8 i del nya reglementet. Dessa ändrar dock inte den huvudsakliga placeringsinriktningen all aktieförvärven skall ske med sikte på etl mera varaktigt innehav.

Placeringsulredningens förslag lill placeringsregler för löntagarfondslyrelserna bör godtas med endasl etl tillägg som gör placeringar i kooperativa förelag möjliga.

2.3,7,2 Fjärde fondstyrelsen

Fondgruppens förslag innebär atl fjärde fondstyrelsens placeringsmöj-ligheler utvidgas till alt omfatta aktier i utländska bolag samt sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utfärdals av utländska bolag, allt till ett värde av högst 1 % av de av styrelsen förvaltade medlen.

De flesta av de remissinslanser som berört frågan anser att det är bra eller i varje fall rimligt all det öppnas en möjlighet för fjärde fondstyrelsen all i begränsad omfallning placera medel i utländska aktier. Fjärde fondstyrelsen vill för sin del alt möjligheten vidgas ytterligare.

För egen del anser jag alt del - även om syftet med såväl fiärde fondstyrelsens som lönlagarfondslyrelsernas verksamhel är atl slödja svenskl näringsliv med riskkapital - kan finnas skäl all för en inslitulion av den storlek som fjärde fondstyrelsen nu uppnåtl medge ett litet, tekniskt betingat innehav av utländska aktier. Bl.a, lalar den omständigheten atl riksbanken numera godkänt några utländska företag för inlroduklion pä

Prop. 1983/84:50 79

den svenska börsen härför. Möjligheten alt förvärva utländska aktier kan även bidra lill en förbättrad information om utvecklingen på den internationella marknaden. Det finns dock starka skäl all vara återhållsam här och jag delar därför fondgruppens bedömning alt 1 % av hela det av fondstyrelsen förvaltade kapitalel är en lämplig nivå pä innehavet av utländska värdepapper.

Enligt min mening finns del inte lillräckligt starka skäl all medge löntagarfondslyrelserna rätt alt förvärva utländska aklier,

2,3,7,3 Särskilda placeringsregler

Fondgruppen har föreslagit atl den begränsning lill 10% av röstetalet, som nu gäller för Qärde fondstyrelsens aktieförvärv upphävs och ersäits med en begränsningsregel innebärande atl AP-fondens samlade aktieinnehav i ett företag måste understiga 50%, Därmed skulle en gemensam begränsningsregel komma att gälla för löntagarfondslyrelserna och fjärde fondstyrelsen.

Fondgruppen har också föreslagil alt fjärde fondstyrelsen medges ytterligare alternativ för placering av likvida medel samt att molsvarande regel skall gälla även för lönlagarfondstyrelserna.

Flera av remissinstanserna påtalar att en gemensam begränsningsregel för de sex aktieförvallande fondstyrelserna kan komma alt medföra en viss samordning mellan de olika fondstyrelserna. Detta skulle strida mol den grundläggande tanken alt styrelserna skall vara sinsemellan oberoende och självständiga menar remissinstanserna. I många remissvar påtalas också alt även aktieinnehav som avsevärt undersliger 50% av röstetalet kan medföra förelagaransvar.

De föreslagna reglerna för fondstyrelsernas likvida placeringar godtas dock av remissinstanserna.

För egen del vill jag anföra följande. Syftet bakom den nuvarande begränsningsregeln för fiärde fondstyrelsen och den av fondgruppen föreslagna regeln är väsentligen alt förhindra all institutioner av den typ som de aktieförvallande fondstyrelserna representerar får elt aktieinnehav som är så stort att de kan tvingas ta på sig etl förelagaransvar. Jag delar bedömningen att fondstyrelserna inte skall la på sig förelagaransvar. Med delta bör i första hand förstås all fondstyrelserna inle skall påta sig elt fortlöpande huvudansvar för något företags förvaltning. Däremot bör fondstyrelserna la på sig ett för denna typ av aktieägare normalt delägaransvar, vilkel bl.a. innebär att de tillsammans med andra ägare bör ange målsättningen för förelagen och verka för att företagen har väl fungerande ledningsorgan.

Å andra sidan finns del, vilkel placeringsulredningen framhållit, en risk för all varje typ av begränsningsregler som maximerar aklieinnehavel i ell visst företag får störande effekler på aktiemarknaden. Om en sådan begränsningsregel även omfattar aklier som inle är inregistrerade pä fondbör-

Prop. 1983/84:50 80

sen kan den, vilket betonas av fjärde fondstyrelsen, i många fall hindra ändamålsenliga satsningar av riskkapital i utvecklingsbara mindre företag.

Jag finner för egen del atl övervägande skäl talar för att fjärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrelserna åläggs begränsningsregler som maximerar aktieinnehavet i varje enskill börsnoterat företag. För alt fullt ut bevara styrelsernas oberoende och självständighet bör dock begränsningsreglerna inte få den gemensamma utformning som fondgruppen föreslagil utan gälla separat för var och en av fondstyrelserna. Härvidlag bör för Qärde fondstyrelsens del nuvarande begränsning lill 10% av röstetalet kvarstå saml för var och en av löntagarfondstyrelserna gälla att innehavet inle får motsvara 8% eller mer av röstetalet. I fråga om förelag som inle är börsnoterade bör ingen motsvarande begränsning finnas.

En placerare pä riskkapilalmarknaden har alltid behov av en viss likviditet i form av banktillgodohavanden o.d. Marknaden för likvida medel har under de senaste åren utvecklats snabbi. Del finns därför skäl alt medge fondstyrelserna all placera medel också i statsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bank- och förelagscertifikat. De likvida medlen bör dock inte vara siörre än vad som motiveras av behovet i den ordinarie verksamheten med riskkapitalplaceringar.

2.3.7.4 Avkastningskravet

Placeringsutredningen föreslår atl fjärde fondstyrelsen och lönlagar-fondslyrelserna skall till första-lredje fondstyrelserna ärligen överföra en avkaslning motsvarande 3% av nuvärdet av de medel som styrelsen förvaltar.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Några anser dock atl avkastningskravet är för högt.

För egen del vill jag anföra följande.

Avkastningskravet bör fixeras mot bakgrund av de bedömningar man i dag kan göra av den långsiktiga framtida tillväxttakten i svensk ekonomi. Denna bestäms i sin lur av arbetskraftstillväxlen och den tekniska utvecklingen. Det av utredningen föreslagna avkastningskravet baserar sig på ulredningens bedömningar av dessa olika faktorer. För min del är jag beredd all acceptera vad ulredningen kommil fram lill i denna fråga.

2.3.8 Infiytande

2.3.8.1 Lönlagarfondslyrelsernas sammansälining

Varje löntagarfondstyrelse bör enligt fondgruppens förslag bestå av ordförande, vice ordförande och sju övriga ledamöter. Regeringen föreslås utse samtliga ledamöter för ell år i lägel. Av ledamölerna skall minsl fem företräda lönlagarintressen. För dessa fem skall finnas minst två suppleanter. För ordförande och vice ordförande skall liksom för övriga två ledamöter finnas en suppleanl. Remissinstanserna har ingen erinran mol det föreslagna antalet ledamöter i fondstyrelserna. Några remissinstanser an-

Prop. 1983/84:50 81

ser dock att antalet löntagarrepresentanter bör begränsas. Ell par remissinslanser föredrar en treårig mandatlid. Del har också påpekats atl något krav på svenskt medborgarskap inte uppställs när del gäller ledamölerna i lönlagarfondstyrelserna.

För egen del vill jag anföra följande.

En löntagarfondstyrelse bör ses som ett organ för alt bevaka lönlagarnas intressen av en sund ekonomisk utveckling, full sysselsättning och elt ökat inflytande genom medägande i företagen. Därför bör en majoritet av ledamöterna ha förankring pä löntagarsidan. Självfallet är del dock värdefullt om del i styrelserna också ingår personer med erfarenheter frän näringsliv och kapitalmarknad. En uttrycklig regel härom anser jag inle böra uppställas. Inte heller anser jag atl det bör uppställas krav på svenskl medborgarskap för att vara ledamot i en löntagarfondstyrelse. En här bosatt utländsk medborgare bör inle uieslängas frän möjligheten all representera löntagar-intressena i en lönlagarfondslyrelse.

Ledamöter och suppleanter i en lönlagarfondslyrelse bör ulses av regeringen. Regeringen bör kunna påverka styrelsens sammansättning varje år. Därför bör mandatperioden för ledamöter och suppleanter bara vara etl år. Frågan om direktval till lönlagarfondslyrelse har berörts tidigare.

2.3.8.2 Regional anknytning

Fondgruppen har föreslagit all lönlagarfondstyrelserna ges en regional anknytning som skall komma till uttryck i rekryteringen av ledamöter och suppleanter i styrelserna.

Flera av remissinstanserna har påtalat att innebörden av fondgruppens förslag i detta avseende är diffus och svårtolkad.

För egen del vill jag anföra följande. I syfle all sprida inflytande bör löntagarfondslyrelserna ges en decentraliserad förvaltning. I reglementet, bör därför slås fasl atl lönlagarfondslyrelsens regionala inriktning skall komma lill uttryck i rekryteringen av styrelseledamöter. Detta innebär dock inle atl fondstyrelserna skall tilldelas etl regionalpolitiskt ansvar eller alt kapitalplaceringarna skall begränsas lill vissa regioner.

Däremot innebär den föreslagna regeln att varje löntagarfondstyrelse genom sin personsammansättning skall ges en klar förankring i en geografiskt sammanhållen region. Ledamöter och suppleanter i en styrelse bör alltså genom bosättning eller på annal säll ha anknytning till den geografiska regionen.

Någon form.ell eller slrikl geografisk avgränsning av de fem regionerna är inte nödvändig. En region bör dock omfatta norra Sverige. Mellansverige bör indelas i tvä regioner saml västra och södra Sverige i var sin region.

Frågan om kansliernas geografiska lokalisering får avgöras av resp. fondstyrelse mot bakgrund av vad som kan bedömas som praktiskt möjligt och i övrigt lämpligt. Det framstår dock som önskvärt att åtminstone pä några års sikt uppnå en, även i della avseende, decenlraliserad förvalining. 6 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 82

2.3.8.3 Överföring av rösträtt

Fondgruppen har föreslagit atl rösträilen för hälften av de aklier som en lönlagarfondslyrelse förvaltar, skall överföras till den lokala fackliga organisationen. Detta bör enligl förslagel ske pä begäran av den fackliga organisationen. Finns det flera fackliga organisationer som begär atl fä utöva röslräll bör rätlen på visst säll fördelas mellan organisationerna.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt fondgruppens förslag. Någon remissinstans har pekat på risken för målkonflikter genom att de anställdas organisationer har andra intressen i företagel än löntagarfond-styrelsen. I övrigt har vissa juridiskt tekniska invändningar gjorts.

Jag får för min del anföra följande.

Lönlagarfondslyrelsernas formella inflylande i porlföljbolagen utövas liksom för andra aktieägare på bolagsstämma. Frågan om löntagarfondstyrelserna bör låta sig representeras i styrelserna för bolag där de har beiydande aktieposter bör avgöras av varje lönlagarfondslyrelse för sig med ledning bl. a. av de erfarenheter som fjärde fondstyrelsen gjort. En del av den rösträtt som aktier och andra ägarandelar ger bör kunna överföras till de lokala fackliga organisationerna i berörda företag. Om berörda lokala fackliga organisationer begär del bör därför löntagarfondslyrelserna överföra 50% av rösträtten för aktierna i varje bolag. En sådan fördelning av rösträtten är ägnad alt ytteriigare decentralisera ägarinflytandet och stärka de anställdas inflylande. Del är i och för sig länkbart att de anställdas representanter röstar på ell annal sätt än löntagarfondslyrelsen i en konkret fråga. Vid röstningen l.ex. i frågor om styrelsesammansättning och bolagets ledning är de inle bundna av lönlagarfondslyrelsens önskemål. I regel torde emellertid de anställdas och lönlagarfondslyrelsens intressen rörande förelaget komma all sammanfalla. Jag återkommer i specialmoliveringen till vissa särskilda frågor om överföring av rösträtt,

2.3.8.4 Utvärderingen

Enligl fondgruppens förslag bör löntagarfondernas förvaltning av pensionsmedel en gång per år ulvärderas av första-tredje AP-fondstyrelserna,

Flerlalel remissinslanser instämmer i fondgruppens bedömning i delta avseende. Vissa invändningar har dock framförts, RFV anför sålunda alt en sådan utvärdering i praktiken kommer att grundas pä vissa kriterier och en jämförelse mellan de fem olika lönlagarfondernas verksamhel. Detta skulle kunna leda till en alltför långtgående anpassning från löntagarfondernas sida vilkel i sin tur skulle minska ulrymmet för självständigt agerande. Några remissinslanser hävdar också alt del är mindre lämpligt all låta en del av AP-fonden utvärdera och granska en annan del av fonden.

För egen del vill jag anföra följande, Lönlagarfondslyrelsernas förvaltning av pensionsmedel bör såsom fondgruppen föreslagit fortlöpande bli föremål för en utomstående granskning och offentlig debatt. Jag anser

Prop. 1983/84:50 83

dock all "det är mindre lämpligt alt som fondgruppen föreslagit låta en sådan utvärdering göras av första-lredje fondstyrelserna. Styrelserna inom AP-fonden är i övrigt helt sidoordnade och den föreslagna ordningen skulle kunna tolkas som att några styrelser skall utöva huvudmannaskap över de övriga. Det finns därför skäl atl begränsa de pensionsutbelalande fondstyrelsernas uppgift lill all upprätta en sammanställning av de fem fondstyrelsernas verksamhetsberättelser.

Även om jag inte finner atl riskerna för atl en granskning skulle leda till ell alltför homogent uppträdande från lönlagarfondslyrelsernas sida skulle vara oroväckande stora, finns det dock skäl att följa riksförsäkringsverkets förslag att garantera en smula pluralism i utvärderingen. Därför bör riksrevisionsverkel och riksförsäkringsverket få i uppdrag att var för sig göra en årlig utvärdering av lönlagarfondslyrelsernas verksamhet. Utvärderingen bör göras med ulgängspunkl i pensionssystemets intresse av en trygg avkaslning på del av lönlagarfonderna förvallade kapitalet samt en god tillväxt i ekonomin. Utvärderingen bör även innefatta fjärde fondstyrelsens verksamhet.

3 Upprättade lagförslag

I enlighel med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag lill

1. lag om vinstdelningsskatl,

2. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928; 370).

4. lag om ändring i lagen (1947:576) om stailig inkomstskatt.

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i skatlebrottslagen (1971:69),

8. lag med reglemente för allmänna pensionsfonden,

9. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
10; lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

II, lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980— 1984 lill försäkringen för tilläggspension.

Förslagen under 8, 9 och 11 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet och förslaget under 10 i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Den under 8 föreslagna lagen ersätter det nu gällande reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Del nya reglementel är lill sill sakliga innehåll i stora delar oförändrat. De ändringar som har gjorts i del nya reglementel sammanhänger i slorl med regleringen av löntagarfonderna i ATP-syslemel. Därjämte föreslås vissa ändrade regler för tjärde fondstyrelsen. Lagens innehåll är i och för sig inte av sådan

Prop. 1983/84:50 84

karaktär att lagrådels yttrande bör inhämtas enligl 18 kap. 8 8 regeringsformen. Eftersom sådant yllrande skall inhämlas över huvuddelen av lagstiftningen om löntagarfonder synes det likväl lämpligt alt lagrådet granskar också detta lagförslag. Granskningen bör dock företrädesvis avse 17, 27, 28, 31 saml 34-39 8§. Lagförslagen under 9 och 11 är av så enkel beskaffenhet alt lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslagen bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga lOK

4 Specialmotivering

4.1 Lagen om vinstdelningsskatt

l§

Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstaller skall erlägga vinstdelningsskatl enligt denna lag. Skall skall dock inte eriäggas av livförsäkringsanstalter och inte heller av bostadsföretag som avses i 24 8 3 mom. kommunalskatlelagen (1928: 370) eller av företag som avses i 53 8 I mom. första stycket d nämnda lag.

Skallen lillfaller stalenoch förs lill allmänna pensionsfonden.

I första stycket anges vilka företag som omfattas av vinstdelningen. Gränsdragningen har i allt väsentligt behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2), Här skall bara nämnas att undantagen avser, förutom livfö.-säkringsbolag, sådana äkta bostadsförelag som schabloniaxeras enligt 248 3 mom. kommunalskallelagen (1928:370), KL, och förelag som avses i 53 8 I mom. första slyckel d KL. De förra utgörs av bostadsrättsföreningar o.d. samt allmännyttiga bostadsföretag. I det senare lagrummet upptas dels en lång rad inslilulioner som är sädana juridiska personer som över huvud laget inte omfatlas av vinstdelningen, dels några aktiebolag av speciell karaktär, nämligen Bokbranschens Finansieringsinstitut AB, Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipsljänst.

I vinstdelningsgruppens förslag fanns i andra slyckel intaget bestämmelsen om avdragsrällen vid taxeringen lill inkomslskall. Några remissinslanser har anfört att bestämmelser härom har sin plats i KL. Jag delar denna åsikt, särskilt som avdragsrätten måste förenas med skattskyldighet för restituerad vinstdelningsskalt något som lämpligen bör regleras i KL. I andra slyckel bör i stället tas in en föreskrift om att skatten tillfaller staten och förs lill allmänna pensionsfonden.

' 1 bilagan har lagförslagen under 2-7. 9 och 11 uteslutits. De är likalydande med dem som är fogade lill propositionen.

Prop. 1983/84:50 85

2§

Vinstdelningsskatten är 20 procent av underlaget. Vinstdelningsunderlaget är företagets reala vinst till den del vinslen överstiger fribeloppet.

Fribeloppel är 6 procent av företagets lönekostnader (lönebaserat fribelopp) eller - om företagel så önskar - 500000 kronor (fasl fribelopp). Förelag mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning) får dock tillsammans tillgodoräknas högst etl fast fribelopp. Det fasta fribeloppet skall i första hand tillgodoräknas det förelag inom gruppen som har den största reala vinslen såvida inte yrkande framställs om alt fördelningen skall ske pä annat säll. Har del lönebaserade fribeloppet utnyttjats bortfaller rätten till fast fribelopp för övriga företag inom gruppen.

Med real vinst avses företagels nominella resullal sedan detta minskats med inflalionsavdrag för förelagels invenlarier, byggnader, markanläggningar och lager enligt 4 och 5 §§ saml justerats med hänsyn till inflations-effekter pä företagels monetära lillgångar och skulder enligt 6§.

Vid tillämpning av andra och tredje styckena skall, såvitt gäller företag som redovisar inkomst av handelsbolag, hänsyn tas lill sä stor andelav handelsbolagets lönekostnader, tillgångar och skulder som molsvarar företagets andel av handelsbolagels inkomst.

Skattesatsen anges i första stycket.Vid en jämförelse mellan vinstdelningen och inkomstbeskattningen måste hållas i minnet dels att vinstdelningsskalten beräknas pä ett underlag som avviker frän inkomstskattens, dels atl inkomstskatten är avdragsgill vid beräkning av. underlaget, dels ock att vinstdelningsskatlen är avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Det principiella samspelet mellan vinsldelning och inkomstbeskallning kan belysas med ell exempel. Om etl aktiebolag varje år har en beskattningsbar inkomst lill kommunal inkomstskall med 100 och lill stailig inkomstskatt med 70 (efter kommunalskalleavdrag molsvarande 30% av 100) blir inkomstskatten (30% av 100 -h 32% av 70 =) 52,4. Jag utgår då från den av mig tidigare aviserade nya skattesatsen för aktiebolagen. I vinsldelningssystemet blir vinstdelningsskallen - med bortseende frän andra korrigeringar än återföringen av kommunalskaiteavdraget - 8,7 och inkomstskatten minskar till 47,8 enligl följande. Kommunalt beskattningsbar inkomst minskarmed 8,7 till 91,3, varvid kommunalskatten minskar till 27,4. Statligt beskattningsbar inkomst blir (100 - 8,7 -27,4 =) 63,9, varvid den statliga skatten minskar till 20,4. Inkomstskatten blir således totalt 47,8. Underiagel för vinstdelningsskalt blir (63,9 + 27,4 - 47,8 =) 43,5 och vinstdelningsskatlen således (20% av 43,5 =) 8,7.

Andra stycket innehåller bestämmelserna om fribeloppet. Della kan beräknas antingen som en del av företagels lönekostnad (lönebaserat fribelopp) eller som etl fasl krontalsbelopp (fasl fribelopp). Vilkel fribelopp som är förmånligast för företaget beror givetvis på storleken av lönekostnaden. Begreppet lönekostnad används här i samma betydelse som vid beräkning av avsältning till resullaluljämningsfond (41 d § KL), Som påpe-kals vid remissbehandlingen omfaltar begreppet enbart kontant lön och inte naturaförmåner.

Prop. 1983/84:50 86

För ett företag som tillhör en företagsgrupp gäller vissa begränsningar i fråga om möjligheten alt utnyttja del fasta fribeloppel. Rätten lill fasl fribelopp bortfaller således helt sä snart något förelag inom gruppen tillgodogör sig det lönebaserade fribeloppel. Vidare gäller all de förelag som lillhör gruppen får tillgodoräkna sig sammanlagl högst ett fast fribelopp. Nu nämnda regler avser all hindra att en uppdelning av verksamheten pä flera formellt fristående förelag medför otillbörliga skattelättnader.

Om förelagen inom en koncern väljer atl tillämpa det fasta i stället för . del lönebaserade fribeloppet får de själva bestämma hur detta skall fördelas. Framställs inget yrkande beträffande fördelningen skall fribeloppel i första hand tillgodoräknas del förelag som har den största reala vinslen. Kan hela beloppel inle utnyttjas får återstoden tillgodoräknas det företag som har näst störst vinst osv.

Med förelag som tillhör samma grupp avses moder- och dotterföretag och andra företag under i huvudsak gemensam ledning. Molsvarande uttryck finns i 57§ 3 mom, och punkt 2 sjunde och elfte styckena av anvisningarna till 41 § KL samt i 4§ lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxeringen lill statlig inkomstskatt, Förulom företag som ingår i samma koncern hör hit s,k, oäkta koncerner, t, ex, aktiebolag som ägs av samme fysiske person. Det saknar i detta sammanhang betydelse om det föreligger något samband mellan den typ av verksamheter som bolagen bedriver.

Under remissbehandlingen har Sveriges föreningsbankers förbund tagit upp frågan hur en organisation av den typ föreningsbanksrörelsen utgör skall bedömas i detta avseende. Organisationen beslår av lokala föreningsbanker (kooperativa föreningar) anslutna till regionala föreningsbanker som i sin lur bildar förbundet. Enligt förbundets mening måste varje förening inom en organisation av detta slag anses utgöra en självständig enhet och någon gemensam beräkning av fribelopp följaktligen inte ske. Jag delar denna bedömning.

Det lönebaserade fribeloppet påverkas liksom det reala resultatet i princip inte av förändringar i penningvärdet, Värdel av elt fribelopp i kronor minskar däremot i takt med inflationen. Från teoretisk synpunkt borde därför även det fasta fribeloppel uttryckas i reala termer, t, ex, som ett visst antal basbelopp. En sådan ordning framstår dock som opraktisk. Del fasta fribeloppel har därför inte kopplats lill något index men jag anser att beloppel vid behov bör höjas så atl del behåller sill reala värde.

Tredje stycket innehåller en allmän definilionav begreppel real vinsl. Med förelagels reala vinsl avses sålunda del nominella resultatet sedan detta minskats med inflalionsavdrag avseende anläggnings- och omsällningsiillgångar enligl 4 och 5 8§ saml justerats med hänsyn till inflationsef-fekler på företagets monelära kapital enligt 6 8, Hur del nominella resultatet beräknas framgår av 3 8,

fjärde stycket har tagits in en regel om beräkningen när ett förelag som

Prop. 1983/84:50 87

skall belala vinstdelningsskatl är delägare i etl handelsbolag. Förelagels andel av handelsbolagels inkomst (i förekommande, fall underskott) ingår automatiskt i företagets beskattningsbara inkomst och de justeringar som skall göras av denna inkomst enligt 3 § omfattar genom paragrafens utformning även vad som är all hänföra lill handelsbolagel. Beiräffande fribelopp, inflalionsavdrag på lager, byggnader, markanläggningar och inventarier samt justering med hänsyn till inflationens inverkan pä företagets monetära lillgångar och skulder behövs däremot en särskild fördelningsregel för atl också handelsbolagets lönekostnader, lillgångar och skulder skall kunna beaktas. Fördelningsregeln innebär att företagels andel i handelsbolagets inkomst är avgörande vid beräkningen av fribelopp och inflalionsavdrag.

3§

Det nominella resultatet är företagels beskattningsbara inkomst eller beräknade förlust vid taxeringen till slallig inkomslskall sedan delta belopp minskats med beskattningsårets inkomstskatt samt. i den män inkomsten eller förlusten påverkats av nedan apgivna poster,

1. ökats med påförd kommunalskatt,

2. minskats med restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt,

3. ökats med avdrag för tidigare års förlust,

4. ökats med avdrag för aktieutdelning,

5. ökats med investeringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och exportkreditavdrag,

6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan liknande reserv ökal samt

7. minskals med belopp varmed lagerreserv, resullaluljämningsfond eller annan liknande reserv minskal.

Med beskattningsårets inkomstskatt avses summan av 32 procent av förelagels till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst och 30 procent av förelagets till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomst.

Utgångspunkten för beräkning av vinsldelningsunderlaget är den beskattningsbara inkomsten vid laxeringen lill stailig inkomstskatt. Syftet med justeringen i 3 8 är alt förvandla denna inkomst sä alt den bällre överensstämmer med del inkomstbelopp som i verkligheten tillfaller företagets ägare. För att åstadkomma detta krävs en läng rad korrigeringar.

Den vanliga inkomsttaxeringen mynnar ut i alt företagels statligt och kommunalt beskattningsbara inkomster fastslälls. Vid den statliga taxeringen medges avdrag för den kommunalskatt som påförls företaget under året före taxeringsåret. Ett aktiebolag erlägger f. n. statlig inkomslskall med 40% av den beskattningsbara inkomsten (flerlalel ekonomiska föreningar med 32%). Regeringen har tidigare aviserat en sänkning av bolagens skattesats, vilken skulle innebära att samtliga företag som omfatlas av vinstdelningen får 32% som skattesats. Den kommunala inkomstskatten uppgår i genomsnitt till omkring 30% av den kommunalt beskattningsbara inkomsten.

Prop. 1983/84:50 88

Den inkomslskall som belöper på visst år är avdragsgill vid beräkningen av underiagel för vinstdelningen för samma år. Avgörande för ägarnas förmögenhetsökning är ju vinsten efler - och inte före - inkomstskatt. I inledningen a\ första stycket anges alt förelagets beskattningsbara inkomst eller beräknade föriust skall minskas med beskattningsårets inkomstskatt.

Till skillnad mot vad som gäller vid inkomstbeskattningen kan del vid vinstdelningen bli nödvändigt alt beräkna hur slor förlusten är. Vid denna beräkning skall inkomstbeskattningens allmänna regler tillämpas. Något avdrag för statlig inkomstskall kan givetvis inte förekomma i förlustfallen men inget hindrar att förelaget samtidigt beskattas kommunall, l.ex. för garantibelopp. I en sådan situation blir utgångspunkten för de fortsatta korrigeringarna summan av tvä negativa poster (förlusten och kommunalskatten). Om exempelvis föriuslen är 100 och kommunalskallen 42 blir startpunkten minus 142.

Eftersom den pä beskattningsåret belöpande kommunalskatten här dras av redan under del löpande året bör evenluelh avdrag för tidigare års kommunalskatt återföras lill beskattning vid beräkning av underiagel för vinstdelningen. I annat fall skulle samma kommunalskatt bli avdragsgill tvä gånger. I första stycket punkt I anges därför att vid inkomstbeskattningen medgett avdrag för tidigare års kommunalskall skall återföras vid beräkningen av företagels nominella resultat. I konsekvens med detta anges i första stycket 2 aXX underiagel för vinsldelningen skall minskas med tidigare påförd kommunalskall som återbetalats lill förelaget eller som avskrivits e.d.

Somjag framhållit tidigare bör. vinsldelningen baseras uteslutande på förhållandena under del löpande året. Någon rätt lill avdrag för tidigare års föriusler e.d. skall inte förekomma. Mol denna bakgrund föreskrivs i första stycket punkt 3 att den beskattningsbara inkomsten skall ökas med eventuellt avdrag enligt lagen (1960:63) om rätt till föriustutjämning vid taxering för inkomst. Förlustavdrag vid inkomstbeskattningen påverkar alltså inle underlaget för vinstdelningen.

I vinstdelningssystemet skall i princip avdrag ske endast för verkliga kostnader. Avdrag för aktieutdelning skall således inte medges. Enligl första stycket punkt 4 skall därför eventuella avdrag enligl lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning (Annell-avdrag) tilläggas vid beräkning av beskattningsunderiaget. Delsamma gäller avdrag enligt lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier. Något tillägg görs däremot inle för ekonomiska föreningars uldelningsavdrag (jfr avsnitt 2.2.2). Även andra typer av s.k. stimulansavdrag, l.ex. investeringsavdrag och extra avdrag för forskning och utveckling skall, som framgår av första stycket punkt 5, i förekommande fall äteriäg-gas vid beräkningen av underlaget för vinsldelningen.

Som framhållits i del föregående bör utgångspunkten för beräkning av vinstdelningsskatlen vara företagets verkliga vinsl. Skattens storlek bör

Prop. 1983/84:50 89

därför i princip inte påverkas av bokslulsdisposilioner. Har dessa minskat den statligt beskattningsbara inkomsten bör avdraget återföras. Har de ökat den beskattningsbara inkomsten bör underlaget för vinstdelningen minskas i motsvarande män.

I enlighel med delta anges i första stycket punkterna 6 och 7 att avsättningar till lagerreserv, resultatutjämningsfond och liknande "fria" reserver skall återföras vid beräkning av underlaget för vinsldelningen. Upplösning av de fria reserverna medför å andra sidan alt underlaget skall minskas i motsvarande män. Med lagerreserv avses skillnaden mellan lagrets anskaffningsvärde eller - om det verkliga värdet pä balansdagen är lägre - lagrets verkliga värde och del bokförda värdel. Denna skillnad skall enligt 14 8 tredje stycket bokföringslagen (1976: 125) redovisas som en lagerreserv.

En nedjusiering av lagrets värde som är nödvändig med hänsyn lill konstaterad värdenedgång på balansdagen har inte karaktär av en konsolidering. Avdrag för inkurans som häller sig inom ramen för inkomstbeskattningens regler bör inte heller återföras vid beräkningen av underlaget för vinstdelningen.

De allmänna reglerna om lagernedskrivning gäller inte i fråga om lager av värdepapper och fastigheter. Enligt punkt 3 av anvisningarna lill 4l-§ KL får lager av värdepapper inle las upp till lägre belopp än vad som med hänsyn till risk för prisfall m.m. framstår som skäligt. Fastigheter får normalt tas upp till lägst 85% av anskaffningsvärdet.

Riksskatteverket (RSV) har meddelat anvisningar om värdering av bankers, finansbolags och försäkring.sförelags lager av lånefordringar, obligationer m.m. (senast RSV Dl 1982; 29). I dessa anvisningar anges exempelvis atl en bank får ta upp svenska obligationer fill lägst 85 % av antingen marknadsvärdet på balansdagen eller anskaffningsvärdet. En aktiepost i ett visst bolag får tas upp lägst till anskaffningsvärdet eller till 60% av marknadsvärdet på balansdagen. Lånefordringar - dvs. utlåning lill allmänheten - får enligt anvisningarna skrivas ned med högst 4,5% av beviljat belopp.

De av RSV anvisade yärdeniväerna innehåller inslag av såväl konsolidering som företagsekonomiskt motiverade reserveringar för framlida förlustrisker. Någon enkel metod alt dela upp det lolala nedskrivningsbelop-pel i en konsolideringsdel och en del avseende framlida förlustrisker finns dock inle. Vinsldelningsgruppen ansåg det av bl. a. praktiska skäl nödvändigt att behandla hela reserveringen på etl enhetligt sätt och alt hela reserveringen borde återföras med hänsyn lill all konsolideringsdelen torde vara långt siörre än förlustriskdelen. Om företagel kunde visa att en upplösning av hela eller viss del av nedskrivningen skulle strida mot god redovisningssed borde denna del av nedskrivningen dock inte återföras. Företagsekonomiskt nödvändiga reserveringar skulle således godtas både vid inkomstbeskattningen och vinstdelningen. Delta synsätt borde enligt

Prop. 1983/84:50 90

vinstdelningsgruppen tillämpas också beiräffande resérveringar avseende fasligheter.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om bankers m.fl. innehav av fordringar, obligationer m.m. Härvid framhålls atl företagsekonomiskt motiverade nedskrivningsbehov föreligger beträffande fordringar, valutor och obligationer m.m., inle minsl pä grund av de hastiga värdeförändringar på obligationer som kan inträda på grund av förändringar i ränteläget. Vidare uttalas all reserveringar för s.k. länderrisker i sin helhet bör godtas.

Med den angivna utgångspunkten all företagsekonomiskt nödvändiga reserveringar skall godtas kan man enligl min mening inle ange som en huvudprincip alt hela nedskrivningen på dessa slag av tillgångar alltid måste återföras, om inte särskild ulredning förebringas. I stället torde en viss schablonisering vara nödvändig. Del får ankomma på RSV att lämna anvisningar för vilken reservering som normalt kan godtas vid vinstdelningen. Jag kan också ansluta mig till uppfattningen att avsättning för s.k. länderrisker i enlighet med bankinspektionens anvisningar måste bedömas som företagsekonomiskt motiverade.

Beträffande försäkringsanstalterna har anförts atl avsättningar lill utjämningsfond och säkerhetsreserv bör anses som sädana företagsekonomiskt motiverade reserveringar som inte bör återföras. Jag kan ansluta mig till denna åsikt.

I fråga om lagerfasligheler kan jag ansluta mig till vinstdelningsgruppens uttalande att hela nedskrivningen normall bör återföras.

Som en fri reservering behandlas vidare del belopp varmed pågående arbeten skrivits ned enligt punkt 3 a av anvisningarna lill 41 § KL. Enligt denna anvisningspunkt får sådana pågående arbeten som utförs lill fast pris i byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse normalt las upp till belopp motsvarande 85% av de direkta kostnaderna. Nedskrivning får alltså ske med belopp motsvarande samtliga indirekta kostnader och 15% av de direkta kostnaderna. Återföringen bör här avse sistnämnda del av reserveringen, om inle belopp molsvarande även indirekla kostnader redovisas som en obeskattad reserv i bokslutet. Härigenom kvarstår elt visst reser-veringsutrymme och uppnås stora praktiska fördelar. Någon återföring bör dock inte äga rum om förelagd kan styrka alt nedskrivningen varil nödvändig för alt uppfylla kravet pä god redovisningssed. Till de fria reserverna hör också, som tidigare nämnts, avsältning till resullaluljämningsfond enligl 41 d § KL, I motsats till vinstdelningsgruppen anser jag att som en sådan reserv också bör anses avsättning till inlernvinslkonlo enligl punkt 15 av anvisningarna till 29 § KL,

1 detta sammanhang kan slutligen påpekas atl en vid vinstdelningen godtagen "reservering" för exempelvis inkurans eller förlustrisker bör behandlas som skuld - och inle som lagerreserv - vid inflationskorrigeringen (jfr 6 8 andra stycket), Avdragsrällen vid vinsldelningen motsvaras således av etl inflationslillägg.

Prop. 1983/84:50 91

Vid remissbehandlingen har tagits upp frågan om avskrivning på skeppskontrakt. Jag vill i anledning härav påpeka atl del med hänsyn till utformningen av reglerna om kontraklsnedskrivning och kontraklsavskrivning inte finns anledning all göra någon särskild återföring vid beräkning av underlaget för vinstdelningsskall. I vad mån företagels åtgärd är befogad får prövas vid inkomstbeskallningen.

Det kan förekomma att en i bokslutet gjord reservering inte godtas vid inkomstbeskallningen. Ett lager har exempelvis tagits upp lill lägre värde än som är lillåtet eller en avsättning för framtida utgifter har ansetts utgöra en konsolidering. Någon särskild åtgärd för alt återföra en sådan reservering krävs inle vid vinstdelningen, eftersom detta har skett redan vid inkomstbeskattningen.

Flertalet förelag redovisar skillnaden mellan kalkylmässiga och bokfö-ringsmässiga avskrivningar på invenlarier och andra anläggningstillgångar som en bokslutsdisposition. Någon fast redovisningspraxis finns dock inte på detta område. Med hänsyn bl.a. till detta skall eventuella över- eller underavskrivningar godtas vid beräkning av underlaget för vinsldelningen. Inle heller delta föranleder någon särskild åtgärd vid beräkning av underlag för vinstdelningsskatt utan denna grundas helt på bedömningen vid inkomstbeskattningen.

Som anförts i den allmänna motiveringen skall avsättningar till investeringsfonder inle återföras. vid beräkning av vinstdelningsunderlaget. Inte heller skall någon återläggning ske av koncernbidrag.

Vid sidan av investeringsfonder finns det andra "bundna" fonder. Med bundna fonder avses i första hand fondavsättningar som är kombinerade med inbetalning på konton hos riksbanken, således förulom de allmänna investeringsfonderna l.ex. vinslfonder och särskilda investeringsfonder. Som bundna fonder räknas vidare tidsbegränsade avsältningar som kan komma i fråga endast under särskilda omständigheter, l. ex. fartygsfonder, fonder för äteranskaffning av fastighet och eldsvådefonder. Den omständigheten att den statligt beskattningsbara inkomsten påverkats av avsältning lill eller ulnylljande av någon av nu nämnda fonder föranleder inle någon korrigering vid beräkning av underlaget för vinstdelningsskalten.

I samband med alt ett förlustföretag tas över av en ny ägargrupp -exempelvis av företagels anslällda - kan det hända atl den tidigare ägaren lämnar etl engångsbidrag för atl läcka befarade föriusler under de när-maste åren. Någon möjlighel för mottagaren atl fördela etl sådant bidrag på flera är föreligger normall inte ulan förelaget torde - om bidraget över huvud taget är skattepliktigt - omedelbart beskattas för detta. Följden kan bli alt företagel träffas av vinstdelningsskalt trots att lönsamhelen sett över en längre period är relativt måttlig.

Vinstdelningsgruppen har övervägt atl införa särskilda regler för att hindra vinstdelning i dessa speciella situationer. Mot bakgrund av de nya regler som under våren beslutats av riksdagen (prop. 1982/83:94. SkU .44,

Prop. 1983/84:50 92

rskr 281, SFS 1983:311) har den dock ansett atl delta inte kan anses påkallat. De nya reglerna innebär all elt företag har rätt lill omedelbart avdrag för bidrag som utan villkor lämnas lill en regional utvecklingsfond medan bidrag från utvecklingsfonden lill den slutlige mottagaren behandlas enligt reglerna för stafiiga näringsbidrag. Genom alt slussa föriusltäckningsbidrag över utvecklingsfonden kan del givande företagel få omedelbart avdrag samtidigt som bidraget skattemässigt delas upp pä flera är hos mottagaren. Jag delar vinstdelningsgruppens uppfattning all specialbestämmelser för aklieägarlillskotl av delta slag inte är nödvändiga.

De korrigeringar som företas enligl 3 8 avser, som framgått av det anförda, förutom inkomstskatt endast poster som påverkat storleken av den beskattningsbara inkomsten. Hänsyn tas inte lill skattefria inkomster eller till utgifter som inte är avdragsgilla. Delta innebär bl.a. att realisationsvinster och stafiiga bidrag undgår, vinstdelningsskatl i samma utsträckning som de undgår inkomstskatt. Kostnader som inte är avdragsgilla, l.ex. vissa regislreringsavgifier och representationskostnader, kan å andra sidan träffas av både inkomstskatt och vinstdelningsskatt. Del finns anledning all utgå från att intäkter och kostnader av delta slag i regel är av underordnad betydelse. Att utforma särskilda - konsekvent reala - regler för vinstdelningen av exempelvis realisationsvinster torde f.ö. vara uleslu-tel av praktiska skäl.

Andra stycket innehåller en definition av det i första slyckel använda uttrycket beskattningsårets inkomstskatt. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3) bygger avdragsberäkningen på att den aviserade sänkningen av skattesatsen för den statliga inkomstskatten för aktiebolag m.fl. från 40% till 32% genomförs. Avdraget för kommunalskatt beräknas schablonmässigt på grundval av en antagen kommunal skattesats om 30%. Skatteavdragets storlek påverkas inte av förekomsten av uiländska inkomster eller utländsk skatt.

4§

Inflalionsavdraget för invenlarier är inventariernas skatlemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårels inflaiionslal. Med invenlarier avses tillgångar som behandlas enligt bestämmelserna i punkterna 3-6 av anvisningarna lill 29 8 kommunalskatlelagen (1928:370).

Inflalionsavdraget för byggnader utgör skillnaden mellan reall beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för byggnader som företaget tillgodoräknats enligt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 8, punkterna 2 a och 4 av anvisningarna till 25 § och punkt 7 av anvisningarna till 298 kommunalskattelagen.

Inflalionsavdraget för markanläggningar ulgör skillnaden mellan realt beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för markanläggningar som förelaget tillgodoräknats enligt punkterna 4 och 6 av anvisningarna till 22 8 och punkt 16 av anvisningarna till 29 8 kommunal- ' skattelagen.

De reala avdragen beräknas genom alt tillgodoräknade avdrag räknas

Prop. 1983/84:50 93

om med hänsyn till prisutvecklingen från del beskattningsår dä byggnaden eller markanläggningen anskaffades.

Inflalionsavdrag enligt denna paragraf medges inle i fråga om egendom som utgör omsättningstillgång i rörelse.

I 4-7 8§ ges bestämmelser om hur den enligl 3 § beräknade nominella vinslen eller förlusten skall förvandlas till etl reall resultat. 4 och 5 8§ innehåller bestämmelser om inflalionsavdrag på anläggningar och lager. De monelära lillgångarna och skulderna behandlas i 6 8 och i 7 § ges särskilda regler för förelag med brutna räkenskapsår.

Av 4 § första stycket framgår alt inflalionsavdraget för inventarier ulgör inventariernas skatlemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårets inflalionstal. Inflalionstalet uttrycker penningvärdets förändring mellan beskattningsåret och året dessförinnan.

Den melod som valts för beräkning av inflalionsavdraget för inventarier överensstämmer hell med den melod som realbeskaltningsutredningen föreslagil. Några egentliga praktiska problem torde inte uppslå. Del vid inkomslbeskaltningen medgivna värdeminskningsavdragel behöver inle återföras ulan inflalionsavdraget medges vid sidan av del ordinarie avdraget.

Med invenlarier avses inle bara maskiner och andra fysiska lillgångar ulan också l. ex. patenträller och andra lidsbegränsade immaleriella rälligheter. Hil hör även hyresrälter, goodwill, aktiverade etableringsulgifler o.d. I anledning av vad som framförts vid remissbehandlingen om att förslagel innebär en olikformig behandling av bosladsrätl och hyresräll eftersom endasl den senare får ligga till grund för inflationsavdrag vill jag påpeka alt en motsvarande skillnad föreligger vid inkomslbeskaltningen. Skillnaden grundar sig pä atl som invenlarier behandlas lidsbegränsade rättigheter, vilket bostadsrätt inle är. Den omständigheten alt vissa inventarier - l.ex. dyrbara konstföremål - i praxis har undantagils frän rällen lill värdeminskningsavdrag.vid inkomsttaxeringen hindrar i och för sig inle att inflationsavdrag kan komma i fråga. En förutsättning är dock att tillgängen har ställning av etl inventarium i näringsverksamheten. Vid en eventuell försäljning skall alltså vederiagel inle beskattas enligt realisa-lionsvinstreglerna utan tas upp som löpande inkomst. Inflationsavdrag medges däremot inle för beställda men inle levererade inventarier. För sädana beställningar kan i stället vid förskottsbetalning reglerna i 68 om monetärt kapital bli tillämpliga.

Vad gäller byggnader och andra tillgångar som skrivs av enligl plan skall värdeminskningsavdragen vid bestämningen av den reala vinslen uppräknas sä alt de i fast penningvärde tillsammans motsvarar tillgångens anskaffningsvärde. Detta sker enklast genom all det vid inkomstbeskattningen medgivna värdeminskningsavdraget räknas om med hänsyn till förändringarna i del allmänna prislägel under innehavstiden. Eftersom företaget tillgodoräknas nominella värdeminskningsavdrag vid inkomstbeskattning-

Prop. 1983/84:50 94

en blir den reala korrigeringen skillnaden mellan del reala och det nominella avdraget. Detta anges i andra-fjärde styckena.

Omräkningen avser förändringar i penningvärdet mellan tidigare år och del aktuella året. Förändringar under det löpande året beaktas inle. Något inflationsavdrag kan således inle komma i fråga del år en byggnad eller en markanläggning anskaffas.

Med en byggnads anskaffningsvärde avses i allmänhet företagels utgifter för byggnaden. Detta gäller oavsett om företaget självt uppfört'byggnaden eller om den förvärvats i färdigt skick tillsammans med marken. Har investeringsfond eller statsbidrag tagits i anspråk för anskaffningen, räknas som anskaffningsvärde skillnaden mellan den verkliga utgiften och del ianspråktagna beloppet. Motsvarande gäller om en byggnad skrivits av mol exempelvis en eldsvädefond.

Vid inkomstbeskallningen inträder rällen till avdrag för värdeminskning vid den tidpunkt då en byggnad eller markanläggning är färdigställd, Molsvarande gäller beträffande inventarier som förelaget självt tillverkar. Något inflationsavdrag enligt 4 8 kan därför inte medges för värdel av en anläggning som vid beskattningsårets ingång är påbörjad men inte färdigställd. 1 stället behandlas värdel av anläggningar under uppförande som en monetär tillgäng (jfr 6 8 fjärde stycket punkt 6).

Den som förvärvat en byggnad eller markanläggning genom arv, gåva eller annal benefikl fång sätts, vad avser värdeminskningsavdrag vid inkomstbeskattningen, i samma ställning som den föregående innehavaren. Förvärvet påverkar alltså inle de äriiga avdragens storlek. Även vid uppräkningen av anskaffningsvärdet bör fastigheten anses ha oavbrutet innehafts av en och samme ägare. Någon ullrycklig föreskrift om delta har inte ansetts nödvändig.

Byggnader utgör ibland lager i rörelse, Inflalionskorrigeringen sker i sädana fall enligt beslämmelserna i 5 8. Om inflalionsavdrag skulle medges också enligt förevarande paragraf skulle förelaget fä ell omotiverat dubbelavdrag. \ femte stycket föreskrivs därför all paragrafens bestämmelser inte tillämpas i fråga om egendom som ulgör lager i rörelse.

Genom atl inflalionsavdraget bygger på vid inkomstbeskattningen medgivna värdeminskningsavdrag kommer KL: s regler rörande den skatlemässiga behandlingen av byggnader och markanläggningar alt få verkan även vid vinsldelningen. Av della följer bl.a. all såväl primäravdrag som reguljära värdeminskningsavdrag kan ge upphov lill inflationsavdrag. Vidare kan nämnas all vid inkomstbeskattningen omedelbart avdragsgilla utgifter för en byggnad eller markanläggning också är avdragsgilla i vinsldelningssystemet. Något behov av reala korrigeringar föreligger därför inte i fråga om byggnader och markanläggningar som är avsedda atl användas endast ett fåtal år.

Teoretiskt sett borde även skogsavdrag och avdrag för substansminskning (punkterna 7-9 av anvisningarna lill 22 § samt punkt 10 av anvisning-

Prop. 1983/84:50 95

arna till 25 § och punkt 8 av anvisningarna lill 29 8 KL) räknas om med hänsyn till förändringarna i penningvärdet från anskaffningstidpunkten lill avdragslillfället. Av olika skäl framförs emellertid inte några förslag i den riktningen. Vad gäller skogsavdragen kan mol en indexuppräkning framhållas alt avdragens reala värde sakligt sett bör minska med innehavslidens längd. Ju längre tid företaget ägt fasligheten desto större del av avverkningarna kan nämligen anses hänförliga till avkaslning och inle till kapital-uttag. Beiräffande avdraget för substansminskning lalar starka praktiska skäl i förening med att avdragsbeloppen ofta ligger på en förhållandevis låg nivå mot en indexuppräkning.

5§

Inflationsavdraget för lager utgör lagrets värde vid beskaltningsärels ingång mullipliceral med beskallningsärets inflaiionslal. Med lagrets värde avses det belopp varmed lagret och liknande omsättningslillgångar tagils upp i räkenskaperna före avsältning lill lagerreserv och liknande reserv.

Inflationsavdrag enligl första slyckel medges inle i fråga om lager av obligationer, lånefordringar och andra monetära tillgångar. Sådana tillgångar skall, oavsett om de ulgör omsällningsiillgångar eller inle, beaktas vid tillämpningen av 6 §.

\ första stycket anges atl inflalionsavdraget för lager utgör produkten av lagervärdet och beskattningsårets inflaiionslal. Till skillnad mol vad realbeskaltningsutredningen föreslagit skall avdraget beräknas på grundval av det bokförda värdet före eventuell nedskrivning (alltså före avsättning till lagerreserv men efter inkuransavdrag). Skillnaden hänger samman med atl vinstdelningen bygger pä resultatel före lagernedskrivning medan realbeskaltningsutredningen godtar all nedskrivning som är förenlig med KL; s regler. Pågående arbeten som ulgör omsättningslillgångar behandlas här -liksom vid tillämpning av 3 8 första stycket punkterna 6 och 7 — på samma säll som lager.

Andra stycket innehåller elt undantag frän rällen till inflationsavdrag för omsättningstillgångar. Undanlaget gäller lager av obligationer, lånefordringar och liknande monetära tillgångar. Av systematiska skäl behandlas samtliga monetära tillgångar och skulder i 6 8. Eftersom samma inflalionstal används i 5 och 688 har delta dock inle någon materiell betydelse.

Det bör betonas alt aktier inte räknas som monetära lillgångar. Etl förelag som bedriver handel med värdepapper får alltså grunda inflations-avdraget enligt 5 8 pä värdel av aktierna men inte pä värdet av l.ex. obligationerna. Obligationerna beaktas i stället vid tillämpning av 6 §.

6§

Vid beräkning av den reala vinslen skall det nominella resultatet

1. ökas med ell belopp motsvarande förelagels monetära skulder vid

beskattningsårets ingång multiplicerat med beskallningsårels inflaiionslal

och

Prop. 1983/84:50 96

2. minskas med ett belopp molsvarande företagels monetära lillgångar vid beskattningsårets ingång mullipliceral med beskattningsårets inflaiionslal.

De monetära skulderna är

1. växel-, leverantörs-och skalleskulder,

2. upplupna kostnader och förulbelalda intäkter,

3. förskott från kunder,

4. avsatt till pensioner,

5. avsättningar till investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond samt

6. övriga skulder.

Som monetära skulder räknas belopp som under beskattningsåret utskiftats till företagets ägare. De monelära tillgångarna är

1. kassa-och banktillgodohavanden,

2. obligationer, lånefordringar och liknande lillgångar,

3. växelfordringar och kundfordringar,

4. förulbelalda kostnader och upplupna intäkter,

5. förskott till leverantörer,

6. värdet av inte färdigställda byggnader, markanläggningar och inventarier som inte ulgör omsättningstillgångar i rörelse samt

7. övriga fordringar.

Som monetära tillgångar räknas beskattningsårets nominella resultat om det är positivt samt vad förelaget uppburit under beskattningsåret för aktier som ulgelts i samband med ökning av förelagels akliekapilal. Råder intressegemenskap mellan ell företag som erlagt betalning för utgivna aktier och det företag som ökat sitt akliekapilal skall det erlagda beloppet dock inle räknas som monelär tillgäng. Vad nu sagts om vad som uppburils vid ökning av aktiekapital gäller också i fråga om ökning av insatskapital i ekonomisk förening.

De monetära skulderna får inle las upp lill lägre värde och de monelära lillgångarna får inle tas upp lill högre värde än vad de tagits upp till vid räkenskapsårets ingång.

Som diskuterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) kan den reala transformeringen av del monelära kapilalet utföras på två olika sätt. Den ena metoden, som valls av realbeskaltningsutredningen, är att dela upp samtliga räntor i en real del och en inflalionsdel. Endasl den reala delen av räntan är skaltepliklig resp. avdragsgill. Storleken av fordringar och skulder pä balansdagen saknar i princip betydelse.

Med tillämpning av realbeskaltningsutredningens metod las inle hänsyn till negativa realräntor, dvs, till räntor som understiger inflationen. Den som fåll låna ränlefrill beskallas alltså inle för denna förmån och långivaren får inte något avdrag för sin av infiationen föranledda förlust, Della måste, åtminstone om man endast ser lill beskattning av näringsverksamhet, betecknas som en nackdel. En annan nackdel med den av utredningen förordade metoden är all den förutsätter en individuell behandling av varje räntebärande län. Del kan bli myckel arbetskrävande alt dela upp samtliga ränteutbetalningar under ell år i en realräntedel och en inflationsdel.

Den andra metoden för behandling av del monelära kapitalel är att utgå

Prop. 1983/84:50 97

från slorleken på företagets tillgångar och skulder i stället för räntorna. Även denna melod har vissa svagheter, t, ex, svårigheten atl med säkerhet avgöra hur stora tillgångarna och skulderna är vid en given tidpunkt. Av skäl som redovisats i det föregående har emellertid denna s.k, balansmetod ansetts lämpligast för vinstdelningens vidkommande. Balansmetoden kan sägas bygga på antagandet att de i balansräkningen upptagna lillgångarna och skulderna på ett tillförlitligt sätt speglar företagets finansiella situation under hela året.

Mot bakgrund av det anförda anges i första stycket punkt 1 att som lilläggspost i vinstdelningssystemet skall redovisas ett belopp motsvarande produkten av företagets monelära skulder och inflalionstalet. Tilläggsposten representerar - i förening med det fulla avdraget för räntekostnaderna - den inflationsvinst som företaget gjort på sina skulder. I konsekvens med detta skall det nominella resultatel er\\ig\. första stycket punkt 2 minskas med produkten av de monelära tillgångarna och inflalionstalet.

De i andra stycket uppräknade skuldposterna torde inte föranleda några större gränsdragningsproblem. All avsättning lill investeringsfonder och liknande fond — till skillnad från fria obeskattade reserver - tagits med beror på alt avsättningen minskat underiagel för beräkning av vinstdelningsskatlen (jfr 3 8). En annan behandling av fondavsättningen skulle vidare göra det mindre attraktivt att ta fonden i anspråk för investeringar. Om fonden inte skulle räknas in bland de monetära skulderna skulle nämligen fondutnyttjandet öka företagets monetära underskott (eller minska del monetära överskottet). En sådan inlåsningseffekl har ansells olämplig.

Som skulder räknas inte reserver som inte ansetts avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Poster av della slag skall behandlas som eget kapital.

I konsekvens med atl belopp som under beskattningsåret betalats för nyemitterade aktier skall räknas som monetär tillgång föreskrivs i tredje stycket alt utskiftat belopp skall räknas som monelär skuld. Avgörande för skuldberäkningen är hur slort belopp som faktiskt skiftals ut under räkenskapsåret.

1 fiärde stycket anges vad som avses med monetära tillgångar. Beräkningen av slorleken av dessa poster hänför sig till förhållandena vid räkenskapsårets ingång. Detta överensstämmer med vad som gäller i fråga om inflationsavdrag för anläggningar och lager.

Vad gäller de poster som återfinns i fiärde stycket punkterna 1-3 torde några gränsdragningsproblem knappast behöva uppkomma. Till banktillgodohavanden hör bl.a. medel pä spärrkonto för investeringsfond hos riksbanken. Som redan framgått skall inflationskorrigeringen för pågående arbeten ske enligt 5 8 och inle enligt 6§.

Fjärde stycket punkt 4 gäller förulbelalda kostnader och upplupna intäkter. Som förulbelalda kostnader räknas exempelvis den del av en av företaget gjord förskottsbetalning avseende hyra eller ränta som hänför sig 7 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 98

till tiden efter del ifrågavarande räkenskapsårets utgång. Upplupen intäkt kan sägas avse det motsatta fallet, nämligen alt förelaget självt är faslig-helsägare eller längivare och hyran resp. ränlan betalas i efterskott.

Posten i fiärde stycket punkt 5, förskoll lill leverantörer, avser såväl förskott för varor och tjänster som förskott i samband med förvärv av anläggningstillgångar. Della innebär all förskott avseende invenlarier, som ännu inle levererats vid balansdagen, eller avseende byggnader, som vid denna tidpunkt ännu inte är färdigställda, kommer att redovisas som fordran. Som monetär tillgång skall likaså er\\igt. Jjärde stycket punkt 6 behandlas värdet av anläggningar - byggnader, markanläggningar och invenlarier - som är under uppförande eller tillverkning i egen regi och inle ulgör omsättningstillgångar i rörelse (jfr kommentaren till 4 8).

Den i fiärde stycket punkt 7 angivna posten övriga fordringar kan avse både långfristiga och kortfristiga fordringar och län lill såväl utomstående som företagel närslående personer.

För atl gynna förelag med '!tel egel kapital men hög lönsamhet föreskrivs i femte stycket atl bes .'ittningsårels nominella vinst skall räknas som en monetär tillgång. Med nominell vinst avses den statligt beskattningsbara inkomsten efler korrigeringar enligl 3 8 (om resultatel blir positivt). Som monelär tillgäng skall vidare räknas vad som under beskattningsåret inbetalats för nyemitterade aktier. Avsikten är att främja anskaffningen av riskvilligt kapital. Någon anledning atl premiera överflyllning av kapital frän etl förelag till ett annal inom samma företagsgrupp föreligger dock inte. Av denna anledning beaktas inte vederlag för nyemitterade aktier som erlagts av l.ex. etl moderbolag. Det är därvid tillräckligl alt intressegemenskap föreligger antingen före eller efter ökningen av aktiekapitalet. Molsvarande gäller också vid ökning av insatskapitalet i en ekonomisk förening.

Del är givet att värderingen av tillgångar och skulder kan ge upphov till skilda meningar. Fordringar kan vara ivistiga och del kan också vara osäkert om gäldenären har förmåga alt infria sin förbindelse. Vad gäller balansräkningens passivsida gäller det givetvis atl först skilja mellan verkliga skuldposter och poster som har karaktär av eget kapital (vinstdispositioner). Därefter måste skäligheten i värderingen av skuldposternas storlek bedömas. Värderingsproblem kan uppkomma exempelvis vid beräkning av Ivistiga skulder, skulder i utländsk valuta och den på året belöpande inkomstskatten.

Enligt sjätte slyckel får skulder inte las upp till lägre värde och tillgångar inte till högre värde än vad de tagits upp till vid räkenskapsårets ingång. Den ingående balansräkningen, vilken för företag som inte påbörjat sin verksamhet under räkenskapsåret motsvarar det föregående årets utgående balansräkning, blir alltså avgörande för värderingen. Denna värderingsregel är i hög grad ägnad att motverka en felaktig värdering av de monetära posterna. En alltför hög värdering av en fordran eller en för låg

Prop. 1983/84:50 99

värdering av en skuld leder normall lill att den beskattningsbara inkomsten ökar.

I detta sammanhang bör också erinras om att en ökning av de monetära tillgångarna genom försäljning av l.ex. lagertillgångar inte medför alt underlaget för vinstdelningen minskar. Avdragsbeloppet enligt 6§ är lika stort som det avdrag som går förlorat vid tillämpning av 5§. Nu nämnda omständigheter i förening med alt del är lillgångarna och skulderna vid räkenskapsårels ingång som är avgörande för bedömningen gör atl risken för manipulativa åtgärder måste betecknas som förhållandevis liten.

7§

Med beskattningsårets inflaiionslal avses det tal som uttrycker den allmänna prisutvecklingen sedan föregående är.

Vid beräkning av omräkningstal och inflalionstal skall även etl brutet räkenskapsår anses sammanfalla med året närmast före taxeringsåret. Omfaltar beskattningsåret annan tid än tolv månader eller laxeras förelaget för mer än ett beskattningsår skall dock inflationstalet justeras så att det per månad motsvarar en tolftedel av del för helår fastställda talet. Molsvarande justering skall göras vid beräkning av fast fribelopp.

I första stycket anges att inflationstalet uttrycker förändringen i det allmänna prisläget mellan beskattningsåret och det närmast föregående året.

Den i andra stycket omnämnda indexserien överensstämmer med den indexserie som ligger till grund för beräkning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljningar. Omräkningstalen i indexserien fastställs ärligen i augusti månad av RSV. Omräkningstalet för det aktuella året (är n) sätts fill 1,00. Omräkningstalen för fidigare år beräknas som kvoten mellan å ena sidan konsumentprisindex för juli månad år n och å andra sidan genomsnittligt konsumentprisindex för samtliga månader under det tidigare året.

I syfte att förenkla beräkningen av inflationsavdrag m.m. föreskrivs i tredje stycket att samtliga beskattningsår som är föremål för bedömning vid etl visst års taxering skall anses sammanfalla med kalenderåret närmast före taxeringsåret. Omfaltar företagets räkenskapsår längre period än tolv månader skall dock inflationstal och fast fribelopp justeras uppåt så atl de per månad motsvarar en tolftedel av de för helår fastställda talen. Vid kortare räkenskapsår än tolv månader skall inflalionstalet och fribeloppet justeras nedåt på samma sätt.

8§

Vinstdelningsunderlaget avrundas nedåt till helt tusental kronor. Vinstdelningsskatt utgår i hell anlal kronor, varvid örelal bortfaller. Beleckningar som används i kommunalskallelagen (1928: 370) och lagen

Prop. 1983/84:50 100

(1947:576) om slallig inkomslskall har samma betydelse i denna lag om inle annal anges eller framgår av sammanhängd.

första och andra styckena ges regler om avrundning av vinsldelningsunderlaget och skallen.

Med hänsyn till kopplingen mellan inkomstbeskattningen och vinsldelningen är det givet att reglerna om vinstdelningsskalten i terminologiskt hänseende knyter an till beteckningarna i KL och lagen om statlig inkomslskall. En bestämmelse härom har tagils in i tredje stycket.

9 och 10 §§

98 Ett företag som enligl I § skall erlägga vinsldelningsskali är skyldigt alt i sin självdeklaration lämna uppgifter till ledning för beräkning av vinstdelningsunderlag. Uppgifterna skall lämnas på blankell enligl formulär som fastställs av riksskatleverket.

10 § Bestämmelserna i taxeringslagen (1956:623) om laxering för inkomst och förmögenhel skall gälla i fråga om bestämmande av vinsldelningsunderlaget. Beslämmelserna om särskilda avgifter i nämnda lag skall dock inte tillämpas. Ändras taxeringen lill statlig inkomstskall genom dom av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten skall domstolen även besluta om den ändring av vinstdelningsunderlaget som föranleds av detta.

I fråga om debitering och uppbörd av skallen gäller beslämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Vidare fillämpas 51 8 lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter på vinstdelningsskalten. Dock får riksförsäkringsverket varje år som förskoll lillgodoföra sig 70 procent av summan av den vinstdelningsskalt som kan beräknas bli debiterad under året. Riksskatleverket skall före utgången av juli månad lämna riksförsäkringsverket uppgift om den beräknade skatten.

Underlaget för vinstdelningsskalten bör fastställas i anslutning till inkomstbeskattningen i första instans, närmare bestämt av den taxeringsnämnd som handhar företagets taxering lill stailig inkomstskatt. Med hänsyn till de många korrigeringar som måste göras för alt förvandla den slalligl beskattningsbara inkomsten lill vinstdelningsunderlag är det nödvändigt att företaget lämnar sina vinstdelningsuppgifter på en särskild, av RSV fastställd blankett. Exempelvis måste i den allmänna självdeklara-fionen lämnas uppgift om företagets sammanlagda beskattningsbara inkomst vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, även om denna laxering skall ske på annan ort. Blanketten bör kunna utformas så atl företag med reala resultat som klart understiger fribeloppel inte skall behöva utföra samtliga korrigeringar. För etl stort antal företag torde det sålunda vara möjligt alt snabbt slå fast atl den beskattningsbara inkomsten ökad med slimulansavdrag, bokslutsdispositioner o.d. samt inflationstillägg för monelära skulder är mindre än fribeloppel. I dessa fall saknas anledning all beräkna slorieken av inflalionsavdragen avseende företagels olika tillgångar.

Genom hänvisningen lill taxeringslagens (1956:623) regler blir de bestämmelser om t. ex. besvär och eftertaxering, som gäller beiräffande den

Prop. 1983/84:50 101

statliga inkomstskallen, tillämpliga även i fråga om vinstdelningsskallen. I likhei med några remissinslanser anser jag. som fidigare framhållils, däremot all de skatteadministralivä sanktionsätgärderna inle är utformade sä all de utan ändringar kan tillämpas på vinstdelningsskalten. Reglerna om t. ex. skailelillägg skall alltså inte gälla i fråga om felaktiga eller ofullständiga uppgifter rörande underiagel för vinstdelningsskalten. Vidare regleras skyldigheten för skattedomslol alt i samband med ändring av taxeringen till slallig inkomstskatt göra en följdändring i fråga om vinstdelningsunderlaget.

Vinstdelningsskalten bör debiteras och betalas enligt uppbördslagens (1953:272) regler. Vinstdelningsskatlen för ell visst år kommer därmed att ingå i den slutliga skall som påförs företagel året därpå. Överföringen lill AP-fonden bör ske på samma sätt som i fråga om tilläggspensionsavgifter som uppbärs i form av egenavgifter. Enligt dessa regler får riksförsäkringsverket varje är lillgodoföra sig de under föregående år debiterade avgifterna. Här bör emellertid verket ges rätt att uppbära ett förskott för att inte en alltför stor förskjulning skall ske av medelslillförseln. Denna räll bör avse en viss andel av den skall som på grundval av de i deklarationerna lämnade uppgifterna kan beräknas bli påförd under året. Andelen kan lämpligen bestämmas till 70%. En någorlunda lillföriillig beräkning bör kunna göras före utgången av juli månad.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års laxering. Därvid iakttas följande.

1. Lagen tillämpas inle vid laxering för beskattningsår som har börjat före ikraflträdandd.

2. Vid omräkning enligl 4 8 skall byggnader och markanläggningar, som anskaffats före ingången av är 1973, anses anskaffade är 1973.

Vinstdelningssystemet är avsett atl börja tillämpas vid 1985 års taxering. För företag med kalenderåret som räkenskapsår kommer alltså de föreslagna reglerna att gälla på det räkenskapsår som börjar den I januari 1984.

För förelag med brutna räkenskapsår skall vinstdelningsskalten inte tillämpas vid 1985 års laxering. Den skall fillämpas i fråga om räkenskapsår som börjar den 1 januari 1984 eller senare.

Vid beräkning av reala avdrag på byggnader och markanläggningar skall anskaffningsvärdena räknas upp med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen under innehavstiden. I del sammanhängd mäsle ställiping tas lill i vad män anskaffningsvärden, som hänför sig lill tid före ikraftträdandet, skall fä räknas upp. Med hänsyn till bl. a. den omläggning av avskrivningsreglerna för byggnader som slutfördes år 1972 synes det lämpligt att påbörja uppräkningen tidigast år 1973. Byggnader som anskaffats dessförinnan skall således anses anskaffade nämnda år.

Prop. 1983/84:50 102

4.2 Ändringarna i lagen om allmän investeringsfond

I§

Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse enligl kommunalskattelagen (1928: 370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank och svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstall räll lill avdrag enligl denna lag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till allmän investeringsfond. Sparbank får i balansräkningen la upp allmän investeringsfond under benämningen investeringskonto.

Bostadsföretag som avses i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen kan inte få avdrag för avsältning till investeringsfond.

Ett företag kan för visst beskattningsår inte få avdrag för avsättning till allmän investeringsfond i mer än en förvärvskälla.

Genom ändringarna i första stycket har tiiöjlighden all ulnyllja fondsystemet utvidgats i två hänseenden. För del första har kravet på aU avsättningen måste göras i förvärvskälla tillhörande inkomsislagen rörelse eller jordbruksfastighet slopats. Enligt förslaget godtas fondavsättningar även vid beräkning av inkomst av annan fastighet. För del andra har ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter tagits med i kretsen av fondsubjekt (jfr I 8 lagen om vinstdelningsskalt).

Bostadsförelag som schabloniaxeras enligt 24 83 mom. KL omfattas enligt I § lagen om vinstdelningsskatl inle av vinsldelningen. Schablontaxeringen torde vidare i sig utesluta möjligheten lill avdrag för avsättning till investeringsfond. I tydlighetens intresse har dock i del nya andra stycket införts en regel om att fondsystemet inte får utnyttjas av de schablontaxerade bostadsföretagen.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att vinstdelningsskalten vid fillämpning av 2 § lagen om allmän investeringsfond ulgör en allmän svensk skatt. Vid beräkning av den justerade årsvinsten skall således vinstdelningsskalten behandlas på samma sätt som den nuvarande inkomstskallen.

4§

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan besluta alt allmän investeringsfond skall eller får tas i anspråk för ändamål som avses i 5 8 första stycket. Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, statens industriverk kan vidare besluta atl belopp som framdeles avsätts till allmän investeringsfond får tas i anspråk. Beslut som nu sagts får avse endasl den fid och skall förses med de villkor i övrigt som läget på arbetsmarknaden eller andra förhållanden motiverar. Beslut kan gälla samtliga förelag, företag av viss beskaffenhet eller visst eller vissa företag.

Allmän investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomsislagen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan dock, om särskilda skäl föreligger, medge att allmän investeringsfond tas i anspråk i annan förvärvskälla än nu sagts.

Prop. 1983/84:50 103

Företag, som ansöker om att ta allmän investeringsfond i anspråk, skall ha berell berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att avge yttrande över ansökningen. Saknas sådana organisationer, skall i stället de anställda på lämpligt sätt beredas tillfälle atl avge yttrande. Yttrandena skall fogas till ansökningen.

F.n. godtas avsättning fill investeringsfond endast i förvärvskällor som tillhör inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse. En fond som avsalls i rörelse kan utan särskilt medgivande tas i anspråk för investeringar i jordbruk och vice versa. För atl ett företag, som bedriver exempelvis både rörelse och fastighetsförvaltning, skall få utnyttja sin fond i den faslighels-förvallande verksamheten fordras emellertid ett speciellt tillstånd.

I del föregående har föreslagits alt investeringsfond skall få avsättas även vid beräkning av nettointäkt av annan fastighet (18). Av andra stycket framgår atl en sådan fond får las i anspråk ulan särskilt medgivande i den egna förvärvskällan eller - om företaget dessutom bedriver rörelse eller jordbruk - i förvärvskälla inom något av dessa inkomstslag. I likhet med vad som nu gäller bör det emellertid krävas ett speciellt lillsländ för all en rörelse eller jordbruksfond skall fä utnyttjas i fastighetsförvaltning. Detsamma bör gälla om en fastighetsfond skall utnyttjas i annan förvärvskälla inom inkomstslaget annan fastighet.

Till undvikande av missförstånd bör framhållas atl det förhällandet alt etl speciellt tillstånd inte är nödvändigt för att få utnyttja en faslighetsfond i rörelse eller jordbruk inte innebår att fonden alltid kan användas inom den egna förvärvskällan. En grundförutsällning för alll ianspråklagande är givetvis att det föreligger ett individuellt eller allmänt beslut om fondfri-släpp eller all förelaget kan begagna sig av den s.k. fria sektorn (9§ första slyckel). Det får ankomma på regeringen alt bedöma om de fasiighelsför-valtande företagens fonder skall vara frisläppta på samma villkor som de fonder som avsatts i rörelse eller jordbruk.

4.3 Ändringarna i kommunalskattelagen

35§ I mom.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs

1) intäkt som skattskyldig haft av annan förvärvskälla än förut har nämnts och som inle heller utgör intäkt av kapital,

2) sådan lotterivinsl som inte är frikallad från beskattning enligl 19 8,

3) restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, som inte utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, i den mån avdrag har medgelts för avgifterna,

4) restituerad, avkortad eller avskriven vinstdelningsskalt i den mån avdrag har medgelts för skatten, och

5) vinst - i den omfattning som anges i 2-4 mom. - genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum, som avses i 28§ 3 mom., skall restituerad, avkortad eller avskriven skatt som enligt vad ovan sagts skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för dotterbolaget eller

Prop. 1983/84:50 104

den överlåtande föreningen, utgöra skattepliktig intäkt för moderbolaget eller den överlagande föreningen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid fusion mellan sparbanker enligt 78§ lagen (1955:416) om sparbanker samt då ett bankaktiebolags hela bankrörelse övertagils av elt annat bankbolag eller ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av etl annat försäkringsbolag och beloppet ifråga icke uppgetts lill beskattning hos det överlåtande bolaget.

Eftersom påförd vinstdelningsskall skall vara avdragsgill vid inkomslbeskaltningen måste naturiiglvis vinstdelningsskalt som återbetalas eller avkortas uigöra en intäkt. Bestämmelserna härom har intagits i 35 § I mom. som redan innehåller molsvarande bestämmelser i fråga om egenavgifter. Genom en hänvisning i 28 lagen (1947; 576) om stailig inkomstskatt. SIL, blir regeln automatiskt tillämplig också vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Någon motsvarighet till den regel som finns i sistnämnda lagrum i fråga om kommunal inkomstskatt behövs alliså inle. Eftersom avdraget skall ske i form av ett allmänt avdrag (jfr 468 5 mom.) skall återbäringen tas upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

På samma sätt som gäller beträffande restituerad kommunalskatt vid laxeringen till slallig inkomslskall övergår vid fusion skatteplikten pä moderbolaget resp. den övertagande föreningen.

46 § 5 mom.

I hemortskommunen får skaltskyldig göra avdrag för vinstdelningsskalt som har påförts den skattskyldige under året före laxeringsåret. Bestämmelserna 14 mom. gäller också ifråga om sådant avdrag.

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum. som avses i 28§ 3 mom., äger moderbolaget eller den övertagande föreningen åtnjuta avdrag för sådan bolagets eller den överlåtande föreningens skatt som skulle ha varit avdragsgill för dotterbolaget eller den överlåtande föreningen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid fusion mellan sparbanker enligt 78§ lagen (1955:416) om sparbanker samt då elt bankaktiebolags hela bankrörelse övertagils av etl annat bankboiag eller ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av etl annat försäkringsbolag och det överlåtande bolagel avslår från att yrka avdraget i fråga.

Vinstdelningsgruppens förslag innebar alt avdraget för vinstdelningsskatl skulle ske i den förvärvskälla till vilken skatten hänförde sig.

Flera remissinstanser har anfört all detta skulle innebära en onödig komplikation i laxeringsarbetd och all avdragel bör ha formen av elt allmänt avdrag.

Enligt min mening talar starka praktiska skäl för all ge avdraget formen av ell allmänt avdrag på samma sätt som del nuvarande kommunalskatteavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskall. Bestämmelsen härom har tagits in i ett nytt moment i 46 §. Avdraget skall liksom andra allmänna avdrag i första hand medges i hemortskommunen och i andra hand i annan kommun där den skatlskyldige har inkomst. Eftersom regleringen av de allmänna avdragen sker separat för den statliga och den kommunala inkomstbeskattningen får regeln verkan bara för den senare.

Prop. 1983/84:50 105

På samma sätt som i fråga om kommunalskaiteavdraget vid laxeringen till slallig inkomstskatt bör - med hänsyn till att avdragel erhålls vid taxeringen året efter det taxeringsår då skallen påförls - avdragsrällen övergå lill det övertagande företaget vid fusion o.d.

4.4 Ändringarna i lagen om statlig inkomstskatt

4 § 1 mom.

Från sammanlagda beloppel av den skatlskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 8, avdrag göras för underskott i förvärvskälla. Vidare får annan skaltskyldig än fysisk person, dödsbo och familjestiftelse avdrag för allmän kommunalskall och vinstdelningsskalt som har påförts den skatlskyldige under året före taxeringsåret, I fråga om underskott av förvärvskälla iakttas att

1) avdrag för realisalionsförlusl får göras endast från realisationsvinst eller lollerivinsl,

2) avdrag inte får göras för underskoll av fastighet eller rörelse i ullan-del,

3) avdrag inle får göras för underskott på grund av avskrivning av skepp eller luftfartyg eller på köpekontrakt, som avser sådan tillgäng, i vidare mån än som följer av 46 8 I mom. kommunalskatlelagen (1928:370).

4) avdrag inle får göras för underskott i den mån hänsyn lill del har lagils vid beräkning av sjömansskall.

Skallskyldig, som har varil bosatt här i riket under hela beskaltningsårel eller del av delta, får avdrag för periodiskt understöd, egenavgifter. försäkringspremier m.m. i den omfattning som anges i 46 8 2 mom. kommunalskallelagen.

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum, som avses i 28 8 3 mom. kommunalskallelagen. äger moderbolaget eller den överlagande föreningen åtnjuta avdrag för sådan dotterbolagels eller den överlä-. lande föreningens skall, vilken enligl första slyckel skulle ha varil avdragsgill för dotterbolaget eller den överlåtande föreningen. Vad nu sagts skall äga molsvarande tillämpning vid fusion mellan sparbanker enligt 78 8 lagen (1955:416) om sparbanker samt då ett bankaktiebolags hela bankrörelse övertagits av ett annat bankbolag eller ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagils av ett annat försäkringsbolag och del överlätande bolaget avslår frän att yrka avdraget i fråga.

All avdrag icke är medgivet för underskott som uppkommit före eller i samband med vissa företagsöveriåtelser framgår av punkt 6 av anvisningarna lill 208 kommunalskallelagen.

Beiräffande den slalliga inkomstbeskallningen ansluter utformningen av regeln om avdrag för vinstdelningsskatten till nuvarande regel om avdrag för kommunal inkomslskall. I övrigt är ändringen av paragrafen av formell karaktär.

Prop. 1983/84:50 106

4.5 Ändringarna i uppbördslagen m.m.

I §

Med skall förstås i denna lag, om inle annat anges, statlig inkomstskatt, slallig förmögenhetsskatt, utskiflningsskall, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgifi, vinstdelningsskatt, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hyreshusavgifi, skaltelillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) saml annuitet på avdikningslän.

Regeringen får; om särskilda omständigheter föranleder del, föreskriva atl i samband med uppbörden av skall skall uppbäras även andra avgifter än sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall, om inte annat anges, vad i denna lag stadgas angående skall tillämpas beiräffande den avgift som avses med föreskriften.

Som framhållits i del föregående bör vinstdelningsskallen betalas i den ordning som gäller för den statliga inkomslskallen. De i första stycket uppräknade skatterna och avgifterna har därför kompletterats med vinstdelningsskalten.

3 § I mom.

I den omfattning nedan anges skall skaltskyldig betala preliminär skall med belopp, vilkel så nära som möjligt kan antas motsvara i den slutliga skallen ingående stailig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, vinstdelningsskalt, egenavgifter, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift och hyreshusavgift.

Företagens preliminärskalt för ell visst år baseras normall på den senast kända debiteringen av slutlig skall (skallen hänför sig till inkomsten tvä är tidigare). Ingår vinstdelningsskalt i den slutliga skallen synes det motiverat att delta avspeglas också vid debiteringen av preliminär skatt. Vinstdelningsskatlen har därför lagils med bland de skatter och avgifter som utgör underlag för den preliminära skallen.

27 § I mom.

Vid debilering av slutlig skall skall iakttas:

all kommunal inkomslskall ulräknas med ledning av den skattesals som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

alt kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid örelal över 50 avrundas uppåt och vid annal örelal avrundas nedåt till helt krontal;

all kommunal inkomstskatt debileras med belopp som har uträknats av lokal skatiemyndighel i det fögderi där beskaltningsorten är belägen;

atl egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras pä grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som har lämnats av den allmänna försäkringskassan, varvid öretal bortfaller; samt

atl i 18 nämnd annuitet eller, om skallskyldig har alt eriägga flera annuiteter, summan av dessa påförs i hell anlal kronor, varvid öretal bortfaller.

Prop. 1983/84:50 107

Paragrafen innehåller vissa regler om vad som skall iakttas vid debilering av slutlig skall. Vinsldelningsgruppen har föreslagit att den komplet-leras med en hänvisning fill lagen om vinsldelningsskali saml en föreskrift om avrundning av skallen till hell krontal.

Vid remissbehandlingen har invänts all en sådan hänvisning är onödig och alt avrundningsregeln bör ges i lagen om vinstdelningsskatl.

Del är självklart alt de regler som gäller för vinstdelningsskatlen skall iakttas vid debitering av skatten. Jag kan därför hälla med om atl den föreslagna hänvisningen inle är nödvändig, Avrundningsregeln bör då las in i lagen om vinstdelningsskalt. Av systematiska skäl har därför också befinlliga erinringar av samma arl rörande skogsvårdsavgift, hyreshusavgifi och egenavgifter lagils bort ur lagrummet,

4.6 Ändringarna I taxeringslagen

22 § 1 mom.

Nedannämnda skattskyldiga äro. där ej annal följer av stadgandet i 3 mom., skyldiga atl ulan anmaning till ledning för egen laxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

1) aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidig skadeförsäkringsanstalt och aktiefond, ävensom sådan stiftelse, fond eller inrällning som har lill huvudsakligt ändamål all tillgodose viss familjs, vissa familjers eller beslämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess brutloinläkler av en eller flera förvärvskällor under beskallningsärel uppgått till sammanlagl minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens brutloinläkler av en eller flera förvärvskällor under beskaltningsårel uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela beskaltningsårel och under denna lid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt minsl 6000 kronor och eljest lill sammanlagl minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den arl som anges i 3 8 I mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskallningsårels ulgäng haft ell värde översligande 400000 kronor eller, såvill angår sådan juridisk person som avses 168 1 mom b) nämnda lag, 25000 kronor, saml

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skaltepliklig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)-4) skall hänsyn icke tagas lill sådan inkomst eller förmögenhel, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skalle-pliktig enligt kommunalskallelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskallningsärel och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhel.

Skall skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt laxeras för förmögenhet som lillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill lagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Prop. 1983/84:50 108

Vid tillämpning av vad i första slyckel vid 3) är stadgal. skall svensk medborgare, som under beskallningsärel tillhört svensk beskickning hos ulländsk makt. svensk permanent delegation hos mellanslatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som pä grund av sin tjänst varil bosatt utomlands, anses ha varil bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 är. om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Person, som under beskallningsärel tillhön främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatels betjäning och som icke varil svensk medborgare, sä ock sådan persons make. barn under 18 år och enskilda tjänare, om de har bott hos honom och icke har varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är sladgal icke ha varil här i riket bosatta.

1 fråga om deklarationsskyldighet för dödsbo efler skaltskyldig som har avlidit under beskallningsärel, skall tillämpas vad som skulle ha gällt för den avlidne.

Enligt 98 lagen om vinstdelningsskalt skall företagel i sin allmänna självdeklaration lämna de uppgifter som behövs för fastställande av underlaget. Därvid förutsätts atl förelaget är deklarationsskyldigl och så är i praktiken också fallet. Enligl taxeringslagen är emellertid inte deklara-tionspliklen absolul för alla de juridiska personer som vinsldelningen omfattar. Absolut deklaralionsplikl föreligger för aktiebolag och ekonomiska föreningar. För övriga av vinsldelningen omfattade juridiska personer — sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsbolag - föreligger deklarationsplikt om bruttoinkomsterna uppgår till minsl 100 kr. eller garantibelopp skall las upp som inkomst. Detta innebär naturligtvis atl sådana juridiska personer i praktiken blir deklarationsskyldiga. Emellertid bör den ovillkorliga deklarationsskyldigheten också formellt utsträckas lill alt gälla dem. Övriga ändringar är av redaktionell arl.

68 §

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skaltskyldig införas i skallelängd,

I skaltelängden anlecknas särskill

dels i avseende på stailig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skallskyldiga som avses i 11 8 3 mom, lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomsl. medgivet avdrag för underskoll i förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst saml ränletillägg och underlag för tilläggsbelopp.

dels beskattningsbar inkomst enligl 2 8 lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligl I 8 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det anlal perioder om trettio dagar för vilka den skatlskyldige har uppburit sådan inkomst under beskallningsärel, saml sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 8 4 mom. lagen om sjömansskall,

dels i avseende pä kommunal inkomstskall laxerad och beskattningsbar inkomst.

Prop. 1983/84:50 109

dels beslul i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligl 48 § 2 och 3 mom. kommunalskatlelagen (1928:370) eller för skaltereduktion enligl 2S 4 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslul, som avser förutsättning för skattereduktion enligl 2S lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

dels beslul om avräkning av utländsk skall eller fillämpning av progres-sionsbeslämmelser enligl avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas,

dels uppgift om underlag, varpå hyreshusavgifi skall beräknas,

dels vinstdelningsundertag.

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skall skall utgå enligl 11 8 lagen (1947:577) om stailig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligl lagen om stailig inkomslskall beräknade laxerade inkomsten lill minst 6000 kronor för ensamslående och lill sammanlagt minsl 6000 kronor för makar, som varil gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta är levt tillsammans, skall den beräknade laxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skaltelängden skall underskrivas av lokal skaltemyndighet. Den skall därefter såvill gäller den ärliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämndens beslul.

Ändringen i paragrafen föranleds av all underlaget för vinstdelningsskalt skall beslutas av taxeringsnämnden och beslutet anlecknas i skattelängden.

4.7 Ändringen i skattebrottslagen

l§ Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skall vid ulskiftning av aktiebolags lillgångar, kommunalskallelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgifi, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatl, lagen (1982:1194) om hyreshusavgift, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskalt, tagen (1983:000) om vinstdelningsskalt,

2. lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskall, lagen (1961:372) om bensinskall, lagen (1961:394) om lo-baksskall, slämpelskallelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skall på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, väglrafikskaltelagen (1973:601), lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukler, bilskrotningslagen (1975:343). lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på moloriordon. lagen (1978: 144) om skatt pä vissa resor, lagen (1982:691) om skall på vissa kassetiband, lagen (1982: 1200) om skall på videobandspelaie. lagen (1982; 1201) om skatt på viss elektrisk kraft,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkomnKinde skall som avses i uppbördslagen (1953; 272).

Prop. 1983/84:50 110

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande reslavgift, skaltelillägg eller liknande avgift.

Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3) bör reglerna om skalletillägg och förseningsavgift åtminstone inledningsvis inle göras lill-lämpliga pä vinstdelningsskalten. Däremot bör reglerna i skatlebrollslagen för mera kvalificerade former av oriktigt uppgiftslämnande bli tillämpliga på den nya skallen. Skallen har därför införts i paragrafen.

4.8 Lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden

Regleringen av löntagarfonder i ATP-syslemet medför sädana ingripande ändringar i APR att del har ansetts befogal atl hell arbeta om reglementet. Denna omarbetning har gjorts i samråd med chefen för socialdepartementet.

För att åstadkomma större överskädlighel har det nya reglementet delats in i tre skilda avdelningar. Avdelning 1 (I §) innehåller en inledande bestämmelse. I avdelning II (2-25 8S) har de regler som gäller första-lredje fondstyrelserna samlats. Avdelning 111 (26-42 §8) innehåller bestämmelser för fjärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrelserna jämte en hänvisning till vissa av beslämmelserna för första-lredje fondstyrelserna vilka bestämmelser skall gälla också för de förstnämnda styrelserna. Den nya lagen benämns "lag med reglemente för allmänna pensionsfonden".

Det avgörande skälet för atl systematisera reglementeis bestämmelser på säll som beskrivits nu är de olikartade regler som gäller för första-tredje fondstyrelserna å ena sidan saml Ijärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrelserna ä den andra.

Vid omarbdningen av reglemenld har språket i äldre bestämmelser moderniserats. Vissa paragrafer har också ändrats redaktionelll. Bl.a. har de lagregler i avdelning II som tog sikte på Ijärde fondstyrelsen brutits ut för att bilda självständiga paragrafer i avdelning 111. Vidare har beteckningen vinst- och förluslräkning på elt par ställen ersatts av beteckningen resullalräkning.

1 anslutning lill specialmoliveringen lämnas en sammanslällning med hänvisningar mellan lagrummen i lagförslaget och reglementet i nu gällande lydelse.

I det följande kommenteras i huvudsak bara de lagrum som undergått någon saklig ändring i förhällande lill gällande rätt eller som är helt nya.

1§

De penningmedel, som enligl 4 kap. 3 8 lagen (1981:691) om socialavgifter, 18 lagen (1983:219) om tillfällig vinstskalt samt I S lagen (1983:000) om vinstdelningsskall skall ingå till allmänna pensionsfonden, skall förvallas av nio slyrelser, nämligen första—fjärde fondstyrelserna saml försla-femle löntagarfondslyrelserna.

Prop. 1983/84:50 111

Bestämmelser om första-tredje fondstyrelserna finns i 2-25 88 saml om fjärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrelserna i 26-42 88.

Denna paragraf har sin motsvarighet i I 8 gällande lag. Det har inle ansetts erforderligt att i reglementet ge de olika löntagarfondslyrelserna annan särskiljande beteckning än första—femte lönlagarfondstyrelserna. Detta bör dock inte hindra att de olika styrelserna därutöver antar benämningar som gör det lättare alt särskilja och identifiera de olika lönlagarfondstyrelserna.

Bestämmelserna om medelsramen för fjärde fondstyrelsens förvaltning harflytlats från 18 fill 268.

I ell nylt andra stycke anges vilka bestämmelser i reglementel som har avseende på försla-tredje fondstyrelserna och vilka som rör fjärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrelserna.

2§

Riksförsäkringsverket skall varje år överföra

1. till första fondstyrelsens förvaltning lilläggspensionsavgifter som erläggs av Slalen, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter saml av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har etl bestämmande inflylande,

2. till andra fondstyrelsens förvaltning lilläggspensionsavgifter som erläggs av andra arbetsgivare än som har nämnts under I och som debiterats på grundval av ett avgiftsunderlag som överstiger 225 gånger del basbelopp som gäller enligt lagen (1962; 381) om allmän försäkring,

3. till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga tilläggspensionsavgifter saml

4. till varje fondstyrelses förvaltning en tredjedel av vinstskallemedlen och vinsldelningsskatterna.

Vad som sägs i första stycket I -4 gäller med den begränsning som följer av bestämmelserna i 26 och 27 8§ om fjärde fondstyrelsens och lönlagarfondslyrelsernas rätt att rekvirera medel hos riksförsäkringsverket.

Till varje fondslyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvallar.

Denna paragraf motsvarar 2 8 gällande lag, Beslämmelserna där om överföring av medel lill fjärde fondstyrelsen och om avkastningen av de av fjärde fondstyrelsen förvallade medlen har förts över till 26 resp, 28 8. I paragrafens första stycke har tillagts en punkt 4. Vidare har som ett nytl andra stycke införts en hänvisning till den begränsning av medelstilldelningen som kan följa av Qärde fondstyrelsens och lönlagarfondslyrelsernas räll atl rekvirera medel hos riksförsäkringsverket.

5§

Ledamöter och suppleanter förordnas för tiden intill dess balansräkning har faslslällls under tredje året efler det då förordnandet meddelades.

Regeringen får entlediga en ledamot eller suppleanl även om den tid för vilken han är förordnad inte har gått ut.

Om en ledamot eller suppleant entledigas eller avlider eller om hans

Prop. 1983/84:50 112

uppdrag av annal skäl upphör under den tid för vilken han förordnals, skall för den återstående tiden i hans ställe en ny ledamot respektive suppleanl förordnas i den ordning som anges i 4 8.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 58 i nu gällande lag.

Tillägget i sista stycket syftar bl. a. på det fall att uppdraget som ledamol eller suppleant i en fondstyrelse förfallit pä grund av att ledamoten eller suppleanten inle längre är kyrkobokförd här i riket.

13 §

Om del behövs för en tillfredsställande belalningsberedskap eller för alt tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning far fondmedel placeras hos riksbanken, annan bank eller postgirot.

Beslämmelserna i denna paragraf är överförda från 12 8 i nu gällande lag. Liksom tidigare kan medel placeras på bank eller på postgiro. 1 denna del föreslås den ändringen all placering kan ske även i andra banker än bankaktiebolag, dvs. även i sparbanker och föreningsbanker. Som regel skall det dock vara fråga om relalivi kortvariga placeringar.

För fjärde fondstyrelsen och löntagart'ondstyrelserna föreslås vissa ytterligare placeringsmöjligheler (jfr 39 8).

17 §

Försla-tredje fondstyrelserna skall årligen gemensamt göra en sammanställning av övriga fondstyrelsers verksamhelsberältelser.

Riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket skall årligen avge utlåtande över fjärde fondstyrelsens och lönlagarfondslyrelsernas förvaltning av medel.

Sammanställningen och utlåtandena skall överlämnas til! regeringen före den 1 april året efter räkenskapsåret.

Denna paragraf har ingen motsvarighet i det nuvaiande reglementet. Enligl paragrafen har det ålagts försla-tredje fondstyrelserna atl årligen gemensamt göra en sammanslällning av fjärde fondstyrelsens och lönlagarfondslyrelsernas verksamhelsberältelser.

Del finns skäl all låta någon utomstående instans göra en utvärdering av dessa fondslyrelsers verksamhel. Därior har riksförsäkringsverket och riksrevisionsverkel ålagts all avge utlåtanden över styrelsernas förvaltning av fondmedlen. Utlåtandena får göras pä basis av styrelsernas verksamhelsberältelser.

22 §

Revisorerna förordnas för liden intill dess balansiäkning har fastställts nästa gång.

Regeringen får entlediga en revisor, även om den tid lör vilken han blivit utsedd inle har gått ut.

Om en revisor entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annal skäl upphör under den tid för vilken han blivit utsedd, skall för den älersläende liden en ny revisor löroidnas i hans ställe.

Prop. 1983/84:50 113

I paragrafens tredje stycke har tillagts att en ny revisor skall förordnas också då en revisors uppdrag upphör av annal skäl än genom all han entledigas eller avlider. Därmed när man överensstämmelse med de bestämmelser som enligt 5 8 gäller i fråga om ledamol eller suppleant i fondstyrelse.

26 §

Riksförsäkringsverket skall till fjärde fondstyrelsens förvaltning överföra de medel, som styrelsen rekvirerar hos verket. Medlen avräknas på de medel som belöper pä första, andra och tredje fondstyrelserna i förhällande till kapitalbehäl/ningarna enligt dessa styrelsers balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående är.

Till fondstyrelsens förvaltning skall också, med den begränsning som följer av 28 8, hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvallar.

De medel som överförs till fondstyrelsens förvaltning får uppgå till högsl I 850 miljoner kronor.

I denna paragraf finns regler om fjärde fondslyrelsens medelsförsörjning. Första stycket molsvarar nu gällande 2 8 första stycket 4. Andra stycket har sin motsvarighet i 2 8 andra stycket och tredje stycket motsvarar I 8 sista meningen.

Ingen ändring föreslås i fråga om ijärde fondstyrelsens möjligheter alt rekvirera medel från riksförsäkringsverket och det avräkningsförfarande som därvid tillämpas i förhållande lill första-tredje fondstyrelserna.

Av andra stycket framgår att till fondstyrelsens förvaltning skall hänföras också avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar. Hänvisningen lill 28 8 avser bestämmelserna om skyldighet för fondstyrelsen atl överföra en pä visst sätt beräknad avkaslning till första—tredje fondstyrelserna.

27§

Riksförsäkringsverket skall till varje löntagarfondstyrelses förvaltning överföra de medel som styrelsen rekvirerar hos verket. Medlen avräknas på de medel som belöper pä första, andra och tredje fondstyrelserna med lika fördelning mellan dessa styrelser.

Till en lönlagarfondstyrelses förvaltning får överföras dels en femtedel av vinslskallen och av vinstdelningsskalten, dels av filläggspensionsavgif-terna ett belopp molsvarande 0,04 enheter av procentsatsen för uttag av filläggspensionsavgift. Summan av de medel som överförs till en löntagarfondstyrelses förvaltning får dock inte överskrida den medelsram som anges i fjärde stycket.

Till varje löntagarfondstyrelses förvaltning skall också, med den begränsning som följer av 28§; hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.

För varje löntagarfondstyrelse är medelsramen 400 miljoner kronor år 1984 och ökar därefter åriigen till och med år 1990 med etl belopp motsvarande 20000 basbelopp för respektive år enligt lagen (1962; 381) om allmän försäkring.

I denna paragraf finns bestämmelser om riksförsäkringsverkets överföring av medel lill lönlagarfondslyrelsernas förvaltning. 8 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 114

För lönlagarfondstyrelserna föresläs ell förfarande som i huvudsak överensstämmer med del som nu fillämpas av fiärde fondstyrelsen. En lönlagarfondslyrelse skall alltså, i den takt som styrelsen har behov av medel för förvärv av värdepapper, rekvirera medel hos riksförsäkringsverket. Beloppel som en lönlagarfondslyrelse rekvirerar avräknas pä de medel som riksförsäkringsverket enligt 2 8 första stycket 1-4 skall överföra lill första-tredje fondstyrelserna med lika fördelning mellan dessa tre styrelser.

En lönlagarfondstyrelses rätt alt rekvirera medel hos riksförsäkringsverket är dock begränsad på visst sätt. Den första begränsningen är bestämd så alt var och en av de fem löntagarfondstyrelserna får rekvirera dels en femtedel av vinslskallen och vinstdelningsskatlen, dels en summa molsvarande 0,04 enheter av procentsatsen för uttag av lilläggspensionsavgifl, vilken procentsats för 1984 (SFS 1981:700) ulgör 9,80 procent av det avgiftsunderiag som anges i 3-5 8§ lagen (1981:691) om socialavgifter.

Denna räll är inle periodicerad pä något sätt. En fondstyrelse kan alltså, om den under etl eller elt par års tid bedömer konjunkturerna vara mindre goda för placering av fondmedel i värdepapper, begränsa sina rekvisitioner hos riksförsäkringsverket och något eller några är senare rekvirera den dittills outnyttjade andelen av vinstdelningsskalten m.m.

Den del av en löntagarfondstyrelses kvoi som inte rekvireras överförs tillsammans med avgifterna i övrigt till försla-tredje fondstyrelserna. Om löntagarfondslyrelsen senare vill rekvirera den "reserverade" andelen tillgår del i praktiken sä alt man hos riksförsäkringsverket delvis tar i anspråk lilläggspensionsavgifter som inte ingår i den för löntagarfondslyrelserna då avsedda kvoten. Någon återföring från försla-tredje fondstyrelserna skall alltså inle behöva äga rum.

En fondstyrelses rätt att rekvirera medel av kvoten av vinstdelningsskatl m.m. beräknas endast nominellt. Reserverade medel räknas alltså inle upp efler basbeloppels förändringar efler den tidpunki då fondstyrelsen fäll rätt alt rekvirera medlen i fråga. Inte heller beräknas någon ränta eller molsvarande för denna tid. Hur stora belopp en löntagarfondstyrelse får rekvirera frän riksförsäkringsverket blir beroende av vad som flyter in i form av vinstskalt, vinstdelningsskalt och tilläggspensionsavgifter.

Av tredje stycket framgår atl till resp. lönlagarfondstyrelses förvaltning skall hänföras också avkastningen av de medel som styrelsen förvallar. Hänvisningen till 288 avser bestämmelserna om skyldighet för löntagarfondstyrelsen alt överföra en pä visst sätt beräknad avkastning till första-tredje fondstyrelserna.

I paragrafens fjärde stycke ges också en yttersta gräns för hur mycket medel som kan överföras till en lönlagarfondstyrelses förvaltning. En styrelse får för 1984 inte rekvirera mer än 400milj. kr. Varje är fr.o.m. 1985 t.o.m. 1990 ökas medelsramen med en summa motsvarande 20000 basbelopp för resp. är. Detta innebär att medelsramen 1985 för varje

Prop. 1983/84:50 115

lönlagarfondslyrelse blir 400 milj. kr. -I- 20000 gånger del för 1985 beslämda basbeloppet. Under 1986 blir medelsramen 1985 års ram -h 20000 gånger det för år 1986 beslämda basbeloppet osv. Denna ärliga ökning av medelsramen upphör med år 1990. Den totala medelsramen för placeringarna åren 1984-1990 blir alltså400milj. kr. -I- sex gånger 20000 basbelopp. Det förhällandet att någon lönlagarfondslyrelse dröjer över etl årsskifte med att ulnyllja en del av medelsramen föranleder inle någon juslering av ramen även om basbeloppei förändrats. Den medelsram som här har redovisats kommer att få praktisk betydelse endasl om summan av lönlagarfondslyrelsens andel av vinstskalt, vinstdelningsskall och lilläggspensionsavgifter överstiger medelsramen.

Det ligger i sakens natur atl riksförsäkringsverket skall kontrollera all en lönlagarfondslyrelse inte rekvirerar medel utöver sin kvot resp. medelsram.

28§

Fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna skall varje är före utgången av maj månad till första, andra och tredje fondstyrelsernas förvaltning överföra en avkaslning för närmast föregående räkenskapsår beräknad lill tre procent av nuvärdet av förvaltade medel. Med nuvärdet av förvallade medel avses summan av de medel som styrelsen intill räkenskapsårets slut rekvirerat hos riksförsäkringsverket, omräknad efler de förändringar av konsumentprisindex som skett från del medlen tillställdes styrelsen och fram till räkenskapsårets slut.

För medel som en fondstyrelse förvaltat under endast en del av räkenskapsåret skall den enligt första stycket beräknade avkastningen minskas i molsvarande män.

Avkastningen från fjärde fondstyrelsen skall fördelas mellan första, andra och tredje fondstyrelserna i förhällande till de avräkningar som har skett enligl 268 första stycket till och med del år som avkastningen avser. Avkastningen från lönlagarfondstyrelserna skall fördelas lika mellan första, andra och tredje fondstyrelserna.

I denna paragraf anges avkastningskravet på fjärde fondstyrelsen och lönlagarfondstyrelserna. Den anknytning till faktisk avkastning som nu tillämpas för Qärde fondstyrelsen har övergivits (jfr 2 8 andra slyckel nu gällande lydelse). I stället bestäms kravet på avkastning så atl fjärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrelserna skall till första-lredje fondstyrelserna årligen överföra 3% av nuvärdet av de medel som styrelsen förvallar. Överföringen skall ske före maj månads utgång. Avkaslning beräknas på de medel som styrelsen förvallade vid utgången av senaste räkenskapsåret (= kalenderåret, jfr 42 och 16 §8). Beräkningen av nuvärdet går till så att varje rekvirerat belopp justeras efter förändringar i konsumentprisindex. Omräkningen sker efler förändringarna i index från den kalendermånad dä beloppet rekvirerades till räkenskapsårets sista månad.

Om en styrelse förvaltat medel under endast en del av räkenskapsåret skall, enligt andra stycket, avkastning beräknas endast för denna del.

Prop. 1983/84:50 116

Denna regel avser alltså uteslutande medel som rekvirerats under det senast förflutna räkenskapsåret. Avkastning bör beräknas frän den dag som styrelsen mottagit medlen för förvaltning. Vid beräkning av avkastningen görs inga avdrag för kostnader för styrelsens verksamhet.

Avkastningen från fjärde fondstyrelsen fördelas mellan försla-tredje fondstyrelserna i förhållande lill de avräkningar som skett vid överföring av medel lill fjärde fondstyrelsen. Dessa bestämmelser som överförts frän 2 8 andra stycket är i sak oförändrade. Avkastningen från löntagarfondstyrelserna fördelas lika mellan första-lredje fondstyrelserna.

Av förvallningsberätlelserna för fjärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrelserna kommer all framgå vilkel belopp som resp. slyrelse skall överföra till första-lredje fondstyrelserna som avkaslning. I berättelserna bör även lämnas en kort redovisning av de beräkningar som lagts till grund för avkastningen, dvs. beräkningarna av nuvärdet av rekvirerade medel.

I förvaltningsberättelserna bör förutom en marknadsvärdering av de tillgångar som styrelserna förvaltar också redovisas en reall beräknad uldelningslillväxi. Vidare bör lämnas de uppgifter i övrigt som kan tjäna lill ledning vid bedömning av det ekonomiska resultatet, sett i förhållande lill det reala och långsiktiga avkastningskrav som Ijärde fondstyrelsen och lönlagarfondstyrelserna enligl förslaget skall uppfylla.

Enligt 16 8 tredje stycket APR skall de lillgångar som en slyrelse förvallar las upp lill anskaffningsvärdet i balansräkningen. Denna form för redovisning är mindre väl anpassad lill del avkastningskrav som här föresläs. På sikt bör därför en redovisningsteknik som är bättre anpassad lill della krav utvecklas. Nu föreslås einellertid inga ändringar i de värderingsprinciper som enligl 16 § tredje stycket APR skall tillämpas.

29 §

Envar av fjärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrelserna skall med de medel som styrelsen förvallar betala kostnaderna för dess verksamhel och för revisionen av dess förvaltning.

Bestämmelserna i denna paragraf har såvitt avser fjärde fondstyrelsen hämtats frän 3 8 andra stycket. Motsvarande bestämmelser föresläs införda för löntagarfondslyrelserna.

30 §

Fjärde fondstyrelsen skall beslå av tolv ledamöter som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses tvä efler förslag av sammanslutningar som företräder kommunerna, tre efler förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare och fem efter förslag av rikssammanslulningar av arbetstagare.

Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleanl.

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare.

Bestämmelserna i denna paragraf har ulan saklig ändring flyttals över från 4 8.

Prop. 1983/84:50 117

31 §

Varje lönlagarfondslyrelse skall beslå av nio ledamöter. För ledamöterna skall finnas fyra suppleanter.

Regeringen förordnar ledamöter och suppleanter.

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga och bosatta här i riket. Av ledamöterna skall minst fem och av suppleanterna minst två företräda lönlagarinlressen. Vid ulseendel av ledamöter och suppleanter skall det tillses att löntagarfondslyrelserna får en regional anknytning.

Reglerna om en lönlagarfondstyrelses sammansättning avviker i vissa avseenden från vad som gäller för första-fjärde fondstyrelserna. Regeringen förordnar, liksom i fråga om dessa, ledamöter och suppleanter. Något i förfalining reglerar förslagsförfarande, som gäller för de övriga fondstyrelserna, har däremot inte ansetts erforderligt i fråga om lönlagarfondstyrelserna.

Ledamöter och suppleanter i en lönlagartbndslyrelse skall liksom i övriga styrelser vara myndiga, här i riket bosalla personer. Kravet på bosättning är uppfyllt om personen i fråga är kyrkobokförd här i riket. Bosäll-ningskravet är utformat som ell behörighetsvillkor. Så snart en ledamol eller suppleant inle längre är kyrkobokförd i Sverige förfaller uppdraget.

Det har till skillnad frän vad som gäller för övriga styrelser inte ställts upp något krav pä all ledamöter och suppleanler i en lönlagarfondslyrelse skall vara svenska medborgare.

Minsl fem av ledamöterna och minsl tvä av suppleanterna skall företräda lönlagarinlressen genom engagemang i en facklig organisation eller på annal sätt.

I sista stycket föreskrivs atl det vid utseendet av ledamöter och suppleanter skall tillses att löntagarfondstyrelserna får en regional anknytning. Denna skall således komma lill ulryck i rekryteringen av ledamöter och suppleanler i slyrelserna. Den regionala anknylningen innebär däremot inle atl styrelsens placeringar skall vara begränsade till eller särskilt inriktade på aktier i förelag inom en viss region. Den närmare innebörden av kravet på regional anknytning har berörts i avsnitt 2.3.8.2.

Suppleanterna är inte personliga. Det bör ankomma på ordföranden att bestämma i vilken ordning de skall kallas in. Om möjligt börden suppleanl som kallas in representera samma intressegrupp som den ledamot han ersätter.

32 §

Ledamöter och suppleanter i fjärde fondstyrelsen förordnas för tiden intill dess balansräkning har fastställts under tredje året efler del då förordnandet meddelades.

Ledamöter och suppleanter i löntagarfondstyrelserna förordnas för tiden intill dess balansräkning har faslslällls under året efter del då förordnandel meddelades.

Om en ledamol eller suppleanl entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den tid för vilken han blivit förordnad.

Prop. 1983/84:50 118

skall för den återstående tiden i hans ställe en ny ledamot respektive suppleant förordnas i den ordning som anges i 30 och 31 8§.

Beslämmelserna i paragrafens första stycke är hämtade från 5 8. Mandattiden för ledamöter och suppleanter i fjärde fondstyrelsen är liksom i försla-tredje fondstyrelserna tre år. För löntagarfondstyrelserna skall mandattiden vara ett år. Bestämmelser om detta har tagits in i andra stycket. Mandatperioden sträcker sig frän det att förordnandet ges och lill dess alt balansräkning har faslslällls året efler förordnandel.

Bestämmelserna i tredje stycket överensslämmer med dem som enligt 5 8 tredje stycket gäller för första-tredje fondstyrelserna.

33 §

Av de utan förslag utsedda ledamölerna i fjärde fondstyrelsen förordnar regeringen en till ordförande och en lill vice ordförande.

För varje lönlagarfondslyrelse förordnar regeringen av ledamölerna en lill ordförande och en lill vice ordförande.

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser som utan saklig ändring hämtats från 6 8 gällande lag.

34 §

Fondstyrelserna skall, inom ramen för vad som gagnar försäkringen för tilläggspension och är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken saml med beakiande av kredilmarknadens funktionssätt, förvalta anförtrodda medel genom placeringar pä riskkapitalmarknaden. Placeringarna skall syfta lill all förbättra riskkapitalförsörjningen till gagn för svensk produktion och sysselsällning.

Fondmedlen skall placeras sä atl kraven pä god avkastning, långsiklighel och riskspridning tillgodoses.

I denna paragraf anges de grundläggande principerna för fondslyrelser-nas placering av fondmedel.

Fondstyrelsernas uppgift anges här vara att förvalta pensionsmedel genom placeringar pä riskkapilalmarknaden. För fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna har formulerats placeringsförutsätlningar, som delvis avviker frän vad som hittills gällt för fjärde fondstyrelsen. Krav på tillfredsställande betalningsberedskap har ansells inle behöva ultryckligen anges, eftersom något direki ansvar för pensionsutbetalningarna inte åvilar dessa styrelser.

För atl understryka att styrelsernas verksamhet inte skall inriktas på kortsiktiga placeringar av spekulativ natur, har det i paragrafen förts in etl krav pä långsiklighel. Detta krav bör naturligtvis inte hindra en styrelse från att i ell särskill fall avyttra en aktiepost redan efter en kort tids innehav, om omständigheterna motiverar en försäljning. Förvärven skall emellertid normall ske med sikte på ett mera varaktigt innehav.

Fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas placeringar kan i det

Prop. 1983/84:50 119

enskilda fallet innebära en betydande ekonomisk risk. Placeringar av den karaktären fördelas emellertid på elt flertal företag. Del har mol denna bakgrund ansetts riktigare atl beskriva den bakomliggande principen som ell krav på riskspridning än att, som f.n., uttrycka den som en riskbegränsning.

De allmänna principer för fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas placering av fondmedel som här har angivits överensstämmer med vad placeringsutredningen föreslagit.

35 §

Fjärde fondstyrelsen får placera de medel som styrelsen förvallar

1. i aktier i svenska aktiebolag med undantag av aktiebolag som driver bank- eller försäkringsrörelse,

2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdals av aktiebolag som avses i 1 samt

3. i aktier i utländska aktiebolag samt i sädana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt lill nyteckning som har utfärdats av utländska aktiebolag.

Fondstyrelsen får inte förvärva värdepapper enligl första stycket 3 i sådan omfaltning att värdepapperens sammanlagda värde kommer alt överstiga en procent av värdet av de medel som styrelsen förvaltar.

I denna paragraf finns bestämmelser om fjärde fondslyrelsens placering av fondmedel. Första stycket I och 2 har överförts oförändrade från 12 8 andra stycket.

För ijärde fondstyrelsen öppnas möjlighel alt placera en mindre del, högsl 1 %, av de medel styrelsen förvaltar i sädana aktier, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utgivits av utländskt aktiebolag. För atl fjärde fondstyrelsen skall fä göra placeringar enligt förevarande punkt kan naturiiglvis inle krävas, alt den juridiska person som emitterat värdepapperen i fråga exakt motsvarar ell akfiebolag enligt aktiebolagslagen eller att värdepapperen juridiskt sett är helt likvärdiga med svenska aklier och skuldebrev av här angivna slag. Det bör vara tillräckligt att fråga är om den utländska motsvarigheten till de svenska företeelserna.

Vid tillämpningen av denna begränsningsregel beräknas, i överensstämmelse med de principer som enligt 168 gäller för fondstyrelsernas redovisning, värdet av förvaltade medel och utländska värdepapper efter anskaffningskostnaden.

36§

En löntagarfondstyrelse får placera de medel som styrelsen förvallar

1. i aktier i svenska aktiebolag,

2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av aktiebolag som avses i I samt

3. som riskkapital i ekonomiska föreningar.

Prop. 1983/84:50 120

Liksom fjärde fondstyrelsen får en lönlagarfondslyrelse placera de medel som styrelsen förvaltar i aktier i svenskl aktiebolag och i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag. För löntagarfondslyrelserna görs inget undantag för aktiebolag som driver bank- eller försäkringsrörelse. Däremot får en lönlagarfondslyrelse inle placera medel i utländska aktier eller motsvarande.

Enligl förslagel ges löntagarfondslyrelserna också möjlighel alt placera fondmedel som riskkapital i ekonomiska föreningar. Statsrådet R. Carisson kommer senare denna dag alt föreslå all en ny form av riskkapital, förlagsinsatser, skall kunna tillföras en ekonomisk förening. Som bevis för sådana kapitaltillskott skall utfärdas föriagsandelsbevis. Förlagsinsatser skall kunna göras av andra än medlemmar i föreningen. Fråga är om insalser som har en ställning mellan medlemskapiialet och del lånade kapitalel.

37 §

Fjärde fondstyrelsen får inle förvärva mer än tio procent av aktierna i etl aktiebolag, om aktierna är inregistrerade vid Stockholms fondbörs. Har aktierna olika röstvärde, får fondstyrelsen inte förvärva större anlal än atl röstetalet för aktierna utgör högst tio procent av röstetalet för samtliga aklier i bolagel.

En löntagarfondstyrelse får inle förvärva så många vid fondbörsen inre-gislreriide aklier i ell aktiebolag alt dessa uppgår till åtta procent eller mer av samtliga aktier i bolaget eller, om aktierna har olika röstvärde, all röstetalet för aktierna uppgår till åtta procent eller mer av rösldalel för samtliga aklier i bolaget.

1 paragrafen anges de begränsningar av fondstyrelsernas placering i aklier i elt och samma börsnoterade företag, som gjorts i syfte atl begränsa AP-fondens inflylande. Begränsningen gäller separat för var och en av fondstyrelserna. För fiärde fondstyrelsen gäller samma procentsats som f.n. Däremot skall begränsningen i forlsällningen endast omfatta aktier som är inregistrerade vid fondbörsen. Såväl fjärde fondstyrelsen som löntagarfondslyrelserna får således fritt förvärva andra aktier. Reglernas syfte är att undvika alt styrelserna får elt sä slorl aktieinnehav all del ger vad man brukar bdeckna förelagaransvar (jfr avsniii 2.3.7.3). Reglerna lar sikte på situationen vid förvärvet. Skulle en fondstyrelse ha förvärvat fler icke börsregistrerade aktier i ell bolag än som molsvarar den i paragrafen angivna begränsningen och bolagets aklier därefter bli börsregistrerade, behöver fondstyrelsen inle sälja överskjutande aktier.

38 §

En lönlagarfondslyrelse skall pä begäran av en lokal facklig organisafion vid ell aktiebolag i vilkel fondstyrelsen har förvärvat aktier och, om bolaget ingår som moderbolag i en koncern, dess svenska dotterbolag bemyndiga företrädare för organisationen att utöva rösträtt för hälften av aktierna.

Prop. 1983/84:50 121

Om flera lokala fackliga organisationer vid elt bolag eller inom en koncern begär atl få utöva rösträtt för aktier skall löntagarfondslyrelsen bemyndiga företrädare för organisationerna atl utöva röslräll för sammanlagt hälften av aktierna. Styrelsen skall därvid fördela rösträtten i enlighet med vad som överenskommits mellan organisationerna. Om någon överenskommelse inle har träffats, skall styrelsen fördela rösträtten med ledning av del antal medlemmar i respektive organisation som är anslällda i bolaget och dess svenska dotterbolag.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om överföring av rösträtt frän lönlagarfondstyrelserna till lokal facklig organisation vid bolag där löntagarfondstyrelserna har aklier. Ingår bolagel i en koncern skall reglerna tillämpas också i fråga om bolagels svenska dotterbolag. För fjärde fondstyrelsen som f. n. inle har någon skyldighet atl överföra rösträtt föresläs ingen ändring i delta avseende. Beiräffande koncernbegreppet se 1 kap. 2 8 aktiebolagslagen (1975: 1385).

Med lokal facklig organisation avses sådan sammanslutning av arbetstagare som anges i 6 8 andra slyckel lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, dvs. sammanslutning av arbetstagare som har ställning av part i lokal förhandling med arbetsgivaren.

Rösträilen överförs genom all löntagarfondstyrelsen befullmäkligar företrädare för resp. fackliga organisation att utöva rösträtten. Av 9 kap. 2 8 första stycket aktiebolagslagen (1975: 1385) följer atl löntagarfondslyrelsen skall utfärda en skriftlig, daglecknad fullmakt för sådan företrädare. Enligl samma lagrum gäller fullmakten högst ell år frän utfärdandet. Inför varje ordinarie bolagsslämma mäsle löntagarfondslyrelsen således utfärda ny fullmakt.

Eftersom löntagarfondslyrelsen uttryckligen åläggs att överföra hälften av rösträtten, får en fullmakt om överföring anses vara i princip oåterkallelig för den tid fullmakten gäller. Inom svensk aktiebolagsräti gäller sedan länge den s.k. odelbarhdsprincipen. Denna innebär bl.a. att de med en aktie förenade olika rättigheterna inte kan på etl definitivt sätt skiljas från varandra (se prop. 1975: 103 s. 290). Den röstrält som tillkommer en aktieägare får således inle överlåtas separat. Däremot kan det inle anses strida mot odelbarhdsprincipen all en fondstyrelse enligt bestämmelserna i denna paragraf för över hälften av rösträtten för en aktiepost till lokal facklig organisation. Beslämmelserna innebär endasl etl sätt atl för högst ell är ät gången fördela det med aklieposlen förenade ägarinflylandel inom löntagarkolleklivel.

Endasl om en fullmakt fäll ell felaktigt innehåll eller den person som utsetts att företräda en facklig organisation efter utfärdandel upphört all fördräda organisalionen eller i andra liknande fall bör fullmakten kunna återkallas. Skulle löntagarfondstyrelsen överiåla sina aktier på tredje man, förfaller givelvis fullmakten.

Enligl aktiebolagslagen är huvudregeln all en aktieägare inte kan fördela rösträtten för sill aktieinnehav på flera ombud. Elt undantag gäller f. n. i

Prop. 1983/84:50 122

fråga om Qärde fondslyrelsens aktieinnehav (9kap. 2 8 tredje stycket aktiebolagslagen). Som framgår av avsnitt 4.10 föreslås detta undanlag bli utvidgat också till löntagarfondstyrelserna.

39 §

Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller för att tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel placeras hos riksbanken, annan bank eller postgirot. I samma syfte får fondmedel placeras i statsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bankcertifikal och förelagscertifikat.

Beslämmelserna i paragrafens första mening överensslämmer med dem som enligt lagförslagets 13 8 skall gälla för första-tredje fondstyrelserna. Härutöver skall fjärde fondstyrelsen och löntagarfondslyrelserna ha möjlighet att placera fondmedel i kortfristiga papper av vissa slag, nämligen statsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bankcerfifikal och fördagscertifi-kal.

40 §

För Qärde fondstyrelsen förordnar regeringen fyra revisorer atl granska styrelsens förvaltning. Av revisorerna ulses en pä förslag av bankinspektionen och tvä efter samråd med de sammanslutningar, som enligt 30 § får föreslå ledamöter i fondstyrelsen.

Om ordförande och om räll alt anlita biträde gäller vad som föreskrivs i 21 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om revisorer i Qärde fondstyrelsen har hämtats frän 19 och 21 §8 i reglementets nu gällande lydelse.

I sak innebär bestämmelserna endast den ändringen att fjärde fondstyrelsens revisorer inte ska vara gemensamma med första-tredje fondstyrelsernas. Detta motsvarar vad som nu gäller i praktiken. Fjärde fondstyrelsen har alltsedan sin tillkomst haft egna revisorer. Däremot ger 40 8 utrymme för alt göra vissa revisorer gemensamma för Qärde fondstyrelsen och en eller flera löntagarfondstyrelser.

41 §

För varje löntagarfondstyrelse förordnar regeringen tre revisorer att granska styrelsens förvaltning. Av revisorerna ulses en på förslag av bankinspektionen. Revisorer får vara gemensamma för fjärde fondstyrelsen och en eller flera löntagarfondstyrelser.

För varje löntagarfondstyrelse utser regeringen en av de utan förslag utsedda revisorerna att som ordförande leda revisionen.

I denna paragraf ges bestämmelser om förordnande av revisorer för löntagarfondstyrelser och om utseende av ordförande.

För en löntagarfondstyrelse har det till skillnad mot vad som gäller för första-tredje fondstyrelserna bedömts vara tillräckligt med tre revisorer. Revisorerna förordnas av regeringen, en av dem efter förslag av bankinspektionen. Om det bedöms vara lämpligt, får revisorer utses gemensamt för fjärde fondstyrelsen och en eller flera löntagarfondstyrelser.

Prop. 1983/84:50 123

42§

Föreskrifterna i 5 8 andra stycket, 7-10 och 14-1688 saml 22-258§ gäller också i fråga om fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna.

Vissa bestämmelser om första-lredje fondstyrelserna skall enligl förslagel gälla också i fråga om fjärde fondstyrelsen samt löntagarfondslyrelserna. Detta gäller reglerna i 5 8 andra stycket och 7-1088 som har avseende pä organisationen, 14-16 88 om förvaltningen samt beslämmelserna om revisionen i 22—25 8§. Genom hänvisningen i 42 8 blir dessa regler tillämpliga också på fjärde fondslyrelsen och lönlagarfondstyrelserna.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Genom lagen upphävs reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

2. Om del i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. I samband med atl regeringen utser ledamöter och suppleanter i en löntagarfondstyrelse bestämmer regeringen vid vilken tidpunkt under är 1984 som styrelsen skall starta sin verksamhet.

4. I fråga om ålerlån, som avser avgifter betalda före den I januari 1978 eller som har beviljats före den I januari 1980, och län till kreditinrättning som har beviljat återlänet gäller fortfarande I4-I68§ reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i sin närmast före den 1 januari 1980 gällande lydelse. I fråga om lån som kreditinrättning har erhållit enligl nu angivna 15 8 första stycket får dock avtal träffas om tillämpning av 198 andra stycket i den nya lagen.

5. 1 fråga om sådana lån frän en fondstyrelse till en kreditinrättning, som hänför sig till ålerlån beviljade före den 11 april 1981, gäller fortfarande 15 8 andra stycket första meningen reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i sin närmast före den 1 april 1981 gällande lydelse.

6. I andra fall än som avses i 4 och 5 gäller bestämmelserna i den nya lagen i fråga om äterlån och lån lill kreditinrättning på grund av äterlån som har beviljats eller sökls före ikraftträdandet.

7. Summan av de medel som enligt 27 8 andra stycket första meningen får överföras till en löntagarfondstyrelses förvaltning skall för år 1984 minskas med ell belopp om 20 miljoner kronor.

8. Bestämmelserna i 28 8 skall tillämpas första gången för räkenskapsåret 1984.

9. Vid tillämpningen av 28 8 skall de medel som tidigare överförts till fjärde fondslyrelsens förvaltning beräknas lill ett nuvärde för augusti 1983 av 3042 miljoner kronor.

10. Innehar fjärde fondslyrelsen den I januari 1984 aktier i något eller
några aktiebolag utöver vad som medges i 37 8, får fondstyrelsen även i
fortsättningen inneha högst samma andel av aktierna.

Som närmare redovisats i ett tidigare avsnitt är avsikten att lagstiftningen om löntagarfondstyrelser skall kunna träda i kraft vid årsskiftet 1983/84.

Prop. 1983/84:50 124

Av hänsyn bl.a. till lönlagarfondslyrelsernas kapitalförsörjning kan det finnas skäl atl successivt låta styrelserna börja sin verksamhet. Det har därtor enligt punkten 3 överlämnats åt regeringen all i samband med att ledamöter och suppleanler i resp. styrelse utses också bestämma vid vilken lidpunkt under år 1984 som slyrelsen skall börja sin verksamhel.

Beslämmelserna i punkterna 4-6 rör åieriän. De som finns i 4 och 5 molsvarar nu gällande övergångsbeslämmelser som införts i samband med tidigare gjorda ändringar i APR (SFS 1979: 1056 och 1981: 182).

Enligl punkten 7 begränsas en lönlagarfondstyrelses rätt all rekvirera medel under år 1984 genom att etl belopp om 20 milj. kr. skall avräknas från summan av de medel som anges i 27 § andra slyckel första meningen. Den direkta effekten av detta är all dessa medel, sammanlagl 100 milj. kr., l.v. förvaltas av första-lredje fondstyrelserna. Syftet är all reservera dessa medel för särskilda insatser för de mindre och medelstora förelagen i enlighel med vad som sägs i avsnitt 2.1.4. Della syfte kan uppnås genom en ändring i lagen om tillfällig vinstskalt, som innebär alt beloppet i stället för atl föras till AP-fonden förs till Sveriges Investeringsbank AB. Frågan om en sådan lagändring får tas upp i elt senare sammanhang.

Av punkten 8 följer alt bestämmelserna om överiorande av avkaslning i 28 8 tillämpas första gången för räkenskapsåret 1984. Oavsett atl lagen träder i kraft den I januari 1984, skall fjärde fondslyrelsen för räkenskapsåret 1983 överföra avkastning till första-tredje fondstyrelserna enligl nu gällande bestämmelser.

Enligl punkten 9 skall för de medel som Qärde fondstyrelsen tidigare rekvirerat beräknas etl särskilt ingångsvärde. Della har beräknats för augusti månad 1983. Utgångspunkten för denna beräkning är en indexuppräkning enligl samma principer som föreslagils för den framlida förvaltningen. Den praktiska innebörden av denna övergångsregel är alt vid framlida beräkningar av överföring av avkastning från fjärde fondslyrelsen enligt 28 § skall de tidigare överförda medlen anses motsvara en överföring i augusti månad 1983 pä 3 042 milj. kr.

Övergångsbestämmelsen i punkten 10 molsvarar en nu gällande över-gängsbestämmelse (SFS 1979; 1056).

Prop. 1983/84:50		125
Lagförslaget	Reglementel enligt dess nu gällande lydelse
1 § motsvarar	1 §
2 § delvis	2 8
38	3§
4 § delvis	4§
5§	58
6 8 delvis	68
7-10 88	7-10 8§
11 §	11 8
12 8	12 8 första slyckel
13 8	12 8 tredje slyckel
14 8	13 §
15 8	17 8
16 8	18 8
17 §	-
18 8	148
19 8	15 8
20 §	16 8
21 §	19 § och 21 8
22 §	20 8
23 8	22 8
24 8	23 §
25 8	24 8
26 8	2 8 delvis
27 8	-
28 8	2 8 andra slyckel delvis
29 8	3 8 andra stycket delvis
30 8	4 § delvis
31 8	-
32 8	58
33 8	6 8 delvis
34 8	11 8 delvis
35 §	12 8 andra stycket delvis
36 8	—
37 §	-
38 8	-
39 8	12 8 tredje slyckel delvis
40 8	19 och 21 8§ delvis
41 §	—
42 8	—

4.9 Ändringen i lagen om allmän försäkring

19 kap.

3a§

Försäkringen för tilläggspension finansieras, förutom genom avgifter som avses i I 8, av vinstskatt enligl lagen (1983:219) om tillfällig vinslskatl samt vinstdelningsskatt enligt lagen (1983:000) om vinstdelningsskatl.

Prop. 1983/84:50 126

Enligt en hänvisning i 19 kap. I 8 lagen (1962; 381) om allmän försäkring finansieras försäkringen för tilläggspension enligl föreskrifter i lagen (1981:691) om socialavgifter. Av en ny paragraf, 19kap. 3a8, framgår atl försäkringen för tilläggspension förutom genom lilläggspensionsavgifter också finansieras av vinstskalt och vinstdelningsskalt.

4.10 Ändringarna i aktiebolagslagen

Som angivits i den allmänna motiveringen utgår förslaget från alt envar av fjärde fondslyrelsen och löntagarfondstyrelserna från akliebolagsrätts-1ig synpunkt skall kunna uppträda som en självständig ägare av de aktier som styrelsen förvallar. För den skull föresläs ändringar i 9 kap. 2 och 3 §8 aktiebolagslagen.

9 kap.

2§

Aktieägares rätt vid bolagsstämma utövas av aktieägaren personligen eller genom ombud med skriftlig, daglecknad fullmakt. Fullmakt gäller högst elt år frän utfärdandet.

Aktieägare kan vid bolagsstämma medföra ett biträde.

Om tvä eller flera styrelser i allmänna pensionsfonden förvallar aklier i ell visst aktiebolag får varje styrelse för sig utöva rösträtt för de aktier styrelsen förvaltar. En fondstyrelse får bemyndiga ett eller flera ombud, som föreslagits av en facklig organisation med medlemmar anslällda hos bolagel och, om bolagel är moderbolag i en koncern, hos dess dotterbolag att utöva rösträtt för de aktier styrelsen förvaltar.

Det är en huvudprincip i akliebolagsrätten att en aktieägare inle får fördela rösträtten för sill aktieinnehav på flera ombud eller molsvarande ulan måste rösta enhetligt för sitt aktieinnehav.

Om fjärde fondstyrelsen och en eller flera av löntagarfondstyrelserna förvaltar aktier i samma bolag är det en ägare, AP-fonden, till samtliga aklier. Det föreslagna tillägget i 9 kap. 2 8 tredje stycket aktiebolagslagen gör del möjligt för varje styrelse atl utöva röstrält för de aktier styrelsen förvaltar. Styrelserna kan naturligtvis då också rösta på olika sätt.

Vidare föreslås en ändring i samma stycke av innebörd atl en lönlagarfondslyrelse, i likhei med fjärde fondslyrelsen, skall kunna bemyndiga etl eller flera ombud, som har föreslagils av facklig organisafion med medlemmar anslällda hos bolaget eller inom koncernen, alt utöva rösträtt för fondens aktier. De närmare reglerna för sådan överföring av rösträtt har redovisats i avsnitt 4.8, mofiveringen till 38 8 APR.

3§

Ingen kan rösta för egna och andras aktier för sammanlagt mer än en femtedel av de på stämman företrädda aktierna, om ej annat följer av bolagsordningen.

Prop. 1983/84:50 127

Aktieägare får icke själv eller genom ombud rösta i fråga om

1. talan mot honom,

2. hans befrielse frän skadeståndsansvar eller annan förpliktelse gentemot bolaget, eller

3. talan eller befrielse som avses i I och 2 beträffande annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets.

Bestämmelserna i första och andra styckena om aktieägare äger molsvarande tillämpning på ombud för aktieägare.

Innehar i enlighet med lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden flera fondstyrelser aktier i ett visst akfiebolag, anses varje fondstyrelse som aktieägare vid tillämpningen av första och tredje styckena.

Enligt denna paragraf får ingen pä bolagsstämma rösta för flera aktier, egna och andras, än som svarar mol en femtedel av de på stämman företrädda aktierna, om inte något annat följer av bolagsordningen. Regeln gäller för aktieägarna och ombud för dem. Vid tillämpningen av regeln skall inle AP-fondens totala innehav av aklier räknas som en enhet i de fall där flera fondstyrelser förvaltar aktier i bolagel utan var och en av styrelserna skall betraktas som en särskild akfieägare och varje styrelses innehav som en enhet. Det kan ifrågasättas om inte detta följer redan av den ändring som föreslås i närmast föregående paragraf. För atl undanröja varje tvekan har dock en uttrycklig bestämmelse av angivna innebörd förts in som ett nytt ijärde stycke i förevarande paragraf.

För en fondstyrelse som delegerar rösträtt enligt beslämmelserna i 9 kap. 2 8 tredje stycket andra meningen aktiebolagslagen eller 38 8 lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden gäller självfallet förbudet i förevarande paragraf att rösta för mer än 20% av de på stämman företrädda aktierna.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om vinstdelningsskatt,

2. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953; 272),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i skattebrottslagen (I971:69),

8. lag med reglemente för allmänna pensionsfonden såvitt avser 17, 27, 28, 31 saml 34-39 8§,

9. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975; 1385).

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1983/84:50 128

Bilaga 10 De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs följande

1 8 Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska spar
banker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstaller skall erlägga
vinstdelningsskalt enligt denna lag. Skatt skall dock inle erläggas av livför
säkringsanstalter och inle heller av bostadsföretag som avses i 24 8 3 mom.
kommunalskatlelagen (1928: 370) eller av förelag som avses i 53 8 1 mom.
första stycket d nämnda lag.

Skatten tillfaller staten och förs till allmänna pensionsfonden.

2 8 Vinstdelningsskallen är 20 procent av underlaget. Vinsldelningsun
derlaget är företagels reala vinst lill den del vinslen överstiger fribeloppet.

Fribeloppel är 6 procent av företagets lönekostnader (lönebaserat fribelopp) eller - om företaget sä önskar - 500000 kronor (fast fribelopp). Företag mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterförelag eller företag under i huvudsak gemensam ledning) får dock tillsammans tillgodoräknas högst ell fasl fribelopp. Del fasta fribeloppet skall i första hand tillgodoräknas del företag inom gruppen som har den största reala vinsten såvida inte yrkande framställs om att fördelningen skall ske på annat sätt. Har det lönebaserade fribeloppet utnyttjats bortfaller rätten lill fasl fribelopp för övriga förelag inom gruppen.

Med real vinst avses förelagels nominella resultat sedan detta minskats med inflationsavdrag för företagels inventarier, byggnader, markanläggningar och lager enligl 4 och 5 88 samt justerats med hänsyn till inflations-effekter pä företagels monetära tillgångar och skulder enligt 6 §.

Vid tillämpning av andra och tredje styckena skall, såvitt gäller företag som redovisar inkomst av handelsbolag, hänsyn tas till sä slor andel av handelsbolagels lönekoslnader, lillgångar och skulder som molsvarar förelagels andel av handelsbolagels inkomst.

3 8 Det nominella resultatet är förelagels beskattningsbara inkomst eller
beräknade förlust vid taxeringen lill statlig inkomstskatt sedan delta be
lopp minskals med beskattningsårets inkomstskatt samt, i den mån in
komsten eller föriuslen påverkats av nedan angivna poster,

1. ökats med påförd kommunalskatt,

2. minskats med restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt,

3. ökats med avdrag för tidigare års förlust,

4. ökats med avdrag för aktieutdelning.

5. ökats med invesieringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och exportkreditavdrag,

6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan liknande reserv ökal saml

7. minskats med belopp varmed lagerreserv, resullaluljämningsfond eller annan liknande reserv minskal.

Med beskattningsårets inkomstskatt avses summan av 32 procent av

Prop. 1983/84:50 129

företagets lill slallig inkomstskatt beskattningsbara inkomst och 30 procent av företagets till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomst.

4 8 Inflalionsavdraget för inventarier är inventariernas skatlemässiga
restvärde, vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskaltningsärels
inflationstal. Med inventarier avses tillgångar som behandlas enligl be
stämmelserna i punkterna 3-6 av anvisningarna lill 29 8 kommunalskalle
lagen (1928; 370).

Inflalionsavdraget för byggnader utgör skillnaden mellan realt beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för byggnader som företagel tillgodoräknats enligt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a och 4 av anvisningarna till 25 8 och punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskallelagen.

Inflalionsavdragd för markanläggningar ulgör skillnaden mellan realt beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för markanläggningar som förelaget tillgodoräknats enligl punkterna 4 och 6 av anvisningarna till 22 8 och punkt 16 av anvisningarna till 29 § kommunalskatlelagen.

De reala avdragen beräknas genom att tillgodoräknade avdrag räknas om med hänsyn till prisutvecklingen frän det beskattningsår dä byggnaden eller markanläggningen anskaffades.

Inflationsavdrag enligt denna paragraf medges inle i fråga om egendom som utgör omsättningstillgång i rörelse.

5 8 Inflationsavdraget för lager utgör lagrets värde vid beskaltningsärels
ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationstal. Med lagrets värde
avses det belopp varmed lagret och liknande omsättningstillgångar tagits
upp i räkenskaperna före avsältning lill lagerreserv och liknande reserv.

Inflationsavdrag enligt första stycket medges inte i fråga om lager av obligationer, lånefordringar och andra monetära tillgångar. Sädana tillgångar skall, oavsett om de utgör omsällningsiillgångar eller inte, beaktas vid tillämpningen av 6 8.

6 § Vid beräkning av den reala vinsten skall det nominella resultatet

1. ökas med ett belopp molsvarande företagels monelära skulder vid beskallningsårels ingång mullipliceral med beskallningsårels inflaiionslal och

2. minskas med ell belopp molsvarande förelagels monelära lillgångar vid beskaltningsärels ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationstal.

De monetära skulderna är

1. växel-, leverantörs- och skatteskulder,

2. upplupna kostnader och förulbelalda inläkler,

3. förskott från kunder,

4. avsatt lill pensioner,

5. avsättningar lill investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond samt

6. övriga skulder.

Som monetära skulder räknas belopp som under beskattningsåret utskiftats till företagets ägare. De monetära tillgångarna är I. kassa- och banktillgodohavanden,

9 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 130

2. obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar,

3. växelfordringar och kundfordringar.

4. förulbelalda kostnader och upplupna intäkter.

5. förskott till leverantörer,

6. värdel av inle färdigställda byggnader, markanläggningar och invenlarier som inte ulgör omsällningsiillgångar i rörelse saml

7. övriga fordringar.

Som monetära lillgångar räknas beskattningsårets nominella resultat om det är positivt saml vad förelaget uppburit under beskallningsärel för aktier som ulgetls i samband med ökning av fördagets aktiekapital. Råder intressegemenskap mellan ett förelag som eriagl betalning för utgivna aktier och det företag som ökal sitt aktiekapital skall det erlagda beloppet dock inte räknas som monetär tillgäng. Vad nu sagts om vad som uppburits vid ökning av aktiekapital gäller också i fråga om ökning av insatskapital i ekonomisk förening.

De monetära skulderna får inte tas upp till lägre värde och de monetära tillgångarna får inte las upp till högre värde än vad de tagils upp till vid räkenskapsårets ingång,

7 8 Med beskattningsårets inflalionstal avses det tal som uttrycker den
allmänna prisutvecklingen sedan föregående år.

Vid beräkning av omräkningstal och inflaiionslal skall även elt brutet räkenskapsår anses sammanfalla med året närmast före laxeringsärd. Omfattar beskattningsåret annan tid än tolv månader eller laxeras förelaget för mer än elt beskattningsår skall dock inflalionstalet justeras sä all del per månad molsvarar en lolfledel av del för helår faslställda talet. Molsvarande juslering skall göras vid beräkning av fasl fribelopp.

8 8 Vinsldelningsunderlaget avrundas nedåt till hell tusental kronor.
Vinstdelningsskalt utgår i hell antal kronor, varvid öretal bortfaller.
Beteckningar som används i kommunalskallelagen (1928: 370) och lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

9 8 Ett fördag som enligl I 8 skall erlägga vinstdelningsskalt är skyldigt
all i sin självdeklaration lämna uppgifter till ledning för beräkning av
vinsldelningsunderlag. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt formu
lär som fastslälls av riksskalteverkel.

10 8 Beslämmelserna i taxeringslagen (I956:6i23) om taxering för in
komst och förmögenhet skall gälla i fråga om bestämmande av vinsldel
ningsunderlaget. Bestämmelserna om särskilda avgifter i nämnda lag skall
dock inte tillämpas. Ändras taxeringen till slallig inkomstskatt genom dom
av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten skall domstolen även besluta
om den ändring av vinsldelningsunderlaget som föranleds av detta.

I fråga om debitering och uppbörd av skatten gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Vidare tillämpas 51 8 lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter på vinstdelningsskatlen. Dock får riksförsäkringsverket varje år som förskoll lillgo-

Prop. 1983/84:50 132

8 Förslag till

Lag med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs följande.

I Inledande bestämmelse

1 8 De penningmedel, som enligt 4 kap. 3 8 lagen (1981:691) om social
avgifter, I 8 lagen (1983:219) om tillfällig vinstskalt saml I 8 lagen
(1983:000) om vinstdelningsskatl skall ingå till allmänna pensionsfonden,
skall förvallas av nio styrelser, nämligen första-fjärde fondstyrelserna
saml första-femle löntagarfondslyrelserna.

Bestämmelser öm försla-tredje fondstyrelserna finns i 2-25 8§ samt om fjärde fondslyrelsen och lönlagarfondstyrelserna i 26-42 8§.

II Första—tredje fondstyrelserna

Medelstilldelning

2 8 Riksförsäkringsverket skall varje är överföra

1. till första fondstyrelsens förvaltning lilläggspensionsavgifter som erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande,

3. till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga lilläggspensionsavgifter saml

4. lill varje fondstyrelses förvaltning en tredjedel av vinstskallemedlen och vinsldelningsskatterna.

Vad som sägs i första stycket I -4 gäller med den begränsning som följer av bestämmelserna i 26 och 27 8§ om Qärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas rätt alt rekvirera medel hos riksförsäkringsverket.

Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.

Pensionsutbetalningar m.m.

3 § Pensionsutbelalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter av
seende försäkringen för tilläggspension skall, i den mån andra medel inte
står till förfogande, betalas genom tillskoll som riksförsäkringsverket er
håller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ell kalenderår skall
tillskjutas av varje fondstyrelse i förhällande till de avgifter som under det
närmast föregående året har överförts lill dess förvaltning.

Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvallar belala kostnaderna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.

Organisation

4 § Varje fondslyrelse skall beslå av nio ledamöter, som förordnas av
regeringen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräder kommunerna och landstingskommunerna, och tre efler förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare.

Prop. 1983/84:50 133

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslulningar av arbetsgivare, en efler förslag av sammanslutningar som företräder konsumentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare samt

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare och tvä efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlägger egenavgifter för tilläggspension.

Om förslag inle avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanler skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare.

5 8 Ledamöter och suppleanler förordnas för liden inlill dess balansräk
ning har faslslällls under tredje året efler del dä förordnandet meddelades.

Regeringen får entlediga en ledamol eller suppleanl även om den tid för vilken han är förordnad inte har gått ut.

Om en ledamot eller suppleanl entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den lid för vilken han förordnats, skall för den återstående tiden i hans ställe en ny ledamol respektive suppleanl förordnas i den ordning som anges 14 8.

6 § Av de ulan förslag ulsedda ledamöterna i första fondstyrelsen förordnar regeringen en till ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den ulan förslag utsedde ledamoten vara ordförande. Varje fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.

7 8 En fondslyrelse sammanträder på kallelse av ordföranden. Slyrelsen skall också kallas samman om en ledamot begär det.

Styrelsen är beslulför om de närvarande vid sammanträdet är fler än hälften av antalet ledamöter. Ett ärende får dock inte las upp lill behandling om inle såvitt möjligt samtliga ledamöter eller, vid förfall för någon av dem, en suppleant för denne har fått tillfälle atl delta i ärendets behandling.

Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta förenar sig om. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

Vid styrelsesammanträden skall protokoll föras. Om någon ledamot i samband med beslutet anmäler skiljaktig mening, skall denna anlecknas i protokollet.

8 8 Varje fondslyrelse får uppdra åt enskilda ledamöter eller tjänstemän
hos slyrelsen all var för sig eller ivå eller flera i förening avgöra ärenden
som annars ankommer på styrelsens egen prövning. Det åligger slyrelsen
att meddela föreskrifter om den befogenhet som ell sädanl uppdrag med
för. Om uppdraget avser beviljande av län skall grunderna för långivningen
faslslällas.

Uppdrag enligl första stycket får när som helst återkallas eller inskränkas. Ulan hinder av sådant uppdrag får styrelsen själv avgöra ärenden av varje slag.

9 § Fondstyrelsen får anställa de tjänstemän som behövs samt bestämma
deras löner och övriga anställningsvillkor.

10 8 Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar lill leda
möter och suppleanler i fondstyrelserna.

Prop. 1983/84:50 134

Förvaltning

11 8 Fondstyrelserna skall, inom ramen för vad som är förenligl med den
allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadens
funktionssätt, förvalta anförtrodda medel på sådant sätt atl de blir till
största möjliga gagn för försäkringen för tilläggspension.

Fondmedlen skall placeras sä alt kraven pä god avkastning, tillfredsställande betalningsberedskap och betryggande säkerhet tillgodoses.

12 § Varje fondstyrelse får placera de medel som slyrelsen förvallar

1, i obligationer utfärdade av staten, kommuner eller därmed jämförliga
samfälligheter, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges
sladshypolekskassa. Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypo
tekskassan eller Skeppsfartens sekundäriånekassa eller av kredilaktiebo
lag som slår under lillsyn av bankinspektionen,

2, i obligationer garanterade av staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter,

3, i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldförbindelser som har offentligen utbjudits av svenska bankaktiebolag, Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska invesleringsbanken med undanlag av konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning och sädana obligationer med längre löptid än ett år, som har utfärdals av bankaktiebolag, sparbanker eller centralkassor för jordbrukskredil,

4, i andra skuldförbindelser utfärdade av staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, riksbanken, bankaktiebolag, sparbanker, centralkassor för jordbrukskredit eller andra kreditinrättningar som regeringen godkänner, eller av bolag, föreningar eller stiftelser som i 2 8 första stycket I sägs, såvida staten, en kommun eller en därmed jämförlig samfäl-lighet har iklätt sig borgen för förbindelserna,

5, i skuldförbindelser utfärdade av en annan fondstyrelse saml

6, i fordringar hos kreditinrättningar i enlighet med beslämmelserna om äterlån.

13 8 Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller för atl tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel placeras hos riksbanken, annan bank eller postgirot.

14 8 Om del är uppenbart att allmänna pensionsfonden annars skulle lida en avsevärd förlust får en fondslyrelse, i avsikt att skydda en fordran, pä offentlig auktion eller fondbörs köpa in egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen eller överta egendom som betalning för fordringen. Egendom som förvärvals på della sätt skall avyttras sä snart del är lämpligt och senast dä det kan ske utan förlust.

15 8 För atl tillgodose ett tillfälligt penningbehov får varje fondstyrelse ta upp kredit hos en kreditinrättning eller hos en annan fondstyrelse.

16 8 Fondstyrelsernas räkenskapsår är kalenderår.

Varje fondslyrelse skall före den I februari varje år redovisa för sin förvaltning under föregående räkenskapsår genom all lämna förvaltningsberättelse med resultaträkning samt balansräkning avseende ställningen vid årets utgång.

Prop. 1983/84:50 135

I balansräkningen skall lillgångarna las upp till anskaffningskostnaden. En osäker fordran skall dock tas upp lill del belopp som kan beräknas komma all inflyta. En värdelös fordran får inte tas upp som tillgång.

17 § Första-tredje fondstyrelserna skall ärligen gemensamt göra en
sammanställning av övriga fondstyrelsers verksamhetsberättelser.

Riksförsäkringsverket och riksrevisionsverkel skall årligen avge utlålan-de över fjärde fondslyrelsens och lönlagarfondslyrelsernas förvaltning av medel.

Sammanställningen och utlåtandena skall överlämnas till regeringen före den 1 april året efler räkenskapsåret.

Äterlån

18 8 Riksbanken, bankaktiebolag, sparbanker, cenlralkassor för jord
brukskredit, Sveriges allmänna hypoleksbank. Svenska skeppshypoteks
kassan och andra kreditinrättningar som regeringen godkänner får varje år
mol bevis om fullgjord avgiflsbetalning bevilja den som erlagt avgift till
försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk
ring äterlån. Detta får ske med högst hälften av de avgifter som erlagts

1. under det närmast föregående året eller

2. under de fem närmast föregående åren, i den mån avgiftsbdalningar-na inle redan ulnylljats som underlag för åieriän.

Ålerlån får inle beviljas, om lånebeloppet skulle undersliga femtiolusen kronor. Ålerlån enligl första stycket 2 får uppgå till högst femhundralusen kronor.

19 8 En kreditinrättning, som har lämnat äterlån enligt 18 8, får i sam
band därmed till molsvarande belopp erhålla lån frän en fondstyrelse.
Lånet skall lämnas av den fondslyrelse som enligt 2 8 har att förvalta de
avgifter eller siörre delen av de avgifter för vilka ålerlånet beviljals. De lån
som kreditinrättningar erhåller under elt kalenderår på grund av äterlån lill
kommuner och landstingskommuner får uppgå till sammanlagt högst ett
hundra miljoner kronor.

Räntesatsen för lån från fondslyrelser lill kreditinrättningar enligl första slyckel skall molsvara räntesatsen för del senaste i Sverige utgivna långfristiga stalsobligationslånet, om inle regeringen har fastställt en annan räntesats. Räntesatsen för lånet skall omprövas vart femte är under dess löptid. En fondslyrelse och en kreditinrättning kan komma överens om att den nya räntesatsen skall gälla även för övriga lån vilkas räntesats skall omprövas under samma kalenderår.

20 8 Amortering skall varje är göras på åieriän, som inte i sin helhet
återbetalas inom ett år från utlämnandet. Varje amortering skall göras med
minsl en tiondedel eller, såvitt avser ålerlån som beviljats med högre
belopp än hälften av närmast föregående års avgifter, minst en femtonde
del av länesumman.

Det län som en kreditinrättning erhållit från en fondslyrelse enligl 19 8 skall ålerbelalas i samma takt som ålerlånet. Återbetalningen får dock inle ske långsammare än som föreskrivits i villkoren för äterlånel. Har ell äleriån sagts upp till betalning får kreditinrättningens län hos fondslyrelsen ändå, till den del det molsvarar obetald återiåneskuld, återbetalas pä de villkor som gällde före uppsägningen.

Om längivaren och låntagaren är överens får etl äterlån överföras till en annan kreditinrättning som har rätt att bevilja sädana län.

Prop. 1983/84:50 136

Revision

21 8 För varje fondslyrelse förordnar regeringen fyra revisorer atl grans
ka styrelsens förvaltning. Av revisorerna ulses en på förslag av bankin
speklionen och Ivå efler samråd med de sammansluiningar som enligl 4 8
får föreslå ledamöter i fondslyrelsen. De revisorer som ulses utan samråd
skall vara gemensamma.

Den revisor som utsetts utan förslag eller samråd skall som ordförande leda revisionen. Revisorerna får vid fullgörandet av sill uppdrag anlila biträde.

22 § Revisorerna förordnas för liden inlill dess balansräkning har fasl
slällls nästa gäng.

Regeringen får entlediga en revisor, även om den lid för vilken han blivit utsedd inte har gått ul.

Om en revisor entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den tid för vilken han blivit utsedd, skall för den återstående tiden en ny revisor förordnas i hans ställe.

23 § Regeringen beslutar om arvoden och andra ersättningar till revisorerna.

24 8 För varje kalenderår skall revisorerna avge en revisionsberättelse, som skall överiämnas till fondslyrelsen inom en månad efter det alt förvaltningsberättelsen enligt 16 8 har kommit revisorerna till hända.

Revisionsberättelsen skall innehålla en redogörelse för omfattningen och resulialel av revisorernas granskning och inventering av de under styrelsens förvaltning slående tillgångarna samt uppgift om anmärkning föreligger mot förvaltningsberättelsen med resultaträkning, mot balansräkningen, mot fondstyrelsens bokföring eller i övrigt mot fondstyrelsens förvaltning. Om del föreligger anledning till anmärkning skall den anges i revisionsberättelsen. Revisorerna får också meddela de erinringar i berättelsen som de anser påkallade.

En revisor som är av skiljaktig mening eller i övrigt finner särskill uttalande påkallat får ange detta i revisionsberättelsen, om han inle avger en särskild sådan berättelse.

25 § Sedan revisionsberättelsen har kommit fondslyrelsen lill banda,
skall slyrelsen genast överlämna förvaltningsberättelsen och revisionsbe
rättelsen lill regeringen, som före den I maj samma är skall avgöra frågan
om fastställelse av balansräkningen.

III Fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna

Medelstilldelning

26 § Riksförsäkringsverket skall till fjärde fondstyrelsens förvaltning
överföra de medel, som styrelsen rekvirerar hos verket. Medlen avräknas
på de medel som belöper på första, andra och tredje fondstyrelserna i
förhällande till kapitalbehållningarna enligt dessa styrelsers balansräk
ningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående är.

Till fondslyrelsens förvaltning skall också, med den begränsning som följer av 28 8, hänföras avkastningen av de medel som slyrelsen förvaltar.

De medel som överförs till fondstyrelsens förvaltning får uppgå till högsl 1 850 miljoner kronor.

Prop. 1983/84:50 137

27 § Riksförsäkringsverket skall till varje lönlagarfondstyrelses förvalt
ning överföra de medel som styrelsen rekvirerar hos verket. Medlen avräk
nas pä de medel som belöper pä första, andra och tredje fondstyrelserna
med lika fördelning mellan dessa slyrelser.

Till en lönlagarfondslyrelses förvalining får överföras dels en femtedel av vinstskatten och av vinstdelningsskatlen, dels av lilläggspensionsavgif-terna ett belopp motsvarande 0,04 enheter av procentsatsen för uttag av filläggspensionsavgift. Summan av de medel som överförs till en lönlagarfondstyrelses förvaltning får dock inte överskrida den medelsram som anges i Qärde stycket.

Till varje lönlagarfondslyrelses förvaltning skall också, med den begränsning som följer av 28 8, hänföras avkastningen av de medel som slyrelsen förvaltar.

För varje lönlagarfondslyrelse är medelsramen 400 miljoner kronor år 1984 och ökar därefter årligen till och med år 1990 med ell belopp motsvarande 20000 basbelopp för respektive år enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Avkastning m. m.

28 8 Fjärde fondslyrelsen och lönlagarfondstyrelserna skall varje är före
utgången av maj månad till första, andra och tredje fondstyrelsernas för
valtning överföra en avkastning för närmast föregående räkenskapsår be
räknad lill tre procent av nuvärdet av förvaltade medel. Med nuvärdet av
förvallade medel avses summan av de medel som styrelsen inlill räken
skapsårels slut rekvirerat hos riksförsäkringsverket, omräknad efter de
förändringar av konsumentprisindex som skett från del medlen tillställdes
slyrelsen och fram till räkenskapsårets slut.

För medel som en fondstyrelse förvallat under endasl en del av räkenskapsåret skall den enligt första stycket beräknade avkastningen minskas i motsvarande män.

Avkastningen från Qärde fondstyrelsen skall fördelas mellan första, andra och tredje fondstyrelserna i förhällande till de avräkningar som har skett enligt 26 8 första stycket lill och med del är som avkastningen avser. Avkastningen från löntagarfondstyrelserna skall fördelas lika mellan första, andra och tredje fondstyrelserna.

29 § Envar av ijärde fondslyrelsen och löntagarfondstyrelserna skall
med de medel sorn slyrelsen förvallar belala kostnaderna för dess verk
samhet och för revisionen av dess förvaltning.

Organisation

30 8 Fjärde fondstyrelsen skall bestå av tolv ledamöter som förordnas av
regeringen. Av ledamölerna ulses tvä efter förslag av sammanslutningar
som företräder kommunerna, tre efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetsgivare och fem efler förslag av rikssammanslulningar av arbetstaga
re.

Om förslag inle avges, förordnar regeringen ledamöler ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleanl. Ledamöler och suppleanter skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare.

31 8 Varje lönlagarfondslyrelse skall beslå av nio ledamöter. För leda
mölerna skall finnas fyra suppleanler.

Prop. 1983/84:50 138

Regeringen förordnar ledamöler och suppleanler.

Ledamöler och suppleanter skall vara myndiga och bosalla här i riket. Av ledamöterna skall minst fem och av suppleanterna minsl två företräda lönlagarintressen. Vid utseendet av ledamöter och suppleanter skall det tillses att löntagarfondslyrelserna får en regional anknytning.

32 8 Ledamöter och suppleanler i fjärde fondslyrelsen förordnas för
liden inlill dess balansräkning har fastställts under tredje året efter det då
förordnandet meddelades.

Ledamöler och suppleanler i lönlagarfondstyrelserna förordnas för liden inlill dess balansräkning har faslslällls under året efter det dä förordnandet meddelades.

Om en ledamol eller suppleant entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den tid för vilken han blivit förordnad, skall för den återstående liden i hans ställe en ny ledamot respektive suppleanl forordnas i den ordning som anges i 30 och 31 88.

33 8 Av de ulan förslag ulsedda ledamölerna i fjärde fondstyrelsen för
ordnar regeringen en lill ordförande och en till vice ordförande.

För varje löntagarfondstyrelse förordnar regeringen av ledamölerna en till ordförande och en lill vice ordförande.

Förvaltning

34 8 Fondstyrelserna skall, inom ramen för vad som gagnar försäkringen
för tilläggspension och är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken
samt med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt, förvalla anför
trodda medel genom placeringar på riskkapilalmarknaden. Placeringarna
skall syfta lill alt förbättra riskkapitalförsörjningen lill gagn för svensk
produktion och sysselsällning.

Fondmedlen skall placeras så all kraven på god avkaslning, långsiklighel och riskspridning tillgodoses.

35 8 Fjärde fondslyrelsen får placera de medel som styrelsen förvallar

1, i aktier i svenska aktiebolag med undanlag av aktiebolag som driver bank- eller försäkringsrörelse,

2, i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av aktiebolag som avses i 1 samt

3, i aklier i utländska aktiebolag samt i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av utländska aktiebolag,

Fondslyrelsen får inte förvärva värdepapper enligt förslå stycket 3 i sådan omfallning alt värdepapperens sammanlagda värde kommer atl översliga en procent av värdel av de medel som slyrelsen förvaltar,

36 8 En lönlagarfondslyrelse får placera de medel som styrelsen förval
lar

1, i aktier i svenska aktiebolag,

2, i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med op-lionsräll lill nyteckning som har utfärdats av aktiebolag som avses i I samt

3, som riskkapital i ekonomiska föreningar,

37 8 Fjärde fondstyrelsen får inte förvärva mer än tio procent av aktierna
i ett aktiebolag, om aktierna är inregistrerade vid Stockholms fondbörs.

Prop. 1983/84:50 139

Har aktierna olika röstvärde, får fondslyrelsen inle förvärva större anlal än atl rösldalel för aktierna ulgör högsl tio procent av röstetalet för samtliga aklier i bolagel.

En lönlagarfondslyrelse får inle förvärva så många vid fondbörsen inregistrerade aklier i ell aktiebolag alt dessa uppgår till åtta procent eller mer av samtliga aktier i bolagel eller, om aktierna har olika röstvärde, att röstetalet för aktierna uppgår till älta procent eller mer av röstetalet för samtliga aklier i bolaget,

38 8 En löntagarfondstyrelse skall pä begäran av en lokal facklig organi
sation vid dl aktiebolag i vilket fondslyrelsen har förvärvat aklier och, om
bolaget ingår som moderbolag i en koncern, dess svenska dotterbolag
bemyndiga företrädare för organisalionen all ulöva röslrätl för hälften av
aktierna.

Om flera lokala fackliga organisationer vid ell bolag eller inom en koncern begär alt fä ulöva röstrält för aktier skall löntagarfondslyrelsen bemyndiga företrädare för organisationerna atl ulöva röstrält för sammanlagt hälften av aktierna. Slyrelsen skall därvid fördela röslrällen i enlighel med vad som överenskommits mellan organisationerna. Om någon överenskommelse inle har träffats, skall styrelsen fördela röslrällen med ledning av del antal medlemmar i respektive organisation som är anslällda i bolaget och dess svenska dotterbolag.

39 8 Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller
för atl tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel pla
ceras hos riksbanken, annan bank eller postgirot. 1 samma syfle får fond
medel placeras i sialsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bankcertifikal och
förelagscertifikat.

Revision

40 8 För fjärde fondstyrelsen förordnar regeringen fyra revisorer att
granska styrelsens förvaltning. Av revisorerna ulses en på förslag av
bankinspektionen och två efter samråd med de sammanslutningar som
enligt 30 8 får föreslå ledamöler i fondstyrelsen.

Om ordförande och om rätt att anlita biträde gäller vad som föreskrivs i 21 8,

41 8 För varje lönlagarfondslyrelse förordnar regeringen tre revisorer att
granska styrelsens förvaltning. Av revisorerna utses en på förslag av
bankinspektionen. Revisorer får vara gemensamma för fjärde fondstyrel
sen och en eller flera lönlagarfondslyrelser.

För varje lönlagarfondslyrelse utser regeringen en av de utan förslag utsedda revisorerna att som ordförande leda revisionen.

Gemensamma bestämmelser

42 8 Föreskrifterna i 5 8 andra slyckel, 7-10 och 14-16 88 samt 22-
25 8§ gäller också i fråga om fiärde fondslyrelsen och lönlagarfondstyrel
serna.

1, Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1984. Genom lagen upphävs
reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

2. Om del i lag eller annan förfalining hänvisas lill en föreskrift som har

Prop. 1983/84:50 140

ersatts genom en bestämmelse i lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3, I samband med alt regeringen utser ledamöter och suppleanler i en lönlagarfondslyrelse beslämmer regeringen vid vilken lidpunkt under år 1984 som slyrelsen skall starta sin verksamhet,

4, I fråga om åieriän, som avser avgifter betalda före den 1 januari 1978 eller som har beviljals före den I januari 1980, och län lill kredilinrällning som har beviljat äterlånel gäller fortfarande 14-16 8§ reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i sin närmast före den 1 januari 1980 gällande lydelse, I fråga om län som kredilinrällning har erhållit enligl nu angivna 15 8 första stycket får dock avtal träffas om tillämpning av 19 8 andra stycket i den nya lagen,

5, I fråga om sådana lån från en fondstyrelse lill en kreditinrättning, som hänför sig till äterlån beviljade före den 11 april 1981, gäller fortfarande 15 8 andra stycket första meningen reglementel (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i sin närmast före den I april 1981 gällande lydelse,

6, I andra fall än som avses i 4 och 5 gäller beslämmelserna i den nya lagen i fråga om äterlån och lån lill kredilinrällning på grund av ålerlån som har beviljals eller sökls före ikraftträdandet,

7, Summan av de medel som enligt 27 8 andra stycket första meningen får överföras lill en löntagarfondstyrelses förvaltning skall för år 1984 minskas med ett belopp om 20 miljoner kronor.

8, Bestämmelserna i 28 8 skall tillämpas första gången för räkenskapsåret 1984,

9, Vid tillämpningen av 28 8 skall de medel som tidigare överförts till fiärde fondslyrelsens förvaltning beräknas till etl nuvärde för augusti 1983 av 3042 miljoner kronor.

10, Innehar fjärde fondslyrelsen den i januari 1984 aktier i något eller
några aktiebolag utöver vad som medges i 37 §, får fondstyrelsen även i
fortsättningen inneha högst samma andel av aktierna.

Prop. 1983/84:50 141

10 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs alt 9 kap. 2 och 3 8§ aktiebolagslagen (1975; 1385)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 28 Aktieägares rätt vid bolagsstämma utövas av aktieägaren personligen eller genom ombud med skriftlig, daglecknad fullmakt. Fullmakt gäller högst elt år från utfärdandet. Aktieägare kan vid bolagsslämma medföra elt biträde.

Innehar i enlighet med reglemen- Om två eller fiera slyrelser i all-

tet (1959:293) angående allmänna manna pensionsfonden förvaltar
pensionsfondens förvalining fjärde aktier i elt visst aktiebolag får varje
fondstyrelsen aktier i visst aktiebo- styrelse för sig utöva rösträtt för de
lag. får efler fondstyrelsens bemyn- aktier slyrelsen förvaltar. En fond-
digande rösträtt för aktieinnehavet slyrelse får bemyndiga elt eller fie-
ulövas genom etl eller fiera ombud. ra ombud, som föreslagits av en
som föreslagits av facklig organisa- facklig organisation med medlem-
lion med medlemmar anställda hos mar anställda hos bolaget och, om
bolagel. bolagel är moderbolag i en kon-

cern, hos dess dotterbolag atl ulöva röstrält för de aktier styrelsen förvaltar.

Ingen kan rösta för egna och andras aktier för sammanlagl mer än en femtedel av de på stämman företrädda aktierna, om ej annal följer av bolagsordningen.

Aktieägare får icke själv eller genom ombud rösta i fråga om

1. talan mot honom,

2. hans befrielse frän skadeståndsansvar eller annan förpliktelse gentemot bolagel, eller

3. talan eller befrielse som avses i I och 2 beträffande annan, om aktieägaren i frågan har elt väsentligl intresse som kan strida mot bolagels.

Bestämmelserna i första och andra styckena om aktieägare äger molsvarande tillämpning på ombud för aktieägare.

Innehar i enlighet med lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden fiera fondstyrelser aklier i ett visst aktiebolag, anses varje fondslyrelse som aktieägare vid tillämpningen av första och tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Lagen omtryckt 1982: 739.

Prop. 1983/84:50 142

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-11-03

Närvarande: f.d. regeringsrådet Lidbeck, regeringsrådet Brink, justiiierå-del Heuman.

Enligt lagrådet den 13 oktober 1983 lillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1983 har regeringen på hemställan av chefen för finansdeparlemenlel statsrådet Feldl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om vinstdelningsskatt,

2. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1947:576) om stailig inkomslskall,

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i skatlebrollslagen (1971:69),

8. lag med reglemente för allmänna pensionsfonden såvitt avser 17, 27, 28,31 samt34-398§,

9. lagom ändring i akliebolagslagen (1975:1385).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Stig von Bahr och hovrättsassessorn Ulla Lundquist. Förslagen föranleder följande yllrande av lagrådet:

Allmänt

De remitterade förslagen ingår i ell komplex av lagförslag om införande av s.k. löntagarfonder. Sammanfattningsvis innebär förslagen atl fem lönlagarfondslyrelser inrättas för atl förvalla en del av allmänna pensionsfondens medel. Denna del härrör dels från den lillfälliga vinstskall som utgår enligt lagen (1983:219) om tillfällig vinstskalt dels frän en ny skatt, kallad vinstdelningsskatt; även en viss del av den lilläggspensionsavgifl som arbetsgivarna betalar ställs under lönlagarfondslyrelsernas förvaltning. Vinstdelningsskalten eriäggs av aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga försäkringsanstalter. Underlagd för vinstdelningsskatten beräknas för varje företag för sig och besiäms av taxeringsnämnden i samband med den årliga taxeringen. Vinstdelningsunderlaget är förelagets reala vinsl. Härmed förstås det nominella resultatet beräknat på visst sätt och justerat med hänsyn till inflationen. Vinstdelningsskatten ulgör 20 procent av underiagel. Mindre vinsler är undantagna från vinsldelningsskali. Vissa gränser är salta för hur myckel en löntagarfondslyr-

Prop. 1983/84:50 143

else får förvalta. Medelsramen är 400 miljoner kronor år 1984 och den ökar därefter årligen lill och med år 1990 med ell lika slort belopp i fast penningvärde. Lönlagarfondstyrelserna får placera tilldelade medel i aktier eller som riskkapital i ekonomiska föreningar. För placering i aklier gäller en viss begränsning. Sålunda får en lönlagarfondslyrelse inle förvärva så mänga aktier i ell vid fondbörsen registrerat aktiebolag alt de uppgår till älta procent av samtliga aktiers röstvärde. Det åligger löntagarfondslyrelserna atl årligen lill de pensionsutbelalande fondstyrelserna, dvs. till första - tredje fondstyrelserna, överföra en avkastning på del förvaltade kapitalel motsvarande tre procent real förräntning. Löntagarfondslyrelserna tillsätts av regeringen. Av en lönlagarfondslyrelses nio ledamöler och fyra suppleanter skall minst fem ledamöter och av suppleanterna minsl två företräda lönlagarintressen. Även pä annal sätt är löntagarnas inflylande lillgodosdl. Sålunda skall pä begäran av en lokal facklig organisation vid ett förelag vari en lönlagarfondslyrelse har aktier styrelsen bemyndiga företrädare för organisationen att utöva rösträtt för hälften av styrelsens aktier i bolaget.

Såsom anlyils i del föregående har inle samtliga lagförslag remitterats lill lagrådel. Remissen omfaltar förslagel om vinstdelningsskatl och därav föranledda förslag till ändring i olika skatterätlsliga lagar (1-7). Den omfattar vidare vissa paragrafer i förslaget (8) till lag med reglemente för allmänna pensionsfonden (APR). I dessa paragrafer regleras i huvudsak riksförsäkringsverkets skyldighet att till lönlagarfondstyrelserna överföra de medel slyrelserna rekvirerar, begränsningar i medelstilldelningen, det avkastningskrav som gäller i fråga om förvaltade medel, styrelsernas organisation och placeringen av förvallade medel. Slutligen omfattar remissen förslag (9) lill ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) föranledd av all lönlagarfondstyrelserna och lokala fackliga organisationer kan komma atl ulöva röstrält vid bolagsslämma. Däremot har förslag till grundläggande bestämmelser om pensionsmedlens användning och förvaltning inte underställts lagrådet. Här åsyftas förslagel atl i lagen (1962:381) om allmän försäkring införa en ny paragraf, 19 kap. 3 a§, vari föreskrivs alt försäkringen för tilläggspension finansieras, förutom genom lilläggspensionsavgifter, av den tillfälliga vinstskatten och vinstdelningsskatten. Vidare härtill lagrådet ej heller remitterats I 8 i förslaget till APR, etl lagrum som får anses ge den grundläggande bestämmelsen om löntagarfondstyrelsernas rätt atl delta i förvaltningen av pensionsmedlen. Med hänsyn lill del nära sambandet mellan de remitterade förslagen och de enligl det anförda icke remitterade delarna anser sig lagrådet böra vid sin granskning la upp frågor om vinst-skattemedlens användning och förvaltning även såvill gäller delar som formellt inte har underställts lagrådet.

Löntagarfondsfrägan har under de senasle åren ställ i centrum för den politiska debatten i värt land. Även i andra västeuropeiska länder har frågan diskuterats. Kännetecknande för debatten i Sverige har varit djup-

Prop. 1983/84:50 144

gående motsättningar mellan förespråkare för elt fondsyslem och motslån-dare lill systemet. Motsättningar har räll mellan de politiska partierna saml mellan näringslivels företrädare och de fackliga organisationerna och även inom dessa organisationer. Bland de politiska partierna är del främst det socialdemokratiska och bland fackets organisationer främst LO som drivit frågan. I januari 1975 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet etl anlal sakkunniga med uppdrag alt utreda frågor om löntagarfonder, den s.k. löntagarfondsutredningen. Denna avslutade sitt arbele på våren 1981 utan all ha kunnat fullgöra sill utredningsuppdrag. Vid socialdemokratiska partikongressen 1981 förelåg en av partistyrelsen och LO gemensamt utarbetad rapport "Arbelarrörelsen och lönlagarfonderna". I denna rapport angavs fem motiv för etl fondsyslem. Fonderna skulle 1. slödja den solidariska lönepolitiken och bidra fill en rimlig lönekostnadsutveckling, 2. bidra lill en jämnare förmögenhetsfördelning, 3. genom medägande stärka löniagarinflytandet, 4. förbättra kapitalbildningen och 5. stärka ATP-systemet. Kongressen godkände rapporten och framlade i etl särskilt uttalande vissa synpunkter på hur ett löntagarfondsystem borde utformas. Sedan socialdemokraterna övertagit regeringsansvaret pä hösten 1982, påbörjades etl utredningsarbete för alt uppfylla partikongressens beslul från föregående år. Två expertgrupper tillkallades, vinsldelningsgruppen med uppgift att ulforma ett förslag till permanent vinstdelning och placeringsutredningen med uppdrag att utarbeta etl underlag för placeringspolitik för löntagarfonder. Vinstdelningsgruppen lade i början av maj 1983 fram sitt belänkande (Ds Fi 1983:13) "En modell för vinsldelning". Placeringsutredningen offentliggjorde i slutet av juni 1983 sitt betänkande "Kapilalplaceringar pä akliemarknaden" (SOU 1983:44). En inlerdeparlemenlal arbelsgrupp, fondgruppen, redovisade likaledes i slulel av juni 1983 i en av gruppen utarbetad promemoria (Ds Fi 1983:20) "Löntagarfonder i ATP-syslemet" sitt uppdrag att föreslå ett system med löntagarfonder inom den allmänna pensionsfonden. Vinsldelningsgruppens, placeringsutredningens och fondgruppens förslag bygger pä partikongressens beslut 1981 och ligger lill grund för de till lagrådet remitterade förslagen. De tre utredningarna har avsetl tekniska frågor och de har inte varil förutsättningslösa i den meningen atl de sakkunniga haft att ta ställning till frågan om etl löniagar-fondsyslem bör införas eller inte. Vinsldelningsgruppens arbete har remissbehandlats för sig och placeringsutredningens och fondgruppens gemensamt. Flera remissinslanser har hörts om endasl delar av förslagen. Myndigheter och sammanslutningar har således inle varit i tillfälle atl yttra sig över etl förutsällningslöst utarbetat och samlat förslag till lönlagarfonder. Från flera häll har detta kritiserats och man har även anmärkt all remisstiden varit för kort. Också lagrådet ställer sig kritiskt till alt en fråga av så stor principiell betydelse och med sä kontroversiella inslag beretts på säll som skett. Lagrådets granskning skall avse bl.a. om förslagen är så utformade atl lagarna kan antagas tillgodose angivna syften. Som elt

Prop. 1983/84:50 145

väsentligt sådant syfte framhåller departementschefen löntagarfondernas roll när det gäller att skapa förutsättningar för en ekonomisk stabilisering ägnad att förena en lugn kostnads- och prisutveckling med låg arbetslöshet. Lagrådet har vidare atl granska de problem som kan uppstå vid tillämpningen av underställda förslag bl.a. förslagens inverkan på företagens ekonomi och kapitalförsörjning. Det sätt på vilket utredningsarbetet och remissbehandlingen skett försvårar för lagrådet atl fullgöra dessa granskningsuppgifter.

I några remissyttranden har satts i fråga om förslagen är grundlagsenliga och om de står i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden. I det sistnämnda hänseendet torde åsyftas den konvention som Sverige biträtt genom ratificering av tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 (SÖ 1953:26) till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Enligt protokollets artikel I skall envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom lämnas okränkt och må ingen berövas sin egendom annal än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. De remissinstanser som tagit upp frågan om de föreliggande förslagens författningsenlighet har inte utvecklat saken närmare. Vad man synes vilja sätta i fråga är om vår rättsordning tillåter all medel förs över från vissa företag för att användas av löntagardominerade organ i löntagarkollektivets intresse. Lagrådet vill för sin del anföra följande. Medlen las ul av företagen genom statliga skatter fastställda i den ordning regeringsformen föreskriver dvs. genom lag; även tilläggspensionsavgiflerna torde fä anses vara skatter. Skatterna är specialdeslinerade till den allmänna pensionsfonden. Regeringsformen innehåller inga bestämmelser om begränsning av de ändamål för vilka statlig skatt får las ut. Om användningen av statens medel bestämmer riksdagen och huvudregeln är all detta sker genom budgetreglering. Emellertid medger 9 kap. 2 8 regeringsformen alt statsmedel får tas i anspråk för bestämda ändamål vid sidan av budgetregleringen. Specialdeslinalion av statsinkomster är visserligen under avveckling och riksdagen (FiU l979/80:4y) har framhållit atl ny specialdeslinalion inte bör införas. Det möter likväl inte något konstitutionellt hinder att specialdes-tinera skatter. Inte heller föreligger något hinder att statens medel ställs lill förfogande för organ i vilka en viss grupp av medborgare har tillförsäkrats ett avgörande inflytande. Enligt lagrådets mening kan sålunda någon erinran mot del föreslagna löniagarfondsyslemet inte göras från grundlagsenlig synpunkt. Likaledes finner lagrådet att förslaget inte strider mol våra internationella åtaganden. Kravet i artikel 1 av del ovannämnda tilläggsprotokollet att etl sådant ingripande som avses i artikeln måste ha sin grund i "det allmännas intresse" får anses uppfyllt i och med atl medlen tillfaller den allmänna pensionsfonden och förvaltas av offentligrällsligt reglerade organ. Det förhållandet att lagförslagen har även andra syften såsom att stärka löniagarinflytandet i näringslivet synes inle böra leda till en annan bedömning. 10 Riksdagen 1983/84. t saml. Nr 50. Bilaga A

Prop. 1983/84:50 146

Förslaget till lag om vinstdelningsskatt

En viktig nyhet i delta förslag är att vinsldelningen skall grundas på företagens reala vinst. Den föreslagna principen för vinstberäkning innebär kort uttryckt följande. Utgångspunkten är företagets beskattningsbara inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Detta belopp ändras därefter i två steg. I det första steget omvandlas beloppet till ett mer verkligt nominellt resultat. Detta sker genom alt beloppet ä ena sidan minskas med beskattningsårets inkomstskatt och å andra sidan ökas med påförd kommunalskatt, förlustavdrag och s.k. stimulansavdrag. Vidare skall förändringar i lagerreserv o.d. beaktas. Avsältning lill lagerreserv skall återföras medan avdrag skall ske om reserven har minskat. Syftel med dessa justeringar är alt förvandla den till slallig inkomslskall beskattningsbara inkomsten sä alt den bättre överensslämmer med det inkomstbelopp som verkligen tillfaller ägaren. I del andra stegel omvandlas del sålunda framtagna nominella beloppet lill etl reall resultat. Härvid görs etl mot årets inflation svarande avdrag på bl.a. lager, byggnader, inventarier, monetära tillgångar och årets vinst. Tillägg skall göras för årets inflaiionseffekter pä ingående skulder. Avdrag och tillägg beräknas med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen under föregående är. Delta sker med ledning av en på konsumentprisindex uträknad indexserie. De uppgifter, som sålunda skall ligga till grund för vinstdelningsskatlen, avses företagen skola lämna på en särskild blankell. Denna blankett skall som bilaga fogas till förelagets årliga deklaration. Uppgifternas riktighet skall omfattas av den på deklarationen avgivna försäkringen.

En övergång till en beskattning av den reala vinsten hos förelag är inte bara frän principiell utan också frän praktisk synpunkt av stor betydelse. Tanken bakom vinstdelningen är alt den ärliga vinsten över en viss nivå skall träffas av vinstdelningsskallen. Det har också uttryckts så atl del är företag som ge - verkliga övervinster som skall omfattas av vinstdelningen. Med delta syfle är del naturligt atl vinsldelningsskatlens underlag bör spegla det verkliga resultatet av företagets verksamhet.

Införandet av ett nytl syslem för beskattning är emellertid förenat med adminislraliva besvär och är belungande för berörda skallskyldiga. Departementschefen berör i lagrådsremissen endast den administrativa belastningen. Redovisningen från förelagen lill skattemyndigheterna avses, som tidigare nämnts, skola ske genom all uppgifter lämnas i en bilaga till företagens åriiga självdeklaration (se Ds Fi 1983:13 s. 115 0. Bilagan torde kunna ges en sådan utformning att del stora fierlalet förelag, vilka med hänsyn till reglerna om fribelopp ej kommer atl erlägga vinstdelningsskalt, endast behöver lämna ett begränsat antal, tämligen lätt framtagna uppgifter. Enligt vad som upplysts vid föredragningen inför lagrådel kan antalet skattskyldiga förelag beräknas komma alt uppgå till cirka 5000. Hiinill kominer ytterligare 5000-10000 företag som har verksamhel av

Prop. 1983/84:50 147

sådan omfaltning alt de måste lämna fullständiga uppgifter för att deras skattskyldighet skall kunna kontrolleras. I allt torde det finnas ca 175000 aktiebolag. Det är alltså förhållandevis få företag som behöver lämna mer omfattande upplysningar och vilkas uppgifter måste närmare granskas av skattemyndigheterna. Det är emellertid inte endast uppgiflslämnandet och granskningen som är betungande. De praktiska tillämpningssvärigheterna med en real vinstbeskattning vid sidan av nu gällande beskattningsregler ligger också däri alt företagen samtidigt måste ta hånsyn till flera olika beskattningsmodeller. Det är därför beklagligt att delta lagsfiflningsärende ansetts vara sä brådskande att frågan om den kommunala beskattningen av bolag inle kunnat tas upp i förevarande sammanhang utan att lösningen av denna fråga måst anslå. Företagen kommer alltså att behöva beakta tre olika modeller för beskattning, nämligen en beträffande statlig inkomstskatt, en för den kommunala beskattningen och nu ytteriigare en för vinstdelningsskatlen. Härigenom kompliceras arbetet med bokföring och bokslut och försvåras skatteplaneringen för berörda förelag. Detta kommer alt medföra inle oväsentligt ökade kostnader för många förelag. Vid en samlad bedömning kan emellertid enligt lagrådets mening de nu påtalade olägenheterna inle anses vara av sådan styrka alt man bör avstå från den reala vinstbeskatlningen. Lagrådet har därför ingen erinran mot atl ett sådant system läggs lill grund för bestämmande av vinstdelningsskatl. Den utformning som reglerna härom föreslås få synes också godtagbar. Det torde - såsom deparlemenlschefen anfört - vara naturiigt om efter någon tids erfarenhet förslagets olika detaljer tas upp till förnyad prövning.

Förslaget till lag med reglemente för allmänna pensionsfonden

De fem nya fondstyrelser som föreslås inrättade för atl förvalla de medel i allmänna pensionsfonden som härrör från bl.a. vinstdelningsskalten skall enligt förslaget benämnas lönlagarfondslyrelser. Benämningen leder närmast tanken till att del är fråga om styrelser för lönlagarfonder. Eftersom del inle finns några särskilda lönlagarfonder - ordet förekommer överhuvudtagel inte i lagförslagen - skulle det kunna hävdas att benämningen är oegenllig. Avsikten torde emellertid ha varit alt genom benämningen markera att de fem nya fondstyrelserna har en sammansättning som domineras av personer som företräder lönlagarintressen. Ordet lönlagarfondslyrelse är då sammansatt av leden "lönlagar" och "fondslyrelse". Lagrådel, som förutsätter atl ordet skall förstås på nu angivet sätt, har intet alt erinra mol den föreslagna benämningen.

Förslagel lill APR ställer inle upp något krav pä alt ledamöter och suppleanter i en lönlagarfondslyrelse skall vara svenska medborgare. Del kan ifrågasättas om förslaget i denna del - som motiveras med all en här bosall ulländsk medborgare inte bör uteslängas frän möjligheten all representera lönlagarintressena i en sådan slyrelse - är förenligl med bestäm-

Prop. 1983/84:50 148

melserna i II kap. 9 8 tredje slyckel regeringsformen. I della grundlagsstadgande föreskrivs bl.a. att endast den som är svensk medborgare får inneha uppdrag såsom ledamot av styrelse i myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen.

Grundlagssladgandd ulgör undanlag frän huvudregeln all utlänning är likställd med svensk medborgare i fråga om möjlighelerna att erhålla tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun. Undanlaget har motiverats främst av hänsyn till rikets säkerhet och av önskemålet atl beslut som rör enskildas rättsliga ställning skall fattas av svenska medborgare (prop. 1973:90 s. 404 O- Allmänna pensionsfonden är en unikt utformad institution. Även om fondens förvaltande organ, fondstyrelserna, skulle anses ingå i den statliga förvaltningsorganisationen, låter sig styrelserna inle jämställas med de förvaltningsmyndigheter som anges i grundlagssladgandd. De motiv som enligl det anförda bär upp stadgandet, lalar också emot all delta skulle vara tillämpligt på fondstyrelserna. Grundlagssladgandd torde därför inte hindra all också utländska medborgare ulses lill ledamöter i en löntagarfondstyrelse.

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Inrättandet av löntagarfondstyrelser föranleder enligl lagrådsremissen vissa ändringar i akliebolagslagen. Den rättsliga utgångspunkten är -fastän den ej kommit lill alldeles klarl ullryck vare sig i nägol förfallningsförslag eller i departementschefens uttalanden - atl allmänna pensionsfonden är ägare fill samtliga aklier som fjärde fondslyrelsen och löntagarfondstyrelserna förvaltar men alt varje fondslyrelse beiräffande sina aktier är alt anse som ställföreträdare för allmänna pensionsfonden. Envar fondstyrelse torde själv skola uppbära utdelningar - och bli regislrerad hos VPC - för sina aklier. Detta är tekniskt nödvändigt med hänsyn till alt varje fondstyrelse själv skall förvalta, förränta och redovisa de medel styrelsen tilldelats. Också dä del gäller den med aktier förenade rösträtten skall enligt förslagel varje fondslyrelse för sig utöva denna rätt på bolagsstämman. Varje fondstyrelse lär vidare fä frågerält vid bolagsstämma (9 kap. 12 8 akliebolagslagen) och äga föra talan mol bolaget angående beslut vid bolagsslämma (9 kap. 17 8). Också eljest när aktiebolagslagen talar om aktieägare torde därmed böra förstås inte allmänna pensionsfonden ulan den fondslyrelse som förvaltar aktuella aklier; som exempel kan nämnas aktieägares räll all få minoritelsrevisor utsedd enligl 10 kap. I 8. Mot konstruktionen all varje fondstyrelse skall i aktiebolagslagens mening betraktas som ägare till de aktier styrelsen förvallar har lagrådet ej någon erinran. I 9 kap. 2 8 tredje stycket aktiebolagslagen används uttrycket atl Ijärde fondslyrelsen "innehar" aklier. Med hänsyn lill atl det är allmänna pensionsfonden som formellt är ägare till fondstyrelsernas lillgångar är det nu föreslagna uttrycket all styrelserna "förvaltar" aktier att föredra.

Prop. 1983/84:50 149

För närvarande gäller atl fjärde fondslyrelsen får bemyndiga en facklig organisation med medlemmar anslällda i etl aktiebolag vari slyrelsen innehar aklier att utöva rösträtt för aklieinnehavel (9 kap. 2 8 tredje stycket aktiebolagslagen). Bemyndigandet sker genom skriftlig, daglecknad fullmakt som gäller för högsl dl år i sänder (9 kap. 2 8 första stycket). Enligl 38 8 förslagel till APR är en löntagarfondstyrelse skyldig alt efter begäran överiåla rösträtten för hälften av sina aklier pä en eller i förekommande fall flera lokala fackliga organisationer vid aktiebolag vari fondslyrelsen har aklier. För övriga aktier får lönlagarfondstyrelserna enligl förslagel överlåta röslrällen på samma säll som gäller för fjärde fondslyrelsen. Enligl vad som upplysts inför lagrådet har fjärde fondstyrelsen i betydande utsträckning överlåtit rösträtt för sina aklier lill fackliga organisationer. Härvid har fjärde fondstyrelsen inle ansett sig böra ge instruktioner för hur de fackliga organisationerna skall rösta. När lönlagarfondstyrelserna nu ges samma befogenhet för de aktier, som inte omfatlas av 388 förslaget till APR, innebär detta att de fackliga organisationerna kan få ell större inflylande än vad som direkt framgår av departementschefens uttalande i den allmänna motiveringen under avsnill 2.3.8.3 om överföring av rösträtt. Eftersom de fackliga organisationerna inte blir bundna av styrelsernas instruktioner utan självständigt utövar den rösträtt som överlätils lill dem är det missvisande all säga att en fondslyrelse bemyndigar ombud att utöva rösträtten. Vad det i själva verket är fråga om är atl en fondslyrelse avhänder sig rösträtten för aktierna och överlåter den på den eller de fackliga organisationerna. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Med del bdraktelsesält som här anlagts blir bestämmelserna i 2 8 första stycket om fullmakt och fullmaktens tidsbegränsning ej tillämpliga. Det krävs därför en särskild bestämmelse för alt ange att överlåtelsen ej är definitiv. Bestämmelsen synes lämpligen kunna utformas sä att överlåtelsen avser rösträttens utövande för ett är i taget. Däremot behövs i aktiebolagslagen inte ytterligare föreskrifter om överlåtelse av rösträtt. I den män sådana föreskrifter fordras har de sin plats i APR. Lagrådet föreslår atl 9 kap. 28 tredje stycket andra meningen ges följande lydelse.

En fondstyrelse får för högst ett är i sänder överlåta åt en eller flera fackliga organisationer att var för sig ulöva röstrält för aklier som slyrelsen förvaltar.

Enligt 9 kap. 3 8 akliebolagslagen får vid en bolagsstämma ingen rösta för egna och andras aktier för sammanlagt mer än en femtedel av de pä stämman företrädda aktierna. Avsikten med regeln är atl öka rnöjligheten för aktieägare med mindre aktieinnehav atl pä stämman göra sig gällande mol de siörre aktieägarna. Regeln är dispositiv. En bolagsordning kan således innehålla avvikelse från bestämmelser om röstmaximum. Röst-maximum kan dä sällas högre eller lägre än vad lagen föreskriver. I ett nytt fjärde stycke föreslås nu del undanlag frän röstkvolsregeln alt varje fondslyrelse skall anses som en aktieägare för sig. Delta medför alt den röst-

Prop. 1983/84:50 150

rätlsbegränsning som eljest skulle gälla för allmänna pensionsfonden som sådan kommer att avse varje fondslyrelse. Någon närmare motivering härför har inle gells i lagrådsremissen. Mol bakgrund av regelns syfte all skydda mindre aktieägare är ändringen sakligt sett tveksam. Vad som föreslagils är dock en naturlig konsekvens av fondstyrelsernas självständiga ställning. Lagrådet anser därför att regeln kan accepteras.

Vid beräkning av röstkvot kan lillämpningssvärigheler uppslå om en fondstyrelse själv röstar för en del av sina aktier medan rösträtten för återstoden utövas av flera fackliga organisationer. I sådant fall torde rösträttsbegränsning böra bestämmas proportionellt först mellan styrelsen och de fackliga organisationerna och sedan mellan organisationerna inbördes.

Bestämmelser om jäv vid röstning pä bolagsstämma finns i 9 kap. 3 8 andra stycket aktiebolagslagen. Enligt lagrådsremissen föreslås den utvidgningen av jävsregeln atl det röslförbud som gäller för aktieägare skall smitta av sig sä att, om en fondslyrelse är jävig, röstrält inte heller får utövas för övriga styrelsers aktier. Även om förslaget i denna del innebär en avvikelse från grundsynen att varje fondstyrelse är atl betrakta som självständig aktieägare, finner lagrådel stadgandet sakligt motiverat. Del bör emellertid redaktionellt överarbetas så all det bättre stämmer överens med den föreslagna lydelsen av 9 kap. 2 8 sista slyckel. Lagrådet förordar följande formulering.

Om två eller flera styrelser i allmänna pensionsfonden förvaltar aklier i ett visst aktiebolag, anses varje styrelse för sig som aktieägare vid tillämpning av första och tredje styckena.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas ulan erinran.

I redaktionellt hänseende har lagrådet utöver vad som tidigare angells föreslagit vissa ändringar i de remitterade lagtexterna.

Prop. 1983/84:50 151

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-11-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och slalsråden Feldt, Leijon, Peterson, Bodström, Holmberg

Föredragande: slalsrädd Feldl

Proposition om löntagarfonder

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lag om vinstdelningsskall,

2. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

3. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomslskall,

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i skatlebrollslagen (1971 ;69),

8. lag med reglemente för allmänna pensionsfonden såvitt avser 17, 27, 28, 31 samt 34-39 88,

9. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

1 De remitterade förslagen

Allmänna synpunkter

Lagrådet har riktal vissa anmärkningar mol det sätt varpå ärendet beretts. För det första kritiseras att de utredningar som ligger till grund för lagrådsremissen inte varit förutsättningslösa i den meningen att de sakkunniga haft alt ta ställning till om dt löntagarfondsystem bör införas eller inle. För del andra riktar lagrådet kritik mot alt remissinstanserna inte varil i lillfälle att yttra sig över ett samlat förslag till löntagarfonder och för det tredje synes lagrådet instämma i flera remissinstansers uppfattning att remisstiden varil alltför kort.

För egen del vill jag med anledning av dessa synpunkter anföra följande.

Frågan om löntagarfonder har under de senaste tio åren varil föremål för en intensiv debatt och ett omfattande utredningsarbete. En stor statlig utredning arbetade under sex år och presenterade elt tiotal delbdänkan-

' Beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 6 oktober 1983.

Prop. 1983/84:50 152

den. Samtliga större näringslivs- och löntagarorganisationer har behandlat frågan i rapporter, på kongresser, i studiecirklar och i rådslag. Många av landets mest framstående vetenskapsmän bland ekonomer, sociologer, statsvetare och jurister har bidragit med vetenskapliga avhandlingar och en lång rad av debattinlägg. Det torde i själva verket vara få, om ens någon ekonomisk politisk fråga, som blivit föremål för en så omfattande och förutsättningslös prövning och debatt som frågan om löntagarfonder.

Jag delar inle heller lagrådets uppfattning rörande brislen pä samlat förslag vid remissbehandlingen. Fondgruppens rapport "Löntagarfonder i ATP-systemet" innehåller ell komplett förslag till etl löntagarfondsyslem. Vad gäller den närmare motiveringen för och utformningen av systemets finansiering hänvisas i rapporten till den tidigare remitterade rapporten "En modell för vinstdelning". När remissinstanserna hade atl ta ställning till fondgruppens förslag kunde de göra det med utgångspunkt i ett fullständigt och i detalj utformat lagförslag. Delta bekräftas också av att åtskilliga remissinslanser till mycket stor del uppehåller sig vid övergripande synpunkter avseende löniagarfondsyslemet som helhet. I flera remissvar, bl.a. LO;s och SAF:s, fastslås också explicit att man kunnat ta ställning till ett sammanlagd förslag till löntagarfonder.

Vad beträffar remisstidens längd är jag ense med lagrådet all det hade varit önskvärt med en något längre remisstid. Å andra sidan vill jag erinra om atl löntagarfonderna ulgör en väsentlig del i den samlade ekonomiska politiken för atl rekonstruera och stabilisera den svenska ekonomin. En längre remisslid skulle ha medfört en ettårig försening av löntagarfondsreformen vilket allvariigt kunde ha försvagat denna politik. Mot bakgrund av den både långa och intensiva debatt- och utredningsperiod som föregått förslagel är min slutsals atl den valda remisstiden - omkring tre månader — kan betecknas som godtagbar.

Vinsldelningen

Lagrådet har i sitt yttrande inte framfört någon erinran mot den föreslagna lagen om vinstdelningsskatl eller de därav föranledda ändringar i annan lagstiftning på skatteområdet (lagarna 1-7 i del remitterade förslaget). Enligt min mening finns del inte heller någon anledning att frångå de remitterade lagförslagen. Jag föreslår dock - i anslutning till synpunkter som under hand framförts av lagrådet - atl 2 8 första stycket, 68 andra stycket 4 saml 10 8 första och andra styckena lagen om vinstdelningsskall justeras i språkligt hänseende. I förtydligande syfte bör vidare en uttrycklig definition av begreppet omräkningstal tas in i 78 första slyckel. Della föranleder i sin tur vissa redaktionella ändringar i 4 8 första och fjärde styckena samt 7 8 andra och tredje styckena. För alt undanröja missförstånd vill jag slutligen påpeka att regeln i 8 8 andra stycket om avrundning av öretal blir tillämplig endast om vinstdelningsskatlen skall räknas av mot utländsk skall.

Prop. 1983/84:50 153

Förslaget lill lag med reglemente för allmänna pensionsfonden (APR)

I anslutning lill vad lagrådet har anfört om fondstyrelsernas ställning i förhällande lill den statliga förvaltningsorganisationen vill jag påpeka all den personal som behövs i löntagarfondstyrelsernas kanslier arbelsrältsligl kommer alt inta samma ställning som AP-fondens övriga anslällda. Del innebär bl.a. att arbets- och anställningsvillkoren fastställs ulan medverkan av någon slallig myndighet.

Jag föreslär - med anledning av påpekanden som lagrådet gjort - att vissa ändringar av redaktionell art görs i APR. Sålunda bör bl.a. den ändringen göras all till en ny paragraf. 42 8. överförs beslämmelserna i 17§ om all riksförsäkringsverket och riksrevisionsverkel ärligen skall avge utlåtande över fjärde fondslyrelsens och lönlagarfondslyrelsernas förvalining av medel och au utlåtandena skall överlämnas lill regeringen. Till följd härav bör 42 8 i det remitterade förslagel betecknas som 43 8. Vidare bör som en konsekvens av lagrådets förslag beträffande 9 kap. 2 8 aktiebolagslagen - vilkel förslag jag. som jag strax återkommer lill, anser böra godtas - vissa ändringar fördas i 38 8 APR.

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen 9 kap. 28

Som lagrådet anfört är den rättsliga utgångspunkten all AP-fonden är ägare till samtliga aktier som fjärde fondstyrelsen och lönlagarfondstyrelserna skall förvalta, men atl varje fondslyrelse är all anse som ställföreträdare för AP-fonden såvitt avser de aktier slyrelsen förvallar. Jag har samma principiella uppfattning som lagrådel om hur fondstyrelserna därför bör betraktas i olika akliebolagsrättsliga sammanhang. I de fall där det är nödvändigt för att en fondstyrelse skall kunna uppträda som självständig ställföreträdare för AP-fonden bör styrelsen således betraktas som aktieägare.

Jag kan instämma i vad lagrådel har anfört om överförande av rösträtt på fackliga organisationer och biträder lagrådets förslag lill lydelse av tredje stycket andra meningen. Begränsningen lill fackliga organisationer som har medlemmar anställda vid bolaget eller dess dotterbolag bör dock kvarstå.

9 kap. 3 8

Även om 9 kap. 2 8 tredje stycket andra meningen ges den av lagrådet föreslagna lydelsen, skall fortfarande gälla all en fondslyrelse, som har överlåtit rösträtt pä fackliga organisationer, inte får tillsammans med organisationerna rösta för mer än en femtedel av de på bolagsstämman företrädda aktierna. Jag delar lagrådets uppfallning om hur en rösträttsbegränsning bör göras om en fondstyrelse själv röstar för en de) av sina aktier och flera organisationer utövar rösträtten för återstoden.

Prop. 1983/84:50 154

Om en fondstyrelse är jävig enligl andra slyckel förevarande paragraf, kommer enligt förslaget även andra fondslyrelser som förvallar aklier i del berörda bolagel alt vara jäviga. Lagrådet har ingen invändning mot en sådan regel men menar all den knappast är följdriktig, om varje fondslyrelse i övrigt är all betrakta som aktieägare. Även om jag som framgått delar lagrådets principiella uppfattning om hur fondstyrelserna aktiebo-lagsrältsligl är atl betrakta, anser jag att detta synsäll inle är oförenligt med att jävsregeln tillämpas i den angivna situationen. En sådan tillämpning är enligt min mening motiverad av att de lillgångar som de olika fondstyrelserna förvallar lillhör en gemensam förmögenhetsmassa.

Jag föreslår slutligen all del nya stycket i paragrafen omformuleras på det sätt lagrådet förordat.

2 Övriga lagförslag

I lagrädsremissen upptas - förulom de lill lagrådet remitterade förslagen och resterande del av förslaget till lag med reglemente för allmänna pensionsfonden - förslag till

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

11. lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 lill försäkringen för allmän tilläggspension.

Även dessa förslag bör nu föreläggas riksdagen.

3 Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslär riksdagen all anla

dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar och resterande del av förslagel lill lag med reglemente för allmänna pensionsfonden, dels övriga lagförslag.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1983/84:50 155

Innehåll

Propositionen .................................................................. I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... I

Lagförslag .............. ...................................................... 3;

). Lag om vinstdelningsskalt ......................................... .... 3

2, Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond , 7

3, Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928; 370) 9

4, Lag om ändring i lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt II

5, Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272) '............ 13

6, Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623) ........... 15

7, Lag om ändring i skatlebrottslagen (1971:69) ........... 18

8, Lag med reglemente för allmänna pensionsfonden ., 19

9, Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 28

10,.................................................................................... Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385) 29

11, Lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av
avgift under åren 1980- 1984 lill försäkringen för tilläggspension, 30

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1983 31

1 Inledning ...................................................................... 31

2 Allmän motivering ....................................................... 32

2.1 Bakgrund och utgångspunkter ............................... 32

2,l,r Inledning ........................................................ 32

2.1.2 Ekonomisk bakgrund .................................... 33

2.1.3 Löntagarfondsfrågans utveckling .................. 35

2.1.4 Allmänna överväganden .............................. ... 47

2.1.5 Avslutning ..................................................... 53

2.2 Vinsldelningen ...................................................... 56

2.2.1 Inledning ....................................................... 56

2.2.2 Grunddragen i vinsldelningen .................. ,, , 57

2.2.3 Särskilda frågor ............................................ 64

2.3 Organisalionen ..................................................... 71

2.3.1 AP-fondens tillkomst och juridiska slalus ..... ... 71

2.3.2 AP-fondens reglemente ................................ 71

2.3.3 Lönlagarfondslyrelser i ATP-systemet .......... ... 73

2.3.4 Reformens låsning i tiden ............................ ... 74

2.3.5 Kapitalförsörjning .......................................... 75

2.3.6 Antalet lönlagarfondslyrelser ....................... 76

2.3.7 Placering av medel ...................................... ... 77

2.3.7.1 Löntagarfondslyrelserna....................... ... 77

2.3.7.2 Fjärde fondslyrelsen ........................... 78

2.3.7.3 Särskilda placeringsregler .................. 79

2.3.7.4 Avkastningskravel ............................. 80

2.3.8........................................................................ Inflytande 80

2.3.8.1 Löntagartondslyrelsernas sammansättning ,,, 80

2.3.8.2 Regional anknytning ........................... 81

2.3.8.3 Överföring av rösträtt .......................... 82

2.3.8.4 Utvärderingen .................................... 82

3 Upprättade lagförslag .................................................. 83

4 Specialmotivering ........................................................ 84

4.1 Lagen om vinstdelningsskalt ................................ 84

4.2 Ändringarna i lagen om allmän investeringsfond .. 102

4.3 Ändringarna i kommunalskallelagen .................... 103

4.4 Ändringarna i lagen om slallig inkomstskatt ........... . 105

4.5 Ändringarna i uppbördslagen m.m.......................... 106

Prop. 1983/84:50 156

4.6 Ändringarna i taxeringslagen ............................... . 107

4.7 Ändringen i skatlebrollslagen ............................. 109

4.8 Lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden 110

4.9 Ändringen i lagen om allmän försäkring ............... . 125

4.10 Ändringarna i akfiebolagslagen .......................... . 126

5 Hemställan ................................................................... . 127

6 Beslut............................................................................. . 127

Bilaga 10 De remitterade förslagen ........................... . 128

Utdrag av lagrådets protokoll den 3 november 1983 .. . 142

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 4 november 1983 151

Noistedts Tryckeri, Stockholm 1983

Prop. 1983/84:50

Bilaga 1

SAMMANFATTNING AV VINSTDELNINGSGRUPPENS BETÄNKANDE (DS FI 1983:13)

Vi har haft till uppgift att utarbeta en modell för delning av vinster över en viss nivå.

Vårt arbete har i första hand inriktats på att bestämma det underlag som vinstdelningen skall beräknas på. våra slutsatser bör vara av intresse vid utformningen av både frivilliga och obligatoriska system för vinstdelning.

Direktiven tar sikte på ett obligatoriskt vinst-' delningssystem. Vi har funnit att ett sådant system bör omfatta aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. Underlaget för vinstdelningen bör bestämmas av taxeringsnämnden i samband med den årliga inkomsttaxeringen.

Vi menar att det vinstmått som används i vinstdelningssystemet skall spegla det "verkliga" resultatet av verksamheten efter det att inkomstskatten är betald. Vi har dock ansett det rimligt att företagen får göra avsättning till investeringsfond innan vinstdelningsberäkningen görs.

Vinstdelningen skall endast träffa vinster över en viss nivå. I vårt förslag undantas därför mindre vinster genom ett fribelopp. Fribeloppet är antingen 500 000 kr. eller 6 % av den utbetalda lönesumman. Företaget får alltså välja mellan det fasta och det lönebaserade fribeloppet. 1 det här sammanhanget betraktas närstående företag (inom en koncern e.d.) som ett företag.

1 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 50. Bilaga B

Prop. 1983/84:50

Den principiella uppbyggnaden" av vinstdelningsunderlaget är alltså

"Verklig vinst"

.'/. avsättning till investeringsfond

./. årets skattekostnad

./. fribelopp____________

= vinstdelningsunderlag

Vi har utgått från att vinstdelningsavgiften skall vara 20 % av underlaget och att avgiften skall vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

För att komma fram till företagets "verkliga ' vinst" föreslår vi en beräkning i två steg. I det första steget definierasett nominellt resultat. I det andra steget rensar vi detta resultat från inflationseffekter och kommer.fram till ett realt resultat.

De £öj:sta_ste£e 2_ nomiriellt. £S£U_ltt_

Utgångspunkten för vinstberäkningen är företagets deklaration. Av praktiska skäl är det inte möjligt att utgå från företagets vinst före skatte-mässiga avdrag. Därför måste man starta med den statligt beskattningsbara inkomsten och lägga till de poster som skall ingå i det nominella resultatet. Följande justeringar görs:

-I- Kommunalskatteavdraget. Företagen får vid den statliga taxeringen dra av fjolårets kommunalskatt. Denna avdragspost skall återläggas.

-I- Förlustavdrag. Detta avdrag. hänför sig till tidigare års förluster.

Prop. 1983/84:50

+ stimulansavdrag. Dessa avdrag medges vid taxeringen och syftar till att stimulera företagens investeringar, forskning och anskaffning av riskkapital (investerings-, forsknings-, exportkredit- samt s.k. Annellavdrag och avdrag för aktieutdelning i icke börsnoterade företag).

+ Förändring av lagerresérv o.d. Företagen medges under vissa förutsättningar avdrag för ökning av sin lagerreserv. Även sådana avdrag skall återläggas. I konsekvens härmed får företaget dra ifrån eventuell minskning av lagerreserven, på samma sätt behandlas förändringar av liknande reserver, t.ex. resultatutjämningsfond.

Som nämnts återläggs däremot inte avsättning till investeringsfond (och andra liknande fonder).

Det aj\åra_ £t£g£t_-_r£alt_r£sijltat.

Vinster mäts normalt i nominella termer. Inflationens verkningar beaktas inte. Vårt förslag bygger på att endast reala vinster skall bli föremål för vinstdelning., Detta förutsätter att den nominella vinsten kan räknas om till en real vinst. Omräkningen tar sikte på lager, anläggningar (byggnader, markanläggningar, maskiner och inventarier), monetära tillgångar (kassa, banktillgodohavanden, fordringar) samt skulder.

Av praktiska skäl görs omräkningen enligt vissa schabloner. I flertalet fall är dessa schabloner fördelaktiga för företaget.

Prop. 1983/84:50

böljande justeringar skall göras.

Lager. I ett realt vinstdelningssystem bör en försäljning av lagertillgångar inte träffas av avgift om värdet av lagret bara har ökat i takt med inflationen. Därför medges ett avdrag som svarar mot årets inflationseffekt på det ingående lagrets värde (inkl. lagerreserv).

Anläggningar. Med ett realt synsätt blir avskrivningar som beräknas på historiska anskaffningsvärden för små. Därför medges ett extra avdrag som gör att de sammantagna avskrivningarna svarar mot återanskaffningsvärdet. För inventarier (inkl. maskiner) är avdraget schablonmässigt beräknat som årets inflationseffekt på det ingående värdet av inventarier.

Monetära tillgångar. I en inflationsekonomi är 100 kr. i kassan inte lika mycket värda i slutet av året som i början. Företagen får alltså en real urholkning av sina monetära tillgångar. Därför medges ett avdrag som svarar mot årets inflationseffekt på de ingående monetära tillgångarna (årets nyemissioner och positivt nominellt resultat räknas också in i de monetära tillgångarna).

Skulder. Vid inflation är en skuld på 100 kr. vid årets slut mindre betungande än vid årets början. Därför skall årets inflationseffekt på de ingående skulderna läggas till.

Prop. 1983/84:50

Behandirig_aissa £P£ca_lp£obl£m_

Vi har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om vinstutjämning mellan olika år och mellan olika företag inom samma koncern. De administrativa skälen talar enligt vår uppfattning starkt mot att införa några särskilda utjämningsregler. Vi, har därför avstått från nya regler av detta slag. I stället har vi tagit fasta på vissa av de möjligheter till utjämning som finns i dagens inkomstskattesystem. I vår modell godtas avsättningar till investeringsfond. Det avsatta beloppet skall alltså inte återföras vid beräkning av avgiftsunderlaget. Detsamma gäller för s.k. överavskrivningar på inve'htarier. Genom att utnyttja investeringsfondssystemet och variera inventarieavskrivningarna kan företagen i stor utsträckning jämna ut vinsterna över åren. Önskemålen om utjämning inom koncerner tillgodoses i huvudsak genom att skattereglerna om koncernbidrag accepteras också i vinstdelningssystemet.

I direktiven har förutsatts att särskild hänsyn skall tas till expanderande företag med liten kapitalbas. De expanderande företagens intressen tillgodoses också på flera sätt i förslaget. Det fasta fribeloppet om 500 000 kr. är betydelsefullt liksom möjligheten att nedbringa underlaget för vinstdelningen genom investeringsfondsavsättningar och överavskrivningar på inventarier. Det kan också nämnas att inflationskorrigeringen för inventarier har fått en generös utformning och att årets nominella resultat får räknas med vid inflationskorrigeringen för monetära tillgångar.

Prop. 1983/84:50

Deri £r£ki£k£ haritrneii

Det medför naturligtvis problem att introducera ett realt vinstmått. Även om principerna bakom förslaget omfattas av de flesta kan förslaget uppfattas som "annorlunda".

I sina detaljer kan förslaget framstå som svårtillgängligt. Vi har dock försökt utforma reglerna så att den praktiska hanteringen inte skall leda till ett omfattande merarbete för företagen och skatteadministrationen.

Den omständigheten att det kan vara svårt att förstå tekniken för att räkna om det nominella resultatet behöver inte innebära att själva utförandet av inflationskorrigeringarna är besvärligt. Av det tiotal justeringsposter som normalt blir aktuella kan ungefär hälften hämtas direkt ur deklarationen. Flertalet av de övriga kan fås genom att multiplicera en siffra i bokslutet med det för året gällande inflationstalet. Därtill kommer att byggnadsavskrivningarna i deklarationen skall räknas upp med index. Enligt vårt blankettförslag behöver dock flertalet företag inte utföra denna korrigering.

Vi har bedömt att vinstdelningsberäkningen i nästan alla små och medelstora företag skall kunna utföras inom en tidsram om 10 minuter -1 timme.

Vi har också bett riksskatteverket att överslagsvis beräkna belastningen för skatteadministrationen. Enligt beräkningarna kommer ungefär 15

Prop. 1983/84:50 9

Bilaga 2 VittaiDELWlNGSGRUPENS FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 Förslag till

Lag om vinstdelningsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk

sparbank och svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt skall erlägga vinstdelningsavgift enligt denna lag. Avgift skall dock inte erläggas av livförsäkringsanstalt och inte heller av bostadsföretag som avses i 24, § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller av företag som enligt 53 § 1 mom. första stycket d nämnda lag är skattskyldiga endast för inkomst av fastighet.

Vinstdelningsavgift som påförts ett företag året före taxeringsåret är avdragsgill vid taxeringen till statlig och -. kommunal inkomstskatt.'

2_ § Vinstdelningsavgiften är 20 procent av avgiftsunder
laget. Avgiftsunderlaget är företagets reala vinst till den
del vinsten överstiger fribeloppet.

Fribeloppet är 6 procent av företagets lönekostnader eller - om företaget så önskar - 500 000 kronor (fast fribelopp). Företag mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller, företag under i huvudsak gemensara ledning) får dock tillsammans tillgodoräknas högst ett fast fribelopp. Det fasta fribeloppet skall i första hand tillgodoräknas det företag inom gruppen som har den största reala vinsten såvida inte yrkande framställs om att fördelningen skall ske på annat sätt.. Har det lönebaserade fribeloppet, utnyttjats bortfaller rätten till fast fribelopp för övriga företag inom. gruppen.

Med real vinst avses företagets nominella resultat sedan detta minskats med inflationsavdrag för företagets byggnader,' markanläggningar, inventarier och lager samt justerats med

Prop. 1983/84:50 10

hänsyn till inflationseffekter på företagets monetära tillgångar och skulder.

3_ § Det nominella resultatet är företagets beskattningsbara

inkomst eller beräknade förlust vid taxeringen till statlig inkomstskatt sedan detta belopp minskats med beskattningsårets inkomstskatt samt, i den mån inkomsten eller förlusten påverkats av nedan angivna poster,

1. ökats med påförd kommunalskatt,

2. minskats med restituerad, avkortad eller avskriven"kommunalskatt,

3. ökats med avdrag för tidigare års förlust,

4. ökats med avdrag för aktieutdelning,

5. ökats med investeringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och exportkreditavdrag,

6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan liknande reserv ökat samt

7. minskats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan liknande reserv minskat.

Med beskattningsårets inkomstskatt avses företagets statliga och kommunala inkomstskatt för beskattningsåret.

4_ § Inflationsavdraget för inventarier är inventariernas

skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårets' inflationstal. Med inventarier avses tillgångar som behandlas enligt bestämmelserna i punkterna 3-6 av anvisningarna till 29 § kommunal skattelagen (1928:370).

Inflationsavdraget för byggnader utgör skillnaden mellan realt beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för byggnader som företaget tillgodoräknats enligt punkt 3 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a och 4 av anvisningarna till 25 § och punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av de reala avdragen skall byggnadens anskaffningsvärde och - i förekommande fall - tidigare medgivna avdrag räknas om med hänsyn till den

Prop. 1983/84:50 II

allmänna prisutvecklingen från det beskattningsår då byggnaden anskaffades.

Inflationsavdrag för markanläggningar utgör skillnaden mellan realt beräknade avdrag och de avdrag för markanläggningar som företaget tillgodoräknats enligt punkt 4 av anvisningarna till 22 § och punkt 16 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av de reala avdragen skall anläggningens anskaffningsvärde och - i förekommande fall -tidigare medgivna avdrag räknas om med hänsyn till" den allmänna prisutvecklingen från det beskattningsår då anläggningen anskaffades.

Inflationsavdrag enligt denna paragraf medges inte i fråga om egendom som utgör omsättningstillgång i rörelse.

Kommunalskattelagens regler om avdrag för byggnader och markanläggningar gäller, i den mån annat inte uttryckligen föreskrivits, vid beräkning av reala avdrag för dessa tillgångar.

5_ § Inflationsavdraget för lager utgör lagrets värde vid

beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationstal. Med lagrets värde avses det belopp varmed lagret och liknande omsättningstillgångar tagits upp i räkenskaperna före avsättning till lagerreserv och liknande reserv.

Inflationsavdrag enligt första stycket medges inte i fråga om lager av obligationer, lånefordringar och andra monetära tillgångar. Sådana tillgångar skall, oavsett om de utgör omsättningstillgångar eller inte, beaktas vid tillämpningen av 6 § .

6 § Vid beräkning av den reala vinsten skall det nominella

resultatet

1. ökas med ett belopp motsvarande företagets monetära skulder vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationstal och

2. minskas med ett belopp motsvarande företagets nonetrre

Prop. 1983/84:50 12

tillgångar vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationstal. De monetära skulderna är

1. växel-, leverantörs- och skatteskulder,

2. upplupna kostnader och förutbetalda intäkter,

3. förskott från kunder, 4- avsatt till pensioner,

5. avsättningar till investeringsfond.enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond samt

6. övriga skulder.

Som monetär skuld räknas belopp som under beskattningsåret utskiftats till företagets ägare. De monetära tillgångarna är

1. kassa- och banktillgodohavanden,

2. obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar,

3. växelfordringar och kundfordringar,

4. förutbetalda kostnader och upplupna intäkter,

5. förskott till leverantörer,

6. värdet av inte färdigställda byggnader, markanläggningar och inventarier samt

7. övriga fordringar.

som monetär tillgång räknas beskattningsårets nominella resultat, om det är positivt samt vad företaget uppburit under beskattningsåret för aktier som utgetts i samband med ökning av företagets aktiekapital. Råder intressegemenskap mellan ett företag som erlagt betalning för utgivna aktier och det företag som ökat sitt aktiekapital skall det erlagda beloppet dock inte räknas som monetär tillgång.

De monetära skulderna får inte tas upp till lägre värde och de monetära tillgångarna får inte tas upp till högre värde än vad de tagits upp vid räkenskapsårets ingång.

7 § Beräkningen av den allmänna prisutvecklingen sker med ledning av en på konsumentprisindex grundad indexserie. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer faststäl-

Prop. 1983/84:50 13

ler årligen omräkningstal enligt 4 § och inflationstal enligt
5 och 6 •§§. ■• •- • " ■

Vid beräkning av omräkningstal och inflationstal skall även ett brutet räkenskapsår anses sammanfalla med året närmast före taxeringsåret. Omfattar beskattningsåret annan tid än tolv månader eller taxeras företaget för mer än ett beskattningsår skall dock inflationstalet justeras så att det per månad motsvarar en tolftedel av det för helår fastställda talet. Motsvarande justering skall göras vid beräkning av fast grundavdrag.

8_ § Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928: ■

370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

9_ § Ett företag är skyldigt att i sin självdeklaration lämna

uppgifter till ledning för beräkning av vinstdelningsavgift. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.

10 § Bestämmelserna i taxeringslagen (1956:623) om taxering för inkomst och förmögenhet skall gälla i fråga om underlaget ■för vinstdelningsavgiften. I fråga om debitering och uppbörd av avgiften gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953: 272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års" taxering. Därvid iakttas följande.

1. I fråga om företag vars räkenskapsår till ledning för 1985 års taxering börjar tidigare än den 1 september 1983, skall lagen tillämpas från och med 1986 års taxering.

2. Vid omräkning enligt 4 § skall byggnader och markanläggningar, som anskaffats före ingången av år 1973, anses anskaffade år 1973.

Prop. 1983/84:50 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Avdrag för avsättning till allmän investeringsfond medges med högst hälften av den justerade årsvinsten. Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd balansräkning sedan årsvinsten, i den mån den påverkats av nedan angivna poster,

a)      ökats med erlagda eller        a) ökats med erlagd eller
beräknade allmänna svenska        beräknad allmän svensk skatt
skatter,                                                       eller avgift enligt lagen

(1983:000) om vinstdelningsavgift,

b) ökats med belopp som har avsatts till allmän investeringsfond och annan liknande fond,

c) ökats med belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,

d) minskats med restituerade d) minskats med restituerad
allmänna svenska skatter, allmän svensk skatt eller

vinstdelningsvgift,

e) minskats med belopp som enligt 6 § har återförts från lager-
investeringskonto jämte tillägg på sådant belopp samt

f) justerats med belopp som har föranlett ändring av årsvinsten
på grund av överföring av allmän investeringsfonid enligt 13 §.

Kar belopp på lagerinvesteringskonto återförts till beskattning medges, utöver vad som följer av första stycket, avdrag för avsättning till allmän investeringsfond med högst belopp som svarar mot det återförda beloppet, i förekommande fall ökat med tillägg på det återförda beloppet.

4 §3

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan besluta att allmän investeringsfond skall eller får

■2senaste lydelse 1981:299. Lydelse enligt prop. 1982/83:113.

Allmän investeringsfond som har avsätts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan dock, om särskilda skäl föreligger, medge att allmän investeringsfond tas i anspråk i förvärvskälla i inkomstslaget annan

tas i anspråk för ändamål som avses i 5 § första stycket. Rege
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk
kan vidare besluta att belopp som framdeles avsätts till allmän
investeringsfond får tas i anspråk. Beslut som nu sagts får avse
endast den tid och skall förses med de villkor i övrigt som läget
på arbetsmarknaden eller andra förhållanden motiverar. Beslut kan
gälla samtliga företag, företag av viss beskaffenhet eller visst
eller vissa företag. ■ •

Allmän investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen .jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan dock, om särskilda skäl föreligger, medge att allmän investeringsfond tas i anspråk i annan förvärvskälla än nu sagts.

fastighet.

Företag, som ansöker om att ta allmän investeringsfond i anspråk, skall ha berett berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att avge yttrande över ansökningen. Saknas sådana organisationer, skall i stället de anställda på lämpligt sätt beredas tillfälle att avge yttrande. Yttrandena skall fogas till ansökningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om räkenskapsår som påbörjats före den 1 september 1983.

Med skatt förstås i denna lag, om inte annat anges, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftnings-skatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hyreshusavgift, skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) samt annuitet på avdikningslån.

Med skatt förstås i denna lag, om inte annat anges, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftnings-skatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift, avgift enligt lagen (1983:000) om vinstdelningsavgift, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hyreshusavgift, skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) samt annuitet på avdikningslån. Regeringen får, om särskilda omständigheter föranleder det, föreskriva att i samband med uppbörden av skatt skall uppbäras även andra avgifter än sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall, om inte annat anges, vad i denna lag "stadgas angående skatt tillämpas beträffande den avgift som avses med föreskriften.

Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771,

2senaste lydelse 1982:1196.

2 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 50. Bilaga B

Prop. 1983/84:50 - 21

Bilaga 3

SAMMANFATTNING AV PLACERINGSUTREDNINGENS BETÄNKANDE (SOU 1983:44)

Placeringsutredningen har haft två huvuduppgifter. För det första skall utredningen analysera utformningen av det avkastningskrav, som utifrån kan åläggas en institutionell placerare på aktiemarknaden. För det andra har utredningen haft som uppgift att ge ett underlag till riktlinjer för placeringspolitiken.

Kapitel 1

I kapitel 1 fastlägger utredningen i anslutning till direktiven en del kompletterande förutsättningar för sitt arbete. Utredningen tar dock inte ställning för eller emot ett system med fonder utan ser sin diskussion av avkastningskrav och riktlinjer för placeringspolitiken som rent teknisk. Det ankommer på andra att göra den politiska värderingen av ett fondsystem.

Som en första förutsättning antas placeringsvolymen hos en enskild placerare vara liten i förhållande till marknadens storlek. Förutsättningen innebär att den enskilde placeraren inte ensam kan påverka den allmänna kursutvecklingen på aktiemarknaden.

Mellan placeringspolitiken och den organisatoriska utformningen av ett eventuellt fondsystem finns ett ömsesidigt samband. Utredningen har i denna fråga som en förutsättning antagit att uppdraget till den enskilde placeraren kan härledas ur intresset för en långsiktigt god avkastning. Förutsättningen innebär att ekonomisk till-