Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1983/84:36

med förslag till lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.;

beslutad den 6 oktober 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

MATS HELLSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till en ny lag om kontroll över tillverk­ningen av krigsmateriel, m.m. Lagen, som är avsedd att ersätta 1935 års lag i samma ämne, är en modernisering av den nuvarande regleringen av krigsmalerielkontrollen. Dessutom innehåller lagen vissa nyheter bl.a. i fråga om ansvars- och förverkandebestämmelser.

Propositionen innehåller också ett förslag till ändring i vapenlagen (1973:1176).

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1984.

I    Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 36

Prop. 1983/84:36

 

Prop. 1983/84:36                                                                2

I    Förslag till

Lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Tillverkning av krigsmateriel samt tillhandahållande av krigsmate­
riel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av
sådan materiel skall kontrolleras enligt bestämmelserna i denna lag. Före­
skrifter om förbud mot utförsel av krigsmateriel och förbud mot upplåtelse
eller överlåtelse av rält att utom riket tillverka krigsmateriel finns i lagen
(1982:513) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m.

Denna lag gäller inte för statlig myndighet.

Regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag.

2 § Krigsmateriel får inle tillverkas här i riket utan tillstånd av regering­
en, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna
lag. Tillstånd att tillverka krigsmateriel får meddelas endast svensk med­
borgare, svenskt handelsbolag eller svenskt aktiebolag. För tillverkning i
ringa omfattning får dock tillstånd ges även åt annan.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lillståndskravet enligt första stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen (1973: 1176) samt för tillverkning av enstaka skjulvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

3 § Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för
framställning av sådan materiel får inte yrkesmässigt tillhandahållas här i
rikel genom försäljning, utbjudande mol vederlag eller förmedling åt någon
inom landet eller i utlandet utan tillstånd av regeringen, om ej annal följer
av andra stycket eller av föreskrifter som har meddelats med slöd av denna
lag.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte

1.    vid tillhandahållande till svensk statlig myndighet eller sådan tillver­kare som har tillstånd alt tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållan­det avser,

2.    för innehavare av tillverkningstillstånd, om tillhandahållandet avser krigsmateriel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillstånds­havaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt första stycket i fråga om handel med skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (1973: 1176) eller förord­ningen (1949: 341) om explosiva varor.

4   § Tillstånd enligt 2 eller 3 § får förenas med villkor samt med kontroll-och ordningsbeslämmelser. Tillstånd kan meddelas för viss tid eller tills vidare och kan återkallas av regeringen, om tillståndshavaren har åsidosatt föreskrift i denna lag eller föreskrift, villkor eller bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller i annal fall skälig anledning till återkal­lelse föreligger.

5   § Den som har fått tillstånd enligt 2 eller 3 § skall stå under kontroll av den myndighet som regeringen bestämmer.

 

Prop. 1983/84:36                                                                    3

6   § Tillståndshavaren skall, enligt de närmare föreskrifter som regering­en meddelar, till kontrollmyndigheten lämna deklaration på heder och samvete rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats.

7   § Tillståndshavaren är skyldig alt efter anmodan av kontrollmyndighe­ten lämna de upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen.

Den som har fåll tillstånd enligt 2 § är skyldig att för tillsyn lämna tjänstemän hos kontrollmyndigheten tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs.

8   § För alt täcka kostnaderna för kontrollmyndighetens organisation och verksamhet skall den som har fått tillstånd enligt 2 § åriigen betala en avgift som regeringen bestämmer. Avgiften beräknas efter elt för samtliga tillverkare lika förhållande till det fakturerade värdet av försåld krigsma­teriel.

9   § Den som bryter mot 2 eller 3 § döms till böter eller fängelse i högst två år.

10 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtli­
gen eller av oaktsamhet

1.    bryter mot andra föreskrifter i denna lag än som avses i 9 § eller mot föreskrift, villkor eller ordnings- eller kontrollbestämmelse som har med­delats med stöd av lagen,

2.    lämnar oriktig uppgift i ansökan om tillstånd eller i deklaration enligt denna lag eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt lagen.

Om en gärning som har begåtts av oaktsamhet är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.

11   § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

12   § Krigsmateriel som har varit föremål för brottslig tillverkning skall förklaras förverkad, om inte detta är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Utbyte av brottsligt tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avse­ende krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel skall förklaras förverkat, om inte detta är uppenbart oskäligt.

13 § Allmänt åtal för brott som avses i denna lag får väckas endast efter
fillstånd av kontrollmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Genom lagen upphävs

1.   lagen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m.,

2.   förordningen (1949:615) med vissa föreskrifter med anledning av lagen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m.

 

Prop. 1983/84:36                                                                 4

2   Förslag tili

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 5 § vapenlagen (1973:1176)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse                        Föreslagen lydelse

5§

Utan tillstånd enligt denna lag fär ej någon

1.    inneha skjutvapen,

2.    förvärva ammunition,

3.    införa skjutvapen eller ammunition till riket eller

4.    driva handel med skjutvapen.

Om luft- eller Qädervapen, som är avsett för målskjutning, eller harpun-vapen har en i förhållande till andra jämförliga skjulvapen begränsad effekt skall första stycket ej tillämpas på vapnet. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha, införa till rikel eller driva handel med sådana vapen, om han inle har fyllt aderton år.

Första stycket I gäller inte ifrå­ga om verksamhet som omfattas av tillstånd enligt lagen (1983:000) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Första stycket 4 gäller inte ifråga om verksamhet som avses i 3 § samma lag.

Om undanlag i vissa fall från skyldigheten alt inhämta tillstånd finns beslämmdser i 13, 16, 21, 22, 25, 25 a, 26 och 45 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Ugen onilryekt 1981: 1360.

 

Prop. 1983/84:36                                                      5

Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-05-19

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders­son, Rainer, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådel Hellström

Lagrådsremiss med förslag till lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

1    Inledning

Den enskilda tillverkningen av krigsmateriel i Sverige är sedan år 1935 underkastad statlig kontroll. Regleringen återfinns i lagen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. och förordningen (1949:615) med vissa föreskrifter med anledning av nämnda lag. Lagen har ändrats vid fem tillfällen (1949:221, 1964:108, 1975:690, 1980:162 och 1982:621). Dess rubrik fick ändrad lydelse år 1975 (1975:690). Förutom det grundläggande kravet på regeringens tillstånd för att bedriva tillverkning av krigsmateriel här i landet, innehåller lagen bl. a. vissa bestämmelser av ordnings- och kontrollkaraktär,samt straffbestämmelser. Dessutom ges däri ett bemyndigande för regeringen att förordna att krigsmateriel eller uppfinning därav eller melod för framställning av sådan materiel inle här i riket får försäljas, utbjudas eller eljest tillhandahållas åt någon inom riket eller i utlandel utan tillstånd av regeringen. Med stöd av bemyndigandet har regeringen i nyssnämnda förordning föreskrivit i vilka fall regeringens tillstånd krävs för sådan försäljningsverksamhet m. m. I anslutning härtill upptar förordningen en straffbestämmelse, som föreskriver böler eller fängelse i högst sex månader för den som bryter mol kravet på regeringens tillstånd eller mot föreskrift eller villkor, som har lämnats i samband med atl tillstånd har meddelats. Straffbestämmelsen är av sådant innehåll all den endast med slöd av övergångsbestämmelserna till regeringsformen kan finna sin plats i en regeringsförfallning. Bestämmelsen om kravet på rege­ringens tillstånd för försäljningsverksamhet m. m. bör, av skäl som senare skall redovisas, flyttas över till lagen. Detta bör också gälla dithörande straffbestämmelser. Lagen har vissa brister både i materiellt och formellt

 

Prop. 1983/84:36                                                                    6

hänseende. Även om några väsentliga anmärkningar inte kan riktas mot den finns enligt min mening likväl skäl att nu arbeta om den i vissa stycken samt även justera den formellt och redaktionellt. Detta kan givetvis åstad­kommas genom ändring i den nuvarande lagen. Emellertid talar närmast redaktionella skäl för att denna i stället bör ersättas av en ny lag i samma ämne. Med hänsyn till att nägon genomgripande nyordning inte åsyftas har det förslag till ny lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. som nedan skall redovisas inte varit föremål för remissbehandling.

2    Allmän motivering

2.1 Bakgrund, m. m.

Frågan om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel var tidigt före­mål för uppmärksamhet vid nedruslningsförhandlingar som ägde rum på initiativ av Nationernas Förbund. I Sverige tillsattes år 1932 en utredning med uppgift atl undersöka bl.a. formerna för en kontroll över krigsmate-rieltillverkningen i landet. I den proposition som ligger till grund för 1935 ärs lag (prop. 1935:89) betonades att en kontroll var angelägen dels från utrikespolitisk synpunkt, dels av intresset att kunna styra den egna för­svarstillverkningen. 1 propositionen underströks betydelsen av kontrollåt­gärder som elt led i en följdriktig fredspolitik samt till förebyggande av de risker och olägenheter som är förenade med en enskild okontrollerad rustningsindustri. Denna syn, liksom de skäl som angavs för utformningen av kontrollsystemet, äger alltjämt giltighet. Kontrollen över tillverkningen är också av vikl för enskildas säkerhet och egendom. Den har även betydelse för frågor om tillståndsgivning vid utförsel av krigsmateriel. Nödvändigheten av en inhemsk produktion av krigsmateriel har inte ifrå­gasatts. Det förhällandet att vi i Sverige har kapacitet att utveckla och tillverka kvalificerade vapen bör rimligtvis leda till att omvärlden fär respekt för vår förmåga och vilja att hävda vårt oberoende. Vi kan aldrig göra oss helt oberoende av anskaffning från utlandet av kvalificerad mate­riel men egen kapacitet på vissa områden och pä av oss valda delar av utveckling och produktion kan förhindra att vi blir i avgörande grad bero­ende av utlandet. I prop. 1981/82:196 s. 5 med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. underströk föredraganden bl. a. vikten av att Sverige både av utrikespolitiska och försvarspolitiska skäl upprätt­håller försvarsindustrins kompetens och konkurrenskraft. Dåvarande che­fen för försvarsdepartementet hade i prop. 1981/82: 102 s. 123 givit uttryck åt samma mening. Riksdagen hade ingen erinran mot dessa uttalanden.

Det krigsmaterielbegrepp som bestämmer vad som skall förstås med krigsmateriel enligt tillverkningslagen och som framgår av tillverkningsför­ordningen överensstämmer - med vissa smärre undantag - med det

 

Prop. 1983/84:36                                                                    7

begrepp som används i fråga om utförsel av krigsmateriel. Denna ordning som har rått genom åren har varil ändamålsenlig och bör även fortsätt­ningsvis bestå. Redan den utredning som låg till grund för 1935 års proposi­tion framhöll f. ö. att krigsmateridbegreppet i tillverkningshänseende borde motsvara det som gäller i utförselsammanhang. Diskussioner om innebörden av delta begrepp har under årens lopp förts vid åtskilliga tillfällen. I prop. 1981/82:196 s. 11-15 lämnas en närmare redovisning om begreppets innebörd.

2.2 Vissa statistiska uppgifter

2.2.1 Tillverkning av krigsmateriel

Under 1970-talet och början av 1980-talet har i genomsnitt 125 enskilda svenska företag innehaft tillstånd att tillverka krigsmateriel. Antalet före­tag som i någon utsträckning utnyttjat dessa tillstånd har emellertid varit avsevärt lägre. Exempelvis var år 1981 del faktiska antalet tillverkare endast 68. Fyra av dessa var uteslutande underleverantörer till andra krigsmaterieltillverkare. Det sammanlagda leveransvärdel av krigsmateriel från enskilda företag uppgick är 1981 till i avrundat tal 3 956 milj. kr. (år 1980 4057 milj. kr.).

Endast ett fätal av de tillverkande enskilda företagen uppvisar tillverk­nings- eller leveransvärden överstigande 100 milj. kr. År 1981 var antalet sådana tillverkare fem. Tillsammans svarade dessa fem förelag för elt leveransvärde av 3423 milj. kr., dvs. över 86% av det totala leveransvär­det från enskilda förelag.

Ytterligare tre företag kunde samtidigt redovisa leveransvärden översti­gande 50 milj. kr. och tillsammans för ca 210 milj. kr. (drygt 5% av det totala). Åtta företag svarade således tillhopa för drygt 91 % av det samman­lagda värdet av levererad materiel från enskilda tillverkare under år 1981.

Fem företag uppvisade år 1981 ett tillverkningsvärde mellan 20 och 50 milj. kr., fyra företag mellan 10 och 20 milj. kr., fyra förelag mellan 5 och 10 milj. kr., elva företag mellan 1 och 5 milj. kr., tolv företag mellan 0,5 och 1 milj. kr. och 24 företag hade ett tillverkningsvärde av högst 0,5 milj. kr.

De enskilda företagens tillverkning av krigsmateriel har, enligt deras återkommande redovisningar till krigsmaterielinspeklionen, uppgått till följande sammanlagda leveransvärden under åren 1970-1981 (i milj. kr. och avrundade tal).

 

År

Milj. kr

1970

1099

1971

1387

1972

1209

1973

1438

1974

1486

1975

1723

 

Prop. 1983/84:36

 

Är

Milj. kr

1976

2 203

1977

2328

1978

2873

1979

3 572

1980

4057

1981

3956

Föratt få ett mått på hela den svenska krigsmateridtillverkningen under samma tid bör till de angivna värdena avseende enskilda företag läggas det statliga affärsverket FFV:s produktion av motsvarande materiel. Nägon hell likvärdig statistik finns emellertid inte, dä FFV såsom statlig myndig­het, till skillnad frän de enskilda tillverkarna, inte omfattas av 1935 års tillverkningslag eller av 1949 års lillverkningsförordning och därför inte är redovisningspliktigt. En viss ledning för jämförelser kan emellertid fås av de faktureringsvärden som FFV redovisar frän sin försvarssektor. Därvid är dock bl. a. att märka att FFV;s definition av försvarsmateriel är vidare än krigsmateridbegreppet i tillverkningsförordningens mening. Dessutom har FFV:s redovisningar fram till är 1981 varit baserade på budget- och inte på kalenderår samt innefattar förutom materiel även vissa tjänster. För åren 1972/73-1981 har FFV i sina årsberättelser redovisat följande faklureringsvärden för försvarsmateriel (i milj. kr. och avrundade tal).

 

Är

Milj. kr.

1972/73

213

1973/74

2.32

1974/75

260

1975/76

293

1976/77

381

1977/78

492

1978/79

528

1979/80'

596

1981

659

För år 1981 får man med ledning av dessa uppgifter ell approximativt sammanlagt leveransvärde av krigsmateriel frän svensk industri som hel­het om ca 4,6 miljarder kr.

2.2.2 Försäljning av krigsmateriel m. m.

Antalet sådana försäljare (agenter) av krigsmateriel och tillverkningsrät­tigheter m. m., för vars verksamhet regeringens tillstånd krävs, uppgick är 1981 till 29 (antalet var detsamma år 1980) och är 1979 till 28. Värdet av försäljningen uppgick under är 1981 till 12,2 milj. kr., varav 12 milj. kr. utgjordes av export.

' 12/18 ;iv förlängt räkenskapsår.

 

Prop. 1983/84:36                                                      9

2.2.3 Utförsel av krigsmateriel

För att upprätthålla vår internationellt sett höga självförsörjningsgrad krävs en viss export av krigsmateriel såväl av ekonomiska skäl som för att vidmakthålla den industriella kapaciteten. Det är dessa våra egna behov som är styrande för försvarsindustrins dimensionering, inte exporten i sig.

Antalet tillverkande företag, vilka samtidigt i någon utsträckning varit engagerade i export av krigsmateriel, har genom åren varierat men under större delen av 1970-talet och början av 1980-lalet uppgått till mellan 30 och 40. År 1981 hade 16 av dessa företag exportvärden överstigande 1 milj. kr. Dessa exportörer svarade sammanlagt för 99,7 % av den totala krigsma-leridexporten detta år.

2.3 Tillverkning och försäljningsverksamhet m. m.

Kontrollen enligt tillverkningslagen avser den enskilda tillverkningsin­dustrin. Enligt den nuvarande lagen undantas från regleringen kronans fabriker, verksläder eller förråd. Den nya lagen bör enligt min mening innehålla en precisering på denna punkt. Undantaget från lagens tillämp­ningsområde bör här avse sådan verksamhet som utövas av statlig myndig­het. Därmed kommer att framgå klart att verksamhet som bedrivs av statliga bolag faller under lagens tillämpningsområde. Den grundläggande bestämmelsen utgörs av kravet på regeringens tillstånd för att bedriva tillverkning av krigsmateriel här i landet. Tillstånd får, såvitt det ej endast är fråga om tillverkning i ringa omfattning, inte meddelas någon annan än svensk medborgare, svenskl handelsbolag eller svenskt aktiebolag. Till­stånd meddelas vanligen tills vidare men kan även ges på viss tid. Det kan också återkallas av regeringen när del finns skäl till detta. Vad som nu har sagts bör gälla även enligt den nya lagen.

Från kravet på regeringens tillstånd till atl tillverka krigsmateriel bör dock kunna göras vissa undantag. Ett sådant bör vara för tillverkning som består i ändring eller ombyggnad av vapen i fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen (1973: 1176). Enligt nämnda bestämmelse får den som är berättigad att inneha skjutvapen inle utan nytt tillstånd till innehav vidta åtgärder med vapnet som innebär att det därefter till funktions- eller verkningsgrad kommer att vara fråga om ett väsentligt annorlunda vapen. Detla gäller dock ej den som har tillstånd att driva handel med vapen i den män del ändrade vapnet omfattas av detta tillstånd. Kontrollen över den tillverkning som här avses får anses tillräckligt tillgodosedd genom den prövning som ligger till grund för nytt innehavstillständ eller det befintliga tillståndet att driva handel. I linje med det anförda bör också från kravet pä regeringens tillstånd kunna undantas tillverkning av ett enstaka skjulva­pen. Också här får kravet pä tillstånd för innehav anses vara tillfyllest från kontrollsynpunkt. Den som utan sådant tillstånd innebaren arbetsprodukt som enligt gällande definition utgör ett skjutvapen gör sig härmed skyldig ti    Riksdagen 1983/84. I .saml. Nr36

 

Prop. 1983/84:36                                                                   10

till ett olaga innehav för vilket straff kan följa enligt vapenlagen. En tredje situation där tillverkningstillstånd bör kunna underlåtas utgörs enligt min mening av sådan tillverkning som består i laddning av ammunition till skjutvapen för eget bruk. En jämförelse härvidlag kan hämtas från 9 § Ijärde stycket förordningen (1949:341) om explosiva varor, enligt vilken bestämmelse den som enligt vapenlagen är berättigad att inneha jakt- eller sportgevär får ladda ammunition till geväret för eget bruk utan tillstånd enligt förordningen. Med hänsyn främst till det förhållandet att det, som jag tidigare har redovisat, bör ankomma på regeringen att meddela före­skrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt den nya lagen och då undantagen avseende tillverkning av enstaka vapen eller ammunition lämpligen bör hänföra sig till visst eller vissa slag av vapen eller ammuni­tion, bör undanlag av de slag jag här har redogjort för preciseras i föreskrif­ter som regeringen får meddela och i lagen tas in ett bemyndigande för regeringen atl meddela sådana föreskrifter.

Som angetts i inledningen innehåller den nuvarande tillverkningslagen ett bemyndigande för regeringen att förordna att krigsmateriel eller uppfin­ning därav eller metod för framställning av sådan materiel ej utan regering­ens tillstånd får här i riket av tillverkare av krigsmateriel eller för sådan tillverkares eller annan innehavares räkning försäljas, utbjudas eller eljest tillhandahällas åt någon inom riket eller i utlandet. Om sådant förordnande har givits, får regeringen vid beviljande av tillstånd meddela erforderliga föreskrifter och villkor.

Vid tillkomsten av 1935 års lag avsåg bemyndigandet enbart verksamhet som agent för tillverkare av krigsmateriel. Som skäl för införandet av bestämmelsen angavs att den då "alldeles okontrollerade agentverksam­het, som bedrevs för avsättning av krigsmateriel frän företag såväl inom som utom landet" också borde ställas under statlig uppsikt. På grund av rustningsindustrins starkt internationella karaktär och under trycket av en hård konkurrens mellan olika företag sades en sådan agentverksamhet emellanåt ha tagit former vilka från olika synpunkter var ägnade att inge allvariiga betänkligheter. I syfte alt kunna ställa inte bara handelsagenter utan samtliga personer som sysslade med krigsmateriel under kontroll utvidgades år 1949 bemyndigandet till att omfatta sådant tillhandahällande av krigsmateriel m. m. som görs av krigsmaterieltillverkare eller för sådan tillverkares räkning (prop. 1949: 160). Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning är 1964 då bemyndigandet utvidgades til! att avse även sådan förmedlingsverksamhet som var in-iktad pä den internationella handeln. Bakgrunden härtill (prop. 1964: 79) var att det då framkommit att krigsma­teriel utbjudils utan att detta skett för någon tillverkares räkning. Utbju­dande hcide avsett s. k. överskottsmateriel från lager som efter det senaste världskriget uppsamlats pä olika platser i Europa. Dessa lager ansågs koinma att ersättas av andra lager av omodern krigsmateriel. Denna form av verksamhet bedömdes vara av samma karaktär som den då kontrollera-

 

Prop. 1983/84:36                                                                   II

de handeln och alltså böra omfattas av den statliga kontrollen över handeln med krigsmateriel.

I enlighet med givna bemyndiganden har regeringen meddelat föreskrif­ter i ämnet. Enligt nu gällande bestämmelser får krigsmateriel eller uppfin­ning därav eller melod för framställning av sådan materiel inte här i riket utan regeringens tillstånd av tillverkare av krigsmateriel eller för sådan tillverkares eller annan innehavares räkning försäljas, utbjudas eller eljest tillhandahållas åt någon inom riket eller i utlandet. Detta gäller dock inte vid tillhandahållande åt svensk statlig myndighet eller tillverkare som har tillstånd att tillverka ifrågavarande materiel eller om tillhandahållandet avser materiel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av svenska staten eller av innehavare av tillverkningstillstånd. Från tillståndstvång är också undantagen sådan handel med skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara som avses i vapenlagen eller förordningen om explosiva varor.

En motsvarande reglering bör gälla enligt den nya lagen. Syftet med kontrollen över ifrågavarande verksamhet är detsamma som det som moti­verar en kontroll över tillverkningsindustrin. Båda kräver f.n. regeringens tillstånd. Tillsynen däröver är också likartad. Enligt min mening bör båda dessa grundläggande bestämmelser om krigsmaterielhantering återfinnas i lagen i ämnet.

Tillståndskravet enligt den nya lagen bör enligt min mening preciseras till atl omfatta yrkesmässigt tillhandahållande här i riket genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet. Med kravet på yrkesmässigt tillhandahållande avskiljs privat försäljning av skjutvapen o.d. Genom preciseringen av formerna för till­handahällande kommer klart alt framgå alt åtgärd som innefattar ett rent fysiskt tillhandahållande, t.ex. av ett transportföretag, inte omfattas av lagens bestämmelser.

Från tillståndskravet bör liksom vad som f. n. gäller göras vissa undan­tag. Sålunda bör tillstånd inte krävas vid tillhandahållande om mottagaren är svensk statlig myndighci eller sådan tillverkare som har tillstånd att tillverka det slag av materiel som tillhandahållandet avser. Undantag bör också göras för innehavare av tillverkningstillstånd i fråga om sådan mate­riel eller rättighet o.d. som tillhör eller innehas av honom. Något särskilt undantag motsvarande det nu gällande avseende svenska staten behövs inle med hänsyn till att den nya lagen, i enlighet med vad som tidigiue anförts, inte bör äga tillämpning på statlig myndighet. Ett tillhandahålkmde av statlig myndighet faller således utanför lagens tillämpningsområde.

Som framgått av det tidigare sagda gäller f.n. atl också sådan handel med skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara som avses i vapen­lagen eller förordningen om explosiva varor är undantagen frän tillstånds­kravet. Med skjutvapen förstås enligt vapenlagen bl.a. vapen med vilkci kula, hagel, harpun eller annan projektil kun skjutas ut med hjiilp av

 

Prop. 1983/84:36                                                     12

krutladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande ut-skjutningsmedel. Vapenlagen omfattar skjutvapen av starkt skiftande ka­raktär och verkningsgrad och inbegriper även skjutvapen som enligt gäl­lande synsätt är att betrakta som tung krigsmateriel. Med hänsyn till detta förhållande bör från lillståndskravet enligt förevarande lag enligt min me­ning inle undantas all sådan handel med skjutvapen som avses i vapenla­gen. En lämplig avgränsning av undantaget bör göras med utgångspunkt från vissa vapen eller vapenslag. Merparten av handel med handeldvapen, l.ex. jakt- och sportvapen, bör enligt min mening uteslutande regleras genom vapenlagens bestämmelser och sålunda undantas frän den nya tagens tillämpningsområde. Däremot bör fillstånd enligt förevarande lag krävas för tillhandahållande som avser viss tyngre materiel som enligt gällande definitioner utgör skjulvapen i vapenlagens mening.

Liksom när det gäller undantagen i vissa fall från kravet på tillverknings­tillstånd förutsätter en sådan avgränsning ett fastläggande av vad som skall avses med krigsmateriel enligt den nya lagen. Att meddela föreskrifter härom, bör som tidigare anförts, ankomma på regeringen. Jag förordar därför att något undantag frän lillståndskravet i fråga om sådan handel som omfattas av vapenlagen inte görs direkt i lagen utan att i denna tas in ett bemyndigande för regeringen atl meddela erforderliga undantag i fråga om sådan handel med skjulvapen, ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen eller förordningen om explosiva varor.

I linje med det anförda och för alt undvika en dubbelreglering av sådant tillhandahållande som avses regleras i den nya lagen bör undantag för sådan verksamhet göras i vapenlagen och följaktligen något tillstånd till handel med skjutvapen inte fordras enligt den lagen.

Tillstånd enligt vapenlagen att driva handel med skjutvapen medför rätt att inneha sådana vapen, dock att vissa begränsningar kan göras i tillstån­det. I likhet härmed bör särskilt innehavstillständ enligt vapenlagen inte krävas för den som beviljats tillstånd till försäljningsverksamhet m. m. enligt den nya lagen i fråga om de vapen som omfattas av tillståndet. Inte heller bör någol särskilt tillstånd till innehav enligt min mening krävas för den som erhållit tillverkningstillstånd enligt den nya lagen. Den som bevil­jats elt sådant tillstånd bör således också ha rätt alt inneha den färdiga arbetsprodukten utan tillstånd enligt vapenlagen. Motsvarande gäller vid tillverkningslillstånd i fråga om explosiva varor enligt nyss nämnd förord­ning.

Liksom vad som f. n. gäller bör tillstånd till såväl tillverkning som tillhandahållande av krigsmateriel m. m. kunna förenas med villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser av skilda slag. Sådana kan avse tillverkningsställe, säkerhetsåtgärder e.d. Tillstånd att tillverka krigsma­teriel bör, som tidigare angetts, meddelas tills vidare eller på viss tid. Detsamma bör gälla i fråga om tillstånd till försäljning m. m. Ett meddelat tillstånd bör kunna återkallas av regeringen när det finns skäl till detta.

 

Prop. 1983/84:36                                                     13

Nuvarande tillverkningslag upptar en bestämmelse om vad ansökan om tillverkningslillstånd skall innehålla. Sålunda anges däri att ansökan skall innehålla uppgift om det ställe där tillverkningen skall äga rum och det eller de slag av krigsmateriel som sökanden ämnar tillverka. Atl dessa uppgifter är nödvändiga för prövningen av en ansökan slår utom allt tvivel. Emeller­tid bör föreskrifter om detta - i likhet med vad som f. n. gäller i fråga om krav på innehållet i ansökan om tillstånd till försäljningsverksamhet m. m. - återfinnas i fillämpningsföreskrifter fill lagen.

2.4      Tillsyn och kontroll

Tillsynen över krigsmaterieltillverkningen och den tillståndspliktiga han­teringen av tillhandahållande av krigsmateriel m. m. utövas av krigsmateri­elinspeklionen. Denna ordning har varit rådande genom åren. Inspektio­nen handhar även beredningen av ärenden angående tillstånd till utförsel av krigsmateriel, m. m.

Nuvarande lag innehåller bestämmelser som syftar till alt möjliggöra en effektiv kontroll över krigsmaterieltillverkningen och att säkerställa atl sådana särskilda beslämmelser och villkor efterievs som kan meddelas i samband med tillståndsgivning. Sålunda innehåller lagen bl.a. en skyldig-hel för krigsmaterieltillverkare atl, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, till kontrollmyndigheten avlämna deklaration röran­de den tillverkning som bedrivs av honom. Sådan deklaration skatl avges på tro och heder. Deklarationsskyldigheten bör kvarstå även i fortsällning­en och avse skyldighet all avge avsedda deklarationer på heder och samve­te. I den nya lagen bör också uttryckligen föreskrivas en generell skyldig­het för innehavare av tillstånd till försäljningsverksamhel m. m. att avge deklaration rörande den verksamhet för vilken tillstånd meddelats. Rege­ringen bör även här få meddela närmare föreskrifter.

Gällande tillverkningslag innehåller detaljerade bestämmelser om tillver­kares skyldighet att hålla handelsböcker och handlingar tillgängliga för kontrollmyndigheten, atl för tillsyn bereda tjänsteman hos kontrollmyn­digheten tillträde till tillverkningsstället samt i övrigt stå sådan tjänsteman bi med upplysningar om verksamheten. Denna ordning bör vara rådande även i fortsättningen. En bestämmelse om detla i den nya lagen bör dock kunna ges en mera samlande utformning. Uppgiftsskyldighelen bör omfat­ta också sådan innehavare som erhållit regeringens fillstånd till försälj­ningsverksamhet m. m.

2.5      Ansvars- och förverkandebestämmelser

Enligt nuvarande tillverkningslag kan den som olovligen tillverkar krigs­materiel ådömas böter eller fängelse. Också underlåtenhet att fullgöra åliggande som åvilar tillverkare enligt lagen eller med stöd av lagen medde-

 

Prop. 1983/84:36                                                                   14

lade föreskrifter kan medföra böter eller fängelse. Samma gäller i fråga om oriktigt uppgiftslämnande i deklaration eller rörande omständigheter om vilka skyldighet föreligger atl lämna upplysning.

Ansvarsbestämmelsen i fråga om olovligt tillhandahållande av krigsma­teriel m. m. och om brott mot föreskrift eller villkor som har meddelats vid beviljande av tillstånd till försäljningsverksamhet m.m. återfinns f.n. i tillverkningsförordningen. Straffskalan är böter eller fängelse i högst sex månader. Som angetts inledningsvis har ifrågavarande bestämmelse sin giltighet med stöd av övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Med det förslag till uppläggning av den nya lagen med placeringen av reglerna om krav pä regeringens tillstånd för försäljningsverksamhet m.m. fär också dithörande ansvarsbestämmelser inlemmas i lagen.

De nuvarande straffbestämmelserna i tillverkningslagen anger, som framgått av del föregående, inte uttryckligen något maximum i fråga om fängelsestraff. En sådan utformning av straffbestämmelser var inte ovanlig före brottsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1965. Att något straffmaxi­mum inte var utsatt innebar före angiven lidpunkt att fängelse kunde ådömas i högst tvä år. Enligt 4§ första stycket brottsbalkens promulga­lionslag gäller dock numera att sädana äldre bestämmelser skall läsas så att fängelse kan ådömas i högst ett år.

I ansvarsbestämmelserna i den nya lagen bör anges vilkel straffmaxi­mum som skall gälla med fängelse i straffskalan. När det gäller olovlig tillverkning av krigsmateriel kan det enligt min mening ifrågasättas om en straffskala som innefattar böter eller fängelse i högst elt år är lämpligt avvägd. Straffbestämmelsen har - bortsett från vad som nyss anförts — stått oförändrad genom åren. Allmänpreventiva skäl talar för att den nya lagen utrustas med sädana straffbestämmelser att resultatel av en lagföring kan stå i rimlig samklang med ett brotts beskaffenhet. En höjning av straffmaximum för olovlig tillverkning av krigsmateriel till fängelse i tvä är skulle enligt min mening bättre svara mot tidens krav. En jämförelse med vad som gäller pä vissa andra områden i fråga om olovlig tillverkning av varor ger också vid handen att strafflatituden för sädana brott innefattar fängelse i högst tvä är. Så förhåller det sig t. ex. i fräga om olovlig tillverk­ning av explosiv vara o.d. enligt lagen (1975:69) om explosiva och brand­farliga varor. Ett straffmaximum i den nya lagen med fängelse i högst tvä år för brott som består i olovlig tillverkning av krigsmateriel skulle också stå i överensstämmelse med vad som gäller i normalfallet för olovlig utförsel av krigsmateriel eller för varusmuggling över huvud laget.

Som nyss nämnts är straffskalan för brott enligt tillverkningsförordning­en böter eller fängelse i högst sex månader. En gärning som innefattar ett olovligt tillhandahållande av krigsmateriel m.m. kan emellertid i vissa situationer vara väl sä straffvärd som en olovlig tillverkning av krigsmate­riel. Också straffskalan för olovligt tillhandahällande av krigsmateriel m. m. bör därtor enligt min mening inrymma ett slraffmaximum om fängel-

 

Prop. 1983/84:36                                                                   15

se i högst två är. Som jämförelse här kan nämnas att olovlig handel med explosiva varor enligt nyssnämnda lag kan medföra fängelse i högst två år.

I enlighet med det anförda bör således straffskalan för olovlig tillverk­ning av krigsmateriel och olovligt tillhandahållande av sådan materiel liksom olovligt tillhandahällande av uppfinning eller metod för framställ­ning av krigsmateriel innefatta ett straffmaximum om fängelse i högst två år. Jag har övervägt frågan huruvida en särskild straffskala borde införas för grova brott. Något behov härav har dock hittills inte visat sig vara påkallat. Skulle en framtida utveckling visa att avsaknaden av en sådan särskild straffskala ulgör en brist, fär frågan tas upp mot bakgrund av gjorda erfarenheter.

Enligt nuvarande tillverkningslag och förordning gäller som tidigare nämnts att brott mot föreskrifter i lagen eller förordningen eller med stöd härav meddelade föreskrifter eller villkor är straffsanktionerade. Motsva­rande ordning bör råda enligt den föreslagna lagen. Sålunda bör brott mot lagens föreskrifter, i andra fall än då det är fråga om olovlig tillverkning eller olovligt tillhandahällande av krigsmateriel m. m., eller mot föreskrift, villkor eller ordnings- eller kontrollbeslämmelse som har meddelats med stöd av lagen kunna medföra ansvar. Detsamma bör gälla oriktigt uppgifts­lämnande i ansökan om tillstånd eller i deklaration eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt lagen. Strafflatituden bör här vara böter och fängelse i högst sex månader. Detta motsvarar också vad som f. n. gäller vid brott enligt tillverkningsförordningen.

Enligt nuvarande sanktionsbestämmelser kan endast uppsätliga gärning­ar föranleda ansvar. Så bör vara fallet även i fortsättningen i fråga om olovlig tillverkning och olovligt tillhandahållande av krigsmateriel m.m. När det däremot gäller åsidosättande av lagens föreskrifter i övrigt eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter, villkor eller bestämmelser bör även oaktsamt handlande enligt min mening kunna föranleda ansvar. En sådan ordning står i överensstämmelse med vad som gäller enligt likartade regelkomplex. Ringa fall av oaktsamhet bör dock vara fria från ansvar.

Nuvarande förverkandebestämmelser föreskriver att krigsmateriel som tillverkals olovligen skall förklaras förverkad. Rätten äger dock pröva om så skall ske i fall dä omständigheterna är synnerligen mildrande. Om egendomen inle kan tillrätlaskaffas, skall dess värde förverkas.

En molsvarande bestämmelse bör tas in i den nya lagen. Denna bör också innehålla förverkandebestämmelser som svarar mol brott som be­står i olovligt tillhandahållande av krigsmateriel m.m. Föremålet för den särskilda rättsverkan bör här vara det utbyte som den brottsliga gärningen har medfört.

 

Prop. 1983/84:36                                                                16

2.6 Avgifter till kontrollverksamheten, m. m.

Till bestridande av koslnaderna för kontrollmyndighetens organisation och verksamhet erlägger tillverkare av krigsmateriel åriigen bidrag enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detta bidrag utgår efter visst för samtliga tillverkare lika förhållande till det fakturerade värdet av försåld krigsmateriel. Denna ordning bör bibehållas oförändrad. En bestämmelse motsvarande den nuvarande om bidragsskyldigheten bör således tas in i den nya lagen.

Kostnaderna för kontrollverksamheten, vilka går över statsbudgeten, utgörs till större delen av löne- och lokalkostnader. En väsentlig del av kostnaderna läcks av expeditionsavgifter för bevis om tillstånd till utförsel av krigsmateriel, m. m. Pä senare är har det bidrag som varje tillverkare av krigsmateriel haft att erlägga i genomsnitt uppgått till tolv tusendels pro­cent av del värde som tillverkaren har fakturerat för krigsmateriel under ett år.

2.7 Ikraftträdande m.m.

Jag föreslår alt den nya lagen om kontroll över tillverkningen av krigs­materiel, m.m. skall träda i kraft den 1 januari 1984 och därmed ersätta nuvarande lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. Som framgått av den tidigare redogörelsen förutsätter ett upphävande av straff­bestämmelsen i förordningen (1949:615) med vissa föreskrifter med anled­ning av lagen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m. riksdagens beslut. Med hänsyn härtill och dä avsikten är atl ersätta den nuvarande förordningen med on ny författning bör också förordningen upphävas genom ikraftträdandet av den nya lagen.

Något behov av övergångsbeslämmelser till den nya lagen föreligger inte.

2.8 Kostnader

Den lagreglering som föreslås föranleder inte några kostnader för stats­verket.

3    Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom utrikesdepartementet upprättats förslag till

1. lac oin kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m..

2. lat; om iindiina i vapenlagen (1973: 1176).

 

Prop. 1983/84:36                                                                   17

Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för justiliedepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

4   Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om kontroll över tillverkningen av krig.smateriel, m. m.

Bestämmelserna i den föreslagna lagen överensstämmer i sak i åtskilliga avseenden med vad som gäller enligt nuvarande reglering av krigsmaleriel­kontrollen.

1 §'

Tillverkning av krigsmateriel och tillhandahållande av sådan materiel, uppfinning eller metod för framställning därav skall kontrolleras enligt bestämmelserna i denna lag. Föreskrifter om förbud mot utförsel av krigs­materiel och förbud mot upplåtelse eller överlåtelse av rält att utom riket tillverka krigsmateriel finns i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.

Denna lag gäller inte för statlig myndighet.

Regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag.

[första stycket anges ramen för lagens tillämpningsområde. Däri erinras också om atl föreskrifter om förbud mot utförsel av krigsmateriel och förbud mot upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel finns i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsma­teriel, m. m. Medan sistnämnda lag sålunda reglerar utförseln av ifrågava­rande materiel samt upplåtelse eller överlåtelse till utlandet av tillverk­ningsrätt, vari inbegrips tillhandahällande av tekniskt underlag e.d. för krigsmaterieltillverkning enligt vad som uttalas i prop. 1981/82: 196 s. 25, avser förevarande lag enbart kontrollen som sådan över den inhemska tillverkningen och över verksamhet som består i elt tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning eller metod för framställning av sådan materiel.

Enligt andra stycket undantas statlig myndighet från lagens tillämpnings­område. Tillverkning som bedrivs av sådan myndighet är således inte underkastad lagens bestämmelser. Detsamma gäller tillhandahållande av krigsmateriel samt uppfinning eller metod för framställning av sådan mate­riel. Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) är emellertid statliga bolag underkastade regleringen i denna lag.

Tredje stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. Be­stämmelsen har sin motsvarighet i I § tillverkningslagen (1935: 395). Sam-

' Paragrafen har i propositionsförslaget fått en något annan redaktionell utformning.

 

Prop. 1983/84:36                                                                   18

ma befogenhet har tillagts regeringen i fråga om vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m.

2  §'

Krigsmateriel fär inle tillverkas här i riket utan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats med slöd av denna lag. Tillstånd att tillverka krigsmateriel fär inte meddelas nägon annan än svensk medborgare, svenskt handelsbolag eller svenskt aktiebolag, annat än om det endast är fräga om tillverkning i ringa omfattning.

Regeringen fär meddela föreskrifter om undantag frän tillståndskravet enligt första stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen (1973: 1176) samt för tillverkning av enstaka skjutvapen och ammunition för tillverkarens eget bruk.

Första slyckel innehåller det grundläggande kravet på regeringens till­stånd för att fä tillverka krigsmateriel här i riket. Sädani tillstånd fär enligt huvudregeln inte meddelas nägon annan än svensk medborgare, svenskt handelsbolag eller svenskt aktiebolag. Undantag härifrän får dock göras i fall då det är fräga om tillverkning i ringa omfattning. Bestämmelsen motsvarar, med smärre redaktionella justeringar. 1 § första stycket första och andra meningarna i nuvarande lillverkningslag. Sistnämnda bestäm­melse fick sin nuvarande utformning genom en ändring i tillverkningslagen som trädde i kraft den I januari 1983 (prop. 1981/82: 135, NU 56. rskr 378, SFS 1982:621). Genom ändringen utmönstrades vissa inskränkningar för tillståndsgivning. nämligen alt tillstånd enligt huvudregeln inte fick medde­las svenska handelsbolag med utländsk bolagsman eller svenskt aktiebolag i vars bolagsordning inte intagits utlänningsförbehåll enligt dåvarande 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. Bl.a. genom den vid samma tidpunkt ikraftträdda lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. tillgodoses att det utländska inslaget inte kommer att få inflytande över den svenska krigsmaterieltill­verkningen.

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen atl meddela föreskrifter om undanlag från kravet på tillverkningstillstånd i vissa fall. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).

3  §'

Krigsmateriel samt uppfinning eller metod för framställning av sådan materiel fär inte här i riket yrkesmässigt tillhandahällas genom försäljning, utbjudande mol vederiag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet utan fillstånd av regeringen, om ej annat följer av andra stycket eller av föreskrifter som har meddelats med slöd av denna lag.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte

I. vid tillhandahällande till svensk statlig myndighet eller sådan tillver-

' Paragrafen har i propositionsförslaget fått en något annan redaktionell utformning.

 

Prop. 1983/84:36                                                                   19

käre som har tillstånd att tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållan­det avser,

2. för innehavare av tillverkningstillslånd. om tillhandahållandet avser krigsmateriel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillstånds­havaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt första stycket i fråga om handel med skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (1973: 1176) eller förord­ningen (1949: 341) om explosiva varor.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (2.3). Den har sin motsvarighet i 3 § tillverkningsförordningen (1949:615). Enligt förs­ta stycket fär krigsmateriel samt uppfinning eller metod för framställning av sådan materiel inte här i riket säljas, utbjudas mot vederlag eller för­medlas yrkesmässigt åt nägon inom landet eller i utlandet utan att regering­en har lämnat tillstånd till det. Detta innebär bl.a. att förbudet gäller den som här i riket utövar näringsverksamhet som innefattar tillhandahållande av ifrågavarande slag eller eljest här i riket yrkesmässigt tillhandahåller materiel eller riittighet av avsett slag. Som anförts i den allmänna motive­ringen omfattas emellertid inte privat försäljning av t. ex. ett skjutvapen.

Från kravet pä regeringens tillstånd görs i andra slyckel vissa undantag. Sålunda krävs inte tillstånd för försäljning m. m. till svensk statlig myndig­het eller till sådan tillverkare som har regeringens tillstånd att tillverka materiel av det slag som det tillhandahållna avser. Inte heller krävs till­stånd för innehavare av tillverkningslillstånd. om tillhandahållandet avser materiel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillståndsha­varen. Således får en tillverkare t.ex. sälja egen materiel utan tillstånd, medan tillstånd krävs för den som avser atl förmedla materiel för tillverka­rens räkning. Om mottagaren emellertid är svenska staten eller krigsmate­rieltillverkare med tillstånd att tillverka samma materiel krävs, i enlighet med vad som nyss sagts, inte något tillstånd. Tillstånd till förmedlingsverk­samhet mellan utländska kontrahenter krävs däremot alltid.

Tredje stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undantag frän tillståndskravet i vissa fall. Bestämmelsen har närmare kommenterats i den allmänna motiveringen.

4 §

Tillstånd enligt 2 eller 3 § fär förenas med villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser. Tillstånd kan meddelas för.viss tid eller tills vidare och kan återkallas av regeringen, om tillståndshavaren har åsidosatt före­skrift i denna lag eller föreskrift, villkor eller bestämmelse som har medde­lats med stöd av lagen eller i annat fall skälig anledning till återkallelse föreligger.

Paragrafens första mening är i sak överförd från 2§ andra stycket tillverkningslagen och 4§ tillverkningsförordningen. De villkor och be­stämmelser som här åsyftas kan gälla tillverkningsställe, förande av sär-

 

Prop. 1983/84:36                                                                   20

skilda anteckningar för kontrollen eller redovisning av kontrolluppgifter. Av allmänna principer får anses följa att villkoren samt kontroll- och ordningsbestämmelserna inte får vara onödigt betungande.

Paragrafens andra mening ersätter, såvitt avser tillverkningstillstånd, 1 § första stycket sista meningen i nuvarande tillverkningslag. Som angetts i den allmänna motiveringen (2.3) kan även elt tillstånd att bedriva försälj­ningsverksamhet m. m. meddelas tills vidare. I motsats till den nuvarande regleringen anges här mer specificerat i vilka fall ett givet tillverkningstill-ständ kan återkallas. Samma gäller i fråga om tillstånd till försäljningsverk­samhet m. m. Möjligheten att återkalla elt tillstånd bör i princip utnyttjas endast när detta är nödvändigt. I första hand bör man försöka nå rättelse på frivillig väg.

5 §

Den som har fält tillstånd enligt 2 eller 3 § skall stå under kontroll av den myndighet som regeringen bestämmer.

Bestämmelsen, som har berörts i avsnillet 2.4, överensstämmer med 3 § första stycket nuvarande tillverkningslag.

6 §

Tillståndshavaren skall, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, till kontrollmyndigheten lämna deklaration på heder och samve­te rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (2.4). I fråga om deklarationsskyldigheten för krigsmaterieltillverkare har den sin mot­svarighet i 4§ tillverkningslagen. Paragrafen föreskriver också skyldighet för tillståndshavare enligt 3§ aU lämna deklaration rörande sin verksam­het. Detta utgör inte någon förändring i förhållande till vad som f. n. gäller. Deklarationsskyldigheten har hittills ålagts avsedd kategori vid tillstånds beviljande.

7 §'

Tillståndshavaren är skyldig att efter anmodan av kontrollmyndigheten lämna de upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen.

Tillståndshavare enligt 2 § är skyldig att för tillsyn lämna tjänstemän hos kontrollmyndigheten tillträde fill lokaler där verksamheten bedrivs.

Paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 2.4, motsvarar i sakligt hänseende 5§ tillverkningslagen, dock alt uppgiftsskyldigheten också anges omfatta tillståndshavare enligt 3 §.

Uppgiftsskyldigheten, som regleras i första stycket, gäller enbart den som har tillstånd enligt lagen. En ytteriigare begränsning sker genom att en anmodan skall avse material som behövs för kontrollen. Av detta följer att

' Paragrafen har i propositionsförslaget fått en något annan redaktionell utformning.

 

Prop. 1983/84:36                                                                   21

materialet måste ha relevans för denna. Vidare får inte krävas in mera uppgifter m.m. än som erfordras. Anmodan fär avse upplysningar eller handlingar. Det kan gälla exempelvis handelsböcker, inneliggande beställ­ningar och uppgifter angående pågående tillverkning.

Vid tillämpning av bestämmelserna bör givetvis beaktas att skyldighet att yttra sig e. d. enligt allmänna principer inte bör åläggas någon i fråga om omständighet, vars yppande skulle röja atl vederbörande har begått brott.

I andra stycket föreskrivs skyldighet för tillverkare av krigsmateriel alt för tillsyn lämna tjänstemän hos kontrollmyndigheten tillträde till de lo­kaler där verksamheten bedrivs. Något behov av motsvarande bestämmel­se i fråga om försäljningsverksamhet m. m. torde inte föreligga.

8 §'

För att läcka kostnaderna för kontrollmyndighetens organisation och verksamhet skall tillståndshavare enligt 2§ åriigen betala en avgift som regeringen bestämmer. Avgiften beräknas efter ett för samtliga tillverkare lika förhållande till det fakturerade värdet av försåld krigsmateriel.

Paragrafen är i sak överförd från 6§ tillverkningslagen.

9 §

Den som bryter mot 2 eller 3 § döms till böter eller fängelse i högst två år.

10       §'

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.    bryter mot andra föreskrifter i denna lag än som avses i 9§ eller mot föreskrift, villkor eller ordnings- eller kontrollbestämmelse som har med­delats med slöd av lagen eller

2.    lämnar oriklig uppgift i ansökan om tillstånd eller i deklaration enligt denna lag eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt lagen.

I ringa fall av oaktsamhet skall inte dömas till ansvar.

Ansvarsbestämmelserna har behandlats i avsnittet 2.5.

Straffskalan enligt 9§ för brott mot 2 eller 3§ inrymmer böter eller fängelse i högst tvä år. Vid uppsätligt eller oaktsamt brott enligt 10§ år straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader. Med hänsyn till atl fängelse sålunda ingär i straffskalan för brott enligt lagen kan bl.a. hus­rannsakan företas i samband med utredning av brott enligt 9 och 10§§.

Med lämnande av oriktig uppgift enligt 10 § första stycket 2 bör jämstäl­las förtigande av uppgift som har betydelse för tillståndsprövningen eller för kontrollens fullgörande.

Av 10§ andra stycket framgår alt det i ringa fall av oaktsamhet inte skall dömas till ansvar. En gärning kan vara att bedöma som ringa exempelvis när en oaktsamhet är mer obetydlig. Även när oaktsamheten är framträ-

' Paragrafen har i propositionsförslaget fått en någol annan redaktionell utformning.

 

Prop. 1983/84:36                                                                   22

dande bör dock gärningen kunna bedömas som ringa, exempelvis om en oriktig uppgift gäller ett förhållande som är utan större betydelse i saken. Brottsbalkens (BrB) regler om medverkan till brott är analogiski tillämp­liga efiersom fängelse ingår i straffskalan.

H §

Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Bestämmelsen om att ansvar enligt denna lag är subsidiärt i förhållande till ansvar enligt BrB har införts för tydlighetens skull. Närmast kan det bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna om osann försäkran eller osant inty­gande i BrB. Likaså kan bestämmelserna om spioneri kommu att aktualise­ras.

12 §'

Krigsmateriel som har varit föremål för brottslig tillverkning skull förkla­ras förverkad, om inte detta är uppenbart oskäligt.

1 stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Utbyte av brottsligt tillhandahållande av krigsmateriel samt av uppfin­ning eller metod för framställning av sådan materiel skall förklaras förver­kat, om inte detta är uppenbart oskäligt.

Förverkandebestämmelserna har berörts i avsnittet 2.5. Bestämmelser­na i första och andra styckena angående förverkande av krigsmateriel eller värdet därav motsvarar i sak vad som f. n. gäller enligt tillverkningslagen.

Enligt tredje stycket skall utbyte av brottsligt tillhandahållande uv krigs­materiel m.m. förklaras förverkat. Med utbyte avses — liksom i BrB:s mening - den nettovinst som kan ha blivit följden av ett brottsligt tillhan­dahällande. Utbytet kan omfatta såväl föremål som abstrakt vinning.

I samtliga fall föreskrivs möjlighet att underlåta förverkande om delta är uppenbart oskäligt. Detta undantag - som torde följa redan av 36 kap. 11 § BrB - har för tydlighetens skull förts in i lagen.

Egendom som kan bli förverkad med stöd av dessa bestämmelser kan tas i beslag i enlighel med vad som föreskrivs i 27 kap. rättegångsbalken. Förverkande kan ske bl.a. hos gärningsmannen eller annan som har med­verkat till brottet eller hos den som genom brottet beretts vinning. Delta följer av 36 kap. 4§ BrB. 1 fråga om säkerställande av värdeförverkande tillämpas reglerna i 26 kap. rättegångsbalken om kvarstad.

13 §

Allmänt åtal för brott som avses i denna lag fär väckas endast efter tillstånd av kontrollmyndigheten.

Parayrafen häri propositionsförslaget fiitt en nugot annan redaktionell utformning.

 

Prop. 1983/84:36                                                                   23

Denna paragraf, som har sin motsvarighet i I2§ tillverkningslagen och 6§ andra stycket tillverkningsförordningen, innehåller en regel om att allmänt åtal vid brott mot lagen får väckas endast efter tillstånd uv kon­trollmyndigheten. Genom tillståndskravet kan åtal i vissa fall komma att undvikas. Vid kontrollmyndighetens prövning kan hänsyn tas till bl. a. att lagföring skulle te sig stötande eller att en gärning, som är förbjuden, i det enskilda fallet kan vara särskilt ursäktlig.

4.2 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

5 §

Paragrafen kompletteras med bestämmelser om undantag från kravet på tillstånd för innehav av skjutvapen och för rätten att driva handel med skjutvapen. Sålunda krävs inte tillstånd till innehav av skjutvapen för sådan verksamhet för vilken tillstånd lämnats enligt den nya lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Inte heller krävs till­stånd enligt vapenlagen för rätten att driva handel med skjutvapen, om det är fråga om verksamhet som avses i 3 S lagen om kontroll över tillverkning­en av krigsmateriel, m. m. Tilläggen har behandlats i den allmänna motive­ringen (avsnitt 2.3).

5   Hemställan

Jag hemställer alt lagrådels yttrande inhämtas över förslagen till

1.    lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.,

2.    lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176).

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1983/84:36                                                               24

Bilaga

De remitterade förslagen

1    Förslag till

Lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Tillverkning av krigsmateriel och tillhandahållande av sådan materi­
el, uppfinning eller metod för framställning därav skall kontrolleras enligt
bestämmelserna i denna lag. Föreskrifter om förbud mot utförsel av krigs­
materiel och förbud mot upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket
tillverka krigsmateriel finns i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m. rn.

Denna lag gäller inle för statlig myndighet.

Regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag.

2 § Krigsmateriel får inte tillverkas här i riket utan tillstånd av regering­
en, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna
lag. Tillstånd alt tillverka krigsmateriel får inte meddelas någon annan än
svensk medborgare, svenskt handelsbolag eller svenskt aktiebolag, annat
än om det endast är fråga om tillverkning i ringa omfattning.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt första stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 § första slyckel vapenlagen (1973:1176) samt för tillverkning av enstaka skjulvapen och ammunition för tillverkarens eget bruk.

3 § Krigsmateriel samt uppfinning eller metod för framställning av sådan
materiel fär inte här i rikel yrkesmässigt tillhandahällas genom försäljning,
utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i
utlandel ulan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av andra stycket
eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte

1.    vid tillhandahållande till svensk statlig myndighet eller sådan tillver­kare som har tillstånd atl tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållan­det avser,

2.    för innehavare av tillverkningstillstånd, om tillhandahållandet avser krigsmateriel, uppfinning eller melod som tillhör eller innehas av tillstånds­havaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lillståndskravet enligt första stycket i fräga om handel med skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (1973: 1176) eller förord­ningen (1949:341) om explosiva varor.

4 § Tillstånd enligt 2 eller 3§ får förenas med villkor saml med konlroll-
och ordningsbestämmelser. Tillstånd kan meddelas för viss tid eller tills
vidare och kan återkallas av regeringen, om tillståndshavaren har åsidosatt
föreskrift i denna lag eller föreskrift, villkor eller bestärnmelse som har
meddelats med stöd av lagen eller i annat fall skälig anledning till återkal­
lelse föreligger.

 

Prop. 1983/84:36                                                    25

5   § Den som har fält tillstånd enligt 2 eller 3 § skall stå under kontroll av den myndighet som regeringen bestämmer.

6   § Tillståndshavaren skall, enligt de närmare föreskrifter som regering­en meddelar, till kontrollmyndigheten lämna deklaration på heder och samvete rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats.

7   § Tillståndshavaren är skyldig alt efter anmodan av kontrollmyndighe­ten lämna de upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen.

Tillståndshavare enligt 2 § är skyldig atl för tillsyn lämna tjänstemän hos kontrollmyndigheten tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs.

8   § För att täcka kostnaderna för kontrollmyndighetens organisation och verksamhet skall tillståndshavare enligt 2§ åriigen betala en avgift som regeringen bestämmer. Avgiften beräknas efter ett för samtliga tillverkare lika förhällande till det fakturerade värdet av försåld krigsmateriel.

9   § Den som bryter mot 2 eller 3§ döms till böter eller fängelse i högst två år.

10 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtli­
gen eller av oaktsamhet

1.    bryter mot andra föreskrifter i denna lag än som avses i 9§ eller mot föreskrift, villkor eller ordnings- eller kontrollbestämmelse som har med­delats med stöd av lagen eller

2.    lämnar oriktig uppgifi i ansökan om tillstånd eller i deklaration enligt denna lag eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt lagen.

I ringa fall av oaktsamhet skall inte dömas till ansvar.

11   § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

12   § Krigsmateriel som har varit föremål för brottslig tillverkning skall förklaras förverkad, om inte detta är uppenbart oskäligt.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Utbyte av brottsligt tillhandahållande av krigsmateriel saml av uppfin­ning eller metod för framställning av sådan materiel skall förklaras förver­kat, om inte detla är uppenbart oskäligt.

13 § Allmänt åtal för brott som avses i denna lag får väckas endast efler
tillstånd av kontrollmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Genom lagen upphävs

1.    lagen (1935:395) om kontroll över tillverknmgen av krigsmateriel m. m.,

2.    förordningen (1949:615) med vissa föreskrifter med anledning av lagen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.

 

Prop. 1983/84:36                                                                26

2    Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 5§ vapenlagen (1973:1176)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse                        Föreslagen lydelse

5§ Utan tillstånd enligt denna lag fär ej någon

1.    inneha skjutvapen,

2.    förvärva ammunition,

3.    införa skjutvapen eller ammunition till riket eller

4.    driva handel med skjutvapen.

Om luft- eller fjädervapen, som iir avsett för målskjutning, eller harpun-vapen har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt skall första stycket ej tillämpas på vapnet. Enskild person fär dock icke utan tillstånd inneha, införa till rikel eller driva handel med sådana vapen, om han inte har fyllt aderton år.

Första stycket 1 gäller inte i frå­ga om verksamhet som omfattas av tiUstånd enligt lagen (1983:000) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Första stycket 4 gäller inle ifråga om verksamhet som avses i 3 § samma lag.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmdseri 13, 16, 21, 22, 25, 25a, 26och45§§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Lagen omtryckt 1981: 1360.

 

Prop. 1983/84:36                                                                   27

Utdrag
LAGRÅDET                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-09-22

Närvarande: f.d. regeringsrådet Lidbeck. regeringsrådet Brink. justitierå­det Heuman.

Enligt lagrådet den 4 juli 1983 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet Hellström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.    lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

2.    lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Pernilla Lindh. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

9 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om straff för den som bryter mot 2 eller 3 §, dvs. mol reglerna om tillstånd för att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel m.m. Straffskalan är enligt förslaget böter eller fängelse i högst två är. Den i 1935 års tillverkningslag upptagna straffbestämmelsen anger inte uttryckligen något straffmaximum. Till följd av 4 § första stycket brottsbalkens promulgalionslag är maximum då fängelse i elt är. Före brottsbalkens ikraftträdande är 1965 var slraffmaximum i tillverkningsla­gen på grund av stadgandet i 2 kap. 4§ strafflagen fängelse i två år.

Som skäl för alt nu höja straffmaximum till fängelse i två år har i lagrädsremissen åberopats främst allmänpreventiva skäl. I remissen har emellertid inte anförts något som utgör tillräckligt stöd för ställningstagan­det att hänsyn till allmänpreventionen kräver straffskärpning. Det må framhållas att det remitterade förslaget inte varit föremål för remissbe­handling. Med beaktande av alt det föreslagna stadgandet, såvitt gäller straffbestämmelsen för olovlig tillverkning, innebär en återgång till vad som gällde från tillverkningslagens tillkomst är -1935 fill brottsbalkens införande har lagrådet emellertid ej något att invända mot den förordade straffskalan.

10        §

I andra stycket av paragrafen föreskrivs att i ringa fall av oaktsamhet skall inte dömas till ansvar. För alt bättre överensstämmelse skall näs med de i specialmotiveringen angivna skälen till denna föreskrift bör lagtexten

 

Prop. 1983/84:36                                                     28

ändras och lyda: "Om oaktsamhetsbrott är att anse som ringa skall inte dömas till ansvar."

12 §

Paragrafen upptar bestämmelser om förverkande vid brottslig tillverk­ning av krigsmateriel m.m. Förklaring om förverkande skall ges, om det inte är "uppenbart oskäligt". Att förverkande i sådana fall kan underiåtas följer, som anmärkts i lagrådsremissen, redan av 36 kap. 11 § brottsbalken. För att ange undantagsfallen används i brottsbalken uttrycket "uppenbart obilligt". Detta uttryckssätt torde också genomgående ha nyttjats för motsvarande fall i specialstraffrättslig lagstiftning. Se t.ex. 9§ lagen (1960:418) om varusmuggling, 40§ vapenlagen (1973: 1176) och 79§ lagen (1977:293) om handel med drycker. För att det inte skall råda någon tvekan om innebörden av den nu föreslagna bestämmelsen bör också denna ges motsvarande redaktionella utformning.

Lagrådet har i övrigt inget att erinra mot förslaget.

Förslaget till lag om ändring i vapenlagen

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

 

Prop. 1983/84:36                                                     29

Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-06

Närvarande: statsminister Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition med förslag till lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

1    Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.    lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.,

2.    lag om ändring i vapenlagen (1973:1176). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.

9 §

I fråga om skälen för att nu höja straffmaximum tiil fängelse i två år har i lagrådsremissen åberopats bl. a. allmänpreventiva skäl. Lagrådet har utta­lat att vad som anförts i remissen emellertid knappast kan anses utgöra tillräckligt slöd för ställningstagandet atl hänsyn till allmänpreventionen kräver att möjlighet öppnas till straffskärpning. Med beaktande av att det föreslagna stadgandet - som också anförts i remissen - såvitt gäller straffbestämmelser för olovlig tillverkning innebär en återgång till vad som gällde före brottsbalkens ikraftträdande år 1965, har lagrådet emellertid inte haft något att erinra mot den förordade straffskalan. Som också anförts i remissen ger en jämförelse med vad som gäller pä vissa andra områden i fråga om olovlig tillverkning av och olovlig handel med varor vid handen att strafflatituden för sådana brott innefattar fängelse i högst två år saml att ett slraffmaximum med fängelse i två år skulle stå i överensstäm­melse med vad som gäller i normalfallet för olovlig utförsel av krigsmate-

' Beslut om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanträde den 19 maj 1983.

 

Prop. 1983/84:36                                                                   30

rid eller för varusmuggling över huvud taget. Också i fråga om olovlig upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom rikel lillverka krigsmateriel gäller enligt lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. att fängelse kan följa i högst två år.

Enligt min mening utgör en jämförelse med vad som sålunda gäller på andra likartade områden i sig ett skäl till att höja straffmaximum för här avsedda gärningar till fängelse i två år. Ett bibehållande av nuvarande straffmaximum för olovlig tillverkning och olovligt tillhandahållande av krigsmateriel skulle nämligen ange ett synsätt i fråga om sådana gärningars straffvärdhet som - inle minst av hänsyn till den allmänna laglydnaden - inte skulle stå i rimlig relation till det betraktelsesätt som anlagts i fråga om likartade gärningars straffvärdhet.

10 §

Jag delar lagrådets uppfattning om att paragrafens andra stycke bör ändras så att bestämmelsen når bättre överensstämmelse med de skäl som redovisas för den i specialmotiveringen. Avsikten med bestämmelsen är sålunda atl från ansvar undanta sådana gärningar som begåtts av oaktsam­het, men som av olika skäl kan vaia att betrakta som ringa. Bestämmelsen bör dock enligt min mening ges följande lydelse.

Om en gärning som har begåtts av oaktsamhet är alt anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.

12 §

Som anförts i lagrådsremissen gäller enligt nuvarande tillverkningslag att förverkandeförklaring skall ges vid brottslig tillverkning av krigsmateriel, om inte omständigheterna är synnerligen mildrande. 1 det nu föreliggande förslaget, som också innehåller bestämmelser om förverkande vid olovligt tillhandahållande av krigsmateriel, har för undantagsfallen valts uttrycket "uppenbart oskäligt". Lagrådet har med hänvisning till att uttrycket "up­penbart obilligt" används i brottsbalkens förverkandebestämmelser och genomgående i motsvarande bestämmelser i specialstraffrättslig lagstift­ning som sin mening uttalat att den nu föreslagna bestämmelsen bör ges motsvarande redaktionella utformning för att förebygga tvekan om inne­börden av den.

Enligt min mening har de båda uttryckssätten samma innebörd. Lagrå­det har inte heller givit uttryck åt någon annan mening. Termen "obilligt" fär emellertid anses vara ålderdomlig och mer svårförståelig. Även om uttrycket "oskäligt" inte synes ha använts tidigare i samband med undan­lag från regler om förverkande, har uttrycket under senare år brukat användas i andra liknande sammanhang och med samma betydelse som "obilligt". Enligt min mening kan valet av det i lagrådsremissen föreslagna uttrycket - som utgör ett led i moderniseringen av förfaltningsspråket -inte vålla några ölägenheter. Mol bakgrund härav är jag inte beredd att

 

Prop. 1983/84:36                                                     31

följa lagrådets förslag på denna punkt. Jag har samrätt i frågan med chefen för justitiedepartementet.

Utöver de ändringar som föreslås bör vissa redaktionella justeringar göras i lagtexten.

Förslaget tili lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

2   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen alt antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3    Beslut

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

 

Prop. 1983/84:36                                                                  32

Innehållsförteckning

Propositionen  ..................................................................      1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................... ..... 1

Lagförslag ........................................................................      2

1.................................................................................... Förslag till lag om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel,
m.m............................................................................... ..... 2

2. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176) .       4

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1983   ....            5

1   Inledning  ......................................................................      5

2   Allmän motivering......................................................... .     6

 

2.1    Bakgrund, m.m.......................................................... ..... 6

2.2    Vissa statistiska uppgifter.........................................      7

 

2.2.1    Tillverkning av krigsmateriel ............................. ..... 7

2.2.2    Försäljning av krigsmateriel m.m.......................       8

2.2.3    Utförsel av krigsmateriel   ..........................            9

 

2.3    Tillverkning och försäljningsverksamhet m.m............       9

2.4    Tillsyn och kontroll   ..................................................    13

2.5    Ansvars- och förverkandebestämmelser...................    13

2.6    Avgifter till kontrollverksamheten, m.m..................... ... 16

2.7    Ikraftträdande m.m................................................... ... 16

2.8    Kostnader................................................................. ... 16

 

3   Upprättade lagförslag  ..................................................    16

4   Specialmolivering............................................................    17

 

4.1    Förslaget till lag om kontroll över tillverkningen av krigs­materiel, m.m                      17

4.2    Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176)                         23

 

5   Hemslällan   ...................................................................    23

6   Beslut.............................................................................    23

BUaga De remitterade förslagen  .....................................    24

Utdrag av lagrådels protokoll den 22 september 1983.....    27

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1983 ..           29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983