Prop. 1983/84:30 Regeringens proposition

1983/84:30

om allemanssparandet;

beslutad den 13 oktober 1983.

Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har tagits upp i bifogade uldrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föresläs elt nytt sparsystem, allemanssparandet, som skall ersätta skattesparsystemel. Sparsystemet är i princip öppet för alla fysiska personer fr.o. m. del år de fyller 16 år. Allemanssparandet har två former, sparande på rikssparkonlo i bank, varifrån medlen slussas vidare till riksgäldskonlorel, och aktiesparande i kapiiatsparjond.

Högsta tillåtna månadsinsältning är 600 kr. Totalt får en sparare sätta in högst 30000 kr. i allemanssparandet. Spararna får inom givna ramar fritt fördela silt sparande mellan de båda sparformerna.

På rikssparkonlo erhålles en avkastning motsvarande räntan på långsiktig bankinlåning. Avkastningen på sparande i kapilalsparfond är beroende av avkastningen och värdeutvecklingen på fondens placeringar. Avkastning och värdestegring på sparade medel är under obegränsad tid befriade från inkomstskatt. Under 1984 ulgår vidare en särskild bonusränta på 5 % i båda sparformerna. För ungdomar mellan 16 och 25 år utgår motsvarande bonusränta för det första spararet även efter 1984.

För sparande i kapilalsparfond skall bildas nya fondbolag och fonder. Varje fondbolag tillåts endast förvalta en kapilalsparfond. Existerande fondbolag som förvaltar en företagsanknuten aktiesparfond tillåts dock förvalta också en företagsanknuten kapilalsparfond. Verksamheten skall med vissa undantag bedrivas i enlighet med aktiefondslagstiftningen. Antalet andelsägare begränsas till högst 75000 per fond. Sparmedlen skall placeras i svenska aktier och liknande värdepapper. Vidare tillåts placeringar i statspapper upp till 25% av fondförmögenheten. Avkastning som tillfaller kapilalsparfond skall vara fri från inkomstskatt och återinvesteras. I Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 30

Rättelse: S. I, namnunderskriften Står: OLOF PALME Rätlat ull: INGVAR CARLSSON

Prop. 1983/84:30 3

1 Förslag till

Lag om allemanssparande

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag behandlas den särskilda sparform (allemanssparande) som är förenad med skattelättnader enligt lagen (1983:000) om skatlelätt-nader för allemanssparande.

2 § Var och en som är kyrkobokförd här i landet får ansluta sig till aUemanssparandet från och med det år då han fyller sexton år.

3 § Sparmedlen skaU sättas in i en svensk bank som enligt överenskommelse med riksgäldskonlorel förmedlar allemanssparande. En sparare får inte spara på mer än ett rikssparkonto och i fler än två kapitalsparfonder.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om bank gäller också i fråga om sparkassa.

4 § Varje sparare får sätta in högst 600 kronor i månaden i allemansspa
randet.

Spararens insättningar, i förekommande faU minskade med uttag, får sammanlagt inte överstiga 30000 kronor.

5 § Den som börjar spara under år 1984 får för detta år ett särskilt tillägg
(bonusränta) motsvarande fem procent årlig ränta. Även den som börjar
spara ett senare år och som det året fyller högst 25 år får en sådan
bonusränta.

Bonusräntan bekostas av staten och tillförs sparmedlen vid utgången av det år då sparandet inleddes.

6 § Vid uttag betalar spararen till banken en avgift motsvarande en procent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor.

7 § En sparare får överföra hela behållningen på sill rikssparkonto till ett sådant konto i en annan bank. Med iakttagande av 3 § första stycket får han även överföra, helt eller delvis, behållningen i en kapUalsparfond till annan sådan fond.

Banken är berättigad tiU ersättning av spararen för sina kostnader för en överföring. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inle betalas.

8 § Om rätten till sparmedlen genom överiåtelse eller på annat sätt
övergår till någon annan eller om spararen pantsätter sin fordran, skall
innestående medel betalas ut.

Om en sparare överskrider de begränsningar som gäller enligt 3 § första stycket eller 4 §, skaU de oriktigt insalta sparmedlen betalas ut till honom. Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskrivas spararen. Om det för sparmedlen har förvärvals andelar i en kapilalsparfond och

Prop. 1983/84:30 4

om andelsvärdel därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i motsvarande mån. Vid utbetalning enligt första stycket skall uttagsavgift enligt 6 § erläggas.

Rikssparkonton '

9 § De medel som sätts in på elt rikssparkonto skall överföras från banken till riksgäldskontoret.

På de medel som satis in på ell rikssparkonto utgår åriig ränta enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot med tillägg av 1,25 procentenheter.

Kapitalsparfonder

10 § En kapilalsparfond är en fond för sparande i svenska aktier och
andra svenska värdepapper.

I fråga om kapitalsparfonder gäller vad som föreskrivs i aktiefondslagen (1974:931) och annan författning i fråga om aktiefond med de avvikelser som följer av denna lag och lagen (1983:000) om skattelättnader för allemanssparande.

11 § Antalet andelsägare i en kapilalsparfond far inle överstiga 75000.

12 § En kapilalsparfond förvaltas av ett fondbolag som bildas särskilt för detta ändamål.

Elt fondbolag får inle förvalta mer än en kapilalsparfond. Bankinspektionen kan, om det finns särskUda skäl, medge undanlag från första stycket.

13 § Styrelsen för fondbolaget skall beslå av minst sju ledamöter. Av
styrelseledamöterna väljs flertalet och bland dem styrelsens ordförande av
en fondandelsägarstämma. Av de övriga ledamöterna utses två av rege
ringen och minst en av bolagsstämman i fondbolaget. För de av fondan-
delsägarstämman valda ledamöterna skall stämman välja suppleanter.

Intill dess alt fondandelsägarstämma hållits består styrelsen av de ledamöter som regeringen och bolagsstämman har utsett.

Fondandelsägarstämmans val av ledamöter och suppleanter i fondbolagels styrelse skall beredas av en valberedning, utsedd av en fondandelsägarstämma. Detla gäller dock ej första gången val äger rum.

14 § För fondandelsägarna i en kapilalsparfond skall årligen hållas stäm
ma.

En fondandelsägarstämma skall hållas första gången tidigast tre och senast sex månader efter det att bankinspektionen meddelat tillstånd för fondbolaget atl utöva fondverksamhet.

15 S Fondbolag får till en kapilalsparfond förvärva endast följande slag
UV värdepapper, nämligen

1. sådana svenska aktier och av svenskl aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs.

Prop. 1983/84:30 5

2. sådana svenska aktier och av svenskl aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utbjuds till försäljning under sådana förhållanden all sannolika skäl finns för antagande alt de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholms fondbörs,

3. andra svenska aktier samt andra av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt fill nyteckning,

4. bevis om rätt atl teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1-3,

5. obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 2 ej inregistrerats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart del lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfälle under eltärsperioden kunnat inrymmas inom tioprocenlsgränsen enligt sista stycket.

Ett fondbolag får inte till en kapilalsparfond förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden mot vederiag förvärva värdepapper som avses i första stycket 3 eller bevis om räll atl teckna eller erhålla sådana värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepapperen och bevisen genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Bankinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge att procenttalet överskrids. Ej heller får ett fondbolag fill fonden mot vederlag förvärva värdepapper enligt första stycket 5 i sådan omfattning att värdet av de värdepapper som där avses genom förvärvet kommer att översliga tjugofem procent av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock inte förrän ett år efter det att fondbolaget erhållit bankinspektionens fillstånd att bedriva fondverksamhet.

16 § Ett fondbolag skall tillse atl en kapilalsparfond får en med hänsyn
till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper av samme utfardare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att översfiga tio procent av fondens värde. Detta gäller ej värdepapper som har utfärdats av staten.

Om de finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge alt procenttalet i andra stycket överskrids.

Utan hinder av andra stycket och 15 § sista stycket får vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med opfionsrätt till nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier eller skuldebrev skall dock avyttras så snart del lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något fillfälle under eltärsperioden kunnal inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och 15 § sista stycket första meningen. Om det finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

17 § I beslut om rösträtt för aktier i fonden deltar endast de ledamöter i fondbolagets styrelse som har utsetts av fondandelsägarstämman.

18 § Fondbestämmelserna för en kapilalsparfond skall ange atl

1. fonden är en kapilalsparfond för vilken denna lag gäller,

2. fondbolaget skall föra register över innehav av fondandelar och inte
skall utfärda fondandelsbevis,

Prop. 1983/84:30 6

3. utdelning till fondandelsägarna inte skall ske,

4. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag och i aktiefondslagen (1974:931).

Fondbestämmelserna skall också innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma.

Företagsanknutna kapitalsparfonder

19 § I en företagsanknuten kapilalsparfond får kapitalfillskott göras endasl av den som är anställd i elt visst bolag eller inom en viss koncern. För en sådan fond gäller i tillämpliga delar 10-18 §§, om inte annat följer av 20-23 §§.

20 § Ett fondbolag som avses i lO § första stycket lagen (1978:428) om aktiesparfonder får även förvalta en företagsanknuten kapilalsparfond.

21 § Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter. Av ledamöterna väljs flertalet och bland dem styrelsens ordförande av fondandelsägarstämman. Övriga ledamöter väljs av bolagsstämman i fondbolaget. Minst en ledamot skall väljas av bolagsstämman. För de av fondandelsägarstämman valda ledamöterna sltall stämman välja suppleanter.

Om ett fondbolag förvaltar flera företagsanknutna fonder, skall för varje sådan fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som har valts av andelsägarstämman i fonden.

Utan hinder av 8 § Qärde stycket första meningen aktiefondslagen (1974:931) får till styrelseledamöter i ett fondbolag, som förvaltar en företagsanknuten kapilalsparfond för anställda hos ett bankakfiebolag, utses anställda i bankbolaget.

22 § Minst tjugofem procenl av en företagsanknuten kapitalsparfonds
värde skall placeras i sådana värdepapper som avses i 15 § och som har
utfärdats av det aktiebolag i vilket de som fillskjuter kapital till fonden är
anstäUda eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars
dotterbolag de är anställda.

Den i 22 § akliefondslagen (1974:931) föreskrivna begränsningen i fråga om en akfiefonds innehav av akfier i samma bolag gäller ej för en företagsanknuten kapilalsparfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilket företag den är anknuten till.

23 § Bestämmelsen i 4 § andra stycket aktiefondslagen (1974:931) gäller
inle fondbolag som förvaltar en företagsanknuten kapilalsparfond.

Bankinspektionen får efter ansökan medge att fondbolaget inte avger kvartalsredogörelse för fonden.

Bankinspektionen får avstå från att för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 § tredje stycket akliefondslagen.

Till aktiesparfond får förvärvas endasl värdepapper enligt 19 § aktie fondslagen (1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skulde
brev eller skuldebrev förenade med
opfionsrätt till nyteckning som har
utfärdats av svenskt akfiebolag.

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med opfionsrätt till nyteckning som har utfärdats av svenskl aktiebolag,

3. obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Om det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier, som utfärdas i samband med nyemission, eller konvertibla skuldebrev.

Ett fondbolag får inte tUl fonden mot vederlag förvärva värdepapper enligt första stycket 3 i sådan omfattning att värdet av de värdepapper som där avses genom förvärvet kommer att överstiga tjugofem procent av fondens värde.

Bankinspektionen får medge atl del i 19 § sista stycket aktiefondslagen angivna procenttalet överskrids.

Senaste lydelse 1982: 545.

för fondens delägare.

Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen akfiefondslagen (1974:931) får till styrelseledamöter i fondbolag, som förvaltar en företagsanknuten aktiesparfond för anställda hos ett bankakfiebolag, utses anställda i bankbolaget.

Förvaltar elt fondbolag uteslutande en eller flera företagsanknutna aktiesparfonder, gäller i stället för 2 § andra och tredje styckena alt styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter och alt minst hälften av styrelseledamöterna skall utses av fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem.

Om ett fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall för varje företagsanknuten fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som utsetts av delägarna i denna fond eller av intressesammanslutning för dem. Ett beslut om utövande av rösträtt för aktier i en sådan fond skall ha biträtts av mer än hälften av de ledamöter som utsetts

Förvaltar elt fondbolag uteslutande en eUer flera företagsanknutna aktiesparfonder, gäller i stället för 2 § andra stycket all styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter samt att flertalet och bland dem ordföranden skall väljas av fondandelsägarstämman. Övriga ledamöter väljs av bolagsstämman i fondbolaget. Minst en ledamot skall väljas av bolagsstämman. För de av fondandelsägarstämman valda ledamöterna skall stämman välja suppleanter.

Om ett fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall för vaije företagsanknuten fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valts av andelsägarstämman i denna fond.

Ntivarande lydelse

Skattelättnader enligt denna lag medges fysisk person över 16 år, som har varit bosatt eller stadigvarande har vistats här i rikel under någon del av inkomståret och som under årel har haft sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom, andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-in-komsl eller har haft inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskaU,

Föreslagen lyddse

1 §

Skattelättnader enligt denna lag medges fysisk person över 16 år, som har varit bosatl eller stadigvarande har vistals här i riket under någon del av inkomståret och som under året har haft sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom, andra stycket lagen (1947:576) om staUig inkomstskatt är att anse som A-inkomst eller har haft inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Skattelättnader medges inte för sparande som sker efter utgången av mars 1984.

Frågan om den skatlskyldiges ålder bedöms enligt 65 § kommunalskattelagen (1928:370).

Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

Sparskattereduktion åtnjuts med 10% av belopp som under inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på kontot samt med 20% av belopp som under inkomståret hiir insatts på akliesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiesparfond enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts på kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 600 kronor. Högsta belopp för insättning på lönsparkonlo är dock

Sparskattereduktion åtnjuts med 10% av belopp som under inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på kontot samt med 20% av belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiesparfond enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under fömtsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts på kontot under minst sex av inkomstårets månader. För sparande under år 1983 medges dock sparskattereduktion, även om insättningar gjorts under ett mindre antal månader.

Prop. 1983/84:30

Nuvarande lydelse

400 kronor. Sparskattereduktion får - utom i fall som avses i andra stycket - inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 7200 kronor, varav högst 4800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst. som anges i 1 §. Öretal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduktion bortfaller.

Föreslagen lyddse

Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 600 kronor. Högsta belopp för insättning på lönsparkonto är dock 400 kronor. Sparskattereduktion får -utom i fall som avses i andra stycket - inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 7200 kronor, varav högst 4800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 §. Öretal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduktion bortfaller. För insättningar under år 1984 åtnjuts ej sparskattereduktion .

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av årel men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskattereduktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande inkomståret. Sparskattereduktion enligt detta stycke medges endast om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 10200 kronor, varav högst 6800 kronor får avse insättningar på lönsparkonlo.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskatteredukuon för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast följande inkomståret. Sparskattereduktion enligt detla stycket medges endast om sparandet under del sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar som anges i första stycket. För att sparande under år 1982 skall berättiga tiU sparskattereduktion vid 1984 års taxering krävs vidare att insättningar på lönsparkonto eUer akliesparkonto har gjorts under minst sex månader under år 1983. Sparskattereduktion får med tillämpning av delta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 10200 kronor, varav högst 6800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto. Bestämmelserna i detta stycke tUlämpas inte i fråga om sparande som påbörjas under år 1983. I fråga om sparskattereduktion tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272), Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skaltskyldige före annan skattereduktion.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att eriägga sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

Prop. 1983/84:30 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Har sparskattereduktion åtnjutits enligt 2 §, utgör räntan på sparmedlen under inkomståret och närmast följande fem år inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskatlelagen (1928: 370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Vad nu har sagts gäller inte ränta som belöper på sådan del av inkomstår som anges i 2 § andra stycket första meningen. Ränta och utdelning som tillfaller aktiesparfond utgör inte heller skattepliktig inkomst.

Räntan på sparmedel som satts in på lönsparkonto under år 1984 utgör inte skattepliktig inkomst under det året eller de närmast följande fyra åren.

4§ Vid realisationsvinslberäkning enligt bestämmelserna i punkl 2 b av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i fråga om andel som har innehafts i fem år räknat från utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits, får efter den skattskyldiges val anskaffningskostnaden beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av det femte året eller fill värdet vid utgången av del år för vilket sparskattereduktion har medgivits ökal med avkastningen under de därpå följande fem åren. I det första fallet anses andelen anskaffad vid utgången av det femte året och i det andra fallet vid utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivhs.

Vid realisationsvinstberäkning i fråga om en andel som har innehafts mindre än fem år räknat från utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits skall andelen anses anskaffad den 31 december sistnämnda år för en kostnad som motsvarar det sarrimanlagda beloppet av under årel gjorda insättningar på aktiesparkonto. I fall som anges i 2 § andra stycket medräknas i anskaffningskostnaden även insättningar på aktiesparkonto som gjorts under året före det år för vUket sparskattereduktion har medgivits. Bestämmelserna i punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskatlelagen får inle tillämpas. Vid vinstberäkningen medges avdrag för belopp som fondbolaget har innehållit med slöd av 5 §.

För andelar som förvärvats under år 1984 gäller dock följande. Avyttras en andel före utgången av år 1988, utgör realisationsvinst som uppkommer vid avyttringen inte skattepliktig inkomst. EJ heller medges avdrag för realisationsförlust, som uppkommer vid en sådan avyttring. Avyttras en andel efter utgången av år 1988 får efter den skattskyldiges val anskaffnings-

- Senaste lydelse 1982: 1207.

Prop. 1983/84:30 16

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-09-22

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Göransson. Gradin, Dahl, R, Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådel Feldt

Lagrådsremiss med förslag till lag om allemanssparande, m. m.

1 Inledning

Staten har under lång tid på olika sätl stimulerat hushållens sparande. Detla har skett dels genom ett aJlmänl sparavdrag dels genom särskilda sparslimulanser som lättnader i beskattningen, premier och vinstutlotl-ningar. Exempel på särskilda sparformer med sparslimulanser är del nuvarande vinstsparandel och det skatlesparande som infördes hösten 1978.

I januari 1983 tillsatte chefen txjr finansdepartementet en expertgrupp' för all utreda vissa .frågor rörande stimulanser av hushållens sparande. Expertgruppen avlämnade i juni 1983 betänkandet (Ds Fi 1983:15) Allemanssparandet - Ell nytt sparsystem för hushåUen. Betänkandet har remissbehandlats. I ärendet har därefter överiäggningar hållits med företrädare för bl. a. bankgrupperna.

Till protokollet i detla ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

2 Nuvarande sparsystem

Staten har sedan länge med hjälp av olika sparslimulanser sökt motivera hushållen till ell långsiktigt sparande. Stimulanserna har huvudsakligen utgjorts av skattelättnader, vinstullotlningar, ränteförmåner och andra typer av sparpremier.

' Statssekreteraren Erik Åsbrink, ordförande, samt byråchefen Gösta Almgren, civilekonomen Ragnar Boman, riksbanksdirektören Erik Karlsson, rättschefen Kurt Malmgren och fil kand Göran Wikner.

Prop. 1983/84:30 17

Genom del aUmänna sparavdraget undantas kapitalinkomster upp till en viss nivå från inkomstskatt. Avdraget uppgår sedan 1975 till 800 kr. för ensamstående och 1 600 kr. för makar gemensamt. Avkastningen på spar-och premieobligationer är delvis skattefri eller lågt beskattad.

Olika system för lönsparande med vinstullotlningar har varit i kraft alltsedan ungdomens lönsparande infördes 1949. Systemen har byggt på regelbundna avsättningar från lönen till lönsparkonlo i bank. Uppfyllda sparvillkor ger rätt fill dellagande i vinstullotlningar. Vinsterna är skattefria och bekostas av staten.

Sedan hösten 1978 är två sparsystem i kraft, vinstsparandet och skattesparandet. Vinstsparandet har utvecklats från tidigare lönsparsystem och är utformat som ett regelbundet sparande som berättigar till deltagande i två vinstullotlningar per år.

2.1 Skattesparsystemet

Skattesparandet sker i två former, banksparande och akliesparande. För att få deUa måste man ha fyllt 16 år senast den I november årel före spararet samt under spararet ha haft A-inkomst. Sparslimulansen utgörs av skatteförmåner i form av skattefri avkastning och värdestegring samt viss skattereduktion i procenl av sparat belopp. För att skatteförmånen skall medges fordras att minst sex månadsinsättningar gjorts under året med minst 75 kr. per insättning. Högsta tillåtna insättning per månad är för skattesparandet i bank 400 kr. och - fr. o.m. år 1981 - för akliesparandet 600 kr. Den som sparar i båda sparformerna får sätta in högst 600 kr. sammanlagt per månad.

För skaUesparande i bank medges skaUereduktion med 10% av del sparade beloppet vid taxeringen för spararet. Före år 1983 var nämnda procentsats 20%. Räntan på sparandet är skattefri för spararet och de fem följande åren varvid högsta bankränta utgår. Görs uttag från kontot innan fem år förflutit efter spararets utgång skall 15% av del uttagna beloppet innehållas av banken och betalas till staten. För uttag av sparande som skett före 1983 skall 25% av beloppet innehållas.

Skattefondsparande sker i särskilda aktiesparfonder och innebär att spararen gör månatliga insättningar på elt aktiesparkonto för vilka fonden köper aktier. Insättningarna omvandlas till fondandelar. Sparmedlen skall i huvudsak placeras i börsnoterade svenska aktier eller konvertibla skuldebrev. Högst 10% av fondförmögenheten får placeras i samma bolag och fonden får inneha aktier motsvarande högst 5% av röstvärdet i elt bolag. Vidare gäller att högst 10% av fondförmögenheten får placeras i icke börsnoterade företag. Avkastning och utdelning som tillfaller fonden är fri från beskattning och återinvesteras.

Spararna erhåller skattereduktion med 20% i denna sparform. Löses fondandelarna in före femårsperiodens utgång, skall 25% av del uttagna 2 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 30

Prop. 1983/84:30 18

beloppet betalas liU staten. Under åren 1980-1982 var skattereduktionen 30% och i konsekvens därmed skall vid förtida inlösen av andelar som förvärvats dessa år 35% av uttaget belopp återbetalas.

Värdestegringen på fondandelarna under spararet och den därpå följande femåriga sparperioden är skattefri. Sker inlösen av fondandelarna senare får dessa sålunda skattetekniskt anses anskaffade vid utgången av det femte året efter spararet till det vid den tidpunkten gällande marknadsvärdet.

Skattefondsparandel stod urspmngligen inte öppet för anslällda som uteslutande ville spara i det egna företagets aktier. Reglerna om riskspridning för aktiefonder inkl. aktiespaifonder tillät inte detta. För att sfimulera till aktiesparande i del egna företaget öppnades den 1 januari 1981 möjligheten alt skattespara i s. k. företagsanknutna aktiesparfonder där endast börsnoterade akfier i det egna företaget eller koncernen ingår. Dessa fonder är öppna endast för de anställda i företagel eller kommunen. 1 övrigt är reglerna likartade dem som gäller för det vanliga akliefondsparandet.

Bland de vanliga aktiesparfonderna finns en stor grupp som av bankinspektionen fått dispens från kravet på riskspridning. Dessa fonders medel får upp tiU 25% placeras i aktier i det företag som äger fondbolaget. Som regel riktar sig en aktiesparfond med sådan dispens till sparare med anknytning tiU ett visst företag men fonden är i princip öpperi för varje sparare. Möjligheten att placera upp till 25% av fondförmögenheten i del egna företagets aktier kan efler dispens av bankinspektionen öppnas också för aktiesparfonder som bildas vid icke börsnoterade företag.

Fram t.o.m. 1980 var skattefondsparandel blygsamt relativt sett. Den tröga starten föranledde vissa regeländringar för fondsparandet. Skattereduktionen höjdes fr.o.m. 1980 års sparande till 30% och högsta tillåtna sparande fr.o.m. 1981 års sparande till 600 kr. per månad. Som redan nämnts öppnades dessutom möjlighet atl spara i det egna förelagels aktier. Antalet skattefond konton har därefter ökat snabbare än skattesparkontona. Av toiala antalet konton i skattesparsystemel har skattefondkontona ökat från ca 10% till drygt 40%.

Antalet konton totalt sett uppgick i augusti 1983 till ca 1,4 miljoner. Ungefär var sjätte sparare tycks av olika undersökningar alt döma ha konto i båda sparformerna. Under 1982 uppgick de totala insättningarna till ca 4 mUjarder kr. och ungefär motsvarande årstakt gäller för 1983. Per den 31 augusti 1983 uppgick det sammanlagda sparbeloppet till nästan 16 miljarder kr, varav närmare 11 rriiljarder kr, i banksparande. Det senare motsvarar knappt 5% av hushållens totala bankinlåning. Antalel skalle-sparkonlon var 786000 och sparbeloppet i medeltal knappt 14000 kr.

Antalel skaltefondkonlon uppgick vid samma tidpunkt till ca 595000 med en genomsnittlig insättning per konto på drygt 8000 kr. Fondförmögenheten inkl. värdeökningen uppgick till ca 9 miljarder kr., således en fördubbling av insalta belopp (se tabell 1).

Prop. 1983/84:30 19

Tabell 1 Skattesparandets utveckling

	Skattespar-	Skattefond-	Samtliga
	konton	konton	konton
Anlal konton
1978-12-31	386200	43 100	429300
1979-12-31	461900	47200	509 100
1980-12-31	556400	75 550	631950
1981-12-31	658300	351950	1010250
1982-12-31	752350	509700	1262050
1983-08-31	785 600	595 800	1381400
Innestående sparbelopp'
(milj. kr.)
1978-12-31	306	28	334
1979-12-31	1996	157	2153
1980-12-31	4132	307	4439
1981-12-31	6611	1579	8190
1982-12-31	9620	3558	13178
1983-08-31	10960	4971	15 931

' Skattesparkonton inklusive ränta, på skaltefondkonlon exklusive värdestegring. Källa: Riksgäldskontoret.

2.2 Aktiesparfondernas organisation

De vanliga aktiesparfonderna utan dispens från riskspridningskravet är sju stycken. Av dessa är sex knutna till bankerna. Antalet aktiesparfonder med dispens att placera upp till 25% av fondförmögenheten i det egna förelagets aktier är f. n. 13. De företagsanknutna aktiesparfonderna är 47 fill antalel.

För fondbolag som förvaltar aktiesparfond gäller aktiebolagslagens bestämmelser om inte annat följer av aktiefondslagen och lagen om aktiesparfonder.

För akfiesparfonderna gäller all fondbolagets styrelse skall beslå av minst sju ledamöter. Två är utsedda av regeringen och av de övriga skall majoriteten utgöras av andelsägarrepresentanter. För de företagsanknutna fonderna utses ej några regeringsrepresentanter, utan fondbolagels styrelse består av minst fem ledamöter, varav minst hälften utses av fondandelsägarna.

Till varje aktiesparfond finns knuten en förvaringsbank vars funkfion i huvudsak är att förvara akliesparfondens värdepapper och hanlera in- och utbetalningar för fonden. Förvaringsbankerna för de sex bankanknulna aktiesparfonderna är direkt eller indirekt också ägare fill fondbolaget.

Värdet på spararens fondandelar är beroende av direktavkastningen och värdeutvecklingen för fondens placeringar. Fondens värde är skillnaden mellan dess tillgångar och skulder. Tillgångarna beräknas enligt gällande marknadsvärde. Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet utelöpande fondandelar.

Beträffande aktiesparfondernas ägarroll föreskrivs i aktiefondslagen atl fonden endast kan inneha aktier i ell och samma förelag motsvarande 5%

Prop. 1983/84:30 20

av del totala röstvärdet i företagel. Ett utnyttjande av rösträtten förutsätter beslut i varje enskilt fall. Beslutet måste fattas av en majoritet av fondbolagels styrelse och godkännas av en majoritet av fondandelsägarnas representanter i styrelsen. De sistnämnda har således vetorätl i fråga om utövande av rösträtten.

En ägarroll kan utövas dels genom ett aktivt uppträdande på bolagsstämmorna, dels genom förvärv och avyttring av aktier. Aktiesparfonderna har hittills endast i få fall varit representerade på bolagsstämmorna. Fonderna har emellertid varil slora netloköpare av aktier under senare år och i vissa fall blivit ägare till betydande aktieposter i enskilda företag.

3 Allmän motivering

3.1 AUmänna utgångspunkter

Den svenska ekonomin har under en följd av år utvecklats ogynnsamt vad gäller bl. a. produktion, investeringar och prisstabilitet. Detta har lett till en ekonomi i obalans med stigande arbetslöshet och stora underskott i bytesbalansen och statsbudgeten. De bakomliggande problemen torde i allt väsentligt vara av djupgående, strukturell natur.

Långvarigt svag eller obefintlig ekonomisk tillväxt är ett hot mol den framlida levnadsstandarden och sysselsättningen. Den ekonomiska politiken måste därför inriktas på atl samtidigt öka de produktiva investeringarna och minska underskotten i bytesbalansen. Det innebär att det toiala sparandet i ekonomin måste öka krafiigt. Om detta torde det råda stor politisk enighet.

Ett ökat sparande behöver i stor utsträckning komma till stånd inom den offentliga sektorn. Det innebär att statens budgetunderskott måste minskas. Inom den privata sektorn har näringslivet under senare år kunnat uppvisa ett stadigt förbättrai finansiellt sparande. Låg investeringsaktivitet och kraftiga vinstökningar är viktiga orsaker till denna utveckling. Hushållen har däremot sedan slutet av 1970-talet minskat sitt sparande. Sparkvoten, dvs. sparandets andel av disponibel inkomsl, har nu fallit till en historiskt och internationellt sett mycket låg nivå.

Mol denna bakgrund framstår det från samhällsekonomiska utgångspunkter som angeläget att öka hushållens sparande. Det är också angeläget att finna former för den statliga upplåningen som minskar de problem som stora budgetunderskott skapar på kreditmarknaden. En bestående kraftig statlig upplåning i kapitalmarknadsinstilut och banker är förknippad med problem. Näringslivets utrymme på den långa lånemarknaden beskärs och bankernas soliditet försvagas.

Sedan fjolåret har statens upplåning från företagen ökat kraftigt genom att ett nytt värdepapper, stalsskuldväxeln, introducerades pä penning-

Prop. 1983/84:30 21

marknaden. Det är nu önskvärt att också få med hushållen i den direkta statsupplåningen i större utsträckning än tidigare.

Hushållen torde därutöver kunna spela en viktig roll för näringslivets behov av riskkapital. En investeringsexpansion i industrin ärav strategisk betydelse för möjligheterna att på sikt öka industriproduktionen och stärka bytesbalansen. Det är således av slor vikt att hushållssparandet stimuleras på bred bas.

Det nuvarande skattesparsystemel är i behov av översyn. Då bindningstiden för det första årets sparande går ut efter 1984 kan systemet inte fortleva i sin nuvarande utformning. En översyn av skattesparandet är motiverad också av andra och viktigare skäl. Kritik mot systemet har anförts vad gäller bl.a. omfattningen av skattelättnaderna, de fördelningspolitiska effekterna, andelsägarnas inflytande i aktiesparfonderna samt fondernas placeringsregler.

I direktiven till gmppen anfördes atl syftet var att finna lämpliga former för fortsatta stimulanser av hushållens sparande till statsfinansielll rimliga kostnader. Sparstimulanserna borde vara fördelningspolitiskl rättvist utformade och inriktade pä atl förmå även nya grupper atl spara. Sparandet skulle vara långsiktigt och ske i former som underlättade finansieringen av budgetunderskottet samt näringslivets försörjning med riskkapital.

Expertgruppens förslag innebär att ett nytt sparsystem inrättas den I januari 1984. Del vänder sig genom sin konstruktion till bredare hushållsgrupper än skattesparandet och syftar till atl få en större omfattning även i sparbelopp räknat. Expertgruppen har eftersträvat ett enkelt system med klara regler för spararen och för dem som skall administrera systemet. Man har vidare bedömt att möjligheten att disponera över sparmedlen är en mycket viktig faktor för hushållens sparande och val av sparform. En alltför hög grad av bindning riskerar enligt expertgruppen att stöta bort slora grupper presumtiva sparare.

Vidare har en utgångspunkt varit att ge spararen en positiv real avkastning efter skalt. Varje form av indexering har dock avvisats. Rimliga fördelningspolitiska hänsyn har enligt gruppen tagits genom de beloppsbegränsningar som gäller i systemet, saml genom den låga bindningsgraden för de sparade medlen. En annan väsentlig omständighet som legat tiU grund för förslaget har varit önskvärdheten att undanta skattemyndigheterna från den löpande kontrollen av systemet. Detla ligger i linje med strävandena ätt förenkla de vanliga inkomstlagarnas självdeklaralioner.

Förslaget innebär slutligen att sparandel direkt kanaliseras till riksgäldskontoret (dvs. staten) och till särskilt inrättade fonder vilka placerar sparmedlen huvudsakligen i aktier.

Förslaget om allemanssparande har väckt stort intresse. Remissinstanserna delar i allt väsentligt uppfattningen att hushållssparandet har stor belydelse för möjligheterna att uppnå ekonomisk balans och därför bör stimuleras. ÅtskiUiga instanser framhåller dock att de statliga budgetun-

Prop. 1983/84:30 22

derskolten är det aUvarligasle problemet och atl en sanering av staiens finanser är en fömtsättning för att uppnå en bättre samhällsekonomisk balans.

Några remissinstanser beklagar att expertgmppen inte lagit ett bredare grepp om hushållssparandels former och villkor. Man menar också att hushållens sparande i längden inte bör göras beroende av speciella statliga subventioner. Skattesystemet bör i slället förändras så att det lönar sig bättre att spara.

Från några håll är man skeptisk till metoden att rikta stimulanser fill vissa sparformer eller konton. Det ökar inte nysparandet. I stället bör de allmänna sparvillkoren förbättras., t.ex. i form av ett höjt sparavdrag. För vissa grupper, såsom ungdomarna, kan sådana generella åtgärder behöva kompletteras med någon typ av specialdeslinerat stöd.

Beträffande själva sparförslaget ifrågasätter åtskilliga remissinstanser om ett nytt sparsystem måste skapas. Vissa förändringar i det befintliga skattesparandet skulle enligt dessa vara tillräckliga varvid kostnaderna för administration, systemutveckling och marknadsföring skulle kunna bli väsentligt lägre.

I många avseenden går det att instämma i de allmänna synpunkter som framkommit i remissbehandlingen. Permanenta och stora budgetunderskott är inte förenliga med samhällsekonomisk balans. De åtgärder som krävs för att komma till rätta med dessa problem är en viktig uppgift för den allmänna ekonomiska politiken.

I expertgruppens direktiv framihölls att en översyn av hushållssparandets villkor i stort skulle behöva göras sedan de mest närliggande problemen utretts. Flera remissinstimsér har påpekat behovei av en sådan översyn. I vilka former denna bör ske får övervägas senare.

Frågan om vilken effeki olika sparslimulerande åtgärder har på nysparandet är besvärlig och ofta återkommande i debatten. Det kan hävdas att vad den svenska ekonomin behöver är ett reellt nysparande och att detta mål för hushållens del bättre nås med andra sparslimulanser såsom ett höjt sparavdrag. Det går emellertid inte att avgöra om sädana åtgärder för en viss given statsfinansiell kostnad har en större effeki på nysparandet än ett sparsystem. Ett sparsystems fördelar ligger ofta dels i att den statsfinansiella kostnaden inledningsvis blir relativt liten, dels i atl systemet uppmuntrar till ett regelbundet sparbeteende. Det bör också understrykas atl stimulanser som leder till en från kreditpolilisk synpunkt önskvärd omfördelning av hushållens finansiella tillgångar har ett stort värde även om inslaget av nysparande kan vara begränsat. I enlighet med vad som angavs i direktiven syftar det framlagda sparförslaget till atl sparandet skall länkas över till riksgäldskontoret och aktiemarknaden.

I detta sammanhang bör även tas upp en särskild fråga som rör kooperationen. Förslagets placeringsregler medger att kapitalsparfondernas medel till högst 10% placeras i kooperativt ägd verksamhet. Sådana placeringar

Prop. 1983/84:30 23

kan dock inte avse andelar i ekonomiska föreningar utan endasl aktier i kooperativt ägda bolag. I remissvaren från KF och LRF framhålls atl frågan om kooperationens riskkapitalförsörjning inte behandlats närmare av expertgruppen. Man anser att de kapitalsparfonder som enligt förslaget skall kunna bildas av KF och LRF bör ha rätl till liknande placeringsregler som expertgruppen föreslår för de förelagsanknutna kapitalsparfonderna. Del skulle innebära alt dessa fonder tilläts placera mellan 25 och 50% av sitt kapital i kooperativt ägda aktiebolag och kooperativa föreningar. Placeringar i de sistnämnda skulle ske i någon form av s.k. garantikapital. Fonderna skulle vidare stå öppna inle bara för de anslällda i föreningarna utan även för medlemmarna. Huvudmannaskapet skulle ktjnna ligga hos samorganisationer ägda av organisationer som var och en för sig eller tillsammans uppfyller de föreslagna kraven för huvudmannaskap.

Frågan om atl ge kooperationens medlemmar möjlighel att satsa kapital vid sidan av den obligatoriska medlemsinsatsen samt för andra än medlemmar alt satsa riskkapital har behandlats av kooperationsutredningen (SOU 1981:60). Enligt chefen för induslridepartementel förbereds en proposifion om kooperationen där frågan om kooperationens riskkapitalförsörjning behandlas. Ett förslag om en ny finansieringsform, s.k. förlagsinsats, övervägs därvid. Frågan om huruvida kapitalsparfonder i kooperationens regi kan förvärva sådana föriagsinsalser och därigenom bidra till att förbättra kooperationens riskkapitalförsörjning kommer att tas upp i det sammanhanget.

En allmän fråga är naturligtvis huruvida del gått atl uppnå de syften som anges i utredningsuppdraget inom ramen för skaltesparsystemet. Expertgruppen har fömtsältningslöst sökt konstruera ett sparsystem utifrån givna direktiv. De beloppsgränser och regler bl. a. vad gäller sparandels bindning som ingår i det föreslagna systemet torde inte varit möjliga all inarbeta i det nuvarande skaltesparandet. En del remissinstanser synes i denna fråga sälta likhetstecken mellan ell bevarat system och oförändrade skattelättnader. I många fall föreslås även en utvidgning av dessa så att de ackumulerade sparbeloppen även efter bindningstiden skulle berättiga till fortsatta skalleförmåner. Även sparslimulanser för hushållen måste självfallet bedömas utifrån det ansträngda statsfinansiella läget och de hårda budgetrestriktioner som allmänt gäller.

Det får också anses rimligt att subventionsgraden anpassas efter sparformens allmänna attraktivitet och enkelhet. Främst genom alt bindningen av de sparade medlen minskats jämfört med skaltesparandet kan subventionsgraden sänkas.

De undersökningar som gjorts om skattesparandets utbredning och fördelning bland hushållen visar också entydigt alt stora gmpper alltjämt står utanför systemet. Skall den bilden förändras krävs det en ny typ av sparsystem.

Med utgångspunkt i de här gjorda övervägandena framläggs förslaget om ett nytt sparsystem, allemanssparandet.

Prop. 1983/84:30 24

3.2 Gemensamma grunddrag i aUemanssparandet

3.2.1 Kretsen av sparare

Departementsförslaget: AUemanssparandet är öppet för alla här i landet kyrkobokförda personer fr. o. m. det år de fyller 16 år. Inget krav på att spararen skall ha A-inkonster uppställs.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget bortsett från kravet på kyrkobokföring (se betänkandet, s. 49).

Remissinstanserna: Endast en remissinstans har närmare berört frågan och har förordat alt ett krav på kyrkobokföring här i landet uppställs (se bU. 3, avsniu 2).

Skäl för departementsförslaget: Som namnet "allemanssparandet" markerar är ett viktigt syfte med det nya sparsystemet att ge så breda grupper av befolkningen som möjligt tillfälle att spara på förmånliga villkor. Från administrativ synpunkt är det också en fördel, om så få kvalifikationer som möjligt ställs upp för deltagande i sparandet. Del krav på alt spararen skall ha haft A-inkomst som finns i skattesparandet har därför ingen motsvarighet i allemanssparandet ulan det är tiUräckligt all spararen fyller 16 år senast det år han börjar spara.

Den som är kyrkobokförd här i landet får ett personnummer. Eftersom det bl. a. av kontroUskäl fordras att vaije sparare i systemet har ett personnummer, har det ansetts lämpligt alt också ställa upp ett uttryckligt krav på att man är kyrkobokförd här i landet när man ansluter sig till allemanssparandet. Någol särskilt bevis om kyrkobokföringen bör inte avkrävas spararna.

3.2.2 Sparslimulanser

Departementsförslaget: All ränta, utdelning och värdestegring är utan tidsbegränsning fri från inkomstskatt. Kapitalsparfonderna beskattas dock för realisationsvinst på försäljning av aktier som innehafts kortare tid än två år. En extra, av staten bekostad, bonusränta på 5% utgår under år 1984. Motsvarande bonusränta under sitt första sparar får också ungdomar som ansluter sig senare, dock senast det år de fyller 25 år.

Expertgruppens förslag: I stället för bonusränta en startpremie på 400 kr. Den utgår om spararen påböijat silt sparande under år 1984 och fram till den 31 mars 1986 satt in nelto 2400 kr. En molsvarande premie för senare tillkommande sparare i åldern 16-25 år. I övrigt lika med departe-menlsförslaget (se betänkandet, s, 51),

Prop. 1983/84:30 25

Remissinstanserna: Utredningens förslag har fått ett blandat mottagande. Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter behovei av en startpremie. Flera hävdar all de sparslimulerande effekterna inte motsvarar kostnaderna för startpremien och för nödvändiga kontrollåtgärder. Någon pekar också på att det är möjligt alt få del av starlpremien genom ett sparande som är koncentrerat till seiiare delen av den period under vilken sparandet skall ha skett. Vidare anser flera remissinstanser atl sparandet på rikssparkonlon gynnas för mycket i förhållande till sparandel i kapitalsparfonder och atl fondernas realisationsvinster helt bör befrias från skatt, (se bil. 3, avsniu 2).

Skäl för departementsförslagel: En allmän enighet torde råda om att allemanssparandet bör ges den sparstimulans det innebär att avkastning och värdestegring på insatta medel befrias från inkomstskatt. Expertgruppen har ansett alt det därutöver behövs én startpremie för att förstärka incitamenten hos allmänheten alt gå med i sparandet och för att snabbt få en betydande volym på sparandet. En särskild möjlighel för sparare i åldrama 16-25 år att få startpremie har gruppen föreslagit, därför att den velat stimulera sparande bland ungdomen. Också från rättvisesynpunkt menar expertgmppen att del är motiverat att tillkommande grupper i de yngre åldersklasserna skall kunna åtnjuta premien.

Sannolikt är startpremien inte behövlig för att ett mycket stort antal av dem som deltar i det nuvarande skaltesparandet skaU fortsätta alt spara i allemanssparandet. För att få med nya grupper av sparare, inle minst i yngre årgångar, torde del dock krävas en viss ytterligare stimulans. Startpremien skulle vara en sådan stimulans utöver skattefriheten. De statsfinansiella kostnaderna för den föreslagna premien är emellertid relativt höga. Expertgmppen har under vissa anlaganden beräknat de statsfinansiella kostnaderna till inemot 500 milj. kr. Som många remissinstanser påpekat medför premiens konstruktion också relativt slora kontrollkosl-nader. Med en annan konstruktion av stimulansen kan emellertid de statsfinansiella kostnaderna begränsas avsevärt och kontrollen förenklas, samtidigt som en tillräckligt god stimulanseffekt kan uppnås. I ställel för en slartpremie bör därför utgå en bonusränta under år 1984. Denna bonusränta som bekostas av staten bör uppgå till 5% på insalta medel såväl på rikssparkontona som i kapitalsparfonderna.

Ungdomar som går in i sparsystemet efter 1984 bör på molsvarande sätt få en bonusränta på 5% under sill första sparar. Skulle det i den fortsatta översynen av hushållssparandets villkor visa sig att ungdomssparandet bättre kan stimuleras på annat sätt är del självfallet möjligt alt ta upp frågan om bonusränta fill ungdomar som påbörjar silt sparande efter 1984 fill förnyad prövning.

Om den totala sparvolymen i allemanssparandet antas uppgå till fyra miljarder kr. per år den närmaste femårsperioden, skulle den statsfinansiella kostnaden för bonusräntan begränsas till ca 75 milj. kr. Den här

Prop. 1983/84:30 26

föreslagna konstruktionen gör det möjligl aU låta stimulansen tillfalla alla som sparat under första året. även dem som sparat ett relativt litet belopp.

Reglerna om skattefrihet och bonusränta har utformats sä att stimulanserna får anses neutrala till sparande pä rikssparkonlo resp. kapilalsparfond. Som flera remissinstanser har påpekat är skattefriheten i fråga om kapitalsparfonderna inle fullständig, om realisationsvinst på försäljning av akfier, som en fond innehaft under kortare tid än två år, skall beskattas. En kapilalsparfond har enligt expertgruppens förslag likställts i skattehänseende med en akfiesparfond. En sådan är enligt 54 § första stycket j) kommunalskatlelagen frikallad friin skattskyldighet för realisationsvinst avseende aktier som innehafts i minst två år. Det kan visseriigen hävdas att en fullständig neutralitet i beskattningshänseende mellan sparande på rikssparkonto och i kapilalsparfond förutsätter att kapitalsparfondens skattefrihet för realisationsvinster utsträcks till atl omfatta också kortare innehav än två år. En sådan utvidgning av skattefriheten framstår emellertid i dagsläget inte som nödvändig och är dessutom förknippad med vissa negativa effekter genom att den uppmuntrar en kortfristig placeringspolitik. Liksom expertgruppens förslag innehåller departementsförslaget därför inte en så långtgående skattefrihet för realisationsvinster. Risken för att kapitalsparfonden skall drabbas av realisationsvinstbeskattning, därför att det förvaltande fondbolaget tvingats realisera aktier, som fonden innehaft kortare tid än två år, torde inle vara så stor. Härom se vidare avsnitt 3.2.5. Skulle del visa sig aU den bibehållna skaUskyldigheten för realisafionsvins-ler på kortfristiga aktieinnehav är till allvariig nackdel för kapitalsparfondernas utvecklingsmöjligheter kan den frågan tas upp fill.förnyad prövning.

I och med att en neutralitet i stort sett kommer att råda gentemot sparandet på rikssparkonton blir det placerarnas/fondbolagens uppgift att söka skapa en god marknad för kaf)italsparfonderna. Avgörande för hur de lyckas blir den allmänna utvecklingen inom näringslivet och fondbolagens förmåga alt genom kloka och vinstgivande affärer intressera spararna för att förvärva andelar i fonderna.

3.2.3 Sparbeloppens storlek och fördelning

Departementsförslaget: En sparare får sälta in högst 600 kr. per månad i allemanssparandet. Ingel krav ställs på visst lägsta belopp per månad eller på visst minsta antal insättningar per år. En sparares totala nelloinsättningar får inle överstiga 30000 kr. Sparandet får fördelas på ett rikssparkonto och högst två kapitalsparfonder.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget med det tUlägget, att en minimigräns på 100 kr. per insättning skall gälla och att sparande inte får ske på mer än ett rikssparkonlo och en kapilalsparfond (se betänkandet, s. 52).

Prop. 1983/84:30 27

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar expertgruppens förslag. Från bankhåll vill man dock slopa minimigränsen för insättningar. Några remissinstanser förordar högre maximibelopp eller vill helt slopa maximeringen. Andra anser att man bör få spara i fler,a kapitalsparfonder samtidigt (se bil. 3, avsnitt 2).

Skäl för departementsförslaget: I det nuvarande skaltesparsystemet är det högsta beloppet för skattefondsparandel 7200 kr. per år eller 600 kr. per månad. Skattesparandet i bank är maximerat till 4800 kr. per år eller 400 kr. per månad. Den minsta årliga insättningen är 450 kr. eller sex månadsinsättningar om vardera 75 kr. Huvudprincipen i allemanssparandet bör också vara regelbundna månadsinsältningar. Samtidigt är det angeläget att få ett system som inle binder spararna för hårt ulan är flexibelt. Måste en sparare göra ett visst minsta antal månadsinsältningar, kan han, t.ex. på grund av sjukdom eller tillfälliga påfrestningar i privatekonomin, tvingas att avstå från atl delta i sparsystemet. Något krav på visst minsta antal månadsinsättningar bör därför inte gälla.

Expertgruppen föreslår att varje insättning på rikssparkonto och i kapilalsparfond skall uppgå till minst 100 kr. Begränsningen är betingad av hänsyn till bankernas hanteringskostnader för små belopp. Eftersom det från bankhåll har uppgelts att kostnaderna för kontroll av minimibeloppet bedöms bli större än den beräknade minskningen av hanteringskostnaderna, har något krav på minimigräns inte uppställts.

Sparformer som ges särskilda sparslimulanser bör innehålla någon övre gräns för sparandet. Liksom i skaltesparandet bör i allemanssparandet en maximigräns för månadsinsältningarna gälla. Denna bör lämpligen sättas vid 600 kr., dvs. samma belopp som gäller för sparande i de nuvarande skattesparfonderna. Även om denna gräns funnits några år, framstår den som väl filltagen. Främst av fördelningspolitiska skäl bör också ett översta tak för insättningarna sättas. Taket bör lämpligen bestämmas till 30000 kr. Genom atl avkastningen får läggas till sparkapitalel, kan det innestående beloppet för en sparare överstiga 30000 kr. Taket skulle avse neltoinsätl-ningarna. Skulle spararen göra ett uttag, får han ett motsvarande ulrymme för nya insättningar. Taket på 30000 kr. kan uppnås först efter drygt fyra års sparande. Om det visar sig behövligt, får frågan om en höjning av taket tas upp när sparsystemet funnits någon tid.

För att inte administrationen och kontrollen av allemanssparandet skall kompliceras alltför mycket, måste antalet konton för varje sparare begränsas. Det finns knappast skäl atl låta en sparare ha mer än elt rikssparkonto. Om spararen på gmnd av flyttning eller av annal skäl vill byta bank kan han överföra hela behållningen på sitt rikssparkonto till en annan bank. Däremoi kan goda skäl åberopas för att låta en sparare samtidigt spara i flera kapitalsparfonder. Särskilt gäller detta för sparare som är med i en företagsanknuten kapilalsparfond. För dem kan det vara elt starkt intresse att låta en del av sparandel gå in i en fond med större riskspridning. Också

Prop. 1983/84:30 28

sparare i vanliga kapitalsparfonder kan ha intresse av att fördela sill sparande mellan fonder med olika riskprofiler. Därför bör det vara möjligt atl samtidigt spara i flera kapitalsparfonder.

Införandel av en sådan möjlighet blir lättare genom att det s.k. huvud-bankssystemet inte genomförs (se avsnitt 3.5.1). Innan närmare erfarenheter vunnits av kontrollsystemet bedöms det dock inte möjligt att tillåta en sparare alt samtidigt spara i fler än två fonder.

3.2.4 Bindningen av de sparade medlen

Departementsförslaget: Spararen kan vid valfri tidpunkt göra uttag från rikssparkonto eller lösa in sina andelar i kapitalsparfonden. Då debiteras en avgift på I % på uttaget belopp, dock minst 20 kr. Avgiften tillfaller banken där rikssparkontot finns resp. förvaringsbanken för kapitalsparfonden.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet, s. 52).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positivt inställda till den låga bindningsgraden för sparandet. Några anser dock atl avgiften är alltför låg (se bil. 3, avsnitt 2).

Skäl för departementsförslaget: För att allemanssparandet skall få en så bred anslutning som möjligt, är det viktigt att de sparade medlen inle binds alltför hårt. Uttag bör vara tillåtna vid valfri lidpunkt och bör inte medföra en alltför hård påföljd. Särskilt för människor med små finansiella tillgångar är det angelägel att sparmedlen någorlunda ograverade skall kunna disponeras utan större besvär. Samtidigt bör sparandet ha en långsiktig karaktär.

Det kan hävdas att ett sparsystem med låg bindning inle minskar likviditeten i ekonomin tillräckligt myckel. I praktiken kan dock allemanssparandet förväntas bli av långsiktig karaktär. Nästan alla hushåll som deltar kommer alt också ha traditionella banktillgodohavanden. Eftersom bara medel som står inne i sparsystemet får del av sparstimulanserna, kommer hushållen att välja att möta likviditelspåfrestningar i första hand genom uttag från övriga banktillgodohavanden. Begränsningen vad gäller högsta tillåtna månadsinsättningar kommer atl göra det omöjligt alt kompensera uttag genom stora engångsinsältningar och på så sätt snabbt återställa sparandel till den nivå som uppnåtts före uttaget. Även bonusräntan bidrar till att binda sparandet i inledningsfasen.

För att sparandets långsiktiga karaktär skall markeras bör det finnas en uttagsavgift som dock bör vara förhållandevis låg. Olika meningar kan givetvis råda om hur lågt den skall sältas. Den avgiftssats expertgruppen föreslagit, 1 % på det uttagna beloppet, synes dock vara lämpligt avvägd. I överensstämmelse med bankernas praxis borde avgiften komma att avräknas mot upplupen ränta, när spararen gör uttag frän sitt rikssparkonto.

Prop. 1983/84:30 29

I frågan om sparmedlens bindning kan tilläggas följande. Med den föreslagna konstruktionen av det nya sparsystemet undviker man det utträdes-problem som uppslår när bindningen av sparmedlen upphör, dvs. ett av de problem som kännetecknar skattesparsystemet. Trots att medlen i allemanssparandet är tiUgängliga för uttag när som helst, finns det starka drivfjädrar för spararna att låta medlen stå kvar och göra nya insättningar.

3.2.5 Överföring av sparmedel inom allemanssparandet

Departementsförslaget: Samtliga sparmedel på ett rikssparkonto i en bank kan vid valfri tidpunkt flyttas till elt sådant konto i en annan bank. På motsvarande sätt kan en sparare byta kapilalsparfond. Till skillnad från överföring mellan rikssparkonton behöver inte bytet omfatta hela sparandet i fonden. Överflyttning får inte förekomma mellan ett rikssparkonto och en kapilalsparfond.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer med departementsförslagel med det undantaget alt expertgruppens förslag över huvud taget inte medger överföring av en del av sparandel (se betänkandet, s. 54).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser gillar atl det blir lättare än i skattesparandet att flytta över sparmedlen. Flera vill också att överföring skall kunna ske av en del av sparandet samt mellan rikssparkonlo och kapilalsparfond. Ett fåtal motsätter sig alt byte av kapilalsparfond medges, (se bil. 3, avsniu 2 och 5).

Skäl för departementsförslagel: Sparare i del nuvarande skattesparandet kan med bibehållna skatteförmåner byta bank endast vid helårsskiften och fond vid halv- och helårsskiften. Tidigare insatta medel måste dock stå kvar. Endast nyinsältningar kan ske i den nya banken resp. fonden.

Det är önskvärt att ge spararna en starkare ställning och större valfrihet än inom skaltesparandet. Detta är särskilt viktigt vad gäller sparandet i kapitalsparfonder. Dessa önskemål kan uppnås genom att spararna ges möjligheter att flytta över sina sparade medel. Härigenom sätts en ökad press pä fondbolagen att sörja för en god kapitalavkastning. Spararna bör få byta kapilalsparfond vid valfri tidpunkt. Även de som sparar på ett rikssparkonlo bör kunna byta bankförbindelse.

Enligt expertgruppens förslag skall överflyttning kunna förkomma endasl inom vardera sparformer, dvs. från elt rikssparkonto till ett annat och från en kapilalsparfond till en annan. Vidare innebär gruppens förslag att alla innestående medel och för kontrollen behövliga uppgifter skall flyttas över. En del remissinstanser har inte velat ha ens dessa begränsningar. Del kan emellertid - som expertgruppen anfört finnas risk för oönskade störningar, främst på aktiemarknaden, om övertlyttning tilläts mellan de båda sparformerna. Vissa remissinstanser motsätter sig å andra sidan att spararen skall ha rätt att föra över det sparade beloppet från en kapilalsparfond

Prop. 1983/84:30 30

till en annan. De anser alt kapitalsparfonden kan tvingas alt sälja ul delar av sitt aktieinnehav om alltför många sparare byter fond samtidigt. Detta kan medföra att kvarvarande andelsägares fondandelar sjunker i värde på grund av alt fonden tvingats sälja ut till underkurs. Vidare kan fondens försäljning av aktier innebära att kapitalsparfonden tvingas ta upp hela realisationsvinsten till beskattning om avyttring skett inom två år. Skattereglerna för kapitalsparfondens realisafionsvinster har redovisats i avsnitt 3.2.2.

Det antal sparare som kan förväntas byta kapilalsparfond måste emellertid antas bli förhållandevis begränsat. Dessutom kan fonderna hålla en större andel värdepapper av likvid karaktär än aktiesparfonderna (se avsnitt 3.4.4.) vilket innebär att avyttringar av aktier av denna orsak torde bli mycket ovanliga. I den mån sorn fondbolaget tvingas att avyttra aktier lorde försäljning komma att avse värdepapper som innehafts under en längre period än två år.

Vad beträffar den föreslagna regeln om att alla sparmedel måste flyttas, är den närmast en konsekvens av expertgruppens förslag alt spararen bör ha endast ett rikssparkonto och vara med endast i en kapilalsparfond. Departementsförslaget i ett tidigare avsnitt (3.2.3) avviker emellertid delvis från expertgruppens förslag genom alt del medger sparande i två kapitalsparfonder på en gång. Del är därför rimligt att en sparare skall kunna flytta över inte alllid hela utan ibland endast en del av silt sparande från en fond till en annan. Så kan vara fallet om han sparar t.ex. i en företagsanknuten kapilalsparfond (se avsnitt 3.4.5) och vill börja spara också i en vanlig kapilalsparfond. Självfallet kan spararen också låta alla sparmedlen stå kvar i den första fonden och fortsätta göra insättningar i en ny fond.

Som flera remissinstanser har förordat bör dock en administrativ avgift kunna tas ul vid överflyttning. Enligt aktiefondslagen som i princip blir tillämplig på förvaltningen av kapitalsparfonderna kan de fondbestämmelser som skall finnas för varje fond medge att fondbolaget debiterar en andelsägare för kostnader avseende inlösen av hans andelar m.m, (30 § tredje stycket aktiefondslagen). Flankerna bör också vara oförhindrade att ta Ul ersättning av spararen som högst ger kostnadstäckning för arbetet med överföringen av sparande mellan rikssparkonton eller kapitalsparfonder. Det är också rimligt atl kostnaderna för överflyttning bärs av dem som utnyttjar dessa möjligheter.

Prop. 1983/84:30 31

3.3 Sparande på rikssparkonto

Departementsförslaget: Insättningar kan göras på konto i bank och i vissa sparkassor, s.k. rikssparkonto. Spararen erhåller ränta molsvarande diskontot 4-1,25%. Medlen överförs till riksgäldskontoret. Banken har en fordran på riksgäldskontoret och en skuld till spararen men kan nettoredovisa dessa tillgångar och skulder i sin balansräkning.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med departementsförslaget (se betänkandet, s. 56).

Remissinstanserna: Expertgruppens förslag godtas av flertalet remissinstanser men från några håll framförs kritik mot principen för räntesättning. Frågan om effekterna på kreditmarknaden och redovisningsprinciperna diskuteras också av några remissinstanser, (se bil. 3, avsnitt 3.)

Skäl för departementsförslaget: Stimulans till ökat hushållssparande på bredast möjliga bas bör avse allmänt accepterade och ultnyttjade sparformer. Så gott som alla hushåll sparar på eller utnyttjar på annat sätt någon typ av bankkonto. I skattesparandel är skattesparkonlon på bank den mest spridda sparformen. Del är därför naturligt all även fortsättningsvis stimulera hushållens banksparande.

Mol bakgmnd av statens slora upplåningsbehov är det samtidigt önskvärt att hushållen kan förmås öka sin andel av den löpande finansieringen av budgetunderskottet. Den statliga upplåningen från hushållen har hittills skett i form av spar- och premieobligationslån. Hushållens andel av den toiala statsskuldens finansiering har sedan mitten av 1970-talel minskal från 18% till 12%. I samband med introduktionen av slatsskuldväxlar har företag och kommuner framgångsrikt förmatts atl öka sitt engagemang i statsupplåningen. Genom dessa värdepappers relativt korta löplider kan det emellertid bli svårt atl bibehålla en fortsall kraftig nettoupplåningsök-ning medelst statsskuldväxlar de närmaste åren.

En stor del av statsupplåningen måste ske i banksystemet. Det innebär att bankernas soliditet försvagas vilket påverkar bedömningen av de svenska bankema i internationella sammanhang. Del är således önskvärt att finna former för hushållens sparande som mer direkt underlättar riksgäldskontorets upplåning. Eftersom riksgäldskontoret inle har någon organisation som är uppbyggd för atl hanlera kontoinlåning bör sparandel ske via bankerna som har ett väl utbyggt kontorsnät. Expertgruppens förslag är en smidig lösning som bygger på en traditionell inlåningsform. Bankerna står som gäldenär gentemot hushållen och relationen till kunderna förblir densamma. Bortsett från alt sparmedlen på rikssparkonton slussas vidare till riksgäldskontoret är denna kontoinlåning jämförbar med annan bankinlåning.

Det har från några remissinstanser riktats principiella invändningar mol det föreslagna systemet. Det gäller i första hand kredilmarknadsmässiga

Prop. 1983/84:30 32

effekter och redovisningsfrågor. Vidare anförs tvivel om att rikssparkontona kan ge någol verkligt långsiktigt sparande och på andra håll befarar man att massiva överflyttningar från andra inlåningsräkningar kan komma att ske och att det kan leda till konkurrerande räntehöjningar. Beträffande räntan förordas del att denna knyts till den långfristiga statsobligationsräntan resp. bestäms av riksgäldskontoret i samråd med riksbanken. Slutligen har det framförts önskemål om att sparande i KF:s sparkassa till alla delar skall likställas med bankernas rikssparkonlo och atl bostadssparande i bosladskooperationen skall ges samma fördelar men få behållas inom bostadskooperationen.

Som expertgruppen framhållit kan sparande på rikssparkonto få större omfattning än aktiesparandet. Samtidigt kan emellertid den totala sparvolymen på grund av sparsystemets konstruktion komma att bli större än i skattesparsystemet.

Effekterna på kredilmarknaden har behandlats i expertgruppens belänkande (s. 75). Av betänkandet framgår att sparbanker och föreningsbanker får en väsentligt högre andel av sin inlåning från hushållen än affärsbankerna.

Samtidigt är emellertid den totaJa sparvolymen i skaltesparandet i förhållande till hushållsinlåningen mindre i dessa banker än i affärsbankerna, Inlåningen på skattesparkonton är således fördelad på de olika bankgrupperna i samma proportioner som den toiala inlåningen och inte som hushållsinlåningen. Om allemanssparandet får en likartad fördelning som skattesparandet kommer således bankgrupperna alt beröras i ungefär lika stor utsträckning av det nya sparsystemet.

Farhågorna alt vissa bankgrupper skulle drabbas extra hårt och därmed få sitt utlåningsutrymme mycket hårt beskuret får bl. a. mot denna bakgrund inte överdrivas. I sammanhanget finns del anledning all erinra om statsskuldväxlarna som dragit in mångdubbelt större belopp än vad rikssparkontona kan göra. Detta har kraftigt dämpat affärsbankernas inlåningsexpansion. Samfidigt har bankernas placeringar i statspapper kunnat hållas nere. Utlåningsutrymmet har inte nämnvärt begränsats för affärsbankerna sedan dessa drabbades av den likviditetsindragning som statsskuldväxlarna innebär.

Sammanfattningsvis finns det inte skäl att befara ätt någon bankgmpp genom myckel stora insättningar på rikssparkonton skall få ett nämnvärt, mindre utrymme för utlåning än andra bankgrupper. Det finns också möjhghet att vid utformningen av kreditpolitiken beakta i vilken utsträckning som bankerna genom allemanssparandet bidragit till finansieringen av budgetunderskottet.

Hur bankerna skall redovisa medlen på rikssparkonton har diskuterats utföriigt i remissvaren (se bil, 3, avsnitt 3), Bankgrupperna har principiellt olika uppfattningar i denna fråga. Affärsbankerna viU ha en nettoredovisning, eftersom detta stärker soliditeten, vilket är till gagn för banker med

Prop. 1983/84:30 33

betydande utlandsrörelser. Affärsbankerna anser i det sammanhanget att det behövs en garanti från riksgäldskontoret för respekfive banks skulder till spararna på rikssparkonto. Endast härigenom kan man uppnå att utländska långivare m.fl. bortser från de här berörda skulderna vid en bedömning av svenska bankers soliditet. Sparbanksföreningen hävdar att bruttoredovisning bör ske enligt vanlig praxis. Ett lägre soliditetstal vid bmlloredovisning motsvaras, menar man, inle av någon faktisk försämring, eftersom placeringar i riksgäldskonlorel måste anses helt riskfria. Föreningsbankernas förbund anser atl bmlloredovisning måste gälla om bankerna skaU stå som gäldenär gentemot spararna. Vid nettoredovisning måste riksgäldskontoret fungera som gäldenär.

Bankinspektionen anser atl en nettoredovisning kan godtas om banken omedelbart kan disponera medlen för utbetalning när kunden gör uttag.

Något avgörande hinder mot nettoredovisning av rikskontosparandet har inle framkommit under remissbehandlingen. Metoden förutsätter dock alt överförda medel till riksgäldskontoret är avista och omedelbart tillgängliga om t. ex. nettouttag mot förmodan skulle göras.

En nettoredovisning förordas sålunda som huvudprincip. För att bl.a. vid utländska bedömningar av bankernas soliditet skapa klarhet angående grunden för nettoredovisning krävs såsom affärsbankerna påpekat att riksgäldskontoret utfäster sig att - med avräkning mot bankernas molsvarande fordran på riksgäldskonlorel - svara för respektive banks förpliklelser gentemot spararna. Det ankommer vidare på bankinspektionen att ge anvisningar om hur bankernas skall kvitta insättningar på rikssparkonton mot sin fordran på riksgäldskontoret.

Det är naturiiglvis ett starkt önskemål alt alla bankgmpper förfar på samma sätt i sin redovisning men något krav härpå kan inte ställas. Inom varje bankgmpp bör dock redovisningen vara enhetlig. För atl få en fullt jämförbar bankstatistik skall anvisningarna innefatta krav på tillräckliga noter eller kommentarer i balansräkningen om rikssparkonlonas storiek.

Beträffande farhågorna för den aUmänna räntenivån är det inte särskilt troligt atl bankerna skulle vilja skydda sin normala hushållsinlåning genom alt driva upp räntorna på andra inlåningsräkningar. Det finns klara beloppsrestriktioner i systemet som förhindrar en aUtför snabb volymexpansion. Med hjälp av kreditpolitiken kan tillses att rikssparkontona inte tillåts påverka bankernas utlåningsmöjligheter på elt oneutralt säll. Mindre höjningar av bankernas normala räntesatser torde heller inte vara särdeles effektiva i konkurrens med den skattefria räntan på rikssparkontona.

I fråga om ränlesättningen på rikssparkontona bör den normala räntan för bankernas mer långsiktiga hushållsinlåning vara lämplig. Den är väl känd hos hushållen och innebär ingen nyhet jämfört med l.ex. villkoren i skaltesparandet. Den långsikliga slalsobligalionsräntan bör förbehållas utgivandet av värdepapper. I annat fall riskerar man en onödig konkurrens med andra statliga upplåningsformer hos hushållen, t. ex. sparobligationer. 3 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 30

Prop. 1983/84:30 34

Spararna bör i normalfallet kunna erhålla en positiv real avkastning på sitt sparande. Statsfinansiella kostnaderna måsle samtidigt hållas inom måttliga gränser. En lämplig avvägning bör vara att spararen erhåller en avkastning motsvarande diskontot plus 1,25 %,

Önskemålet all Kooperativa förbundets sparkassa skall få erbjuda sina sparare all få dellaga i sparande på rikskonio på samma villkor som bankerna bör tillgodoses. Eftersom sparkassan kunnat erbjuda sina kunder att delta i skattesparandet är det rimligt alt de också får möjlighel all låta sina kunder delta i allemanssparandet, Detla är också önskvärt av konkurrensskäl. Även andra sparkassor bör, om riksgäldskontoret i del särskilda fallet bedömer det vara möjligl, få förmedla allemanssparande.

De önskemål som framförts att bostadssparandet bör få del av statliga sparslimulanser är förståeliga. Del är emellertid inte möjligt alt nu införliva även olika former av bostadssparande i allemanssparandet. Uppgifterna för delta sparsystem är atl slussa sparmedel till riksgäldskontoret och aktiemarknaden. Frågan om bostadssparandels allmänna villkor får tas upp i annat sammanhang.

3.4 Sparande i kapilalsparfond

3.4.1 Inrättande av kapitalsparfonder

Departementsförslaget: Riskkapitalsparande i allemanssparandet skall ske i kapitalsparfonder. För dessa gäller akliefondslagen i tillämpliga delar.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget (se belänkandet, s. 57).

Remissinstanserna: De remissinstanser vilka inte avstyrker systemet med allemanssparande i dess helhet godtar i allmänhet expertgruppens förslag. Några remissinstanser ifrågasätter emellertid nödvändigheten av att inrätta nya kapitalsparfonder (se bil. 3, avsnitt 5).

Skäl för departementsförslaget: Del är främst två skäl som talar för att del skall upprättas nya fonder. Det ena skälet är all det skulle stöta på svåra tekniska problem, att tillåla sparandet atl kanaliseras till exempelvis de nuvarande aktiesparfonderna. Det skulle nämligen innebära all del i samma fond kunde förekomma tvä olika typer av sparande för vilka det i flera avseenden skulle gälla olika regler. Det andra skälet är strävan alt motverka en ökad makt- och ägarkoncentration i näringslivet bl.a. genom att öka antalet fonder och begränsa deras storiek. Motiven i dessa avseenden presenteras mer utföriigt senare i detta avsnitt.

Prop. 1983/84:30 35

3.4.2 De aUmänna kapitalsparfondernas organisation

Departementsförslaget: Inga särskilda begränsningsregler uppställs för vilka som kan äga fondbolag (vara huvudmän). Huvudmannen har rätt att äga flera fondbolag. Elt fondbolag får endast förvalta en kapilalsparfond. En kapilalsparfond får ha högst 75000 andelsägare.

Expertgruppens förslag: Avviker från departementsförslaget genom atl kretsen av huvudmän begränsats, atl en huvudman endast får äga ett fondbolag samt atl expertgruppen föreslagit en begränsning om högst 50000 andelsägare per kapilalsparfond (se belänkandet, s. 59).

Remissinstanserna: De flesta remissinstansema avstyrker utredningens förslag om all begränsa anlal sparare per kapitalfond (se bil. 3, avsnitt 5).

Skäl för departementsförslaget: Aktiesparfonder förvallas av fondbolag som bildats särskilt för detta ändamål. De fondbolag som förvallar de större aktiesparfonderna ägs f n. alla av banker eUer dotterbolag fill dessa. Det finns {. n. ingen begränsning av vilka som får vara huvudmän, dvs. äga ett fondbolag. Ej heller finns i lagen några begränsningsregler för hur många aktiesparfonder elt fondbolag får förvalta eller hur många andelsägare som får finnas i en aktiesparfond.

De nuvarande aktiesparfonderna är starkt knutna till bankerna. I alla de större aktiesparfonderna fullgör banker på en och samma gång rollerna som huvudman, placerare och förvaringsbank. Därigenom har bankerna möjlighet alt utöva ett starkt inflytande på aktiesparfondernas verksamhet.

Om ett stort antal kapitalsparfonder kunde etableras i decentraliserade former, skulle det kunna bidra till alt i viss mån minska maktkoncentrationen i näringslivet. Strävan bör därför vara att kapitalsparfonderna i så hög grad som möjligt får andra huvudmän än bankerna. De nya huvudmännen skulle exempelvis kunna vara olika slag av intresseorganisafioner. Det är alltså angeläget atl få nya huvudmän till kapitalsparfonderna. Expertgruppens förslag till begränsningar skall ses mot denna bakgrund. Förslaget kan sägas förutsätta att ett tillräckligt antal organisationer redan från årsskiftet 1983/84 är beredda alt starta kapitalsparfonder. Av remissvaren framgår att detta knappast blir fallet. Antalet sparare i de nu existerande aktiesparfonderna uppgår till knappt 600000. Det är önskvärt atl så många som möjligt av dessa fortsätter att spara i de nya kapitalsparfonderna. Om inte elt stort antal sparare skall utestängas från fortsalt sparande måsle därför bankerna tillåtas att ta emot fler än 50000 sparare.

Vissa begränsningsregler bör ändå gälla. En enskild kapilalsparfond bör inte bli alltför stor. Det är viktigt med tanke på riskkapitalmarknadens funktionssätt och andelsägarnas möjligheter alt utöva ett inflytande på

Prop. 1983/84:30 36

fondernas förvaltning. Samtidigt ökar självfallet de totala kostnaderna med fler och mindre fonder. En lämplig avvägning bör vara alt tillåta 75000 andelsägare per kapilalsparfond. För att inte någon sparare skall utestängas bör vidare varje huvudman ha rätl att starta fler fondbolag som vart och ett förvaltar en sådan fond.

Med denna uppläggning finns det inte längre några tungt vägande skäl för alt begränsa kretsen av huvudmän. En sådan avgränsning skulle också vara svår att tillämpa i praktiken och kräva dispensmöjligheter. Enligt aktiefondslagens bestämmelser, som blir tillämpliga även i fråga om kapitalsparfonderna, följer att en viss lämplighetsprövning sker innan ett bolag tillåts förvalta aktiesparfonder (15 § aktiefondslagen).

Även om det kan bli svårt för olika organisationer atl redan under nästa år starta kapitalsparfonder kan de efterhand komma igång i allt större omfattning. För att stirnulera till en sådan utveckling bör ett särskilt utbildningsbidrag utgå till vissa organisationer.

3.4.3 Fondanddsägarnas inflytande

Departementsförslagel: Fondbolagets styrelse skall beslå av minst sju ledamöter varav flertalet, inkl. ordföranden, efter förslag av en valberedning väljs av en obligatorisk andelsägarstämma. Två ledamöter utses av regeringen och minst en av bolagsstämman i fondbolaget. Endast fondandelsägarnas representanter får besluta i frågor som rör utövande av rösträtt för fondens aktier. Motsvarande regler skall gälla i fråga om aktiesparfonderna.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med departementsförslaget (se belänkandet, s. 54).

Remissinstanserna: Expertgruppens förslag godtas i allmänhel. Vissa remissinstanser menar att fondbolaget bör fä en större representation i fondstyrelsen än vad som anges i förslaget (se bil. 3, avsnitt 5).

Skäl för departementsförslaget: Erfarenheterna hittills har visat att fondandelsägarnas inflytande i aktii;sparfonderna har varit ringa. Det finns flera orsaker till detla, bl.a. att huvudmännen måst söka sig fram för att finna metoder alt ta tillvara det intresse för fondens verksamhet som bör finnas bland spararna. Det är angeläget att öka möjligheterna för andelsägarna att påverka förvaUningen av fondernas medel.

Enligt lagen för aktiesparfonder skall styrelsen bestå av minst sju ledamöter, varav regeringen utser två. Detta bör gälla även för kapitalsparfonderna. Ägaren till fondbolaget är enligt lagen inte garanterad några platser i fondbolagets styrelse. 1 praktiken har dock ägaren kunnat tillsätta de ledamöter, i allmänhet två, som ej enligt lagen måste tillsättas av fondan-

Prop. 1983/84:30 37

delsägarna. Expertgruppen har föreslagit att fondbolagets ägare bör få utse en ledamot av fondbolagets styrelse. En del remissinstanser har hävdat alt fondbolaget bör fä en starkare representation i fondstyrelsen. Man hänvisar bl.a. till att huvudmannen tillskjuter aktiekapital vid bolagsbildningen och ansvarar för marknadsföringen m. m. Dessa skäl är beaklansvärda. Å andra sidan är del viktigt att andelsägarnas möjlighet till inflytande i kapitalsparfonden stärks. Det bör därför vara tillfyllest att möjlighet finns att utöka fondbolagets styrelse och därigenom öka antalet representanter från fondbolagets ägare utan att majoritetsförhållandet i fondstyrelsen mbbas.

Om styrelsen begränsas till sju ledamöter kommer den således att bestå av fyra ledamöter utsedda av fondandelsägarna, två utsedda av staten och en av fondbolagets ägare. Om styrelsen utvidgas till nio ledamöter öppnas däremot en möjlighet för fondbolagets ägare att utse två ledamöter i fondbolagets styrelse. Andelsägarnas inflytande bör vidare stärkas genom att andelsägarstämmorna görs obligatoriska. I samma syfte bör det alllid finnas en av stämman utsedd valberedning.

För alt ytterligare stärka andelsägarnas inflytande skall endast de styrelseledamöter som utsetts av fondandelsägarstämman utöva rösträtten för fondens aktier. Förändringarna rörande styrelsesammansättning, lagstadgad valberedning och andelsägarstämma saml utövandet av rösträtten för fondens aktier bör även gälla för de nuvarande aktiesparfonderna.

3.4.4 Placeringsmöjligheterna för de allmänna kapitalsparfonderna

Departementsförslaget: De placeringsmöjligheter som föreslås för de allmänna kapitalsparfonderna överensstämmer med ett undantag med dem som f. n. gäller för aktiesparfonder, dvs. svenska aktier, konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt. Dessutom tillåts placeringar upp till 25 % av fondförmögenheten i värdepapper utfärdade av svenska staten. Motsvarande regler skall gälla för akfiesparfonderna.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet, s. 59).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag, (se bil. 3, avsnitt 4.)

Skäl för departementsförslaget: Aktiesparfondernas placeringsmöjligheter har enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder begränsats jämfört med vad som generellt gäller för aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Akfiesparfondernas medel skall placeras i börsnoterade svenska aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt. Sedan 1982 kan dessutom 10% av fondförmögenheten placeras i icke

Prop. 1983/84:30 38

börsnoterade företag. Denna möjlighel har dock utnyttjats i begränsad utsträckning. Eftersom hushållssparandet i de nya kapitalsparfonderna skall kanaliseras som riskkapital till svenskt näringsliv bör dessa fonder liksom aktiesparfonderna få en snävare placeringsram än vad som gäller för aktiefonderna. I huvudsak bör de placeringsregler som har gällt för aktiesparfonderna gälla också för kapitalsparfonderna. På en punkl är del dock angeläget att vidga såväl kapitalsparfondernas som de nuvarande aktiesparfondernas placeringsmöjligheter. Del gäller möjligheten atl placera i svenska statspapper.

Det årliga tillskottet till aktiesparfonderna uppgår för närvarande till ca 2 miljarder kr. eller omkring 170 milj. kr. per månad. Detta medför en kontinuerlig efterfrågan på den inhemska aktiemarknaden, som delvis är oberoende av ekonomiska förändringar i företagssektorn. Följden kan i vissa fall bli att mindre lämpliga placeringar framtvingas och att börskursen utsätts för en mekanisk press som inle har någon motsvarighet i företagens ekonomiska utveckling.

För att undvika sådana marknadsslörningar och samtidigt öka fondernas möjligheter atl hålla en relativt hög likviditet bör högst 25 % av fondförmögenheten få placeras i olika typer av statspapper. Därigenom får fonderna goda möjligheter att tillgodose eventueUa krav på uttag eller byte av fond utan att behöva avyttra aktier när skatteeffekterna är negativa eller kursläget ofördelaktigt. Fondernas möjligheter att genom en skicklig placeringspolitik hålla uppe avkastningen även vid en svag kursutveckling pä aktiemarknaden förbättras också. Dessa placeringsregler bör gälla för såväl kapitalsparfonderna som de nuvarande aktiesparfonderna. Vissa remissinstanser har framhållit atl fonderna bör få möjlighet att placera sin kassa i form av bankinlåning eller bankcertifikat. Denna möjlighet följer av bestämmelserna i akliefondslagen (se prop. 1982/83: 133, s. 70-

3.4.5 De företagsanknulna kapitalsparfonderna Placeringsmöjligheter

Departementsförslaget: Förelagsanknutna kapitalsparfonder, som kan bildas vid börsnoterade företag, skall placera till mellan 25% och 100% i aktier m. m. utgivna av företaget. Liksom i de allmänna kapitalsparfonderna kan 25% av fondförmögenheten placeras i statspapper. Den femprocenliga röstvärdesspärr som f.n. gäller för de företagsanknutna aktiesparfonderna skall inte tillämpas för kapitalsparfonderna. Motsvarande förändringar skall genomföras för de företagsanknutna akfiesparfonderna.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer med departementsförslagel, med undantag av att expertgmppen föreslår att högst 50% av fondförmögenheten får placeras i det egna företaget (se betänkandet, s. 66).

Prop. 1983/84:30 39

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker expertgruppens förslag. En del menar dock atl den övre gränsen på 50% inte är nödvändig (se bil. 3, avsnitt 6),

Skäl för departementsförslagel: Bestämmelser om företagsanknulna aktiesparfonder infördes vid årsskiftet 1980/81, Reglerna innebär i korthet att anställda inom ett börsnoterat förelag eller koncern kan spara i en särskilt inrättad aktiesparfond. Fondernas medel skall till 100% placeras i det egna företagets aktier. Undanlag görs således från akliefondslagens bestämmelser om att högst 10% av fondens värdepappersinnehav får avse ett företag. Enligt aktiefondslagen kan en aktiefond endast inneha aktier motsvarande högst 5% av röstvärdet i respektive bolag. För de företagsanknutna aktiesparfonderna har denna röstevärdesspärr bibehållits.

De nuvarande förelagsanknutna aktiesparfonderna är stelt konstruerade. Fonderna är tvungna atl i alla situationer placera hela förmögenheten i del egna företagets aktier. Trots detta hämmas andelsägarnas möjligheter till inflytande på företagets skötsel genom röslvärdesspärren. Den bristande flexibiliteten hos de företagsanknutna aktiesparfonderna verkar sannolikt hämmande pä sparvolymen.

Det är mot denna bakgrund angeläget att skapa möjligheter för de förelagsanknutna kapitalsparfonderna att sprida riskerna. Samtidigt bör en anknytning till det egna företaget säkerställas. Aktieköp i det egna företagel bör därför kunna ske i större omfattning än vad som är möjligt enligt den tioprocentsgräns som normalt gäller för aktiefonders placeringar i ett och samma företag. Från remissinstansernas sida har det framförts önskemål om att den övre gränsen på 50% tas bort. Som skäl har bl. a. anförts att många företag saknar resurser och kompelens att klara arbetet med atl placera hälften av fondens förmögenhet i värdepapper utfärdade av andra förelag. Fondstyrelserna bör dessutom själva få bedöma vilka risker som är förknippade med en placering på upp till 100% i det egna företaget och anpassa silt agerande därefter. Eftersom spararna tillåts spara i två kapitalsparfonder samtidigt, (se avsnitt 3,2,3) kan andelsägarna balansera sitt risktagande bättre än enligt experlgmppens förslag.

Den ökade risk som finns i de företagsanknutna fonderna bör motsvaras av en ökad möjlighet till inflytande. Det bör med andra ord inle finnas någon begränsning i fråga om hur stor andel av röstvärdet för förelagets akliekapitalsom skall kunna innehas av en företagsanknuten kapitalspar-fond. Nu nämnda regler bör gälla också för de företagsanknutna aktiesparfonderna.

Prop. 1983/84:30 40

Fondbolagets styrelse

Departementsförslaget: Fondbolagets styrelse som förvallar den företagsanknutna kapitalsparfonden skall beslå av minst 5 ledamöter varav majoriteten inklusive styrelsens ordförande utses av fondandelsägarstämman. Ägarna till fondbolaget utser minst en ledamot. Motsvarande regler ska gälla för de företagsanknutna aktiesparfonderna.

Expertgruppens förslag: Fondbolagets styrelse skaU bestå av minst fem ledamöter, varav en utses av bolagsstämman i fondbolaget och de övriga, inklusive styrelsens ordförande, av fondandelsägarstämman (se betänkandet, s. 67).

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig om delta förslag menar att bolagsstämman i fondbolaget bör få utse mer än en ledamot i fondbolagets styrelse (se bil. 3, avsnitt 6).

Skäl för departementsförslagel: För en starkare representation i styrelsen än vad expertgruppen föreslagit har anförts fondbolagels roll för kapitalsparfondens verksamhet. Huvudmannen, ägaren till fondbolaget, skall tillskjuta aktiekapital vid bolagsbildningen och fondbolaget skall ansvara för marknadsföring m.m. Med hänsyn till detla bör det inle uppställas något legalt hinder mot atl fondbolagets ägare tillsätter mer än en representant i styrelsen. Fondandelsägarnas möjlighet till inflytande är tillgodosett i och med att deras representanter garanteras majoritet i fondstyrelsen, utser styrelsens ordförande samt har ensamma rält att besluta om och hur rösträtten för fondens aktier skall utnyttjas. Motsvarande regler bör gälla för de företagsanknutna aktiesparibnderna.

3.4.6 Behovet av nya fondbolag

Departementsförslaget: Kapitalsparfonderna skall förvaltas av nybildade fondbolag. Befintliga fondbolag som förvaltar förelagsanknutna aktiesparfonder får dock också förvalta en företagsanknuten kapilalsparfond. Vidare skall del finnas dispensmöjligheler från den generella regeln alt nytt fondbolag skall bildas.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer med departementsförslagel utom vad gäller dispensmöjligheten (se betänkandet, s. 68).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i denna fråga vill att befintliga fondbolag skall få förvalta de nya kapitalsparfonderna (se bil. 3, avsnitt 5).

Prop. 1983/84:30 41

Skäl för departementsförslagel: Som tidigare framhållits är det viktigt bl.a. med tanke på kapitalmarknadens funktionssätt atl undvika alltför dominerande placerare på marknaden. Det är därför önskvärt att kapitaF sparfonderna förvaltas av nybildade fondbolag. Detta gäller inte i lika hög grad för de förelagsanknutna kapitalsparfonderna. För dessa små fonder kan kostnaden för elt nytt fondbolag också bli relativt kännbar. Övervägande skäl talar därför för alt ett fondbolag som förvaltar en företagsanknuten aktiesparfond också får förvalta en företagsanknuten kapilalsparfond. Motsvarande resonemang är tillämpligt på de fondbolag sOm förvaltar aktiesparfonder med dispens från riskspridningsregeln och vissa andra fondbolag som förvaltar mindre aktiesparfonder. För dessa fall bör bankin-spekfionen ges möjlighet att meddela dispens från kravet på nytt fondbolag. Det bör dock inte få förekomma att ett fondbolag som förvaltat en aktiesparfond med dispens från riskspridningsregeln också förvaltar en företagsanknuten kapilalsparfond.

3.4.7 Igångsättande av verksamheten

Departementsförslagel: Fondandelsägarstämma skall hållas inom tidigast 3 månader och senast 6 månader efler det atl fondbolaget har tillstånd alt bedriva verksamhet. Innan andelsägarstämman hållits, skall fondbolaget såvitt möjligt undvika att falla långsiktigt bindande beslut för verksamheten. Kapitalsparfonden skall under de första 12 månaderna efter det alt bankinspektionen har meddelat sitt tillstånd tillåtas placera upp till 100% av sin förmögenhet i statspapper.

Expertgruppens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget (se betänkandet, s. 68).

Remissinstanserna: En del av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga menar atl del kan uppstå svårigheter för fondbolaget alt marknadsföra kapitalsparfonden och sprida information om fondens verksamhet, om val av placeringspolitik och placerare inle får ske i samband med igångsättandet av kapitalsparfonden (se bil. 3, avsnitt 5).

Skäl för departementsförslaget: Som tidigare anförts är det viktigt att det skapas reella fömtsättningar för atl öka andelsägarnas inflytande i de nya kapitalsparfonderna. Fondbolaget måste, som några remissinstanser framhållit, i sin marknadsföring i ett tidigt skede kunna ange en placeringsinriktning. Denna skall också anges i de fondbestämmelser som måste fastställas av bankinspektionen innan fondbolaget får utöva verksamhet. Efter beslul av fondandelsägarstämman kan dock fondbestämmelserna ändras. Innan fondandelsägarstämma hållits bör fondbolagets styrelse

Prop. 1983/84:30 42

undvika att fatta långsiktigt bindande beslut. Delta får självfallet inle tolkas så alt fondbolaget är förhindrat att placera i aktier.

Anledningen till att tre månader skall ha förflutit innan den första andelsägarstämman skall hällas, är bl. a. att viss förberedelseperiod torde krävas för alt det skall vara möjligt att finna lämpliga kandidater bland andelsägarna till styrelseposterna. Fondbolagen bör också under de första 12 månaderna kunna placera upp till 100% av fondförmögenheten i statspapper.

3.5 Övriga frågor

3.5.1 Administration och kontroll

Departementsförslaget: Banken kontrollerar att spararen följer givna spärregler. En central instans kontrollerar på uppdrag av riksgäldskontoret att spararna ej har för många konton eller överskrider beloppsgränserna. Riksgäldskonlorel har det övergripande ansvaret för administrativa mtiner och kontroller. Elankinspeklionen har ett tillsynsansvar för kapitalsparfonderna. Taxeringsmyndigheterna har inget särskilt konlrollansvar i detta sparsystem.

Expertgruppens förslag: Avviker från departementsförslaget genom att ett huvudbanksystem föreslås (se betänkandet, s. 69).

Remissinstanserna: Samtliga bankgrupper avstyrker förslaget med huvudbanksystem (se bil. 3, avsnitt 7).

Skäl för departementsförslagel: En viktig utgångspunkt är att sparsystemet skall vara enkelt för den enskilde spararen och begränsa de centrala myndigheternas kontrollåtgärder. För att möjliggöra en effektiv kontinuerlig kontroll i banksystemet föreslår expertgruppen atl varje medlem i allemanssparandet skall ha en huvudbankförbindelse. Genom denna huvudbank skall samtliga transaktioner ske och huvudbanken skall svara för fullständiga konlobesked till spararen. Denna ordning bedömdes som önskvärd framför allt i de fall kunden valt alt spara i en kapilalsparfond som anlitar en annan bank som förvaringsbank än kundens huvudbank. Ett sådanl val från den enskilde spararen kunde tänkas bli tämligen vanligt mot bakgmnd av atl varje bank endast tilläts äga ett fondbolag och detta i sin tur endast förvalta en fond med elt begränsat antal sparare.

Enligt de olika bankgmpperna skulle ett huvudbanksystem kräva omfattande och kostsamma utbyggnader av datasystem samt riskera alt försena införandet av allemanssparandet. Vidare skulle det krävas ett betydande informationsutbyte mellan bankerna, vilket kan anses olämpligt av sekretess- och konkurrensskäl. Det kan också le sig förvirrande för kunden om

Prop. 1983/84:30 43

kontobesked om fondandelarnas värde och utveckling kommer från en annan bank än fondens förvaringsbank.

All införa huvudbanksystemet är uppenbarligen en komplicerad och tidskrävande procedur. Vid ärendets beredning i regeringskansliet har det framkommit att en smidigare och lika effektiv och säker kontroll kan byggas upp enligt följande huvudlinjer.

Banken ansvarar för atl den enskilde kunden inle överskrider 600 kronors- eller 30000 kronors-gränsen på ett enskilt konto i allemanssparandet. Har kunden ett konto i vardera sparformen i samma bank fär banken kontrollera det sammanlagda beloppet. Det klarar inle alla banker idag men efterhand bör detla vara möjligt. Till dess kan bankerna därför endast åläggas kontrollera atl beloppsgränserna inte överskrids för elt enskilt konto. För sparande på fondkonto ligger ansvaret för denna kontroll givetvis på förvaringsbanken.

I början av vatje månad lämnar banken för såväl rikssparkonto som kapilal sparkonto till en central kontrollinstans nödvändiga uppgifter såsom kontohavarens personnummer, typ av konto, öppningsdatum, insatt månadsbelopp och ackumulerat nettoinsättningsbelopp (dvs. insättningar minus uttag). Vid det tillfälle bonusränta krediteras ett konto skall även detta inrapporteras.

På den centrala kontrollinslansen registreras och samkörs rapporterna. Därvid skall kontrolleras att konlohavarna inte har öppnat för många konton, all de sammanlagda månadsinsältningarna ej överstiger 600 kr., och att ackumulerat sammanlagt nettoinsättningsbelopp ej överskrider 30000 kr. För ungdomar måste också uppgifter om utfallen bonusränta lagras så länge alt kontroll av alt bonusräntan endasl ulgår en gång kan ske.

Kontrollinstansen återrapporterar till aktuella bankinslilut de kontoha-vare som har felaktiga konton eller gjort felaktiga insättningar. Har kunden för många konton skall det sist öppnade avslutas. Har för stora belopp sparats sammanlagt på tillåtna konton skall överskjutande belopp återbetalas från det sist öppnade kontot. En särskild regel bör finnas för de fall då spararen öppnat flera konton samma dag. Redan till nästa månadsinsättning bör kunden kunna göra korrekta insättningar. Kontrollrutinerna får anpassas därefter. På felaktiga månadsinsältningar utgår ingen ränta och beloppen återbetalas. För kapitalsparfonderna får en jämkning ske om andelsvärdet fallit under det insatta beloppet.

Med nettoinsättningar avses insättningar minus uttag. Ränta, bonusränta och värdestegring räknas ej som insättning. Uttag minskar i första hand insällningsbeloppet och skapar därigenom utrymme för nya insättningar.

Bankernas kontobesked till kunderna bör innehålla uppgifter om under året insatt belopp, gjorda uttag, ackumulerade insättningar netto samt totalsaldo. För kapitalsparkonto skall dessutom uppgift lämnas om antalet fondandelar och värdet på andelarna.

Prop. 1983/84:30 44

Riksgäldskontoret, som har det övergripande ansvaret för allemansspa-randets administration och kontroll, utfärdar efter samråd med bankerna anvisningar om hur sparsystemet skall tillämpas i sina olika detaljer. Riksgäldskonlorel bör bemyndigas all meddela föreskrifter om administration och kontroll av allemanssparandet.

Eftersom riksgäldskonlorel inte självt har resurser för en kontinuerlig kontroll av systemet, bör kontoret uppdra åt någon annan att svara för det praktiska arbetet med den centrala kontrollen. Det ligger nära till hands alt därvid söka anUla bankgirocenlralen. Andra tänkbara kontrollinstanser kan vara postgirot, upplysningscentralen eller någon lämplig servicebyrå.

Datainspektionen har i sitt remissvar pekat på frågan om registeransvaret enligt datalagen (1973:289). Den överföring och registrering av uppgifter som behövs inom allemanssparandet kommer att ske för riksgäldskontorets räkning. Riksgäldskontoret måste därför anses vara registeran-svarigt såvitt avser den registrering som den centrala kontrollinstansen skall handha. Liksom fallet är med de kundregister som bankerna, sparkassorna och fondbolagen kommer alt utnyttja i allemanssparandet måste den centrala kontrollinstansens registrering betraktas som ett naturligt led i sparsystemet och i förhållandet mellan spararna och riksgäldskontoret. Därvid förutsätts alt spararna är informerade om systemets uppbyggnad i stort och riksgäldskontorets roll i detla. För att uppgifter om insättningar m. m. skall kunna inhämtas från bankernas och andra sparställens kundregister och samköras i den centrala kontrollinstansens register, får beslut om inrättande av sådant register fattas innan allemanssparandet inleds.

Någol behov av inkomslskattekontroll finns normalt inte i det föreslagna systemet. Detta ligger i linje med strävandena att förenkla självdeklarationerna för huvuddelen av inkomsttagarna. Avkastningen är skattefri och behöver alltså ej deklareras som inkomsl av kapital. Däremot skall saldot på rikssparkonto och/eller värdet av andelarna i kapilalsparfond redovisas på självdeklaralionens förmögenhetssida i likhet med övriga finansiella tillgångar.

Riksskatteverket konstaterar i sitt remissvar att möjligheter till skattekontroll kommer atl saknas. Verket tolkar förslaget så att taxeringsnämnden inte kan korrigera taxeringen genom alt påföra ränta på ett felaktigt allemanskonto som skattepliktig inkomst. Med anledning av detla kan framhållas att kontroUen förbättras i förhållande till skattesparandel och atl antalet felaktiga konton bör bli marginellt. I praktiken bör inte heller några skattepliktiga räntor uppkomma eftersom felaktiga konton inte skall gottskrivas någon ränta. Skulle det likväl inträffa, har spararen givetvis att uppge räntan som skattepliktig inkomsl i vanlig ordning.

Prop. 1983/84:30 45

3.5.2 Ersättningsfrågor

Departementsförslaget: Bankernas ersättning från staten för skötseln av rikssparkontona skall motsvara 0,5% av behållningen på kontona vid slutet av resp. år samt 1 % av årets saidoökning netto inklusive ränta och bonusränta. Bankerna erhåller också full kompensation från riksgäldskontoret för hela det räntebelopp som spararna erhållit. Vidare bekostar staten den kontroll som på uppdrag av riksgäldskontoret utförs vid någon central kontroUinstans. Bankerna erhåller också uttagsavgiften på 1 %. Därutöver fär de fritt disponera månadens nettoinsättningar tills dessa senast den 15:e i månaden därefter överförs till riksgäldskontoret.

Expertgruppens förslag: Enligt betänkandet skulle bankerna få ersättning motsvarande 2,5% av saidoökningen nelto inkl, ränta men exkl. startpremie. Någon kompensation för räntekostnaderna under den tid sparmedlen står kvar i bankerna skulle ej utgå. Vidare skulle den ersättning som föreslås till bankerna även täcka de kostnader som sammanhänger med huvudbanksyslemet (se belänkandet, s, 73).

Remissinstanserna: Bankerna anser att den av expertgruppen föreslagna ersättningen är helt otillräcklig för att täcka uppläggningskostnader och rörliga kontokostnader. Några remissinstanser ställer sig tveksamma till konstruktionen och i några fall anser man att bankerna även bör ersättas för de insättningar som förmedlas till kapitalsparfonderna (se bil. 3, avsniu 8).

Skäl för deparlementsjörslaget: Bankföreningen menar att ersättningen bör utgå på den årliga saidoökningen brutto, dvs. uttag bör inte dras bort från ersällningsunderlagel. Av administrativa skäl vill man atl sparpremien inräknas i ersättningsunderlaget. För att motivera personalen att få med kunderna i allemanssparandet vill man ha ersättning med 0,5% på kontobehållningen varje år. Slutligen önskar affärsbankerna full kompensation för räntebelopp som de gottskrivit spararna från insättningsdagen tills medlen överförs till riksgäldskonlorel.

I sistnämnda krav instämmer sparbanksföreningen som menar att ersättningsfrågor som inte täcks av lagstiftning måste regleras i avlal efter förhandlingar. Föreningsbankernas förbund föreslår en årlig ersättning i storieksordningen 0,75 % på stocken samt som stimulans för bankkontoren minst 1 % på saidoökningen. Om enbart ersättning på saidoökningen skall gälla bör denna enligt förbundet fastställas till 4%.

Ersättningens storlek bör i huvudsak grundas på en bedömning av bankernas hanteringskostnader för insamling, kontroll och överföring av spar-

Prop. 1983/84:30 46

medlen till riksgäldskonlorel. Ersättningen bör också utformas så atl bankkontoren stimuleras alt aktivt medverka i allemanssparandet.

Expertgruppens förslag om atl ersättningen i huvudsak skall baseras på saidoökningen har fördelen all den stimulerar bankerna att försöka öka de behållningar som står inne på rikssparkonlona. Under förutsättning att behållningen på rikssparkontona ökar i jämn takt blir kostnadsersättningen också relativt jämnt fördelad mellan åren. Det finns emellertid en risk att ersättningen till bankerna kan bli alltför liten om insättningarna efter en tid avtar. För atl undvika detta bör ersättningen delas upp på två komponenter. Bankerna bör erhålla en ersättning motsvarande dels 0,5% av behållningen på rikssparkontona vid slutet av resp. år, dels 1 % av årets saidoökning, netto. För att förenkla beräkningarna bör, såsom bankerna begärt, i ersättningsunderiaget också ingå den bonusränta som spararna får.

Denna konstruktion av ersättningen kan leda till att bankerna på lång sikt överkompenseras för sina kostnader. Ersättningen får då anpassas så alt den står i rimlig relation till kostnaderna främst genom alt ersättningen på innestående behållningar justeras.

Bankernas argument för att få full räntegottgörelse från riksgäldskonlorel är all de annars står en ränterisk på medel som är öronmärkta för staten och inte behöver medräknas bland bankernas skulder. Vidare har anförts alt vissa redovisningsproblem kan uppstå.

De synpunkter som framkommiit motiverar att bankerna gottskrivs fullt ut för erlagda räntor vilket innebär atl bankernas ersättning jämfört med expertgruppens förslag höjs. Höjningen motsvarar den avkastning som banken kan uppnå vid placering av insatta medel innan dessa överförs till riksgäldskonlorel.

Vad gäller uppläggnings- och hanteringskostnader i stort bör det betonas att dessa rimligen har minskal i och med alt huvudbanksyslemet inte föreslås bli genomfört. I del nya s;yslemel kommer staten atl bekosta den centrala kontrollen. Som bankerna efterlyst får man också vid överföringar la ul avgifter för kostnaderna i samband därmed (se avsnitt 3.2.5).

Eftersom del är svårt alt mera exakt bedöma hur stor sparvolymen på rikssparkonlona på längre sikt kommer atl utvecklas är det också svårt att under mycket lång lid låsa den ersättning som bankerna bör ha för sin medverkan i systemet. Sammantaget lorde emellertid den föreslagna ersättningen under de första fem åren läcka kostnaderna och ge en stimulans att medverka i systemet (se avsniu 3.5.4, tabell 2).

De skäl som kan anföras för au staten skall ersätta bankerna för deras medverkan i sparandet på rikssparkonto kan inte tUlämpas pä bankernas medverkan i fondsparandet. I rikssparkontosystemet utför bankerna ett uppsamlings- och förmedlingsuppdrag för statens räkning och får därför betalt för detta. Motsvarande arbete med kapitalsparfonderna sker för fondbolagens räkning och får ersättas av dessa. Del får ankomma på

Prop. 1983/84:30 47

bankinspektionen att tillse alt den ersättning som bankema tar ut för silt arbete med kapitalsparfonderna står i rimlig relation till kostnaderna för detta arbete.

Medel för marknadsföringsinsatser måste ställas till riksgäldskontorets förfogande. Det bör också som tidigare nämnts ställas vissa medel till förfogande i form av utbildningsbidrag för organisationer som önskar bilda elt fondbolag och tillhörande kapilalsparfond.

En särskild sparkommilté för allemanssparandet bör också bildas med uppgift atl på olika sätl marknadsföra, informera om och följa upp del nya sparsystemet.

3.5.3 Övergången från skattesparande tiU allemanssparande

Departementsförslaget: Allemanssparandet startar den 1 april 1984. Vid samma tidpunkt upphör nyinsällningarna i skaltesparandet. För skattesparande under första kvartalet 1984 görs vissa ändringar i skattereglerna. Insättningar berätfigar inte till skattereduktion. Den femåriga bindningen gäller inte för dessa insättningar. Sparmedlen är således tillgängliga för uttag utan avdrag. Övriga skatteförmåner som skattefri ränta och värdestegring gäller liksom för 1983 års skattesparande t.o.m. 1988.

Expertgruppens förslag: Allemanssparandet föreslås starta den 1 januari 1984 och samtidigt upphör nyinsältningar i skattesparandet (se belänkandet, s. 89).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bland dem bankorganisationerna, har understrukit all längre tid behövs för att utarbeta nödvändiga administrativa rutiner och vidta andra åtgärder som krävs för igångsättande av allemanssparandet. Ett anlal remissinstanser efterlyser också närmare bestämmelser om vad som skall gälla för skattesparandet efter bindningstidens utgång (se bil. 3, ,avsnitt 10).

Skäl för departementsförslaget: Med hänsyn bl.a. till de stalsfinansiella kostnader som är förenade med det nuvarande skallesparandet är det angelägel atl det snarast möjligt ersätts med allemanssparandet. Del är vidare så att ett årsskifte av olika skäl är den lämpligaste tidpunkten under ett år för byte av sparsystem. En lämplig lidpunkt for byte av sparsystem skulle sålunda vara den 1 januari 1984.

Om allemanssparandet skall införas vid årsskiftet 1983/84 är det dock uppenbart alt tiden blir myckel kort mellan tidpunkten för riksdagens beslul och för den nya sparformens start. För bankerna medför övergången elt omfattande förberedelsearbete med syslemuppläggning, allmän marknadsföring och kundkontakter. En stor andel av spararna i skaltesparandet har slående överföringar till skallesparandet antingen inom banken eller mellan olika banker. Strävan måste vara atl få med så många som

Prop. 1983/84:30 48

möjligt av dessa sparare också i allemanssparandet. Detta förutsätter kontakter mellan banken och spararen.

Av olika skäl kan det vara svårt för en bank eller bankgrupp alt avsluta sitt systemarbete i sådan lid atl banken kan ta emot insättningar i allemanssparandet redan vid årsskiftet. Det är också ovisst i vilken utsträckning man till den tidpunkten har nått kontakt med alla de sparare som har slående överföringar till skaltesparandet. Samtidigt är det angeläget atl hushållens regelbundna sparande inle avbryts utan så smidigt som möjligt växlas in i del nya sparsystemet. Efter kontakter med representanter för de olika bankgrupperna har del visat sig förenat med stora svårigheter och betydande osäkerhet atl införa allemanssparandet redan till den 1 januari 1984. Bankerna förordar att övergängen sker den 1 april 1984 och all de nit gällande reglerna för skaltesparandet bibehålls också för denna period. Särskilt från sparbankernas sida har framhållits all del är förenat med svårigheter att ändra i reglerna för skattesparandet under det första kvartalet 1984. Del är emellertid angeläget med hänsyn till de|s del statsfinansiella läget, dels den belastning på skattemyndigheterna som skattereduktionen förorsakaratt skattereduktionen nu slopas. Övergängen frän skattesparandet till allemanssparandet bör därför ske på följande sätt.

Allemanssparandet startar den 1 april 1984. Därmed får bankerna god tid att informera om det nya sparsystemet och fä kontakt med alla dem som har stående överföringar i skattesparsystemel. Del utsträcker också den lid som slår till förfogande för systemuppläggning etc.

För att bevara kontinuiteten i hushållens sparande bör insättningar i skattesparandet, dock med reducerade skattefavörer tillåtas t.o.m. mars månad 1984. Därefter skall inga insättningar ske i skaUesparandet.

Skattereduktion vid 1984 års taxering medges för samtliga insättningar under 1983. Krav på att minst sex månadsinsättningar skalj ha gjorts skaU alltså inte gälla för 1983. I övrigt gäller de nuvarande reglerna ifråga om bindning i fem år, skattefrihet for avkastning och värdestegring saml avdrag vid förlida uttag. I den mån sparare som sparat del av år ej erhåller sparbevis kan han själv genom kontoutdrag styrka sin rätt tUl skattereduktion.

För skattesparande under första kvartalet 1984 bör också gälla skattefrihet för avkastning och värdestegring. Dessa skatteförmåner bör gälla under samma tid som motsvarande förmåner för skatlesparande under 1983. Däremoi bör dessa insättningar ej berättiga till någon skattereduktion. Om skattereduktion inte medges bör beloppen heller inte vara bundna under en femårsperiod. Insättningar i skaltesparandet under första kvartalet 1984 kan då tas ut vid valfri tidpunkt utan all avdrag görs och utan uttagsavgift. För skattefondsparande innebär delta alt inlösen av fondandelar skall ske till gällande marknadsvärde.

Ovanstående övergångsregler innebär således att spararens skatteförmåner reduceras men att sparmedlen i ställel görs tillgängliga för uttag utan

Prop. 1983/84:30 49

avdrag. I och med att skattesparandet förlängs behöver nuvarande slående överföringar inle avbrytas vid årsskiftet om kunden ej önskar delta.

Praktiskt bör övergången kunna ske i den ordningen atl kunden före årsskiftet får besked om de nya sparviUkoren så att han kan meddela banken om han inte önskar kvarstå i sparandel. Vid underhandskontakter med bankinspektionen och konsumentverket har det inte framkommU några invändningar mot delta förfaringssätt.

Bindningen av sparmedlen i skaltesparandet upphör för första spararets sparande vid årsskiftet 1984/85. Värdet av de belopp som nu står inle i skaltesparandet uppgår till ca 11 miljarder kr. i skallesparande och ca 9 miljarder kr. i skattefondsparandel. Dessa medel inkl. avkastning kommer successivt atl bli tillgängliga för uttag under en femårsperiod med böljan fr.o.m. 1985.

I skattefondsparandel är det endasl mindre belopp som frigörs före 1987. När större belopp senare frigörs kan det uppstå ett visst säljtryck på aktiemarknaden i samband med atl aktiesparfonderna måste sälja ut motsvarande del av silt aktieinnehav för att kunna tillgodose spararnas uttag. Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att i detla sammanhang ta slutlig ställning till hur avvecklingen av skattefondsparandel närmare skall regleras. De lagstiftningsåtgärder som kan komma att vara erforderliga bör kunna vidtas i god tid före utgången av 1984.

När det gäller skattesparande i bank uppslår knappast några större problem i samband med att innestående belopp frigörs. Eventuellt kan det visa sig lämpligt att anpassa utgivningen av premie- och sparobligationer med hänsyn fill när beloppen frigörs. Någon remissinstans har framhållit alt medel som står inne på skattesparkonto i bank till skillnad från vad expertgmppen föreslagit inle skall behöva betalas ut när bindningsliden går ul. De kan tillåtas stå kvar på skattesparkontot ulan all komma i åtnjutande av detta kontos skatteförmåner. I den mån belopp som avser olika sparar kan hållas isär, bör detta få ske. Enligt gällande anvisningar har spararen rätl alt under ett år efler bindningslidens utgång utan uttagsavgift ta ut det frigjorda beloppet.

För att de fondbolag som skall förvalta kapitalsparfonderna i det nya allemanssparandet skall kunna sätta igång sin verksamhet så snart som möjligt efter lagens ikraftträdande har övergångsbestämmelserna utformats på ett sådanl sätt alt förberedande åtgärder såsom bildande av fondbolag och inhämtande av tillstånd från bankinspektionen kan ske före den tidpunkten.

3.5.4 Statsfinansiella kostnader

1 direktiven till expertgruppen anfördes att fortsalt stimulans av hushållssparandel skulle ske till statsfinansielll rimliga kostnader. Subventionsgraden i skaltesparandet har varit för hög. Andra hänsyn som påverkar utformningen av subventionen är kravet på enkelhet samt ambitionen 4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 30

att hålla skattemyndigheterna helt utanför systemet. Subventionsgraden måste också bedömas utifrån de prestationer som spararen gör vad gäller bindning etc.

Expertgruppens förslag innebär atl statens direkta kostnad i första hand utgörs av skattebortfallet på avkastningen från sparandel samt kostnaden för startpremien. De kalkyler som gjorts i betänkandet visar att de direkta kostnaderna för skattesubventioner och startpremie i allemanssparandet är ca 40% lägre för en femårsperiod än de subventioner som utgår i skattesparandet. Kalkylen bygger på de volymer som skaltesparandet genererat under senare år, ca 4 miljarder per år. Som framhållits av riksrevisionsverket varierar emellertid kostnadsfördelarna starkt med sparvolymen per konto. Den startpremie på 400 kr. per person som skuUe ulgå var givelvis en relativt sett tung kostnadspost vid små sparvolymer per konto.

Den bonusränta som nu istället föreslås tillfaUer visserligen alla som sparar under 1984 men blir biU/gare för statskassan. Koslnaderna för staten bUr på detta sätl relaterad till sparvolymen. Med utgångspunkt i förhällandet i skaltesparandet dvs, en årlig sparvolym på ca 4 miljarder och ca 1,2 milj. sparare skulle statens koslnad bli ca 60 milj. kr. under 1984. Den av expertgruppen föreslagna slartpremien skulle utbetalas först 1986 men då kosta ca 480 milj. kr. Tas även hänsyn till åriigen tillkommande ungdomsgrupper har en besparing skett jämfört med expertgruppens förslag på ca 500 miljoner kr. (jfr. tabell 2).

Tabell 2. Kostnadsjämförelse mellan skattesparande och alleiDanssparande

(Milj. kr., 10% avkastning, 55% marginalskatt)

	Åriigt sparande	Skattesubventioner och premier					Ersättning till banke kontrollinstans i allemanssparandet		r och
År		Skattesparande Skattefri Skattc-avkast- reduk-ning tion'		Allemanssparandet			Ersättning till banke kontrollinstans i allemanssparandet
				Skattefri avkastning	Bonus ränta ca	Start- Departements-premie förslaget' enl. expert gruppens ---------------- förslag" Banker Kontroll ca			Expertgruppens förslag*"
				Skattefri avkastning	Bonus ränta ca				Banker ca
1 2 3 4 5 Summa	4000 4000 4000 4 000 4000	110 341 595 875 1 182 3 103	600 600 600 600 600 3000	110-341 595 875 1 182 3 103	60 4 4 4 4 76	480 50 50 580	32 53 68 83 101 337	2- 4 2- 4 2- 4 2- 4 2- 4 10-20	39 56 62 68 75 300

' Här antas 15 % skaltereduktion i genomsnitt för sparandet.

" Kostnadema för skattesparandet under första kvartalet 1984 har lagts på allemanssparandet för att få en

rimlig jämförelse.

"" Departementsförslaget innebär bonusränta på 5% för alla under 1984 samt alltid första året för ungdomar.

125000 ungdomar antas tillkomma årligen.

■* I expertgruppens förslag utgår 400 kr./person 31/3 1986 för alla som börjat spara under 1984. Ungdomarna

16-25 år får alltid startpremie. Här antas ca 125 000 tillkomma vaqe år.

'' Ersättning till banker med 0,5% av behållningen på rikssparkonton, plus 1 % av nettosaldoökningen inkl.

ränta och bonusränta, plus full räntekompensation för en månadsinsättning under ca 20 dagar.

*" Ersättning till banker med 2,5 % av nstlosaldoökningen Inkl. ränta på rikssparkonton. För jämförbarhet med

departementsförslaget antas ersättninj;en utgå fr. o. m. I april 1984.

Prop. 1983/84:30 51

Ä andra sidan ökar statens kostnader jämfört med expertgruppens förslag vad gäller ersättningen till bankerna från ca 300 till ca 340 miljoner kr. enligt samma tabeU. Staten har också åtagit sig att svara för kostnaderna för den centrala kontrollen, vilka kan beräknas uppgå tiU 2-4 milj. kr. per år. Vidare tillkommer statens kostnader för marknadsföring samt utbildningsbidrag till organisafioner som önskar starta kapilalsparfond, Däremoi bortfaller skatleadministrativa kostnader.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1, lag om aUemanssparande,

2, lag om skattelältnader för allemanssparande,

3, lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,

4, lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelältnader för vissa sparformer.

Förslagen bör fogas till protokoUet i detta ärende som bilaga 4.

5 Specialniotivering

Den centrala reglerna om del nya sparsystemet har samlats i en särskild lag om allemanssparande,

Lagen inleds med allmänna bestämmelser. Där finns regler om vilka som får delta i allemanssparandet (2 §), olika sparformer samt begränsningar i fråga om sparbelopp (3 och 4 §§), bonusränta (5 §), uttagsavgift (6 §) samt om överföring mellan olika sparformer (7 och 8 §§),

Efter de allmänna bestämmelserna följer bestämmelser om rikssparkonto (9 §),

Därefter kommer bestämmelser om kapitalsparfonder. Det finns beslämmelser om akfiefondslagens tillämplighet (10 §), antalet andelsägare (11 §), förvaltning av kapilalsparfond (12 §), styrelsen för fondbolaget (13 §), andelsägarstämman (14 §), placeringen av fondmedel (15 och 16 §§), rösträtten för fondens aktier (17 §) samt om fondbeslämmelserna (18§).

Särskilda bestämmelser finns om företagsanknutna kapitalsparfonder, nämligen bestämmelser om kretsen av sparare (19 §), förvaltning (20 §), styrelsens sammansättning (21 §) och placering av fondmedel (22 §) samt redovisning m. m. (23 §).

De regler om skattelältnader som föreslås för allemanssparande har införts i en särskild lag.

Förslaget till lag om ändringar i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Prop. 1983/84:30 52

avser i huvudsak bestämmelser angående styrelsens sammansättning i aktiesparfonder (2 och 10 §§) samt placering av fondmedel (3 och 11 §§).

Förslaget fill lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer avser bestämmelser för skaltesparandet under första kvartalet 1984.

5.1 Förslaget till lag om allemanssiparande

Allmänna bestämmelser

1 § 1 denna lag behandlas den särskilda sparform (allemanssparande)
som är förenad med skattelättnader enligi lagen (1983:000) om skattelätt
nader för allemanssparande.

De skattelättnader som medges enligt den särskilda lagen (1983:000) om skattelättnader för allemanssparande består i huvudsak av skattefrihet för ränta och annan avkastning av sparandel (se avsnitt 5.2).

2 § Var och en som är kyrkobokförd här i landet får ansluta sig till
allemanssparandet från och med det år då han fyller sexton år.

Som anförts i avsnitt 3.2.1 bör irte den som vill gå med i allemanssparandet avkrävas något särskilt bevis om kyrkobokföringen. Om spararen uppger att han är bosatl här i landet bör detta regelmässigt vara tillräckligt för atl låta honom gå med i allemanssparandet. Kravet på kyrkobokföring innebär endasl atl spararen skall vara kyrkobokförd här i landet vid det tillfälle då han ansluter sig tiU allemanssparandet.

3 § Sparmedlen skall sättas in i en svensk bank som enligt överenskom
melse med riksgäldskonloret förmedlar allemanssparande. Medlen sätts in
på elt rikssparkonto hos banken eller överförs till högst två kapitalspar
fonder. Sparmedlen får även fördelas mellan de båda sparformerna.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om bank gäller också i fråga om sparkassa.

För alt en bank skall förmedla allemanssparande förutsätts att en överenskommelse träffats mellan banken och riksgäldskonloret, som för statens räkning handhar administrationen av allemanssparandet. Bankerna lorde i de flesta fall komma alt företrädas av sina centrala organisationer vid träffande av överenskommelser.

Inom allemanssparandet finns två spaiformer, dels sparande på rikssparkonto dels sparande i högst två kapitalsparfonder. Medel som sätts in på rikssparkonto överförs till riksgäldskonlorel. Medel som är avsedda för en kapilalspariond sätts in i eller överförs till den förvaringsbank som skall finnas för fonden. Närmare föreskrifter om sparformerna finns i 9 § och följande paragrafer.

Även sparkassor av den typ som t.ex. KF har bör kunna medverka i

Prop. 1983/84:30 53

allemanssparandet. En förutsättning för alt en sparkassa skall få medverka är att kassan kan svara för de kontrollåtgärder som krävs. Det får ankomma på riksgäldskontoret alt träffa överenskommelser med de sparkassor som är intresserade av atl förmedla allemanssparande.

4 § Varje sparare får sälta in högst 600 kronor i månader i allemanssparandet.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får sammanlagt inte översfiga 30000 kronor.

I denna paragraf finns regler om beloppsgränser för allemanssparandet. De begränsningarna gäller att spararen inte får sätta in högre belopp än 600 kr. i månaden samt atl insättningarna i allemanssparandet totalt för en person inle får överstiga 30000 kr. Begränsningen till 600 kr. avser bruttobeloppet av insättningar per månad och beräknas alltså ulan avdrag för ev. uttag under månaden. Däremot avser gränsen på 30000 kr. nettobeloppet av insättningar. Har summan av spararens insättningar vid någol tillfälle uppgått till 30000 kr. och har han därefter gjort uttag kan han ånyo göra insättningar på sitt konto med samma belopp som tidigare uttag, dock med högst 600 kr. per månad. Inget hindrar atl en sparare gör flera insättningar per månad om han iakttar de begränsningar som här har redovisats.

Av andra stycket framgår alt uttag alltid skalt avräknas på insättningar, så långt dessa räcker, även i de fall då ränta fillförts kontot. Man kan alltså inte genom uttag av insättningar och ränta skapa utrymme för insättning av högre belopp än 30000 kr. Med uttag åsyftas här också inlösen av andelar i kapilalsparfond.

En särskild situation kan uppkomma i kapitalsparfonder om fondandelarnas värde sjunker under anskaffningspriset. Antag alt en sparare har satt in 30000 kr. i en kapilalsparfond och att fondandelarna p. g. a. kursfall inte är värda mer än 20000 kr. Denne sparare har inte möjlighet att göra ytterligare insättningar i fonden trots att värdet på hans fondandelar just vid detta tillfälle ligger lOOOO kr. under takel i allemanssparandet. Följaktligen har heller inte en sparare som i motsvarande situation gör ett uttag möjlighet att senare sätta in mer än vad han tagit ut. Ä andra sidan påverkas inte möjligheten att göra insättningen på totalt 30000 kr. av en värdestegring.

Maximigränsen på 30000 kr. omfattar inte heller ränta eller bonusränta. Om sparmedlen står kvar en längre tid kan alltså behållningen - med ränta på ränta och, i kapitalsparfonderna, värdestegring - betydligt överstiga de 30000 kr. som satts som en övre gräns för själva insättningarna.

Några särskilda krav på regelbundenhet, t.ex. i form av månatliga insättningar, ställs inle.

För kontroll av de här angivna beloppsgränserna fömtsätts att samtliga banker och andra sparställen regelbundet rapporterar transaktionerna i allemanssparandet till den redovisningscentral som riksgäldskontoret anvisar.

Prop. 1983/84:30 54

5 § Den som börjar spara under år 1984 får ett särskilt tillägg (bonus
ränta) motsvarande fem procent årlig ränta. Bonusräntan bekostas av
staten och tiUförs spararens konto vid utgången av år 1984.

En bonusränta betalas även till den som börjar spara efter år 1984, om det sker senast det år då spararen fyller 25 år. Bonusräntan tillförs spararens konto vid utgången av det år då sparandet har inletts.

För att stimulera intresset för allemanssparandet utgår bonusränta med 5% till alla dem som inleder sitt sparande under år 1984. På belopp som slår inne på rikssparkonto under 1984 får alltså spararen en ränta motsvarande diskontot plus 6,25%. Liksom räntan i övrigt filiförs bonusränta spararens konto vid utgången av år 1984. Även den som sparar i kapilalsparfond får på motsvarande sätt en bonusränta om 5%.

Också till den som börjar spara efler 1984 utgår bonusränta om sparandet inleds senast det år då spararen fyller 25 år.

För den som sparar både på rikssparkonto och på ett eller två kapital-sparkonton tillförs resp. konto bonusränta motsvarande det på kontot sparade beloppet. Bonusräntan överförs från riksgäldskontoret till den bank där spararen har sitt rikssparkonto resp. förvaringsbanken för kapitalsparfonden.

I och för sig skulle en person i åldern 16-25 år, efter avbrott, kunna bölja spara flera gånger i allemanssparandet. Bestämmelsen i andra stycket - en bonusränta - inneb.ir emellertid att en sparare inte har rätl till bonusränta mer än en gång. För atl kontrollera detta måste alltså även uppgifter om avslutade konton bevaras i del centrala registret till utgången av det år då spararen fyllt 25 år.

6 § Vid uttag betalar spararen en avgift motsvarande en procent av det
uttagna beloppet, dock minst 20 kronor.

Uttagsavgiften tillfaller banken vid uttag såväl från ett rikssparkonto som från en kapilalsparfond.

I paragrafen finns beslämmelser om avgifter vid uttag. Överföringar mellan konton i allemanssparandet anses inle som uttag enligt denna paragraf. Om överföringar, se 7 §. Avgift betalas vid varje uttag. Den uppgår till en procent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kr. Avgiften räknas inte som uttag i den meningen att avgiftsbeloppet räknas av vid bestämmandet av det maximala beloppet för insättningar. I överensstämmelse med den praxis som bankerna tillämpar bör avgiften vid uttag från rikssparkonto kunna avräknas mot spararens fordran på ränta. Skulle räntebeloppet inte räcka till bör det stå banken fritt att i molsvarande mån jämka avgiften.

7 § Utan hinder av 4 § får en sparare överföra hela behållningen på sitt
rikssparkonto till ett sådant konto i en annan bank eller, helt eller delvis,
behållningen i en kapilalsparfond tiU en annan sådan fond.

Prop. 1983/84:30 55

Vid överföring enligt första stycket är banken berätligad till ersättning av spararen för sina kostnader för överföringen. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inle betalas.

Enligt denna paragraf kan spararens behållning i allemanssparandet överföras från en bank till en annan utan hänsyn till beloppsgränserna i 4 §. Likaså kan överföring fritt ske från en kapilalsparfond till en annan sådan fond och även till en företagsanknuten kapilalsparfond, om spararen uppfyUer kravet på anställning i företaget. Överföring fömtsätter att andelar löses in. Att överföra behållningen på ett rikssparkonto till en kapitalspar-fond eller vice versa medges däremoi inte.

En överföring mellan rikssparkonlon måste avse hela behållningen. Överföring mellan kapitalsparfonder kan däremot också ske av en del av spararens tillgodohavanden i fonden.

8 § Om rätten till sparmedlen genom överlåtelse eller på annat sätt övergår till någon annan än spararen eller om spararen pantsätter sin fordran, skall innestående medel betalas ut.

Om en sparare överskrider de begränsningar som enligt 4 § gäller för allemanssparandet, skall överskjutande sparmedel betalas ut till honom. Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskrivas spararen. Om det för sparmedlen har förvärvals andelar i en kapilalsparfond och om andelsvärdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i motsvarande mån.

Vid utbetalning enligt första stycket skall uttagsavgift enligt 6 § eriäggas.

Så som sparsystemet är uppbyggt blir spararen efter hand berätfigad till allt större skatteförmåner även efler det att han har satt in maximalt belopp på kontot. Det beror på atl eftersom behållningen växer med ränta på ränta och heta den årliga ränteavkastningen är skattefri. Den gmnd för skatteförmåner som spararen på detta sätt har byggt upp kan av naturliga skäl inle längre gälla om rätten till sparmedlen, genom arv eller på annat sätt, övergår till en annan person. För att sä långt som möjligt förenkla kontrollförfarandet i allemanssparandet föreskrivs därför i denna paragraf att sparmedlen skall betalas ut när rätten fill dem övergår till annan person. Detsamma gäller om spararen pantsätter sin fordran. Utbetalning bör göras så snart det lämpligen kan ske.

Om det vid kontrollen i bankgirocentralen konstateras att spararen överskridit de begränsningar i fråga om antal konton och belopp som anges i 3 § första stycket och 4 § skall oriktigt insatta belopp betalas ut fill spararen. Vid en sådan utbetalning erhåller spararen som regel ett belopp motsvarandet det han satt in för mycket i allemanssparandet. Upplupen ränta på rikssparkonto tillfaller banken och eventueU värdetillväxt på andelar i kapilalsparfond tillfaller fonden. Skulle andelarna ha minskat i värde får beloppet reduceras i motsvarande mån.

I avsnitt 3.5.1. har närmare redovisats hur bankerna i en sådan situation

Prop. 1983/84:30 56

bör kunna förfara. Där anges vilka konton som skall avslutas och från vilka konton som utbetalning titt spararen skatl ske.

Rikssparkonto

9 § De medel som sätts in på ett rikssparkonto skall överföras från
banken till riksgäldskontoret.

På de medel som salts in på ett rikssparkonlo utgår årlig ränta enligt en räntefot som motsvarar del av riksbanken fastställda, vid varje lid gällande diskontot med tillägg av 1,25 procentenheter,

I första stycket föreskrivs att insatta medel skall överföras till riksgäldskonloret. Hur överföringen bör gå till har berörts i avsnitt 3,5.2.

Ändringar av diskontot tillkännages särskilt. Diskontot är f n. 8,5% (SFS 1983:181),

Kapitalsparfonder

10 § En kapilalsparfond är en fond för sparande i svenska aktier och
andra svenska värdepapper,

I fråga om kapitalsparfonder gäller vad som föreskrivs i akfiefondslagen (1974:931) och annan författning om aktiefond med de avvikelser som följer av denna lag och lagen (1983:000) om skattelättnader för allemanssparande.

Sparandet i aktier i det nya sparsystemet avses ske i kapitalsparfonder. För kapitalsparfonderna gäller i allt väsentligt vad som stadgas om aktiefonder i akliefondslagen (1974:931). Vissa särskilda beslämmelser angående kapitalsparfonderna har dock lagils upp i 11-23 §§ lagen om allemanssparande och i lagen (1983:000) om skattelällnader för allemanssparande.

11 § Antalet andelsägare i en kapilalsparfond får inte översliga 75000.

12 § En kapilalsparfond förvaltas av elt fondbolag som bildas särskilt för delta ändamål.

Ett fondbolag får inte förvalta mer än en kapilalsparfond. Bankinspektionen kan, om del finns särskilda skäl, medge undanlag från första slyckel.

Av första stycket framgår alt en kapilalsparfond endast får förvaltas av fondbolag som bildats särskilt för ändamålet. Om särskilda skäl föreligger kan dock, enligt tredje stycket, bankinspektionen medge att även annat fondbolag får förvalta en kapilalsparfond. Sådan dispens är tänkt alt ges när ett tillstånd inte skulle strida mot de aUmänna strävandena att motverka atl inflytande m. m. samlas på elt fåtal händer. Som exempel på fall där dispens bör kunna ges kan nämnas de fondbolag som förvaltar aktiesparfonder som huvudsakligen vänder sig tUl de anställda i ett visst förelag och vars medel upp till 25% enligt tillstånd av bankinspektionen får placeras i aktier i företaget.

Prop. 1983/84:30 57

Också ett fondbolag som nyligen startat sin verksamhet och som förvallar en aktiesparfond av ringa omfallning bör kunna erhålla dispens. Ett sådant exempel är det fondbolag som förvaltar en aktiesparfond med anknytning till Civilingenjörsförbundet. Motsvarande, bör gälla om den förvallade fonden har en klart begränsad, regional inriktning som Arvika-fonden.

Eftersom reglerna om bl.a. sammansättningen av fondbolagets styrelse är olika i fråga om allmänna kapitalsparfonder (däribland fonder med s.k. 25%-dispens) och företagsanknulna kapitalsparfonder kan ett fondbolag som förvaltar en allmän kapilalsparfond inte ges dispens att förvalta en företagsanknuten fond. Omvänt gäller atl fondbolag som förvaltaren företagsanknuten fond inle kan få dispens att förvalta en allmän fond.

13 § Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst sju ledamöter. Av styrelseledamöterna väljs flertalet och bland dem styrelsens ordförande av en fondandelsägarstämma. Av de övriga ledamöterna utses två av regeringen och minst en av bolagsstämman i fondbolaget. För de av fondandelsägarstämman valda ledamöterna skall stämman välja suppleanter.

Intill dess andelsägarstämma hållits beslår styrelsen av de ledamöter som regeringen och bolagsstämman har utsett.

Fondandelsägarstämmans val av ledamöter och suppleanter i fondbolagets styrelse skall beredas av en valberedning, utsedd av en fondandelsägarstämma. Detta gäller dock ej första gången val äger rum.

Denna paragraf innehåUer bestämmelser om styrelsens sammansättning och om förfarandet, vid val av ledamöter.

Av första stycket framgår att en styrelse med sju ledamöter kommer atl beslå av fyra andelsägarrepresentanter, två av regeringen utsedda ledamöter och en representant för fondbolaget. Genom en ökning av antalet styrelseledamöter kan fondbolagels representation stärkas. Representanterna för fondandelsägarna kommer dock under alla förhållanden att vara i majoritetsställning.

För en styrelseledamot som utsetts av andelsägarstämman skall alltid utses suppleant. Huruvida suppleanter skall finnas för de av fondbolagets bolagsstämma valda styrelseledamöterna regleras i bolagsordningen.

Antalet eller lägsta och högsta antalet ledamöier och suppleanter i fondbolagels styrelse skall enligt 12 § aktiefondslagen anges i fondbestämmelserna. Detsamma gäller mandatperioden.

Av 8 kap. 9 § aktiebolagslagen (1975:1385) följer alt minst hälften av ledamöterna måste vara närvarande för att styrelsen skall vara beslutför. Enligt samma stadgande skall som styrelsens beslut gälla den mening som flertalet av de närvarande röstar för eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Krav på högre närvaro och kvalificerad majoritet kan ställas upp i bolagsordningen. Dessa bestämmelser är tillämpliga också i fråga om de aktiebolag (fondbolag) som har fått fillstånd alt förvalta en kapilalsparfond.

Prop. 1983/84:30 58

Valet av andelsägarrepresentanter i fondbolagels styrelse vid den första stämman kan uppenbarligen inle vara berett av en av andelsägarstämma utsedd valberedning. Del får ankomma på de styrelseledamöter som rege-' ringen och fondbolagets bolagsstämma utsett att fillse att valet bereds på elt sådant sätl att intresset av ell spritt andelsägarinflytande kan komma till uttryck redan i det första valet av andelsägarrepresentanter i fondbolagets styrelse. I en företagsanknuten kapilalsparfond får uppgifien ankomma på de av bolagsstämman utsedda ledamöterna.

14 § För fondandelsägarna i en kapilalsparfond skall åriigen hållas stäm
ma.

En fondandelsägarstämma skall hållas första gången tidigast tre och senast sex månader efler det alt bankinspektionen meddelat tillstånd för fondbolaget alt utöva fondverksamhel.

Enligt första stycket blir det obligatoriskt all hålla fondandelsägarstämma i kapitalsparfonderna. Sådan stämma skall hållas minst en gång om året.

För alt så snart som möjligt efter det att fondförvaltningen kommit igång, men först sedan elt tillräckligt antal andelsägare finns, ge andelsägarna möjlighet atl utöva inflytande på fondens verksamhet föreskrivs i andra stycket att den första fondandelsägarstämman skall håUas tidigast tre och inte senare än sex månader efter det alt bankinspektionen meddelat tillstånd för fondbolaget atl utöva akliefondsverksamhet.

Enligt 18 § skall fondbestämmelserna innehålla närmare regler om fondandelsägarstämman,

15 § Fondbolag fär till en kapilalsparfond förvärva endast följande slag
av värdepapper, nämligen

1, sådana svenska aktier och av svenskl aktiebolag utfärdade konver
tibla skuldebrev etter skuldebrev Förenade med optionsrätt titt nyteckning
som noteras vid Stockholms fondbörs,

2, värdepapper som avses i 1 och som utbjuds filt försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finns för anlagande att de inom ett år frän förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholms fondbörs,

3, andra svenska akfier samt andra av svenskt akfiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med opfionsrätt titt nyteckning,

4, bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1—3,

5, obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 2 ej inregistrerats eller noterats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom tioprocenlsgränsen enligt sista stycket,

Elt fondbolag får inte till kapilalsparfond förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i första stycket 3 eller bevis om rätt atl teckna etter erhålla sådana

Prop. 1983/84:30 59

värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepapperen och bevisen genom förvärvet kommer alt överstiga tio procent av fondens värde. Ej heller får ett fondbolag till fonden mot vederlag förvärva värdepapper enligt första stycket 5 i sådan omfattning all värdet av de värdepapper som där avses genom förvärvet kommer att överstiga tjugofem procent av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock inte förrän ett år efter del att fondbolaget erhållit bankinspektionens tillstånd att bedriva fondverksamhet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kapitalsparfondernas placeringsområden. I huvudsak överensstämmer reglerna med vad som gäller för de nuvarande aktiesparfonderna.

För att öppna möjlighet också för anställda i icke börsnoterade förelag titt ett aktiesparande som är inriktat på det egna företaget bör bankinspektionen, om särskilda skäl föreligger, kunna ge dispens från den 10%-begränsning som enligt Qärde stycket gäller i fråga om icke börsnoterade aktier. En fömtsättning för dispens bör vara att en inte obetydlig handel i förelagets aktier äger mm.

Till skillnad från vad som hitfills gällt för aktiesparfonderna ges kapitalsparfonderna möjlighet atl placera upp till 25% av fondförmögenheten i obligationer och andra skuldförbindelser som är utfärdade av staten. Under det inledande skedet av fondverksamhelen, ett år från det all fondbolaget fått fillstånd att bedriva verksamheten, gäller överhuvudtagel ingen begränsning i fråga om placering av fondmedel i statspapper.

16 § Ett fondbolag skall tUlse att en kapilalsparfond får en med hänsyn fill intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper av samma utfardare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Detta gäller ej värdepapper som har utfärdals av staten.

Om del finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge att procenttalet i andra stycket överskrids.

Utan hinder av andra stycket och 15 § sista stycket får vid emission akfier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tillfälle under eltärsperioden kunnal inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och 15 § sista stycket första meningen. Om det finns särskUda skäl, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

Denna paragraf innehåller regler om riskspridning. I huvudsak överensstämmer förslaget med molsvarande bestämmelser för aktiefonder. En kapilalsparfond skall alltså i princip inte ha mer än 10% av fondförmögenheten placerad i värdepapper av samma utfardare. Bestämmelsen om statspapper i 15 § sista stycket förutsätter dock alt undanlag görs för sådana. Det har skett i andra stycket.

Prop. 1983/84:30 60

Begränsningen gäller vid anskafFningstillfället. Skulle fondens aktier i ett visst företag vid senare tillfälle, t.ex. genom kursstegringar eller fondemissioner, översliga 10% av fondförmögenheten är fonden inte för den skull tvingad alt genom försäljning nedbringa sill aktieinnehav i förelaget fill sådan nivå att värdet motsvarar högst 10% av fondförmögenheten.

Liksom i fräga om aktiesparfonderna kan bankinspektionen medge undantag från det här uppställda kravet på riskspridning. Inspektionen har därvid brukat medge att värdepapper med samma utfardare får motsvara upp till 25% av fondförmögenheten.

Möjligheten till undantag har främst utnyttjats av de allmänna aktiesparfonder som i första hand riktat sig till sparare med anknytning till ett visst företag. Behovet av dispenser för kapitalsparfonder bör bli mindre om skyldigheten för de företagsanknulna fonderna att placera fondmedlen i det egna företaget begränsas till minst 25 %. Del har dock bedömts lämpligt att behålla dispensmöjligheten.

För kapitalsparfonder gäller liksom för aktiefonder att i fonden inte får ingå mer än 5 % av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma bolag (22 § aktiefondslagen, beträffande företagsanknulna kapitalsparfonder, se 22 § andra stycket denna lag).

17 § I beslut om rösträtt för aktier i fonden dellar endast de ledamöter i fondbolagets styrelse som har utsetts av andelsägarstämman.

18 § Fondbeslämmelserna för en kapilalsparfond skall ange att

1. fonden är en kapital.sparfond för vilken denna lag gäller,

2. fondbolaget skall föra register över innehav av fondandelar och inte skall utfärda fondandelsbevis,

3. utdelning till fondandelsägarna inte skall ske,

4. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag och i aktiefondslagen (1974:931).

Fondbestämmelserna skall också innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma.

I denna paragraf anges vissa miiUmikrav på vad fondbestämmelserna för en kapilalsparfond skall innehålla.

Enligt andra stycket skall fondbeslämmelserna innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma. Bland de regler som bör gälla för stämman kan följande nämnas. För att få fiUträde fill andelsägarstämma och få rösta vid stämman bör fordras att personen i fråga styrkt sitt innehav av fondandelar. Olika röstvärde för andelar skall inle förekomma. Varje andel skall alltså berättiga till en röst. Fondandelsägares rätt bör kunna ulövas genom ombud på samma sätt som gäller för aktieägare enligt 9 kap. 2 § aktiebolagslagen. Vid ordinarie fondandelsstämma bör förekomma, förutom val av ledamöter och suppleanter i ft)ndbolagets styrelse, en redogörelse för förvaltningen av fonden.

Ytterligare bestämmelser om fondandelsägarstämma som kan meddelas

Prop. 1983/84:30 61

i fondbestämmelserna är t.ex. beslämmelser om tidpunkt för stämma, kallelseförfarande, regler för röstning och även regler för extra stämma.

Företagsknutna kapUalsparfonder

19 § I en företagsanknuten kapilalsparfond får kapitaltillskott göras en
dast av den som är anställd i elt visst bolag eller inom en viss koncern. För
sådan fond gäller i tillämpliga delar 10-18 §§ om inle annat följer av 20-

23§§.

Kapitaltillskotten fill en företagsanknuten kapilalsparfond skall, liksom i fråga om molsvarande aktiesparfonder, komma från dem som är anslällda i ett visst aktiebolag eller inom en viss koncern. Avgörande är att anställningsförhållande föreligger när tillskotten sker. Beträffande koncernbegreppet, se 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385). Vid fastställande av vilka siom kan räknas som anslällda torde man kunna få ledning av hur begreppet arbetstagare/anställd bestämts när del gäller skyldighet att betala arbetsgivaravgift. Man anknyter därmed till det socialförsäkringsrättsliga arbetstagarbegreppel. Detta kan i vissa fall inrymma personer som civilrättsligt är att betrakta endasl som uppdragstagare.

Det ankommer på fondbolaget att pröva om anställningsförhållande föreligger.

Den som pensioneras eller av annat skäl slutar sin anställning på sitt förelag kan låta sparmedlen stå kvar i den förelagsanknutna kapitalsparfonden men kan inte tillskjuta ytterligare medel titt den fonden. Däremot kan han fortsätta silt sparande i en annan kapitalspaifond.

20 § Utan hinder av 12 § gäller att elt fondbolag som förvaltar en etter
flera företagsanknulna aktiesparfonder även får förvalta en företagsanknu
ten kapilalsparfond.

Till skillnad från vad som gäller i fråga om förvaltningen av allmänna kapitalsparfonder får ett fondbolag som förvaltar uteslutande en eller flera företagsanknutna aktiesparfonder enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder får även förvalla en företagsanknuten kapilalsparfond.

21 § Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter. Av
ledamöterna väljs flertalet och bland dem styrelsens ordförande av fondan
delsägarstämman. Övriga ledamöter väljs av bolagsstämman i fondbolaget.
Minst en ledamot skall väljas av bolagsstämman i fondbolaget. För de av
fondandelsägarstämman valda ledamöterna skall stämman välja supplean
ter.

Om elt fondbolag förvaltar flera företagsanknutna fonder skall för vaije sådan fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot som har valts av andelsägarstämman i fonden.

Ulan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen akliefondslagen (1974:931) får till styrelseledamöter i ett fondbolag som förvaltar en före-

Prop. 1983/84:30 62

tagsanknuten kapilalsparfond för anställda hos bankaktiebolag, utses anställda i bankbolaget.

1 fråga om styrelsens sammansättning gäller atl den skall ha minst fem ledamöier samt atl flertalet av ledamöterna och bland dem ordföranden skall väljas av fondandelsägarstämman. Övriga ledamöter väljs av bolagsstämman i fondbolaget. För alt garantera fondbolaget ett visst inflytande på verksamheten föreskrivs att minst en styrelseledamot skall utses av bolagsstämman i fondbolaget.

Valet av andelsägarrepresentanter skall, liksom i fråga om kapitalsparfonderna i allmänhet, förberedas av en valberedning (13 och 19 §§).

Ell fondbolag kan samtidigt förvalla både en eller flera företagsanknutna aktiesparfonder och en företagsanknuten kapilalsparfond. I sådanl fall skall, enligt andra stycket och 10 § andra stycket lagen om aktiesparfonder, i fondbolagets styrelse finnas minst en företrädare för andelsägarna i varje fond.

Av 8 § fjärde stycket aktiefond slagen följer bl.a. alt en person som är anställd i ett bankaktiebolag inte får vara fondandelsägarrepresentant i styrelsen för ett fondbolag som anlitar banken som förvaringsbank för aktiefond. Tredje stycket innehåller ett undantag från detta förbud såvitt gäller företagsanknulna kapitalsparfonder.

22 § Minst tjugofem procent av en företagsanknuten kapitalsparfonds-värde skall placeras i sådana värdepapper som avses i 15 § och som har utfärdats av det aktiebolag i vilkel de som tillskjuter kapilal till fonden är anställda eller — om bolaget ingår som moderbolag i en koncern — i vars dotterbolag de är anställda.

Den i 22 § aktiefondslagen (1974:931) föreskrivna begränsningen i fråga om en aktiefonds innehav av aktier i samma bolag gäller ej för en företagsanknuten kapilalsparfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilket förelag den är anknuten till.

Denna paragraf innehåller placeringsreglerna för företagsanknutna kapitalsparfonder. Jämfört med de nuvarande företagsanknulna aktiesparfonderna innebär förslaget en väsentligt ökad frihet i fråga om de förelagsanknutna kapitalsparfonderna atl placera i andra värdepapper än sådana som getts ul av det egna förelaget (den egna koncernens moderbolag). Det enda krav som ställs upp är att minst 25 % av fondförmögenheten skall placeras i värdepapper utgivna av det egna förelaget (moderbolaget). Vid fiUämpning av begränsningsregeln skall hänsyn tas till de kursvärden som gäller när aktier förvärvas eller avyttras. Har värdet av aktierna i det egna företagel gäll ner under 25% av fondens värde, åligger del fondbolaget att förvärva ytterligare i del egna förelaget så snart det kan ske på ett för fonden ekonomiskt försvarbart sätt.

För företagsanknutna kapitalsparfonder gäller, liksom för kapitalsparfonder i allmänhet, alt fondförmögenheten kan placeras till högst 25% i statspapper.

Prop. 1983/84:30 63

Enligt 22 § aktiefondslagen får i en aktiefond inte ingå mer än 5% av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma aktiebolag. Enligt andra stycket gäller denna begränsningsregel inte de företagsanknutna kapitalsparfonderna.

23 § Bestämmelsen i 4 § andra stycket akliefondslagen (1974:931) gäller inte fondbolag som förvaltar en företagsanknuten kapilalsparfond.

Bankinspekfionen far efter ansökan medge att fondbolaget inte avger kvartalsredogörelse för fonden.

Bankinspektionen får avstå från all för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 § tredje stycket akliefondslagen.

Enligt 4 § andra stycket aktiefondslagen skall det i ett fondbolags bolagsordning tas in utlänningsförbehåll enligt 4 § lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. I paragrafen görs undanlag från denna bestämmelse för företagsanknulna kapitalsparfonder. Detta överensstämmer med vad som gäller för företagsanknutna aktiesparfonder. Skälen till all undantag gjordes för dessa fonder var bl. a. följande. Ett utlänningsförbehåll innebär i princip att endast en mindre del av akrierna i bolaget -motsvarande mindre än 1/5 av röstetalet för samtliga aktier i bolaget - får förvärvas av utländska rättssubjekt. Med utländskt rättssubjekt jämställs i detta sammanhang bl.a. svenska aktiebolag vars bolagsordning inte innehåller en utlänningsklausul. Sådan klausul saknas emellertid i bolagsordningen för åtskiUiga av de större svenska börsnoterade företag som kan vara intresserade av alt bilda elt fondbolag. Dessa företag skulle således kunna förvärva endast en mindre del av aktierna i fondbolaget. Eftersom många av de här nämnda företagen sannolikt kan ha intresse av att helt äga de nybildade fondbolagen har del ansetts motiverat atl göra undantag från den här redovisade bestämmelsen i aktiefondslagen.

I likhet med vad som gäller för de företagsanknutna akfiesparfonderna kan bankinspektionen avstå från atl förordna särskild revisor för att medverka i granskning av fondbolag som förvallar en företagsanknuten kapilalsparfond.

För aktiefond och aktiesparfond skall fondbolaget senast en månad efter utgången av vatje kalenderkvartal avge kvartalsredogörelse för fond som bolaget förvaltar. Bankinspektionen får enligt 12 § lagen om aktiesparfonder medge undanlag för denna redovisningsskyldighet i fråga om förelagsanknutna aktiesparfonder. Intresset av att andelsägarna ges utförlig information om förvaltningen av en företagsanknuten kapilalsparfond är emeUertid större genom att dessa fonders placeringsområde vidgas. Möjligheten att efterge kravet pä kvartalsredovisning har likväl fått stå kvar. Den bör dock i huvudsak endast medges för de fonder där placeringarna även i fortsätlningen helt koncentrerar sina placeringar till del egna företagel.

Prop. 1983/84:30 64

24 § Riksgäldskontoret får meddela de föreskrifter som behövs för administration och kontroll av allemarssparandet.

I avsnitt 3.5.1. har frågan om administration och kontroll av allemanssparandet behandlats. Där föreslås att riksgäldskontoret skall ha de övergripande ansvaret för de administrativa rutiner och kontrollåtgärder som behövs. Innan föreskrifter utfärdas måste riksgäldskontoret självfallet samråda med de banker som skall förmedla allemanssparandet.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den I april 1984 och gäller även dessförinnan i fråga om åtgärder som behövs för alt lagen i sin helhet skall kunna tillämpas från och med den dagen.

Övergångsbestämmelserna har utformats så alt förberedande åtgärder för kapitalsparfondernas verksamhet skall kunna genomföras redan i början av är 1984. Fondbolag kan bildas och registreras. Styrelseledamöter kan utses av regeringen och av fondbolagets bolagsstämma. Vidare kan bankinspektionen pröva frågan om tillstånd för fondbolagen atl utöva fondverksamhel. Fondbestämmelser kan fastställas och dispenser kan meddelas.

5.2 Förslaget till lag om skattelättnader för allemanssparandet

Skattelättnader enligt denna lag medges för sparande enligt lagen (1983:000) om allemanssparande.

Räntan på sparmedlen samt bonusräntan enligt 5 § lagen (1983:000) om allemanssparande utgör inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Ränta och utdelning som tillfaller en kapilalsparfond utgör inle heller skattepliktig inkomst.

Realisationsvinst på andel i kapilalsparfond ulgör inte skattepliktig inkomst. Avdrag får ej göras för realisationsförlust på sådan andel.

Avkastningen i form av ränta på sparmedel på rikssparkonto är skattefri. Vad gäller storleken på den skattefria avkastningen finns del ingen annan begränsning än den som följer av att netloinsätlningarna på rikssparkontot inte får överstiga 30000 kr.

Skattefrihet gäller också för den bonusränta som utgår på sparande på rikssparkonlo och kapilalsparfond under 1984 och, i vissa fall, för sparande som inleds senare.

Ränta och utdelning som tillfaller en kapilalsparfond utgör inte skattepliktig inkomst för fonden. Detla överensstämmer med vad som gäller för de nuvarande aktiesparfonderna under den tid de sparade medlen är bundna i fonden.

Inle heller spararens realisationsvinst vid inlösen av andel i kapitalspar-

Prop. 1983/84:30 65

fond utgör skattepliktig inkomst. Å andra sidan får avdrag inle göras för realisationsförlust vid inlösen av sådan andel.

Samfliga skattelältnader gäller inkomstskatt. Tillgångarna på riksgäldskonto och andelarnas värde i kapilalsparfond skall på vanligt sätt redovisas i förmögenhetsdeklarationen.

För realisationsvinst i kapilalsparfond föreslås inga särskilda skattelättnader. För dessa fonder kommer därför att gälla samma regler som för en aktiefond. Alltså blir fonden skaltskyldig för realisationsvinst på aktier som fonden innehaft under kortare tid än två år. Vid längre innehav är realisationsvinsten fri från skall.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 april 1984 och tillämpas på insättningar som har skett efter ikraftträdandet.

Genom lagen upphävs lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om sparande som har skett före den 1 april 1984.

Den lag som nu gäller om skattelältnader för vissa sparformer (sparande på skallesparkonlo och skaltefondkonto) upphävs. Den gamla lagen skall dock fortfarande gälla insättningar som har skett i dessa sparfonder före den 1 april 1984. Alltså erhåller spararen skattereduktion vid 1984 års taxering för sitt sparande under 1983. Likaså gäller den femåriga bindningsliden och bestämmelserna om avdrag vid förfida uttag. Ränta och utdelning på sparskattekonto och i aktiesparfonder är skattefri under bindningstiden.

Som redovisas i avsnitt 5.4 föreslås särskilda beslämmelser gälla för den som deltagit i skattesparandet under en del av år 1983 men som enligt nu gällande bestämmelser inte skulle erhålla skattelättnader för detta sparande taxeringsåret 1984.1 samma avsnitt föreslås också särskilda bestämmelser för sparande enligt den gamla lagen under första kvartalet 1984.

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

2 § Aktiesparfond förvaltas av fondbolag som bildas särskilt för detta ändamål.

Styrelsen för fondbolaget skall beslå av minst sju ledamöter. Av dessa skall flertalet och bland dem ordföranden väljas av en fondandelsägarstämma, som skall hållas årligen. Av de övriga ledamöterna utses två av regeringen och minst en av bolagsstämman i fondbolaget. För de av fondandelsägarstämma valda ledamöterna skall stämman välja suppleanter.

Fondandelsägarstämmans val av ledamöier och suppleanter i fondbolagets styrelse skall beredas av en valberedning, utsedd av en fondandelsägarstämma.

I beslut om rösträtt för aktier i fonden dellar endasl de ledamöter i fondbolagels styrelse som har utsetts av fondandelsägarstämman.

5 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 30

Prop. 1983/84:30 66

Genom de föreslagna ändringarna kommer samma regler att gälla för aktiesparfonderna som för kapitalsparfonderna i de frågor som redovisats ovan.

3 § TUl aktiesparfond fär endasl förvärvas

a) värdepapper enligt 19 § akliefondslagen (1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag,

b) obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.
Utan hinder av 21 § andra slyckel aktiefondslagen får fondbolaget till

fonden mot vederlag förvärva värdepapper enligt första stycket b) i sådan omfattning att värdet av de värdepapper som där avses genom förvärvet kommer alt uppgå till ljugofem procent av fondens värde.

Bankinspektionen får medge att det i 19 § sista stycket aktiefondslagen angivna procenttalet överskrids.

Innebörden av den i paragrafen föreslagna ändringen är alt aktiesparfondernas liksom kapitalsparfondernas medel kan till högst 25% placeras i statspapper. Här hänvisas till vad som anförts under 15 § i avsnitt 5.1.

Med hänsyn till att aktiesparfonderna inte tillförs något nytt kapital från andelsägarna efter den 31 mars lSi84 har bestämmelsen om placeringsinriktning på nyemitterade aktier och konvertibla skuldebrev i nuvarande tredje stycket ansetts kunna ulgå.

10 § Förvaltar ett fondbolag uteslutande en eller flera företagsanknutna akfiesparfonder, gäller i stället för 2 § andra stycket atl styrelsen för fondbolaget skall beslå av minst fem ledamöter samt att flertalet och bland dem ordföranden skall väljas av fondandelsägarstämman. Övriga ledamöter väljs av bolagsstämman i fondbolaget. Minst en ledamot skall väljas av bolagsstämman. För de av fondandelsägarstämman valda ledamöterna skall stämman välja suppleanter.

Om ett fondbolag förvaltar flera iiktiesparfonder, skall för varje företagsanknuten fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valts av fondandelsägarstämman i denna fond.

Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen aktiefondslagen (1974:931) får till styrelseledamöter i fondbolag, som förvaltar en företagsanknuten aktiesparfond för anställda hos elt bankaktiebolag utses anslällda i bankbolaget.

De ändringar som föreslås i fråga om styrelsens sammansättning i fondbolag som förvaltar företagsanknutna aktiesparfonder överensstämmer med vad som föreslagits i fråga om de fondbolag som förvaltar företagsanknulna kapitalsparfonder. Här hänvisas till vad som anförts under 21 § i avsnitt 5.1.

Också för de företagsanknulna aktiesparfonderna innebär förslaget atl endast andelsägarrepresentanlerna i fondbolagets styrelse dellar i beslul rörande rösträtt för fondens aktier.

Prop. 1983/84:30 67

11 § I en företagsanknuten aktiesparfond skall minst ljugofem procent av fondens värde placeras i sådana värdepapper som avses i 3 § första stycket a) och som har utfärdats av det aktiebolag, i vilkel de som tillskjuter kapilal tiU fonden är anställda eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars dotterbolag de är anslällda.

Den i 22 § aktiefondslagen (1974:931) föreskrivna begränsningen i fråga om en aktiefonds innehav av aktier i samma bolag gäller ej för en företagsanknuten aktiesparfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilkel företag den är anknuten till.

Den föreslagna ändringen innebär all de företagsanknutna aktiesparfonderna ges samma möjlighel till riskspridning som gäller för de företagsanknutna kapitalsparfonderna. AUtså begränsas kravet på placeringar i det egna företaget till att gälla minst 25% av fondförmögenheten. Den föreslagna andningen innebär att del också för de förelagsanknutna aktiesparfonderna öppnas möjlighet atl placera 25 % av fondförmögenheten i statspapper.

En aktiefonds möjligheter att inneha aktier i samma bolag begränsas bl.a. av 22 § akfiefondslagen, där det föreskrivs att i en fond inte får ingå mer än 5% av röstvärdet för samtliga akfier i ett och samma bolag. Föreskriften är f n. tillämplig också i fråga om företagsanknutna aktiesparfonder. I likhet med vad som föreslås beträffande de företagsanknutna kapitalsparfonderna föreslås alt denna begränsning inte längre skall gälla för de förelagsanknutna aktiesparfonderna.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 april 1984.

En styrelse i fondbolag, vilken valts före lagens ikraftträdande kvarstår utan hinder av 2 § andra stycket och 10 § första stycket under den tid valet avser. Bestämmelsen i 2 § tredje och fjärde styckena tiUämpas inte förrän styrelse enligt denna lag första gången har valls.

Av övergångsbestämmelserna följer atl den styrelse som sitter vid månadsskiftet mars/april 1984 kan vara kvar mandatperioden ut. Först därefter kommer alltså de nya reglerna angående styrelsens sammansättning all tillämpas i fråga om fondbolag som förvaltar aktiesparfonder. Det har också ansetts lämpligt alt tillämpa de nya reglerna angående förfarandel vid beslut om rösträtt för innehavda aktier först då den nya styrelsen har tillträtt. Liksom i fråga om kapitalsparfonderna kan val av fondandelsägar-representanter första gången ske utan att valet beretts av en valberedning.

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer

Enligt vad som fidigare framgått (avsnUt 5.2) föreslås lagen om skattelättnader för vissa sparformer bli upphävd genom lagen om skattelättnader

Prop. 1983/84:30 68

för allemanssparande när denna träder i kraft den 1 april 1984. Den gamla tagen skatt dock fortfarande gälla i fråga om sparande som sker före den 1 april 1984. För sådanl sparande skall alltså skallelättnader fortfarande åtnjutas enligt den gamla lagen.

I fråga om det sparande som sker enligt den gamla lagen under första
kvartalet 1984 och en del av 1983 års sparande enligt samma lag, föreslås
dessutom följande ändringar i den gamla lagen.

II § första stycket görs ett tillägg om alt skattelättnader enligt den gamla
lagen inte skall medges för sparande som sker efter utgången av mars 1984.

1 2 § första stycket, enligt vilket spararen får sparskattereduktion under förutsättning att han gjort insättningar under minst sex av inkomstårets månader, inskjuts dels en bestämmelse om atl sparskattereduktion medges för sparande under 1983, även om insättningar gjorts under ett mindre antal månader, dels en bestämmelse om atl sparskattereduktion inte åtnjuts för sparande under 1984.

Om någon börjat spara under senare delen av året, men inte hunnit kvalificera sig för sparskattereduktion genom sex månadsinsättningar det året, har han enligt 2 § andra stycket kunnal utnyttja dessa insättningar för erhållande av sparskattereduktion på en gång för dessa och nästa års insättningar. En förutsättning för detta har varit att han gjort minst sex månadsinsältningar året efter del han började spara. För all inte den i första stycket föreslagna regeln rörande sparande under 1983 skall berättiga någon som börjat spara under 1982 till sparskattereduktion utan atl nämnda förutsättningar har uppfyllts, har en bestämmelse som hindrar detta införts i andra stycket. I sarnma stycke har också tillagts att bestämmelserna i detta inte skall tillämpas i fråga om sparande som påbörjas under år 1983.

De skattelättnader som medges för sparande enligt den gamla lagen under första kvartalet 1984 medges under samma tid som skattelättnaderna för sparande under 1983. I enlighet härmed föreskrivs i ett nytt andra stycket i i # atl räntan på sparmedel som satts in på lönsparkonto under 1984 inte utgör skattepliktig inkomst under det året eller de närmast följande fyra åren. Vidare föreskrivs följande i ett fillägg till andra stycket i 4 §, som behandlar reatisattionsvijistberäkning i fråga om fondandelar, när det gäller andelar som förvärvats under 1984. Avyttras en andel före utgången av 1988 utgör en realisationsvinst, som uppkommer vid avyttringen, inte skattepliktig inkomst. Ej heller medges avdrag för realisationsförlust som uppkommer vid en sådan avyttring. Avyttras en andel efler utgången av 1988 får, efler den skattskyldiges val, anskaffningskostnaden beräknas antingen till andelens m,irknadsvärde vid utgången av 1988 eller till värdet vid utgången av mars 1984, ökal med avkastningen t. o. m. 1988. 1 det första fallet anses andelen anskaffad vid utgången av 1988 och i del andra fallet vid utgången av mars 1984. Sistnämnda regler överensstämmer i princip med vad som gäller vid avyttring av andelar som förvärvats före ,1984.

Prop. 1983/84:30 69

Om någon gör uttag från skallesparkonlo etter töser in andelar i aktiesparfond före utgången av det femte året "efter det år för vitkel sparskattereduktion kommer i fråga", skatt enligt 5 § visst avdrag göras. Att den som deltar i skattesparandel under första kvartatet 1984 inle skalt vidkännas sådant avdrag följer redan av 5 §. Någon sparskattereduktion kommer ju inle i fråga för insättningar under 1984.15 § behöver alltså ingen ändring göras.

I 6 § föreskrivs atl skaltskyldig som vilt åtnjuta sparskattereduktion skatt titt deklarationen foga elt intyg rörande sina insättningar m. m. Intyget har form av ett med hjälp av ADB framställt sparbevis. De som enligt det tillägg som förestås i 2 § första stycket får sparskattereduktion för sparande under 1983 kan av tekniska skäl enligt uppgift inte få sådanl sparbevis. Som intyg bör i dessa falt godtas kontoutdrag etter liknande handling som banken eller fondbolaget utfärdar.

Ändringar i lagen om skattelättnader för vissa sparformer avses träda i kraft den 1 januari 1984 och fillämpas första gången vid 1984 års taxering.

6 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om allemanssparande,

2. lag om skattelättnader för allemanssparande,

3. lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,

4. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemslällan.

Prop. 1983/84:30 71

BUaga I

Sammanfattning av expertgruppens betänkande (Ds Fi 1983:15) Allemanssparandet

Bakgrund

Regeringen tillsatte i slutet av januari 1983 en expertgmpp med uppgift atl utreda vissa frågor rörande stimulanser av hushållens sparande.

Den allmänna bakgrunden är att sparandet i den svenska ekonomin är för lågt och måste höjas väsentligt, om det skall vara möjligt att häva de ekonomiska obalanserna. Bl. a. är det viktigt att öka hushällens sparande, som f. n. är mycket lågt både historiskt sett och vid en internationell jämförelse.

Utredningsuppdraget har gått ut på alt söka finna metoder att stimulera hushållens sparande i former som underlättar finansieringen av statens budgetunderskott och främjar näringslivets försörjning med riskvilligt kapital.

Finansieringen av det stora statliga budgelunderskollel riskerar att skapa allvariiga problem antingen genom aU driva upp räntorna - vilket skulle hämma näringslivets invesleringar - ellergenom att ytteriigare öka likviditeten i ekonomin - vilket skulle kunna leda till ökad inflation och valutautflöde. Av denna anledning är det angeläget all hushållen i ökad utsträckning får medverka till alt direkt finansiera statsupplåningen. Vidare kräver den nödvändiga expansionen av den konkurrensutsalta sektorn i svenskt näringsliv bl.a. ett betydande utbud av riskvilligt kapital. Åven i detta avseende är det önskvärt att hushållen kan medverka. Härigenom skapas också möjligheter att i någon mån motverka makt- och ägarkoncenlra-tionen i näringslivet.

En rad frågor som berör hushållssparandets villkor har inle ingått i utredningsuppdraget. Del gäller bl.a. förslag alt höja det s.k. sparavdraget, ändra utformningen av vinslsparsystemel och allmänna önskemål att särskilt stimulera vissa sparformer eller vissa gruppers sparande, t.ex. bosladssparande, försäkringssparande, kooperativt sparande och ungdomars sparande. Det har inte heller legat inom utredningsuppdraget att diskutera utformningen av skattesystemet, t. ex. vad gäller kapitalbeskattningen, eller förändringar i riktning mot en utgiflsskalle- eller realbeskatl-ningsmodelf. Sädana frågor bör enligt vår mening övervägas i annat sammanhang.

Utredningsuppdraget har huvudsakligen gällt att utifrån den kritik som har riktats mot det nuvarande skaltesparandet antingen föreslå tillräckligt omfattande förändringar av detta sparsystem eller också atl föreslå nya sparformer som fär ersätta skaltesparandet. De regler som föreslås skatt enligt direktiven träda i kraft fr. o. m. den I januari 1984.

Kritiken mot skaltesparandet har bl.a. gällt de höga statsfinansiella

Prop. 1983/84:30 72

kostnaderna, den fördelningspoliliska utformningen, de hårda bindningsreglerna som torde ha avskräckt stora grupper med måttliga inkomsler frän att delta samt den s, k, utträdesproblematiken, dvs, möjligheten atl efter bindningsperioden lyfta medel och göra nya insättningar med dessa medel som berättigar till ytteriigare förmiiner.

Kritik har också riktats mera specifikt mot olika inslag i aktiefondsparandet. Man har därvid pekat på spararnas brislande möjligheter till insyn och inflytande i aktiesparfonderna, deras alltför begränsade möjligheter att byta fond och fondernas starka anknytning till bankerna. Det har vidare anförts all de nuvarande placeringsreglerna tenderar att i vissa fall framtvinga mindre lämpliga placeringar och kan medföra en mekanisk press uppåt på aktiekurserna.

Krav på det nya sparsystemet

I våra överväganden har vi kommit fram till att följande krav bör ställas på del framlida sparsystemet. Det bör

• stimulera hushållens sparande i sådana former som dels underlättar finansieringen av del statliga budgetunderskottet och dels tillför näringslivet riskkapital,

• främja ett långsiktigt och regelbundet sparande,

• stimulera nya grupper att spara,

• vara fördelningspolitiskl rättvist,

• vad gäller akliesparande, främja ell spritt ägande, motverka makt- och ägarkoncentration och öka spararnas insyn och inflytande,

• vara enkelt och lättförståeligt för spararna,

• möjliggöra en positiv real avkastning efter skatt på de sparade medlen,

• vara förbundet med begränsade statsfinansiella kostnader,

• vara enkelt att administrera och kontrollera.

Vi har bedömt atl dessa krav ej skulle uppfyllas vid mera begränsade förändringar av skattesparsystemel. Därför föreslår vi att sparstimulanserna skall knytas tiU ett nytt sparsystem som ersätter skattesparandet.

Allemanssparandet - huvuddrag

Vi föreslår alt ett nytt sparsystem införs med följande allmänna kännetecken:

• Sparsystemet skall kallas allemanssparandet.

• Sparsystemet är öppet för alla fysiska personer fr.o. m. del år de fyller 16 år.

• Avkastningen pä medel som står inne i sparsystemet är befriad frän inkomstskatt. Någon tidsbegränsning för denna förmån finns ej.

• Sparslimulanser utgår dels till sparande på rikssparkonlon i bank, där medlen slussas vidare till riks:2äldskontoret, dels till aktiesparande i kapitalsparfonder.

• Insättningarna per månad kan vara lägst 100 kr. och högst 600 kr. Något

Prop. 1983/84:30 > 73

krav på visst minsta antal insättningar per år ställs inle. Totalt tillåtna nettoinsättningar (insättningar minus uttag) maximeras till 30000 kr. per sparare. Avkastningen ackumuleras pä respektive konton.

• En skattefri startpremie om 400 kr. som bekostas av staten skall utgå till alla som går in i sparsystemet 1984 och vilkas nettoinsättningar uppgår till minst 2400 kr. den 31 mars 1986. För ungdomar mellan 16 och 25 år ulgår slartpremien med motsvarande villkor även för sparande som igångsatts efter 1984.

• Spararna får inom givna ramar fritt fördela sitt sparande mellan de båda sparformerna.

• Uttag är tillåtna. Därvid tas en avgift på 1 % av det uttagna beloppet ut, dock minst 20 kr,

• Sparandel kan vid valfri lidpunkt flyttas inom respektive sparform till annan bank/kapitalsparfond men ej mellan de båda sparfonderna.

Sparande på rikssparkonton

Sparande på rikssparkonlon sker i bank. Banken slussar medlen vidare till riksgäldskonlorel. Spararen har sin fordran på banken och inte på riksgäldskonloret. En person får endast spara på ett rikssparkonto.

Ränleavkaslningen ackumuleras på kontot. Räntan bör ligga på en nivå som motsvarar vad som gäller för den långsiktiga bankinlåningen. Räntan bör därför sättas till diskontot plus 1,25%, vilket f, n. motsvarar 9,75%, Bankerna ersätts av staten för sin medverkan i upplåningen.

Sparande i kapitalsparfonder

Det sparande som sker i riskvilligt kapital skall kanaliseras till särskilda nybildade fonder för aktiesparande som kallas för kapitalsparfonder. Direktavkastningen återinvesteras i fonden. Såväl direktavkastning som värdestegring är befriad från skatl, oavsett innehavstid.

En person får endast spara i en kapilalsparfond. En sparare får vid valfri tidpunkt byta kapilalsparfond och skall då flytta hela sitt innestående belopp från den gamla fonden till den nya. Härigenom stärks spararnas ställning gentemot fonderna, valfriheten för spararna ökar och det sätts en ökad press på fonderna alt bevaka kapitalavkastningen.

Kapitalsparfonderna får i likhet med de nuvarande aktiesparfonderna göra placeringar i börsnoterade svenska aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt. För atl öka riskspridningen och undvika tvånget att omedelbart behöva placera alla inkommande medel på aktiemarknaden bör kapitalsparfonderna dessutom ha möjlighel att placera högst 25% av fondförmögenheten i statspapper. Dessa bör huvudsakligen vara kortfristiga för aU snabbt möjliggöra omplaceringar i aktier o. dyl. och för all kunna tillgodose spararnas eventuella krav på uttag eller byte av fond.

1 övrigt gäller samma regler som för vanliga aktiefonder, dvs. högst 10%

Prop. 1983/84:30 74

av fondförmögenheten kan placeras i ett och samma bolag och en kapilalsparfond kan inneha aktier molsvarande högst 5% av röstvärdet i respektive bolag.

Kapitalsparfondernas organisation och andelsägarnas inflytande

För atl motverka tendenserna till makt- och ägarkoncentration och stärka andelsägarnas insyn och inflytande föreslås en rad förändringar jämfört med vad som gäller för de nuvarande aktiesparfonderna.

Den del av allemanssparandet som skall placeras i riskkapital kanaliseras till nyinrättade kapitalsparfonder. Varje kapilalsparfond skall ägas av ett nybildat fondbolag. Fondbolaget får endast förvalta en kapilalsparfond och får inte förvalta andra aktiefonder eller aktiesparfonder.

Huvudman för en kapilalsparfond, dvs. ägare av elt fondbolag, skall vara en bank, ett fondkommissionsbolag eller en organisation. Organisationen får inte ha bildats huvudsakligen i syfte att utöva aktiefondverksamhet. Normall bör organisationen ha minst I 000 medlemmar (fysiska personer). En huvudman fär äga endast elt fondbolag av ovan nämnda slag, vilket innebär alt en huvudman endasl kan förvalta en kapilalsparfond. Det bör emellertid vara möjligt att exempelvis en rikstäckande organisations regionala organ är huvudmän för vardera en kapilalsparfond.

En kapilalsparfond får ha högst 50000 andelsägare. De totala insättningarna i en fond kan därmed bli högst 1,5 miljarder kr.

Med denna utformning bör det vara möjligt alt bilda en rad olika kapitalsparfonder av begränsad storlek och med skilda huvudmän. Kretsen av huvudmän bör kunna vidgas avsevärt jämfört med vad som gäller för de nuvarande aktiesparfonderna. Härigenom skapas förutsättningar för alt motverka koncentrationen av aktiefonder i bankväsendet. Det bör sålunda vara möjligt för olika organisationer att bilda fonder för i första hand de egna medlemmarna. En fond kan ges anknytning till exempelvis en viss region eller en viss bransch i näringslivet. Den kan också skapa en egen profil, bl.a. vad gäller valet av placerare, placeringspolitiken och utövandet av inflytande på bolagsstämmor i de företag där fonden innehar aktier.

Andelsägarnas inflytande bör förstärkas jämfört med vad som gäller för de nuvarande aktiesparfonderna. De bör utse majoriteten av styrelsen i fondbolaget, inklusive ordföranden. I övrigt bör regeringen utse två ledamöter och fondbolagets ägare en ledamot i styrelsen. I frågor som gäller utövande av rösträtt för fondens ajktier har endasl de av fondandelsägarna utsedda styrelseledamöterna be;;lulanderält. Vidare görs andelsägarstämma och valberedning obligatoriska.

Om huvudman för fondbolaget saknar egen kompelens som placerare, bör del vara möjligl atl köpa sådana tjänster från banker, frislående fond-kommissionärer eller andra kompetenta placerare. Varje kapilalsparfond bör vidare anlita en bank som förvaringsbank, som förvaltar fondens tillgångar och handhar vissa andra administrativa uppgifter.

Prop. 1983/84:30 75

Bankinspektionen är tillsynsmyndighet över kapitalsparfonderna.

För alt minska riskerna för att kapitalsparfondernas verksamhet redan från början binds upp innan andelsägarna kan börja göra sig gällande, t. ex. vad gäller val av placerare och utformning av placeringspolitiken, föreslås särskilda regler som gäller del första skedet av kapitalsparfondernas verksamhet.

Företagsanknutna kapUalsparfonder

Del bör också vara möjligt atl inrätta företagsanknutna kapitalsparfonder. Anställda inom ett börsnoterat företag eller en koncern bör kunna spara i en sådan fond. För förelagsanknutna kapitalsparfonder bör det även vara möjligt att det ifrågavarande företaget eller moderbolaget i koncernen äger fondbolaget. Vissa förändringar bör ske jämfört med de nuvarande förelagsanknutna aktiesparfonderna.

De företagsanknutna kapitalsparfonderna bör få placera mellan 25 och 50% av fondförmögenheten i aktier i det egna företaget eller i den egna koncernen. För alt öka riskspridningen bör det vara möjligl att - i likhet med vad som gäller för de vanliga kapitalsparfonderna - även placera i andra aktier och, upp till 25%, i statspapper. Någon röstvärdesspärr bör inte gälla för de företagsanknutna kapitalsparfondernas innehav av aktier i det egna företaget eller den egna koncernen. Styrelsen skall bestå av minst fem personer, varav en ledamot utses av fondbolaget och övriga, inklusive ordföranden, av andelsägarna.

Administration och kontroll

Administrationen och kontrollen av allemanssparandet bör bli relativt enkel. Kontrollen läggs främst på riksgäldskonloret och bankerna. Till skillnad från vad som gäller för skaltesparandet kan skaltemyndigheterna till slor del hållas utanför kontrollen, vilkel innebär en avsevärd förenkling.

Avkastningen på allemanssparandet är skattefri och behöver ej tas upp i deklarationen. Dock måste den innestående behållningen tas upp i förmögenhetsredovisningen i deklarationen.

För atl underlätta administrationen och kontrollen föreslås atl en sparare i allemanssparandet skall ha endast en bankförbindelse (huvudbanken). 1 den mån spåraren därvid sparar i en kapilalsparfond som anlitar en annan förvaringsbank än huvudbanken, skall pengarna slussas från huvudbanken till förvaringsbanken. Huvudbanken svarar därvid för kontrollen av att de givna reglerna följs. Om konton har öppnats via flera banker, skall endasl det först öppnade kontot anses vara giltigt och berättiga till de förmåner sparsystemet erbjuder.

Prop. 1983/84:30 76

Alleman.ssparandets omfattning och effekter på kredUmarknaden

Det är naturiiglvis svårt att bedöma hur omfattande det föreslagna allemanssparandet kan bli vad gäller antalet deltagare och sparade belopp. Det finns dock förutsättningar för en större sparvolym än i det nuvarande skattesparandel, där sparvolymen 1982 uppgick till drygt 4 miljarder kr. En orsak till detta är alt nya grupper kan börja spara bl.a. på grund av den relativt låga bindningen av sparandet. Å andra sidan kan bl.a. brislande kunskaper om det nya sparsystemet verka återhållande i ett inledningsskede. Ett rimligt anlagande är vidare atl inflödet till rikssparkontona kommer att bli större än till kapitalsparfonderna.

Det är också mycket svårt att bedöma hur stort det egentliga nysparandet kommer att bli. Det tar lid att påverka sparbeteendel och det är därför möjligt att nysparandet till en början är lågt och sedan kommer atl stiga.

Allemanssparandet kommer att minska nyinlåningen fill bankerna. Detta är en avsedd effekt bl. a. för atl minska belastningen på kreditpolitiken. Vi bedömer dock att denna effekt kommer alt bli begränsad.

Det går inte att med ledning av tillgängliga uppgifter komma till slutsatsen att konkurrenssituationen mellan olika bankgrupper mera påtagligt skulle förändras till följd av sparandet pä rikssparkonton. Konkurrenssituationen vad gäller hushällens inlåning till bankerna påverkas dessutom av en rad andra faktorer. Enligt vår mening bör inte det föreslagna sparsystemet få verka styrande för hur omfattande kreditexpansionen skall vara i olika bankgrupper.

StatsfinansieUa kostnader

De direkta statsfinansiella kostnaderna för allemanssparandet beror på skattebortfallet på avkastningen och slartpremien. För skaltemyndigheterna bör vissa kostnadsbesparingar kunna ske, eftersom allemanssparandet medför elt mindre konlrollbehov än skaltesparandet.

Det finns emellertid en rad faktorer som gör atl kostnadsberäkningarna blir osäkra. De beräkningar vi gjort lyder på atl kostnaderna för allemanssparandet är ca 40% lägre än för skattesparandet vid samma sparvolym. Det innebär att allemanssparandet skulle kunna bli ungefär 65% större än skattesparandet, dvs. öka från en årlig volym på ca 4 till ca 6,5 miljarder kr., innan kostnaderna blir lika slora som för skattesparandet.

Övergången från skattesparandet till allemanssparandet

Några nyinsältningar i skattesparandet bör ej få göras efter utgången av 1983. Allt sparande som har skett t.o. m. 1983 bör berättiga Ull de skatteförmåner som skattesparsystemet garanterar.

Fr.o.m. 1985 kommer de innestående beloppen i skattesparandet atl successivt frigöra.s efter bindningsperiodens utgång. Medlen bör därvid tas ul eller föras över titt andra bankkonton, aktiefonder o. dyl. Vi bedömer inle alt delta behöver medföra några större problem och har därför inle föreslagit aU några speciella åtgärder skall vidtas av statsmakterna.

Prop. 1983/84:30 78

Bilaga 2

Expertgruppens lagförslag

Förslag till

Lag om allemanssparande

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § För sparande enligt denna leig (allemanssparande) medges skattelättnader enligt lagen (1983:000) om skatlelätlnader för allemanssparande.

2 § Var och en får delta i allemanssparandet från och med det år då han fyller sexton år.

3 § Sparmedlen skall sättas in i en bank och överföras till elt rikssparkonto eller till en sådan kapilalsparfond som avses i denna lag. Sparmedlen får även fördelas mellan ett rikssparkonto och en kapilalsparfond. Medel på rikssparkonto skall överföras till riksgäldskontoret.

Varje insättning och överföring till rikssparkonto och kapilalsparfond skall uppgå till minst 100 kronor. Under en månad får högst 600 kronor sättas in.

I allemanssparandet får en sparares insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, inte överstiga 30000 kronor.

4 § Den som börjar spara under år 1984 och som den 31 mars 1986 har
ort insättningar (i förekommande falt minskade med uttag) som samman
lagt uppgår till 2400 kronor får som slartpremie 400 kronor. Premien
bekostas av staten och tillförs spararens konto den 31 mars 1986.

Startpremie enligt första stycket ulgår även för sparande som påbörjas efter år 1984 om delta sker senast det år då spararen fyller 25 år. De villkor som anges i första slyckel skall vara uppfyllda den 31 mars andra året efter det år då sparandel har inletts. Premien tillförs spararens konto vid samma tidpunkt.

En sparare har inte rätt till mer än en startpremie i allemanssparandet.

5 § Vid uttag skall spararen erlägga en avgift motsvarande en procent av
det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor.

Uttagsavgiften tillfaller banken vid uttag såväl från ell rikssparkonlo som från en kapilalsparfond.

6 § Utan hinder av 3 § får spararen överföra hela behållningen på sitt
rikssparkonlo till ett sådanl konto i en annan bank eller från en kapilalspar
fond till en annan.

Vid överföring enligt första stycket skall uttagsavgift enligt 5 § inle erläggas.

7 § Om rätten till sparmedlen genom överlåtelse eller på annal sätt
övergår till annan än spararen eller om spararen pantsätter sin fordran skall
innestående medel betalas ut.

Prop. 1983/84:30 79

Om en sparare öppnar mer än ell konto för allemanssparande skall insalta medel på samtliga konton utom det först öppnade betalas ut. Någon ränta eller värdeökning skall ej gottskrivas spararen på de utbetalda beloppen.

Kapitalsparfonder

8 § En kapilalsparfond är en fond för sparande i aktier och andra värde
papper.

För kapilalsparfond gäller vad i aktiefondslagen (1974:931) och annan författning föreskrivs om aktiefond, dock med de avvikelser från aktiefondslagen som följer av denna lag.

9 § Antalet andelsägare i en kapilalsparfond får inte överstiga 50000.

10 § En kapilalsparfond förvallas av ett fondbolag som bildas särskilt för
detla ändamål.

Tillstånd atl förvalta en kapilalsparfond får meddelas endast aktiebolag som ägs av ett svenskt bankinstitut, svenskt fondkommissionsbolag eller av en svensk organisation för fysiska personer med ändamål atl främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska eller ideella intressen. Organisationen får inte ha bildats huvudsakligen i syfte att utöva fond verksamhet.

Ägare av aktier i ett fondbolag som förvallar en kapilalsparfond får inte samtidigt inneha aktier i ett annat sådant fondbolag.

Ett fondbolag får inle förvalla mer än en kapilalsparfond.

11 § Styrelsen för fondbolaget skall beslå av minst sju ledamöter.

Av styrelseledamöterna utses två av regeringen och en av bolagsstämman i fondbolaget. Övriga ledamöier och bland dem styrelsens ordförande utses av fondandelsägarstämma. För de av stämman valda ledamöterna skall suppleanter utses.

Andelsägarslämmans val av ledamöier och suppleanter i fondbolagets styrelse skall beredas av en valberedning, utsedd av andelsägarstämma.

12 § I en kapilalsparfond skall årligen hållas stämma för andelsägarna.
En fondandelsägarstämma skall hållas första gången tidigast tre och inte

senare än sex månader efter det att bankinspektionen meddelat tillstånd för fondbolaget att utöva akliefondsverksamhet.

Fondbestämmelserna skall innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma.

13 § Fondbolag får till kapilalsparfond förvärva endast följande slag av
värdepapper, nämligen

1. svenska aktier som noteras vid Stockholms fondbörs,

2. svenska aktier som utbjuds till försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finns för antagande atl de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid fondbörs,

3. andra svenska aktier saml av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

4. bevis om rätl atl teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1-3,

5. obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 2 ej inregistrerats eller noterats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det

Prop. 1983/84:30 80

lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfälle under ellårsperioden kunnat inrymmas inom tioprocenlsgränsen enligt sista stycket.

Ett fondbolag får inle till kapilalsparfond förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inle till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i första stycket 3 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepapperen och bevisen genom förvärvet kommer alt överstiga tio procent av fondens värde. Ej heller får elt fondbolag till fonden mot vederlag förvärva värdepapper enligt första stycket 5 i sådan omfattning atl värdet av de värdepapper som där avses genom förvärvet kommer alt översliga 25 procent av fondförmögenheten. Den sistnämnda begränsningen gäller dock inte förrän ell är efter det all fondbolaget erhållit bankinspektionens tillstånd att bedriva fondverksamhel.

14 § Fondbolag skall tillse att en kapilalsparfond fär en med hänsyn ull
intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper med samme utfardare i sådan omfattning all värdet av de värdepapper i fonden som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Detla stycke gäller ej värdepapper som har utfärdats av staten.

Utan hinder av andra stycket och 13 § sista stycket får vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier eller skuldebrev skall dock avyttras så snart del lämpligen kan ske och senast elt år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och 13 § sista stycket. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

15 § I beslut rörande rösträtt för aktier i fonden deltar endast de ledamöter i fondbolagels styrelse som har utsetts av andelsägarstämman.

16 § Fondbestämmelserna för en kapilalsparfond skall ange att

1. fonden är en kapilalsparfond för vilken denna lag gäller,

2. fondbolaget skall föra register över innehav av fondandelar och inle skall utfärda fondandelsbevis,

3. utdelning till fondandelsägarna inte skall ske,

4. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag.

Företagsanknutna kapUalsparfonder

17 § I en företagsanknuten kapilalsparfond får kapitaltillskott göras endasl av anställda i ett visst bolag eller inom en viss koncern. För sådan fond gäller i tillämpliga delar 1-16 §§ om ej annat följer av vad som nedan stadgas.

18 § Utan hinder av 10 § gäller i fråga om företagsanknutna kapitalsparfonder att

1. en företagsanknuten kapilalsparfond får förvaltas av ett fondbolag som ägs av förelaget,

2., ett bankaktiebolag eller fondkommissionsbolag som äger elt fondbolag som förvaltar en kapilalsparfond får även äga ett fondbolag som förval-

Prop. 1983/84:30 81

tåren till banken eller fondkommissionsbolaget anknuten kapilalsparfond. 3. ett fondbolag som förvaltar en eller fiera företagsanknutna aktiesparfonder får även förvalta en företagsanknuten kapilalsparfond.

19 S Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter. En av
ledamöterna skall utses av bolagsstämman i fondbolaget. Övriga ledamöter
och bland dem styrelsens ordförande utses av fondandelsägarstämma.

Om ett fondbolag förvallar både en företagsanknuten kapilalspariond och en eller flera företagsanknutna aktiesparfonder skall för varje företagsanknuten fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som har utsetts av andelsägarstämman i fonden.

Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen aktiefondslagen (1974:931) lar till styrelseledamöter i fondbolag, som förvaltar en företagsanknuten kapilalsparfond för anställda hos bankaktiebolag, utses anställda i bankbolaget.

20 § Minst 25 procent av fondförmögenheten skall placeras i sådana
värdepapper som avses i 13 § och som har utfärdats av det aktiebolag, i
vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller - om bolaget
ingår som moderbolag i en koncern - i vars dotterbolag de är anställda.
Mer än 50 procent av fondförmögenheten får inte placeras i sådana värde
papper som avses i detta stycke.

Den i 22 S akliefondslagen (1974:931) föreskrivna begränsningen i fråga om en aktiefonds innehav av aktier i samma bolag gäller ej för en förelags-anknuten kapilalsparfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilkel förelag den är anknuten till.

21 S Om spararens anställning i företaget upphör skall sparmedlen betalas ut eller överföras till en annan kapitalspaifond.

22 S Bestämmelsen i 4 S andra stycket aktiefondslagen (1974:931) gäller inte fondbolag som förvaltai' en företagsanknuten kapilalsparfond.

Bankinspektionen får avstå från atl för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 S tredje stycket aktiefondslugen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och gäller även desstöiiniian i fråga om åtgärder som behövs lör att lagen i sin helhet skall kunna tillämpas fiån och med den dagen.

Förslag till

Lag om skattelättnader för allemanssparande

Härigenom föreskrivs följande.

Skattelättnader enligt denna lag medges för sparande enligi lagen (1983:000) om allemanssparande.

Räntan på sparmedlen samt startpemien enligt 4 S lagen (1983:000) om allemanssparande utgör inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomsl-skatl. Ränta och utdelning som tillfaller en kapitalspaifond utgör inle heller skattepliktig inkomst.

6 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 30

Prop. 1983/84:30 82

Realisationsvinst på andel i kapilalsparfond utgör inte skattepliktig inkomst. Avdrag får ej göras för realisationsförlust på sådan andel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas på insättningar som har skett efter ikrafiträdandet.

Genom lagen upphävs lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. Den gamla lagen gäller fortfarande insättningar som har skett före den I januari 1984. Den som påbörjat sparande enligt 2 § första stycket nämnda lag under år 1983 skall åtnjuta skattereduktion för sparmedlen vid 1984 års taxering.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 10 och 11 §§ lagen (1978:428) om aktiesparfonder skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Aktiesparfond förvaltas av fondbolag som bildas särskilt för detla ändamål. Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst sju ledamöter.

Av styrelseledamöterna utser re- Av styrelseledamöterna utses två

geringen två ledamöier. Minst hälf- av regeringen och en av bolags
ten av återstående ledamöter utses stämman i fondbolaget. Övriga le-
av fondandelsägarna eller intresse- damöter och bland dem styrelsens
sammanslutning för dem. ordförande utses av fondandels-

ägarstämma. Videt av dessa ledamöter skall beredas av en valberedning, utsedd av fondandelsägarstämma.

I beslut angående rösträtt för aktier i fonden deltar endast de ledamöter i fondbolagets styrelse som har utsetts av andelsägarstämman.

3 §

Till aktiesparfond får förvärvas Till aktiesparfond får förvärvas
endast värdepapper enligt 19 § ak- endasl värdepapper enligt 19 § ak
tiefondslagen (1974:931) vilka är tiefondslagen (1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag, 1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skulde- 2. sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med brev eller skuldebrev förenade med optionsrätt lUl nyteckning som har optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag. utfärdats av svenskl aktiebolag,

3. obligationer och andra skuld
förbindelser, utfärdade av staten.
Om det lämpligen kan ske, skull Utan hinder av 21 § andra

förvärvas sådana aktier, som utfar- stycket aktiefondslagen (1974:931)

Förvallar ett fondbolag uteslutande en eller flera företagsanknulna aktiesparfonder, gäller i slället för 2 S andra och tredje styckena alt styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter och att minst hälften av slyrdsdedainö-lerna skall utses av fondanddsr ägarna eller iniressesammanslul-ning för dem.

Om ett fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall för varje företagsanknuten fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som utsetts av delägarna i denna fond eller av iniressesammansliii-ningför dem. Ett beslut om inövande av röslräll för aktier i en sådan fond skall ha biträtts av mer än hälften av de ledamöier som utsetts för fondens delägare.

Förvaltar ett fondbolag uteslutande en eller flera företagsanknulna aktiesparfonder, gäller i slället för 2 § andra och tredje styckena att styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöier och atl en styrelseledamot skall utses av bolagsstämman i fondbolaget saml övriga styrelseledamöter och bland dem styrdsens ordförande av fondandelsägarstämma. Valet av de sistnämnda ledamöterna skall beredas av en valberedning, utsedd av fondandelsägarstämma.

Om ett fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall för varje företagsanknuten fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som utsetts av andelsägarstämman i denna fond.

Prop. 1983/84:30 85

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över expertgruppens betänkande (Ds Fi 1983:15) Allemanssparandet

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av postverket, bankinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket, riksskalteverket. hovrätten för övre Norrland, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelsen i Malmöhus lån. lansstyrelsen i Värmlands län. länsstyrelsen i Västmanlands lan. länsstyrelsen i Norrbotlens län. fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskonloret, datainspektionen, alliriänna pensionsfonden, l-3:e fondstyrelserna, allmänna pensionsfonden, 4:e fondstyrelsen, statens industriverk, styrelsen för Stockholms fondbörs. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen. Post- och kreditbanken, PK-banken, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation Familjeföretagen (SHIO), Sveriges industriförbund. Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges värdepappersfonders förening, Sveriges finansanalytikers förening. Aktiefrämjandet, Sveriges aktiesparares riksförbund. Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund, Svenska Försäkringsbolagens Riksförbund och Folksam.

SACO/SR har bifogat ett yttrande från Civilingenjörsförbundet.

Yttrande har även inkommit frän Svenska Bankmannaförbundet.

I Allmänna synpunkter

l.l Statskontoret

Statskontoret anser inledningsvis att allemanssparandet för hushållen kan vara en attraktiv sparform på medellång sikt. Efiersom den effektiva räntan i allemanssparandet tenderar att sjunka för spai-kapital som står inne under längre tid samtidigt som hushållens kostnader för att finansiera sina större köp via konsumtionskrediter fortfarande är begränsade anser statskontoret att den föreslagna sparformen knappast kommer att leda till ett förändrat sparbeteende. Den väsentligaste förbättringen för alt stimulera sparandet är troligen atl kapitalet ej binds för viss tid.

Förslagets utformning tar emellertid inte direkt sikte pä att öka nysparandet utan utredningen räknar t.ex. med att sparmedel direkt kan överföras från nuvarande skattesparande till allemanssparande. En utsträckt

Prop. 1983/84:30 86

avdragsrätl för den del av lönen som ej konsumeras tillsammans med en positiv realränta i kombination med ett beslut om en åtstramning av konsumtionskrediterna krävs troligtvis för att uppnå elt verkligt nysparande.

Statskontoret anser att ofta återkommande förändringar i villkoren för sparandet marknadsförda under olika sparformer i sig kan verka återhållande på det totala sparandel. Ändringarna är svåra atl överblicka och värdera och utestänger däriör i realiteten en del av befolkningen från sparande under de gynnsammaste villkoren. Införandel av en ny sparform måste därför stödjas av en omfattande marknadsföringsinsats. Statsmakterna måste ge berörd myndighet särskilda direktiv och resurser för detta.

1.2 Länsstyrelsen i Västmanlands län

Av direktiven framgår att regeringen senare avser att göra en omfattande översyn av formerna för hushållssparandet. Nu föreliggande förslag tar därför enbart sikte på att lösa vissa närliggande problem rörande detta sparande. Länsstyrelsen vill emellertid påpeka atl de förslag som nu kan komma att genomföras bör vara av sådan natur att de om möjligt på ett enkelt sätt kan anslutas till senare beslut om sparslimulerande åtgärder och på ett fullvärdigt sätt vad gäller förmånerna kan ingå bland övriga former av sparande som då kan bli aktuella. Länsstyrelsen vill dessutom i detla sammanhang betona att även andra former för sparande än de som syftar till statsupplåning och upplåning av kapital till företagen bör ges en hög prioritering, t.ex. ungdomssparandet, bostadssparandet och länesparandet. Risken är eljest att hushållssparandet endast kommer atl omfattas av de personer som i dag använder sig av skattesparandet och att några nya målgrupper som t. ex. låginkomsttagare och ungdomar inte nås.

1.3 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Den svenska ekonomin karakteriseras i dag av ett stort sparandeunderskoll. Detta sparandeunderskott härrör framför allt från statens slora -och hittills - snabbt växande underskott. Men även hushållens sparande har kraftigt försämrats och ligger för närvarande på en extremt låg nivå. För att komma till rätta med den svenska ekonomins problem måste det inhemska sparandet höjas väsentligt.

Fullmäktige noterar med tillfredsställelse alt departementschefen i direktiven till expertgruppen utlovar en omfattande översyn av olika former för att stimulera hushållens sparande. Enligt fullmäktiges mening är krafi-fulla åtgärder härvidlag nödvändiga.

En sådan allmän översyn för alt stimulera hushållens sparande är oundvikligen en omfattande uppgifi som kräver sin lid. Expertgruppens uppgift har varit mer begränsad. Den skulle se över det nuvaninde skattesparandets konstruktion och skapa lämpliga former för att underlätta finansiering av budgetunderskott och näringslivets försörjning med riskkapital.

Prop. 1983/84:30 87

Den konstruktion som del nuvarande skattesparandel har gör en översyn nödvändig. Det skatteavdrag, som insättningar i det nuvarande skattesparandet berättigar till. kan inle rimligen fortsätta efter 1984. De sparbelopp som frigörs fr.o.m. 1985 skulle nämligen komma i åtnjutande av skatteavdraget enbart genom atl de användes som insättningar 1985. Spar-stöd skulle således ges utan atl någon som helst sparinsats görs. Detta framstår som helt orimligt.

1.4 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Fullmäktige delar expertgruppens uppfattning atl det totala sparandel i svensk ekonomi måste öka.

De möjligheter som står till buds för en positiv förändring av sparandet år dock begränsade. Den sparandeminskning som skett sedan mitten av 1970-talel är främst resultatet av elt ökande statligt budgetunderskott. Som ett led i ett åtgärdsprogram för att befrämja sparandet i svensk ekonomi anser fullmäktige det angeläget att budgetunderskottets storlek begränsas. Det lorde nämligen enligt fullmäktiges mening vara mycket svårt att på sikt uppnå jämvikt i vår bytesbalans utan atl minska budgetunderskottet. Det skulle förutsätta att det finansiella sparandet inom övriga delar av ekonomin, dvs. hushålls- och företagssektorerna, måste ökas i en omfattning som motsvarar underskottet i den offentliga sektorn. En sådan utveckling skulle vara mycket svår att uppnå utan alt driva upp räntenivån och försvåra näringslivets kapitalförsörjning.

Även om ett ökat offentligt sparande därför framstår såsom det viktigaste inslaget i ett sådanl åtgärdsprogram får det ändå inle bli det enda. Hushållssparandet utgör en väsentlig pluspost i den totala sparbilden. Hushållens sparande mätt i relation till disponibel inkomst har dock under senare år successivt minskal och nu nått en historiskt selt låg nivå. Med hänsyn till hushållssparandels betydelse och till risken att detta på sikt kan komma atl försvagas ytterligare av en vikande reallöneutveckling anser fullmäktige all särskilda åtgärder bör vidtas för att öka hushållssparandet och ge spararna möjlighet att spara till en positiv realränta. Under de senaste fem åren har hushållssparandet stimulerats bl.a. genom det s.k. skattesparandet. Denna sparform har resulterat i att knappt 1,2 miljoner personer har sparat ca 15 miljarder kr, Slalens kostnad för detta sparande har exkl. kostnader i form av skattebortfall på avkastningen från sparandel uppgått till drygt 2,8 miljarder kr,

Uppgifien för expertgruppen har enligt direktiven varit att försöka finna en lämpligare form än det nuvarande skattesparandet för fortsall stimulans av hushållssparandet och till statsfinansielll rimligare kostnader. Del åsyftade sparandet bör dessutom enligt direktiven - till skillnad från skattesparandet - ske i former som bl. a. underlättar finansieringen av budgetunderskottet. Utredningsuppdraget har härigenom begränsats till att avse

Prop. 1983/84:30 88

vissa klart avgränsade frågor rörande hushållssparandet. Avsikten är att senare göra en mer omfattande översyn av olika former av hiishållssparan-de för atl stimulera detta sparande. Fullmäktige anser del angeläget att en sådan titredninc snarast kommer till stånd.

1,5 Statens industriverk

I allmänhet finner man i empiriska studier att sparandets andel av hushållens disponibla inkomster är stabil på lång sikt, I Sverige sjönk dock hushållens sparkvot under åren 1964-1969. En rimlig förklaring till detta är att införandet av ATP minskat behovet av privat pensionssparande. Under 1970-talet kan man inte urskilja någon trend i hushållens sparkvot. Under perioden 1970-1981 har den i genomsniU varit knappt 4 procent. Sparkvoten har emellertid varierat kraftigt år från år. Hushållen förefaller nämligen anpassa sitt sparande så atl konsumtionen hålls någorlunda stabil vid förändringar i disponibla inkomster. Enligt preliminära beräkningar sjönk är 1982 hushållens reala disponibla inkomster med 3 procent medan konsumtionen bara minskade med knappt en procent. Härigenom minskade sparkvoten Från storleksordningen 5 procenl 1981 till en procent 1982.

Eftersom hushållen så gott det går försöker upprätthålla sin konsumtion är det Förmodligen mycket svårt att förmå dem att öka sin sparbenägenhet vid förändringar i disponibla inkomster. Enligt preliminära beräkningar sjönk år 1982 hushållens reala disponibla inkomster med 3 procenl medan konsumtionen bara minskade med knappt en procenl. Härigenom minskade sparkvoten från storleksordninjten 5 procenl 1981 till en procent 1982. lens långsiktiga sparkvot.

Det FöreFaller således mindre troligt att införandet av '"allemanssparandet" leder till någon nämnvärd ökning av hushållens sparkvot vare sig på kort eller lång sikt. Däremot blir det lönsamt För hushållen att omFördcla sina tillgångar Från bankkonton till ""allemanssparandet". Tillgodohavandena i ""allemanssparandet"" Föreslås ju - till skillnad vad som gäller del nuvarande s. k. ""skaUesparandet"' - bli lika likvida som bankinlåning och dessutom ha en högre avkastning efter skalt. Förutsättningarna är således goda för att den åsyftade omFördelningen Från bankinlåning till ""allemanssparandet"" blii' Framgångsrik.

Enligt SIN Ds bedömning finns det inte några industripoliliska skäl att införa ett "allemanssparande"". Det kan emellertid av fördelningspolitiska skäl vara önskvärt atl spararna erhåller en positiv avkastning efter skatt på sitt sparkiipital. Det är också önskvärt att sparandel i aktier stimuleras lör att underlätta Företagens Försörjning med riskvilligt kapital. Delta kan emellertid uppnås genom att se över befintlig;i regler som påverkar villkoren För hushallens sparande och kräver inte i och För sig att något nytt sparsystem inFöi's.

Prop. 1983/84:30 89

1.6 Stockholms fondbörs

Utredningen har inte haft till uppgifi att behandla sådana för hushållens sparande - och inte minst deras sparande i aktier - viktiga villkor som kapitalbeskattningen, marginalskatterna och dubbelbeskattningen av aktieutdelning.

Det bör dock ändå framhållas att det är tveksamt om i längden skattera
batter och sparpremier. alltså åtgärder av det mera begränsade och riktade
slag som såväl skattesparandet som det nu Föreslagna allemanssparandet
arbetar med. är den lämpligaste och mest effektiva Formen föratt stimulera
enskilda att spara i aktier. Mer logiskt och med stor sannolikhet mera
verksamt vore att i stället ytterligare minska marginalskatterna, höja spar
avdraget på kapitalinkomster och att slopa eller lindra dubbelbeskattning
en av aktieutdelning. Vill man ha ett uthålligt sparande i aktier måste
avkastningen efter skatt hos spararen bli mera gynnsam än den nu är. På
lång sikt är det endasl genom en gynnsam utveckling av den direkta
avkastningen efter skatt som en aktie kan upprätthålla och förkovra sitt
värde.-----

Frän synpunkten av skattesparandets förmåga att generera riskvilligt kapital till aktiemarknaden finns det ingen anledning all överge det nu fungerande systemet. Det år möjligl atl del i längden inte är rimligt atl behälla en så slor rabatt på anskaffningspriset på aktier som den 30%-iga.' sedermera 20%-iga skattereduktionen kan sägas innebära. För att tillmötesgå de krav som FramFörs på ändringar i dessa och vissa andra avseenden är det emellertid inte nödvändigt att inFöra ett helt nyll system. De önskade förändringarna kan lätt åstadkommas genom ändringar av reglerna inom ramen för det redan befintliga skattesparandet.

Reservation av ledamoten Hermansson

Jag delar expertgruppens uppFattning vad det gäller kritiken mot del nuvarande skaUesparandet och i fråga om de krav som bör ställas på det Framtida sparsystemet. Jag tillstyrker alltså att ett nytt sparsystem införs med i huvudsak de huvuddrag som expertgruppen föreslår.

Det FöreFaller mig dock tveksamt om skattestimulanserna är lämpligt utformade. Rimligare synes vara att de utformas som ett skatteavdrag motsvarande l.ex. 50% av en schablonmässigt beräknad avkastning på inkomstårets nettoökning av sparandebeloppet.

Jag finner vidare att det kan ifrågasättas om staten bör stimulera anställda atl spara i aktier i del egna företaget. Delta kan leda till att de sociala konsekvenserna av en Företagsnedläggning blir ännu svårare ån annars.

Som majoriteten framhåller kan konsekvenserna av ett andelsägaretak på 50000 bli olämpliga för redan existerande fonder som vid ikraftträdandet har flera delägare. Detla kan undvikas genom undanlag från taket för redan existerande stora Fonder.

Prop. 1983/84:30 90

1.7 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

1 TCOs remissvar på lönsparutredningens belänkande 1978 ifrågasattes om Förslaget skulle leda till en reell ökning av hushållssparandet. Utvecklingen därefter visar att en sådan tveksamhet var riktig. Hushållssparandet, och för övrigt också samhällets totala sparande, ligger nu på en historiskt sett mycket låg nivå. Det finns anledning atl också ifrågasätta om nu föreslagna system leder till en ökning av sparandet. Nu. liksom då, finns emellertid skäl alt konstatera att frågan om att säkerställa en positiv realavkastning För småsparare i sig är så angelägen att del motiverar alt åtgärder vidtas. Föreliggande förslag bör ge möjlighet till en positiv realavkastning på insatta medel samtidigt som den statsfinansiella kostnaden kan minskas i förhällande till dagens system.

TCO framförde också kritik mot de bindningsregler på fem år som lönsparutredningen föreslog. Dessa ingår i nuvarande skatlesparande. Dessa bindningsregler drabbar i första hand låginkomsttagare och löntagare med små förmögenheter, varför skattestimulansen i första hand kommer alt omfatta dem som redan tidigare tillhörde de mer välbeställda. Del förtjänar alt påpekas att sparslimulanser alllid medför fördelningspolitiska problem då det med nödvändighet ar så atl de mer välbeställda kan utnyttja Förmånerna. Det är därför viktigt att spärreglerna åtminstone inte får en sådan utformning att de utesluter de sparare som har de minsta förmögen-heterna. TCO vill i delta sammanhang betona atl det är till Fördel om det framtida sparandel kan bli långsiktigt trots borttagandet av bindningsreglerna. TCO instämmer i den övriga kritik mot nuvarande skattesparande som redovisats av expertgruppen.

1.8 SACO/SR

SACO/SR instämmer i den allmänna utgångspunkten att sparandeunderskoltel måste hävas för att det skall bli möjligl att komma till rätta med obalansen i den svenska ekonomin. På sikt måsle de ekonomisk-politiska åtgärderna inriktas på alt skapa en sådan struktur i den svenska ekonomin att vanligt sparande ger en real avkastning samtidigt som neutralitet upprätthålls mellan olika sparformer.

Genom kombinationen av skatlesystemel och hög inflation har dessa grundläggande krav inte tillgodosei.ts underdel senaste decenniet. 1 slället har en mycket stor förmögenhetsomfördelning ägt rum från småsparare till låntagare.

Det är dessa brister i den ekonomiska strukturen som har gjort det nödvändigt alt på kort sikt söka öka sparandet genom särskilda subventioner typ skaltesparandet och det nu föreslagna allemanssparandet. SACO/SR vill understryka betydeisen av alt de ekonomiska strukturproblemen angrips så ;itt vanligt sparande kan bli lönsamt ulan särskilda subventioner.

Prop. 1983/84:30 91

Det nuvarande skattesparandel har enligt SACO/SR blivit väl etablerat och dessutom fungerat tillräckligt tillfredsställande för att det skall kunna användas som en bas i ell justerat och utvidgat system. SACO/SR ser positivt på utredningens intentioner atl uppnå ökad flexibilitet och konkurrens i systemet genom möjligheten att flytta kapitalet mellan olika aktiefonder, liksom på förslaget att bredda kretsen av huvudmän och öka aktiespararnas inflytande över verksamheten. Organisationen ser vidare positivt på den ökade likviditet som systemet ger den enskilde och som bör kunna locka nya grupper till sparande.

SACO/SR anser emellertid att successiva reformer av det nuvarande skattesparandet i angiven riktning är att föredra framför ett avskaffande av skattesparandel och införande av ett helt nytt system med alla de övergångsproblem detta för med sig. Fördelen med alt bygga vidare på det befintliga systemet är att nuvarande sparare automatiskt står kvar. såvida de inte fattar ett aktivt beslut om atl lämna sparandet.

1.9 Svenska arbetsgivareföreningen

1 den av utredningen refererade kritiken mol skattesparandet berördes den hårda bindningen av sparade medel samt utträdesproblematiken. Vad gäller bindningen är det rimligt alt se denna som del pris spararen får betala för erbjudna fördelar. Vad gäller utlrädesproblematiken. kan denna sägas innebära ett reellt problem som hittills inte lösts inom ramen för skaUesparandet. Enligt Svenska arbetsgivareföreningens bedömning motiverar emellertid de härmed sammanhängande problemen snarare en komplettering än ett avskaffande av skattesparandet. För att ytterligare vidga kretsen av sparare borde vid sidan av nuvarande skatlesparande alternativa sparformer skapas med en mindre hård bindning av de sparade medlen och där samtidigt förmånerna är något mindre. Utträdesproblematiken löses exempelvis genom att tidigare sparade medel Får överföras till ett nytt konto, där utdelningen/räntan fortsätter att vara skattefri. Det av expertgruppen för att stimulera hushållens sparande föreslagna allemanssparandet bör enligt Svenska arbetsgivareföreningens bedömning kunna tas som utgångspunkt för en sådan komplettering av nuvarande skattesparande snarare än ett nytt system som skulle ersätta detta.

1.10 Svenska sparbanksföreningen

Expertgruppen framhåller att en rad frågor som berör hushållssparandels villkor inte ingått i utredningsuppdraget. Det gäller bl.a. förslaget alt höja sparavdraget saml allmänna önskemål all särskilt stimulera vissa sparformer eller gruppers sparande, t.ex. bosladssparande och ungdomssparande. Enligt föreningens uppfattning är den begränsning expertgruppen ansett sig arbeta under en alltför snäv tolkning av direktiven. Rege-

Prop. 1983/84:30 92

ringen förulskickar visseriigen i direktiven sin avsikt att senare göra en oinfiittande översyn av olika former för att stimulera hushållens sparande. Detta borde dock inte ha hindrat expertgruppen från att lägga en bredare syn på hushållssparandel till grund för sitt arbete. Den nu tillämpade arbetsordningen är olycklig. Förslaget till allemanssparande är en dellösning utan att helheten har beaktats. Elt införande av systemet kan komma atl utgöra en begränsning av handlingsfriheten i ett andra skede med den omfattande översyn som förutskickas.

Sparbanksföreningen har en avgörande huvudinvändning mot förslaget till rikssparkonto. Invändningen gäller att sparstödet till hushållen kopplas direkt till finansieringen av statens budgetunderskott. Varje sådant stöd kopplat till speciella sparformer tenderar atl gynna de grupper av sparare som redan har god likviditet och kan överföra sitt sparande till den premierade sparformen och missgynna de grupper vars likviditet behövs för andra närliggande sparändamål. Föreningen anser alt expertgruppens förslag inte undanröjer den kritik i detta avseende som riktats mot gällande skatlesparande och som även regeringspartiet tidigare i oppositionsställning framfört (motion 1981/82: 2016). Som exempel kan nämnas atl ungdomar som sparar till bosättning och bostad i de sparformer med lånelöften som sparbankerna erbjuder inle heller i elt allemanssparande kan tillgodogöra sig de av samhället erbjudna sparpremieringarna.

Sparbanksföreningen föreslår mot denna bakgrund ett annat sparsystem. Grunden i elt sådant syslem är ett höjt sparavdrag i deklarationen. Nuvarande avdrag om 800 kronor för ensamstående och I 600 kronor för sammanboende infördes 1975. Del gav då en skattefri avkastning på banksparande upp till ca 12000 resp. 24000 kronor. 1 dagens penningvärde motsvarar ett sådant sparbelopp ca 26000 resp. 52000 kronor. För att ge en skattefri avkastning på detta sparkapital i dagens ränteläge skulle sparavdraget behöva tredubblas. Enligt föreningens uppfattning bör sparavdraget inte bara återges sitt reala värde från 1975 utan sättas väsentligt högre och göras värdebeständigt.

Föreningen hänvisar till sin skrivelse till regeringen per 1983-03-07 angående sparslimulerande åtgärder. Sparavdraget föreslås däri till elt halvt basbelopp för ensamstående och ett helt basbelopp för sammanboende.

Många hushåll har i dag så begränsade sparbelopp att ränteinkomsterna understiger nuvarande sparavdrag. Med ett statiskt betraktelsesätt kan man siiga att ett ökat sparavdrag inle är någon omedelbar sparstimulans för denna hiishållsgrupp. Genom olika undersökningar vel man emellertid atl denna grupp är intresserad av att öka sitt sparande eller all börja spara. Dessa undersökningar visar att åven för denna grupp del begränsade sparavdiagel uppfattas som ett väsentligt hinder. Uppfattningen atl inflation och skatteregler gör del olönsamt atl spara är djupt rotad. Det är därför viktigt att samhällets syn på sparandet manifesteras genom bl.a. skatteregler som stimulerar sparandel på sikt. Det ar här också i hög grad Iråpa oin atlilydförändriiigar. Det mastc Kina sig att spar;i.

Prop. 1983/84:30 93

1.11 Sveriges föreningsbankers förbund

SFF har i olika sammanhang framfört uppfattningen alt sparavdraget -som successivt urholkats på grund av det gångna decenniets ogynnsamma inflationsutveckling - bör höjas kraftigt. Del faktum att det är främst bankernas hushållsinlåning som kommer atl drabbas av det nya sparsystemet innebär ytterligare motiv till att snabbt införa en påtaglig höjning av sparavdraget, vilket skulle kunna leda till en netloökning av hushållens sparande. Om sparavdraget däremot bibehålls på nuvarande nivå är risken stor all hushållssparandel enbart omfördelas, dvs. att de privata hushållen minskar silt banksparande till förmån för det aviserade statliga sparandet. Det är enligt SFFs uppfattning ytterst angelägel, all relationen mellan banksparande och statligt sparande inle förändras till nackdel för banksparandet. Det vore samhällsekonomiskt mycket skadligt, om bankernas utlåningsunderiag vad gäller finansiering av näringslivels produktiva invesleringar skulle bli otillräckligt på grund av lågt banksparande.

1.12 Aktiefrämjandet

Expertgruppen menar att del nuvarande skattefondsparandel genom skatterabatten (ca 400 mkr/år) är för dyr för staten. Motsvarande "kostnad" för de föreslagna löntagarfonderna blir 1 miljard kr och för institutionella placeringar 2-5 miljarder kr. Det samhällsnyttiga enskilda akliesparandet är, genom den unika irippelbeskattningen, vår i särklass hårdast beskattade sparform. Skattefondsparandel har genom sin stimulerande inverkan på aktiemarknaden inneburit atl statens inkomster från aktiesparandet totalt selt har ökat mångfalt. "Allemanssparandet" innebär däiför sannolikt en minskning av skatteintäkterna. Samtidigt försvåras riskkapitalbildningen till nackdel för företagens investeringar och utveckling.

Med t.ex. 15% skallereduktion i skattefondsparandel blir statens kostnader härför, i inskränkt mening, ca 300 mkr/år. Kostnaden för "'allemans-sparandets" sparrabatl blir vid samma antal sparare 130 mkr/år (1984 och 85). Mellanskillnaden är för liten för alt motivera förändringar med så riskfyllda konsekvenser och marginella förtjänster. Förtjänsten överstiger inte de administrations- och marknadsföringskostnader som krävs för att omedelbart bygga upp ett helt nytt sparsystem för 650000 sparare.

1.13 Kooperativa förbundet

I fråga om sparandel i riskkapital har KF vid ett flertal tillfällen påtalat atl företagsformen ekonomisk förening inte givits med aktiebolagen likvärdiga förulsältningar för sin försörjning med riskkapital. Detta har bl.a. skett i samband med Kooperationsutredningen, där KF framlade ett förslag till riskbärande sparande. Konsummedlemmar skulle enligt detta för-

Prop. 1983/84:30 94

slag erbjudas teckna s.k. garantikapital i konsumentföreningarna under likartade former som tillämpas För skattesparandet. Det är visserligen enligt förslaget om allemanssparande möjligt för t. ex. flertalet konsumentföreningar att stå som huvudmän för nybildade kapitalsparfonder. Dessa skulle dock enligt föreslagna placeringsregler kunna placera endast 10% av fondkapitalet i kooperativ verksamhet (aktier i kooperativt ägda bolag). Det måste, enligt KF:s uppfattning, anses rimligt atl en kapilalsparfond, som vänder sig till sparare i deras egenskap av konsumentföreningarnas ägare, får möjlighet atl placera en större andel av fondförmögenheten i kooperativ verksamhet.

KF vill i detta sammanhang föreslå alt liknande placeringsregler, som utredningen föreslår för de företagsanknutna aktiesparfonderna, skall få tillämpas för kooperativa kapitalsparfonder. Delta skulle i så fall innebära atl dessa fonder tilläts placera mellan 25 och 50%' av sitt kapilal i kooperativt ägda aktiebolag och kooperativa föreningar. Placeringar i de sistnämnda skulle då ske i form av garanlikapilal eller B-insatser. 1 övrigt skulle samma placeringsregler gälla som för andra företagsanknutna aktiesparfonder. Sparandet i dessa fonder borde vidare, enligt KF:s mening, stå öppet inle bara för medlemmar i de kooperativa föreningarna utan även för anställda i dessa och deras eventuella dotterföretag.

1.14 Lantbrukarnas riksförbund

LRF instämmer tillfullo i behovet av ett hushållssparande i individuella former som kan underlätta näringslivets riskkapitalförsörjning. LRF har dock anledning att understryka alt den kooperativa företagsformen utgör en betydelsefull del av svenskt näringsliv. LRF finner det därför anmärkningsvärt all expertgruppen ej bettklat behovei av att underiätta kooperationens riskkapitalförsörjning, i likhet med aktiebolagen, och anvisat former för allemanssparande inom den kooperativa företagssfären. De nu föreslagna kapitalsparfonderna medför fortsalt diskriminering för riskkapitalanskaffning i kooperationen. Det skall dock noteras att expertgruppen efler framläggandet av betänkandet tagit kontakt med LRF för en diskussion, i positiv anda, om möjligheten all bilda kooperativa kapitalsparfonder.

LRF anser således aU allemanssparandet bör bli tillgängligt för alla typer av företag, såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar. För att de senare skall ges möjlighel alt ultnytlja allemanssparandet via kapitalsparfonder krävs vissa anpassningar av expertgruppens förslag. De kooperativa kapitalsparfonderna bör arbeta utefter samma förutsättningar som de i expertgruppen föreslagna kapitalsparfonderna, utom i ett avseende. Kooperativa kapitalsparfonder bör få möjlighet ;itt placera sparmedel i lämpliga långfristiga former (ev. B-insatser eller motsvarande) i ekonomiska föreningar i stället för i aktier.

Prop. 1983/84:30 95

2 Gemensamma grunddrag i allemanssparandet

2.1 Statskontoret

Enligt statskontorels bedömning är fasla penningbelopp inneffekliva som incitament för långsiktigt sparande och dessutom dyrbar i den nu föreslagna formen. En mindre justering uppåt av räntan bedöms som mer ändamålsenlig.

2.2 Riksrevisionsverket

Riksrevisionsverket anser att startpremien är alltför dyrbar för staten i förhållande titt den osäkra stimulanseffekten. Den kräver dessutom extra administration och kontroll.

2.3 Riksskatteverket

RSV anser även atl begreppet "konto" i 7 § andra stycket jämfört med

3 § förstag titt tag om allemanssparande getts en för vid innebörd. RSV
föreslår därför alt lagtexten i 7 § andra stycket ändras enligt följande:

--------- Om en sparare öppnar mer än ett rikssparkonto eller en kapilal
sparfond skall insalta medel på samtliga övriga rikssparkonlon eller kapi
talsparfonder utom det först öppnade betalas ut - - -.

Enligt specialmotiveringen på sid. 96 skall uttagsavgift erläggas på utbetalning som skett till följd av atl rätten till sparmedel överlåtits till annan än spararen. RSV vill erinra atl 5 § förslag till lag om allemanssparande endast reglerar avgifter vid uttag. Utbetalning är ju inte detsamma som uttag varför det av 7 § klart bör framgå i vilka av de där reglerade utbetalningsfallen som uttagsavgift skall eriäggas.

2.4 Hovrätten för Övre Norrland

1 5 § finns bestämmelserom uttagsavgift. Enligt specialmotiveringen bör avgiften avräknas mot spararens fordran på ränta men - om räntebeloppel inte räcker till — jämkas i motsvarande mån. Denna jämkningsmöjlighet bör enligt hovrättens åsikt framgå av lagtexten och inle bara omnämnas i motiven.

2.5 Länsstyrelsen i Malmöhus län

I dagens skatlesparande ger risksparande i aktier 10 procentenheter större skattereduktion än skallesparande i bank. I allemanssparandet föreslås ingen skattemässig skillnad mellan sparande i kapitalsparfonder och på rikssparkonton. Den riskpremie som avses stimulera hushållen att

Prop. 1983/84:30 96

placera sina sparpengar i aktiespaifonder försvinner helt. Detta utgör enligt länsstyrelsens mening en brist i förslaget, vilket bör åtgärdas under den FortsaUa behandlingen av ärendet. Del nya allemanssparandet kan annars komma att leda till en oönskad överströmning av sparmedel Från aktiesparande till sparande i bank. Om akliefondsparandet inte redan i utgångsläget ges en större stimulans än sparande på rikssparkonto måsle man i allt fall fortlöpande studera fördelningen mellan sparande i kapitalsparfonder och på rikssparkonton för alt i tid kunna vidla eventuellt behövliga extra stimulansåtgärder för det mer riskfyllda aktiesparandet.

Enligt förslaget får varje kapilalsparfond ha högst 50000 andelsägare, och varje huvudman får endasl ha eii fondbolag och därmed bara förvalta en fond. De större bankerna har i dag fondbolag med andelsägare överstigande denna gräns. Bildas inte nya fonder i tillräcklig utsträckning kommer platserna i de bankanknulna fonderna inte att räcka till. 1 dag finns ca 540000 konton i de sju existerande aktiesparfonderna. Skulle begränsningen gå igenom skulle endast 350000 konton få plats om inga nya fonder bildades. Den föreslagna begränsningen till 50000 andelsägare bör enligt länsstyrelsens uppfattning utgå. Begränsningen minskar också det meningsfyllda i förslaget atl en andelsägare skall ha rätl atl byta fond om han så önskar.

2.6 Länsstyrelsen i Västmanlands län

Enligt 2 S förslaget till lag om allemanssparande får var och en delta i sparandet från och med det år dä han fyllt 16 år. Med hänsyn till vissa förmåner och kontroller t. ex. att endast elt konto öppnats kommer del alt krävas en ganska omfattande registrering av personuppgifter. Mol bakgrund härav torde deltagandel böra inskränkas till personer som är kyrkobokförda här i riket. Bestämmelse härom bör därför lämpligen tas in i nämnda lagrum. Del kan eventuellt övervägas att sparformen kan stå öppen även för den person som varit kyrkobokförd här vid tidpunkten för kontots öppnande men som därefter flyttat ur riket.

Av samma paragrafs utformning framgår även att sparandet endast står öppet för fysisk person. Enligt 7 § i lagförslaget skall innestående medel utbetalas om rätten till sparmedel övergår till annan än spararen. Härav skulle då följa all om en sparare avlider och rätten till sparmedlen övergår till ett oskifl dödsbo i avvaklan på bouppteckning och kommande skifte eller avveckling skulle omedelbart utbetalande krävas. Förslaget kan Förväntas medföra betydande komplikationer. Visserligen kan dödsfall inom riket bevakas genom folkbokföringsaviseringar men detta kräver i och för sig rätt omfattande arbete. 1 många fall tillkommer dessutom svårigheter att spåra rält mottagare av medlen dvs. vem som svarar för dödsboet. Först sedan bouppteckning avlämnats kan i dessa fall dödsbodelägarna spåras, elt arbete som för övrigt skulle medföra orimligt stora arbetsinsatser.

Prop. 1983/84:30 97

Länsstyrelsen vill därför föreslå att medel tillhörande dödsbo Får slå kvar inom allemanssparandet med förmån av skattefri avkastning och värdehöjning (vad gäller fondandelar) liksom i förekommande fall rält till sparpremie men atl ytterligare insättning inte får ske efler dödsfallet, 1 varje fall måste lämpligt rådrum ges ål dödsbodelägarna att säga upp kontot, t. ex. ett år efter bouppteckningen.

Förslaget om skattefri avkastning pä rikssparkontona kan självfallet bli till fördel för personer vars intäkter av kapital överstiger det s.k. sparavdiagel vid inkomsttaxeringen eller som vid taxeringen redovisar underskott pä grund av gäldränteavdrag i förvärvskällan kapilal. Denna förmån parad med den skattefria startpremien om 400 kr till sparare, vars konto den 31 mars 1986 uppgår till 2400 kr saml den föreslagna avkastningen, diskontot plus 1,25%, bör som expertgruppen funnit i normala fall ge spararna en positiv real avkastning (s. 56). Även för sparare som inle direkt kan dra nytta av den skattefria avkastningen torde rikssparkonlo! i vart fall under en övergångstid vara en lönsam sparform mot bakgrund av förslaget om sparpremien.

Nar det däremot gäller kapilalspart"onderna föreligger det knappast någon säkerhet för en positiv real avkastning. Visseriigen skulle reglerna om slartpremie saml skattefri avkastning gälla även här och dessutom skulle tillkomma skattefri värdestegring. Det skall emellertid först konstateras att den reella avkastningen på aktier (utdelning i förhållande till aktiekurs) är vida lägre än den utdelning som expertgruppen föreslagit för rikssparkonlona. Enbart genom slartpremien och utdelningen torde därför inle någon real avkastning kunna uppnås. En förutsättning härför synes vara all aktievärdena på fondbörsen därutöver nära nog ständigt befinner sig i stigande, en utveckling som knappast framstår som trolig. Det kan invändas alt envar andelsägare i kapitalsparfonder kan minska förlustrisken genom att lösa in sin andel så snart aktiekurserna ligger stilla eller tenderar atl gä ner men detta kan knappast vara den bärande tanken bakom ett brett allemanssparande med idéer bl.a. atl tillföra näringslivet riskkapital. Det skulle dessutom i extrema fall kunna leda till vissa säljtryck på aktiemark naden. Mot bakgrund av det nu sagda anser länsstyrelsen att sparandel i kapitalsparfonder bör ges större förmåner än sparandet på rikssparkontona. En sådan förmån skulle kunna utformas så att sparare i kapitalsparfonder erhöll inte endast en slartpremie på 400 kr ulan även premier För fortsatt sparande i senare skeden.

2.7 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Enligt Fullmäktiges mening är det rimligt alt begränsa storleken pa de månatliga insättningarna på det satt expertgruppen föreslår. Men om denna begränsning finns kan det vara onödigt och även olämpligt alt ha en total maximering till 30000 kronor. Delta omöjliggör ett mera långsiktigt 7 Riksdagen I9S3I84. I saml. Nr 30

Prop. 1983/84:30 98

sparande. En person som, säg, sparar 400 kronor per månad kan hålla på med delta endast i 6 år innan taket är nått. Enligt fullmäktiges mening borde detta tak kunna undvaras utan att några olägenheter uppstår.

Över huvud taget bör ju syftet vara all stimulera till elt långfristigt sparande. Fullmäktige vill därför även något beröra frågan om avgiften vid uttag från allemanssparandet. Expertgruppen föreslår här en uttagsavgift om 1 procent dock minst 20 kronor. Systemet med en begränsning av det belopp som kan sältas in varje månad leder visserligen i sig till alt kontona knappast kommer att utnyttjas som transaktionskonlon. Enligt fullmäktiges mening framstår den föreslagna uUagsavgiften likväl som låg. En något högre avgift skulle understryka allemanssparandets långfristiga karaktär.

Den favör som allemanssparandet erbjuder hushållen är en skattefri avkastning. För alt ytteriigare stimulera hushållen till att ansluta sig till sparsystemet föreslär expertgruppen all en inlroduklionspremie betalas under vissa villkor. Enligt vad fullmäktige erfarit är en sådan exlrapremie myckel komplicerad att hanlera för bankerna som ju praktiskt skulle sköta kontoföringen. Skulle dessa svårigheter vara av en sådan karaktär att de hotar atl försena införandet av allemanssparandet kan extrapremien utgå ur systemet. Över huvud taget lorde värdet av extrapremien som en sparstimulans kunna ifrågasättas. Förmodligen skulle dessa pengar ge större effekt om de t.ex. användes för informationskampanjer på arbetsplatser.

2.8 Fullmäktige i riksgäldskontorel

Enligt fullmäktiges uppfattning står de föreslagna startpremierna inte i rimlig proportion till de effekter de kan förväntas ha i sparslimulerande syfte. Expertgruppen konstaterar i belänkandet att spararna i skaltesparandet utgör en primär målgrupp och bör förmås att fortsätta sitt sparande i del nya sparsystemet. Försöken alt förmå denna grupp till fortsatt sparande kan enligt fuUmäktiges mening knappast anses motivera en tillfällig sparstimulans av denna omfattning.

Reglerna för startpremien föranleder vidare en omfattande systemkonstruktion för kontroll inle bara av kontobehållningen exkl. räntor den 31 mars 1986 för sparande som påbörjats under 1984 på enskilda konton, utan även av den sammanlagda behållningen på rikssparkonlon och kapitalsparfonder.

Enligt fullmäktiges uppfattning bidrar startpremierna till att det administrativa systemet för det föreslagna sparandet i hög grad kompliceras.

Med hänvisning till det anförda anser fullmäktige all såväl statsfinansiella som administrativa skäl talar för atl startpremierna bör utgå ur systemet. Enligt fullmäktiges uppfattning bör skattefriheten för avkastningen vara fullt tillräcklig som sparstimulans. Önskemålet att snabbt

Prop. 1983/84:30 99

rekrytera en stor mängd sparare i alla åldrar för alt därigenom uppnå tillräckliga volymer bör enligt fullmäktiges mening lösas genom andra, mer traditionella marknadsföringsåtgärder.

2.9 AUmänna pensionsfonden, 1—3:e fondstyrelserna

För all öka stimulansen till nysparande bör man enligt styrelserna införa ett element av regelbundenhet i det nya allemanssparandet i likhet med vad som gälleri nuvarande sparsystem. Hänsyn till andra spararkategoriergör det vidare skäligt alt överväga om inte likartade förmåner bör tillföras även annal organiserat och målinriktat sparande. Styrelserna är vidare tveksamma till om den föreslagna startpremien fyller någon viktig funktion. Kostnaderna för denna torde effektivare användas som förbällring av övriga stimulanser i systemet.

Insättningen föreslås maximerad till 7200 kr per år och totalt till 30000 kr. per sparare. Med hänsyn till omfattningen av subventionerna är en begränsning nödvändig. Styrelserna vill dock ifrågasätta om inte taket satts för lågt, särskilt med hänsyn till avvecklingen av nuvarande skattesparande.

Möjligheten atl flytta sparandel inom resp. sparform är en fördel som styrelserna tillstyrker. Störst belydelse har denna möjlighel för andelsägarna i kapitalsparfonderna. Överflyltningsmöjlighelen är dock begränsad i den meningen alt andelsägande får förekomma endasl i en fond (liksom insäliaren på rikssparkonlo är bunden till en bank). Styrelserna kan inle bedöma om administrativa och kontrolltekniska skäl gör en sådan begränsning nödvändig.

Subventionsnivån i det nya systemet föreslås visserligen sänkt i förhållande till nuvarande nivå men detla uppväges av att likviditeten är större hos sparandet i det nya systemet och av att skattefriheten på avkastningen icke är tidsbegränsad. Dessa stimulanser verkar starkare på insättningar i rikssparkonlon än i kapitalsparfonderna. Eftersom maximeringen av insättningen gäller summan medel i de båda sparformerna sammanlaget är del därför sannolikt atl en mindre andel av sparandet går till aktiefonderna. Styrelsen ifrågasätter om inle en höjning av stimulansen till kapitalsparfonderna därför bör ske. Behov härav kan visa sig föreligga vid avvecklingen av skattesparandet. För atl motverka elt icke önskvärt utbud av aktier vid denna avveckling bör bl. a. en ökning av maximiinsättningen övervägas.

2.10 Allmänna pensionsfonden, 4:e fondstyrelsen

Förslaget att medge överflyttning av det toiala sparandel inom resp. sparform vid valfri tidpunkt bör enligt 4:e AP-fonden också gälla flyttning mellan sparformerna vilket skulle öka systemets marknadsmässighet.

Prop. 1983/84:30 100

2. JI Styrelsen för Stockhuhns fondbörs

Förslaget om alt spararen skall kunna disponera sina medel när som helst ulan bindningstider mot en avgift på I % pä uttaget belopp innebär risk för att likviditeten i samhällsekonomin ökar på ett icke önskvärt sätt. Bindningsreglerna bör vara sådana att de dämpar benägenheten att ta ut pengar ur systemet och minst lika stränga som de som gäller uttag från bankernas långa räkningar. Den riirlighet beträffande sparade medel som det föreslagna systemet medger innebär kostnader. Dessa kostnader bör belasta den som rör på pengarna.

2.12 Centralorganisationen SACO/SR

Om allemanssparandet införs försvinner den särskilda stimulansen till aktiesparande. Den skattefria avkastningen betyder samtidigt mer för direktavkastningen än för de reavinster som kan uppstå i kapilalspart"on-derna. Om spararna är rationella bör det därför bli en mycket liten del av allemanssparandet som går till aktiesparande i kapitalsparfonderna.

Det är vidare olyckligt all utredningen inte föreslår atl sparkapital skall kunna fiyttas från rikssparkonton till kapitalsparfonder. Även denna begränsning motverkar möjligheterna att få tillräcklig omfattning på det riskvilliga aktiesparandet. Därmed blir det svårt att tillgodose intentionerna om breddat aktieägande till förmån för näringslivets utveckling.

Om en överföring från rikssparkonton titt aktiesparande i kaptitatspar-fonder däremot tillåts kan nybildade fonder tillgodogöra sig ett större ackumulerat kapilal redan från btirjan. Fonderna blir då mera attraktiva som en lösning på praktiska kapilatförsörjningsprobtem. Om kapitalsparfonderna endast får byggas upp genom månatliga avsättningar på högst 600 kronor är det svårt alt se hur de mer profiterade fonder, som utredningen förespråkar, skall kunna byggas upp.

2.13 Svenska arbetsgivareföreningen

Maximeringen av toiala nelloinsättningar till 30000 kronor innebär att ett mindre förmånsberättigat sparande tUläts än i nuvarande skattesparande. Den som varje månad spar 600 kronor inom skaltesparandets ram kommer efter sex år upp i en total netloinsättning på 43 200 kronor. Den av utredningen föreslagna 30000-kronorsgränsen skulle uppnås redan efter drygt 4 års sparande. Gränsen framstår i det perspektivet som för lågt satt.

Den föreslagna startpremien förefaller enbart vara ägnad att uppmuntra till anslutning till allemanssparandet under 1984, inte till att stimulera till ell regelbundet sparande. Den sorn från och med januari 1984 till och med mars 1986 spar 600 kronor per månad erhåller genom sparpremien knappt 2,5 öre per sparad krona eUer 1,1 öre per sparad krona och år. Den som

Prop. 1983/84:30 101

maximalt söker utnyttja systemet genom att gå in i detta i december 1984 genom en insättning på 100 kionor och genom en insättning på 500 kronor i december 1985 samt därefter maximala insättningar under de tre törsta månaderna 1986 får genom slartpremien ett bidrag på 4,35 öre per .sparad krona och månad för sina insättningar under 1985 och 1986.

Det Föreslagna allemanssparadet är ur avkastningssynpunkt betydligt mindre förmånligt än nuvarande skatlesparande. Den som gär in i allemanssparandet i januari 1984 och därefter regelbundet spar 400 kronor per månad disponerar vid utgången av 1989 39 396 kronor inkl. slartpremie vid en ränta på 10%. Hans insättningar har då uppgått till 28800 kronor. Hans kapital motsvarar 1,37 kronor per sparad krona. Med nuvarande regler lör skatlesparande på bank skulle han i stället - om skallereduktionen Frånräknas hans sparande - ha disponerat 1.48 kronor per sparad krona. Med den större skattereduktion som gällde 1980-82 skulle han ha disponerat 1.62 kronor per sparad krona.

Enligt förslaget skulle alla uttag från allemanssparandet vara förenade med en uttagsavgift på I procent eller minst 20 kronor. Atl en sådan regel finns är rimligt. I själva verket gäller, att del föreslagna allemanssparandet i mindre grad än nuvarande skatlesparande är ägnat all åstadkomma cil långsiktigt, bundet sparande. Icke desto mindre borde det vara möjligl att efter ett visst antal års sparande eller efler en uppsägningstid göra uttag som ej belastas med uttagsavgift,

2.14 Svenska bankföreningen

Bankföreningen delar uppfattningen alt sparandel bör vara långsiktigt. Eftersom expertgruppen inte föreslår någon formell bindningslid anser emellertid bankföreningen att den föreslagna uttagsavgiften på I procenl är alltför låg. Det finns risk atl spararen vid så låg avgift kommer atl betrakta sitt allemanssparande som transaktionsmedel och snabbt tar ul pengarna för konsumtion.

För traditionella bankkonton med 12. 18 eller 24 månaders uppsägning tillämpas en uttagsavgift på vanligtvis 2 procent, men även högre avgift Förekommer. Räntan på dessa konton är inte högre än den som expertgruppen föreslår skall galla för rikssparkonlo, vars ränta dessutom föreslås bli skattefri. En sä låg uttagsavgift som I procent skulle enligt bankföreningens uppfattning riskera medföra en frän fiera utgångspunkter oönskad riinteuppdrivning på vissa inlåningskonlon i bankerna. - Bankföreningen föreslår därför atl uttagsavgiften fastställs till minst 2 procent.

Ingen avgift föreslås av expertgruppen vid uttag i samband med överflyttning av medel på rikssparkonlo från en bank till en annan eller av medel Från en kapilalsparfond till en annan. Bankföreningen anser att en avcifi pä 1 procent bör gälla vid sådana övciflytlningar. En sådan iivgilt kan motverka atl möjligheten att flytta sparandet missbrukas genom alltför

Prop. 1983/84:30 102

täta överflyttningar. Överflyttningar är givetvis förenade med kostnader för bankerna och fondbolagen. Det är rimligt atl dessa kostnader bärs av dem som flyttar sina sparmedel i stället för av dem som är kvar i fonden.

Expertgruppens förslag alt spararen vid val av "ny" bank för rikssparkonto eller "ny" kapilalsparfond måste överflytta hela sitt tidigare sparande är olämpligt. Dels förorsakas onödigt stora kostnader, dels tvingas spararen l.ex. vid arbetsbyte att gå ur den kapilalsparfond som är knuten till hans tidigare anslällningsföretag. Den föreslagna regeln är inte nödvändig från kontrollsynpunkt.

2.15 Svenska sparbanksföreningen

När kund flyttar sitt rikssparkonlo från en bank till en annan eller byter kapilalsparfond skall enligt förslaget ingen uttagsavgift ulgå. En sådan åtgärd från kundens sida är förenad med administrativa kostnader för bank och kapilalsparfond. Föreningen utgår från att inget hinder föreligger att en administrativ avgift kan uttas av kunden. Storleken på avgiften får bestämmas av konkurrenssituationen på marknaden.

Expertgruppen föreslår en minimigräns om 100 kronor per insätl-ningstillfälle och månad. Till grund för detta ligger hänsyn till bankernas hanteringskostnader för små belopp. Föreningen bedömer emellertid att kostnaderna för kontroll av minimibeloppet blir större än de eventuellt minskade hanteringskostnader som kan uppnås med elt minimibelopp. Föreningen förordar därför atl ingen formell minimigräns per insätt-ningstillfälle och månad uppsatts.

2.16 Sveriges föreningsbankers förbund

Kapitalsparfondernas attraklivilel bygger huvudsakligen på spararnas skattefrihet vad gäller utdelning och värdetillväxt. Dessa regler tillstyrks av SFF. Däremoi anser SFF. att premieringen av risktagandel - vilket aktiesparandel utan tvekan innebär — inte belönas tillräckligt i det nya förslaget.

I betänkandet heter det, att skattefriheten på totalavkastningen i regel borde erbjuda spararna i kapitalsparfonderna en positiv avkastning. Denna bedömning präglas enligt SFFs uppfattning starkt av de senaste årens exceptionella ""boom"' på Stockholmsbörsen. Om man ändå utgår från dagens 2,5-procentiga direktavkastning, så erfordras en genomsnittlig 7,5-procentig värdetillväxt för att kapitalsparfonderna skall kunna konkurrera med rikssparkontona. En sådan långsiktig utveckling förefaller emellertid ingalunda som säker.

SFF bedömer del som ofrånkomligt att kapitalsparfonderna borde få en något förbättrad konkurrenssituation jämfört med rikssparkontona. Ett sätt att uppnå delta vore enligt SFFs bedömning att slopa den för båda

Prop. 1983/84:30 103

sparformerna planerade startpremien om 400 kr för nyspararna vilket dessutom skulle innebära en minskning av statens utgifter i storleksordningen 200-300 miljoner kr. En annan möjlighet vore att diversifiera slartpremien till 400 kr för sparare i kapitalsparfonder och exempelvis 200 kr för nyöppnade rikssparkonton.

Enligt expertgruppen skall bankerna erhålla en uttagsavgift om 1 % eller minst 20 kr på sådana uttag som inte år överflyttningar till rikssparkonton i andra banker.

SFF vill påpeka, atl även denna ersättning förmodligen inte blir kostnadstäckande. SFF föreslär i slället en 2-procentig uttagsavgift, vilket också motsvarar föreningsbankernas vanliga provision för förtidsuttag.

En annan faktor, som SFF anser som ofillfredsslällande, är utredarnas avsikt, att ingen ersättning för överflyttning av sparade medel till annan bank skall utgå. SFF vill därför yrka att avgift skall utgå även i delta fall.

2.17 Sveriges hantverks- och industriorganisation
Familjeföretagen (SHIO)

Arbetsgruppen föreslår en övre gräns (30000 kronor) för de insättningar som totalt kan göras inom sparsystemet. Enligt organisationens uppfattning är den övre gränsen alltför lågt satt. Beloppet är inte heller enligt förslaget skyddat mot inflationens verkan.

SHIO-Familjeföretagen anser atl en rimligare nivå på den övre gränsen är lOOOOO kronor. Beloppet bör värdesäkras och vi föreslär att del anges till 5 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

2.18 Sveriges industriförbund

Industriförbundet har svårt att förstå all sparpremiens utformning skulle locka till långsiktigt sparande. Snarare kan det leda spararna till uttag efter 2 1/4 års sparande. En skattereduktion borde vara ett bättre lockbete till ett stort och långsiktigt sparande.

Det är fortfarande angeläget att särskilt premiera aktiesparande om man vill uppnå rättvisa mellan detta och annat sparande. De nyligen beslutade reglerna om skalt på utdelning under 1984 diskriminerar aktiesparandet ytteriigare. Det finns en påtaglig risk att om sparpremierna för aktier inte blir större än totalt 400 kronor, aktiesparandel kan kraftigt minska, varvid en omvänd process till den vi erfarit under senare år skulle kunna inträffa.

Förbundet anser all avgiften för uttagna belopp bör höjas. Avgiften måste dels täcka banks resp. fondbolags kostnader, dels något hämma uttagsFrekvensen. När det gäller omflyttning från en fond till en annan får enligt expertgruppens förslag inga avgifter tas ut. Tillsammans med möjligheterna till fria uttag kommer detta att avsevärt fördyra fondförvaltningen till nackdel för andelsägarna. Det är fräga om dels förvaltningskostnader.

Prop. 1983/84:30 104

dels den altcrnativkostnad det innebär atl ligga med en jämlört med aktie-spaiFondcrna hög likviditel. Förvallningskosinaderna måste ju betalas av Fondbolaget. Vi anser det riiriligare all låta dessa siirdebiteras dem sotn byter fond än att de Fördelas på alla andelsägare.

2.19 Sveriges värdepappersfonders förening

Föreningen anser det vara självklart att del riskfyllda akliesparandet i kapitalsparfonder bör piemieras bättre än det riskfria sparandet på rikssparkonlo. Föreningen finner det också helt oacceptabelt titt hela slartpremien lillFallcr rikssparkontot vid kombinerat sptirande. 1 extremlallet kan den situationen uppstå att en sparare som sparat 100 kronor på rikssparkonto och 16 100 kronor i kapilalspariond ändå premieras med 400 kronor till sitt rikssparkonto.

En sparare som väljer att byta kapitalsparFond skall enligt utredningens Förslag flytta hela sitt innestående belopp från den gamla Fonden till den nya. Föreningen anser inte att skäl föreligger hari'ör. utan menar alt det Från spararens riskspridningssynpukl är motiverat att han själv beslutar huruvida det redan sparade kapitalel skall flyttas eller inte. Härav följer alt kontrollen av sparandet inte bör ske inom det föreslagna huvudbanksyslemet. utan bör lämpligen ligga på elt fristående kontrollorgan.

2.20 Sveriges rman.sanalylikers förening

Det bör framhållas all det föreslagna systemet skiljer sig frän skattcspti-r;indet genom atl de totala insällningarna föreslås maximerade iill 30000 kr. Föreningen vill för sin del rekommendera all denna begränsning slopas. Hiirigenom skulle skapas en ytteriigare förbättrad kontinuitet i sparandet och långsikligheten betonas ån mer. Här öppnas också en annan möjlighet att pä ett generöst sätt lösa avvccklingsproblematiken i det nuvarande skallesparandel. I skarven mellan sparformerna skulle hela det innestående skaltesparandet kunna lillålas atl överföras - utan den årliga hdopps-begrunsningeii - till allemanssparandet.

Föreningen vill också rikta uppmärksamheten mot att förmånsgraden lör båda sparformerna inom allemanssparandet föreslås bli densamma irols all sparformerna representerar Ivå principiellt olika sparformer (risklriil resp. riskvilligt sparande). Rikssparkonton gynnas l.o.m eftersom bankerna ersätts lör administrationen av dessa, vilkel alltså inte sker vid sparande i k;ipitalsparfonder där sp;irarna själva står för denna kostnad. Riskvilligheten koinpenseras således inle av en förmånligare behandling, vilkel vore motiverat in" neiilralitelssynpimkl. Föreningen vill Förorda all Fondcrnii åtminstone jämställs härvidlag, dvs. bankern;i ersattes med 2.5'''/ av sal-doökningcn per är även lör kapitalsparkonlo. Delta ;ir viktigt också lör atl inciuimcntcl vid rådgivning till h;inkernas ktmdcr skall bli neutralt.

Prop. 1983/84:30 105

2.21 Sveriges aktiesparares riksförbund

Sveriges aktiesparares riksförbund hävdar alt frånvaron av en riskpremie rubbar balansen mellan de två sparformerna. Den extra premieringen av aktiesparandet i skaltesparsystemet anser man ha haft en avsevärd betydelse för denna sparforms framgång. Vidare framhålls atl hushållens strävan alt undvika risk är en dominerande faktor vid val av spartbrm. Aktiespararna anser det därför helt säkert att andelen allemanssparare som väljer Kapitalspaifond kommer alt bli mindre än andelen skatlesparare som vall Aktiesparfond.

I syfte att ge en bättre balans mellan sparformerna och mildra övergångsproblem från skattesparandet föreslår aktiespararna ett annat pre-mieringssyslem:

- det viktigaste anses därvid vara atl en kontant åriig riskpremie utgår med 400 kr i januari om spararens insättningar på kontot året innan uppgår till minst 2000 kr netto

- en snabbhetspremie bör också inrättas varvid de som satt in minst I 000 kr under första halvåret 1984 i Kapilalsparfond får 200 kr insatt på kontot i januari 1985

- den ungdomspremie som föreslagits i betänkandet bör därtill bibehållas. Av någon anledning har arbetsgruppen föreslagit en högsta gräns för

varje sparares insättningar i sparsystemet på 30000 kr.

Syftet med sparsystemet är att öka hushållens sparande, i aktier och obligationer. Om detla är målet, varför ska man då begränsa de tillåtna insättningarna? Ett Allemanssparande utan denna begränsning genererar med säkerhet mer hushällssparande än ett Allemanssparande ined begränsning.

Skulle det vara fördelningspolitiskl svårt atl acceptera, att sparare i Allemanssparandet får skattefrihet på avkastningen på insättningar överstigande 30000 kr?

1 dessa tider, när stora löntagargrupper äger egna bostäder i halvmiljon-klassen, är 30000 ett ganska blygsamt belopp. Aktiespararna föreslår, att gränsen sätts till tre basbelopp, dvs. för närvarande ca 60000 kr, vilkel således varje är justeras upp med konsumentprisindex.

2.22 Aktiefrämjandet

Om ""allemanssparandet"' genomförs måste förslaget ändras i vissa avseenden för att drastiskt negativa effekter på riskkapitalbildningen skall undvikas:

Sparrabatten för aktiesparande måste höjas i förhällande till sparande pä riksgäldskonlo. 1. ex. från 400 till 800 kr på två år.

.Anledningen är atl '"allemanssparandet'" i större utsträckning än skattesparandet är särskilt inriktat på småsparare. som av tradition och säkerhet sannolikt väljer det mindre riskfyllda riksgäldssparandet.

Prop. 1983/84:30 106

Utvecklingen av skattefondsparandel i det totala skattesparandet visar att fondernas ökning av sparandelen frän 10 till 50% varit beroende av att fondspararna kompenserats för den större risken. Behovet härav är inte mindre nu med tanke på dagens höga kursnivåer.

Det månatliga maxbeloppet bör kunna höjas till 800 kr. Det maximala månadssparandet i skattefondsparandel, 600 kr, har nu varit oförändrat i ett par år.

3 Sparande på rikssparkonto samt effekter på kreditmarknaden

3.1 Bankinspektionen

En fräga som varit föremål för diskussioner mellan expertgruppen och bankinspektionen är hur inlåningen pä rikssparkonto skall redovisas. Enligt expertgruppen skall inlåningen även i fortsättningen ske i banken med banken som gäldenär visavi kunden. Pengarna skall efter viss tid överföras till riksgäldskonlorel. Därvid uppkommer två möjligheter att redovisa medlen, nämligen brutto eller netto. Expertgruppen har mycket kortfattat berört denna problematik och har överlåtit pä bankgmpperna att själva bestämma redovisningsmetod.

Skulle bankgrupperna välja att redovisa brutto uppkommer inga större problem. Bankinspektionen har emellertid förståelse för de synpunkter, som tidigare framförts från banker med utlandsengagemang, att det kan vara svårt att visa och förklara graden av soliditet med en sådan redovisningsmetod.

Väljer bankgrupperna däremoi alt redovisa enligt nettometoden innebär detla en avvikelse från bokföringslagens regler. Detta kan lösas genom lagändring eller genom att avvikelsen på annat sätt accepteras, t.ex. genom riktlinjer från bankinspektionen. För att en sådan metod skall kunna godtas måsle dock enligt inspektionens mening krävas alt det i det avlal som upprättas mellan banken och riksgäldskonlorel klart utsägs, alt riksgäldskontoret garanterar bankens krav på kontoret och att banken har omedelbar tillgänglighet till inlevererade medel för utbetalning vid uttag Frän kundens sida. Om ett sådant avtal upprättas kan banken på passivsidan inom linjen dels ta upp inlåningen på rikssparkonto, dels omedelbart dra bort bankens fordran på riksgäldskontoret, varför endast de medel som ännu ej inlevererats kommer att påverka balansräkningen. Frågan om hur bankinspektionens riktlinjer närmare skall utformas har ännu inte lösts. Inspektionen förutsätter atl regeringen i god tid före lagens ikraftträdande åtminstone i princip anger vissa riktlinjer för redovisningen.

Bankinspektionen instämmer i expertgruppens uppfattning att det är önskvärt om alla bankgrupper använder samma redovisningsprincip för rikssparsyslemet. Svårigheter skulle annars uppkomma vid jämförelser mellan de olika bankgrupperna. Dessa svårigheter år dock inte oöverstigliga.

Prop. 1983/84:30 107

3.2 Hovrätten för Övre Norrland

För nuvarande skatlesparande i bank utgår högsta bankränta pä det sparade beloppet. Det nya sparandet på rikssparkonton skall enligt förslaget kanaliseras till riksgäldskontoret via bankerna.

3.3 Länsstyrelsen i Västmanlands län

En särskild fråga som endast vagt har berörts av expertgruppen är vilka följder ett sparande på rikssparkonton kan komma atl fä för det traditionella banksparandet. Gruppen konstaterar att nuvarande sparskattekonton endast omfattar 2,6-2,9% av den totala bankinlåningen (s. 77) och menar atl sparandet på rikssparkonton - åven om del får större volym än sparandet på sparskattekonton fält - inte kommer att medföra "någon mer dramatisk dämpning av inlåningens expansionstakt". Enligt länsstyrelsens mening är detta ett mycket tveksamt uttalande. De förmåner som skulle följa av bestämmelserna om rikssparkonto är hell överlägsna nuvarande traditionella sparformer främst genom den skattefria avkastningen. Det måste därför starkt sättas i fråga om allmänhetens nysparande i bankerna verkligen kommer alt öka. Del synes snarare vara så atl detta sparande kommer att minska påtagligt under de närmaste åren. Bankerna torde helt sakna möjligheter all konkurrera med allemanssparandets rikssparkonton som utöver skattefri avkastning kan erbjuda utmärkt ränta utan uppsägningstid. Endast för grupper som faller utanför allemanssparandet, t.ex. sparkonton för barnbidrag etc, kan ett nysparande förväntas. Om man därtill lägger att bankerna under tiden 1985-1989 tvingas hålla 16 ä 17 miljarder tillgängliga för lyftning inom ramen för medlen på skattesparkon-lona kan allvariiga störningar uppkomma på lånemarknaden. Av betänkandet (s. 77-80) framgår visserligen att avsikten är att dämpa bankinlåningens expansionstakt och att viss del av hushållssparandel skall "dras ur banksystemet". Länsstyrelsen vill emellertid sätta i fräga om inte de föreslagna åtgärderna går så långt att bankernas in- och utlåningsverksamhet under lång lid kommer alt påverkas kraftigare än vad som avsetts. Särskilt ansträngt kan del bli för sparbankerna som beloppsmässigt svarar för ca 1/3 av t.ex. skallesparkontona.

3.4 Fullmäkfige i Sveriges riksbank

Det nuvarande skaltesparandet kan ske i två former - dels genom förvärv av andelar i en aktiesparfond, dels genom bankinlåning. Det är angelägel alt även fortsättningsvis stimulera hushållen till elt sparande i molsvarande former men att i systemet införiiva en i dagens läge värdefull ändring rörande bankdelen. Att i den situationen, vari svensk ekonomi nu befinner sig, stimulera just bankinlåning med skattefavörer framstår som

Prop. 1983/84:30 108

obefogat. Fullmäktige finner däiför expertgiuppens förslag att omforma det nuvarande skattesparandet i bank till ett sparande på rikssparkonto i bank där medlen slussas vidare till riksgäldskontoret särskilt värdefull. Framför allt till följd av de stora statliga budgetunderskotten har en av kreditpolitikens huvuduppgifter blivit att söka öka statens upplåning utanför banksystemet och hålla tillbaka likvidiletsökningen i banksystemet och i ekonoiTiin i övrigt. Oavsett hur bankerna i sin medverkan i det nya systemet redovisar sparandet - innanför eller utanför balansräkningen -skall sparmedlen odelat överföras till riksgäldskontoret. Alternativet till ett system, som innebär att medlen överförs till riksgäldskontoret, är en mycket stor ökning av banklikviditeten och därmed mycket höga likviditetskvotskrav.

Sparsystemels huvudmål är att öka sparandet och atl kanalisera del inom systemet uppsamlade sparandet till näringslivet och slaten. Förslaget har samtidigt, som berörts ovan, l"åll en sådan utformning atl det är ägnat att dämpa banklikviditeten. Härigenom underlättas den kreditpolitiska styrningen av bankerna. Det är möjligt att sparsystemet kommer att verka olika pä olika banker och bankgrupper. Detta måste självfallet beaktas i just den kreditpoliliska styrningen av bankerna. Leder del nya sparsystemet till en särskilt slor sänkning av likviditeten i en viss bank eller bankgrupp, måste självfallet likviditetskraven sänkas särskilt myckel för denna bank eller bankgrupp. Detla ligger i linje med vad som redan sker, när banklikviditeten minskas av andra faktorer än ullåningsexpansion.

Fullmäktige tillslyrker således det framlagda sparförslaget och kommer helt naturligt att i sin kreditpolitik beakta de effekter sparsystemet har på bankerna. Vad fullmäktige ansett sig böra ifrågasätta gäller endast den låga uttagsavgiften och behovet av initialsubvenlion.

Reservation av ledamöterna Burenslam Linder. Boo och Troedsson

De belopp, som kan bli tillgängliga för att genom allemanssparandet bidra till att finansiera det statliga budgetunderskottet är i förhållande till dessa underskoll obetydliga. Det är en allvarlig svaghet att detta inte understrukits av fullmäktiges majoritet. Behovet av atl vidta kraftiga besparingar i de offentliga utgifterna måste framhävas.

Det nuvarande skattesparandet har fungerat väl. Avsikten har frän början varit atl efter en inledande period ändra systemet vad avser de skalleavdrag som är elt av inslagen.

Beträffande den konstruktion, som den nu föreliggande utredningen Föreslår, vill vi dock framföra vissa synpunkter.

Dol finns ingen principiell skillnad mellan å ena sidan ett system med lidsbimdna sparavsältningar och skatteavdrag och å andra sidan ett system med icke lidsbtmdna spanivsiitlningar. Skalleavdragen kan ses som en extra räntegoltgörcise lör bindningen av sparbeloppen. Det är därför ologiskl niir Fullmäktiges majoritet säger, att de sparbelopp, som frigörs

Prop. 1983/84:30 109

fr. o. m. 1985, skulle med nuvarande system kunna komma i åtnjutande av skatteavdraget enbart genom att användas som insättningar 1985. Man skulle inle kunna komma i åtnjutande av avdraget utan att binda pengarna för ell antal år.

En annan fråga är om skatteavdragen för en sådan bindning skulle kunna anses vara en alltför generös premie för bindningen. Att ha sparbeloppen omedelbart tillgängliga - dock med vissa avgifter vid uttag - skulle då ses som en för statskassan mindre dyrbar favör. Detta är utredningens tanke och den är antagligen riklig. Men detta innebär också alt det nya sparsystemet för allmänheten kommer alt uppfattas som mindre gynnsamt och därför också i minskad utsträckning bidra till finansieringen av statsskulden. Detta skulle vara i sin ordning, om kraftfulla åtgärder vidtagits för att minska statsutgifterna.

Den försämring i villkoren som sker, är särskilt påtaglig för det riskvilliga sparandet. Vi anser detla vara en allvarlig nackdel.

Fullmäktige gör gällande att det nya systemet har sådana egenskaper att del kan sägas fungera "evigt". Delta synsätt visar en beklaglig brist på insyn i den negativa dynamik som statsskuldsfinansieringens problemalik utlöser. Budgetunderskotten är stora; slaten försöker förbilliga sin upplåning genom alt tvinga försäkringsbolag och banker att på för dem oförmånliga villkor låna pengar till slaten; delta försämrar försäkringstagares och banksparares utbyte av deras sparande och minskar deras sparbenägenhet; för att motverka denna sida av kreditmarknadsregleringarna vidtar så staten en ny reglering som ger allmänheten särskilda gynnsamma kreditvillkor vid utlåning till staten; denna så gynnade allmänhet är samma allmänhet som fått sitt sparande skadat genom olika ivångsregler för försäkrings- och banksparande. Alt tro att "allemanssparandet" som ett led i denna process skulle kunna fungera "evigt" är felaktigt. Mycket stora budgetunderskott kommer att leda till snedvridningar som också kommer att förstöra allemanssparandet. Av dessa skäl anser vi också att den beloppsgräns om 30000 kr för individuella sparkonton som utredningen föreslår för att inte särskilt gynna storsparandet och som fullmäktige vill ta bort i sin iver alt illustrera det nya systemets hållbarhet, är ett ickeproblem. Beloppsgränsen kan bäde has och mistas. Systemet kommer au behöva ändras, innan beloppsgränsen utövat någon spärr för sparavsältningar.

3.5 Fullmäktige i riksgäldskontoret

Fullmäktige har särskild anledning all med tillfredsställelse notera att sparandet i rikssparkonto enligt förslaget skall överföras till riksgäldskontoret. Ett centralt mål för statsskuldspolitiken är att finansieringen av budgetunderskottet i så stor utsträckning som möjligt sker utanför banksystemet. De långivare som då blir aktuella är kapitalmarknadsinstilut.

Prop. 1983/84:30 110

företag, kommuner, fonder, stiftelser och hushåll. Kapitalmarknadsinslitu-ten har under senare år visat en viss minskning i sin placeringskapacitet. Främst förelag och kommuner har spelat en viktig roll i finansieringen av budgetunderskottet under det gångna årel genom sina engagemang i statsskuldväxlar. Tillväxten av upplåningen mot statsskuldväxlar kan dock inte förväntas ske i samma takt under kommande är. Den statliga upplåningen från hushållen har hittills skett huvudsakligen i form av spar- och premieobligationslån. Hushållens andel av den totala statsskulden har minskat från en toppnotering på 18% 1976 till 12% under 1982.

Genom atl sparmedel i rikssparkonto överförs direkt till riksgäldskonloret underlättas möjligheterna att nå ovannämnda mål för statsskuldpoliiiken. Effekten i detta avseende av det föreslagna sparsystemet blir givetvis beroende av vilken omfattning sparandet får. Målet bör enligt fullmäktiges mening vara atl uppnå ett totalt sparande i rikssparkonto på 5-10 miljarder per år. Det är mot denna bakgrund förslaget bör bedömas.

Riksgäldskonloret förutsätter att vad avser bankernas ullåningsmöjlig-heter dessa regleras av riksbanken via de kreditpolitiska styrmedlen. Så sker t.ex. vid bankernas försäljning av sparobligationer.

Beträffande ränlesättningen vill fullmäktige föreslå en större flexibilitet än som anges i expertgruppens förslag, dvs. diskonto -1-1,25%, bl.a. på grund av räntesatsens osäkra effekt på upplåningsvolymen. Detla kan uppnås genom att riksgäldskontoret på liknande sätl som för övriga upplåningsformer bestämmer räntan i samråd med riksbanken.

Reservation av ledamöterna Sundkvist, Hovhammar och Tobisson

"Trots häftig kritik från den dåvarande oppositionen har del system för skaltebesparande som infördes under den borgerliga regeringsperioden blivit en slor framgång. Efter valet har den nya socialdemokratiska regeringen känt sig förpliktad att avskaffa skallesparandet. Det föreslås nu ersättas av ett "allemanssparande". Del nuvarande skattesparandet får i förslaget ett indirekt erkännande genom atl de båda systemen företer många likheter. Men det tidigare avståndstagandet medför tyvärr att möjligheterna atl underlätta övergång från det gamla till det nya systemet inte tillvaratagits.

Jämfört med skattesparandet innebär allemanssparandet minskad bindning av sparmedlen men borttagen skallereduktion. Eftersom den nuvarande skattereduktionen är större vid sparande i aktiesparfond än på skattesparkonto, försvinner därmed den riskpremie som under senare år fått de insatta medlen atl fördelas ungefär jämnt på de båda sparformerna, i expertgruppens betänkande medges också atl inflödet till de nya rikssparkontona kommer atl bli betydligt större än till kapitalsparfonderna. Medborgarnas sparande skall tydligen styras över från näringslivet till statsskulden. Det är naturligtvis irgen tillfällighet att det utbud av aktier på tvä miljarder kronor om året som aktiefondernas successiva avskaffande

Prop. 1983/84:30 111

förorsakar till omfattningen överensstämmer med del belopp som löntagarfonderna till en början skatl köpa aktier för varje år.

Ell annat medgivande från expertgruppens sida är att nysparandet blir lågt. Detta var tidigare en vanlig invändning mot skaltesparandet. Nu sägs att även överföringar från annal sparande är nyttiga. Skillnaden är dock den atl hittills har banksparande i stor utsträckning omvandlats till riskvilligt kapital, medan det i framtiden främst får formen av lån till staten.

Fullmäktiges majoritet hoppas att sparandet på rikssparkonlon skall uppgå till 5-10 miljarder kronor per år. Vi tror att den låga bindningsgraden kan medföra en god anslutning vid starten. Samma faktor kommer dock sedan att göra uttag vanliga, varför nettosparandet under följande år kan väntas bli mindre. Vi ifrågasätter därför möjligheterna atl på sikt få önskvärd omfattning på den föreslagna sparformen. För alt lyckas därmed är det under alla omständigheter nödvändigt atl bankerna ger villkor som stimulerar till en aktiv marknadsföring av sparformen.

Vi har tidigare förutsatt alt skaltesparandet måste reformeras när man kommer till den tidpunkt då det bundna sparandet får lyftas. Men det nya sparsystem som då skall erbjudas hushållen måsle vara mer anpassat titt det tidigare skattesparandet än vad allemanssparandet är. Expertgruppen förestår ett avvecklande av skaltesparandet som direkt inbjuder till överflyttning av sparkapital frän del gamla systemet till de nya kontona. Detta innebär ingen som helst stimulans för nysparande, vilket är en stor nackdel i nuvarande ekonomiska läge.

Jämfört med statsskulden och del förväntade behovet av slatsupplåning blir under alla omständigheter sparandel på rikssparkonton obetydligt. Vi vilt därför krafiigt understryka futtmäktigemajoritetens inledningsvis framförda uppfattning att det mest verksamma medlet för alt begränsa budgetunderskottet är all öka det offentliga sparandet.

3.6 Allmänna pensionsfonden, 1—3:e fondstyrelserna

Överföringen av medel på rikssparkonto till riksgäldskontoret innebär i praktiken en minskning av bankinlåningen. Rikssparkontona kan beskrivas som en av bankerna administrerad statlig upplåning hos hushållen eller som en särskild bankräkning belagd med 100 procents likviditetskrav. Ur kredUpolitisk synvinkel är insättningar på rikssparkonton likvida tillgångar, vilka liksom vanlig bankinlåning måste inkluderas i penningmängden. Del är oklart hur rikssparkontona kommer att påverka bankernas balansomslutning. Delta beror bl.a. på om insättningen redovisas netto eller brutto i bankernas balansräkningar. Det är i princip även möjligl atl riksgäldskontorel slår som gäldenär i förhällande till spararna. De problem som aktualiseras i samband härmed är inle lösta i utredningens förslag.

Insättningarna på rikssparkonlo framstår väsentligen som substitut för bankinlåning och tillkommer initialt som en omplacering. Ur bankernas

Prop. 1983/84:30 112

synpunkt verkar omplaceringen som en höjning av likviditetskraven. Bankernas medverkan i marknadsföringen av rikssparkonton är en förutsättning För systemets framgång. Frågan om bankernas ersättning behandlas emellertid myckel knapphändigt i utredningen. Inte heller tar utredningen upp frågan i vilken omfattning subventionerna av rikssparkonlon kan väntas leda till en höjning av räntorna på konkurrerande bankräkningar. Styrelserna förutsätter all systemets kostnader och verkningar utredes innan beslut fattas om systemels definitiva utformning.

3.7 Allmänna pensionsfonden, 4:e fondstyrelsen

Expertgruppen föreslår i fråga om räntan för sparande på rikssparkonto att denna skall vara diskonlobunden. Eftersom sparandet avser långfristig slalsfinansiering och inle ingår i bankinslilulens rörelse ter det sig mer naturiigt alt räntan i stället anknyts till en långfristig statsobligalionsränta, med avdrag för bankernas förvaltningskostnader. Härigenom skulle man vinna all räntevariationerna sannolikt skulle bli både mindre och färre, vilket borde underiätta marknadsföringen av detta sparande.

3.8 Svenska bankföreningen

Svenska bankföreningen understryker vikten av all statsupplåningen sker på sådant sätl att barikernas skulder och balansomslutning inte sväller och soliditeten försämras. Belräffande expertgruppens skrivning att inlåningen på rikssparkonto kan redovisas netto eller brutto vill Bankföreningen framhålla atl det för "netto-metoden" krävs att bankinspektionen ger anvisningar om att bankerna i sina balansräkningar skall kvitta hushållens insättningar på rikssparkonto mot sin motsvarande fordran pä riksgälds-kontoret och föra dessa poster inom linjen. Dä bör en nettoredovisning kunna accepteras utan särskild lagstiftning trots reglerna i bokföringslagen. En förutsättning för nettoredovisning är vidare alt riksgäldskonlorel utfärdar en garanti att svara för resp. banks skulder till spararna pä rikssparkonto. Endast med en sådan ordning kan man uppnå att utländska långivare m.fl. bortser frän vissa av bankernas skulder vid en bedömning av soliditeten.

Eftersom bankföreningen inle funnit några sakliga skäl för en bruttoredovisning vilka i styrka kan jämföras med kravet på god soliditet i banker med utlandsrörelse, bör nettoredovisningen gälla för alla banker.

Skulle statsmakterna finna all en nettoredovisning inte kan komma ifråga bör riksgäldskontoret stå som gäldenär gentemot spararna. Lösningen av dessa frågor är enligt bankföreningen avgörande för frågan om rikssparkonton.

Prop. 1983/84:30 113

3.9 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen föreslår att det organiserade bosparande.som nu sker i samarbete mellan sparbanken, bosladskooperationen och fackliga organisationer bör ges samma förmåner som det föreslagna sparsystemet.

Vidare anförs att allemanssparande på konto i bank kommer atl reducera den vanliga hushållsinlåningen i olika grad beroende pä bankernas struktur. Därvid är det angeläget att riksbankens styrmedel för bankgrupperna tar hänsyn till ev. förlorad kreditkapacitet. Föreningen föreslär som lämplig modell för en sådan neutralisering det tillämpade avräkningsförfarandet i likviditetskvoten vid försäljning av statens sparobligationer.

Det är angeläget atl i en eventuell proposition om allemanssparandet ett uttalande görs att vid tillämpningen av styrmedel för bankgrupper och enskilda banker hänsyn tas till förlorad kreditkapacilet.

Föreningen aner att redovisningen skall ske inom bankernas balansräkning. Redovisningen bör vidare ske brutto enligt vanlig redovisningspraxis. Några skäl som talar för nettoredovisning finns inte för sparbankernas del. Bankernas refinansieringslån i AP-Fonderna - som redovisnings-mässigt kan sägas vara av samma karaktär som allemanssparandet -redovisas brutto i bankernas balansräkningar.

Föreningen har kännedom om att affärsbankerna förordar en nettoredovisning med hänvisning till all en bruttoredovisning medför ökad balansomslutning och därmed ger sken av försämrad soliditet. Den faktiska soliditeten måste emellertid ställas mot den riskexponering bankerna är utsatta för. Ett lägre soliditetstal vid bruttoredovisning innebär i detta fall ingen faktisk försämring eftersom placeringar i riksgäldskontoret måste anses hell riskfria för bankerna.

3.10 Sveriges föreningsbankers förbund

SFF ser det som angeläget att understryka, att affärsbankerna fär tillbaka en avsevärt större andel av statens utgifter pä sina inlåningskonton än fördelningen av den totala inlåningen mellan bankgrupperna utgör. Detta torde också innebära, att - vid slatsskuldväxeltransaklioner - denna recyclingprocess av statens utgifter i verkligheten inte är någon nackdel för affärsbankerna, dvs. tvärtemot vad expertgruppen hävdat.

1 samband med detta resonemang är det av stor betydelse att hänvisa till det fakium, atl försäljningen av statsskuldväxlar främst minskar attärsban-kernas specialinlåning, vilket oFtast är en dyrbar refinansieringsform. Sparandet i rikssparkonlon däremot kommer i hög grad alt ske genom omflyttning från vanlig inlåning till det nya statliga kontot. Eftersom andelen hushållskunder väger tyngre i föreningsbankerna och även i sparbankerna än i affärsbankerna, befarar SFF en icke konkurrensneutral lönsamhets-försämring för föreningsbankerna jämfört ined affärsbanksgruppen som följd av det nya statliga sparsystemet. 8 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 30

Prop. 1983/84:30 114

På grund av de ovannämnda effekterna vad beträffar slatsskuldväxlar och sparande i rikssparkonton samt den citerade "recyclingprocessen" av statens ulgifler till banksystemet har SFF den mycket bestämda uppfattningen, att budgetunderskott i nuvarande storleksordning och dess finansiering leder till olikheter ur konkurrenssynpunkt inom banksektorn, varvid föreningsbankerna drabbas. Föreningsbankerna och även sparbankerna missgynnas dessutom på grund av sina begränsade möjligheter till refinansiering utomlands. Sveriges relativt sett höga ränteläge beror ju främst på de stora underskollen i bytesbalansen och statsbudgeten. Utan denna i relation till omvärlden förhållandevis höga svenska räntenivå skulle affärsbankernas utlåning i utländska valutor ligga på en betydligt lägre nivå än i dag samtidigt som affärsbankerna starkare skulle påverkas av kreditpolitiska åtstramningar.

Beträffande redovisningsmelod stöder förbundet tanken all bankgrupperna bör använda samma system. SFF saknar emellertid preciseringar på vad som menas med nello- eller bruttoredovisning. SFF tolkar de två alternativen på så sätt, atl neltometoder avser den senaste månadens sparande som ännu icke överförts, till riksgäldskontorel, medan bruttoredovisningen innebär atl sparande; redovisas i sin helhet i bankernas balansräkning. Dessutom har utredningen uttalat, att bankerna - ej riksgäldskonlorel - skall stå som gäldenärer gentemot insättarna,

SFF anser, all denna uppläggning präglas av inkonsekvens. 1 ställel finns enligt SFFs uppfattning följande alternativ. 1 alternativ I slår riksgäldskontoret som gäldenär gentemot spararna och då skall riksgäldskontoret i sin tur redovisa de belopp som finansierats genom rikssparkontona. Samtidigt måste bankerna i sina balansräkningar ta upp det sparande som inbetalts men ännu inte inlevererats tiU riksgäldskontoret (vilket motsvarar den s. k. nettometoden).

Alternativ II innebär, all bankerna står som gäldenärer gentemot spararna. I detla faU måsle hela sparandet redovisas i bankernas balansräkningar (vilket är den s. k. bruttomeloden).

Det ovan sagda betyder, alt det inte råder någon valfrihet när del gäller redovisningsmetod, om bankerna skall slå som gäldenärer gentemot spararna. SFF avstyrker emellertid bruttomeloden, eftersom denna skulle leda till en onödig "uppbtåsning" av bankernas balansräkningar. Detta skulle medföra besvärande konsekvenser för bankernas soliditet.

I stället förordar SFF nettoredovisningsmeloden, där riksgäldskontoret fungerar som gäldenär gentemot spararna, och i sin balansräkning redovisar hela sparandel (bortsett från del som ännu inle inlevererats från bankerna), EventueUt kan bankerna informera om rikssparkonlonas utveckling i kommentarerna till sina balansräkningar.

Prop. 1983/84:30 115

3.11 Sveriges industriförbund

Förbundet har inga principiella invändningar mot införandel av rikssparkonton. Vi hade dock velat se en utförlig analys av denna sparandeforms ■ konsekvenser för totalsparande och kreditmarknad. Ökar lolalsparandet eller blir det fråga om en överflyttning av medel från bankkonton till risksparkontona? Någon tillfredsställande argumentering på denna punkt ger inte expertgruppen. Inte heller finns någol analytiskt resonemang om rikskontosparandets belydelse för räntenivå och penningmängd. Det är i och för sig tänkbart atl denna sparform kan möjliggöra en statlig upplåning som är mindre ränteuppdrivande än alternativa låneformer. I så fall skulle förslaget innebära en klart intressant innovation. Vi önskar att expertgruppen försett oss med en tillfredsställande analys av det problemet.

3.12 Kooperativa förbundet (KF)

Sparandel på skallesparkonlo i KF:s sparkassa har vuxit mycket kraftigt under senare år och ulgör. även om del relativt selt kan te sig blygsamt, ett icke oväsentligt bidrag till förbundets kapitalförsörjning. Ur den aspeklen är del givetvis negativt för KF alt detla sparande föresläs upphöra och ersättas av sparande på rikssparkonlo, där sparmedlen slussas vidare till riksgäldskontorel. Å andra sidan har KF full förståelse för behovei att hushållen bidrar till finansieringen av statens budgetunderskott. Däremot noterar KF med beklagande att det nya rikssparandet endasl föreslås ske i bank. Detta innebär att KF inte skulle ha något alternativ alt erbjuda den snabbt växande delen av sina sparkunder, som deltar i det nuvarande skaltesparandet. Det är elt starkt krav från KF:s sida alt dess sparkassa bereds möjlighel atl medverka i sparandet på rikssparkonto på samma villkor som bankerna.

3.13 Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

Det är väsentligt atl ett ökat hushållssparande utnyttjas till produktiva invesleringar och inte främst blir elt medel för atl finansiera ett budgetunderskott betingat av en hög offentlig konsumtion. LRF ställer sig däriör tvekande till systemet med rikssparkonton där medlen direkt slussas till riksgäldskontoret. Rikssparkontona kommer atl direkt konkurrera med den ordinarie bankinlåningen. Bankernas intresse av atl marknadsföra rikssparkontona torde därför vara begränsat. Bankanknutna sparkonton där medlen sedan på traditionellt sätt tillhandahålls kapitalmarknaden, kombinerat med finanspolitiska styrmedel borde kunna ge samma eftersträvade resullal.

Prop. 1983/84:30 116

3.14 Folksam

Del ar en brist i utredningens förslag att man inte kunnat visa på allemanssparandets rimliga effekter avseende det långsiktiga och regelbundna sparandet. Enligt vår mening torde spararna återigen finna skäl för att byta tillgångarna i skallesparandet - som föreslås bli slopat med allemanssparandets start år 1984 - mol möjligheten alt sätta in molsvaiande kapital i det nya sparandet. Den mest näraliggande effekten av riksspar-konlot torde bli den nämnda. Rikssparkontoinnehavare - i likhet med andelsägarna i kapilalspariond - kommer atl kunna ta ut siu sparande vid valfri tidpunkt, visseriigen mot en 1-procentig avgift, men syftet med förstaget om sparandets tångsiktighet har därmed också urholkats. Förslaget, åtminstone till de delar som handlar om rikssparkonto, torde alltså kunna ifrågasättas i avseende på målsättningen om långsiklighet och regelbundenhet i nysparandet,

3.15 HSB

HSB vill föreslå, alt bostadssparande i bostadskooperationen ges samma fördelar som det av expertgruppen föreslagna allemanssparandet samt att sparmedlen får behållas inom bostadskooperationen. Bostadskooperationen använder sparmedlen i bostadsbyggandet och i ROT-sektorn och minskar därmed i motsvarande mån behoven av eljest statlig och institutionell finansiering. Ell införande av "allemanssparande" som icke tar i beaktande bostadssparandets särställning innebär allvarlig risk för atl bostadssparandet upphör utan alt den sparkapacitet del innebär tillförs annan sparsektor.

4 Kapitalsparfondernas placeringsmöjligheter

4.1 Bankinspektionen

Expertgruppen föreslår att kapilalsparfond skall få möjlighet alt placera sina medel i statspapper. Placeringen begränsas till 25% av fondförmögenheten. Samma möjlighet öppnas för aktiesparfonderna. Bankinspektionen tillstyrker den föreslagna ändringen men föreslår alt inspektionen genom dispens kan möjliggöra atl större andel placeras i statspapper.

4.2 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Länsstyrelsen anser det är värdefullt att de föreslagna nya kapitalsparfondernas placeringsmöjligheter ökar jämfört med de villkor som gäller för dagens aktiesparfonder.

Prop. 1983/84:30 117

4.3 Allmänna pensionsfonden, 4:e fondstyrelsen

I Fräga om bestämmelsen att högst 10% av en kapitalsparfonds portfölj fär placeras i ett enskilt bolag är fondstyrelsen tveksam till lämpligheten av en preciserad regel. Grundat på erfarenheterna av fjärde AP-fondens verksamhet anser styrelsen att den allmänna regeln om riskspridning i 14 § I, förslaget till lag om allemanssparande, bör vara tillFyllest. Om man anser en preciserad regel nödvändig bör del klargöras om procentsatsen gäller anskaffningsvärden eller marknadsvärden (och om värdepapper utfärdade av staten i detta sammanhang skall inräknas i fondens värde eller inle). Bestämmelsen bör i så fall avse anskaffningsvärden. Det är lätt alt med exempel från fjärde AP-fonden visa att en regel avseende marknadsvärden skulle kunna leda till omotiverade försäljningar av värdepapper med en särskilt gynnsam kursutveckling.

I 13 § lagförslaget räknas de värdepapper upp. som en kapilalsparfond får förvärva. I paragrafen bör i tydlighetssyfle också anges att en fond får ha banktillgodohavanden. Även om det finns en fungerande marknad för slatsskuldväxlar måste en fond av praktiska skäl ha ett eller flera bankkonton med tidvis inte obetydliga tillgodohavanden.

4.4 Centralorganisationen SACO/SR

Oavsett huvudman ser inte SACO/SR något behov av att fastställa en övre gräns för kapitalsparfondernas placeringar i statspapper.

4.5 Svenska arbetsgivareföreningen. SAF

Svenska arbetsgivareföreningen har inget atl erinra mot förslaget all kapitalsparfonderna skall kunna placera upp till 25% av fondförmögenheten i statspapper.

4.6 Svenska sparbanksföreningen

Kapitalsparfonder skall enligt expertgruppens förslag fä placera högst 25% av fondförmögenheten i olika typer av statspapper. Sådana papper bör vara av likvid karaktär sä att de snabbt kan säljas för omplacering i aktier ellei för all kunna tillgodose eventuella krav på uttag eller byte av fond. Sparbanksföreningen föreslår att inom ovannämnda 25-procentsram skall förutom statspapper också få ingå bankcerlifikal.

4.7 SHIO-Familjeföretagen

Organisationen anser att det direkt i lagtexten bör anges att kapitalsparfonderna kan placera sina medel i bankräkning.

Prop. 1983/84:30

4.8 Sveriges värdepappersfonders förening

De nya kapitalsparfonderna skall enligt förslaget ha samma placeringsmöjligheter som dagens aktiespaifonder, dock med tillägget att upp till 25% av fondförmögenheten fär placeras i av slaten emitterade värdepapper. Föreningen finner det inle nödvändigt atl ha detla tillägg enär aktiefonder och aktiesparfonder redan i dag har möjlighet alt hälla likviditel som ger motsvarande avkastning.

4.9 Sveriges aktiesparares riksförbund

Utredningens förslag atl kapitalsparfonden skall kunna placera upp till 25% av sina tillgångar i statspapper hälsar aktiespararna med tillfredsställelse.

Den hittillsvarande ordningen, som i praktiken inneburit att Aktiesparfonderna varje månad placerat allt insatt sparande i aktier, har inte varit bra. Det har varit ett osmidigt system, som inneburit en rent mekanisk press uppåt på kurserna. Aktiesparfonderna har inte haft fria händer alt försöka avvakta med köp till bästa köptillfälle.

Aktiespararna anser därför atl förslaget atl Kapitalsparfonderna får placera upp till 25 % i statspapper är välbetänkt. Dock under förutsättning, atl dessa placeringar i statspapper betraktas som lillfälliga. i väntan på lämpliga tillfällen atl köpa aktier. Vidare bör fonderna ha möjlighet att placera sin likvid även i andra former ån statspapper, exempelvis bankcertifikat,

4.10 Kooperativa förbunder (KF)

I fräga om sparandet i riskkapital har KF vid elt flertal tillfällen påtalat att företagsformen ekonomisk förening inte givits med aktiebolagen likvärdiga förutsättningar för sin försörjning med riskkapital. Delta har bl.a. skett i samband med Kooperalionsutredningen. där KF framlade ett förslag till riskbärande sparande. Konsummedlemmar skulle enligt detta förslag erbjudas teckna s.k. garanlikapilal i konsumentföreningarna under likartade former som tillämpas för skaltesparandet. Del är visserligen enligt Förslaget om Allemanssparande möjligt för t.ex. flertalet konsumentföreningar att stå som huvudmän för nybildade kapitalsparfonder. Dessa skulle dock enligt föreslagna placeringsregler kunna placera endast 10% av fondkapitalet i kooperativ verksamhet (aktier i kooperativt ägda bolag). Det måste, enligt KF:s uppfattning, anses rimligt att en kapitalspar-fond, som vänder sig till sparare i deras egenskap av konsumentföreningarnas ägare, får möjlighet atl placera en större andel av fondförmögenheten i kooperativ verksamhet.

KF vill i detla sammanhang föreslå atl liknande placeringsregler, som utredningen föreslår för de företagsanknutna aktiesparfonderna, skall få

Prop. 1983/84:30 119

tillämpas för kooperativa kapitalsparfonder. Detta skulle i sä fall innebära att dessa fonder tilläts placera mellan 25 och 50% av sitt kapital i kooperativt ägda aktiebolag och kooperativa föreningar. Placeringar i de sistnämnda skulle då ske i form av garanlikapilal eller B-insatser. I övrigt skulle samma placeringsregler gälla som för andra företagsanknulna aktiesparfonder. Sparandet i dessa fonder borde vidare, enligt KF:s mening, stå öppet inte bara för medlemmar i de kooperativa föreningarna utan även För anställda i dessa och deras eventuella dotterföretag.

Eftersom varken garantikapital eller B-irisatser är etablerade placerings-objekt på kapitalmarknaden torde det vara lämpligt att här något gä in på vad som avses med dessa begrepp.

Föreningslagen bygger på principen att det är medlemmarna som skall skjuta till föreningens primära egenkapital. Detta sker i form av medlemsinsalser. För alt göra det möjligl dels för andra än medlemmar att satsa riskkapital i kooperativa föreningar dels för medlemmar atl satsa kapital utöver den obligatoriska medlemsinsalsen, fördelade KF Kooperalionsutredningen ett förslag om s.k. garantikapital. Detta skulle ha en mellanställning mellan medlemskapilal och lånat kapilal. Kooperationsutredningen framlade i samma syfte ett förslag om en ny kapitalform utan rösträtt vid sidan om det traditionella insatskapitalet, benämnt B-insatser.

Villkoren för teckning av garanlikapilal kan sammanfattas på följande sätt:

Belopp: En förening kan ta upp ett garanlikapilal som högst motsvarar insatskapitalet. Skulle insatskapitalet av någon anledning komma att understiga garantikapilalel uppstår aterbetalningsskyldighet för den del av garantikapitalet som överstiger insatskapitalet.

Löptid: 10 år. kan av föreningen sägar upp efter 5 år.

Ränta: Marknadsanpassad ränta med hänsyn till löptid och risk. Rän-

tan skall vara avdragsgill för föreningen.

Säkerhet: Ingen särskild säkerhet lämnas. Rält till betalning följer först efler föreningens samtliga skulder och är vad gäller aterbetalningsskyldighet jämställt med insatskapital.

Övrigt: Ell eller flera garantikapitallän kan förekomma. Lånen är

amorteringsfria. Garantikapitalbevisen är ställda pä innehavaren och därmed överlåtbara. Någol inflytande följer ej med garantikapilalel.

Slutligen anser KF att det bör vara möjligt även för en samorganisation, ägd av organisationer som var och en för sig eller tillsammans fyller de föreslagna kraven för huvudmannaskap för en kapilalsparfond. atl också själv vara huvudman. Tillämpat pä konsumentkooperationen skulle detta innebära att KF skulle kunna stå som huvudman för en kapilalsparfond i vilken konsumentföreningarnas medlemmar sparar. Särskilt under uppbyggnadsperioden av det nya sparandet bör del vara angeläget atl få elt så

Prop. 1983/84:30 120

brett medlemsunderlag som möjligl. Visar sig sparformen attraktiv kan i ett senare skede nya fonder startas med ägarorganisationerna som huvudmän.

4,11 Lantbrukarnas riksförbund

LRF anser att allemanssparandet bör bli tillgängligt för alla typer av förelag, såväl aktieboLig som ekonomiska föreningar. För all de senare skall ges möjlighet att utnyttja allemanssparandet via kapitalsparfonder krävs vissa anpassningar av expet tgmppens förslag. De kooperativa kapitalsparfonderna bör arbeta utefter samma förutsättningar som de i expertgruppen föreslagna kapitalsparfonderna, utom i ett avseende. Kooperativa kapitalsparfonder bör få möjlighet alt placera sparmedel i lämpliga långfristiga former (ev. B-insatser eller molsvarande) i ekonomiska föreningar i stället För i aktier.

Väljs B-insatser förutsätter det att kooperalionsutredningens förslag beträffande riskkapilalförsörjningen blir en realitet före den I januari 1984, i vilket bl. a. koppling flnns till förslagen om B-insatser samt beskattning av insatsränta.

Det är angeläget att B-insalserna ges en kortare bindningstid än föreslagna 10 är. med tanke på den relativt ringa bindningen i kapitalsparfonden. Även med en kortare bindningstid på B-insatserna kan det teoretiskt sett uppstå likvidiletsproblem i fonden. LRF delar dock expertgruppens uppfattning att incitamenten är tillräckligt starka för att sparandet skall fä en långsiktig karaktär. En spridning av olika B-insatsinnehav över tiden, möjligheten till en viss likviditetsreserv i statspapper samt eventuellt en garanti från fondens huvudman torde uppväga likviditetsrisken pä grund av B-insatsernas bundna form.

Avsaknaden av värdetillväxt på B-insatserna samt behovet av en viss riskpremie motiverar en avkastning som något överstiger räntan pä rikssparkontona. En avkastning på förslagsvis diskonto plus 2% lorde vara tillräckligt För att stimulera till ett sparande Från i första hand lantbrukskooperationens medlemmar och anställda.

LRF bedömer att inledningsvis bör inom lantbrukskooperationens ram en kooperativ kapitalsparFond inriittas med LRF som huvudman.

Genom införandel av kooperativa kapitalsparfonder skapas likvärdiga förutsättningar för kooperativa föielag och aktiebolag alt attrahera riskkapital via hushällens sparande inom allemanssparandets ram.

Prop. 1983/84:30 121

5 Kapitalsparfondernas organisation och andelsägarnas inflytande

5.1 Postverket

Beträffande kapitalsparfonder måste förslaget om högsta antalel kunder per fond ändras. Postverket arbetar som ombud för PK-banken bl.a. när del gälleratt sälja nuvarande akliefondsparande. Det är orimligt att Posten/ PKbanken inte skulle kunna erbjuda alla sina kunder att spara i kapitalsparfonder. Antingen kan begränsningsregeln beträfFande antalel kunder per fond tas bort eller kan - om ett ökat inflytande frän spararnas sida är önskvärt - vatje bankinstitut få räll att bilda flera fonder. Det senare kan dock leda till problem om fonderna Fär olika framgång och sparare därför vill byta mellan olika fonder i banken.

5.2 Kungliga bankinspektionen

För att en fond för lönsparande skall kunna få någon omfattning att tala om fordras att Fondbolagen har nägon kanal till löntagarna. Del är därför naturligt att bankernas aktiespaifonder ärde största fonderna. Även vissa större bolag som t. ex. Volvo och SCA har via egna fondbolag med framgång kunnat bedriva fondverksamhel. Enligt den nuvarande lagstiftningen kan vem som helst starta ett fondbolag och genom detta driva en aktiesparfond. Trots den medvind som aktiesparfonderna seglat i under de senaste två åren har under denna tid endast ett fåtal nya aktiesparfonder bildals. Endast en organisation har visat intresse för sådan verksamhet. Vad expertgruppen nu föreslår är i realiteten en begränsning av antalel möjliga huvudmän för lönsparande i fonder. Detla kan te sig något förvånande med hänsyn till expertgruppens målsättning.

En åtgärd som direkt tar syfte på att minska koncentrationen är förslaget om begränsning av antalet andelsägare i kapitalsparfonderna. Sammanlaget med förslaget om begränsning av andelsägarnas sparande leder detla till att kapitalsparfondernas fondförmögenhet maximeras till 1.5 miljarder kr. En andelsägares sparande har dock endast minimerals till 100 kr. Rent teoretiskt kan en fond med maximala antalet andelsägare fä en fondförmögenhet pä endast 5 miljoner kr., dvs. om 50000 andelsägare endasl gör en minimiinsättning vardera. En större fond innebär större ekonomiska fördelar för både fondbolaget och fondandelsägarna. För de senare i form av lägre administrativa kostnader. Man får därför anta alt fondbolagen, som en Följd av begränsningen av antalet andelsägare, kommer atl lägga ner den största mödan på de presumtiva andelsägarna som har den bästa ekonomiska ställningen. Härvid torde andra av expertgruppen Framställda mäl komma atl motverkas. Det kan mot bakgrund av ovanstående starkt ifrågasättas om en begränsning skall göras till antalet personer.

Såsom en yUeriigare begränsning föreslås att varje huvudman för en

Prop. 1983/84:30 122

kapitalsparfonds fondbolag endast skall få äga ett fondbolag. Elt anlal andelsägare i SE-Bankens, Handelsbankens resp. PK-bankens aktiesparfonder kommer på gmnd härav och som en följd av den ovan angivna begränsningen att bli "övertaliga" på så sätt atl de inte får plats i dessa bankers kapitalsparfonder. Sparbankernas aktiesparfond. som är den till antalet största, kommer däremot all kunna delas upp på ett lämpligt antal kapitalsparfonder, vars fondbolag ägs av olika sparbanker. 1 detta avseende kan förslaget inte anses vara konkurrensneutralt. En möjlighet vore att, i enlighel med vad som sägs i betänkandet om rikstäckande organisationer, tillåta att de rikstäckande bankernas regionala organ blir huvudmän för var sin kapilalsparfond. Risken för centralstyrning torde liksom för organisationerna vara i del närmaste obefintlig.

Enligt den nuvarande lagstiftningen skall andelsägarna utse representanter i fondbolagets styrelse. Delta sker så gott som uteslutande på en andelsägarstämma. Endast i undantagsfall har det hänt att andelsägarrepresentanter utsetts av en intressesammanslutning. Det är regel att förslag på sädana representanter lämnas av en valberedning. Når nu expertgruppen vill göra dessa institutioner obligatoriska kommer detta alltså inte att innebära nägon ändring av nuvarande förhållanden. Representanter för bankinspektionen har under året liksom tidigare år besökt sä gott som samtliga av de stora aktiesparfondernas andelsägarstämmor. Dessa har i år varit synnerligen välbesökta och har därför i några fall inte kunnat innbära någon verklig dialog mellan fondbolag och andelsägare. Ett fondbolag har såsom en konsekvens av del slora intresset frän andelsägarnas sida hållit älta regionala stämmor på olika platser i landet. Vid dessa stämmor har nominering av andelsägarrepresentanter ägt rum. Bankinspektionen har även varil representerad vid en sådan stämma och har därvid kunnat konstatera en stor tillfredsställelse hos andelsägarna över att fondbolaget förlagt någon verksamhet till deras hemort. Sammanfattningsvis konstaterar inspektionen att andelsägarstämmorna numera fungerar på ett tillfredsställande sätt, såtillvida att andelsägarna deltar i betydligt större grad än tidigare. Elt tidigare problem har varit att andelsägarstämmorna besökts av ett fätal andelsägare, varvid risk förelegal för atl andelsägarstämmorna inte kunde anses representativa för majoriteten av andelsägarna.

För att stärka andelsägarnas position föreslår expertgruppen alt dessa erhåller majoritet i fondbolagets styrelse. Av styrelsen på minst sju personer skall regeringen utse tvä ledamöter och bolagsstämman i fondbolaget en ledamot. De övriga ledamöterna bland dem styrelsens ordförande skall utses av andelsägarna på fondandelsägarstämma. Denna ändring skall även gälla retroaktivt i fräga om nuvarande aktiespaifonder. Bankinspektionen är i och för sig positiv till att andelsägarnas ställning i fondbolaget stärks. Inspektionen befarar dock all den mycket kraftiga försämringen av bolagsstämmans inflytande på styrelsevalet kan fä negativa effekter. Huvudmannen som även framgent skall äga hela fondbolaget har ett moraliskt

Prop. 1983/84:30 123

ansvar för fonden. Denne lånar ofta sitt namn till fonden och står vanligen för marknadsföringen av denna. Pä grund av atl huvudmannen bara förfogar över en av minst sju platser i styrelsen blir det svårt för att inte säga omöjligt atl vid marknadsföring av fonden lämna några bindande uppgifter om fondens placeringsinriktning eller dess övriga mer långsiktiga policy. Risken är också större än med nuvarande regler att fonden kommer att drivas mer kortsiktigt, då styrelsens majoritet endast har ansvar elt år i taget. Detla senare skulle kunna motverkas om mandattiden gjordes längre än ett är. Eventuella presumtiva huvudmän för kapitalsparfonder kan med vetskap om sin framtida ställning i fondbolaget bedöma om de vill starta ett fondbolag. De nuvarande ägarna till fondbolagen för aktiesparfonderna har inte denna möjlighet. Enligt inspektionens uppfattning motiverar inte huvudmännens tidigare agerande att lagstiftningen i detta avseende görs retroaktivt.

Frågan om aktiesparfondernas utövande av rösträtt för aktier i fonden har på senare tid väckt visst intresse. Inspektionen har diskuterat frågan med verkställande direktörerna för de sju största aktiesparfondernas fondbolag. Diskussionen har resulterat i en promemoria som tillställts fondbolagen. I denna pekas till en början på den ställning som andelsägarrepresentanlerna i styrelsen f n. har. Vidare understryks atl noggranna anvisningar för röstningen skall utfärdas av styrelsen i varje särskilt fall. Slutligen anges möjligheten att. utöver särskilda instruktioner, hänvisa till en generell instruktion. Den generella instruktionen pekar pä tre huvudregler, nämligen dels att fondbolaget i första hand skall företrädas av andelsägar-representant, dels alt företrädaren vid osäkerhet skall avslå från att rösta och dels atl han, om han bedömer atl han bör rösta trots att han saknar särskild anvisning för röstningen i det aktuella fallet, skall göra detta på ett sätt som bäst gagnar andelsägarnas intressen på längre sikt.

Den i betänkandet föreslagna ordningen där endast andelsägarnas ledamöter i styrelsen deltar i beslut om rösträtt tillstyrks-av inspektionen. Inspektionen vill emellertid peka pä att det i praktiken tillhör undantagen all fondbolagels styrelse vid beslut om deltagande vid bolagsstämma känner till vilka frågor, utöver de författningsenliga, som kommer att bli föremål för beslut på bolagsstämman. Någon form av instruktion kommer därför även i fortsättningen atl bli erforderiig.

Öveiföring av sparande från en fond till en annan

Möjlighel att byta aktiespartond föreligger i dag bara vid hel- och halvårsskifte. Bytet avser dä bara det nya sparandet. Expertgruppen har för att stärka spararnas ställning föreslagit alt byte skall kunna ske när som helst och även avse gammalt sparande. Delta kan sägas vara en konsekvens av att sparandet inle gjorts bundet. Härvid uppkommer emellertid vissa problem. Enligt skallereglerna, som ej föreslås ändrade, har fonden skattefrihet för realisationsvinst pä aktier som fonden innehaft längre lid än två år.

Prop. 1983/84:30 124

För nyare papper betalar fonden full skatt. Om ett större antal andelsägare flyttar sitt sparande frän en fond eller tar ut sina pengar kan fonden tvingas till försäljning av aktier. Särskilt om fonden bedriver en kortsiktig placeringspolitik kan det bli nödvändigt att sälja papper som är yngre än tvä år. Fonden drabbas då av realisationsvinstskatt. Denna drabbar dock bara de andelsägare som stannar kvar i fonden. På grund av skatien kommer andelsvärdet att sjunka, vilket i sin lur kan leda till atl fler byter från denna fond osv. En multiplikaloreffekt kan alltså bli följden. Detla kan särskilt komma atl drabba de nya, mindre insiktsfulla andelsägarna. Förhoppningsvis kommer dock inte andelsägarna alt byta fond i sådan utsträckning att denna situation behöver inträffa. Bestämmelsen har elt psykologiskt värde som sannolikt väger tyngre än den ovan skisserade risken. Elt sätl att undvika risken är naturligtvis alt helt befria kapitalsparfonderna från realisationsvinstskatt.

5.3 Statskontoret

Statskontoret anser all den föreslagna begränsningen av antalet andelsägare (50000) i kapitalsparfonderna både kan bli praktiskt svår atl tillämpa och också möjligen ge oönskade effekter genom att utestänga sparare frän tillträde till de önskade (bästa) kapitalsparfonderna.

5.4 Hovrätten för övre Norrland

1 avsnitt 5.2.3 i betänkandet utvecklas närmare vilka krav som skall ställas på en organisation för alt den skall vara lämplig som ägare till ett fondbolag som förvaltar en kapilalsparfond. Enligt specialmotiveringen bör prövningen ankomma på bankinspektionen. Hovrätten anser atl villkoren för alt en organisation skall fä tillstånd att förvalta en kapitalspar-fond bör få en fylligare utformning i lagtexten än vad expertgruppen har ansett vara nödvändigt.

5.5 Kammarrätten i Göteborg

1 betänkandet föresläs regler som syftar till alt motverka makt- och ägarkoncentration i kapitalsparfonder. Bland annal skall andelsägarnas antal i en kapilalsparfond inte få översliga 50000. Det är naturiigt atl spararen vill spara i den fond som han bedömer som skickligast på alt förvalta sparmedlen. Spararen har i det nya systemet också fått rätt atl byta kapilalsparfond. En begränsning av antalet andelsägare i fonderna medför risk för atl denna rätt i praktiken kommer att framstå som illusorisk, eftersom tänkbara alternativa Fonder redan kan vara Fulltecknade. Det torde också medföra olägenheter för bankerna all behöva avvisa ell storl antal - i några fall merparten - av de gamla fondkunderna. De syften

Prop. 1983/84:30 125

som utredningsmännen vill tillgodose med den föreslagna regeln får anses bli tillräckligt beaktade av systemet ändå. Sålunda torde de nya reglerna om styrelsens sammansättning och fondandelsägarstämma ge det ökade inflytande för fondandelsägarna som åsyftas.

5.6 Reservation av ledamöter i länsstyrelsen Malmöhus län, Lennart Eng-holm, Thorvald Frostemark, Kurt-Åke Olsson, Lars Samzelius, Fredrik SvfartUng och Lars Walberg

Enligt förslaget får varje kapilalspariond ha högst 50000 andelsägare, och varje huvudman får endast ha ett fondbolag och därmed bara förvalla en fond. De större bankerna har i dag fondbolag med andelsägare överstigande denna gräns. Bildas inte nya fonder i tillräcklig utsträckning kommer platserna i de bankanknulna fonderna inte att räcka till. I dag finns ca 540OOÖ konton i de sju existerande aktiesparfonderna. Skulle begränsningen gå igenom skulle endast 350000 konton få plats om inga nya fonder bildades. Den förestagna begränsningen till 50000 andelsägare bör enligt länsstyrelsens uppfattning ulgå. Begränsningen minskar också del meningsfyllda i förstaget atl en andelsägare skall ha räll att byta fond om han så önskar.

5.7 Länsstyrelsen i Norrbotten län

Expertgruppen har som en utgångspunkt för det egna förstaget att det skall motverka makt- och ägarkoncentration inom näringslivet. 1 ett avseende tillgodoses detla krav. Andelsägarna föreslås tillsätta styrelsemajoriteten i de fondbolag som äger och förvaltar en kapilalsparfond.

Kretsen av huvudmän föresläs vidgad till att bl.a. omfatta organisationer av en viss storlek. Det torde vara tveksamt om t.ex. den fackliga rörelsen kommer att utnyttja denna möjlighet.

5.8 Allmänna pensionsfonden, första, andra uch tredje fondstyrelserna

Utredningens förslag om vidgat inflytande för andelsägarna i de nya fonderna tillstyrkes. Likaså kan styrelserna instämma i utredningens önskemål om en ökad pluralism i systemet och om engagemang av nya huvudmän. Styrelserna kan ej se alt denna inställning nödvändiggör den föreslagna maximeringen av antalel andelsägare i en kapilalspariond. Det finns tvärtom principiella invändningar mot en sådan lösning. Enligt förslaget skall andelsägarna kunna fritt välja fond och därmed även byta fond. Denna valfrihet kan med maximeringen bli illusorisk. Den skulle också föranleda omedelbara praktiska problem för vissa huvudmän som redan i de nuvarande fonderna överskrider maximitalel. Styrelserna avstyrker därför den föreslagna maximeringen.

Prop. 1983/84:30 126

5.9 Allmänna pensionsfonden, 4:e fondstyrelsen

Expertgruppen föreslår att antalet andelsägare i en kapilalsparfond inle får överstiga 50000. Även om man önskar en spridning av det nya fondsystemet på elt större anlal huvudmän kan lämpligheten av en sådan maxi-meringsregel ifrågasättas. Rent principiellt är det tveksamt om spridningen bör åstadkommas genom att man hindrar institutioner med elt etablerat kontaktnät med hushållsspararna, lekniska resurser och sakkunskap i fråga om kapitalförvaltning från alt utvidga sin verksamhet. Fondstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att expertgruppen i fiera avseenden föreslär en förstärkning av fondandelsägarnas ställning i förhållande till fondförvaltaren. Vidare får den föreslagna antalsgränsen mindre lyckliga konsekvenser från konkurrenssynpunkt genom alt vissa bankinslilut har ett landsomfattande kundunderlag medan andra bedriver verksamhet lokalt eller regionall. Slutligen skulle regeln förhindra önskade överflyttningar av sparande till en framgångsrik kapilalsparfond som redan uppnått maximiantalet andelsägare. Fondstyrelsen är dock medveten om att avsaknaden av någon form av begränsningsregel kan leda till en koncentration av fondförvaltningen som kan vara störande från marknadssynpunkl. Fondstyrelsen föreslår därför atl denna fråga övervägs ytterligare.

Möjligheten att flytla över sparande i en kapilalsparfond till en annan bör vara ägnad all befrämja en effektiv kapitalförvaltning. Fondstyrelsen vill emellertid påpeka, att en sådan möjlighel också kan medföra vissa nackdelar. Inte minst på grund av kvartalsredovisningen beträffande fondernas verksamhet kommer uppmärksamheten atl i hög grad inriktas på det kortsiktiga utfallet av fondförvaltningen, som till sin natur är en verksamhet på längre sikt. Det kan däiför befaras att ett stort antal överföringar mellan kapitalsparfonder kan komma atl ske pä tveksamma premisser. Viktigare är emellertid den effekt som ambitionen hos fondförvallarna att på kort sikt hävda sig gentemot konkurrenterna kan få på placeringspolitiken. Det är ingalunda säkert atl en högre avkastning pä kort sikt också innebär en långsiktigt effektivare kapitalförvaltning - och de praktiska möjligheterna till upprepade överflyttningar av sparandel är begränsade.

5,10 Stockholms fondbörs

Utredningen föreslår atl antalet delägare i en kapilalsparfond inle skall få överstiga 50000. En sådan regel skulle få orimliga konsekvenser. Den kan leda till att en bank tvingas avvisa kunder som vill bli delägare i dess kapilalsparfond. Regeln innebär en inskränkning i medborgarnas fria val när del gäller användningen av disponibel inkomst. Den som vill spara i kapilalsparfond kan inte fritt välja i vilken fond han vill placera sina medel. Den föreslagna regeln kan också leda till att den som redan är delägare i nägon av de skattesparfonder som har mer än 50000 medlemmar, dvs. för

Prop. 1983/84:30 127

närvarande de till SE-Banken, Sparbankerna, PK-banken och Handelsbanken anknutna fonderna, i samband med övergången till sparande i kapitalsparfonder tvingas byta bank.

Det förefaller över huvud tagel orimligt att diskriminera de banker som varit särskilt framgångsrika när det gällt att ackvirera skattefondsparande. Det är normalt en uppgift för banker att värda sig om hushållssparandet. Därf"ör vore del mera naturligt att söka vidareutveckla den kapacitet för all la hand om sparande som bankerna har och alt de därvid fritt fär tävla inbördes och med andra organisationer som vill sätta upp fonder för aktiesparande. Den föreslagna begränsningen som till synes godtyckligt salts till högst 50000 medlemmar är i själva verket en statligt organiserad konkurrensbegränsning.

Styrelsen anser, liksom utredningen, atl del är önskvärt att fonddelägarnas representanter i fondbolagsstyrelse får exklusiv räll alt utöva rösträtt på bolagsstämma för de aktier som fonden förvallar. Redan nu har de vetorätt i sådana frågor. Däremot är del inle rimligt med sådana regler belräffande sammansättningen av styielsen i fondbolag att ägaren av bolaget kan hamna i minoritet när det gäller sådana frågor som bolagets adminislration, kostnaderna för verksamheten och dispositionen av eventuella överskott.

Utredningen föreslår alt den som flyttar sina medel frän en fond till en annan måsle flytta hela sin behållning i den gamla fonden. Det bör enligt styrelsens mening vara möjligt alt flytta endasl en del av medlen eller att avsluta ett sparande i en fond och utnyttja återstående skattegynnade sparmöjligheler i en annan fond. Särskilt angelaget kan detla vara när en sparare flyttar från ett företag där han deltar i en företagsanknuten fond eller i en vanlig kapilalspariond. Den som deltar i ett företagsanknutet sparande kan också flnna alt han vid ett visst läge inte önskar placera mera medel i sitt eget företag, utan vill sprida sina resurser.

5.11 Landsorganisationen, LO

Den andra delen av allemanssparandet utgörs av riskvilligt kapital till näringslivet och skall organiseras via nybildade kapitalsparfonder. Utredningen har därvid haft som mäl alt förhindra bankernas dominans beträffande aktiesparandet och att sparandel i riskvilligt kapital skall motverka makt- och förmögenhetskoncenlralionen i näringslivet. Kapitalsparfonder skall få bildas av banker, fondkommissionsbolag och organisationer. Beträffande organisationers möjlighel all skapa kapitalspart"onder finns inga preciserade regler men de bör normalt ha minst I 000 medlemmar och vara "en organisation som främjar medlemmarnas intressen inom arbetsliv eller näringsliv". Organisationen skall bestå av fysiska personer och inte vara bildad för ändamålet att just skapa en kapilalsparfond.

Utredningen föreslår vissa reformer vad gäller fondernas organisation

Prop. 1983/84:30 128

som stärker andelsägarnas inflytande i fonden, samt deras placeringsregler.

Det är enligt LOs uppfattning si'årt att se att den Föreslagna utformningen kommer att uppfylla de målsättningar utredningen har pä systemet. Även om syftet anges som atl bryta bankernas inflytande över fonderna, innebär förslaget alt bankerna kan bilda kapitalsparfonder som, innan de når upp i sin maximala storlek (högst 50000 andelsägare med 30000 kr insatt), är 50% större än nägon av de nuvarande aktiesparfonderna knutna till bankerna. .Även om andelsägarnas inflytande över fonderna förstärks är del svårt all se atl kapitalsparfonderna. ens nämnvärt, kommer att bidra till en minskning av makt- och förmögenhetskoncenlralionen.

Eftersom utredningen inte kan avgränsa de organisationer som kan vara tänkbara för att starta kapitalsparfonder lämnas elt visst godtycke åt bankinspektionen att avgöra om en organisation kan anses lämplig eller ej. Klart torde vara att utredarna, utan att rakt ut säga det, tänker sig att de fackliga organisationerna skall starta kapitalsparfonder. För LOs vidkommande ter det sig svårt att rekommendera medlemsorganisationerna att starta sådana. Det ingår inte i den fackliga organisationens uppdrag alt förvalta medlemmarnas privata sparmedel med högsta möjliga avkastning som målsättning.

5.12 Tjänstemännens centralorganisation, TCO

Vad särskilt gäller aktiesparfonderna instämmer TCO i den kritik som riktas mot den starka bindningen till bankerna. Kritiken riktas också mot spararnas bristande insyn och inflytande i fondernas förvaltning. Nuvarande regler innebär att de som redan i dag har elt stort inflytande över kapitalmarknaden tilldelas ännu större resurser. 1 denna mening kan man säga alt makten över kapitalmarknaden ytterligare koncentreras. Det kan ifrågasättas om del över huvud tagel är möjligt att utforma regler som ger smäspararna ett inflytande på kapitalmarknaden, men man kan åtminstone sträva efter en minskad koncentration. Mot denna bakgrund anser TCO atl de föreslagna reglerna på detta område fått en bättre utformning än i nuvarande sparsystem.

Denna inställning innebär inle all TCO tagit ställning till huruvida organisationen är beredd att påta sig rollen som huvudman för en eller flera kapitalsparfonder. Ett sådant ställningstagande kräver längre tid än vad som nu slår till buds.

5.13 Centralorganisationen SACO/SR

SACO/SR ser positivt på utredningens intentioner att uppnå ökad flexibilitet och konkurrens i systemet genom möjligheten att flytla kapitalet mellan olika aktiefonder, liksoiri på förslaget att bredda kretsen av huvudmän och öka aktiespararnas inflytande över verksamheten.

Prop. 1983/84:30 129

Det är positivt att utredningen vill bredda huvudmannakretsen när del gäller aktiefonderna. SACO/SR anser emellertid all man kan gå längre än utredningen har gjort och också tillåta andra enskilda fonder utöver de föreslagna organisationsfonderna. Löntagarna kan i vissa fall ha intresse av alt bilda kapitalsparfonder som är fristående från de fackliga organisa-fionerna för att undvika konflikten mellan ägaransvar och de traditionellt fackliga intressena. SACO/SR föreslår att reglerna differenfieras för två olika grupper av huvudmän för aktiefonderna.

Genom den av SACO/SR föreslagna huvudmannastmkturen skulle antalet fonder bli större. Därmed skulle utredningens strävan att motverka ökad makt- och ägarkoncentration i näringslivet bli lättare att förverkliga.

I syfte all stimulera flera mindre kapitalsparfonder föreslår utredningen en övre gräns på 50000 sparare per fond. SACO/SR sympatiserar med intentionerna att bilda många små och konkurrerande fonder, men kan samtidigt se motiv för att öppna en möjlighet att i vissa fall ge dispens från denna grundregel.

5.14 Sveriges Civilingenjörsförbund

1 belänkandet föreslås en begränsning av antalet delägare i var och en av kapitalsparfonderna till högst 50000. Flera av de nuvarande bankanslulna aktiesparfonderna har över 50000 delägare. För bankfonderna uppstår besväriiga prioriteringsproblem om begränsningen genomförs. Många SACO/SR-medlemmar som är anslutna till någon bankfond kan länkas bli "hemlösa". CF föreslår därför all de som nu är delägare i en aktiesparfond skall ha möjlighet alt ansluta sig till en nybildad kapilalsparfond med samma bank som huvudman.

CF är den enda fackliga organisation som för närvarande administrerar en aktiesparfond. Delta faktum har inle observerats av allemanssparutred-ningen, möjligen beroende på alt CF:s fond bildades så sent som den 1 januari 1983. Om CF - vilkel är troligt - avser att efter den 1 januari 1984 tiilhandahålla medlemmarna den service som en kapilalsparfond innebär, uppslår besvärliga övergångsproblem. CF har nyligen ombildat elt helägl dotterbolag, AB Ingenjörshuset, till att bli fondbolag för akliesparfonden. Om utredningens förslag skulle genomföras i ograverat skick måste ett nytt fondbolag bildas som bedriver sin verksamhet parallellt med AB Ingenjörshuset. Vi skulle behöva två styrelser och dubbel administration vilket är kostnadskrävande. För CF är det därför angeläget att sådana övergångsbestämmelser införs (alternativt dispensföri"arande) atl AB Ingenjörshuset fungerar som fondbolag även till den nyinrättade kapitalsparfonden. Vi är givetvis då beredda alt låta den styrelse som bildas enligt reglerna för kapitalsparfonderna i allemanssparandet få bestämma placeringen även för den gamla akliesparfonden. Utredningen anser det vara synnerligen angeläget att de fackliga organisationerna bildar kapitalsparfonder. Den om-9 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 30

Prop. 1983/84:30 130

sländigheien att CF varit föregångare i delta hänseende bör inte Förorsaka förbundet några olägenheter när det gäller allemanssparandel.

5.15 Svenska arbetsgivareföreningen, SAF

Av lekniska skäl löresläs. att sparande i kapitalsparfonder skall kanaliseras till nya fonder. Vidare föreslås att en organisation skall kunna vara huvudman för en kapilalsparfond. Detta har i princip också varil möjligt med nuvarande aktiesparfonder. För att begränsa storleken av de nya fonderna föreslås alt en kapilalsparfond skall få ha högst 50000 andelsägare.

Av nuvarande bankanknutna aktiespart"onder har såväl SE-Bankens, Sparbankernas, PK-bankens som Svenska Handelsbankens mer än 50000 konton den 31 mars 1983. Ur spararnas synpunki måsle den Föreslagna begränsningen framstå som betänklig. Det är inte rimligt att en fond skall behöva avvisa nya andelsägare, därför att antalet tidigare andelsägare nätt upp till 50000-gränsen. Fondernas storlek måste fä avgöras av spararnas förtroende för resp. fond.

Vissa förändringar föreslås också vad gäller fondstyrelsernas sammansättning, genom alt andelsägarstämmor görs obligatoriska samt genom obligatorisk valberedning som skall lägga fram förslag om vilka personer som skall representera andelsägarna i fondbolagets styrelse. Ändringarna föreslås gälla såväl aktiesparfonder som de nya kapitalsparfonderna.

Det angivna syftet med de föreslagna ändringarna är att stärka andelsägarnas inflytande. 1 realiteten är det emellertid inte genom ratten alt via andelsägarstämmor utse styrelseledamöter i fondbolaget som andelsägarnas inflytande kan manifesteras utan genom rätten att byta fond. 1 det perspektivet framstår de föreslagna regeländringarna som onödiga. Vad som däremot har reell betydelse är den föreslagna rätten att vid valfri tidpunkt byta kapilalsparfond. Denna räll skulle emellertid kunna bli kraf-tigl kringskuren om den ovannämnda 50000-gränsen sätter stopp för spararens möjlighet atl byta till en framgångsrik och därför attraktiv kapilalsparfond.

5.16 Svenska bankföreningen

Förslaget att antalet andelsägare i en kapilalsparfond inle fär överstiga 50000 sirider enligt bankföreningens uppfattning mot del grundläggande syftet att tillgodose spararnas intressen. Dei måste nämligen ligga i deras intresse att fritt få placera sina medel i den fond de vill. Detta skulle förhindras om förslaget genomfördes. Expertgruppens målsättning att ge spararen möjlighet att byta till fond han föredrar kommer inte heller atl uppfyllas.

Försliigel skulle dessutom Föranleda svårigheter för fonderna när det

Prop. 1983/84:30 131

gäller att avvisa personer som vill placera medel. I elt initialskede skulle del bli en myckel besvärande uppgift att peka ul dem som inte kunde få fortsätta spara i en fond med anknytning till viss bank. Begränsningen av antalel andelsägare skulle vidare innebära en konkurrensbegränsning av unikt slag, som samhället eljest strävar efter att motverka. Förslaget strider också mot de principer om fri konkurrens på bankområdet med möjligheter för de olika bankinstituten att på likartade villkor driva sin verksamhet som infördes genom ändringar i banklagstiftningen år 1969. -Bankföreningen avstyrker följaktligen förslaget om begränsning av antalel andelsägare.

Skulle en begränsning av antalet andelsägare införas trots de anförda skälen däremot förordar bankföreningen all en bank får bilda flera fondbolag för förvaltning av kapitalsparfonder.

Expertgruppen föreslår atl beslutanderätten för en kapilalsparfond skall tillkomma de ledamöier i fondbolagets styrelse som företräder andelsägarna. Detla skulle medföra att den bank som genom atl tillföra aktiekapital och andra resurser bildar ett fondbolag helt skulle sakna inflytande över verksamheten i silt dotterbolag. Bankföreningen anser alt den bank som bildat ett fondbolag har ett ansvar gentemot kunderna att fonden sköts bra. atl placeringarna görs professionellt, att marknadsföringen uformas lämpligt etc. Besluten och ansvaret härför kan rimligen inle åvila andra än fondbolagels ägare.

Bankföreningen föreslår därt"ör att man inle inskränker bolagsstämmans rätt enligt aktiebolagslagen atl utse representanter i fondstyrelsen, som utövar beslutanderätten över fondernas administration och placeringsinriktning. Bankföreningen har däremot inget alt invända mot atl andelsägarrepresentanlerna får ensamma utöva rösträtten för de aktier i vilka fonderna placerats.

Byten av fonder i stor ulsiräckning kan för en fond som förlorar sparare medföra att fonden för att kunna lösa ul dessa tvingas sälja av sitt aktieinnehav. Därmed tvingas fonden betala realisationsvinstskatt för aktier, vilka inte innehafts två är. Beskattningen drabbar, indirekt, endast de andelsägare som stannar kvar i fonden. Bankföreningen föreslår att fonden vid ren vinstbeskallning får avräkna vinst som härrör från de medel som betalats ul till dem som lämnat fonden.

5.17 Svenska sparbanksföreningen

Antalet andelsägare i varje kapilalsparfond får uppgå till högst 50000 enligt expertgruppens förslag. Syftet är att minska maktkoncentrationen och lämna utrymme för nya huvudmän atl träda in som förvaltare av kapitalsparfonder.

Mot detta syfte bör vägas följande konsekvenser för spararna. En kapilalsparfond kan relativt kort efter starten nå maximigränsen För antalet

Prop. 1983/84:30 132

andelsägare. Om en sådan fond är bankanknulen måste en del av bankens kunder hänvisas till fond med annan huvudman. Det kan framstå som svårt'örklarligt för kunden att den egna banken tvingas hänvisa sina kunder till konkurrenlbankers eller andra kapitalsparfonder.

Inom sparbanksrörelsen föreligger inget hinder att starta elt flertal kapitalsparfonder. Anlalsbegränsningen av andelsägare är därför inle någol avgörande problem för sparbankernas del.

Sparbanksföreningen har mot den bakgrunden för sin del inga invändningar mol föreslagen antalsbegränsning.

Enligt expertgruppens förslag skall fondbolagets ägare utse en styrelseledamot i bolaget, slaten skall utse två och andelsägarna fyra. Andelsägarstämman utser ordföranden.

För att erbjuda sina kunder akliesparande i kapilalsparfond fordras att bank satsar aktiekapital och andra resurser för atl starta ett fondbolag. Bankens mål kan därvid vara att ge kapitalsparfonden viss placeringsinriktning som överensstämmer med bankens inriktning och profil i övrigt. Av allmänheten kommer kapitalsparfondens verksamhet att uppfattas som en del i bankens rörelse. En framgångsrik kapilalsparfond ger banken good-will — en misskött fond ger bad-will. Bank som i eget namn och med vissa intentioner salsal hela aktiekapitalet i fondbolaget bör få möjligheter att utöva ett rimligt inflytande i bolagets styrelse över placeringsinriktning och administration.

Syftet med expertgruppens förslag är alt stärka andelsägarnas inflytande. Ett inflytande kan utövas genom styrelserepresenlation men också på individuell nivå genom att andelsägarna utan uttagsavgift kan byta kapilalsparfond på det säll expertgruppen föreslagit.

Sparbanksföreningen föreslår att fondbolagets huvudman äger rätt utse minst samma anlal styrelseledamöter som andelsägarna. Föreningen har däremot ingen invändning mot atl endast andelsägarrepresentanlerna beslutar om utövande av rösträtten för fondens aktier.

Expertgruppen föreslår alt banker, fondkommissionsbolag och vissa organisationer skall kunna vara huvudmän för kapitalsparfonder.

På svensk kreditmarknad har en institutionell uppdelning av olika verksamheter länge varit rådande. Efler hand som nya verksamheter vuxit fram och en allmän produktutveckling ägt rum har den traditionella verksamhetsuppdelningen successivt upplösts. Den faktiska utvecklingen har i många fall gått snabbare än en erforderlig anpassning av lagstiftningen. Problem har därvid uppstått och griinserna för institutionernas verksamhet har blivit oklara. Den nyligen tillsatta slmktarulredningen för kredilmarknaden har bl. a. till uppgift att lägga förslag till regler som klargör de olika institutionernas verksamhetsinriktning.

Om expertgruppens förslag att fondkommissionsbolag skall tillåtas bilda Fondbolag för kapitalsparfonder genomförs, kommer en institutionell utvidgning alt ske av en verksamhet som för närvarande är bankanknulen

Prop. 1983/84:30 133

med ett undantag. Konsekvensen är en fortsalt utveckling mot oklara gränsdragningar för verksamheten på kreditmarknaden. Sparbanksföreningen kan inte inse atl fondkommissionsbolag är lämpliga alt hantera breda organiserade sparformer för hushällen. Sådana sparformer för hushållen, även när del gäller aktiesparande, bör förbehållas banker på den institutionella kreditmarknaden. Expertgruppens motiv all vidga kretsen av huvudmän har ändå uppfyllts genom att en rad olika organisationer tillåts bilda kapitalsparfonder.

Sparbanksföreningen avstyrker således alt fondkommissionsbolag ingår i den krets som tillåts bilda kapitalsparfonder.

5.18 Sveriges föreningsbankers förbund

För närvarande kan aktiespararna endast byta fond vid halvårs- och helårsskiften. Samtidigt måsle tidigare insatta medel vid ett fondbyte stå kvar i den "gamla" fonden, dvs. enbart nyinsältningar kan ske i en annan fond. Utredningen föreslår att aktiespararna ges ökad flexibilitet genom att byte av fond skall kunna ske när som helst. Dessutom skall enligt förslaget hela sparandet kunna överföras från den urspmngliga till den nya kapitalsparfonden.

SFF har ingen principiell erinran mot denna ändring. SFF vill dock påpeka, att denna nya regel kan ha allvarliga konsekvenser för en kapilalsparfond om allt för omfattande fondbyten äger rum. Detta gäller både fondens ekonomi och de sparare, som av olika skäl inte kan eller vill genomföra ett fondbyte (jfr även vad ovan sagts ang. skattekonsekvenserna). På grund av dessa farhågor föreslår SFF att 6 § ändras så lillvida, alt kapitalsparfonderna får ta ut en l-procentig uttagsavgift vid byte från en kapilalsparfond till en annan. Dessutom föreslår SFF all realisationsvinstskatten slopas för kapitalsparfonderna.

Utredningen anser det som en viktig förändring, att andelsägarna erhåller en förstärkt roll i fondstyrelserna. Expertgruppen bedömer det som tillräckligt, att fondbolagets ägare enbart utser en styrelseledamot. Dessutom åligger del regeringen som hittills att utnämna två styrelserepresentanter. Minst fyra styrelseledamöter skall representeras av andelsägarna, dvs. fondbolagets styrelse kommer all beslå av minst sju ledamöier. Detta förslag innebär, atl andelsägarna får ett dominerande inflytande även över fondbolagetsplaceringspolitik.

SFF har ingen erinran mol förslaget i denna del. Huvudmannen måste dock ges rält att välja förvaltare av fonden. SFF föreslår dessutom, att fondbolagens ägare bör ha fler än ett mandat i kapitalsparfondernas styrelser för att dessa skall få,elt större inslag av professionell kompelens.

Prop. 1983/84:30 134

5.19 SHIO-Familjeföretagen

För att minska maktkoncentrationen föreslär arbetsgruppen att en kapilalsparfond högst får ha 50000 andelsägare.

Denna regel skall jämföras med antalet konton inom resp. Fond hos nuvarande aktiefondssparande. Flertalet av dessa fonder överskrider med mycket god marginal den föreslagna gränsen.

Begränsningen av antalet andelsägare kommer att få en rad negativa elFekter. Populära kapitalsparfonder som effektivt förvaltar sparmedlen kommer troligen inle att bli öppna för nya sparare eftersom stor risk finns att de når upp till 50000 andelsägare. Härigenom kommer spararnas möjligheter att flytta sparmedel att försvåras.

Arbetsgruppens argument beträffande maktkoncentration är inte övertygande nog för alt motivera maximigränsen. Genom fritt utträde och tillträde till olika kapitalsparfonder kan andelsägarna på ett mycket eFFektivt sätt visa silt missnöje över hur fondstyrelsen utnyttjar sin rösträtt och handhar placeringspolitiken. Arbetsgruppens förslag om ökat andelsägarinflytande i fonderna minskar även risken för maktkoncentration.

SHIO-Familjeföretagen avstyrker med bestämdhet den föreslagna begränsningen av antalet andelsägare i en aktiesparfond.

5.20 Sveriges industriförbund, SI

Vissa regler i det nya sparsystemet är svårbegripliga, speciellt med hänsyn till de egenskaper expertgruppen vill alt det skall ha. Sålunda föreslås all en kapilalsparfond inte får ha mer ån 50000 Fondandelsägare, ett tal som i dag överträffas av fyra s. k. bankfonder. Efter vilka kriterier skall en framgångsrik fond diskriminera mellan fondandelsägare in spe? Här liksom i andra köproblem är det svårt att finna rättvisa principer. Expertgruppens strävan alt skapa fördelningspolitisk rättvisa kan i praktiken mynna ut i förmögenhetstillväxt för 50000 utvalda.

Låt majoriteten av styrelsemedlemmarna i Fondbolaget utses av dess bolagsstämma. Det förefaller inte rimligt atl ägarna av elt fondbolag inte skulle ha det avgörande inflytandet i detta. Genom förslagets möjligheter till snabbt byte av fond kan andelsägarna "med fötterna" reagera mot eventuell misskötsel av deras intressen. Fondförvallarna har större tryck pä sig enligt det föreslagna systemet än i det i dag rådande. Vi tillstyrker dock förslaget atl de andelsägarvalda styrelsemedlemmarna skall utöva rösträtten för fondens aktier.

Expertgruppen föreslär atl en kapilalsparfond skall Förvaltas av ell För ändamålet särskilt bildat Fondbolag. Delta Fondbolag skall enligi Förslaget endast Få förvalta en kapilalsparfond och inle få Förvalta andra aktielonder eller aktiesparfonder.

Som ovan niimnts motsätter sig föreningen atl en huvudman endast lär

Prop. 1983/84:30 135

starta en kapilalsparfond. Föreningen år också kritisk till Förslaget att särskilt fondbolag måste startas för förvaltningen av kapitalspaifond om fondbolag för aktiesparfond redan finnes. Av effektivieisskäl föreslär Föreningen alt såvida fondbolag redan startats av huvudman för skattefondsparandel. må detta fondbolag även starta kapilalsparfond.

Den erfarenhet vad gäller marknadsföring, placeringar och administration av aktiesparfonder som byggts upp i dessa fondbolag torde för spa rarna utgöra en trygghetsgaranti för en fortsatt effektiv förvaltning även av de nya kapitalsparfonderna. Genom denna konstruktion uppstår ej heller den krångliga situation som skisserats, men ej lösts av expertgruppen, beträffande kapitalsparfondernas möjligheter att agera på aktiemarknaden innan den första andelsägarstämman hållils.

Vidare motsätter sig föreningen den av expertgruppen föreslagna styrelsesammansättningen för fondbolag och kapilalsparfond. Expertgruppen föreslär att bolagsstämman har rätt att utse endast en ledamot av totalt sju i fondbolagets styrelse. Härigenom fråntas huvudmannen det avgörande inflytandet i frågor som rör administration, personalärenden, marknadsföring, ekonomi etc. Huvudmannen, vilken ger sitt namn ät verksamheten och satsar del nödvändiga kapitalet, skulle på delta vis inte ha beslutanderätten i avgörande frågor i det egna bolaget. Detta är enligt Föreningens synsätt helt oacceptabelt. Föreningen föreslär i stället atl bolagsstämman skall ha rätl alt utse lika många styrelseledamöter som Fondandelsägarstämman.

Expertgruppen föreslår vidare all beslutanderätten i styrelsen i frågor som rör utövande av rösträtt för fondens aktier helt skall tillkomma de av andelsägarstämman utsedda ledamöterna. Föreningen tillstyrker detta Förslag.

En sparare som väljer att byta kapitalsparFond skall enligt utredningens förslag flytta hela sitt innestående belopp Frän den gamla fonden till den nya. Föreningen anser inte att skäl föreligger härför, utan menar att del från spararens riskspridningssynpunkt är motiverat att han själv beslutar huruvida det redan sparade kapitalel skall fiyttas eller inte. Härav följer atl kontrollen av sparandet inte bör ske inom del föreslagna huvudbanksyslemet. utan bör lämpligen ligga på ett Fristående kontrollorgan.

5.22 Sveriges finansanalytikers förening

Utredningen föreslår atl antalet andelsägare i en kapitalspaifond ej fär överstiga 50000. Detta förslag är utomordentligt olyckligt ur marknadsekonomisk synpunkt. En grundläggande rättighet pä alla fria marknader är principen om fritt inträde på marknaden. Upprätthållandet av denna princip år särskilt påkallat när det gäller riskkapitalmarknader, vars syfte ju är alt åstadkomma en optimal allokering av kapital. Förslaget synes också gä stick i stäv med utredningens förslag (och därmed argumentation) vad

Prop. 1983/84:30 136

gäller möjligheten att öka valfriheten för spararna genom byte av fond. 1 sammanhanget kan påpekas att niigon specialmolivering till förslaget inte presterats av utredningen och att utredningen ju föreslagit förändringar jämfört med nuvarande system som avsevärt stärker andelsägarnas ställning. Förmodligen skulle ett tillämpande av en begränsning också leda till betydande praktiska svårigheter för fonderna.

Ytteriigare ett argument mot den föreslagna storleksbegränsningen är atl incitamenten skulle minska - och slutligen upphöra - för all öka andels-ägarkretsen om antalel andelsägare närmar sig 50000. På så sätl skulle troligen vissa bankgruppers kunder till viss del ställas utanför fondsparandet, vilkel skulle leda till elt icke önskvärt lägre totalt sparande. För övrigt talar det mesta för att storleksproblematiken tar hand om sig själv. Erfarenhetsmässigt blir större fonder mer trögrörliga och tenderar atl närma sig ett "indexperformance". En sådan fond får givetvis svårarealt hävda sig i konkurrensen.

5.23 Sveriges aktiesparares riksförbund

En uttrycklig ambition i belänkandet är, alt man vill få en större bredd på sparandet. Man vill få in nya sparargrupper, och man vill få fram ett bredare, mer diversifierat utbud av fonder. Aktiespararna finner detta vara lovvärda ambitioner.

Flera fonder, med olika inriktning, och med olika typer av huvudmän bakom sig, skapar större bredd och mer mångfald på kapitalmarknaden. Det är bra i sig. Dessutom får spararna större valfrihet, vilket är bra och vilket bör medföra alt sparsystem;! kan attrahera fler sparare.

Det skulle vara en utomordeniligt intressant utveckling om några av landets verkligt slora organisationer kunde förmås starta egna kapitalsparfonder. Aktiespararna anser, atl en sådan utveckling på alla säll bör stödjas.

Två svaga punkter med skaltesparandet har varit andelsägarnas dåliga inflytande och bristande möjlighet för spararna all flytta sitt tidigare sparande från en fond till en annan.

Enligt betänkandet kommer andelsägarna alt tillsätta majoriteten (fyra av sju) ledamöter i fondbolagens styrelser. Vidare kommer valberedningar, som ska företräda andelsägarna atl obligatoriskt inrättas. Båda dessa förändringar stärker andelsägarnas ställning och välkomnas därför.

Vidare föreslås, att andelsägarna ska kunna flytta även sina tidigare insättningar från en kapilalsparfond som de är missnöjda med till nägon annan fond. Detta är bra. både för att spararen på detta sätt får större inflytande över sitt sparkapital och för att en sund konkurrens mellan Fonderna stimuleras.

Här uppstår dock ett problem: Om många sparare samtidigt vill lämna en Fond. kan den tvingas sälja ut aktier före tväårsgränsen. varvid fonden

Prop. 1983/84:30 137

drabbas av full reavinstskatt; Detta drabbar spararna i fonden, genom att andelsvärdet sjunker. Spararna i kapitalsparfonder drabbas således indirekt av aktiebeskattningen, på ett sätt som knappast varit avsett.

En konsekvens av bindningslidens avskaffande bör därför bli alt man tar bort realisationsvinstskatten även på aktieinnehav under tväårsgränsen för kapitalsparfonderna.

Två inslag i betänkandet gör att huvudmännens intresse all salsa på fonderna kanske blir begränsat.

Del första gäller fondbolagens styrelser. Enligt förslaget ska andelsägarna besätta fyra platser, statliga representanter två platser och huvudmännen en plats. Aktiespararna har svårt att se det nödvändiga i att staten tillsätter fler styrelseledamöter än vad huvudmännen gör. Det är ell bakvänt förhållande. Rimligare är att fondens huvudman tillsätter två platser och staten en plats.

De största aktiesparfonderna, SE-Bankens och Sparbankernas, har i dag nästan tre gånger så många andelsägare. Vid övergången till Kapitalsparfonder kommer således bara var tredje sparare i dessa fonder att kunna erbjudas plats. Nästan 100000 sparare i dessa två akfiesparfonder kommer att tvingas söka sig någon annanslans.

Denna begränsning gör atl dessa bankers intresse att marknadsföra sina fonder minskar. På samma sätl kan en alltför svag representation i fondbolagets styrelse minska bankens/huvudmannens intresse för verksamheten. Dessa två faktorer tillsammans försvagar incitamentet att marknadsföra del nya systemet lika starkt som tidigare.

En lämplig lösning kan vara, att varje huvudman tillåts starta flera olika Kapitalsparfonder, som var och en är begränsad till 50000 andelsägare. Varje fond bör då ha en autonom styrelse och förvaltning. Fonderna kan därmed komma atl ges någol olika placeringsinriktning. Efiersom andelsägarna i varje fond kommer att dominera resp. fonds styrelse, behöver man inte befara några problem med maktkoncentration.

5.24 Kooperativa förbundet, KF

Kooperativa förbundet anser att huvudmannaskapet för kooperativa kapitalsparfonder skall också kunna omfattas av samorganisationer, ägda av organisationer som var och en för sig eller tillsammans fyller de föreslagna kraven för huvudmannaskap.

Andelsägare i de kooperativa kapitalsparfonderna skall kunna vara säväl medlemmar i huvudmannaorganisalionerna som anställda i dessa och deras eventuella dotterförelag.

Prop. 1983/84:30 138

5.25 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF

LRF finner det positivt att möjligheter öppnas för en breddning av kretsen av huvudmän för kapitalsfiarfonder, Ytteriigare finner LRF, som demokratisk rörelse, det helt självklart alt del avgörande inflytandet över kapitalsparfonderna skall innehas av andelsägarna, och ställer sig positivt till de förändringar expertgruppen föreslår i avsikt att stärka andelsägarnas ställning.

5.26 Aktiefränyandet

Begränsningen att en bank inle får ha fler än 50000 konton i kapitalsparfonder måste slopas.

Expertgruppen säger själv att det är viktigt att så mänga som möjligt bland skatlefondspararna på ett smidigt sätl kan gå över till den nya sparformen. Men effekten av expertgruppens förslag är i slället atl över 200000 sparare skall uppmanas byta bank!

I slället måsle vi ta tillvara den befintliga sparbenägenhelen och utnyttja bankernas erfarenhet, marknadsföringsresurser och överlägsna distributionskanaler (3900 bankkontor). Att kunna erbjuda aktiefondsplaceringar vid sidan av andra spar- och placeringsformer är en integrerad del av bankernas verksamhet. Del är orimligt all tänka sig alt denna service bara skall kunna omfatta en del av en banks kunder.

Bakom expertgruppens unika konkurrensbegränsningsförslag ligger dock ett viktigt problem, nämligen att fonderna kan bli alltför stora med tanke pä placeringarnas effektivitet, ägaransvar och spararnas inflytande. De banker som det här är fråga om är Sparbankerna (155000 konton), SE-Banken (141000). PK-banken (92000) och Handelsbanken (70000), De berörda bankerna, varav en är statlig, har i dag en kraftig decentraliserad organisation med stor regional självständighet. SE-Banken har 3, PKbanken 4 och Handelsbanken 8 regioner. Ett alternativ till stora centrala bankfonder kan vara alt dessa banker kan bilda egna fonder på samma grunder som sparbankerna och folkrörelseägda organisationer.

Lagen måste ge dispensmöjlighet för andra fondhuvudmän, t.ex. grupper av huvudmän i en region, där var och en inle är tillräckligt slor men där kombinationen kvalificerar. Ett exempel härpå är Arvikafonden där fondbolaget ägs av ortens alla banker, kommunen och börsföretagen. Dispenser kan också avse överskridande av maximalt antal konton om särskilda skäl föreligger, liksom möjlighet för fonderna att placera en större andel än 10% i icke börsnoterade företags aktier.

5.27 Folksam

Förslagels huvudsakliga syfte är att fondmedlen skall användas som riskvilligt kapilal till näringslivet. Därutöver lämnar förslaget också vägen

Prop. 1983/84:30 139

öppen för en spridning av ägandet och ett ökal inflytande för andelsägarna, dvs. för de som sparar i dessa fonder. Det är därför av vikt att andelsägarna ges bestämmanderätt i de enligt utredarna föreslagna nybildade fondbolagen.

5.28 Svenska Bankmannaförbundet

Förbundet vill i fråga om sparande i de föreslagna kapitalsparfonderna anföra den synpunkten, att bildande av fondbolag för kapitalsparfonder bör förbehållas banker och - efter prövning - fondkommissionsbolag. De kredilinsfitut som har en bred kontaktyta till allmänhet och som i dag förvaltar aktiesparfonder bör även fortsättningsvis kunna göra delta då bankanställda är väl skickade för dessa uppgifter, Mol denna bakgrund anser förbundet inte all fackliga eller andra organisationer ska bilda fondbolag,

Bankmannaförbundet är positivt till ett ökat inflytande för andelsägarna i kapitalsparfonder. Den föreslagna begränsningen till 50000 andelsägare i varje kapilalsparfond är ologisk om syftet ska vara att ge allmänheten fritt val atl söka sig till den fond som bäst svarar mot individens önskemål om placeringsinriktning m. m. Skulle ändå en begränsning anses önskvärd bör en bank kunna stå som huvudman för mer än ett fondbolag för att därmed möjliggöra parallella kapitalsparfonder,

6 De företagsanknutna kapitalsparfonderna

6.1 Bankinspektionen

Med en företagsanknuten aktiesparfond förstås i lagen om aktiesparfonder en fond som dels bildas genom kapitaltillskott endasl från anställda i ell visst aktiebolag eller inom en viss koncern, dels endasl placerar i aktier som utfärdas av del aktiebolag i vilket andelsägarna är anställda eller vid koncernfallet i vars dotterbolag de är anställda. Med denna definition har vissa aktiesparfonder, som visserligen är formellt öppna men där alla andelsägarna i praktiken är anställda i huvudmannabolaget eller dess dotterbolag, ej fallit under begreppet företagsanknuten fond. Dessa aktiesparfonder placerar 20-25% av fondförmögenheten i egna aktier. Det bör observeras atl dessa aktiesparfonder har en profil som nära anknyter till vad som föreslås gälla för de företagsanknulna kapitalsparfonderna. Detta bör enligt inspektionens uppfattning beaktas vid övergången till det nya sparandet. Bankinspektionen återkommer under denna rubrik till frågan.

De förelagsanknutna aktiesparfonderna avviker radikalt från en av aktiefondstankens huvudprinciper, nämligen riskspridningen. Den placeringsinriktning som expertgruppen föreslår återställer i detta avseende ordningen. Bankinspektionen tillstyrkeratt företagsanknulna kapitalsparfonder inrättas i enlighet med expertgruppens förslag.

Prop. 1983/84:30 140

Bankinspektionen har tidigare berört de aktiesparfonder som utan att vara företagsanknutna ändå riktar sig enbart till anställda i visst förelag eller viss koncern. Enligt expertgruppens förslag skall de fondbolag som förvaltar företagsanknulna aktiesparfonder också kunna få förvalla en företagsanknuten kapilalsparfond. Denna ordning bör rimligen också gälla de nu berörda fonderna.

6.2 Kammarrätten i Göteborg

Hittillsvarande regler om företagsanknutna aktiesparfonder har gällt börsnoterade företag. Såvitt kan utläsas ur motiven torde det inte vara avsett att någon ändring skall ske i det hänseendet. Emellertid framgår det inte klart av de föreslagna särskilda reglerna att sådana fonder skall få förekomma bara vid de börsnoterade företagen. Sålunda hänvisas i 20 § till värdepapper som avses i 13 §. I 13 § nämns bland annat aktier som inte är börsnoterade. Det bör således komma till klart uttryck - genom att 20 § ges en annan lydelse eller på något annat sätt - att företagsanknutna fonder avser anslällda i börsnoterade företag. (Jfr 11 § lagen 1978:428 om aktiesparfonder.)

6.3 Länsstyrelsen i Västmanlands län

Problem uppkommer när personer som valt att spara i företagsanknutna kapitalsparfonder slutar sin anställning hos företaget i fråga. Enligt lagförslagets 21 § skall då sparmedlen betalas ut eller överföras till en annan kapilalsparfond allt efter spararens önskemål. Del kan lätt tänkas att personer som valt denna form för sparande gjort det enbart i solidaritet med företaget och för att stärka dess ekonomiska ställning. Sedan anställningen upphört t. ex. genom pensionsavgång kan t. o. m. denna känslomässiga bindning kvarstå. Vederbörande person kan då tvingas att antingen lösa ut det innestående kapitalet eller att flytta över det till någon av de "fria" kapitalsparfonderna, för vilka vederbörande måhända helt saknar intresse. ViU han gå över fill rikssparkonto måste han så att säga "börja om från början" sedan han löst ut sin andel ur den företagsanknulna kapitalsparfonden. Delta är enligt länsstyrelsens uppfattning ingen bra lösning. Länsstyrelsen vill därför föreslå en sådan ändring av förslaget till 6§ atl möjlighet öppnas för överföring av medel från företagsanknuten kapilalsparfond till såväl annan kapilalsparfond som rikssparkonto vid avgång från företaget på grund av pensionering etter byte av anställning. Vid dödsfall skulle dödsboet ha möjlighel att i vart fall under viss tid ha kvar sina andelar dock utan rätt att tillskjuta ytterligare medel.

Prop. 1983/84:30 141

6.4 Stockholms fondbörs

I det nuvarande skattesparandet har företagsanknutna fonder blivit myckel populära. En rad bolag har infört sådana system och flera förbereder att införa sådana. De nu gällande reglerna för skatlesparande är enkla och företagen har byggt upp den administration som behövs när placeringsupp-giflen endast består i att köpa företagets egna aktier. Enligt vad som erfarits uppfattar börsföretagen det förestagna nya systemet för företags-anknutet sparande såsom mera krångligt och ägnat atl dra större administrationskostnader, bl. a. till följd av föreskriften att högst 50% av fondförmögenheten får placeras i det egna företagets aktier. Kravet på spridda placeringar kräver tillgång till expertis. Man finner det över huvud laget föga tilltalande att behöva avveckla ett syslem som fungerar väl. Det finns därför risk att företagen kommer atl lappa intresset för det förelagsanknutna sparandet med de nya regler som föreslås. Enligt styrelsens mening bör de företagsanknutna fonderna även fortsättningsvis få placera fondförmögenheten helt i det egna företagets aktier.

Reservation av styrelseledamoten Kurt Eklöf

Börsslyrelsen riktar sig mot de föreslagna nya reglerna för förelagsanknutna fonder och det krångliga krav på expertis som det modesta sprid-ningskravel för sådana fonder skulle medföra. För min del anser jag all den bästa lösningen är att helt avskaffa skatteförmånerna för sådana fonder. Elt motiv bakom akliefondformen är alt ge småsparare möjlighet alt åstadkomma en tillfredsställande akliespridning. Del är tvivelaktigt om en institution som inte uppfyller krav om acceptabel spridning över huvud taget skall få kallas aktiefond. I varje fall bör del undvikas att låta den ingå i elt statligt sparslimulanssystem.

6.5 Centralorganisationen SACO/SR

Eftersom spararna får ett ökal inflytande över fondens verksamhet finns inte något behov av vare sig en mindre gräns om minst 95% eller en högre gräns på 50% av fondförmögenhetens placering i det egna företaget.

6.6 Svenska arbetsgivareföreningen, SAF

Det skall också fortsättningsvis vara möjligl atl spara i del egna företagels aktier genom inrättandet av företagsanknulna kapitalsparfonder. Enligt de nuvarande reglerna skall sparmedlen i de företagsanknutna aktiesparfonderna till 100% placeras i det egna förelaget. Enligt expertgruppens förslag skall de förelagsanknutna kapitalsparfonderna placera mellan 25 och 50% i det egna företagel. Liksom övriga kapitalsparfonder skall de också kunna placera 25 % av sina medel i statspapper.

Del är rimligt att de företagsanknulna fonderna ges rätt till alt göra

Prop. 1983/84:30 142

placeringar också i andra aktier än det egna företagels. All de skulle tvingas att placera minst 50% av fondförmögenheten i andra aktier eller statspapper framstår däremot som mindre lämpligt. Företagsanknulna kapitalsparfonder bör, om man så önskar, kunna placera hela fondförmögenheten i del egna företaget.

För de företagsansluina fondema föreslår expertgruppen att aktiefondslagens begränsningsregel av röstvärdet till högst 5% i del egna företaget slopas. Svenska arbetsgivareföreningen har inga invändningar mot alt så sker.

6.7 Svenska bankföreningen

Bankföreningen har inhämtat atl intresset för del företagsanknutna kapi-lalfondsparandet skulle bli mycket litet om inte sådana kapitalsparfonder fick placera sina medel hell och hållet i det egna förelaget. Krav på spridda placeringar skulle förutsätta alt sådana fonder behövde bygga upp en administration med bl.a. egen placeringsexpertis. För atl möjliggöra fortsatt sådanl aktiesparande bör d,irför fonderna tillåtas att till 100 procent placera i del egna företaget. Önskemålet om riskspridning kan tillgodoses genom atl man tillåter spararen alt spara dels i kapilalsparfond, dels i företagsanknuten kapilalsparfond.

6.8 SHIO-Familjeföretagen

SHIO-Familjeföretagen anser atl företagsanknutna kapitalsparfonder även skall kunna bildas i anslutning till företag anslutna till den s. k. OTC-listan.

6.9 Sveriges industriförbund, SI

Inför två alternativ av förelagsanknutna kapitalsparfbnder, öppna resp. slutna. I de öppna företagsanknulna fonderna gäller samma placeringsregler som för kapitalsparfonder i övrigt, dock med undantaget alt fonden kan ges möjlighel all placera upp till 25% av fondvärdet i resp. förelags aktier. Slutna fonder får endast bestå av aktier i resp. förelag. Till skillnad från de slutna aktiesparfonderna bör de dock få placera upp till 25% av kapitalel i statsobligationer. Den dominerande delen av aktiesparfonder i företag är slutna (företagsanknutna). Det främsta skälet till att man vall denna form är alt man på del sättet velat kombinera skattesparandet med ett extra engagemang i företaget i fråga. I ett brev från en av våra medlemmar sägs:

"Enligt vår uppfattning är ett av huvudmålen med de företagsanknutna fonderna att genom individuellt delägande i det egna företaget stimulera motivationen och resultatmedvetandet hos de anställda samt öka samhö-

Prop. 1983/84:30 143

righeten mellan företaget och de anställda. Såväl de anställda som företagel synes ha intresse av att upp till 100% av kapitalet kan placeras i det egna företaget. Då varje fond äger besluta vilken andel av kapitalet som placeras i del egna förelaget, föreligger inte någon anledning atl i lag inskränka friheten för kapitalplaceringen. En önskad riskspridning kan av varje enskild även uppnås genom sparande i de öppna fonderna."

Kommer denna möjlighel inte att kvarstå är risken slor att aktiviteten i företagsfonderna minskar starkt, se bilaga. Ett alternativt förslag från vår sida är att låta förelagsanknutna fonder fritt placera sina medel, dvs. ha rätt alt låta hela fonden omfaltas av aktier i det egna företgel.

Låt även fondbolag med öppna företagsfonder dessutom förvalta en kapilalsparfond. Denna möjlighet ges i förslaget till bolag med företagsanknutna aktiesparfonder. Det förefaller som expertgruppen glömt bort de öppna företagsfonderna. Del är på sätt och vis begripligt. 1 dagligt tal har termen "företagsanknuten" kommit att avse alla företagsfonder. På sid. 38 i rapporten sägs: "För närvarande finns del ju sju aktiesparfonder ..." "Dessa fonder är knutna till en eller flera banker." I verkligheten finns ett ännu större antal aktiesparfonder (utöver de företagsanknulna) vilkas fondbolag ägs av företag.

Ge möjlighet för dispens för fondbolag att ulöver vad som sägs i 18 § förvalta flera fonder. Förbundet bildade 1982 ett fondbolag till vilket eU mindre anlal icke börsnoterade företag kunde ansluta sina fonder. 1 och med all fonder gavs rätt alt placera viss del av fondens kapital i icke börsnoterade företags aktier, uppstod också möjligheten att starta skattefondsparande i mindre förelag. På så vis kunde också dessa sparare låta delar av sill sparande avse aktier i del egna företaget. Förbundets bidrag gällde enbart underlättande av administrationen av detta sparande. Framför allt slipper de små förelagen bilda egna fondbolag. Däremot ansvarar de själva för fondens sammanställning på aktier. Vi tror att denna typ av fonder på sikt kan bidra till en ökad liUströmning av riskkapital i de mindre företagen.

Låt även ekonomiska föreningar med företag som medlemmar bilda fondbolag. De borde vara en lämplig bas för aktiesparande, l.ex. när de enskilda företagen är för små för all själva bilda fondbolag.

6.10 Sveriges värdepappersfonders förening

Föreningen finner det glädjande alt expertgruppen föreslår inräuande av förelagsanknutna kapiialspart'onder. Vad gäller placeringarna i dessa fonder instämmer föreningen i det lämpliga i att en viss anknytning till det egna företagel säkerställs genom all 25% av fondförmögenheten är placerad i det egna företagets aktier. Dock anser föreningen inte att skäl föreligger att begränsa köpen i det egna företagel till högst 50% av fondförmögenheten, ulan föreslår i slället alt en företagsanknuten kapitalspart"ond

Prop. 1983/84:30 144

skatl ha rält atl obegränsat placera medel i det egna företaget. Detta bör dock framgå av fondbeslämmelserna.

Föreningen förestår som nämnts att vid byte av fond låta spararen själv avgöra om del redan sparade kapUalet skall flyttas eller inte. Härigenom skulle l.ex. sparare i en företagsanknuten kapilalsparfond kunna byta till en vanlig kapilalsparfond med bättre riskspridning utan atl behöva la ut hela sitt kapilal från det egna förei;agets fond.

Utredningens förslag med särskilt fondbolag för kapilalsparfond skulle leda till en situation där de företagsinriktade aktiesparfonderna med dispens att placera upp till 25% av kapitalet i det egna företagel måste bilda sådanl nytt fondbolag medan de ii lagens mening förelagsanknutna aktiesparfonderna skulle ha rält att starta kapilalsparfond inom ramen för existerande fondbolag. Med föreningens förslag att särskilt fondbolag för kapilalsparfond ej behöver startas undviks den orättvisa situationen beträffande kostnader och effektivitet mellan olika typer av företagsinriktade fonder.

7 Administration och kontrolll

7.1 Postverket

Postverket framhåller all huvudbanksyslemet blir krångligt och svårt atl förstå för kunderna. DärtiU kan del upplevas som psykologiskt svårt för en kund att huvudbanken får kännedom om atl han bytt till annan bank. Riksgäldskontorel bör i ställel svara för kontrollarbetet varvid postverket är berett all som särskih uppdrag åt riksgäldskontorel sköta de administrativa och datamässiga mtiner som behövs.

7.2 Riksskatteverket

I allmän självdeklaration skall skattepliktig ränta på bankmedel och behållningen på kontot vid årets utgång redovisas som inkomst av kapital resp. förmögenhet. Deklaranten är emellertid inle skyldig atl till allmän självdeklaration foga intyg såsom kontoutdrag eller liknande för att styrka rikligheten av de lämnade uppgifterna. Verifieringen sker alltså endast efter anmodan från taxeringsnämnd.

Genom att sparare på allemanssparkonto inle heller åläggs någon skyldighet alt bifoga bevis som utvisar atl tillgodohavandet avser ett sådant sparande vill RSV påtala att de direkta kontrollmöjligheter - såsom vid skattesparandet — vid både medvetet missbruk i syfte alt uppnå skattelätl-nader och vid uppenbara missförstånd kommer alt saknas för beskaltningsmyndigheterna.

I 7 § förslag till lag om allemanssparande stadgas bl.a.: Om en sparare öppnar mer än elt konto för allemanssparandet skall insalta medel på

Prop. 1983/84:30 145

samtliga konton utom del först öppnade betalas ut. Någon ränta eller värdeökning skall ej gottskrivas spararen på de utbetalda beloppen.

Kontrollen av atl en sparare inte öppnar fler än ett konto för allemanssparandel skall enligt betänkandet förlagsvis handhas av bankgirocentralen. Mol bakgrund av RSV:s erfarenheter från skaltesparandet, där liknande förbud finns, kan inte samtliga "flerkontohavare" alllid fångas upp trots olika kontrollinsatser. Detta innebär att taxeringsnämnderna kan komma alt behöva la ställning till beskatlningskonsekvenserna vid otillåtet dubbelsparande. RSV menar atl taxeringsnämnd i sådant fall strikt skall följa lagtexten om skattelättnader för allemanssparande. Delta innebär alltså att räntan/värdeökningen trots dubbelsparandet skall anses skattefri på samtliga konton. Taxeringsnämnden har således endast att ta ställning till om del är konton som faller in under lagstiftningen om allemanssparande - oavsett om 7 § andra stycket är tillämpligt - eller ell vanligt bankkonto. Någon korrigering av taxeringen såsom att påföra räntan på ell av kontona som skattepliktig inkomsl skall aUlså enligt RSV:s uppfattning inte ske. Med ett sådanl synsätt - vilket det mol bakgmnd av motiveringen på sid. 71 är tveksamt om utredningen delar - är den sanktion, dvs. ingen gottskrivning av ränta/värdeökning på otillåtna konton, som är inbyggd i alle:manssparsyslemel tillfyllest. Enligt RSV:s mening är det emellertid angelägel alt denna fråga klargörs i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

I detta sammanhang vitt RSV framhålla atl en effektiv kontroll av alt otillåtet dubbetsparande inte förekommer torde kunna genomföras endast om man inför en lagregterad skyldighet för spararen att uppge personnummer då sådanl konto öppnas.

7.3 Fullmäktige i riksgäidskontoret

Enligt fullmäktiges mening är motiven bakom del nya sparsystemets adminislration och kontroll välgrundade. Framför allt gäller det expertgruppens strävan att göra förslaget enkelt för spararen. Del bör exempelvis vara en fördel för spararen atl endast behöva vända sig till en bank -huvudbanken - för alt delta i allemanssparandet oavsett hur denne väljei" alt lägga upp sitt sparande. Även del förhållandet att kontrollen av sparandet sker på elt så tidigt stadium all risken för ett felaktigt hanterande av systemet minimeras bör vara positivt för spararen. De administrativa rutinerna för sparsystemet har dock inte närmare beskrivits i belänkandet. Fullmäktige förutsätter alt arbetet med den tekniska uppbyggnaden av sparsystemet bedrivs skyndsamt och i samverkan med bankerna samt med bibehållet syfte, dvs. att göra förslaget enkelt för spararen. Det är angeläget alt administrativa rutiner tillskapas som även möjliggör en rationell kontroll av sparsystemet.

Den övergripande kontrollen av alt spärreglerna följs skall enligt förslaget skötas av riksgäldskonloret. Detla arbete får ske parallellt med motsva-10 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 30

Prop. 1983/84:30 146

rande uppgifter i vinstsparandet och under en 5-ärsperiod även för skaltesparandet. Del nya sparsystemet kommer att innebära ett omfattande initialt arbete med systemuppläggning, precisering av regler och anvisningar m.m. samt ett fortlöpande kontroll- och uppföljningsarbete. Fullmäktige kan för närvarande inle närmare bedöma de resurser härför som kontoret kan komma att behöva avseende såväl datakapacitet som personella resurser för systemupbyggnad och kontrollarbete m. m. En närmare bedömning av resursanspråken kan därt"ör ske först sedan systemet för den nya sparformen preciserats och riksgäldskontorets uppgifter bättre kan överblickas.

Expertgruppen har i siu betänkande inte närmare behandlat frågorna om marknadsföring av allemanssparandet utan endast konstaterat att denna huvudsakligen får skötas av bankerna och huvudmännen för kapitalsparfonderna.

Fullmäktige har inte något att erinra mot atl den mera löpande marknadsföringen handhas på sätt expertgruppen förutsatt. Därutöver bör enligt fullmäktiges mening ställas särskilda krav på en samordning av marknadsföringen av allemanssparandel. Ansvaret för samordningen bör, anser fullmäktige, ligga hos riksgäldskonloret. För denna uppgift bör riksgäldskonloret tillföras särskilda medel.

I fråga om marknadsföringen av rikssparkonton vill fullmäktige framhålla vikten av alt avtalet mellan staten och bankerna får en sådan utformning alt bankerna stimulerasi till att aktivt och fortlöpande marknadsföra rikssparandet. Denna frågiä bör därför bli föremål för närmare diskussioner mellan parterna.

7.4 Datainspektionen

Dalainspektionen pekar på det nödvändiga i att man klargör dels vilka personregister som förs, dels vem som är registeransvarig enligt datalagen för resp. register. Enligt 1 § datalagen är den registeransvarig för vars räkning registret förs om han förfogar över del. Frågan är av betydelse när del gäller en mängd skyldigheter enligt datatagen.

Inom det nya allemanssparandet torde registreringen av uppgifter om spararen/sparandet normalt komma atl ske i resp. banks eller fondbolags kundregister och då som ett naturligt led i förhållandet mellan den registrerade och den registeransvarige. Något särskilt tillstånd enligt datalagen krävs inte för denna registrering.

Om ell liknande kundförhållande kan anses föreligga mellan spararen och bankgirocentralen resp. riksgäldskontoret krävs följaktligen inte heller något särskih tillstånd, vilket dock förutsätter atl den registrerade är införstådd med förhållandena. I motsatt fall erfordras tiUstånd från datainspektionen eller beslut av statsmakterna. Sådanl tillstånd eller beslut er-Fordras också när det gäller samkorningar då uppgifter inhämtas från ett personregister till ell annat.

Prop. 1983/84:30 147

Vad avser de tilltänkta kontrollsamkörningarna anser datainspektionen i och för sig atl dessa, i likhet med vad som gjorts inom det nuvarande systemet, bör få ske, dock med beaktande av vad som ovan nämnts beträffande registeransvaret. En förutsättning bör också vara att de registrerade informeras om att kontroll kommer att ske genom samköming med hjälp av ADB, var denna görs och i vilket syfte den genomförs. Datainspektionen har emellertid svårt atl inse varför kontrollen måste ske både inom banksystemet och hos riksgäldskontorel.

Den tilltänka kontrollsamkörningen vid bankgirocentralen - eller eventuellt upplysningscentralen — torde enligt 1 § dalalagen endasl vara möjlig på uppdrag av den regislerans varige. Riksgäldskontorel synes i det inledande skedet vara registeransvarig då samkörningarna får antas ske för riksgäldskontorets räkning, men datainspektionen saknar underlag för en närmare analys av hur härmed förhåller sig. Datainspektionen ser del som positivt att man nu föreslår elt syslem som eliminerar behovet av skattekontroll och därmed riskerna för eventuella framtida krav på kontrollsam-körningar inom skatleadministrationen.

Sammanfattningsvis vill dalainspektionen peka på det nödvändiga i alt frågan om registeransvar noggrannt övervägs. Datainspektionen förordar att frågorna om konlrollsamkörningar och därmed sammanhängande registrering regleras genom författning.

7.5 Svenska bankföreningen

Svenska bankföreningen framhåller atl det föreslagna huvudbanksyslemet medför stora svårigheter. Kunderna tvingas ha ell extra uppsamlingskonto, besked om fondandelar skulle komma från huvudbanken även om en annan bank är förvaringsbank. Bankerna skulle tvingas till ett krafiigt informationsutbyte inbördes vilket kan uppfattas som stridande mot banksekretessen. Bankföreningen avvisar bestämt huvudbanksyslemet och anser att varje bank bör svara för atl högsta månatliga sparbelopp inte överskrids. Banken rapporterar sedan behövliga uppgifter månadsvis till central instans för kontroll atl övriga spärregler följs. Om riksgäldskontoret inte har tillgängliga resurser för delta är bankgirocentralen väl lämpad för denna kontroll mol ersättning.

7.6 Svenska sparbanksföreningen

Den lid som slår till förfogande för bankerna att för allemanssparande utveckla nya datasystem, utbilda personal, införa nya rutiner och planera för marknadsföring är myckel kort. Utveckling av dalasystem som innehåller alla de funktioner och kontroller som expertgruppen föreslår kan inle ske till den planerade starten den I januari 1984.

En start vid den planerade lidpunkten förutsätter förändringar i förslå-

Prop. 1983/84:30 148

get. Av tidsskäl men främst av sakskäl anser föreningen all följande förändringar av kontroller och informalionskrav bör ske.

Expertgruppens förslag om huvudbanksyslem är svärhanleriigt. Del Fordras dels en omfattande utbyggnad av bankernas datasystem, dels ett betydande informationsutbyte mellan banker och kapitalspari"onder som från sekretess- och konkurrenssynpunkter ter sig tveksamt eller direkt olämpligt. Kontroll att vissa sparvillkor uppfylls saml atl erforderiig information lämnas till spararna måste i första hand ankomma på resp. bank och kapilalsparfond. En övergripande kontroll av atl spärreglerna följs är en uppgift för riksgäldskonloret. Del kan ske genom atl banker och kapitalsparfonder levererar erforderligt dalaunderlag.

Sparbanksföreningen avstyrker således förslaget om huvudbanksyslem i allemanssparandet.

Kontrollen atl endast elt allemanskonto öppnas per person skall åläggas bankgirocentralen alternativt upplysningscentralen enligt expertgruppens förslag. Sparbanksföreningen vill bestämt avstyrka en sådan ordning. Dessa förelag har tillkommit för atl fullgöra hell andra uppgifter än att samköra bankernas kundregister för kontrolländamål. Kontrollen bör enligt föreningens uppfattning åligga riksgäldskonloret alternativt skatlemyndighe-terna. 1 det senare fallet skulle kontrollen kunna ske vid förmögenhetsredovisningen i deklarationen.

Även kontrollen av att endast en slartpremie utgår bör åläggas förslagsvis riksgäldskonlorel.

7.7 Sveriges föreningsbankers förbund

Expertgruppen föreslår, atl spararna i allemanssparandets båda former enbart haren huvudbankförbindelse. 1 praktiken innebär detta system, all en sparares lotala insättningar på likssparkontot och i kapitalsparfonden skall redovisas av den s.k. huvudbanken till ett uppsamlingskonto, vilket möjliggör en kontroll av atl det sparade beloppet inte överstiger 600 kronor i månaden. Har kunden enbart ett rikssparkonto och/eller sparar i en kapilalsparfond där huvudbanken också är förvaringsbank, så är detla självfallet en smidig uppläggning. Om man däremot tänker sig del alternativet atl en kund bestämmer sig för en kapitalspart'ond som inle ägs av huvudbanken, så uppstår det enligt SFF:s uppfattning en för kunden förvirrande situation. Beskedet om andelarnas värde och utveckling kommer då från en annan bank än förvaringsbanken, vilket dessutom tvingar bankerna till ett konlinueriigt och kostsamt informationsutbyte sinsemellan.

Av dessa skäl avvisar SFF det föreslagna huvudbanksystemet. En mycket enklare hantering av allemanssparandets kontroll borde enligt SFF:s mening vara möjlig, om varje bank endast kontrollerar insättningarna inom del egna institutet och varje månad översänder magnetband med bl.a.

Prop. 1983/84:30 149

personniimmer till exempelvis upplysningscentralen och riksgäldskontoret.

7.8 Svenska Bankmannaförbundet

Bankmannaförbundet finner det anmärkningsvärt att utredningen inte lagit kontakt med representanter för de anställdas organisation. Svenska Bankmannaförbundet, för atl diskutera såväl det lekniska genomförandet som de informationsinsatser som kommer att behövas för alt allemanssparandet skall få någort framgång.

Från de bankanställdas sida kan inte accepteras ell regelsystem som är lika tekniskt ohanterligt som vinstsparandet. Ett eventuellt system för sparande på rikssparkonton enligt expertgruppens modell får inte vara tekniskt och administrativt besvärligt. Förbundet vill här erinra om nuvarande vinslsparande som är så tekniskt komplicerat att ytterst få tjänstemän kan överblicka och behärska delta regelsystem. Om allemanssparandel därför skall införas måste del utformas i samråd med bankerna och deras dalatekniska experter. Detta är inte möjligt att genomföra till den I januari 1984.

8 Ersättningsfrågor

8.1 Bankinspekfionen

Bankinspektionen lar upp frågan om de nuvarande fondbolagens och bankernas uttag av avgifter från aktiesparfonder och den automatik med vilken avgifterna ökat med snabbt stigande börskurser. Avgifterna har varit relaterade till fondförmögenheten. Efter överiäggningar mellan inspektionen och fondbolagen har man överenskommit om att avgiften skall bestämmas efter en sjunkande skala, dvs. med lägre procentuella avgiftsuttag ju större fondförmögenheten blir. Bankinspektionen menar atl denna ordning också bör användas i del nya sparsystemet med kapitalsparfonder.

8.2 Statskontoret

Statskontoret anför alt det inte framgår av betänkandet vilka överväganden som legat bakom förslaget om ersättningen till bankerna och ifrågasätter om inte förslaget innebär en överkompensation för bankernas medverkan. Ersättningsfrågan till bolag som förvaltar kapitalfonder har inte diskuterats i belänkandet.

8.3 Riksrevisionsverket

Riksrevisionsverket anser att ersättningen till bankerna måsle ses i samband med förhållandet beträffande räntegottgörelse mellan bankerna

Prop. 1983/84:30 150

- riksgäldskontoret å ena sidan samt bankerna - spararna å den andra. Den föreslagna konstruktionen kan tolkas så att bankernas uppgift ses som ett förmedlingsuppdrag där bankerna dessutom erhåller kompensation för de räntor de betalar ul till spararna. Ses däremot ersättningen som kompensation för bankernas arbete med kontouppläggning, överföring etc. ställer sig RRV tveksam till konstruktionen. 1 så fall bör ersättningen relateras till bankernas faktiska hanterande av kontona, t, ex. antalel sparare.

8.4 Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret anför att bankerna kan kompenseras antingen i form av en räntemarginal eller vid fastställandet av provisioner. Avgörande vid val av kompensationsform är normalt bankernas roll i statsfinansieringen - som långivare/placerare eller förmedlare av statslän.

Enligt förslaget skall bankerna uppträda såsom låntagare gentemot sina kunder och i sin tur låna ut medlen till riksgäldskonlorel. De medel som sparas på rikssparkonto skall enligt förslaget överföras till riksgäldskontoret den 15:e i månaden efler den månad insättning skett. Förhållandet vad gäller räntegottgörelse mellan å ena sidan spararen-banken och å andra sidan banken-riksgäldskontorel framgår dock inte klart av expertgruppens förslag.

Fullmäktige finner del angeläget bl.a. av administrativa skäl att relationen spararen-banken i detla avseende hälls skild från relationen bank/ riksgäldskonloret så att banken svarar för räntegottgörelse till spararen och i sin lur erhåller ränta från riksgäldskontorel för de belopp som banken vid varje tidpunkt har innestående hos kontoret. Denna ordning tycks också i ett avseende överensstämma med expertgruppens mening.

I övervägandena påpekas nämligen att bankerna under ca 20 dagar förfogar över en månadsinsättning. Bankerna ges därvid "'möjlighet att erhålla en positiv räntemarginal på dessa medel". Uttrycket synes tyda på atl bankerna skulle svara för räntan pä insättningarna och genom placering av dessa kunna erhålla en högre avkastning.

Å andra sidan lyder förslaget om ersättning till bankerna med en viss procentsats (2,5 %) av den toiala ärliga saidoökningen - vilken här definierats som bankernas nelloinsättningar i riksgäldskontoret pä rikssparkonlona - på alt expertgruppen sett bankernas arbete som ett förmedlingsuppdrag där bankerna dessutom erhåller kompensation för de räntor de betalar ut till spararna. Det sistnämnda sägs dock inte uttrycklingen i betänkandet.

Frågan om formerna för och storieken på ersättningen till bankerna bör därför, med beaktande av vad ovan framhållits, bli föremål för vidare diskussioner. Det bör ske sedan utformningen av rikssparandet och bankernas roll i vad avser främst administrationen och marknadsföringen av

Prop. 1983/84:30 151

sparandet saml dess effekter på bankernas utlåningsmöjligheter närmare klarlagts.

8.5 Svenska bankföreningen

Svenska bankföreningen framhåller att administration av rikssparkontona medför kostnader av två slag: dels uppläggningskostnader m. m. av "engångskaraktär" per varje nyöppnat konto, dels löpande kontohåll-ningskostnader per konto och år.

Expertgruppens förslag att knyta ersättningen till saidoökningen medför vissa problem. Om en sparare flyttar sina sparmedel till annan bank, kommer hela överflyttningen att räknas ifrån andra sparares saidoökning och därmed minska ersättningen för kostnader i den bank som förlorar sparmedlen. Vid en sådan överflyttning erhåller banken, enligt expertgruppens förslag, inte ens någon uttagsavgift. Vid ett uttag, som ej är överflyttning, erhåller banken enligt utredningens förslag visserligen en uttagsavgift på 1 %, men denna avgift är naturligtvis otillräcklig för att kompensera banken för ett intäklsbortfall på 2.5 % av den saidoökning som banken går miste om niir uttag matchas mot insättningar och räntor. En bank skulle således enligt expertgruppens förslag kunna komma i den situationen att stora uppläggningskostnader för nya konton inte medför den föreslagna ersättningen pä 2,5%. Uttag och överflyttningar bör därför enligt bankföreningens mening inte dras bort från insättningar vid beräkning av ersättningen. Vidare bör, av administrativa skäl, sparpremien pä 400 kronor inräknas i ersättningsunderlaget. Delta kommer således att definieras som summan av brultoinsättningar, upplupen ränta och sparpremie.

För utvecklingen av allemanssparandet är givetvis medverkan av bankkontorens personal av avgörande betydelse. Förutom den ovannämnda direkta kostnadsersättningen måste därför bankkontoren erhålla incitament som motiverar personalen att "sälja bort" lönsam inlåning. En sådan förmedlingsprovision bör för att ge effekt inte understiga 0,5% beräknad på kontobehållningen varje år.

För bankerna innebär både sparande på rikssparkonto och sparande för kapilalsparfond administration av konton med åtföljande kostnader. Bankföreningen föreslår därför att samma ersättning från staten bör erhållas oavsett sparftjrm.

Bankföreningen anser alt särskilda anslag för information och utbildning bör beviljas i likhet med vad som har gällt beträffande marknadsföringen av skallesparkonlo, skaltefondkonto och vinstsparkonto. Liksom hiuills börden centrala marknadsföringen skötas av Lönsparkommittén.

Vidare bör bankerna från riksgäldskontoret erhålla samma räntebelopp som bankerna gotiskriver spararna på rikssparkonton. Härigenom uppnås alt bankerna inte står någon ränterisk innan sparmedlen överförs till riks-

Prop. 1983/84:30 152

gäldskontoret. Delta är en logisk förutsättning för att rikssparkontomedlen inte skall komma atl medräknas bland bankernas skulder.

8.6 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen anser att en annan konstruktion för kostnadsersättningen måste övervägas.

Eftersom ersättningsfrågor som inte täcks av lagstiftningen måste regleras i separat avtal, utgår sparbanksföreningen från att förutsättningslösa förhandlingar upptas mellan staten och bankerna i denna fråga. Det är angelägel att sådana förhandlingar upptas snarast möjligl så alt riksdagen vid behandlingen av en eventuell proposition har kännedom om ersättningsfrågan.

Den ränteersäitning riksgäldskonlorel gottskriver bankerna skall enligt utredningsförslaget ulgå från och med den dag medlen sätts in på konto i riksgäldskontoret, dvs. den I5:e i varje månad. Räntegoltgörelsen gentemot hushållen skall bankerna sjiUva dessförinnan svara för. Hushållens insättningar sker ofta omkring den 25:e i månaden. Del ankommer följaktligen på bankerna atl under ca 20 dagar placera medlen till sådan ränta alt kostnadstäckning erhålls. Ränleavkaslningen på sådana placeringar kan inle garanteras för så kort lid som det är fråga om.

Föreningen anser att bankerna inte bör slå denna ränterisk utan erhålla full räntegottgörelse från riksgäldskontorel från och med den dag kunden gör sin insättning i bank. De ytterligare intäkter bankerna kan erhålla på de kortsiktigt disponerade medlen bör ses som en del i kostnadsersättningen till bankerna.

Vid överflyttning av sparandel åsamkas bankerna också kostnader och föreningen utgår från atl en administrativ avgift därvid kan las ul av kunden vars storlek fär bestämmas av konkurrenssituationen på marknaden.

8.7 Sveriges föreningsbankers förbund (SFF)

SFF framhåller att den föreslagna ersättningen är otillräcklig som kompensation för bankernas administrativa kostnader. Ell sådant ersättnings-syslem innebär, alt ingen skillnad görs om en sparare sätter in 600 kr. eller 6 sparare 100 kr. vardera. Detla faktum talar för en viss ersättning per öppnat konto. Dessutom innebär kostnadsersättning på saidoökningen en uppenbar risk att hanteringen av rikssparkonlona blir direkt förlustgivande för sådana konton, vars behållning närmar sig eller uppnår 30000 kr., dvs. taket.

1 slället föreslår SFF en åriig ersättning i storieksordningen 0,75% pä stocken samt som stimulans för bankkontoren en minst 1-procentig ersättning på saidoökningen. Skulle det ändå införas kostnadsersättning pä

Prop. 1983/84:30 153

saidoökningen, så anser SFF att kompensationen bör fastställas till 4%. SFF ser det som ytterst angeläget, atl bankkontoren utöver kostnadstäckningen kan räkna med någon stimulans i form av försäljningsprovision.

8.8 Sveriges värdepappersfonders förening

Föreningen framför som en grundläggande åsikt att all den ersättning som utgår från staten fill huvudmännen i allemanssparandet skall vara så utformad atl konkurrensneutralitet mellan sparformerna uppnås. Föreningen föreslår också alt fondbolag skall ha rätt att ta ut en avgift för täckande av de kostnader som uppstår då andelsägare flyttar sitt kapilal. I annat fall drabbar kostnaden de kvarvarande andelsägarna.

8.9 Sveriges finansanalytikers förening

Föreningen vill förorda att bankerna ersätts med 2,5 % av saidoökningen per år även för sparande på kapitalsparkonto. Detta är viktigt också för all incitamenten vid rådgivning av de två sparformerna skall bli neutrala.

9 Statsfmansiella kostnader

9.1 Statskontoret

Allemanssparandet medger inte som skaltesparandet en skattereduktion för de insatta beloppen. Statskontoret förutsätter därför att statens finanser förstärks om den nya sparformen börjar tillämpas även om utredningen inte gjort några beräkningar härvidlag. Hur stor den stalsfinansiella förstärkningen blir är dock svårt atl uppskatta. En besparing på mindre än ca 10-20 milj. kr. per år torde knappast motivera att en ny sparform inrättas. Modifieringar av nuvarande skattesparande skulle i en sådan situation vara atl föredraga.

På vissa punkter, bl.a. riksgäldskontorets närmare medverkan, ersättning för bankernas medverkan, finansiering av marknadsföringsinsatserna och utbildning av bankpersonalen saknas i betänkandet beräkningar av kostnaderna för statsverket.

Enligt belänkandet ersätts bankerna på tre olika sätt för sill arbete i samband med allemanssparandet. Dels föreslås bankerna erhålla 2,5% av den totala saidoökningen på rikssparkontona, dels erhåller bankerna en uttagsavgift motsvarande 1 % på uttaget belopp eller minst 40 kr, och dels, slutligen, förfogar bankerna över de insatta sparmedlen och erhåller därmed ränta under ca 20 dagar enligt utredningens bedömning.

Av betänkandet framgår inle vilka överväganden som legat bakom förslaget beträffande ersättning till bankerna m.fl. Statskontoret ifrågasätter

Prop. 1983/84:30 154

om den föreslagna ersättningen inte kan innebära en viss överkompensation för bankernas medverkan. Statskontoret kan inte finna att ersättningsfrågan till bolag som förvaltar kapitalfonder har diskuterats. Viss skillnad i administrationskostnader kan exempelvis uppkomma för fristående kapitalfonder i jämförelse med bankanknulna kapitalfonder.

9.2 Riksrevisionsverket

RRV:s beräkningar visar atl statens kostnadsfördelar med allemanssparandet jämfört med skaltesparandet varierar stort beroende på sparvolym. Om samtliga sparare (anlages 1,2 miljoner) gör insättningar om 100 kr/män under 4 är blir statens besparing 150 milj. kr. medan insättningar om 600 kr./mån. ger en besparing på ca 3 miljarder kronor. Till skillnad från expertgruppen har därvid den föreslagna ersättningen till bankerna på 2,5% av saidoökningen per år inkluderats.

9.3 Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret anser att de statsfinansiella koslnaderna för rikssparandet även bör ses ur ren upplåningssynpunkt eftersom det - i motsats till skattesparandet i bank - är avsett att ersätta annan statlig upplåning. Selt ur denna synpunkt kan konstateras aU de direkta kostnaderna i form av ränteutbetalningar och startpremier till spararna och ersättning till bankerna enligt förslaget lorde komma aU uppgå fill 10-11% av den totala upplåningsvolymen. Delta bör jämföras med den upplåning som rikssparandel är tänkt att ersätta, nämligen upplåning hos bankerna främst genom räntebärande obligationer, för vilka räntekostnaden f. n, ligger på ca 12%, Om hänsyn bara tas till de direkta kostnaderna är alltså upplåningen via rikssparandel billigare. Med hänsyn till att räntan på räntebärande obligationer är skattepliktig torde dock nettokostnaden för statens upplåning hos bankerna i realiteten vara något lägre än kostnaden för rikssparandet. Det är en brist i betänkandet atl expertgruppen inte närmare utvecklat principerna för ränlesättningen.

9.4 Svenska arbetsgivareföreningen

SAF framhåller atl skattereduktionen i skattesparandet motsvarar en kostnad för staten på 1.8 öre per sparad krona och år för banksparandet och 3,6 öre per krona och år vid skattefondsparande. Dessa kostnader framstår inte som tillräckligt motiv att avskaffa skattesparandel.

9.5 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandet menar atl skattefondsparandel genom sin inverkan pä aktiemarknaden inneburit att statens inkomster från aktiesparandet totalt

Prop. 1983/84:30 155

selt ökat mångfalt. Allemanssparandet torde därför medföra en minskning av skatteintäkterna. Med t.ex. 15% skattereduktion i skattefondsparandel blir statens kostnader i inskränkt mening ca 300 milj. kr. per år. Kostnaderna för allemanssparandets sparrabatl blir vid samma antal sparare 130 milj. kr. per år (1984-1-1985). Mellanskillnaden är för liten för att motivera förändringar med så riskfyllda konsekvenser och marginella förtjänster.

9.6 Sveriges finansanalytikers förening

Föreningen pekar på att expertgruppen gjort vissa grova kalkyler över de statsfinansiella kostnaderna i aboluta tal. En kalkyl i relativa former vore intressantare. Med olika antaganden om genomsnittlig bindningstid och marginalskatt kan den verkliga räntekostnaden för staten klargöras beträffande det sparande som sker på rikssparkonton. Denna räntesats skulle vara jämförbar med räntesatsen för andra statliga finansieringsformer.

10 Övergångsregler

10.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen anser alt expertgruppen har legaliserat en rundgång genom att förorda en obligatorisk utbetalning av de medel som spararen ej önskat överförd till det nya sparandet vid resp. femårsperiods utgång. När det gäller skallesparandet kan inspektionen för sin del inte se att det skulle vara förenat med några tekniska svårigheteratt överföra detta sparande till rikssparkonto, då gäldenären fortfarande är densamme, nämligen banken. Atl överföra sparade medel från skattefondsparande till kapilalsparfond är dock svårare, då det innebär ett gäldenärsbyte. Det är därför av största vikt atl åtgärder vidtas för alt "suga upp" de medel som frigörs.

Det kan dock ifrågasättas om den föreslagna lagstiftningen innebär ett förbud mot att låta sparandet kvarstå i aktiesparfonderna även efter utgången av sparperioden. Enligt 3§ tagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer gäller skattefrihet för ränta och utdelning som tillfaller aktiesparfond. Denna skattebefrielse beslår så länge akliesparfonden existerar. Expertgruppen föreslår visserligen all denna lag skall upphävas men ger samtidigt den övergångsbestämmelsen alt lagen fortfarande gäller insättningar som har skett före den t januari 1984. De aktiesparfonder som finns vid årsskiftet skutte fortfarande åtnjuta skaltefrihet. Eftersom något nysparande inle skutte komma atl ske i fonderna skulle de fungera som kapitalsparfonderna. Bankinspektionen tillstyrker därför de föreslagna lagändringarna.

Beträffande de nystartade fondernas begränsade handlingsfrihet framhåller inspektionen att fondbolaget eller dess huvudman under de tre till

Prop. 1983/84:30 156

sex första månaderna efler bankinspektionens beslut inte kan ange vilken inriktning fonden kommer att ha vilket inle kommer alt underlätta marknadsföringen. Förslaget berör dock en annan och kanske viktigare aspekt. Det kan förväntas att den begränsade styrelsen visar återhållsamhet vad det gäller placering av fondens medel. Expertgruppen har därför föreslagit möjlighet för fonden att under första årel endast göra placeringar i statspapper. Om man hypotetiskt tänker sig att sparandet i kapitalsparfonder blir lika stort som i skattefonder innebär detta en månatlig placering i storleksordningen 170 milj. kr. Om delta köpintresse under sex månader försvinner från börsen torde en större påverkan på denna inte kunna undvikas. Börsen torde också komma att påverkas ett år senare när fonderna måste nedbringa andelen statspapper till 25 procent. Ett uppdämt köpintresse kommer då att göra sig gällande. Dessa verkningar på börsen bör undvikas.

Bankinspektionen anser också att även om det är möjligt att åstadkomma en lagstiftning om allemanssparandet. som träder i kraft från årsskiftet, och som enligt förslaget skall äga tillämplighet redan dessförinnan vad gäller förberedelser inför startandet av allemanssparandet, kan del uppkomma slora problem med hänsyn till den korta tid som återstår till dess alla förberedelser inför det nya sparandet måste vara avklarade. Inte förrän riksdagens beslut om det nya sparandet föreligger kan med säkerhet avgöras pä vilkel sätl alla frågor skall lösas. Detta gäller inte minst frågan om hur rikssparkontot skall redovisas.

Beträffande de nya kapitalsparfonderna torde många av de tilltänkta nya huvudmännen i dag sakna varje erfarenhet av aktiefondverksamhet. Det kan därför befaras atl det kommer att ta viss tid innan dessa kommer så långt i sin planering att deras fondbolag kan påbörja sin verksamhet.

Bankinspektionen ifrågasätter därför om inte många svårigheter och risker, som ligger i en alltför skyndsam handläggning, bör undvikas genom att övergången från det gamla till det nya sparandel uppskjuts ytterligare någon lid, t, ex. till den I juli 1984.

10.2 Riksrevisionsverket

RRV anser att det är tveksamt om slarlpremiens stimulanseffekt står i rimlig proposition till kostnaden för staten. Elt sätt att stimulera övergången från skattesparande till allemanssparande är atl i övergångsbestämmelserna medge befrielse från de årliga sparkraven. Sparbeloppet i det förra systemet bör i sin helhet kunna föras över till allemanssparandet inom ramen för det maximala sparandet. Härigenom kan de belopp som frigörs ur skaltesparandet fångas upp av allemanssparandet.

Prop. 1983/84:30 157

10.3 Riksskatteverket

Vad beträffar övergångsreglerna konstaterar RSV atl kreditinrättningarna inte skatt utfärda sparbevis för sådanl sparande enligt lagen om skattelättnader för vissa sparformer där villkoren för sparandet inte är uppfyllda — bl. a. om antalet insättningar per år understiger det stadgeenliga antalet. Å andra sidan skatl den skaltskyldige för atl åtnjuta skattelättnaderna till deklarationen foga ett sparbevis. RSV finner det högst osannolikt alt kreditinrättningarna till 1984 års taxering skall ha möjlighet all - utan orimliga resursinsatser — ändra såväl gällande blanketter som ADB-system. RSV vill därför förorda ett tillägg till övergångsbestämmelserna enligt vilket sparare, som inte uppfyllt villkoren för all erhålla ett sparbevis men ändå sparat på skatlespar- eller skaltefondkonto åläggs att med kontoutdrag eller liknande handling visa sparbeloppets storlek vilket ju utgör underlaget för sparskattereduktion. I annat fall befarar RSV att taxeringarna i sådana fall kan bli felaktiga.

10.4 Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen pekar på det önskvärda att binda redan gjorda besparingar i det gamla skaltesparandet vilket torde kräva vissa förmåner. Ett alternativ vore att medge en förlängning av löptiden för skaltesparandet, t. ex. ytteriigare 10 år, med rält titt fortsatt skattefri avkastning och befrielse från reavinstskalt vid kommande inlösen men utan rätt till nya insättningar. Alternativt föreslås en höjning av sparavdraget till 2000 kr. för ensamstående och 4000 kr. gemensamt för sambeskattade personer.

En annan tänkbar möjlighet är att spararna ges tillfälle att överföra medlen till specifika statliga konton som berättigar till köp av sparobligationer med hög ränta och bonusförmåner eller premieobligationer med hög vinslavkaslning.

10.5 Centralorganisationen SACO/SR

SACO pekar på möjligheten atl under en övergångsperiod låta de nuvarande skattesparfonderna fortleva även sedan skattesubventionerna upphört. Utredningens förslag innebär att ca 10 miljarder kr. skall lösgöras från fonderna under perioden 1985-1989 och det är tveksamt i vilken utsträckning skatlefondspararna låter sitt lösgjorda kapital gå tillbaka till aktiemarknaden.

10.6 Svenska arbetsgivareföreningen

Svenska arbetsgivareföreningen menar att det gamla skattesparsystemet bör få fortsätta efter vissa kompletteringar, t.ex. om möjlighet att låta

Prop. 1983/84:30 158

sparande medel kvarstå på särskilt konto även efler den femåriga bindningsperiodens utgång och därvid inte bli föremål för inkomstbeskattning så alt utlrädesproblematiken kan hanteras smidigare.

10.7 Svenska bankföreningen

Bankföreningen har i skrivelse till departementet i juni 1983 hävdat au del nya sparsystemet kräver en förberedelsetid på inemot 6 månader från beslut till start. Det nya sparsystemet bör ändå kunna få full effeki under loppet av 1984 om särskilda övergångsbestämmelser tillåter maximal årsin-sältning på kortare tid än 12 månader. En kontinuitet i allemanssparandet bör likväl kunna uppnås.

Bankföreningen anför också atl sakliga skäl saknas för atl medel på skallesparkonlo just den I januari efter en femårsperiod, skall behöva överföras till nytt konto.

Molsvarande medel i aktiesparfonder bör också kunna få stå kvar genom alt aktiesparfonderna fortsätter som hittills dock utan något nysparande. Nuvarande skattefrihet bör bibehållas även efter 5-årsperiodens utgång för all motverka en snabb utförsäljning av aktierna.

10.8 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen hävdar att utveckling av datasystem med funktioner och kontroller i enlighet med expertgruppens förslag inte kan ske till I januari 1984. En start vid denna tidpunkt förutsätter förändringar i förslaget. Av tids- och sakskäl bör huvudbanksyslemet frångås.

10.9 Sveriges föreningsbankers förbund (SFF)

SFF påpekar att det inle tydligt framgår av förslaget om de skattemässiga förmånerna i skaltesparandet kan tas i anspråk även vid exempelvis fyra insättningar under enbart första eller andra halvåret 1983. Här erfordras ett snabbt besked till banker och allmänhel om vad som gäller.

SFF menar atl utredningens avvecklingsplaner för skattefondsparandel medför risk att stora aktiepaket säljs ul 1987 och 1988 vilkel kan resultera i en alltför kraftig tillbakagång på börsen. En långsammare och mer successiv reducering av de gamla fonderna kunde åstadkommas om skattefriheten pä värdeökningen fanns kvar även efter 5-årsperiodens utgång, åtminstone under en övergångsperiod.

SFF bedömer, mol bakgrund av systemet med huvudbank och att en mängd preciseringar erfordras vad gäller den lekniska hanteringen och kontrollrutinerna, en tidsperiod på 6 månader mellan riksdagens beslut och systemstart av allemanssparandel som ofrånkomlig.

Prop. 1983/84:30 159

10.10 Sveriges finansanalytikers förening

Föreningen anser atl utredningen tar häpnadsväckande lätt på utlrädesproblematiken i skattefondsparandel. Det belopp som kan komma att frigöras uppgår till närmare 10 miljarder kr. även om kursnivån på börsen skulle förbli vid nuvarande nivå fem år framåt. Utbudet är koncentrerat till en treårsperiod. De sämre förmånerna och tekniska begränsningarna i allemanssparandet torde leda till ett starkt ökat utbud av aktier med oönskade effekter på nyemissions volymen. För all mildra denna effekt bör skaltesparandet tillåtas kvarstå på oförändrade villkor även framgent.

10.11 Aktiespararnas riksförbund

Det har tagit skaltesparandet fem år att komma upp i nuvarande volym, dvs. 1,4 miljoner konton. Vid årsskiftet ska aUemanssparandet starta från noll igen. Hur lång lid kommer det att la innan det nya systemet slagit igenom fullt ut? Framför allt, hur lång tid tar det innan kapitalsparfonderna kommit upp i full storiek?

Naturiiglvis kommer det att gå snabbare för allemanssparandel än det gjorde för skaltesparandet. Där var man tvungen att bryla ny mark, och salsa myckel omfattande resurser på marknadsföring. Genom dessa kraftfulla insatser har marken beretts för ett brett sparintresse hos hushållen, allemanssparandet kan i huvudsak rida vidare på delta intresse.

Trots detta är det möjligt, att vi får ett övergångsproblem mellan det gamla och det nya systemet. Främst gäller delta sparandet i aktier.

Inom aktiespararna är vi oroliga av tvä olika skäl. För det första har skattesparandet i aktiesparfond mycket större betydelse för börsen än vad skatlesparande i bank har för kreditmarknaden. De ca två miljarder kr. som aktiesparfonderna nu nyplacerar varje år på börsen har haft en påtaglig effekt på börskursernas utveckling.

För det andra måste man räkna med, att borttagandet av riskpremie innebär att ett antal av dem som nu spar i aktiesparfond inte kommer alt välja kapilalsparfond utan istället väljer rikssparkonto.

Arbetsgruppen förefaller dela aktiespararnas farhågor på denna punkt. Men man verkar anse, alt detta bortfall kommer att kompenseras av atl allemanssparandet totalt sett beräkas får större volym än skattesparandet. Den lägre andelen som väljer riskalternativet ska uppvägas av den större lotala volymen, enligt detta tankesätt. 1 slutändan skulle då ungefär lika många sparare spara i kapilalsparfond som idag deltar i aktiespart"ond.

Detla synsätt innebär dock en sammanblandning av kort och lång sikt. Det är möjligt atl en större total volym på allemanssparandet så småningom kompenserar det lapp av aktiefondsparare som inträffar omedelbart. Men även om detta sker, så har vi ändå ett problem: Vi får elt "glapp" mellan avskaffandet av det gamla systemet och införandet av det nya. Eftersom det rör sig om helt nya sparargrupper som ska rekryteras kan det

Prop. 1983/84:30 160

mycket väl vara en fråga om flera år, innan det nya systemet nått sitt fulla genomslag.

Detta kommer att drabba aktiemarknaden. Tillflödet av hushållssparande via skaltepremierade sparsystem kommer oundvikligen att minska under mellanperioden.

För närvarande filiförs via Aktiesparfonderna ca 175 milj. kr. per månad. Under ett okänt antal månader efter januari 1984 kommer del månatliga tillflödet att vara mindre, kanske betydligt mindre.

Detta kommer att få effekt på aktiekurserna, både direkt och indirekt. I värsta fall kan besvärande kursfall inträffa. Om del händer, kan det i sin lur ytterligare försvåra situationen, eftersom sparande i börsaktier då kan framstå som mindre attrakfivt för stora sparargrupper.

Såvitt aktiespararna kan bedöma, finns här således ett övergångsproblem i skarven mellan aktiesparfonder och kapitalsparfonder. Lösningen på detta problem bör ligga i atl man på någol sätt påskyndar de tilltänkta spararnas beslut att börja spara.

10.12 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandet föreslår att skattefondsparandel får fortsätta intill utgången av 1985 om än kanske ined minskad skattereduktion. Mot bakgrund av fondernas uttag under årel kan man fatta beslut om framlida former för aktiesparande baserat på expertgruppens förslag. Bankinspektionen kan under hösten 1983 träffa överenskommelse med nuvarande fondföretag om fondernas storlek och förbättringar av andelsägarinflytan-det. Delta hindrar inte införandet av "riksgäldssparandet".

Prop. 1983/84:30 161

'Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om allemanssparande

AUmänna bestämmelser

1 § I denna lag behandlas den särskilda sparform (allemanssparande) som är förenad med skallelättnader'enligt lägen (?l983:O00) oin skättéläu-nader för allemanssparande.

2 § Var och en som är kyrkobokförd 'här :i landet får änsliita sig itiil allemanssparandet från och med det år då han fyller sexton år.

3 § Sparmedlen skall sättas in i en svensk batik som enligt överenskommelse med riksgäldskontorel förmedlar alleihänssparande. Medlen sätts in på ett rikssparkonto hos banken eller överförs tUl högst två Åap//a/*pflr-fonder. Sparmedlen får ävenTördélas mellan debåda sparföfniernä.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i frågä"öm bank gäller också i fråga om sparkassa.

4 § Varje sparare får sätta in högst 600'kronor imånäden i allemansspa
randel.

Spararens insättningar, i föreköihmände fäll liiinskade ined uttag, får sammanlagt inte överstiga 30(300 kronor.

5 § Den som börjar sparäuhdér år 1984 får'för detta år étt särskilt-tillägg
(bonusränta) motsvarande fem;proc'ént,äriig:räiita,'Bonusräntan bekostas
av staten och tillförs spararens konto vid utgången av år"1984.

En bonusränta betalas'även till dénso'm'börjar spara éftér är 1984, om del sker senast del år då spararen fyller 25 år.'BonusräntåniiUlförs spararens konto vid utgången av det år då späräiidet här inletts,

6 § Vid uttag betalar spararen en avgift motsvarande en proceiit av det
ullagna beloppet, dock minst 20 kronor.

Avgiften tillfaller banken vid uttag såvälfrån étt rikssparkonlo som.från en kapilalsparfond.

7 § Utan hinder av 4 § får en sparare överföra hela behållningen på sitt
rikssparkonlo till ett sådant konto'i en ännän bank éUér,*helt eller delvis,
behållningen i en kapilalsparfond tilleh ännan'sadån-fohd.

Vid överföring enligt första stycket är banken berättigad fill ersättning av spararen för sina kostnader för överföringen. Någon iittagsavgift:ériligt 6 § skäll inte betalas.

8 § Om rätten fill sparmedlen genom överlåtelse eller-på annat sätt
övergår till någon annan än spåraren éllér öm "spararen pantsätter sin
fordran, skaU innestående medel betalas ut.

Om en sparare överskrider de begränsnirigärsom enligt 4§ gäller för allemanssparandet, skall övei-skjutände spårrnedel betalas ut fill' honörn.

11 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 30

Prop. 1983/84:30 162

Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskrivas spararen. Om det för sparmedlen har förvärvals andelar i en kapilalsparfond och om andelsvärdel därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i motsvarande mån. Vid utbetalning enligt första stycket skall uttagsavgift enligt 6 § eriäggas.

Rikssparkonto

9 § De medel som sätts in på elt rikssparkonlo skall överföras från
banken tUl riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på elt rikssparkonto utgår årlig ränta enligt en räntefot som motsvarar del av riksbanken fastställda, vid varje lid gällande diskontot med tillägg av 1,25 procentenheter.

Kapitalsparfonder

10 § En kapilalsparfond är en fond för sparande i svenska aktier och
andra svenska värdepapper.

I fråga om kapitalsparfonder gäller vad som föreskrivs i aktiefondslagen (1974:931) och annan författning i fråga om akfiefond med de avvikelser som följer av denna lag och lagen (1983; 000) om skattelättnader för allemanssparande.

11 § Antalet andelsägare i en kapilalsparfond får inte överstiga 75 000.

12 § En kapilalsparfond förvaltas av ett fondbolag som bildas särskilt för detta ändamål.

Ett fondbolag får inte förvalta mer än en kapilalsparfond. Bankinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge undantag från första stycket.

13 § Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst sju ledamöter. Av
styrelseledamöterna väljs flertalet och bland dem styrelsens ordförande av
en fondandelsägarstämma. Av de övriga ledamöterna utses två av rege
ringen och minst en av bolagsstämman i fondbolaget. För de av fondan
delsägarstämman valda ledamöterna skall stämman välja suppleanter.

Intill dess andelsägarstämma håUits består styrelsen av de ledamöter som regeringen och bolagsstämman har utsett.

Fondandelsägarstämmans val av ledamöier och suppleanter i fondbolagets styrelse skall beredas av en valberedning, utsedd av en fondandelsägarstämma. Det gäller dock ej första gången val äger mm.

14 § För fondandelsägarna i en kapilalsparfond skall årligen hållas stäm
ma.

En fondandelsägarstämma skall hållas första gången tidigast tre och senast sex månader efter del aU bankinspektionen meddelat tillstånd för fondbolaget alt utöva fondverksamhet.

15 § Fondbolag får tUl en kapilalsparfond förvärva endasl följande slag
av värdepapper, nämligen

1. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konver
tibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt tiU nyteckning
som noteras vid Stockholms fondbörs,

2. värdepapper som avses i I och som utbjuds fill försäljning under

Prop. 1983/84:30 163

sådana förhållanden att sannolika skäl finns för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer alt inregistreras vid Stockholms fondbörs,

3. andra svenska aktier samt andra av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt tiU nyteckning,

4. bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1-3,

5. obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvals enligt första stycket 2 ej inregistrerats eller noterats inom ett år från förvärvet, skaU de avyttras så snart det lämpligen kan ske, om de inle vid något tillfäUe under ettårsperioden kunnat inrymmas inom tioprocenlsgränsen enligt sista stycket.

Ett fondbolag får inte till en kapilalsparfond förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i första stycket 3 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepapperen och bevisen genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Bankinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge att procenttalet överskrids. Ej heller får ett fondbolag tUl fonden mot vederlag förvärva värdepapper enligt första stycket 5 i sådan omfattning att värdet av de värdepapper som där avses genonri förvärvet kommer att överstiga ljugofem procent av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock inle förrän elt år efter del att fondbolaget erhåUit bankinspektionens fiU-stånd atl bedriva fondverksamhet.

16 § Ett fondbolag skall tUlse att en kapilalsparfond får en med hänsyn
fill intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper av samma utfardare i sådan omfattning au värdet av de värdepapper i fonden som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att översfiga tio procent av fondens värde. Detla gäller ej värdepapper som har utfärdats av staten.

Om det finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge att procenttalet i andra stycket överskrids.

Utan hinder av andra stycket och 15 § sista stycket får vid emission akfier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning förvärvas på gmnd av fondens fidigare aktieinnehav. Sådana akfier eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet,' om värdepapperen ej vid något tillfälle under eltärsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och 15 § sista slyckel första meningen. Om del finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

17 § I beslut om rösträtt för aktier i fonden deltar endast de ledamöier i fondbolagets styrelse som har utsetts av andelsägarstämman.

18 § Fondbestämmelserna för en kapilalsparfond skall ange att

1. fonden är en kapilalsparfond för vilken denna lag gäller,

2. fondbolaget skall föra register över innehav,av fondandelar och inte skall utfärda fondandelsbevis,

3. utdelning till fondandelsägarna inte skall ske,

4. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag och i aktiefondslagen (1974:931).

Fondbestämmelserna skall också innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma.

Prop. 1983/84:30 'l64

Företagsanknutna kapitalsparfonder

19 § I en företagsankniiteh kapilalsparfond får'kapitaliillskotl göras en
dast av den som är anställd i ett visst bolag eller inorhen viss koncern. För
en sådan fond gäller i tillämpliga delar 10-18 §§, om lirite annat följer av

20-23 §§.

20 S Ulan hinder av 12 § gä|ler att ett foiidbolag sörn föryallar en;eUer flera företagsanknutna aktiesparfonder även fårförvälta en-förétägsätiknu-ten kapilalsparfond.

21 8 Styrelsen för fondbolaget skall bestå av ;minst -fem ledamöter. Äv ledamöterna väljs flertalet ochbland dem styrelsens oräförände'av!fondan-delsägarstämman. ÖvrigaledamötiiryäljsaybolagsstärhiriänTfohdböläget. Minst en ledamot skall väljas av.bplagsstäminan. För de ay fondandelsägarstämman valda ledainöterriaskäUstärritnan väija suppleanter.

Om ell fondbolag förvaltar fléräTöfetagsåiikniitiia-föriäérskallTör varje
sådan fond i fondbolagets styrelse ingå riiinst en'ledairiot söin här valts äv
andelsägarstämman i foiiden. . , ;. . ,

Utan hinder av 8§ fjärde stycket'första meningen äktiéföhdslagen (1974:931) får till styrelseledamöter i étt fondbolag söm förvaltar éhTöre-tagsanknuten kapilalsparfond för anställda hos ett bäiikäktiebolag, litses anställda i bankbolaget.

22 § Minst tjugofem procent ay én'företagsänktititeh ■.kapitalsparfonds
värde skall placeras'i sådana yärdépäppér'soin avses i .15 § och söm-här
utfärdats av det aktiebölagj vilket de som■ti|lskjuter-kapitäl till föridéh är
anställda eller — om bolaget ingår söm möderbölägi én'kohcern - i vars
dotterbolag de är anstäUda. , ., i . . ,

Den i 22 § aktiefondsläg;en'(l974:93l)Töreskrivna"begränsningen i fråga
om en aktiefonds innehav aVaktieri samrriä'bö1ag.gaUer éjför enföretägs-
anknulen kapilalsparfond. ,. ,,. -j , c .

Av fondens beteckning skålPframgå vUket-företäg den är anknUién till.

23 § Bestämmelsen i 4 § andra stycket äktiéfondsjägen (1974:931) gäUer
inte fondbolag som förvältar enTöirétagsätikniitenkapitålsparfönd.

Bankinspektionen får efter ansökänmedge ätt fondbolaget inte avger kvarlalsredogörelse för föndén.

Bankinspektionen får avstå från alf för fondbolaget förordna revisor som avses i 46 § tredje stycket äktiéfondslagén.

24 § Riksgäldskontoret får meiidela de föreskrifter som behövs för admi
nistration och kontroll av ällemahssparähdet.

Denna lag träder i kraft den T april 1984 och gäller även" dessförinnan'i fråga om åtgärder som behövs för att'lägen" i sin'hélfiét'ikåir kiinna fillämpas från och med den dagen.

Prop. 1983/84:30 165

Förslag till

Lag om skattelättnader för allemanssparande

Skattelättnader enligt denna lag medges för sparande .enligt lagen (1983:000) om allemanssparande.

Räntan på sparmedlen samt bonusräntan enligt 5 § lagen (1983:000) om allemanssparande utgör inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om stallig inkomstskall. Ränta och utdelning som tillfaller en kapilalsparfond utgör inle heller skattepliktig inkomst.

Realisationsvinst på andel i akptialsparfond utgör inte skattepliktig inkomst. Avdrag får ej göras för realisationsförlust pä sådan andel.

Denna lag träder i kraft den I april 1984 och tillämpas på insättningar som har skett efter ikraftträdandet.

Genom lagen upphävs lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om sparande som har skett före den I april 1984.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 10 och 11 §§ lagen (1978:428) om aktiesparfonder skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Aktiesparfond förvallas av fondbolag som bildas särskilt för detla ändamål.

Styrelsen för fondbolaget skall Styrelsen för fondbolaget skall

bestå av minst sju ledamöier. bestå av minst sju ledamöter. Av

Av styrelseledamöterna utser re- dessa skaU flertalet och bland dem
geringen två ledamöter. Minst hälf- ordföranden väljas av en fond-
len av återstående ledamöter utses andelsägarstämma, som skall hål-
av fondandelsägarna eller intresse- las årUgen. Av de övriga ledamö-
sammanslutning för dem. terna utses två av regeringen och

minst en av bolagsstämman i fondbolaget. För de av fondandelsägarstämman valda ledamöterna skall stämman välja suppleanter.

Fondanddsägarstämrnans val av
ledamöter och suppleanter i fond
bolagets styrelse skaU beredas av
en valberedning, utsedd av en fond
andelsägarstämma.
> I beslut om rösträtt för aktier i

fonden deltar endast de ledamöter i fondbolagets styrelse som har utsetts av andelsägarstämman. 12 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 30

1. aktier i svenskl akfiebolag,

2, sädana konvertibla skulde
brev eller skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning som har
utfärdats av svenskl aktiebolag.

1. aktier i svenskl iiktiebolag.

2. sädana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med opiionsräii till nyteckning som har ulfärdals av svenskl aktiebolag,

3. obUgaiioner och andra skuld-JÖrbinddser. utfärdade av slaten.

Om det lämpligen kan ske. skall jörvärvas sådana aktier, som utfärdas i samband ined iiyeinission. eller konvertibla skuldebrev.

Utan hinder av 21 andra Slyckel akliefondslagen (1974:931) får fondbolaget till fonden mol vederlag förvärva värdepapper, enligt första slyckel 3 i sådan onifall-ning all värdet av de värdepapper sinn där avses genom förvärvet kommer all uppgå till ijugofein procenl av fondens värde.

Bankinspektionen fär medge att del i 19 S sista stycket aktiefondslagen angivna procenttalet överskrids.

10 ii

för fondens delägare.

Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen akliefondslagen (1974; 931) får till styrelseledamöter i fondbolag, som förvaltaren företags-

Förvallar elt fondbolag uteslutande en eller flera företagsanknutna aktiesparfonder, gäller i stället för 2 S andra och tredje styckena att styrelsen för fondbolaget skall beslå av minst fem ledamöier och au minst hälften av slyrdsdedamö-terna skall inses av fondandels-ägarna eller intressesainmanslu:-ningför dem.

Om elt fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall för varje företagsanknuten fond i fondbolagels styrelse ingå minst en ledamot, som utsetts av delägarna i denna fond eller av intressesammansUn-ningför dem. Ett beslut om utövande av rösträtt för aktier i en sådan fond skall ha biträtts av mer än hälften av de ledamöter som iitseiis

Förvaltar ett fondbolag uteslutande en eller flera företagsanknulna akliesp;irfonder. gäller i ställel för 2 S andra stycket atl styielsen för fondbolaget skall bestä av minst fem ledamöier ,v(//;// att jlerialet och bland dem mdförandeii skall väljas av fondanddsägarsläminan. Övriga ledamöter väljs av biUagssläm-man i fondbolaget. Minst en ledamot skall väljas av bolagsstämma n. För de av jöndanddsägar-slämman valda ledamölerna skall stämman välja suppleanter.

Om ett fondbolag förvallar flei"a akliespari'onder, skall för varje företagsanknuten fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valls av fondandelsägarstämman i denna fond.

Prop. 1983/84:30 167

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anknuten aktiesparfond för anslällda hos ett bankaktiebolag utses anställda i bankbolagel.

11 §

Ett fondbolag får inte förvärva I en företagsanknuten aktiespar-

andra aktier till en företagsanknu- fond skall minst tjugofem procent

ten aktiesparfond än aktier som av fondens värde placeras i sådana

avses i 19 § andra stycket t eller 3 värdepapper som avses i 3 § första

akliefondslagen (1974:931) och stycket 1 och 2 och som har ulfär-

som har utfärdats av det aktiebolag, dals av det aktiebolag, i vilkel de

i vilket de som tillskjuter kapilal till som tillskjuter kapital till fonden är

fonden är anslällda eller - om bola- anställda eller - om bolaget ingår

get ingår som moderbolag i en kon- som moderbolag i en koncern - i

cern - i vars dotterbolag de är an- vars dotterbolag de är anställda,
ställda. Av andra värdepapper får
till fonden förvärvas endast sådana
i samma punkter avsedda konver
tibla skuldebrev eller skuldebrev
förenade med optionsrätt till ny
teckning som har utfärdats av det
bolag i vilket aktier får förvärvas.

Av fondens beteckning skall Av fondens beteckning skall

framgå vUket bolags aktier som får framgå vUket företag den är anknu-

förvärvas tiUfonden. ten tiU.

Denna lag träder i kraft den I april 1984.

En styrelse i fondbolag, vilken valls före lagens ikraftträdande kvarstår utan hinder av 2 § andra stycket och 10 § första stycket under den tid valet avser. Bestämmelserna i 2 § tredje och fjärde styckena tillämpas inle förrän styrelse enligt denna lag första gången har valts.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa

sparformer

Härigenom föreskrivs att 1 -4 §§ lagen (1978:423) om skallelättnader för vissa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

1 §
Skattelältnader enligt denna lag Skatlelätlnader enligt denna lag
medges fysisk person över 16 år, medges fysisk person över 16 år,
som har varit bosatt eller stadigva- som har varil bosatl eller stadigva
rande har vistats här i riket under rande har vistals här i rikel under
någon del av inkomståret och som någon del av inkomståret och som
under årel har haft sådan inkomst under året har haft sådan inkomst
som enligt 9 § 3 mom. andra som enligt 9 § 3 mom. andra

Sparskattereduktion åtnjuts med 10% av belopp som under inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonlo och som vid årets utgång innestår på kontot saml med 20% av belopp som under inkomståret har insatts på akliesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiespaifond enligt lagen (1978:428) om aktiespart"onder eller innestår på kontot för inköp av sädana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller akliesparkonto har gjorts på kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 600 kronor. Högsta belopp för insättning pä lönsparkonlo är dock 400 kronor. Sparskattereduktion får - utom i fall som avses i andra stycket - inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 7200 kronor, varav högst 4800 kronor fär avse insättningar på lönsparkonlo. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomsl som anges i 1 §. Örelal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första

Sparskattereduktion åtnjuts med 10% av belopp som under inkomståret har insatts på siirskilt lönsparkonlo och som vid årets utgång innestår pä kontot samt med 20% av belopp som under inkomståret har insatts pä akliesparkonto och som vid årets utgång motsv;uas av ;mdc-lar i aktiesparfond enligt Uigen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på konioi lör inköp av sädana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förulsältning atl insättningar pä lönsparkonto eller akliesparkonto har gjorts pä kontot under minst sex .av inkomsiäreis månader. För sparande under år 1983 ges dock sparskallereduklion. även om insättningar ;.i,jorls under ell mindre antal månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 600 kronor. Högsta belopp för insättning pä lönsparkonlo är dock 400 kronor. Sparskattereduktion fär - utom i Fall som avses i andra stycket - inle beräknas pä högre sammanlagt belopp än 7200 kronor, varav högst 4800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 S. Örelal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduktion borlFaller. För insättningar under år 1984 åtiijtils ej sparskattereduktion.

Har sparande enligt första

Nuvarande lydelse

stycket påbörjats under senare delen av året men har inle insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskattereduktion för sådana sparmedel först vid bcriikning av skatt för det närmast följande inkomståret, Sparskattereduktion enligt delta stycke medges end;ist om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta stycke beräknas pä ett sammanlagt belopp av högst 10200 kronor, varav högst 6800 kronor får avse insättningar pä lönsparkonto.

Föreslagen lydelse

stycket påbörjats under senare delen av året men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskatlcreduktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skalt för det närmast följande inkomståret. Sparskallereduklion enligt detla stycke medges endasl om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar som anges i första stycket. För all sparande under år 1982 skall berättiga till .sparskattereduktion vid 1984 års taxering krävs vidare alt insättningar på lönsparkonlo eller akliesparkonto har gjorts under minst sex månader under år 1983. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta stycke beriiknas på elt sammanlagt belopp av högst 10 200 kronor, varav högst 6800 kronor får avse insättningar på lönsparkonlo. Beslämmelserna i delta stycke tiUämpas inle i fråga om sparande som påböijas under år 1983.

I Fräga om sparskallereduklion tillämpas 2 S 4 mom. femte och sjiiite styckena uppbördslagen (1953: 272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skattskyldige före annan skaUereduktion.

Har skaltskyldig under beskattningsåret varil skyldig att eriägga sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

3 S Har sparskattereduktion åtnjutits enligt 2 S, utgör räntan på sparmedlen under inkomståret och niirmast följande fem år inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskall. Vad nu har sagts gäller inte ränta som belöper pä sådan del av inkomstår som anges i 2 S andra stycket första meningen. Ränta och utdelning som tillfaller aktiesparfond utgör inle heller skattepliktig inkomst.

Räntan på sparmedel som salts in på lönsparkonlo under år 1984 utgör inle skattepliktig inkomsl under del året eller de närmast följande fyra åren.

4§ Vid realisationsvinstberäkning enligt bestämmelserna i punkt 2 b av anvisningarna till 36 S kommunalskattelagen (1928:370) i fråga om andel

Prop. 1983/84:30 170

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som har innehafts i fem år räknat från utgången av del år för vilket sparskattereduktion har medgivits, fär efler den skattskyldiges val anskaffningskostnaden beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av det femte året eller till värdet vid utgången av det år för vilkel sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren. I del första fallet anses andelen anskaffad vid utgången av det femte året och i del andra Fallet vid utgången av del år för vilkel sparskallereduklion har medgivits.

Vid realisationsvinstberäkning i fråga om en andel som har innehafts mindre än fem år räknat från utgången av det år för vilket sparskattereduktion har medgivits skall andelen anses anskaffad den 31 december sistnämnda år för en koslnad som motsvarar det sammanlagda beloppet av under året gjorda insättningar på aktiesparkonto. I fall som anges i 2 § andra stycket medräknas i anskaffningskostnaden även insättningar på akliesparkonto som gjorts under året före det år för vilket sparskattereduktion har medgivits. Bestämmelserna i punkl 2 b tredje stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskatlelagen fär inte tillämpas. Vid vinstberäkningen medges avdrag för belopp som fondbolaget har innehållit med stöd av 5 §.

För andelar som förvärvats under år 1984 gäller dock följande. Avyttras en andel före utgången av år 1988. utgör realisationsvinst som uppkommer vid avyttringen inte skattepliktig inkomsl. Ej heller medges avdrag för realisationsförlust, som uppkommer vid en sådan avyttring. Avyttras en andel efter utgången av år 1988 får efter den skallskyldiges val anskaffningskostnaden beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid utgången av år 1988 eller till värdet vid utgången av mars 1984 ökat med avkastningen till och med år 1988. I det första fallet anses andelen anskaffad vid utgången år 1988 och i det andra fallet vid utgången av mars 1984.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984 och tillämpas första gängen vid 1984 års taxering.

Prop. 1983/84:30 - 174

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-10-13

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson. R. Carisson, Holmberg, Thunborg.

Föredragande: statsrådel Feldl Proposition om allemanssparandet

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till

1. lag om allemanssparande,

2. lag om skattelättnader för allemanssparande,

3. lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,

4. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Jag godtar vad lagrådet har anfört i fråga om förslag till lag om allemanssparande och jag föreslår atl lagförslaget ändras i enlighet härmed. Vidare förordar jag atl några ändringar av redaktionell art görs i nämnda lagförslag och i de övriga remitterade lagförslagen.

Jag vill avslutningsvis la upp några frågor som rör administrationen och kontrollen av allemanssparandel.

Del nuvarande skattesparandet administreras av riksgäldskonloret. Det bör ankomma på riksgäldskontoret all administrera även del nya sparsystemet. Riksgäldskonloret bör sålunda få i uppdrag att - i enlighet med vad som framgår av lagrådsremissen - träffa avtal med banker och sparkassor om institutens medverkan i allemanssparandel, inbegripet den ersättning som skall utgå till instituten. Även övervakningen av sparsystemet bör handhas av riksgäldskontoret. Som framhållits i lagrådsremissen kan

Beslut om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanträde 1983-09-22.

Prop. 1983/84:30 172

viss föreskrift angående avyttring om värdepapperet ej "inregistrerats eller noterats" inom ett år från förvärvet.

Såvitt framgår av lagrådsremissen är det inle åsyftat någon skillnad i sak mellan de värdepapper som avses med uttrycket notera och dem som beskrivs med begreppet inregistrera. Bestämmelserna skall endast omfatta sådana aktier som är - eller förväntas bli - inregistrerade vid Stockholms fondbörs.

1 den svenska börsterminologin synes begreppet notering (notera) användas i flera olika bemärkelser. Det kan användas i betydelsen avge köp-och säljanbud. Vidare begagnas ordet notering för atl beteckna fastställande av kurs. Därvid menas att fondbörsen genom protokollsanteckning eller eljest officiellt konstaterar all vissa kurser förekommit under förhandlingarna. Därutöver används uttrycket noterat värdepapper för att ange att värdepapperet i fråga är inregistrerat vid fondbörsen. Härtill kommer att både i dagligt tal och i tidningar och andra media orden notera och notering felaktigt brukas även om aktier som inte är inregistrerade vid börsen.

Fondbörsutredningen föreslog att uttrycket notering endast skulle användas för att beteckna fastställande av kurs (se SOU 1973:60 s. 105 f.). Detta torde numera i allmänhet iakttas. Här kan hänvisas till 18 och 21 §§ lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs.

Innebörden av uttrycken notera och notering i börslekniska sammanhang är alltså oklar och begreppen är mångtydiga. De torde därför undvikas, när de kan leda till missförstånd, och nyttjas uteslutande i betydelsen kursfastslällelse.

Med hänsyn till del anförda bör i nu förevarande paragraf uttrycket notera inte användas.

Lagrådet föreslår därför alt i första stycket punkl 1 "noteras" utbyts mol "är inregistrerade" och atl i andra stycket orden "eller noterats" utgår ur lagtexten.

Den redaktionella utformningen av 15 § i lagrådsremissen har skett med 19§ aktiefondslagen (1974:931) som förebild. Enligt lagrådets mening bör vid lägligt tillfälle jämkningar molsvarande de nu föreslagna göras jämväl i sistnämnda lagrum.

Övergångsbestämmelser

Lagen skall enligt övergångsbestämmelserna träda i kraft den 1 april 1984. Enligt nämnda bestämmelser skall den dock gälla även dessförinnan i fräga om åtgärder som behövs för att lagen i sin helhet skall kunna tillämpas från och med den dagen. En övergångsbestämmelse av molsvarande innehåll återfinns i lagen (1978:428) om aktiesparfonder. Lagrådet vill dock ifrågasätta om bestämmelsen behövs. De förberedande åtgärder som enligt specialmotiveringen tankes bli genomförda enligt bestämmelsen synes sålunda kunna vidtas ulan stöd av denna. Fondbolag bildas och registreras enligt aktiebolagslagen. Likaså kan styrelseledamöter utses enligt

Prop. 1983/84:30 171

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-10-10

Närvarande: f d. regeringsrådet Lidbeck, regeringsrådet Brink, justitierådet Heuman.

Enligt lagrådet den 3 oktober 1983 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde dén 22 september 1983 har regeringen på hemställan av chefen för finansdepartementet statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1, lag om allemanssparande,

2, lag om skattelältnader för allemanssparande,

3, lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,

4, lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Bengt-Åke Nilsson. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om allemanssparande

3 §

I paragrafens första stycke andra meningen sägs all sparmedlen skall sättas in på ett rikssparkonto hos bank eller överföras till högst två kapUalsparfonder. Vidare föreskrivs i tredje meningen all medlen får fördelas mellan de båda sparformerna. Motiven till bestämmelserna återfinns i den allmänna motiveringen under 3.2.3. Den avsedda innebörden är att en sparare får spara på endast ett rikssparkonto och därjämte i en eller två kapitalsparfonder. För atl detta skall komma till klarare uttryck bör första stycket andra meningen ges följande lydelse: "En sparare får inte spara på mer än ett rikssparkonlo och i fler än två kapitalsparfonder." Iakttas detta förslag behövs inte tredje meningen i första stycket.

15 §

Denna paragraf innehåller bl. a. bestämmelser om vilka värdepapper ett fondbolag får förvärva till en kapilalsparfond. I första stycket punkt 1 uppräknas bland dessa värdepapper bl.a. sådana svenska aktier "som noteras vid Stockholms fondbörs". Enligt punkt 2 får fondbolaget vidare förvärva värdepapper som avses i punkl 1 och som utbjuds till försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finns för antagande att de inom ett är frän förvärvet kommer alt "inregistreras vid Stockholms fondbörs".

Om sistnämnda slag av värdepapper finns i paragrafens andra stycke

Rättelse: S. 174. Närvarande Står: statsminister Palme Rättat till: statsrådet 1. Carlsson

Prop. 1983/84:30 175

det vara lämpligt alt riksgäldskontoret uppdrar åt annan att svara för det löpande kontrollarbetet.

I lagrådsremissen har diskuterats möjligheten för bankerna atl i sin balansräkning nettoredovisa sparandet på rikssparkonto.

Som bankerna framhållit bör — för att skapa klarhet angående gmnden för nettoredovisning — riksgäldskonlorel garantera alt bankerna fullgör sina förpliktelser gentemot spararna. Riksgäldskontoret bör därför bemyndigas alt utfärda en garanti för respektive banks förpliktelser gentemot spararna. En sådan garanti bör kunna lämnas, oavsett om banken väljer att använda bmlto- eller nettoredovisning.

För att allemanssparandet snabbt skall kunna vinna en bred anslutning bland allmänheten bör särskilda informationsinsatser påbörjas snarast efter del att ett riksdagsbeslut föreligger. I marknadsföringen bör även ingå försök alt stimulera organisationer att bilda fondbolag och starta kapitalsparfonder. Särskilda informations- och ulbildningssatser bör göras för organisationer som beslutar.all starta en kapilalsparfond.

Enligt min mening bör planläggningen och utformningen i stort av informations- och utbildningsinsatserna ankomma på en särskild av regeringen utsedd sparkommilté. Denna - i vilken bör ingå bl.a. representanter för riksgäldskontorel — bör självfallet samarbeta nära med riksgäldskonloret och bör också få hjälp med kansliresurser där. Genomförandet av marknadsföringsåtgärder och utbildningsinsatser bör ankomma på riksgäldskontoret inom ramen för administralionsansvaret. Jag har under hand inhämtat att riksgäldskontorel är villigt alt åla sig att medverka i informationsarbetet på del sätt somjag nu har angett. Medel för informations- och utbildningsinsatser och för övriga kostnader bör för innevarande år anslås på tilläggsbudget till statsbudgeten med ett belopp av 13 milj. kr., varav 2 milj. kr bör användas för särskilda insatser i fråga om organisationer som avser atl starta kapitalsparfonder. Till medelsbehovet för budgelårel 1984/ 85 återkommer jag i annat sammanhang.

Den av mig föreslagna sparkommittén bör också få i uppdrag alt följa och analysera allemanssparandets utveckling. Även andra uppgifter inom spårområdet kan övervägas. Jag avser att längre fram återkomma till regeringen med förslag till direktiv för kommittén.

2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt

dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

dels i överensstämmelse med vad jag har angett i det föregående uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret alt med banker och sparkassor träffa avlal om medverkan i allemanssparandet.

Prop. 1983/84:30 177

Innehåll

Proposition ..................................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Förfaltningsförslag ......................................................... 3

Förslag till lag om allemanssparande ........................... 3

Förslag till lag om skattelättnader om allemanssparande 8

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder . 9
Förslag till lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för

vissa sparformer............................................................ 12

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1983-09-22 16

1 Inledning ...................................................................... 16

2 Nuvarande sparsystem ........................ ..................... 16

2.1 Skaltesparsystemet ............................................... 17

2.2 Aktiesparfondernas organisation .......................... 19

3 Allmän motivering ....................................................... 20

3.1 Allmänna utgångspunkter ........................................ 20

3.2 Gemensamma grunddrag i allemanssparandel ...... 24

3.2.1 Kretsen av sparare ...................................... 24

3.2 3.2 3.2 3.2

.2 Sparslimulanser ............................................... 24

.3 Sparbeloppens storlek och fördelning ........... 26

.4 Bindningen av de sparade medlen ................ 28

.5 Överföring av sparmedel inom allemanssparandet 29

3.3 Sparande på rikssparkonlo ...................................... 31

3.4 Sparande i kapilalsparfond ...................................... 34

3.4.1 Inrättande av kapilalspart"onder ................... 34

3.4.2 De allmänna kapitalsparfondernas organisation 35

3.4.3 Fondandelsägarnas inflytande ...................... 36

3.4.4 Placeringsmöjlighelerna för de allmänna kapitalsparfonderna 37

3.4.5 De företagsanknutna kapitalsparfonderna .... 38

3.4.6 Behov av nya fondbolag ................................ 40

3.4.7 Igångsättande av verksamheten ................... 41

3.5 Övriga frågor ........................................................ .. 42

3.5.1 Administration och kontroll ............................. 42

3.5.2 Ersättningsfrågor ............................................. 45

3.5.3 Övergången frän skattesparande till allemanssparande . 47

3.5.4 Statsfinansiella kostnader ............................. 49

4 Upprättade lagförslag .................................................. 51

5 Specialmolivering ......................................................... 51

5.1 Förslaget till lag om allemanssparande .................. 52

5.2 Förslaget till lag om skatlelätlnader för allemanssparande ... 65

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder 66

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer 68

6 Hemställan .................................................................. 70

7 Beslut .......................................................................... 70

Bilaga 1 Sammanfattning av expertgruppens betänkande

(Ds Fi 1983: 15) Allemanssparandel................... 71

Bilaga 2 Expertgruppens lagförslag............................... 78